142 Föra rkor SVE RIGES KYRKOR ÖLAND RAGNHILD BOSTRÖM SVERIGES KYRKOR KONSTHISTORISKT INVENTARIUM GRUNDAT AV SIGURD CURMAN OCH JOHNNY ROOSVAL PÅ UPPDRAG AV KUNGL. VITTERHETS HISTORIE OCH ANTIKVITETS AKADEMIEN UTGIVET AV STEN KARLING, ARMIN TUULSE OCH PER-OLOF WESTLUND ÖLAND BAND I ALMQVIST & WIKSELL STOCKHOLM 1972 UTGIVET MED ANSLAG FRÅN STATENS HUMANISTISKA FORSKNINGSRÅD ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI AB UPPSALA 1972 ÖLAND BAND I INLEDNING, ÖVERSIKT AV DE SKRIFTLIGA KÄLLORNA ÅKERBO HÄRAD SAMT RÄTTELSER, TILLÄGG OCH REGISTER TILL BAND I ÖLANDS (j/onds norra NORRA MOT Kyrko Ödekyrka, kyrkoruin Gräns för olungfrun Ölands norra mot STENS HD N l AB KARTOGRAFISKA INSTITUTET Karta omkr 1950 över Ölands norra mot med den år 1961 nedlagda järnvägen Förord till band I Det nu avslutade första bandet av Ölands kyrkor, vilket har utarbetats av antikva- rie Ragnhild Boström, inleddes 1966 med Översikt av de skriftliga källorna (Öland I: 1). I denna volym har vi närmare redogjort för arbetets tillkomst samt framfört vårt tack till de personer och institutioner som verksamt stött vårt företag. De övriga volymerna i bandet behandlar kyrkorna i Åkerbo, det nordligaste häradet på Öland. Med början längst i norr beskrives Böda och S:t Olof (Öland I: 2, 1968), Högby kyrkor (Öland I: 3, 1968), Källa kyrkor (Öland I: 4, 1969) samt Pers- näs kyrkor (Öland I: 5, 1970). År 1969 erhöll antikvarie Ragnhild Boström Riksantikvarieämbetets uppdrag att som specialist på Ölands kyrkor vara kulturhistorisk kontrollant vid restaureringen av Långlöts kyrka på mellersta Öland. Den försening av utgivningen av sista häftet i bandet, Föra kyrkor (Öland I: 6), som även innehåller Rättelser och tillägg samt register till hela band I, uppvägs emellertid mer än väl därav, att genom detta upp- drag forskningen tillfördes ett utomordentligt rikt material, vilket ej endast har kommit Långlöt-beskrivningen tillgodo (Öland Il: 1, Långlöts kyrkor, beräknas gå till tryck våren 1972) utan även bidragit till klarläggandet av de övriga öländska försvarskyrkornas komplicerade byggnadshistoria och datering. I förorden till de båda först utgivna volymerna har vi framfört vår tacksamhet till en lång rad specialister, vilka med aldrig svikande intresse lämnat sitt bistånd. Även vid det fortsatta arbetet har författaren fått konsultera dem samt även andra forskare. Framför allt vill vi med tacksamhet nämna riksantikvarien Sven B F Jansson och antikvarien Elisabeth Svärdström (runinskrifter), docenten Aron An- dersson och antikvarien Rune Norberg (medeltida bildkonst, den förstnämnde även medeltida silver), antikvarierna A-M Franzen och Inger Estham (textilier), förste intendent Kersti Holmquist (silver), docenten Brita Malmer och antikvarien Tamas Sarkany (numismatik), professor Oscar Reutersvärd (medeltida dopfuntar), stats- heraldiker C G U Scheffer (heraldik), domkyrkosyssloman L M Holmbäck (orglar och klockor), fil dr Bertil Wester (orglar), framlidne kapten Sam Svensson (fartyg), statsgeolog Erik Åhman (stenbestämningar), docenten Sölve Göransson (kulturgeo- grafi mm) samt förste bibliotekarie Bror Olsson (personhistoria). Uppmätningsarbetet anförtroddes år 1931 åt två unga teknologer, numera pro- fessorn Sven Hesselgren och arkitekten SAR Samuel Fränne. Kompletteringar, för- anledda av senare restaureringar, har företagits, förutom av författaren, av bygg- nadsingenjören John Söderberg, som även renritat rekonstruktionerna. Vid det foto- grafiska arbetet har författaren vid sin sida haft bl a Sören Hallgren. För arkiv- excerperingen svarar författaren , assisterad av antikvarien Hilda Kauri och fru Karin Ingvarson. Den stundom ganska komplicerade översättningen till engelska av bild- texter och sammanfattningar har utförts av Mr Albert Read, medan den tekniska redigeringen med omsorg och skicklighet ombesörjts av fru Ulla Behr. Det ansvars- fulla arbetet med att utarbeta registren har anförtrotts åt fil kand fru Elsa Holm. Vi tackar dem alla för det stora intresse, med vilket de utfört sina uppgifter. Ett speciellt tack vill vi rikta till Riksantikvarieämbetets uppdragsverksamhet och framför allt då AMS' Ölandskontor, med vilket Sveriges Kyrkor inledde samarbete redan 1968. De s k dammsugningarna av de tjocka kulturlager, som täckte tomvalven i Föra och Persnäs, gav utomordentligt värdefulla resultat, vilka har kommit före- liggande volym tillgodo. Liknande undersökningar i andra Ölandskyrkor står på arbetsprogrammet för våren 1972. (Beträffande undersökningsmetoden, se R Bo- ström & Å Nilsson, »Dammsugning» av kyrkvindar, Fornvännen 1971 , s 284 ff). Vi tackar även byggmästaren Elmer Axelsson, med vilken författaren samarbetade vid restaureringarna i Föra (1955), Persnäs (1959) och Källa gamla kyrka (1960- 1961), samt framlidne arkitekten Åke Tengelin, som med varsam hand genomförde en restaurering i sistnämnda kyrka. Vår tacksamhet riktar sig även till direktör Gunnar Löfgren, Stockholm, vilken generöst låtit författaren taga del av Nils Isak Löfgrens dagbok 1816-1881. Till församlingarnas prästerskap, kantorer, kyrkvärdar och kyrkvaktmästare framföres även vårt uppriktiga tack för visat intresse och lämnad hjälp under ar- betet i kyrkorna. Speciellt vill vi då vända oss till dåvarande komministern i Föra, Nils Sjöstrand (numera kyrkoherde i Färlöv, Sk). Framför allt förtjänar dock författaren , antikvarien Ragnhild Boström, utgivarnas uppskattning för den omsorg, varmed hon genomfört sitt arbete, liksom för den förebildliga byggnadsarkeologiska metodik hon tillämpat vid sina undersökningar av de konsthistoriskt märkliga Ölandskyrkornas komplicerade byggnadshistoria. Stockholm i januari 1972 Sten Kar/ing Armin Tuulse Per-Olof Westlund Innehållsförteckning till band I KARTA ÖVER ÖLANDS NORRA MOT IV FÖRORD TILL BAND I VII INLEDNING. ÖVERSIKT AV DE SKRIFTLIGA KÄLLORNA av Ragnhild Boström ÅKERBO HÄRAD av Ragnhild Boström BÖDA KYRKOR 96 S:T OLOFS KAPELL 166 HÖGBY KYRKOR 177 KÄLLA GAMLA KYRKA 282 KÄLLA NYA KYRKA 388 PERSNÄS KYRKOR 416 FÖRA KYRKOR 524 RÄTTELSER OCH TILLÄGG TILL BAND I av Ragnhild Boström 627 OTRYCKTA KÄLLOR se slutet av resp kyrkobeskrivning TRYCKTA KÄLLOR OCH LITTERATUR TILL BAND I 638 FÖRKORTNINGAR I BAND I 643 REGISTER TILL BAND I av Elsa Holm ORTR EG ISTER 645 PERSONREGISTER 649 SAKREGISTER 657 Föra kyrkor Förakyrkor ÅKERBO HÄRAD, ÖLAND BAND I:6 Av RAGNHILD BOSTRÖM MED RÄTTELSER, TILLÄGG OCH REGISTER TILL BAND I VOLYM 142 AV SVERIGES KYRKOR, KONSTHISTORISKT INVENTARIUM GRUNDAT AV SIGURD CURMAN OCH JOHNNY ROOSVAL PÅ UPPDRAG AV KUNGL. VITTERHETS HISTORIE OCH ANTIKVITETS AKADEMIEN UTGIVET AV STEN KARLING, ARMIN TUULSE OCH PER-OLOF WESTLUND Almqvist & Wiksell Stockholm 1972 UTGIVET MED ANSLAG FRÅN STATENS HUMANISTISKA FORSKNINGSRÅD Beskrivningen av Föra kyrkor samt Rättelser och tillägg för Öland band I avslutades i oktober 1971. Manuskriptet är granskat av S Karling, A Tuulse och P-O Westlund. Excerperingen är utförd dels av författaren 1944, dels av Karin lngvarson 1970-1971. Översättningen till engelska av bildtexter och sammanfattningar har utförts av Albert R ead. Bildmaterial, anteckningar och excerpter förvaras i ATA. Fotografer: A Billow, A Ed!e, S Hallgren, N Lagergren, NordM, Walter Olsson samt författaren. Uppmätningar: S Hesselgren & S Fränne, Å Nilsson, J Söderberg samt författaren. Grafisk formgivning: Vidar Forsberg. Omslagsbilden återger Föra kyrka och Martinuskorset . Foto S Hallgren 1967. På omstående sida: Åkerbo härads sigill från slutet av 1500-talet efter ritning 5 (1949) i RA. ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI AB UPPSALA 1972 Innehåll FÖRA KYRKOR 524 Kyrkogård och klockstapel 528 Gamla kyrkan 531 Byggnadshistoria och datering 570 Glasmålningar 587 Gamla kyrkans inredning och inventarier 587 Nya kyrkan 598 Nya kyrkans inredning och inventarier 602 NOTER 619 KÄLLOR OCH LITTERATUR 622 FÖRKORTNINGAR, se nedan SUMMAR Y 623 RÄTTELSER OCH TILLÄGG TILL ÖLAND BAND I 627 TRYCKTA KÄLLOR OCH LITTE- FÖRKORTNINGAR ANVÄNDA REGISTER TILL ÖLAND BAND I av Elsa Holm RATUR TILL ÖLAND BAND I 638 I ÖLAND BAND I 643 Ort register 645 Personregister 649 Sakregister 657 Föra kyrkor Av RAGNHILD BOSTRÖM FÖRA KYRKOR Öland, Kalmar län, Ölands norra mot, Åker bo härad, Växjö stift, Ölands norra kontrakt, Borgholms kommun, Annex till Persnäs Föra socken ligger på Ölands smalaste del, mellan Persnäs och Alböke socknar, och når på båda sidor till vatten. Jfr Hadorphs beskrivning i underskriften till fig 391. Löfgren söker följande förklaring till socknens namn: » . .. är en gammal kyrka och tyckes fådt namn derutaf att då ännu ej många kyrkor voro bygda folket farit dit och äfven fört sina barn dit att döpas.»1 Kyrkan skulle med andra ord ha varit en dopkyrka. Efter år 1283 är socknen omtalad i sammansätt- ningen de Fy rum (SD 888). 1346 kallas den fyr6 (SD 4118) och Fyra (Styffe s 271). Under senare medeltiden bildade Föra jämte Alböke och Löt Fyrabo eller Förbo härad. Enligt Rhezelius var socknen under medeltiden biskopsgäll (jfr nedan). Av okänd anledning hade socknen i början av Gustav Vasas tid annorlunda skatteförhållanden än det övriga Öland. 2 Sedan 1554 är Föra annex till Persnäs. Kyrkan var förmodligen helgad åt S:t Nicolaus och S:t Erik. Dessa helgon var nämligen huvud- personer i det altarskåp, som prydde kyrkans hög- altare (s 587 f), och Föra uppräknas bland de kyrkor som erhöll reliker av den svenske helgonkonungen (Ahlqvist 2: 1, s 209). - Byn Ingelstad tillhörde Vreta kloster (Ahlqvist 2: 2, s 284). Socken bornas liv i gamla tider skymtar fram även i Föra kyrkas arkivalier. Också i den enskildes pri- vata förhållanden deltog sockenstämman. 1663 heter det tex: »Tillfrågades Oluf Larsson i Huuswalla huru han hade betenkt sig om sin sons giftermåål med Maria Corre? Swarade han sigh intet widare kunna stå der emot, efter han är så trägen efter henne, måtte han fuller gifua sitt samtyckie, och såge nu gerna at det kunde skee med det snaraste» (st prot). John Granlund3 skriver bl a i sin skildring av Föra kyrkby: »På sockenstämm:i om Valborgs- mässan 1813 fann sig pastor nödsakad erinra om det gamla och ofta förnyade förbudet från biskops- visitationen 1656 att 'lägga ut Sillegarn lördagsaft- nar'. Liksom i andra trakter där ivrigt säsongfiske idkas plägar prästerskapet ha överseende med sab- batsbrott för fiskens skull och i Föra voro bönderna dristiga nog på sockenstämma 1780 ' begära att Gudstjensten antingen måtte ske i lagom tid eller at hon aldra sidst kl. 2 kan wara slutad den tid Sille- Fig 384. Föra. Västtornets första våning, västra kammaren. Tv ingång till östra kammaren. Tvärs över rummet är överst en förvaringsbjälke (c) samt en stavkyrkoplanka av ek (a), sekundärt använd som hammarband i en trävägg. Framför denna ännu ett sekundärt använt virke (b). Jfr fig 406-409, 415 , 416. Foto S Hallgren 1964. Föra. First floar oj W tower, W chamber. Lejt, entrance to the E chamber. On the opposite side oj the room are (top) a storage beam (c) anda plank from a stave church oj oak (a), used secondarily as a wall-plate in a wooden wall. In front oj this is still another piece oj timber used secondarily (b). Cf Jigs 406-409, 415, 416. 525 FÖRA KYRKOR sättningen om hösten påstår', vilket lovades med vissa förbehåll.» Ar 1739 framfördes klagomål över att folket i ett par byar i grannsocknen Persnäs förorsakade trängsel i Föra kyrka (s 417, 585). - 1760 beslöt man, att omedelbart införa följande förändring: man och hustru skulle tillsammans gå fram till natt- varden (st prot). Detta var ett reformförslag som avvisades på andra håll, exempelvis 1751 i Källa, 4 Fig 385. Föra kyrka och Martinuskorset. Foto S Hallgren J967. Föra Church and the Martinus Cross. där tiden ej var mogen för denna förändring förrän 1805. I Föra, liksom i de flesta andra kyrkor, fram- fördes klagomål över oordentlighet under guds- tjänsten, t ex att predikanten blev överröstad psalmsången (st prot 1760, 1772, 1780), att kvinn- folken störde gudstjänsten med sitt prat (st prot 1772), och att det spottades ned i kyrkan från läk- taren). - 1868 6/ 12 framfördes ett förslag att fram- 526 i FÖRA KYRKOR flytta juldagens ottesång från kl 3 till kl 6 på morgo- nen, vilket sockenstämman ansåg »lämpligt, om än ej nyttigt». I stället fastställdes tiden för julottan till kl 4 fm. Om svårigheten att anskaffa papper förr i tiden påminns vi bl a genom följande notis. St prot 1/ 11 1778 slutar: »Här effter finnes inga Acter note- rade för brist skull på papperet.» Angående den så kallade kyrkan Gehls gärde, se ovan s 417 samt s 509, not 3. Martinuskorset Sydväst om kyrkan i den s k Korshorvan står ett minneskors,5 hugget av grå kalksten (fig 385, 386, 388: E), höjd 226 cm. Dess mot väster vända fram- sida visar ett ringkors i konturristning. I korsmitten en kalk samt en inskrift i minuskler inom ett band, begränsat av inhuggna linjer: »Anno: Dii.i: mcdxxxi: Dii.ica: prima: post: festii , trinitatis: hic: dii.s, mar- tinus: peremtus: fuit:» ( = år efter Kristi börd 1431, första söndagen efter Trefaldighet, blev herr Martin här ihjälslagen). Rhezelius återger traditionen om korset på föl- jande sätt: »En biskops fougde hafver kommit till be:te Prästegård, efter be:te sochn war Biskops giäld , och Pastor gick uth emot Fougden att fägna honom, hafvandes i sina hand ett Bismar, som han hafver haft och wägit medh. Fougden sadhe : Bär du wäria åt migh, togh så Bismaret af Pastore, och slogde honom därmedh ihiäl. Derföre är korset up- rest, som och skriften medhgiver sandt wara» (F, c 3, s 14). I Rannsakningar 16676 omnämnes däremot kor- set helt kort: » ... straxt wester om kijrkian finness och et Kors af Sten med runske bookstäfwer [jfr s 18], ther säijes en Prest wara ihielslagen». Hos Hadorph saknas uppgifter om korset. (Håkansson nr 81). Fig 386. Minneskors över prästen Martinus, ihjälslagen 1431. Stående i den s k Korshorvan, sydväst om kyrkan (fig 388: E). Foto S Hallgren 1964. Cross in memory of Martinus, a priest who was murdered in 1431, standing in the so-ca/led Cross Strip, S W of the church (Jig 388: E) . 527 Fig. 387. Kyrkan och kyrkogården år 1683. Detalj av karta, LMS. The church and churchyard, 1683. Detail from a map. Kyrkogård och klockstapel Kyrkogårdsmur, ingångar Kyrkogården har numera sin största utsträckning i öster- väster (fig 388). Vid en jämförelse med fig 387 framgår bl a, att kyrkogården i slutet av 1600-talet hade i det närmaste kvadratisk form. Den senaste utvidgningen, mot väster, ägde rum 1934. Inhägna- den utgörs av en kallmurad kalkstensmur, högre utmed den östra delen än i väster. Tre ingångar leder in till kyrkogården: i norr och öster dubbelgrindar av smidesjärn mellan spritput- sade kalkstensstolpar, i sydväst en stiglucka (fig 465) av spritputsad kalksten, kallad den västra, uppförd 1787, ej i förband med muren. Över dess rundbå- giga, vitputsade valv reser sig ett avtrappat krön, där stegen är avtäckta med flisor. Överst en sten- knopp av svarvad kalksten. Grå spritputs ; kanter, hörn och valv slätputsade och vitkalkade. I södra sidans röste en inskriftsplatta av röd kalksten med inskrift inom ristad ram: ANO I 1787 I IIS I DJURSTA I MSS AMS I NPS. Stängs genom trägrindar målade i vitt och blått med svarta beslag. Stigluckan står snett i förhållande till långhuset, den är nämligen placerad i riktning mot det nu försvunna medeltida vapenhuset (jfr fig 396 f). Vid sockenstämman 19/5 1788 anmäldes att åborna i södra delen av församlingen på egen be- kostnad låtit uppsätta »wästra kyrkoporten , som är både prydelig och warachtig, hwarföre de begärde befrielse ifrån reparation på de andra Portarne, som bewiljades». Invid de tre huvudingångarna leder klivstättor med steg av kalksten över muren. - En enkelgrind av smidesjärn mellan murade kalkstensstolpar för på norra sidan till kyrkans ekonomibyggnad. - De två andra år 1788 nämnda portarna låg troligen på samma platser som de nuvarande. Löfgren (fig 396, 397) visar en av dem, en stiglucka av trä under sadeltak i norra muren. På denna utförde båtsman And Solblom snickeriarbete 1757 (räk). Möjligen byggdes den helt ny vid detta tillfälle. I alla grindhål är kalkstens plattor lagda, däribland flera gravstensfragment (se nedan). Norra sidan av kyrkogården har först under de senaste decennierna brukats för begravningar, ett på Öland , liksom i andra delar av vårt land, vanligt förhållande. Kyrkogårdens gångar är belagda med grus och marken närmast kyrkobyggnadens murar är täckt av kalkstensflisor. En stor, ensam oxel växer på kyrkogårdens norra del. Syrenhäckar kantar murens äldre sträckningar. 1678 »förmantes Blinde Lasse hårt att hafwa körkegorden stengdh och reen» (st prot). - 1760 beslöt man att plantera askar på kyrkogården, att 528 Fig 388. Situationsplan, 1 :2000. Uppm J Söderberg 1964. A. Kyrkan . - B. Bisättningskapell. - C. Stig- lucka . - D. Bod. - E. Martinuskorset. - Vid jäm- förelse med fig 387 framgår, att kyrkogården är ut- vidgad både åt väster och åt öster. General plan, 1 : 2 000, 1964. A. Church. - B . Mor- tuary. - C. Lichgate. - D. Storehouse. - E. The Martinus Cross. reparera muren samt att avskaffa »överflödigt vat- ten» genom utdikning (st prot). Brunn, bisättningskapell, bod I nordväst en brunn. - Intill sydvästra stigluckan ligger ett bisättningskapell av fogstruken kalksten (fig 388: B), ursprungligen (1916) uppfört som lik- vagnsbod, men 1966 omgjort för sitt nuvarande ändamål och därvid täckt med flistak samt försett med kopparklädda portar. Utanför norra kyrkogårdsmuren ligger en ekono- mibyggnad av trä. - På kartan (fig 387) markeras en byggnad i kyrkogårdens sydvästra hörn, möj- ligen en bod eller ett sockenmagasin. 1802 diskute- rades frågan om ett sockenmagasins inrättande vid en extra stämma 19/9. Klockstapel På kyrkogården stod en år 1600 byggd klockstapel för två klockor, men i övrigt av okänt utseende (inv efter 1611). Den var möjligen kyrkans äldsta stapel. I slutet av 1500-talet fanns i varje fall ingen stapel: »Klockor i Tornet - 2. Klockor nider i Kyrkion - 2», heter det nämligen i PB vis. Den år 1600 uppförda stapeln ersattes redan 1630 KYRKOGÅRD OCH KLOCKSTAPEL SITljATl9NSPLA J'i_ :c \\ c 10 "20 30 40 50 60 :70;\\; ::;:;:;:;:;::..:. ::::..-:...-:--: 1-. -.:;~----=-~-: -~. av en ny, även den för två klockor (fig 390): »Anno 1630 Leth Föra Sochn giöra sigh een stapell på kyrkiogården medh - 2 klockor wthi huilken kostath medh stockar, Breder, spik, arbethes löhn, och wthi allahanda Pertzeler wthi kopparmynt - 100 din>. Den låg öster eller sydöst om kyrkan och var en öppen klockbock med fyra rösten. 1673 »Wid Midsomars tijd bekom Pelle i Beck i betalnning för klockestapelen han bygde - 10 Dr. Noch Oluf Finne på det sama - 5 Dr» (räk). Den relativt blygsamma summan tyder på att det gäller en reparation. Troligen var det vid detta tillfälle som mittspiran tillkom (fig 397). Även 1754 repare- rades stapeln (räk). Arbetet utfördes av båtsman Solblom och Håkan Quist. Löfgren påpekade 1817: »Här äro 2~ klockor, som likväl icke hänga i tornet ehuru det samma därtill skulle vara ganska [ = mycket] tjänligt utan i en stapel på kyrkegården». Klockstapeln var mycket bristfällig 1826, varför den nedtogs, sedan kyrkans västtorn vid den stora ombyggnaden 1828 försetts med en lanternin för klockorna. Gravstenar på kyrkogården Inga äldre gravstenar av intresse ligger på gravplat- serna, men i grindhålen är, som redan nämnts, lagda 529 FÖRA KYRKOR Fig 389a- b. Gravsten över Rudhedhar, 1300-talet (?), enligt Rhezelius J 634 (a) och Törnewall J 673 (b), skala ca J : 20. Ej bevarad. KB. Gravestone in memory oj Rudhedhar, 14th century (?). Drawings. Now !ost. dels en stenläggning av gamla gravstensfragment (exempelvis Håkansson nr 123), på vilka bokstäver och bomärken kan urskiljas, dels helt osmyckade flisor. Även vid kyrkans ingångar och yttertrappor har man använt gravstenar som trampflisor (se nedan). En medeltida gravsten (fig 389a-b) låg enligt Rhezelius »På Kyrkegården widh öster Kyrkie gaflen» (F, c, 2/3, s 135). Den är nu försvunnen , men är väl känd tack vare Rhezelius, Hadorph, Törne- wall , Ahlqvist och Wallman. På 1600-talet var hela inskriptionen i majuskler läslig: EPPFIGRAMA : LEGENS : RVDHEDHAR : SIS : MEMOR : - ORA : UT : PATER : ASTRA : REGES : LOCET: HANC : IN : PACE : DECORDA : M (eller A) H ( = Den som läser denna inskrift över Rudhedhar, kom ihåg att bedja, att Fadern, som härskar över stjärnorna, sänder henne till den ljuva friden.) Rhezelius' och Törnewalls tolkning skiljer sig i några detaljer från varandra (jfr fig 389 a och b ), även måttuppgifterna varierar något. Enligt Rheze- lius och Törnewall var längden, omräknad i cm, 200 resp 198 cm, över bredden 89 resp 84, nedre bredden 52 resp 54 cm. Wallman anger måtten »3 1/4 lång, 21ililla, 1,9 i störst», dvs 193, 81,5 och 52 cm. Även Gardells och Ahlqvists måttuppgifter varierar något. På Rhezelius' tid var stenen hel, men när Törnewall tecknade av den, var den sprucken i fyra delar. Vid Ahlqvists och Wallmans besök omkring 1820 var den spräckt i ännu fler stycken och nästan oläslig. Wallman kunde endast urskilja: RVDHRDHAR: SIS : MEMOR : HANC : IN PACE Förmodligen försvann gravhällen i samband med rivningen av den medeltida kyrkan. - GardelF sammanställer den med Västerås nr 214 och daterar den till 1300-talet. (Håkansson nr 80. Gardell nr 43.) Vid Hadorphs besök 1673 låg ännu en medeltida gravsten på kyrkogården, troligen identisk med den som nu ligger under predikstolen i Nya kyrkan (se nedan). 530 Gamla kyrkan Plan och material Den medeltida kyrkan i Föra kan rekonstrueras med hjälp dels av rester av grundmurar, framgrävda 1955 (fig 437, 441 ff), dels arkivmaterial m m (fig 390, 391, 396, 397, 398, 438) samt beskriv- ningar, tex av Hadorph (underskriften till fig 391). Den bestod av ett ännu bevarat västtorn, ett öster därom liggande litet långhus (»medelkyrkan») av samma bredd som västtornet samt ett smalt östtorn i vars bottenvåning koret var inrymt. Ett vapenhus låg utanför sydportalen. Den norr om koret be- lägna sakristian byggdes först 1756. Allt av kalksten i skalmursteknik på vanligt sätt. Kyrkan var alltså en typisk öländsk klövsadelskyrka (jfr s 509, not 11 ), en till det yttre enhetlig byggnad, som emellertid vid närmare undersökning har visat sig vara tillkommen i etapper under flera skilda byggnadsperioder. Exteriör Vattentaken var överallt spånklädda och tjärade. Ännu 1816 och fram till ombyggnaden var hela kyr- kan täckt med ekspån, utom vapenhuset, som hade flistak. Exteriören var, åtminstone på Hadorphs tid, »bygd af tälgsteen», dvs oputsad. 1756 rappades emellertid kyrkan ut- och invändigt, i enlighet med beslut fattade under föregående år. I kyrkorummet, dit även västtornets bottenvåning inräknades (fig 396, 397), fanns sammanlagt sju fönster av olika ålder och storlek; västtornet och vapenhusets röste hade smala ljusgluggar. En enda ingång förde in i kyrkan, belägen i långhusets södra mur, innanför vapenhuset. I norra långhusmuren saknades ingång, detta kunde konstateras 1955. Interiör Västtornet är välvt i de nedersta tre vanmgarna, långhuset var välvt kring en mittpelare (fig 438) och koret hade troligen ett av allt att döma tvärställt tunnvalv över korfyrkanten samt ett hjälmvalv över absiden. Östtornet, som reste sig över koret, hade i likhet med västtornet flera välvda våningar. Löfgren beskriver interiören på följande sätt: » ... Fig 390. Kyrkan och klockstapeln från söder 1634 samt förstorad detalj av västtornets huv. Teckning av J H Rhezelius. KB. The church and bel/-tower from S, and enlarged detail oj the roof oj the W tower, 1634. 'C,.U:J- - ~~~- ~.... ... 531 FÖRA GAMLA KYRKA Fig 391. Kyrkan från sydväst 1673. Skala 1: 288. Teckning av Petrus Törnewall. UUB. - Hadorph skriver: »Före Kyrkia ligger norr om alböke annexa till pesnäs, som är bygd af tälgsteen medh 2 steen torn uppå, huelfd innan till medh 2 stupehualf moot huer andre på en pelare, mitt i kyrkian liggiandes ... Tuå stenar fins dher, en på kyrkiegården, en utom medh sådan inscription Denne sochn ligger mäst på Ölandz falan hafuer godt mulebeet för boskap och fåår, landet är här sma- last, byn räcker i siön både på uestra och östr landet.» (S 30, fol 79 r:o, UUB). The Church from SW, 1673. Uti västra tornet äro många kamrar med hvälfda tak och nederst 2n• låga valf som hafva öppning åt kyrkan och hvaruti bänkrum äro inrättade. Taket inuti sjelfva Kyrkan är hvälft och understödjes af en stenpelare som står midt uti Kyrkan. Uti Östra Tornet är Choret som afskiljes ifrån den öfriga delen af Kyrkan genom en tjock vägg, hvarpå är endast ett lågt hvalf el!. öppning gord mitt framför Altaret och hvarigenom man som nogast kan se prästen då han står för altaret .. . För öfrigt kan kyrkans in- värtes structur bäst inhämtas af följande ritning ...» (fig 396). Ahlqvists beskrivning är utförligare (2: I, s 125 ff): »Föra kyrka ... är liten, tillräckligt ljus genom 7 fenster ... men i öfrigt oansenlig. Hon är upförd af sten, med 2:ne torn, och både kyrkan och tornen spåntäckte. Taket stenhwalf. Främsta hwalfwet öfwer Choret nedsänker sig i en låg hwalfbåge, som skiljer Choret ifrån kyrkan. Hwalfwen öfwer kyrkan hwila på en rund stenpelare, som bliwit upmurad nästan midt i kyrkan. Under Wästra Tornet äro 2:ne låga stenhwalf, som hwila på en 4 kantig grof stenpelare. Dessa hwalf äga endast St alnars höjd: hwaremot Kyrko- och Chorhwalfwens höjd utgör omkring 16 alnar [ = 9,5 m]. Hela kyrkans längd är 44 alnar8 och bredden 11 3/4; Chorets bredd 10 1/4 alnar Kyrkans 2:ne Torn äro märkwärdige för sina rum och celler ...» (2: I, s 125 ff). Ahlqvists detalj- beskrivningar av de båda tornen citeras nedan i respektive avsnitt. 532 Västtorn Av klövsadelskyrkan är numera, som redan nämnts, endast västtornet bevarat ovan jord (fig 384 f, 392 ff). Det är ett kraftigt försvarstorn med något galberade sidor samt indelat i många välvda våningar av unge- fär samma typ som i Källa (fig 231 ff), Persnäs (fig 302, 304) och Bjälbo.9 Dess ljusgluggar är alla så små i jämförelse med murytorna, att det ter sig som en massiv monolit. I fullt utbyggt skick var tomkroppen troligen minst 3 m högre än nu (fig 450- 453), men före 1828 var den lägre (fig 396, 397, 457), endast ca 13 m hög (omkring 22 alnar, enligt Ahlqvist 2: 1, s 126). När den medeltida kyrkan 1828 ersattes med den nuvarande, en rymlig och ljus kyrka i tidens smak, försågs västtornet med ett nytt murkrön samt en lanternin för klockorna (se nedan). I övrigt är västtornet en helt medeltida byggnadsdel. Materialet är kalksten, dels vald åkersten (även kallad mark- eller jordsten), dels tuktad sten. Skal- murarna består av tämligen tunna flisor i rikligt med bruk. Fogarna är väl utstrukna, men saknar kvaderrits. Flerstädes har fogbruket, som i de äldsta delarna är slätt, hårt och har en ljus, varm ton, fått avtryck av fingrar och grovt tyg, medan det ännu var vått, exempelvis i tornets första våning (vid ingången från trappans vilplan samt på västra tom- rummets norra vägg). Till bottenvåningen leder sedan 1828 två rak- täckta portaler. Före detta år saknade tornet direkt ingång, man måste först passera långhuset. På in- gångarnas plats fanns två ljusgluggar (fig 396, 397), tillkomna 1803. Troligen saknade bottenvåningen från början ljusöppningar, den belystes endast indi- rekt, från öster, genom tombågarna. Bottenvåningens båda rum öppnar sig mot lång- huset genom vida rundbågar (fig 394, 400 f, 469). Golvet (omlagt 1955) är nu täckt av kalkstensflisor och gravstenar (se nedan). Det har under seklens lopp förhöjts. Ursprungligen låg det minst t m lägre, så att proportionerna i denna tomvåning från början ej var så tryckta som nu. Båda rummen täcks av låga tunnvalv med veder- lag i norr och söder. I skiljemuren är två tryckta, rundbågiga öppningar (fig 401, 402). I södra rum- mets valv är en sekundär genombrytning (fig 392, C-D), nu dold under putsen. Den har motsvarigheter BYGGNADSBESKRIVNING i de två, rakt ovanför varandra belägna valven i tor- nets andra och tredje våningar. Genom dessa hål har klocklinor löpt (se nedan). På 1930-talet var en järnkrok fäst i valvet, troligen för att bära en lykta. - Väggar och valv är putsade och vitkalkade. Det södra rummet, som numera är vapenhus, var i början av 1800-talet fyllt av bänkar (fig 396, 397). Det norra rummet var ännu 1822 uppdelat i två av- delningar, varav den större även var fylld av bänkar och den mindre, västliga, användes som förråd . Förmodligen är det på det senare som en notis i st prot 1658 syftar. Detta år beslöt man nämligen att utrymmet »bak Under hwalwet i kyrkan», skulle användas till förvaring av spån (st prot). Det är nu förvaringsplats för katafalk och extra stolar. I södra tomkammarens sydöstra hörn leder en rundbågig ingång in till en murtrappa. Den bonade furudörren är från 1955. Trappan vilar delvis på en tryckt besparingsbåge, som har varit igenmurad mellan 1828 och 1955. Trapploppet är längst ned 60- 67 cm brett och löper inne i muren mot väster. Steghöjden är täm- ligen bekväm, 20- 30 cm, lutningen omkring 38°. Trappans nedersta del är täckt av ett längsgående, högt sittande, horisontellt tunnvalv, vilket i likhet med tornets övriga valv har tydliga avtryck av skål- bräder i fogbruket. Högre upp består trappans tak av överkragade flisor. Ett stycke av denna avtäck- ning ligger ej i förband med yttermuren, utan stöter stumt emot densamma (fig 411). Över en nivå ca 145 cm över golvet ( = ca 5 m över markytan) ligger hela trapphuset i förband med de omgivande mu- rarna (fig 412). Se vidare nedan. Utanför ingången till tornets första våning smal- nar trappan något och bildar ett mycket litet vilplan, endast 52-56 cm brett och täckt av kant i kant lagda flisor. Längden, 74 cm, är mindre än dörröppningens bredd. Det upplyses mot söder av en glugg med inåt skrånande smyg. Östra smygsidan samt t ' · ~I ' ...I L . __\. WWall timber in the E chamber of the first floor of the tower. \ ~ i " 547 FÖRA GAMLA KYRKA 1 Ll// @) --- --- ----'-,__J \ ----.,r-------- - --ir - - - ------- -~l_ 5 OST ER VASTE R ~,,,,p, ,,!Cf ,,,, , , ,~ Fig 417, Rekonstruktion av träväggen i östra kammaren i tornets första våning. Skala J : 40, R Boström J 970. Reconstruction of wooden wall in the E chamber of the first floor of the tower. Nr 5 och 6 har haft nåtar på översidan och har ursprungligen sannolikt utgjort antingen hammar- band (senare upp- och nedvända) eller golvsyllar i en byggnad i stavteknik, sannolikt den äldsta kända kyrkan på platsen (se nedan, kap Byggnadshistoria och datering, avsnittet Stavkyrka). Virke nr 3 (fig 392, 394, 409, 413 och 416) har ut- gjort remstycke i en trävägg, just där den sitter (jfr rekonstruktionen fig 417), men vid en närmare undersökning visar det sig, att även detta är ett sekundärt använt virke. Det är tämligen krokigt, av ek, 17-22 cm x 13- 13,5 cm i genomskärning, både på över- och undersidan försett med spår. Det övres längd kan ej mätas, emedan murbruket vid valv- s L ,/ ~ , __:..--_.-J_____ ' 1 CM10 o 1, 2 M. Fig 418. De i östra torn kammarens valv inmurade virkena (nr J, 5, 6 och 8) endast bevarade i avtryck. Rekonstruk- tion med ledning av avtrycken. Observera nåtarna, varav man kan sluta, att virkena tidigare utgjort syllar eller remstycken i en byggnad i stavteknik, troligen en stavkyrka. Skala 1 :40, R Boström 1970. The timbers built info the vaulting of the E chamber of the tower (nos 1, 5, 6 and 8) are known only by their impres- sions. Reconstruction. Observe the grooves, which implies that the timbers were formerly ground plates or wall plates in a building in stave technique, probably a stave church. slagningen runnit ned och fyllt dess ändar. På under- sidan är i mitten ett 67 cm långt dörranslag med rät- vinklig genomskärning, omgivet av två nåtar unge- fär i bjälkens mittlinje. Dörranslagets ändar når 1 cm över nåtarna. Rännorna är formade med ett grovt järn, som lämnat ojämna huggmärken (fig 409), lika dem som utmärker fördjupningen av stav- kyrkoplankans undre nåt (fig 408). Häri skiljer sig hammarbandets övre ränna, som är omsorgsfullt formad och har släta sidor. Nära västra änden, mot söder, är en vinkelrät urhuggning i virkets överkant samt, rakt under denna, ett cylindriskt hål med släta kanter, ca 2 cm i diameter och drygt 3 cm djupt. Rakt under hammarbandet ligger dess motsva- 548 BYGGNADSBESKRI VN I NG righet, en bottensyll , också av ek (fig 392, 394 f, 413, 415), 218 cm lång och 22 x 15 cm i genomskärning (all tså något grövre än hammarbandet) . T ill skillnad från bjälkarna i valvet ligger syll en fr itt mella n sten­ vägga rna. T röskeln och dörranslaget bef inner sig rakt under motsva righeter i hammarbandet och omges på sidorna av två nåta r för väggens sedan länge fö rsvunna p lankor. Dörranslaget är vänt mot norr, dörren som har haft vågrät avs lutning upptill , har a lltså hängt på insidan i det rum som avgränsats av träväggen (jfr rekonstrukt ionen fig 4 17). Det bör observeras, att go lvsy ll ens överkant på in sidan höje r sig något mot dörröppningen , varav man kan utl äsa, att de båda väggplankor som utgjort dörr­ poster, va rit kraftiga re än de övriga. Nåta rna nå r ända ut i sy ll ens ända r, vi lket kan tolkas så, att denna är tillverkad av en äldre sy ll , va rs ä nda r avkapats. Hade sy ll en t illverkats för sin placer i11g i tornet, sk ull e nåta rna förmodligen ha slutat ett stycke innanför ända rna (se vidare nedan, Byggnadshi sto­ ria och da tering, JT I). Hela virket, ej endast tröskeln , ä r starkt nött, beroende på a tt det skjuter upp ur go lvfyllningen (fig 4 13). F ig 419. Västtornets andra våning, trappans tu nnvä lvda vil plan i västra muren, mot söder. Observera avt ryck av skålbräder i va lvet. Foto S Hall gren l 964. Second floor oj W tower, the barrel- vaulted /anding in the W wa// , /ooking S. Note the im­ pressions oj scajjolding boards in the vault . F ig 420. Avträdet i norra änden av vi lplanet i fig 41 9. Foto S Hallgren 1964. Privy at N end oj the /anding in the secondjloor oj the W tower. 3 - 711667 Föm kyrkor 549 FÖRA GAMLA KYRKA Fig 421. Uppmätning av avträdet i fig 420. Uppm, skala l :40, S Hesselgren och S Fränne 1931 , ändrad av J Söderberg 1964. Scale drawing oj privy in Jig 420. 