150 0 z tI1 ~ >< ~ ~ >- >-< tI1 ~ l" >-z 0 ~ ~ l" Q: "'I1 0 () ::r: °' tI1 z 0 ...., Vl ...., 0 l" ...., __ --- Rone rka ERLAND LAGERLÖFSVERIGES KYRKOR GOTLAND BENGT STOLT i-.-............" ------==:.:::!~~~~~ ~-- Rone kyrka Ronekyrka HEM SE TING, GOTLAND BAND VI: 5 Av ERLAND LAGERLÖF och BENGT STOLT VOLYM 150 AV SVERIGES KYRKOR, KONSTHISTORISKT INVENTARIUM GRUNDAT AV SIGURD CURMAN OCH JOHNNY ROOSVAL PÅ UPPD RAG AV KUNGL. VITTERHETS HISTORIE OCH ANTIKVITETS AKADEMIEN UTGIVET AV STEN KARLCNG, ARM IN TUULSE OCH PER-OLOF WESTLUND Ahnqvist & Wiksell Stockholm 1973 UTGIVET MED ANSLAG FRÅN STATENS HUMANISTISKA FORSKNINGSRÅD FOTO SÖREN HALLGREN GRAFISK FORMGIVNING VIDAR FORSBERG Beskrivningen av Rone kyrka, avslutad i september 1972, har utarbetats av antikvarie Erland Lagerlöf (arkitektur, byggnadshistoria, kalkmålningar och glasmålningar) och docent Bengt Stolt (inredning och inventarier) . Excerperingen är utförd av fru Ada Block (t). Översättningen till engelska av bildtexter och sammanfattningar har utförts av Albert Read. Bildmaterial, anteckningar och excerpter förvaras i A TA. Omslagsbilden återger korvalvets ornamentala målning från omkr 1300. Foto S Hallgren 1970. ALMQVIST & WIKSELL INFORMATIONSINDUSTRI AB UPPSALA 1973 ISBN 91-7192-062-5 Innehåll R ONE KY R KA Tnledning 347 Kyrkogården 349 Kyrkobyggnaden 357 Kyrkans byggnadshistoria 387 Kalkmålningar 389 G lasmålningar 397 Ristningar 402 Inredning och inventarier 404 NOTER 438 BILAGA 440 KÄLLOR OCH LITTERATUR 442 FÖRKORTN I NGAR 443 SUMMARY 444 RONE KYRKA Gotland, Gotlands län, Hemse ting, Visby stift, Sudertredingens kontrakt Inledning Rone socken är belägen på sydöstra Gotland, vid kusten. Den består bl a av en omfattande slättbygd, som delvis bildats genom utdikning av myrmarker, Rone myr. Vid kusten ligger Ronehamns samhälle med en av östra kustens bästa hamnar, som säker- ligen använts redan i förhistorisk tid. Ronehamn var 1902- 19 ändpunkt för en järnväg från Hemse och har fortfarande lotsstation och tullexpedition. Strax norr om Ronehamn ligger Huse fiskeläge med gam la fiskebodar samt »länningar» för båtarna kantade med sten. Socknen gränsar i norr mot Burs, i väster mot Hemse och Alva samt i söder mot Eke. Den ut- gjorde länge, säkert sedan medeltiden, ett pastorat tillsammans med Eke socken, som var annex. Vid pastoratsregleringen 191 9 bestämdes att Rone och Alva pastorat skulle sammanslås och endast ha en präst, en kyrkoherde, som med hänsyn till kyrkans storlek skulle vara bosatt i Rone. 1932 ändrades dock detta och man beslöt att Alva skulle vara moderförsamling med kyrkoherde, och Rone skulle få en komministertjänst. 1 Vid senaste pastoratsregle- ringen fördes Eke socken till Havdhems pastorat. Rone socken har många minnen från förhistorisk tid , vilket tyder på att trakten tidigt var bebodd. Bland fornlämningarna märks främst Gotlands största bronsåldersröse » U ggarda råir», beläget på en hed i närheten av gården U ggårda. Röset är ca 45 m i diameter och ca 7 m högt. De många silver- Fig 39 l. Interiör mot öster. Foto Sören Hallgren l 972. lnterior /ooking E. och guldskatter som påträffats i socknen tyder också på traktens betydelse i äldre tider. 2 Sockennamnet Rone är en pluralform, på 1300- talet skriven Ronum (dat). Härledningen är obe- kant. Präst synes alltid ha funnits här. År 1340 vidi- merar Johannes in Ronum , Bothulphus in Visby och Olaus in Sandum, tredingsprostarna på Got- land, ett brev från påven Honorius III. Några år tidigare, 1338, nämns prosten Johannes i Sudertre- dingen , säkerligen samme man , som nyss nä mndes. År 1381 dog »Petrus curatus (kyrkoherde) de Rone», som enligt franci skanerbrödernas anteckningar tes- tamenterat 5 marker silver till konventet. Denne Petrus har av biskop Jöran Wallin sammanställts med en Petrus Barkvardi , som enligt traditionen ska ll ha uträttat en mängd övernaturliga ting. 3 Rone sockenbor skall ha varit kända för stor sjä lvständighet och för att bevara äldre seder och bruk. Vid Carl von Linnes besök på Gotland 1741 antecknade han fö lj ande:4 »Rå neboarne hafva warit namnkunnoge för sitt gam la språk och klädedräckt, som ald~ig apat efter främmande seder, men tiden hade nu också förändrat dem, så at wi med möda kunde få se deras hwite knäside tröjor, det swarta budordet (lifstycket) , som utom Tröjan hopsnördes, deras store byxor och deras skor, som endast woro passade efter ena foten, utan at ombytas.» Kyrkan kallas allmänt ännu Lang Jaku (Långe Jakob) och dess skyddshelgon var S Jakob d ä. På detta helgons dag, den 25 juli, firades länge kyrk- 347 RONE KYRKA Fig 392. Rone kyrka från sydost. Foto 1970. Rone Churc/1 from SE. mässa. Fornforskaren P A Säve upptecknade på 1860-talet följande redogörelse för detta förhållande efter några sockenbors berättelse. 5 »Rone socken­ kyrka, som ännu af allmogen och fiskare kallas Rone-Jakupp heter efter S:t Jacob. Därföre firade Doktor Isr. Åkerman6 i sin tid den 25:e Juli såsom körkmässodag med stor högtid och full mässa, då ingen människa i socknen fick fattas i Guds hus. Efter den egentliga predikan höll han ett särskilt grant tal om apostelen Jacob och Rone kyrka, hafvandes som ingång: I Jacob skall du bo och i Israels arf vara, sålunda härligen talande om kyrkan och hennes öden, allom till en åminnelse. En gång sade han då, att åskan slagit S:t Jacob i ena kinden, därmed åsyftande, att blixten verkligen en gång skadat en del af kyrkan. Slutligen uppmanade han sockenfolket att offra, och alla framgingo då kring altaret till prästen och offrade för Åkermans heder- SITUATIONSPLAN Fig 393. Situationsplan, J : 2 000. Uppm J Söderberg 1972. M.10 0 10 20 30 40 50 100NL :lmilm1H I I I I I General plan, 1: 2 000. 348 Fig 394. Kyrkan från sydost efter teckning av P A Säve 1864, ATA. Märk stigluckan i öster. The church from SE, after a drawing by P A Säve, 1864. Note the lich-gate in E. liga predikan om Guds hus.» Seden att fira kyrk- mässodag har av allt att döma levt kvar in på 1800- talet. Troligen ägde kyrkan ursprungligen en trä- skulptur föreställande S Jakob d ä, vilken säkerligen var placerad på ett sidoaltare i långhusets sydöstra hörn, som vanligen var platsen för kyrkans skydds- helgon. Den nuvarande prästgården, som är belägen strax väster om kyrkan, uppfördes J948 . Den föregicks av en stor träbyggnad uppförd på 1880-talet, sedan dess föregångare nedbrunnit 1881. I en förteckning från 1750 finns följande uppgifter om prästgårdsanlägg- ningen vid denna tid:6a »l. Ett stenhus av en våning, Kyrkogården Kyrkogården omges av en fint lagd kallmur av sandsten och kalksten med någon inblandning av gråsten. Muren täcks av fint huggna sandstensplat- tor lagda i bruk. Den tillkom vid en kyrkogårdsut- vidgning 1940, då ett område i öster införlivades. Ingångar finns i väster, prästgårdsporten, söder, huvudingången, sydost och nordost. De först- nämnda tre ingångarna markeras genom breda mu- rade och putsade portstolpar täckta av låga pyra- KYRKOGÅRDEN indelt till en dagelig stuga, en kammare, ett kök, ett skafferi, en förstuga med trappa till loftet, som över är, och en källare under stugan. - 2. Under särskilt tak, 2ne kamrar med loft ovanpå, och en förstuga . - 3. Förutom ... ovannämnda; tvenne kamrar med loft ovanpå, och en förstuga, under särski lt tak. - 4. En dräng-stuga. - 5. Ett brygghus med loft, kölna och bryggkittel. - 6. Tvenne små bodar till förvar av ... , över den ena är ett loft.» Av förteck- ningen framgår att prästgården på 1700-talet med drängstugan hade 4 boningshus samt 3 bodar. Dess- utom fanns säkerligen stall- och ladugårdsbygg- nader. midformade sandstensplattor krönta med kulor (fig 396). Grindar av svartmålat järnsmide. Den fjärde ingången, i nordost, är endast en smal öpp- ning i muren med en svartmålad järngrind. Kyrkogården har ursprungligen haft flera stig- luckor, troligen en i varje väderstreck (jfr Garde, SvK Go V, s 253). Flera av dessa stigluckor fanns kvar ännu på 1800-talet, att döma av avbildningar från denna tid. På en teckning av A T Gellerstedt7 2 - 725172 Rone kyrka 349 350 Fig 395. Kyrkan från sydväst, trägravyr i Ny Illustrerad Tidning 1872 efter teckning av A T Gellerstedt. Märk de nu rivna stigluckorna. The churchfrom SW, after a drawing by A T Gellerstedt. Note the 1101v demo/ished /ich-gates. publicerad i Ny Illustrerad Tidning 1872, ser man två stigluckor, en på södra och en på östra sidan (fig 395). Båda är av sedvanlig gotländsk typ med sadeltak täckta av falbräder samt putsade och vit- kalkade. På teckningen ses ännu en ingång på södra sidan flankerad av murade portstolpar täckta av pyramidformade täckplattor liksom de nuvarande in- gångarna. Det är sannolikt att denna ingångs ut- formning, tillkommen 1858 (räk) , fick utgöra före- bilden till de ingångar som tillkom vid en kyrko- gårdsutvidgning 1906, då stigluckorna hade rivits. På en teckning av kyrkan frå n sydost utförd av P A Säve i Berättelse 1864 (i ATA) ses en stiglucka, syn- barligen placerad i kyrkogårdens nordöstra hörn (fig 394). Kyrkogårdsmuren har enligt kyrkans arkivalier ständigt behövt repareras och underhå llas på olika sätt. Vid en visitation 1753 anmärktes: »Kyrke- gårds Planket i Rone är här och ther förfa ll et ock emedan hwar gård har sitt wissa stycke ; a lltså til- komer det Tutores at tilhålla wederbörande sina stycken at uplaga, hafwandes therwid at å lita Kyr- kioherden om bistånd , ther så omtränga skulle.» År 1757 anskaffades till »Kyrkiomurens rapning och förbättring 6 läster och 8 Tr (tunnor) kalk» och 1765 fick båtsman Mårten Besan betalt »för det han uti 12 dagar med murning botat refworna på Kyrkio- muren». I ett stämmoprotokoll 1808 talas om kyr- kogårdsmurens tillstånd: »Likaledes tilsades de af församlingen som se och känna sina i kyrkomuren tildelta stycken behöfwa uplagas, at sådant oför- töwadt werkställa på det kyrkogården icke som hit- tills må upkastas af swin och nedsölas af Boskapen, och att dörrarna i hwarje port blifwa omlagade och derefter med lås förses .» Kyrkogården har utvidgats vid flera tillfällen. Äldst är området närmast kyrkan (fig 393 ABCD), vilket innebär att kyrkogårdsmuren har kvar si n ursprungliga sträckning i söder och väster. Den första utvidgningen företogs 1905- 06 med ett stort område å t norr (fig 393 BEFC). Den mark, som nu KYRKO GÅ RDEN Fig 396. Kyrkogå rdens södra ingång med murade portstolpa r från 1906. F oto l 972. S entrance to churchyard. The posts date from 1906. Fig 397. Gra vvå rdar över socknens prästerskap och deras familjer, strax väster om kyrkobyggnaden . F oto 1972. Graves of c/ergymen of the parish and their fami/ies, imme- diately W af the c/wrch. 351 , 352 F i g 3 9 9 . K y r k a n f r å n n o r d o s t . F o t o 1 9 7 0 . T h e c h u r c h f r o m N E . F i g 3 9 8 . K y r k a n f r å n s y d v ä s t . F o t o 1 9 6 4 . T h e c h u r c h f r o m S W . t o g s i a n s p r å k , h a d e t i d i g a r e t i l l h ö r t p r ä s t g å r d e n o c h n å g r a a v d e s s e k o n o m i b y g g n a d e r h a d e v a r i t p l a c e ­ r a d e h ä r . D e n n a u t v i d g n i n g h a d e l ä n g e f ö r b e r e t t s . V i d f l e r a t i l l f ä l l e n p å 1 8 9 0 - t a l e t h a d e b i s k o p e n v i d v i s i t a t i o n e r p å p e k a t d e t n ö d v ä n d i g a i e n f ö r s t o r i n g a v k y r k o g å r d e n . I s a m b a n d m e d u t v i d g n i n g e n r e v s d e n g a m l a n o r r a m u r e n o c h å t e r a n v ä n d e s d e l v i s i d e n m u r s o m n y u p p f ö r d e s . 1 9 4 0 f ö r s t o r a d e s k y r k o g å r d e n ä n n u e n g å n g , n u å t ö s t e r m e d o m r å d e t f r a m t i l l v ä g s k ä l e t ( f i g 3 9 3 F G D ) . K y r k s k o l a n h a d e t i d i g a r e l e g a t h ä r . D e n h a d e n y l i g e n f l y t t a t s t i l l s i n n u v a r a n d e p l a t s s ö d e r o m k y r k a n . K y r k o g å r d s m u r e n o m l a d e s v i d d e t t a t i l l f ä l l e h e l t o c h f i c k s i n n u v a r a n d e u t f o r m n i n g m e d t ä c k p l a t t o r a v s a n d s t e n i b r u k . K Y R K O G Å R D E N P å k y r k o g å r d e n f a n n s t i d i g a r e t i m s t e n ( s o l v i s a r e ) , f a t t i g s t o c k o c h p l i k t s t o c k . E n » T i m m e s t e n a f Ö l a n d s t e e n » a n s k a f f a d e s 1 6 8 1 ( r ä k ) . D e n l a g a d e s v i d f l e r a t i l l f ä l l e n ; å r 1 7 7 8 f i c k C l a s H e g d a r f w e b e ­ t a l t f ö r » T i m s t o c k e n » , t r o l i g e n e t t f u n d a m e n t f ö r t i m s t e n e n . E n f a t t i g s t o c k l a g a d e s 1 6 8 1 o c h 1 7 7 7 f i c k » G u l l g å r d e K a r l a r n a » b e t a l t f ö r e n n y f a t t i g s t o c k . E n f a t t i g s t o c k s o m s y n b a r l i g e n h a n d h a d e s a v k y r ­ k a n f a n n s o c k s å v i d R o n e h a m n . 1 7 6 3 m e d d e l a d e s i e t t s t ä m m o p r o t o k o l l a t t » F a t t i g s t o c k e n p å H a m n e n ä r s ö n d e r , K y r k i o w ä r d a r n a w i l j a b e s ö r j a o m < l e s f ö r f ä r d i g a n d e » . 1 8 4 2 u t b e t a l a d e s e n s u m m a f ö r » R e p a r a t i o n a f F a t t i g s t o c k e n å R o h n e h a m n o c h e t t l å s d e r t i l l » . 1 6 8 8 , a l l t s å v i d e n t i d p u n k t d å m a n v a r m y c k e t a n g e l ä g e n o m a t t G o t l a n d s b e f o l k n i n g 3 5 3 RONE KYRKA skulle lära svenska seder och bruk efter den danska tiden, antecknades i räkenskaperna: »Både soch- narna (Rone och Eke) lofwade at giöra stock wid Kyrk och wara flitig att läsa swenska cathechisen.» Denna straffstock eller pliktstock, som den också kallas, lagades och underhölls tid efter annan. Vid en visitation 1746 anmärktes: »Plickte ståcken sades wara något gamal, ty tilsades Kyrckiowärdarna at hålla then i sitt tilbörliga stånd. Hur länge den var i bruk vet vi inte, men den fanns säkerligen kvar ännu i början av 1800-talet. På kyrkogården finns några gravvårdar av mera allmänt intresse. Omedelbart väster om tornet har SEKflON GENOM LÅN6HUS Mor V plats beretts för socknens präster med familjer (fig 397). - 1. Av röd kalksten med huggen inskrift: HÄR HYILAR I PROSTEN OCH KYRKOHERDEN I ÖFVER I ROHNE OCH EKE I MATH. EL. KLINTBERG I FÖDD 1760 I DOG 1/6 1829 / I SITT KALL. - 2. Svartmålat gjutet järnkors med hängande lagerkrans över korsmitten samt med följande upphöjda inskrift på foten: c. M. SÖDERSTRÖM I PH: MAG: PROST I & KYRKOHERDE I F 17/2 1784. D 6/8 1863. - 3. Av sandsten med huggen murgröneornamentik, som omramar en inskriftsplatta av kalksten med följande text: HÄR HVILAR I ENKEFRU PROSTINNAN I ANNA SÖDERSTRÖM I FÖDD LUTTEMAN IF D. 31 OKT 1799 I t D. 8 SEPT 1872. SEKTION GENOM KOR MOT 0 o 5 w 1~ 2 0 n 1 •• ' '""~~~~~~=""~~====='~===' 354 Fig 401. Längdsektion mot norr samt sektion genom tornet mot öster, J: 300. Uppm B Lind- vall 1940. Longitudinal section looking N and sections of tower looking E, 1: 300. Fig 400. T v. Plan samt sektioner genom långhus, kor och sakristia, 1 : 300. Uppm B Lindvall J 940, ändrad av J Söderberg 1972. Lejt. Plan and sections of nave, chancel and vestry. SEKT ION GENOM TORN MOT Ö 355 Fig 402. Kyrkans södra fasad och sektion genom långhuset mot öster, l: 300. Uppm J Söderberg 1971. S front of church and section oj nave looking E, I: 300. ;/ l 0 ~ SEKTION GENOM LANGHUS MOT OSTER. DM 10 0 1 2 3 4- 5 10 12 ~ ~~--'=i= 356 KYRKOBYGGNADEN Fig 403. Sektion genom långhuset mot väster, 1 :300, och sockelprofiler, 1 :20 Uppm B Lindwall 1940. Section oj nave looking W, and plinth profiles. I I \ I \I 0 :, ( SEKTION INTILL MUREN GENOM LÅNGHUS MOTV //tö LÅNGHUSI TORN t~ KOR SOCKELPROFILER Kyrkobyggnaden Rone nuvarande kyrka består av ett rakslutet kor, ett rektangulärt långhus med mittkolonn samt ett högt torn i väster. Det är ett ganska enhetligt bygg- nadsverk. Av allt att döma är koret med sakristian, långhuset samt tornets nedre del uppförda i ett sam- manhang under gemensam ledning omkr 1300. Vid 1300-talets mitt påbyggdes tornet och fick dels en ansenlig bredd nedtill med gallerier på södra, västra och norra sidorna, dels den stora höj- den, över 60 m. Detta senare byggnadsskede genom- fördes av den byggnadshytta, som gått under ano- nymnamnet »Egypticus», samma hytta som upp- förde de höga tornen i Dalhem, Gothem, Stånga och Öja. 8 Den nuvarande kyrkan i Rone har föregåtts av en romansk stenkyrka, som dock har lämnat mycket få spår efter sig. Några reliefer inmurade på altarets baksida samt några sockelstenar är allt som beva- rats. Ett för Rone antecknat årtal ,8 1236, kunde a gälla denna första stenkyrka. Man har även anled- ning att förmoda att den i sin tur föregåtts av en trä- kyrka från missionstiden, Rone sockens första kyrka. Material Kyrkobyggnaden är uppförd av grå och rödaktig kalksten med inslag av sandsten samt det för Got- lands kyrkor ovanliga materialet granit. På grund av det heterogena materialet, vilket troligen beror på att kyrkan är belägen på gränsen mellan kalkstens- och sandstensområdet, anges i varje enskilt fall stenmaterialets beskaffenhet och karaktär. Stenen är i allmänhet endast tuktad , men i vissa fall såsom i omfattningar, bågar och socklar är den fint huggen. Hela kyrkobyggnadens exteriör är putsad och vit- kalkad , vilket senast skedde vid restaureringen 1954- 55. Denna behandling av yttermurarna är ursprung- lig, vilket bl a framgår av hörnkedjornas putsränder (koret 26- 29 cm från hörnet, långhuset 28- 30 cm, tornet 18-20 cm, sakristian 26- 28 cm). I ett stämmo- protokoll 1840 antecknades: »Reparation af Kyrkan utwendigt medelst Rappning . . . dock bör alla hörnen af wacker huggen sten ingalunda rappas utan skola de jemte dörrarna (portalerna) förblifva i sitt gamla skick.» Korets hörn kedjor är av omväx- lande röd och grå kalksten, en medvetet utförd färgkontrast, som också återfinns i långhuskolon- nen. Sakristians hörnkedjor är av sandsten. Samtliga byggnadsdelar har skråkantad sockel överst försedd med rund stav (fig 401 ). Socklarna har lagats vid flera tillfällen, särskilt på södra sidan, som alltid drabbas först av vittring. Större lagningar har företagits i samband med restaureringarna 1913- 15 357 RONE KYRKA och 1954-55. Vid den sistnämnda restaureringen ersattes rundstaven på långhusets södra sida till en längd av 4,5 m och skråsockelstenen till en längd av 5,6 m. Ingångar Kyrkan har fyra ingångar, dvs varje byggnadsdel har sin portal, koret och långhuset på södra sidan, tornet och sakristian på norra sidan, alla medeltida. Att sakristian har en ursprunglig direkt förbindelse med kyrkogården är mycket ovanligt på Gotland. I Fig 404. Koret från sydost. Märk den medvetna färgväxlingen i hörnkedjan, åstadkommen genom olikfärgad kalk- sten. Foto 1970. The chancel from SE. Note the alternating colours in the quoins, achieved deliberntely by the use oj different coloured limestone. detta fall är det dessutom fråga om en rikt utsirad portal av kalksten (fig 421). Möjligen kan den ha tjänstgjort i samband med kyrkliga processioner (se närmare härom nedan). Kyrkan är som de flesta Gotlandskyrkorna starkt orienterad åt söder. Här finns de två största portalerna, korportalen och långhusportalen, båda med hög vimperg. Långhus- portalen tjänstgör som kyrkans huvudingång. Korportalen (fig 405) är uppförd av röd och gul- grå kalksten i rikt färgspel. Kapitälband, tympanon, mantel och delar av arkivolten är av grågul kalk- 358 KYRKOBYGGNADEN Fig 405. Korportalen och korets södra fönster, omkr 1300. Foto 1970. Nave portal and S window of chancel, ca 1300. sten, övriga delar av ljusröd. Portalen är tresprångig med flankerande kolonnetter i sprången, vilka fort- sätter som rundstavar i den spetsbågiga arkivolten. Kolonnetterna uppbär rikt utformade kapitälband med huggen växtornamentik bestående av blad och knoppar med stänglar och mittnerv av typisk got- ländsk karaktär (fig 406, 407). På den höga tröskel- stenen står portalens inre poster och uppbär en tre- passformigt konturerad tympanonskiva som delvis täcks av en rikt konturerad mantel. De yttersta posterna är utformade som kolonnetter med vulster på mittpartiet samt avslutas uppåt (ovanför kapitäl- bandet) i en ornerad tillspetsning, som ofta före- kommer i »Neoiconicus» arkitektur (tex Kräk- 359 RONE KYRKA lingbo långhussockel, SvK Go IV, s 480). Den spetsiga vimpergen, vars mittfält är putsat och vit- kalkat, täcks av hålkälade kalkstensplattor. Den inre omfattningen har hörnkedjor av huggen kalksten samt avslutas uppåt i en korgbåge. I båda smygarna finns bomrännor, den östra längst (ca Fig 406. Korporta- lens östra kapitäl- band med huggen växtornamentik, omkr 1300. Foto 1970. E capitals oj chancel portal with plant ornamentation, ca 1300. Fig 407. Korporta- lens västra kapitäl- band med huggen växtornamentik, omkr 1300. Foto 1972. W capitals oj chancel portal, with carved plant ornamentation, ca 1300. 