...... Långlöts rkor SVERIGES KYRKOR ÖLAND RAGNHILD BOSTRÖM Långlöts kyrkor Långlöts kyrkor RUNSTENS HÄRAD, ÖLAND BAND Il: 1 Av RAGNHILD BOSTRÖM VOLYM 151 AV SVERIGES KYRKOR, KONSTHISTORISKT INVENTARIUM GRUNDAT AV SIGURD CURMAN OCH JOHNNY ROOSVAL PÅ UPPDRAG AV KUNGL. VITTERHETS HISTORIE OCH ANTIKVITETS AKADEMIEN UTGIVET AV STEN KARLING, A RMIN TUULSE OCH PER-OLOF WESTLUND Almqvist & Wiksell Stockholm 1973 UTGIVET MED ANSLAG FRÅN STATENS HUMANISTISKA FORSKNINGSRÅD Beskrivningen av Lång/öls kyrkor avslu!ades i juni 1973. Manuskriplef är granska! av S Kar/ing och A Tuulse. Excerperingen är huvudsak/igen ulförd av fö1fa11aren 1944 och komple11erad av Karin lngvarsson 1970. Översä11ningen Till engelska av bi/d1ex1er och sammanfa1111ing har ulförfs av Alberf Read. Bildmaferial, anfeckningar och excerpler förvaras i ATA. Folografer: H Gibe, S Hallgren, Wa/Ter Olsson sam! förfa11aren. UppmäTningar: S Hesselgren & S Fränne, G Gerdsiö, S Göransson, Per Olsson, J Söderberg sam! Jörfa11aren . Grafisk formgivning: Vidar Forsberg. Omslagsbilden åferger Lång/öl-madonnan, Tysk! arbe1e från 1300-talets början (s 182ff). Folo S Hallgren 1972. På omsfående sida: Runs fens härads sigill från slufef av 1500-talet efler rifning (1949) i RA . ALMQVIST & WIKSELL, UPPSALA I973 ISBN 91-7I92-l 12-5 Förord Med föreliggande volym, som är ägnad Långlöts kyrkor på Öland , inledes det andra bandet av Sveriges Kyrkors inventarisering av öns kyrkor. I förordet till den första Öland ägnade volymen, som utkom 1966, liksom i förordet till det 1972 avslutade första bandet har redogjorts för de förberedande arbeten , som inleddes redan på 1930-talet av William Anderson och Johnny Roosval. Ragnhild Boström, som på ett tidigt stadium knöts till företaget, påbörjade publiceringen och kan , sedan det första digra bandet fullbordats, nu inleda det andra. Hennes oförtrutna arbete med Ölands kyrkor har från början genomsyrats av hennes vetenskapliga må lsättning med syfte att vinna kunskap om Ölands medeltida konsthistoria. Hennes undersökningar har företagits i nära samband med Riksantikvarieämbetets arbetsuppgifter och i kontakt med aktuella restaureringsarbeten. Detta är i hög grad fallet med Långlöts kyrka. Ragnhild Boströms ingående undersökningar av murverket liksom av århundradens avlagringar under golvet har tillfört vår kunskap om kyrkans tillblivelsehistoria lik- som om den roll den spelat i bygden uppgifter av största intresse. Hennes inträngande och observationsrika undersökning måste i sin byggnadsarkeologiska akribi beteck- nas som vägledande. Det har därför ansetts motiverat att göra framställningen mera utförlig än eljest. Många av de förhållanden och problem som aktualiserats i samband med undersökningen av Långlöts kyrka berör även övriga kyrkor på ön. Behand- lingen av dessa har härigenom underlättats, varför beskrivningarna av flertalet av dessa inte torde behöva bli så utrymmeskrävande. Värdet av Ragnhild Boströms byggnadsarkeologiska undersökning förstärks av den metrologiska analys av Långlöts och andra öländska kyrkors måttförhå llanden som företagits av docenten Sölve Göransson vid Kulturgeografiska institutionen vid Uppsala universitet och som ingå r i volymen. Resultatet av Sölve Göranssons under- sökning innebär ökad kunskap om hur murmästarna under 1100- och 1200-talen arbetade , när de anlade kyrkorna. Användningen av en speciell öländsk aln om endast 47 cm kan möjligen också bevisa att en av de till namnet kända mästarna, Håkan Tanna, den sk Gärdslösamästaren , var ölänning även om han haft erfarenheter såväl från domkyrkobygget i Linköping som från Gotland . Även andra vetenskapsgrenar har tagits till hjälp . Sålunda har genom tillmötesgående från Laboratoriet för radio- aktiv datering C I 4-analyser företagits, vilka stöder den relativa kronologi , so m för- fattaren på annat sätt kommit fram till. Vetskapen härom är av värde, även om me- toden som bekant inte tillåter en mera exakt datering. Utgivarna riktar ett varmt tack till författaren som med energi, omsorg och tå lmo- dighet samt så metodiskt uppslagsrikt genomfört ännu en omfattande uppgift. Deras tack gäller även docent Sölve Göransson , ej blott för hans värdefulla bidrag till före- liggande volym utan också för det intresse varmed han länge följt fältarbetet på Öland . En rad specialister på olika områden har