•• Växjö ochOjaby SVERIGES KYRKOR SMÅLAND ANITA LIEPE SVERIGES KYRKOR KONSTHISTORISKT INVENTARIUM GRUNDAT AV SIGURD CURMAN OCH JOHNNY ROOSVAL PÅ UPPDRAG AV KUNGL VITTERHETS HISTORIE OCH ANTIKVITETS AKADEMIEN UTGIVET AV STEN KARLING, ARMIN TUULSE OCH PER-OLOF WESTLUND SMÅLAND BAND IV ALMQVIST & WIKSELL STOCKHOLM 1970-71 UTGIVET MED ANSLAG FRÅN STATENS HUMANISTISKA FORSKNINGSRÅD ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI AB UPPSALA 1971 SMÅLAND BAND IV VÄXJÖ PASTORATS KYRKOR SAMT R E GISTER TILL BAND IV . 500 1000At_cc_ + VAX JO ' - I 'Jor::,a.-:;;/,,·,,:J.:. fr!f ,...Jror- Detalj av karta över Växjö med de i band IV behandlade kyrkorna och kyrkogårdarna markerade. Utarbetad av J Söderberg, 1971. Som underlag har använts turistkarta över Växjö, utg 1970. Innehållsförteckning till band IV KARTA ÖVER VÄXJÖ IV FÖRORD TILL BAND IV VII VÄXJÖ DOMKYRKA av Evald Gustafsson och Marian Ullén VÄXJÖ STIFT - EN HISTORISK ÖVERSIKT av Lars-Olof Larsson 9 KYRKOBYG GNADEN av Evald Gustafsson 23 MÅLNINGAR av Marian Ullén 152 INREDNING OCH INVENTARIER av Marian Ullén 162 VÄXJÖ OCH ÖJABY KYRKOR av Anita Liepe ÄLDRE KYRKOR OCH KYRKOGÅRDAR 285 SKOGS LYCKANS KYRKA OCH KYRKOGÅRD 298 VÄSTRABO KYRKA 303 HÖGSTORPS KYRKA 307 ÖJABY KYRKA 318 REGISTER TILL BAND IV ORTREGISTER 361 PERSON REGISTER 364 SAKREGISTER 371 Förord till Småland band IV Småland band IV omfattar beskrivningar av Växjö domkyrka, försvunna och nytill- komna kyrkor i Växjö samt Öjaby kyrka, som även tillhör Växjö pastorat. Dessutom ingår register. Volymen om Växjö domkyrka (volym 136), som utkom föregående år, lagom till stiftets 800-årsjubileum, har författats av landsantikvarien fil lie Evald Gustafsson och antikvarien fil lie Marian Ullen. För beskrivningen av de övriga växjökyrkorna samt Öjaby kyrka och registerdelen (volym 143) svarar fil kand Anita Liepe. För övriga uppgifter i samband med beskrivningarnas tillkomst hänvisas till respektive volymers förord. Det är oss en stor glädje att detta band har kunnat fullbordas så snabbt och vi framför ett varmt tack till alla dem som på olika sätt medverkat. Stockholm i oktober I 971 Sten Karling Armin Tuulse Per-Olof Westlund Växjö och Öjaby kyrkor Växjö ochÖjabykyrkor VÄXJÖ, SMÅLAND BAND IV:2 Av ANITA LIEPE VOLYM 143 AV SVERIGES KYRKOR, KONSTHISTORISKT INVENTARIUM GRUNDAT AV SIGURD CURMAN OCH JOHNNY ROOSVAL PÅ UPPDRAG AV KUNGL. VITTERHETS HISTORIE OCH ANTIKVITETS AKADEMIEN UTGIVET AV STEN KARLING, ARMIN TUULSE OCH PER-OLOF WESTLUND Almqvist & Wiksell Stockholn1 1971 UTGIVET MED ANSLAG FRÅN STATENS HUMANISTISKA FORSKNINGSRÅD F OTO SÖREN HALLGR EN (där ej a nnat angives) G RAFISK F ORMG IVN ING VIDAR F ORSB ERG Beskrivningen av Växjö och Öjaby kyrkor är påbö1jad 1969 samt avslutad i december 1970. Excerperingen i VLA har utförts av Karin lngvarson. Översättning av bildtexter och sammanfattning till engelsk a av Albert R ead. Bildmaterial, anteckningar och ex cerpter f örvaras i ATA . Omslagsbilden återger Öjaby kyrka. Foto 1969. På omstående sida: Växjö domkapitels sigill (jfr fig . 7) ALMQVJST & WIKSELLS BOKTRYC K E RI AB U PPS A LA I 97 I Innehåll VÄXJÖ OCH ÖJABY KYRKOR Förord 281 VÄXJÖ KYRKOR OCH KYRKOGÅRDAR inledning 283 ÄLDRE KYRKOR OCH KYRKOGÅRDAR Hospitalskyrkan 285 Klosterkyrkan 288 Pestgrav 289 Tegnerkyrkogården 290 SKOGSLYCKANS KYRKA OCH KYRKOGÅRD 298 VÄSTRABO KYRKA 303 HÖGSTORPS KYRKA 307 NOTER 312 KÄLLOR OCH LITTERATUR 313 FÖRKORTNINGAR 315 SUMMARY 315 ÖJABY KYRKA Inledning 318 Kyrkogården 318 Kyrkobyggnaden 323 Byggnadshistoria 325 Inredning och inventarier 332 OTER 356 KÄLLOR OCH LITTERATUR 358 FÖRKORTNINGAR 359 SU MMARY 359 REGISTER TILL SMÅLAND BAND IV ORTREGISTER 361 PERSON REGISTER 364 SAKREG!STER 371 Förord Med föreliggande volym, författad av fil kand Anita Liepe, fullbordas publiceringen av kyrkorna i Växjö pastorat. Volymen innehåller även register till Småland band IV, vars första del, som utkom förra året, behandlar Växjö domkyrka. Beskrivningen av de moderna kyrkorna i Växjö har med nödvändighet getts en mera summarisk behandling än vad gäller de äldre monumenten. De är dock illu- strerade med såväl exteriör- som interiörbilder, likaså redovisas situationsplan och grundplan. Inventarierna beskrivs endast i urval. Vid arbetet i kyrkorna hai; vänlig hjälp lämnats av församlingarnas prästerskap och kyrkovaktmästare. Ett speciellt tack riktas till kyrkoadjunkt Lars Rye-Danjelsen, Öjaby, sjukhusintendent Ivar Berggren vid Sankt Sigfrids sjukhus samt landsanti- kvarie Jan Erik Anderbjörk och övriga tjänstemän vid Smålands Museum i Växjö. Landsantikvarie Evald Gustafsson, Lund, har välvilligt ställt material till förfogande för historiken över de nu försvunna kyrkorna i Växjö. Likaså har de berörda arki- tekterna välvilligt lämnat ut sina planritningar för reproducering. Som vanligt har dessutom värdefull hjälp lämnats av tjänstemän inom Raä, SHM och Nordiska Museet samt av andra med redaktionen regelbundet samarbetande fackmän på olika områden. Registerdelen har granskats av fil mag Hilda Kauri. Till alla dessa fram- för vi ett varmt tack. Stockholm i oktober 1971 Sten Karling A rmin Tuulse Per-Olof Westlund VÄXJÖ KYRKOR OCH KYRKOGÅRDAR Småland, Kronobergs län, Växjö stift Inledning Växjö, stifts- och residensstad i Växjö sti ft respek- tive Kronobergs län, ligger mitt i det sydligaste av smålandslänen, strax söder om Helgasjön, vid norra änden av den lilla Växjösjön . På grund av talrika fientliga härjningar och eldsvådor av stor omfattning under såväl medeltid som nyare tid har stadens a rkivalier till stor del gått förlorade, varför våra kunskaper om dess äldre historia är jämförelsevis ringa. Växjö nämns första gången i de bevarade skriftliga källorna 1J70, och platsen omtalas då som biskopssäte (Oänische Bibliothec III, s 138; Larsson, s 50). Stadsprivilegierna date- rar sig från I 342. Staden, som under medeltidens lopp utvecklades till kulturellt centrum och huvud- ort för hela Värendsbygden, har sannolikt uppstått kring en gammal handels- eller marknadsplats. Dess läge i en naturlig skärningspunkt mellan för- bindelseleder åt olika håll inom det gamla Värend stöder detta antagande (jfr ovan Växjö dom- kyrka, s 23 samt Berg, s 56 f). Förleden i ortnamnet Växjö torde kunna härledas ur det fornsvenska »vaegher», d v s väg. Namnets betydelse skulle sålunda vara »sjön vid vägen eller vägarna». Med hänsyftning på de småländska sjöarnas stora bety- delse som färdleder under vintertid kan na mnet möjligen modifieras till »sjön, där en eller flera vintervägar gå fra m». I detta sammanhang kan påminnas om att vintermarknader i äldre tider ofta hå llits på isen utanför en stad (Berg, s 62- 64; jfr ovan Växjö domkyrka, s 23). Den äldsta stadsbebyggelsen var sannolikt loka- liserad mellan två bäckar, Snickarebäcken i väster och Guldsmedsbäcken i öster, båda med utlopp i Växjösjön . Domkyrkan uppfördes i den lägsta delen av stadsområdet vid sjöstranden (se ovan Växjö domkyrka, fig 16). Ett helgeandshus, efter refor- mationen benämnt hospital, grundades senast i början av J300-ta let vid den nordöstra stranden av Växjösjön . Vidare uppfördes i slutet av 1400-talet ett franciskanerkloster i stadens västra del. D e till dessa institutioner hörande kyrkorna kommer att var för sig behandlas nedan . Som ovan antytts har Växjö upprepade gånger härjats av brand . Den danske kungen Erik Klipping antas ha bränt staden 1277 under ett krig mot Magnus Ladulås. 1570 och 1612 inträffade liknande katastrofer i samband med nordiska sjuårskrigets slutskede respektive kalmarkriget. Ytterligare öde- F ig 210. Evangelisten Matteus, figurskulptur från den av »Snickaren Jöns Pädcrsson från Asarums socken» år 1664 för Öjaby kyrka utförda predikstolen. Foto 1969. St Mallhew the Evangelist, a figure 011 the pulpit made in 1664 for Öjaby Church by "Carpenter Jöns Pädersson from the parish of Asarum''. 283 i VÄXJÖ KYRKOR OCH KYRKOGÅRDAR läggande bränder omtalas från åren 1658, 1799, 1838 och 1843. Helt naturligt har dessa händelser medfört att stadens äldre bebyggelse utplånats. Under 1900-talet har genom de senare decenniernas sanering av stadens centrala delar även den reste- rande 1800-talsbebyggelsen till stora delar för- svunnit. Växjö centrum uppvisar idag bilden av en helt modern stad med endast obetydlig prägel av sin mer än 800-åriga historia.1 Sedan årsskiftet 1970/71 ingår Växjö stad, som då hade 35 994 invånare, i ett kommunblock, benämnt Växjö kommun. 1711 anlades en pestkyrkogård i stadens södra Templum. ( del. 1807 påbörjades planering av en kyrkogård, senare uppkallad efter biskop Esaias Tegner, ca 500 m väster om den då vid domkyrkan befintliga och uppenbarligen överfyllda kyrkogården. För att fylla de behov, som uppstått genom den under de senaste decennierna nytillkomna bebyggelsen Växjös ytterområden har uppförts tre sk småkyrkor, Skogslyckans, Västrabo och Högstorps kyrkor, samtliga hörande till Växjö pastorat. Nedan läm- nas skilda beskrivningar av de ovan nämnda kyrko- gårdarna samt av var och en av de moderna kyrko- byggnaderna. Till Växjö pastorat hör även Öjaby. Fig 211. Växjö domkyrka med omgivande bebyggelse under slutet av 1600-talet. I förgrunden ses hospitalsbyggnaderna. Detalj av bild ur Suecia antiqua et hodierna. Foto N Lagergren 1970. Växjö Cathedra/ with surrounding buildings to1vards the ene/ of the 17th century. In the foreground are the hospital buildings. Detail from a picture in Suecia antiqua et hodierna. 284 ÄLDRE KYRKOR OCH KYRKOGÅRDAR Hospitalskyrkan Ett helgeandshus i Växjö, d v s en 111om staden belägen inrättning, närmast med karaktär av ålder- domshem men också utnyttjat som vårdanstalt för kroniskt sjuka, dock icke leprasjuka (jfr ovan Växjö domkyrka, s 13) omtalas första gången 1318 i hertigarna Eriks och Valdemars testamente (DS, s 342- 47). Fr o m reformationen benämns helge- andshuset hospital men torde ha fyllt samma funktion som tidigare. Hospitalet var beläget vid den nordöstra stranden av Växjösjön, inte långt från domkyrkan, och omfattade ett flertal byggna- der, bl a en kyrka, som sannolikt var av mycket enkel utformning. Hospitalet härjades av brand år 1702 och åter- uppbyggdes på samma plats 1705. 1793-94 upp- fördes en helt ny hospitalsbyggnad på det område där Sankt Sigfrids sjukhus nu är beläget, dvs vid sjön Trummen, sydöst om staden. 2 Vad beträffar hospitalets kyrka är de bevarade, skriftliga uppgifterna jämförelsevis knapphändiga. Föga är bekant om den hospitalskyrka som för- stördes vid branden 1702. Den torde ej ha varit fristående utan ingick som byggnadsdel i ett av de större hospitalshusen, sannolikt en träbyggnad. Däremot fanns en fristående klockstapel. På den välbekanta bild ur Suecia antiqua et hodierna, som visar Växjö domkyrka med omgivningar i slutet Fig 2 J2. Karta över Växjö hospitals tomt och åbyggnad, ut.fö rd J792 av F Girolla. Lantmäterikontoret, Växjö. Map ofsite of Växjö Hospital, by F Giro/la, 1792. av 1600-talet (fig 211), syns i förgrunden hospitals- byggnaderna. Klockstapeln framträder tydligt och man kan möjligen våga förmoda att kyrkan var inrymd i huset närmast framför stapeln. ,. . Ojtrå· /./I. Il 4f'ea:.t.c ao ,, ,f I I 285 ÄLDRE KYRKOR OCH KYRKOGÅRDAR I si utet av 1600-talet förefaller flertalet av hospi- talets byggnader att ha varit i mycket dåligt skick och i behov av reparat ion. Hospitalets dåvarande syssloman och predikant Joha nnes Wretinus3 in- lämnade 1698 till domkapitlet ett förs lag till om- byggnad av inrättningens huvud byggnad. Han vädjar samtidigt bl a »att Ven: Consist : täcktes gifwa ordres när och huru byggias skall a ntingen som förr warit eller som medföljande afrithningh uthwijsar, eller a llenast Een lijten Kyrka fram för fattigstugan i Söder upsättes, således att a llenast een wägg sampt dör och fö nster öfver dören blifwer Emi lla n stora fatt igstugan och kyrkan Jämbwähl fö nster på bägge sijdorne på gaflen Emilla n fattig- stugan och Kyrkian på Norre sijdan för fattig- stugan, Een först uga afdelt till in- och uthgångh, både till gården och Locum Privatum, der emoth Norr uth een dörr eller Fånestuga».4 Det p lane- rade nybygget drog dock ut på tiden och det är ovisst huruvida det a lls kom till stånd . Som skäl för dröjsmålet anförs bl a att »Scholae Byggnaden och dhe andre Cronehusen ... ännu ståå i Byggnat och perfectioneras måtte».5 Efter branden 1702, (se ovan) måste emellertid hospita let byggas upp på nytt. Som a rkitekt in kallades stadsbyggmästa- ren i Eksjö, Lars H öflin (jfr ovan, Växjö domkyrka s J J 4, J 17), men nybyggnaden kom trots detta att utföras efter förs lag av Wretinus, vi lket föran lät Höflin att i en skrivelse till domkapitlet ge uttryck för sin stora förtrytelse. 6 Beträffande kyrkan före- fa ller Wretinus ha frå ngått sitt förs lag från J 698 (se ovan). Av en karta med tillhörande beskrivning från 1792 (fig 212) framgår att kyrkan ingick i huvudbyggnaden, det s k »Hospitalshuset», vilket var beläget på sj ukhusområdets västra del och hade ena lå ngsida n vänd mot Växjösjön. Kyrkan omgavs i norr av »Sjukstuvan», i söder av »Dårhuset» och i öster av »Förstuvan». Byggnadsmaterialet var trä. Räkenskaperna för 1705 omtalar två fö nster »mil- Jan Kiörkan och patient-stugorna» samt två fönster »Uti Sacristijgan», den förstnämnda anordningen »på dhet dhe patienter som inthet komme up uhr sine sängar må merendels höra på Gudztiensten».7 I ett protokoll från en husesyn 1722 beskrives kyrkan sålunda: »Kyrkan består av a lta re, predike- stol, bänkar, en liten sakerstiga med dörr, gångjärn, lås och nyckel lika ledes kyrkodörren behållen ( 11 fö nster, 14 bänkar).8 Även Samuel Rogbergs be- skrivning från ca 1770 verifierar ovanstående (Rog- berg, s JJO). Omfattande reparationer på huvud- byggnadens väggar och ta k utfördes 1724.9 Taken var täckta med »Näfwer och torf» och man be- slutade nu att byta ut förstugans taktäckning mot »Bräder och Tiärande». Kyrkan torde i li khet med övriga hospitalsbyggnader ha rivits då nytt hospi- tal J 793- 94 uppfördes på a nnan plats (se ovan). Beträffande klockstapeln omtalas reparationer ett flertal gånger. 1682 synes den ha byggts om helt och hållet (räk). 1696 heter det att man till stapeln behöver »twänne biälkar a 16 eller 18 alnar lå nga till stötter, emädan thet helt ostadigt ä r, och be- fahras att dhen kullfaller emedan han eij har fäste i dhen gambla stuguwäggen».10 Även k lockstapeln måste återuppbyggas efter branden 1702. I 1705 å rs räkenskaper omtalas »klåckestapelens bespänande». 1724 avgjordes att dess »stolpar kunde bättre Con- serveras för wattn och rottnad widh jorden som elliest ofelbart falle r öfver ända, sampt des Tak rensas och tiäras».11 Hospitalskyrkan ägde en k locka, som ä nnu, i omgj utet skick, är bevarad och används vid Sankt Sigfrids sjukhus. Klockan (fig 213) bär runt halsens övre del inskriptionen: IESVS CHRISTVS HILPE os ALLA FATIGA 1574 samt runt slagringen: KOPIERAD OCH OMGJUTEN AF K. G . BERGHOLTZ & C012 I STOCK- HOLM ÅR 1902. Halsen pryds även av ett antal medaljonger. Vikt 50 kg, före omgjutningen 45 kg. Hänger nu i en k lockstapel av trä, uppförd 1968. Var före detta år placerad i ett träd och änn u tidi- gare i en stapel, a ntagligen till kommen i samband med det nya hospitalets byggnad på 1790-talet (se ovan). Övriga inventarier fr å n det gamla hospitalets kyrka är samtl iga försvun na. Inv 1586 omnä mner en kalk och en paten med den sammanlagda vikten av 20t lod . Inv 1658 upptar följande: » l Kalk med pateen om 18 Loods, I Skeed brutit Sölffuer om 1t Loods; Bööker: 1 Svensk Biblia medh Brickor in fol. , 1 Svensk Psalmbok in quarto Rubecchij ; Kyrkio kläder: 1 Messe haake aff Svart Taaft, l Messe Särk aff Svenskt Lärufft, 1 Hwijt ullet Altare Kläde, 1 Alta re kläde af röödt da masst, I Hwit Kalk kläde med rööd t Sölke, J Hwit Drelss Handkläde, 1 Ullet Altare Kläde». 1682 tillkom ett 286 HOSPITALS KYRKA N »Hwit förhängsla för Altaret», 1684 »2 st diske- k läder, ett af Silketyg och ett af lärvft Silksytt». 1700 har man anskaffat en handbok och en ny psalmbok, 1711 även »Nya Bibeln». Att döma av inventarieförteckningarna efter 1702 kunde fler- talet av kyrkans ägodelar räddas undan branden detta år (jfr ovan). Inv 1711 upptar vidare »1 st ny mässehake af rödt damast med Bordering och galoner stofferat, förärat af handelsmannen Måns Lind, 1 st nytt Altarkläde af rödt Kläde och duuk öfwer af Klosterlärvft med en hwit Spetz omkring af Högwyrdige Hr Biskopen Cavallius13 förährat». Vidare »l Borderat diskkläde, 1 st Handduk, 2 st stora Jiusastakar af Tehn, 1 st Liusarm af Messing», samtliga skänkta av »H Doctor Lindelius». Slutli- gen »l st Mässesiorta af Slissing ( = tyg från Schle- sien) Oeconomus Wretin (se not 3) förährat». 1721 upptas »l st Lius Krona med 5 pipor till Hospi- tahlet förährat af handelsman Hr Päder Jönsson i Wexiö». Sannolikt hängde den i kyrkan. Samma inventarieförteckning nämner även »l st Billd: ... öfwer altaret hängande, förährat af Skräddaren Mäster Friedrich Duse, ... 1 st Timmeglas med 4 glaas förärat af Doct. Hr. Rector Magn" Kiellberg, 1 st: Låda med foot under till Mässeklädernas för- warande, förährat af Hr Rådman Måns Lindh, 1 st Teenstop». 1727 skänktes av »Herr Assessoren Gabriel Branting 1 st kostbar Silfuer Håf», enligt inv 1732 försedd med »en Jijten Silfwerklåcka». Sistnämnda inv upptar även »2 ... liusplåtar ... förährade af Her Rådman Måns Lind».14 Då det nya hospitalet uppfördes 1793- 94 an- ordnades en kyrksal i »stora dårhuset», som förstör- des av brand 1824. Två år senare byggdes på sjuk- husområdets östra del ett nytt »dårhus», där även en gudstjänstlokal inrymdes, vi lken dock ej var färdig för användning förrän 1863. Denna kyrksal, som ännu utnyttjas och vars interiör är utformad som en samtida Jandskyrkas, har sannol ikt inte undergått några senare anmärkningsvärda föränd- ringar. Bland inventarierna märks orgeln, an- skaffad 1861 och utförd av orgelbyggaren C A Johansson, Nöbbele (se M Ullen, Drev och Horna- ryd , not 45). Fasaden i empiresti l är uppställd på Fig 213. Kyrkklocka från Växjö gamla hospital, nu till- hörande Sankt Sigfrids sjukhus. Gjuten 1574, omgjuten 1902. Foto R Pettersson 1968. Church bel/ from the old Växjö Hospital, naiv belonging ta St Sigfrid's Hospital. Cast in 1574, recast 1902. läktarbarriären och har ett rundbågigt p ipfält i mit- ten, vilket flankeras av två lägre rektangulära pip- fält samt ytterst av två höga rektangulära pipfält. Den är målad vit med förgyllda lister och ornament i empirestil. Spelbordet är placerat på orgelhusets ena gavel. Orgelverket har 7 stämmor, en manual och bihangspedal. Verket restaurerades 1969 av orgelbyg- garen Anders Persson, Viken (se ovan Växjö dom- kyrka, not 197). (Uppg lämnade av R A Unner- bäck, Raä.) I byggnadens övriga lokaler är numera bl a ett patientbibliotek inrymt. En kyrkogård, belägen på det nuvarande sjuk- husområdets norra del, anlades 1827 och ut- vidgades 1860 i norr till ungefärligen dubbel stor- lek. Den omges av en gråstenskallmur och har en ingång i söder. Flertalet begravningar har ägt rum före 1900. Används numera ej . 287 Klosterkyrkan Franciskanerklostret i Växjö, Smålands yngsta kloster, torde ha grundats år 1495, då Birgitta Haraldsdotter15, änka efter riddaren Knut Grundis, till gråbröderna i staden överlämnade bl a sin gård Eknaholm i Tjureda socken med all den jord som hörde till gården. Klostret uppfördes i den då- varande stadens västligaste del, omedelbart innan- för den västra tullporten, d v s i det nuvarande kvarteret Klostret, som begränsas av Storgatan, Bäckgatan, Norrgatan och Klostergatan. Klost- rets verksamhet blev dock inte långvarig. Som en följd av Västerås riksdag 152716 upplöstes brödra- skapet i början av 1530-talet. 1531 fick Gudmund Spegel,17 den förste domprosten efter reformatio- nen, i uppdrag av kungen, dvs Gustav Vasa, att ta till vara och fördela klostrets tillgångar. 1545 lät kungen hämta sten från det övergivna klostret till slottsbygget vid Kronoberg (jfr Larsson, s 350). 1570 förstördes klosterbyggnaderna ytterligare av danska trupper och 1662 hämtades åter byggnads- materia l därifrån, denna gång till ett fängelse i staden. En karta från 1658 (fig 214) upptar bl a »Een gamall Closter Muhr förfalen». En något yngre karta, närmare bestämt från 1697,18 visar »gambla Klåsterplatsen och däss Rudera». Ännu under 1700-talets förra hälft skall lämningar av klosterbyggnaderna ha varit synliga.19 Vad beträffar den till klostret hörande kyrkan är mycket litet bekant. År 1907 då fastigheten Stor- gatan 18, det sk Feukska huset, uppfördes kom delar av klosterbyggnadernas grundmurar i dagen. Ingen utgrävning eller dokumentation gjordes, bort- sett från de iakttagelser, som tecknades ned av Pehr Gunnar Vejde20 och som bevarats i hans sam- ling av notiser och hänvisningar, nu tillhörande LUB. Enligt dessa anteckningar var kyrkan sanno- likt uppförd av sten till skillnad från övriga kloster- byggnader som troligen var trähus. Kyrkobyggna- den bestod av ett rektangulärt långhus och ett kvad- ratiskt, rakslutet kor. Kyrkans grundplan, som förefaller ha varit av en för medeltida landskyrkor van lig typ alltifrån det stora kyrkobyggnadskedet på 1100-talet och framåt (jfr A Liepe, Bergunda och Öja, s 64), kan möjligen tyda på att kyrkan vari t äldre än klosterbyggnaderna i övrigt och sålunda utgjort anledning till att klostret förlades till denna plats.21 Enligt Vejde fanns också en klockstapel av trä. Att klostret haft egen kyrkogård visas av Fig 214. Karta över Växjö, utförd 1658 av H Ruuth. LMS. Map of Växjö, by H Ruuth, 1658. Oeom elrisk Delineation lit..rr Växijöö stadh lJOm han f(ir E ldcn:s lif1't't'fll1cndc hafrt:r 1•arit fundcr/JI h6r jcmpl un DNMin, :som man nu hafvu /I/nit/ honom /dia uppbrfog1U aom dcnff Svarta Pr ir:kn"1f1<'n u/hl'faar '"Rita/ A:o /6.S8 d. JO No••cmh:r af Nolnrum Expllcntlo. 2. Domkyrklon och KyrklegArden. 3. Skohlon. 4. Kyrkle Tompler be:bygde. och befriJode frbn elden, bee- vislos of lccloribus. .5. Kyrkielbmpl Obygd och 5ldlllndl. 6. 8ispg.-'Jrden bel<'tgen. 7. Blspens Jbmpl eller bohl en deel Hård'1:vol1 och dels sldll:lndl. 8. Öslergbrden belllgen, 5om brukos för SlUeriJ under Sol. Guslaf L005 orMngar medh e:e:n Tbmpl der jllmp/e som lil. A ulhvisar. 9. Hosspilolel be\ligel. 10. Enn Blick som kan lbla 5ig Rl!. l lo efler den Nylo De5seln som prickningen Ulh\•isnr. 11. De:e qvorle:ren som of f..lden Ingen huus knulh bld lembnodl. 12. Der nbgro hus btefve: 1genle:mbnade: af Elden 13. Een gomllll Closler Muhr förfolen. 14. El! Fbnge:huus. 16. Ell Pbloskebruk som hö rer Ö fversr:n Wl:lll:ne H:r Hugo hllmmclrohn 1111. 16. Der kyrkioherdegllrden l:lhr belägen. 17. Ell gl:lrde enskijldl 1111 kyrkioherde:g6rden. dels hög ... och een deels sidll:lndl, omlslondes rill 5fode:ns Urhvid 1 (londc. 16. E rl sankt Karp dijke lill Ky rkloherdegtlrden ml!.sl igen grod!. 19. Ell <1varter och ifr6n Elden befriat. DmN l..ona..,.otn1........,ukt1011 • •llM· ,..,..._ Aloftal'bl ~Oplo •• onp..lU,,1"- •llM 11 lolNlll"flflftnu. 288 skelettfynd, gjorda bl a i samband med gatuarbete utanför fastigheten Storgatan 18 (Smålandsposten 10.1 1957). I ett brev från Gustav Vasa till Gudmund Spegel, daterat den 21.1 153122 erhåller den senare kvittens på det silver han för kungens räkning beslagtagit från klostret, d v s elva kalkar med tillhörande patener, vilka tillsammans med »något annat smått sölf» vägde 28 lödiga mark och 6 lod ( = ca 7 kg), en förgylld monstrans, vägande 9 lödiga mark och 2 lod ( = drygt 2 kg) samt en skål och ett silver- bälte, vardera med en vikt av 12 lod ( = ca 150 g) (Källström, s 303). Klostret hade alltså förfogat över avsevärda rikedomar. Kungen påbjöd även att klosterkyrkans mässkläder skulle skänkas till fattiga sockenkyrkor i Växjötrakten (Härenstam, s 84). Ytterligare uppgifter om klosterkyrkans in- ventarier saknas. l en notis från I554 omtalas »Sandåcher ij Munckgerdeth, som s eti Jörens cape! stod på». 