2 m) och med skoning av bräder. Bommen är kvar och används fortfarande. Dörr av stående furubräder med beslag av smi- desjärn i rik ornamental utformning (fig 408). 9 Av ornamentiken framgår att den är medeltida, träet är utvändigt starkt förslitet genom vittring. Järnbe- 360 slagen ha r härvid skyddat träytan , vilket gör att man kan urskilja ornamentens mönster även där järnet ä r bortfallet (fig 409). Dörren har hopfogats med dymlingar, som nu är delvis synliga på grund av vittringen. På insidan är dörren målad i mörk- brunt. Här finns följande må lade inskrift inom kartusch: »Kyrkiowärden / Mårten Findarfwe.» Troligen bekostade denne dörrens målning. I ett visitationsprotokoll 1694 nämns porta lernas dörrar: »dörar: 2 på södre sidan med gångjärn och Krus järn fö rsedde uthan Jåås, men den på norre sidan både med Järn och Jåås försedd». Vid resta ureringen 1954- 55 Jagades och delvis nyhöggs portalens basparti på båda sidor (fig 405) . Det hade tidigare Jagats med cement. Södra långhusportalen (fig 411) är kyrkans ståt- ligaste ingång, den tjänstgör också som huvudpor- tal. Den är uppförd av omväx lande rödaktig och gulgrå kalksten i medvetet kontrastrikt färgspel. Portalen ä r även skulpturalt rikt utsmyckad och kröns liksom korportalen av en vi mperg. Portal- öppningen är avtrappad, i vinklarna stå r kolonnet- ter, som i arkivolten fortsätter i form av rundstavar med samma mått. Under arkivolten rikt skulpterade kapitä lband (fig 412, 413) av gulgrå kalksten, båda nyhuggna 1915, men helt i överensstämmelse med de medeltida, vilket bl a framgår av de avgjutningar som förvaras i tornets första övervåning. Kapitäl- bandens blad och knoppornamentik, bl a blad med rnittnerv, påminner starkt om korportalens huggna ornamentik, vi lket tyder på att de båda byggnadsde- larna uppförts samtidigt. På en på kant ställd trös- kelsten står portalens inre poster, som uppbär en konturerad tympanonskiva. Den täcks delvis av en mantel med rundbågar och huggna blad och blom- mor på runda upphöjningar (fig 411 ). Vimpergen täcks av hå lkä lade och profilerade ka lkstensplattor, av vilka några är nyhuggna, vilket troligen skedde nä r kapitä l banden tillkom 1913. Mittfältet är putsat och vitkalkat. Vimpergen kröns av en ståndare med knopp av kalksten. De ornerade bas banden för- nyades delvis 1955 (fig 410). Porta lens inre omfattning är av huggen sandsten och ka lksten med triangelbågig övre avs lutning. Bomrännor finns i bägge smygarna, den västra längst, ca 200 cm, brädfodrad, och med bommen kvarsittande. Den östra bornrännan är grund , tro- KYRKOBYGGNADEN F ig 408. Korportalens dörr med rikt utformade järn beslag, omkr 1300. Listerna från 1913. Foto A Ed le 1940. Door of chancel with richly designed medieval iromvork. The filets date from 1913. Jigen delvis igenmurad. Dörr av stående, utvändigt tjärade furubräder, tvådelad samt med liten ingångsdörr i den östra halvan. Beslag i medeltida stil av svartmålat smi- desjärn. Dörren tillkom sannolikt 1837 då man en- 361 RONE KYRKA Fig 409. Detalj av fig 408, den medel- tida kordörren. Foto 1970. Detail from Jig 408, the medieval door of the chancel. Fig 411. Långhusets södra portal, omkr 1300. Kapitälband och vimperg för- nyade 1915, bas- banden delvis 1955. S portal of nave, ca 1300. The capitals and gab/e renewed in 1915, the bases partly renewed in 1955. Fig 410. Nedan tv. Långhusportalens östra basband , delvis renoverat 1955. Foto 1970. Below /eft. E bases of nave portal, partly restored in 1955. ligt räkenskaperna anskaffade »Sparrträ till Kyr- kans stordörr». Tomportalen, placerad på norra sidan (fig 414), har två omfattningar, en äldre från omkr 1300 då tornets nedre del tillkom, och en yngre från tor- nets påbyggnad vid 1300-talets mitt. Den inre (äldre) omfattningen är uppförd av grå och gulgrå kalksten. Portalöppningen är avtrappad, i vinklarna står slipade kolonnetter, som i bågen övergår i kan- tiga stavar. Kapitälbanden är utformade som upp- radade urneformiga kapitäl täckta av en list samt ytterst och innerst även prydda med huggen växt- ornamentik i form av blad med stänglar (fig 415, 416) i stor överensstämmelse med den ornamentik som finns på de båda södra portalerna. På den 362 363 Fig 412. Långhus- portalens västra kapitälband, nyhug- get I 9 l 5 efter den medeltida förebilden . Foto 1972. W capitals oj the nave portal, re- tooled in 1955 on the medieval pattern oj the previous capitals. Fig 414. T h. Tornets norra portal , inre omfatt ningen från omkr l 300, yttre från l 300-talets mitt. Foto 1970. Right. N portal oj tower, inside sur- round ca 1300, outer surround mid-14th century . Fig 413. Långhus- portalens östra kapi- tälband, nyhugget 1915. Foto 1972. E capitals oj nave portal, re-tooled in 1915. 364 3 - 7 25 172 H ,onc ky d '-n 365 Fig 415. Tomportalens västra inre kapitälband, omkr 1300. Foto 1970. W inside capitals oj portal oj tower, ca 1300. Fig 416. Tom portalens östra inre kapitälband, omkr 1300. Foto 1970. E inside capitals oj tower portal, ca 1300. 366 KYR KOBYGGNADEN ganska höga tröskelstenen stå r portalens inre poster, som uppbär den avslutande trifolieformade bågen, utförd i två block. Den yttre portalomfattningen, som tillkom vid tornets påbyggnad vid 1300-talets mitt, markeras genom en hörnkedja av huggen kalksten. I kapitäl- höjd är på båda sidor reliefstenar inmurade, båda utförda i kalksten. På östra sidan en man med groteskt förstorat huvud liggande med händerna hållande en stor fisk, sannolikt S Botvid (fig 419). Han är iförd en veckrik fotsid dräkt och har en hattlik- nande huvudbonad. Den a ndra reliefen , på västra sidan (fig 418), framställer två figurer i en klink- byggd båt förhöjd i både för och akter, fören (tv) kröns av ett djurhuvud . De två figurerna sitter vända mot varandra, den ena, sannolikt en man, har en stor Fig 417. Tomportalens västra inre basband , märk sockelpro- filen t h. Foto 1970. W inside bases af tower portal; note the plinth profile ta the right. Fig 418. Man med bila, S Botvid (?)samt kvinna med krus, sittande i båt, relief i tomportalens västra yttre omfattning, J300-talets mitt. Foto J964. Man with axe, St Bot vid (?), and woman with jar, sitting in a boat; relief in W outer surround af tower portal, mid-14th century. Fig 419. S Bo tv id (?), relief i tornpor- talens östra yttre omfattning, 1300- ta lets mitt. Foto 1970. St Botvid (?), relief in E outer surround af tower portal, mid- 14th cenlury. 367 RONE KYRKA bila som han höjer mot den andra figuren, som har en kruka eller ett dryckeskärl i händerna; huvudet är halvt dolt av ett dok som faller i veck mot ax- larna. Det är troligt att det är en kvinna som fram- ställs. Man har förmodat att denna scen skulle höra samman med figuren på den motsatta sidan, S Botvid.10 Scenen skulle ha samband med hel- gonets martyrium, alltså hur S Botvid mördas av sin träl. Om man förmodar att den högra figuren (med krukan), som är iförd ett dok, är en kvinna, skulle detta möjligen vara helgonets tjänarinna. De båda relieferna kan utan tvivel tillskrivas den byggnadshytta och stenhuggarverkstad, som ut- förde tombygget vid 1300-talets mitt, samma hytta, tidigare benämnd »Mäster Egypticus», som utfört de dristigt höga tornen i Öja, Stånga och Gothem. Fig 420. Norra tomportalens dörr, medeltida, med rester och spår efter ursprungliga järnbeslag. Det gallerformade beslaget sekundärt. Foto 1970. Door in N portal oj tower, medieval, with remains and traces oj original ironwork. The grille-shaped iron- work is secondary. Fig 421. Sakristians portal i norra muren, omkr 1300. Foto 1970. Portal in N wall oj vestry, ca 1300. 368 KYRKOBYGGNADEN Fig 422. Sakristians portal, östra sidan, märk den höga soc- keln. Foto J970. E side oj vestry portal; note the high plinth. Den inre omfattningen av huggen kalksten är uppåt triangelbågigt avslutad. Bomrännor i båda smygarna, den östra längst och med kvarsittande bom. Omfattningens huggna stenar är delvis må- lade. Dörren är av stående furubräder med järnbeslag i rutmönster troligen från 1700-talet. Att döma av kvarsittande ring av järn samt spår efter ornamen- talt utformade järnbeslag, är dörren medeltida (fig 420). Den har på insidan ett stort stocklås med nyckel. Dörren är utvändigt tjärad , invändigt brun- målad. I portalens yttre omfattning finns de inhuggna initialerna HN samt gården Sigdes bomärke.11 Dessutom finns här några nästan utplånade inskrif- ter utförda med rödkrita, troligen från 1600-talet. Vid restaureringen 1955 utfördes lagningar på portalen, bl a utbyttes de inre posternas nedre delar (fig 417). Sakristians portal är placerad på norra sidan (fig 421). Den är ensprångig med till synes ursprung- liga kolonnetter i vinklarna på ömse sidor. Spets- bågig omfattning av kalksten i liv med muren. På den höga tröskelstenen står de inre posterna, som uppbär ett bladformigt konturerat tympanonfält. ,. Fig 423. Sakristieporta lens dörr med beslag av smidesjärn, medeltida. Foto 1972. Door in vestry portal with medieval wrought iron fittings. 369 RONE KYRKA Kolonnetternas baser är urneformade med rikt ut- formade hörnprydnader (fig 422). De har stora överensstämmelser med långhuskolonnens basorna- ment. På den östra yttre omfattningen finns in- huggna tecken, troligen bomärken. Sakristieportalens inre omfattning har på sidorna huggna hörn kedjor av sandsten och kalksten. Bom- rännor finns i båda smygarna, den östra längst och med träskoning. Bommen är bevarad. Dörren är hopfogad av tre breda furubräder, rikt utformade beslag av svartmålat smidesjärn (fig 423, 424). Både trädörren och beslagen är medeltida, troligen från kyrkans byggnadstid vid 1200-talets slut. Fönster Kyrkobyggnaden har fönster åt alla väderstreck, således även åt norr. Alla fönsteröppningar, med undantag för ett litet rektangulärt utformat fönster Fig 424. Detalj av fig 423. Foto 1972. Detai/ from Jig 423. Fig 425 . T h. Korets östra fasad med trekopplat fönster. Foto 1972. Right. E front of chance/ with three coupled windows. i korets södra mur, är ursprungliga, alltså medel- tida. Koret har i östra muren tre spetsbågiga kopplade fönster med omfattning av huggen kalksten och sandsten (fig 425). Solbänkarna av kalksten är utom den norra nyhuggna, vilket skedde vid den omfat- tande restaureringen 19 J3- 15. Fönstrens inre om- fattning är av huggen sandsten och kalksten (fig 471). I öppningarna finns medeltida glasmålningar kompletterade med moderna i medeltida stil , ut- förda av C W Pettersson12 1913 (se glasmålningar nedan). I korets södra mur öster om portalen finns två fönsteröppningar (fig 404). Det ena är ett stort rundfönster13 med dubbla yttre omfattningar av huggen kalksten samt med masverk i form av rund- lar, även det av huggen kalksten. Masverket, som säkerligen även ursprungligen var utformat som det nuvarande, tillkom 1913, då det också försågs med 370 RON E KYRKA Fig 426. Munkhuvud av sandsten i nedre södra korfönstrets östra innersmyg, troligen senmedeltida. Foto 1970. Head af mank, sandstane, in the E splay af the lawer S windaw af chancel, prabably late medieval. moderna glasmålningar. Det andra är ett litet rek- tangulärt fönster med utvändig omfattning av huggen kalksten från 1913. I den inre smygen, som saknar huggen omfattning, är ett huvud av sandsten inmurat. Det är målat i vitt, rött och svart. Håret är tonsurklippt, vilket torde innebära att det är en munk som framställs (fig 426). Kring detta munk- huvud, som på ett så ovanligt sätt är infogat i en fönstersmyg, har folktron spunnit sina sägner. Man har bl a trott, att på den plats som munken fixerar med ögonen skall ligga en stor skatt. Hilfeling be- skriver huvudet på följande sätt:14 »ett Munke Hufwud insatt af sten, målat i Naturlige färgor, som med stora öpnade ögon och lika som talande stirrande på et å Norra wäggen warande skåp med Järndörr ...» Fönstrets utformning tyder på att det är förstorat. Möjligen skedde detta när den stora altaruppsatsen tillkom på 1690-talet, då man kan ha ansett att koret behövde mera ljus. Det kan ur- sprungligen ha tjänstgjort som hagioskop.15 Långhuset har tre stora fönster, ett stort i södra muren, samt två höga men smala på norra sidan. Samtliga fönster är spetsbågiga samt har in- och utvändiga omfattningar av huggen kalksten och sandsten. Det stora fönstret i södra muren är delat genom en mittpost av kalksten16 (den nuvarande från 1913) och bildar på så sätt två smala spetsbå- giga fönster upptill förenade genom en rundbåge. Färgat ornerat glas insatt vid restaureringen 1913- 15. Tornet har ett enda stort fönster i västra muren. Det har två yttre omfattningar, vilket beror på den kraftiga kringmurning tornet blev föremål för i samband med påbyggnaden vid 1300-talets mitt (fig 427). Den äldre omfattningen är av kalksten med inslag av sandsten. Fönstret delas genom en mittpost av kalksten. Den yttre omfattningen , i liv med den nuvarande muren, är också spetsbågig med omfattning av huggen kalksten. Fönstret avslutas nedåt i en stor utskjutande profilerad solbänk av kalksten, ett utmärkande drag i den arkitektur, som torn på byggnaden tillhör. Fönstret har målat, ornerat glas från 1913. Sakristian har två små fönster, ett i östra muren och ett i västra, båda med omfattningar av huggen sten. Den västra dageröppningen är rektangu- lär, medan den östra är spetsbågig. Det östra fönst- rets yttre omfattning av huggen kalksten, tillkom troligen 1913. Av kyrkans arkivalier framgår att fönstren i kyr- kan nästan årligen krävde reparation. Enligt räken- skaperna fick glasmästaren betalt för »5 runda och 1 långt fönster i Sacerstigen» 1683. På 1700-talet fanns en man i socknen som kunde laga kyrkans fönster. I räkenskaperna 1721 upptas följande ut- gift: »Til Jören Davede för fönster i Sacristigan, som han delss giordt nya, delss lagat upp.» År 1722 meddelas: »Til Jören Davide, för ett Kiörckioföns- ter på östra gaflen uti den mellersta fönsterranden , som han giort heelt nytt.» Senare under samma år- hundrade finns följande anteckning i räkenska- perna: » 1768 fick Hesseldag glas til 5 små fens ter rutor», senare samma år meddelas: » .. . med klocka- ren i Eke betalt til Anders Spenarfwe i Hafdhem för 3 nya kyrkio fenste r» samt »til klockaren i Eke för det han bar fenstren ifrån Hafdhem til Rone». Tornet Tornets nedre inre delar, med portal och fönster, är äldre än de övre och samtidiga med kor och lång- hus, således från omkr 1300. slut. I interiören för- 372 enas tornet med långhuset genom en vid, spetsig båge med profilerade anfangslister av kalksten. Bågens nedersta stenar är av granit, ett material som är ytterligt ovanligt i Gotlandskyrkorna. Denna för- stärkning insattes 1878. Uppgången till tornets övre våningar sker genom en trappa i norra tornmuren med ingång i långhu- sets sydvästra hörn. Denna har omfattning av hug- gen kalksten samt dörr av stående furubräder med svartmålade, ornamentalt utformade järnbeslag. Dörren tillkom i sambanå med restaureringen 1913- 15. Murtrappan är rak, uppförd huvudsakligen av sandsten; den svänger i det sydvästra hörnet och mynnar i tornets första övervåning. Trappan upp- lyses dels av ett smalt rektangulärt fönster mot ring- kammaren, dels av en ljusglugg mot söder i övre delen. Trappan täcks huvudsakligen av sandstens- block, av vi lka några i dess nedre del är skråkan- tade, troligen återanvända sockelstenar (fig 428), samt ett block med hålkäl, som ursprungligen kan ha tjänstgjort som altarskiva i den romanska kyrkan. Tornets första övervåning bildar ett ganska stort rum, vars väggar är putsade och vitkalkade. I rum- mets mitt ses ringkammarens uppskjutande valv- kupa, nu övermurad med cement. En lagning utfördes troligen 1768 då Mårten Besan fick betalt »för fyra dagars arbete på et Kyrkiowalf, som war krossadt wid nya tornbygningen» (räk). I östra muren finns en stor rundbågig öppning, som igen- murats troligen redan på medeltiden. I dess nedre del har en rektangulär öppning mot långhusets vind upptagits. Den stängs med en enkel omålad trädörr. En öppning i denna vånings norra mur leder ut till tornets sidogallerier, som tillkom vid tornets påbyggnad vid 1300-talets mitt. De är placera- de på norra, västra och södra sidorna. Galle- rierna täcks med pulpettak av vattrandade, tjärade bräder. Gallerierna öppnar sig åt de tre väderstrec- ken genom tre spetsiga bågar med omfattning av huggen kalksten (fig 429). Varje båge delas genom en kolonnett med knoppkapitäl , som uppbär en genombruten stenplatta med trepassbågar etc. Gal- leriernas kolonnetter och kapitäl hade till stor del bortfallit vid 1900-talets början. Det blev därför nödvändigt att vid den omfattande restaureringen 1913-15 förnya ganska många. Några är dock ur- sprungliga, bl a de två östra på södra sidan (fig 429). KYRKOBYGGNADEN Fig 427. Tornets västra fönster med dubbla omfattningar. Märk den utskjutande profilerade solbänken av kalksten. Foto 1970. W window of tower with double surrounds. Note the projecting profiled limestone sun bench. Fig 428. Överliggare av sandsten i tomtrappan, troligen ur- sprungligen sockelsten i den rivna romanska kyrkan. Foto 1972. Sandstone /inte/ in tower staircase, probably origina/ly part of the p/inth of the demolished Romanesque church. 373 RONE KYRKA Fig 430. Tornets andra övervåning, västra muren med rund- bågig öppning, troligen för intag av varor. Foto J970. Second storey oj tower, rhe W wall with round-headed opening, probably to admit goods . Fig 429. Tornets södra galleri med omfattningar av kalksten, J 300-talets mitt. Foto 1970. S gallery oj to wer, with surrounds oj limestone, mid-14th century. Galleriernas tak, som i arkivalierna kallas tornets »Kappor», har på grund av sitt utsatta läge ofta måst utbytas eller lagas. De reparerades tex 1773, men var redan 1781 så medfarna att de åter måste Jagas (räk). Från denna våning kommer man på stege och trappa till tornets andra övervåning. Några beva- rade bärbjälkar i detta våningsplan tyder på att detta rum kan ha använts som magasin. Även en stor öppning i västra muren, nu stängd med en tjä- rad dörr, ger belägg för detta antagande (fig 430). Den har säkerligen ursprungligen tjänstgjort som intag för säd och andra varor. Många gotländska kyrktorn har varit inrättade på detta sätt (jfr t ex Etelhem, SvK Go V, s 109, Stånga, SvK Go VI, s 11 J). I detta våningsplan finns även i östra muren högt upp en nu igenmurad öppning (fig 402), tro- ligen en ljudglugg. Trappa av trä för upp till tredje övervåningen, tornets klockvåning, där kyrkans båda klockor är placerade. I a lla fyra väderstrecken finns här höga kopplade ljudöppningar (fig 431) som tillhör tor- nets påbyggnad vid 1300-talets mitt. De undre vå- 374 Fig 431 . Tornets översta våningar, södra fa saden, med ljudöppninga r, 1300-ta lets mitt . Foto 1970. Top storey oj tower, S front , with sound holes. Mid-14th century. ningarna tillhörde det äldre tornet från 1200-talets slut. Tro ligen revs det äldre tornets övre delar ned till denna våning för att möjliggöra uppförandet av de höga ljudöppningarna, som var och en delas genom en smäcker kolonnett av kalksten. Kolonnet- ten uppbär ett knoppkapitäl samt ett rikt utformat masverk, ömsom i form av trepass, ömsom fyrpass, allt i kalksten. Alla kolonnetter och kapitäl samt en del av masverken nyhöggs vid restaureringen 1913- 15. Man hade från Överintendentämbetets sida föreslagit att man skulle avstå från rekonstruktion av kapitäl och baser, men detta avvisades av för- samlingen , som menade att man med stor säkerhet kunde utföra rekonstruktionerna med förebi lder från tornen i Stånga och Dalhem, uppförda av samma byggnadshytta (se bilaga). Försam lingens förslag genomfördes. KYRKOBYGGNADEN Även nästa våning, den fjärde övervåningen , som nås med stege har kopplade ljudöppningar i varje väderstreck. De är också utformade som de nyss beskrivna, men är ej fullt så höga (fig 432). Kolon- netter och kapitäl nyhöggs vid restaureringen 1913- 15. Den femte övervåningen, som är tornets översta våning, har av allt att döma även den haft enkla öppningar i alla väderstreck. Dessa har igenmurats under senare tid , troligen efter en åskeld J676, vilken skadade tornets murverk. De rektangulära , igenmu- rade öppningarna är synliga utvändigt (fig 432). Vid jämförelse med tornet i Stånga, uppfört vid samma tid , framgår att detta torn har en hög och smal ljud- öppning på motsvarande plats. Stångatornet är ca 1 m högre vad murverket beträffar. Det är mycket troligt att tornet i Rone haft samma höjd och då 375 Fig 432. Tornets översta våningar, västra fasaden, 1300-talets mitt. Foto 1970. Upper storeys of tower, W front ; mid-14th century . Fig 433 . Sakristian från nordost. Märk att socklarna på kor, sak- ristia och långhus är lika höga. Omkr 1300. Foto J970. Vestry from NE. Note that the p/inths of the chance/, vestry and nave are the same height. Ca 1300. 