givit författaren sitt stöd av vilka här må nämnas docenterna Monica Rydbeck och Aron Andersson samt antikvarien Göran Tegner vid Statens Historiska Museums rnedeltidsavdelning, antikvarien Tamas Sarkåny vid Kungliga Myntkabinettet, förste antikvarien Ann Marie Franzen vid Statens Historiska Museums textilavdelning, antikvarierna Elisabeth Svärdström och Helmer Gustavson vid Runverket, fil kand Svante Nyberg vid ATA, professor Oscar Reutersvärd och arkivarie Åke Werdenfels, Lund, statsgeologen Erik Åhman vid Sveriges geologiska undersökning, domkyrkosyssloman L M Holmbäck, Visby, samt fil lie Ingeborg Wilcke-Lindqvist, Uppsala. Ett särskilt tack riktas till antikvarie Margareta Beskow vid Riksantikvarieämbetets och Arbetsmarknadsstyrelsens Ölandskontor för hennes medverkan , när det gällde att genomföra en komplette- rande grävningsundersökning i Långlöt hösten 1970, samt till fil kand Kiki Johansson för hennes utredning om Långlöts forntid. Utgivarna vänder sig också med ett tack till dem som på olika sätt deltog i restau- reringen av Långlöts kyrka och därvid på ett värdefullt sätt samarbetade med Sve- riges Kyrkor, nämligen arkitekten Gösta Gerdsiö, Kalmar, byggmästaren Per Olsson , Färjestaden, konservator Sven Wahlgren, Jönköping och deras medhjälpare. Vår tacksamhet gäller även dåvarande kyrkoadjunkten, numera kyrkoherden i Böda Bert Lundmark och framlidne kyrkovaktmästaren Martin Johansson samt dennes efter- trädare Evald Johansson. Slutligen ett tack till Sveriges Kyrkors trofasta vänner och hjälpare John Söderberg, Sören Hallgren, Ulla Behr och Karin lngvarsson, vilkas medverkan ej minst vid genomförandet av denna omfattande och komplicerade beskrivning varit värdefullare än någonsin. Stockholm i oktober 1973 Sten Karling Armin Tuulse Per-Olof Westlund Innehåll LÅNGLÖTS KYRKOR FÖRORD 5 Inledning 9 Kyrkogård 10 Gamla kyrkan 20 Byggnadshistoria 113 Kyrkans metrologi av Sölve Göransson 135 Glasmålningar 143 Kalkmålningar 144 Ristningar 148 Gamla kyrkans inredning och inventarier 148 Nya kyrkan 166 Nya kyrkans inredning och inventarier 180 NOTER 203 KÄLLOR OCH LITTERATUR 211 FÖRKORTNINGAR 214 SUMMARY 216 LÅNGLÖTS KYRKOR Öland, Kalmar län, Ölands norra mot, Runstens härad, Växjö stift, Ölands norra kontrakt, Borgholms kommun, annex till Runsten Langaloot uppräknas tidigast 1320 bland övriga öländska kyrkor (SD 888), men socknen måste ha existerat långt innan dess, att döma av bevarade rester från den äldsta stenkyrkan på platsen (se Gamla kyrkan). Kyrkan är av allt att döma belägen på norra delen av ett gravfält som använts från 200- 300-talen f Kr och ända till 1000-talets slut. De senaste årens ut- grävningar av gravfältet vid Folkeslunda, ca l km söder om kyrkan , visar nämligen att hela den grusås, på vilken både kyrkan , f d prästgården och Folkes- lunda gravfält är belägna, har använts som bygrav- fält sedan lång tid tillbaka. 1 Vid schaktningsarbeten för kyrkans pannrum år 1937 påträffades två sten- satta gravar orienterade i norr- söder, och i tall- dungen strax norr om kyrkogården ligger en häll- kista, förmodligen från äldre järnålder.2 - En be- römd fornborg från folkvandringstid , lsmantorps borg, ligger i socknens västligaste del. Andra fynd talar också om tidig bebyggelse i Långlöt. Vid prästgården påträffades i början av 1800-talet bl a ett hängsmycke, imiterande ett ara- biskt mynt från 1000-talets slut- 1100-talets bör- jan. Kyrkan är dock ej byggd i direkt anslutning till någon by utan på östra land borgen halvvägs mellan Folkeslunda och Långlöts byar; den senare är dock socknens största by och möjligen uppkallad efter kyrkan, ty byns medeltida (och nuvarande) läge har föregåtts av ett äldre läge på Östra åsen, en dryg kilometer närmare stranden .3 Det äldsta i kyrkan funna myntet dateras till 1080-talet (se nedan s 164). Det påträffades under golvet i östtornet, som nedan dateras till slutet av 1100-talet eller omkring år 1200, och kan därför förmodas vara tappat eller nedlagt före stenkyrkans tid . Till 1000-talet kan också några nyfunna frag- ment med runstensornamentik dateras (jfr nedan samt fig 5 a, b). Långlöts kyrka uppräknas bland dem som erhöll reliker av Erik den helige (t 1160) och kallas då Långalöth (Ahlqvist 2: 1 s 208- 209, not 1). På en gravsten från 1335 (fig 181) kallas socknen Langolot, medan namnformen Longalot