23 Formuleringen tyder på att kapellet redan då var försvunnet eller åtminstone raserat. 1557 och vid flera senare tillfällen omnämns platsen som »Scte Jörens Lyckia».24 1668 »attesterades att ingen wet Pestgrav I Växjös södra stadsdel, på gårdsplanen utanför fastigheten Tegnergatan 4, finns på en låg kulle en liggande, rektangulär gravhäll (fig 215) av kalksten, vars inskription nu är i det närmaste helt utplånad. Enligt en äldre uppteckning27 har inskriptionens lydelse varit följande : HÄR HWJLA / SAL. GUDM: KROK I INGRI NILS: DR LINDH I MED I DERAS 3:NE BARN I CATHARINA I MOSES OCH BENJAMIN I DÖDE l PÄSTEN / ÅR I711. UTI AUG. Vidare under ett kors: TÄNCK PÅ IESUM CHRISTUM I SOM ÄR UPPSTÅNDEN IFRÅ / THE DÖDA / 2 TIM. 2: 8 / AF A. KROK. Hällens mått 173 x 114 cm. Jon Gudmund Krok var han- delsman i Växjö, och gravminnet tillkom på initiativ av ett fjärde barn, Annika Krok, sedermera gift med handlanden och borgaren i Växjö, Olof Olofs- son, och givare till en av Växjö domkyrkas klockor (jfr ovan, Växjö domkyrka, s 227 och not 227). PESTGRAV hwar ödes lyckan Sancte Jörans b:cth belägen är».25 Av flera äldre växjökartor, bl a den ovan nämnda från 1697 (se not I 8), framgår emellertid att det sk Munkagärdet ungefärligen motsvarar det om- råde som idag begränsas av Kungsgatan och dess förlängning Kungsvägen, Storgatan, Västergatan samt den höjd, där nuvarande Ringsbergsskolan ligger (se karta). Inom detta område var fran- ciskanerklostret och dess kyrka belägna. 1545 hade, som ovan nämnts, material hämtats från det övergivna klostret till slottsbygget vid Kronoberg och det är troligt att kyrkan i första hand utnytt- jades som stenbrott (jfr ovan). Antagandet att »Sett Jörens cape!» är identiskt med klosterkyrkan ligger alltså nära till hands, men det är också möj- ligt att kapellet varit självständigt i förhållande till klostret. Det är bekant att Sankt Göranskulten nådde sin höjdpunkt under medeltidens slutskede,26 vilket emellertid ej kan anses bevisa att kapellet uppförts under denna tidsperiod. På grund av be- fintliga uppgifters knapphet måste frågorna beträf- fande ovan omtalade kyrkors datering och even- tuella identitet lämnas öppna. Fig 215. Pestgrav från 1711 i kvarteret Vulcan, Växjö. Foto 1970. Plague grave, dating from 171 I, in the Vufcan quarter, Växjö. 289 ÄLDRE KYRKOR OCH KYRKOGÅRDAR Detta gravminne är den enda synliga påminnel- sen om att det område, som nu utgör kvarteret Vulcan vid Tegnergatan, år 1711 utsågs till pest- kyrkogård; vilken även torde ha använts under koleraepidemien 1834. 28 Den nuvarande bebyggelsen kring pestgraven Tegnerkyrkogården Den s k Tegnerkyrkogården är belägen i det centrala Växjö, ca 500 m väster om domkyrkan. Kyrko- gårdens nuvarande utsträckning framgår av fig 217. Den begränsas i norr av Sandgärdsgatan, i öster av Västergatan, i väster av Liedbergsgatan samt i söder av järnvägssta tionens område. Kyrko- gården omges av en tegelmur, avtäckt med galva- niserad plåt. Huvudingången befinner sig i öster och i samma väderstreck, nära det sydvästra hörnet, finns ytterligare en ingång. Vidare finns två in- gångar i norr samt en i väster. Samtliga stängs av järngrindar. I kyrkogårdens sydöstra hörn upp- fördes 1951 en personalbyggnad, utvändigt klädd med rött fasadtegel. Byggnadsförslaget hade upp- gjorts av länsarkitekten Hans Linden, Växjö. Redan i slutet av 1700-talet diskuterades anlägg- Fig 216. Pestgraven med omgivande bebyggelse före 1950-talets förändringar. Foto J E Anderbjörk 1946. Små! Mus. The p/ague grave with ils s11rroundi11gs before the changes af the 1950's. härrör från slutet av 1950-ta let. Tidigare låg vid gravkullen, som då var omgiven av ett lågt järn- staket, en tvåvåningsbyggnad, benämnd »Templet» (fig 216) efter den godtempla rloge, som ursprungli- gen var inrymd i husets bottenvåning. ning av en kyrkogård i Växjö som komplement till den vid domkyrkan befintliga. I 784 gjorde provin- sialläkaren J G Colliander i ett memorial till sockenstämman påpekanden både om platsbristen och om de hygieniska olägenheterna beträffande fortsatta begravningar i och runt domkyrkan, av vilka anledningar han föreslog anläggande av en ny kyrkogård (st prot). På grund av socken- stämmans till en början negativa inställning till detta förslag förflöt mer än tjugo år innan något beslut i frågan kunde fattas. I 807 inköptes emeller- tid för 333 Rdr 16 skill det sk »Herlinska sand- gärdet29 till en Begrafningsplan», ett område med en utsträckning av enligt dåtida måttsystem två tunnland och tolv kappland (räk 1807- 08). För- slaget till planeringen, som torde ha påbörjats om- 290 TEGNERKYRKOGÅRDEN w 0 S ..--\ N D L__ ~ IJl)R l< A JÄRNVAGSG @tZJG2 1 B EGRAV N I N GSKA PELL 2 ES1\I AS T EGNERS G"-AV 3 CRISTINA NILSSONS 1\ \1\ USOLEUA\ ,Il 10 0 10 20 30 -lO 50 100 150 200hl 5 IT UAT IO l I SPLAl'\1 Fig 217. Situationsplan över Tegnerkyrkogården, 1: 3 000. Uppm J Söderberg 1971. General plan of the Teg ner Cemetery. gående, är signerat F M Pi per,30 l 807 (fig 218) och godkändes av K Maj :t samma år. Arkitekteff Piper utförde även ritningar till ingångar, »Stacquet- pelare» och järnstaket.31 Att kyrkogårdsinhägnaden delvis utgjordes av järnstaket och delvis av trä- staket framgår av räkenskaperna för l 808 och 1809. Kyrkogården togs sannolikt i bruk 1809.32 Kyrkogården har sedan förändrats till storlek och utsträckning ett flertal gånger. Redan 1813 omtalas »ett till Begrafningsplatsen inköpt jord- stycke» (räk). 1824-26 torde kyrkogården ha ut- ökats avsevärt då man dels inköpte »Sandgärdet af Prosten C. Heurlin»33 för 1000 Rdr, dels två mindre jordstycken av respektive »Murmäst. Svens- son» och »Gördelmakaren Fagerström». Vidare förefaller det som om man 1825 även sålt ett mindre stycke av kyrkogårdsområdet (räk 1824- 26). 1827 omtalas utan närmare precisering »Stenmurs an- läggande» (räk). Kyrkogårdens utsträckning år 1838 framgår av fig 219. 1860 inköptes ytterligare sjutton kappland av åker- och ängslyckan Sand- gärdet (se not 29), d v sett område i väster (st prat; se fig 220). 1862 beslutade man att i samband med planeringen av den nya kyrkogårdsdelen byta ut den äldre inhägnaden mot murar av »parmsten» (st prat). Enligt en tidningsartikel 1863 (Nya Wexiö- bladet 9.1) skulle »sprängstensmur» uppföras i söder och väster samt spjälstaket i norr. Det nya kyrkogårdsområdet invigdes 1865. 1870 företogs en ny utvidgning, denna gång i nordöst. Det område, som nu införlivades med kyrkogården, hade tidi- gare gått under namnet »Långska trädgården» (st prat). 1882 beslutade man att med ledning av stadsträdgårdsmästarens i Kalmar, Aug Erikssons uppgjorda förslag »försätta kyrkogården i ett tids- enligt och värdigt skick» (st prat). Åtgärden nöd- vändiggjordes sannolikt av Sandgärdsgatans fram- dragande till nuvarande utsträckning, varvid kyrko- 2 - 711674 Växjö och Öjaby ky rkor 291 ÄLDRE KYRKOR OCH KYRKOGÅRDAR '. \ \ ' .. · ·' .A. gårdsområdet torde ha minskats avsevärt i norr. Som kompensation utökades kyrkogården i öster genom expropriation, va rtill K Maj:t gav tillstånd 1884.34 Det nya området anlades som park, ett första led i en då avsedd omdaning av hela kyrko- gården till parkområde (se not 34). Antagligen flyttades vid detta tillfälle kyrkogårdens kapell (se nedan). 1886 invigdes ännu ett nytt kyrkogårdsparti, beläget i väster och sträckande sig till Fabriksgatan , dvs nuvarande Liedbergsgatan. 1894 ersattes stenmuren mot den då nyanlagda bangården med ett järnstaket (st prot). 1903 gjordes ytterligare en tillökning, denna gång i norr. Invigningen av den nya kyrkogårdsdelen kom dock ej till stånd förrän tio å r senare (Nya Wexiöbladet 31.8 1903 och 22.9 1913). 1923 togs det ovan nämnda, som park avsedda området i öster i bruk som begravnings- plats . 1921 uppges kyrkogårdsinhägnaden i norr och väster endast ha utgjorts av häckar och i söder, .t .?rr·.;t.:.,~ m . /,.,.',.,/ '7,/,.' '%"'"" ·( /-•· f ; I / t'.' ..1/' .:.....<-< ·*.1. F~~ -· .r--·:,1•·r .. --.;r.r, d / ,{,, ••J---.._;, . ' " t.:...r·• //;,t. rk ..... .. - . ... t"··'-- ·';.-v. "' /1:- h-1- . • 11..tj. /i.:. .. - ~·. =-er mot bangården, av ett lågt gjutjärnsstaket på en stödmur (jfr ovan ; se not 34). Nuvarande tegelmur uppfördes 1941 efter förslag av arkitekten Adolf Wiman, Växjö (se nedan, Skogslyckan). I samband med en nu (1971) planerad breddning av Sandgärds- gatan kommer kyrkogården att ytterligare minskas i norr (jfr ovan). Kapell Ett begravningskapell , byggt i nyklassicistisk stil (fig 221 ), är beläget på kyrkogå rdens östra del. Byggnaden , som är uppförd av trä och utvändigt reverterad och avfärgad i gulgrått, är rektangulär med ett halvrunt utsprång i väster. Östfasaden, där huvudingången befinner sig, domineras av en öppen portik med fyra fristående kolonner som i fasaden motsvaras av halvkolonner. Takfot och gavel- stycken orneras av en tandsnittslist. Taket är plåt- täckt och östra gavelnocken krönes av ett förgy ll t 292 TEGN~RKYRKOGÅRDEN Fig 219 (t h). Tegnerkyrkogården 1838. Deta lj av karta över Växjö, utförd av .i:n.rt11...;t11t>/nr A Lekander. LMS. f" ' The Tegner Cemetery, 1838. Detai/ from \WJE)U(Ö '$1C'JMD a map of Växjö by A Lekander. >:..r•.c!t ,,11r.;,...,...1.... ,1 Hy~~· '"'1.1\..,.,.,. ;tt~.f.'.....1-;. I' ( /•.J/lol/tf.1· 1a:rn Fig 218 (tv). »Plan t ill anläggande af Begrafningsplats för Wexiö Stad». F M Piper 1807. RA. " Plan for the establishment ofa Cemetery for the City of Växjö". F M Piper, 1807. k,ors. I en källare under kapellet finns bisättnings- lokaler och förrådsutrymmen. Kapellets byggnadshistoria har länge, på grund av bristen på skriftliga uppgifter, betraktats som dunkel. Sannolikt har det uppförts först på 1850- talet. På den ovan nämnda planritningen från 1807 (fig 218) bryts inhägnaden i väster av en markering för en byggnad och i den beledsagande texten heter det: »Plats för ett Begrafnings Capell eller större lik hvalf till framdeles upförande». Räkenskaperna från tiden omkring kyrkogårdens anläggning näm- ner ingenting om ett kapell. Ej heller visar plan- ritningen från 1838 (fig 219) någon byggnad som kan tolkas som en kapellbyggnad. Dessa omstän- digheter torde bevisa att kapellets uppförande icke planerats i samband med kyrkogårdens anläggning. Däremot utfärdades den 19.7 1850 kallelse till »ordina rie sockenstämma», där man bl a skulle besluta »Om uppförande å Begrafningsplanen af ett Capell, att begagna wid jordfästningar» (Nya Wexiöbladet). Vidare finns i YLA en »Ritning till Begrafnings Capel å Wexjö Kyrkogå rd» (fig 223). Den är signerad »Wexjö den 10/ 1 56 J. P . Lind»35 och är »G illad och antagen vid a llmän socken- stämma den 21 Februari 1856». Ritningens kapell är en rektangulär stenbyggnad, utvändigt artikulerad med pilastrar samt med ett polygont utsprång vid ena kortsidan. Stilen är nyklassicistisk men i övrigt företer försl aget från 1856 påtagliga olikheter med den nuvarande bygg- naden. Skiljaktigheterna kan vara beroende av flera senare ombyggnader (jfr nedan) men mest sannolikt är att ritningen reviderats i efterhand eller endast använts som inspirationskälla vid kapellbygget. 293 Fig 220. »Karta öfver Wexiö Kyrkogård och Sandgärdet». A Liedberg 1860. LMS. ,~.... "Map af Wexiö Cemetery and Sandgärdet''. A Liedberg, 1860. Fig 221. Tegnerkyrkogården. Tv begravningskapellet, upp- fört i slutet av 1850-talet på kyrkogårdens norra del och flyttat till nuvarande plats 1882. T h Christina Nilssons mausoleum, uppfört l 923. Foto 1970. The Tegner Cemetery. Lejt: Mortuary Chape/, erected at the end af the 1850's in the north part af the cemetery and moved ta its present site in 1882. Right: Christina Nilsson's mauso- leum, erected in 1923. 294 TEGN ERKYRKOGÅRDEN Av planritningen från 1860 (fig 220) framgår att kapellet ursprungligen uppfördes på kyrko- gårdens norra del. Byggnaden repa rerades 1873, då ma n bl a tog bort en Janternin på taket (Nya Wexiöbladet 25.6 1873). 1882 har kapellet sannolikt flyttats till nuvarande plats (jfr ovan samt Nya Wexiöbladet 20.3 1933). 1933- 35 restaurerades kapellbyggnaden genomgripande under ledning av ark itekten Paul Boberg, Växjö. Ännu en restaure- ring är nu (1971) planerad. Bårhus, benhus 181 8 omtalas »Tjärstrykning å ... Bårhus vid grift- planen» samt 1827 »Bårhusets uppförande» (räk). Troligen avses i båda fallen träbyggnader vilka nu är försvunna. På arkitekten Pipers ritning från 1807 (se ovan, fig 218) finns ett »Benhus i form av ett 8-kantigt Tempel» på kyrkogå rdens södra del. Sannolikt kom det a ldrig till utförande. Gravminnen Bland gravminnena märks följande : På kyrkogårdens sydöstra del, vid muren mot ba n- gården, befinner sig biskop Esaias Tegners grav, vilken sedermera kommit att ge kyrkogården dess nuvarande na mn. Gravminnet utgörs av ett slätt kors av vit marmor på en sockel av granit (fig 224). Sockeln bä r följande inskription i guld text: ESAIAS TEGNER / FÖDD 1772 - DÖD 1846. Söder därom är Tegners hustru begravd. Hennes gravminne, av vit marmor på granitsockel, består av en urna place- rad på ett avbrutet kolonnskaft. På sockeln in- skriptionen : ESAIAS TEGNERS / MAKA / ANNA M. G . MYHRMAN / FÖDD 1785 DÖD 1853. Flera medlemmar av släkten Tegner är begravda på närliggande om- råde. 1923 uppfördes på kyrkogårdens nordöstra del ett ma usoleum över sångerskan Christina Nilsson.36 Den rektangulära stenbyggnaden (fig 22 1) är murad av granitkvadrar, har plåttäckt, pyramidformat tak, krönt av en stjärna av smidesjärn. I söder en rektangulär portal med profilerad omfatt ning och kopparbeslagen dörr, ri kt ornamenterad samt med inskriptionen: C HRISTINA N ILSSON / ':'20/8 1843 t 22/ 11 192 1. Ett antal gjutna järnkors och äldre gravstenar, flyttade från sina ursprungliga platser, är uppställda vid den sydvästra ingången. Fig 222. Tegnerkyrkogården med begravningskapellet och Christina Nilssons mausoleum före kapellets restaurering l 933-35. Foto S Johansson 1928. The Tegner Cemelery wilh ils Mor/uary Chapel and Chrislina Ni/sson's mausoleum before 1/re reslora- lion of lhe Chapel in 1933- 35. 295 .. .:·~ ·. ' . Fig 223. »R itning till Begrafnings Cape! å Wexjö Kyrkogård». J P Lind 1856. YLA. Foto N Lagergren 1969. " Drawing for lhe Morlumy Chape/ in Wexjö Cemelery" by J P Lind, 1856. 296 Fig 224. Kyrkogårdens sydväst ra del med familjen Tegners gravplats. Korset är rest över biskopen Esaias Tegner, "j" J846, efter vilken kyrkogården fått sitt namn. Tv ses gravminnet över Tegners hustru Anna Myhrman, ·i· 1853. S W part ofchurchyard with burial-p/ace of the Teg ner fami/y. The cross is erected in memory ofBishop Esaias Tegner, t 1846, from whom the churchyard received ils name. To /eft the sepu/chra/ monument in remembrance of Tegner's wife, Anna Myhrman, t 1853. 297 SKOGSLYCKANSKYRKA OCH KYRKOGÅRD Kyrkogården Sedan Tegnerkyrkogården visat sig vara otill- räcklig för Växjös behov inköptes år 1926 från fastigheten Hov Bondegård mark t ill en ny begrav- ningsplats på området Skogslyckan, beläget norr om stadens centrala delar. Anläggningsarbetet, vartill länsarkitekten Ture Bergentz uppgjort ett förslag, som senare modifierades av länsarkitekten Olof Lundgren, påbörjades 1932 och kom att be- drivas som nödhjälpsarbete under drygt ett decen- nium. Kyrkogården invigdes 1943. Kyrkogårdens plan och utsträckning framgår av fig 225. Den är på samtliga sidor omgiven avengrå- stensmur, huvudsakligen bestående av huggna kvadrar men också av enbart tuktad sten. Yngre, omlagda partier är fogade med bruk, äldre partier utgörs av kallmur. Större delen av kyrkogårds- muren är på insidan täckt av en grässlänt. Huvud- Kyrkobyggnaden Skogslyckans kyrka (fig 226) invigdes 1943 och är uppförd efter ett å r 1940 stadfäst förslag av arkitek- ten Adolf Wiman, Växjö. Den ombyggdes delvis å r 1966 (se nedan). Kyrkan, som är orienterad i söder-norr med någon avvikelse åt nordväst, består av ett rektangulärt långhus med ett förhöjt mittskepp samt två sidoskepp. Yttre kormarkering saknas. En låg tombyggnad som har kvadratisk planform och krönes av en korsprydd lanternin befinner sig i söder och är till största delen indragen i mittskep- pet. En inbyggd sakristia finns i nordväst och ett ingången är placerad i söder, vida re finns två in- gångar i väster samt en i norr. Den sistnämnda planerar man nu (1971) att sätta igen. 1959 minska- des kyrkogårdsområdet något i nordöst och ut- ökades i gengäld i nordväst och ca 180 m av muren kring kyrkogårdens norra del lades om i samband med byggandet av Mörners väg. I den sydligaste de- len är ett församlingshem under uppförande (1971). 1952 invigdes på kyrkogårdens västra del en bevattningsbrunn av röd granit. Brunnen, som har kvadratisk form, pryds på sidorna av reliefer av konstnären Gunnar Torhamn.37 Reliefernas motiv : Abrahams tjänare vattnar sin herres kameler, Moses slår vatten ur klippan, Den gode herden och Jesu samtal med den samaritiska kvinnan vid Sikars brunn. Gipsmodellerna till dessa reliefer är upp- satta i Västrabo kyrka (se nedan). motsvarande utrymme i nordöst är utformat som ett kapell och har huvudsakligen utnyttjats som rum för utlämning av gravurnor, till dess att ett nytt urnutlämningsrum 1970 anordnades i en tillbyggnad norr om kyrkan (se nedan) . Byggnadens sydligaste parti är indelat i två våningar. Bottenvåningen inrymmer dels vapenhus, dels, i öster, ett kapp- och väntrum samt i väster en uppgång till läktaren (se nedan) och ett förvaringsutrymme. Övervåningen öppnar sig mot långhuset och utgör orgelläktare. Som framgår av fig 225 finns i norr 298 I____ _ /,\ 10 0 50 100 200 250.A(1----- Fig 225. a. Situations plan över Skogslyckans kyrka och kyrkogård , I : 4 000. Uppm J Söder berg 197 1. b. Grundplan över Skogslyckans kyrka och krematorium, J: 400. Efter ritn av M Bars0e o I Wibroe J969, rev 1971. a. General plan of Skogslyckan Church and cemetery. b. Plan of Skogslyckan Church and Crematorium. JI/'~ I ~\10 0 1 2 3 4 5 10 15 25 3o Al SKOGSLYCKANS KYRKA OCH KYRKOGÅRD en tillbyggnad, inrymmande bl a krematorium , expeditionslokaler, personalrum, pann- och maskin- rum. Byggnadskomplexet kompletterades 1970 med ytterligare en tillbyggnad längst i norr, vilken inne- hå ller moderna bisättningslokaler med kylanlägg- mng. Byggnadsmaterialet är tegel och lättbetong. Samt- liga byggnader är vitputsade utvändigt och ytter- taken är plåttäckta med undantag av den nya, Fig 226. Skogslyckans kyrka från sydöst. Foto 1970. Skogs/yckan Churclz from SE. Fig 227. Skogslyckans kyrka. Interiör mot norr. Foto l 970. Skogs/yckan Church, interior /ooking N. norra tillbyggnadens yttertak, som är täckt av tak- papp. Huvudingången befinner sig i söder. Ytterväggen ovanför portalen pryds av en relief i marmorstuck av Gunnar Torhamn (se ovan). Bilden utgör il- lustration till den omgivande texten, hämtad ur Emmausberättelsen: »Bliv kvar hos oss; ty det lider mot aftonen och dagen nalkas redan sitt slut» (Luk 24: 29). En ingång i söder leder till väntrummet 300 sydöst. Kyrkan har invändig förbindelse med till- byggnaderna i norr genom dörrar i sakristian och kapellet. M ittskeppet har på vardera sträckmuren fyra stickbågiga fö nsteröppningar med blyspröjsade ru- tor. Två fönster av samma utformning upplyser orgelläktaren respektive trappuppgången i sydväst. I sidoskeppen finns mot öster och väster vardera sex rektangulära fönster med glasmålningar, utförda vid Lindshammars glasbruk38 och bestående av olika abstrakta kompositioner i färgerna rött, orange, gult, brunt samt med inslag av ofärgat glas. Två fönster av samma utformning upplyser för- rådsutrymmet i sydväst, två finns i sakristian. Vi- dare finns två i kapellet samt ett i väntrummet, vars ytterdörr även har en liknande glasmå lning. Innerväggarna är vitputsade. Kyrkorummet är invändigt täckt av ett vitmålat, plant kasettak. Orgelläktarens väggar och tak är putsade i blått. Golvbeläggningen består av kalkstensplattor. Mitt- skeppets norra del utgör koravdelning och har två trappsteg högre golvnivå än rummet i övrigt. I norra kortväggens mitt en halvrund absidn isch som upptas av en mosaik, utförd av konstnären David Ralson, Göteryd, och invigd 1966. Mosaiken (fig 227) framställer den återuppståndne Kristus ta- gande emot Den förlorade sonen, till vilken en ängel samtidigt räcker en ny klädnad och en mur- slev, den senare en symbol för den blivande arbeta- ren i Kristi tjänst. Bakgrunden utgörs av guld- mosaik, figurframstä Ilningens färger är rött, blått, violett, gult och brunt i ett flertal schatteringar samt vitt och svart. Ralsons mosaik ersätter en i Inredning och inventarier A lta ret är placerat framför absidnischen. Altar- skivan, som bärs upp av fyra rektangulära trä- skivor, består av sammanfogade kuber och rät- vinkliga parallellepipeder av ofärgat glas och har tillverkats av Lindshammars glasbruk (se not 38) i samband med kyrkans ombyggnad 1966. Ersätter ett äldre altare av kalksten . Som provisorisk altaruppsats utnyttjas ett kru- cifix och två ljusstakar av förgylld kopparplåt, INREDNING OCH INVENTARIER samband med kyrkans byggnad av konstnären Simon Gate39 utförd glasmosaik, vilken fram- ställde en ensam sörjande kvinna, som av Kristus uppmanades att se uppåt och framåt. Några fåglar vid Kristusfigurens ena hand symboliserade den fri- gjorda anden.40 Gates mosaik nedtogs 1966 i sam- band med kyrkans ombyggnad (se nedan). Södra kortväggen, som även delvis utgör läktarbarriär, pryds av en relief i marmorstuck av Gunnar Tor- hamn med motivet »Sjungande barn». I kapellet finns ännu en relief av samme konstnär, illustre- rande texten: »Det varder sått i förgänglighet och uppstår i oförgänglighet. 1 Korinterbr. 15». Kyrkorummet bestod ursprungligen endast av nuvarande mittskepp och koravdelning och var uteslutande avsett att fungera som begravnings- kapell. Till den fasta inred ningen hörde då en kata- falk av kalksten i rummets norra del. De nuvarande sidoskeppen existerade i form av öppna loggior, där pelare av svartblästrat trä innehade den bärande funktionen. Med anledning av nybebyggelse och därmed följande befolkningsökning i den närmaste omgivningen började emellertid krematoriekapellet i slutet av 1950-talet utnyttjas som kyrka, vi lket gav anled ning till den ombyggnad 1966, som gav kyrkan dess nuvarande utseende och till vilken arkitekt SAR Hans Linden, Växjö, uppgjort förslaget. De nya väggpartierna uppfördes av lättbetong till skillnad mot de ä ld re, vars material utgörs av tegel. Vid ombyggnaden insattes de ovan beskrivna fönst ren med glasmåln ingar och kyrkan erhöll en helt ny inredning (se nedan). signerade »HA ( = Harald Andersson) 1943 Wis- landa». Krucifixets höjd 45 cm, ljusstakarnas höjd 19 cm. Altarringen utgörs av två lösa knäfallspallar, utförda i österrikisk ask och anskaffade 1966. Er- sätter en äldre altarring som insattes 1957. Ett mindre bönealtare av trä med en piscina finns i sakristian. Predikstolen, av österrikisk ask, anskaffades 301 SKOGSLYCKANS KYRKA OCH KYRKOGÅRD 1966. En äldre predikstol skänktes av okänd givare 1957. Bänkinredningen, av österrikisk ask med grå ylleklädsel på sitsar och ryggar, är öppen och ut- fördes 1966 efter förslag av Kurt Bernström, Växjö. Den ursprungliga bänkinredningen, av björk, hade tillverkats efter ritningar av konstnärerna Tor- hamn och Gate (se ovan). Orgeln, som tidigare tillhört Dråsa kyrka i Små- land, insattes 1955. Den utfördes 1895 av orgel- byggaren Carl Elfström, Lj ungby.41 För monte- ringen i Skogslyckans kyrka samt viss ombyggnad av verket svarade orgelbyggaren Bernhard Svens- son, Oskarshamn. 