376 Fig 434. Korets norra vägg med in- gång till sakristian. Omfattning av huggen kalksten . Foto 1970. N wa/l of chancel with entrunce to vestry; the surround is of toa/ed lime- stone. Fig 435 . Interiör av sakristian mot norr. I norra muren den ovanl iga portalens inre omfattning. Foto 1972. lnterioi· of vestry looking N. In the N wall is the inner surround oj the unusual portal. 377 • • • • .-·---- • • Fig 436. Jnteriör mot väster före restaureringen 1913- 15. Foto Alfred Heales 1884- 85. Interioi· /ooking W before the restoration of 1913- 15. Fig 437. Interiör mot väster. Foto 1970. lnterior looking W. 379 RONE KYRKA Fig 438. Interiör mot öster före restaureringen 1913- 15. Foto ATA. Jnterior looking E before the restora­ tion of 1913- 15. även en ljudglugg av samma utformning som den översta öppningen i Stånga tornet ( ovanfig95). Några verks tycken av rödaktig kalksten, som nu är inmurade i tornets översta partier har säkerligen ursprungligen hört till de ljudöppningar som demolerades 1676. Den höga tornspiran, som gör Rone till Gotlands högsta landskyrkotorn, är åttkantig och har i hör­ nen dragits ned till femte våningens golvplan i spet­ siga tvådelade kappor. Spiran består av en kraftig bjälkkonstruktion (fig 400), som täcks av tjärade bräder. Den avslutas uppåt i en hjärtstock, som kröns av en flöjel. Spirans nuvarande form är troligen i stort sett densamma som den ursprungliga. Den har också många motsvarigheter på den gotländska landsbyg­ den (jfr tex Stånga, Dalhem, Tingstäde, Öja).18 Spiran, som utan tvivel är kyrkobyggnadens mest sårbara del, har naturligtvis ombyggts och repare­ rats åtskilliga gånger under århundradenas lopp. År 1676 blev spiran svårt skadad och delvis av bränd vid ett åsknedslag. Även sjä lva tornmuren skadades vid detta tillfälle. Det är därför troligt att sänkningen av tornmuren och igenmurningen av de översta ljudöppningarna utfördes efter denna olycka. Re­ parationen gjordes inte förrän sommaren 1678 under ledning av en Olof Magnuse (räk). Under hela förra delen av 1700-talet talas ofta i räkenska­ perna om reparationer av tornet. Till sist blev man 380 K Y R K O B Y G G N A D E N t v u n g e n a t t g ö r a e n t o t a l o m b y g g n a d . E f t e r l å n g a d i s k u s s i o n e r i k y r k o r å d o c h s t ä m m a k o m t o m b y g ­ g e t ä n t l i g e n t i l l s t å n d s o m m a r e n 1 7 6 5 . B y g g e t s t o d u n d e r l e d n i n g a v d e n t i d e n s m e s t a n l i t a d e t o m b y g ­ g a r e p å G o t l a n d , J o h a n M å r t e n s s o n f r å n S u d e r b y s i G o t h e m . D e n h ö g a h j ä r t s t o c k e n a v e k h ö g g s v i d Ä n g g å r d e i s o c k n e n ( r ä k ) . Å r 1 8 3 0 h a d e s o c k n e n å t e r p r o b l e m m e d t o r n e t . D e n n a g å n g g ä l l d e d e t d o c k f r ä m s t » s t e n t o r n e t » . D e t t a f r a m g å r b l a a v s t ä m m o p r o t o k o l l e n : » S o m P a s t o r f ö r n u m m i t d e t f l e r a s t e n a r s o m o f t a s t n e d ­ f ö l l o f r å n T o r n e t o c h K y r k i o w ä r d a r n e ä f v e n s o m T o m b y g g a r e n L i n d s t r ö m v i d a n s t ä l l d s y n d e r p å f ö r s ä k r a t , d e t f l e r a s t e n a r u t i k l o c k h å l e n , ä f v e n s o m d e d e r b e f i n t l i g a s t e n p e l a r e h o t a d e n e d f a l l a f ö r e ­ d r o g s n u d e t t a f ö r h å l l a n d e S o c k n e m ä n n e n , s o m e n ­ h ä l l i g t b e s l ö t o d e t r e p a r a t i o n å T o r n e t m e d d e t a l l r a f ö r s t a s k u l l e f ö r e t a g a s . » D e t t y c k s d o c k h a d r ö j t m e d r e p a r a t i o n e n . P å f ö l j a n d e å r , 1 8 3 I , a n ­ m o d a d e p a s t o r å t e r s o c k e n b o r n a a t t t a i t u m e d r e ­ p a r a t i o n s a r b e t e n a , d e n n a g å n g i m e r a d r a s t i s k a o r d a l a g : » . . . f ö r e l a d e d e m n ö d v ä n d i g h e t e n a f e n s n a r r e p a r a t i o n , m e d ö n s k a n d e t d e v i l l e y t t r a s i g a n t i n g e n d e i v å h r v i l l e d e n s a m m a f ö r e t a g a , e l l e r i k l ä d a s i g a n s v a r f ö r d e v å d l i g a h ä n d e l s e r , s o m g e n o m d e s s l ä n g r e u p p s k j u t a n d e t i l l ä f v e n t y r s k u n n a b l i f v a e n f ö l j d » . E n s t ö r r e r e p a r a t i o n g e n o m f ö r d e s d o c k f ö r s t v i d r e s t a u r e r i n g e n 1 9 1 3 - 1 5 . S a k r i s t i a n S a k r i s t i a n p å k o r e t s n o r r a s i d a ä r a v a l l t a t t d ö m a s a m t i d i g m e d k o r e t , a l l t s å f r å n 1 2 0 0 - t a l e t s s l u t . D e n ä r l i k s o m ö v r i g a b y g g n a d s d e l a r u p p f ö r d a v k a l k ­ s t e n o c h s a n d s t e n , p u t s a d o c h v i t k a l k a d s a m t h a r h ö r n k e d j o r a v h u g g e n s a n d s t e n . D e n h ö g a s o c k e l n , r u n d s t a v ö v e r s k r å k a n t ( f i g 4 0 1 ) , l i g g e r i f ö r b a n d m e d k o r e t s s o c k e l . D e n h a r J a g a t s p å n o r r a s i d a n g e n o m i n s ä t t n i n g a v t v å n y a s k r å k a n t a d e k a l k s t e n s b l o c k . D e t t a s k e d d e s a m t i d i g t m e d l a g n i n g e n a v p o r t a l e r o c h s o c k l a r p å s ö d r a s i d a n i s a m b a n d m e d r e s t a u r e ­ r i n g e n 1 9 5 4 - 5 5 . D e n o v a n l i g a s a k r i s t i e p o r t a l e n p å n o r r a s i d a n h a r b e s k r i v i t s u n d e r i n g å n g a r ( o v a n ) . Y t t e r t a k e t ä r e t t p u l p e t t a k m e d l u t n i n g å t n o r r . D e t t ä c k s a v t e g e l p å t ä t b ö r d n i n g ( s e ä v e n y t t e r t a k ) . I n v ä n d i g t ä r s a k r i s t i a n p u t s a d o c h v i t k a l k a d . D e n t ä c k s a v e t t k r y s s v a l v , v i l k e t a v a l l t a t t d ö m a t i l l ­ k o m m i t i o m e d e l b a r a n s l u t n i n g t i l l s a k r i s t i a n s u p p - F i g 4 3 9 . L å n g h u s k o l o n n e n s k a p i t ä l a v g r å k a l k s t e n m e d h u g g e n v ä x t o r n a m e n t i k , o m k r J 3 0 0 . F o t o J 9 7 0 . C a p i t a ! o j n a v e c o / u m n ; g r e y l i m e s t o n e w i t h c a r v e d p l a n t o r n a 1 1 1 e 1 1 t a t i o 1 1 , c a 1 3 0 0 . f ö r a n d e . I n g å n g e n f r å n k o r e t ( f i g 4 3 4 ) h a r s p e t s b å g i g y t t r e o m f a t t n i n g a v h u g g e n k a l k s t e n . P å d e i n r e p o s t e r n a v i l a r e t t t r e p a s s f o r m i g t k o n t u r e r a t t y m ­ p a n o n . D ö r r a v s t å e n d e f u r u b r ä d e r , b r u n b e t s a d s a m t m e d b e s l a g a v s v a r t m å l a t s m i d e s j ä r n , t i l l k o m ­ m e n t r o l i g e n v i d r e s t a u r e r i n g e n 1 9 1 3 - 1 5 . G o l v e t b e s t å r a v b r e d a f u r u b r ä d e r , i n l a g d a v i d r e s t a u r e r i n g e n 1 9 5 4 - 5 5 . Å r 1 8 0 3 r e p a r e r a d e s s a k ­ r i s t i a n , v i l k e t t r o l i g e n f r ä m s t b e r o d d e p å e n s t ö l d a v k y r k a n s s i l v e r f ö r e g å e n d e å r . I e t t v i s i t a t i o n s p r o t o ­ k o l l f r å n 1 8 0 2 k a n m a n l ä s a f ö l j a n d e : » S a c r i s t i g a n b ö r f ö r s e s m e d e l d s t a d , s å v ä l t i l l K y r k o s k r u d e n s b ä t t r e f ö r v a r a n d e s o m o c k a t t b a r n e n d ä r v i n t e r ­ t i d e n k u n n a J ä s a f ö r s k o l m ä s t a r e n , o c h u n d v i k a k ö l d e n s s t r ä n g h e t i k y r k a n ; ä f v e n s k u l l e t i l t j u f v a r s u t e s t ä n g a n d e S a c r i s t i g a n s f ö n s t e r m e d j ä r n g a l l e r f ö r s e s . » N å g o n e l d s t a d k o m i n t e t i l l s t å n d i s a k r i s ­ t i a n v i d d e t t a t i l l f ä l l e , d ä r e m o t f i c k f ö n s t r e n j ä r n ­ g a l l e r . Y t t e r t a k S a m t l i g a y t t e r t a k , m e d u n d a n t a g f ö r t o r n e t s g a l l e ­ r i e r o c h s p i r a s o m t ä c k s a v b r ä d e r , ä r b e l a g d a m e d t e g e l . D e t t a ä r d o c k e n r e l a t i v t s e n f ö r e t e e l s e . U r s p r u n g l i g e n v a r s ä k e r l i g e n a l l a t a k t ä c k t a m e d b r ä d e r e l l e r s p å n . D e b e v a r a d e a r k i v a l i e r n a f r å n 1 6 0 0 - t a l e t o c h 1 7 0 0 - t a l e t b e k r ä f t a r a t t m a n v i d d e n n a t i d t ä c k t e a l l a t a k m e d b r ä d e r . V i d e n v i s i t a ­ t i o n 1 7 6 5 u t t a l a d e b i s k o p e n e n ö n s k a n o m a t t f ö r ­ 4 - 7 2 5 1 7 2 H o n e k y r k a 3 8 1 RONE KYRKA Fig 440. Hörn prydnad, lejon, detalj av långhuskolonnens bas, omkr l 300. Foto 1964. Corner ornament, a lion, detail oj base oj nave column, ca 1300. samlingen »ville ware omtänkte, att i stället för bräder täcka sin Kyrka med Tegel». Detta betinga- des av en allmän strävan att i görligaste mån spara på virket, vilket även innebar att man försökte ersätta kyrkogårdsplanken av trä med mur av sten.19 Det skulle dock dröja innan man i Rone beslöt att helt övergå till det betydligt dyrare taktäck- ningsmaterialet. 1797 inköptes tegel, som troligen Fig 441. Huggen växtornamentik på långhuskolonnens bas. Foto 1972. Carved plant ornamentation on base oj nave column. lades på kortaket (räk). 1807-08 anskaffades enligt räkenskaperna 5 913 tegelpannor. Det var dock först 1817- 18 som alla kyrkans tak försågs med tegel, vilket sedan har behållits. Senaste större takom- läggning företogs 1936 samt i samband med restau- reringen 1954- 55. Takstolarna över långhuset och koret består av kraftiga bilade bjälkar. Även om konstruktionen är å lderdomlig är den ej ursprunglig utan har förnyats vid flera tillfällen, varvid man dock bibehållit både en del av det äldre materialet och konstruktions- principerna. 1682 skedde enligt räkenskaperna en stor takomläggning och det är tänkbart att även takstolarna delvis förnyades vid detta tillfälle. Åren 1817- 19 företogs en omfattande reparation av tak- stolarna i samband med att man övergick från bräder till tegel som taktäckningsmaterial. Det är sannolikt vid detta tillfälle som taken sänktes till sin nuvarande nivå, och således fick en betydligt trub- bigare vinkel än den ursprungliga. Interiör Kyrkans interiör kännetecknas främst av den varma färgsättningen på väggar och inredning samt av den Fig 442. Huggen växtornamentik på långhuskolonnens bas. Foto 1972. Carved plant ornamentation on base oj nave column. 382 dämpade belysningen förorsakad av relativt små ljusinsläpp och målade fönsterglas. Om man träder in i kyrkan genom huvudingången, långhusets södra portal, lägger man först märke till den slanka höga mittkolonnen, som bär upp de fyra valv som täcker långhuset. I väster ser man tom- bågen och ringkammaren och i öster triumfbågen med dess dominerande kalvariegrupp, som avskiljer långhuset från koret. Bågar Tornbågen (fig 436) är vid och spetsbågig samt har omfattning av fint huggna kalkstens block. Anfangs- listerna, som är placerade ca 240 cm ovanför golv- nivån, utgörs av profilerade kalkstensblock. Nedan- för listerna består omfattningen av stora granitblock, vilka insattes 1878 för att förstärka »Tornpelarne». Samtidigt insattes ett järnankare i långhusets västra del för att ge stadga åt yttermurarna (st prot) . Triumfbågen, som är spetsbågig och lika vid som tornbågen, har även den omfattning av huggen kalksten. Anfangslisterna, ca 250 cm över golvnivån, är rikt profilerade (fig 436). På dessa vilar triumf- krucifixets trabes, en nyuppställning från restaure- ringen 1913-15, som säkerligen går tillbaka på en ursprunglig anordning.20 Bågarna, även valvens gördelbågar, var en tid vitkalkade och senare bestrukna med olja för att ge en önskad färgeffekt. Vid en visitation 1897 an- märktes: »Då kyrkans pelare, triumfbåge och fönsteromfattningar för flera år tillbaka, befriades från i dem anbragt kalkstrykning, hade de samma i stället blifvit indränkta med olja, hvarigenom den huggna stenen förorsakats en vanprydnad som i följd av oljans inträngande i stenen ansågs numera icke kunna aflägsnas.» Spår efter denna oljestrykning ärfortfarande skönjbara på bågarochomfattningar. 21 Valv Alla kyrkobyggnadens rum, kor, långhus, ringkam- mare och sakristia, är täckta av kupiga kryssvalv uppförda av kalkstensflis. Koret täcks av ett ribb- löst kryssvalv, domikalliknande, i svicklarna spår efter skålbräderna. Valvet har av allt att döma till- kommit i samband med korets uppförande vid 1200-talets slut, då det också försågs med ornamen- tal målning (se nedan kalkmålningar). 22 KYRKO BYGG NADEN Långhuset täcks av fyra kryssvalv vilande på en mittkolonn. Valvens transversaler är insänkta. Kolonnens skaft är uppbyggt av grå och röd kalk- sten i medvetet kontrastrikt spel. Basen består av två kvadratiska bottenplattor, av vilka den övre i hörnen är prydd med huggna upphöjda ornament (fig 441 ), i tre hörn växtornament, i det fjärde (sydvästra) ett stiliserat lejon med lång svans avslu- tad i palmett (fig 440). Detta hörn är av okänd anledning skadat genom vittring. Möjligen var det en tid placerat utomhus innan det kunde infogas på sin nuvarande plats. Kolonnen avslutas uppåt med ett rikt utformat kapitäl av grå kalksten med hug- gen bladornamentik (fig 439), som har stora över- ensstämmelser med den ornamentik som förekom- mer i portalernas kapitälband. Valvkvadraterna uppdelas genom kraftiga profi- lerade gördelbågar av huggen kalksten. Vid murarna avslutas bågarna i alla väderstreck i konsoler av kalksten ornerade med huggna bladornament av samma karaktär som ornamentiken på kapitälet (fig 443- 446). I samband härmed bör påpekas att den huggna ornamentik som återfinns i alla kyrkans byggnadsdelar, således även i tornet och sakristian, synes utgången ur en och samma verkstad, vilket bör innebära att kyrkobyggnaden, med undantag för tornets övre delar, uppförts i ett sammanhang under gemensam ledning (se kyrkans byggnadshistoria). Ringkammaren täcks av ett ribblöst kryssvalv med klart markerade transversaler. I motsats till de övriga valven har det sköldbågar. Det tillkom san- nolikt vid tornets påbyggnad omkr 1350. Valvet Jagades 1768 sedan det »krossats» i samband med att spiran förnyades (se tornet ovan) . Golv Kyrkans golv är av olika material. Korgolvet består av slipade kalkstenshällar samt gravstenar. Golvet i östra delen vid högaltaret höjer sig två trappsteg över det övriga korgolvet. Detta golv inlades vid restaureringen 1954- 55. I det övriga kyrkorummet består golven av bräder. Redan på 1700-talet väcktes frågan om man skulle ersätta brädgolvet med golv av sten. I ett visi- tationsprotokoll 1765 kan man läsa: »Jämwäl före stältes Kyrkowärdarna om icke golfwet uti Kyrkan kunde läggas med flisor sådana som wi här på landet 383 RONE KYRKA Fig 443. Långhusets östra konsol av grå kalksten med huggen växtornamentik, omkr 1300. Foto 1970. E bracket oj nave, grey limestone with carved plant ornamenta- tion, ca 1300. Fig 444. Långhusets västra konsol. Foto 1970. W bracket oj nave. hafwa, hwilket ej allenast skulle wara waracktigare ock prydeligare, utan ock tjena till besparing både af skogar och kostnad för Kyrkan i framtiden» (jfr not 19). Man höll dock fast vid det gamla och an- vände även i fortsättningen bräder till golvläggning. År 1829 skulle man enligt stämmoprotokoll inlägga nytt trägolv i långhuset: »Sochnemännen bifalla att nytt golf skall inläggas i gångarna och uti choret sålunda, at det gamla golfvet icke rubbas, utan tjenar till underlägen för det nya, hvilket, då det gamla är inlagt längst efter detsamma och skall dervid observeras, at gångarna och choret komma i samma plan hvar före graf-hvalf, som i choret äro liggande, förblifva i sitt nuvarande läge och af det nya golfvet betäckas.» År 1884 omlades åter en stor del av kyrkans golv och 1915 inlades nytt golv i sakristian, brädgolv ovanpå ett nyinlagt cementgolv (vis prot). Fig 445. Långhusets södra konsol. Foto 1970. S bracket oj nave. 384 Nischer I koret finns två likartat utformade mot varandra ställda nischer, en i södra muren och en i norra. De avslutas båda uppåt i en spetsig triangelbåge och är helt klädda med stenplattor, den södra med kalk- sten, den norra med sandsten. I den södra nischens bottenplatta finns en fyrpassformad piscina med 27 cm diameter (fig 447). Mått: Södra nischen, höjd 140, bredd 77, djup 70 cm. Norra nischen, höjd 150, bredd 80, djup 70 cm. Den norra nischen har för- modligen ursprungligen tjänstgjort som sakraments- skåp (fig 448). Vid en visitation 1694 upptecknades följande om dessa nischer: »2 st: Skååp uti choret jemwäl, det ena på södra sidan, uthi hwilcket Kyrk- kioness penningar förwarass, wähl beslagit med Järn, samt ock 2 Hängelååss, samt dertill nycklar. På norre sidan något beslagit, söndrigt beslag med ett gammalt lååss.» I sakristian finns fyra mindre nischer, två i östra muren, en i västra samt en vid ingången till koret. Nischen i västra muren är störst och har omfattning av trä samt dörr med målad inskrift: »Petrus Bolin23 / Pastor Loci / A0 1728.» Brun ströppelmålning samt blåmålade lister (fig 449). Mått: höjd 50, bredd 60 cm. De två nischerna i östra väggen har nästan kvadratiska öppningar utan omfattning. De kan möjligen ha tjänstgjort som förvaringsnischer i an- slutning till ett altare. Mått: den norra 41 x 41, djup 50 cm, den södra: bredd 44, höjd 40, djup 47 cm. Sakristians fjärde nisch, på västra sidan i ingångens inre omfattning har även den en nästan kvadratisk öppning utan markerad omfattning. 37 x 38 cm. Uppvärmning Vid kyrkans restaurering 1954- 55 installerades elektrisk uppvärmning med radiatorer i alla kyrkans rum samt i långhusets bänkar. Kyrkan uppvärmdes tidigare med en kamin som var placerad i långhusets nordöstra hörn (fig 437). Denna hade anskaffats i samband med restaureringen 1913-15. Före denna tidpunkt saknade kyrkan uppvärmning, vilket kunde vara nog så prövande vintertid. I ett kyrko- rådsprotokoll från 1899 kan man få en uppfattning om detta : »Kyrkorådet öfverlade om nödiga åtgär- ders vidtagande för behöfligt skydd mot den stränga kölden om vintern i Kyrkan och fattade därvid KYRKOBYGG NADE N Fig 446. Långhusets norra konsol. Foto 1970. N bracket of nave . detta beslut som skulle församlingen meddelas, att det stode de manlige församlingsmedlemmarna fritt att under gudstjänsten behålla qvar hufvudbonaden på hufvudet eller använda en för det kyrkliga ända- målet avsedd kalott, samt att det äfven för hvar och en stode fritt att för fötternas skyddande mot köld använda halmskor, hvilka kunde få qvarlämnas i kyrkobänkarna för att vid behof begagnas.» Under 1800-talets senare del framhöll biskopen ofta vid visitationer nödvändigheten av att anskaffa värme- källa i kyrkan, vilket skulle medföra livligare be- sökta gudstjänster. 385 Fig 447. Nisch med piscina i korets södra mur med omfattning av kalksten. Foto 1970. Niche with piscina in S wull of chancel with limestone surround. Fig 448. Nedan tv. Nisch i korets norra mur med omfattning av sandsten, ursprungligen troligen sakramentsskåp. Foto 1970. Below lejt. Ntche in N wall of chancel, with /imestone surround, originally probably an ambry. Fig 449. Nisch i sakristians västra mur med omfattning av trä från 1728. Foto 1970. Niche in W wall of vestry with wooden surround dating from 1728. 