9. Tl'l. I I Söder om läktardörren är en bjälkkanal i östra muren, 19 x 20 cm i genomskärning, 105 cm djup samt belägen endast 30 cm över golvet (fig 394 [virke nr 7), 395), troligen har den gått igenom östra tornmuren. Dess uppgift är oviss. Kanske har vi här rester av en byggnadsställning eller ett spår av den träbalkong som funnits i det medeltida lång- husets västra del (se nedan). I valvet är två ursprungliga, genomgående hål för klocklinor (fig 392, 394, 428, 429) utan motsvarighet i golvet ( = Översidan av det nuvarande vapenhusets valv). Kanalerna, vilkas minsta diameter är 10- l.2 cm, sitter ungefär 75 cm från varandra, avståndet mellan deras mittpunkter är ca 95 cm. De släta, med bruk täckta väggarna visar avtryck av två över varandra stående, spolformade föremål med släta ytor. Till formen liknar avtrycken trästurkar, utan spår av de om ekrar påminnande utväxter, vilka stundom varit inborrade i trähylsornas sidor för att fixera dem i valvet (jfr s 268, not 20). Att två sturkar anbragts över varandra torde bero på att man sak- nade ett tillräckligt långt verktyg, med vilket man kunde genomborra ett över l m långt virke. Valv- kanalerna är nämligen så djupa. Kanalernas övre ändar torde också ha haft skoningar som skydd för klocklinorna, vilka eljest snart hade nötts sönder mot de vassa valvstenarna. - Hålen för klockli- norna hör till det södra rummet, som alltså även har tjänat som ringkammare. Avståndet mellan klock- linorna (ca 95 cm) erbjöd fri passage mellan dem och dörröppningarna (jfr fig 394). För att komma upp till tornets andra våning, måste man gå tillbaka genom västra tomkammaren och ut i trappan. Dess fortsättning i södra muren är endast 52- 56 cm bred och täckt av överkragade flisor. Den viker av i rät vinkel och fortsätter inne i västra muren till andra våningen. Trappstegen är även här tämligen bekväma, men något högre, ca 22-30 cm, i jämförelse med trappan till första vå- ningen. Lutningen är också något brantare, ca 42°. Vilplanet i andra våningen består av en smal, tunn- välvd korridor (fig 419), mot väster belyst av två på vanligt sätt inåt skrånande ljusöppningar (fig 395: Il). Mot norr leder tre trappsteg upp till ett avträde med bänk av sten och en med småsten delvis igen- fylld latrintrumma gående snett ned genom muren (fig 395: Il, 420-423). Det lilla rummets väggar och valv är en direkt fortsättning av vilplanets. Det har kunnat stängas med en nu försvunnen trädörr. I västra muren är två hål över varandra. I det undre av dem kvarsitter ännu den rundade änden av en 550 BYGGNADSBESKRI VNING bom med hål för en gångjärnstapp (fig 422) , obser- verad redan år 1900 av R Steffen.14 Själva tappen är nu försvunnen , men fanns kvar 1909 vid William Andersons besök. Dessa rester visar, att dörren varit vridbar på två trätappar, liksom exempelvis en ännu bevarad dörr i Lye kyrktorn. 15 Från trappans vilplan utanför priveten leder rund- bågiga ingångar mot öster till två tunnvälvda rum, vilka ursprungligen har utgjort bostadsrum, men sedan 1955 tjänstgör som kyrkomuseum (fig 424- 427). De båda parallella tunnvalven har vederlag i norr och söder, liksom i tornets bottenvåning, och är alltså vända vinkelrätt i förhållande till första tornvåningens tunnvalv. I det södra rummets valv är droppstensbildningar,16 vilka visar, att tornets yttertak under minst ett par decennier har varit så bristfälligt, att regn och smältvatten runnit igenom valvet och skadat det. Det norra (mindre) rummet har haft två ljusöpp- ningar, en i norr och en i öster (fig 395 : II, 424). Den senares dageröppning är igenmurad (sedan 1828) och innersmygen med skränande sidor står nu som en nisch. Under detta fönster påträffades 1970 färgade glasbitar och blyfragment i golvfyllningen. Fönstret kan ha varit försett med en glasmålning (se nedan, Glasmålningar), såvida icke detta tornrum använts som verkstad vid tillverkningen av målade glasfönster. Den norra gluggen i samma tomkam- mare är öppen och gör fortfarande tjänst. I nordvästra hörnet påträffades 1970 en anhop- ning av träkol i golvfyllningen. I övrigt var fynden koncentrerade till rummets östra hälft, ett förhål- lande som möjligen kan tolkas som tevis för att rummet varit delat i två mindre utrymmen, med en ljusglugg i vartdera (jfr planen fig 395: Il). En tredje glugg, ute i trappans vilplan (fig 425), sprider ett svagt ljus in i rummet, som trots detta är betydligt mörkare än det södra. I valvet har funnits fyra för- varingsbjälkar. Två, med klena dimensioner, är bevarade. Den ena syns i fig 425. Den östligaste av dem (synlig i fig 424) är sekundär och tunnare än den ursprungliga, att döma av hålen i valvsidorna. De båda andra bjälkarna är försvunna , endast upp- lagen är synliga. I det södra, större rummets östra mur är en rak- täckt dörröppning (fig 426), samtidig med det omgi- vande murverket och täckt av flera flata hällar, Fig 422. Perspektivskiss av avträdet i fig 420. J. Söderberg 1971. Perspective sk etch af privy in Jig 420. Fig 423. Avträdets latrintrumma, sedd uppifrån. Foto R Boström 1963. Latrine drain af privy, from above . 551 FÖRA GAMLA KYRKA Fig 424. Väs ttornets andra våning, norra kammaren, mot öster. Mitt i kortväggen ett delvis igenmurat fön ster. Foto S Hallgren 1964. Second floor of W toiver, N chamber, looking E. in the midd/e of the short wall is a part/y blocked-up 1vindoiv. lagda kant i kant. Öppningens sidor divergerar något : bredden upptill är 72 cm, nedtill 80 cm, höj­ den är 151 cm. Den har varken dörranslag eller tröskel, lika litet som någon annan av tornets dörr­ öppningar, men dess botten ligger omkring 20 cm över golvet. Ursprungligen förde öppningen till det medeltida långhusets profana övervåning (se ne­ dan), men leder nu ut till Nya kyrkans långhusvi nd . Mellan J 828 och 1955 har den varit igenmurad, men framtogs sistnämnda år och förenades med den nuvarande långhusvinden genom en trätrappa, vars panelade underdel skjuter in i trätunnvalvet och alltså är synlig nedifrån kyrkorummet (fig 394). Därifrån kan man således få en uppfattning om dörröppningens tröskelhöjd och den medeltida pro­ fanvån ingens ungefärliga golvnivå, belägen 7,65 cm över det nuvarande golvet och ca 8,15 cm över det medeltida. Från långhusvinden kan man studera västtornets yttre murverk (fig 430). Det är en del av östra muren 552 BYGGN ADSBESKRIVNING i nivå med tornets andra våning, den enda del av yttermuren, som nu är synlig utan puts, mellan lång- husets vattentak och trätunnvalv (fig 394). Det visar ett regelbundet förband av tuktad sten. I de täta fogarna har man flitigt använt stenskärv (s k utpin- nade fogar), medan man sparat på murbruket. Tro- ligen har en del av fogbruket lossnat och runnit ur, enstaka fogar är nämligen utstrukna. Inga spår av puts eller kalköverdrag är synliga. Tydligen har denna yta alltid varit skyddad under ett vattentak (jfr nedan, kap Byggnadshistoria, s 586) . Fig 425 . Kammaren i fig 424 mot väster. Foto S Hallgren 1964. The chamber in Jig 424, looking W. Några skift över utgångens avtäckning har östra tornmuren en vågrät, endast några centimeter bred indragning (fig 430). Huruvida tornets övriga sidor har motsvarande avsatser i samma nivå är omöjligt att avgöra, emedan de är täckta av tjocka putslager. Möjligen betecknar avsatsen en skarv mellan två byggnadsperioder (jfr nedan, Byggnadshistoria, pe- rioderna III och V). Om det endast var östra muren som hade en indragning, kan denna tänkas vara avsedd som upplag för den västligaste hanbjälken i det äldsta långhusets takstol (fig 447) eller för en 553 FÖRA GAMLA KYRKA Fig 426 . Västtornets andra våning, södra kammaren mot öster. I fonden en dörr­ öppning, som ursprungligen fört in till det medeltida långhusets profana övervåning, samt ett delvis igenmurat fönster. Foto S Hallgren J964. Second floar oj W tower, the S chamber looking E. In the background isa doonvay, which led original/y info the medieval profane attic oj the nave, anda part ly block ed-up window. bindarbjälke i långhusets profana övervåning17 (jfr fig 450). - Över avsatsen ligger skiften nästan omärkligt innanför va randra, så att östra tornmu­ ren lutar svagt inåt mot toppen. Denna avsmalning kan även iakttas på tornets övriga sidor. I andra tomvåningens golv ( = det underliggande valvets översida) mynnar de två redan beskrivna klocklinehålen, belägna 122 resp 137 cm från den östra dörröppningen (fig 429). De saknar motsvarig­ het i valvet ovanför. År 1931 , när uppmätningarna i fig 392, 394 gjordes, var hålen synliga i golvet innanför dörren. De har senare varit dolda under en tjock grus beläggning, men frilades åter 1970 (fig 428). Längre åt väster är ett sekundärt uppbrutet, trattformigt hål i golvet med motsvarigheter i valven under och ovanför (fig 392). I det södra tomrummet har funnits tre kraftiga förvaringsbjälkar, varav nu två återstår (fig 426). Den mellersta utgörs av en planka med den nedåt vända framsidan något rundad. Inga skrädda ändar har iakttagits, ej heller några nåtar. I golvet påträffades 1970 rester av träkonstruk­ tioner (fig 428), dels två vinkelrätt mot södra muren liggande bjälkrester, dels ett par korta trästycken liggande lösa invid skiljemuren. De behandlas när­ mare nedan, se kap Byggnadshistoria, period III, samt Lösfynd. I östra väggen, 60 cm från sydöstra hörnet, är en 554 BYGGNADSBESKRIV N I N G Fig 427 . Kammaren i fig 426 mot väster. T h dörröppningen till murtrappans vil­ plan . Tv ingång till murtrappan upp till tredje våningen. Foto S Hallgren 1964. The chamber in Jig 426, looking W. Right, doonvay lo the /anding of the wall stairs. Lejt, entrance lo the wall stairs /eading up to the thirdfloor. ljusglugg med igenmurad dageröppning (fig 426), lik den nyss beskrivna i norra torn kam mareni samma våning. Dess inre smyg skrånar starkt åt sidorna. I denna nisch är murverket svart av sot; tidigare har man där funnit aska och träkol från okänd tid.18 Två raktäckta gluggar i söder samt två liknande i väster, ute i trapphuset, ger nu en god belysning åt rummet (fig 427). De rundbågiga dörröppningarna i denna tornvå­ ning skiljer sig från dem i första våningen därigenom att även bågarna är formade av huggen sten med kantslag (fig 425, 427), ehuru ej kilformade som i Högby (fig 119) och Källa (fig 211). De vertikala delarna av öppningarna är däremot lika i de båda våningarna, formade av omsorgsfullt huggna kvad­ rer med kantslag. En bred, rundbågig öppning i sydväst leder till uppgången till nästa våning (fig 427). Trappan är brantare än de längre ned befintliga, lutningen om­ kring 48° (fig 392), och den har knähöga, obekväma steg (ca 30- 45 cm). Trapploppet däremot är även här uppe endast ca 55 cm brett och täckt av över­ kragade flisor. Såväl trappan som dess avtäckning ligger i förband med yttermuren. Trappan mynnar i tredje våningen, nära nord­ västra hörnet, i en huv som gör ett ofullständigt 555 FÖRA GAMLA KYRKA ~ GLASSKÄRVOR Fig 428. Golvet i södra rummet av @ F. F6REMÅLETS LÄGE o NUMMER västtornets andra våning, med rester av träkonstruktioner i golvet, löp- hål för klocklinor mm. Uppm' ' (!),/--' 1 : JOO, Åke Nilsson 1970. 0 - ~/HAL FOR /' ' /KLOCK LINOR / . ' The floar af the S room an the second / (!) > I F 10'7 floar af the W tower, with remains af I timber constructions in thefloor, holes . V F105 . FISK ö for bell-ropes, etc. i I I __ J I I / / ':-/ I I ,' \ \ I I I I I I I s DM.10 0 2 3 4 6 /"/\.,. intryck (fig 392, 431- 433). En fönsterglugg sitter, gluggar åt varje väderstreck, större än de i tornets ovanligt nog, nästan helt inne i trappan (den nord- övriga våningar, några av dem placerade betydligt liga i västra muren , fig 395: Ill), ej mitt för utgången lägre än dessa, dvs endast ca 45- 75 cm över golvet till tomrummet. Norra änden av trappans inre be- (fig 392, 394). gränsningsmur är ommurad och snett avkortad ca Redan vid första påseendet ser man att murarna 20- 35 cm, vilket kan avläsas dels i ett avtryck i gol- i denna våning består av flera sorters murverk, till vet, dels i murbrukets mörkare färgton. I murens skillnad från tornets nedre våningar. Över mur- förlängning mot norr är ett ljust parti. Det är ett av- ytorna slingrar sig flera djupa sprickor, som delvis tryck av trappmurens ursprungliga stötfog mot norra fortsätter ned i tornet, och genom frostsprängning muren (fig 433. Jfr fig 451-452). Ett liknande av- och på annat sätt har fogbruket delvis försvunnit. tryck finns på östra muren, se nedan. En närmare analys visar, att tornets översta del har Den tredje tomvåningen består numera av ett blivit ombyggd flera gånger. Närmast golvet befin- enda stort rum. Det belyses av två rektangulära ner sig givetvis det äldsta murverket, till vilket också Fig 429. Västtornets första våning. Två av löphålen i fig 428 sedda underifrån. Foto R Boström 1970. First floar oj W tower. Two oj the bell-rope holes in Jig 428 seen from below. 556 BYGGN ADSBESKRIVNING räknas vad som återstår av trapphuset (med undan- tag av dess norra ände, jfr ovan). Det karakteriseras av prydligt fogade , stora, jämna och tuktade stenar i regelbundet förband med i allmänhet brett ut- strukna fogar (fig 431 - 435). Fogbruket är ljust, slätt och har en varm ton. I allt detta liknar det murverket i tornets nedre delar. Den övre begränsningslinjen för det äldsta mur- verket är svår att urskilja, på grund av att det på detta vilande, yngre murverket består av återanvänt, äldre stenmaterial samt ett murbruk som mycket liknar det äldre. Det yngre murverket, som bäst kan studeras på västra väggen från och med gluggarnas botten (fig 431 - 433), karakteriseras av täta, oftast öppna, utpinnade fogar och sparsam användning av murbruk. På många stenar kvarsitter bruksrester och röjer, att stenarna är sekundärt använda (fig 436). I de fall bruket lossnat och försvunnit ur det ursprungliga murverkets fogar (framför allt närmast golvet), är även detta svårt att skilja från det yngre. Tydligast framträder det yngsta murverket, som stammar från I 828 (fig 43 I, 434). Det är ett 1- 2 m brett bälte, räknat från murkronan och nedåt, som består av råbrutna flisor med öppna fogar, i vilka man skymtar det grå murbruket. Större block om- växlar med flera tunna, travade på varandra. Överst är de flesta stenarna tunna och långa. I golvet kvarstår rester av en tvärmur, gående i öster- väster, 10-20 cm hög (fig 394, 395: III, 434, 435). I öster framträder tydligt ett avtryck av tvär- murens stötfog som en ljus våd (fig 435). De båda murarna har alltså ej legat i förband med varandra, lika litet som ski ljemurarna i de undre tomvå- ningarna. Av otydliga spår i golvet att döma hade den en dörröppning i väster invid trappmuren (fig 395: 111). En skiss av Ahlqvist bekräftar detta (Sam! III, s 28: f). Av skiljemurens västra stötfog är ingen- ting bevarat. Alltför litet av trappmuren återstår nämligen, och den forna dörröppningen utnyttjade dess innerliv som smygsida (samma konstruktions- princip som i dörröppningarna i fig 427. Jfr fig 451, 452, 457). Under den trätrappa, som nu för upp till lanter- ninen, påträffades 1970 under golvfyllningen ett sekundärt uppbrutet, kraterliknande hål, vilket i sin nedre mynning (i valvet i våningen därunder) visar flera mycket tydliga, blanknötta, cylindriska och Fig 430. Ett stycke av västtornets östra mur, sett från den nuvarande långhusvinden. Mellan pilarna en indragning i murlivet. Foto R Boström 1963 . Part of the E wall of the W tower, seenfrom the present attic of the nave. Between the arrows a recess in the wall surface. fingertjocka nötningsspår efter en klocklina. Det befinner sig rakt över de två andra sekundära hålen (fig 392). Ahlqvist skriver om denna våning, att den, i likhet med de nedre, »äfwen war delad i 2:ne hwälfda kam- mare» (2: I , s 126). Drygt 2 m över golvet synes en vågrät, grund slits i östra väggens södra del (fig 435), vilken av William Anderson (not 18) tolkades som ett valvspår, anfanget för ett tunnvalv, vilket i så fall skulle ha sträckt sig i norr-söder. Resterna av tvär- muren indicerar emellertid i stället två parallella tunnvalv i riktning öster-väster (fig 451, 452). Av valvanfangen finns dock inga spår, de försvann till- sammans med valven, när tornets överdel byggdes om (se nedan, Senare förändringar). De båda rum, som en gång utgjorde tredje vå- ningen, har varit parallella med dem i våningen under. Här bryts alltså den växling av valvens rikt- ning, som präglar tornets nedre delar. Den vågräta fördjupning i östra väggen, i vilken William Anderson såg ett valvanfang, är av allt att döma avtrycket av en golvbjälke. Det kan följas från sydöstra tomhörnet och ca 30 cm in över av- 557 FÖRA GAMLA KYRKA Fig 431. Västtornets tredje våning. Västra väggen med tra ppmuren. T h mynna r trap- pan från andra våningen . Tv rester av trappans fortsättning till en raserad fjärde, möjligen också femte våning (jfr fig 436, 451-453). Tornets överdel har blivit ombyggd flera gånger, det medeltida murverket upphör några skift över fönstren . Foto S Hall- gren 1964. Third floar af W tower. The W wall wilh lhe wa/l slairs. Righl, the slairs leading from 1he second floar . Lejt, remains af the continuation af lhe slairs lo a demolished fourth, possib/y a/so a /iflh, floar (ej Jigs 436, 451-453). The upper part af lhe tower has been rebuilt several limes; lhe medieval masonry ceases a few courses above 1he windows. trycket av tvärmuren, där det är rakt avskuret. Av spåret kan man sluta, att tornet här uppe troligen har varit uppdelat i två våningar genom ett bjälklag, vilket dels vilat i yttermurarna och trapphuset, dels i skiljemuren. Detta är en konstruktion som vi bl a känner igen i Persnäs' första tornvåning (fig 302, 304, 326) och i Bjälbo västtorn (not 9). Fig 451-452 är rekonstruktionsförsök i enlighet härmed. Förbin- delsen mellan de båda våningarna torde dock i Föra ha utgjorts av trätrappor, stentrappan i västra mu- ren fortsatte antagligen direkt till den forna femte våningen över valven (jfr nedan). Strax norr om bjälkavtrycket är en ojämnhet i östra muren, som skulle kunna tolkas som avtrycket av södra änden till ännu en golvbjälke. Denna för- djupning försvinner emellertid omärkligt efter någon knapp meter (fig 434), och norr därom är murverket utan tvekan ommurat. De tre övriga tornmurarna är förändrade i nivå med bjälkavtrycket. Därför saknar de varje spår av detta förmodade bjälklag. I alla murar, utom den västra, är genomgående hål, vilkas mynningar i ytterlivet nu är dolda bakom putsen (fig 392, 395). I öster och norr är tre i vardera muren. De har rund genomskärning och är belägna något lägre än fönstrens avtäckning. I ett av hålen på norra sidan är instucket ett ekvirke med rektangu- 558 Fig 432. Västtornets tredje våning. Trappans mynning invid västra väggen, sedd från norr. Foto R Boström 1963. Third floar of W lower. The end of lhe stairs by the W wall, seen from lhe N . lär genomskärning. - Genom södra muren går två fyrsidiga bjälkkanaler i nivå med fönstersmygarnas underkant, men belägna ca 30 resp 70 cm öster om dem (fig 392, 395). De lågt sittande bjälkhålen har tidigare tolkats som spår av en skyttebalkong (not 18), men torde, även de, snarast vara upplag för byggnadsställ­ ningar, burna av i muren instuckna bommar. För ett torn av denna höjd skulle nämligen på marken stående ställningar ha krävt mycket höga och dyr­ bara spiror. Jfr exempelvis Högby, Hossmo och Strängnäs domkyrka.19 Mot teorin om skyttebal­ konger talar även det faktum, att denna tomvåning - i varje fall i dess nuvarande utformning - saknar lämpliga utgångar. Gluggarna är nämligen alltför trånga och obekvämt placerade över golvet. Ytterligare tre kanaler befinner sig ca 230 cm över golvet i vardera norra och södra murarna, med av­ tryck av virken med dels rund, dels fyrsidig genom­ skärning. De befinner sig i det yngsta murverket. Även dessa hör troligen samman med byggnads­ ställningar av något slag. De kan nämligen ej vara BYGGN ADSBESKRIVNING spår av ett bjälklag, därtill är avståndet mellan dem för stort och dimensionerna för klena. Tornets nuvarande fjärde våning består av klock­ våningen, inrymd i en åttkantig lanternin från 1828 (se nedan). Dit upp leder en trätrappa från tredje våningen (fig 435). Den står fritt i rummet, börjar nära södra muren och går mot norr. Västtornets ursprungliga överdel Som redan framgått av beskrivningen ovan, kan man av västtornets murverk utläsa, att det har blivit ombyggt flera gånger. Det finns även möjligheter att med stöd av vissa byggnadslämningar rekonstruera tornets ursprungliga överdel. I sydöstra delen av resterna av trapphuset utmed västra väggen finns nämligen återstoden av en trappa, som visar att tor­ net ursprungligen har haft andra övervåningar än nu (fig 436). De båda nedersta, nötta trappstegen samt avtryck av ett tredje steg är bevarade. Egen­ domligt nog befinner sig mitt för detta parti en ljus­ glugg, vars botten ligger i nivå med det andra trapp­ steget. Om man skulle komplettera trappan med 559 Fig 433. Västtornets tredje våning, nordvästra hörnet. Tv om den högra gluggen ett lodrätt avtryck av en mur. Foto S Hallgren 1964. Third floar of W tower, NW corner. To the lejt oj the right window an vertical impression oj a wall. Fig 434. Västtornets tredje våning, nordöstra hörnet. I golvet t h grunden till en skiljemur, som även lämnat ett avtryck på östra tomväggen. Foto S Hallgren 1964. Third floar of W tower, NE corner. In the floar, right, the foundations of a partition wall, which has also lejt an im- pression on the E wall of the tower. 560 Fig 435. Västtornets tredje våning, sydöstra hörnet. T v grun- den till skiljemuren samt dess avtryck på östra muren . Det mörka partiet i golvet under trätrappan utvisar var det översta hålet för klocklinan är beläget. Det ljusa, horisontala partiet över fönstret på östra muren är avtryck av en tak- bjälke, som ingått i det bjälklag vilket utgjorde golv i en se- dermera raserad fjärde våning (jfr fig 451, 452). Foto S Hall- gren 1964. Third floar of W tower, SE corner. Lejt, foundations oj the partition wa/l and ils impression on the E wall. The dark patch on the floar under the wooden stairs shows where the top hole for the bell-rope is. The pale, horizontal patch above the window in the E wall is the impression lejt by a roof beam, which was part oj the beams forming the floar oja later demolished fourth floar (cf Jigs 451, 452) . 561 FÖRA GAMLA KYRKA ledning av de återstående resterna, blev gluggen helt och hållet blockerad av trappan. De kan alltså ej ha tillkommit samtidigt. Trappan byggdes först, murverket i dess inre begränsningsmur tillhör näm- ligen, som redan framhållits , det ursprungliga i tredje våningen. Det lilla fönstret bevisar genom sin placering, att en radikal ombyggnad av tornets överdel har ägt rum. Även det nordliga fönstret i västra muren är sekundärt. Som redan påvisats, sitter det nämligen inne i trapploppet (fig 395: III, 432), ej mitt för ingången till tomvåningen, vilket övriga ursprungliga trappgluggar gör (jfr fig 395: I och IT). Granskar man närmare murverket omkring de båda gluggarna, visar det just sådana utpinnade fogar och kvarsittande äldre bruk som karakterise- rar det näst äldsta murverket i tredje tomvåningen. Det yngre murverket synes fortsätta ända fram till de båda västliga tomhörnen, medan det äldsta mur- verket mellan gluggarna når upp i en spets i nivå med trappans avtäckning (fig 431, 432). Om trappan, vilket man får förmoda, haft unge- Fig 436. Västtornets tredje våning, res- ter av trappa i sydvästra hörnet (jfr fig 431 , 451, 452) . Foto R Boström 1967. Third floor oj W tower, remains of stairs in the SW corner (cf Jigs 431 , 451 , 452). fär samma lutning som den mellan andra och tredje tomvåningarna , dvs ca 48°, kan den ej ha mynnat i den i fig 451 f rekonstruerade fjärde våningen, utan ännu högre upp, i en femte våning, om vilket vi i övrigt ej vet mer, än att dess golv utgjordes av över- sidan till fjärde våningens tunnvalv och var beläget ca 5 m över tredje våningens golv. Med kännedom om hur övervåningarna i ett stort antal öländska torn har varit inrättade, föreställer vi oss att den femte tomvåningen i Föra utgjordes av en skytte- våning ( 450-452), ungefär som i Källa (fig 231 ff) eller i Persnäs (fig 302 ff). Enligt här framlagda rekonstruktion (fig 450 ff) skulle Föra västtorn i fullt utbyggt skick (eller enligt de ursprungliga planerna) ha varit minst 3 m högre än nu. Det ursprungliga torntakets form är okänd, det kan antingen ha varit ett sadeltak eller pyramidfor- mat (fig 453). Till det äldsta kända torntaket, fig 390, samt det i fig 391 återgivna återkommer vi nedan, se kap Byggnadshistoria, avsnitten VII-VIII. 562 BYGGNADSBESKRIVNING Långhus I förband med västtornet och av samma bredd som detta låg det år I828 rivna långhuset, ungefär 1 ! kvadrat långt (fig 396, 397, 437). Grundmurarna, som delvis grävdes fram I 955, var påfallande tjocka, drygt I60 cm, inklusive en sula utmed utsidan. Grunden vilade direkt på sandåsen. Murarna torde i övrigt ha liknat västtornets. I likhet med kyrkans övriga delar bestod långhusets väggar av två skal- murar, mellan vilka låg en fyllning av kullersten, skrotsten och skärv i hårt, ljust och slätt kalkbruk. Med tröskeln belägen 4 m över (det medeltida) golvet, öppnar sig ännu den ovan beskrivna dörren till västtornets första våning (fig 394 ff, 410). Hur den läktare såg ut, till vilken dörröppningen ur- sprungligen förde , vet vi ej, utom att dess golv bör ha legat i ungefär samma nivå som den nuvarande orgelläktarens. På Löfgrens tid sträckte sig en läk- tare tvärs över hela kyrkan (fig 397). Därom mera nedan, se kap Inredn och inv. Med hjälp av läktardörren kan den ursprungliga höjden av långhusets sträckmurar beräknas på ett ungefär (fig 447). Dörrens hjässa, som nu befinner sig ca 5 m över golvet, låg ungefär 5! m över det medeltida golvet. Vare sig det äldsta stenlånghuset hade öppen takstol eller plant innertak, måste detta ha legat över läktardörren, för att man bekvämt skall kunna passera genom densamma. Sträckmu- rarnas höjd blir då 5! a6 m, ett mycket vanligt mått för en kyrka av denna storlek. Detta antagande be- kräftas av placeringen av de båda östliga gluggarna i tornets andra våning. Denna tomvåning synes nämligen ha byggts med hänsyn tagen till långhusets ursprungliga vattentak. Rekonstruktionen (fig 447) visar, att yttertaket på ett långhus med ca 6 m mur- höjd skulle nå upp till, men ej över ljusgluggarna, samtidigt som dörröppningen i västtornets andra våning skulle ligga under tak. lnteriörbilden (fig 438) visar emellertid ej långhusmurarnas ursprung- liga höjd, utan en senare förhöjning (se nedan). Denna är särskilt påtaglig vid jämförelsen med den mycket låga triumfbågen på bilden. En enda portal, belägen i sydmurens västra del, förde in i kyrkorummet. Ingen nordportal har däremot funnits , enligt vad som framkom 1955. Undersökningen detta år visade, att sydportalen låg exakt 2 m från långhusets västgavel. Innersmygen hade nästan rätvinkliga sidor. Enligt Löfgrens in- teriörbild (fig 438) var den täckt av en triangelbåge och på hans plan (fig 397) är gångöppningen place- rad i murens ytterliv. Med tanke på innersmygens triangelbåge skulle man eljest vänta sig att portalen haft poster belägna ett eller ett par språng innanför Fig 437 . Grävningsplan av den medeltida klövsadelskyrkan. Uppm l :300. R Boström 1955. Excavation plan of the medieval church. ~----------ir-., a D --r)D -. DM 10 0 1 2 3 4 5 10 15 20 Nv. 563 FÖRA GAMLA KYRKA murens ytterliv, ungefär so m Källa gamla kyrkas sydportal (fig 206, 211, 212). Löfgren uppger porta- lens bredd till 2 alnar, 3 tum (fig 397), vilket ungefär stämmer med den år 1955 uppmätta bredden, 120 cm. - Trampflisan av grå kalksten låg kvar 1955, den var mycket sliten och spräckt i många stycken. Troligen var det till sydportalens dörr, som ett ännu bevarat stocklås och en nyckel (fig 460) hörde. Nyckelns längd är 31 ,5 cm. - Det utanför sydporta- len belägna vapenhuset beskrivs nedan. Långhuset hade på Löfgrens tid tre stora och ett litet fönster, varav det senare var beläget omedel- bart över vapenhusets östra takfall (fig 397). Det synes vara bortglömt av både Rhezelius och Törne- wall. Troligen var det ett romanskt fönster av unge- fär samma typ som ett sakristiefönster i Källa (fig 223 b, 224). Av de övriga fönstren var det stora på södra sidan en utvidgning från 1811 . De båda nordfönstren (fig 438) tillkom däremot redan 1756, enligt en av Ahl- qvist återgiven inskrift på latin: »Bina haece lumina facta A :o 1756» ( = Dessa båda fönster gjordes år 1756). Ursprungligen får vi tänka oss två små föns- ter på södra sidan, lika det lilla över vapenhustaket (fig 397). Om det från början även fanns fönster på nordsidan, vet vi däremot ej. Högre upp på södra muren, under takfoten, öpp- nade sig två smala, rundbågiga gluggar, fig 390, 397. (Törnewall har endast tecknat en glugg, fig 391). De hör t ill långhusets profana övervåning (se nedan). Av grävningsplanen (fig 437) framgår bl a, att det fanns dubbla murar mellan långhuset och koret- östtornet, dvs de båda byggnadsdelarna hade ur- sprungligen var sin triumf mur, skilda genom en tyd- lig stötfog samt med en 330 cm20 bred triumfbåge i vardera. Utöver de upplysningar som fig 437 ger, kan tilläggas, att långhusets östra mur, när den undersöktes 1955, var nedriven till en lägre nivå än östtornets intill densamma liggande västra mur. - Av Löfgrens måttuppgifter (fig 397) kan man bl a utläsa, att långhuset på hans tid saknade den östra gavelmuren . Därav följer, att den i fig 396, 397 och 438 markerade sidoaltarnischen var belägen i korets västra mur (jfr fig 454, 456), ej i långhusets östgavel. En nordlig motsvarighet till nischen låg troligen där predikstolstrappan senare bröts igenom muren (fig 438). En närmare utredning om de dubbla triumfmu- rarna fö ljer nedan (se kap Byggnadshi storia, perio- derna lll och IV). Över långhuset var slagna ribblösa kryssvalv med rundbågiga sköld- och gördelbågar (fig 438), vi lande på en kraftig rundpelare, ungefär mitt i rummet, samt på konsoler i väggarna. Av kolonnen, som kallades dels »stoden under hwalffet», dels »Pelare» (Bänkl 1682), återstår nu ett stort antal hela och ha lva trummor, en rund , profilerad bas (platt + hå lkäl) samt ett trapetsformat kapitäl , a llt av grå- och rödspräcklig Ölandssten, omsorgsfu ll t huggna och med kantslag (fig 439). Skaftet ha r en diameter av 80- 90 cm, kapitälets översida är 100 cm i fyrkant ; det avs lutas upptill av en 5 cm bred platt, nedtill av en kraftig vulst. Mittkolonnens plint återfanns 1955 på sin ur- spru ngliga plats. Den va r murad direkt på flisgolvet, av huggen sten i flera block, 23 cm hög och 155 x 159 cm i fyrkant. Hörnen var blanknötta, helt naturligt med tanke på de omgivande bänk platserna (fig 438). Översidan var täckt av bruk med ett kvadratiskt avtryck, varav man kan utläsa, antingen att ett eller ett pa r skift ytterligare har varit murade ovanpå plinten, eller att kolonnbasen, utöver den rundaste- nen, bestått av ett led med kvadratiskt plan. Jfr Löfgrens interiörbild, fig 438. Konsolerna, som ej är bevarade, var profilerade och avslutades nedtill av en droppliknande bildning (fig 438). Därmed liknade de konsolerna i den 1835 rivna kyrkan i Runsten, som Löfgren också har tecknat av (fig 20), och troligen även dem som ännu är bevarade i Gärdslösa korsarmar. Löfgren har tecknat en enda sköldbåge mot öster (fig 438), även återgiven av Wallman i en blyerts- skiss (Saml Il, Öland 2), varav framgår, att långhu- sets östra hälft täcktes av ett enda valv. Möjligen var det ett sk musselvalv, likt det i långhusets västra hälft i Vall21 på Gotland (fig 454) eller ett kryssvalv med en extra söm gående från valvmitten till kolon- nen (I Anderson i not 12aa, fig 13). Över långhusets västra hälft var slagna två kryss- valv, skilda från det östra valvet och troligen även från varandra genom gördelbågar av huggen sten. Ahlqvist anger, som redan nämnts ovan, valvhöj- den till omkring 16 alnar, dvs 9,5 m. Detta är efter öländska förhållanden anmärkningsvärt högt. 22 564 BYGGNADSBESKRIVNING . ' I. I .. ,.. ... _.... Fig 438. Interiör mot öster. Teckning (stark förstoring) av NI Löfgren 1817 (Åstrand- Löfgren). ATA. Jfr fig 457 och fig 47 l. Interior looking E. Drawing, 1817. Cf Jig 457 and Jig 471. Endast långhusvalven i Gärdslösa kan nu tävla med Föra i frågan om valvhöjden. Löfgrens interiörbild (fig 438) ger också en viss ledning vid beräkningen av valvens, triumfbågens och mittpelarens höjd. Han har tydligen suttit uppe på läktaren och tecknat. Perspektivet är litet oredigt, men man kan utläsa, att hans ögon befunnit sig något - kanske t m - under kolonnens kapitäl. Från den plats, där han satt, kunde han endast se nederdelen av altaruppsatsen (kanske 3-3,25 m, jfr fig 438, 464, 471) genom den låga triumfbågen. På grund av att altaruppsatsen och grundmurarna är bevarade och att vi kan·beräkna absidens ungefär- liga inre höjd (se nedan), får vi de ungefärliga måtten i här återgivna rekonstruktion (fig 457). Denna är också ett försök att förena Ahlqvists måttuppgift 4 - 711667 F öra kyrkor med måttförhållandena i västtornets östra mur. - Till dessa frågor återkommer vi nedan. Efter den medeltida kyrkans rivning 1828 använ- des delar av mittkolonnen som grindstolpar vid prästgårdsarrendatorsbostället. Andra delar låg kringspridda på eller utanför kyrkogården (några ligger fortfarande norr om kyrkogården, kapitälet låg på gräset, söder om västtornet. De bäst bevarade delarna återfördes till kyrkan 1955 och ställdes upp under läktaren (fig 439). Över valven var en profan övervåning inrättad, belyst av de ovan beskrivna små gluggarna (fig 390, 391, 397). Dit förde den rektangulära dörröpp- ningen i västtornets andra våning (fig 394, 395, 426). Även från östtornet fanns det av allt att döma en förbindelse (jfr rekonstruktionerna fig 453, 456, 457). 565 FÖRA GAMLA KYRKA Fig 439. Rester av det medeltida lå nghusets mittkolonn . Foto S Hallgren 1964. R eninants of the centre co/umn of the medieval nave. Profanvåningens murhöjd kan beräknas på samma sätt som det ursprungliga höjdmåttet på långhusets sträckmurar, nämligen med hjälp av en dörröppning, i detta fallet den i andra tomvå- ningens östra mur. Även dess hjässa bör nämligen ha legat fri från profanvåningens takstol eller even- tuella innertak. Vi får då en ungefärlig höjd av 10-10,5 m över det medeltida golvet. Även detta är Fig 440. Uppmätning av kapitälet i fig 439, S Hesselgren och S Fränne 1931. Scale drawing of the capita/ in Jig 439. ett mått som är eller har varit det allmänt vedertagna för de öländska långhusens profana övervåningar. 