finns belagd 1346 (SD 4118). Under hela medeltiden och till 1500-talets mitt var Långlöt ett självständigt pastorat. Gustav Vasa lade socknen under Runsten 1545, dit det hörde till 1585. Därefter blev Långlöt åter självständigt och förblev så ända till 1917, då det än en gång sam- manslogs med Runsten . En berömd folkvisa om Valdemar Atterdag och Liten Karin , Långlötevisan,4 har diktats i socknen på 1300-talet: I Långlöte by är den fagraste by för femton stolta möjar, de bo däruti, För lindar och ekar i lunden den gröna . .. I nyckelhå iet till en av kyrkans ingångar, troligen långhusets sydportal (Si fig 19, fig 36 ff) , fann man 1823 en papperslapp (fig 2) med en förskrivelse till djävulen , skriven med blod. 5 N u i SHM (och Ekmans sam!). Fig I. Madonnabild av ek, tyskt arbete från 1300-ta lets början (se även omslaget sa mt fig 206 f). Foto H Hultgren 1962. The Virgin , oak figure, early 14th century German work (see also the cover and Jig 206/). 9 LÅNGLÖTS KYRKOR Kolerakyrkogård Omkring 700 m ONO om kyrkan ligger en tre- sidig åker, tillhörig prästgården . Den skall enligt traditionen ha använts som kolera- eller pestkyrko- gård så långt tillbaka i tiden att östra landsvägen följde den s k Åsen, belägen ännu närmare Öster- sjön än den nuvarande. Kyrkogård Kyrkogård, ingångar Kyrkogården har i dag samma utsträckning som i slutet av 1600-talet (fig 3; jfr fig 4). Den hägnas på tre sidor av en tämligen låg men bred kalkstens- mur utan bruk, medan den fjärde sidan, i öster, består av en låg terrassmur. - Se även not 86 c. Ingångarna i väster, sydväst och norr består av dubbla järngrindar mellan murade stolpar, de västra av tuktad grå, fogstruken kalksten, de övriga av spritputsad kalksten. Invid den västra ingången är en klivstätta, formad av i muren inskjutna, långa Fig 2. Papperslapp med en förskrivning till djävulen, skriven med blod. SHM. - Funnen 1823 i nyckelhålet till en av kyrkans portaler. Foto H Anderson 1930, ATA. Contract with the devil, written in blood, found in 1823 in the keyhole oj one oj the church doors. Now in the Museum of Na- tional Antiquities. Prästgård Söder om kyrkan ligger f d prästgården, vars manbyggnad uppfördes 1839, flygeln 1844.6 På gårdsplanen restes 1962 en minnessten över konst- nären Ivan Hoflund (1887-1948), utförd av skulp- törerna Ivar Johnsson och Arvid Källström. Hoflund växte upp i prästgården, där fadern var komminister 1890-1916. - Under krigshändelserna 1677 lades alla prästgårdens hus i aska; Ahlqvist uppger att »sätesbyggnaden är gammal, men ladu- gårdshusen uppsatte under sednare åren» (2: l , s 235; jfr fig 189). Landsvägsallen 1825 beslöt man att plantera träd utmed landsvägen: »Träd plantering företages i höst wid allmänna Landsvägen inom Socknen, af de derintill an- gränsande Byar, och så wida det lyckas, deltager hela församlingen deruti, att en allee kan blifwa genom hela Socknen» (st prot 1825). Ett par år senare hade den nya planteringen »blifwit till fullo werkstäld» (st prot 31 /5 1827), och än i dag kantas landsvägen genom socknen av lummiga träd. och smala flisor (fig 51). I sydöst för en liten järn- grind till den forna prästgården, medan två små trägrindar leder till kyrkans ekonomibyggnad nordöst. I början av 1800-talet var muren högre än nu och hade träportar under sadeltak i norr och söder (fig 187, 189), reparerade eller helt nygjorda 1740 (räk; jfr st prot 1739). 1819 beslöt man att göra nya, smärre luckor i norr och söder, samt »en ny kyrko- port ... emot wästra kyrko-dörren» (st prot). Jfr Löfgrens bilder (fig 187, 189). 10 i Fig 3. Kyrkan och kyrkogården år 1683. Detalj av karta. LMS. - Bilden av kyrkan är endast ett karttecken, medan kyrkogårdens utsträckning återger verkligheten. The church and churchyard in 1683. Detail oja map. The picture oj the church is a map symbol only, while the extent of the churchyard is given correctly. Fig 4. Situationsplan. Uppm, skala 1: 2 000, J Söderberg 1972. General plan, 1: 2 000. 1. The church. 2. The former vicarage. 3. Old peop/e's home (former school). 4. A well. 5. An outhouse. 