386 Kyrkans byggnadshistoria Rone nuvarande kyrka är en för gotlandsförhållan- den relativt enhetlig anläggning från medeltiden. Den har föregåtts av en äldre romansk kyrka och ursprungligen troligen av en liten träkyrka från kristningstiden.24 Eftersom någon utgrävning ej företagits i kyrkan är vår kunskap om dessa första kyrkor i Rone mycket begränsad. Av den eventuella träkyrkan finns inga spår, men vid undersökningar som företagits i andra kyrkor på ön och genom bevarade delar av träkyrkor från många gotlands- socknar kan man sluta sig till , att den första kyrkan på platsen troligen var en träkyrka. Av den romanska stenkyrkan återstår ej heller mycket ovan jord. I högaltaret finns några reliefer inmurade, som säkerligen hört till denna kyrka (fig 472). Även de skråkantade sandstensblock som ligger som täckstenar i torntrappan (fig 428) härrör troligen från den romanska kyrkan, där de i så fall tjänstgjort som sockelstenar. Kyrkans första dop- funt , utförd av stenmästaren Hegvald25 vid 1100- talets slut, nu i Statens historiska museum, hörde till denna kyrkas inventarier. Möjligen kan ett an- tecknat årtal för Rone, 1236, hänföras till denna kyrka. Under 1200-talets senare hälft påbörjade försam- lingen en ny kyrkobyggnad, den nuvarande. Dels hade förmodligen den romanska kyrkan blivit för liten, dels ville man uppföra en ny kyrka i den nya tidens sti l, gotiken. Den lilla romanska kyrkan revs och i dess ställe uppfördes kor, långhus, torn samt sakristia, synbarligen i ett sammanhang under ge- mensam ledning, dock med en kortare byggnads- paus mellan uppförandet av koret och långhuset. Koret är av allt att döma den först uppförda byggnadsdelen. Detta framgår främst av ornamen- tiken i portalens kapitälband (fig 406, 407), som jämförd med långhusportalens huggna ornamentik visar något å lderdomligare drag. Korportalens or- namentik är främst besläktad med ornamentiken i Lärbro långhusportal (SvK Go bd 11, fig 163). Sakristian vars sockel ligger i förband med korets bör ha uppförts samtidigt som detta. Den är för gotlandsförhållanden ovanligt stor och har i norra muren en ursprunglig portal med rikt ornerade detaljer (fig 421). Man frågar sig vilken funktion denna sakristieingång kan ha haft. Sakristiorna bru- kar eljest ej ha någon direkt förbindelse med kyrko- gården. Där sådan förekommer brukar den vara sekundärt upptagen eller också är sakristian av sent datum. Möjligen kan den ha kommit till använd- ning vid processioner eller liknande medeltida för- rättningar. Rone kan ha haft betydelse som vall- fartskyrka på grund av en här förvarad helig relik eller helig grav. Härvid sku lle de vallfärdandes processioner ha letts genom korportalen förbi sanc- tuariet med högaltaret och fortsatt genom sak- ristian ut på kyrkogården. I grannkyrkan Lau finns på liknande sätt två mot varandra ställda portaler i korets södra och norra murar. Det ligger nära till hands att förmoda ett samband härvidlag. Detta skulle också förklara de båda kyrkornas stora di- mensioner. Lau är Gotlands största landskyrka och Rone hör till de största med öns högsta torn. Det lilla fönstret i södra kormuren i Rone kan ursprung- ligen ha tjänstgjort som hagioskop (jfr not I5), så att även de exkommunicerade bereddes möjlighet att se altaret och ev reliker.25a Något längre avbrott i byggnadsverksamheten sedan koret och sakristian färdigställts blev det tro- ligen inte. Det höga tvåskeppiga långhuset med dess fyra valv uppburna av den smäckra mittkolonnen uppfördes ganska snart intill det nybyggda koret, troligen av samma byggnadshytta. Den omsorgs- fullt huggna växtornamentiken i portaler, kapitäl och konsoler tyder på detta. Det är en ganska en- hetlig stil i denna stenhuggarkonst med rötter i Englands och Västtysklands katedralkonst, möj- ligen förmedlad över Linköping, som ju vid denna tid var Gotlands stiftsstad och därför säkerligen hade ett visst inflytande på den gotländska kyrko- konsten. Gotland hade dock även mycket livliga direkta förbindelser med de nordtyska hansastä- derna , varför man lika gärna kan anta att stilinf ly- tandet kan ha kommit härifrån. 26 387 RONE KYRKA Även tornets nedre del med en nordportal (fig 414), som har enklare ornamental utstyrsel men i stilhänseende uppvisar stora överensstämmelser med ornamentiken i de övriga portalerna, tillkom i detta byggnadsskede omkr 1300. Det kom dock ej att fullbordas till sin tilltänkta höjd, varför det påbyggdes kraftigt betydligt senare, nämligen vid 1300-talets mitt. Sedan valven slagits försågs väggar och valv med ornamentala kalkmålningar (fig 450- 454). I fönstren i koret samt troligen även i långhuset insattes glas- målningar av en mästare som varit verksam även i Lojsta och Sjonhems kyrkor. Dessa glasmålningar är helt romanska till sin karaktär och kan ursprung- ligen ha varit utförda för den lilla romanska kyrka som föregått den nuvarande (se närmare härom under Glasmålningar). Vid 1300-talets mitt erhöll tornet en kraftig på- byggnad, troligen fullbordad 1345 då den ännu bevarade klockan göts. För att kunna mottaga den stora tyngden kringmurades det äldre tornets nedre delar. Fönstret i väster och portalen på norra sidan utsparades härvid och försågs med nya yttre omfattningar. Murarna blev på detta sätt mycket breda (ca 3 m). I den övre delen av kringbyggnaden tillkom gallerier med spetsbågiga öppningar i söder, väster och norr. I södra muren inlades en lång mur- trappa som svänger om hörn i sydväst och mynnar i tornets första övervåning. Ljudöppningarna i de övre våningarna gjordes mycket höga och stora, två kopplade i varje väderstreck i två våningar, samt troligen en åt varje håll i en tredje våning. De sist- nämnda är nu igenmurade, vilket skedde 1678 efter en åskeld som även skadade murverket. Den byggnadshytta som utförde den omfattande påbyggnaden av tornet bedrev en mycket livlig byggnadsverksamhet på Gotland vid denna tid. De höga tornen i Stånga, Gothem, Dalhem och Öja kan tillskrivas samma hytta under gemensam ledning, som av Johnny Roosval fått anonymnamnet »Egyp- ticus» efter några hatorliknande kapitäl i Hab- lingbo kyrkas långhus. 27 Sedan den gotiska kyrkan fullbordats genom det nyss behandlade tombygget har inte mycket hänt med själva murverket. Inte ens fönsterförstoringar har företagits med undantag för det lilla fönstret i korets södra mur, vilket ursprungligen kan ha tjänst- gjort som hagioskop och sedan brutits upp för att ge koret och altaret mera ljus. Under 1400-talet försågs långhusets norra mur med en svit kalkmålningar av den s k »Passions- mästaren» (se nedan). Restaureringar Kyrkan har under århundradenas lopp undergått ett flertal större eller mindre reparations- och restaureringsarbeten, främst av underhållskaraktär. De första skriftliga uppgifterna om kyrkans till- stånd är från 1600-talets förra hälft. År 1637 sägs att »Kierckenn er Brnstfeldig» (bristfällig). Detta gällde säkerligen främst taken som måste läggas om gång efter annan. År 1676 slog åskan ned i tornet och åstadkom skador inte bara på spiran, utan även på själva mu- rarna som måste förstärkas, vilket bl a skedde genom att man murade igen de översta ljudglug- garna. Reparationen företogs först två år efter branden, 1678, då två karlar enligt räkenskaperna fick betalt för att de avhögg »tordenbrende spir». Knappt hundra år senare, sommaren 1765, var det åter dags att förnya tornspiran. Det utfördes denna gång under ledning av mäster Johan Mårtensson från Suderbys i Gothem. Även på 1830-talet hade man bekymmer med tornet; denna gång var det kolonnetterna i ljud- gluggar och gallerier, som hotade att falla ned. År 1833 genomfördes reparationer för att förhindra detta. 1849 ombyggdes spiran delvis vid en repara- tion. Man diskuterade denna gång att sänka torn- spirans höjd för att underlätta arbetet. Detta ned- röstades dock sedan man påpekat att tornet sedan gammalt användes som sjömärke (st prot). Under åren 1817- 19 gjordes stora reparationer på kyrkans alla tak. Man övergick härvid helt från faltak till tegeltak. Även takstolarna blev i detta sammanhang föremål för omfattande reparationer och ombyggnader. Det är troligen vid detta tillfälle som taken sänktes och fick en betydligt trubbigare vinkel än den ursprungliga. Möjligen gjordes detta för att man ansåg att tegelpannorna skulle ligga kvar bättre på ett tak med mindre lutning. En mycket omfattande restaurering av kyrkan genomfördes under åren 1913- 15. Den hade förbe- retts sedan länge och då den nu genomfördes var 388 kyrkobyggnaden i ett mycket dåligt skick. J 908 före- låg ett förslag till både utvändig och invändig restaurering utarbetat av byggmästaren i Visby Nils Pettersson, som hade stora erfarenheter av Got- Jandskyrkorna. Över detta förslag lämnade ÖIÄ ett yttrande 1910 upprättat av arkitekten Ivar Teng- bom. I stort sett godkändes de av Pettersson före- slagna åtgärderna, men på några punkter hade Tengbom avvikande mening. Det gällde främst rekonstruktioner av huggna stendetaljer, i vilken fråga han visar stor försiktighet. Församlingen ut- talar klart sin mening vid ett sammanträde 24 februari 1910. Det intressanta protokollet återges nedan som bilaga. Den restaurering som påbörjades 1913 blev myc- ket omfattande och kostsam. Utvändigt gjordes främst lagningar i tornets ljudgluggar, vars kolon- netter sedan länge varit bortfallna. Vidare omlades delvis taken, och socklarna, främst på södra sidan, lagades och utbyttes delvis. Även långhusets södra portal blev föremål för reparationsarbeten, bl a ersattes det svårt vittrade västra kapitälbandet med ett nyhugget av kalksten. Invändigt nyputsades väggar och valv, varvid medeltida kalkmålningar framtogs och konservera- des både i långhuset och i koret. De bevarade medel- Kalkmålningar Kyrkans väggar och valv är prydda med medeltida kalkmålningar från två perioder. Äldst är valvmål- ningarna, som återfinns både i korvalvet och i långhusets fyra valvkupor. De har troligen utförts av samme mästare eller verkstad omedelbart efter valvens slagning, således vid 1200-talets slut eller omkr 1300.28 Korvalvets målning är störst och rikast utformad. I valvets hjässa är en stor åttabladig ros målad omgiven av en krans av inskrivna palmetter. Från denna krans utgår fyra stora spiralformade rankor med bladornamentik som nedåt fortsätts i målade ränder markerande valvets grater (fig 450). På korets norra vägg finns några målningar, som också tillhör denna period. Ovanför ingången till sakristian är en stor lilja målad i rött och gult med KALKMÅLNINGAR tida glasmålningarna i korets östra fönster komplet- terades med nygjorda rutor utförda av C Wilhelm Pettersson i medeltida stil. Övriga fönster erhöll färgat och delvis ornamentalt målat glas. Inred- ningen konserverades och i triumfbågen gjordes på konservator Petterssons initiativ en nyuppställning av triumfkrucifixet och de två samtidiga figur- skulpturerna Maria och Johannes. Ett altarskrank från 1600-talet uppsattes som panel i koret. En kamin uppställdes i långhusets nordöstra hörn, kyrkans första uppvärmningsanordning. I koret inlades ett nytt golv bestående av kalkstensplattor och gravstenar (Restaureringsrapport av C W Pet- tersson 1914 i ATA och GF). År 1938 företogs en omfattande takomläggning, och 1946 reparerades tornets spira. 1954 ansågs kyrkan åter vara i behov av restaure- ring. Förslag till åtgärder upprättades av domkyrko- arkitekten Eiler Gnebe, Lund. Det blev en varsam renovering som i det yttre endast omfattade lag- ningar av socklar, portaler och tak. I det inre ren- gjordes väggar och valv samt all inredning. Elektrisk uppvärmning med radiatorer installerades. Kyrkan återöppnades av biskop Algot Anderberg den 2 oktober 1955 (Restaureringsrapport av Erik Olsson i ATA och GF). svarta konturer och ovanför till höger om denna har målats ett stort lejon med yvig svans och med ett rikt förgrenat rankornament i munnen (fig 451). Långhusets valvmålningar är trots stora överens- stämmelser med korets, delvis av annan karaktär. De tillhör dock samma period och har troligen utförts av samme mästare. De har målats med tun- nare linjer i ett »kalligrafiskt spetsverk av en lätthet som får valven att sväva» (Söderberg). Alla de fyra valven har försetts med olika dekorationer i stor uppfinningsrikedom (fig 452). Färgskalan är rött, svart, brunt och gult. Den andra periodens målningar har tillkommit betydligt senare. De tillhör de i de gotländska lands- kyrkorna så vanliga »Passionsmålningarna» från 1400-talet.30 Dessa målningar återfinns i långhuset 389 Fig 450. Kalkmålning i korvalvet från omkr 1300. Foto 1970. Painting on vault of chancel, ca 1300. 390 Fig 451. Lejon, kalkmålning på korets norra mur från omkr 1300. Foto 1970. Lion, painting on N wall oj chancel, ca 1300. Fig 452. Långhusets valv från öster med ornamentala kalkmålningar, om- kring 1300. Foto 1970. Vaulting oj nave from E, with orna- mental paintings, ca 1300. 391 Fig 453. Långhusets nordvästra valv med ornamental mål- ning från omkr 1300. Foto 1970. NW vau/t oj nave, with ornamental paintings, ca 1300. Fig 454. Långhusets sydvästra valv med kalkmålning från omkr 1300. Foto 1970. SW vault of nave, with ornamental paintings, ca 1300. Fig 455. Nattvarden, Getsemane och Ju- daskyssen, kalkmål- ningsscener på lång- husets norra vägg av »Passionsmästaren», 1400-talet. Foto 1970. The Last Supper, Gethsemane and the Kiss oj Judas, paint- ings on the N wa/l oj the nave by the "Master of the Passion", 15th century. Fig 456. Korsbärandet , S Bartolo- meus samt Korsfästelsen, kalkmål- ningar av »Pass ionsmästaren» på långhusets norra vägg. 1400-talet. Foto 1970. Chris! with lhe Cross, St Bartho/o- mew, and the Crucif ixion, paintings by the " Master of the Passion" on N wa/l of nave; 15th century. Fig 457. Pietå, kalkmålningsscen av »Passionsmästaren» på lång- husets norra mur, 1400-talet. Foto 1970. Pieta, painting by the "Master of lhe Passion" on N wall of nave; 15th century. 393 RONE KYRKA Fig 459. S Barbara, kalkmålning på långhusets norra mur av »Passionsmästaren», 1400-talet. Foto 1970. St Barbara, painting on N wall of nave by the "Master of the Passion"; 15th century. Fig 458. Kristi upp- stå ndelse, S Andreas samt Kristus i Döds- riket, kalkmålningar på långhusets norra vägg av »Passions- mästaren». Foto 1970. The Resurrection o/ Christ, St Andrew, and Chris! in the Kingdom of Death , paintings by the " Master of the Passion" on the N wall of the nave. med undantag för en apostlaframställning i koret och ett litet målningsfragment på ringkammarens norra mur. Förteckning över 1400-talsmålningarna LÅNGHUSETS NORRA VÄGG - I. Nattvarden. - 2. Getsemane. - 3. Judas- kyssen (fig 455). - 4. Kristus inför översteprästen. - 5. Avklädandet. - 6. Gisslandet. - 7. Törnekrö- ningen. - 8. Korsbärandet. - 9. Korsfästelsen (fig 456). - I0. Pieta (fig 457). - 11. Nästan helt utplå- nad scen, troligen har här Gravläggningen fram- ställts (jfr Hamra, Hemse). - 12. Uppståndelsen. - 13. Kristus i dödsriket (fig 458). Frisen är på fyra ställen avbruten av en storfigurig helgon- eller apostlaframställning under bågar som är högre än den övriga omramningen. Figurframställningarna är från väster: - I. Svårt skadad scen , oidentifier- bart helgon eller apostel. - 2. S Bartolomeus (fig 394 KALKMÅLNINGAR Fig 460. Flykten till Egypten, kalk- målning på långhusets södra mur av »Passionsmästaren». Foto 1970. The Flight info Egypt, painting on S wall of nave by the " Master of the Passion". 456). - 3. S Barbara (fig 459). - 4. S Andreas. Fri- sen avslutas uppåt i en konturmålad klöverblads- bård och nedåt i ett veckband samt draperimålning. LÅNGHUSETS SÖDRA VÄGG Fris med Kristi barndoms historia: - l. Bebådelsen (endast den knäböjande bebådelseängeln nu synlig). - 2. Svårt skadad, nästan helt utplånad scen, med tanke på placeringen i frisen kan den ha framställt Kristi födelse. - 3. Konungarnas tillbedjan (skadad och delvis dold av predikstolen) . - 4. Frambäran- det i templet. - 5. Flykten till Egypten (fig 460). - 6. Helt utplånad scen. - 7. Abrahams offer. Dessa scener har följts av ytterligare tre, som nu är helt utplånade. Ovanför denna fris finns två framställ- ningar: - 8. S Johannes. - 9. S Apollonias marty- rium .31 Det krönta helgonet pinas av två bödlar, den ene sliter ut hennes tänder med en stor tång (fig 461). KORETS SÖDRA VÄGG - I. S Paulus, inom ädikulaliknande omramning (fig 462). RJNGKAMMARENS NORRA MUR - 1. Fragment av en stor scen , ett Helvetesgap. Troligen har detta bevarade fragment ingått en stor scen, tex Yttersta domen, som tillkommit samtidigt med »Passionsmålningarna» i långhuset. Sex konsekrationskors är bevarade, tre i koret och tre i långhuset. De utgörs av ett likarmat kors inskrivet i en ring samt med en liten ring i varje korsfält (fig 458). Färgskala rött och svart. De har troligen tillkommit samtidigt som 1200-talsmål- ningarna. Diameter ca 30 cm. i 395 RONE KYRKA Fig 461. S Apollonias martyrium, kalkmålning av »Passions- mästaren» på långhusets södra mur, 1400-talet. Foto 1970. The Martyrdom of St Apol/onia, painting by the "Master of the Passion" on S wall of nave; 15th cenlury. De medeltida kalkmålningarna doldes 1724 då hela kyrkans inre vitlimmades av målaren Anders Duckarve från Linde, som arbetade med detta i nio veckor. En inskrift på muren berättade om detta: »Efterföljande socknemän lefde, då detta Guds Hus witmenades och målades som skedde den 20 Junii 1724.» Härefter förtecknades namnen på 43 för- sam lingsbor. Vid detta tillfälle målades även en mängd bibelspråk på väggar och i valv. Vid Jang- husportalen stod: » .. . Förr än hanen gal skall du neka mig tre resor, och gick ut och gret bitterliga.» På norra muren över kvinnobänkarna stod att läsa: »Sammalunda ock att qvinnorna pryda sig i höfve- ligom klädebonad med blygaktighet och kyskhet, icke med flätat hår eller guld eller perlor eller koste- lig klädnad.»32 Fig 462. Aposteln Paulus, kalkmåln ing på ko rets södra vägg av »Passionsmästaren», .1400-talet. Foto 1970. The Apostle Paul, painling on S wall of chance/ by the "Master of the Passion", 15th century. De medeltida kalkmålningarna framtogs , konser- verades och kompletterades i samband med restau- reringen 1913- 15. En målad inskrift på långhusets norra vägg berättar om detta. »Hvalf- och / vägg- målningarna framtagna och kon / serverade år 1913 af / C. Wilh. Pettersson.» Således utfördes arbetet av den vid denna tid mest an litade konservatorn på Gotland. Här i Rone använde han de nyligen antagna restaureringsprinciper som bl a föreskrev att de målningspartier som nygjordes skulle mar- keras genom streckning, så att man lätt kunde skilja dem från de ursprungliga målningarna.33 Vid restaureringen 1955 rengjordes målningarna från nedsvärtning bl a förorsakad av vedkaminen i lång- husets nordöstra hörn (Konserveringsrapport av Erik Olsson i ATA och GF). 396 Fig 463. Kristi födelse , glasmålning i korets östra fönster, J200-talet. Foto A Edle 1940. Birth oj Christ, 13th century stained glass in E window oj chance/. Glasmålningar I korets östra trekopplade fönster finns glasmål- ningar som genom sin lyskraft delvis sätter sin prägel på korrummet. De flesta av dessa glasmål- ningsrutor tillkom vid kyrkans restaurering 1913- 15 och är utförda av C Wilhelm Pettersson, samme man som framtog och konserverade kalkmål- ningarna. Eftersom de stilmässigt mycket nära knyter an till de bevarade medeltida glasmålningarna kan det vara svårt att särskilja dem från dessa. Vid restaureringen 1955 patinerades de två sidofönstrens nyare rutor, vilket gör att de nu färgmässigt bättre överensstämmer med de medeltida rutorna. GLASMÅLNJNGAR De medeltida glasmålningsrutorna, 5 st + 1 ruta som kompletterades 1913, är placerade i de båda sidofönstren. Det ursprungliga beståndet i dessa fönster har varit 5 + 6 + 5 rutor av ungefär samma storlek, således 16 rutor. De bevarade rutorna har framställningar hämtade ur Nya Testamentet: Kristi barndoms historia (2 rutor), Kristi offentliga liv (2 rutor) och Kristi lidandes historia (l ruta). De sex medeltida rutorna innehåller följande motiv: - 1. Kristi födelse (fig 463). Maria som ligger på en bädd riktar sina blickar mot barnet i krubban samt den sittande Josef. Överst oxen och 5 - 725172 Rone k yrka 397 RONE KYRKA åsnan samt stjärnan. - 2. Frambärandet i templet (fig 464). Till höger Simeon med barnet, till vänster Maria följd av Josef med två duvor. I mitten ett altare med baldakin. - 3. Kristi dop. Kristus, vars kropp är nedsänkt i flodens vatten, omges av Johannes Döparen och en ängel, överst Den he- lige Andes duva. - 4. Kristus återuppväcker La- sarus (fig 465). Till vänster Kristus som med höger hand pekar på en akantusranka (urspr ett språkband). 