23 Jfr rekonstruktionen, fig 450. Ursprungligen skapades de båda östliga gluggarna i västtornets andra våning för att släppa in ljus i tornet (fig 447). När långhuset förhöjdes , hamnade gluggarna under dess vattentak (fig 450), varvid ljusströmmen vände åt motsatta hållet. Det blev i stället ett svagt ljusflöde, som från västtornet sipp- rade in på långhusvinden. Som en jämförelse kan nämnas den lilla gluggen i Högby västtorn, som släppte in ljus i murtrappan från den forna tredje tomvåningen (fig 124, sektion D-D; fig 125 samt s 195). Frågan om långhusets och dess påbyggnaders datering behandlas nedan, kap Byggnadshistoria och datering. Kor och östtorn Östtornet, som i sin bottenvåning rymde koret, hade i det yttre kvadratisk planform, liksom västtornet, men var smalare än detta, 8,20 x 8, 15 m i fyrkant (fig 390, 391 , 396- 398, 437). Enligt alla äldre avbild- ningar, med undantag av fig 398, var det ungefär lika högt som västtornet. Ahlqvists teckningar har emellertid alltid felaktiga proportioner, det är i stäl- let detaljupplysningarna, som har värde (jfr ovan s 46). Vid undersökningen 1955 framgick det, som redan nämnts, att en tydlig stötfog skilde östtornet från långhuset (fig 437). Murarna var av samma slag som i västtornet och långhuset. 566 Fig 441. Det inre murlivet i östtor- nets södra grund ( = absidens / ko- rets södra mur). Foto R Boström 1955. Jnside oj wa/l in the south foundation oj the E tower ( = S wall ojthe absidal chancel) . F ig 442a- b. Absidgrunden från syd- väst (a) och nordöst (b) . Tribunbå- gens vederlag syns tydligt. Fo to R Boström J955 . Foundations oj apse from SW (a) and N E (b). The abutments oj the tribune arch can be seen c/ear/y. 567 FÖRA GAMLA KYRKA Omkring t m innanför det södra yttre murlivet framträdde ännu ett mycket tydligt. Man kunde klart se, att det yttre murskalet var murat emot det inre. Det inre murlivet var ej lika långt som det yttre, det började 2 m från östra muren och kunde följas ungefär 5 m åt väster (fig 437, 441). I det inåtgående hörnet i söder mellan östtornet och långhuset låg grunden till en murklack, skild från de övriga murarna genom tydliga stötfogar. På norra sidan om östtornet syntes ingen motsvarighet till den södra murklacken, men av skäl som skall framföras i det följande , kompletteras här återgivna planritning med en sådan (fig 437; jfr fig 459). Korfyrkanten var ovanligt kort, endast ca 2,30 m i öst-västlig riktning, räknat från tribunbågens grund och till triumfmurens östra murliv. De norra och södra inre murliven var förstörda, men Ahlqvist (jfr ovan) mätte avståndet mellan dem till 10 1 / 4 aln dvs knappt 6 m och Löfgren uppger att norra kor- muren var 2 alnar ( = 120 cm) tjock, fig 397. I denna var en dörröppning ut till sakristian (se nedan). Öster om korets långsmala rektangel och höjd över denna med ett tydligt steg låg en ovanligt djup absid, till planen tre fjärdedelen av en cirkel, vars diameter 1955 uppmättes till 412 cm. Djupet var inte mindre än 433 cm och tribunbågens bredd en- dast 393 cm. Absidens inre mantelmur utgjordes av stora, välhuggna block med tydligt konkav fram- sida (fig 442). På sidorna var den inre mantelmuren borta, vilket möjligen kan tolkas som bevis för att små cell-liknande sanctuarier varit utsparade i öst- tornets båda östliga hörn24 (jfr fig 448, 449). Trots att ingenting mer än grundmurarna är kvar av östtornet (fig 437), kan man med ledning av d.e fönsteröppningar som återges på avbildningarna av tornet göra sig en viss uppfattning om våningsindel- ningen (fig 390, 391 , 396-398). I bottenvåningen - koret - fanns ett tämligen stort, rundbågigt fönster, beläget mycket nära syd- västra hörnet. Troligen hade även absiden fönster. Första våningen hade två smala gluggar åt öster. Andra våningen föreföll att ha varit tornets för- nämsta, näst efter koret. På södra sidan fanns näm- ligen ett stort, rundbågigt fönster, vilket på alla äldre avbildningar (fig 390 ff) försetts med en tydlig yttersmyg eller omfattning. Tredje våningen hade en stor, möjligen rundbågig öppning mot öster. Det framgår ej klart av de olika teckningarna, om den var belägen i själva tomkrop- pen eller i östra gavelröstet. I västra gavelröstet fanns en liknande öppning tecknad av Törnewall, den ende som återgivit östtornets västra sida. Hur nordsidan såg ut, vet vi ej , den har icke, såvitt man vet, blivit avtecknad . Troligen var tornets yttre oputsat. Törnewall har genom en mörkare ton laverat västra gavelröstet (fig 391 ), men om detta skall tolkas som en avvi- kande murbehandling eller som ett från det övriga östtornet avvikande material , tex rösten av trä, går nu ej längre att avgöra. Vapenhus På södra sidan av långhuset samt ett stycke in över västtornets södra mur låg ett vapenhus med rek- tangulär plan (fig 390, 391 , 396- 398). Dess rund- bågiga ingång låg mitt för långhusportalen, men osymmetriskt i förhållande till vapenhusets syd- fasad, dvs öster om mittaxeln (fig 397). Enligt de gamla avbildningarna var portalens omfattning enkelt rundbågig och den likaledes rundbågiga gång- öppningen låg ett språng innanför murens ytterliv. I gavelröstet öppnade sig en smal glugg. Enligt Löfgrens måttuppgifter (fig 397), omräk- nade i metermått, var vapenhusets längd i öster- väster ca 7,5 m och bredden ca 5,6 m. Murarna, av putsad kalksten, var omkring 125 cm tjocka. Vapenhuset var täckt av ett sadeltak, vinkelrätt mot långhuset. Taktäckningsmaterialet torde ur- sprungligen ha bestått av tjärad spån, men 1771 be- slöt man att täcka taket med kalkstensflisor, 2 alnar i fyrkant samt 2 tum tjocka. Troligen gjordes tak- vinkeln trubbigare i samband med omtäckningen. Ännu på Löfgrens tid var vapenhuset »täckt med fyrkantiga stenflisor». De användes 1828 i det nya långhusets golv och låg kvar ännu 1955. En av dem hade årtalet 1771 inhugget på undersidan. Det östra takfallet låg omedelbart under det väst- ligaste långhusfönstret och var utan tvekan placerat med hänsyn tagen till detta. I den yttre vinkeln mel- lan östra vapenhusmuren och långhusets mur, under takdroppet, låg en slät häll , bevarad ännu 1955. Golvet bestod av stora, nötta kalkstensflisor. I öster, där bårhuset var inrättat (se nedan), låg golvet något högre. 568 BYGGNADSBESKRIVNING 1662 lovade församlingen bl a att »pynta Wapen- huset stadigt som myckit lutar» (st prot). Under följande år, 1663-1666, gjordes påminnelser i saken. Man beslöt bl a att utföra följande förstärknings- arbete: »Efter Wochenhuset myckit lutar till fals bleff slutit at de skulle wellia sig een frisk eek till it band hwar med de kunna kneppa wockenhus stadren (?) i hoop med kyrkioweggen, skaffa sigh lof till at hugga henne, och sedan föra henne fram till kyrkian med winterföret» (st prot 1663). Om beslu- tet verkställdes, framgår ej av handlingarna. Vapenhusets östra del var avskild som bårhus (fig 396:g, 397) och över hela tillbyggnaden var en vind inrättad. Detta skedde 1773, då »ett Contoir och Panel» gjordes i vapenhuset. Dessförinnan torde takstolen ha varit öppen (jfr ovan Källa, fig I 99:g). På vinden, till vilken en trappa i bårhuset förde, för- varades kyrkans vinsäd (Åhstrand-Löfgren), ett betänkligt förvaringsutrymme, med tanke på bår- huset därunder . År 1811 beslöt man att göra en trappa från vapen- huset och till läktaren i långhuset. Man bröt därför igenom långhusmuren strax väster om portalen och byggde där en trappa (fig 396:i, 397). Löfgren upp- ger, att detta verkställdes 1813. Att enbart med ledning av de obetydliga grund- rester, som undersöktes 1955, samt av teckningarna söka datera vapenhuset, är givetvis omöjligt. Porta- lens enkelt rundbågiga form är av en typ som i vårt land förekommer under en lång period, från 1100- talet och fram till 1200-talets mitt. Möjligen tillhör vapenhuset samma byggnadsskede som långhusets valv, se nedan period VII. Det enda romanska vapenhus, som fortfarande är bevarat på Öland, det till Källa gamla kyrka hörande (fig 199: a, g; 229) har ovan (s 334) förslagsvis daterats till tiden omkring mitten av 1200-talet. Av försvars- tekniska skäl var nämligen en utbyggnad av detta slag direkt olämplig, så länge kyrkan användes i försvarets tjänst. Sakristia Den yngsta delen av kyrkan, sakristian, uppfördes 1756 i enlighet med ett beslut, fattat vid socken- stämman 13/ 12 1753 (fig 396:b, 397, 459). Murarna bestod av kalksten i skalmursteknik av vanligt slag, och var sannolikt både putsade och vitkalkade. Allt- för otydliga spår av sakristian kunde iakttas 1955, för att man därav kunde få upplysningar om den lilla tillbyggnaden, men tack vare de noggranna måttuppgifterna i fig 397 kan man bl a få veta ytter- måtten, vilka, omräknade i meter, var 4,90 x 3,50 m. Med stöd av Löfgrens uppmätning kan man även våga dra den slutsatsen, att sakristians västra mur träffade norra kormuren så långt öster om nordöstra långhushörnet, att det måste ha funnits en pilaster även på norra sidan, i vinkeln mellan östtornet/ koret och långhuset (fig 459). Sakristian byggdes under år 1756 av murmästaren Johan Forssman (s 157, not 21 ), som också bröt igenom norra kormuren och gjorde en ingång till den nya byggnadsdelen. Sakristians dörr järnbeslogs 1806 och försågs med ett nytt lås (räk). Yttertaket var sannolikt ett pulpettak, lutat mot östtornet/ koret. Det var ännu på Löfgrens tid täckt med ek- spån. Ingenting är känt om innertaket. Troligen ut- gjordes det av ett tunnvalv, liksom är förhållandet i den av Forssman något senare uppförda sakristian i Källa (fig 198, 199 :a, f, s 339). Golvmaterialet är ej känt, ej heller vet vi, på vilken sida fönstret eller fönstren var belägna. Fönsterglaset levererades av glasmästaren Frijs i Västervik, medan klockaren Jöns Westerberg gjorde »gallerwärk och wingjärn». 569 Byggnadshistoria och datering I. Stavkyrkan De i västtornets första våning bevarade lämningarna av en träbyggnad i stavteknik har av allt att döma ingått i den äldsta kända kyrkan på platsen. Föl- jande delar (eller spår därav) återstår : a) Stycke av en syll, kanske långhusets, vilket gjorts om till hammarband (virke nr 3, fig 409, 416). Den vinkelformade urhuggningen och plugghålet i västra änden antyder, att det är ena änden av syllen det är frågan om. b) Stycke av långhusets västra eller södra syll med tröskeln till en 65 cm bred portal (virke nr 4, fig415) . c) En hel planka (fig 384, 405- 408), synlig längd 310 cm, total längd minst 330 cm, 34 cm bred samt båda kanterna försedda med nåtar. d) Hela ena posten till koröppningen? (avtryck av virke nr 6, fig 418). e) Ett helt - eller nästan helt - hammarband (avtryck av virke nr 5, fig 418), hörande till koret samt slutligen f), g) två stycken av de övre, under takfallet lig- gande hammarbanden (avtryck av virkena nr 1 och nr 8, fig 418). Med ledning av dessa rester kan vi försöka re- konstruera stavkyrkan (fig 443). 25 Väggarnas höjd kan beräknas på följande sätt: plankans längd minst 330 cm + syllens höjd , 20-22 cm + hammar- bandets höjd, 20-22 cm, totalt minst 374 cm. I pro- portion till vägghöjden torde långhuset ha varit omkring 5-6 m brett och ca 3-9 m långt, medan koret kan ha varit ca 3 m i fyrkant. Den endast 65 cm breda portalen låg antingen mitt i västgaveln eller på södra sidan, nära sydvästra hörnet. Golv- syllens ansvällning närmast tröskeln visar, att dörr- posternas plankor har varit tjockare än de övriga. Väggplankorna var antingen sammanfogade med lösa fjädrar, eller också var varannan planka för- sedd med nåtar i kanterna, varannan med fasta fjädrar. Det runda virket (fig 384 b, 406 och 407) kan tänkas ha ingått i en altarbaldakin eller i något slag av korskrank (se nedan, Inredning och inventarier). De sekundärt använda virkena i första våningen bevisar möjligen, att stavkyrkan i Föra stod kvar ända tills sk iljemuren och de båda avlastningsbå- garna i väster hade murats upp och valvslagningen skulle börja (se nedan, period III). Träkyrkan var riven, innan första tomvåningen välvdes och förva- ringsbjälkar och hammarband murades in (period III). Inga spår framkom 1955, som utvisade, var trä- kyrkan legat. Alltför kort tid - en vecka - stod nämligen till buds för den byggnadsarkeologiska undersökningen. Det vanligaste torde ha varit, att man byggde stenkyrkorna omkring de gamla trä- kyrkorna. 26 Av de sex öländska träkyrkor, som hit- tills är kända eller vars existens i varje fall diskuteras -Källa (fig 231, s 308, 324), Föra, troligen Alböke,27 Runsten,28 Stenåsa (not 21) och möjligen Köping29 - låg den sistnämnda utanför den nuvarande kyrko- gården, medan däremot Stenåsa, kanske också Alböke (not 27), låg inom de framväxande murarna av en stenkyrka. I här återgivna rekonstruktioner (fig 443 A-B) ligger stavkyrkan innanför stenkyr- kans murar (se nedan, perioderna 11-III). I avvaktan på resultaten av C 14-analyserna, föreslås här en datering till 1000-talets mitt eller senare hälft. Visserligen har inga runstenar med kristen inskrift påträffats i socknen, men med hän- syn till de följande byggnadsperioderna, bör inte träkyrkan i Föra sättas alltför sent. - Resultatet av C 14-analyserna kommer framdeles att publiceras i Fornvännen. Il. Absidkoret Frågan om träkyrkans placering i förhållande till stenkyrkan samt om åldersförhållandet mellan stenkyrkans olika delar har tidigare diskuterats.30 Under förutsättning att stenkyrkan byggdes om- kring träkyrkan, med början i öster (Iwar Anderson, a a, fig 13 och s 14 ff), tedde sig bygget ungefär som rekonstruktionerna fig 443 ff. Önskemålet var att 570 mässan skulle kunna hållas i stavkyrkan under nästan hela den tid stenkyrkan stod under byggnad. Förslagsvis började man med västra kormuren, se- dan grunden lagts ut för hela koret. Murarna hade normal tjocklek, ca I 20 cm, enligt det mått Löfgren tagit vid sakristieingången (fig 397). Ytterlivet till dess södra mur är att finna ca 50 cm innanför östtornets södra mur (fig 437, 441). Det bestod av större och jämnare block än det yttre, till östtornet hörande murverket och kunde, som nämnts ovan, följas på en sträcka av omkring 5 m. Det är troligt, att den östra avslutningen av mur- livet betecknar absidkorets sydöstra hörn. Östtor- nets tunnaste del, vid absidens djupaste punkt, var endast 105 cm, ett mått som kan anses normalt för en absidmur. Absidens radie var 206 cm och dess plan var troligen ungefär en halv cirkel. Det före- faller som om passarens spets var ställd mot östra kormurens innerliv, när absidens plan lades ut. Redan i beskrivningen av östtornets bottenvåning (se ovan) framhölls att även absidens mantelmur utgjordes av stora, välhuggna block, liksom det södra murlivet. Absidens höjd kan beräknas, trots att ingen upp- mätning har gjorts därav och trots att endast grund- murarna är bevarade. Kyrkans altaruppsats, tillver- kad I 776 (fig 464), har nämligen ett skärmliknande bakstycke, som reproducerar absidens inre kontur. Hela uppsatsen stod längst in i den medeltida kyr- kans absid (fig 396, 397), skärmen fyllde ut mellan- rummet mellan tavlan och absidens väggar. 31 To- talt är hela altaruppsatsen, inklusive den krönande solen och pallen, 595 cm hög (fig 471). Räknar man bort pallen, 20 cm, samt förutsätter att den krö- nande solen lutade inne i hjälmvalvet, får vi en unge- färlig absidhöjd av 5,5- 6 m. Sträckmurarnas höjd kan ha varit ungefär densamma eller något högre, fig 457. Vad triumfbågen beträffar, är en beräkning av dess höjd mer komplicerad . I teckningen (fig 438) framhävs triumfbågens tryckta proportioner, på grund av att långhusmurarna är förhöjda (period V).32 Löfgrens ovan citerade, drastiska karakteristik av den låga och trånga triumfbågen samt hans teck- ning (fig 438) visar emellertid, att endast en del av altaruppsatsens nederdel var synlig från långhuset. Perspektivet i teckningen är något oredigt, men om BYGGNADSHISTORIA OCH DATERING Fig 443-459. Rekonstruktioner, skala I : 300, av R Boström, ritade av J Söderberg 1971. Reconstructions. Fig 443 A- B. Stavkyrkan och absidkoret av sten (period Il) . Plan och perspektivskiss. The stave church and the absidal chancel (period JI). Plan and perspective drawing. man drar upp syftlinjer, visar de, att Löfgren måste ha suttit uppe på läktaren, när han tecknade av interiören. Försöker man så, att med ledning av Löfgrens lilla teckning samt uppmätningen fig 437 beräkna, hur högt upp på altaruppsatsen blickarna nådde, blir resultatet omkring 3-3,25 m. Från denna punkt dras en linje till Löfgrens tänkta ögonpunkt uppe på läktaren (fig 457). Syftlinjen passerar då triumfbågens hjässa på ett avstånd av högst 4,5 m över golvet. Detta mått kan givetvis ej bli annat än 571 FÖRA GAMLA KYRKA I ... l ' 00'I . · I I ··: · . ·. · I i, - - - - :._ - --- ---- - -- - - .-1 ~---- - -· -:: I I I ,' ----:o----- i. I ---- --- - --~ ' : mycket approximativt, men bevisar i varje fall, att triumfbågen var betydligt lägre än tribunbågen. Ahlqvist har, som redan nämnts ovan, uppgivit, att koret var JOt alnar brett, dvs 6 m. Under förut- sättning att absidens västra del tillkom senare (jfr nedan, period IV samt fig 448, 449), får koret en ungefärlig inre längd33 av ca 3,5 m. Mot tribunbå- gens generösa bredd på 4,12 m stod den trånga triumfbågen med dess 3,30 m. Denna typ av kort kor med vid tribunbåge och relativt trång triumfbåge förekom tämligen allmänt på Öland, t ex Källa (fig 233 samt s 326 f), Persnäs (fig 331 samt s 446 f, 455) samt troligen även Böda (fig 96: A). Korfyrkanten saknade med all sannolikhet valv i detta äldsta skede, medan absiden redan från början torde ha haft hjälmvalv. Sedan absidkoret kommit under tak och altaret Fig 444-445. Västtornet, stenlång- huset och absidkoret (period III) . Plan samt sydfasad. W tower, masonry nave and apse chancel (period /Il) . Plan and S front. på plats, kunde biskopen förrätta invigningen och stav kyrkan med sitt nya kor fortsätta att göra tjänst ännu någon tid . Alltför litet är bevarat, för att man skall kunna datera koret något så när exakt (jfr s 327). Denna kortyp med vid absid och trång triumfbåge går vis- serligen tillbaka till Lunds domkyrka, men före- kommer under så lång tid, att den ej kan ge ett stöd för en närmare datering (jfr Lundberg I, s 246 ff). Med tanke på de många följande etapperna av sten- kyrkans tillblivelse, föreslås här en tidsbestämning till 1100-talets förra hälft eller mitt. 111. Långhuset och västtornets nederdel Det stenlånghus, som ingick i de ursprungliga pla- nerna, skulle, kan man förmoda, med sin östgavel rida på korets västra gavel. Att man ej fullföljde 572 BYGGNADSHISTORIA OCH DATERING ' ' ' ' ' ' ' ' > ' ) <, /.-<,. ' '< / ' ' ' A ,.,,, ';/ ''> "-, \ Fig 446a- b. Anslutningen mellan östtornet och långhuset i dess ur- Fig 447. Sektion av långhuset mot sprungliga skick (a) samt efter profanvåningens och hörnpilastrarnas väster med det låga västtornet tillkomst och östra långhusgavelns rivning (b). Jfr Rhezelius', Törnewalls (period III) . och Löfgrens exteriörer (fig 390, 391 och 397), vilka ger den felaktiga Section of nave /ooking W, with illusionen av att östtornet skulle rida på långhusets östra gavel. the low W tower (period lll) . Joint between the E tower and the nave in its original state (a) and after the addition of the profane storey and the corner pilasters, and the destruc- tion of the Egable of the nave (b). Cf Rhezelius', Törnewall's and Löfgren's exteriors (Jigs 390, 391, 397), which give the false impression that the E tower "rode" on the E gable of the nave. bygget så, kan tyda på, att det blev en längre tids uppehåll innan man fortsatte byggnadsverksamhe- ten. När grunden lades ut till det nya långhuset och västtornet, fick nämligen det förra en egen gavel intill triumfmuren, i vilken en öppning gjordes av samma bredd (och troligen samma höjd) som korets triumfbåge (fig 444-445). De nya långhusmurarna blev minst 30 cm tjockare än absidkorets (man måste nämligen frånräkna sulan utmed utsidan). Detta tyder på, att den profana övervåningen över kyrkorummet projekterades redan från början, fastän den ej färdigställdes efter de ursprungliga intentionerna (period V och följande). Därmed är det fullt klart, att kyrkan skulle bli en försvarskyrka, något som ännu tydligare framgår av det kraftiga västtornet med dess många välvda rum och privet. Om orsaken till de dubbla triumfmurarna kan givetvis endast gissningar framföras. En naturlig förklaring vore, att man redan vid utläggningen av den nya grunden även avsåg att bygga ett östtorn, över koret. En annan förklaring är att det måhända ansågs enklare att addera den ena färdiga byggnads- delen till den andra, så som man hade gjort exem- pelvis i Högby, där såväl långhus som torn och kor skildes från varandra av dubbla murar (fig 121 samt s 191 f och s 200). De dubbla triumfmurarna kan utgöra bevis för att träkyrkans kor måste ha legat vid stenkorets västra mur, för att stavkyrkans långhus skulle kunna ligga kvar orubbat. Detta givetvis under för- utsättning att träkyrkan över huvud taget låg innan- för stenkyrkans murar (fig 443-445). Till att börja med uppfördes långhusmurarna till 5,5 a 6 m höjd, ej mer, eljest hade andra tomvå- ningens båda östliga gluggar hamnat under lång- husets vattentak (fig 447). Kyrkorummet hade tro- ligen ett plant innertak, som samtidigt var golv för vindsvåningen. Utgången från andra tomvåningen låg så högt över golvet, att en stege eller en trätrappa behövdes. Troligen var den lös, för att kunna dras 573 FÖRA GAMLA KYRKA in på vinden och försvåra förföljandet vid en even- tuell belägring. Nivåskillnaden kan också förklaras med att man ämnade slå valv över långhuset (jfr perioderna VI och VII). Av västtornet synes de tre nedersta våningarna ha tillhört den första anläggningen (fig 445, 447, 448). Genom analys av murverket kan man följa byggnadsförloppet. Först färdigställdes bottenvå- ningen samt de båda andra våningarnas yttermurar. Den övre begränsningslinjen kanske är den avsats , som kan iakttas på östra tornmuren, strax över ut- gången från andra våningen (fig 430). Trapphuset utmed södra sidan uppfördes till 145 cm höjd över första tornvåningens golv (fig 412). I detta stadium, utan skiljemurar och valv, liknade den första torn vå- ningen i Föra den andra i Persnäs' västtorn (fig 302). Därefter murades skiljemuren och de båda djupa valvbågarna utmed västra muren, vilka skulle bära trappans fortsättning upp till andra våningen. Hunna upp till den nivå, där välvningen skulle börja, lade man hammarband och förvaringsbjälkar in i murarna. Detta måste innebära, att långhuset hade kommit under tak, i sin tur en förutsättning för att stavkyrkan, som av allt att döma fick lämna virke till första tornvåningens träkonstruktioner, kunde nedmonteras. I nästa etapp slog eller rättare göt man tunnvalven på vanligt sätt över träställningar. I det västra, i norr- söder gående stora valvet, fastnade ett stycke av en skålningsbräda, när en förvarings bjälke mura- des in i valvet (fig 403), av övriga formbräder är tydliga avtryck synliga i fogbruket. I östra valvet murades cylindriska träskoningar in för två kloc.k- linor (fig 428, 429). Det torde ha dröjt med välvningen av andra torn- våningen, ty i dess valv saknas ursprungliga löphål för klocklinor. Att man emellertid redan vid sträck- murarnas uppförande räknade med att så småning- om välva rummet på det sätt som senare skedde (se period V), kan man utläsa av placeringen av såväl muröppningarna som avträdet och murtrap- pans mynning. Våningens disposition utgjorde även ett hinder för att den tredje murade våning, som sedermera tillkom (se period V), skulle kunna till- lämpa samma valvsystem som det i tornets nedre våningar, nämligen med valven vända vinkelrätt mot dem i våningen under. Den projekterade tredje våning av sten , som av allt att döma skulle avsluta västtornet enligt de ur- sprungliga planerna, kunde alltså av tekniska skäl ej bli en upprepning, vinkelrätt orienterad, av den andra våningen. Troligen avsåg man att i stället bygga en skyttevåning, ungefär som den femte våning, som förmodas ha utgjort det slutgiltiga tornkrönet (fig 450 f, se period V). Likheten med Persnäs' västtorn är även i detta avseende påfal- lande (jfr fig 302, 304). Här rekonstruerade träöver- byggnad34 (fig 445, 447, 448) motiveras av en för- modan, att tornkrönet var ett provisorium, medan byggnadsverksamheten fortsatte i kyrkans östra del. I denna tänkta översta våning, som framför allt skulle tjäna som klockvåning, hängdes kyrkans båda klockor i en bock. Det var angeläget, att torn- huven kom på plats så snart som möjligt, så att fär- digställandet av tornet kunde ske under tak. De nedåt vända nåtarna och dörranslaget i de till hammarband omvandlade virkena (fig 406, 407, 416) formades resp fördjupades med ett grovt järn (fig 408, 409), varefter väggarnas plankor infogades mellan dem och de löst inpassade golvsyllarna (den västra ej bevarad). - Med den placering träväg- garna hade, måste nämligen endera av de vågräta virkena, lämpligen syllen, vara lös för att man skulle kunna införa väggplankorna i nåtarna i det inmu- rade vågräta virket. Om även plankorna härrörde från stavkyrkan, måste de ha avkortats först. Över förvaringsbjälkarna lades troligen plankor som loft. Därmed var första tomvåningen färdig. Östra torn- kammarens södra del användes som ringkammare. Klocklinorna lämnade fri passage mellan utgången till läktaren och öppningen i skiljemuren (fig 394). Troligen användes utrymmet norr om träväggen i östra rummet som vaktcell. Klockorna användes nämligen också som stormklockor. Av säkerhets- skäl kunde man ej ringa klockorna från bottenvå- ningen i den äldsta anläggningen. Beträffande de sekundärt uppbrutna löphålen för klocklinor, se period VII. Träresterna, som är inmurade i valvens översida (fig 428), har troligen hört till byggnadsställningar vilka i form av ur muren utskjutande bommar bar upp en vågrät plattform av några löst liggande brä- der. Jfr Långlöt (Öland Il: I, under utgivning). En sådan anordning sparade virke - inga spiror behöv- 574 des - och när man murat ungefär en manshöjd, drogs bommarna ut och lades högre upp i muren osv. Resterna av bommarna i andra tomvåningens golv har troligen fastnat i samband med valvslag- ningen. Vad träresterna invid skiljemuren 'i samma tomrum har haft för uppgift, är ovisst . Kanske var de underlag till britsar (jfr ovan, samt nedan, Lös- fynd). Västtornets våningsindelning visar stora likheter med Källa (fig 231 ff, s 300 ff). Även med Persnäs finns flera beröringspunkter (fig 302, 304, s 433 ff). - Kombinationen fredlig absidkyrka och fästnings- torn (fig 445) var mycket vanlig på Öland, tex i grannsocknarna Löt och Alböke35, i Hulterstad,36 Högby (fig 182 B-C) och Källa (fig 233). Även flera av de kyrkor, som så småningom omvandlades till klövsadelskyrkor, hade ett skede, där försvaret var koncentrerat till ett torn , t ex Persnäs (fig 383 B). Hur läktaren i väster sett ut, vet vi ej . Eventuella spår av bärande bjälkar kanske döljer sig bakom och under den nuvarande läktarens golv. Andra spår försvann 1828 med det medeltida långhuset. Åt- minstone två andra kyrkor på Öland har haft me- deltida läktare, vilka olyckligtvis ej heller finns kvar, nämligen Hulterstad37 och Alböke,38 troligen också Köpings kyrka. I en annan del av Linköpings stift, dit Öland hörde under medeltiden, finns fler exem- pel , det mest berömda är Vreta klosterkyrka. 39 För vems räkning läktaren i Föra kyrka byggdes, vet vi ej. Det förhållandet, att socknen under medeltiden - givit namnet till ett helt härad, föranleder giss- ningen, att det måhända var Förbo häradshövding, som hade sin självskrivna plats på läktaren i Föra. Kanske var västtornet bostad för honom och hans närmaste under kritiska perioder, eller var det Lin- köpingsbiskopen, som där hade en säker uppehålls- ort? Socknen var nämligen biskopsgäll (jfr ovan den av Rhezelius återgivna sägnen om herr Martinus' våldsamma död). Till dateringen av denna och följande byggnads- perioder återkommer vi i period VI nedan. Jfr även avsnittet Lösfynd (nedan). IV. Östtorn. Kyrkans omvandling till klövsadelskyrka Absidkorets ombyggnad till ett torn (fig 448-449, 453 f, 457) bör ej sättas mycket senare än västtornets BYGGNADSHISTORIA O C H DATERING äldsta del, snarare förhöll det sig väl så, att man tog itu med östtornet, så snart stenkyrkan ersatt stav- kyrkan. Det enda som tyder på en viss tidsskillnad är det förhållandet, att västtornet saknar ursprung- liga löphål för klocklinor i de övre våningarnas valv, något som också skulle kunna tolkas som bevis för att östtornet från början inrättades som klocktorn (se nedan). Grannkyrkan i Persnäs var i så fall en parallell (fig 314, 315, s 447). I och med tillkomsten av ett östtorn hade Föra, i likhet med åtminstone tolv andra öländska helge- domar, omvandlats till en klövsadelskyrka (s 509, not 11). Det förhållandet, att långhuset fick egen östgavel, kan möjligen tas som bevis för att östtor- net planerades redan under period 111, att man med andra ord redan då ämnade uppföra en klövsadels- kyrka. Södra kormuren synes ha raserats nästan ned till grunden, varefter den nya sydmurens ytterliv lades ungefär en halv meter utanför den gamla (fig 437). Därigenom blev koret osymmetriskt. Även absidens yttre skalmur revs bort. Östtornets ovanligt djupa absid behöver i och för sig ingen förklaring. Sådana är kända på nära håll, bl a i Stenåsa och Hossmo (i not 21 a a , fig 3-4, 14. - En djup absid av nå- got annat slag har funnits i Gärdslösa).40 I förening med ett kor, så osannolikt kort som det som grävdes fram i Föra 1955 (fig 437), kräver emeller- tid absiden, i lika hög grad som koret, en närmare analys . Ett tvärställt tunnvalv är naturligt att tänka sig i ett kort kor. Murar man dess östra vederlagsmur invid absidens tribunbåge och låter dess västra vila på triumfmurens inåt koret vända murliv, förkortas koret, medan absiden fördjupas i motsvarande grad (fig 448). Här föreslagna rekonstruktion motsägs ej av bevarade murrester. Valvhöjden bestämdes av tribunbågens hjäss- punkt. Minst så högt upp måste tunnvalvets anfang ha legat. Ovan har absidens inre höjd beräknats till 5,5-6 m. Tunnvalvet får då en höjd av 7,5- 8 m. Därav följer, att första tomvåningen kommer i jämnhöjd med västtornets andra våning, något som var nödvändigt, om de båda tornen skulle kunna ha en bekväm förbindelse med varandra över långhus- vinden (såväl den ursprungliga, som den påbyggda, fig 453). 575 I I I Fig 450. Tvärsektion mot väster av det förhöjda långhuset (period VI) med västtornet i fullt utbyggt skick (period V, jfr fig 451-453). Cross section looking W oj the heightened nave (period VI), with the W tower Ju/ly completed (period V, cf Jigs 451-453) . _,, ' --___ --_ -o --___ ----__ 1 I Fig 448. Plan och exteriör av klövsadelskyrkan med det kringmantlade koret (period IV). Plan and exterior of the pack-saddle church with the encased chancel (period I V). 576 E:~ ,. t·-~-- .J; r· i-··1 .~_J ___ f~~ . .. _.::·,', /,,- FASADMOTÖ A-A 00 :t- --i- s A A N V PLAN Fig 449. Östtornets östfasad, sektion mot öster samt plan av bottenvåningen (period IV). E front oj the E tower, section looking E and plan oj bottom floor (period IV). V 0 Fig 451. Sektion mot väster genom västtornet i fullt utbyggt skick (period V) . Section oj W tower when fully completed, looking W (period V). I I \ Fig 452. Planer av västtornets tre översta våningar i fullt utbyggt skick (period V). Plans of the top three storeys oj the W tower when fully completed (period V). IIl 577 I ~ A I PLAN VID A-A. Fig 454. Plan av kyrkan med valv i långhuset (period VII) . Långhusets östgavel är er- sa tt med hörn pilastrar i öster (jfr fig 446 b) . D e båda sidoaltarnischerna tillhör troligen period VI eller period VII. Plan af church with the vaulting af the nave (period VI I) . The E gable af the nave has been replaced by corner pilasters in the E (ej Jig 446b) . The two side-altar niches probably belong ta period VI ar period VII. Fig 453 . Klövsadelskyrkan, sydfasad samt plan i nivå med långhusets övervå- ning (period VII). Obs att långhusets högmurar ä r framdragna över östtor- nets murar (jfr fig 446 b). The pack-saddle church, S f ront and plan leve! with the upper storey af the nave (period VII). Note that the high walls af the nave overlap the walls af the E tower (ej Jig 446b). 