'L- 1 KYRKA 2 F. D. PRASTGÅRD 3 PENS ION. HEM F.D. SKOLA 4 BRUNN 5 BOD SITU AT IO NSP LAN M.10 0 50 +OM.. in!iilllll I I 11 LÅNGLÖ TS KYRKOR a b c Fig 5 a- b. Två fragment av en sten med runstensorna mentik, ej tidigare känd. - c. Hörnet av en gravs ten från 1393, jfr fig J82, 183 . Samtliga påträffade 1970 under markytan utanför långhusets sydvästra del. Foto R Bost röm 1970. a- b. Two fragments of a slone with runic ornamen/ation, 110 / known earlier. c. Corner of a graveslone daling from 1393 (cf Jigs 182, 183). All found in 1970 below ground leve/ oulside the SWparl of the nare. Fig 6. T h. Gravsten från Pehr Sta rks fa miljegrav, 1600-ta lets a nd ra hälft (se även fi g 82: 4). Teckning av S Swenander i Frigelianska sam l, KLB. Foto SHM 1972 . Right . Slab f rom Pehr Stark 's family grave, second ha/f of 17/h century (see a/so Jig 82: 4). Dra wing. Kyrkogården lutar mot öster. Före 1890-ta let 160 cm under pumpen. Gamla sockenbor har sluttade den ännu starkare ä n nu, vilket tydligt berättat att kyrkogårdens östra del tidigare låg så framgår av Löfgrens teckning från 1823 (fig 187). lågt i förhållande till den västra att personer stående U nder 1800-talets sista decennium (1895, 1897) på kyrkbacken endast såg hatten av prästen när han togs emellertid jord från gravområdets västra del gick mot kyrkan från den lilla prästgårdsgrinden. och användes till att höja östra delen. Även på Kyrkans gångar försågs 1970 med belysnings- 1920-ta let gjordes liknande nivåförändringa r, vilka sto l pa r och belades 1971 med kalkstensflis. - bl a medförde att å ena sidan ä ldre gravar i väster Omkring 25 cm under markytan påträffades söder nu ligger alltför nära markytan, medan å andra om lå nghuset 1969 ett ca 5 cm tjockt byggnads- sidan östra kormurens grundsockel befinner sig lage r, av allt att döma från ombyggnaden 1795- omkring 70- 80 cm under markytan. Resultatet av 1796 (se nä rmare nedan) . Brukslagret upphörde utjämningsarbetena kan också utläsas däri att den söder om koret , motsvarande platsen för den syd- nedan beskrivna brunnens ursprungliga kar ligger liga sakri sti a (nr 2), som stod kva r ända till 1855. 12 13 LÅNGLÖTS KYRKOR Fig 7. Gravstenar från 1800-talets mitt i kyrkogårdens sydväs tra del , enligt tradi- tionen tillverkade av en stenhuggare i socknen. Foto R Boström 1972. Mid-19th cenlury grai·estones in the SW part oj lhe churchyard, made, according lo lradilion, by a local craflsman. Träd på kyrkogården En stor ask växte utanför korets södra sida, synlig på I 600-talets teckningar (fig I 3, 14) . Avläggare efter den fanns kvar ännu för ett par decennier sedan. Vid dess fot låg Pehr Starks gravsten (fig 6, se nedan). - Ahlqvist skriver omkring I 820: »På kyrkogården finnes några sköna löfträd , som gifva ett dystert och imponerande intryck» (Saml III, s 76). I 823 beslöt man att plantera träd på kyrko- gården, askar vid norra sidan samt rönn eller oxel västra sidan, »på det sätt att hwarje Byelag deri tager del , sätter ett litet staket omkring hwarje planteradt träd, och sedermera underhåller träden , medelst planterande af nya , i fall några skulle dö ut» (st prot 28/5 1823). Sten med runstensornamentik Två fragment av röd kalksten påträffades 1970 omkring 50 cm under markytan och ca 5 m utanför lå nghusets södra mur. 7 De orneras med slingor i runstensstil (fig 5 a , b ). Datering: 1000-talet.8 Stenen är ej tidigare känd. Möjligen har den utgjort kanten av en gavelhäll till en sk Eskilstunakista9• Ytan är ganska nött. Kanske har stenen under någon tid legat som trampflisa utanför en av sydportalerna, (B) eller (S), se nedan. Mått : 38 x 22 x I 0 cm resp 49 x 50 x 9 cm. Enligt traditionen skulle den stora stenhäll som ligger i västra kyrkogårdsingå ngen vara försedd med en runinskrift på den nedåtvända sidan, men vid en undersökning av stenen I 969 konstaterades att så ej är fallet; stenens frå nsida är en helt obe- handlad råsten. Gravstenar på kyrkogården Tre medeltida gravstenar (fig I78, 18 l ff) , varav nu endast några fragment återstå r, har visserligen under någon tid legat på kyrkogården , men på 14 grund av att de ursprungligen tillhörde gravar i det medeltida koret (fig 82: 1-3) behandlas de nedan i kap Inredning, avsnittet Gravminnen. Ett stenfragment (fig 155), som av Billow (Snabb- inv) samt efter honom av Håkansson (nr 492) och Gardell (Il, s 48) betecknats som en lockhäll från 1100-talet, utgör i själva verket en del av en fönster- botten och beskrivs nedan (Byggnadshistoria, period VI). Följande gravhällar har också från början legat inne i kyrkan , men intar nu dominerande platser på kyrkogårdens