1967 byttes orgelverket ut mot ett helt nytt, tillverkat av orgelbyggaren Anders Persson, Viken. Verket har nu tolv stämmor, för- delade på två manualer och pedal. Fasaden är förgylld. Dopfuntens cuppa utgörs av ett antal ofärgade glaskuber, sammanfogade till en större kub med en halvklotformad urholkning utan avtappnings- hål. Bärs upp av en träsockel. Tillverkad 1966 vid Lindshammars glasbruk (se not 37). Nattvardskärlen, som utgörs av kalk, paten och två oblataskar, är samtliga av silver. Kalken och patenen är tillverkade 1964 och stämplade NSK, Stockholm. Oblataskarna, av vilka den ena på un- dersidan har inskriften »Consecra ndia», är enligt stämplar ti llverkade 1957- 58 av Ate li er Borgila, Stockholm. De huvudsakliga ljusredskapen består dels av sex lampor i mittskeppet, utförda av blyspröjsat glas och mässing, dels tre takbelysningar i vardera sidoskeppet och två på läktaren av likartad ut- formn ing. Samtliga lampor är anskaffade 1966 och utförda vid Lindshammars glasbruk (se not 37). Ersätter äldre ljusredskap, tillverkade vid kyrkans byggnad, dels ett antal lampetter av mässing till vilka Gunnar Torhamn uppgjort förslag, dels en ljuskrona av koppa rplåt, utförd efter ritning av Adolf Wiman (se ovan). Kronan förvaras nu i ett vindsutrymme. Vidare märks en ljusstake av gjuten mässing för tre ljus. Rund, profilerad fot , rund mellanbricka, profilerat skaft , brutna ljusarmar i vilka två stili- serade lejon inkomponerats, runda droppskålar, urnformade ljuspipor. Höjd 45,5 cm. 1800-talstyp.42 Bland textilierna märks följande: Mässhakar: l. Av blått ylle. På båda sidor gaffel kors av applicerade vita sidenband med invävd guldtråd, kantade med guldträns samt prydda med mindre kors, broderade i rött lingarn. Signerad »Pro Ecclesia 1958». - 2. Av vit bomulls- och ylledamast med bro- deri i gult lingarn och guldtråd. Broderiet består på ryggsidan av ett kors vars yta uppfylls av små kors och på framsidan av en kvadrat av likartad utform- ning. Signerad »KLH ( = Kronobergs läns hemslöjd) 1968». - 3. Av grönt ylle. På ryggsidan broderi i guldtråd bestående av ett kors med strålar, om- givet av en kvadratisk ram. Signerad »KLH (se ovan) 1968». Till samtliga mässhakar äger kyrkan motsvarande kalkdukar. Dessutom finns en kalkduk av grön sidendamast med si lkebroderi i gult, vitt, grått samt rött. Ej signerad. Håvar, ett par. Av violett sidendamast, broderad med kors och slingor i gu ld tråd. Tofs av gu ld- tråd samt gu ldfrans runt brämet. Foder av skinn. Holk av mässing, enkelt, svarvat träskaft. Utförda av textilkonstnärinnan Alfhild Sandberg, Växjö. Gåva 1958 av anonym givare. Altarmatta i röllakan, geometriskt mönstrad i flera nyanser grått. Signerad »IK ( = Irma Kron- lund) KLH (se ovan) 1967». Altarbrun av benvitt linne med linbroderi i gult, violett och grönt samt guldtråd. Signerat »AAVS (signatur för Alfhi ld Sandberg) VÄXIÖ 1960». Används ej ; anskaffat till det äldre altaret (se ovan). En oljemålning, framställande en Golgatascen i dunkla färger, utförd 1944 av konstnärinnan Åsa Wallert, Stockholm, var tidigare placerad i kyrko- rummet. Nu i väntrummet i kyrkans södra del. Gåva av fru Karen Markussen, Alvesta. Kyrkan äger en klocka som på ena sidan bär texten: GJUTEN ÅR 1942 / FÖR SKOGSLYCKANS KAPELL / AV / K. G. BERGHOLTZ & c:o (se not 12) STOCKHOLM. På andra sidan: LÅT MIG SOMNA, FRIDFULL, SLUT MITT ÖGA , I LÅT MIG LÄMNA, FRI- GJORD, VÄRLDENS TVÅNG, I LÅT MIG HAMNA, SALIG , I DET HÖGA , I LÅT MIG SJU NGA, EV IGT, HIMMELSK SÅNG. Över texterna ett kors med strålar respektive ett Kristusmonogram, runt slagringen en vinlövs- ranka. Hänger i tornets lanternin. 302 VÄSTRABO KYRKA Kyrkobyggnaden Västrabo kyrka, som är belägen i den västra delen av Växjö, i hörnet mellan Arabygatan och Fogde- gatan, invigdes 1956 och är uppförd efter ritningar av arkitekt SAR Bent Jörgen Jörgensen, Växjö. En mindre restaurering genomfördes i slutet av år 1970 efter förslag av samme arkitekt. Som framgår av situationsplanen, fig 228, ingår kyrkan i ett bygg- nadskomplex, som även omfattar församlingshem, expedition, lekskola, bostäder mm, grupperade kring en gård. Utanför gatufasaderna har plante- ringar an lagts. En övertäckt pelargå ng avski ljer kyrkan från de övriga byggnaderna. Kyrkobyggna- den (fig 229), som är orienterad i väster- öster, är till det yttre rekta ngulär, uta n kormarkering och inrymmer, förutom församlingsrum, i väster en förhall samt i våningen ovanför denna dels sakristia och förrådsutrymmen, dels en orgelläktare, som öppnar sig mot kyrkorummet. Byggnadsmaterialet är betong med utvändig k lädsel av rött fasadtegel. Kyrkans västra yttervägg pryds av ett Kristusmono- gram i koppar mot vitputsad bakgrund och på den motsatta gavelväggen finns ett ur från klockgjutare Gösta Bergholtz, Sigtuna (se not 12). Taktäckningen utgörs av svart, sk grythytteskiffer. Kyrkans norra vägg domineras av ett fönster- parti, utfört efter förslag av konstnären Sven Sahl- berg, Stockholm. Rutor-1ia, av ofärgat glas, är genom ytblästring dekorerade med såväl religiösa motiv som nonfigurativa bilder och sammanhålls av spröjsar samt kopplade fönsterbågar av furu . För- hallens västra vägg upptas huvudsakligen av ett fönsterparti , bestående av tjocka, kvadratiska, bly- infattade betongglasrutor. Efter passage genom förhallen når man kyrko- rummets huvudingång, belägen i väster. Ytterligare en dörr finns i söder och förbinder kyrkorummet direkt med gården. Kyrkorummet (fig 230) är invändigt uppdelat i långhus och i öster en raksluten, upphöjd kor- avdelning. Dörrar i korets norra och södra väggar leder till förrådsutrymmen. I väster finns, som ovan nämnts, en orgelläktare. Långväggarna är vitput- sade. I södra väggen är ett antal keramikkrukor inmurade i ett geometriskt mönster. Avsikten är dels a tt förbättra akustiken, dels att uppnå en deko- rativ effekt. Västväggen, som delvis utgör läkta r- barriär, är putsad i grått och pryds av gipsmodel- lerna till tre av de reliefer, vilka utfördes 1952 av konstnären Gunnar Torhamn till bevattnings- brunnen på Skogslyckans kyrkogård (jfr ovan). - Modellen ti ll den fjärde reliefen är uppsatt i för- hallen. - Östra långhusväggen är klädd med sand- blästrad furu. En kopparlist, uppsatt 1970, inramar koret. Det gråmålade innertaket är brutet och ha r klädsel av träullsplattor, över orgelläktaren ersatta med träfiberplattor. Golvet är i hela kyrkorummet belagt med kalkstensplattor. Vad beträffar koret är östväggen må lad i blå tt, sidoväggarna är i li khet med östra långhusväggen klädda med sandblästrad furupanel. Taket är vitputsat. Före resta ureringen J970 (se ovan) var korväggarna vitputsade och korgolvet täcktes av en blå, heltäcka nde matta. 303 Inredning och inventarier Nuvarande altare, bestående av en ekskiva på två kalkstensplintar, är fristående och placerat i koret. Utfört 1970. Ersätter ett äldre altare av furu, an- skaffat vid kyrkans byggnad (fig 230). På altaret står ett krucifix av snidat och målat trä, utfört av konstnärinnan Eva Spångberg, Växjö. Fig 228 a. Situationsplan över Västra bo kyrka, 1: 2 000. Uppm J Söderberg 1971. General plan of Västrabo Church. J ~====- f;.ni rcludL PLAN DA~10 0 1 2 3 4 5 10 15 20 Kristusbilden, i nedsänkt relief, bygger på Volto Santo-motivet (jfr nedan, Öjaby). Figurens klädnad är målad i mörkrött, krona och huvudpartier är förgyllda, hår och skägg är svarta. På korsets baksida Guds lamm med segerfana i nedsänkt relief och målat i guld. Höjd 25,5 cm. Anskaffat 1970. I . JY~ 10M 0 10 20 30 40 50 60 70M_ :!1 tlnn !::=!=! I=!:: SI TU A T I 0 1\15 PLAN b. Grundplan över Västrabo kyrka, 1: 300. Efter ritn av B J J0rgensen 1954, rev 1971. Plan of Västrabo Church. ~Ll F'"'il~t.. bo~t. 25 30M_ 304 Fig 229. Västrabo kyrka och klockstapel från nordväst. Foto 1970. Västra bo Church and be/1-tower from N W. Fig 230. Västrabo kyrka. Interiör mot öster. Foto 1970. Västrabo Church, inlerioi· /ooking E. 305 VÄSTRA BO KYRKA På väggen bakom altaret är uppsatt ett snidat och målat altarskåp av trä, bestående av corpus och två flyglar. I corpus en Golgatascen i friskulptur. Vid korsets fot två tärningsspelande soldater och hövitsmannen. Under bildframställningen texten: »Så var då denne verkligen en rättfärdig man och Guds son». Flyglarna innehåller vardera två scener ur Jesu Jiv, utförda i hög relief. På ena sidan Kristus och Sackeus samt Kristus driver månglarna ur templet, på den andra Kristus bespisar femtusen män samt Lasarus' uppväckande. Huvudsakliga färger: vitt, rött, grått, gult, grönt, blått samt brunt. Altarskåpet, som är utfört 1948-49 av konstnären Erik Sand, Strängnäs, tillhörde ursprungligen soldathemmet Elvagården i Växjö men inköptes till kyrkan kort efter dess invigning. Altarringen, predikstolen och dopfunten, till vilken hör en dopskål av ha mrad mässing, är samt- liga utförda i furu efter förslag av arkitekt Jörgen- sen. Bänkinredningen består av lösa stolar av ek med sitsar av japansk flätad rotting. Anskaffade i sam- band med kyrkans byggnad. Orgeln, invigd 1958, är en fyrstämmig piporgel, tillverkad av Paul Ott, Göttingen. Kyrkans nattvardskärl, bestående av kalk, paten, Klockstapel och klocka Nordöst om kyrkan uppfördes 1958 en klockstapel av betong (fig 229) efter förslag av arkitekt Jörgen- sen och för medel skänkta av Västrabo arbetskrets. I stapeln hänger en klocka, som runt ha lsen bär oblatask och vinkanna är samtliga av silver och har enligt stämplar tillverkats av T Eldh, Göteborg, under åren 1955 ( oblatasken), 1958 (kalken) och 1959 (patenen och vinkannan). Kyrkans elektriska belysning utgörs av tre ljus- kronor och ett antal lampetter, samtliga utförda i koppar och smidesjärn av Hans Agne Jakobsson, Markaryd, samt tio takbelysningar av koppar och vitmålad plåt, placerade över läktaren och anskaffade 1970. Två altarljusstakar av trä och kopparplåt an- skaffades 1970. Ytterligare fyra stakar av samma utformning kommer att inköpas under 1971. Kyrkan äger en mässhake av grönt, melerat ylle. På ryggsidan ett kors, broderat i lingarn i grönt, blått, benvitt och brunt samt guldtråd. På framsidan ett Kristusmonogram i samma broderi. Signerad »KLH ( = Kronobergs läns hemslöjd) 1965». 1970 fick kyrkan även ett processionskors av snidat och målat trä, utfört av Eva Spångberg (se ovan). På korsets framsida ett förgyllt krucifix i låg relief, på baksidan ett allseende öga i likartat ut- förande, på korsets övre del samt på ena korsarmen en duva respektive ett hjulkors. inskriften: GUDS ORD BÄR ICKE BOJOR. På livets ena sida står »GÅVA AV VÄSTRABO ARBETSKRETS 1958. GJUTEN AV M & E OHLSSON I YSTAD.43 Påandrasidan ett Kristusmonogram i låg relief. 306 HÖGSTORPS KYRKA Kyrkobyggnaden Ca tre km öster om Växjö stadscentrum ligger stadsdelen Högstorp, huvudsakligen bebyggd under 1960-talet. 1965 invigdes här en kyrka, uppförd efter ritningar av arkitekt SAR Sigge Ullen, Karlskrona, vilken även uppgjort förslagen till kyrkans inredning. Kyrkobyggnaden (fig 232-233), vilken är belägen på en till största delen gräsbevuxen höjd, är som framgår av situationsplanen, fig 231, en del av ett byggnadskomplex som förutom kyrkan omfattar en tvåvåningsbyggnad, vilken bl a inrymmer för- samlingshem. Själva kyrkobyggnaden, som är orienterad i väster-öster, består av ett rektangulärt långhus utan yttre kormarkering samt en sakristia i söder. Under kyrkorummet finns en markvåning där lokaler för en lekskola anordnats. Byggnads- materialet är lättbetong med utvändig klädsel av rödbrunt, hårdbränt fasadtegel. Yttertaken är täckta av kopparplåt. Långhusets västra gavelnock pryds av ett kors. Kyrkobyggnadens utformning Fig 231 a. Situationsplan över Högstorps kyrka, c.Jr ~!====- 1: 2 000. Uppm J Söderberg 1971. General plan af H ögstorp Ch11rch . b. Plan över Högstorps kyrka, J: 300. Efter ritn av S Ullen 1964, PLA N rev 1971. DM 10 0 1 2 3 4 5 Plan ojH ögsfot'jJ Church. med ett spetsigt sadeltak över långhuset avser att ge association till en småländsk medeltidskyrka. Övre delen av kyrkans östra gavelvägg är genom- 10,:L O 10 ?O 30 '10 50 M_ .:luttluul=:::±=t=:±:=±=t SITUATIONSPLAN 10 15 20M. 3 - 711674 Växjö och Öjaby kyrkor 307 Fig 232. Högstorps kyrka och församlingshem från nordväst. Foto J970. Högstorp Church and Church Hall fi"om NW. F ig 233. Högstorps kyrka och klockstapel från sydöst. Foto .1 970. Högstorp Church and bel/-101ver from SE. -:;~ ~; 308 KYRKOBYGGNADEN Fig 234. Högstorps kyrka. Interiö r mot öster. Foto J970. Högstorp Church, interior looking E. bruten av dubbla rader höga, smala, rektangulära fönsteröppningar, påminnande om medeltida blin- deringar, vilket även gäller för tre liknande fö nster på motsatta gavelväggens övre del. Ytterligare sex fö nster av samma utformning finns på vardera lång- väggens östra parti. På södra väggen finns dess- utom två ordi nära, rektangulära fönsteröppningar med träspröjsade rutor samt på norra väggens östra del , över dopfunten (se nedan), fyra kvadra- tiska gluggar med gult, tjockt glas. Sakristian har en liten fönsteröppning i söder och en större i väster, båda rektangulära. H uvud ingången till kyrkan befinner sig på bygg- nadskomplexets östra sida och leder till en förhall, belägen mellan kyrksal och församlingshem (se fig 23 1 ). Man når kyrksalen genom en dörr i den norra väggen. I samma vägg finns ytterligare en öpp- ning med en skj utdörr, med vars hjälp kyrkorum- met vid behov av större utrymme kan öppnas mot församlingshemmet, som är utrustat med en mot- svarande skj utdö rr mot den gemensamma förhal- len. Sakristian har en dörröppning i öster. Även invändigt (fig 234) har kyrkan formen av salkyrka utan annan kormarkering än en två trapp- steg högre golvnivå i rummets östra del. Inner- väggarna är putsade i vitt. Takstolen ä r öppen och målad med impregneringsfärg i brunsvart och dess konstruktion ger ytterligare association till en medeltida kyrkointeriör (jfr ovan). Golvbelägg- ningen utgörs av kalkstensplattor. Sakristian har vitputsade innerväggar, plant in- nertak av trä samt golvbeläggning av kalksten. En kalkstensskiva är fästad vid västra väggen och utgör bönealtare. Vid södra väggen finns ett vägg- fast förvaringsskåp av vitputsat tegel , avsett för kyrkans silver och avtäckt med en marmorskiva med en piscina. 309 Fig 235. Altarkors av sterl ingsilver och kristall- glas, utfört av Per Arne Terrs Lundahl, Växjö, till Högstorps kyrkas invigning 1965. Foto 1970. Altar crucifix, silver and crystal, by Per Arne Terrs Lundahl, Växjö. Executed for the consecration of Högstorp Church, 1965, Fig 236. Ljusstakar av tenn, tillverkade 1826 av Nils Justelius, Eksjö. Foto 1970. Pe1vter candlesticks, made in 1826 by Nils Juste- lius, Ek~jö. Fig 237. Nattvardskärl samt dopvattenkanna av sterlingsilver, tillverkade 1964-65 för Högstorps kyrka av Per Arne Terrs Lundahl. Foto 1970. Silver communion vessels and ewer, made 1964- 65 for Högstorp Church by Per Arne Terrs Lundahl. 3i0 Inredning och inventarier Altaret, placerat framför östra kortväggen, utgörs av ett fristående bord av polerad kalksten. Altar- ringen bildas av lösa knäfallspallar av furu. Altarkorset (fig 235) är utfört av sterlingsilver på stomme av trä. I korsmitten en strålsol av silver- infattade, flerskiktsfärgade kristallglasstavar i fär- gerna rött, brunt, blått och grönt. Höjd 35,5 cm. Tillverkat till kyrkans invigning av silversmeden Per Arne Terrs Lundahl, Växjö. Predikstolen, pla- cerad i söder, har oregelbunden planform, sockel och entablement av kalksten samt barriär av vit- puts '.'l t tegel. Bänkinredningen är öppen och utförd i furu. Sitsarna har klädsel av svart galon. Orgeln, placerad mot västra kortväggen, är byggd 1967 av Västbo orgelbyggeri, Långaryd . Orgel- verket har nio stämmor. Fasadutformning av arki- tekt Ullen. Dopfunten, av granit, har formen av en pelare med rektangulär genomskärning. Cuppan utgörs av en halvklotformad, slipad fördjupning med centralt uttömningshål, försett med en propp av silver. Placerad i sydöst. Dopvattenkanna av sterlingsilver (fig 236). Har oval genomskärning och smalnar av uppåt. På ena sidan ett graverat T-kors med ögla inom en cirkel. Höjd 36,5 cm. Enligt stämplar tillverkad 1964 av Per Arne Terrs Lundahl. Den elektriska armaturen består av åtta taklam- por av råglas och mässing. Ljusstakar: J. Ett par av tenn (fig 236). Kvadra- tisk fot på fyra små kulfötter samt med gallerverk på fotlisten, kvadratisk mellanbricka, räfflat kolonn- skaft, runda, skålformiga droppskålar. Gustaviansk typ. Höjd 29 cm. Enligt stämplar tillverkade 1826 av Nils Erik Justelius, Eksjö (mästare 1820-1866). - 2. Fyra ljusstakar av silver och flerskiktsfärgat, blått kristallglas. Höjd 22 cm. Tillverkade J 965 av Per Arne Terrs Lundahl. På altaret. Samtliga nattvardskärl, av sterlings il ver (fig 237), är tillverkade av Per Arne Terrs Lundahl. Kalken är invändigt förgylld. Rund , hög, klock- formad fot, nod av flerskiktsfärgat , rött kristall- glas, halv klotformad cuppa. Höjd J 9,5 cm, fotens diameter 14 cm, cuppans diameter 12 cm. Tillverk- ningsår I 965. Oblatasken är rund och har dubbla lock. Det inre locket är nedsänkt, svagt konformat och korsprytt, det yttre är likaledes svagt konformat och har en knopp av kristallglas, flerskiktsfärgat i brunt och blått. Glasknoppen kan utnyttjas som fot , varvid det yttre locket, som på insidan är för- gyllt, användes som paten. Höjd 9,5 cm, diameter 14 cm. Tillverkningsår 1964. Vin kannan har samma form som dopvattenkannan (se ovan) samt är för- sedd med ett korsprytt lock. Höjd 29,5 cm. Till- verkningsår 1964. Kyrkan äger även ett sockenbudstyg, bestående av kalk, paten, oblatask och sked av nysilver samt två vinflaskor av glas. Förvaras i sva rt konstläder- scha tull. Bland textilierna märks fö ljande: Mässhakar: l. Av grönt, mönstervävt ylle och lin. På ryggsidan ett korsformat slätt part i med in- vävd gu ld tråd. Korsmitten pryds av ett guldbroderi . Signerad »KLH ( = Kronobergs läns hemslöjd) 1967». - 2. Av vitt ylle och lin. På ryggsidan ett invävt, geometriskt mönsterparti i gult, på fram- sidan ett hjulkors i samma utförande. Elevarbete I 965 från konstfackskolan i Stockholm. Gåva av kyrkliga syföreningen. - 3. Av rött ylle och lin, mönstrad med ränder och rutor i flera nyanser rött, violett, brunt och grått. Signerad »Atelje Libraria, Stockholm». - 4. Av violett ylle och lin. På ryggsidan ett gaffelkors av applicerad silver- ga lon, prytt av mindre kors, broderade i rött lin. Tillverkad av fru Inga Carlsson 1966. Gåva av kyrkliga syföreningen. Vidare finns kalkdukar av samma material och tillverkning som mässhakarna nr J, 3 och 4 samt en kalkduk av vit sidenda mast, mönstrad i gult, kantad med guldgalon och prydd med ett kors av applicerad guldgalon. - Predik- stolskläde av vit linnedamast med ett Kri stusmono- gram i guldbroderi. Tillverkat av KLH (se ovan), inköpt 1970. - Altarmatta i röllakan, vävd i ett geometriskt mönster, som harmonierar med öst- väggens fönsterarrangemang. Flera nyanser blått och grå tt. Signerad »IK ( = Irma Kronlund) KLH (se ovan) 1968». 311 HÖGTORPS KYRKA På östra väggen hänger en oljemålning, utförd duktion av målningen används som vinjett i svenska 1935-47 av Elisabeth Bergstrand-Poulsen.44 Motivet kyrkans dopminne. är Jesus välsignar barnen . Inköpt 1965. En repro- Klocka och klockstapel Samtidigt med kyrkan och församlingshemmet upp- fördes norr om det senare en klockstapel av tryck- impregnerad furu (fig 232- 233). Taket och spiran är kopparklädda, den krönande tuppen är av järn- plåt. Ritningen till stapeln har uppgjorts av arkitekt Ullen och förebild har varit de äldre klockstaplar, som ofta förekommer på småländska landskyrko- gårdar. I stapeln hänger en klocka med följande tre inskriptioner: l. På livets ena sida och författad av domprosten i Växjö Gustaf Adolf Danell: KOM Noter J. Se vidare H Berg och I Svafenius, Växjö stads historia I sa mt H Lindström och P G Vejde, Växjö stads historia Il. 2. Om hospitalets historia se vidare A Bergstrand, Växjö lasa retts historia , s 27- 31, P Wilstadius, Människoöden på Växjö Hospital i: HCÅ 1946, s 61 samt ovan Växjö do111kyrka, s 15. 3. Johannes Petri Vretin, sysslo111an och predikant vid Växjö hospital J696- 17 J3. 4. VDA E III : 40 p 345. 5. VDA E III: 40 p 387. 6. VDA E llI: 48 p 307. 7. Uttala nde av Johannes Vretin, VDA 535, 6. 11 1699. 8. VDA F lII: 7: 1722 26.4. 9. VDA E III: 66 p 161. JO. VDA E III: 38 p 445. J I. VDA E III: 66 p 161. 12. Gösta Bergholtz, klockgjutare. Se ovan, Växjö do111kyrka, not 230. 13. Olaus Caval/ius, biskop i Växjö 1703- 08. 14. Sa111tliga uppgifter om inventarierna, undantaget den från 1586 so111 ingår i S111ål Hand! 1586: 21 B (KA), är hämtade ur de till räkenska perna för 111otsvarande å r hörande inventarieförteckningarna i VDA. J5. Birgitta Haraldsdotter av Ängasläkten, som var upp- ENVAR SOM I NEJDEN BOR j LYSSNA TILL HERRENS ORD I GLÖM EJ BORT FÖR DENNA JORD I ATT HIM- LENS GLÄDJE ÄR STOR. På livets andra sida, författad av domkyrkoklockaren John Sennfält : MÅ DITT LJUD GÅ VIDA I KALLA oss TILL BÖN OCH SÅNG I RING FÖR DEM SOM BIDA I SALIGHETENS KYRKOGÅNG. - 3. GJUTEN ÅR 1965 FÖR HÖGSTORPS KYRKA J VÄXJÖ FÖRSAMLING AV G. BERGHOLTZ J SIGTUNA (se not 12). kallad efter huvudgå rden Änga (nuv Ängaholm) Aringsås socken, All bo hd. Släkten omtalas första gången 0111kr å r 1400. Birgitta H (d 1489 el 50) gifte sig 1 :a ggn med Nils Nilsson Guse, en av dåt idens godsrikaste frälsemän, och erhöll bl a Eknaholm som morgongåva. Gift 2:a ggn m riddaren Knut Grundis (d 1477). Larsson, s 439-41. 16. Set ex I Andersson, Sveriges historia , s 144- 146. J7. Gudmund Spegel, f 0111kr 1500, d 1556, kanik, from 1531 do111prost i Växjö, den förste efter reformationen. 18. »Utdrag af geo111etrisk Delineation och grundritning öfver Wexiö stad», A Ro/11nan och P Hamnel. LMS. 19. Beträffande klostrets historia, se vidare C Härenstam, Klostren i Små land, i: Växjö st ift i ord och bild, s 73 f, S Ljung, Kring gråbrödraklostret i Växjö, i: HCÅ 1958- 59, s J09 f sa mt H Berg, Tiden fram till J523, i: Växjö stads histo ria I, s 125. 20. Se HCÅ J966, s 167- 68. 2 l. Beträffande franciskanklosterkyrkornas plantyper, se N Sundquist, D~n svenska tiggar111unkkyrkans plan- typer, s l 9 f. 22. Avtr i Små! Archivet I: 201. 23. S111å l hand! J554 nr J I, s 170. KA. 24. Smål hand! J557, nr 8. KA. 312 KÄLLOR OCH LITTERATUR 25. Växjö dombok A I: 6, s 381. YLA. 26. Jfr KL 5, art Georg, sp 268-72 samt KL 6, art Görans saga, sp 27- 29. 27. Uppteckningen gjord 1834 av Johan Forsander, dom- kyrkosyssloman i Växjö 1824-60. Se även not 28. 28 . Se vidare P G Vejde, Om pesten i Småland 1710-11, i: HCÅ 1938, s 161 f. 29. Sandgärdet, ett område på ca 7 tunnland, beläget söder om den numera uttorkade Guldsmedsbäcken (se ovan, Växjö domkyrka, fig 16). Tillhörde gråbrödraklostret under dess korta existens. Indrogs till kronan av Gustav Vasa men ingick i början av 1600-talet i domprost- gårdens ägor. En del av Sandgärdsområdet övergick under 1640-talet genom en form av expropriation i stadens ägo. - I Svalenius, Tiden från l 523 till 1718, s 33- 34, i: Växjö stads historia I. 30. Fredrik Magnus Piper, ark itekt . Se ovan Växjö domkyrka, not 159. 231 231 231 31. V - , V - , V - , K-byråns arkiv, Raä . 