578 Fig 455. Tvärsektion mot väster av långhuset efter välvningen, rekonstruktion (period VII) . De båda västra valvens gemen- samma konsol ligger omedelba rt över läkta rutgångens hjässa. Andra tomvåningens östra gluggar ligger under profanvå- ningens vattentak, medan tredje tomvåningens gluggar ligger omedelbart över detsamma. Cross section looking W oj the nave after vaulting, reconstruc- tion (period VII). The bracket common to the two W vaults is immediately above the crown oj the gallery exit. The E openings oj the second floor oj the tower are under the roof oj profane attic, while the openings oj the third floor oj the tower are immediately above these. Fig 457 . Längdsektion mot norr av klövsadelskyrkan på N I Löfgrens tid. Obs det sänkta västto rnet (jfr fig 458). Från den på läktaren sittande tecknaren utgår en syftlinje som visar, att triumf- bågen var mycket låg. Jfr uppmät- ningen av a ltaruppsatsen, fig 471. Longitudinal section, looking N, oj the pack-saddle church during NI Löfgren's time. Note the lowered W tower (ej Jig 458). From the artist sitting in the gallery runs a reference fin e showing that the rood arch was a very low one. Cf scale drawing oj the reredos, Jig 471 . Q !O Fig 456. Tvärsektion mot öster genom långhusets östra trave efter välvningen med ett enda valv samt efter östtornets för- höjning med gavlar (period VH). Den prickade linjen visar, a tt två valv även i öster skulle ha få tt en så lågt si ttande konsol över triumfbågen, att en förhöjning av denna hade försvårats. Cross section looking E oj the E bay oj the nave after vau/ting with a single vault and after the E tower had been heightened with gables (period VII). The dotted fine shows that two vau/ts in the E, too, would have had such a low bracket above the rood arch that it would have been difficult to heighten the rood arch. 579 FÖRA GAMLA KYRKA Ahlqvist uppger, att valvhöjden i kyrkan och ko- ret uppgick till »omkring 16 alnar» ( = 9,5 m). Detta måste för korets del förefalla överdrivet. Troligen var det tunnvalvets ovanliga proportioner, som gav illusionen av att korvalvet hade ungefär samma höjd som långhusvalven (jfr nedan, period VII). I exteriören förstärktes det gamla korets östra del, genom att de båda östliga hörnen murades. Det är ej otänkbart att två små sanctuarier inrättades mel- lan absidens inre mantelmur och de östra tornhör- nen, lika dem som finns bl a i Visby Helgeands och Öja på Gotland samt Store Hedinge på Själland (i not 24aa, s 57 samt där anf litt). Vid rekonstruktionen av trappan måste hänsyn tas dels till befintliga murrester, dels till den från Ahlqvist härstammande upplysningen om korets inre bredd, vilken, omräknat i meter, uppgick till knappt 6 m. Även Löfgrens måttuppgift på norra kormurens tjocklek, 2 alnar, är av betydelse (fig 397). En tänkbar placering av trappans nedersta del är invid tribunbågens övre del, där muren var tjockare än lägre ned (fig 449). Visserligen hamnade tröskeln omkring 3 m över golvet, men med hjälp av en stege kunde man ju lätt ta sig upp. Av försvarshänsyn var det dessutom lämpligt med stege, som kunde dras upp i tornet eller gömmas undan. Beträffande våningsindelningen i östtornet, har vi endast Ahlqvists korta notis att hålla oss till, näm- ligen att det i likhet med västtornet »äger äfwen flere kamrar». Med stöd av ljusöppningarnas stor- lek och placering i de gamla avbildningarna (fig 390, 391, 396-398) kan man också göra vissa antagan- den. I här återgivna rekonstruktioner (fig 449, 453) finns endast en välvd övervåning av ungefär samma slag som i västtornet. Man kan också tänka sig att det även högre upp i tornet kan ha funnits små tunn- välvda celler, lika dem i Källa mellanvåning (fig 227, 228b, 235a, 236a), samt i Persnäs' östtorn (jfr fig 314, 331). Den stora ljusöppningen på södra sidan (fig 390, 391, 396-398) kan antingen tolkas som ett stort fönster, hörande till ett gemak, men man kan även tänka sig att det rör sig om en ljudöppning och att östtornet bl a skulle tjäna som klocktorn, något som även frånvaron av ursprungliga löphål för klock- linor i västtornets övre valv talar för. I sistnämnda fall får man tänka sig att även östtornets tre andra sidor hade motsvarande öppningar, men att de sedermera murats igen. Dateringsproblemen måste ses i ett större sam- manhang och behandlas nedan, se period VI. V. Västtornet fullbordas Den inbördes ordningen mellan denna och följande byggnadsperiod kan ej fastställas, ej heller finns det säkra bevis för hur stor del av västtornet som bygg- des färdig under period 111. Förslagsvis fullbordades västtornet sedan östtornets första etapp var avslu- tad, men innan långhusets profana övervåning på- börjades (fig 450- 452). Av murverket kan man ej utläsa någon tidsskillnad mellan västtornens båda första byggnadsperioder, de kännetecknas båda av samma tuktstensmurverk med utstrukna fogar. Det som skiljer, är dels trappornas lutning (fig 392), vilken i överdelen är brantare, omkring 48°, än längre ned (38° resp 42°), dels utformningen av dörröpp- ningarna. I tornets nederdel är, såsom tidigare fram- hållits, rundbågarna formade av råbrutna eller tuk- tade flisor, medan omfattningarna består av huggen sten med kantslag. I andra tornvåningen består all sten i de rundbågiga dörromfattningarna av huggen sten med kantslag. Sedan den provisoriska tornöverbyggnaden av- lägsnats, fullbordades andra våningen i enlighet med de ursprungliga planerna (jfr period IV). Som redan nämnts, finns en indragning på östra torn- muren, som möjligen betecknar skarven mellan västtornets två äldsta byggnadsperioder (fig 430). En tvärmur i öst-västlig riktning murades, trappans inre begränsningsmur med ingång till de båda torn- rummen och till torntrappans fortsättning tillkom troligen också under period V (fig 425, 427), var- efter två tunnvalv slogs över rummen. Ett långsmalt valv fick täcka det korridorliknande vilplanet i väster samt det därmed sammanhängande avträdet (fig 419, 420). I samband med skildringen av period 111 ovan framhölls, att dispositionen av andra tornvåningen inverkade på utformningen av den tredje våningen. Hade man ämnat upprepa valvschemat från de nedre våningarna även i tredje våningen inbegripet en växling i orienteringen, skulle murtrappan ha varit förlagd utmed södra muren, förslagsvis buren av en eller två avlastningsbågar, så som förhållandet 580 är i första tomvåningens västra del (jfr fig 392). Detta omöjliggjordes av ljusgluggarnas placering. I stället byggdes en trappa utmed västra muren, paral- lell med den i underliggande våningen (fig 451 , 452), och tredje våningen blev en direkt upprepning av den andra, även dess valv sträckte sig i öster-väster. Den västra sidans gluggar torde ha suttit närmare hörnen, så att de på vanligt sätt belyste såväl trap- porna som de innanför liggande tomrummen. Förbindelsen mellan tomrummen utgjordes av en öppning i skiljemurens västligaste del, vars västra smygsida utgjordes av trappans inre liv, lik- som dörröppningarna i fig 427. Trappmuren torde ha sträckt sig ända till nordmuren, en ljusare yta nära den västliga gluggen på norra sidan tyder härpå (fig 433), den liknar nämligen det avtryck som finns på östra tomväggen. I så fall skulle det som nu utgör trappmurens norra avslutning bestå av den Fig 458 . Västtornets översta del efter ombyggnaderna period VII och period VIII. Sektion mot väster samt planer. Upper part oj the W tower ajter ... ----..... rebuilding, periods VII and V/11. ' S ection lookingW and plans. BYGGNADSHISTORIA OCH DATERING södra smygsidan (senare ombyggd, se period VII) av dörröppningen mellan trappan och norra tomrum- met (fig 451, 452: III). Bjälkavtryck på östra murens insida (fig 435) visar, att tredje tomvåningen har varit uppdelad i två (fig 451-452). För enkelhetens skull kallas de här för tredje och fjärde våningarna, även om man måste vara medveten om, att utrymmet över bjälk- laget kanske saknade fönster och var lika lågt som de över förvaringsbjälkarna befintliga i tornets nedre våningar (jfr fig 326). Troligen tillät ej utrymmet, att den i västra muren löpande trappa, varav nu endast de två nedersta stegen återstår, hade en dörröppning till fjärde vå- ningen, utan den fortsatte direkt till femte våningen (fig 451). - Förbindelsen mellan tredje och fjärde våningarna utgjordes troligen av trätrappor eller stegar. Fig 459. Sakristians plan, rekonstruerad med ledning av måttuppgifterna i fig 397. Därav följer, att det även på norra sidan har funnits en pilaster i vinkeln mellan östtornet och lång- huset. Plan oj vestry, reconstructed on the basis oj the measurements injig 397, showing that there was a pilaster on the N side, toa, in the angle between the E tower and the nave. 5 - 711667 Föra kyrkor 581 FÖRA GAMLA KYRKA Hur översta våningen, den femte, var disponerad, vet vi ej, men med tanke på tornets uppgift i försva- rets tjänst, rekonstrueras det här en skyttevåning, efter mönster av Persnäs (fig 450-452) och Krut- tornet i Visby41 samt troligen även Källa västtorn i dess äldsta, fullt utbyggda skick (fig 231 ff). - Till dateringsproblemen återkommer vi nedan, period VI. VI. Långhusets profanvåning Av tjockleken på långhusmurarna - omkring 140 cm - kan man, som redan framhållits, utläsa att en profan övervåning ingick i de ursprungliga planerna. Möjligen avsåg man att bygga en något lägre övervåning än den som sedermera byggdes, eljest hade väl de östliga gluggarna i västtornets andra våning uteslutits, i stället för att hamna under det nya vattentaket (fig 450). I byggnadsbeskrivningen ovan (Långhuset) gjor- des en beräkning, enligt vilken sträckmurarna efter förhöjningen hade blivit 10-10,5 m höga, från golvet räknat. Detta innebär en påmurning av inte mindre än omkring 4 m. Förmodligen ämnade man välva långhuset med samma slag av tunga kryssvalv som exempelvis funnits i Böda (fig 96 B, s 107 f, s 112) och Källa (fig 235 a, 236 a-c, s 312, 314, 319 ff). Genom ballastmurning skulle valvens översidor for- mas till bastanta, brandsäkra golv i övervåningen, lika dem som fortfarande finns i västtornet. Kanske var det med avsikt som läktardörren hade placerats osymmetriskt, söder om gavelmurens mittaxel, för att en valvkonsol skulle kunna anbringas tämligen lågt, utan att blockera dörröppningen? Tillkomsten av långhusets profanvåning (fig 450, 453) kan troligen sättas i samband med två andra åtgärder. Den ena var rivningen av den del av lång- husets östgavel, som befann sig inne i långhuset (för enkelhetens skull kallat 'rivningen av östgaveln' i det följande). Den andra var uppförandet av sträv- pelare eller pilastrar i de yttre vinklarna mellan lång- huset och östtornet (jfr fig 446 b, 454). Av de mått- uppgifter Löfgren lämnat angående måttförhållan- dena 1822 (fig 397), vilka återger även det medeltida tillståndet (jfr nedan), framgår det med all önskvärd tydlighet, att långhusgaveln ej stod kvar efter valv- slagningen i långhuset, att mittkolonnen stod mitt i långhuset, ej öster om mitten som tidigare antagits (jfr not 21 ), samt att pilastrarna stod kvar. Att det verkligen även funnits en pilaster på norra sidan framgår nämligen ovan, se avsnittet Sakristia samt fig 459. Huvudparten av östgaveln måste alltså ha avlägs- nats före långhusets välvning. Att det skett tidigt, bevisas (förmodligen) också av det förhållandet, att denna mur 1955 visade sig vara nedriven till lägre nivå än den medeltida kyrkans övriga murar. Då uppstår frågan, om rivningen hade skett i omedelbar anslutning till välvningen eller tidigare? - Betraktar man fig 446 b och 437, framgår det, vilken försvagning östgavelns rivning innebar. Det är svårt att tänka sig, att man skulle ha nöjt sig med att avlägsna gaveln, utan att samtidigt ersätta den med något slag av förstärkning. Strävpelare före- faller att vara lämpliga ersättare. Även långhusets profanvåning förefaller att kunna sättas i samband med strävpelarna på så sätt, att de senare och övervåningens murar kan tänkas ha murats i förband med varandra. Om man i en rekonstruktionsritning placerar strävpelare i de yttre vinklarna mellan långhuset och östtornet, faller det sig nämligen naturligt att rita sträckmu- rarna till långhusets övervåning som en direkt fort- sättning åt väster av pilastrarna (fig 459). I brist på bättre bevismaterial väljer vi därför tills vidare denna förklaring till strävpelarnas uppkomst, öst- gavelns rivning och de förhöjda långhusmurarnas anslutning till östtornet. - Om det ovan framförda antagandet är riktigt, nämligen att absidkoret var tänkt för ett annat slag av långhus än det som ut- fördes (se period Il), hade kormurarna förmodligen förtagningar i norr och söder närmast de västliga hörnen. Dessa kom i så fall väl till pass, när sträv- pelarna murades. Troligen var det i samband med dessa föränd- ringar, som sidoaltarnischerna utformades på den frilagda triumfmurens mot väster vända murliv (fig 454, 456), såvida inte detta skedde under period VII (se nedan). Så snart sträckmurarna var uppförda, kunde yt- tertaket färdigställas. Det gamla vindsgolvet torde ha fått göra tjänst ännu någon tid, i väntan på välv- ningen. Vilken än anledningen var till att det dröjde därmed - de valv som sedermera spändes över kyrkorummet, fick en annan utformning än vad som ursprungligen planerades. De sköt nämligen 582 upp i övervåningen så högt, att denna ej kunde an- vändas så som den ursprungligen var tänkt (fig 455- 457. Se vidare period VII). Vad dateringen av de olika avsnitten i klövsadels- kyrkans komplicerade tillkomsthistoria beträffar, bör den behandlas i ett sammanhang. Perioderna III- VI bör snarare betraktas som olika etapper av samma byggnadsföretag än som från varandra skilda byggnadsperioder. Redan vid grundlägg- ningen av långhuset och västtornet (period 111) före- faller det nämligen, som om man både hade räknat med en på valv vilande övervåning över långhuset och ett östtorn. Det är emellertid för överskådlighe- tens skull, som dessa olika avsnitt här förs till skilda perioder. Det måste dock understrykas, att de tro- ligen ej skiljer sig från varandra alltför långt i tiden, ej mer än vad som kan anses motiverat för så om- fattande och krävande projekt. A vträdet42 (fig 420 ff), de många lösfynden (fig 462 f och s 595 f) samt måltidsresterna vittnar om upp- repad, långvarig vistelse för många människor i Föra västtorn. Av de daterade fynden att döma (fig 462, 463), framför allt mynten (se nedan), före- faller det som om man kunde urskilja två huvud- perioder i Föra, en från 1100-talet och fram till 1200-talets mitt, samt en från 1300-talets mitt och framåt. Frånvaron av nordportal samt sydportalens triangelbågigt avtäckta innersmyg (fig 438) tyder på 1100-talets sista decennier eller omkring år 1200. (Dock är det möjligt, att sydportalen på Löfgrens teckning tillkommit senare, förslagsvis under period VII, som ersättning för en äldre och mindre). Grundläggningen skedde troligen på 1170-talet, ett decennium som präglades av upprepade anfall från hedniska folk från andra sidan Östersjön (Tuulse, Hossmo, s 159 ff). Dessa framtvingade en upprust- ning av de många öländska fornborgarna , tex Bårby, Eketorp och Gråborg, samt genomgripande förändringar av kyrkorna i försvarets tjänst. En byggnadstid på minst ett par, tre decennier för ett så omfattande byggnadsverk som klövsadelskyrkan Föra är ej orimligt att tänka sig. VII. Långhusets välvning, tornens ombyggnad samt vapenhusets tillkomst Man kan givetvis ej bortse från möjligheten av att långhuset från början verkligen hade försetts med BYGGNADSHISTORIA OCH DATERING låga kryssvalv med utjämnad översida, lika dem som funnits i Böda (s 107f, 112, fig 96: B), Högby (fig 121 , s 190, 207) och Källa (fig 199 : d, e, fig 219- 220, 234: a, 236: a-c, s 312 f, 330). De hade varit ändamålsenliga, med tanke på kyrkorummets pro- fana övervåning. Hur därmed än har förhållit sig, fick det äldsta kända valvsystemet en annan utformning än den som synes ha planerats från början (jfr ovan s 573, 582). Rekonstruerar man valven med stöd av Ahl- qvists måttuppgifter (valvhöjden 16 alnar) samt be- lägenheten av de båda dörröppningarna i västtornets östra mur (fig 394), blir de så högt uppdragna, att de inkräktade på övervåningen på ett icke önskvärt sätt (fig 455- 457). Detta hade knappast tolererats, om denna ännu hade varit i bruk. Med andra ord: valv- slagningen ägde rum, när det ej längre fanns något behov att nyttja kyrkan i försvarets tjänst. Kolon- nens former (fig 439, 440) talar om Övergångssti- lens tid, 1200-talets mitt. Kapitälet överensstämmer också nära med det i Persnäs bevarade (fig 334: a, 335, s 457), frånsett att Förakapitälet saknar skulp- tural utsmyckning. Det förefaller sannolikt, att en gotlänning i kretsen omkring Håkan Tanna (s 453, 457) tillkallats för välvningen i Föra, likaväl som i andra öländska kyrkor. På Gotland finns nämligen ett flertal kyrkor, vilka i mitten av 1200-talet fyr- välvts kring en mittkolonn med enkelt geometriska former, tex Anga, Ganthem, Hall, Hangvar43, och Linde. I Stenkumla kyrka, också på Gotland (i not 43aa) finns en tornbågskolonn, som helt överens- stämmer med Föra-kolonnen. Rivningen av långhusets östgavel, tillkomsten av hörnpilastrarna samt möjligen av sidoaltarnischerna, vilka åtgärder förefaller att böra sättas i samband med välvningen, har ovan förts till period VI. Som redan framhållits , har nämligen för överskådlighe- tens skull flera av allt att döma nära på varandra följande åtgärder uppdelats på skilda byggnadspe- rioder. Detta gäller framför allt dem som betecknats med nr IV-VII. Orsaken till att man synes ha valt ett musselvalv i öster får en rimlig förklaring, om man tänker sig att långhusets välvning skulle åtföljas av en förstoring av triumfbågen. Två kryssvalv även i öster skulle däremot ha medfört en tämligen lågt placerad valv- konsol rakt över triumfbågen (jfr fig 456). 583 FÖRA GAMLA KYRKA Sänkning av västtornet samt östtornets förhöjning med gavlar synes ha ägt rum samtidigt, i syfte att ge kyrkan en regelbunden silhuett. Som vi sett ovan, blev västtornet i Källa ombyggt på liknande sätt (s 330, fig 236: a. Jfr s 307 f). Ahlqvists ovan citerade beskrivning av västtornet (s 557) visar, att tredje våningens valv kvarstod ända till ombyggnaden 1828. De ovan iakttagna förändringarna av denna vånings trapphus och gluggar skedde samtidigt som den förmodade översta tomvåningen revs (fig 458). Det är likaledes tänkbart, att sydportalen moder- niserades samt att de sekundära löphålen för klock- linor gjordes i västtornets valv i samband med om- byggnaden. Klockorna, vilka förmodas ha hängt i östtornet under någon tid, skulle därmed ha åter- förts till västtornet, där de hängde, tills klockstapeln byggdes år 1600 (jfr ovan). En direkt parallell till östtornsgavlarna i Föra erbjuder Långlöts västtorn, vilket i mitten av 1200- talet förhöjdes på liknande sätt (Öland Il: 1, under utgivning). Vapenhuset i Föra tillkom troligen också under denna period (fig 486: E) i likhet med vad som skedde i Böda (s 111 ), Högby (s 201 f) , Källa (s 323 f) och Persnäs (s 453 ff samt 457). VIII. Förändringar från medeltidens slut och t o m 1600-talet Under de århundraden som följde, får vi föreställa oss att kyrkan underhölls i normal utsträckning. Under 1300-talet och senare insattes glasmålningar, bl a i koret. I slutet av 1500-talet var emellertid kyrkans un- derhåll starkt eftersatt. Detta kan bl a utläsas i de ovan beskrivna droppstensbildningarna i västtor- nets andra våning. Tack vare en donation av Johan III 1585 till Persnäs och Föra kyrkor, »som ere möcket förfalne til tack och murer» (se ovan, s 457 samt Herdam 4, s 77), kunde emellertid de värsta skadorna avhjälpas. Förmodligen tillkom då den om ett säteritak påminnande huven på västtornet (fig 390. Jfr fig 300, 301). På Rhezelius' teckning ser det ut som om det vore en lucka på västtornets nedre, mot söder vända takfall. Med kännedom om tecknarens stora detaljtrohet (s 6, 10 ff) kan man våga tolka den som en ljudlucka för klockorna, vilka hängde i västtornet ända till år 1600, då klock- stapeln byggdes. Sadeltaket i bl a fig 391, 457, 458 med rösten av trä i norr och söder tillhör troligen den ombyggnad som påbörjades i slutet av 1650-talet: två finnar vid Borgholms slott anställdes nämligen 1659 vid tom- bygget: »Bleff samtijckt och slutit at strax efter Pingeshelgden skola wij hålla fort med tornbygg- ningen, der till 2 finnar wid Borgholms slott tinga- des» (st prot). Uttrycket »hålla fort» tyder på fort- sättningen av en redan tidigare påbörjad reparation. I dec 1658 beslöt man nämligen att köra fram spån och lägga bak under valvet. En sockenbo lovade leverera spik till bygget, för att på så sätt betala av en skuld till kyrkan. Ombyggnaden avslutades 1661 i och med att en flöjel placerades som krön på södra gavelspetsen, och 1662 »Affkortades 6 daler på Michels skuld i Fåleberga för den Jernflogen han lät göra till kyrkan . ..» (st prot). Denna tornhuv bibehölls ända till ombyggnaden 1828. 1662 övergick man till att söka förbättra kyrkans interiör. Då lovade man att »klistra hwalfwen . ..» och 1664 upprepades beslutet att bl a »pynta hwalf- wet in i kyrkan» (st prot). Även vapenhuset be- hövde repareras (jfr ovan). Det framgår emellertid ej av arkivalierna, huruvida beslutet verkställdes eller ej. IX. 1700-talet. Klövsadelskyrkans sista år På 1730- och 1740-talen företogs omfattande repa- rationer på såväl den s k mellankyrkan som på tornhuvarna. Arbetet utfördes bl a av kyrkobygga- ren Pär Nilson. Klockaren Nils i Persnäs fick betalt för västtornets »bekande». 1748 heter det, att kyrkan och klockstapeln, vilka vid prostens [Lars Höök, s 511, not 77] tillträde [1735] »woro tämligen bofällige, hafwa stådt under behörig reparation, och äro till tak, med mera, nog förbättrade». Men ännu återstod en del att göra: »Hwad bristfällighet på dem ännu kan öfrig wara till att förbättra, willja församlingarne [Persnäs och Föra] derifrån sig icke undandraga, när the i bättre tider kunna sådant åstadkomma» (vis prot). 1751 1/5 vände sig Lars Höök till domkapitlet i en skrivelse med anhållan om »at en wederbörlig undersökning ... må anställas om thesse kyrkiors [dvs Persnäs och Föra] bristfälligheter». Det gällde 584 framför allt murarna och de höga tornen , vilka var skadade av regn och oväder (domkap). - Ett par år senare skrev hans efterträdare, Petrus Bergström (s 509, not 2) till domkapitlet. Han anhöll om att församlingen måtte få behålla kollektmedlen, eme- dan man innevarande år hade bekostat klocksta- pelns reparation, vilken uppgick till inte mindre än 40 daler smt. Nu ämnade man gripa sig an med själva kyrkan , vilket var hög tid: »som hon står till- redz att falla på dem» (domkap 29/ 11 1754). I 755 fattade man så beslut att rappa kyrkan in- och utvändigt. Följande år utförde murmästaren Johan Forssman omfattande arbeten. Han bröt igenom norra kormuren och byggde en sakristia (se ovan), utvidgade ett fönster på norra sidan samt gjorde ett helt nytt fönster på samma sida för den nya predikstol, som anskaffades ett par år senare. Murarna rappades och kalkades både på utsidan och insidan, och båtsman And Solblom utförde snickarearbete både i sakristian och på norra kyrko- gårdsporten. Fönsterarbetena sysselsatte bl a kloc- karen Westerberg, som gjorde gallerverk och vind- järn, glasmästaren Frijs i Västervik samt »ålderman Nils Pärsson i Wäst: Näsby för fönstrets lagande bak i kyrkan» (räk). Kyrkan, som ännu i mitten av I 600-talet var till- räckligt rymlig (se nedan, Bänkar), började under 1700-talet bli för trång. En av orsakerna var en gammal sed, enligt vilken folket i byarna Hjälmstad och Lofta (Persnäs socken) höll sig till Föra kyrka, vilket förorsakade trängsel (s 417). Häröver fram- fördes klagomål vid biskopsvisitationen 1739 i Pers- näs. På grund av att det var en djupt inrotad sed, utfärdades emellertid intet förbud härför, blott kyrkobesökarna kom ihåg sin moderkyrka, när något skulle ges åt densamma. Vid de större hög- tiderna skulle emellertid alla, »utom de gråhåriga», infinna sig i Persnäs kyrka (Persnäs, vis prot). Även 1769 klagades det över trängsel i kyrkan: »Efter det börjar blifwa trångt om stolrum i kyrkan, beslöt församlingen på Pastoris tilstyrkande, at i år efterskrifwa en förfaren mästare, som skall se, om icke Walfwen under wästra tornet kunna borttagas, läcktaren flyttas til wästra gafwelen af tornet och stolar sedan under läcktaren inrättas, utan at kyrkan deraf skall taga skada, i hwilken händelse detta arbete nästa år skall företagas» (st prot). Beslutet BYGGNADSHISTORIA OCH DATERING verkställdes lyckligtvis ej. I stället nöjde man sig 1773 med att inrätta flera bänkar i kyrkan ( = lång- huset) och på läktaren. Mer omfattande reparatio- ner uppsköts till bättre tider. 1771 täcktes vapenhuset med stenflisor och 1773 inrättades en vind över vapenhuset (se ovan, Vapen- huset). 1778 klagade båtsmännen över att deras hustrur ej hade några stolrum i kyrkan, utan måste stå under gudstjänsten. Därför inrättades flera bänk- platser längst bak (st prot. Se nedan, Bänkar). På 1790-talet utfördes omfattande takreparatio- ner. Bl a spånade kyrkobyggaren Pet Nilsson mel- lantaket. 1795 beslöt man att utvidga läktaren, genom att flytta fram den. Detta skedde följande år (se fig 397). Därmed kunde man placera flera bänkar på läkta- ren. 1801 föreslog man åter, att »Til flere stol-rums winnande, skola stolar byggas, intil wästra wäggen och större fenster der nedre sättas i muren ...» Ej heller denna gång verkställdes beslutet, ty 1803 på- mintes om »Kyrkefönstrens wid wästra Gafweln , uplagande», dvs de små gluggarna som sedermera ersattes med två dörrar. Även 1804 diskuterade man frågan om att av- lägsna valven över västtornets bottenvåning: »til flera stolrums winnande, och läcktarens flyttande, inpå wästra gafweln: til hwilken ända Åldermännen, i förening med Mäster Linman i Wij [s 377, not 47], redan hållit besigtning å bemälte Hwalf, och funnit, at de sama kunde, utan äfwentyr för kyrkans murar och torn borttagas, der Mäster Linman , nu närwa- rande, inför Socknestäman, ärböd sig gå borgen före, äfn som han låtit, 8 dagar tilförene, upläsa för- teckning å de materialier, som ärfordrades .. . bräder ... till hwalf och list ... til hwalfbogar» (extra st prot). Tydligen avsåg man att ersätta de gamla sten- valven med tunnvalv av trä. Detta projekt antogs, men först insändes förslaget till landshövdingeämbetet och konsistorium i Kal- mar och 1805 var en insamling i gång till förmån för ombyggnaderna. Något senare började man emellertid tveka om lämpligheten i de beslutade åtgärderna. 1810 heter det: »Kyrke-Nämden och Socknemännen gåfwo tilkäiia, at de numera, efter noggrannare besigtning 585 FÖRA GAMLA KYRKA på de hwalf och Pelare i kyrkan , som för några år til baka tycktes böra nertagas til flera Stolrums Vin- nande åt Kyrkefolket synbart förmärka, det dessa hwalf och Pelare kuiia förorsaka, det Tornet, som uppå hwalfwet, och wäggarne som mot hwalfwen hwila kuiia, wid nertagningen, falla ner, antingen då straxt, eller derefter. I anseende härtil ansågs nu för kyrkans conservation nödvändigt, at frångå detta tillärnade men äfwentyrliga företag, och at, efter Lag, wid nästa ordinarie Soknestäma, efter tidigt förut gjord kungörelse, öfwerwäga, om icke til nöd- vändiga Stolrums ärhållande, kyrkan må utwidgas åt norra sidan, genom den murens utflyttande, och den wästra murens förlängande m. m.» (st prot). »År 1811 gjordes här större fönster» skriver Ahl- qvist (Saml III, s 28). Vilka som avses, anges ej, men det är troligt, att det stora långhusfönstret på södra sidan tillkom nu. Arbetet kostade 50 Rdr bco (räk). När man, som redan nämnts, år 1813 flyttade uppgången till läktaren från långhuset och till vapen- huset, innebar detta en viss besparing av utrymmet i kyrkan. 1817 diskuterade man möjligheten att göra bänkarna smalare, för att få rum med fler sittplatser. 1819 fattade man beslutet, att framdeles bygga en helt ny kyrka: » ... ansåge både de och flera af För- samlingens Ledamöter kyrkan , dels i anseende til bristande utrymme för Socknens invånare, dels i anseende till dess ålder och bräckligheter, hvaribland räknas flere betydlige remnor i Tombyggnaden, vara i det förfallne tillstånd att hon snart tarfvar ombyggnad, öfver hvilket ämne någon stund sam- talades, men upsköts till vidare öfverläggning vid framdeles blifvande Sockenstämma». Trots beslutet att bygga en ny kyrka, fortsatte man att in i det sista underhålla den gamla klövsa- delskyrkan. X. Kyrkobygget 1828 Utöver de ovannämnda förändringarna å torntaken och fönstren samt inredningens - framför allt bänkarnas - komplettering under 1700-talets senare hälft och 1800-talets första decennier, under- gick kyrkan alltså inga större förändringar förrän på 1820-talet. På sockenstämman 25/5 1824 för- handlades om kyrkans bristfälligheter, och den 5/10 samma år utsågs besiktningsmän, vilka den 18/1 1826 meddelade, att västtornet endast hade en mindre remna i nordvästra hörnet, men att spån- taket var så dåligt, att vatten inträngde. Så var även fallet med långhusets vattentak. Östtornet hade i båda murarna en stor spricka, som gick vertikalt från marken till taket samt tvärs genom korvalvet. Även yttertaket var uselt, varför detta torn borde raseras och ombyggas. Därjämte var klockstapeln alldeles förfallen, och då kyrkan därtill var alltför liten för folkmängden, beslöt man att bygga en ny, med bibehållande av västtornet. Valvet i dess tredje våning skulle nedbrytas och träbalkar insättas, var- efter klockorna skulle kunna få sin plats i tornet. Ett förslag till nybyggnad (fig 466), utarbetat av C G Blom Carlsson (s 510, not 39) fastställdes av ÖIÄ 7 /8 1826. Redan den 29/5 1827 beslöt man, att grundmurningen skulle påbörjas snarast. Bygg- mästaren Petter Ekholm i Borgholm fick uppdraget att ersätta den gamla klövsadelskyrkan med en ny enligt de fastställda ritningarna. Arbetet började med omfattande materialinköp, bl a spiror från Högby och Böda, bräder från Mönsterås, kalk från Böda och Borgholm samt takpannor från Stock- holm. Förutom byggmästare Ekholm var bl a målaren Lundberg44 , smeden Strömberg, båtsman Jon Orre i H usvalla, snickaren Söderström samt smeden Modig sysselsatta vid kyrkobygget, jämte socken- borna själva, vilkas namn dock ej nämns i kyrk- böckerna. Den 4/5 1828 anmälde Ekholm, att östtornet, långhuset samt västtornets tak hade raserats, men att han ej kunde svara för tornets bestånd, om tornet skulle »rengöras» och valven utrensas. Om valven däremot fick bevaras skulle tornet väl kunna bära den beslutade lanterninen. Församlingen gick med på detta, enär den var oförmögen till att uppföra ett nytt torn. Därefter fullbordades arbetet under 1828 och följande år. Så blev västtornet - ett av de viktigaste. dokumenten till Ölands medeltida konst- historia - bevarat åt eftervärlden. Det nya långhusets vattentak når troligen lika högt som klövsadelskyrkans mellankyrka. Därför synes ej något avtryck på vinden, kanske den nya nockbjälken har samma upplag som den gamla? I västtornets västra mur upptogs två dörröpp- ningar, den södra förde in i kyrkan, den norra till ett förvaringsrum, som var avskilt från kyrkan, genom 586 att murbågarna i mellanväggen samt mot öster murades igen. Valven i tredje våningen raserades och ett stycke av murkronan ersattes med nytt mur- Glasmålningar Under korgolvet påträffades 1955 små glasskärvor av medeltida typ, mest odekorerade bruna och grön- aktiga. Endast ett fragment hade bladornamentik, utförd i svartlodsmålning. 1300-talet? Av allt att döma härrör glasmålningsfragmentet från det södra korfönstret. KLM. Vid den sk dammsugningen i västtornet 1970 gjordes ännu ett par fynd av glasmålningsrester45 : I. Under östra gluggen i norra kammaren låg frag- ment av en grisailleruta med gotiskt vinbladsmöns- BYGGNADSHISTORIA OCH DATERING verk, innan det nya torntaket med lanterninen och klockstolarna placerades därpå. - Den nya kyrko- byggnaden beskrivs närmare nedan. ter och krösade kanter (F 115), 1300-talet. - 2. I västra delen av samma kammare låg avfall från till- verkningen av blyremsor för glasmålningar (F 114). Om dessa rester härrör från någon glugg i denna kammare eller om man där tillverkat glasmålningar, går nu ej att avgöra. - 3. I första tomvåningens västra rum påträffades senmedeltida fragment av tunt, starkt genomskinligt glas med i svartlodsmål- ning utfört rutmönster (eller inskrift). Senmedel- tiden. Gamla kyrkans inredning och inventarier »Inga forntida minnesmärken finnas» heter det 1904 (inv), trots att ett stort antal värdefulla inven- tarier är bevarade. Altare Det medeltida stenaltaret stod på sin ursprungliga plats inne i absiden ända till 1776, då det ersattes av ett träaltare. Den korsmärkta skivan till det förra återfanns 1959 som trappsten vid den forna präst- gården.46 De båda altarna beskrivs närmare nedan, se Nya kyrkan. Altarbaldakin? Från stavkyrkans inredning härrör möjligen det i första tomvåningen inmurade runda virket (fig 384: b, 406, 407). Det kan nämligen tänkas ha burit upp ett slags baldakin och ingått i ett s k ciborie- altare (not 12). Spår av sådana har nämligen påträf- fats bl a i Hossmo47 och Stenåsa.48 På Öland kan möjligen även Sandby49 medeltida kyrka ha haft en liknande anordning. Sakramentnisch Enligt Löfgren och Ahlqvist (S III, s 28a) fanns ett »ciborium höger i koret», dvs på norra sidan, för- modligen inne i absiden. Jfr s 378, not 67. Sidoaltaren Två sidoaltarnischer var belägna i långhusets östra kortvägg. Den södra skymtar på Löfgrens interiör- bild (fig 438), medan den norra troligen förstördes i samband med att den år 1762 anskaffade predik- stolen placerades i långhusets nordöstra hörn. Medeltida altarskåp Hadorph beskriver ett medeltida altarskåp: »Altar- taflan hafuer en Riddersman dijt gifuit huarest han ståår på knä i sitt harnesk och uapnet bak för hu- fuudet, en cJeel bortstött. Dher fins på södra locket martyrium S. Erici50 och ofuan på hans seglaon til finland, sampt finnarnes mootstånd» (S 30, fol 79 v:o, UUB). Altarskåpet renoverades 1734 av Nils Öhrberg51 för inte mindre än 60 daler smt (räk). På Löfgrens 587 FÖRA GAMLA KYRKA tid hängde det på norra väggen: »En gammal altar- tafla, som förr sutit öfver altarebordet, är nu upsatt vid norra väggen, och har utseende af ett gammalt skåp, hvaruti medelp(unkten) synes Christi crucifix och på dess 2ne utslagna dörrar ett par andra bilder» (Åhstrand-Löfgren). Troligen härrör ett par av de nedan under Nya kyrkan beskrivna skulpturerna (fig 473-476) från detta altarskåp. Det om ett gissel påminnande före- mål (fig 462 A: 10) samt en tunn käpp med koppar- spets (lans?), vilka påträffades 1970 i kulturlagren i västtornet, kan också ha hört till altarskåpet (se nedan, Lösfynd). Ett vanligt motiv i senmedeltida Golgata-framställningar är nämligen änglar som håller pinoredskapen i händerna. Ahlqvist skriver: »Gamla Catholska Bilder finnes äfven, bestående af En Biskops bild och Riddar Göran» (Saml III, s 28). Riddaren är troligen iden- tisk med den av Hadorph såsom 'S Erik' betecknade bilden (jfr ovan). Biskopsbilden, se fig 475 f. Fig 460. Nyckel (från långhusets sydportal?) samt bultlås med tillhö- rande nyckel (jfr fig 483). Foto R Boström 1940. Key (from the S portal oj the nare?) and a bott lock with key. CfJig 483. Altaruppsats 1776 Det medeltida altaret med dess altarskåp ersattes 1776 av den altarprydnad, som numera står i Nya kyrkan (fig 464, 471-472) och beskrivs nedan. Den var enligt Ahlqvist »stäld i en rund niche under östra Tornet», dvs inne i absiden (fig 396, 397, 438). Dess skärmartade bakstycke täckte absidens in- nersta del och ger, jämte uppsatsens höjdmått, en viss uppfattning om absidens inre måttförhållanden (jfr ovan, Absidkoret, samt fig 457). Tavla, predikstol, timglas En Golgataframställning från 1795, predikstol från 1762 (fig 477) samt ett timglas från 1742 är överförda till Nya kyrkan och beskrivs nedan. Den först- nämnda var i Gamla kyrkan placerad »på chor- muren söder om predikstolen» (fig 438). Enligt Ahlqvist hängde den »på främsta hualfbågen» (Saml III, s 28:a). 