södra sida: 1. Av grå kalksten, svårt skadad. Mitten av stenen upptas av en kalk, omgiven av 3 +3 stjärnor samt namnet på två präster i versaler: JOHANNES PETR!10 samt CARL BRODDSSON11 PASTORES. Upptill och nedtill två kartuscher. I den övre: LÄRARENA / SKOLA: LYSA: [s]Å: soM HIMELNS : SKEN : / ocH : THE : SOM : MÅNGA : UNDERW l/ SA : TIL : RÄ[TT]- FÄRDIGHET : SÅSO I STIERNOR : I EW!GHET : DAN : 12 : - I den nedre kartuschen FÖDD 1693 / DÖD 1754. I hörnen sexbladiga rosetter. Mått: 192 x 138 x 8 cm. Enligt Håkansson (nr 506) var stenen ursprungligen lagd över en grav, i vilken kyrko- herden Johannes Petri späda döttrar vilade (tro- ligen belägen så som anges i fig 82: 3). Årtalet I 602 samt dagen, »den 21 Julii», var läsliga vid Frigelius' besök i Långlöt 1750. 2. Av grå- och rödspräcklig kalksten , med järn- ringar i hörnen. Mycket skadad, helt oläslig, över överinspektoren Pehr Stark, t 1709, hans hustru Wendela von Campenhausen samt deras fyra små barn, döda mellan 1654 och 1665.12 Stenen avbilda- des, sedan den flyttats ut ur kyrkan (fig 6) .13 Mitt- fältet på den rikt skulpterade stenen upptogs av makarnas båda vapen och initialer, P .S.W.V.C. H.S. inom en lagerkrans och broskornamentik (j fr även fig 222). Stenens kortändar upptogs av rektangu- lära inskriftsfält omramade av beslags- och brosk- ornamentik samt nedhängande fruktknippen. I det nedre inskriftsfältet var de båda makarnas namn inhuggna samt en lång förteckning på Pehr Starks många ämbeten. Även de avlidna små bar- nens namn räknades upp : Marta Vendela, t 26/6 1654, Peter Julius, t 4/2 1657, Lorents, t i okt 1663 samt Hermanna Christina, t 10/6 1665. I det övre fältet citat ur Psalm 116: 7- 9: » War nu KYRKOGÅRD åter til fridz mijn siäl / ty HERREN gör tigh gott. Ty tu haffuer vthtaghet mina siäl vthu dödhenom / mijn öghon ifrå tårar / min foot ifrå fall. Jag wil wandra för HERRANOM / vthi the leffuandes ]ande». Kantskriften upptogs av ett citat ur Fil 3: 20, 21 : »Men vårt vmgengelse är j himmelen / tädhan wij ock wår skröpligha lekamen skal förklara. På thet han skal göra honom lijk medh sinom förklaradhe lekamen aff then krafft / ther han medh förmå sigh all ting vnderleggia». De båda bibelcitaten är häm- tade ur 1622 års bibelöversättning. - I hörnen ke- rubhuvuden. Redan 1653 erhöll familjen gravplatsen i koret, Fig 8. Baksidan till gravsten nr 3, över f d dykeriinspektoren L P Wadsten, t l 845, och hans hust ru. Grå kalksten. Foto R Boström l 972. Rear side of grm·eslone no 3, in memory of a form er dicing inspec/or, L P Wadsten, t 1845, and his wife. Crey limestone. 15 LÅNGLÖTS KYRKOR Fig 9 a- b. Gravsten nr 5, över Olof Olofsson , t 1815, och hans hustru . Fram- och baksida. Grå kalksten . Foto R Boström 1972. a- b. Gravestone 110. 5, in memory oj Olof Olofsson, t 1815, and his w1fe. Front and rear sides. Grey limestone. men sannolikt utfördes inte stenen förrän tidigast 1674 (not I 2). Mått: 262 x 183 x 19 cm. - Håkansson nr 502. Stenen låg ursprungligen över en stor gravkam- mare i Gamla kyrkans kor (fig 82: 4), men flyttades ut på kyrkogården 1795 i samband med den stora ombyggnaden. Som redan nämnts, låg den länge vid foten av en stor ask som finns avbi ldad redan på 1600-talsteckningarna (fig 13 och 14). På grund av att marken omkring trädet höjdes av det väldiga trädets rötter, bröts gravstenen småningom sönder mot det ojämna underlaget, varefter frostspräng- ning fullbordade förstörelsen. I851 och senare uppgavs stenen ligga »sönderslagen öfver Prostin- nan Schmidts14 graf» (Domkap). På kyrkogårdens sydvästra del lägger man märke till flera vackra, resta stenar från 1800-talets mitt, i empirestil (fig 7 ff), av huggen och delvis slipad kalksten, enligt traditionen tillverkade av en sten- huggare i socknen. Karakteristiskt för dem alla är den omsorgsfulla stenbehandlingen, utsmyck- ningens mycket låga, plana relief samt inskrifternas prydliga bokstäver i antikvaversaler. Stenarnas nu- varande placering är inte den ursprungliga. De be- skrivs från väster till öster: 3. Av grå kalksten, över f d dykeriinspektoren Lars Peter Wadsten, f 1765, t 1845, och hans hustru Juliana, f 1765, t 1834. Stenen har trepass- formad avslutning upptill. Kanten markeras på framsidan med en smal vulst. Nedtill »ES 52 V 9». 