34 Till höger Lasarus vars överkropp är bar medan nedre delen täcks av vita bindlar. I för- grunden hans systrar och i bakgrunden en man som håller en flik av sin mantel framför näsan. - 5. Kristus i fariseen Simeons hus (endast nedre delen ursprunglig), ett bord med mat och bestick, framför Fig 464. Frambärandet i templet, glas- målning i korets östra fönster, J 200- talet. Foto A Edle J940. The lnfant Christ in the Tempfe, stained glass in E window of chance f; 13th century . bordet den knäböjande Maria Magdalena. - 6. Kristi förklaring (fig 467). Kristus flankeras av Mose och Elias. Under deras fötter lärjungarnas huvuden. Färgskalan domineras av rött, grönt och blått mot en gulbrun fond. De scener som tillkom 1913, målade av C Wilhelm Pettersson efter medeltida förebilder ärföljande:-1. Bebådelsen (fig 468). - 2. Marias och Elisabets möte. - 3. Nattvarden. - 4. Judaskyssen (fig 469). - 5. Korsfästelsen. - 6. Gravläggningen. - 7. Uppståndelsen. - 8. Himmelsfärden. De medeltida glasmålningarna i Rone har tydlig senromansk prägel med bysantinska inslag, en stil som förmedlats över norra Tyskland. De har stora överensstämmelser med bevarade glasmålningar i 398 GL ASM Å LNI NG AR Fig 465. Lasarus återuppväckes, glas- målning i korets östra fönster, 1200- talet. Foto A Edle 1940. The Raising oj Lazarus, stained glass in E window of the chancel; 1 Jth century. Fig 466. Nu försvunnen glasmålning i långhusets norra fönster, efter akvarell av P A Säve 1864, ATA. Stained glass, now disappeared, in N window of nave, after a water-colour by P A Säve, 1864. Lojsta och Sjonhems kyrkor. Likheterna även i detaljer är så framträdande att man med skäl kan förmoda att de utförts av samma mästare eller verkstad. Man bör dock i detta sammanhang på- peka att koren och därmed även korfönstren i Lojsta och Sjonhem35 tillkommit vid 1200-talets mitt, en datering som även stämmer överens med glasmålningarnas sti lkaraktär. Koret i Rone måste med tanke på portalens ornamentik och andra arkitekturformer föras till 1200-talets slut eller tiden omkr 1300. I allmänhet synes glasmålningarna ha tillkommit i omedelbart samband med kyrko- byggnadens uppförande. I detta fall kan man dock tänka sig att tidigare tillkomna romanska glasmål- ningar, som troligen varit infogade i den äldre kyr- kan, återanvändes när det nuvarande koret byggdes. Om man granskar de fem bevarade rutorna skall man också finna detaljer som kan tala för ett sådant antagande. Scenen med Kristi förklaring, som är 399 Fig 467. Kristi förklaring, glasmålning i korets östra fönster , 1200-ta let. Foto A Ed le 1940. The Transfiguration oj Chris!, stained glass in E window oj chance/; 13th century . 400 GLASMÅLN INGAR Fig 468. Bebådelsen, glasmålning av C W Pettersson 1913. Foto 1970. The Annunciation, stained glass by C W Pettersson, 1913. Fig 469. Judaskyssen, glasmålning av C W Pettersson 1913. Foto 1970. Judas Betraying Chris!, stained glass by C W Petlersson, 1913. placerad överst i det södra av de tre fönstren , visar tydliga spår av senare utförd förändring, troligen för att göra den en gång rundbågigt formade rutan av- passad att insättas i den spetsbågiga fönsteröpp- ningen (fig 467). Om denna observation ä r riktig kan a lltså de bevarade medeltida glasmålningarna ursprungligen ha hört till den romanska kyrka som revs när det gotiska koret tillkom. Detta skulle också stämma bättre överens med den datering man gett glasmålningarna, nämligen 1200-talets mitt. Möjligen kan man även tänka sig att glasmålnings- verkstaden var verksam också under J 200-talets senare del , utan att man stilmässigt företog några större förändringar, samt att rutorna beställts tidigt och kyrkobygget av okända skäl uppskjutits. P A Säve kunde vid sitt besök i Rone omkr 1860 teckna av ännu en medeltida glasmålningsruta (fig 466) . Den var placerad i västfönstret i långhu- sets norra mur och av helt annan karaktä r än de romanska glasmålningarna i koret. I denna fram- ställs torn och fialer, vilket ofta förekommer i hög- gotiskt glasmåleri , bl a ovanför apostla- och helgon- figurer (jfr tex Lye, SvK Go V, s 51). Sannolikt försågs lå nghusets och tornets fönster med glasmål- ningar i samband med tornets påbyggnad vid 1300- talets mitt. De första arkivaliska uppgifterna om kyrkans fönster hä rrör från 1600-talets slut. Enligt räkenska- perna fick »Glasmästaren» J687 betalt för repara- tion av kyrkans fönster. Under 1700-talet talas ofta om reparationer av fönstren och troligen blev de flesta medeltida glasmå lningarna utbytta under detta å rhundrade. Man bemödade sig dock att laga en del ä ld re fönster. År 1759 fick klockaren betalt »för det han inmurade Kyrkiofenstren, dem glasmäs- taren hade uttagit, til at bota» (räk). Av allt att döma finns medeltida glasmålningar 401 RONE KYRKA från Rone kyrka även på andra hå ll i landet. Detta framgår av ett kyrkostämmoprotokoll från 1876: »På begäran af Herr Contracts prosten A. J. Lyth i Burs, var kyrkostämma denna dag pålyst, då Rohne socknemän skulle höras, huruvida de medgåfvo, att här befintliga ur kyrkans fenster uttagna glasrutor, Ristningar I kalkputsen på ringkammarens väggar samt i koret finns äldre ristningar av olika slag, dels figurativa , dels runristningar. På norra muren i ringkammaren strax söder om tornportalen har man ristat en båt, synbarligen klinkbyggd samt med en man stående i fören (fig 470). Av putsens karaktär att döma kan ristningen vara medeltida. Runristningar36 återfinns i tornet, på ringkamma­ rens norra och västra murar samt på korets södra mur. så kallade målade, måtte få öfversändas till museum i Stockholm, och förklarade socknemännen härtill lämna bifall, hvilket beslut skulle Herr Contr. pros­ ten Lyth meddelas.» Tyvärr framgår det ej av handlingarna om dessa glasmålningar hörde till de romanska i koret eller de gotiska i långhuset. - 1. (G 54c), ringkammarens norra mur öster om portalen: en otolkad runristning. - 2. (G 54d), på ringkammarens västra mur, nästan mitt på väggen: »Maria» och »Johan ...» - 3. (G 54 b ), på korets södra mur strax väster om korportalen har en nu försvunnen runinskrift varit ristad. - 4. På norra muren i tornets andra övervåning finns en kort runristning, som upptäcktes sommaren 1972: »Jesum». Fig 471. Th. Interiör av koret mot öster. Foto 1970. Jnterior oj clwncel looking E. Fig 470. Man i båt, ristning i putsen på ringkammarens norra mur, medel­ tida. Foto J970. Man in boa!, scratched in the plaster an N wal/ ojringing chamber, medieval. 402 Inredning och inventarier Altaranordning Altarbord av grå kalksten (fig 471, 472), putsat och kalkat på tre sidor och med huggna hörnkedjor. På altaret ligger en altarskiva av kalksten med fem likarmade invigningskors, 240 x 124 cm. På altarets framsida en liten kvadratisk relikgömma, 15 x 15 cm, igensatt med en kalkstensskiva. På altarets bak- sida en nisch , klädd med huggen sten, bredd 44, höjd 42, djup 52 cm (fig 472). På a ltarets baksida finns tre stenar med huggna figurer inom cirkelrund ram inmurade: - I. Man med kvast (?) i högra handen, medan den vänstra handen håller i vänster ben (fig 473). - 2. Grip med lyftad framtass och hög svansföring (fig 474). - 3. Kentaur (fig 475). På samtliga stenar delar av inhuggen cirkel. Stenarna torde ha utgjort delar av en dopfuntsplint. De kan föras till mästaren »Heg- walds posthuma verkstad», jfr dopfuntscuppan i Rone, funten i Sjonhem och dopfuntsfoten i Hemse (SvK Go IV s 310, VI s 244) och dateras till 1100- talets senare del. Före restaureringen 1955 var alta- ret marmorerat som kolmårdsmarmor i olja på spackelfärgsgrund, vilket borttogs nämnda år (Kon- serveringsrapport i ATA). Altarskiva av grå kalksten med skråkant utmed ena långsidan och på kortsidan till höger därom ; övriga sidor rakt grovhuggna. Längd 150, bredd 95, tjocklek 14 cm. Skivan delas på längden i ett mör- kare parti av 44 cm:s bredd med 5 inhuggna kors och ett ljusare. Skivan torde ha tillhört det nu för- svunna norra sidoaltaret. Tydligen har murat altar- bord saknats och skivan delvis varit inmurad i lång- husets östvägg på samma sätt som i Halls kyrka (SvK Go Il, fig 91). Skivan förvaras nu i kyrkans västra del. I taket till trappan i tornets södra mur finns en Fig 472. Högaltarets baksida med in- murade romanska reliefer. Foto 1970. Back af high altar with built-in Roman- esque reliefs. 404 Fig 473. Man med kvast (?), relief från I 100-talets senare del inmurad i högaltaret. Foto 1970. Man with whisk (?), relief dating from the /atter part of the i 2th century, built into the high altar. Fig 474. Grip, relief från 1100-talets senare hälft inmurad i högaltaret. Foto J970. Griffin , relief, second ha!f of the i 2th cen- tury, built info the high altar. 105 Fig 475 . Kentaur, relief från 1100-talets senare hälft inmurad högaltaret. Foto 1970. Centaur, relief, second hal/ of the l 2th century, built info the high altar. 406 INREDNING OCH INVENTARIER Fig 476. De hopfogade romanska reliefstenarna . Har ursprungligen möjligen tjänstgjort som un- derlag för den medeltida dopfunten . Uppm J Söderberg J972. The Romanesque relief stones joined together. They may originally have been the base oj the medieval font . I I I I / / \ \ \ \ / / / ------ CN\10 0 1 2 3 4 5 DM . I I I I I11111 111111 hålkälad häll av sandsten som kan ha varit en del av en altarskiva. Tjocklek 18 cm. Altaruppsats av skulpterad, målad och förgylld sandsten (fig 477). Mittfältet omges av två fristående manliga figurer i genombrutna nischer, flankerade av kolonnetter omslingrade av girlanger, och sido- stycken . Figuren till vänster är Mose med lagens tavlor, den till höger Aron i översteprästerlig dräkt, med uppslagen bok i vänster hand och rökelsekar i den högra. I mittfältet skulpterad och målad fram- ställning av nattvardens instiftande. Överstycket kröns av två k lädda putti med Karl XT:s namnchif- fer, omgivet av bokstäverna R S ( = Rex Sueciae) och de fem riksregalierna,37 därunder skulpterad och målad framställning av Kristi uppståndelse (fig 4 78), begränsad av kolonnetter och sidostycken. Skulpterat understycke med kartuscher och frukt- knippen. Färger: gu ld , tegelrött, mörkgrönt, blå- grått, svart och vitt. Inskrifter: Under Karl XI:s namnchiffer: »Fruch- ter Gud, ährer Konungen», under uppståndelse- framställningen: »Om I nu ären opståndne med Christo, så söker thet ofwan til är, ther Christus är sittiandes på / Gudz högra hand. Farer efter thet som ofwantil är, icke efter thet, som på jordenne är. Coloss. /3 versus 1», på list därunder »Psal: 23 v: 5», i fält under listen följt av angiven vers (cit) ; på list över nattvardsscenen »Tager och äter tetta är min Lekamen, Tager och dricker, detta är min blod»; på list under nattvardsscenen »Anno 1732 Renove- rades och förgyltes denna Altar Taafla»; på under- stycket inom huggen och målad lagerkrans : Sub S:ae R:ae M: tis / Viro multae fidei / per Gotlandiam prae- f ecto Provinciali / Dn Gustavo Adolpho von / der Osten genant Socken. / S:ae R :ae M :tis / Viro multae fidei der Gotlandiam / Episcopo Reverendis- simo / S. S. Th. Doct. Israele Kolmodin / haec tabula facta est 1694. ( = Under Hans Kungl Maj :ts högt betrodde man, landshövdingen över Gotland Herr Gustav Adolph von der Osten genant Sacken, och under Hans Kungl Maj :ts högt betrodde man och högvördige biskop över Gotland, teol doktorn Israel Kolmodin,38 utfördes denna tavla år 1694); samt i Arons uppslagna bok: Gratias et veritas per 407 408 Fig 478. Kristi upp- stå ndelse, deta lj av fig 477. Foto 1970. The R esurrection oj Chris!, detail from Jig 477. Fig 477. Tv. Alta r- uppsats av sandsten , utförd av Jesper Gertsson Smitt 1690, må lad I 694 och J 732. Foto I 970. L ejt. Sandstone reredos, made by Jesper Gertsson Smitt in 1690, pail//ed in 1694 and 1732. Jesum Christum data est ( = Nåden och sa nningen hava kommit genom Jesus Kristus). Enligt räkenskaperna förfärdigades a ltar uppsat- sen 1690 av Jesper stenhugga re.3u Den var en ligt visitationsprotokollet 1694 »utan stofferi ng» men har att döma av inskriften på a ltartav la n må lats detta år. 1732 utfördes enligt räkenskaperna »Alter- taflans stoffering med gull , silfwer och a ndra fä rgorn av Johan Hernell.40 Rengjo rd och konserverad 1913 av C Wilh Pettersso n och 1955 av Erik Olsson , Sanda (Konserveringsrapporter i ATA). I NREDN I NG OC H I NVENTA RIER Alta ruppsatsen tillhör den stora grupp av sand- stensuppsatser, so m under 1600-ta let tillverkades i sa ndsten som rådet kring Bu rgsvi k. I 1694 å rs inventa rium upptages »4 st: bilder efter den fö rre a ltar-tafla», som torde ha va rit ett medel- tida a ltarskåp. N u fö rkomna. Altark rucifix med Kri stusfigur av snidad och sk ulpterad lind, trävit , mot kors av betsad ek. Höjd 74 cm. Komponerat av Marianne Nordst röm och in köpt 1954 frå n Svensk kyrkoslöjd , Vinslöv. Bekän nelsepal l av furu med kont ursågade sido- 409 Fig 479. S Jakob d ä, målning på panel i koret, ursprungligen altarskrank tillverkat 1683. Foto 1970. St James, painting 011 panel in the chancel, originally an altar rail made in 1683. Fig 480. Nedan tv. S Petrus, målning på panel i koret, ur­ sprungligen altarskrank tillverkat J683. Foto 1970. Below lejt. St Peter, painting on panel in the chancel, originally an altar rail made in 1683. Fig 481. Bekännelsepall av trä til lverkad 1715, målad 1717. Foto 1970. Wooden confessional stool, made in 17i 5, painted in i 7i 7. 410 stycken (fig 481 ). I framstyckets listomgivna fält är målad en uppslagen bok med inskrift: »Psalm 95. / Kommer / Låter oss till / bedia och knä / böija och neder / falla för Her / ranom, then / oss giordt haf- wer / Ty Han / är wår Gud / och wij hans / foster- folck / och hands / händers fåår. Psalm: 95.» På listen över fältet: Dn PETRUS DALIN / Pastor loci A:o 1717.41 Färger : brunt, svart, vitt, grått. Höjd 70, bredd 64, djup 25 cm. Enligt räk utförd 1715. Altarskrank av ek i nygotisk stil (fig 47 I), med svarvade kolonnetter och indelat i fält med avslu- tande trepass, flankerade av kolonnetter med för- gyllda vulster. Utfört 1893 efter ritning av bygg- mästare Nils Pettersson (st prot) . Överliggare och knäfallsdyna är sedan 1955 klädda med mörkbrunt skinn. Färg: brunt, höjd 95 cm. Ett äldre altarskrank, som borttogs 1893, är sedan 1913 uppsatt som panel i korets östra del (fig 471). Det är utfört av målad furu , indelat i rektangulära fält med figurmålning. Överliggare med äggstav och tandsnitt. Figurmålningarna är omgivna av en rektangulär ramlist och flankerade av olika rankmönster i plattskärning; nr 6 och 7 nedan har bågformade fält , omgivna av Jisener. Över varje figur är namnet målat i rött. På korets norra vägg: - 1. s: THOMAS. - 2. s: JACOBUS. MINOR. - 3. s: PHILIPPUS. På korets östra vägg, norr om altaret : - 4. s: THADDEUS. - 5. s: JOHANNES. - 6. s: JACOBUS. MAJOR. (fig 479). Söder om altaret : - 7. SALVATOR. MU NDI. - 8. s: PETRUS (fig 480). - 9. S: ANDREAS. Å korets södra vägg: - 10. s. BARTOLO- MEUS. - 11. s: MATTEUS. - 12. s: SIMON. Färger: rött, blått, vitt, brunt, svart. Mått : höjd 107, längd å norra väggen 190, å östra väggen 267 + 267, å södra väggen 220 cm. Enligt räkenskaperna betalades 1683 »Til Snic- karen som giorde Altar dischen» och 1685 till »Mr Amund för Altardiskens järnbeslag». Målningen torde ha tillkommit ca 1700. Den nedre sockeln till- kom vid restaureringen 1913-15, då även listverket kompletterades. Härvid kompletterades panelen med två rektangulära fält inom listram på korets norra och två på korets södra sida, vilka fält måla- des med dekorativa slingor av samma typ som bänkinredningen. INREDNI NG O C H INVENTARIER Triumfkrucifix Triumfkrucifix av snidad och målad ek (fig 482), bestående av Kristusfigur på kors med ändplattor och ring samt trabes med sörjande Maria och Jo- hannes (fig 483, 484). Korset och ringen är i ytter- kanterna profilerade med skurna halverade palmet- ter. De kvadratiska ändplattorna har i mittfälten skulpterade och målade figurer, evangelistsymbo- lerna hållande språkband med evangelisternas namn (fig 485). Färger : karnation gråvit, övriga färger vitt, rött, grönt och brunt, evangelistsymbolerna för- gyllda inom röd list mot blå bakgrund; Maria och Johannes utan färg. Mått: höjd 325, bredd 225, Maria och Johannes höjd 126 resp 124 cm. Krucifixet torde ha tillkommit tidigast i slutet av 1300-talet, Maria och Johannesfigurerna sannolikt senare än kompositionen i övrigt.42 Enligt räkenskaperna Jagades 1715 »Balken widh Korset». Samma år utbetalades till »Gerete för et Knä till Korset». Möjligen samme man som 1715 tillverkade bekännelsepallen. Vid visitationerna 1802 och 1832 framhöll den visiterande biskopen, att triumfkrucifixgruppen »genom sin uppställning mitt i kyrkan, vanpryder», varför den lämpligen kunde flyttas till en sidovägg och tvärbjälken borttagas. Efter stämmobeslut den I 8 februari 1838 placerades krucifixet på korets norra vägg, medan Maria och Johannes hamnade på kyrkvinden. Vid restaureringen 1913 återuppsattes triumfkrucifixgruppen, varvid ny trabes tillverkades efter märken i triumfbågen och nya kedjor smiddes efter mönster av bevarade länkar. Färgerna, som påbättrats under 1700-talet, renoverades dels 1913 av C Wilhelm Pettersson, dels 1955 av Erik Olsson, Sanda (Konserveringsrapporter i ATA och GF). Predikstol Predikstol bestående av korg, ljudtak och trappa med dörrparti (fig 486), placerad i långhusets syd- östra hörn och vilande på en ur södra muren utskju- tande stock. Den polygonala korgen är genom en vågrät profilerad list uppdelad i två serier av rek- tangulära fält , åtskilda genom kolonnetter. Fyll- ningarna, som omges av bågformade ramar, har i det övre registret figurmålning, evangelisterna med sina attribut (fig 488, 489), i det femte fältet en målad blomma; i det nedre registret en snidad stjärna. 411 412 F i g 4 8 3 . S ö 1 j a n d e M a r i a , d e t a l j a v f i g 4 8 2 . F o t o 1 9 7 0 . F i g 4 8 4 . S ö r j a n d e J o h a n n e s , d e t a l j a v f i g 4 8 2 . F o t o 1 9 7 0 . M a r y m o u r n i n g , d e t a i l f r o m J i g 4 8 2 . S t J o h n m o u r n i n g , d e t a i l f r o m J i g 4 8 2 . F i g 4 8 2 . T v . K o r s f ä s t e l s e g r u p p , K r i s t u s p å k o r s e t f l a n k e r a d a v M a r i a o c h J o h a n n e s , 1 3 0 0 - t a l e t s s l u t . F o t o 1 9 7 0 . L e j t . C a / v a r y g r o u p ; C h r i s t o n t h e c r o s s f l a n k e d b y t f i e V i r g i n a n d S t J o h n ; e n d o j 1 4 t h c e n t u r y . F i g 4 8 5 . T r i u m f k r u c i f i x e t s n e d r e ä n d p l a t t a m e d s n i d a d o c h f ö r g y l l d e v a n g e l i s t s y m b o l , M a t t e u s ä n g e l n . D e t a l j a v f i g 4 8 2 . C a r v e d a n d g i / d e d t a b / e t o n l o w e r e n d o j r o o d , w i t h t h e s y m b o l o j S t M a t t h e w , a w i n g e d m a n . D e t a i l f r o m J i g 4 8 2 . 6 - 7 2 5 1 7 1 R o n e k y r k a 4 1 3 RON E KYRKA Korgen har överliggare med tandsnitt, därunder list med inskription: »BEATI QVI AVD!VNT VERBUM DEi, ET CUSTODIVNT JLLUD LYC 2: ANNO 1595 20 IYLII» (=Saliga äro de som höra Guds ord och gömma det). Det platta polygonala ljudtaket har taklist med äggstav och tandsnitt samt kontursågade krönorna­ ment och är indelat i listomgivna fält. På undersidan målad duva inom molnformationer. Runt ljudtakets insida målad inskription: Ornatum tempore pastoris 414 Fig 487. Prediksto- lens korg, enligt in- skrift tillkommen J 595, målad J 664 och J 728. Foto J 970. Pulpit, according to an inscription made in 1595, painted in 1664 and 1728. Fig 486. Tv. Predik- stolen med korg från 1595, ljudtak och trappa från J 664. Målningen delvis ut- förd J 728. Foto 1970. Lejt. Pulpit made in 1595; sounding board and stairs made in 1664. Painted partly in 1728. Domini Thomae Petri Norby Anno 1664. Laus so/i Deo ( = Utsmyckningen gjord under pastor herr Thomas Pedersen Norby tid år 1664. Gudi allena äran). Trappans barriär är på utsidan indelad i två list- omgivna fält med snidad stjärna. Trappan avslutas nedåt av en dörr, vars omfattning kröns av ett kon- tursågat överstycke, prytt med diamantskärning. På dörrens utsida två listomgivna fält med indrag. I det övre målad inskrift: »Här står iagh / på mine wacht / och stijger på mitt I fäste, och skodar / och seer til hwad / migh sagdt warder / och hwad iagh swa / ra skall honom som / migh straffar. Hab: 2.» Å bar- riärens undre list inskrift: »Rom: 8. Är Gudh för os, hoo kan wara emoot oss? A:o 1728.» INREDNING O C H INVENTARIER Färger: svart, vitt, guld, rött, blått, mörkgrönt och brunt. Korgen har enligt inskriptionen tillkommit 1595. Ljudtaket torde ha förfärdigats något år innan pre- dikstolen 1664 målades. Denna målning torde ha utförts av Johan Bartsch, som 1662 målade predik- stolen i Alskog (SvK Go V s 210 f). 43 Apostlafi- gurerna i Rone och Alskog företer nämligen mycket stora likheter. Enligt räkenskaperna försågs predik- stolen 1715-16 med trappa, dörr och lås, varjämte målningen år 1728 utfördes av Johan Hernell. Vid restaureringen 1913- 15 kompletterades felande lis- ter och en ny bokbräda uppsattes; vidare återinsat- tes dörrlåset från 1716, och predikstolens färger rengjordes och konserverades. Vid J 955 års restau- 6* - 725172 Rone kyrka 415 Fig 488. Evangelisten Matteus, målning på predikstolens korg från 1664 av Johan Bartsch. Foto 1970. Matthew the Evangelist , painting on pulpit, executed in 1664 by Johan Bar/sch. 416 Fig 489. Evangelisten Markus, målning från 1664 på pred ik- stolskorgen. Foto 1970. Mark the Evangelist, painting executed in 1664 on pulpit. Fig 490. Bänk till- verkad l 661 , möj- ligen ursprungligen använd som skrifte- stol. Foto l 970. Pew made in 1661 , possibly used origi- nal/y as a confessional. Fig 491. Bänk vid korets södra mur, troligen tillverkad 1696. Foto 1970. Pew by the S wa/l of the chancel, made probably in 1696. Fig 492. Evangelisten Matteus, målning på korbänken Fig 493. Evangelisten Lukas, målning fig 491. Foto 1970. på korbänken fig 491. Foto l 970. St Matthew, painting on pew in Jig 491. S t Luke, painting on pew infig 491. 