588 Predikstolen var uppsatt i långhusets nordöstra hörn med ingång från koret (fig 396, 397, 438) : »Uppgången ur Choret gen . muren till Prediksto- len» markerar Löfgren med (c) på sin plan (fig 396). Även Ahlqvist uppger detsamma: »Uppgången til predikstolen är uti Choret» (Saml III, s 28). Troligen utnyttjades en sidoaltarnisch för predikstolstrappan (jfr ovan). I samband med predikstolens tillkomst 1762 togs ett stort fönster upp på norra väggen. En äldre predikstol torde på vanligt sätt ha varit placerad i långhusets sydöstra hörn. Av denna är ingenting bevarat. Försvunnet är också ett timglas, upptaget i ett tillägg till inv 1633 : »ltt heeltimaglass på predicostolen skenkt och förährat aff Lille Zelii Wenster i Calmar». Det kallas 1713 »Timmeglas med 2 rum» (inv). Bokstol En bokstol (s 269, not 58) anskaffades 1655 för 6 daler kopparmynt, vartill kom kostnader för järn till densamma, 3 daler och 16. Ej bevarad. Bänkar I mitten av 1600-talet var långhuset uppfyllt av tre parallella bänkkvarter (Bänk! 1657). Även »V nder hwalffwet baak i kyrkan» fanns det sittplatser. Fjorton mansbänkar stod utmed södra väggen, och »på Millan raden» bakom dopfunten stod tio kvin- nobänkar. Ytterligare kvinnobänkar, inte mindre än arton stycken, stod »på longa raden wid Norra weggen». Det var emellertid ännu så gott om plats i kyrkan, att tre hela mansbänkar var lediga. 1778 var läget ett annat. Då klagade båtsmännen över, att deras hustrur fick stå under hela guds- tjänsten, på grund av att de saknade stolrum (st prot). Därför beslöt man, att de gamla förfallna bänkarna under valvet (västtornets bottenvåning) skulle repa- reras samt nya tillbyggas, så långt utrymmet tillät. Samma år bekostades fem nya stolar bak i kyrkan. Löfgrens teckningar visar, att bänkinredningen i början av 1800-talet var en annan än tidigare (fig 396, 397, 438), frånsett att bänkar fortfarande stod i västtornets bottenvåning. Sydöstra kvarteret på manssidan hade mot tvärgången en vacker skärm, synlig på Löfgrens interiörbild (fig 438). En kloc- karebänk stod 1817 på södra sidan i koret (fig 396). 1791 »beslöts, at gamla Präst-stolen skulle tagas INREDNING OCH INV ENTA RIER Fig 461 . Sparbössa av koppar, nu försvunnen. Möjligen gjord av ett värmeäpple (pomum calefactivum). Laverad tuschteck- ning av H A R Siden 1873 (stark förstoring). A TA. Copper money-box, now !ost. Possibly made of a pome or "warming apple" (pomum ca/efactivum). Wash drawing, 1873 (great/y en/arged). och employeras til et skåp, hwarutinnan Publica- tioner och andra papper emot förmultning kunde förwaras» (st prot). Beslutet verkställdes ej . I varje fall synes ej äldre snickerier ingå i det år 1796 tillverkade skåpet i Nya kyrkan (fig 475, se ne- dan). Läktare, orgel Redan i den äldsta stenkyrkan fanns en läktare i väster, tillgänglig genom en dörröppning i tornets första våning (se ovan, Västtornet). 1674 stod en läktare under byggnad. Arbetet ut- fördes av »Snidkaren M. Anders i Kiella» (st prot). Den utvidgades 1796 mot öster. Enligt Löfgren flyttades 1813 uppgången till läktaren från kyrko- 589 FÖRA GAMLA KYRKA a b c d e g Fig 462. Medeltida mynt, präglade på Gotland (a-c), i Sverige (d- f) och Stralsund (g). Lösfynd från tomundersökningen (den sk dammsugningen) 1970. Foto N Lagergren 1971 efter konservering. Medieval coins, struck on Gotland (a- c), in Sweden (d- f) and Stralsund (g). Loose finds made during the investigation oj the tower (the so-ca/led vacuum-cleaning) 1970. Photo 1971 after conservation. rummet till vapenhuset, varvid långhusmuren bröts igenom (fig 396, 397). Den vilade i öster på en enda träpelare. Endast en orgel, möjligen medeltida, är känd från Gamla kyrkan. Den var år 1654 så skröplig, att man beslöt, att »det onyttiga Skrofuet af orgewerket skall sätias afsides ... där inga stolrum förhi nd ras ...» (vis prot). Ingen annan orgel är känd från Gamla kyrkan. Nummertavlor Gamla kyrkans nummertavlor förvaras nu i tornet (synliga i fig 424): 1. Med förgyllt och målat krön­ stycke, i vilket är skulpterade en mussla samt två kvistar, förgyllda mot röd fond. Skänkt mellan 1791 och J803 av klockaren Hök. Höjd 79 cm. - 2. Med förgylld ram och Karl XIV Johans krönta namn­ chiffer i guld och rött mot blå och röd fond. Höjd 103 cm. 1735 inköptes 50 st »Numrer» och 1761 betalades bl a för »Syfretaflan» (st prot). Ej bevarad. - 1817 beslöt man att »Taflor skola köpas till kyrkans be­ hof» (st prot). Möjligen tillkom nummertavla nr 2 ovan i samband därmed, såvida det icke rör sig om de nummertavlor som nu används i Nya kyrkan (se nedan). Dopredskap En medeltida dopfunt (fig 479) samt en dopkanna av tenn från 1792 förvaras i Nya kyrkan och beskrivs nedan. - Funten torde ursprungligen ha stått längst i väster, innanför sydportalen. I mitten av I 600-talet flyttades den längst fram i långhuset (Bänk! 1657), i samband med att ett gammalt orgelverk, som stod i koret, togs bort (jfr ovan). När den kasserades och flyttades ut på kyrkogården, är ej bekant. I varje fall låg den där, när Ahlqvist besökte Föra. PB vis nämner dels en »Fund Kätil», dels ett bäcken, ej bevarade. - 1654 upptas »et Nytt becken til funden - l st» (inv). Enligt inv 1713 var det av mässing. Det finns upptaget i senare inv ända till 1841 och är möjligen identiskt med den ena av de båda skålar, vilka upptas i inv 1893 och nu förvaras i västtornet (se nedan, Kollektredskap). 590 JNREDNING OCH INVENTARIER Fig 462 A. Lösfynd från tomundersökningen (den sk dammsugningen) 1970. I. Strö­ ning av drivet, förgyllt kopparbleck, 1300-talets början. Skala 1,5: I. - 2. Spelbricka. - 4. Remsöljor, den högra från 1200-talets slut eller 1300-talets början. - 9. Fragment av bultlås jämte nyckel och låsöverfall. - 10. Ornerad träpinne med pisksnärt (kanske gissel från det medeltida altarskåp, av vilket krucifixet i fig 473- 474 återstår). - 12. Kniv med skaft av masurbjörk samt gaffel. - 13. Karvstickor. - J9. Handsmidda spikar. Foto S Hallgren 1971 (nr 1 efter konservering, de övriga före konservering). Loose /inds made during the investigation oj the tower (the so-ca/led vacuum-cleaning) 1970. 1. Dress ornament oj copper-gilt sheet. - 2. A piece in a game. - 4. Buckles, the right one late l 3th or ear/y 14th century. -9. Fragment oja bott lock, key and hasp. ­ 10. Carved wooden st ick with whip-lash (possibly a scourge from the medieval triptych oj which the crucifix in Jigs 473, 474 remains). -12. K111fe with curly-grained birch handle, and /ork . - 13. Ta/lies. - 19. Hand-wrought nails. 12 9 4 2 0 5 19 10 L 15 10 .2.o cm 591 FÖRA GAMLA KYRKA .. Fig 463. Orneringen på den år 1863 nedsmälta, medeltida lillklockan. Teckning av A Ahlqvist om- kring 1820. UUB. Decoration on the medieval small be/I, recast in 1863. Drawing, ca 1820. Nattvardskärl, brudkrona, övrigt silver Kalk med paten (fig 481), 1500-talet (cuppa 1818), en oblatask av silver (1818) samt en av mässing (1700-talet) alla synliga i fig 483, beskrivs nedan, se Nya kyrkan. Vinflaska av grönt glas, storbukig, höjd 29 cm. - Som vinkanna användes i slutet av 1500-talet »een liten teen stenåka» (PB vis), ej bevarad. En nu försvunnen sockenbudskalk, vilken vägde 20 lod, tillverkades av sju silverskedar och var färdig 1722. 1788 beslöt man att laga och förgylla den (st prot). - Till kalken hörde ett fodral. Brudkrona saknades, i stället hyrde man brud- skrud från grannförsamlingarna. Sålunda utlånades Högby brudbälte och »hufwudsölf» till Föra 1765- 1766 (Högby C:l, räk). Såsom tillgångar 1659 upptas bl a två silverskedar, pantsatta för 12 daler kopparmynt,» 1 förgylt Ringh» samt » 1 Kåpe Spenne» (räk). Ej bevarade. Ljusredskap En ljuskrona från 1750 samt en från 1799 (fig 484) hänger nu i Nya kyrkan och beskrivs nedan, likaså där uppställda ljusstakar (synliga i fig 483), två av gjuten mässing, den ena från 1500-talet, den andra skänkt 1662, samt en av driven mässing, skänkt 1751. Övriga ljusredskap förvaras i västtornet: Ljuskronor: 1. Av svarvat trä, gulmålad, för åtta ljus i två kransar (synlig i fig 424, 425). S-svängda ljusarmar och blomformade droppskålar av järn- plåt. Höjd ca 48 cm. Troligen identisk med en som nämnes i inv 1767 (1696?). - 2-3. Defekta, för var- dera fyra ljus, en ljusarm saknas, en sitter instucken i tornmuren (skymtar t h i fig 424). Svarvad, grå- målad mittstam, vridna armar av smidesjärn med runda droppskålar. Nuvarande höjd 18 cm. - 4. Helt uppbyggd av svarvade träkulor, guld- och silverbronserad (synlig i fig 424). För tio ljus i två kransar (en arm saknas). Höjd 50 cm. Väggplåtar: 1- 5. Av förtent järnbleck med rektangulär ryggplåt, på vilken en mässingsstjärna är fästad (ett par synes i fig 424-425). Möjligen inköpta 1834. Upptagna i inv 1841, då de var 12 till antalet. Ursprungligen för två ljus. Nu defekta och mycket rostiga. Höjd ca 40 cm. Ljusstakar. Efter 1841 anskaffades sex ljusstakar av bleck, vilka i inv 1844 betecknas som mycket små. Lykta, fyrsidig, av trä, för två ljus, utan årtal (synlig i fig 426-427). Höjd 45 cm. Bänkljusstakar, 3 st, av svarvat och gråmålat trä. Höjd (inkl ljuspipan samt träskruven nedtill) 42 cm. Inköpta 1830 (räk). Enligt inv I 829-1841 uppgick de till 30 stycken; 1893 hade antalet ökat till 36. (Bänk-?)ljushållare av smidesjärn, för två ljus, gulmålad. Höjd 23 cm. Följande ljusredskap är försvunna: Ljuskrona av mässing med sex pipor, omnämnd i tillägg till inv 1633: »köptes i stora Marknaden een skön liusa crona aff messing med 6 pipor kostar 22 Dr». - 1666 betalades en ljuskrona: »Noch hafwer Oluff Larsson i huuswalla bekommit betal- ning för Liusacronan 20 Dr- ör». -1696 tillkom en 592 I INREDNING OCH INVENTARIER förtent ljuskrona med åtta (arton?) pipor (tillägg i inv värt 6 daler. - 2. Också nämnt i PB vis, »altare 1692). I slutet av 1500-talet fanns enligt PB vis »Kåper- liusestakar -4», om vilka inv 1633 meddelar, att »Altare Stakar 4 stk aff Messingh förbettrat sedan». I ett tillägg till detta inv får man även veta stakarnas vidare öden: »desse kome till klockan nähr hon om- stöptes 1637». tillägg till inv 1633 förekommer även »Een Swarfuat trästake med 2 pipor på altaret». En ljusstake av glas för två ljus stod 1829 och 1841 på predikstolen, men 1866 saknade den fot och var 1893 »gammal och utan fot, förvaras i kistan i sakristian» (inv). Ytterligare sex ljusstakar av glas finns upptagna i inv 1893. Textilier I slutet av 1500-talet fanns enligt PB vis en stor sam- ling textilier i Föra kyrka: 52 »Altare dukar - 2: altare Lista - 2 Messehacklar 5. gamall [ordet 'gammal' hör troligen till nästa rad] Messesärcker - 2: Hufuudlina - 1 chor kåpa 1: Röchlin - 1. Handkläder 4: Örnagot - 1 Åkläde - l». I arkivalierna kan man få närmare upplysningar om deras utseende. Det framgår även, att de deci- meras efter hand, så att numera endast en röd mäss- hake från 1745 återstår (se Nya kyrkan) - Ordför- klaringar, se not 52. De två i PB vis upptagna altardukarna är troligen antependier, se nedan. - Inv 1713 upptar »Gl. altarduk linnet med knyttning omkring 1 st». I samma inv förekommer också »några underkläden, aldeles försliten», varmed antingen avses altardukar (jfr s 269, not 72) eller antependier. - Bland nytill- kommet 1757 nämns »en ny altarduk» (räk och inv), likaså 1782: »en ny altarduk» (inv). Följande antependier (jfr ovan) är kända: I. Upptagen i PB vis i slutet av 1500-talet, »Ett blått altarklädhe» (inv 1633), vilket i inv 1654 uppges vara klädhe af linnet», heter det i inv 1633 och inv 1654. Senare struken och i marginalen tillagt: »alldeles odågeligit och öde». Möjligen identiskt med »Altar- kläde linnet med utklippot Sammetz plys utgam- malt 1 st» (inv 1713). -3. »Itt skönt Altarkläde med gylldene botn insenkt [ = broderat] med roser och lillior af allehanda slagz färgor - 24 Dr K M» (inv 1633). Förmodligen var det om detta följande notiser handlar: »Förhölt dem Pastor huru såsom af det blomota Altareklädet turte wel at göras een Messe- hake, men komo dock icke alla deruti öfwerens» (st prot 24/4 1664). Frågan togs åter upp 18/9 samma år: »Altarklädet skall undersökas huruwida det kan göras om till mässhake eller ej». - 4. »Itt skönt råndet Altarkläde» (inv 1633). Möjligen om- gjort till brudpäll (se nedan). - 5. År 1664 betalades 24 daler (räk) för »itt kosteligit altarkläde», enligt beslut föregående år, att »Köpa itt hederligit Altar- kläde till kyrkian» (st prot). 8/ 11 1663 beslöt man att »kiöpa een alin rödt tafft med 4! alin guld och silfuer knytning der till, noch ! lod rödt silke till een kappa kring om altarklädet, det första som bud her emillan går». Den protokollförande prästen fortsät- ter: »och iagh skall scrifwa för dem till Fredrich Linck». 24/4 1664 upprepades beslutet, »at de sig een altar kappa kring om det nijprändeta (?) altar- klädet förskaffa wille». - 6. »Altarkläde af rödt Kläde gifuit af Mårten smed 1 st» (inv 1713). Två altarbrun, i PB vis kallade »Altare Lista», finns ej upptagna i yngre arkivalier. Följande kalkdukar är kända: 1. »Kalkkläde 1 st» (inv 1713). - 2. »Dito gl. aldeles utsletit 1 st» (inv 1713). - 3. »Kalkkläde af Rödt Taft och ut- sydt förärat af Pastoris äldsta dotter Maria Chris- tina Höök» (inv 1748). Den var 1841 kyrkans enda: »Kalkkläde af rödt Siden med gula fransar». 1866 kallas det gammalt och förfallet (inv). Till den i PB vis upptagna korkåpan hörde »l Kåpe Spenne» (räk 1651), troligen av ädel metall. »1 gl: så kallad kur-kåpe eller West Giötatäcke» upptas i inv 1767 och är struken vid en senare in- ventering. Mässhakar: 1-5. Upptagna i PB vis. En av dem kallas »En messehake af dammask gammal!» (inv 1633) och är också upptagen i inv 1654 och inv 1713. Vilket material de övriga fyra var gjorda av, är ej 593 FÖRA GAMLA KYRKA bekant. - 6. Av röd sammet, anskaffad 1745, be- skrivs nedan (se Nya kyrkan). En prästkappa, som 1782 uppges vara ny (inv) och som även finns upptagen i inv 1829, var enligt sist- nämnda källa sydd av »kamelotti» (kamlott). Möj- ligen identisk med en av dem som skymtar t v i fig 425. Mässkjortor: 1- 2. Upptagna i PB vis, där de be- tecknas som gamla. - 3. »Messesärk aff godh gal- lerduk kostar 8.» (inv 1633). Materialet kallas »gielladuk» i inv 1654. 1713 fanns endast en »Mässe- skorta gl. söndrig» (inv). - 4. 1745 inköptes en ny mässkjorta av »Klosterlärft» (räk). I inv. 1841 kallas den »l Mäss-skjorta - gammal - af Hollands lärft». 1866 ansågs den så oduglig, att den borde av- föras ur inv. Handkläden: 1-4. Upptagna i PB vis (jfr ovan). 1633 återstod endast två, vid inventeringen 1713 var endast en bevarad, men vi får veta materialet, » bragded uk». Två stolor upptas i inv 1633. Diskdukar (kläden till altarringen): l. »Diskldäde af rödt kläde gift af Mårten smed» (inv 1713). - 2. »Disk-duuk linnen tryckt på kanten» (inv 1713). På knäfallet (»diskpallen») fanns också ett rött kläde, skänkt av Mårten smed (inv 1713). Det i PB vis upptagna örngåttet finns ej medtaget i yngre arkivalier. Brudpäll, »Gl. randig päll af yllet och linnet 1 st» (inv 1713), var möjligen sytt av antependium nr 4 ovan. En päll (densamma?) omtalas 1812, då föl- jande beslut fattades: »Wid Brudwigsel må endast det wanliga antalet af Brudmäfier, då Pellet sk.al nyttjas i Choret tilstädes koma. Alla öfriga Brud- mäner förbjudas at dit framkomma och förorsaka trängsel, för Brudpigorna ...» (st prot). Försvunnet är också ett svart kläde. Om detta meddelar inv 1713, att det »blefwit utlänt till sal. Landzhöfding Gyllenpistols begrafning, och sedan aldrig kommit till kiörkan igen». Det åkläde, som finns upptaget i PB vis, är ej heller bevarat. Håvar, se nedan, Kollektredskap. Gravminnen Hörnet av en gravsten av röd, slipad kalksten med skråhuggna kanter. Ungefär mitt på fragmentet är ristad en spjutspets (?). Medeltiden? 51 x 26 x 7,5 cm. I tornets andra våning. Vid undersökningen 1955 visade det sig, att hela det medeltida koret ända fram till absiden var underminerat av gravar, tätt intill varandra och i flera lager, varav det översta låg omedelbart under det medeltida golvet. Troligen fortsatte gravarna väster ut under långhusets golv, men den delen be- rördes ej av utgrävningen. Ett femtiotal mynt från medeltiden och senare påträffades vid undersök- ningen, se nedan Lösfynd. I Nya kyrkans golv är inlagda ett 60-tal grav- stenar. Där hänger även tre äldre minnestavlor (se nedan). Beträffande korset över prästen Martinus (fig 385, 386), se ovan. - Av de två medeltida gravstenar, som Hadorph nämner, beskrivs den ena ovan (fig 389, se Kyrkogården), samt den andra nedan (se Nya kyrkan). Votivskepp »Jtt hengiande Skeep fram i choren till monument gifwit af Högbåtzman Marco Jacobsson» omnämnes i ett tillägg till inv 1633. Möjligen är det identiskt med det » Votivskepp. Enkelt arbete», vilket vid Anders Billows besök i juli 1912 hängde »högt, bak orgeln» och som gick sönder omkring 1930. Tavlor »Konungens tal vid riksdagen 1800», upptaget i inv 1803 och sannolikt en av de tavlor som hängde på triumfmuren (fig 438), finns ej kvar. Möbler mm Ett skåp från 1796 (fig 475), två kistor (den ena är av ek och anskaffad 1671), ett skrin från 1819 samt ett bord från 1756 (?) beskrivs nedan (se Nya kyr- kan). - 1671 omtalas en kista, betecknad som gam- mal och »intet duger». Om därmed avses den andra i Nya kyrkan förvarade kistan, eller den som nu står i tornet (fig 424), kan ej avgöras. Den sistnämnda är av brunmålad ek, mått 84 x 53 x 40 cm. I kyrkomuseet i västtornets andra våning förvaras ett stort antal föremål (många synliga i fig 424-427), bl a följande: Spegel inom skulpterad och förgylld ram, inköpt 1810 och upptagen from inv 1829. 54 x 37 cm. - Barnbår med årtalet 1824 samt ett inristat bomärke, 594 längd 208 cm. - Två jordfästningsspadar av trä med blad av järnplåt, längd 90 resp 88 cm, samt två järnskodda träspadar, längd 100 resp 103 cm. - Vinkagge av ek med spår av lackförsegling, höjd 32 cm. - Ljusvåg med skålar av mässing och ba- lans av järn. Balansens längd 42 cm. Vikterna bort- stulna för några år sedan. Ett bultlås med tillhörande nyckel (fig 460, 483), troligen medeltida, förvaras i sakristian, 12 x 12 x 6,5 cm, nyckelns längd 21 cm. En brudbänk,53 upptagen i inv 1633: »En Nij serla till brudefolk kiöpt för 2 daler 16 örn och i inv 1713 kallad »Brudsärla», finns ej kvar. - Försvunnen är också en »Pall för Kiörkiogångz Hustrur» (inv 1713). En »plicktståck» finns upptagen i inv 1713. Den reparerades 1758 (räk), men i slutet av 1700-talet behövde den bytas ut mot en ny, 1792 beslöt man nämligen att förfärdiga en straff stock. 1801 fast- ställdes stockstraff för de pojkar, som »löpa up i kyrketornet eller Sacristian, och förskingra något» (st prot). Stocken förvarades ännu i början av detta århundrade i tornet, men är nu försvunnen. - Borta är också en pliktpall , anskaffad i enlighet med ett beslut 1713 (vis prot) och upptagen i senare inv. 1866 beslöt man att stryka den i inv, emedan den var oduglig. Siden har avbildat en liten sparbössa (fig 461), klotformig och av koppar. Möjligen gjord av ett sk värmeäpple 53 a. Har ej kunnat återfinnas. - För- svunnen är också en sanddosa, ej förtecknad av Billow 1912, men enligt uppgift bevarad i kyrkan till omkring 1960. Kollektredskap En fattigbössa, första gången omtalad 1713 (inv), står numera under läktaren (se Nya kyrkan). »1 Håf af sidendamast med klocka» fanns i kyrkan före 1816. Detta år beslöt man att avskaffa håvgången (jfr nedan), men beslutet verkställdes tydligen ej , ty 1828 försågs håven med en liten klocka. Den omnämns även 1841 (inv). Sista gången upptagen i inv I 866, då den beskrivs såsom gammal och utsliten. Kollektskålar (synliga i fig 425): 1-2. Av mässing, inuti förtenta, runda, med handtag. Diameter 20 resp 22 cm. På den mindre skålens handtag är små INREDNING OCH INVENTARIER blommor inpunsade. Den ena skålen är antingen identisk med en dopskål, som anskaffades 1654 (se ovan) eller också inköpt i enlighet med ett beslut I 8 I 6 om att avskaffa håvgången. I stället skulle kol- lekten insamlas i bäckenet. - 3-4. Små, halvsfä- riska skålar av koppar, diameter 15,5 cm. Märkta MGSREVS. - Samtliga skålar förvaras i tornet. En av dem inköptes 1833. Oblatjärn Ett oblatjärn, »I oblate tongh», nämns i inv 1633. Det kallas »Oblatztång» i inv 1654. Ej bevarat, lika litet som det »Oblatz järn», för vilket man år 1736 betalade 2 daler smt. Böcker Karl XIl:s bibel finns i Nya kyrkan , se nedan. Ett träfodral till densamma, utformat som en bok, för- varas i tornet (synligt i fig 424). I slutet av 1500-talet ägde kyrkan flera äldre böcker, däribland minst ett par medeltida, ej längre bevarade (PB vis): »Böker. official 2 str Breuiarium - 1. Handbook 1». Inv 1633 nämner bl a »Eenn Bibell af thett gambla slaget», »2 psalm böken> samt»1 Messe book», även upptagna i inv 1654, jämte värdering: »En bibel af gambla slaget 7 Dr. 2 Psalmböker huartre - 3 Dr. en Messebook - 1 Dr.» Alla försvunna. Därjämte upptas »en kyrkiones Skrifbook in qto 3 Dr», var- med utan tvekan avses den numera med signum C 1 betecknade kyrkboken. Den bibel av det gamla slaget, som omtalas ovan, avser Gustav Vasas bibel , tryckt 1541. Denna kallas i inv 1713 för Karl IX:s bibel och var då »aldeles lusig och sönder, skall om bindas och up lagas.» Mynt Vid 1955 års grävning påträffades 55 mynt,54 därav 20 medeltida. Det äldsta myntet, en brakteat med ett gående lejon, är präglat i Lödöse i slutet av 1100- talet, alltså på Knut Erikssons tid. Fyra mynt tillhör 1200-talet, tre av dem är troligen präglade i Visby, ett i Revat. 1300- och I 400-talsmynten kommer från Visby (6), Revat (1), Elbing (1), Mecklenburg (2). Två danska mynt är präglade för Kristian Il I 513- 595 FÖRA GAMLA KYRKA 23, det enda norska myntet för Hans 1481-1513. Resten av mynten från nyare tiden är alla svenska med tyngdpunkt på Kristina (7) och Karl XI (8). Det yngsta myntet är 1/ 12 skilling med årtalet 1805. 1959 hittades 6 mynt i golvfyllningen i kyrkans västtorn. 55 Ett av dem är medeltida, en witten präg- lad i Stralsund i början av 1400-talet, resten är svenska mynt från Kristina till Gustav IV Adolf. SHM inv nr 26 200. Från den sk dammsugningen i västtornet 197056 härstammar 16 mynt, alla medeltida (F 19, 21-23, 35, 37-44, 60, 100-102). Det äldsta myntet är tro- ligen gotländskt och tillhör slutet av 1100-talet eller början av 1200-talet (fig 462:a). Ett mynt är präglat i Stralsund i mitten av 1300-talet (fig 462: b ), ett i Köpenhamn för Hans, resten är gotländska (7) och fastlandssvenska (5) mynt från 1300- och 1400-talen (fig 462: c-f) samt ett fragment. I västtornet har dessutom hittats en niirnbergsk spelpenning från 1700-talet. KLM. Som helhet visar mynten från Föra kyrka en för området karaktäristisk sammansättning. Mynten från äldre medeltid domineras av det slags mycket små och tunna mynt med bilder av byggnad, kors, hjul eller triangel som i stora mängder har hittats huvudsakligen på Öland, Gotland, i Östergötland och i Småland (fig 462: a). De inskrifter som någon gång förekommer på denna myntsort lämnar ingen uppgift om präglingsorten. Man antar numera att de är präglade i Visby. Under 1300- och 1400-talen utgör säkra gotländska präglingar, W-brakteater (b) och sk gotar (c) ett markant inslag i myntfynden från Föra kyrka. Mynt från Reva!, Elbing oc.h Stralsund antyder de internationella kontakternas omfattning under samma århundraden . Mynten från början av 1500-talet är danska och norska. Från och med slutet av 1500-talet är samtliga mynt från Föra kyrka präglade i Sverige. Lösfynd (utom mynt) En del av de föremål, som tillvaratogs 1955, 1959 samt 1970 har redan behandlats ovan, se avsnitten Västtornet och Mynt samt kap Glasmålningar. Det övriga, mycket rikhaltiga materialet från den sk dammsugningen 1970 behandlas i en utförlig rapport (not 56). Ur denna bör följande föremål eller grupper av sådana särskilt framhållas (beteck- ningarna F samt siffror hänvisar till den till rap- porten fogade fyndförteckningen): 57 1. Ströning eller paljett av förgylld kopparplåt (fig 462 A: 1) med lilja i drivet arbete (F 20). Längd 4,2 cm. En liknande, tillhörande den s k Badeboda- skatten (SHM inv nr 2461) dateras av C Raf Ugglas58 till 1300-talets början. - 2. Spelbricka av trä med ett inristat kors (F 24; fig 462 A: 2). - 3. Pärlor eller ämnen till sådana av bl a bärnsten, glas, kera- mik, mosaik (F 17, F 33, F 45, F 66-68, F 109, F 110). - 4. Remsöljor av brons, (fig 462 A: 4), den ena från 1200-talets slut eller 1300-talets början (F 16), den andra rund (F 18). - 5. Knappar, åtta stycken av varierande material och från olika tider (F 7, F Il, F 27, F 29, F 46, F 47, F 65, F 117). - 6. Nålar, tre stycken (F 6, F 25, F 30), varav en är äldre än 1500-talet (F 6). - 7. Fisknät med barkflöten samt rep av lindbast (en! ingenjör E Åberg; F 3, F 55, F 56, F 99, F 112). - 8. Läder- och skinnfragment från skotillverkning (F 9, F 54, F 95, F 119). - 9. Fragment av bultlåsjämte nyckel och låsöverfall (F 14, F 50, F 107, F 108, F 59; fig 462 A: 9). - 10. Liten ornerad träpinne med pisk- snärt (F 118; fig 462 A: 10), kanske ett gissel från det medeltida altarskåp, varav nu krucifixet (fig 473 -474) återstår. - 11. Två pinnar med spetsar av kopparplåt (F 12, F 28) har möjligen också varit pinoredskap i altarskåpet. - 12. Knivar (F 52, F 57), den ena med skaft av masurbjörk, knivslida (F 26) samt en gaffel med två spetsar (F 58; fig 462 A: 12). - 13. Verktyg, bl a handsmidd syl (F 96), en synål av horn (F 71) samt tre stycken karvstickor av trä (F 98, F 120; fig 462 A: 13). - 15. Fragment av kärl i keramik (F 8, F 10, F 61). -16. Kopparnit med sotrester (F 105) från ett kokkärl (?). - 17. Textilfragment, några infärgade i rött och grönt (F 51, F 62). - 18. Obrända ben och träkol (måltids- rester). - 19. Handsmidda spikar (fig 492 A: 19). Många av dessa fynd talar sitt tydliga språk om varaktig bosättning i västtornet. Spåren av skotill- verkning (i första och andra tomvåningarna) för osökt tankarna till beteckningen 'skomakarekam- rarna' för motsvarande utrymmen i Persnäs (se ovan, s 439. Vid den år 1971 verkställda »damm- sugningen» i denna kyrka påträffades emellertid blott obetydliga läder- och skinnfragment, se nedan, Rät- telser och tillägg till Öland, band I, s 632). 596 Klockor Redan under 1100-talets senare del ägde kyrkan två klockor. Västtornet var nämligen byggt för detta antal (se ovan, Västtornet). Avståndet mellan klock- linorna, 95 cm, kan möjligen tolkas så, att det även visade avståndet mellan klockornas kronor. Detta skulle i så fall innebära, att klockornas diameter understigit detta mått (jfr not 34). Enligt PB vis fanns i slutet av 1500-talet två klockor »i Tornet». Huruvida de är identiska med dem som fanns på 1100-talet, går nu givetvis ej att avgöra. Den ena klockan torde vara den nedan be- skrivna lillklockan, den andra blev troligen tagen av danskarna 1611, men ersattes före 1628. Detta år fanns nämligen i klockstapeln »l stoor klocka kiöpt för 800 daler Kopp.» samt»1 mindre,'.som förre war». Storklockan göts om 1637, med undantagav kläppen, som såldes till Alböke (se vidare nedan, Nya kyrkan). Lillklockan saknade inskrift och var ornerad med två triangelformade bomärken och en myntavgjut- ning, vilken av Ahlqvist betecknats som ett fastlött mynt. Ahlqvist har tecknat av orneringen (fig 463) samt uppger, att klockans diameter endast var 3 1/6 kvarter, dvs ca 48 cm (Sam! III, s 28c; Il: 1, s 129). Säkert medeltida. Bomärkena kan ej identifieras som något nu känt klockgjutaremärke. Omgjuten 1863, se Nya kyrkan. Västtornet byggdes ursprungligen för två klockor, vilka ringdes från östra tornkammaren, en trappa upp (se ovan). Därefter torde klockorna under någon tid ha hängt i östtornet, varefter de flyttades INREDNING OCH INVENTARIER tillbaka till västtornet och ringdes från bottenvå- ningen (jfr nedan Persnäs, Rättelser och tillägg till Öland, band I). År 1600 fördes klockorna över till en klockstapel, där de hängde till 1828, varefter de åter flyttades upp i västtornet i en samtidigt byggd lanternin. Även Föra-arkivalierna innehåller klagomål över ovarsam klockringning. 1671 »warnades blinde Lasse at han inte skulle låta hwar man ringa uthan ringa sielfwer at klockan icke må taga någon skada» (st prot). 1771 fastställdes böter för dem som »wid kongringningen bruka at stiga up och trampa stor- klåckan», vilket kunde skada densamma (st prot). Två sanctusklockor, »Klockor nider i Kyrkion - 2» fanns i slutet av 1500-talet (PB vis). De nämns även i inv 1633: »2 små klockor», 1713 samt 1791. Ej bevarade, de användes troligen vid lillklockans omgjutning 1863. - 1633 fanns även »2 andra klockor brutne» (inv). Ett senare tillägg meddelar, att de användes vid storklockans omgjutning 1637. 1801 fattades följande beslut: »Efter Gudstjens- tens slut skall härefter ingen ringning ske, med prim-klockorna, hwilka deremot må brukas, wid gudstjenstens begynnelse» (st prot). 1812 upprepa- des beslutet, att »Til Tecken, at Gudstjensten börjas, skal ringas med Chor-klockan». Även Löfgren be- rättar något senare om hur klockorna användes, med inskränkningen »Den tid , som man ej spelar på orgorne». Då hade man återinfört bruket att även ringa med primklockorna efter gudstjänsten, då folket går ut. 6 - 711667 Föra kyrkor 597 FÖRA NYA KYRKA Plan och material Den nuvarande kyrkan i Föra (fig 393, 394, 465), som här kallas Nya kyrkan , och vars tillkomst skild- rats ovan, består av en rymlig och ljus salbyggnad samt en öster därom belägen liten sakristia, upp- förda 1828 av byggmästaren Petter Ekholm i Borg- holm efter ritning av C G Blom Carlsson (fig 466). Den enda återstoden av den medeltida klövsadels- kyrkan , västtornet, vilket närmare beskrivits ovan, (s 533 ff), försågs samtidigt med en lanternin. Murarna är uppförda av spritputsad kalksten med slätputsade hörn. Taklist av röd, huggen kalk- sten på långhus och sakristia, av svartmålat trä på tornet. Stora rundbågiga fönster med grönmålade bågar; även tomgluggarnas bågar har nu denna färg. Ovanför altaret och över södra ingången halv- runda fönster. Antikglas i det östra, klart glas i det södra. Ingångar Kyrkan har två ingångar i väster (fig 399), en i söder samt en i öster genom sakristian. Vindfång byggdes 1955 innanför samtliga ingångar. Den södra ingången (fig 467) är från 1863, med omfattning av kannelerade pilastrar i röd, huggen kalksten, vilka avslutas med pyramider med Karl XV :s namnchiffer; överst ha lvklot flankerande det ovan omnämnda halvrunda fönstret. Även sakristieingången är från 1863, med omfatt- ning av huggen kalksten , däröver en inskriftsplatta av röd kalksten: DETTA HERRANS HUS ÄR NYBYGGDT 1828 I R EPARE- RADT 1863 I KYRKOHERDE HERR PROSTEN P. AMNELL I COMMENISTAR [sic] BROR KÅSE I KANTORN OCH FOLK- SKOLLÄRAREN PER AHLGREN I ÅLDERMÄN: OLOF JONSSON FÅHLBERGA NELS PÄRSSON MARSIÖ. De båda västliga ingångarna har omfattningar från 1955 av grå, huggen kalksten. Tidigare av trä. Alla ytterdörrar av grönmålad furu. Följande gravstenar är utlagda som trampflisor utanför ingångarna : 1. (Utanför norra tomportalen) av röd kalksten , med ett kamliknande bomärke. 208 x 128 cm. Hå- kansson nr 124. 2. (Utanför södra tomportalen) av grå ka lksten . Mycket nött. Spår av lågerhuggning samt av ett bibelspråk runt kanterna. Fyrpass i hörnen, i mitten sköld med NS/ D, allt i ristning . Årtalet lästes av Håkansson som 1676, nu syns endast de två sista siffrorna. - lhrfors (s 61) läste även initialerna MD/KPD. Kantskrift : ... GVDH NÄR SKAL IAGH ... AT IAGH THER TILL KOMMA MÅSTE . . . FÅ SE GUDZ ANSICHTE ... MIN SIÄL ... TEREFTEHGVD .. . - 185 X 120 cm. Håkansson nr 83 .59 Fig 464. Föra nya kyrka. Altaruppsats av And G Wadsten 1776 (se även fig 471 - 472) . Draperimålningen på östra väggen utförd 1831 av målaren Lundberg eller Lundgren . Korsfästelsescenen i mitten, den arkitektoniska omramningen samt änglabarnen är målade 1873 av N J Jonsson i Glömminge. Foto S Hallgren 1964. The new Föra Church. Reredos by And G Wadsten , 1776 (ej Jigs 471-472). The drapery on the E wall was painted in 1831 by Lundberg or Lundgren. The crucifixion scene in the centre, the architectural frame and the ange/ children were painted in 1873 by N J Jonsson oj G/ömminge. 599 FÖRA NYA KYRKA 3. (Utanför sydportalen) av grå kalksten, med bo- märke och inskriften: ANO 1748 - MMS AOD (bokstäverna N och D sp~­ gelvända). 209 x 144 cm. 4. (Utanför sydportalen) en skadad sten. Yttertak Långhus och sakristia har sadeltak, täckta med tegel, det senare avvalmat åt öster (fig 465). Tornets tak utgöres av en avskuren låg pyramid, den åttkan- tiga lanteminens tak är en likaledes åttasidigt bru- ten, låg huv, båda täckta av svartmålad plåt. Lan- teminens väggar är vitmålade med blå luckor. Överst ett svartmålat kors med ett klot och en tupp med årtalet 1939, båda förgyllda. - I tornet förva- ras en tupp med årtalet 1874 (synlig i fig 425), bredd 66 cm. Interiör Innerväggarna är slätputsade och avfärgade i ljus- gult. Målade draperier bakom predikstol och altar- uppsats (se fig 464, 468, 477 samt nedan, Inredning). Vitmålat trätunnvalv med gul, marmorerad taklist av trä i väggarnas färg. I mitten av valvet en genom- bruten, skulpterad rosett i guld och blågrönt, i vars mitt ljuskrona nr 1 hänger. Beträffande tornets bot- tenvåning, se ovan, Gamla kyrkan. Golv av kalksten, bestående dels av ett stort antal gravstenar med initialer, bomärken och årtal från tiden mellan 1600-1800-talen (se nedan, Gravste- nar), dels av gamla och nya golvplattor, de sist- nämnda från 1955. 600 BYGGNADSBESKR IVNING Fig 466. Förslag till ny kyrka av C G Blom Carlsson l 826. Skala ca l: 400. Drawings for a new church, by C G Blom Carlsson, 1826. Fig 465. Kyrkan och stigluckan från söder. Foto S Hallgren 1964. Church and /ichgate, from S. , ...I..... ... ... Uppvärmning I samband med restaureringen 1955 installerades ett elektriskt värmesystem. - Dessförinnan uppvärm- des långhuset av två kaminer, tillverkade år 1900 av Klafreströms bruk. De pryddes bl a av konung Oscar II :s och hans drottnings porträttmedaljonger. Delar av kaminerna förvaras sedan 1955 i västtornet. Även sakristian uppvärmdes tidigare av en kamin. Restaureringar m m Kyrkan har restaurerats flera gånger, bl a år 1863, då de nuvarande långhus- och sakristieportalerna tillkom, samt 1823. En genomgripande restaurering ägde rum 1955- 1956 under ledning av professor Erik Lundberg, bi- trädd av konservator Sven Wahlgren. I samband med friläggning och komplettering av golvet gjordes en byggnadsarkeologisk undersökning av författa- ren på uppdrag av riksantikvarieämbetet. 