16 På baksidan (fig 8) ett latinskt kors i nedsänkt fält , däröver IHS. Höjd 108 cm. - Wadsten var son till den kände provincialmålaren And G Wadsten i Gärdslösa (SvK Öl I: 3, s 269; Palm 1970a, s 85). 4. Av spräcklig kalksten, över Anders Jonsson, f 1784, t 1847, och hans hustru Anna Beata Lars- dotter, f 1794. Hennes dödsår saknas på stenen, varav man kan sluta att det är hon som har beställt stenen vid mannens frånfälle. Inskriftsfältet omges av ett par kolonner med höga postament i hög re- lief. Över dem dödsemblem. Det halvcirkelformade överstycket, som har betydligt kortare diameter än stenens hela bredd, pryds med en halv, strålande sol. Nederst ett citat ur Upp 14: 13 : »Salige· äro · de · döde · / som · i · Herranom · dö». På baksidan ett latinskt kors, däröver IHS (jfr fig 8). Höjd 114 cm. 5. Av grå kalksten, över Olof Olofsson från Fol- keslunda, f 1749, t 1815, och hans hustru Karin Olofsdotter, f 1761 , t 1846 (fig 9a-b). Stenens ver- tikala långsidor är huggna i form av förkroppade kolonner, som avslutas upptill av fyrsidiga bild- ningar, på framsidan prydda med en urtavla och ett kors samt krönta av små kors av smidesjärn (det ena bevarat). Upptill ett halvcirkelformat krön med kortare diameter än stenens hela bredd och prytt av en strålande sol. Därunder »PS B. 492. 11. W». Hu- vudtexten upptas på vanligt sätt av de dödas namn och data. Nederst ett citat ur Upp 14: 13: SALIGE ÄRO DE / SOM 1 HERRA/ NOM DÖ. På baksidan ett la- tinskt kors i låg relief, omgivet av ett ankare och ett hjärta , däröver inskriften »ICS» ( = lesus Christus Salvator?). Underst »ÅR 1847». Höjd 99 cm. 6. Av grå kalksten , över förre bonden Pär Pärs- son i Långlöt, f 1760, t 1843, och hans hustru Carin Franzdotter, f 1759, t 1841. Stenen har samma form som nr 4, 7 och 10. De tre första orden i in- skriften, HÄR UNDER HVILAR, följer överstyckets kant i en båge. Nederst: »IOBS B 16 C. 22 W». Baksidan är utformad snarlik fig 8. Höjd 79 cm. 7. Av grå kalksten , över bonden Nills Olsson i Folkeslunda, f 1784, t 1840. Stenen har samma form som nr 4, 6 och 10. Nederst: »UPPB 14.13 V». På baksidan ett kors, likt det i fig 8 avbildade, där- över ICGS ( = Iesus Christus Guds Son?). Höjd 97 cm. 8. Av grå kalksten, över Lars Ankarhuldt från KYRKOGÅRD Björkerum, f 1795, t 1884, och hans maka, Stina Nilsdotter, f 1792, t 1857. Stenen (den mellersta i fig 7) har formen av en rektangel som upptill över- går direkt i en halvcirkel. Inskriftsfältet är ned- sänkt i stenen, som är intappad i en rektangulär, profilerad sockel. Nederst: »Uppen: B: 21 C: 4 v/ S. PS B. N°. 105. v. 5». Helt slät baksida utan in- skrift. Total höjd 115 cm. 9. Av rödspräcklig kalksten med grön ådring, över »himmansegarem> Lars Pehrsson från Björke- rum, f 1774, t 1858, och hans maka Maja Anders- dotter, f 1777, t 1849. Stenen liknar nr 8 (fig 7, längst t h). Nederst: »Es: B: 35 C: 10 V.». Total höjd 154 cm. 10. Av grå kalksten, över Cicilia Ionsdotter, f 1805, t 1845, hustru till bonden löns Olsson i Långlöt. Stenen liknar nr 4, 6 och 7. Inskriften bör- jar på det halvrunda överstycket på samma sätt som på sten nr 6. Under den dödas namn och data »Es: 57 V:2 Sv Ps B 477 V 6», därunder bilden av en likkista inom rektangulärt fält. Baksidan liknar i detalj nr 7. Höjd 82 cm. 11. Av röd, spräcklig kalksten , över vice pastorn och nådårspredikanten Wilhelm Ringberg, f 1826, t 1851 (not 134). Stenen har samma form som nr 8 och 9. Nederst: »Philipp. 1: 21. V. Sv. Ps. B. 480». Sockeln har karnissvängd profil. Total höjd 136 cm. 12. Innanför västra grinden ligger den sk Kvis- torpgraven över Martin Persson, t 1971 , och hans familj, med en gravvård i form av det hus i vilket de avlidna hade bott (fig lOa- b). Ursprungligen var den utförd i cement och själva graven hade formen av en trädgård. Den ersattes för ett tiotal år sedan av den nuvarande, av granit, egenhändigt huggen av Martin Persson (Palm 1970 a, s 105 f). I början av 1800-talet var ett tämligen stort antal träkors resta på kyrkogårdens södra del (fig 187). En gravsten samt två fragment av dylika är inlagda som trappstenar vid flygeln till den forna prästgården, söder om kyrkan: 13. Av grå kalksten, en hel sten utan inskrift. I mitten ett stavkors upp- stigande ur en kulle, i vilken en korsmärkt triangel är inskriven. Runt kanterna dubbla linjer, allt i konturristning. Mått: 194 x 109 x 15 cm. 1500- eller 1600-talet? - 14-15. Två fragment, båda kant- stycken med en rand inristad 12 cm från kanten. 