417 RONE KYRKA rering företogs tvättning, retuschering och mattfer- nissning (Konserveringsrapport i ATA och GF). Predikstolens korg vilar på en grovt tillyxad stock i södra muren. Den ursprungliga placeringen är okänd; ljudtakets tillkomst och predikstolens mål- ning kan ha skett i samband med en flyttning från en plats närmare kyrkans mittaxel.44 Vid predikstolen är fästad en träslå med ett tim- glas med foder av mässingsplåt för två glas och ståndare av svarvat trä. Timglasets höjd 18 cm, ståndarens 53 cm. Färger: rött och blågrönt, mäs- singsplåten svartmålad. År 1705 upptar räkenska- perna en utgift »Till träät som Timmeglaset henger uthi». »Eth time glasZ» upptages i 1594 års inventa- rium men saknas 1680, då det heter att »it tjmeglass skal köpes». Bänkinredning Bänkinredningen är sluten och indelad i tre kvarter. På södra sidan 15 bänkrum, varav I 0 öster om södra ingången, på norra sidan 18 bänkrum, i mittkvarte- ret 6. Bänkkvarteren har överliggare och ramverk målade i brunt. Dörrspeglar med vegetativa orna- ment i blågrått på vit botten. På ramverkets insida akantusmålning i rött och grönt på vit botten, på dörrspeglarnas insida diagonalband med öglor grönt på vit botten. Bänkkvarterens höjd 93 cm. Främsta bänkrummet i mittkvarteret är högre än de övriga (fig 490). Det har överliggare med äggstav och tandsnitt, samt under denna utom på västra sidan, en ram indelad i fält med snidade ornament i plattskärning. Framsidan indelas av lisener i tre fält. I vart och ett av dessa en spegel med målat trädmotiv inom bågformad ram med ornament i plattskärning i svicklarna. Färger: rött, vitt, brunt, svart, grönt. I bänkrummet finns sittbräden på östra och västra sidan. På östra gavelns insida in- skärning: H: THOMAS PEDERSEN NORBY / LYTTEGÅRD I0RGENSDÅTTER / ANNO 1661: DEN 15 IVNIJ. 45 Insidan är målad på samma sätt som övriga bänkrum. Mått: höjd 130, längd 137, bredd 130 cm. Korbänk vid korets sydvägg (fig 491). Bänken har överliggare samt på tre sidor äggstav och tand- snitt, därunder en ramlist. Under denna listomgivna fält, tre på framsidan, ett på varje kortsida, med figurmålning: på östra kortsidan Matteus med ängeln (fig 492), på långsidan Markus, Lukas (fig 493) och Johannes, på västra kortsidan träd- motiv. Inuti bänkrummet säte och psalmbokshylla. Ingångsdörren är placerad på långsidans västra del, med rikt arbetade gångjärn. Mått: längd 182, bredd 118, höjd 111 cm. Korbänk vid korets norra vägg (fig 494). Bänken har på tre sidor överliggare med äggstav och tand- Fig 494. Korbänk från 1600-talets senare hälft. Foto 1970. Chancel pew, second hal/ of the 17th century. 418 snitt, därunder ramlist med flätverk i plattskärning. Framsidan är genom ornament i plattskärning indelad i tre speglar med målade träd; en fjärde spegel finns på dörren på bänkens östra kortsida. Färger: rött, vitt, brunt, blått, grönt. Längd 242, bredd 113, höjd 112 cm. I tomkammaren förvaras två omålade bräder av furu, hopfogade i vinkel med varandra. Å insidan tre respektive en halvcirkelformad urskärning. Brä- dernas längd 205, resp 80 cm, största bredd 20 cm. Ursågningarnas diameter 40 cm. Bräderna torde ha utgjort en del av den nu förstörda korbänken (se nedan). Den bänk som anskaffades 1661 synes med sina två säten ha varit avsedd att användas som skrifte- stol.46 1680 klagade kyrkoherde Lindelius' hustru över att den samma år avsatte kyrkoherden Lange- lands svärmor Lyttegård Jörgensdotter velat tränga sig in i bänken med motivering att hennes man hade låtit bygga den på egen bekostnad (vis). 1677 lät Langeland enligt räkenskaperna bygga en skrifte- stol. Kanske skedde detta, därför att bänkrummet från 1661 inte längre var tillgängligt för skriftermål. Uppgiften i 1694 års inventarium om »1 st: stoor lööss Skriftestohl i Sacrastigan» torde i så fall avse den som tillverkades 1677. En särskild bänk i koret för förnämligare resande påyrkades av Lindelius 1690. År 1696 tillverkades »En Stohl i Kiörkian som Prästn står uthi» (räk), troligen den bänk som nu står vid korets sydvägg. 1829 beslöts att korgolvet skulle omläggas och »prästbänken» flyttas till korets norra vägg. 1892 stod den emellertid »under triumfbågen framför mellersta bänkraden i skeppet» men skulle följande år flyttas till korets nordvästra hörn , »hvarvid num- mertaflan skulle fastsättas i trium bågens norra pilaster». I samband med restaureringen I 913- 15 flyttades bänken till sin nuvarande plats. 1719 utbetalades enligt räkenskaperna en summa »Til Lars Domerarfwe för choret», vilket torde avse en reparation av korbänken på korets norra sida. Vid visitationen 1775 beslöts att »så fort sig giöra låter bygga en bänk framman för Choret», så att »gossarne» kunde öva sig i sång. Orsaken till att prästbänken 1829 tydligen placerades i triumfbågen i stället för på korets norra sida torde ha varit att korbänken fick vara kvar.47 Den revs i så fall 1893, INREDNING OCH INVENTARIER då enligt stämmobeslut alla bänkar i koret skulle avlägsnas. Den bänk som nu står vid korets nordvägg kallar C Wilhelm Pettersson i restaureringsrapporten 1914 för »köpmanbänken». Det kan vara denna bänk som åsyftas i stämmoprotokoll 28 september I 828: »An- gående En Bänks inredning för Handelsman Fred Engeströms räkning beslöts, att då prestbänken flyttas til Norr om altaret, får Handelsman Enge- ström inreda sin, passande i form och öfverensstäm- melse.»48 Bänken förefaller emellertid ett århundrade äldre. Möjligen är det fråga om skriftestolen från 1677, som nygestaltats. Den målade bänkskärmen med trädmotiv förefaller vara från ca 1700. Enligt stämmobeslut 15 september 1913 skulle de båda kor- bänkarna »renoveras och mattfernissas». Enligt kon- serveringsrapporten 1914 fick bänken vid korets nordvägg härvid nya säten. Även målningen i 1700- talsstil torde åtminstone delvis ha tillkommit vid restaureringen 1913-15.49 Bänkinredningen i långhuset torde i huvudsak ha tillkommit 1721, då snickaremästare Jöran Groot50 från Visby jämte en gesäll arbetade i tio veckor i kyrkan (räk). Delar av bänkinredningen kan å andra sidan vara äldre. Nya bänkar omtalas 1738, 1780, 1802 och 1878. Enligt räkenskaperna målades bänkinredningen 1728 av Johan Hernell. Vid restau- reringen 1955 målades bänkkvarteren i överens- stämmelse med korbänkarna (Konserveringsrapport i ATA och GF). Bänken från 1661 bör ha målats 1664 av Johan Bartsch, samtidigt med predikstolen, men kan ha om- eller nymålats vid något senare tillfälle. Figur- målningen på bänken vid korets sydvägg torde ha utförts samtidigt med altarskranket, kanske 1694. Ett brudsäte upptages i inventarierna 1594 och 1680 men är ej bevarat. Läktare I visitationsprotokollet 1739 heter det: »förestälde Pastor om en läcktares byggande för skepsfolks och andra främmandes tienst, som komma ifrån ham- nen och oftta ej få rum at sittja i Kyrckan. Men allmogen wille ej beqwäma sig härtil.» Beslut att bygga en läktare fattades I 754 (st prot) och verk- ställdes 1757 (räk), varvid under läktaren inrättades spannmålsmagasin. Vid 1765 års visitation beslöts 419 RONE KYRKA att pastor skulle ombesö1ja läktarens målning. Beslut om läktarens utbyggnad fattades 1840, 1858 och 1878, sistnämnda år i samband med att orgel anskaffades (fig 436). Läktaren revs i samband med restaureringen 1913-15.51 I tomkammaren förva ras fö ljande delar av orgel­ läktaren : - 1. Två längder av läktarbröstning av furu med genombruten bågarkad, vitmålad. Längd 393 resp 391 cm, höjd 89 cm. Troligen från 1878. ­ 2. Nio triangelformade furubräder, på ena sidan fragmentarisk må lning: rödbrun botten, omgiven av svart ram med vit rand, övriga färger vitt och grönt. Största längd I 03 cm , minsta 65 cm , största bredd 25 cm. Har möjligen utgjort tak i trappan till läktaren. Må lningen torde i så fall ha tillkommit strax efter 1765. Under läktaren var, som nämnts, anordnat ett Fig 495. Orgel till­ verkad av Åkerman & Lund, Stockholm 1876, står nu på podium i ringkam­ maren. Foto 1972. Organ bui!t in 1876 by Åkerman & Lund, Stockholm, now on a podium in the ringing chamber. sädesmagasin. 1868 bestämdes att sädesbingarna skulle borttagas (st prot). Orgel Orgelverket byggdes 1876 av firma Åkerman & Lund, Stockholm, och inköptes 1878. Det har åtta stämmor, av vilka två tillkom 1944.52 Orgelfasaden är nygotisk med blindpipor i tre fält, uppåt avslu­ tade av trepass (fig 495). Färger: guld och olika nyanser av brunt. En föregångare till orgeln var det psalmodikon, som inköptes 1834 (räk). Det avskrevs vid visita­ tionen 1903 och är nu förkommet. Nummertavlor - 1. Av snidad , förgylld och målad ek (fig 496). Det svarta sifferfältet med plats för fem psalmer omges 420 F i g 4 9 6 . N u m m e r t a v l a a v s n i d a d o c h m å l a d e k , t i l l v e r k a d 1 7 4 1 a v s k o l m ä s t a r e n J a k o b M a l d e s s o n , R o n e . F o t o 1 9 7 0 . H y n 1 1 1 b o a r d , c a r v e d a n d p a i n t e d o a k , m a d e i n 1 7 4 1 b y J a k o b M a / d e s s o n , s c h o o / - m a s t e r , R o n e . F i g 4 9 7 . D o p f u n t a v s a n d s t e n t i l l v e r k a d i B u r g s v i k v i d 1 6 0 0 ­ t a l e t s m i t t , m å l a d J 6 6 4 , t r o l i g e n a v J o h a n B a r t s c h . F o t o 1 9 7 0 . S a n d s t o n e f o n t , m a d e a t B u r g s v i k i n t h e m i d d / e o f t h e 1 7 t h c e n t u r y , p a i n t e d i n 1 6 6 4 , p r o b a b l y b y J o h a n B a r / s c h . I N R E D N I N G O C H I N V E N T A R I E R a v e n r a m m e d b l a d o r n a m e n t , o m g i v e t a v s n i d a t o c h m å l a t r a m v e r k . R i k t u t f o r m a t ö v e r s t y c k e m e d k u n g A d o l f F r e d r i k s n a m n c h i f f e r , k r ö n t a v k r o n a . F ä r g e r : g u l t , g r ö n t , r ö t t . V i d r a m e n s n e d r e d e l ä r f ä s t a d e n l j u s a r m a v m ä s s i n g . S i f f r o r a v m ä s s i n g s ­ p l å t . P å b a k s i d a n s e n a k a n t t v å g å n g j ä r n s o m v i s a r , a t t n u m m e r t a v l a n t i d i g a r e v a r i t f ä s t a d p å s å d a n t s ä t t , a t t d e n k u n n a t v r i d a s k r i n g e n s t å n d a r e . H ö j d 1 0 9 c m , l j u s a r m e n s l ä n g d 2 1 c m . E n l i g t r ä k e n s k a p e r n a u t f ö r d e s t a v l a n 1 7 4 1 a v s k o l m ä s t a r e n J a c o b M a l d e s ­ s o n i R o n e , s o m ä v e n u t f ö r d e s i f f r o r n a . F ö r e I 8 9 3 v a r n u m m e r t a v l a n f ä s t a d v i d b ä n k e n v i d k o r e t s s y d v ä g g , s o m d å s t o d f r a m f ö r m i t t k v a r t e r e t . R ä k e n ­ 4 2 1 RONE KYRKA skaperna upptar 1838 en utgift till »Olof Domer- arfwe för jern till Nummertafla i kyrkan», vilket måhända avser nummertavlans fästanordning vid bänken. Ett hål i korbänkens bakre överliggare torde vara spår efter denna. -2. Av svartmålad furu med bred ram, upptill gavelformat avslutad. Plats för sex psalmer. Största höjd 77, bredd 39 cm. Troligen från 1800-talet. Dopredskap Dopfunt av grå sandsten (fig 497), bestående av rund fot på kvadratisk basplatta, urneformat skaft med rosetter och frukter i relief samt cirkelrund skål, på utsidan prydd med ovala urskärningar. På skaftets överdel är målat årtalet 1664. Färger: svart och vitt, frukter förgyllda, rosetter i vitt och rött, cuppans ovala fält marmorerade svart och vitt, skaftets övre del marmorerad i blått. Höjd 112, cuppans diameter 70 cm. Gotländskt arbete från 1600-talets mitt. Målningen tro ligen utförd av Johan Bartsch, år 1664. Uppställd på nuvarande plats i samband med restaureringen 1913- 15, ren- gjord 1913 och 1955 (Konserveringsrapporter i ATA och GF). En utgift 1683 »Til Snickaren . . . för fonten » (räk) torde avse »l st: Ny Handukstol wid funten med Handlakan uti», vilket tillskrivits i 1694 års inven- tarium. I koret norr om altarringen finns en stenhäll med uttömningshål, omgivet av ristad dekor med bl a 24 uddar, liknande stiliserade människofigurer (fig 501). På något avstånd från uttömningshålet en fyruddig avlång stjärna med ett hål i mitten, det senare förmod ligen fästanordning för pulpet ed. Längd 272, synlig bredd 150 cm . Cuppa till medeltida dopfunt (fig 498) av sandsten 422 Fig 499. Korsfästelsen, detalj av dop- funtscuppan fig 498. Foto 1972. Christ on the Cross. Detail from font bowl in Jig 498. Fig 498. Tv. Romansk dopfunts- cuppa, svårt vittrad, troligen ett verk av stenmästaren »Hegvald», 1100-talet. Foto 1972. Lejt. Romanesque bowl of font, greatly weather-worn, probab/y made by Heg- vald; I 2th century. Fig 500. Uppstån- delsen (?) . Detalj av dopfuntscuppan fig 498. Foto 1972. The Resurrection of Christ. Detail from font bowl in Jig 498. 423 RONE KYRKA med kvadratiskt uttömningshål. Livet och den tratt- formiga bottnen är på utsidan genom rundbågiga ar- kader indelade i fält med figurreliefer. I svicklarna på skålens sidor figurreliefer, bl a fyrfotadjur, ke- ruber och fågel, på skålens undersida bl a flätverk och bladmotiv. Mått: höjd 49, diameter 78, inre diameter 62, djup 30 cm. Cuppan är svårt skadad genom vittring. Figurscener på cuppans utsida: - I. Kristi fö- delse (fig 498). - 2. Kristi dop. - 3. Två heliga konungar med glorior men utan kronor, gående. - 4. Knäböjande kung framför sittande Kristus. - 5. Frambärandet i templet (?). - 6. Korsfästelsen (fig 499). - 7. Uppståndelsen. - 8. Majestas domini (?). I bottenfälten: - 1- 3. Sittande figurer. - 4- 6. Åt höger gående figurer. - 7. Tronande figur med högra handen lyftad. - 8. Tronande figur. Figursviten kan möjligen föreställa de tre vise männen, dels observerande stjärnan, dels till- bedjande Kristus och Maria. Tydningen är dock synnerligen oviss på grund av vittringsskadorna. Cuppan är romansk och har daterats till 1100- talets senare del. Den kan föras till mästaren »Hegvalds posthuma verkstad»; jfr funtarna i Endre, Ganthem , Halla , När och Sjonhem (SvK Go I s 416, 1 V s 236, 281 , 310). 53 Sedan 1870 deponerad i SHM (inv nr 4443). I restaureringsrapporten 1914 skriver C Wilhelm Pettersson: »En medeltida dopfunt lär ha funnits till för 5 å r sedan i den då nedrifna prestladugården, men blef nedsänkt i en ' brya' i den då anlagda vägen som går till nuvarande ladugården.» Då den ovannämnda cuppan vid sin avhämtning förvarades i »vapenhuset», skulle uppgiften möjligen kunna gälla den nu försvunna dopfuntsfoten. Dopfat av mässing (fig 502), runt, med brett brätte och flat skål. I skålens botten relief förestäl- lande bebådelsen, runt denna 5 ggr upprepad in- skription: MLVCAVE ( = Maria, litium virgo casta, ave = Maria, lilja, rena jungfru, hell dig). Diameter 41 cm. Troligen tyskt arbete från 1500- talets början, omnämnt i inv 1594.54 Till dopfatet hör ett läderfodral från senare tid. Dopskå l av silver, rund , med fot. Enligt stplr till- verkad 1955 av Guldsmedsaktiebolaget. Inskription runt övre kanten: »Låten barnen komma till mig ...» (cit) , runt foten: »GÅVA AV s:T JACOBSRI NGEN ÅR 1955.» Höjd 13, övre diameter 25 cm. N attvardskärl Kalk av delvis förgy ll t si lver (fig 503). Foten är sex- passformad och noden prydd med en pärlstav. På foten graverad inskrift: »Å r 1801 / Pastor Herr / M. E. Klintberg. 55 / Kyrkovårdare A. Winarfve, F. Roes, A. Tomta, P. L. Engårda.» En ligt stämplar tillverkad 1802 av Magnus Söderberg,56 mästare i Visby 1797- 1834. Höjd 22,5 cm. Fig 501. Dopfuntsplint av kalksten mt>d uttömnings- hål, troligen frå n 1300- talet. Nu inlagd i kor- golvet. Foto 1970. Plinth of font, limeslone, wilh drainage hole, probably 14th century. Now in the chancel floar. 424 INREDNING OCH INVENTARIER Paten av förgyllt silver, med samma stämplar som kalken. Diameter 15 cm. Kalk och paten anskaffade 1802 (räk), sedan en större och en mindre kalk av silver jämte tillhörande patener stulits (st prot). Den större kalken torde ha varit den medeltida, vars cuppa och paten år 1703 enligt räkenskaper gjordes större av mäster Schiitz i Visby. 56 Paten av silver, med graverad inskrift på under- sidan: »RONE KYRKA 1955». Diameter 16 cm. Oblatask av nysilver, cirkelrund med platt lock, krönt av ett upprättstående kors. Diameter 10 cm, höjd med korset 8 cm. Anskaffad I 902. Vinflaska av grönt glas, storbukig, hoptryckt från sidorna. Diameter 27,5 cm. Möjligen en av de två som inköptes 1747 eller den som inköptes I 760 (räk). Två vinkaraffer av slipat glas, cylindriska med ingraverat korslagt kors och ankare, däröver kalk och oblat. Propp med rund kula, krönt av upprätt- stående kors. Höjd 42 cm. I 1881 års inventarium upptages fyra slipade kommunionkaraffer av glas, vilka saknas i 1830 års inventarium. Två slipade glaskaraffer, den ena med handtag Fig 503. Kalk och paten av delvis för- gyllt silver, till- verkade av Magnus Söderberg i Visby 1802. Foto 1970. Chalice and paten, partly silver-gift , made by Magnus Söderberg in Visby, 1802. Fig 502. Dopfat av mässing, i bottnen Bebådelsen i relief, troligen tyskt arbete från J 500-talets början. Foto 1970. Brass christening bowl, in the bottom the Annunciation in relief, probably German work dating from the beginning of the 16th century. 425 RONE KYRKA Fig 504. Sockenbudstyg av si lver, kalk och pa ten tillverkade av Johan Niklas Palm i Visby 1852, oblatasken av Guldsmedsaktiebolaget 1955. Foto 1970. Viaticum communion vessels, chalice and paten made in 1852 by Niklas Palm oj Visby, bread box by Guld­ smedsaktiebolaget in 1955. Fig 505. Ljusstake av mässing, troligen från 1500-talet. Foto 1970. Brass candleslick, probably 161h cenlury. samt slipad propp. Höjd 29 resp 23 cm . Mitten av 1900-talet. Kalk och paten av tenn för sockenbud, enligt räkenskaper inköpta 1847. Kalkens cuppa hög och smal. Kalkens höjd 18,5 cm, patenens diameter 10,5 cm. Kalk och paten av si lver för sockenbud (fig 504), enligt stämplar tillverkade 1852 av Johan Niklas Palm, mästare i Visby 1842- 1894.56 Enligt stämmo­ protokoll inköpta samma år. Kalkens cuppa klock­ formad. Kalkens höjd 15 cm , patenens diameter 10 cm. Till sockentyget hör vidare: l. Oblatask av silver, utformad som en cylinder med ristat kors på locket. Enligt stämplar tillverkad av Guldsmedsaktiebola­ get 1955. Höjd 6,5, diameter 4 cm. Gåva 1955 av S:t Jacobsringen . - 2. Vinkanna av glas med hals och lock av silver. Höjd 6,2, största diameter 5 cm. Gåva 1955 av S:t Jacobsringen. - 3. Oblatask av svarvad ek, cylindrisk, platt, diameter 5,5 cm. I räkenska­ perna 1769 upptages 6 öre till »Kyrkiowärden Hans Stale för en Ask til kyrkio-bröd», möjligen denna. - Sockentyget förvaras i ett etui av svart läder, skänkt 1955 av S:t Jacobsringen. »En liten Kalk brukelig i Sochnebudh» inköptes enligt räkenskaperna I 708. 1802 köptes enligt räken­ skaperna en kalk och paten av tenn , sedan en liten kalk med paten av si lver bortstulits samma år. 426 Ljusredskap Ljuskronor: - I. Av massmg med tre kransar om vardera nio ljusarmar. Höjd 125 cm. An- skaffad 1915 (räk). - 2. Som föregående. An- skaffad 1916 (räk). - 3. Av mässing med två kransar om vardera åtta ljusarmar. Inskription: »Skänkt 1878 af Kyrkovärden Mårten Ekström, Tomta.» Höjd 110 cm. - 4. Som föregående. Inskription: »Minne till kyrkan af Rone sockens arbetskarlar 1878.» - 5. Av mässing med tolv ljusarmar i en krans. Höjd 72 cm. Omkring 1900. - 6. Av trä med två kransar om vardera sex ljus- armar. Färger: rött, blått, grönt, gult. Höjd 65 cm. 1600-talsmodell, tillverkad av byggmästaren Rein- hold Pettersson i Ekängen i Rone och skänkt 1955. Lampetter: - I. Av mässing, fyra stycken med vardera tre ljusarmar, längd 23 cm. I koret, mo- derna. - 2. 2 stycken förgyllda, med vardera en arm, fästade vid orgelhuset. Ljusarmens längd 24 cm. 1800-tal. - 3. Av svartmålat järn, två stycken, en med tre och en med en ljusarm, avsedda för elektriska ljus. Ljusarmens längd 22 cm. Fästade på korets västvägg, norr resp söder om triumfbågen. Inköpta 1955. Ljusstakar: - I. Ett par av mässing med runda profilerade skaft (fig 505). Höjd 45 cm. Sannolikt de som nämns i 1594 års inventarium. - 2. Av mäs- sing med två armar och sju pipor. Profilerat skaft, prytt med tvenne drakar och en stor kula; ristat årtal 1930. Höjd 75 cm. - 3. Två stycken av tenn Fig 506. Korkåpa av italiensk brokad ur- sprungligen mönstrad i guld och rött , 1400-talets förra hälft. FotoATA1955. Cope oj Italian brocade, originally patterned in gold and red; first half oj l 5th century. INREDNING OCH INVENTARIER med balusterformat skaft. Inskrift å fotens översida: »Gåva av Rone S KL F. / Adventsöndagen 1949». Höjd 23 cm. - 4. Sex stycken av mässing, med an- ordning för att höja och sänka ljuset. Höjd 14,5 cm. Moderna. - 5. Av svartmålat smidesjärn för ett ljus, försedd med tre fötter. Höjd 123 cm. Modern. - 6. Sex stycken av ek, parvis av lika höjd , 70, 77 resp 83 cm. Katafalkljusstakar, moderna, gåva av fru Vendela Nilsson, Ålarve. - 7. Av mässing med fyra armar. 