2 3-4 5 32. Jfr C Virdestam, Växjö stifts herdaminne I, s 244. 33. Christoffer Isak Heurlin, prost i Norrvidinge l 825, dom- prost i Växjö 1829-39, biskop i Växjö l 847- 60. 34. Handlingar l 921-22 ang utökande av begravningsplat- serna, K-byråns arkiv, Raä. 35. J P Lind, sannolikt byggmästare från trakten. 36. Christina Nilsson, grevinna de Casa Miranda (f 1843, d 1921). Se ovan, Växjö domkyrka, not 213. 37. Gunnar Torhamn, f 1894, d 1965, målare och skulptör, vars produktion till stor del är av sakral karaktär. Har utfört altartavlor, a ltarskåp, krucifix, predikstolar, re- liefer m m för flera kyrkor men även plafonder och väggmålningar för profana byggnader. Källor och litteratur OTRYCKTA KÄLLOR Stockholm RA: Tegnerkyrkogården: förslag till anläggande »af Begraf- ningsplats för Wexiö stad» av F M Piper I 807; förslag till utökande av begravningsplatserna av D Dahl l 922. KA: Hospita lskyrkan: Små! hand! l 586: 21 B. Klosterkyr- kan: Smål hand! 1554: 11 och 1557: 8. Raä, K-byråns arkiv: Tegnerkyrkogården: Förslag ti ll kyrko- gå rd av F M Piper 1807 (fotokopia); hand! rör utökande av begravningspla tserna 1921 - 22; förslag till förändring av gravkapellet av P Boberg 1933- 35; hand! rör uppförande av tegelmur mellan kyrkogården och bangården 1941; förslag till personalbyggnad av H Linden l 951; hand I rör restaure- ring av gravkapellet 1969. Skogslyckans kyrka: hand! rör 38. Lindshammars glasbruk, Nottebäcks socken, Småland. Grundat 1906 av en från Tyskland utvandrad glas- blåsa rmästare vid namn Robert Reutsch. Ursprungligen en liten trähytta, där man tillverkade slipat servisglas och prydnadsglas. Helt ombyggt och moderniserat under åren 1950-56. Nuvarande speciali teter: färgglas och sk arkitekturglas, båda i ett 60-tal ku lörer. - Se Linds- hammar - glasbruket med färg, reklamfolder. 39. Simon Gate f 1883, d 1945. Har huvudsakligen arbetat som banbrytande glaskonstnär vid Orrefors glasbruk. Hyste även ett starkt intresse för kyrklig dekorativ konst och utförde under 1940-talet ett antal a ltartavlor, bl a till S Fågelås (Vg), Bergunda (Sm) och Hälleberga (Sm) kyrkor. 40. Denna to lkning av motivet är konstnärens egen. Uppgift av kyrkogårdschef Ragnar Ekstedt. 41. Carl Elfström, f 1830, orgelbyggare. E lev 1849 hos Jon Vengström, kom 1852 ti ll Söderlings i Göteborg. l 863 egen mästare i Berga (Sm), 1872 bosatt i Lju ngby. Har utfört orgelverket i Linköpings domkyrka samt ett flertal orglar i Växjö stift. Se C F Hennerberg och NP Norlind, Handbok om orgeln, s 155 samt C Arner, Något om orglar och orgelbyggare i Växjö stift, i: Växjö st ift i ord och bild, s 493. 42. Enligt uppgift från kyrkogårdschef Ragnar Ekstedt har ljusstaken tillhört sångerskan Christina Nilsson (se not 36), vars husföreståndarinna, fru Annie Knutsson, skänkt den till Växjö domkyrka. 43 . M & 0 Ohlsson, klockgjuteri , Liibeck l 898- omkr 1920, därefter i Ystad . Jfr K Aasma, Kungälvs kyrkor, not 123. 44. Om Elisabet Bergstrand-Poulsen, f l 887, d 1955, se Kronobergsboken (HCÅ) 1969. inköp av ett omr 90 000 1112 fr fastigheten Hov bondegård 1926; förslag ti ll planering av kyrkogården av T Bergentz 1927; förslag till planering av kyrkogården av 0 Lundgren 1934- 38; hand I rör kyrka och kyrkogå rd 1939-42 omfat- tande bl a ett förslag till kyrkobyggnad av A Wiman 1940; hand I rör glasmosaik av S Gate 1942; handI rör glasmosaik av D Ralson 1966; förslag till ombyggnad av M Barsöe och I Wibroe 1969. Västra bo kyrka: förslag till kyrkobyggnad av B J Jörgensen 1954; förslag till klockstapel av B J Jörgen- sen 1958. Högstorps kyrka: förslag till kyrkobyggnad av S Ullen 1962- 65; förs lag till klockstapel av S Ullen 1964; hand! rör orgel 1965-67. LMS: K losterkyrkan: »Geometrisk D elineation öfver Wäxijöö stadh» av H Ruuth 1658 (F 89 13'); »Utdrag af geo- metrisk Delineation och grundritning öfver Wexiö stad» av 313 VÄXJÖ KYRKOR OCH KYRKOGÅRDAR A Rohman och P Hamnel 1697 (F 2 1: 4) ; Tegnerkyrko- gården: »Karta uti 2 Delar öfver Wexiö stad» av A Lekander 1838 (F 38 1: 16); »Karta öfver Wexiö kyrkogård och Sand- gärdet 1860» av A Liedberg (F 63 1: 25). Lund LUB: P G Vejdes samlingar med hänvisningar, notiser, tid- ningsurklipp och foton. Vadstena YLA: Hospitalskyrkan: Växjö hospitals räkenskaper 1658- 1751 (HV: 1- 2). Växjö domkapitels arkiv: E III: 38, E III: 40, E III: 48, E III: 66, F III: 7: 1722, 1698: 345-346, 1699: 535. Klosterkyrkan: Växjö dombok A I: 6; Tegnerkyrko- gården: Växjö stadsförsamlings räkenskaper 1808-1827 ( 0 I b: I , 6 sid); »Ritning till Begrafnings Cape! å Wexjö kyrko- gård» av J P Lind 1856. Växjö Lantmäterikontoret: Hospitalskyrkan: Karta 1792 över Växjö hospitals tomt och åbyggnad av F Girol/a (Växjö socken, arkivakt nr 29). PÄ: Diverse handlingar, ritningar och arbetsbeskrivningar rör Skogslyckans, Västrabo och Högstorps kyrkor. Sankt Sigfrids sjukhus arkiv: hand! rör det nuv sjukhuset. Smålands museum: Diverse sena handlingar samt tidnings- urklipp och foton. VSLB: L Larsson, Manuskript 4° 640 med utdrag ur hand- lingar rör hospitalet. TRYCKTA KÄLLOR OCH LITTERATUR Aasma, K, Kungälvs kyrkor. SvK, Bo IV: 1 (I 32). Stockholm 1969. Andersson, I, Sveriges historia. Stockholm 1960. Arner, G, Något om orglar och orgelbyggare i Växjö stift, i: Växjö stift i ord och bild. Stockholm 1950. Berg, H och Svalenius, /, Växjö stads historia I. Växjö 1956. Bergstrand, A, Växjö lasaretts historia. Växjö 1962. Bergstrand, A, Elisabeth Bergstrand-Poulsen, i: HCÅ 1969. Växjö u å . Dah/by, F, De heliga tecknens hemlighet. Malung 1967. Diplomatarium Suecanum III (ed J Liljegren m fl) . Stock- holm 1842 och 1850. Dänische Bibliothec oder Sammlung von alten und neuen gelehrten sachen aus Dännemarck III. Kvhn & Lpz 1739. Gustafsson, E, Växjö domkyrka (tillsammans med M Ullen). SvK, Sm IV: I (136). Stockholm 1970. Hennerberg, C F och Norlind, N P, Handbok om orgeln. Stockholm 1912. Hylten-Cavalliusföreningens å rsbok (Kronobergsboken) 1966. Växjö 1966. Härenstam, C, Klostren i Småland, i: Växjö stift i ord och bild. Stockholm 1950. Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid. Malmö 1956-. Källström, 0, Medeltida kyrksilver från Sverige och Finland förlorat genom Gustaf Vasas konfiskationer. Stockholm 1939. Larsson, L-0, Det medeltida Värend. Lund 1964. - Den- samme, Växjö stift - en historisk översikt, i: Växjö dom- kyrka, SvK, Sm IV: l (136). Stockholm 1970. Liepe, A, Bergunda och Öja kyrkor. SvK, Sm V: l (138). Stockholm 1970. Lindshammar - glasbruket med färg. Reklamfolder. Lindström, H och Vejde, P G, Växjö stads historia Il. Växjö 1942. Ljung, S, Kring gråbrödraklostret i Växjö, i: HCÅ 1958-59. Växjö 1960. Nya Wexiö-bladet 1850, 1863, 1873, 1903, 1913, 1933. Rogberg, S, Historisk Beskrifning om Småland. Karlskrona 1770. Smålandsposten 1957. Småländska Archifvet. Bref och handlingar hörande till Smålands historia 1. Växjö 1853. Sundquist, N, Den svenska tiggarmunkkyrkans plantyper, i: Uppland 1954. Uppsala 1954. Svenskt konstnärslexikon. Malmö 1952-64. Ullen, M, Kyrkorna i Sjösås. SvK, Sm ll: 1 (114). Stockholm 1967. - Densamma, Drevs och Hornaryds kyrkor. SvK, Sm II: 2 (120). Stockholm 1968. - Densamma, Växjö domkyrka (tillsammans med E Gustafsson), SvK, Sm IV: l (136). Stockholm 1970. Vejde, P G, Om pesten i Småland, i: HCÅ 1938. Växjö 1938. Wilstadius, P, Människoöden på Växjö Hospital, i: HCÅ 1946. Växjö 1947. Virdestam, G, Växjö stifts herdaminne I. Växjö 1921. 314 Förkortningar ATA Antikvariskt-Topografiska Arkivet VHAA, Stockholm DD Diplomatarium Danicum DS Diplomatarium Suecanum handl handlingar HCÅ Hylten-Cavalliusföreningens årsbok (Kronobergs- boken) inv inventarieförteckning KA Kammararkivet, Stockholm KL Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid LMS K Lantmäteristyrelsens arkiv, Stockholm LUB Lunds universitetsbibliotek Summary THE HOSPITAL CHURCH Växjö Hospital, called the "House of the Holy Spirit" before the Reformation, is mentioned first in a still existing document dated 1318. The hospital was situated on the north-east bank of Lake Växjö. In 1702, the building was destroyed by fire, anda new one was erected on the same site in 1705, according to proposals by the then manager and chaplain, Johannes Vretin. Little is known about the Hospital Church, de- stroyed in 1702. It may have been part of one of the larger hospital buildings, probably a timber erection. A detached bell-tower belonged to the church (fig 211). The church built in 1705 was part of the main building of the hospital (fig 212). This building was, like the former one, of timber. According to a description of the church, written in J722, it had a small vestry, and was equipped with altar, pulpit and fourteen pews. Windows between the church and the adjacent rooms made it possible for bedridden patients to hear the services. The church, bell-tower and the hospital buildings were demolished in 1793- 94, and a new hospital, now St Sigfrid's Hospital, was built by Lake Trummen, south-east of the town. Among the church furnishings mentioned in old inventories of the hospital possessions area chalice and paten, owned by the Hospital Church at the end of the 16th century, and a number of textiles. Only a bell, cast in 1574 and recast in 1902, has survived (fig 213). The bell is now hanging in a bell-tower at St Sigfrid's Hospital. THE MON ASTER Y CHURCH The Franciscan Monastery of Växjö, the youngest convent in Småland, was probably founded in 1495, and was built PÄ Pastorsämbetet RA Riksarkivet, Stockholm Raä Riksantikvarieämbetet, Stockholm räk räkenskaper st prot sockenstämmoprotokoll SvK Sveriges Kyrkor, Konsthistoriskt inventarium utgivet på uppdrag av VHAA, Stockholm 1912- VDA Växjö domkapitels arkiv i YLA VHAA K Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien, Stockholm VLA Vadstena Landsarkiv VSLB Växjö stifts- och landsbibliotek m what was then the westernmost part of the town, just inside the west gate (fig 214). As a consequence of the Re- formation and King Gustav Vasa's reduction of the posses- sions of the Church, the activities of the monastery ceased in the early J530's, and the buildings were allowed to fall into ruin. Very little is known about the monastery church. Accord- ing to an eye-witness account from 1907, when excavations were being made for new buildings on the site of the mo- nastery, the remains of the foundations of the monastery buildings showed that the church, unlike the other buildings, which were of timber, had probably been built of stone. It had a rectangular nave and a square, straight-ended chancel, which might suggest that the monastery church was older than the other monastery buildings. There was also a timber bell-tower. Finds of several skeletons show that the monastery had its own burial ground. At the reduction, eleven silver chalices with patens, weigh- ing together almost 7 kg, and a silver-gilt monstrance, weigh- ing more than 2 kg, were taken, among other things, from the monastery. Thus, during its brief existence, the monastery had considerable wealth. A chapel, dedicated to St George, is mentioned in a docu- ment, dated l 554, but was already then ruined. It was prob- ably situated within the monastry region and may be identical with the monastry church. PLAGUE GRAYES In the south part of Växjö, in the region now called the Vulcan quarter, at Tegnergatan, a plague cemetery was established in 1711. The only visible reminder of this today is a horizontal, rectangular limestone slab (fig 215). Accord- 315 VÄXJÖ KYRKOR OCH KYRKOGÅRDAR ing to a now illegible inscription, the slab is in memory of Jon Gudmund Krok, merchant, his wife and threeof their children. A fourth child, Annika Krok, known for, among other things, ber donation of a bell to Växjö Cathedral , had the memorial made. T H E TEG NER CEMETE R Y The so-called Tegner Cemetery (fig 21 7), situated about 500 m west of Växjö Cathedral, was begun in 1807, according to plans by F M Piper. The cernetery was probably used first in 1809. Since then it has been altered in size several times. Considerable enlargements were made in 1824- 26, 1860, 1870, 1884, 1886 and 1903. The extension in 1884, towards the east, was probably made to compensate fora reduction of the cemetery area in the north, where Sandgärdsgatan is now. The brick wall enclosing the cemetery was erected in 1941 on plans by Adolf Wiman, Växjö. A mortua ry chapel (fig 221 ), bu i It in neo-classical style, stands in the eastern part of the cemetery. It is a timber erection, covered with yellowish-grey plaster. Owing to the absence of documentary evidence, the history of the chapel is obscure. It was probably not erected until after the end of the 1850's, and then in the north ; it was probably moved in 1882, when the cemetery was reduced in the north, to its present site (cf above). The chapel was restored rnost recently in 1933- 35. In the south-eastern part of the cemetery is the grave of Bishop Esaias Tegner (1782- 1846) which gave the cemetery its present name. The memorial (fig 224) is a white marble cross on a granite base. In 1923, a mausoleum (fig 221), a rectangular erection of tooled granite, was erected in memory of a great singer, Christina Nilsson (1843- 1921 ). THE SMALL CHURCHES OF VÄX J Ö To cater fo r the needs of the new building estates on the outskirts of Växjö, three small churches have been built, Skogslyckan, Västrabo and Högstorp churches, a ll in the parish of Växjö. Skogslyckan Church (figs 225- 227), which is north of the city centre, and which hasa !arge churchyard, was consecrated in 1943. The a rchitect was Adolf Wiman of Växjö. It was intended originally to serve only as a mortu- uary chapel, and is part of a complex of buildings including a crematorium. When, towards the end of the 1950's, the chapel was used more and more as a church, it was rebuilt according to plans by Hans Linden, of Växjö. The building was enlarged by the addition of two aisles, existing earlier as open loggias. The church was provided with new fur- nishings, including altar and font, partly of glass made at Lindshammar Glassworks in Småland. The windows of the aisles were glazed with stained glass from the same glass- works, and in the semi-circular apse niche in the north wall , a mosaic by David Ralson, Göteryd, was installed. Among other decorative items a re reliefs in marble stucco by Gunnar Torhamn, on the outer wall by the ent rance and inside. Västrabo Church (figs 228-230), in the west of Växjö, was consecrated in 1956. The architect was Bent Jörgen Jörgen- sen, Växjö. A slight restoration of the in terior was made in 1970 on the suggestion of the same architect. The church is part of a !a rge building containing church hall , offices, kindergarten, etc. Among the furnish ings is a carved and painted wooden reredos, made in 1948- 49 by Erik Sand of Strängnäs. A concrete bell-tower, designed by Bent Jörgen Jörgensen, was built in 1958 to the north-east of the church. The bell in the tower was cast the same year. Högstorp Church (figs 231-234), consecrated in 1965, and designed by Sigge Ullen, architect, Karlskrona, is about 3 km east of the centre of Växjö. The church, which is buil t in the form of a medieval ha ll church with the vestry in the south, and with a steep span roof over the nave, is combined with a two-storey building containing a church hall and other premises. Among the objects in the church are a pair of pewter candlesticks made in 1826 (fig 237), an a ltar crucifix, an ewer, and silver communion vessels (figs 235, 236) made by Per Arne Terrs Lundahl, Växjö. There is also a number of high quality textiles, including some from the Kronoberg Domestic Crafts Association. At the same time as the church and church hall were built, a timber bell-tower, designed by Sigge Ullen, was erected north of the church. The bell was cast in 1965. 316 ÖJABY KYRKA Småland, Kronobergs län, K innevalds härad, Växjö stift, Kinnevalds och Norrvidinge kontrakt, Växjö pastorat Fig 238. Öja by kyrka från sydväst. Foto J 969. Öjaby Church from S W. 317 Inledning Öjaby, beläget ca 5 km nordväst om Växjö stads- centrum, tillhör sedan årsskiftet 1970/71 Växjö kommun. Enligt den gamla sockenindelningen grän- sade Öjaby socken i norr till Ör, i väster till Bärlöv och Lekaryd, i söder till Bergunda samt i öster, där Belgasjöns sydspets utgjorde naturlig gräns, till Växjö Iandsförsamling. Under de senaste decen- nierna har i synnerhet Öjabys östra delar, utefter Belgasjöns strand, exploaterats för en alltjämt ökande villabebyggelse. I övrigt är terrängen hög- länt och har delvis hedkaraktär. Endast en mindre del av arealen upptas av åkermark, lövängar och lövskog. Till Öjaby hör även ön Belgö i Belgasjön, enligt traditionen tings- och kultplats under för- kristen tid.1 Senast i början av 1300-talet hörde Belgö till Växjöbiskoparnas egendomar och 1305 och 1315 omtalas ön som platsen för ett biskops- residens, benämnt Belgaskog (Larsson, s 368, 419). Vidare nämns 1318 ett hospital i »haelgasko» (DS III, nr 2132). Till hospitalet torde ha hört en sär- skild kyrka. De medeltida byggnadsrester, som återfunnits på ön, motsäger inte de ovan redovisade uppgifterna.2 Fynd från flera förhistoriska perioder, gjorda såväl på Belgö som på fastlandet, visar att området tidigt varit bebyggt.3 Namnet Öjaby förekommer i de bevarade skriftliga källorna första gången 1273 i i »Prestmannen Peters i Berg Testamente af går- darne i Berg och Berlöf och penningar» till bl a Öjaby kyrka. Ortnamnet skrivs här 0aby (DS I, nr 565). Notisens innehåll tyder på att Öjaby nu- varande kyrka , som antagligen uppförts under Kyrkogården Öjaby kyrka är belägen vid den östra stranden av Belgasjöns sydspets, vid landsvägen mellan Växjö och Lammhult. Nordväst om kyrkan ligger präst- gården. 1971 invigdes ett församlingshem, uppfört norr om kyrkan. Kyrkogården, vars form framgår av situationsplanen fig 239, sträcker sig sedan se- 1400-talet (jfr nedan, byggnadshistoria) haft en föregångare, med största sannolikhet en träkyrka. Vad beträffar ortnamnet är första ledet, dvs öja, genitiv pluralis av substantivet ö, i detta samman- hang med betydelsen »ö-liknande upphöjning på fasta landet». Senare ledet, by, torde ha samma betydelse som nu, d v s sammanslutning av flera gårdar (Eile, s 7, 9, 23). Öjaby och grannförsamlingen Bärlöv bildade från mitten av 1500-talet ett pastorat med Öjaby som moderförsamling och Bärlöv som annex. 1563- 71 var de båda socknarna anslagna till Växjö hospi- tal och hospitalspredikantens underhåll. 1571 blev pastoratet prebende för rektorn och 1613 för kon- rektorn vid Växjö skola. Efter upprättandet av Växjö gymnasium blev pastoratet från 1643 pre- bende för andre teologie lektorn och 1805-62 för andre lektorn efter ålder och utan avseende på läro- ämne. Mellan 1862 och 1875 var kyrkoherdetjänsten vakant, 1875- 1921 innehades prebendet av lektorn i kristendom. 1932 införlivades Öjaby församling genom kunglig resolution med Växjö pastorat (Vir- destam, s 163-64). Som pastorsboställe för Öjaby och Bärlövs församlingar fungerade tidigare den s k komministergården i Växjö, belägen i hörnet mellan Kronobergs- och Sandgärdsgatorna (jfr ovan, Växjö domkyrka, s 26). Sedan 1955 har församlingsprästen i Öjaby sin bostad i en 1865 uppförd, intill kyrkan belägen byggnad, ur- sprungligen avsedd som kombinerad sockenstuga och skolhus (jfr nedan). naste utvidgningen, i slutet av 1940-talet, ända fram till sjön. Kyrkogårdsområdet begränsas förutom av strandlinjen i öster till största delen av en grå- stensmur, vars beskaffenhet växlar, beroende på ett flertal omläggningar och utvidgningar under 1800- och 1900-talen. Murens insida täcks av en 318 Fig 239. Situationsplan, LAMM-J : 2 000. Uppm J Söderberg 1969, komp! 1971. General plan. HELGASJON Fig 240. Öjaby kyrkogård 1 KYRKA 1825. Detalj av karta, utförd av S P Strömberg. LMS. VAXJO I 2 KLOCKSTAPEL 3 BÅRHUS '1- REDSK. BOD Öjaby churchyard, 1825. 5 PRASTG.8-RD 6 F0R SAA\L H Et1\ Detail from a map by S P ;: ~o 10 ;_o 30 ~:o c. -, r•,) ',\ Strömberg. .:::::::::!'------L---::1 I- 1- l--t \. 319 ÖJABY KYRKA grässlänt. I söder utgörs inhägnaden till övervä- gande delen av ett enkelt järnstaket. Ett stycke av en äldre, på insidan grästäckt kallmur av gråsten, vi lken tidigare haft funktion som sydl ig begräns- ning, är bevarad på kyrkogårdens sydvästra del. Huvudingången bef inner sig i väster. Vidare finns en ingång i sydväst och två i norr, av vilka den längst åt väster, placerad i ungefärligjämnhöjd med kyrkans vapenhus, upptogs 1970 och saknar grind . Övriga ingångar stängs av dubbla järngrindar. Som ovan antytts har kyrkogården utvidgats flera gånger. 1819 beslutade man utöka området med »vid pass ~ Skäppelands jord , långs efter gamla kyrkomuren» (st prot). Närmare precisering ges icke. Kyrkogårdens utsträckning år 1825 torde framgå av fig 240. 1850 beslutade man »att den- samma (dvs kyrkogården) ända till landsvägen utvidga och planera» (st prot). Beslutet verkställdes följande år och torde avse en tillökning i väster. Tjugo år senare, 1870, bestämdes »att en sådan ut- vidgning af kyrkogårdsplanen skulle företagas åt norra sidan till en bredd lika med kyrkogårdens ut- sträckning åt söder» (st prot). 1891 inköptes ytter- ligare » 1 skäppeland jord ... norr om kyrkan» (st prot). I slutet av 1940-talet utökades kyrkogården avsevärt i öster och söder till nuvarande utsträck- ning. Det nya området hade förvärvats genom ex- propriation och planerades till största delen efter förslag av trädgårdsarkitekten Julius Cox, Båstad. Det då färdigställda, nya kyrkogårdspartiet invig- des 1949. Det återstående planeringsarbetet ut- fördes 1961-62 efter förslag av dåvarande träd- gårdskonsulenten Ragnar Ekstedt, Växjö. Bl a an- ordnades en urnlund på kyrkogårdens östligaste del, närmast Helgasjön. Stigluckor Kyrkogårdsmuren har tidigare haft stigluckor i norr och väster. Den »Norra körkiolåkan» omtalas första gången 1662 (räk) då »Jon i Tunatorp» upp- ges ha »slagit bräden> på den. 1670 »upbygdes en Kyrkio Stuka eller lucka» (st prot), sannolikt den västra. 1737 omtalas ett beslut att låta göra »en liten lucka på östra Kyrkiogårdsmuren» för »Hr Häradshöfdingen på Araby,4 eller andre respective wederbörande, som när de siöledes ankomma, sätter sine fartyg öster om kyrkian». Luckan skulle »de sielfva uppsättia, och på egen bekostnad wid macht hålla» (st prot). Det förefaller dock som om be- slutet aldrig förverkligades. Luckorna var uppförda av timmer. De var tjärade och hade spåntäckta tak. Den västra luckan var enligt inv J829 försedd med »flöjlar af järn med årtalet 1681» och dess tak omtalas 1842 som »fyrkantigt» (st prot), dvs pyramidformat (jfr nedan). Dörrarna stängdes med bommar och hänglås. Den norra luckan be- tecknades 1730 som förfallen och obruklig och man beslutade med anledning därav a tt riva den och sätta igen ingången (st prot). Stigluckan i väster revs sannolikt i samband med kyrkogårdsutvidg- ningen 1851 (jfr ovan) då »Stenstolpar och jern- grindar» anbringades vid ingången till kyrko- gården (st prot 1850). Klockstapel Klockstapeln (fig 241) är placerad på en kulle, som upptar den nuvarande kyrkogårdens sydvästra hörn. Stapeln, som ursprungligen uppfördes 1681 och ombyggdes 1842, är av sk klockbockstyp5 och har tre hjärtstockar samt åtta strävor. Huven har pyramidformat tak med en spira, som överst är koppark lädd och kröns av en flöjel med årtalet 1681. Stapeln är i övrigt helt spåntäckt och tjärad. Av viss;i. räkenskaper från 1700- och 1800-talen fra mgår, att den tidvis varit rödfärgad. Ursprungli- gen försågs stapeln icke endast med »dhen stoora Spijran, medh fl agga» utan även med »4 små Spijrer . . . som stå på gaflarne» (räk 1681). Huven tycks alltså ha bestått av två korsade sa- deltak med mittspira på samma sätt som på den bevarade, år 1703 uppförda klockstapeln på Granhults kyrkogård, belägen drygt 3 mil nordöst om Öjaby kyrka. 