2 - 735180 Långlöts kyrkor 17 LÅNGLÖTS KYRKOR 18 Fig 10 a-b. Den sk Kvistorpgraven dess ursprungliga (a) och nuvarande (b) skick. Foto L M Holmbäck 1951 resp R Boström 1972. a-b. The so-ca/led Kvistorp Grave in its original (a) and present (b) condition. Det ena utgör ett hörn med en i ristning utförd tulpan. 1600-talet? 16-27. Flera gravstenar är utspridda i socknen, dels några av allt att döma medeltida stenar (Hå- kansson nr 493, 494, 495, 510), dels gravhällar av yngre datum (Håkansson nr 499, 504, 508, 509, 511, 513-515). - Den av Håkansson med nr 503 betecknade gravstenen uppges komma från Sandby kyrkogård. - Ingen fullständig inventering av gravstenarna ute i socknen har företagits.15 Brunnar Öster om kyrkan är en brunn med ett kallmurat kalkstenskar (fig 4: 4), täckt av en stor, röd kalk- stenshäll med ett fyrkantigt hål i mitten, i vilket en pump är insatt. Före kyrkogårdens förhöjning, som här uppgår till ca 160 cm, låg ett trälock över brunnshålet och några ännu bevarade trappsteg Fig 11. Solvisare av kalksten, 1854. Foto S Hallgren 1972_ Limestone sun-dia/, 1854. förde från den forna markytan ned till vattnet, som nu befinner sig omkring 210 cm under den om- givande kyrkogårdens yta. På 1700-talet begagnades källan för brunns- drickning av traktens befolkning. Att den även betraktades som offerkälla framgår av att man då den rensades år 1719, fann 18 öre i den vilka lades i fattigbössan (räk).16 Linne nämner tom två brunnar 1741, den andra belägen i ängen utan- för kyrkogården och ännu bevarad. Solvisare På kyrkogården, söder om kyrkan, står en sol- visare av röd, slipad kalksten, bestående av ett balusterformat skaft med kvadratisk fot (fig 11) . På den likaledes kvadratiska visartavlan inskriften: År MDCCCLIV. Höjd 70,5 cm. - En äldre sol- visare har stått på kyrkogården. J 732 betalades nämligen arbetslön för timstensstocken (räk). Den äldsta kända solvisaren (fig 40) i den igen- murade senromanska sydportalen beskrivs nedan. Fattigbössa Utanför västra kyrkogårdsgrinden står en fattig- stock av ek (fig 12), försedd med en sparbössa av järn och en tavla med modern inskrift. Troligen identisk med den fattigstock, som anskaffades 1764 (räk). Restaurerad 1970. En äldre fattigbössa omtalas 1748 och var då alldeles »afruten». Den skulle därför ersättas med en ny. Benhus Ett benhus uppmurades 1766 (räk) i enlighet med beslut, fattade 1753 och 1765 (st prot). Troligen KYRKOGÅRD Fig 12. Fattigbössa, troligen från 1764, utanför västra kyrko- gårdsgrinden. Foto S Hallgren 1972. Poor-box, dating probably from 1764, outside the W church- yard gate. låg det på kyrkogården, men uppgifter saknas om dess belägenhet. Man kan också tänka sig, att det sk kornhuset (se nedan) har ändrats om till benhus. 19 LÅNGLÖTS GAMLA KYRKA Plan Den gamla kyrkan, varav stora delar raserades vid en stor ombyggnad 1795-1796, kan tämligen väl rekonstrueras, dels med hjälp av bevarade delar (fig 16 ff), dels med stöd av äldre avbildningar (fig 13 ff) och arkivaliska uppgifter. Det är framför allt tack vare en genomgripande restaurering (1969- 1970, se Nya kyrkan), som kyrkans komplicerade byggnadshistoria nu kan klarläggas. Kyrkan bestod intill 1795 av ett romanskt lång- hus. Öster därom och skild från långhuset genom tydliga skarvar låg en tillbyggnad från senromansk tid, här kallad långhusförlängningen. En profan övervåning från samma tid, här även kallad lång- husvinden, sträckte sig över långhuset och dess östliga förlängning. I kyrkans längdaxel, såväl i väster som i öster, reste sig två torn, båda från romansk tid, men sinsemellan av olika ålder och utseende. Kyrkan var med andra ord en regelrätt klövsadelskyrka.17 Östtornets bottenvåning in- rymde koret. Vid dess södra sida låg en sakristia (nr 2), ombyggd 1728-1730. I nordväst, vid lång- husets nordmur, låg en materialbod, även kallad kornhus, av okänd ålder, möjligen medeltida, men knappast yngre än 1600-talet. Fig 13. Kyrkan från söder 1634. Teckning (stark förstoring) av J H Rhezelius, KB. The church from S, 1634. Drawing (greatly enlarged). 