60 Resulta- tet härav är en av förutsättningarna för denna be- skrivning. 1955-1956 ändrades bänkinredningen och gjordes bekvämare. Med bibehållande av fasaderna byttes rygg- och sittbräden ut. Det på så sätt överblivna, fina kärnfuruvirket kom till användning i sakristians panel. Även läktaren byggdes om, dess gamla golv kom till användning i sakristians inredning. De båda symmetriskt placerade läktartrapporna byttes ut mot en enda, bekvämare på södra sidan och under läktaren ställdes de tidigare utspridda delarna av den medeltida mittkolonnen upp. Murarnas putsbe- handling översågs och långhusets innerväggar av- 601 FÖRA NYA KYRKA Inredning och inventarier Altare och altarprydnad Altarbord med svängda sidor, av grönmarmorerat trä, på framsidan är i målning utförda korslagda palmkvistar. Samtida med altarprydnaden (fig 464), som »till alla delar» är ett verk av provincialmålaren And G Wadsten 1776 (s 269, not 54). Redan 1775 erhöll han 120 daler i förskott på sitt arbete (slutbe- talning erlades I 777). Målningen i mittpartiet fram- ställde » ... Christus på korset och Maria Magdalena gråtande vid dess fötter» (Åhstrand-Löfgren). Ovanpå denna målade N J Jonsson61 I 873 den nu- varande framställningen av Kristus på korset. Ram- verket är av snidat, förgyllt och målat trä. Mot ett färgades i ljusgult. Yttertaket kompletterades, och långhusvalvet värmeisolerades mm. Slutligen kon- serverades altaruppsats, predikstol, dopfunt och medeltida träskulpturer, varefter de sistnämnda ställdes upp i kyrkan. Den s k dammsugningen 1970 Kulturlagren ovanpå valven i västtornet blev före- mål för en provundersökning under vintern 1970 (not 56). Det visade sig, att lagerföljden i de mellan 4- 30 cm tjocka golvfyllningarna i stort sett var orörd sedan medeltiden. Genom en ejektorslang sögs de lätta jordlagren bort och sållades igenom, varvid ej endast viktiga byggnadsarkeologiska iakttagelser, utan även en mängd värdefulla lösfynd gjordes (se ovan, Gamla kyrkan, Lösfynd). Arbetet leddes av författaren och utfördes av grävningstekniker Åke Nilsson samt arbetskraft som ställts till Sveriges Kyrkors förfogande genom riksantikvarieämbetets och AMS' kontor i Borgholm. En liknande, lika- ledes framgångsrik undersökning genomfördes 1971 i Persnäs (se nedan, Rättelser och tillägg till Band I). Fig 467. Södra långhusportalen med omfattning av röd kalk- sten, 1863. Foto S Hallgren 1964. S portal of nave with a red limestone surround, 1863. slätt, grönmålat bakstycke avtecknar sig två skulp- turer: i norr Moses, i söder Johannes Döparen62 (fig 472). De har förgyllt hår och skägg, Moses man- tel förgylld, klädnaden röd. Johannes Döparens djurhud grön med förgylld baksida och fäll, kors- staven förgylld. Lagens tavlor i silver. Omfatt- ningens kolonner gråmarmorerade. Överst Gudsöga mot blå fond inom molnkrans och förgyllda strålar, därunder Guds lamm vilande på en rocaillekartusch i guld med inskriften: »Si Guds Lamm». Postamentets mittparti bär en kursiv inskrift i guld mot grön botten: »Salvator mundi salva nos»63 ( = Världens Frälsare, fräls oss). 602 INREDN ING OCH I NVENTA RIER F ig 468. Interiör mot öster. Foto S Hallgren 1964. Jnterior /ooking E. F ig 469. Interiör mot väster. Foto S Hall­ gren 1964. fnterior looking W. 603 FÖRA NYA KYRKA Fig 470. Interiör mot väster före restaureringen 1955. Foto A Edle J935. lnterior looking W before the restoration oj 1955. De ljusgröna postamentens förkroppningar har inskrifter i kursiv, målade i svart: (norra sidan): »Kyrkowärd / Jon Jonson / i diursta. / och And: Månsson / i marsiö», samt (västra sidan): »Min Högd ock min / storlek har iag hunnit då probsten / Högärewördige och Höglärde / Herr Mag : Georg Melin / jämte dess cominister. Herr Isac Pihlqvist / wårdade denna HeR/rans församling / och såg både mig och detta hus / till godo». Västra sidan av södra postamentet har inskriften: »Gud till ära! / thetta Hans Tempel till pryd / nad är denna altartafla upsat / år 1776. för kyrckans ock försam / !ingens egen bekostnad, till alla delar / förfärdigad af Provincialmålar And. / Georg Wad- sten. åldermän voro då / Färlof Persson i ämetorp och Sven Nilsson / i marsiö». Södra sidan av södra postamentet: »Sexmän / Per Mattson i Föra / Lars Nilsson i Husvalla / Matthis Jonson i öst. wäsby / And: jonson i S. Greda / Simon Jönsson i djurstad / Olof Pärsson / i Fol- berga» (Håkansson nr 101). Altaruppsatsens skärmartade bakstycke (fig 471) täckte i Gamla kyrkan absidens innersta del (fig 396, 397, 438) och visar därför de ungefärliga inner- måtten på denna (jfr fig 457). Ahlqvist uppskattade ej uppsatsen, han ansåg den »... i likhet med alla hans [Wadstens] arbeten utan synnerligt värde» (Sam! 111, s 28). Målade dekorationer Bakom altaruppsatsen och predikstolen är i målning utförda draperier samt omfattningar och överstyc- ken kring dörrarna i östra väggen mot sakristian (fig 464, 468, 477), utförda 1831 av målaren Lund- berg eller Lundgren (jfr not 44). Delvis ovanpå draperimålningen är även målad en arkitektonisk inramning samt änglar och moln i grisaille, allt ut- fört av N J Jonsson 1873. Det segmentformiga gavelpartiets fond, mot vilken altaruppsatsens för- gyllda strålar avtecknar sig, är blå. Altarring Den genombrutna altarringen av trä är målad i ljust gråbrunt och guld (fig 464). Svart knäfall med stopp- ning, överklädd med ljust läder. 604 INREDNING OCH INVENTARIER 161 12-5 r----=~~~~~r--- 20 0 MATT I CM.. Fig 471. Uppmätning av altaruppsatsen i fig 464. Skala J : JCO, J Söderberg 1967. Med hjälp av denna samt av fig 438 (här återgiven m '.!d markering av vissa syftlinjer) har ett försök gjorts att beräkna triumfbågens höjd i den medeltida kyrkan (fig 457) . Skärmen, som utgör bakstycke, repro- ducerar absidens innermått i det medeltida koret (jfr fig 449, 457). Sca/e dra wing oJ reredos in Jig 464. With the help oJ this and Jig 438 (here reproduced with some reJerence /ines), an attempt has been made to calculate the height oJ the rood arch in the medieval church (Jig 457) . The screen, which is the rear part, corresponds to the interior measurements oJ the medieval chancel (cJ Jig 449, 457). Altaret under läktaren I långhusets västra del , under läktaren, står ett altare (fig 393: 3), täckt av skivan från det medeltida altare, vilket nedbröts 1776. Den korsmärkta skivan är huggen av grå, gotländsk kalksten, slipad på ovansidan och på vanligt sätt profilerad på tre sidor: platt + hålkäl; bakre långsidan rak samt endast tuktad. 164 x I13 x 10,5 cm. Stenhällen återfanns 1959 som trappsten vid gamla prästgården (not 46) och placerades något senare på ett för ändamålet nymurat altareunderrede av kalksten, utfört efter ritningar av ark Åke Tengelin. - Altaret, som gör ett relativt blygsamt intryck i den nuvarande, myc- ket rymliga kyrkan, kom bättre till sin rätt, när det stod i den medeltida kyrkans absid (jfr fig 449, 454). Medeltida träskulpturer Under läktaren i kyrkans västra del är nu följande medeltida träskulpturer placerade: Krucifix64 (fig 473-474) av ek på modernt kors. Kristusbildens längd endast 74 cm. Huvudet och fötterna är påfallande stora i förhållande till krop- pen. Färger: ljus karnation, grön törnekrona, grönt länd kläde med rött foder samt brunt hår och skägg. Svenskt eller nordtyskt arbete från omkring 1475. Konserverat 1955 av Sven Wahlgren. Kalmar utst kat nr 21. - Korset, i naturfärgad furu med svarta, röda och förgyllda detaljer, är ritat av Erik Lundberg och tillverkat 1955. Kristusbilden på ett sedermera försvunnet kors utgjorde förmodligen ursprungligen mittfigur i ett 605 FÖRA NYA KYRKA {)jj'fi) fiff i1m I Fig 472a- b. Moses med Lagens tavlor (a) samt Johannes Döparen (b) . D etaljer av fig 464. Foto S Hallgren 1964. Moses with the Tables oj the Law (a) and St John the Baptist (b). Details from Jig 464. av Hadorph beskrivet altarskåp, vilket av allt att döma ännu 1673 stod på högaltaret (s 525, 587 f). På Löfgrens tid var altarskåpet uppsatt på norra korväggen (jfr ovan, Gamla kyrkan, Inredning och inventarier), dit det torde ha flyttats 1776 i samband med tillkomsten av Wadstens altaruppsats. Vid Anders Billows besök i kyrkan 1912 var Kristus- bilden samt de båda andra nedan beskrivna medel- tida skulpturerna »vårdslöst ned proppade ... bak sprutan i sakristian». Kristusbilden saknade då ar- mar (fig 475), men dessa kom tillrätta omkring 1950. Helig biskop65 (S:t Nicolaus?, fig 475, 476a) rund- skulptur av lövträ, utan händer, maskstungen och skamfilad, nedtill angripen av röta. Svenskt arbete, 1400-talets senare hälft. Nu, liksom redan 1912 vid Billows besök, är nästan all ursprunglig kredering och färg borta, endast på dräkten är röda färgspår. 1912 hade bilden ny röd färg i ansiktet, kringhalsen och på mitran. Konserverad 1955 av Sven Wahlgren. Kalmar utst kat nr 6. Bilden har troligen stått i ett skåp av ungefär samma utseende som Petrusskåpet i Högby (fig 164) och var kanske placerat på södra sidoaltaret i den medeltida kyrkan. 606 INREDNING OCH INVENTA RI ER Apostel66 (S:t Paulus?, fig 475, 476 b) av ek, skulp­ terad med flat baksida (för placering i altarskåp). Nästan a ll kredering och färg borta, men av de obe­ tydliga färgspåren kan man utläsa, att karnationen har varit blek, skägget svart, manteln förgylld och underklädnaden blå med förgylld bård nedtill. Fot­ plattans vita färg tillhör kanske 1700-talet. Höjd 76,5 cm. Svenskt eller nordtyskt arbete från omkring 1475. Vid Billows besök hade bilden »till större delen bibehållen polykromi». Konserverad av Sven Wahl­ gren 1955. - Kalmar utst kat nr 6. Skulpturen har troligen tillhört samma altarskåp som den ovan beskrivna Kristusbilden (fig 473- 475). Krucifix Krucifix av trä, utfört av Eva Spångberg 1967. I bisättningskapellet. Fig 474. Detalj av fig 473. Foto S Hallgren 1964. Detail from Jig 473. F ig 473. Krucifix. Kristusbilden , av ek, har troligen tillhört ett a ltarskåp och ä r ett svenskt eller nordtyskt arbete från omkring 1475, ko rset är ritat av E ri k Lundberg J955. Foto S Hallgren J964. Crucifix. The oak figure af Chris/ has probably belonged ta a triptych and is Swedish ar N German work, ca 1475. The cross was designed by Erik Lundberg , 1955. Tavlor Golgata, oljemålning på duk. Enkelt, naivt troskyl­ digt arbete. Mättad färgskala : dräkterna i rött, blått och grönt, rödbrun karnation, mörkt blågrå ovädershimmel. Skulpterad träram med spår av guld och rött. Dagermått: 115 x 87 cm. Skänkt till kyrkan 1795 av prosten Nils Johansson Lundeberg och hans hustru Sophia Dorothea Fiedler (s 510, not 52). Hänger nu på södra långhusväggen. I sakristian över prästaltaret hänger en oljemål­ ning på duk, Den gode herden, signerad Lennart Sjögren 1957 och skänkt till kyrkan 1959. De domi­ nerande färgerna är blått, vitt och gult. Predikstol. Timglas Predikstolen (fig 477) tillverkades 1762 av Jonas Berggren (s 158, not 69) samt målades av And G och 607 FÖRA NYA KYRKA Paul Wadsten. Den har femsidig korg, smyckad med förgyllda, snidade rokokokartuscher. Färgec mot furuträets gråbruna lasyrton avtecknar sig ornamenten i guld, rött, blått och svart. Pilastrarna har svarta skaft med förgyllda kapitäl och baser. Röda och blå rocaillekartuscher med förgyllda kanter. Upptill och nedtill svarta lister med för- gyllda profiler. Ljudtakets undersida blå med för- gyllda lister, kring kanten likaledes förgyllda festo- ner. De på ljudtaket stående kartuscherna är må- lade i guld, rött och blått, duvan försilvrad. - Ett förslag att anskaffa en ny predikstol avslogs 1756 (st prot), men redan 1758 beslöt man att en sådan skulle beställas och 1761 erlades betalning för den- samma. - Målningen restaurerad av Sven Wahlgren 1955. - Håkansson nr 96. Fig 475. De medeltida skulpturerna i fig 473- 474 samt 476 framtagna ur si tt gömställe I 9 I 2. I bakgrunden skåp från J 796. Foto A Billow 1912. The medieval scu/ptures in Jigs 473, 474 and 476 taken from their hiding place in 1912. In the background a cupboard, 1796. Ahlqvist återger en nu försvunnen inskrift : »år 1762 ä r denna prädikostol upsatt med kyrkans be- kostnad då varande Pastor Herr Petrus Bergström. Sculp: 0 [sic] Berggren. Pict. And. G. Wadsten och Paul W. år 1769» (Saml III, s 28). Timglas med fyra glas i en ställning av mässing, som är prydd med punsade och drivna ornament. Anskaffat 1742 i Karlskrona för 8 rdr. 1955 uppsatt på en vriden ten av mässing. Höjd 32 cm. Bänkar Bänkarna är slutna, nygjorda 1955 (fig 468-469). Fasaderna är målade i ljust grå och gråbruna toner med ljusröda speglar inom förgyllda lister. Bänk- kvarterens inre är målat i mörkgrönt. Bänkinredningen från kyrkans byggnadstid 1828 608 Fig 476a- b. Två träskulpturer. a. Helig biskop (S: t Nicolaus?), svenskt arbete, 1400-talets senare hä lft. - b. Apostel (S:t Paulus?), svenskt eller nordtyskt arbete från omkring 1475. Hovfoto Walter Olsson, Kalmar 1949. Two wooden figures . a. Consecrated bishop (St N icolaus?), Swedish work, second hal/ of 15th century. b. Apostle (St Paul?). Swedish or N German work, ca 1475. (fig 470) användes ända fram till 1955. Detta år hyvlades deras sitt bräden och återanvändes som tak- panel dels i sakristian, dels på läktarens undersida. Läktare, orgel Läktaren härstammar från kyrkans byggnadstid 1828 (fig 470), men ombyggdes 1956 (fig 469). Där- vid utbyttes dess båda symmetriskt placerade trap- por mot en enda, genombruten, på södra sidan, var- jämte läktarens undersida panelades med kärnfuru- plankor från den gamla bänkinredningen. Bröst- ningen målad ljust grågrön med förgyllda kannely- rer samt prydd med en skulpterad, förgylld lyra. Pilastrarna, som uppbär läktaren, är målade i mörk- grönt med förgyllda kannelyrer. Orgeln, som ursprungligen hade tolv stämmor, är JNREDNING OCH INVENTARIER byggd 1872 av orgelbyggaren C A Johansson från Näshult, enligt beslut 8/ 12 1870 (st prot). Den om- byggdes 1955 av Nils Hammarberg, Göteborg, och har nu sexton stämmor.67 - Fasaden (fig 478) grå med förgyllda profiler och ornament. 68 Nummertavlor Ett par nummertavlor med skulpterade, förgyllda ramar, 1800-talet. Höjd 138 cm. - Äldre nummer- tavlor (fig 424) förvaras nu i tornet, se ovan, Gamla kyrkan. Dopredskap Kyrkan har två dopfuntar: I. Av grå kalksten (fig 479). Cuppan och foten är ursprungliga, huggna av gotländsk kalksten om- 609 FÖRA NYA KYRKA kring 1200- 1250.69 Cuppan är odekorerad , med rak , något inåtlutande sida och konisk botten med ut- tömningshål. Fotplattans breda hålkäl är svagt kon- kav. l 955 kompletterades funten med ett skaft av öländsk kalksten. Total höjd 99 cm. Cuppans dia- Fig 477. Predikstol, skulpterad 1762 av Jonas Berggren samt målad samma år av And G Wadsten och Paul Wad- sten . Draperimålningen på väggen är utförd av målaren Lundberg eller Peter Lundgren l 831. Foto S Hallgren 1964. Pulpit , carved in 1762 by Jonas Berg- gren and painted by And G Wadsten and Paul Wadsten the same year. The drapery on the wall was painted by Lundberg or Peter Lundgren, 1831. meter 92 cm. - På Ahlqvists tid var funten sönder- slagen och låg då på kyrkogården. Senare var de- larna kringspridda dels där, dels vid prästgårdens arrendatorsboställe (se ovan, Gamla kyrkan) . 2. Av röd , polerad kalksten (fig 480), tillverkad 610 I REDNING OCH INVENTARIER Fig 478. Orgelfasad av CA Johansson 1872. Foto S Hall- gren 1964. Organ front by CA Johansson , 1872. Fig 479 (tv). Dopfunt. Cuppan och fotplattan av grå, got- ländsk kalksten, tillverkade under 1200-talets förra hälft eller mitt , skaftet från 1955, av öländsk kalksten . Foto S Hallgren 1964. Baptismal fon t . The bowl and base are af grey Gotland lime- stone, and were made during the first half af the l 3th century ar mid- 13th century. The shaft was made in 1955 af Öland limestone. Fig 480 (t h) . Dopfunt av öländsk, röd kalksten, 1933. Foto S Hallgren 1964. Baptismal font , red Öland limestone, 1933. 611 FÖRA NYA KYRKA vid Sandviks bruk 1933. Höjd 91 cm. - Ti llhörande dopfat av nysilver, stämplat »P. G. Heinerdorff, Berlin». Graverad duva och inskrift ur Mark 10: 14. Nyförsilvrad 1957. Gåva av kyrkoherde C J Ekström, Vickleby (komminister i Föra 1877-1895). Dopkannor: 1. Av trestämplat tenn, anskaffad 1792 (st prot 7 /5 detta år). Stop med handtag och knopp på locket. Enligt stämplar tillverkad i Kal­ mar 1792 av Jonas Granbom.70 Höjd 22 cm. - 2. Silver, enligt stämplar tillverkad av C G Hallberg I959 och skänkt av församlingens kyrkliga ung­ domskrets. F ig 482. Stämplar på kalken i fi g 481. Foto NordM 1949. Hal/marks on. the chalice in Jig 48 1. Fig 48 .1. Nattva rdskalk av delvis förgyllt silver. Foten av en anonym guldsmed från J 500-taler, cuppan från J 818. Jfr fig 483 . Foto NordM 1949. Chalice, partly silver-gill. The Joot by an anonymous go/d­ smith, 16th century, the cup, 1818. CJ Jig 483. Nattvardskärl, brudkrona Kalk (fig 481) av delvis förgyllt silver. Foten sex­ passformad och noden något tillplattad, med sex rombiska knoppar. Sparsam graverad dekor i en­ kelt, geometriskt mönster. Initialerna M. M. S. N. N. S. är graverade på foten . På dennas undersida två stämplar (fig 482) samt två skarpstämplar i form av sexuddiga stjärnor. Mästarestämpeln be­ tecknar en okänd mästare från 1500-talet. 71 Höjd 19,5 cm. Kalken nämns 156672 och på 1590-talet (PB vis): »Kalk huit, med sit tilbehör [dvs paten], gamble», 612 Fig 483. Nattvardssilver, ljusredska p, medeltida nyckel , dito bultlås med nyckel (jfr fig 460) samt mässha ke från 1745 . Foto A Billow 1912. Communion p/ate, lighting units, a medieval key and a medieval bott lock (ej Jig 460), anda chasuble, 1745. samt 1633 (inv). Den hade gjorts om för en kostnad av 30 daler (vis prot 1654). Redan I 713 (inv) och 1722 (vis prot) var den »oförgylt gl. och söndrig» och skulle förstoras, förgyllas och vägas samt vikten införas i kyrkboken. 1749 förgylldes och förbättra- des kalken (räk) . De yngre stämplarna tillkom 18 I 8, då cuppan omgjordes och förstorades i Kal- mar (av N L Kjellberg?). - Tillhörande paten, utan stämplar, mycket tunn. Samtidig med kalkens äldsta delar. Diameter 12 cm. Oblataskar: I. Av silver, oval. Tillverkad av N L Kjellberg, Kalmar 1818. Längd 12, höjd 5,5 cm. Enligt inskrift skänkt »Af Handlanden Joh. Ljung- stedt [i Östra Greda] och Elin Erichs Dotter till Föra Kyrka 1818». Kalmar utst kat nr 51. - 2. Av mäs- sing, oval, med kupigt lock. Längd 13, höjd 7 cm. 1700-talet. Omnämnd 1767 (inv i st prot). Vinkannor: I. Av silver, enligt stämplar tillverkad av C G Hallberg 1936 och skänkt samma år av för- samlingens kyrkliga ungdomskrets. Höjd 25 cm. - 2. Av silver, enligt stämplar tillverkad 1959 av INREDNING O C H INVENTARIER Gunnar Svensson, Kalmar. Foten har utformats som nattvardskalkens (jfr fig 481). Höjd 38 cm. Sockenbudstyg av nysilver i tre delar, modernt. Tillverkat av Guldsmedsaktiebolaget, Stockholm. Höjd 10 cm. I skinnklätt fodral , fodrat med violett sammet. Brudkrona av förgyllt silver med bergkristaller på spetsarna. Tillverkad av Wiven Nilsson, Lund, och skänkt 1952 av tre systrar, S och F Larsson, Hus- valla, samt A Andersson, Kansas, USA. Diameter 12 cm. Ljusredskap Ljuskronor av massmg: I. För sexton ljus i två kransar. Mittstammen krönt av en dubbelörn. S- formade ljusa rmar med musselformade droppskålar, prydnadsarmar och reflexblommor. Graverad in- skrift med omväxlande kursiv och antikva: »Gudi till ära och Hans Huse till prydnad / är thenna Lius Crona år 1750 inkiöpt för 80- / Dr Smt - tå probsten herr Lars Höök war Kyrkioherde / samt 7 - 711 667 Föra kyrkor 613 FÖRA NYA KYRKA Knut Månson i marsiö och Lars Person / i södra Greda war åldermänner wid Föra / KYRKIA» . Höjd 109 cm. Längst fram i mittgången. - 2. För åtta ljus med S-formade ljusarmar, runda droppskå- lar, prydnadsarmar och reflexblommor (fig 484). Punsad insk1ift: »Gud till ära och Föra kyrka till prydnad, är denna Ljuskrona jnköpt för Kyrkans penningar år 1799 då Candidat Herr N J Lundeberg war Kyrkoherde, Herr Isaac Pihlqvist Comminister och åldermän Matthias Färlofsson i Uggletorp Lars Olofsson i Wästra Wessby och Pehr Michelsson i Södra Greda Gord af Mäster Daniel Zerl [s 408, not 10] i Carlscrona». Den kostade 26 daler, varav Zerl lämnade l daler till fattigkassan (st prot 1798). Höjd ca 68 cm. Södra gången, nr 2 från öster, över den moderna dopfunten. - 3. Av gjuten mässing, för åtta ljus , armarna ornerade med vid- fästade gjutna små änglar och blommor. S-formade ljusarmar, runda droppskålar. Den (etsade?) inskrif- ten uppger namnet på tillverkaren, J P Forsberg i Kalmar J874, samt namnen på kyrkorådets leda- möter. Höjd ca 78 cm. Norra raden, nr 2 från öster. - 4. För åtta ljus, runda, punsade droppskålar, sparsam driven dekor. Tillverkad av ciselör Robert Bursell och skänkt J928 . Höjd ca 77 cm. Läktaren, i mitten. - 5. För åtta ljus, lik nr 3. Över hängöglan ett ornament av järnplåt : korsade nycklar samt ini- tialerna MH och RB (Robert Bursell?). Gjutna änglar och ornament. Höjd 83 cm. Inköpt 1956. Norra raden, nr l från öster. - 6. För sex ljus, gjutna änglar på prydnadsarmar. Modern. Norra raden, nr 3 från öster. - 7. För sex ljus, 1956. Norra raden, nr 4 från öster. - 8. För åtta ljus, modern .. Södra raden, nr 1 från öster. - 9. För sex ljus, mo- dern. Södra raden, nr 3 från öster. - JO. För sex ljus, modern. Södra raden, nr 4 från öster. - l J. För sex ljus, modern. På läktarens södra sida. - 12. För sex ljus, modern. På läktarens norra sida. Ljuskronorna nr 5 och nr 6 efterbildar nr 3, som även fått stå modell för kronorna nr 6, nr 7, nr 9-12, frånsett att de senare har sex i st f åtta ljusarmar. Fotogenlampor av mässing är uppsatta vid orgeln. 1800-talet. - Modern takarmatur med mässings- skärm, ritad av prof Erik Lundberg. Tre stycken under läktaren, två i sakristian. Väggplåtar av mässing: 1-2. För två ljus. Med drivna och punsade ornament (rankor, blommor). 1700-talet? Höjd 40 cm. - 3- 4. För två ljus, lika föregående. Elektrifierade. Höjd 47 cm. Anskaffade J 956. - 5. Drivet och punsat arbete. Åttkantig ryggplåt krönt av rund reflexplåt som prydes med en åttauddig stjärna, blomformade droppskålar. »... av Robert Bursell till Föra Kyrkas prydnad År 1927». Höjd 58 cm. På långhusets norra vägg. - 6. Med driven ornering, »Beställd till Föra Kyrka till- verkad av R . Bursell», 1928. Höjd 62 cm. I övrigt lik nr 5. På norra väggen . - 8- 11. För två ljus. Ått- kantig ryggsköld och överstycke. Drivet och punsat arbete. Höjd 48 resp 50 cm. På norra och södra sidan under läkta ren samt på densamma. Skänkta 1945, 1955 samt 1956. Ljusstakar av mässing : I. (Synlig i fig 483.) För tre ljus, profilerad mittstam, genombrutna armar med höga ljuspipor på skaft, slät fot. Etsad dekor. 1500-talet, omnämnd i PB vis: »Messingz liusestake - l ». Höjd 31,5 cm. - 2. (Synlig i fig 483.) För två ljus, profilerad mittstam, nedtill urnformad. Den dubbla ljusarmen genombruten, S-svängd i än- darna, i mitten gängad kring mittstammens övre del , så att den är höj- och sänkbar. Armarnas ändar slutar med delfiner (drakar?), ur vilkas gap ljushål- larnas skaft utgår. Konkav fotplatta. Höjd 24 cm. På predikstolen, där den stod redan på 1600-talet: »den 20 Nov. [1]664 gaff smeden Mårten Frederich till kyrkian på sin hedersdag een skön ljiusestake till predikostolen med 2 armar». - 3. (Synlig i fig 483). För tre ljus, med driven och punsad ornering, geometriska ornament på mittstammen, blommor och blad på foten. Runda droppskålar med drivna, runda bucklor. Inskrift: »Ålderman Lars Pärson i Södra Greda och Före socken 175 J». Tre skruv hål på foten. Höjd 32, bredd 46 cm. - 4- 5. För ett ljus, med driven och punsad ornering (blommor, fruk- ter). Hög, rund fot och vriden mittstam. 1700-talet (synlig i fig 483) resp 1955, den senare tillverkad av gelbgjutare Lundstedt, Kalmar. Höjd 17,5 resp 18,5 cm. På altaret. - 6-7. För två ljus, S-svängda armar, profilerad mittstam, upptill formad som en urna med lock. Anskaffade 1891. Höjd 22,5 cm. På predikstolen. - 8-9. För tre ljus, S-svängda armar. Stämplade »F. E. LINDSTED[T] 10 / KALMAR 1891». Höjd 44 cm. I sakristian . - 10- 1 J. För ett ljus, sk nattstake, med höj- och sänkbar ljushållare. I botten stämplat: N 4. Höjd 13,5 cm. I sakristian. 614 - 12. Av mässing, för sju ljus. Höjd 86 cm. Tillver­ kad 1930 av ciselör R Bursell , Föra. Tidigare på altaret, nu i en fönstersmyg på långhusets norra sida. - 13. Av förnicklad mässing, för fem ljus. Höjd 48 cm. Skänkt julafton 1906 av Albertina och AP Persson i Södra Greda. I sakristian. Inv 1722 upptar bl a »Liusstake af ma lm med 2ne pipor förärad av Comminister Hr Dan Moren - l st». Ljusstaka r av kalksten: 1- 2. Av röd sten, svarvade och polerade, från 1950. Höjd 37 cm. - 3- 4. Hug­ gen sten, tillverkad 1963 efter mönster av en ljus­ stake i Källa ödekyrka (fig 258). Höjd 16,5 cm. På a ltaret under läktaren. Fem (tidigare sex) ljusstakar av pressat glas. 1892. Höjd 22 cm. I sakristian . Lyktor, moderna : 1. Tresidig, av mässing, för ett lju s (skymtar i fig 426). Höjd 52 cm. Gåva av Ro­ bert Bursell 1946. I tornets andra våning. - 2. Mångkantig, av blyinfattat glas, för två ljus. Höjd 75 cm. - 3- 4. Av smidesjärn och glas, ritade av E Lundberg samt tillverkade 1955. I vapenhuset samt i norra rummet i västtornets bottenvåning. Sex golvljusstakar av trä, varav två skänkta 1954, de övriga 1955. Användes vid jordfästningar. Ljussax av mässing, 1700-talet (?).Gåva 1959 av Edva rd Karlsson, Folberga. Längd 14,5 cm. Textilier Antependier: 1. Av linne, med knypplad Vadstena­ spets, utförd efter ritning av prof Erik Lundberg. G åva 1955. - 2. Av blått och grått ylle, kompone­ rad av Inga-Mi Wannerus och tillverkad 1965 av Jönköpings läns hemslöjd. Altarbrun av röd och grön, broderad sidenda­ mast. Ersta 1957. Gåva. Mässhakar: I. Djupröd sammet med kors av vitt, numera gulnat, mönstervävt linneband. Rödbrunt linnefoder. Defekt. Inköpt 1745 (räk), emedan den gam la »war aldeles försliten». Konserverad 1954 av Ersta. -2. Sva rt sammet med Jehova-sol inom strål­ krans, kors och kantband av silvergalon. 1864. ­ 3. Vit sidendamast, på ryggen applicerat blått kors med broderi i bl a schattersöm. Blått foder. M G ( = Märta Gahn), Libraria 1941. Skänkt av fabrikör Einar Erlandsson, Stockholm. - 4. Rött ylle ( = kalkkläde nr 2) med invävt gaffelkors och duva, I N R EDN I NG OCH I NVENTARIER Fig 484. Ljuskrona av mässi ng, till verkad 1799 av Daniel Zerl i Karlskrona. Foto A Ed le l 935. Brass chandelier, by Daniel Zerl of Karlskrona, 1799. vävd 1956 av textilkonstnärinnan Inga Mittendorff, Förlöfsholm, och skänkt av fröken Astrid Nilsson, Uggletorp. - 5. Grön, ita liensk sidenbrokad . Firma kyrkotextili er, Norrviken 1962. - 6. Violett siden, tillverkad av samma firma som nr 5. Kalkdukar: I . Svart sammet, fodrad med svart, nu blekt och skadad sidendamast med spiralmöns­ ter. I ena hörnet kors med törnekrans i silverbroderi. Runt kanten bård av smala silverlan. 1900-talet? 46 x 43 cm. - 2. Rött ylle med invävt kors. Inga Mittendorff, 1956. 49 x 52 cm. Gåva. - 3. Av hemslöjdslinne, broderat med bottensöm. Gåva 1957. - 4. Grönt, italienskt siden ( = sto la nr 5). Skänkt 1962. 53 x 51 cm. Firma kyrkotextilier, Norrviken. - 5. Violett, ita lienskt siden ( = stola nr 4), skänkt 1962. 53 x 51 cm. Firma kyrkotextilier, Norrviken. Stolor: I . Rött ylle, 1956. - 2. Vitt linne, 1958. ­ 3. Violett, italiensk sidendamast, 1962. - 4. Grön guldbro kad, 1962. - Nr 3 och 4 tillverkade av Firma kyrkotextilier, Norrviken. Bursor: 73 1. Vit sidendamast, skänkt 1964. 23,5 x 23,5 cm. - 2. Röd sidendamast, skänkt 1964. 615 FÖRA NYA KYRKA 23,5 x 23,5 cm. - 3. Grön guldbrokad, inköpt 1962 samt lik kalkduk nr 4 och stola nr 4. 24,5 x 24 cm. - 4. Violett sidendamast, inköpt 1962. 22 x 23 cm. - Till bursorna hör fyra corporalen74 av vitt linne. Predikstolskläden: 1. Vitt linne. Anonym givare 1961. - 2. Grönt linne. Anonym givare 1962. - 3. Av samma material och ursprung som antependium nr 2. 1965. - 4. Rött siden, tillverkat 1965 av Kyr- koslöjd, Sköllersta. Kormatta, grön flossa, mönstrad med stiliserade blommor. Komponerad av Barbro Nilsson, vävd på Märta Måås-Fjetterströms atelje, Båstad. Gåva 1955. Mått (utan frans) .306 x 210 cm. Altarmatta, grå flossa i geometriskt mönster, komponerad av textilkonstnärinnan Alfhild Sand- berg och tillverkad av Kronobergs läns hemslöjd. Gåva 1957. Matta i sakristian, brun, av nöthår. Dubbelväv- nad i geometriskt mönster. Komponerad av Britta Svefors och vävd 1956 av Svängsta mattväveri. Dopklänning, tillverkad av Södra Kalmar läns hemslöjd i Kalmar. Gåva 1959. Gravminnen Minnestavlor, sammansatta av kistplåtar, är upp- satta på långhusets södra vägg: 1. Silverbronserad, trekantig bleckplåt krönt av ett Gudsöga med strålar. Guldbronserad ram, grön krans samt svart inskrift: »Komministern / vid / Persnäs och Föra Församlingar / JOHAN DAVID ROTHMANS / ömt älskade Maka / ULRIKA SOPHIA BOLIN / afled stilla / i Föra Prestgård d. 5 Febr. 1839 kl. 3 fm / 29 år 4 månad. 26 dagar». Bredd 32 cm. 2. Samma utförande som nr 1, med inskriften: »Hemmansegaren / Sven Jonsson och dess Hustru / Carolina Ulrica Brunbergs / ömt älskade dotter / Hulda Helena Mathilda / afled stilla i Grönslunda den 27 April 1858, / i en ålder af 10 år 7 månader och 9 dagar / Sv. Ps. B. N° 345 och 6 versen». Ne- derst en naivt tecknad kerub. Bredd 34 cm. Minnestavla av papper, text med bläck, omgiven av en grön bladkrans i akvarell med blå blommor. Inom glas och svart träram. Dagermått 28,5 x 18 cm. Inskrift : »Minne öfver stoftet / Af / Hemmans- ägaren / Per Persons och dess Hustru / Maria Lars- dotter i Uggletorp / Lille Son: Per August född d. 2dra / October 1850, t 23/ 12 1857» samt citat ur »Pauli 1 Epist. till d. Cor. 15: 34». Nederst kors , hjärta och ankare, valhänt tecknade. I sakristian. Gravstenar: Under predikstolen ligger den enda återstoden av kyrkans medeltida gravstenar, en fragmentarisk trapetsformad dubbelhäll av grå- och rödspräcklig, öländsk kalksten. Den har varit ristad med två ringkors bredvid varandra, varav nu endast det ena är svagt skönjbart. Stenen är delvis dold under bänkkvarteren, längden har varit mer än 215, bredden mer än 112 cm. 1200-talet. Troligen identisk med den ena av de två stenar som Hadorph nämner: »Tuå stenar fins dher, en på kyrkiegården, en uthom medh sådan inscription» (se underskriften till fig 391). Den förra stenen är identisk med Rud- hedhars gravsten (fig 389a- b). Den andra av Ha- dorph omtalade stenen, som han tyvärr ej lät Törne- wall rita av, är troligen den här nämnda hällen under predikstolen. 1673 låg stenen alltså utanför, på kyrkogården. Den är ej upptagen vare sig hos Rhezelius, Frigelius eller senare fornforskare, ej heller publicerad av vare sig Håkansson eller Gar- dell. Kyrkans två andra kända medeltida gravstenar behandlas, som nämnts, ovan (se Gamla kyrkan). - Minneskorset över Martinus, se ovan fig 385- 386 samt s 527. I kyrkans golv är dessutom inlagda ett 60-tal enkla gravstenar av kalksten, varav några torde vara medeltida, av trapetsformen att döma. De övriga härstammar från 1600-1800-talen och är försedda med korta inskrifter samt bomärken. 75 En del av dem ligger med inskriften vänd nedåt. - Håkansson nr 82-94, 96-100, 102- 141 samt N Sjöstrand, i not 75aa. Votivskepp Ett votivskepp av trä, en bark (fig 485), tillverkades 1959 av Harry Carlsson. Vit med röd botten. Längd ca 90 cm. Möbler mm Sakristians inredning tillkom 1955 och är ritad av prof Erik Lundberg. Virket härrör från den detta år ombyggda bänkinredningen. Rektangulärt bord med rundade hörn. Skivan vilar på bockben med slå. Skivan avslagen, dess ur- 616 sprungliga bredd har varit 95 cm, nu 83 cm, längd 145 cm, höjd 77,5 cm. Svartmålad skiva, underredet grått. Troligen samtidigt med Gamla kyrkans sak- ristia, vilken byggdes 1756 (se ovan). Sex stycken stolar i Biedermeierstil, bruna med svartmålade sitsar. Två av dem anskaffades troligen till den år 1828 färdigställda sakristian, fyra skänk- tes 1955. Höjd 82,5 cm. Skåp: I. Av brunmålad furu (synligt i fig 475), med utskuren, svartmålad text i relief: 17 ÅM : MGS : PMS : 96. I gavlarna är ornamentala ventilationshål utskurna. Anskaffat 1796, fick ett lås 1835. - 2. Ett arkivskåp anskaffades enligt in- skrift 1902. 