6 17.37 »Åtogo sig John i Lönåhs och Börje i Tångshult ... att giöra en liten utbyggning till en liten klåckas insättjande, i fall man i åhr den samma skulle få ifrån Härlöf» (st prot; jfr nedan). 1842 beslutades »att Taket öfver klockorne göres fyrkantigt i likhet taket öfver Kyrkoluckan, att spiran, som efter behof förkortas i öfre ändan, får sin plats i mitten af taket, samt att taket belägges med papper på brädbotten» (st prot). Stapeln, som undgick skador vid branden i kyrkan 1906 (se nedan), reparerades senast i samband med kyrkans restaurering 1942. 320 KYRKOGÅRDEN Fig 241 . Klockstapeln från nordöst. Foto 1969. Be/1-tower Ji·om NE. År 1681 »nedertogs gamble klåckestapelen» (räk). Beträffande denna äldre stapel är föga bekant. De enda befintliga uppgifterna avser reparationer under 1660- och 1670-talen (räk, st prot). Tim sten En timsten av kalksten på träsockel är uppsatt på kyrkogården, sydväst om kyrkan. Plattans mått 31 x 31 cm. Skänkt 1831 »af Magasinsförvaltare Herr Bengt Ljungstedt på Helgewärma» (tillägg till inv 1829, räk 1831). Försedd med ny fot och visare 1869 (vis prot). Förvarades i sakristian 1927 (inv). Kornhus, kyrkstall, bårhus m m Ett kornhus är omtalat 1677, då »Jöns i Lundeby» avlönades för »arbete . . . på kornhuset» (räk). Även omnämnt i inv 1806 och 1816. »Pastors stall», dvs ett kyrkstall omtalas 1850- 51 (st prot) då man beslutade att i sa mband med kyrkogårdens utvidgning (se ova n) flytta stallet »norr om Ringmuren utmed landsvägen». Enligt traditionen låg stallet på den plats där det nya för- samlingshemmet nu är beläget. Ett bårhus uppfördes 1949 efter förslag av arki- tekten E G Erlandsson, Växjö. Det är inbyggt i kullen på kyrkogårdens sydvästra del. Fasaden utgörs av gråstenskallmur, den rundbågiga dörr- omfattningen av tuktad sten . Något äldre bårhus är icke känt. En redskapsbod, uppförd 1736 (st prot) som ersättning för ett äldre hus med samma funktion, vilket sålts 1705 (st prot 1719), uppges 1896 ha använts som bårhus (st prot). Man beslutade samma år att riva boden och uppförde en ny, öster om kyrkan. Denna stod kvar till 1948, då den ersattes med nuvarande redskapsbod vid norra kyrkogårdsmuren. 321 ÖJABY KYRKA Söder om kyrkan finns sedan 1962 en s k kloster- brunn av ölandssten, invändigt mosaikklädd. Ut- förd efter förslag av dåvarande kyrkogårdskonsu- lenten Ragnar Ekstedt, Växjö. Gravminne Kyrkogårdens äldsta gravminne är en liggande grav- häll av gjutjärn, placerad omedelbart norr om kyr- kan, nära hörnet mellan långhus och sakristia. Hällen , som saknar ornamentik, har följande in- Fig 242. Kyrkan från nordöst. Foto 1969. The church from NE. skription: »Här J hwilar stoftet. / af. / i lifs.tiden / öfwer.i ägmästar.inan. J wäl.borna. frv. / Johana. Christina. Berghman / född. / Wimmer.mark. / död . den . 26. may. i. dess. 31. årsålder / mor. åt. 7. barn af. hwilka 2g / hwila. här. wid. hennes. sida. / och. 4. dela saknaden. med. en. / söriande. far. / er- känslan. helgar. rättwisligen. / dessa. runor. / åt. minnet. af. en dygdig. människa / för efter-werlden . / ristade. på. hennes. dös. år. / 1795.» Hällens mått 181 x 95 cm. 322 Kyrkobyggnaden Ky rkobyggnaden (fig 238, 242) som san nolikt är uppförd under 1400-ta let (se neda n) utgörs av en rektangulär salkyrka utan yttre ko rmarke ring. I nordöst finns en troligen urspru nglig sakr ist ia, vars östra mur ligger i flykt med kyrko rummets östra gavelmu r (se nedan) . Ett vapenhus, so m däremot är en senare tillbyggnad, är beläget i väster. Samtliga murar är uppförda av kluven rna rksten . Vapenhusmurarnas tjocklek är avsevärt mindre än övriga mura rs (se fig 243). Kyrkan ä r ut- och in- vändigt p utsad och vitkalkad, även de från långh us- vinden synliga gavelmu rarnas insidor. Slätputs förekom mer i samtliga fö nster- och dörrsmygar. Huvud ingången i väster (se nedan) har en smal, slätputsad omfatt ning. Två ögleformade ankar- sl utar är synliga på västra långhusm uren, nära de övre hörnen mot sträckmurarna. Sockel saknas. Vid kyrkans omputsning i samband med den om- fatta nde restaureringen efter branden 1906 (se nedan) lämnades yt termurarna oputsade till 5 cm:s höjd över markytan som sockelmarkering, vilken ännu är skönjbar på ett fl ertal stä llen . Yttertaken utgörs av spetsiga, tegeltäckta sadel- tak. Takstolarna gjordes helt nya vid den nyss nämnda restaureringen. Långhusets båda gavel- nockar pryds av kors i järnsmide, försedda med flöjlar, på vilka texten »A nno 1737» stansats ut (fig 245). Vapenhusets västra gavelnock krönes av en tupp av samma material. E n skorsten, klädd med svartmålad kopparplåt, har placerats vid långhusets östra gavelnock. Fönster och ingångar Långhusets fem fönsteröppningar, tre i söder och två i norr, fick nuvarande utformning i samband med restaureringen 1906- 08. Samtliga ä r rund- bågiga med in- och utvändigt skrånande smygar. Fönstren är dubbla och de yttre är försedda med träspröjsar och rutor av antikglas. Solbänka r av granit. Några spår av äldre fönsteröppningar är inte synliga. I vart och ett av långhusets båda gavelrösten finns en liten öppning till vinden, den västra när- mast kvadrat isk, den östra rektangulä r, båda med solbänkar av sten. H uvudingången befinner sig i väster. Ytterligare en ingång finns i norr, på sakristians västra sida (se nedan). I öster leder en av tjärstrukna luckor täckt öppning till det under koravdelningen belägna pannrummet. Långhuset torde ursprungligen ha haft en ingång i söder (se nedan). Interiör Interiören (f ig 246- 247) f ick sin nuvarande prägel vid kyrkans senaste restaurering 1941-42 (se nedan). Ky rko rummet är täckt av ett brutet trätak, målat i grått. E nkel, profilerad taklist. En Jucka i takets sydvästra del leder till långhusvi nden. På norra väggen, ovanför predikstolen (se nedan) , är målat ett draperi i gulgrönt med röda band (fig 258). Bänkkvarteren har trägo lv, i övr igt utgörs go lv- beläggningen av kvadratiska kalkstensplattor. Två trappsteg av granit leder till koravdelningen, som endast på detta sätt är avgränsad från långhuset. Sakristia Som ovan antytts förefaller sakristian att ligga i förband med långhuset. Murarna är av samma tjocklek, och i östmuren, där den ovan nämnda sockelmarkeringen är väl synlig, kan ingen skarv skönjas vid övergången mellan långhus och sak- risti a . Sakristian har plant innertak av omålade furu- bräder, golvet är belagt med mörkrött tegel. Rum- met upplyses av två fönster, ett i norr och ett i öster, vilka är st ickbågiga och mindre än långhus- fönstren men i övrigt utformade som dessa. Det för stnämnda fönstret sitter sannolikt på ursprung- lig plats, det sistnämnda upptogs vid restaureringen 1906- 08. Dess fönsterbänk utgörs sedan 1966 av en gran itplatta med en piscina vid södra sidan. E n kvadratisk glugg i gavelröstet ventilerar sakristi- vinden . Gluggen saknar solbänk. En utvändig stentrappa för till ingången i väster, 4 - 711674 Växjö och Öjaby kyrkor 323 ÖJABY KYRKA D Dm SEKTIOh! /\-A tp B JY' ;, ~Q---~1-------+--------h ~ PLAN C.1/1..~0 0 1 2 4 s 15 20 A\. vilken upptogs 1906- 08. Dörröppningen är stick- bågig, har rak smyg och stängs av en enkel dörr, utvändigt klädd med ekpanel samt försedd med kraftiga beslag av smidesjärn, invändigt klädd med furufaner och nedtill skodd med kopparplåt. En rundbågig öppning med rak smyg leder från sa- kristian till kyrkorummet. Den enkla dörren av obehandlad furu är nygjord 1966. Vid sakristians södra vägg finns skåp för mässkläder o dyl, i norra väggen är ett kassaskåp för nattvardssilvret inmurat, båda anordningarna från 1966. Vapenhus Vapenhuset är sannolikt uppfört 1778- 79 (se ne- dan). Innertaket är brutet och klätt med gråmålade 0' I [ SEKTION 13-8 D Fig 244. Längdsektion mot norr samt tvärsektion mot öster, l: 300. Uppm J Söderberg 1969. Longitudina/ section /ooking N, and cross section /ooking E. Fig 243. Plan, l: 300. Uppm J Söderberg 1969. A Plan. s träfiberplattor. Golvbeläggning av kvadratiska kalkstensplattor. I södra väggen finns ett fönster, utformat som sakristians fönsteröppningar. In- gången i väster är rund bågig och breddades något 1941-42, då även den nuvarande, delade ekporten insattes. Öppningen till långhuset har rak smyg och rak överliggare. Den stängs av en delad svängdörr, grönmålad och med träspröjsade råglasrutor i övre halvan. En trätrappa utefter vapenhusets södra innervägg leder till orgelläktaren i långhusets västra del. Muröppningen till läkta ren har rak smyg och rak överliggare och stängs av en enkel grönmålad trädörr. Längs norra vapenhusväggen anordnades 1941 - 42 en väggfast sittbänk av trä. 324 Byggnadshistoria Kyrkan under medeltiden Av allt att döma har Öjaby kyrkas ursprungliga planform bevarats oförändrad, och i senare tid endast utökats med vapenhuset i väster. Kyrko- byggnadens utformning som salkyrka utan separat kor tyder på att den uppförts under senmedeltiden, troligen först under senare delen av 1400-talet.7 Eftersom en kyrka i Öjaby omtalas redan 1273 (se ovan), innebär detta, att den nuvarande stenkyrkan måste ha haft minst en föregångare, med all sanno- likhet en träkyrka. Dopfuntens datering till ca 1200 (se nedan) stöder ytterligare detta antagande. Frå- gan om denna äldre kyrka varit belägen på samma plats som den nuvarande måste emellertid lämnas öppen, till dess att en arkeologisk undersökning kunnat företagas. Långhusets nuvarande takresning är sannolikt i det närmaste identisk med den ursprungliga. Vis- serligen förstördes takstolarna fullständigt vid kyr- kans brand 1906 (se nedan), och i samband med den efterföljande restaureringen talas om påmurande av samtliga yttermurar. Detta torde med avseende på långhuset, vars båda gavelmurar att döma av foto- grafier av den brunna kyrkan (fig 249) endast skadats obetydligt, dock enbart ha inneburit nöd- vändiga lagningar. Vad beträffar vapenhuset och sakristian ökades däremot höjden (se nedan). I den södra muren torde ha funnits två jämförelse- vis små fönster. Det ena, troligen identiskt med det senare omnämnda »Predikostolsfenstret» (se nedan) var placerat i murens östra del och det andra be- fann sig sannolikt i murens mitt. Båda fönsteröpp- ningarna torde ännu, i utvidgat och förändrat skick, återfinnas på sina ursprungliga platser. Vidare är det möjligt att norra muren var helt fönsterlös (jfr nedan). Som nämnts är det sannolikt, att det norra sakristifönstret sitter på ursprunglig pla ts. P G Vejde uppger efter branden 1906 att i kyrkan finns »Intet spår af dörrar, fönster ell. nischer».8 Emellertid uppger han samtidigt i en a nnan notis: »att allt murbruket sitter kvar på ytterväggarna Q delvis äfven på inre sidorna gör a tt det blir omöjligt att afgöra huruvida igenmurade dörrar eller fönster verkligen finnas».9 Den första upp- giften motsäges dock av två teckningar, utförda av honom själv 1906 respektive 1907. På den först- nämnda, en avritning av den brunna kyrkan är en igensatt, rundbågig ingång markerad på långhusets södra sida. Portalen skär över det västra fönstrets östra del. Den andra teckningen, en planritning, visar en rekonstruktion av ett vapenhus framför sydingången. Att kyrkan ursprungligen haft en portal i söder är mycket troligt, likaså att man vid Fig 245. Takprydnad av järnsmide från 1737. Foto 1969. Wrought iron roof decoration, 1737. 325 ÖJABY KY RKA något tillfä lle uppfört ett vapenhus, eventuellt av trä, fra mför densamma. Beträffa nde interiö ren bör innertaken ha ut- gjorts av pla na trätak, om inte takstolen varit ö ppen. I samband med restaureringen efter bra n- den 1906 ia kttog man på »det understa och äldsta (putslagret) spår af målningar med motiv och färg likna nde de medeltida målninga r på träföremå l, ma n ex. ser på Smål. museum. Fantastiska bilder af lejon, byggnader, hva lf och d raperier samt öfr. på lå ngväggarna rester af må lade bårder med blad- mo tiv. M å lningarna nästan utplå nade af elden» (se not 9). Som framgår var må lningsfragmenten a llt- för svårt skadade för a tt kunna tidsbestämmas eller konserveras.10 Det 1906- 08 a nordnade pannrummet under kyr- ka ns östra del uppges ha a nlagts i en ä ldre grav- kammare.11 Detta verifieras av iakttagelsen efter branden 1906 a tt man »Framme vid a ltaret» kunde se »ett tämligen djupt rektangulärt hå l, varest lik- kistor va ri t nedsatta. D essa brunno upp med inne- hå ll» (se not 9). Troligen hade gravkammaren varit tillgänglig genom en trälucka i kyrkorummets golv. 1719 framställdes önskemålet »Att Kyrko- golfvet, som wed grafwars öpnande här tills är wardet ojämt blefvet, måtte lagas; synnerl ... golfvet innom Kyrkodören» (st prot), d v s i västra delen av kyrkorummet. Vidare o mta las 1730 »Golfvet wid predikstolen» såsom »mycket ojä mt som skiedt, då Sune Bengtson, Gotzfogden på Cronoberg, först öpnat graf» (st prot). Om några av ovannä mnda gravar härrörde från medeltiden vet vi inte. Senare förändringar N är kyrkan resta urerades 1892 (se nedan) konsta- terades att den »förr - när, vet man dock inte, varit hemsökt af eld».12 Det ligger nära till hands 326 Fig 246 (tv). Interiör mot öster. Foto 1969. lnlerior look ing E. Fig 247 (t h). Interiör mot väster. Foto J 969. Jnterior looking W. a tt sätta detta i samband med nägon av de upp- rtpade danska härjningar som under lå ng tid före- kom i dessa gränstrakter, såväl under medeltiden som senare. Det är tex inte otänkbart, a tt Öjaby kyrka i likhet med må nga andra kyrkor i gra nnska- pet hemsöktes som följd av de svensk-danska stri- derna under I 600-talets början.13 Från och med 1659 är den huvudsakliga delen av kyrkans arkivalier bevarad , varför dess byggnads- historia från denna tidpunkt och fram åt uta n större svårigheter kan redov isas. I 660 uppges att »Saker- stigefönstret pyntades» (räk), vilket sannolikt inte avser glasmålning utan snarare någon form av ut- eller invändig dekorativ målning i eller runt fönster- smygen , eventuellt bådadera. Ett flerta l kyrkor i trakten kring Växjö pryddes under detta ä rhund- rade med utvändiga, målade dekorationer. 14 Enligt nyssnämnda källa var även »för twå Winsk idor ti ll thet nye wapn huset gifwet - 16 öre», och två år BYGGN A DSH I STOR IA senare omta las att »Jon i Tuna torp gaf bräder till Nya Wapn hus dören» samt att »Jöns Carl sson i Öja by giorde bet• dörr, uthan beta lninglrn (räk 1662). Härav fra mgår, a tt ma n nyligen uppfört ett va penhus. Däremot ka n in te avgöras om vapen- huset placerats fra mför den föru l nämnda syd- porta len. Det är också möjligt, att vapenhusbygget föranletts av att man murat igen sydingången och tagit upp en ny ingång i väster. Kyrkans tak, so m var spåntäckt, krävde ofta reparationer och omläggninga r. 1686 upptas en utgift »för Spijka r till att fästa hufva rna på kyrkio- taket» (räk). Vad som härmed avses är okla rt. » 1688 är kyrkia n kalkstruken och hwijtmenat» (räk). Räkenskaperna 1708- 09 uppger uta n vidare precisering, att »Carl Abrahamsson ... brädslog westre wäggen». 1719 fattades beslut om diverse förändringar, innebärande dels att »fönster an- tingen på wästre gafwelen, eller Norra wäggen , 327 ÖJABY KYRKA eller på bägge, måtte giöras til att få mer lius i Kyrkian», dels att vissa ojämna golvpartier skulle läggas om (jfr ovan). Härtill skulle anskaffas »Tillior», varav framgår att kyrkan då hade trägolv, som för övrigt även i fortsättningen ofta skulle komma att kräva omläggningar och reparationer. Slutligen skulle »Nytt fönster .. . i Sacristigan giöras» (st prot), vilket att döma av räk 1720 dock endast avsåg reparation av själva rutan . 1724 upp- tas utgifter för »fönstrets utwidgande på Norra sidan» (räk), vilket möjligen kan åsyfta fönstret i sak ristian men med större sannolikhet tyder på att den norra muren nu hade en fönsteröppning, som tagits upp fem år tidiga re (jfr ovan). 1730 omtalas »Källaren i Sacristian», antagligen en vinkälla re. Den uppges emellertid ej vara i bruk (st prot). 1737 inköptes den ena av långhusets gavelprydnader och den a ndra skänktes samma år av »Pastor E nevold Pihlgren uti Tofteryd»15 (jfr ovan). En äldre takprydnad torde ha kasserats vid samma tillfälle (st prot, räk). 1769 eller 1770 försågs fön st- ret i norr med järngaller, något som troligen redan fanns vid de övriga fö nstren (räk; jfr nedan) och som ansågs nödvändigt då kyrkan av allt att döma hade utsatts för upprepade stö lder. I räkenskaperna 1778-79 nämns utgifter för »bräder till Wapnhusdören» samt för avlöning Fig 248. Öjaby kyrka 1901. Teckning av Fr Aug Andersson . Efter Rosengren. Öjaby Church, 1901 . »til Organisten i Herlöf för wapnhusets upmu- rande efter accord». 1779-80 uppges a tt en ny vapenhusdörr tillverkats av »Zachris Germund- son i Lönåhs» (räk). Sannolikt åsyftas det nuvarande vapenh uset. Antagligen hade dess föregångare på samma plats varit av trä och ersattes nu av en sten- byggnad (jfr ovan). 1778-79 betalades även för »Fönstret å södra sidan» (räk), vilket troligen avser fönsteröppningen i södra vapenhusmuren. 1780- 81 upptas utgifter för »Jerngaller med ringar til det nya Kyrkofönstret», d v s det nyss nämnda, samt för »Arbetslönen til Organisten i Herlöf för Mur- ning vid fenstret och Glasmästaren tilhopa 10: -» (räk). Det med all sannolikhet i sydöst placerade »Predikostolsfenstret» (jfr ovan samt nedan, pre- dikstolen) omnämns 1781- 82 (räk). 1793 avlönades »Målaren Anders Moberg i Wexiö för Kyrkans Målning» (räk). Vilket slag av målning framgår inte. 1809 omtalas reparationer på fönstret i sakristian, vilket torde kunna sättas i samband med ett inbrott i kyrkan samma år, varvid bl a allt nattvardssilvret stals (räk; se nedan). 1817 tog »Kyrko Rådet .. . befattning med ett nytt Fönsters insättande i Kyrko- muren» (st prot), sannolikt det nuvarande syd- västra. 1819 rödfärgades kyrkans yttertak (räk, st prot). 1820 diskuterades »om icke Jerngallren för 328 BYGGNADSHJSTORIA Kyrkofönstren borde borttagas, helst de samma ej voro behörigt inmurade utan endast med en kalk- betäckning fästade vid muren» och sålunda inte utgjorde något effektivt inbrottsskydd. Gallren . skulle utnyttjas som färist i ingången till kyrko- gården (st prot). Följande år beslutades att i sam- band med kyrkans nödvändiga omputsning skulle »ett fönster sänkas till likhet med de öfrige» (st prot, räk). Vilket fönster anges inte. Inv 1829 innehåller en kort beskrivning av kyrkobyggnaden där det bl a heter: »Kyrkan har 3ne fönster på Södra sidan och blott ett på norra. Panelet (dvs innertaket) i kyrkan är icke hvälfdt utan jämnt öfverstruket med blå Oljefärg ... å kyrkan ... finnes flöjlar af järn med årtalet 1681». Den sista upp- giften torde dock vara felaktig (jfr ovan). Den 24 mars 1840 utfärdades en kunglig resolu- tion, vari gavs anstånd till »Öjaby med Härlöfs för- samlingar med beslutadt uppförande af ny gemen- sam kyrka för samfälld gudstjänst intill dess, en- deras kyrka så förfallit , att den tarfvade ombygg- nad» (kr prot 1906). Församlingsborna i Öjaby förefaller emellertid inte ha varit villiga att låta kyrkan förfalla. Tvärtom kommer deras uppenbara vilja att bevara den till uttryck vid flera tillfällen. Sålunda beslutade man 1849 att genomföra en restaurering, d v s »rappning och strykning af Kyrkan, ett fensterkors insättning å norra sidan Fig 249. Öjaby kyrka efter branden 1906. Foto T Ryden. P G Vejdes samlingar, LUB. Öjaby Church ajier the fire af 1906. och de öfrige fenstrens nedsänkning». Ett kost- nadsförslag gjordes upp av murmästare Jonas Malmberg,16 Växjö. Man fann emellertid senare »att ett fenster å Norra sidan vore af behofvet mindre påkalladt» (st prot). 1869 upptogs »ett större fönster» i sakristian (st prot, vis prot), var- med torde avses utvidgning av den redan befintliga fönsteröppningen i norr. Samma år uppges också att »Kyrkan, som är utdömd, är väl vårdad» (jfr ovan). 1886 fick kyrkan första gången möjlighet till uppvärmning, då »en värmeapparat» anskaffa- des (st prot). 1891 genomgick kyrkan en jämförelse- vis grundlig restaurering omfattande invändig om- putsning och vitmålning av väggarna, nytt golv och nya dörrar samt reparation och delvis förnyelse av inredningen. Den 11 juni 1896 drabbades kyrkan av blixt- nedslag. Golvet antändes, men i övrigt hann inte elden anställa några större skador. Vattenskadorna i samband med släckningen blev dock omfattande. Vid de nödvändiga reparationerna täcktes kyrkans yttertak med tegel, som lades ovanpå spåntaket.17 Den 30 mars 1906 hemsöktes kyrkan åter av brand, denna gång av allvarligare art. Eld hade ut- brutit i ett intilliggande uthus, och gnistor fördes av vinden över till kyrkobyggnaden och antände det under tegeltaket befintliga, äldre spåntaket. En del inventarier kunde räddas (se nedan), men av själva 329 ÖJABY KYRKA 'iJ'äisi:d ~ -~ri , bt • • .. $ 'r' _. _. i L:kFLJ:='.:.. """ kyrkobyggnaden återstod efter branden endast murarna (fig 249). Nu aktualiserades naturligtvis åter frågan om uppförande av en helt ny kyrka (jfr ovan). Många tycks emellertid ha förordat en åter- uppbyggnad av den gamla, och då man dessutom konstaterat, att de kvarstående murarna var »af mycket stabil beskaffenhet och af eldsvådan så ringa skadade, att de med stor fördel och jämförelse- vis billig kostnad kunna restaureras», beslutade man att ansöka hos K Maj:t att trots 1840 års reso- lution få behålla och reparera den medeltida kyrkan (st prot), vilken även bifölls. Ritningarna till den omfattande resta ureringen Fig 250. Förslag till restaurering av Öjaby kyrka av A Lindegren 1907. RA. Proposal for the restoration of Öjaby Church, by A Lindegren, 1907. NADER (,iLLAD uppgjordes av Axel Lindegren , arkitekt på Över- intendentsämbetet i Stockholm, och stadfästes av K Maj:t den 10 augusti 1907 (fig 250). Ledare för återuppbyggnadsarbetet var byggmästa rna Gustaf Pettersson, Växjö, och Gustaf Carlsson, Helgö. Samtliga murar krävde vissa kompletteringar , sakristi- och vapenhusmurarna höjdes dessutom. Likaså höjdes fönstren och försågs med nuvarande solbänkar av granit. Två nya fönsteröppningar togs upp, en på norra långhusväggen och en i östra sakristimuren. Vidare fick sakristian sin ingång i väster, i vilken insattes dubbla dörrar med vindfång emellan. Det nya yttertaket täcktes med tegel, 330 innertaket fick sin nuvarande brutna form. Golven belades med kalkstensplattor i mittgå ng, kor och vapenhus, i övrigt med trä på cementunderlag. Under sakristigolvet inrättades å ter en vinkällare (jfr ovan). I huvudingången insattes en port av ek, övriga dörrar gjordes av furu. Båda ytterdörrarna försågs med kraftiga järnbeslag. Kyrkan putsades in- och utvändigt. Interiören kom att präglas av den smakriktning som ut111ärker tiden omkring det senaste sekelskiftet (fig 251 ). Samtliga innervägga r målades i gult. Lång- husets tak m å lades i »mättad cremefärg» och uppges därtill ha varit dekorerat med »fyra friser». Under taklisten må lades en fris av sti li serade växtmotiv, av vilken a ll tjämt ett fragment är syn ligt i ett bakom orgeln inrättat förvari ngsutrymme. Färger: rosa, brunt, blågrönt (sannolikt mörknat grönt) och rött. A ll träinredning förnyades och flerta let undan branden räddade delar från a lta ruppsats och predik- stol fick placeringar motsvarande de tidiga re (se nedan). Väggen över a ltaret pryddes med målad de- korering, som kommer att närmare behandlas nedan. Kyrkan försågs också med varmluftsuppvärm- ning, och ett pannrum inrättades under korpartiet i ett utrymme som tidiga re varit gravkammare (jfr ovan). Rökgången förlades i en för ändamålet uppbyggd murklack av tegel i kyrkans invändiga nordöstra hörn , och för erhållande av symmetri uppfördes en liknande men funktionslös murklack i det sydöstra hörnet. En trappöverbyggnad av tegel a nordnades framför pannrummets ingång, vilken brutits upp i kyrkans östra gavelmur.18 Den 20 december 1908 stod kyrkan färdig för återin- vigning, som förrättades av dåvarande biskopen i Växjö stift, Nils Johan Lindström. BYGGNADSHISTORIA Sin senaste större resta urering genomgick kyrkan år 1942 under ledning av a rkitekt Paul Boberg, Växjö . Förutom vissa mindre, nödvändiga repara- tioner ommålades kyrkan invändigt och den deko- rativa frisen under taklisten togs bort. Korutrym- met ökades något åt väster genom att bänkkva rte- ren minskades. Golvbeläggningen av ka lkstens- plattor utökades i motsvarande omfattning. De ovan nämnda murklackarna i kyrkans östra del revs i samband med att uppvärmningsanordningen ersattes med ett modernare varmvattensystem. All inredning må lades om, bänkinredningen förä nd- rades och äldre träföremål konserverades (se neda n). Den elektriska belysningen, insta llerad 1937, komp- letterades. Vidare breddades huvudingå ngen i väster och försågs med en ny, dubbel port av ek. Ytterdörren till vapenhuset kläddes utvä ndigt med ekpanel men fick behålla järnbeslagen från 1907. De yttre fönsterrutorna ersattes med de nuvarande av a ntikglas. Den lilla trappöverbyggnaden i öster revs och ingången till pannrummet täcktes med trä- luckor.19 1964 övergick 111an till oljeeldning. Den takprydnad av smidesjärn i form av en tupp (fig 238), som tidigare krönt vapenhusets gavel- nock, återfanns 1964 och uppsattes på sin gam la plats. Dess fäste hade förstörts vid branden 1906 och därefter hade tuppen kom111it att användas som prydnad på ett uthus i trakten. 