1900-tal. Textilier Altarbrun av oblekt linne med broderier i flera fär- ger: svart, grått, orange, gult. Å fodret i korsstygn: RONE KYRKA 1962 I KONSTHANTVERK L A. Höjd 17 cm. Fästat vid altarduk. Gåva av S:t Jacobs- ringen. Korkåpa av italiensk brokad (fig 506), ursprung- ligen mönstrad i guld och rött med dekorativa blad, påfågel stående på ett blombevuxet markstycke och ett lejon vilande under en blommande dadelpalm (fig 507), omgivet av ett flätat stängsel. Bräm och ryggsköld torde aldrig ha funnits ; utmed den run- dade kanten löper en frans av ylle och lingarn, ursprungligen i flera färger. Längd 307, största bredd 120 cm. I monter i sakristian. Korkåpan är enligt Agnes Geijer tillverkad av ett rektangulärt vävt tygstycke, baldakinum, som antagligen vävts i Norditalien under 1400-talets förra del. Den enkla fransen tyder på att monte- 427 RONE KYRKA Fig 507. Detalj av korkåpan fig 506. Foto ATA 1955. Detail of cape, Jig 506. ringen av kåpan skett i Norden, kanske på Gotland. Kåpan, som en tid använts som antependium, reno- verades 1955.57 Mässhakar: - 1. Av purpurröd sammet med bortsprättad ornering, möjligen identisk med den mässhake som enligt räk anskaffades 1705. - 2. Av grönt siden med vitt latinskt kors å ryggsidan. På fodret broderat »Libraria 1945.» Gåva av kyrkliga ungdomskretsen. - 3. Av handvävt vitt ylletyg. Å ryggsidan slå, å framsidan broderat IHS, på fodret »E. P. Licium 1955» ( = Elin Pettersson). Gåva 1955 av S:t Jacobsringen. - 4. Av rött linne, tillverkad 1956 av Cedergren & Eriksson, Visby. - 5. Av handvävt ylletyg, färg svart och olika nyanser av violett, utan påsydd dekor. På fodret: RONE KYRKA 1965. / GOTLANDS HEMSLÖJD M. B. ( = Monica Bertilsson.) Gåva av S:t Jacobsringen. Stolor, bursor, kalkkläden och predikstolskläden, 4 st av varje i vitt, grönt, rött och violett; dessutom svart stola och svart predikstolskläde. Moderna, i regel anskaffade 1955. Palla av vitt linne med styvnad av papp och ett vitt broderat kors, kvadratisk. Sidans längd 15 cm. Modern. Corporale av linne med 5 broderade kors, vikt i nio delar, modernt. 58 Röcklin av linne i medeltida modell. Längd 130, ärmvidd 75 cm. Modernt. 59 Duk på sakristiebordet av mönstrad vit linneda- mast. Tillverkad 1955 av Gotlands hemslöjd. Längd 190, bredd 135 cm. Kormatta i röllakansteknik, mönstrad i rektangu- lära fält i flera färger. Längd 290, bredd 220 cm. Gåva I 955 av Rone S K L F. Matta i sakristian, handvävd nöthårsrnatta i brunt, svart och vitt. Längd 300, bredd 245 cm. Gåva 1955 av kyrkliga syföreningen. Försvunna textilier I 1594 års inventarium noteras, utom den ovan- nämnda korkåpan, »Eth Alterklcedh och ij alter- lagen. En messehagel. Tho R0ckliner.» Enligt räk köptes 1685 »Ny Slising til armar uthi Mässesior- tam>.60 I 1694 års inventarium beskrives antependiet som » 1 st gammalt Altar Kläde af åthskillige färga af Lijn och ylle nock till detsamma en Kappa om- kring, dertill med Frantzer och muncke-boockstäf- wer af Silcke». Enligt räkenskaperna köptes I 690 »ett fynt stycke Slissing til mässesiorta ther aff kyrckioherdehustrun giorde ny mässesiorta och then gambla siortan lagade, arbetslöhnen effterskänkes». Vidare köptes 1697 två kalkkläden. 1724 skänkte kyrkvärden Matz Joxarfwe ett altarkläde av slissing. I tillägget till 1694 års inventarium upptages även »l st Blåt band med Sölfwer uti och blå silkestopser för ändarna, förärt af förra Prestehustrun Anna Catharina Clerkberg brukas om lifwet på Presten öfwer messesk:», »l st Nyt röt silckes Kläde öfwer Kalcken och patenen förärt af prästehustrun Maria Jung».61 Enligt räkenskaperna anskaffades I 760 en ny mässhake. Den var svart och tydligen ofodrad, ty 1771 upptages utgifter för foder »til nya swarta mässhaken» och sylön till Salomon Lauritze. 1803 428 köptes 10 alnar holländsk lärft till en mässhake och »Bifeldts lärft» till ett altarkläde. 1845 köptes en ny mässhake från Stockholm. 1877 beslöts enligt stämmoprotokollet, att två gamla mässhakar av sammet skulle säljas. Vid prästgårdsbranden 1881 förstördes kyrkans enda användbara mässhake. Vid 1891 års visitation heter det: »Sedan kyrkans messkrud vid senaste branden i prestgården gått förlorad , hade sådan fortfarande saknats. Då något hinder af h . h. bisko- pen ansågs inte möta för användande af en för bägge församlingarne gemensam, och församlingen torde erbjudas att genom att med något visst belopp bidraga uti kostnaden för nyligen verkstäld repara- tion af Eke församlings skrud förvärfva sig med denna församling gemensam egande rätt till den- samma, förklarade sig nu kyrkorådet vilja till för- samlingen om lemnandet af sådant bidrag göra förordande hemställan.» Vid 1897 års visitation konstaterade biskop von St:heele, att denna begäran avslagits. Vid visitationen 1915 heter det: »Mäss- skrud saknades. Visitator framhöll mässkrudens uppgift att undanskymma prästens person och INREDNING O C H INVENTARIER framhäfva ämbetets betydelse, hvilket vore ett ut- märkande drag för den kyrkliga uppfattningen i motsats mot den sekteriska. Då tillgången till Eke kyrkas mässkrud hvilade på osäker grund och det ansågs ej fullt i enlighet med Rone församlings vär- dighet att vara hänvisad till lån af annexförsam- lingens mässkrud vid förefallande behof af sådan, ville pastor verka för anskaffande af egen skrud till Rone kyrka.» Ny mässhake tillkom först 1945. Kollektredskap Kollekttavlor: - 1. Av snidad och målad ek (fig 508). Rektangulär med trepassformad avslutning; täckplatta med fragmentarisk dekorativ målning på kritgrund, flankerad av snidade Ii.ster. Färger: svart, rött, vitt. Medeltida? Längd 33,5, bredd 15, täck- plattans höjd 9, bredd 12,5 cm. - 2. Av snidad och målad ek (fig 508), rektangulär med halvcirkelfor- mad avslutning; täckplatta med fragmentarisk (figur?)målning. Medeltida? Längd 28, bredd 14, täckplattans höjd 6,5, bredd 11,5 cm. - Enligt vis- protokoll 1694 säges den ena kollekttavlan vara av- sedd för kyrkan, den andra för de fattiga. Fig 508. Medeltida kollekttavlor av ek. Foto 1970. M edieval oak collection tray . 429 RONE KYRKA Fig 509. Kollekthåv av röd sammet på läderstomme, anskaf- fad 1749 eller 1752. Foto 1970. Collection bag ofred ve/vetona /eather Jrame, acquired in 1749 or 1752. Håvar: - 1. Ett par med holk av röd sammet på läderstomme med tofs av silvertråd (fig 509); svar- vat skaft av trä med hängande klocka och försilv- rade mässingsbeslag. Längd 169, holkens längd utan tofs 19, diameter 12 cm. »En penningepung» resp »en pung til kyrkan» skaffades enligt räk 1749 och 1752. »En ny skinpung» omtalas 1798-99 (räk). - 2. Ett par med holk av grön sammet på läder- stomme, prydd med tofs av guldtråd och broderade kors. Skaft av trä med mässingsbeslag. Längd 180, holkens längd utan tofs 23 cm. Gåva 1955 av kyrk- värdarna. Gravstenar - l. Av kalksten, fragment av romansk lockhäll, på mitten upphöjt latinskt kors. I taket till torntrap- pan, där något mer än halva bredden jämte en del av korsstammen är synlig. Bredd (synlig) 67, tjocklek 18 cm. - 2. Av rödaktig kalksten , rektangulär (fig 510). Längd 156, bredd 120, tjocklek 20 cm. På kyrkogården, lutad mot långhusets nordmur. Den synliga sidan saknar inskription. Stenen torde vara identisk med Lindström 165 och på sidan mot kyrk- muren ha följande inskription i minuskler: Ano : dni : mcdxxx : in : die : pas ... orate p eo (Herrens år 1430 på -dagen ... Bedjen för honom). 62 - 3. Av rödaktig kalksten (fig 511), trapezoid, i två delar. Längd 200 cm, största och minsta bredd 114 resp 92 cm, tjocklek 16 cm. Står intill föregående med den synliga ytan utan inskription. Stenen torde vara identisk med Lindström 166 och på sidan mot kyrk- muren ha rundlar i hörnen, förenade av skriftband med följande inskrift i minuskler: ... boter ... uu diebus ante sanctorum .. . ( = ... Boter ... dagarna före helgonen . .. ). -4. Av kalksten, i två delar, utan syn- lig inskription. Delarnas mått 65 x 80 x 12 cm resp 75 x 80 x 15 cm. Lutad mot södra kyrkogårdsmuren. - 5. Av grå kalksten, trapezoid med hålkälad kant, med dubbla ristade kantband parallellt med stenens vänstra och övre kant, möjligen även utmed den högra kanten som ej kunnat iakttagas. Mitt på stenen ett ristat latinskt ringkors med trappstegsfor- mad fot . Ingen medeltida skrift kan urskiljas; pa- rallellt med kortsidorna med början under ringkor- sets tvärarm inskription: ANNO 1733 / MARKUS REBEN I FRÅN EKELFYR I DÖDE D. 5 MAJI I OCH LIGGER HER / BEGRAFWEN. Längd 200 cm, största och minsta bredd 80 resp 70 cm. Lutad mot södra kyrkogårds- muren. - 6. Av sandsten, i hörnen rundlar med uthuggna evangelistsymboler, mellan dessa språk- band med bibelcitat (Job XIX). På stenens nedre del kartusch, över denna parallellt med stenens kort- sidor inskrift: ANNO. 1656 . / DEN. 5 : OCTOBER HEN SOF VD! HER I REN ERLIG WELACHTET o c NY HOS I GVD • S . CHRISTEN SKABO BARNE F0D PAA f SKAFN I IYLAND AAR . 1603 . FORDOM I BORGER o c JNVONNER I WJSBY D0DE I HER I RONNE PRESTEGAARD oc LIGER HER I VNDER BEGRAVEN . FORVENTER SIG MED I ALE TRO CHRISTNE EN AlREFVLD o c GLIE I DELIG OPSTANDELSE PAA DEN / YDERSTE DAG. Längd 210, bredd 120 cm. I korgolvet norr om altarringen.63 - 7. Av sandsten, rektangulär, med inskrift parallell med stenens kortsidor: CIPPO / HOC TE- GUNTUR / ossA / D(o)M(INUM) REVERENDORUM HUius LOCI I PASTORUM I SCIL.(ICET) I D(O)M(INUS) PETRI BENEDICTI NORBY I EIUSQVE CONIUG IS I MATR.(ONA) MARGARETHAE CHRISTIAN! F .(ILIA) / D(o)M(INus) 430 INR EDNING OCH INVE NTARIER Fig 510. Gravhäll av rödaktig kalksten , daterad 1430. Foto ATA. Grave stab of reddish timestone, dated 1430. THOMAE PETRI NORBY I PAST.(OR) PER XXV ANNOS. I EIUSQVE CONJUGIS I MATR.(ONA) LUTEGARDAE GEORGll F.(ILIA) o(o)M(INUS) IA COBI IANI LANGE- LANDI I PAST.(OR) PER TRES ANNOS I QVIESCANT IN PACE. (Under denna gravsten vi la kvarlevorna efter denna försam lings vördnadsvärda kyrkoherdar, nämligen herr Peder Bengts0n Norby, hans maka fru Margareta Christiansdatter, herr Thomas Peders0n Norby, kyrkoherde i 25 år, och hans maka fru Lyttegård Jörgensdotter, herr Jacob Jans0n Langeland, pastor i tre år. Må de vila i frid .) Längd 209, bredd 125 cm. Utanför altarringen söder om altaret.64 - 8. Av sandsten, fläckvis nött och svårläst. In- Fig 51 I. Gravhäll av rödaktig kalksten över »Boter», 1400- talet. Foto ATA. M edieval grave stab ojreddish limestone, in memory of"Boter" . skrift: ALEXII HARMACU ... / 1: Till LXV: ... ACT x:xu11 ACT xv : x ... / s. s. TH. oocT. PETRUS N. ÅKERMAN I NA TUS I IN HEMSE A(NN)O MDCCI D. XXII NOV. I CONSTITUTUS PASTOR I ECCLES. RON E ET EKE A. MDCCXL I VIXIT PLACIDE GAL . .. VI ... I OBllT DIEM SUPREMUM I. L. .T I MDCCLXXII I DILECTA EJUS CON- JUNX I ET I FIDA UTRIUSQUE FORTUNAE SOCIA I MARIA ISR. CANUTIA I NATA I IN WAMBLINGBO A(NN)O MDCCX D. XXX JUNll I CONJUGATA A(NN)O MDCCXXXI o. xv SEPT. DECESSIT / A(NN)o MDCCL o (datum ej ifyllt) I ES LVII ... I NE SE ME SA LOCO suo EXTUR- BENTUR OSSA I CORDATI CURENT POSTER! ( = ... Apg 10:43, Apg 15: 11. Teol doktor Petrus N Åker- man, född i Hemse anno 1701 den 22 november, utnämnd kyrkoherde i Rone och Eke församlingar anno 1740, levde stilla ... , avled . . . 1772. Hans älskade maka och trogna följeslagerska i med- och motgång Maria Israelsdotter Canutia, född i Vam- lingbo anno 1710 den 30 juni, gift anno 1731 den 15 september, avled anno 1750 den . .. Behjärtade 431 RONE KYRKA efterlevande må tillse att benen ej rubbas från sin vilostad.) Längd 209, bredd 135 cm. I korets syd­ östra hörn. 65 - 9. Av sandsten, med kantrand. I upphöjd re­ lief den uppståndne Kristus med segerfanan, tram­ pande på en orm, på hans högra sida en uppslagen bok. Inskrift: över reliefen bibelord, delvis dolda av bänkinredningen och nötta. Man urskiljer: ».. . hielpa them ifrå döden: Dödh Iagh skal wa ... / .. . Iagh skal wara tigh een plåga.» Texten i övrigt full­ ständigt bortnött. Enligt 1830 års inventering låg stenen innanför altarringen på södra sidan. Lagd över kyrkoherden Petrus Bolin och dennes måg länsman Claes Lyth, Roes. Längd 210, bredd 152 cm.66 Nu i långhusets nordöstra hörn. - 10. Av kalksten med ristad dekoration : i hör- Fig 512. Epitafium över kyrkoherden Peder Bentzön Norby, målat av Johan Bartsch 1664. Foto 1970. Tablet in memory af Vicar Peder Bentzön Norby, painted by Johan Bar/sch in 1664. nen dubbla koncentriska cirklar, förenade av båg­ linjer, mitt på stenen kartusch. Delvis täckt av altarringen, med nästan utnött inskrift: .. . UGGARDE 1 RONE / DÖDE 1723 DEN (?) OCT ... I kartuschen: A. L. s. Längd 106, bredd 150 cm. I korgolvet. - 11. Av kalksten, med dubbel kantrand och runda rosettdekorationer i hörnen. Texten bortnött. Längd 150, bredd 115 cm. I korgolvet, delvis täckt av altarringen. Möjligen den gravsten till sin egen grav, som kyrkoherde Lindelius 1690 enligt räken­ skaperna betalade stenhuggaren Jesper Smitt. - 12. Av sandsten, fragmentarisk, endast nedre högra hörnet återstår. Relief av johannesörn inom cirkel. Oläsligt textfragment parallellt med kortsidorna. Längd 136, bredd 72 cm. Ligger som trappsten närmast utanför korportalen. - 13. Av sandsten 432 med ristad kantlinje, mitt på stenen ristad kartusch med bomärke, utan inskription. Längd 189, bredd 95, tjocklek 16 cm. Ligger vid korportalen utanför nr Il. - 14. Av sandsten, med fragmentarisk kant- linje, utan inskription. Längd 134, bredd 97, tjock- lek 13 cm. Vid korportalen öster om föregående. - 15. Av rödaktig kalksten, utan inskription. Längd 174, bredd 85-107 cm. Vid korportalen väster om nr 13. Möjligen en medeltida gravsten (jfr nr 2 & 3). Epitafium Epitafium av snidad och målad furu (fig 512). På det rektangulära mittfältet, omgivet av listram och flan- kerat av kolonnetter, målning av prästfamilj under en strålsol med Jehova i hebreiska bokstäver, om- given av draperier. Överstycke, trapetsformigt fält med målad framställning av Jesus med utsträckta händer, omgiven av en bruten ram med äggstav och tandsnitt, krönt av pinakler. På epitafiets sidor Fig 514. T h. Länstol av furu med skinnklädd sits, omkr 1700. Foto 1970. Right. Deal armchair with leather seat, ca 1700. Fig 513. Bord av furu tillverkat av mäster Jöran Groot, Visby, 1721. Foto l 970. Deal table, made by Master Jöran Groot, Visby, 1721 . INREDNING OCH INVENTARIER sidostycken med målade slingor och diamantskär- ning, uppåt avslutade av drakhuvuden. Inskription på ramlisten under mittfältet: »Sym- bolum Do(min)i Petri Benzij Norby / COLUMBINA SIMPLICITAS SERPENTINA ASTUTIA» ( = Herr Peder Bengtsön Norbys kännetecken: duvans enfald, or- mens list). I fält därunder: »Ligger Her i Choret Begraven Hederlig Och Vellerd Mand / H. Peder Bentzön Norby, Fordom Sogne Herre till Rone och Ei/ke sogner, som saligen i HERren hensoff A :o 1655 3die påske dag udi / sitt embediss 35, men i sin alders 65 år, Gud gifue hannem pa den yderste / dag, en glredelig och rerefuld opstandelse for Christi skyld. Amen. / Tafflen Forferdiget A :o 1664». Fär- ger: svart, vitt, gult, grönt, rött, guld. Höjd 350 cm. Epitafiet, som i likhet med predikstolen mm torde ha målats av Johan Bartsch,67 rengjordes, oljades, retuscherades och fernissades 1955 av konstnären Erik Olsson, Sanda (Konserveringsrap- port i ATA och GF). 7 - 725172 Rone k y rka 433 --- RONE KYRKA Fig 515. Stol av furu, avsedd för predikstolen, troligen till- verkad omkr 1880. Foto 1970. Deal stool, meant for the pulpit, made probably around 1880. Möbler Bord av furu (fig 513) med oval skiva och två kon- tursågade ben, nedtill förenade med ett ovalt band av trä. Ytan omålad, i övrigt målat i rödbrun färg. Höjd 85 cm, skivans största och minsta längd 141 resp 106 cm. Tillverkat 1721 (räk) av mäster Jöran Groot, Visby. 68 Stolar: - 1. 3 stycken, av furu. Samtliga fyra ben förenade genom slåar. Färger: brunt och blått. Höjd 98, sitsens höjd 54 cm. Förfärdigade samtidigt med bordet. - 2. Länstol av furu med högt ryggstöd av ek, armstöd och skinnklädd sits (fig 514). Främre och bakre ben förenade genom slåar. Ryggstödets överdel prydes av en snidad stjärna, krönt av krona och flankerad av bladverk. Höjd 136,5, sitsens höjd Fig 51 6. Fattigstock med målad ryggtavla, troligen den fattig- stock som tillverkades 1777 av »Gullgå rde ka rlarne». Foto 1972. Poor-box with painted back, probably the poor-box made in 1777 by " Gul/gärde karlarne" (the men of Gul/gärde). 48,5 cm. 1600-talet? - 3. Av furu , avsedd för pre- dikstolen, med mycket hög sits och lågt ryggstöd (fig 515). Höjd 107, sitsens höjd 77, ryggstödets bredd 35, sitsens framkant längd 41 cm. Upptagen i 1881 års inventarium. Fattigstock Fattigstock (fig 516) av grovt huggen trädstam , upp- till cirkelrund med järnbeslag och myntspringa, nedtill bredare, polygonal. Höjd 87, övre diameter 28 cm. Enligt räk tillverkad I777 av »Gullgårde karlarne». Ett lås till fattigstocken anskaffades 1840 (räk). 434 Fig 517. Votivskepp med namnet Herman, tillverkat och skänkt av tulltjänstemannen Anton Thomsson i Ronehamn omkr 1880. Foto 1970. Votive ship, the Herman, built and donated by customs officer Anton Thomsson in Ronehamn, ca 1880. Till fattigstocken hör en trekantig träskiva, vars båda övre sidor kantas av list med äggstav. Målad framställning av Lasarus, över honom ängel med inskription inom röd ram: »Then som förbarmar / sigh öfwer then fattige han länat thett / Herranom, han skall wedergälla ho/nom godt igen. Ordspråck: 19 v. 17. / Sannerliga säger iagh e/der, thet I hafwen giordt enom af thessa / minsta mina bröder, thet hafwen I giordt migh. Math. 25.» Längd 73, höjd 45 cm. 1700-tal. Votivskepp Votivskepp av trä med två master och rår (fig 517). Färger grönt och svart, med namnet HERMAN i guld på ljusblå botten. Längd med bogspröt 90 cm. Upptages i inventarium 1881. Enligt uppgift från senare tid tillverkat och skänkt av tulltjänstemannen Anton Thomsson69 i Ronehamn. Hängde tidigare under orgelläktaren. Restaurerat 1955 och upphängt i kyrkans västra del. Övriga inventarier Nyckel av järn till tornets nordportal. Längd 28 cm. Möjligen medeltida. Skrin av koppar, ovalt, med lock, fastsatt med INREDNING O C H I NVENTARIER fyra låsmärlor av järn (fig 518). Längd 24,5, bredd 20, höjd med lock 16 cm. Upptaget i 1694 års inven- tarium. Skrin av ek, rektangulärt, utan botten, med lock i form av ett valmtak. Längd 20, bredd 13, höjd 15 cm. Troligen identiskt med » 1 st: litet skrin af trä med haspa och gångjärn», som upptages i 1694 års inventarium. Skrin av furu, rektangulärt, med platt lock försett med fyra myntöppningar samt hasp och hänglås. Vid myntöppningarnainskrifter: »Rohne, Utgående, Lazarettet, Fattige, Kyrkan». Längd 64, bredd 20,5, höjd 20 cm. Enligt uppgift anskaffat 1862. Kyrktagningspall med broderat överdrag. Längd 42, bredd 30, höjd 25 cm. Broderierna troligen från 1800-talet, pallen möjligen identisk med den som nämnes i ett tillägg till 1694 års inventarium: » 1 st Målat pall öfwerdragen med röt wallmar och frant- zar omkring för Körgångshustrur at falla på Knä uppå när de Körketagas.» Bildstenar Vid restaureringen 1913 fann man två fragment av bildstenar av kalksten med runinskrift, vilka som gåva överlämnades till SHM. - I. (G 52) Planhug- 435 RONE KYRKA Fig 518. Kärl av hamrad koppar, troligen från 1500-talet. Foto 1970. Vessel of hammered copper, probab/y 16th century. Fig 519. Kyrkans storklocka, enligt inskrift gjuten 1345 i Hemse. Gotlands äldsta daterade kyrkklocka. Foto 1970. The great bel/, according to an inscription cast in !345 at Hemse. The oldest dated bel/ on Gotland. gen på båda sidor. Har utgjort högra delen av bild- stenens överstycke och hals. Inskrift, med rester av röd färg i runorna:»... tur x sina x kop~ ...» ( = sin goda dotter, el syster). Höjd 32, bredd 21, tjocklek 6- 8 cm. - 2. (G 53) Planhuggen endast på den ristade sidan, med inskrift»... huatr: ...» ( = sanno- likt senare delen av ett mansnamn på -hvatr). Höjd 16, bredd 20, tjocklek l 0,5 cm. Båda stenarna förvaras i SHM (inv nr 15095).70 Klockor - 1. Storklockan (fig 519, 521), som är gjuten 1345 och därmed Gotlands äldsta daterade, har runt halsen följande inskrift av ca 45 mm höga bokstäver av majuskeltyp på dubbla skriftband: ANNO : DN!: M : ccc : XL : V : FUSA : SVM : HESO I ESTE : PIUS : TVRBE : CLERI : MESTE : PATER : VRBE : (I Herrens år 1345 blev jag gjuten i Hemse. Fader, var nådig mot prästernas gemenskap och den betryckta staden [eller församlingen].) 71 En av Säve återgiven sägen uppger att klockan gjutits »i stor-gropi vid prestbod- Fig 520. Lillklockan, ursprungligen en skeppsklocka, gjuten av Johan Björkman i Göteborg 1793. Foto 1970. The small bel/, originally a ship's bel/, cast by Johan Björk- man in Gothenburg, 1793. 