268 x 122 x 47 cm. Kistor: I. Av ek, mörkbrun med svartmålade, enkelt profilerade beslag och överfalsat lock. Låst med två trekantiga hänglås, varav ett ursprungligt och ett eftergjort, samt ett innanlås. B'.irhandtag i sidorna. Utmed höger kortsida ett fack med lock. 119 x 71 x 59 cm. Inköpt 1671. - 2. Mindre kista av brunmålad furu med bärhandtag i sidorna, över- falsat lock och svartmålade, enkelt profilerade be- slag. 52 x 36 x 31 cm. - 3. Förvaras i tornet, se ovan, Gamla kyrkan. Ett litet skrin, ens k äska av furu med laxade hörn och skjutlock. Inskuren inskrift: ANNO 1819/ NP S. 20 x 13,5 x 15 cm. Lackrester visar, att den har varit förseglad. Series pastorum, två tavlor av kalksten med för- gylld text, uppsattes 1960. Utförda av stenmästaren E Johansson i Sandvik. Vaser: 1-2. Av röd, polerad öländsk kalksten, 1955. - 3-4. Av silver, tillverkade av Markström i Uppsala samt skänkta 1970. Kollektredskap Håvar : 1- 2. Grön sidenbrokad med broderier i guld och mörkblått, grön tofs med guldkula, guld- frans. Gåva 1931 av Kyrkliga ungdomskretsen. Längd 159 cm. En fattigbössa, kallad »Armbyssa af käppar med lås 1 st» i inv 1713, anskaffades mellan 1684 och 1692. Metallbehållaren är i modern tid överflyttad på en ny trästock. Höjd 76 cm. Står nu, liksom 1829, under läktaren i Nya kyrkan. En kopparskål inköptes 1833, men det framgår ej INREDNING OCH INVENTARIER Fig 485. Votivskepp, tillverkat 1959 av Harry Carlsson. Foto S Hallgren 1964. Votive ship, made in 1959 by Harry Carlsson. av arkivalierna, om den skulle användas till dop eller kollekt (jfr ovan, Gamla kyrkan). Böcker Bland böcker bör särskilt nämnas Karl XJT:s bibel. Ett träfodral till densamma förvaras i tornet. Klockor76 Storklockan göts om 1637. Inskrift runt halsen i två rader: HAEC CAMPANA RENOVATA EST IN HONOREM DEI SVMPTY ECCLESIAE FOERBOENSIVM : ( = Denna klocka är omgjuten till Guds ära på Föra kyrkas bekost- nad). ANNO D: 1637: T: 27. IYNll: SVEN: ELLE: JOHAN: SIM : FALK : PAT: ELIAS : P : COMMI : Runt kroppen (en rad strax under halsen): IHS : M : P : S : A : S : S : A : P : S : H : B : S : P : B:S:N:M:S:L:B:S:T:S:H:o:s:N:H:S: KNYT MATTE ÅLDER MEN : Mått: diameter 89 cm, höjd med krona 88 cm, utan krona 64 cm. - Storklockan är märklig genom 617 FÖRA NYA KYRKA det primitiva sätt på vilket inskriftens bokstäver är formade. Det normala allt ifrån 1400-talet är att inskrifter och dekor formas i matriser (bokstäver och ornament gjuts i vax i matriserna och fästs sedan på klockmodellen). Tidigare ristades bokstäver och ornament in i formens yttre del, manteln. Föra- klockans inskrift är gjord på detta äldre sätt. Att en gjutare på 1600-talet använder sig av denna metod är därför anmärkningsvärt. Den aktuelle gjutaren har troligen varit en gesäll, som efter nödtorftig ut- bildning lämnat sin tjänst och försörjde sig som vand- rande gjutare. Möjligen är gjutaren (hette han Sven Elle?) samme man, som på 1640-talet göt två klockor på Gotland (Eksta och Västerhejde) och några på fastlandet från Småland till Södermanland. - Stor- klockan reparerades 1813 av Källberg i Gröndal för 4 rdr banco. I tillägg till inv 1633 meddelas, att fyra altarstakar av malm togs till klockans omgjutning 1637 samt att kläppen från den gamla klockan såldes till Alböke (se ovan, Gamla kyrkan, Ljusredskap resp Klockor). Lillklockan är omgjuten 1863 av J P Forsberg i Kalmar. Inskrift runt halsen: GJUTEN AV J. P . FORSSBERG I CALMAR. Östra sidan: DENNA KLOCKA ÄR GJUTEN 1863 PÅ FÖRA I FÖR- SAMLINGS BEKOSTNAD, DÅ VARANDE I ÅLDERMÄN NILS PERSSON I MARSJÖ, / OLOF JONSSON I FOLBERGA. ORDFÖRANDE I I KOMMUNALNÄMNDEN JOHAN JONS- SON I I WÄSTRA WÄSSBY, KYRKOVÄRDAR PER NILSSON I I ÖSTRA WÄSSBY, PER LARSSON I SÖDRA GREDA. Västra sidan: KALLAR TILLHOPA MENINGHETEN, FÖRSAMLER DE I ÄLDSTA OCH ALLA LANDSENS INNEBYGGARE TILL I HERRANS EDERS GUDS HUS, OCH ROPER TILL HERRAN j JOELS 1 KAP: 14 V. SY. PS. B. N° 323 V. 1. / KLOCKAN ÄR GJUTEN UNDER KONUNG CARL XV 4DE REGERINGS I ÅR 1863. DÅ VARANDE PASTOR HERR PROSTEN PER AMNELL / KOMMINISTER HERR BROR CHR. KÅSE. Ornerad med blad- och blomrankor, akantus m m. Mått: diameter 80,5 cm, höjd med krona 74 cm, utan krona 57 cm. 618 Noter l . Löfgren, Sam!, s 7, samt en liknande formulering Åhstrand-Löfgren. 2. Medelt Ölands 13, not 2, samt s 21. 3. John Granlund i: Svenska kulturb, ny följd, bd 6, del Xl o XII, s 316 (omtryckt i Öländsk bygd 1966). 4. R Boström, Källa ödekyrka, Fmpl 37, s 40. 5. Hildebrand, Sv Med III, s 408. - W Anderson i Acta Oelandica IV, s 29 ff. 6. Kalmar dom kap F V: a, s 41. 7. Gardell avbildar ett träsnitt ur Fm 46, ej Törnewalls originalritning (se Gardell 2, s 138). Han citerar ej Wall- man. 8. Det av Ahlqvist angivna inre längdmåttet ( ~ 26 m) är av allt att döma räknat från västtornets västra inner- vägg och fram till den ännu bevarade skärm, som utgör bakstycke till Wadstens altaruppsats (fig 457, 471) och som dolde absidens innersta buktning. 9. En ligt uppmätning av J Söderberg 1939, SvK arkiv. Se även avb i Lundberg I , s 377. 10. Arkitekt Hdkon Christie och prof Ola/ Olsen gjorde förf uppmärksam härpå vid ett hastigt besök i kyrkan i aug 1967. Förf vill härmed begagna tillfället att tacka dem för ett stimulerande tankeutbyte om kyrkans bygg- nadshistoria. Diskussionen med ark Christie har fort- satt brevledes. 11. Liknande skiljeväggar finns bl a i St Åby, Ög, samt i Hablingbo och Lye kyrkor på Gotland. - E Ekhoff, Svenska stavkyrkor, s 341 - 342 samt fig 461-462; R Boström i not 24 a a, s 55 f samt där anförda exempel jämte litteratur. 12. Ang sk ciboriealtare, jfr Hildebrand, Sv med III, s 265 f samt Ekhoff, i not 11 a a, där fler exempel härpå anförs s 145 ff. - Kulturhist lex f nord med I, 1956, s 108 ff (R Norberg, art Altare) samt s 115 (D Arbman, art Altarets klädsel) . - Tuulse, Hossmo, s 19. - I Anderson, Stenåsa, s 2 samt fig 2. - DK, Sor0 amt, s 724, 732 (Korgitter). 13. Ekhoff har i not 11 a a, s 200, påpekat, att dörrtypen var vanlig på Gotland under medeltiden. Han beskriver även s 199 f en liknande dörr i Hedared, Vg. Det är framför a llt gångjärnsbeslagen samt det sätt på vilket narorna är fästade som överensstämmer med Föra- dörren. 14. R Steffen, Romanska småkyrkor, s 60. 15. E Ekhoff, i not 11 a a, fig 461 samt s 341 f. - E Lager- löf, SvK Go V: I, s 26. 16. Statsgeolog Erik Åhman gjorde förf uppmärksam på droppstensbildningarna samt orsaken till dem vid besök i kyrkan i aug 1970. 17. På östra yttermuren av västtornet i Ldnglöt iakttogs 1969 en smal avsats, som kan beräknas ha tillhört det »förhöjda långhusets» takstol. Ej synlig efter överputs- ningen. Jfr R Boström, Långlöts kyrka, Öl II: I (under utgivning). 18. W Anderson, originalmanuskript till beskr av Föra kyrka 1931 - 1932. 19 H ögby, västtornets överdel, se ovan s 214 f. - Tuulse, Hossmo, fig 5, 6, 14- 18, s 43, 45- 47 samt not 14. - SvK Sö I : l, s 246. 20. Det i Löfgrens teckning (fig 397) angivna breddmåttet för norra bänkkvarteret, 3 alnar, 9 tum, måste, anmärk- ningsvärt nog, när det gäller den omsorgsfulle Löfgren, vara ett skrivfel för 4 alnar, 9 tum. D å överensstämmer summan av de av Löfgren lämnade måttuppgifterna, vil- ka tillsammans ger triumfbågens bredd, med det mått som kunde konstateras genom utgrävningen 1955. 21. Om Valls kyrka, se SvK Go III, fig 69 f, fig 77. - Iwar Andersons rekonstruktion av Föra (Stenåsa, fig 13), en- ligt vilken mittkolonnen stod i långhusets östra del, bygger på ett felaktigt antagande, framfört av R Bo- ström (dels i rapport 22/4 1955, dnr 2425/1955, ATA, dels i Fv 1955, s 98 f) , nämligen att de båda triumfmur- arna samtidigt skulle ha stått kvar efter valvslagningen över långhuset. Genom analys av L öfgrens måttuppgifter går det emellertid att bevisa, att detta är fel och att kyr- kan efter långhusvalvens tillkomst endast hade en triumf- mur av normal tjocklek, korets västra mur (se nedan, Byggnadshistoria) . 22. Runstens medeltida kyrka (se ovan fig 20) hade enligt Löfgren något lägre valvhöjd, 14 alnar, dvs 8 m, Högby långhusvalv var endast omkring 10 alnar höga ( ~ 5,94 m, se ovan s 190), koret i samma kyrka var 14 alnar högt (s 200), d v s samma höjd som Runstens långhusva lv, Källa långhus- och korva lv var högst 7,2 m (fig 236) och slutligen Alböke långhusvalv endast 11 a lnar (fig 29). 23. Jfr Högby fästningskor (se ovan s 200), där man till den inre valvhöjden på över 8 m måste lägga dels va lvets tjocklek, minst ! m, dels övervåningens murhöjd, minst 2 m. - Källa mellanvåning når ca 10,5 m över markytan (fig 199: d- g, fig 236 f). Ungefär samma mått har kun- nat konstateras bl a för långhusens profanvåningar i Löt, Ldnglöt och Räpplinge. 24. R Boström, Några romanska sakristior på Öland, Fv 1971 , s 53 ff. 25. Som en jämförelse anföres här följande delvis osäkra måttuppgifter, vilka dock ger en allmän uppfattning om storleksordningen. De svenska exemplen är hämtade ur E Ekhoff i not 11 a a, passim. Beträffande Urnes, se Hdkon Christie 1958, s 49 ff. Vägghöjder i cm: Hedared 405, Hellestad 315, Hemse 425, Kinneromma 325 samt Urnes I ca 400. - Korens plan- mdtt i cm: Hemse ca 350 x 370, Skaga ca 300 x 300. - Ldnghusens planmdtt i cm: Hemse ca 850 x 575, Skaga 560 x 560, Urnes I 650 x 500. 26 . Denna fråga har senast behandlats av E Lagerlöf i SvK Go VI : 3, s 191. 27. Vid provgrävningar i Alböke somrarna 1968 och 1969 619 FÖRA KYRKOR påträffades en stengrund som gick snett under den ro- manska stenkyrkans västra gavelmur (R Boström, rap- porter 6/9 1968 samt 20/1 1970, ATA). Under kyrkans golv fanns tjocka, fosfatrika kulturlager som även inne- höll en myckenhet träkol. Genom C 14-analys har ett kolprov daterats till år 915 e Kr ± 100 år (Analysnr St 3326, Laboratoriet för radioaktiv datering, Sthlm). En fullständig utgrävning planeras under något av de när- maste åren, för att om möjligt få bekräftat, om de på- träffade resterna härrör från en träkyrka, om stenkyrkan låg på en boplats eller om den möjligen byggdes på en hednisk offerplats. Jfr även i not 35 a a. 28. En ofta citerad inskrift på en runsten i Bjärby, Runstens sn (SvR Öl 36) förtäljer , att en man är begraven i kyr- kan. Många hävdar att med »kyrkan» avsågs S:t Mar- garetas sedermera rivna kapell. Å andra sidan hade ej kapell begravningsrätt, varför det naturligaste vore att tänka sig, att 1000-talets träkyrka låg ungefär där den nuvarande kyrkan i Runsten ligger. Denna fråga kom- mer att ingående behandlas i SvK Öl, band Il. 29. Enligt ett år 1953 till förf framfört muntligt meddelande av framlidne snickaren Elis Peterson, Köpingsvik, hade han sett dels förkolnade rester av den äldsta kyrkan i Köping, dels en igensatt brunn, när en sommarvilla omkring 1950 byggdes väster om Köpings kyrka, strax utanför kyrkogården. Dessa iakttagelser bekräftas av en tradition, meddelad av flera äldre församlingsbor, enligt vilk~n den äldsta kända kyrkan i Köping skulle ha legat väster om den nuvarande och varit av trä. Jfr R Boström, Köpings kyrka, KNS XLXVII, 1971, s 67 ff. 30. R Boström i not 21 a a, s 98 ff. - I Anderson i not 12 a a, fig 13 och s 14 ff. - Efter fördjupade studier i Ölands kyrkor överger jag här min tidigare framförda hypotes att långhuset och västtornet skulle vara de först uppförda delarna av stenkyrkan, och ansluter mig i stället till I Andersons huvudtes, att ett litet absidkor var den äldsta delen av stenkyrkan. Den här framlagda tolkningen av bevarade murfragment avviker i flera av- seenden från dem i de båda citerade uppsatserna fram- förda, liksom från en i Föra kyrka uppsatt tavla med kyrkans historik, som jag tidigare sammanställt. Här framlagda förslag till byggnadshistoria är ett tredje al- ternativ. 31. En skärm med liknande uppgift har funnits i Persnäs, se fig 355 samt jämför denna med fig 342. 32. Observera, att den triumfbåge, som Löfgren tecknade av, ej var belägen i långhusets östra mur, utan i korets västra. Jfr fig 454 samt perioderna VI- VII. 33. Det kan synas oegentligt, att kalla det kortaste måttet för längd, medan det längre måttet kallas bredd. Det är emellertid allmänt vedertaget, att man med längden på ett kor avser måttet i kyrkans längdriktning. 34. St Äby, Ög, hade ännu på 1600-talet en klockvåning av trä (Lundberg I, avb s 378). - I samråd med kommi- nister L-M Halmbäck har klockorna i rekonstruktionen fig 444 placerats i en bockkonstruktion i västtornet, medan klockställningen i östtornet (fig 449) helt enkelt består av två parallella bjälkar. För tydlighetens skull är klockorna tecknade överdrivet stora (trolig diameter 60- 75 cm). 35. R Boström, Alböke kyrka, KNS XLVI, 1970, s 41. 36. R Boström i: Festskr t A Tuulse, fig 9, s 159, s 151 ff. 37. I not 36 a a, fig 5 samt s 160. 38. I not 35 a a, s 42. 39. SvK Ög Il, s 30 och där anförd litteratur. - Lundberg I , avbs311. 40. R Boström, Gärdslösa kyrka, s 95, fig 2. 41. E Ekhoff & 0 Janse, Visby stadsmur 1- 11. 42. Frö/en I, s 99. - I muren inbyggda avträden från ro- mansk tid finns bl a i kastalerna i Lärbro (SvK Go Il, s 93 ; Frö/en I, s 99), Gothem (SvK Go IV, s 64), Gam- melgarn (SuK Go IV, s 702, 704) samt Kruttornet och Österport i Visby (i not 41 a a, I, s 8, 175, fig 4, 26, 27, 281 - 283; Il bl 23 1, bl 60). Även i Alböke å r 1862 rivna klövsadelskyrka har ett avträde funnits (R Boström i not 35 a a, s 42). Jfr art Hemme/ighed, Kulturhist lex f nord med VI, 1961, sp 442 ff. 43. Anga, se SvK Go IV, fig 577- 578 samt s 542 f. - Gant- hem, se SvK Go IV, fig 237, 238 d, 249 samt s 225 . - Hall, se SvK Go Il, fig 93, 95, 96, 99 b, 100 samt s 67. - Hangvar, se SuK Go Il, fig 111 , 113, 114, 116 a, b, 117, s 77. - Linde, se uppm 1943 av J Söderberg, SvK ar- kiv. - Stenkumla, se S vK Go III, fig 3, 4, 19 samt s 11 . 44. Möjligen skrivfel för Petter Lundgren, se s 377, not 50. 45. Bestämningen av fragmenten har utförts av doc Aron Andersson och antikvarien Rune Norberg. 46. N Sjöstrand, skr 9/5 1959 (dnr 3071 /1959, ATA) samt 29/1 1962 (dnr 1139/ 1962,ATA). - R Boström, rapport 7/9 1959 (dnr 5409/1959, ATA). 47. Tuu/se, Hossmo, fig 11. 48. I Anderson i not 21 a a, fig 2. 49. R Boström, uppm samt anteckn 1961 i samband med Sandby kyrkas restaurering, SvK arkiv. 50. Föra var en av de kyrkor som ägde reliker av S:t Erik (Ahlqvist 2: I , s 209). 51. Nils Öhrberg, målaremästare i Kalmar, g m Marga- retha Elisabeth, dotter till kh Jonas Petri Sporselius i Källa (s 377, not 41). Hon var född 1708 och gifte om sig 16/1 1741 med lagläsaren Olof Lindberg. - Bland Öhrbergs numera försvunna arbeten på Öland kan näm- nas Sandby predikstol, vilken utsirades 1733. I Egby målade han en predikstol 1734, samt en »zirat» på norra långhusväggen m m. Gamla och nya läktarna må- lades 1735 i Bredsätra. 52. Textilbeskrivningen granskad och försedd med ordför- klaringar av antikvarien A-M Franzen. - Altarlista = brun. - Altarkläde, se s 269, not 67. - Bragdeduk = konstvävnad, troligen med mönster samlade i ränder. - Dammask = sidendamast. - Diskkläde, diskduk = duk till altarringen. - Ga/lerduk, gielladuk = Gellerduk, urspr tyg från Geldern, här förmodligen = fint linne. - Handkläde, se s 269, not 66. - Hollandslärft, se s 620 378, not 80. - Huvud/in = halslin. Duk av vitt linne som, anbringad runt halsen och skuldrorna, skyddade över- kläderna att komma i beröring med kroppen. - Kamb- rik, se s 378, not 81. - Kam lott = ylletyg med ripsbind- ning (I 600- talet), här förmodligen glansigt stelt ylle- tyg. Jfr s 378, not 85. - Knytning ~ knuten frans eller spets. Jfr s 269, not 67 . - Räck/in = plagg av vitt linne med vida ärmar som bars dels över vardagsdräkten, dels under mässkläderna. Jfr s 269, not 65. - Underklä- de (s 269, not 71. - Här verkar det snarare att vara frågan om antependier). - West Giötatäcke = täcke i konstvävnad, ofta upphämta, som såldes av kringvand- rande västgötar från Knallebygden. Kan ha förfärdi- gats inte bara i Västergötland utan även annorstädes, tex Småland. -Åkläde = täcke, ofta i mönstervävnad . 53. W Anderson i not 18 a a uppger felaktigt, att en brud- bänk fanns i Föra vid hans besök i början av 1930-talet. Den bänk han beskriver, tillhör Löts kyrka. 53a. Värmeäpp/e (lat pomum calefactivum) användes med ett glödhett inlägg (träkol) av prästen att värma hän- derna på i den ofta iskalla kyrkan. Sådana är kända från medeltiden och renässansen. Ett dylikt är möjligen be- varat i Söderby-Karls kyrka (SvK Up V, fig 751 samt s 858 f. I a a, s 858, not I är utförliga litteraturhänvis- ningar). 54. Beskrivningen av mynten utförd av doc Brita Malmer och antikvarie Tamds Sdrkdny. - R Boström, skr 6/4 1955 (dnr 2217/1955, ATA) samt rapport 22/4 1955 (dnr 2425/1955, ATA). - N L Rasmusson, PM angående mynten 5/111955 (dnr 2217/1955, ATA). 55. Skr från N Sjöstrand 6/5 1959 (dnr 3004/1959, ATA). 56. R Boström och Å Nilsson, rapport dec 1970 (dnr 1577/ 70, ATA). - Desamma, »D ammsugning» av kyrkvindar, Fv 1971, s 284 ff. 57. Bestämningar gjorda i samråd med Medeltidsavdel- ningen, SHM. 58. C R af Ugglas, Personhistoria och silversmide, 1938, s 155 f samt fig 33. 59. Håkansson har ej observerat, att den sten han givit nr 83 är identisk med den av Ihrfors beskrivna. I stället har han betraktat den av lhrfors beskrivna stenen som en annan och givit den nr 141. 60. R Boström, rapport 22/4 1955 (dnr 2425/1955, ATA). 61. Nils Johan Jonsson från Glömminge sn, f 1832, t 1894, dekorationsmålare och bildhuggare, »Ölands siste byg- demålare av någon betydelse» (Hofren). Efter en läro- tid hos bildhuggaren och snickaren Dumrath i Stock- holm utförde han bl a dekorativa målningar i små- ländska och öländska prästgårdar och andra boställen samt porträtt. Han målade även altartavlor, tex Vick- leby 1856, Föra och Glömminge 1873, samt Torslunda NOTER 1880. Han har även snidat predikstolarna i Högsrum (1886) och Ventlinge, efter andras ritningar. - M Ho/ren, artiklar i Öningen 1925 (s 14- 15), i KL 1958, s 46 samt i Sv konstnärslex III, 1957, s 317. - Dens, Herrgårdar, 1937, s 317. 62. Av L öfgren kallad »Aron med sin staf» (Åhstrand- Löfgren). 63 . Denna inskrift citeras av en främmande handstil i Ahl- qvist (Saml III, s 28 a). 64- 66. Beskrivningen granskad av antikvarien Rune Norberg. 67. Disposition: 7 stämmor i manual I , 6 i manual Il och 3 i pedalen. Ursprungligen byggd av C A Johansson i Näshult 1872. - Orgelbeskrivningen granskad av kom- minister L-M Halmbäck. 68. Arner, Växjö stift i ord och bild, s 492 ff. 69. Stenbestämningen gjord av statsgeolog Erik Åhman. - J Roosval föreslog 1918 en datering huvudsakligen till l 200-talet för denna typ av dopfuntar (Steinmeister, s 209). Häri instämmer Oscar Reutersvärd, med vilken förf har diskuterat frågan. - Cuppans överdel återfun- nen av N Sjöstrand 1954, se skr 5/1 1954 (dnr 53/1954, ATA). 70. Jonas Granbom, kanngjutare i Kalmar 1788- 1798. Bland hans fåtaliga arbeten märks på Öland en dopskål i Sandby kyrka 1793. Enl ben medd av fram! ingenjören Alb Löfgren. 71. GSstplr nr 9061, 9062. - En nästan identiskt lik kalk med samma stämplar finns i Kalmar Centrallasarett (Kalmar utst kat nr 36). I SHM finns en sked, inv nr 1675 (B Möllenborgs sterbhus), med samma stämpel. Ben medd av förste intendent Kersti Holmquist. 72. Föra kyrka ägde 1566 endast » l kalk o disk - !St lodh», enligt Ahlqvists avskrift ur KA (Sam! I , p 36, UUB). 73. Bursan är en liten väska, i vilken corporalet (not 74) förvaras , när detta inte ligger på altaret. - Hildebrand, Sv med III, s 572. 74. Corporale (av lat corpus, kropp), kvadratisk linneduk som placeras på altarduken som underlag för mäss- offret. På c ställdes patenen, kalken, ibland även cibo- riet. I c uppsamlades smulor från oblaterna, när dessa sönderbröts av prästen. C skulle påminna om det Iinne- kläde, i vilket Kristi kropp sveptes före begravningen. - Hildebrand, Sv med III, s 572. 75. En maskinskriven katalog över gravstenarna, utarbetad av R Boström, förvaras i ATA, jämte övrigt primärma- terial, efter publiceringen av Öland I: 6. - N Sjöstrand, Bomärken i Föra socken, Öländsk bygd 1957. 76. Klockbeskrivningen författad av komminister L-M Halmbäck. 621 Källor och litteratur OTRYCKTA KÄLLOR (se även s 84 ff) Stockholm RA: ÖIÄ skr t K Majt 7/8 1826 (vol 354) ang ritn t ny kyrka jämte 1 ritn, förslag t ny kyrka, sydfasad o plan av C G Blom Carlsson. - ATA: Åhstrand-Löfgren, kyrkan o kyrko- gården m klockstapeln från SO, plan samt interiör av kyrkan 1817; Löfgren I, s 7, 17 f, 231 (kyrkan, kyrkogården med klockstapeln från S samt plan av kyrkan 1822), Bih s 45 (Korshorvan); Inv 1829; J Wallman, »Öländska och Goth- ländska Fornlemningar, Supplement till Hilfelings Dagbok .. . I Häftet. 1830», fig 151 (Martinuskorset) ; 4 teckn av HA R Siden 1873 (tomplaner, Martinuskorset, sparbössa); 2 ritn av 0 . S(örlin)g (odat, tomplaner); Ihrfors, Oelandia sacra, s 57- 65, 243, 293; Snabbinv 1912 av A Billow, rev 1932 av Erik Kvillner; ang dopfunt av S Brandel 1921; skr N Sjöstrand 1954 5/1 (dnr 53/1954), 1959 6/5 (dnr 3004/1959), 1959 9/5 (dnr 3071 /1959) samt 1962 29/ l (dnr l 139/1962); rapporter av R Boström ang Föra 1955 6/4 (dnr 2217/1955), 1955 22/4 (dnr 2425/1955), 1959 7/9 (dnr 5409/1959) samt ang Alböke 1968 6/9 (dnr 5180/68) samt 1970 20/ 1 (dnr 320/70); R Boström o Å Nilsson rapport 1970 dec (dnr 1577/ 1970); N L Rasmusson, PM ang myntfynd 1955 5/11 (dnr 2217/1955); fotos, uppm, tidningsurklipp mm; Sveriges Kyrkors arkiv, ms t beskr av Föra kyrkor av William Anderson 1931-1932, renskr av detsamma, bearb av J Roosval, komp! R Strömbom (Bo- ström) 1940- 1949 jämte uppm, fotos, anteckn o excerpter; R Boström, anteckn, fotos, excerpter o uppm 1955-1971; uppm S Hesselgren o S Fränne 1931, komp! R Boström o J Söderberg 1964-1971; uppm av Bjälbo kyrka, Ög, J Sö- derberg 1939; uppm av Linde kyrka, Go, J Söderberg 1943; R Boström, uppm o anteckn ang Sandby kyrkas rest 1961; R Boström, katalog över gravstenar i Föra kyrka 1968. - BSt: förs) t ordnande av kyrkogården, S Ohlsson 1933; förs I t ny bänkinredn, S Rosman l 936; förs! t rest, E Lund- berg 1954; förs! t läktartrappa, V-portaler mm av E Lund- berg 1956; förs! t el installation, T Engström 1956; upp av likvagnsbod samt förs! t dess omändrande t bisättn-kapell, Å Tengelin 1962, 1963; förs! t uppsättn av medelt altarskiva, Å Tengelin 1962, mm. - KB: Rhezelius F .b. 22 (Aschanaeus ' saml), s 5 (Martinuskorset avb), s 50 (inskrift på medeltida gravsten); Rhezelius F.c.2/3, s 14 f (Martinuskorset), s 134 f (medelt gravsten); Rhezelius F.c.5, s 55 f (3 teckn, kyrkan o kyrkog m klockstapel från S, medelt gravsten, Martinuskor- set) samt s 191 f (Martinuskorset); Ransakningar 1667 (avskr av original i VaLa), sign F.1.9: 4, s 24 ff; Törnewall F.m. 46, fol 11- 12 (avritn av gravsten jämte avdrag av trästock). - KrA: Sjökarteverkets arkiv, karta över Öland, sign Litt V: 26. - LMS: »Geometrisk Book af Ölands Norre mooth» 1683, serien Geom jordeböcker, detalj av Föra kyrka o kyrkogård (G 2: 64). - NordM: Wallmans sam/ vol Il (omkr 1820), Öland 1 (blyertsteckn av Martinuskorset, medelt grav- sten, interiördetaljer); Öland 2 (skisser av medelt gravsten , kyrkans mittkolonn, int mot Ö, Martinuskorset , beskr av tornet); Öland 3 (Martinuskorset). Uppsala UUB: Hadorph S 30, fol 78 v:o - 79 (beskrivn); Törnewall S 74, fol 234 (kyrkan från SY); Ahlqvist, Saml I, sign S 84, s 35 (avskr av »Inventarium på alt Sölf som finnes i kyrkorna på Öland Anno [l ]566», ms i KA); Saml III, sign S 86, s 28-31 (bl a kyrkan från SÖ av A Ahlqvist 9/7 1821, orna- ment på medelt kyrkklocka, tomplaner, Martinuskorset, beskr av kyrkan mm). Vadstena VaLA: Biskop Petrus Benedicti visitationsbok, sign F III: a 1 (inv från 1500-talets slut), fol 24; Ransakningar 1667, originalhandl, sign F V: 1, s 41. - Kyrkans arkivalier: räk 1633, 1637- 1684 (Persnäs Cl), 1756- 1799 (Persnäs K I : l), 1723- 1840 (L la: l); kyrko- och fattigkassans inkomst- och utg(ftspecial 1810-1843 (LI b: l); räk 1864-1922 (LI a: 2); div verifikationer t kyrkokassan 1833- 1868 (L le: l); inv 1633 med tillägg (Persnäs C l ); vis prat och inv 1654, 1663, 1684, 1692, 1708, 1713, 1722, 1733, 1737, 1748, 1751, 1754, 1755, 1759, 1767 (Persnäs C l), 1767, 1782, 1791 (Persnäs K I: I), 1803 (Persnäs C l); Om längd öfver frdnvarande frdn visitationen 5/9 1614 (Persnäs Cl); st prat 1656, 1658- 1679 (Persnäs C l), 1753- 1799 (Persnäs K I: l), 1799-1820 (Persnäs K I : 2); Om kyrkan och stapeln 1630- 1633 (Pers- näs C l); bänk/ängder 1657, 1682 (Persnäs C I). - Kalmar domkapitels arkiv: ekonomisk inv 1708 (E IV: 112); vis prat och inv 1713, 1748, 1759, 1767, 1782, 1803, (E IV: 114), 1829 (F V: 4), 1841 (med tillägg 1844), 1866, 1878, 1893, 1904 (E IV: 114), 1912 (E Il c: l, E Il: d); skr från Lars Höök t domkap 1751 1/5 (E IV: 112), skr från Petrus Bergström 1754 29/ 11 (E IV: 112), skr från Föra församl 1804 27/3 jämte bilagor (E IV: 113). Föra Hos PÄ förvaras yngre kyrkoarkivalier. Inv, sign N III a, nr 6, genomgången tom 1970. TRYCKTA KÄLLOR OCH LITTERATUR samt FÖRKORTNINGAR se 638 ff. 622 Summary CHURCHYARD, BELL-TOWER The churchyard (fig 388), which has been extended eastwards and westwards (1934, cf fig 387), is surrounded by a dry wall of limestone. The entrances in the north and south are double wrought-iron gates with stone posts. In the south wall is a plastered Iichgate dating from l 787 (figs 388 C, 465). It is not in Iine with the present church, but faced the porch of the medieval church (figs 396, 397). Prior to l 828, there was a medieval gravestone (fig 389) in the churchyard. A bell-tower for two bells was built in 1600. Before this, the bells had hung in the west and east towers alternately (periods III, IV, Vll) . The bell-tower was replaced by a new one in 1630, also for two bells; it was repaired in 1673, when it was probably equipped with a centre spire (figs. 396, 397). It was demolished in l 828, when the west tower of the church was rebuilt for the bells. A cross in memory of a priest, Martinus, assassinated in 1431 , stands in a field southwest of the church (figs 385, 386, 388 E). A CJ=J B c=lJ~ c~ D~ E F G Fig 486. Kyrkans planutveckling, l : 1 000, R Boström l 971, ritad av J Söderberg. Development of plan of church. HISTORY OF THE CHURCH BUILDINGS I. The o ldest known church was an oak stave church, re- mains of which still exist, thanks to their being used second- ari ly in the west tower (figs 384, 405--409, 415- 418, 444, 486 A). Dating: until the result of a C-14 analysis is avail- able, the church may be dated tentatively to the middle or latter half of the l I th century. IL A stone apsidal chancel was built in the middle of the l2th century (figs 443, 486 B). It was probably joined to the timber church, so that it could be used while the stone church was being built. Remains of the oldest stone church are preserved under the floor of the present church; they were investigated in 1955 (figs 437, 441 , 442 a, b). The thin walls of the chancel, only 120 cm thick, suggest that the oldest stone church was intended for divine service only, and not to be a fortified church. III. A nave and a west tower, bonded into the nave, were erected about l 170 at the west gable of the chancel (figs 444, 445, 447, 486 C). Their walls were much thicker than those of the chancel. From this the conclusion may be drawn that this part of the church was intended from the beginning . . to be a fortified church, which was justified by .the . .very un- settled political situation prevailing then (cf pp l 64, 274, 382, 5 l 5 f) . The three lower storeys of the west tower were built (figs 392- 394: I, Il). The directions of the vau lts alternate to compensate for the thrust of the vaults. The stave church may have remained until the first storey of the tower was to be vaulted. Then part of the timber was used to make partition walls in the first storey of the tower (figs 384, 405--409, 413; cf the reconstruction, fig 417), to divide the two tower chambers into two smaller rooms each. There are two original holes for bell ropes in the vaulting of the first storey of the tower (figs 392, 394, 425, 429), which indicates that the bells were rung from this storey and not, as later, from the ground floor. Since the vaulting of the next storey has no such holes, it may perhaps be as- sumed that at first the tower had another upper part, pos- sibly a timber erection for the bells (figs 444, 445, 447, 448). In the northwest corner of the second storey is a privy (figs 420--423), which implies that the tower could be in- habitated for long periods. An investigation made in 1970 of the thick culture layers on the floors of the upper storeys of the tower (the so-called "vacuum-cleaning", fig 462 A and period XIII) proves this. Judging from finds of coins (fig 462), the west tower was inhabitated mainly >, skulptör 158, 212, 217, 222, 233, 239, 261, 269, 353, 361, 398, 470, 471, 472, 474, 480, 490, 492, 494, 495, 599, 602, 604, 606, 607, 608, 610, 619 - Lars Peter, .målare, skulptör 269 - Paul, målare, skulptör 269, 608, 610 Wadström; donation 258 Wahlberg, Lars, orgelbyggare 460, 475, 495, 496, 511 Wahlgren, Sven, konservator 139, 140, 151, 248, 249, 250, 360, 361, 396, 397, 490, 492, 60 I, 605, 606, 607, 608, 628 Wallander, Abraham, kyrkoherde 270 - J P, orgelbyggare, Hossmo (Sm), o 1850 145, 159 Wa/lenstråle ( Wallin ad/), Martin Georg, biskop 45, 46, 121, 159 Wallman, Johan, kulturhistoriker, bo- taniker 32, 43, 46, 48- 51 Wandring, Lars, båtsman , byggmästare 205, 206, 222, 437, 446, 454, 461, 462, 473, 474, 510 Wannerus, lnga-Mi, textilkon:;tnär 615 Vathi ( Valij, Vedi, Vathe, Vedhy), Martin (Mårten), stenhuggare, Dälie stenbrott, Högby sn 267; gravsten 182, 183, 184, 186, 403, 405, 629, 630 We/lin, Israel Sven, kyrkoherde, g m Catharina Helena Stagne/ia (sd) 128, 181 , 190, 191 , 192, 197, 200, 201, 202, 204, 205, 207, 211, 212, 218, 222, 223, 224, 263, 267 ; donation 216, 227; gravsten 184, 187, 199, 267; kistplåt 230; inskrift 234, 629 Wenster, Z elius; donation 589 Wermelin, Henrik, murmästare 120, 122, 157, 191, 201 , 202, 203, 206, 207 Wester, Bertil, fil dr, Stockholm 159 Westerberg, Jöns, klockare 569, 585 Westerström, Pehr, predikobiträde 44 Widen, Sofia, textilkonstnär 261 Widerström, Sven, komminister 270 Wiebom, Anna Christina, g m Johan Sahlsteen (sd); minnessten 178; gravsten 262 Wiggman, Hans Andersson, guldsmed 254, 257, 365, 378 Wijkmark ( Wijmark), Sven Erik, kyrko- herde 270, 629 Wikander, Magnus, målare, konstnär 146, 147, 159 Wingren, Arthur Gunnar, skeppsredare 151 Wistenius, Jonas, orgelbyggare, 145 159, 511 Wistrand, P M, urmakare 266 Vogler, Georg Joseph, tysk tonsättare 206, 223, 269 Wo/lander, Anders, orgelbyggare 476, 51J Vridach , Gervin och hustru Margareta ; inskrift 364 Zerl, Daniel, mässingsslagare 408, 477, 511 , 615; inskrift 399, 499, 614, 615 Israel, mässingsslagare 476, 499, 500, 511 Åberg, Erik, ingeniör, Uppsala 596 Åhlander, Michael, klockgjutare 234, 270, 375 Åhman, Erik, statsgeolog 619, 621, 630 Åkermark, Carl Harald, amiral 158 656 461 Öhrberg, Nils, målarmästare, g m Mar- Östen (Oestanus) Nicolai, kyrkoherde, herde, g 2 m Carin Persdotter (sd) garetha Elisabeth Sporselius (sd) g l m Elisabeth Hansdotter Falkia 271, 283, 376; gravsten 319, 350, 587, 620 (sd) 512; donation 368 370,403, 405 Öhrn, J J, timmerman, 120, 157, 341, Östen Petersson (Oestanus Petri) ,kyrko- Österström, målare 344 SAKREGISTER Kursiva siffror betecknar avbildning Absid 12, 25, lll , 112, 136, 191, 326, 331, 428,429, 434, 435, 438, 440, 441, 447, 455, 463, 466, 516, 567, 568, 619 Absidkor 107, 123, 164, 167, 169, 190, 198, 200, 274, 314, 316, 317, 318, 327, 330, 331 , 383, 456, 516, 570, 571 , 572, 573 , 575, 582, 620, 623 Aln- och mållikare 58, 133, 153, 233, 481 Altarbaldakin 544, 570, 587 Altarbrun 23, 149, 503, 593, 615 Altarduk 228, 269, 364, 366, 367, 378, 477, 478 , 593, 621 Altare 121 , 125, 128, 139, 149, 159, 203, 210, 222, 239, 316, 326, 330, 341, 348, 349, 350, 351, 353, 428, 429, 434, 435, 438, 440, 466, 467, 469, 470, 482, 487, 510, 534, 536, 577, 578, 587, 588 , 598, 602, 605, 629 ciboriealtare 587, 619 dopaltare 407 mataltare (kak- och ostaltare) 218, 269, 469 prästaltare 149, 242, 248, 407, 506, 607 resealtare 637 sidoaltare 60, 110, 218, 219, 269, 311, 312, 356, 469, 536, 537, 564, 565, 578, 579, 582, 583, 587, 589, 606 täcksten 637 Altarkrucifix se Krucifix Altarlista se Altarbrun Altarpall se Pall Altarpodium 316, 317, 318, 332, 333, 353 Altarprydnad (altaruppsats) 42, 125, 139, 143- 145, 159, 216, 218 , 221 , 239, 240, 242, 251 , 269, 270, 353, 377, 393, 396, 428, 469, 470-472, 484, 487, 490, 492, 565, 571, 588, 599, 602, 603, 604, 605, 606, 619, 628, 629 Altarring 125, 137, 139, 191, 197, 218, 239, 240, 251, 341, 348, 350, 353, 361, 368, 393, 428, 440, 469, 470, 484, 485, 487, 598, 604 Altarskiva se Altare Altarskrank se Altarring Altarskåp 22, 33, 42, 58, 125, 158, 218, 239, 242, 243- 248, 250, 251, 270, 283, 348, 353, 356, 358- 360, 378 , 393, 394, 395 , 396, 408,469, 480, 525, 587, 588, 596, 606, 629 Altartavla (se även Tavla) 33, 39, 51, 125, 137, 140, 141- 143, 159, 212, 240, 269, 341, 345, 356, 393, 396, 469, 471 , 487, 5ll , 587, 588, 604, 621 Amulett 373 Andaktskors (se även Kors) 34, 46, 49 Höga Flisa 97, 284 Zechiels Flisa 17, 283, 284 S:t Andreas 12 Ankarbjälke 282, 294, 299, 304, 318, 319, 321 , 341, 348, 350, 460 Ankare 471, 472, 616 Ankarjärn 289, 293, 304, 320, 321 S:t Anna 248, 250, 270 Ansiktsmask se Människohuvud Antependium (altarkläde) 149, 228, 259, 269, 353, 367, 400, 404, 477, 478, 503, 511, 593, 615 Apostel (se även resp namn) 12, 145, 146, 147, 416, 417, 501- 503, 504, 510, 607, 608, 609 Ark se Skrin Armbössa se Fattigbössa Ask (se även Skrin) 128, 153 Attribut 471, 472 Avträde (privet) 549, 550, 551, 573 , 574, 580, 583, 620 Baldakin 25, 131, 246, 249, 259, 369, 370, 371, 405, 504, 587 Barbette 452, 459, 510 S:t Bartolomeus 145, 147 Bautasten 177 Begravningsvapen 6, 13, 31, 33 Benhus 28, 29, 42 Beslag (se även Järnbeslag) 374, 378 Bibel se Böcker S:t Birgitta (Brita) 133, 249, 378 Biskop, helig 40, 125, 510, 588, 606, 608, 609 Biskopsbänk se Bänk Bisättningskapell se Bå rhus Bod 28, 29, 42, 58, 64, 98, 99, 108, 137, 180, 323, 390,420, 423, 424, 428, 455, 457, 509, 529 Bogårdsmur se Kyrkogårdsmur Bokbräde 144 Bokpulpet 59, 472, 472, 636 Bokskå p se Skåp Bokstol 221, 269, 361, 363, 408, 472, 473, 477, 589 Bom (se även Vägbom) 551 bomhål 307, 323 löpbom 110, 157, 300, 301 , 309, 315, 323, 451 , 550, 559, 574, 575 till byggnadsställning 307, 323, 334, 631, 632 Bomärke 101 , 108, 132, 262, 265, 285, 291 , 292, 366, 369, 375 , 376, 405, 408 , 421, 505 , 506, 530, 594, 597, 599, 600, 616 Bord 146, 153, 159, 232, 265, 372, 407, 480, 506, 594, 616 S:t Brita se S:t Birgitta Brakteat 374, 590, 595, 596, 632 Brudbälte 127, 225, 226, 227, 253, 365, 592 Brudbänk 233, 595, 621 Brudkrona 58, 127, 148, 212, 225, 226, 227, 253, 255, 256, 258, 259, 365, 399, 400, 476, 496, 499, 592, 612 brudkrans 365 pärlkrona 365 Brudpäll 129, 229, 367, 368, 476, 478, 593, 594 Brudsten 178 Brudstol se Brudbänk Brunn (se även Källa, helig) 529, 620 Brännspegelslykta 122 Bultlås se Lås Bursa 615, 616, 621 657 Bårhus 98, 157, 180, 181, 197, 201, 202, 203, 205, 206, 207, 217, 423, 428, 453, 469, 490, 509, 529, 536, 537, 568, 569, 607 Bänk 132, 232, 372, 393 , 480, 510, 550 biskopsbänk 126, 158, 348, 367, 397, 398 stenbänk 311, 312, 326, 361, 441 Bänkinredning 115, 126, 127, 137, 139, 145, 146, 189, 191, 197, 205, 207, 212, 218, 221, 222, 239, 241, 251, 269, 291, 314, 337, 343, 344, 348, 361, 362, 398, 428, 429, 440, 461, 462, 463, 466, 473, 494, 510, 532, 533, 536, 537, 564, 565, 585, 586, 589, 601, 603, 604, 608, 609, 616, 619, 628 Bänkljusstake se Ljusredskap Böcker (se även Källor och litteratur i slutet av resp avsnitt) 6, 13, 14, 97, 133-135, 155, 234, 266, 339, 342, 372, 373, 376, 407, 481, 506, 595 Caritas 472 Ciborium 378, 473, 587, 621 Corporale 616, 621 Credentia 378 Digerflisan i Persnäs 22, 421 , 425, 434, 439, 630 Domarring 283 Dopbord 253 Dopbrunn (se även Källor) 97, 156 Dopbäcken se Dopfat Dopfat mässing 127, 253, 363, 398, 476, 495, 590 nysilver 612 tenn 224, 253, 398 Dopfunt medeltida5, 13, 27, 127, 139, 156, 2JJ, 224, 363, 377, 418, 476, 495, 497, 534, 590, 602, 609, 611 , 621 eftermedeltida 31, 60, 115, 146, 148, 159, 219, 224, 253, 254, 270, 348, 393, 398, 495, 497, 534, 610, 611 Dopkanna tenn 590, 612 silver 612 Dopklädnad 230, 261, 505, 616 Dopskål 621 mässing 146, 590, 595 porslin 398 silver 496 tenn 225, 226 lock till dopskål 225 Dosa av trä 635 Draperimålning se Kalkmålning Duva se Helige Andes duva Dödsemblem (korsade benknotor, död- skalle mm) 99, 101, 141, 151, 221 , 259, 264, 265, 405 Dödsängel 221 Dörr medeltida 105, 107, 110, 111, 301, 309, 311, 312, 326, 327, 334, 335, 431 , 432, 446, 447, 457, 463, 509, 545, 546, 548, 549, 550, 564, 619 eftermedeltida 102, 123, 136, 137, 139, 141, 192, 201, 204, 236, 239, 286, 300, 301, 315, 319, 323, 336, 338, 339, 340, 341, 345, 346, 350, 351, 370, 392, 393, 437, 438, 449, 450, 451 , 452, 462, 483, 484, 506, 529, 533 , 543, 547, 563, 569, 585, 599, 602, 604 Dörring 285, 309, 312, 338, 370, 408, 432, 449, 451 , 457, 483 Dörröppning 1, 3, 5, 7, 10, 14, 15, 104, 108, 111, ll2, JJ6, 136, 190, 192, 193, 194, 195, 197, 201, 205, 236, 237, 238, 239, 268, 300, 302, 303, 304, 305, 317, 318, 319, 321 , 325, 327, 330, 334, 339, 351, 377, 392, 424, 429, 437, 438, 439, 446, 447, 449, 454, 455, 461, 467, 487, 524, 525, 530, 531 , 533, 540, 541 , 543, 544, 545, 550, 551, 552, 553, 554, 555, 557, 562, 563 , 566, 568, 569, 571, 574, 580, 581, 582, 583, 586, 589, 599, 602, 632 Ecce homo se Kristus Ecclesia 636 S:t Egidius 479 Eldurna se Urna S:t Elisabeth 244, 246, 270 Epitafium 13, 230, 231, 262 S:t Erasmus 157 S:t Erik 22, 49, 158, 355, 356, 357, 378, 399,471, 492,493, 587, 588 , 627 relik 177, 283, 417, 492, 525, 620 Evangelister se resp namn Evangelistsymboler 182, 185, 218, 250, 405, 490 Fallschakt 193, 208, 209 Fattigbössa (se även Kollektredskap) 58 , 101 , 124, 125, 179, 233, 266, 595, 617 Fiskekapell se Kapell Fiskredskap 591, 596 Flöjel (se även Tupp) 24, 99, 136, 137, 190, 198, 238, 287, 297, 344, 363, 584 Flöte av bark 635 Folkvisor se Visor Fornborg 5, 10, 16, 18, 28, 583 Fornlämningar 4, 8, 11 , 18, 19, 22, 26, 27, 32, 60, 177, 348, 350 Fotogenlampa se Ljusredskap Fönster (se även Hagioskop och Skott- glugg) medeltida I , 10, 12, 28, 31, 64, 102, 103, 104, 105, 106, 107, 108, 110, 111 , 112, 178, 188- 191, 193, 194, 195, 199, 200, 201, 202, 203, 205, 206, 207, 290, 302, 303 , 304, 305, 306, 309, 317, 320, 321 , 323, 324-329, 331, 335, 337, 340, 341, 343, 351, 356, 377, 424, 425, 428-430, 432- 435, 437-440, 441 , 443, 445, 446, 447, 449, 450, 451 , 453, 454, 455, 457, 467, 481 , 531 , 532, 533, 534, 535, 544, 545, 550, 551 , 552- 555 , 556, 558- 562, 563, 564, 565, 566, 568, 576- 579, 580, 581, 582, 584, 585, 587, 630 cirkelrunt 293, 297, 320 fyrpassformat 12, 196, 296, 297, 298, 307, 320, 321, 326, 327, 329, 332, 333, 366, 377 rosfönster 47, 420, 424, 436, 447 trekantigt 30, 31 eftermedeltida l, 104, 106, 107, 109, lJ0, 111, 112, 116, 118, 120, 124, 136, 138, 189, 190- 192, 199, 201 , 202, 204, 207, 211, 222, 236, 239, 290, 302, 319, 335, 337, 340, 343, 344, 346, 377, 392, 393, 425, 428, 429, 432-435, 437-440, 450, 451 , 460, 462, 466, 482, 484, 485, 564, 565,569, 586,589,598,599, 627,628 blindfönster 216, 482 Fönstermålning se Glasmålning Förtoningar 64, 65 Förvaringsbjälke 116, 302, 441, 443, 524, 525,540,542, 544, 547, 551 , 552- 554, 631, 632 Gabriel , ärkeängeln 358 Gaffel 591, 596 Galjonsbild 132, 158 Gavelhäll se Gravsten Gavelprydnad 24, 192, 236, 238 Genie 139, 140 S:t Gertrud 43 , 159 Gilleshus 3, 10, 28, 108, 285, 287, 376 Gissel se Pinoredskap Glasflaska 226, 232 Glasmålning 12, 13, 31, 58, JJ6, 124, 658 202, 203, 216, 351, 447, 457, 467, 55J, 584, 587 fragment J 78, 217, 374, 55J, 587 Glaspärla se Pärla Glugg se Fönster Golgata se Kristus Golv 105, 107, 108, J12, J39, 157, 190, 193, 196, 302, 303 , 304, 308, 317, 32J, 322, 330, 341, 346, 361 , 362, 439, 449, 481, 504, 542, 545, 546, 550, 552, 554, 557 , 560,561 , 562, 563, 566, 569, 573, 580, 582, 601, 636 kalksten lll , J 16, 123, J37, J45, J88, J94, J95, 200, 201, 212, 239, 262, 263, 297, 310, 3JJ, 315, 3J6, 3J8, 337, 339, 344, 345, 353, 370, 393, 405, 421, 431, 437, 450, 484, 485, 533, 564, 568, 600, 616 kullersten 302, 310, 540, 630, 632, 636 trä 116, 137, 188, 194, 195, 200, 201, 2J2, 239, 298, 310, 339, 343, 345, 348, 350, 393, 431, 450, 485 Golvsyll se Syll Golvur 266, 297, 407 Gravfält 177 Gravhus l01, 156, 188, 189, 197, 202 Gravsten 3, 4, 6, 8, 10, 13, 18, J 9, 24, 25, 26, 31, 42, 46, 48, 49, 58, 60, 97, 123, 153, 156, 439 medeltida 5, 11, 18, 20, 21, 22, 25, 28, 33, 34, 42, 45, 50, 62, 11 J' 129- 131, 149, 288, 289, 290, 291, 368, 369-371, 376, 379, 421, 422, 425, 479, 480, 481 , 482, 505, 530, 599, 616, 628, 636 eftermedeltida 11, 63, 99, 100, 101, 132, 137, J49, 150, 15J , 155, 182- 187, 23J, 232, 262, 263-265, 267, 27J, 287, 288, 289, 29J, 292, 3J9, 348, 350, 403 , 405, 421, 422, 437, 480, 483, 505, 506, 529, 594, 599, 600, 616, 621 , 629, 630 gravkors av trä 10, J56 gravvård av trä, s k gravtavla (se även Gravhus) 100, 101, J56 Gravkapell se Bårhus Gravminnen se Epitafium, Gravsten, Kistplåt och Minnestavla Gravskrank lOJ Grundmur 299, 3J5, 3J7, 431, 433, 441 , 446, 45J, 456, 482, 531 , 563, 567 Gud Fader 99, 135, 136, 140, 144, 149, 150, 155, 178, J83, 22J, 231, 234, 237, 238, 263, 265, 266, 267, 336, 364, 369, 375, 392, 393, 398,404, 405, 408, 425, 462, 47J, 474, 479, 484, 499, 505, 506, 507, 508 , 530, 599, 604, 6J4, 6J8 Guds lamm (Agnus Dei) 365, 498, 602 Gudsöga 234, 404, 602, 616 Gångspel 302, 446, 629 S:t Göran 588 Götiska Förbundet 45, 48, 511 Hagioskop 202, 268 Hall kyrka J90 Halsband (-kedja, -smycke) 177, 629 Hammarband (se även Stavkyrka) 524, 525, 541, 542, 543, 544, 545, 547, 548, 549, 570, 574, 587 Handskrift se Böcker Handtag se Dörring och Kisthandtag Hane se Tupp Hedengranstavla 132, 1.58, 232, 37 J, 372, 480 Helgon (se även resp namn) 8, 202, 203, 2J8, 283, 355, 356, 357,360, 378, 394, 47J , 472, 492, 493, 525 Helige Ande 239, 490 Helige Andes duva J44, 221, 239, 251, 397, 492, 608, 6J2, 6J5 Helige Andes utgjutelse se Kristus, Pingstundret S:t Hieronymus 244 Hjälmvalv se Valv Horepall se Pall Hustrupall se Pall Huv se Tornhuv Håv (kollekt-) J29, J49, J53, 230, 259, 261, 368, 478 , 48J , 505, 506, 595, 6J 7 Hälsobrunn se Källor Hängprydnad 177 Höga Flisa se Andaktskors Ingång se Dörröppning och Portal Innertak (se även Takstol och Valv) 136, 304, 308, 317, 347, 348, 432, 435, 445, 450, 454, 46J, 462, 532, 547, 563, 569, 573, 6J 9 av trä 43, 52, 53, 108, 111, 137, 190, 201, 214, 2J6, 239, 298, 32J, 322, 324, 391, 426, 427, 429, 445, 450, 456, 460, 461, 485, 573 Inskrift (se även Ristning) 3, 8, 9, 22, 26, 124, 136, 137, 143, 393, 564 lnskriftstavla 136, 2J2, 233, 237, 238, 239, 343, 392,419,484, 528, 600 lnvigningskors se Konsekrationskors S:t Jakob 147 Jehova 397 Jehovasol 139, 149, 239, 260, 356, 504, 6J5 Joakim 248, 250 S:t Johannes, aposteln J25, 146, 147, 504 döparen 270, 467, 598, 602, 606 evangelisten 185, 239, 242, 259, 260, 47J, 629 Josef 244, 360, 378 Järnbeslag medeltida 105, 107, 110, 157, 301, 309, 312, 323, 327, 334, 447, 455, 457, 483, 509 eftermedeltida 3J9, 326, 338, 339 Kalendarium se Böcker Kalk 150, 225, 226, 227, 253, 254, 255, 269, 363 , 364, 365, 398, 399, 400, 476, 496, 498, 510, 5JJ, 592, 612, 613, 621 Kalkduk 129, J49, 229, 230, 261, 367, 404, 477, 478, 504, 593, 615, 616 Kalkmålning medeltida 9, 13, 22, 23, 35, 40, 43, 55, 58, 60, 102, 110, ll8, J24, J25, J56, 202, 203, 2J6, 217, 31J , 348, 352, 467, 468, 510, 636 eftermedeltida 13, 19, ll8, 313, 349, 352, 377, 598, 599, 600, 603, 610 Kapell (se även Bårhus) J, 8, 10, 18, 19, 23, 28, 34, 54, 97, 110, 115, 128, J66, 167, J68, 169, J77, 178, J88, 189, 197, 200, 201, 202, 203, 206, 207, 216, 217, 218,455,457 kapellruin 1, 18, 28, 34, J66, J67, 168 Kapitäl (av trä från predikstolsfot) 220, 222 Kartor (se även Källor och Litteratur i slutet av resp avsnitt) 64, 65, 99, 180, 284, 419, 528 Karvsticka 591 , 596 Kasta! 292, 325, 620 Kaststen 8, 303, 445 Kasttrumma 8, 268 Katafalk 533 S:t Katarina 134, 376, 379 Keramikkärl J78, 375, 591, 596 Kerub (se även Ängel) 99, 148, 218, 396, 405 Kisthandtag 375 Kistplåt 230, 262, 270, 404, 616 Kista (förvarings-) 58, I J5, J33, 152, 226, 232, 233, 266, 339, 372, 406, 407, 450, 480, 552, 594, 6J 7 Klivstätta 7, 10, J3, 14, 98, 285, 288, 289, 419, 424, 528 Klocka (ring-) (se även Löphål för 659 klocklina samt Sturk) 7, 8, 13, 14, 15, 22, 31, 108, 112, 115, 123, 135, 136, 137, 155, 158, 186, 187, 196, 197, 198, 204, 205, 206, 208, 212, 234, 235, 259, 266, 270, 283, 287, 323, 326, 334, 335, 345, 374, 375, 397, 407, 408, 420, 421, 426,428 , 437,445,446,455, 461,462, 481, 506, 507, 508, 512, 529, 533, 572, 574, 584, 586, 592, 593, 597, 617, 618, 620, 621 , 628 , 629, 630, 636, 637 Klocklinehål se Löphål för klocklina Klockstapel 8, 10, 14, 19, 28, 29, 44, 58, 65, 98, 99, 102, 108, 112, 115, 135, 180, 185, 186, 187, 188, 198, 204, 205, 212, 284, 287, 289, 291, 323, 326, 335, 336, 345, 346, 347, 348, 350, 363, 375, 418,419, 420, 421, 424, 445,447,457, 460, 461, 528 , 529, 531, 536, 537, 584, 585, 586, 597, 630 Klockstol 426, 444, 445, 446, 509, 587 Kloster 177, 202, 283 , 298, 322, 417, 525 Klövsadelskyrka 10, 43, 64, 188, 424, 425, 428, 429, 432- 441, 456, 509, 531, 532, 536- 538, 563, 575, 576, 578, 579, 583, 584, 586, 599, 620 Knapp 375, 591 , 596, 635 Kniv 591, 596 Knyppelpinne 633 Knäfall se Altarring Kokkärl 591, 596 Kollektredskap (se även Ask och Håv) 153, 230, 233, 266, 372, 476, 479, 481, 505, 553, 506, 595, 617 Kolonn (se även Pelare) 52, 53, 58, 106, 107, 110, 112, 184, 187, 190, 197, 199, 200, 201, 210, 211, 212, 213, 268, 428, 429, 452, 453, 454, 458, 459, 481, 531, 539, 564,565, 566, 582, 583, 601, 619 Kolonnett 107, 153, 196, 198, 201, 210- 213, 214, 451, 452, 453, 454 Konsekrationskors 315, 317, 352, 353, 469, 477 Konstnärsgillet 51 Korkåpa 228, 229, 366, 367, 478, 593 Korpulpet se Bokpulpet Kors (se även Andaktskors, Gravsten, Konsekrationskors, Krucifix och Min- neskors) 108, 136, 215, 236, 238, 239, 260, 297, 353, 471 , 472 Korsarm medeltida 55, 103, 104, 107, 108, 109, JJO, 111, 112, 114, 115, 118, 121, 124, 139, 198, 268 , 424, 425, 428-430, 432-435, 437-441, 446, 447, 450, 451, 452-455, 457, 458, 459, 460, 462, 467, 468, 469, 481 , 510, 564 eftermedeltida 426, 427, 464, 465, 466, 480, 482, 483, 484, 485, 486, 487, 494, 516 Korskrank 106, 107, 524, 525, 542, 544, 570 Krenelering se Skottglugg S:t Kristoffer 244 Kristus 107, 125, 131, 144, 148, 183, 230, 231, 265, 270, 361, 364, 371 , 393, 394, 398, 470, 496, 510, 527, 606, 608, 621,633 dopet 239, 242 Ecce Homo 132, 151, 261, 371, 397, 407, 507 födelsen 248, 359, 360, 378 förklaringen 396 den gode herden 607 Getsemane 471, 636 Jesse rot 467, 468 konungarnas tillbedjan 245, 247 korsnedtagningen 145, 158 monogram IHS 239, 253, 261, 373, 404, 469, 617 INRI 250 omskärelsen 244, 245, 359, 360 pingstundret 487, 490 på Golgata 588, 607 på korset (se även Krucifix) 40, 41, 124, 146, 249, 252, 253, 374, 395, 588, 599, 602, 605, 607 på moderns arm 243- 245, 247- 249, 357, 358, 359, 487, 490, 492 som tröstare 143 som världsdomare 145, 147, 259, 261, 467, 468 uppståndelsen 487 visande sig för Maria Magdalena 471, 484, 490 yttersta domen 467, 468 Krok 375 Kronbytta (-fordra!) 227, 256, 365, 399 Krucifix (se även Kors) 42, 356, 364, 588, 596, 605, 607 altarkrucifix 125, 144, 146, 168, 490 processionskrucifix 353, 361, 393, 395, 396 triumfkrucifix 40, 41, 42, 105- 107, 124, 125, 153, 158, 218, 239, 240, 249, 252, 253, 361, 428, 457, 470, 471, 488, 490 Krucifixstock 106, 107, 124, 125, 126, 133, 153, 249 Krypta 139 Kryssvalv se valv Kungatal 232, 372, 480, 594 Kyrkogård 4, 7, 10, 14, 27, 28, 29, 30, 42, 64, 98, 101 , 102, 1 12, 129, 136, 137, 156, 167, 177, 179, 180, 181, 182, 185, 187, 190, 191, 204, 216, 262, 283, 284, 285, 287, 288, 289, 291, 292, 336, 340, 346, 350, 351, 368, 376, 389, 390, 418, 419, 420,421, 423, 424,428, 429, 439, 445, 505, 506, 528,529, 530, 532, 536, 537, 565, 616 Kyrkogårdsgrind 98, 177, 180, 285, 351, 390, 418, 419, 420, 528, 585 Kyrkogårdsingång (se även Klivstätta och Stiglucka) 3, 7, 8, 64, 98, 180, 284, 286, 289, 291, 390, 418, 419, 528, 536, 537 Kyrkogårdsmur 3, 7, 8, 14, 19, 53, 58, 59, 98,99, 101,180, 181, 182,190,192, 204, 216, 284, 285, 288 , 289, 291 , 292, 310, 312, 314, 316, 344, 346, 350, 351, 390,418, 419, 420, 421, 439, 506, 528, 529 Kyrkogårdsportal se Stiglucka Kyrkstock se Straffstock Kyrksilver (se även Kalk, Nattvards- silver, Oblatask, Paten, Sked , Socken- budstyg och Vinkanna) 118, 127, 227, 233, 342, 365, 366, 372, 407, 476, 487, 510, 592 Kyrkstallar 178, 179, 181 Kyrkstöt 58, 133, 153, 233, 372 Källa, helig 50, 97, 123, 156, 283, 285, 292, 308, 322, 324, 325, 376 Lanternin 1, 98, ll2, ll9, 123, 136, 138- 140, 176, 209, 214, 215, 216, 236, 237, 238, 526, 529, 533, 557, 559, 586, 597, 599, 600 S:t Laurentius 8, 125, 492, 493 Liljesten se Gravsten Livets träd 368, 369, 480 Ljudtak se Predikstol Ljudöppning (-glugg) 12, 196, 201, 204, 206, 2IJ , 214, 323, 433 Ljusarm, Ljuskrona, Ljuspipa, Ljus- plåt se Ljusredskap Ljusredskap 348, 393, 407 bänkljusstake 499, 592, 597 fotogenlampa 614 ljusarm 366, 477, 481, 511 ljuskrona 31, 62, 129, 149, 151, 227, 228, 232, 256-258, 259, 336, 342, 343, 345, 366, 374, 399, 400, 401, 408, 476, 477, 485, 486, 499, 500, 552, 553, 592, 593, 600, 613, 614, 615 660 629 ljuspipa 228, 366, 374, 477, 481 ljusplåt se väggplåt ljussax 403, 615 ljusstake 128, 129, 149, 153, 228, 258, 259, 366, 378, 399, 400, 402, 403, 408, 477, 481, 495, 496, 499, 500, 592, 593, 613, 614, 615, 618, 628, ljusvåg 595 lykta 129, 228, 554, 555, 592, 615 väggplåt 128, 129, 149, 228, 258, 366, 388, 397, 400, 401 , 402, 499, 552, 553, 592, 614 Ljussax, Ljusstake, Ljusvåg se Ljus- redskap Ljusöppning se Fönster Lykta se Ljusredskap Långhus medeltida 102- 104, 105, 107, 108, 111 , ll2, ll5, ll6, 123, 126, 157, 167, 169, 188, 189, 190- 192, 197, 199, 200, 201, 202, 203, 204, 206, 207, 216, 218, 219, 222, 223, 224, 225, 226, 282, 285, 286, 289- 291 , 292, 293, 295, 297, 298, 299, 300, 301 , 302, 303, 305, 307, 308, 309, 310, 311, 312, 313, 314, 315, 316- 319, 321, 322, 323, 326, 327, 330, 331- 333, 334, 335, 336, 337, 339, 340, 343, 349, 351 , 352, 356, 361, 362, 363, 369, 377, 397, 400, 424- 428, 431 , 432- 435, 436, 437--442, 445, 446, 447, 449, 451, 452, 453, 455, 456, 457, 460, 472, 473, 484, 531 , 532, 533, 536- 538, 550, 552, 553, 554, 563, 564, 565, 566, 568, 569, 570, 571- 573, 574, 575, 576, 578, 579, 580, 581 , 582, 583, 585, 586, 587, 588, 589, 590, 619, 620, 630, 632 eftermedeltida 136, 137, 138- 140, 142, 208, 209, 236- 238, 239, 240, 241, 251, 392, 393, 397, 463, 482, 483, 528, 534, 535, 539, 599, 600- 604, 605 Lås 116, 137, 141, 152, 153, 180, 201, 232, 233, 234, 235, 266, 372, 407, 420, 450, 451 , 462, 472, 473, 474, 480, 481, 484, 494, 569, 617, 628 bultlås (-nyckel) 546, 547, 588, 591 , 595, 596, 613, 633 stocklås (-nyckel) 309, 311, 564 Läder- och skinnfragment 591 , 596 Läktare medeltida 543, 545, 546, 563, 573, 574, 575, 576, 579, 582, 589 eftermedeltida l, 102, ll5, 120, 123, 127, 139, 142, 145, 158, 159, 197, 222, 225, 239, 240, 241, 251 , 252, 269, 282, 291, 302, 303 , 312, 335, 336, 337, 339, 342, 344, 348, 361, 363 , 391, 398, 408, 461, 466, 474, 475, 486, 487, 494, 495, 536, 537, 543, 545, 546, 563, 569, 579, 585, 586, 589, 601,603,604, 609, 628 Löpbom se Bom Löphål för klocklina (se även Sturk) 194, 196, 234, 268 , 420,426,427,434- 436, 437, 438, 439, 534, 535, 540, 554, 556, 557, 561, 574, 575, 580, 584, 631, 632, 634, 636 Lösfynd 133, 177, 178, 373, 374, 375, 454, 474, 475, 481 , 551 , 583, 587, 590, 591, 595, 596, 632, 633, 634, 635, 636 Maria 102, 124, 125, 134, 218, 242, 243- 251, 270, 356, 357, 358, 359, 360, 378, 393, 394, 408, 467, 471, 472, 487, 490, 492, 496 bebådelsen 244, 246, 250, 359, 360 trolovningen 244 Marias och Elisabeths möte 244, 246, 248, 250 med barnet 125, 248, 249, 270, 356, 357, 358, 359, 360, 378, 394, 487, 490, 492 tempelgången 243, 244 Maria Magdalena 12, 393, 394, 471, 484, 490, 491 , 492, 602 S:t Martin 22, 49, 469, 471, 510, 636 Martinuskorset se Minneskors Martyr 125, 157 Maskaron 218, 396 Masverk 12, 102, 105, 112, 116, 246, 249, 393, 447 Matta 149, 261 , 404, 505, 616 S:t Matteus, evangelisten 218 Milstolpe 284, 376 Minneskors 4 Martinuskorset 526, 527, 529, 594, 616 Rynings kors 16, 417, 418 Minnessten (se även Brudsten) 159, 178 Minnestavla (se även Hedengranstavla och Series Pastorum) 28, 158, 212, 224, 230, 231 , 232, 261, 262, 270, 370, 376, 393, 402, 404, 594, 616 Mitra 606 Moraklocka se Golvur Mortel 375 Moses 144, 393, 598, 602, 606 Munksten se Gravhäll Muralmålning se Kalkmålning Mynt 4, 7, 34, 177, 374, 375, 451 , 507 , 583, 590, 594, 595, 596, 597, 621, 630, 632, 634 Mållikare se Aln- och mållikare Måltidsrester 596, 632 Människohuvud (se även Narr) 452, 453, 459 Märla 375 Mässhake 129, 149, 152, 153, 228, 229, 259, 260, 261, 270, 366, 367, 368, 404, 417, 477, 478, 501- 503, 504, 593, 615 Möbler (se även Bord, Bänk, Kyrk- kista, Pall, Skåp och Stol) 132, 152, 232, 265, 269, 372, 407, 450,480, 506, 594, 616 Narr 452, 459 Nattvardskalk se Kalk Nattvardskärl (se även Kalk, Oblatask, Paten, Sked, Sockenbudstyg, Vin- flaska och Vinkanna) 127, 148, 150, 225- 227, 363- 365, 393, 398, 399, 476, 496, 498, 499, 592, 612, 628 Nattvardssilver (se även Nattvardskärl) 31 , 58, 253, 348 Necrologium Visbuense 283 S:t Nikolaus 134, 158, 525, 606, 609 Nisch (se även Sakramentsnisch och Sidoaltarnisch) 194, 208, 209, 242, 303, 304, 455 , 473 , 546, 551 , 555, 588 Nummertavla 127, 128, 148, 158, 159, 224, 240, 241, 253 , 345, 363, 398 , 428, 470, 473, 484, 494, 552, 590, 609 Nyckel (se även Lås) 105, 107, 135, 248, 309, 372, 462, 484, 506, 564,588, 594, 596, 613, 614, 633 Nyckelskylt 107, 309, 312, 449, 480 Nådastolen 234 Nål 591, 596 Obelisk 230, 231 Oblat 150, 234, 262, 263, 470, 471, 621 Oblatask 226, 364, 365, 366, 511 bleck 365, 476 mässing 475, 476, 592, 613 nysilver 399, 400 silver 148, 215, 254, 257, 365, 496, 498, 592, 613 tenn 255, 257 trä 127, 255, 475, 476 Oblatjärn 133, 233, 234, 372, 595 Offerkälla se Källa, helig Offerstock se Fattigbössa Oljekruka 139 Oljemålning (se även Tavla och Por- 661 trätt) 134, 137, 145, 217, 243, 244, 245- 247, 248, 249, 250, 270,469,473, 628 S:t Olof 12, 56, 57, 60, 131, 285, 355, 356, 357, 374, 375, 378, 393, 394,404, 467, 468, 492, 493 S:t Olofs kapell se Kapell Oratorium se Bönehus Orgel medeltida 474, 475, 481, 589 eftermedeltida 137, 139, 142, 145, 146, 147, 159, 206, 207, 211, 222, 223, 224, 225, 251, 252, 254, 268, 269, 362, 363, 398, 460, 461, 462, 474, 475, 476, 486, 494, 495, 496, 509, 511, 597, 603, 604, 609, 611, 621 , 628 Ornamentsten 180, 267, 285, 286, 288, 289 S:t Otto 203 S:t Ottos kapell se Kapell Pall altarpall 127, 218, 372, 404 hustrupall 127, 372, 595 pliktepall 127, 233, 327, 372 Paten 127, 148, 225, 226, 253, 254, 255, 259, 363, 364, 398, 399, 496, 498 , 592, 612, 613, 621 , 628 S:t Paulus 125, 139, 145, 147, 239, 242, 248, 393, 417, 501,502, 504,609, 629 Pelare (se även Kolonn, Kolonett och Pilaster) I , 10, 19, 26, 33, 34, 38, 42, 102, 104, 106, 107, 110, 112, 115, 120, 122, 123, 139, 197, 199, 203, 207, 224, 225, 226, 284,285 , 286, 298, 312, 314, 316, 317, 326, 330, 332, 333, 336, 341, 342, 344, 351, 431, 531, 532, 586, 590 Pergamenthandskrifter se Böcker S:t Petrus 12, 125, 135, 145, 147, 248, 249, 250, 259, 260 Piedestal se Krucifixstock Pilaster 139, 200, 218, 264, 353, 396, 398, 446, 569, 573, 578, 581 , 582, 583, 599, 602, 608, 609, 610 Pilgrimsmärke 373, 374 Pinoredskap 588, 591, 596 Piscina 495, 496 Pliktepall se Pall Portal medeltida 1, 12, 24, 25, 28, 30, 31, 42, 52, 53, 54, 58, 59, 101 , 102, 103, 105, 107, 108, 109, 110, 111, 112, 116, 118, 136, 139, 157, 188, 189, 191 , 197, 198, 199, 200, 201, 205, 210- 213, 289, 296, 297, 300, 301, 302, 309, 310- 312, 315, 323, 326, 327, 329, 330, 334, 346, 352, 424, 425, 428-430, 431 , 432-434, 437- 440, 446, 447, 449, 451, 452, 453, 454, 455, 457, 483, 510, 531, 532, 533, 536, 537, 563, 564, 568, 570, 583, 584, 630 eftermedeltida 106, 136, 176, 192, 208, 216, 236- 238, 239, 315, 390, 419, 449, 463, 467, 482-484, 487, 510, 601 , 602, 628 Portklapp se Dörring Porträtt (se även Tavla) 132, 151, 155, 407, 621 Postväska 234, 235 Predella 140, 349, 393 , 395, 396, 471, 490 Predikstol 31, 38, 39, 42, 115, J23, 125, 126, 129, 137, 139, 144, 150, 158, 159, 199, 205, 207, 210, 212, 217, 218, 219, 220- 221, 222, 240, 241, 251, 269, 270, 318, 320, 335, 336, 343, 345, 348, 351 , 352, 356, 361 , 377, 389, 396, 397, 398, 408, 428, 460, 461, 466, 472, 492, 494, 495, 510, 511, 536, 537, 564, 565, 585, 587, 588, 589, 600, 602, 603, 604, 607, 608,610, 614, 620, 621, 629, 630 Predikstolsfot 146, 221, 253 Predikstolskläde 261 , 505 Privet se Avträde Processionskrucifix se Krucifix Pulpet se Bokpulpet Pulpettak se Yttertak Putto 155, 471 , 472 Pyramidtak se Yttertak Pyxis 357, 378 Pärla 177, 591 , 596, 633, 637 Rannsakningar (se även Källor och Litteratur i resp avsnitt) 17, 18, 22, J67, 202, 283, 509, 627 Relik 125, 177, 283, 417, 469, 492, 525, 620 Relikgömma 128 Relikskrin 58, 378 Remstycke se Hammarband Remsölja 591 , 596 Ringkors se Kors Ringsölja 633, 637 Ristning 108, 309, 311 , 352, 403 Rosfönster se Fönster Rundkyrka 54, 64, 308, 334 Runinskrift 4, 9, 26, 108, 129, 130, 352 Runsten 3, 8, 13, 18, 26, 27, 28, 32, 33, 34, 42, 44, 46, 49, 130, 180, 181, 284, 285, 288, 290, 308, 324, 351, 376, 570, 620 Rynings kors se Minneskors Ryttarefigur 49, 132, 471, 472 Räfvelsk sten = sten från Reva! 22, 421, 425, 480, 509 Rökelsekar 128, 168, 227, 366 Röklin se Textilier Sadeltak se Yttertak Saga av Oskarshamn se Votivskepp Sakramentshus 58 Sakramentsnisch (se även Nisch) 58, 326, 343, 361, 378, 434, 438,450,473, 587 Sakramentskåp 233 , 352 Sakristia 19, 28, 43, 133 medeltida 103, 104, 110, 111, 112, 114, 115, 116, 188, 191, 192, 197, 201, 204, 205, 207, 216, 230, 233, 263, 292, 294, 295, 297, 310, 315, 317, 318, 319, 324, 325, 327, 328, 330, 332, 333, 335, 343, 346, 356, 361 , 377 eftermedeltida 103, 104, 105, 107, Il 1, 114, 116, 118, 120, 121, 123, 125, 126, 127, 128, 131, 132, 136, 137, 138, 139, 140, 149, 151, 157, 188, 191 , 192, 197, 201, 204, 205, 207, 216, 230, 233, 236, 238, 239, 242, 263, 288, 291, 292, 293- 295, 297, 314, 317, 320, 321, 336, 338, 339, 340, 345, 350, 364, 365, 367, 372, 392, 393, 407, 421 , 424, 425, 427-430, 432, 434, 438-440, 449, 450, 451, 454, 456, 457, 460, 462, 465, 466, 473, 476, 478, 482, 483, 485, 487, 510, 516, 531 , 535- 537, 568, 569, 571 , 581 , 585, 599, 600, 601 , 609 Sanctuarium 568, 576, 577, 580 Sanddosa 133, J55, 372, 407, 595 Series Pastorum 28, 132, 137, 141, 151, 159, 160, 407, 617 Sidoaltarnisch (se även Nisch) 536, 537, 564, 578, 579, 582, 583, 587, 589 Silverskatt 177 Sjökort 64, 65 Sjömärke (se även Brännspegelslykta) J 15, J 18, 123, 196, 198, 340 Sked av silver 127, 227, 253 , 364, 365, 366, 476, 592, 621 av trä 635 Skottglugg 102, 103, 108, 112, 289, 293- 296, 304, 305, 306, 307, 313, 318- 320, 321. 322, 326, 328, 331-333, 335, 662 349, 424--429, 432--434, 437-440, 444, 445, 448, 450 Skrin (se även Ask) 232, 372, 480, 594, 617 Skrud se Textilier Skulptur se Träskulptur Skyddshelgon se resp helgon Skyddsrum 321, 377, 455 Skyttevåning 111, 292, 294, 295, 304, 305, 306, 307, 308, 318, 319, 321 , 322, 323, 326, 330, 331, 332, 334, 335, 336, 377, 445, 450, 455, 562, 574, 576, 577, 582 Skåp (se även Sakramentsskåp) 132, 145, 217, 233, 239, 242, 372, 407, 480, 483, 487, 589, 594, 608, 617 Sköld se Vapen Sländtrissa av ben 637 Sockenbudstyg 127, 148, 226, 254, 259, 364, 365, 366, 367, 399, 475, 476, 498, 499, 592 Sockenmagasin 99, 115, 194, 212, 268, 324, 376, 529 Solvisare 28, 42, 58, 101 , 187, 292, 418, 423 Spannmålsmagasin se Sockenmagasin Sparbössa 589, 595 Spelbricka 591, 596, 633 Spik 591 Spiselomfattning 285, 337, 339 Spänger, beslag 364, 366, 378 Stapel se Klockstapel Stavkyrka (se även Hammarband, Syll och Träkyrka) 324, 541- 543, 544, 547, 548, 570, 571, 572, 573 , 574, 575, 587 Stenaltare se Altare Stenbänk se Bänk Stenkors se Andaktskors, Konsekra- tionskors, Kors och Minneskors Stenvalv se Valv Stiglucka 8, 10, 19, 28, 29, 30, 42, 98, 102, 108, 137, 190, 192, 214, 216, 267, 284- 286, 289, 291, 312, 314, 316, 330, 336, 345, 351, 370, 408, 418, 419, 420, 429, 436, 528, 529, 537, 601 Stocklås se Lås Stol (se även Brudbänk, Bänk och Pall) I 15, 126, 127, 132, 133, 218, 222, 232, 266, 335, 345, 353, 361, 362, 363, 372, 407, 473, 480, 506, 617 Stola 149, 261, 505, 594, 615, 616 Stop se Dopkanna Straffstock 133, 233, 372, 423 , 475, 595 Strävpelare 191, 192, 197, 203, 582 Ströning, paljett 591, 596, 633 Sturk (se även Löphål för klocklina) 194, 268, 420, 426, 427, 434--436, 437, 438, 439, 455, 542, 550, 574, 631, 632, 634, 636 Stätta se Klivstätta Svenska Fornminnesföreningen 51 Svenska Slöjdföreningen 51 Svenska Ostindiska Kompaniet 158 Syl 591, 596 Syll (se även Stavkyrka) 545, 547, 548, 549, 570, 574 Syndafallet 13, 360 Synål 591 , 596, 633 Tak se Innertak och Yttertak Takryttare 12, 15, 102, 104, 108, 112, 114, 115, 118, 120, 121 , 122, 187, 188, 198, 204, 205, 212, 284, 289, 290, 292, 323, 334, 335, 336, 340, 341, 344, 375 Takstol medeltida 111, 112, 190, 196, 200, 282, 295, 297, 304, 313, 326, 334, 340, 344, 350, 391 , 431 , 432 , 433, 442, 454, 455, 456, 457, 553, 563, 566, 569, 619 eftermedeltida 323, 391 , 462 Tavla (se även Altartavla, Hedengrans- tavla, Minnestavla och Porträtt) 42, 125, 126, 132, 139, 142, 143, 146, 147, 151, 155, 158, 159, 216, 232, 261, 371, 396, 407, 470, 471, 480, 484, 487, 490, 506, 588, 607 Textilier (se även Altarbrun, Antepen- dium, Brudpäll, Håv, Kalkduk, Matta, Mässhake, Predikstolskläde och Stola) 13, 22, 23, 58, 129, 149, 228-230, 259- 261 , 339, 348, 364, 378, 404, 407, 450, 451' 477-479, 503- 505, 511 , 591 , 593, 594, 596, 615 , 616, 620, 621, 629 Timglas 58, 99, 126, 221 , 231, 264, 265, 361, 388, 396, 397, 403, 405, 472, 494, 589, 607, 608 Timsten se Solvisare S:t Tomas 501, 502, 504 Torn l, 64 medeltida västtorn 3, 5, 7, 8, 12, 14, 15, 19, 24, 25, 27, 28, 30, 31, 35, 37, 42, 43 , 44, 47, 52, 53, 55, 59, 61, 62, 64, 65, 156, 157, 177, 178, 187, 188- 193, J94, 195, 196, 197, 198, 199, 200, 201 , 203, 204, 205, 206, 208 211, 212, 214, 215, 216, 222, 234, 236- 238, 239, 268, 289- 291, 292, 293- 296, 297, 298, 299, 300, 301 , 302, 303, 304- 306, 307, 308, 309, 310, 311 , 314, 315, 318, 321, 322, 323, 325, 326, 327, 330, 331- 333, 334, 336, 337, 339, 341 , 342, 343, 344, 351, 362, 376, 377, 419, 420, 421, 424-430, 431, 432--435, 437- 444, 445, 455, 456, 457, 460, 461, 462, 463--465, 466, 467, 473, 482, 484, 509, 510, 516, 525, 526, 528, 529, 531, 532, 533, 534- 563, 565, 566, 568, 570, 572, 573, 574, 575 , 576- 579, 580, 581, 582, 583, 584, 585, 586, 587, 588, 589, 595, 596, 597, 599, 600, 601 , 602, 619, 620, 627, 629, 630,631 , 632, 634, 636 medeltida östtorn 7, 10, 12, 14, 15, 19, 24, 25, 33, 34, 35, 37, 42, 52, 53, 64, 376,420,424,425,428--430, 431, 432--441 , 446--448, 449, 450, 456, 457, 460, 461, 462, 464, 466, 467, 473, 480, 509, 510, 516, 528, 531, 532, 536-538, 563, 565, 566, 567, 568, 569, 571 , 573, 575, 576- 579, 580, 581 , 582, 583 , 584, 585, 586, 588, 597, 620 eftermedeltida västtorn 42, 43, 98, 99, 113, 114, 117, 119, 120, 121 , 123, 127, 136, 137, 138- 140,205,214, 628 eftermedeltida östtorn 389, 390, 392 Tornhuv I , 176, 191 , 196, 198, 204, 205, 212, 214, 215, 216, 236, 237, 238, 268, 308, 322, 424, 425, 433 , 445, 450, 457, 460, 463, 484, 531,532,534, 555, 562, 572, 573, 574, 576, 578, 584, 600 Trabes 22, 106, 126, 361 Trampsten (-flisa) I 07, 108, J32, 421, 530, 564, 599 Trappa (se även Altarpodium) här upptas endast medeltida 42, 61, 62, 104, 105, 107, 108, 111 , 112, 120, 138, 156, 190, 191, 192, 193, 194, 195, 196, 197, 199, 200, 205, 206, 208, 209, 216, 239, 268, 294, 295, 298, 302, 303, 305, 307, 308, 317, 319, 320, 321, 322, 325, 328, 330, 331, 332, 333, 334, 336, 343, 344, 351 , 352, 370, 426--429, 435- 439, 440, 441 , 443, 444, 445, 448, 449, 450, 456, 461, 533, 534- 537, 540, 542, 544, 547, 549- 551, 555 , 556, 558, 559, 562, 566, 574, 577, 578, 580, 581, 631 , 634 Trapphuv 322, 377, 426, 427, 444, 445 Tribunbåge 107, 137, 143, 393, 449, 456, 567, 568, 572, 575, 577, 580 Triumfbåge (-mur) 40, 42, 53, 105, 106, 107, 115, 126, 190, 199, 200, 201 , 210, 2ll, 294, 298 , 312, 314, 315, 317, 326, 663 327, 330, 336, 343 , 344, 356, 377, 428, 431, 433, 435, 438, 440, 441, 446, 448, 453,455,457,460,470, 516, 563,565, 570, 571, 572, 573, 575, 579, 583, 605, 619, 620 Triumfkrucifix se Krucifix Tron (Fides) 139, 487 Trädosa se Dosa Träkyrka (se även Stavkyrka) 302, 308, 324, 325, 326, 331, 431 , 570, 620 Träsked se Sked Träskoning se Sturk Träskulptur (se även Altarprydnad, Altarskåp, Helgon och Krucifix) medeltida 8, 13, 33, 40, 41, 49, 50, 56, 57, 58, 60, 124, 134, 158, 243- 245, 248- 253, 283, 355, 356, 357, 358- 360, 361 , 378, 393, 394, 395, 396, 469, 471, 488-491, 492, 493, 588 , 602, 605, 606- 609, 627, 629, 635 eftermedeltida 132, 142- 144, 223, 239, 242, 470, 471 Tupp (Vaksamhet) 137, 198, 215, 236, 238, 289- 291 , 297, 323, 553, 600 Tympanon 105, 108, lll, 118, 157, 198, 201, 300, 309, 433, 451, 454 Tyska Orden 374 Törnekrona 250, 396, 404, 488, 489, 490, 605, 615 Uaknhus se Vapenhus Utgång se Dörröppning och Portal Valv av sten medeltida utan angiven form 1, 10, 13, 19, 31, 33, 42, 102, 104, 108, 114, ll5, 118, 120, 122, 201, 202, 203, 206, 217, 268, 290, 302, 335, 340, 342, 343, 377, 457, 532, 574, 583, 631, 632, 636 hjälmvalv 52, 53, 191, 326, 434, 435, 44 7, 448, 456, 531, 571, 572, 577 kryssvalv 12, 23, 38, 39, 43, 52, 53, 55, 58, 59, 105, 107, 110, 111, ll 2, 190, 197, 199, 200, 201, 206, 207, 210, 222, 295, 298, 311, 312, 313, 314, 317, 318, 319, 321 , 322, 328, 330, 332, 333, 336, 341, 344, 366, 383, 428, 429, 431, 432, 434, 435, 438, 446, 447, 449, 453, 457, 460, 461 , 467, 468, 564, 565, 569, 578, 579, 582, 583, 619 musselvalv 564, 565, 569, 578, 579, 583 , 619 tunnvalv 52, 53, 61 , 62, 192, 193, 194, 195, 196, 199, 204, 208, 209, 216, 234, 282, 295, 298, 302, 303, 307, 319, 321 , 322, 325, 327- 330, 332, 333, 336, 362, 383, 420, 426, 427, 429, 431 , 434, 435, 437, 438, 439, 441, 443, 445, 446, 448, 449, 455, 456, 457, 509, 524, 531, 533, 534, 535, 539- 541, 542, 545, 547, 548 , 549, 550, 551 , 552- 556, 557, 562, 573 , 574, 575, 577- 579, 580, 581, 584, 585, 586, 587, 589, 602 av sten eller tegel eftermedeltida utan angiven form 42, ll6 hjälmvalv 117, 136, 137, 141, 142 tunnvalv 236, 282, 304, 306, 336, 337, 339, 341 , 342, 343 , 344,450, 569 av trä eftermedeltida tunnvalv 40, 117, 123, 137, 139, 142, 209, 210, 217, 239, 240, 241 , 298, 299, 313, 317, 320, 324, 343, 344, 346, 347, 348, 352, 383, 426, 427, 428 , 429, 431, 432, 434, 435, 461, 484-486, 487, 535, 552, 553, 585, 600, 603, 604 Valvmålning se Kalkmålning Vapen (se även Begravningsvapen) 3, 4, 5, 6, 13, 22, 23, 24, 31, 33, 139, 159, 202, 203, 216, 217, 425, 479, 480, 496, 5ll Vapenhus av sten medeltida 102- 104, 111 , 112, 114, 116, 120, 129, 131 , 180, 188- 191, 197, 201, 202, 203 , 204, 206, 215, 289- 291, 294, 295, 297, 300, 308, 309, 323, 324, 328, 330, 333, 334, 335, 336, 339, 340, 345, 348, 351 , 363, 370, 424, 425, 428, 429, 431 , 432, 434, 437- 440, 446, 453, 454, 455, 457, 462, 509, 528, 531, 532, 536- 538, 564, 568, 569, 583, 584, 585, 586, 590 eftermedeltida 113, 114, 121 , 123, 137, 138, 139, 141, 192, 193, 208, 209, 239, 390, 392, 393, 426, 427, 484, 533, 534, 535, 539, 542, 550, 627, 628 av trä 10 Vigvattenskar 34, 190, 224, 226 Vimpel 290, 297 Vinflaska glas 254, 365 , 476, 592 silver 399 tenn 127, 226, 364, 476 Vinkagge 595 Vinkanna nysilver 365, 399, 400 silver 127, 148, 212, 226, 254, 256, 365, 498, 510 tenn 226, 365, 399, 476, 592 Vinkällare 107, 201, 431 , 441 , 447, 451 , 462 Vintratt 399 Visor 6, 17, 50 Votivskepp 27, 132, 151 , 232, 370, 371 , 393, 406, 480, 506, 594, 616, 617 Vägbom 101, 157, 179 Väggplåt se Ljusredskap Värmeäpple 589, 595, 621 Yttertak 15, 19, 29, 30, 37, 42, 43, 47, 52, 53, 98, 102- 104, 113, 114, 115, 119, 137, 138- 148, 156, 177, 178, 180, 188- 192, 196, 206, 215, 236- 238, 268, 285, 289- 291, 292, 295, 296, 305, 307, 320, 330, 331- 333, 334, 345, 346, 351 , 376, 389, 392 , 419, 420, 424- 430, 431, 440, 446, 451 , 457, 460, 461, 462, 463- 465, 481, 482, 483, 526, 528, 532, 534- 538, 551, 562, 563, 571- 573, 576- 579, 581 , 582, 584, 601, 602, 628 bräder 99, 111, 201, 297 flisor (kalksten) 207, 293, 323, 329, 339, 428, 432, 433, 437, 439, 450, 454, 455, 529, 531, 568, 585 skiffer 98, 180 spån 1, 3, 5, 7, 12, 14, 25, 64, 108, 111, 112, 116, 179, 189, 190, 198, 201 , 202, 203, 204, 289, 297, 323, 326, 335, 336, 340, 343, 344, 347, 350, 445, 450, 454, 462, 484, 531 , 532, 568, 569, 585, 586 tegel 12, 31, 64, 99, 136, 201, 202, 323, 339, 423, 428, 450, 484, 600 Yxa 633 Ängel (se även Kerub) 139, 221 , 223, 239, 253, 358, 360, 476, 599, 604, 614 Ättehage 156 Ätteplats 101 Örn 185, 499, 505 664 I SVERIGES KYRKOR , KONSTHISTORISKT INVENTARIUM, ÄR FÖLJANDE PUBLICERAT OM ÖLAND: Kyrkor på Öland. Inledning. Översikt av de skriftliga källorna. Öland band I: 1, volym I 08. ÅKERBO HÄRAD: Böda och S:t Olof, Öland band I: 2, volym 116. Föra kyrkor, Rättelser och tillägg samt Register till Öland, band I, Öland band I: 6, volym 142. Högby kyrkor, Öland band I: 3, volym 119. Källa kyrkor, Öland band I: 4, volym 128. Persnäs kyrkor, Öland band I: 5, volym 133. Under utarbetande: Långlöt, Löt, Egby, Gärdslösa. 142 KONSTHISTORISKT INVENTARIUMSveriges Kyrkor VOLYM 142 ÖLAND Band I, häfte 6 Åkerbo härad + Kyrka, kapell + Ödekyrka, kyrkoruin Större väg Gräns för mot ----- Häradsgräns 0 10 20 km ÅKERBO lfl Alb "" k + r/ 1 / / +Löt /'lgby SLÅ 0 T'JjBO HDtKö~i'ng/ ( .. /./ ;---' Bre9sätra RaP,plinge+/ • ;+ Långöre kap. f.v.. (S:ta Bi rgitta) / / ~ p~rdslösaI/ / Höigsru:_:_ffhR:i~:!~S HD Glömmlnge r ( I Algutstum · +Runsten + +'"'· I ALGUTSRUMS f 5 ' 1Z~ykap.Torslu~da+,' / r .Möckleby D ,) i åry Vicklef y / /andby esmo) MÖdaEBY HD + . . I ' IMorbylanga ]Stenåsa -'1----~ föfANDSKastlö(a J / r' ~ul'.~rstad "' l_ SODRA MOT med by GRÄSG DS l+Segerstad S.Möck1eo'y HD J./ l} räsgård +ventli{ge ~....., (S:t Johannes) KARTOGRAFISKA INSTITUTET Almqvist & Wiksell