20 Sakristian erhöll nuvarande utformning 1966, då golvet belades 111ed tegel, den äldre dörren till kyrkorummet ersattes med en ny, innerdörren i väster togs bort, fönsterbänken 111ed piscinan samt kassaskåpet anordnades och en äldre skåpinredning från 1906- 08 byttes ut 111ot den nuvarande vid södra väggen. 33 1 Inredning och inventarier Altaranordning Altaret, som är av trä, är uppställt mot östra kort- väggen och utfördes i samband med kyrkans res- taurering I 906-08. Det är målat i mörkt grått med ljusare grå lister. I framsidans rektangulära fyllning är IHS, två korsade bladslingor samt fyra stjärnor målade i gulvitt. Beträffande äldre altaren är endast bekant att ett nytt insattes 1826 (räk). Altarringen är samtida med altaret. Den är bru- ten med släta, kvadratiska fyllningar, målade i grått med listverk i guld, ljusbrunt, gult och brunt. Insidan är grönmålad, knäfall och överliggare är klädda med ljusbrunt skinn. Nuvarande målning härrör från restaureringen 1942. Tidigare hade fyll- ningarna målad dekor och marmorerat listverk (se fig 251). En »disk» uppges ha tillverkats 1694 i samband med att kyrkan fick ny altarprydnad (se nedan).21 I 793 avlönades » M åns Pehrsson i Hägeryd för Altare Diskens omgiörande» (räk). 1892 förnyades altarringen åter (st prot). Av fig 252 framgår att den då utgjordes av svarvade balusterdockor. lnv 1927 nämner en »Del av äldre altarskrank», be- stående av svarvade balustrar, målade i vitt med marmorering i grönt och rött samt i guld. Höjd 54 cm, datering 1700-tal. Kan möjligen vara identiskt med det 1793 tillverkade. Förvarades 1927 i en red- skapsbod men är nu försvunnet. Altarprydnaden utgörs av en i trä snidad och målad altaruppsats (fig 246, 253-256), utförd i samband med kyrkans restaurering 1906-08 efter en ritning av arkitekt Axel Lindegren (jfr ovan) och med en äldre altarprydnad, tillverkad 1693-94 och skadad vid branden 1906, som förebild. De till den nuvarande uppsatsen hörande skulpturerna härrör samtliga från äldre altarprydnader. Altaruppsatsen är försedd med profilerat över- stycke och predella och indelas av en gesims i två avdelningar med figurskulpturer, vilka är insatta i nischer, omgivna av pilastrar, som uppbär mas- verksbaldakiner av varierande utformning. Mellan nischerna kolonnetter, i den nedre avdelningen spi- ralvridna, i den övre med rund genomskärning. Nedre avdelningens mittparti utgörs av en kalvarie- grupp och i de båda omgivande nischerna står Matteus respektive Johannes. I övre mittpartiet en stående figur med utsträckta armar, iförd en rockliknande klädnad med brett, utsirat bälte och med krona på huvudet, sannolikt en Kristusfigur (se nedan). På vardera sidan om Kristus en putto. I de två flankerande nischerna Lukas respektive Markus. Överstycket, vilket kröns av Guds lamm med segerfana i friskulptur, indelas av kolonnetter, överst avslutade av svarvade pinakler. På över- styckets mitt en applicerad strålsol av förgylld metall, i vars mitt målats det allseende Gudsögat. Färgskalan är ljus. Själva skåpet är sedan 1942 (se nedan) målat i gult med detaljer i brunt, grönt, rött och guld, nischernas fonder är gröna. Figurernas karnation är rosa, Kristusfigurens på korset med en dragning åt gult, klädnaderna är målade i vitt, rött, grönt, blått samt guld. Beträffande det 1693-94 utförda altarskåpet läm- nar inv I 829 följande beskrivning: »Altaretaflan är af Bildthuggeri, och föreställer Frälsaren på korset i fonden, och på sidorna Evangelisterna 2n• på hvardera sidan. Högre opp ses Frälsaren, ståendes, och på sidorna Maria med Barnet, samt 5 Änglar. Överst står Jehova med Hebreiska Bokstäfver och på ena sidan Solen med 4 Stjernor och på andra Månan med 4 Stjernor. På nedre kanten af Altar Taflan läses: »Haec Tabula facta et exornata Cu- ratore et Pastore Laurentio Ulmgren22 anno 1694 et renovata a Statuarij Andrea Ekeberg et Gustavo Kylma1rn23 ( = Denna tavla är gjord och beställd av kyrkoherden och pastorn Lars Ulmgren anno 1694 och renoverad till statyerna av Anders Eke- berg och Gustav Kihlman). Beskrivningen verifie- ras av fig 252. Vad beträffar de äldre figurer som ej fått plats i den nuvarande uppsatsen är en putto placerad på predikstolens ljud tak och två putti , varav den ena defekt, förvaras i kyrkkistan i prästgården. De sistnämndas höjd (utan sockel) är 49 cm. Ma- donnabilden (fig 257) befinner sig i sakristian. Dess färgskala är densamma som ovan beskrivits. Höjd 58 cm. På baksidan är årtalet 1892 målat, vilket torde härröra från en renovering (se nedan). 332 Fig 251. Interiör mot öster före restaureringen l 942. Foto 1912. Smål mus. Jnterior /ooking E befo re rhe res/oralion of 1942. Fig 252. Inter iö r mot öster före branden 1906. Smål mus. Jnterior /ooking E before the f ire of 1906. 333 ÖJABY KYRKA Att själva skåpet nytillverkades 1693- 94 framgår av räkenskaperna för 1693, vi lka omtalar att lön ut- betalades till »Snickaren Swen i Wexiö» för »sn ic- karearbetet på den nyaAltaretaflan».I l 694års räken- skaper läses fö lj ande: »Efter giordt sluut med Mest: Gustaf Kyl man och And. EekebergBi ldthuggare ifrån Borås om alla tienlige och hörige bil ter af egit träd h, sampt heela Altare Taflans uthstofferande med silfr Fig 253 (t v). Altaruppsatsens ka lvarie- grupp, utförd 1694 av Gustaf Kihlman och Anders Ekeberg. Foto l 969. Calvary group of reredos , executed in 1694 by Gustaf Kihlman and Anders Ekeberg. Fig 254. Eva ng~ li s te n Matteus, fi gur- skulp tur från a l taruppsa ts~n . Ut fö rd 1694 av Gustaf Kihlman och Anders Ekeberg. Foto 1969. St Matthew the Evangelist , figure from the reredos. Mode in 1694 by Gustaf Kihlman and Anders Ekeb:;rg . Fig 255. Evange listen Johannes, figur- skulptur från altaruppsatsen. Medeltida e ller efterbi ldn ing av en medeltida sku lptur . Foto 1969. St John the Evangelist , figure from the reredos. Medievalor copy of a medieval sculpture. och Guld. Hafva Wälb. te Bildthuggare richtigt bekommit Siuttio Dr. - 70: - ». Sannolikt har Kihlman och Ekeberg utfört kalva riegruppen och evangel isterna med undantag för Johannesfiguren. Dessa skulpturer hör st ilmässigt samman och är även goda exponenter för tiden omkring 1700. Däremot är det svårt att avgöra hur arbetet varit fördelat mellan de båda mästarna. Ekeberg var 334 INREDNING OCH I NVENTAR IER Il I , Kihlmans gesäll och medhjälpare och stora lik- heter mellan deras respektive verk har påvisats även i andra sammanhang (se not 23). Maria- och Johannesfigurerna samt även den skulptur som troligen föreställer Kristus bör dock vara av äldre datum. Vad beträffar den sistnämnda figuren är den möjligen en efterbildning av en Kristusfigur från ett medeltida krucifix, som kan- ske tidigare va rit i kyrkans ägo och som i sin tur efterbildat »Volto Santo» ( = det heliga ansiktet), ett undergörande krucifix av cederträ, tillhörigt domen i Lucca i Italien.24 Maria- och Johannes- figurerna , som i fråga om ansiktstyp, dräkter och draperibeha ndling uppvisar medeltida stildrag, torde a ntingen efterbilda nu försvunna bilder från medeltiden eller också härrör de frå n medeltiden 335 ÖJABY KYRKA men har under nyare tid delvis omskulpterats. 25 Dessa tre sistnämnda figurer har antagligen ingått i den altarprydnad som föregick den 1694 an- skaffade. Att en dylik prydnad funnits framgår av J689 års räkenskaper enligt vilka »M . Gudmund Målare i Wexiö» fick betalt för att han bl a »förnyade taflan». Uppgifter om »taflans» utseende och ålder saknas. 1739 renoverades 1694 års altaruppsats »som på så lång tid tilbaka förfallit» av bildhuggaren Sven Segervall26 från Växjö. Möjligen härrör de jäm- förelsevis grovt utförda puttofigurerna från detta tillfälle, inte som verk av Segervall själv men kanske av någon medhjälpare eller lärling till honom. Stil- Fig 256. Figurskulptur från altarupp- satsrn, sannolikt Kristus. Troligen tillverkad före 1694 och sannolikt efterbildning av en medeltida skulptur. Foto 1969. Figure of Christ from the reredos triptych. Probab/y carved before 1694, and mast likely a copy of a medieval sculpture. mässigt tillhör dessa figurer denna tidsperiod. 1869 hade »Wid visit(ation) ... fråga wäckts om bort- bytande af den gamla altarprydnaden». Emeller- tid fäste biskopen församlingens uppmärksamhet »på dessa sakers (avser även predikstolen) wärde såsom warande mycket gamla, särskilt altarprydn.», och man beslutade då reparera densamma (st prot). Detta blev dock verkställt först 1891 -92 i samband med att kyrkan i övrigt restaurerades (se ovan). Efter denna renovering hade altaruppsatsen det ut- seende som framgår av fig 252. Sannolikt tillkom härvid de eldslågeliknande sidostyckena samt nischernas ramverk. Den övre delen av det ängla- prydda överstycket från kalvariegruppens balda- kin (längd l I 4,5 cm) förvaras i kyrkkistan. 336 Den 1906-08 tillkomna altarprydnaden var ur- sprungligen till största delen marmorerad och pi- lastrarna pryddes av bladrankor. I övre mitt- partiets masverksbaldakin syns å fig 251 även två änglar. Dessa som är av plåt och målade i rosa, vitt och grått, togs bort 1942 (se nedan) och förvaras nu i kyrkkistan. Enligt arkitekt Lindegrens förslag (jfr ovan) målades på muren ovanför altarprydnaden fyra änglafigurer mot en molnbakgrund. Två av änglarna uppbar ett språkband med texten »Ära vare Gud i höjden» (se fig 251 ). Väggmålningen togs bort vid restaureringen I 942, då uppsatsen målades om efter förslag av arkitekt Paul Boberg, Växjö, och figurerna konserverades av konservator Torsten Hjelm, Stockholm. Krucifix I. Modernt krucifix av trä med snidad Kristusbild. Höjd 51 cm, figurens höjd 29,5 cm. På altaret. Gåva 1942 av anonym givare. - 2. Modernt kruci- fix. Kors och fot av trä, Kristusfigur av guldbronse- rad , gjuten mässing. Höjd 61,5 cm, figurens höjd 18,5 cm. I bårhuset. Anskaffat i samband med bår- husets uppförande. - 3. Modernt krucifix av snidat och målat trä. Kristusbilden, i nedsänkt relief mot förgylld bakgrund, torde vara inspirerad av altar- uppsatsens förmodade Volto Santo-framställning. Figurens fotsida klädnad är målad i mörkrött, hår och skägg är svarta, kronan är förgylld. Korset är svartmålat. Höjd 38 cm. Hänger i sakristians östra fönster. Anskaffat 1970, utfört av konstnärinnan Eva Spångberg, Växjö. Predikstol Predikstolen (fig 258-260) är placerad vid kyrko- rummets norra vägg. Korgen har åttasidig plan, barriären är indelad i fem rektangulära fyllnings- fält, åtskilda av spiralvridna kolonnetter, överligga- rens och sockelns hörn markeras av änglahuvuden respektive konsoler och nederst akantusknoppar. I fyllningsfälten grunda nischer, omgivna av rund- bågsställningar. En nisch är tom, i de övriga har placerats friskulpturer av evangelisterna. Sockeln, va rs fält upptas av prismastavar, avslutas nedtill av en bård i genombruten plattskärning, be- stående av blomknoppar och voluter. Färgerna är gult, grönt, grått, brunt, rött och guld . Figurernas INREDNING OCH INVENTARIER Fig 257. Madonnabild från altaruppsatsen. Medeltida eller efterbildning av en medeltida skulptur. Nu i sakristian . Foto 1969. The Virgin , figure from the reredos. Medieval or copy of a medieval sculpture. Now in the vestry. karnation är rosa, klädnaderna är målade i rött, grönt, brunt, silver och guld. Det åttkantiga ljud taket har gavelstycken i form av voluter samt mellan dessa svarvade pinakler. Takets övre del är utformat som en krona och kröns nu av en putto från den gamla altaruppsatsen (jfr ovan). Färger som på predik- stolen. Trappans barriär har tre släta fyllningar, målade i grått med listverk i gult och guld. I likhet med altaruppsatsen blev predikstolen ommålad och dess figurer konserverade 1942 (jfr ovan). Tidigare 337 ÖJABY KYRKA var den ti ll största delen marmorerad och underredet var rutmönstrat (fig 25 1 ). Liksom a ltaruppsatsen är predikstolen tillverkad i samband med kyrkans restaurering 1906- 07 efter förs lag av a rk itekt L indegren. Förebild var en vid branden 1906 förstörd , äldre prediksto l, som s:tttes upp i kyrkan 1664 och var utförd av »Snickaren Jöns Pädersson från Asarums socken» (räk 1663-64). Evangel istfi gurerna har tillhört denna äldre pre- dikstol och förefaller, som för övrigt också a ntyds av nyss citerade räkenskaper a tt vara ett verk av en - ingalunda oskicklig - provinsiell träsnida res hand. 1700 uppges att » M å larne ... stofferade med guld P redikstohl» (räk) . 1739 var den i dål igt sk ick och renoverades av Sven Segervall (räk 1739- 40; jfr ovan, altaruppsatsen). Enligt inv J829 var prediksto len då »blå målad och i nicher stå bilder af de 4 Evangelisterna». 1869 disku terades frågan om a nskaffande av en ny predikstol (st prot). Man behöll dock den gamla och beslutade 1891 att »laga och putsa» den (jfr ovan, a ltaruppsatsen) . Dess dåva rande utseende framgår av fig 252. Den var då place rad i söder, korgens kolonnetter hade rund genomskärning, bågställningarna och fyllningarna på entablementet upptogs av bes lagsornamentik, sockelns fy llningar av evangeli sternas namn. Un- derrede sak nades. Ljudtaket kröntes av kartuscher och svarvade pinakler. Vid restaureringen I 906-08 uppsattes på muren mella n predikstol och ljudtak en väggpryd nad av målad plåt, utformad som en rektangulär tavla med på vardera sidan en halv förgylld strålsol (f ig 251 ). På tavlans mitt IHS i guld mot brun bakgrund, mönstrad i grönt, och omgivet av nyponrosor i natural ist iska färger mot rosa bakgrund. Höjd 125,5 cm. Ersattes 1942 med det nuvarande målade draperiet (se ovan) och fö rvaras nu på prästgårds- vinden. Till den äldre predikstolen hörde en duva, som även förstördes vid branden (se fig 252). Ålder obe- kant. Om nämnd J825, då den målades om (räk). 1967 erhöll kyrkan som gåva av kyrkvärden Alexan- der Chri stoffersson, Tunatorp, en ny predikstols- duva, utförd i sandblästrat furuträ av bildhuggaren Herbert Thorsjö, Öjaby. Ett timglas på den ä ldre predikstolen är om- nämnt 1733. Det var då »orichtigt, skall antingen lagas, eller ett nytt kiöpas» (st prot). I inv 1750 omtalas timglaset som »alt förderfvat» . Bänkinredning Bänkinredningen (f ig 246- 247), som är indelad i två kvarter, är öppen mot mittgången. De rektangu- lära, helt släta gavelstyckena är målade i grönt med li ster i brunt, bänkarna i övrigt i gult. Bänkarna ut- fördes efter ritningar av Axel Lindegren i samband med kyrkans restaurering 1906- 08 och förändrades till nuvarande utformning efter försl ag av Pa ul Boberg 1942, då bl a de ä ld re gavelstyckena, vilkas utseende framgår av fig 252, ersattes med nya. Före 1942 var bänkarna målade i rödbrunt. 28 1665 bes Iu tade sockenstämman att»Larss Snickare sko lle byggia Nyie stoler». Samma källa nämner även »de små stolarne framme i Core» (st prot). J695 omtalas »bänckia r» även i vapenhuset (räk) . 1721 fra mställdes förslaget att »rummet wed Sac- ristigedören der Funten nu står skulle lagas och förbytas till en brudestool , och at bäncken wed altaret, som förr der t ill warit brukader, för hwarie- handa orsaker stå ledig» (st prot). Samma bänk vid altaret torde åsyftas J738, då man bestämmer att »Sto lerum på Norra sidan om Altaret skole up- lagas, och sopas, så att när ... trångt blir i kyrk ia n några kunde där sittia» (st prot). Inv 1829 beskriver bänkinredningen sålunda: »I denna kyrka äro 12 Stolrader på Manssidan och lika många på Qvinsidan , målade med blå oljefärg och gula listor. På läktaren . .. finnas fem Bänkrader på hvardera sidan». Samma års räkenskaper omtalar en repara- tion på »Stolsdören N. 4» varav framgår att bän- karna var slutna. I samband med kyrkans restaure- ring 1891- 92 insattes helt ny bänkinredning. F ig 42 visar att denna var sluten och hade enkla fyll- ningsdörrar samt numrering på bokbrädorna. Till bänkinredningen får även räknas tjugofyra stolar, omtalade som nya i inventarieboken 1944- men tillverkade efter ä ldre modell. Stolarnas ryggar pryds av två släta fyllningar. Målade i brunt, oliv- grönt och klargrönt. Sexton är placerade i koret (fig 247), en förvaras på läktaren och sju i pannrum- met under koret. I koret står vidare två lösa bän- kar av samma typ som stolarna (fig 246), sannolikt från 1800-talet eller J900-talets början och före- bilder till stolarna. 338 Fig 258. Predikstol, utförd 1906- 07. Figurskulpturerna har tillhört en ä ldre predikstol från I 664, tillverkad av »Snickaren Jöns Pädersson från Asarums socken». Foto I 969. Pulpit, 1906- 07. The figures are from an o/der pu/pit made in 1664 by "Carpenter Jöns Pädersson from the Parish of Asarum" . 5 - 711674 Växjö och Öjaby k y rkor 339 ÖJABY KYRKA Orgelläktare Orgelläktaren (fig 247) är placerad vid kyrkorum- mets västra kortsida. Läktarbarriären är bruten och har släta fyllningar med enkelt listverk. Fyllningarna är målade i grått, listverket i grönt, brunt, rött och grått. Läktaren bärs upp av sex pela re, målade i grå marmorering och med kapitäl i guld, grönt och Fig 259. Evangelisten Markus, figurskulptur från predikstolen. Foto 1969. St Mark the Evangelist, figure sculpture from the pulpit. brunt. Den tillkom vid kyrkans restaurering efter branden 1906. Nuvarande målning härrör från 1942. Tidigare var den huvudsakligen målad i grönt och mittfältet pryddes av ett kors.29 En ä ldre läktare, som gick förlorad vid branden 1906, hade uppförts 1778 (räk 1777- 79). Enligt inv 1829 var den då målad i blått. Förändringar och 340 I NREDN IN G O C H I NVENTAR I ER Fig 260 a- b. Detaljer av evangelisterna Johannes och Matteus, figurskulpturer från predikstolen . Foto 1969. Details of St John and St Matthew, figure scu/ptures from the pulpit. reparationer omtalas I883 (st prot) då en orgel anskaffades samt 1891 då bl a »läktarbröstet» höjdes (st prot). Orgel Orgelfasaden (fig 247) är utförd efter en ritning av Axel Lindegren, stadfäst 1907. Den är sedan 1942 grönmålad med Jistverk och snidade ornament i guld . Ursprungligen var fasaden målad i vitt och guld (se not 28). Orgelverket, som byggdes av orgel- byggaren Eskil Lunden,30 Göteborg, invigdes 1910 och hade då sju genomgående stämmor, tre regis- terkoppel, en manual och pedal.31 Det byggdes om 1955 av Olof Hammarberg,32 Göteborg, och omfat- tar nu fjorton stämmor, fördelade på två manualer och pedal. 1883 placerades på västläktaren en »mindre pip- orgel», inköpt för 600 kr.33 Denna förstördes vid branden 1906. 341 ÖJABY KYRKA Fig 26 1. Nummertavla, tillverkad och skänkt 1782. Hy11111board, mode and presented in 1782. Nummertavlor 1. Rektangulär nummertavla med snidade och må- lade dekorationer (fig 261). På ramens sidor akan- tusblad , på överstycket voluter, akantus och ett musselornament. Målad i svart och rött samt med spår av förgyllning. På baksidan delvis utplånad text : »J . G. Zschiotzscher34 1782 23 Februari af egen (hand?) iord». Jnv 1789: »skänkt af Herr Zchotzcher på Helgö». Höjd 81 cm. I sakristian. - 2. Rektangulär nummertavla, medelst lister indelad i rutor (fig 252). Ra mens sidor pryds av kolonnetter, dess nedre del av s-formade ornament. På över- stycket ett snidat emblem, bestående av en lyra och två basuner, flankerat av två timglas. Målad i svart, grått, som delvis är marmorerat, samt blått och guld. Höjd I 39,5 cm. Anskaffad 1850 (räk, st prot). Nu något defekt. Förvaras på prästgårdens vind. - 3. Rektangulär, svartmålad nummertavla med enkel, förgylld ram. Höjd 48 cm. Förvaras på prästgårdsvinden. - 4. Rektangulär nummertavla med sparsamt snidad ram. Målad i svart, grönt, rött och guld. Höjd 107 cm. Anskaffad i samband med restaureringen efter branden 1906. På östra kortväggen, söder om altaret. En »Nummertafla med 30 st. Numren> är upp- tagen i inv 1733. Omtalad som »gammal» 1789 (inv). Senare försvunnen. Medeltida dopfunt Dopfunt av sandsten med skulpterad ornering (fig 262- 264). Funten bestå r av en cylindrisk cuppa med centralt uttömningshål, uppburen av en dubbel, koniskt uppbyggd fot. Cuppan är starkt vittrad och av dess ursprungliga dekor kan endast skönjas fragment av en i å tta fält indelad rundbågsarkad med fabeldjursframställningar i bildfälten. Frisen har nedtill begränsats av en kombinerad flät- och sicksackbård . Foten, som är bättre bevarad än cuppan, består nederst av en fyrkantig plint, som avsmalnar uppåt och övergår i en cirkelrund rep- stav, ur vilken fyra odjurshuvuden växer fram. Ovanför repstaven övergår foten i ett konformat parti , i likhet med plinten upptill avslutat av en repstav med ytterligare fyra odjurshuvuden. Ytorna mellan dessa övre huvuden utfylls av olikartade blad- ornament. F untens höjd 74,5 cm, cuppans diameter 63 cm. Dopfuntens vittringsskador tyder på att den under en längre tid förvarats utomhus. 