436 INREDNING OCH INVENTARIER Fig 521. Storklockans övre del med gjuten inskrift. Foto 1970. The great bel/, upper part with the inscription. akårr» och berättar, att folket till gjutningen gav silverskedar och kvinnorna sina örhängen av guld. Härigenom fick klockan en så stark klang, att hus- djuren dog av ljudet, varför man med flit spräckte klockan.72 Mått: Diameter 105, Höjd 104 cm, ton B. - 2. Med inskrift på kroppen (fig 520): BRIGEN ALLIANCE / TJL HÖR / CAPITEN GUSTAF DAHLIN, runt slagringen: GUTEN AF JOHAN BJÖRKMAN I GÖTHEBORG Å 1793. Är en förutvarande skeppsklocka. Diameter 32, höjd 33 cm. 73 437 Noter 1. 0 Havren, Prästöden och sockenhistoria, s 67. 2. SE Noren, Rone kyrka, s 17. 3. 0 Havren, a a, s 55. 4. C Linmeus, Öländska och gothländska resa, s 67. 5. P A Säve, Gotländska sägner 111, nr 260 (UUB, R 623: 3). Se även Visby stift i ord och bild, s 383. 6. Israel Akerman, f i Vamlingbo 1736, d i Rone 1798, prästvigd 1760. Kallades till Rone efter fadern Petrus Äkerman, tillträdde församlingen 1775, teol dr i Uppsala 1779 (Lemke). 6a. Enligt välvilligt meddelande från tandsantikvarie Gun- nar Svahnström. Förteckningen förvaras i ViLA, ViDA ser E, avd V. 7. Albert Theodor (Tore) Gellerstedt, f 1836, d 1914, land- skapsmålare, etsare, arkitekt och skald. Målade och teck- nade vid flera tillfällen på Gotland bl a landsbygdskyrkor och ruinerna i Visby. Hans stränga realism gör hans akvareller och teckningar betydelsefulla som dokument. 8. J Roosval, Die Kirchen Gotlands, s 193. Jfr E Lagerlöf, De gotiska portalerna i Hablingbo, s 43, där det förmodas att »Mäster Egypticus» motsvaras av en stor stenhuggar- verkstad. 8a. Linköpingsbiskoparnas taxuslista, se Länsarkivets akt- publikationer IV, i: G Arkiv 1933, s 54 f. 9. B Hel/ner och S Rooth, Konstsmide. Historia och teknik, s 17 f. 10. A Önnerfors, Sankt Botvid och Gotland, s 54. 1J. Enligt meddelande av dr Taimi Proos skall gården Sigdes i socknen omkr 1620 ha ägts och bebotts av en stenhug- gare med dessa initialer. Samma bomärke är inhugget på långhuskolonnen. 12. Carl Wilhelm Pettersson, f 1866 i Ronehamn, d 1954, må- lare, tecknare, konservator. Från 1890-talet verksam som konservator framför allt vid kyrkorestaureringar, vilket sedan kom att bli hans huvudsakliga sysselsättning. Han utförde restaurerings- och konserveringsarbeten i mer än hundratalet kyrkor av vilka flera på Gotland, bl a Dal- hem, Ardre, Hemse, Östergarn, samt i Uppland, Väster- götland och Södermanland. 13. Rundfönster är relativt ovanliga i den gotländska kyrko- arkitekturen, men förekommer i Yisbykyrkorna (bl a i S Nicolai) samt i Norrlanda, Barlingbo och Väte (SvK Go Bd UI, fig 315). 14. Hilfelings Journal, I s 58. 15. A Tuulse, Bönekamrar och hagioskop, s 11 . 16. Vid C G Brunius besök i kyrkan omkr J860 var mittpos- ten av trä. Gotlands konsthistoria 3, s J35. J7. Eftersom ytterst få spår har bevarats från denna kyrka och någon utgrävning ej företagits, är det betydelsefullt att kunna fastslå förekomsten av dessa sockelstenar. 18. J Roosval, Die Kirchen Gotlands, s 159 19. År 1764 kom en kunglig förordning som föreskrev största sparsamhet med landets skogstillgångar. 20. Uppställningen skedde på förslag av konservator C W Pettersson. Restaureringsrapport i ATA. Se även J Roos- val, Triumfkrucifixet i Stånga, s 3. 21. Ursprungligen var dessa huggna omfattningar säkerligen målade och möjligen är detta orsaken till att man senare kalkströk och oljebehandlade kalkstenen. Jfr E Lagerlöf, Målade fasader, s 177 f. 22. J Andreasson-Utas, Om gotländska valv. Stencilerad examensuppsats vid Chalmers tekniska högskola, Göte- borg 1971. 23. Petrus Bolin, f i Sanda 1667, d i Rone 1740, prästvigd 1694 och adjunkt i Rone samma år, blev 1718 kyrko- herde i Rone (Lemke s 375). 24. E Nordin, Svenska träkyrkor, samt där angiven litteratur. Se även A Tuulse, Romansk konst i Norden, s J3 f. 25. Stenmästaren Hegvald har fått sitt namn efter en inskrift på dopfunten i Etelhems kyrka (SvK Go Bd V, s 150). I inskriften står dock: »Hegvald lät göra denna sten», vilket torde innebära att han var funtens donator. 25a. Om pilgrimsfärder över Gotland, se A Tuulse, S:t Görans kyrkoruin i Visby, s 105, samt M Rydbeck, S Maria in Livonia remissionis peccatorum, s 147 f. 26. J Roosval, Westfälisch-gotländische Beziehungen in der Architektur des J3. Jahrhunderts. 27. Jfr not 8. Se även E Lagerlöf, De gotiska portalerna i Hablingbo, s 43 . 28. B G Söderberg, Gotländska kalkmålningar 1200- 1400, s 98 f. S daterar målningarna med utgångspunkt från J Roosvals tidssättning av arkitekturen till 1200-talets tredje fjärdedel. 29. B G Söderberg, nyss a a, s 99. 30. B G Söderberg, De gotländska passionsmålningarna, s 327. 31. S Apollonia, martyr år 249 i Alexandria. Hon framställs oftast med tång som attribut. Enligt legenden skall hen- nes bödlar ha dragit ut hennes tänder och hotat att bränna henne på bål om hon ej lämnade sin kristna tro. Hon lär själv ha sprungit in i bålet och där lidit en kvalfull död. - F Dahlby, De heliga tecknens hemlighet, s 133. 32. Jnv 1830, i ATA. 33. E Fant, Sigurd Curman och byggnadskonsten I, s 443 f. 34. Språkband förekommer ofta i scener av detta slag ut- förda av samma glasmålningshytta. Jfr bl a Dalhem (Svk Go Bd IV, fig 207) där de bärs på liknande sätt. 35. A Andersson, Corpus vitrearum medii aevi Skandinavien, s 55 f och s 203 f. A Andersson tackas varmt för givande diskussioner om glasmålningarnas datering. 36. S B F Jansson och E Wessen, Gotlands runinskrifter I (G), s 70. Antikvarie Helmer Gustavson tackas varmt för granskning av manus. 37. De fem riksregalierna är äpplet, spiran, svärdet, nyckeln och kronan. Observera att spiran är utformad som en liljestängel och att spiran och svärdet är riktade åt resp höger och vänster på samma sätt som i senmedeltidens framställningar av Yttersta domen. Jfr F Gerke, Militia Christi, i: Kunst und Kirche NF 17 s 49- 52, och Birgit Stolt, Wortkampf. 38. Gustaf Adolf von der Osten genannt Sacken, f 1636 lands- hövding på Gotland 1689, friherre 1696, d 1716. - Elgen- stierna 5 s 563- 564. Israel Kolmodin, f 1643, superinten- dent i Visby 1692, d 1709. - (Lemke). 39. Jesper Gertsson Smitt, kallad Jesper stenhuggare, 1670 upptagen som ägare av Bottarve i Öja. R Steffen i G Arkiv 1937 s 82 och 1938 s 10. 40. Johan Hernell, f omkring 1680, d 1759, målare och trä- snidare från Växjö. Verksam i Småland, Östergötland och på Öland, mot slutet av sitt liv på Gotland. E Lundmark, Kyrklig konst efter reformationen i Gotlands fornsal, s 21. SvK Öl I: Is 125, 158, Go Is 491, 611, IV s 636, V s 79, 217, 244. 41. Petrus Dalin, f i Skällvik 1655, kyrkoherde i Rone 1693, d 1717. - (Lemke.) 42. af Ugglas, Gotlands medeltida träskulptur, s 547 daterar triumfkrucifixet i Rone till 1300-talets andra fjärdedel eller mitt. J Roosva/, Ciceronen 1950, s 156 hänför det till Vamlingbo altarskåps krets och sätter tillkomsttiden till omkring 1370. 43 . Johan Bartsch, konstnär av västtysk eller nederländsk härkomst, vid mitten av 1600-talet verksam på Gotland. Han målade bl a altartavlorna i Roma och Björke kyrkor (SvK Go Is 576, IV s 627 not 2, fig 690; den sistnämnda nu i Ala). G Svahnström, Burmeisterska huset, s 89 ff. - Bartsch har vid besöket i Rone sannolikt även målat dopfunten, prästbänken från 1661 och epitafiet. 44. 1500-talspredikstolen i Martebo flyttades 1687 från ett läge, där den sades skymma den mässande prästen, »upp med kyrkoväggen» (SvK Go Is 84). Troligen har predik- stolen från början stått på ett Kristi lekamensaltare fram- för triumfkrucifixet, så som fallet varit i Stånga (G Arkiv 2, Visby 1930, s JO f). Predikstolens vanliga placering på Gotland är ju annars på skyddshelgonets altare i långhu- sets sydöstra hörn. - jfr H F Rordam, Danske Kirkelove I, s 346. I Rone ihågkom man kyrkans skyddshelgon S Jakob med gudstjänst på S Jakobs dag ända till början av 1800-talet. - 0 Havren, Prästöden och sockenhisto- ria, s 61. - Det är därför inte osannolikt, att man först vid mitten av 1600-talet placerat predikstolen på platsen för skyddshelgonets altare. 45 . Se not 64. 46. Om skriftestolar i E Lagerlöf, Skriftestolar i gotländska kyrkor, s 47- 60. 47. Korkarlar omtalas bl a 1674 och 1766. D Gadd, Notiser och tidsbilder från senare å rhundraden, s 46. Seden med NOTER korkarlar, som tillsammans med klockaren utförde, se- nare ledde, församlingssången, har på Gotland kvarlevt till mitten av 1800-talet. 48. Johan Fredrik Engeström, f 1797 i Visby, d 1833 i Rone. Köpman vid Ronehamn. - A Kinberg, Gotländska slägter I, s 180. 49. D Gadda a, s 46 uppger att bänken i sin helhet tillkommit vid restaureringen 1913- 1915. 50. Groot, Jöran, snickaremästare, f 1684, d 1738, verksam i Visby. - Visby stadsförsamling AI: 2, C 4, ViLA. 51. Enligt stämmoprotokoll från 1755 skulle läktaren byggas av snickaren Matthias G/ömsker i Garde. Räkenskaper 1757 upptar endast utbetalningar till »snickaren Ha/berg». Ombyggnaden 1858 ombesörjes av 0 Söderström, Do- merarve i Rone, ombyggnaden 1878 av byggmästare J Pettersson. - D Gadd, a a s 43. 52. Ursprungliga stämmor: principal 8, borduna 16, flute harmonique 8, salicional 8, rörflöjt 8, octava 4. 1944 insattes octava 2 och mixtur 3 chor. Mekanisk. 53 . Detaljerad beskrivning av dopfuntscuppan i J Roosval, Dopfuntar i Statens historiska museum, s 26- 27. Date- ring av Hegvald i Steinmeister, s 67 ff, av Hegvalds posthuma verkstad i Revision I, FV 1925, s 97-104. 54. Tolkningen av dopfatets inskription efter H Kje/lin, Or- nerade mässingsfat ( dopfat), där s 219 f ger en översikt av olika tolkningsförslag. 55. Matthias Eliasson Klintberg, f 1759, kyrkoherde i Rone 1801, prost över egen församling 1812, d 1829. - (Lemke.) 56. Magnus Söderberg, f 1762, d 1834. Johan Christoffer Schiitz, inflyttad till Visby från Danzig 1702. Johan Niklas Palm, f 1812, d 1894. - Svenskt silversmide IV, s 597, 595, 599. 57. Agnes Geijer, Cappa ronense - de baldakino, i G Arkiv 1956, s 111- 116. Även i förkortad form i Lang Jaku, s 50-53. 58. Kalkens olika tillbehör beskrivs i B Stolt, Kyrklig skrud enligt svensk tradition, s 102 ff. Rone kyrka har en ovan- ligt komplett uppsättning av dylika. 59. Röcklinet, ett plagg med vid halsöppning och vida ärmar, ev utan ärmar, användes under medeltiden i Norden vid gudstjänster utanför mässan, ensamt eller som under- plagg till korkåpa. Under 1500-talet kom röcklinet att i det danska väldet ersätta mässkjortan som underplagg till mässhaken. Under 1600-talet har man i Sverige på många håll ändrat röcklin till mässkjortor genom att sy på ärmar. B Stolt a a, s 69- 75. 60. Slissing, slessing: linnevävnad från Schlesien. Se även föregående not. 61. Anna Catharina Clerkberg, g 1701 med kyrkoherden i Rone Petrus Dahlin. - (Lemke s 375.) Maria lung el !unge, f i Visby 1694, g 1719 med kyrkoherden i Rone Petrus Bah/in, d 1765. - Hallgren a a s 267. Nyberg ger fel födelseår; Lemke har ofullständiga uppgifter. 62. Orden in die pas .. . kan tolkas som på påskdagen, in die 439 RONE KYRKA paschale, eller på passionssöndagen = 5. söndagen i fas- tan, in die passionis. 63. Chris/en Skabo torde ha varit far till den Margareta Christiansdatter som nämnes på gravsten nr 7. 64. Peder Bengtson Norby, kyrkoherde i Rone 1620, d 1646; g med Margareta Christiansdatter. Thomas Pedersen Norby, kyrkoherde i Rone 1648, antog namnet Ronander, d 1673; g med Lyttegdrd Jörgensdotter, d 1701. Jacob Janson Langeland, kyrkoherde i Rone 1676- 1680, d 1680; g med Margareta Lyttegdrd Ronander, d 1695. - Lemke, s 372- 373 ; C J Hallgren, Gotländska släkter I, s 453 . 65 . Petrus Åkerman, f 1701, kyrkoherde i Rone 1741, teol dr 1772, d 1772; g med Maria Jsraelsdotter Canutia, f 1710, d 1750. - Lemke, s 376. Nyberg, s 665 uppger att Maria Canutia dog först 1791. 66. Petrus Bolin, se not 23 . Claes Lyth, f 1719, d 1790, g med Margareta Bolin, f 1727, d 1808. - F Bolling, Gotländska släkten Lyth, s 99. 67. Johan Bartsch, se not 43. 68 . Jöran Groot, se not 50. Bilaga 69. Anton Thomsson, f 1853 vid Gullgårde i Rone, sjöman, skeppstimmerman, bl a på tyska ångare, kustsergeant på tullkuttern i Ronehamn, d 1926. - A Krokstedt, Sjö- manssläkter i Rone. Manuskript i YiLA. 70. S Lindqvist, Gotlands Bildsteine 2, s 106 f, fig 476 och 477; S B F Jansson- E Wessen, Sveriges runinskrifter 11: Gotlands runinskrifter I, s 69, 70. 71. L M Halmbäck, Visby stifts kyrkklockor III, s 60 f; M Åmark, Sveriges medeltida kyrkk Iockor, s 179. Inskriften som är en leoninsk hexameter har tolkats av rektor fil dr Alf Uddhalm, Gävle; Åmark återger även äldre tolk- ningar. 72. P A Säve, Gotländska sägner 111nr280 (UUB, R 623: 3). Säves sagesman var Per Ronander från Domerarve i Rone (1791 - 1868). Sägnen om klockan som man spräckte med flit berättas även från Burs. Ibid nr 595. 73. L M Halmbäck, a a, s 61 f. Johan Biörkman, klockgjutare, verksam i Göteborg 1772- 1797. L M Halmbäck, Klockor och klockringning, s 91. Protokoll, hållet vide. o. kyrkostämma med Rone församling den 24 februari 1910 S. D. Stämman hade sammankallats för att afgifva yttrande öfver hvad tjänstgörande Arkitekten hos Kungl. Öfverinten- dentsämbetet I Tengbom uti hit remmiteradt efter uppdrag af Ämbetet afgifvet och af särskildtritningsblad åtföljd! tjänste- memorial erinrat och föreslagit beträffande Kungl. Maj:ts nådiga pröfning understäldt förslag till restaurering av Rone församlings kyrka. § 1. Röstlängden justerades och godkändes. § 2. Sedan Arkitekten I Tengboms ritning och anvisningar blifvit föredragna, beslöt stämman efter företagen pröfning, afgifva. följande yttrande: Skeppets portaler: Att de skadade kapitälen som måste er- sättas med ny sten, icke skulle få orneras å de delar, hvilkas ursprungliga ornering man nu till följd af vittring icke med säkerhet kan bestämma, utan att de nya stenarna endast gifvas de hufvudformer som fordras förr än orneringen börjar utföras, kommer enligt kyrkostämmans förmenande att blifva långt mera missprydande än de nu förvittrade delarna äro. Nog måste väl nya ornament kunna framkonstrueras, som, äfven om de icke äro kopior af de försvunna, ändock må vara att föredraga framför de klumpiga, halvt tillarbetade block, som af arkitekten föresl ås skola innefattas. Kyrko- stämman får därför framställa såsom sin önskan, att de delar, som måste ersättas med ny sten, måtte i enlighet med försla- get få orneras. -Att däremot de urtagna stenarna, som blifvit ersatta med nya, skulle tillvaratagas och förses med påskrift om hvar de haft sin plats, är nog en välmenad och pietetsfull ide, men hvilken enligt sakkunnig persons utlåtande icke i praktiken kan realiseras, enär det är otänkbart att ur en månghundraårig mur med täta pressade fogar och där bruket af ålder förstenats , lösgöra större block. Borttagandet af sådana stenar får nog ske med hacka och säkert är, att en stor del rent af kommer bort i form af pulfver. 440 Torngluggarna: Arkitekten Tengbom säger om kolonnerna här, att då inga spår finnas som visa, hur dess baser eller kapitäl varit, dessa böra gifvas mycket enkla former ; att helst varken baser eller kapitäl å dessa anbringas utan helt enkelt skaften uppställas. Häremot bör nämnas, att Rone, Stånga, Dalhems och Gothems torn äro i stort sedt hvarandra ganska lika; ännu mera likhet finnes emellan tomgluggarnas masverk och ko- lonner, hvilka delvis äro trogna kopior af hvarandra. Baserna variera något, men hafva i regel attisk form och kapitälen hafva bägarform med äppelformiga kappor. I Dalhem hafva kapitälen i tomgluggarna och gallerigluggarna precis samma form och kapitälen i Dalhems och Rone gallerier äro också hvarandra lika. Det synes ganska sannolikt att äfven kolon- nerna i tomgluggarna varit till sina detaljer lika med desamma i de tre här ofvan nämnda kyrkorna - om det icke kan till- låtas att kolonnerna i tomgluggarna få den form, de antagli- gen haft , d.v.s. lika med dem i Stånga, Dalhem etc. får stäm- man på det kraftigaste protestera emot, att dessa härliga detaljer, som uteslutande hafva estetisk betydelse, skulle blifva ersatta med endast skaften. Från en så stor stympning får stämman anhålla, att vår gamla formfulländade kyrka må blifva förskonad och att i torngluggarna må få insättas kolonner, som äro verkliga sådana och icke dylika, som sakna både hufvud och fötter. Påmurning af tornets gaj/ar. Det lär hafva varit författarens af förslagsritningens mening, att den form å tornspiran, som visas på ritningen, endast skulle gälla tills vidare, d.v.s. tills tornspiran en gång måste ombyggas, då hörnen skulle ställas midt emellan och midt öfver gafvelspetsarna. Men då spiran ännu en lång tid kan stå kvar, utan att behöfva ombyggas, anser stämman i likhet med arkitekten Tengbom att en större kostnad kan inbesparas genom att tills vidare låta tornets öfversta del vara orörd och behålla den form det nu har. Det fyrkantiga f önstret i koret. Arkitekten anser att det kan sitta kvar då det icke gör någon skada. Kyrkostämman är af helt annan åsikt. I estetiskt hän- seende måste det såväl inifrån som i synnerhet utifrån verka skadligt och oharmoniskt. Fönstret med sin simpla oregel- bundna form, synnerhet hvad dess yttre vidkommer, place- radt på denna framskjutna plats, synes utgöra ett alltför då- ligt sällskap för de öfriga, efter alla konstens regler formade fönstren. Hvad det i den inre nischen insatta hufvudet vid- kommer må, ifall vederbörande anse detsamma skola bibe- hållas på sin plats, fönstrets yttre tillmuras och en nisch bildas invändigt, hvari hufvudet kan få hafva sin plats oförändrad. För dagerns skull är fönstret obehöfligt. Stämman får derför anhålla att fönstret tillmuras. Väggmålningarna. När tiden framskridit så långt, att beslut fattas om arbetets utförande känner (redan) kyrkostämman sin plikt att hos Kungl. Vitterhets-, Hist.- och Antikvitets-akademien göra anmälan om saken för att genom af akademien utsedd sak- kunnig person få målningarna undersökta. Hvad sprickorna i hvalvet vidkommer vill stämman fritaga kyrkorådet från ansvaret, att dessa skulle uppkommit genom försummelse af vattentakets underhåll. De måste hafva upp- kommit genom sättningar och förskjutningar af skeppets murar för mycket lång tid tillbaka. Dock skall kyrkorådet låta sig angeläget vara att vattentaket behörigen underhålles. Golf i kyrkan. Kyrkostämman erkänner villigt att golf af sten i synnerhet på Gotland är att förorda, men då ett golf af sten, synnerligen här i Rone till följd af särskildt lång transport ställer sig mycket dyrt, har cement af ekonomiska skäl föreslagits. D å vederbörande anse, att golf af cement är en kyrka ovärdigt, vill stämman föreslå , att golfet i gångarna i stället lägges af trä och behandlas i likhet med hvad för golfet under bän- karna är föreslaget. Bänkarnas målning. Att bänkinredningen får sin målning upphjälpt och upp- friskad å de delar, som kunna användas och att de nya de- larna behandlas på samma sätt samt att bänkarnas inre målas i ljusare ton än deras yttre vill stämman för sin del förorda. Altartaffan och fönsterglaset. Hvad altartaflan vidkommer anser kyrkostämman i likhet med arkitekten, att den tills vidare må stå kvar på sin plats. Däremot anser stämman att altarfönstrens felande glasmål- ningar böra i likhet med förslagsritningarna kompletteras. Att sådant kompletteringsarbete kan utföras synes i Dalhems och Ardre kyrkor, där till och med konstkännare förklarat det vara mycket svårt att skilja mellan de gamla och nya mål- ningarna i samma fönster. Hvad glasfyllningen i kyrkans öfriga fönster vidkommer, får stämman på det kraftigaste framhålla , att den fortfarande vidhåller sitt förut fattade beslut, att dessa fönster förses med glasfyllningar af katedralglas i blyinfattning i enlighet med hvad i förslagsritningen visas. Här må för öfrigt påpekas, hvad i detta hänseende är föreskrifvet i »Allmänna anvis- ningar rörande kyrkobyggnader, på nådig befallning sam- manfattade af Kungl. Öfverintendentsembetet, Stockholm 1887», där det bland annat heter: )>Glasmålningens konst har under medeltiden bredt likasom ett förklaringens skimmer öfver kyrkornas inre och gör det ännu i dag öfverallt där dess alster vårdats, blifvit återställda eller ånyo kommit till an- vändning, hvilket lyckligtvis är fallet mångenstädes i främ- mande länder. Endast den förskämda smak, som finner sitt ideal i begreppen 'hvit och ljus', 'lätt och luftig', har föran- ledt deras vanhäfd och förgätande, men den nyare tiden, som ser med andra ögon, har återvunnit denna konst för kyrkans tjenst, så att numera väl knappast någon kyrka, om än aldrig så enkel, uppföres af evangeliska samfund utomlands,