1721 var den placerad »wed Sacristigedören» men har sanno- likt samma å r flyttats ur kyrkorummet (jfr ovan, bänkinredning), dit den ej fick återvända förrän vid restaureringen 1906- 08 (Jansson, s 58). Enligt en uppgift i inventarieboken för år 1944 förvarades foten före 1908 i en redskapsbod, medan cuppan var placerad på kyrkogården (jfr ovan). Öjabyfunten tillhör den i Småland van liga s k fabeldjursgruppen. Dopfuntar av likartad typ finns bl a i de närbelägna kyrkorna i Vederslöv och Ormesberga. Funtarna kan dateras till tidigast omkring 1200.35 342 Fig 262. Dopfunt av sandsten, tillhörande den i Småland vanliga fabeldjursgruppen. Omkring 1200. Har sannolikt tillhört den romanska föregångaren till den nuvarande kyrkobyggnaden . Foto 1969. Sandstone font , befonging lo the fabufous monster group common in Småland. Ca 1200. Probabfy befonged originaffy to an earfier Ronwnesque church, 011 the si te of rhe present church. Övriga dopredskap Till dopfunten hör ett dopfat av mässing med dri- ven, punsad och graverad dekor, bestående av en lagerkrans runt brämet. Diameter 67,5 cm. Till- verkat av Alfred Bratt, Växjö. Anskaffat 1908. Dopskål av nysilver. Rund skål på fot, brämet lätt utböjt. Graverad inskrift: »Skänkt af Öjaby och Nöbbeleds rotar samt Tunatorp och Hågeryd till Öjaby Kyrka 1872 under v. pastor Phil. Doct. D. Th. Björkmans36 tjenstetid». Enligt stämplar tillverkad av C R Carlström, Stockholm. Höjd 12 cm, diameter 22,5 cm. Dopvattenkanna av hamrad mässing med kors- prytt lock och handtag av trä. Enkel graverad dekor. Graverad inskription på lockets insida: »Gåva av Öjaby kyrkliga syförening Påskhögtiden 1947». Höjd 28,5 cm. I NREDN I NG O C H I NVENTAR I ER. »I st Mässingsbäcken til Barndop» är omnämnt i inv 1733 och i flera senare inventa rieförteckningar. 1777- 78 omnämns betalning till »Mässingsslagaren Roth för döpelsefatets omgiöra nde» (räk). 1816 beslutade man inköpa »en dopskål af Tän» (st prot). Båda är nu försvunna . Nattvardskärl Kalk av silver, invändigt förgylld (fig 265). Rund, hög, profilerad fot, klotformad nod med två smala vulster på mitten, bägarformad cuppa utan dekor och med den graverade inskriptionen : »Til lhörig Öjaby Kyrka: Förfärdigad: 1809: Pastr: Iakob: Nordgren».37 På fotens undersida står : »39 3/4 lod». Enligt stämplarna tillverkad av Johan Samuel Gottfrid Lange, Växjö (mästare 1798-1820). Kal- 343 Fig 263. Detalj av dopfuntens cuppa med fragment av fabeldjursframställningar. Foto 1969. Detail af bowl af font with fragments af representa- tions af fabulous monsters. Fig 264. Detalj av dopfuntens fot med uthuggna odjurshuvuden. Foto 1969. Detail af base affont with carved heads af monsters. 344 kens höjd 29,5 cm, fotens diameter 13,5 cm, cup- pans diameter 12 cm. Till kalken hör en paten av silver (fig 265), för- gylld på ovansidan och med graverad dekor. Runt brämet en lagerkrans, i mitten en framställning av Guds lamm med segerfana. På undersidan står: »Tillhör Öjaby kyrka» samt »10 3/4 lod». Samma stämplar som kalken. Diameter 16,5 cm. Ovannämnda kalk och paten inköptes som er- sättning för en uppsättning nattvardskärl, vilka gick förlorade, då kyrkan utsattes för stöld natten mellan den 27 och 28 april 1809.38 Vad beträffar de äldre, försvunna nattvardskärlen är patenen om- nämnd 1662 (räk), då den blev lagad. 1719 uppges att »Kyrkans Kalk och paten är icke allenast små och mycket tunna, uthan ock af långligt bruk los- sige och söndrige, therföre och Socknens invånare önska, att thesse helige kärill måtte warda om- giorde» (st prot). I räk 1725-26 omtalas »Kalkens och Patens omgiordande af Gullsmeden Mr Berggrehn».39 Enligt inv 1733 (och flera senare inv) var båda föremålen »förgyllda inuti.» Oblataskar: I. Rektangulär ask av vitt, opakt glas i nysilverställning med fyra fötter, utformade som svanar. Lock av nysilver med inskriptionen: »Skänkt t ill Öjaby Kyrka 1872 af Helgö och Lunnaby under V Pastorn D~ D. Th. Björkmans (se not 36) tjenstetid». Höjd 9,5 cm, bredd 10 cm, längd 14 cm. - 2. Av silver, invändigt förgylld. Rund, bukig skål på rund, profilerad fot med gjuten blad- dekor, profilerat, korskrönt lock. Inskription på undersidan: »Till Öjaby kyrka från Öjaby syförening 1937». Enligt stämplarna tillverkad av C G Hall- bergs guldsmedsaktiebolag, Stockholm. Höjd 16 cm, fotens diameter 9,5 cm. Hör samman med vinkannan nr 1 (se nedan). En »Oblate ask af Ten» anskaffades 1721 (räk). En oblatask av trä är omnämnd 1733 (inv), en av läder är upptagen i inv 1750 och i flera senare inven- tarieförteckningar. Nu försvunna. Vinkannor: I. Av silver. Rund, profilerad fot, päronformat liv, korsprytt lock. Dekoren över- ensstämmer med den på oblatasken nr 2; den gjutna bladornamentiken återkommer här även på locket. Inskription på fotlisten: »Gåva till Öjaby kyrka från församlingsbor på kommunalordf. Gust. Andersson i Prestorp 70-årsdag d. 22 juli 1935». INREDNING OCH INVENTARIER Enligt stämplarna tillverkad av C G Hallbergs guld- smedsaktiebolag, Stockholm. Höjd 34 cm. - 2. Av glas med målad gulddekor. Rund fot, päron- format liv, facettslipad propp. Modern. Höjd 17,5 cm. » 1 Silfver Kanna til win» är upptagen i inv 1733. Ej omnämnd senare. Enligt räk 1775-76 hade man då inköpt »En Silfwer Win Kanna, om 64 lod a 2: 24 lodet». Denna blev stulen 1809 (jfr ovan). 1719 framfördes klagomål över att man endast hade »en obrukelig gammal Teenflaska» och »en glas bouteille», den senare troligen inköpt 1695 (räk), »att frambära wijnet uthj på altaret». Tenn- flaskan gjordes samma år om till »ett Teenstop, af tiänlig form» (st prot 1719, räk 1721), vilket senare såldes (inv 1789). Vinflaska av grönt glas. Livet har polygon genom- skärning, halsen rund. På livets övre del en medal- jong med texten »W L 1752». Halsen är delvis spräckt och sammanhålles runt brämet av en järn- ring. Höjd 26 cm. Vinkaraff av slipat glas med blått överfång, korsprydd propp. 1800-talstyp. Höjd 47,5 cm. Tidigare har funnits ytterligare en karaff av lik- nande utformning, troligen något större och med vitt överfång. Av denna är endast proppen bevarad. 1810 inköptes » 1 Ny Koppar-Tratt, att nyttja vid Vin-tappning» (räk 1810- 11). Bevarad 1927 (inv), nu försvunnen. Sockenbudstyg, bestående av kalk, paten, oblat- ask och vinflaska i svart läderschatull. Kalken (fig 266) är av silver, invändigt förgylld. Rund, hög fot, kort skaft, klotformad nod med pärlstav runt mit- ten, bägarformad, odekorerad cuppa med inskriften »Öjaby kyrka». På fotens undersida står »8 lod». Enligt stämplarna tillverkad 1798 av Sven Magnus Pihlgren i Jönköping, mästare där 1782- 1806. Höjd 12,5 cm, fotens diameter 8 cm, cuppans dia- meter 7 cm. Den tillhörande patenen är av silver, slät och förgylld på ovansidan. Inskription på under- sidan: »Öjaby kyrka 2 1/4 lod». Samma stämplar som kalken. Årsbokstav saknas. Diameter 8 cm. Oblatasken är av trä, svarvad och gulfernissad. Höjd 3,5 cm, diameter 7 cm. Vinflaskan är modern och av glas. Höjd 18 cm. Sockenbudstyget för- varas i prästgården. Även sockenbudskalken med tillhörande paten 345 ÖJABY KYRKA F ig 265. Kalk och paten av delvis förgyllt silver, tillverkade 1809 av Fig 266. Sockenbudskalk av delvis förgyllt silver, Johan Samuel Gottfrid Lange, Växjö. Foto 1969. tillverkad 1798 av Sven Magnus Pihlgren, Jön- köping. Foto 1969. Chalice and paten, parcel-gilt silver, made in 1809 by Johan Samuel Cottfr id Lange, Växjö. samt »fouteral» inköptes J809 (räk 1809- 10) som ersättni ng för ä ldre, stulna föremå l (i nv 1806 med tillägg; jfr ovan). Vad beträffar det ä ldre socken- budstyget uppges 1742, att man från »G uldsmed H r. Limnell»40 inköpt »en ny mäst öfvera lt förgylt Sochnebuds Kalk med Pateen likaledes förgylt , t ill wigten J5 lod» (räk). Inv 1733 upptar »En ny Sochnebudskalk med paten förgylt utan och inna n», vilket med all sannolikhet är ett tillägg och åsyftar de nyss nämnda föremålen. 1775 eller 1776 a nskaf- fades ett »Messings fotera l till Sochnebudskalken» (räk). »En Tenflaska till Sochnebud» ä r nämnd 1750 (inv). Medeltida ciborium Ciborium av mässing med graverad och punsad samt, på locket, genombruten dekor (fig 267). Sex- Viaticum chalice, parcel-gi/t silver, made in 1798 by Sven Magnus Pilrlgren, Jönköping. kantig fot, skaft med sexkantig genomskärning, rund tillplattad nod . Behållaren är sexkantig med pyramidforma t lock, krönt av ett k löverbladskors på ett klot. Locket har pla n undersida med en cirkelrund öppning, i sin tur stängd av ett runt lock på vilket ett A graverats. Ciborielocket har sanno- likt utgjort rel ikgömma. Ciboriet är av gotisk typ. På fotplattan följande inskription: + AVE / MAR / JA GR / ACIA / PLEN / A DOM (Ave Maria, gratia plena! Dominus tecum = Hell dig, Maria, full av nåd. Herren är med Dig, dvs ängelns hälsning till Maria enligt Lukas J: 28). Runt behålla ren: HIC / EST / COR / cus / RISC /n / + (Hic est corpus Christi = detta är Kristi lekamen). Höjd 33,5 cm. Ciboriet tillhör nu Smålands museum i Växjö, inv nr L 1431, dit det skänktes 1869 i enlighet med ett av kyrkostämman fattat beslut. I äldre arkiva- 346 INREDNING OCH I NVENTARIER ~~ tuY."'1 11 1.rt. 1UG..+(a Fig 267. » Monstrans tillhörig Yaby kyrka», teckning från 1829. Mandelgrenska samlingen, Lund. "Monstrance belonging to Yaby Church", drcnving 1829. in Mandelgren Col/ection, Lund. Iier omnämns ciboriet omväxlande som »monstrans» (t ex st prot 1719 och 1869) och »gammalt Catolskt rökelsekar» (Arch Smol 2: 47). 1719 var det place- rat på altaret och användes då ännu till oblaternas förvarande (st prot). Ovisshet har rått huruvida det museet tillhöriga ciboriet verkligen är identiskt med det från Öjaby kyrka skänkta föremålet, då det i museets hand- lingar saknas uppgifter om en dylik gåva från Öjaby vid den aktuella tidpunkten.41 Emellertid finns i den Mandelgrenska samlingen i Lund (Ser I, Avd 11: 1009) en noggrant utförd teckning av ett föremål kallat »Monstrans tillhörig Yaby kyrka» (fig 268) som utan tvivel är identiskt med det ovan Fig 268. Ciborium av mässing av got isk typ. Nu på Små lands museum. Foto 1968. Brass ciborium, Gothic type. No111 in the Småland Museum. 347 Fig 269. Ljuskrona av mässing. Sannolikt inköpt 1776. Foto 1969. Brass chande/ier, purchased, probably in 1776. F ig 270. Kandelaber av mässing. Sannolikt inköpt 1770. Foto 1969. Brass candelabrwn, purchased, probably i11 1770. Fig 271. Ljusstake av mässingsplåt från 1709. Foto 1969. Candlestick , sheet brass, 1709. 348 beskrivna ciboriet. Teckningen är daterad 1829, alltså medan ciboriet ännu var i Öjaby kyrkas ägo. Brudkrona Brudkrona av förgyllt silver. Modern. Rund kron- ring med genombrutet vågmönster, femton smala ståndare. Inskription i kronringen: »Till Öjaby kyrka vid Märtas Q Ingrids vigsel d 24/5 1942 från A. Christoffersson». Höjd 9 cm, kronringens dia- meter 5,5 cm. Enligt stämplarna tillverkad 1940 av guldsmeden Axel Ohlsson, Växjö. Ljusredskap Ljuskronor av mässing: 1. Krona för å tta ljus med stilelement från såväl senrenässans som barock. Mittstammen är profilerad och avslutas av en stor, rund ändkula med knopp som har graverad rut- dekor. S-formade ljusarmar, musselformade dropp- skålar, cylindriska ljuspipor. Reflexornamenten ut- görs av blommor av driven mässingsplå t, krönorna- mentet av en dubbelörn. Nedanför örnen fyra drak- figurer. Höjd 64 cm. Nu monterad för elektriskt ljus. Nr 3 från altaret. Sannolikt identisk med den ljuskrona som enligt ett tillägg till inv 1733 skänkts av »Wälborne ... Hr Johan L. Silfversparre42 på Lunnaby d. 25 Decemb. 1737. Kostar 70 Dr. Smt.» - 2. Krona av barocktyp för åtta ljus (fig 269). Profilerad mittstam, avslutad av en stor, rund änd- kula med knopp omgiven av en bladrosett. Brutna ljusarmar, reflexornament i form av eldkvastar. Tallriksformade droppskålar, urnformade ljus- pipor. Runt stammens övre del dubbla kransar av drakfigurer. Höjd 64 cm. Nu monterad för elektriskt ljus. Hänger mellan kronorna nr 1 och 3. Sannolikt inköpt 1776 (räk). - 3. Krona för sex ljus av modi- fierad barocktyp, vanlig under 1700-talet.43 Den profilerade mittstammen avslutas av en stor, rund ändkula med horisontell mittvulst och knopp. Brutna ljusarmar, musselformade droppskålar, spi- ralvridna ljuspipor. Reflexornamenten dels klock- formade, dels utformade som stora flikiga blad och utklippta i mässingsplåt. På ändkulan är följande text ingraverad: »Jag vi! offra Tacksäielse och Betala Mina Löften Herranom för alt Hans folk. Siänckt af Nels Hagström44 år 1781 ». Höjd 60 cm. Nu monterad för elektriskt ljus. Hänger närmast JNREDNING O C H J N V E NTARI E R Fig 272. Väggarm av mässingsplåt från 1709. Foto 1969. Brass wa/l bracket, 1709. alta ret. - 4. Modern krona för sex ljus. Höjd 44 cm. I sakristian. Femarmad kandelaber av mässing (fig 270). Ba- rocktyp. Rund, klockformad fot, kraftigt profilerat skaft, brutna ljusarmar med runda droppskålar, cylindriska ljuspipor. Höjd 69,5 cm. Omnämnd som ny i inv 1789, sannolikt inköpt 1770 (räk). Ljusstakar: 1. För ett ljus, ett par av driven och punsad mässings plåt (fig 27 J ). Barocktyp. Den klockformade foten, mellanskivan och droppskålen är runda, skaftet spiralvridet. Inskription på den ena stakens fot: »Past: P: Lindstorphio45 Anno 1709». Höjd 29,5 cm. - 2. För ett ljus, ett par av gjuten mässing. Moderna. Rund fot, ba lusterformat skaft, rund droppskål. Enligt stämplarna tillver- kade vid Skultuna bruk. Höjd 19,5 cm. Skänkta av Anders Johan Andersson, Tunatorp. - 3. För ett ljus, ett par av gjuten mässing. Moderna. Enligt stämplar tillverkade av Lars Holmström, Arvika. Höjd 23 cm. I bårhuset. - 4. För fyra ljus, av gjuten mässing med graverad och punsad dekor. Inskription på fotens undersida: »G åva till Öja by kyrka 1 :a söndagen i advent år 1955 från Öjaby S.L.K.F.~ Avd». Höjd 28 cm. Tillverkad av konst- smeden Harald Andersson, Vislanda. - 5. För ett 349 ÖJABY KYRKA F ig 273. K alkduk av svart sammet med guld- och ullgarns- broderier. Skänkt J839. Foto J969. Black ve/ve/ chalice veil with embroidery in go/d and woollen lhread. Dona/ed 1839. ljus, ett par av gj uten mässing. Moderna. Samma typ som nr 2, skaftet har dekor av smala vulster. E nligt stämplarna tillverkade vid Skultuna bruk. Höjd 23,5 cm. Skänkta 1956. - 6. Ett par golv- stakar av svartmålat smidesjärn, fö r sju ljus. Mo- derna. Höjd 160 cm. I bå rhuset. T illverkade av mekaniker Helge Johansson, Öjaby, efter förs lag av kyrkvärden Alexander Christoffersson, T una- torp. Anskaffade för kyrkans gåvomedel 1958. - 7. Golvstake för ett ljus, påskljusstake, av svart- målat smidesjärn. Spiralvridet skaft, rund , skål- formad droppskål, pigg i stället för ljuspipa. Höjd 85 cm. I nköpt 1964. - 8. Golvstake för ett ljus, dopljusstake, av svartmålat smidesjärn . Modern. Höjd 100 cm. Tillverkad av Georg Cederth, Mo- heda. Inköpt 1965. - 9. För ett ljus, ett par av silver. Moderna. Signerade Wi lkens. Gåva 1966 av fru Anna Kenneling, Helgevärma. Väggarmar: 1. Av mässingsplåt för tre ljus, med driven och punsad dekor (fig 272). Barocktyp. Rund, klockformad väggbricka, spi ralvriden ljus- arm med rund mellanbricka prydd av utdrivna bucklor, tallriksformade droppskå lar. På fram- sidan en sköld med inskriptionen: »Past: P: Linds- torphio (se not 45). Anno 1709». Längd 39 cm. På norra väggen, närmast a ltaret. Tidigare på predik- stolen (jfr fig 252). - 2. Ett par för ett ljus, av gju- ten mässing. Ornamenterad väggbricka, brutna ljusarmar, runda droppskålar. Längd 2 1 cm. På nummertavlan nr 2, sannolikt samtida med denna (se ovan). - 3. Efterbildande nr l , fem stycken. Inskription på skölden: »Öjaby kyrka anno 1942». Ti llverkade av konstsmeden Harald Anders- son, Vislanda. I lå nghuset. - 4. Av svartmålat smidesjärn, för ett ljus. Modern. Längd 20 cm. I sakristian . Textilier Antependier : l. Av rött ylle med broderade bårder i gu lt silke. I nederkanten röd yllefrans. På mitten ett kl över bladskors av applicerat, gulbrunt, mönstrat siden med broderade växtmotiv i gult silke och si l- vertråd. I korsmitten Guds lamm med segerfana, broderat i vitt silke. Utfört och skänkt 1908 till kyrkans återinvigning av biskopinnan Elise An- derson.46 Delvis defekt. - 2. Av grön sidendamast med broderier i guldtråd samt lingarn i gulgrönt, gult, benvitt, brunt, violett, blått och grått. På mit- ten ett Kristusmonogram omgivet av på ena sidan Sankt Sigfrid samt Unaman, Sunaman och Vinaman och på den andra evangelisterna. Signerad »S.W. ( = Sofia Widen)47 Licium» och »Skänkt till Öjaby kyrka år 1942 av Öjaby missionssyförening». - 3. Av benvitt linne med broderier i silke, lingarn, ull- garn och guld tråd samt siden- och ylleappli kationer. Broderiernas huvudsakliga färger, fö rutom guld : gult, vitt, grönt, blått, rött, orange och violett. På mitten ett Kristusmonogram inom en stjärna med strål krans. Under stjärnan texten: »Så ä lskade Gud världen», på sidorna därom blommotiv. Signe- rad »Libraria 1945. Komp M .G. ( = Märta Gahn)». - 4. Av violett sidendamast. På mitten ett kors av applicerad guldgalon. I korsmitten broderier lingarn i rött, gult, grönt, blått, benvitt och vitt samt guld tråd utgörande en korskrönt krona, om- given av en törnekrans. Signerad »Libraria 1950». Gåva av kyrkliga syföreningen. Mässhakar: I . Av svart sammet, kantad med dubbla si lvergaloner. På ryggsidan applicerat kors 350 i av bred si lvergalon, på framsidan en stråltriangel i reliefbroderi i silver med Jahve på hebreiska, bro- derat i svart silke. Anskaffat J831 eller 1832 (räk 1832- 33). - 2. Av röd sidendamast, kantad med guldgalon. På ryggsidan ett applicerat kors av gu lt siden, kantat med guldgalon och med broderade blommotiv samt texten »Jesus Rex Caelestis» ( = Jesus himmelens konung) i silke i flera färger. I korsmitten dessutom en applicerad bild av Kristus iförd röd mantel över grön klädnad samt med krona och spira. Bilden utgörs av en gobeläng- vävnad, delvis ibroderad med silke och guldtråd. På framsidan en applicerad mittbård av gult siden med broderade blommotiv. Tillverkad av För- eningen för kristlig konst, Stockholm. Anskaffad 1931. - 3. Av vitt linne. På ryggsidan applicerat kors av brokadband i grönt och gult. I korsmitten IHS i guldbroderi . På framsidan applicerad mitt- bård av samma material. På båda sidor dessutom stiliserade blommotiv, broderade i grönt silke, guld- tråd och guldpaljetter. Inskrift »Till Öjaby kyrka av Domprosten Gunnar Brundin48 år 1942». - 4. Av grön sidendamast. På ryggsidan applicerat gaffelkors av vitt siden, benvitt linne med inslag av guldtråd, guldgalon och grå ripsband. Korset är prytt med broderier i si lke i flera färger samt guld- tråd. På frams idan ett timglas, broderat i silke och guldtråd. Signerad »Libraria komp. A-L.O.E. ( = Anna-Lisa Odelqvist-Ekström) 1955». - 5. Av violett ylle med broderier i silke i rött och blått samt gu ld- och silvertråd. På ryggsidan ett kors, på framsidan en kort mittbård med Kristusmono- gram. Signerad »Libraria komp. A .L.O. ( = Anna- Lisa Odelqvist) 1961». - 6. Av grönt ylle, kantad med svart ylleband. På ryggsidan ett kors broderat i gu lt och gulgrönt lin. Osignerad. Inköpt 1965 av kyrkoherde Gunnar Rosendal, Osby. - 7. Av vitt ylle. På ryggsidan ett kors i guldbroderi. Signerad »KLH ( = Kronobergs läns hemslöjd) 1968». Kåpa av benvitt siden och ylle blandat. Rygg- skölden kantad med guldträns, framkanterna med galoner i guld och rött. På ryggskölden ett Kristus- monogram av applicerad, smal galon i guld och rött. Sammanhålles av ett kedjespänne av mässing, prytt med stiliserade fågelmotiv . Signerad »J.G. Schreibmayr. M i.inchen. Am FrauenplatZ». An- skaffad 1967. I NR EDN I NG O C H I N V E NTARIER Kalkdukar: 1. Av svart sammet, kantad med gu ld- spets (fig 273). I mitten ett kors med törnekrona och lans samt strålkrans i guldbroderi. På korset dess- utom en applikation av vitt siden med den i bläck skrivna texten : »Och dricker min blod, han blifver i mig och jag i honom. Joh. 6 v. 5». I hörnen vin- druvsklasar, broderade i ullgarn i flera schatte- ringar violett och grönt samt brunt. I fodret, av svart siden, är följa nde sytt i guldtråd: »Skänkt Till Öjaby kyrka af Laura Fredrika M . Wickel- gren49 wid Dess Första Nattvardsgång den 5 Maij 1839». - 2. Av svart sammet, kantad med guld- spets. I mitten IHS, broderat med små guldpärlor och omgivet av en strålkrans i guldbroderi. I hör- nen ovaler av guldspets. Insytt i fodret, som är av gult ylle: »Skänkt till Öjaby Kyrka af Helgö och Lunnaby. År 1872» (jfr ovan, oblatask nr 1). - 3. Av rött ylle, fodrad med rött siden. Runt kanten en blom- och bladbård, broderad i gult silke. Kantad med gul si lkefrans. Tillverkning och gåva som antependium nr I. - 4. Av vit gasväv över rött siden, kantad med svart tyllspets. På mitten ett krucifix samt blommotiv, broderat i svart silke. 1800-tal eller tidigt 1900-tal. - Kyrkan äger vidare ett antal moderna kalkdukar: 5. Av vit siden- damast, fodrad med grönt siden och kantad med smalt, grönt ripsband. På mitten ett broderi i guld- tråd samt silke i flera färger med ett Kristusmono- gram som huvudmotiv. Signerad »Libraria. komp. M.G. ( = Märta Gahn) 1950». - 6. Av violett ylle, fodrad med grå bomullslärft. Broderad med två kors i rött silke. Hör samman med mässhake nr 5. - 7. Av grönt ylle, fodrad med vit bomull. Broderi , bestående av ett grekiskt kors i gult och gulgrönt lingarn. Hör samman med mässhake nr 6. - 8. Av grön sidendamast, mönstrad i gult och vitt. Foder av grön bomullspoplin. - 9. Av vitt ylle, fodrad med vitt thaisiden. Prydd av fyra kors av appl icerad guldträns. Kollekthåvar av röd sammet, ett par. Prydda med blommotiv och klöverbladskors, broderade i guld- tråd och silke i flera färger. Längs överkanten appli- cerad guldgalon med texten »Öjaby kyrka 1943», broderad i blått silke. Foder av skinn, holk av mässing, brunmålat svarvat träskaft. Diameter 14 cm. Gåva av förbundsdirektör Carl Ivar Scheutz, Växjö. 351 ÖJABY KYRKA Fig 274- 275. Oblatjärn, inköpt l 792. Foto 1969. Wafer iron, purchased in 1792. Bokpallar: J. Av trä, klädd med svart sammet. Översidan kantad med silvergalon . På mitten ett kors med palmkvist och strålkrans i silverbroderi . Längd 35 cm, bredd 32 cm. Defekt. Sannolikt an- skaffad omkring 1845 (inv). Förvaras i prästgården. - 2. Av trä, klädd med svart sammet. Prydd med silverfrans samt sädesax och vindruvsk lasar, bro- derade i silvertråd och paljetter. Längd 48,5 cm, bredd 32,5 cm. Sannolikt skänkt 1897 av dom- prosten Esaias Ekedahl50 (Öjaby kyrkas special 1870- ). Förvaras på prästgårdsvinden. - 3. Av trä, klädd med rött ylle, prydd med gul silkefrans och broderier i gult silke, bestående av blom- och blad- rankor samt, på mitten, IHS. Längd 48,5 cm, bredd 31 cm. Ti llverkning och gåva som antepen- dium nr 1. Förvaras på prästgårdsvinden. Mattor: I. Ryamatta i koret, mönstrad med rutor och kors. Färger: grönt, benvitt, brunt och rött. Signe- rad »KLH ( = Kronobergs läns hemslöjd) MR ( = Marianne Richter). Anskaffad 1942. - 2. Ryamatta vid altaret, mönstrad som föregående men i färgerna gult, ben vitt, grått och brunt. Signerad »1.K. ( = Irma KronIund) 1942». Dessutom förvaras i sakristian en triangelformad applikation av silverbrokad, kantad med flera rader silverspets. På mitten Jahve på hebreiska, broderat i svart silke. 1800-talet. Användning oviss. Inv 1733 uppräknar under rubriken »Kläder» fö ljande: »Rödrandigt chartoun öfwer och framför altaret, 1 st. rödt Kläde dernäst och innerst l st. linduk, Disken öfwerdragen med rödt kläde och 1 st. disk Kläde, Mässehake af rödt Atlask med Kors af guld- och Sölf galoner (enligt inv 1750 »förärad af Sahl. Frijherren till Cronoberg, Hr Pehr Sparre51) , D~ I st. gl. obrukel. af brunt Kläde, Mässeskiortor 2 st., Håf l st. med liten klocka». lnv 1750 upptar bl a: »Antipendium af prå lsack, som förr waret Chorkåpa, Ett linnet Altare kläde med guld i sytt, gifwet af Sahl. Öfwerste Lieutn. Flint, Lin kläde på taflan , gifvet af dygdesamma ... Christ. Fagräe, Rödt kläde på taflan , gifvet af Pastore Laur. Ulmgrehn (se not 22). Handkläde wed Funten med blå ränder . . . Håfwar 2 st. en gammal gifwen af Sahl. Befalningsmannen Sune Bengtsson (jfr ovan) i Helgö ... En ny, förärad af Sahl. Rådman Olof Bruhns Enka på Qwälleberg ... Antependium nytt med en duk på altaret gifvit af Fru Silfversparre (se not 42) på Lunnaby 1750». 352 Ett antependium »af Sammet med Äkta Silfvergalo- ner» inköptes 1825 (räk). Enligt inv 1829 hade det »midt på ett kors. Nederst står år 1825». Samtliga dessa äldre textilier är nu försvunna . Övriga inventarier Kyrkans boksamling förvaras i prästgården. Bland böckerna märks handböcker från 1614, 1693 och 1772, psalmböcker från 1697 och 1774, 1686 års kyrkolag samt provpsalmbok från 1767. Vidare Carl XII:s bibel, som förvaras i kyrkan. Oblatjärn, avsett för 25 oblater (fig 274-275). Ornamenten utgörs på den ena plattan av ett kruci- fix, på den andra av en kalk. Stämplar saknas . Plattornas mått 17 x 17 cm. Inköpt 1792 (räk 1792, inv 1794). Ståndur (fig 276). Det rektangulära, lådformade fodralet, av bonad ek, har inläggningar av ljusare träslag samt Jistverk, målat i guld, ljusbrunt och grönt. Det kröns av tre svarvade pinakler. Urtavlan är signerad »Abraham Löfgren52 Wexiö N C: 168». Höjd 252 cm. Anskaffat 1771- 72 (räk). Fattigbössa av ek. Järnbeslagen och försedd med kraftigt hänglås. Höjd 87 cm. Omnämnd 1670 (st prot). I samband med bössans reparation 1732-33 omtalas »Bildthuggarens betalning för målning på tiggebössans tak». Sannolikt avses figurmålning. 53 Bössan sågades av vid markytan och stals 1932. Återfanns senare och renoverades. Senast renove- rad 1969. Placerad utanför kyrkogårdsmuren, ome- delbart söder om huvudingången. Kollektbössa av trä med lock av svartmålat smidesjärn. Modern. Höjd 76,5 cm. I vapenhuset. Kyrkkista av ek, rikt järnbeslagen (fig 277-278). Indelad i två avdelningar, den mindre med tre lås och anordningar för två hänglås, den större med ett lås. Längd 169 cm, höjd 48,5 cm. Tillverkad 1676 eller 1677 av »Nilss Snickare» (st prot). Renoverad 1966. I prästgården. Ersatte en äldre kista, omnämnd 1663 och 1670 (räk). Speglar: 1. Rektangulär spegel med fö rgylld trä- ram. Överstycke och nederdel prydda av förgyllda stuckornament mot blåmålad bakgrund. Höjd 65 cm. 1800-talet. Defekt. Förvaras på prästgårds- vinden. - 2. Rektangulär spegel med förgylld träram, prydd av pärlstav i stuck. I hörnen rocail- ler. Höjd 54,5 cm. 1800-talet. Defekt. Förvaras i INREDNING OCH I NVENTAR I ER Fig 276. Ståndur, tillverkat av Abraham Löfgren, Växjö. Inköpt 1771- 72. Foto 1969. F/oor clock, mode by Abraham Löfgren, Växjö. Purchased 1771- 72. kyrkan. En av ovannämnda speglar torde ha an- skaffats omkring 1816 (inv). Processionskors av trä med nysilverbeslag. I kors- mitten rött kristallglas. Enkelt träskaft. Modernt. Korsets höjd 36 cm. Anskaffat 1964. 353 ÖJABY KYRKA Fig 277. K yrkkista av ek, till ve rkad .1676 eller .1677. Foto 1969 . Oak chest, made in 1676 ar 1677. Fig 278. Detalj av kyrkkistan, fig 67. Foto 1969. Detail af chest in Jig. 67. I kyrkkistan förvaras ett snidat och förgyllt t rä- föremå l, sannolikt ett överstycke, smyckat med vo- luter och tulpanliknande blommor. Längd 107,5 cm. Ursprunglig användning oviss . Bla nd äldre, nu försvunna inventarier kan näm- nas »En gammal Pliktepall i Wapnhuset» och »En gammal förfallen Kyrkostock» (inv 1789 m fl) , den senare sannolikt anskaffad I 692 (räk). Pliktpallen är möjligen identisk med den »Skampall av furu . H. 112» som 1927 (inv) förvarades i en redskapsbod . Klockor Kyrkan äger två klockor, vilka hänger i klocksta- peln. Storklockan bär runt halsen följande in- skription i små bokstäver av gotisk minuskeltyp: »Arom efther gudz byrd m d rrrviii ( = 1538) ulf mek stopte gud til lof och pris». Mellan orden dels små, grekiska kors (6 st) dels små Mariabilder i relief (4 st). Höjd (med krona) 77 cm, diameter 80 cm. Ulf är identisk med en klockgjutare vid namn Ulf Sunasson, verksam i Skänninge i Öster- götland i början av 1500-talet. Storklockan Öja by är den yngsta av hans bevarade arbeten. 54 - Lillklockan har runt halsen en blomsterbård, begränsad av dubbla rundstavar samt omedelbart 354 i INREDNING OCH INVENATRIER Fig 279. Medeltida primklocka. Foto 1969. M edieval prime bel/. ovanför slagringen tre rundstavar. Höjd (med krona) 60 cm, diameter 56 cm. Ålder obekant men sannolikt medeltida.55 Enligt inv 1828 fanns då på klockan bokstäverna HS. Har tidigare tillhört grann- och f d systerförsamlingen Härlövs kyrka och överflyttades till Öjaby 1738 (st prot), något som diskuterats en längre tid och bl a motiverades av en »gammal sägen», som berättade »att Härlöv- annexan skolat lånt en klocka ifrån Yaby innan i Härlöv kunde bekommas någon klocka»56 och av att »Härlöfs Kyrkia är, genom the dagel. inflytande offer-medel , rik och förmögen» (st prot 1733). Medeltida primklocka Till kyrkans äldsta föremål hör en medeltida prim- klocka av malm (fig 279). På livet ett kors av andreastyp,57 i övrigt slät. Höjd 13 cm, diameter 11,5 cm. Placerad i koret på en 370 cm hög trä- ställning med klyka och klockaxel. Ställningen målad i grönt och grått, klykan har enkel dekor i rött, axeln är blåmålad. Klockan ringes medelst en kedja. Primklockan är omnämnd i samtliga inven- tarieförteckningar från I 700-talet och användes då »til fo lkets inkallande» (inv 1733). 1927 förvarades den i sakristian (inv). 1942 återfanns den på vinden i samband med kyrkans restaurering. 6 - 711674 Växjö och Öjaby k y rkor 355 Noter 1. Se tex Rogberg, s 147. 2. Se P G Vejde, Helgö, i: HCÅ 1927, s 56- 57 samt Rogberg, s 146. 3. Topografisk översikt över Öjaby socken, Kinnevalds härad, Småland i A TA samt K Kjellmark, Värends forn- minnen, Kinnevalds härad, s 5- 8. 4. Araby herrgård, belägen vid östra stranden av Helga- sjöns sydspets, i det närmaste mitt emot Öjaby kyrka. Araby utgjordes under medeltiden av 3 hemman, av vi lka två lydde under Växjö biskopsstol. Samtliga hem- man indrogs av Gustav Vasa omkr l 530 och tillfördes Kronobergs slott och kungsgård. Skatteköptes omkr 1700 av landssekreteraren Anders Malmen, som uppförde en träbyggnad med tre våningar och flankerande flyglar. Nuvarande huvudbyggnad, i slottssti l, är uppförd omkr 1890. - P G Vejde, Kronobergs läns herrgårdar, s 68 . 5. Jfr B Stockhaus, Klockstaplar, i: Fornvännen 1940, s 337 f. 6. Jfr M Ullen, Granhults och Nottebäcks kyrkor. SvK, Sm Il: 4 (under utgivning). 7. Jfr M Ullen, Kyrkorna i Sjösås. SvK, Små! Il: 1, s 21 samt Densamma, Drevs och Hornaryds kyrkor. SvK, Sm Il: 2, s 119. 8. Pehr Gunnar Vejdes samlingar, 16, LUB. 9. Mandelgrenska saml ingen, Småland, kyrkor V- Ö, signerat Pehr G M(agnusso)n ( ~ senare Vejde). 10. Se Fornvännen l 907, s 327 samt E Wrangel, Medel tids- kyrkorna i Småland, i: Norra Smålands fornminnes- förenings tidskrift l 907, s 65. 11. Nya Wexiöbladet l l.l 2.1908. 12. Se föregående not. 13. Jfr A Liepe, Bergunda och Öja kyrkor. SvK, Sm V: l , s 24. 14. Jfr samma som ovan, s l 3- 15 och fig 10- 15 samt M Ullen, Kyrkorna i Sjösås. SvK, Sm Il: l, s 23 och fig 24-25. 15. Enevald Pihlgren, kyrkoherde i Tofteryds pastorat, Östbo kontrakt, 1731-43 . 16. Jonas Malmberg, byggmästare, född i Bergunda. Har byggt flera 1800-talskyrkor i Småland , bl a i Lenhovda, Kalvsvik, Hemmesjö, Markaryd och Öja. - Se E Kvi/1- ner, N ågra drag ur Öja nya kyrkas tillkomsthistoria, i: Öja kyrka l 00 år, s l 7 f. 17. Uppgifterna är hämtade ur vis prot 1897 samt en ej närmare daterad avskrift ur Nya Wexiöbladet 1898 i Små! mus :s arkiv. 18. Uppgifterna om branden och restaureringen har hämtats ur: ED handl l 907 l 0.8 (2964: 06) RA; st prot l 906- 08 samt arkitekt Lindegrens arbetsbeskrivning, PÄ; noti- ser i P G Vejdes samlingar, LUB; tidningsartiklar i Små- landsposten 12.12.1908 och 22.12.1908 samt Nya Wexiö- bladet 30.3.1906, 11.12.1908 och 21.12.1908. 19. Uppgifterna om restaureringen är hämtade ur : PÄ:s handlingar, K-byråns arkiv, Raä samt arkitekt P Bobergs efterlämnade papper, nu tillhöriga Små! mus, Växjö. 20. Smålands posten l 5.12 l 964. 21. Växjö domkapitels arkiv, F Il: 13, fot 7, avskrift i P G Vejdes samlingar. 22. Lars (Laurentius) Ulmgren , kyrkoherde i Öjaby och Härlövs församlingar 1693- 97. Sedan kyrkoherde i Angelstad. 23. Gustaf Biörsson Kihlman och Anders S vensson Ekeberg, jämsides med Torbiörn Röding och Sven Segervall de mest produktiva barockbildhuggarna i Växjö stift. Kihl- man, från Borås, f 1657, d 1720, var l 701 - 13 verksam i Skåne. Han har bl a utfört predikstolar för Byarums kyrka i Småland (1689) och slottskyrkan i Jönköping (1692). Ekeberg, även han från Borås, d l 719, var elev till Kihlman. Hans arbeten, bl a altaruppsats och predik- stol i Lannaskede kyrka i Småland (1699) stå r st ilmässigt Kihlman mycket nära. Tillsammans har de båda mäs- tarna bl a utfört en predikstol för Caroli kyrka i Borås (1684) samt den nu försvunna altartavlan i Kristine kyrka i Jönköping (1689). - S Kar/ing, s 127- 30; G Svahn- ström, s 442-44. 24. Volto Santo i Lucca, som är utförd i början av 1200- talet som efterbildning av ett äldre krucifix, tidigast om- nämnt i säkra källor omkring å r 1000 (G Schiller, s 156- 57), är en av de berömda ku ltbilder till vi lka pilgrimer vallfärdade från hela Europa, även från de skandinaviska länderna. Volto Santokulten nådde sin höjdpunkt under senmedeltiden och talrika efterbildningar, vilka karak- täriseras av att Kristusfiguren är iförd en tunikliknande klädnad med bälte, att fötterna saknar spikhål och ofta är försedda med skor samt att korset i flertalet fall omges av en ring, är bevarade i kyrkor i mellersta och norra Europa . Stor betydelse för kännedomen av Volto Santo långt utanför Italiens gränser hade sannolikt även pil- grimsmärken i form av miniatyrkopior av metall samt handteckningar och tryck, vi lka hemfördes från den heliga orten av vallfärdande pilgrimer. Därtill präglades 356 NOTER staden Luccas mynt fr o m 1235 med en återgivning av bilden. En Volto Santoefterbildning från omkring 1200 finns i Väversunda kyrka i Östergötland, ett senmedel- tida Volto Santokrucifix tillhör Visby domkyrka (nu de- ponerat i Visby fornsal, inv nr C I) och ett annat daterat till 1500-talets början, finns i Östra Wrams kyrka i Skåne. - A Andersson, s 36 och pi 28 samt af Ugglas, s 23 f. 25. Tolkningen av figurskulpturerna har granskats av pro- fessor Sten Karling samt antikvarie Rune Norberg, SHM. 26. Sven Segervall, f omkr 1677, d omkr 1760, troligen i Växjö, st iftsbildhuggare. Se vidare ovan, Växjö domkyrka, not 158. 27. Henrik Gustav Hultman, biskop i Växjö 1860- 79. 28. Arkitekt P Bobergs PM till restaureringen 1942. K-byrån, Raä. 29. Se föregående not. Framgår även av foto, taget av P Boberg 1941 . K-byråns bildarkiv, Raä. 30. Eskil Lunden, orgelbyggare. Övertog 1903 orgelverk- staden Molander&Eriksson, Göteborg, grundad 1874. - L H Nilsson, Jörlanda kyrka. Svk, Bo II: 1, s 118, not 1. 31. Besiktning 5.3.1910. Diverse handlingar, PÄ. 32. Olof Hammarberg, orgelbyggeri i Göteborg (Västra Frölunda). Grundades av Olof Petterson Hammarberg vid slutet av 1890-talet. Nuvarande innehavare är Olof Hammarbergs son Nils Hammarberg. 33. Protokollsutdrag, domkapitlets handlingar 17.1.1883, PÄ. 34. Sannolikt ättling till målaren Johan Christian Zschotz- scher, verksam som kyrkodekoratör i Växjötrakten under 1700-talets förra hälft. Jfr M Ullen, Kyrkorna i Sjösås. SvK, Sm II: 1, not 14. 35. Jfr Blomqvist, s 23 f. 36. D Th. Björkman, läroverksadjunkt, sedermera kyrkoherde i Hammenhög, uppehöll kyrkoherdetjänsten i Öjaby och Härlöv under vakansen 1870- 75. 37. Jacob Nordgren, kyrkoherde i Öjaby och Härlöv 1805- 15. Sedan kyrkoherde i Värnamo. 38. Räkenskapsbok 1803-1882, PÄ, samt tillägg till inv 1806. 39. Johan Berggren, mästare i Växjö .1715-35 . 40. Axel Johan Limnel/, guldsmed, mästare i Växjö 1732- 1774. Företrädare för den st iltrad ition, som under 1700-talets första hälft utbildades av vissa småländska mästare. Se M Ullen, Drevs och Hornaryds kyrkor. SvK, Sm Il: 2, s 141. 41. Jfr S Jansson, s 74. 42. Sannolikt Lars Johan Silfversparre, f 1700, d 1754, bl a överjägmästare i Jönköpings län, senare hovjägmästare. Grundade ett glasbruk på hemmanet Johanstorp i Len- hovda socken, deltog i grundandet av Klavreströms järnbruk i Nottebäcks socken och anlade vid Os en mas- ugn och stångjärnshammare. Gift andra gången med Amalia Ulrika Lillienberg, f 1716, d 1808. 43. Jfr S Erixon, Gammal mässing, s 23 f. 44. Nels Hagström, enligt inv 1789 »Bränneri-dräng». 45. Petrus Lindstorphius, kyrkoherde i Öjaby och Härlöv 1708- 09, sedan kyrkoherde i Korsberga. 46. Elise Andersson, eg Elisabet Maria, gift med Johan Andersson, biskop i Växjö 1879- 94. 47. Sofia Widen, f 1900, d 1961 , textilkonstnärinna. Ledare för Licium 1930- 51. From 1952 drev hon firman »Sofia Widen textilier». Har utfört textilier för ca 1000 kyrkor i Sverige, bl a Växjö domkyrka. Jfr ovan, s 207- 08 samt fig 182. 48. Gunnar Brundin, domprost i Växjö och tillika kyrkoherde i Öjaby 1927-43. 49. Laura Fredrika M Wickelgren, dotter till Johan Lorentz Wickelgren, kyrkoherde i Öjaby och Härlöv 1822-42. Sedan kyrkoherde i Skatelöv. 50. Esaias Ekedahl, domprost i Växjö och tillika kyrkoherde i Öjaby 1911- 26. 51. Sannolikt Per Sparre, f 1633, d 1669, bl a friherre till Kronoberg, riksråd och kansliråd. 52. Abraham Löfgren, urmakare, först i Varberg, sedan Växjö från 1753 . - Sidenbladh, s 94. 53. Jfr M Ullen , Kyrkorna i Sjösås. SvK, Sm II : 1, s 47. 54. Se M Åmark, Ulf Sunasson från Skänninge, i: Fornvän- nen 1944, s 339-40. 55. Se M Åmark, Sveriges medeltida kyrkklockor, s 160. 56. Växjö domkapitels akter 1728, nr 342, avskrift i P G Vejdes samlingar. 57. Jfr Dahlby, s 49. 357 Källor och litteratur OTRYCKTA KÄLLOR Stockholm RA: ED:s konseljhandlingar 1907, 10.8 (2694: 06, förslag till restaurering av Öjaby kyrka av A Lindegren); Inspektion 26.6 1928 av AF Wetterqvist . ATA : Inv 1829; snabbinv 1927 av R Blomqvist; förslag till restaurering av P Boberg 1942; hand! rör kyrkogårds- utvidgning l 946; han dl rör renovering av sakristian l 966; topografisk översikt över Öjaby socken (utan datum och signatur); diverse äldre fotografier. Raä, K-byråns arkiv: Förslag till restaurering 1907 av A Lindegren (fotokopia); avskrift av Inspektion 26.6 1928 (se ovan); förslag till installation av elljus och orgelfläkt av P Boberg 1937; förslag till restaurering av P Boberg 1942; hand! rör kyrkogårdsutvidgning 1945-48; hand! rör upp- förande av bårhus och redskapsbod 1948; hand! rör renove- ring av sakristian 1966; diverse fotografier. LMS: »Charta öfver In-Ägorne til Öijaby By» av S P Strömberg 1825 (F 9712). Lund LUF: Mandelgrenska samlingen (tidigare på konsthisto- riska institutionen) Ser I, Avd 11; s:a Småland kyrkor V-Ö. LUB: P G Vejdes sam! med hänvisningar, notiser, tidnings- urklipp och fotografier samt teckningar och beskrivningar av Öjaby kyrka efter branden 1906. Vadstena YLA: Öjaby kyrkas arkivalier: räk 1659- 1711, st prot 1659- 1662, 1664, 1667-1678 (LI: 1), räk 1714-1767 (spridda år), inv tom 1750 (LI: 2), räk 1767- 1802 (spridda år), inv 1789, 1794-1799, 1803, 1806, 1816 (LI: 3), räk 1803- 1839 (LI: 4), räk 1839- 1869 (LI : 5) , st prot, fuktskadade (Kl : 1), st prot 1812- 1847 (Kl: 2), st prot 1847- 1862, 1863- 1895 kr prot 1888- 1895 (Kl: 3), inv 1733, ringmurens delning 1711, st prot 1719- 1738 och 1758- 1759 (spridda år) (C: 1), invente- ringsprotokoll 22/4 1794 (C: 2). - Yngre arkivalier förvaras i PÄ. Växjö Smålands museum: P Bobergs efterlämnade papper med bl a diverse förslag till restaurering av Öjaby kyrka 1942; diverse sena hand] samt tidningsurklipp och fotografier. VSLB : Archivum Smolandicum Wex (S L Gahm-Pehrsson) , 2: 47. TRY C KTA KÄLLOR OCH LITTERATUR Andersson, A, Medieval Wooden Sculpture in Sweden, Il och V. Stockholm 1966 resp 1964. Blomqvist, R, Studier i Smålands romanska stenkonst. Lund 1929. Diplomatarium Suecanum I och Il (ed J G Liljegren m fl). Stockholm 1829 resp 1834. Eile, E, Väre~ds sockennamn, i: HCÅ 1925. Växjö 1925. E/genstierna, G, Den introducerade svenska adelns ättar- tavlor. Stockholm 1925-36. Erixon, S, Gammal mässing. Västerås 1965. Fornvännen 1907. Stockholm 1908. Jansson, S, Öjaby kyrka. Växjö 1968. Karling, S, Kyrkorna i Borås och Brämhult. Borås 1955. Kjellmark, K, Värends fornminnen, Kinnevalds härad . Växjö 1937. Kvillner, E, Några drag ur Öja nya kyrkas tillkomsthistoria, i: Öja kyrka 100 år, minnesskrift. Växjö 1954. Larsson, L-0, Det medeltida Värend. Lund 1964. Liepe, A, Bergunda och Öja kyrkor. SvK, Sm V: 1 (l 38). Stockholm 1970. Nilsson, L H , Jörlanda kyrka. SvK, Bo Il: 1 (95). Stockholm 1962. Nya Wexiö-bladet 1906, 1908. Rogberg, S, Historisk Beskrifning om Småland. Karlskrona 1770. Rosengren, J , Linne/, L och Fischer, J, Ny Smålands be- skrifning 2: 2. Växjö l 903 . S chiller, G, Iconographie der christlichen Kunst 2. Gilters- loh 1968. Sidenb/adh, E, Urmakare i Sverige under äldre tider. Stock- holm 1918. Smålandsposten 1908, 1964. Stockhaus, B, Klockstaplar, i: Fornvännen 1940. Stockholm 1940. Svahnström, G, Skulptur och måleri i Växjöstiftets kyrkor, i: Växjö stift i ord och bild. Stockholm l 950. Svenskt konstnärslexikon. Malmö 1952- 64. af Ugglas, G, Krucifix från Visby domkyrka, i: Efterlämnade konsthistoriska studier, Stockholm 1951. Ullen, M, Kyrkorna i Sjösås. SvK, Sm Il : 1 (114). Stockholm 1967. - Densamma, Drevs och Hornaryds kyrkor. SvK, Sm II: 2 (120). Stockholm 1968. Vejde, P G, Helgö, i: HCÅ 1927. Växjö 1927. - Densamme, Kronobergs läns herrgårdar, i: HCÅ 1928- 29 . Växjö 1929. Virdestam, G, Växjö stifts herdaminne I- IL Växjö 1921- 1927. Wrangel, E , Medeltidskyrkorna i Småland, i: Norra Smålands fornminnesföreningens tidskrift 1907. Jönköping 1907. Å mark, M , Ulf Sunasson från Skänninge, i: Fornvännen l 944. Stockholm l 944. - Densamme, Sveriges medeltida kyrkklockor. Uppsala 1960. Silverstämplar tydda enligt Guld- och silverstämplar. Svenskt silversmide J 520-J 850, IV. Stockholm 1963 ; För- teckning över hos Kungl Mynt- och justeringsverket in- registrerade tillverkarstämplar 1913-1954 (sammanställd av E. Lindberg). Stockholm 1955. 358 Förkortningar ATA Antikvariskt- Topografiska Arkivet VHAA, Stockholm DS Diplomatarium Suecanum hand! handlingar HCÅ Hylten-Cavalliusföreningens årsbok (Kronobergs- boken) inv 1829 en på grund av en kungl förordning 17/4 1828 företagen inventering av forntida minnesmärken i kyrkor och på kyrkogårdar kr prot kyrkorådsprotokoll LMS K Lantmäteristyrelsens arkiv, Stockholm LUB Lunds universitetsbibliotek LUF Lunds universitets fo lklivsarkiv PÄ Pastorsämbetet RA Riksarkivet, Stockholm Raä Riksantikvarieämbetet, Stockholm räk räkenskaper SmåI mus Smålands museum, Växjö SHM Statens Historiska Museum, Stockholm st prot sockenstämmoprotokoll SvK Sveriges Kyrkor, Konsthistoriskt inventarium ut- givet på uppdrag av VHAA. Stockholm 1912- Summary HISTOR Y I. Öjaby Church was probably built , dl/Ska d ad+ r-< +Haunda + + Marbock Holl1ngebc rg "" \) ~ Ban kuy ~ + • \Ju ,_ , • \ /~+ s ' ,, 1TVETA I Ancbr+ Bredestod \ Lockncv :..a.:.To 11sfeJ1l\., J -·--.. var orp+ Halor yd + ~\: + +. ___..-- 1 i.."\.(. ')1 ~Bottnacy~~ocp+ HUSKVARNA \ ~- C -\+Askecyd D1uc~dola+ '\ ;"Blackstad ÄSTERVIK I + JONKOPING L ecyd+ + Jacsnas + Flosby ~ EVEDt>+ , S TJUSTS ] ('\) -~~S- Ld1ung odr+m + ~ :I- -'-Ögges- Borkeryd 11 '--... S V1 '\. tl Ankorsrum...1... ~; ....b d a n sery og- • tor p T \ + N So lbcrga + ""'· • Gladho m.mor Mu~rr + ha'IR-g.a~+ tb•Fg~:.,um+ 'HD"*~a1::10 JLEKSJO S VED BO • +Rumskull\·~ ,, .• Fcod'~~· 11/J V ' j Angerdshestra+ {+. . arnor~..., NA ,,.i'-~ ~ 1"7-iD VIMMERBY "' as rum "SSJO~"-~\ j"''ll% _,,,,,,_~ +Jngatorpl + '\ Mansarp_/ '--- "'lf ·""=="' =---- P"" +. r--i.>- .... ) + \ I / \ -- _ ; '"; } + ödeslugu- - Kulla kap_+ I+. +Hull /-/ /) Hassleby~M . Pclacne d 1 \ HJocled , / N Unnaryd+ I110 + Bondstorp f r ----~_ Ho reda Be Ila,- ..\ ananne1un l + \ I ' St • J h It \\Mo lmbock+ + • \ "'-.~ -:~ ll by+ + +: \ + Kråkshult Lannebergo ', Tuna \ (T cnga/ s u \ ' ; · '5T ~A Almesakra '-'- i... \i Edshull-' ~ +: , , +. -.. '- ......, __ _, , lf/) Byarum+~ 11\ A . I Bodafor "'"" +s~7k~'---'1$.g0rlstorp+ \ il~" Vena .... ,, TUNAL~I NS + valdshull'. 0't!!ggm.!l .!!!!!!l!.!l!.! N S d ' Skede ÖSTRA Hultsfred~', Fndhems kap+ h 11j+" /.Öreryd : ÖSTBO \ + Svenarurn + I an sia \ T ·"\.. Y--H ', /J M is1er u N Heslca Skillin ar d+ ' \ Bnngctofl '!+- .. Nasby+ VETLANDA +ÖkQa ''ASPELA NDS~~, ( Kmldalo l f/J / + Åsen-- - 9!!!'.Y- , / Hyllelofla /) SAVSJO Navels10 .. +;,, d J + 1 '- - + Fogeholm 1 Kalle_ryd + ~aga+ +\ Tafteryd+ l ' N L +!/ f+ + i + + +.Bockseda s+ ~Ski ra Ja redo +Mål dia \ ;----. 11 :+ _J - · ) M nchalm \ + ' 1unga+ Valls1a + + Myres1a N \ ~ / \,,;- Bå raryd+ /_,, a Gnasio,... Åke ~ Vngstod.f' + + ...:tonnaskede Y'4 f1 D Stcnbergo Tveto++Morlunda \ r. .1 T ~ • H1artlando Skeppbrslad 'K b + >I + ~ \ ,.....- i' Våthull Gislaved '. + Hagsh ull ' ++ -,,, + + +. , -+' ocs ecga ( V' , ~ Dodech ul + ~OSKARSHAMN sa!bo+ + ~--+ dKaVSJO,::.. I Ny~ola + s,ac Hulls1a Frodcry~ uLemt+ +. l 1rserum Il/)~ - ~--~--• ...,,_,_...,." - . Gyllen- An erstorp._ Fryclc+ 1H1 a1mscryd karyd + sackaby hult Noshult ,...., .....-....-"'-_.- +Backora -1 STR N DA l' VAS 78Qfocs ///) ..., + SSolbccga + \\,_ ') / Fågclfocs + -- \~1 Burseryd+ V.ristad u torp 0 b 'k' ~.................. \!..-"'v~_...,..,.,,...._,1 ....1 'J + !f Berga p · ~ I + B d 'd s cu +i .-' '>- + k "\ ..,,, oskallavok+ 0 ~ondvok R~d:°-~-+_'.,:, a?+- ..•VÅRNAMO ~ i~ORR-Asa+ \ Ra,.vollah + Åseda z_ + Ho'g\bY + Fhsecyd ) ;,, s Hesi fa- T Focshcda+ ~ Ka ~d? + +Gallacy<(' Vl{>INCE "\-<4ornacr.d Fagechult HA Vb BÖR/JS u"t + / ~~ + # /1 /) ocskonge+ \ Voxlocp JAncboda+ ; +Tolg 1 + + + Notteback \. /' I /1Gcy+teryd .fKållers tad >.t Hångcr j .fT6 f 'Acrg"!._ !ID+ DL S i os6~ Lå ngemå la+ /-' e/ ~ Jo ll untofta 1 nna , • rev , Gronhull • / · 0 Londecyd/ +. + ~+ ' [\ o !Slotlhog T(uceda + s' b+ ~ Alghu ll "\, + Kcåksmola 1"- ///)+l' Monsle ras \ L · Danna ' + + ~ -f om Y -'- .._ \. ; \ Kconoback Hyltebruk angoryd #almsa" ( ilydahalm ;,. + O' '+E kc~ir~~ ~~( f / ~'t / \~ ,j++Fargoryd Tannökt.(f' "tt Da~arP\'-'- 1- ~(.:.)+M1stc l ås M+. + o, Dades1a Lenhovda Fraseke+ /-\ )'\,. --'\ '\, +Alcm +~ a~d + ' acy Lekacyd , 1;;/\ , Ga by UPPVIDINGE /ID --- · .. -', +1 S Unno cyd ( ). 7 + Ha ll s10 \ Hioctsbecg+ + ,, ~ I ·--- + Herråkca '>., t N . MORL -, I \ F '1) Berga +1 ( ~ _ +,Ö 1~bY. ~ 1 t.t.,,,.,_.., t-- - + Backebo '-- + ems1o ~ (,?tv Ryssby+ '-...( Alvesta-f:. } \ - VÄXJÖ I Ha ll ebecg;;',i-" \ /1 f) \1 ./"".......,Odens10!°'1 \\o\ nHq\, I Btadmge..L J/ o ..~+~g~ t ~uruby Ek b "'- ! ', Knstvo ll a Rys! b + \'-' / :+- » ...,.,,+ Tu taryd / O, ~ unda H SJa '---, -f e ergo "t.( + , + + /Jly l1dhult Angelstod !{ LJUNGBY '\ "t DonQ1ng do+ I + r+- Hovmantorp / "- Flemmmg~land Åby+ / V/( 1 1V1s l anda 1" vc~crs- noby + ,. '--X, NYBRO Annerstad+ ~+Kånna / + /l+,\ lov + V.~1sås • t+[essebo Mades1o+Jt;. \ +Farla~o ~~~s Liunga + + ,; Skatclav \\' \ + O.Tarsas '\;..,,,,., ,~...,_ J _,;/.,. .,,.....,~ -, __._Klackeberga_,....-; ""' :+ Nottio /! + Agunnaryd p K ~ ~ k+ \ KO NGA Algulsboda+ ~ "'>~ Trekanten + \ T~ Vc6 T + + r GL ALLBO a ~svo \ Uc6sa + + ' I+ S·I s,gfrod+ -. - -;:-- ocpa ' Hamneda z p T 6 + \ -, ~ Ja + I I Nobbele + L1udec ÖCSJO w · RE Docby'*Zi KALMAR SUNN ERBO } p1011ecyd+ ~ V 0 ''.+-' 1 1\JNNE". 1++ + Lonnecyd v·-!+_,I O~a~+O - L1ungby+ f'+, ossmo H1n neryd / L I +. \ ~ 1 Vackelsång Emmaboda Mortarp+ k:+ J H D St_~nbrahult~! Virestad .. 1VA.L"f1S ) H D Korls lunda+ +Arby Trarr.d+. +Golecyd~ Ji)j /-{ /) ·'""'-"-I+ \ . . + L6~osjö + Hogby --z A" imhuit+.f -'S~ 1-fQ_\ 1 · J;+i~'9°;ryd +Ä l meboda.~ +Vissefjöcda Voxiocp+v(I \ -f I 0 - - - { J-1 D Ji Hall aryd ( Urshu ll ( +s. Sondsjö Halltorp~ M ' k d '+- I +Almund~ryd , _._Gu llabo .6Jödccåkco + ar a r _ / 7 ' ' 'i..-1 1L # ridafors,..._. // <" I Il· ~~-'°~ ,h KARTOGRAFISKA INSTITUTET Aln1qvist & Wiksell