20 KORT PRESENTATION • ' \ . •t:- ·""- ·"" Fig 14. Kyrkan från sydväst 1673. Teckning av P Törnewall, UUB. The church from SW, 1673. Drawing. Material, exteriör Murarna var på vanligt sätt uppförda av kalksten i skalmursteknik. Sockel saknas, men hela kyrkan har en sula (västtornet två) utmed murens utsida. Under östgaveln utskjuter en kant av huggen sten, som liknar en sockel med rätvinklig profil (fig 89). Under spritputs av yngre datum var yttermurarna överdragna av några lager vitkalkad puts. Den ursprungliga murbehandlingen av kyrkans olika delar beskrivs nedan i resp avsnitt. Som redan har framhållits ovan (se Kyrkogård), sluttade kyrkogården mot öster betydligt brantare i äldre tider än nu. I beskrivningen av Nya kyrkan (i vilken stora delar av den medeltida byggnaden ingår) uppges att östgaveln nu ligger inte mindre än ca 150 cm lägre än den västra. När det gäller den medeltida klövsadelskyrkan var nivåskillnaden ännu större, ca 220 cm. Man får nämligen lägga till ytterligare 70-80 cm, d v s lika mycket som öst- gavelns sockelartade kant nu ligger under markytan (fig 23, 26). 21 LÅNGLÖTS GAMLA KYRKA Tre rundbågiga portaler förde in i kyrkan. Huvudingången i långhusets västra del hade i tre- klöverform utskuret tympanon (fig 13 ff, 39, 187). De båda andra portalerna var mindre. Den ena förde in i västtornet (fig 14 f), den andra i koret/ östtornet (fig 92 ff). Den sistnämnda är på alla äldre avbildningar dold bakom sakristia 2. Kyrkorummet hade i söder och öster fyra fönster av olika format och ålder. Av dem var ett stick- bågigt, de övriga rundbågiga. I koret har funnits medeltida glasmålningar (se Glasmålningar). Väst- tornets bottenvåning hade på södra sidan ett litet fyrsidigt fönster, och högre upp i samma mur satt en smal, rundbågig glugg (fig 54), vilken under en lång period endast var synlig utifrån. Sakristians fönster var raktäckta, ett i väster och ett i söder (samt möjligen även ett i öster). Kolonnettöpp- ningar i västtornets överdel visar ännu klockornas plats (fig 51, 59, 62 ff). Östtornets översta våning hade troligen manshöga skottöppningar (fig 13, 15), medan långhusets profanvåning upplystes av två olika ljusöppningar i söder (fig 13 ff). Yttertak Ursprungligen torde yttertaken ha varit täckta på vanligt sätt med tjärad ekspån. I början av 1700- talet utbyttes spånen mot tegel, och »rödt tegeltak på k n och tornen» präglade fortfarande exteriören på 1770-talet, enligt en karta från denna tid,18 och av allt att döma var det samma material på taken ända till den stora ombyggnaden 1795-1796 (se nedan). Det fina samspelet mellan de olika bygg- nadsdelarnas sadeltak bör framhållas (fig 13 ff): dels var de båda torntaken ställda i vinkel mot var- andra, dels sträckte sig västtornets och de små utbyggnadernas sadeltak vinkelrätt i förhållande till långhusets och östtornets yttertak. Bindarbjälkar av ek (fig 77 f), av längden att döma härstammande från östtornet (eller möjligen från det äldsta långhusets takstol , senare övertagna av den profana övervåningens takstol), påträffades 1969, sekundärt använda i korets golv från 1795. Deras urtag visar att takstolen varit kryssad (fig 78 k). Några flata virken av ek (fig 78 g, i), också återanvända som reglar i korgolvet 1795, har kanske utgjort styrplankor i takstolen, att döma av urtag på ena sidan. Bland korgolvets reglar kunde man även identifiera delar av sekundärt använda hammarband. Se vidare avsnitten Väst- tornet samt Långhusvinden. Västtornets medeltida takstol är bevarad och gör fortfarande tjänst (fig 25, 79 f, 192 f). Den är också kryssad och beskrivs närmare nedan (se Västtorn). Av långhusets takstol har endast obe- tydliga spår påträffats, men troligen vilar även en del av det nuvarande långhusgolvet på reglar, gjorda 1795 av medeltida bindarbjälkar. Detta golv be- rördes emellertid inte av restaureringen 1969-1970 och endast en obetydlig del av det var då möjlig att undersöka från korsidan (se Nya kyrkan). Interiör Arkivalierna har endast knapphändiga upplys- ningar att ge om interiören, men i en redogörelse för reparationer år 1649 får vi bl a veta, att kyrkan detta år målades »på fyra hualff medh wäggierne dherunder» (Om reparation 1649). Avtryck och andra valvspår har visat att det var kryssvalv (jfr uppmätningen fig 193 samt rekonstruktionerna fig 149). Tre av dem hörde till långhuset och den med detta sammanbyggda långhusförlängningen, medan det fjärde valvet, som troligen var något högre, hörde till koret i östtornets bottenvåning. Triumfbågen var av allt att döma vid och hög i slutet av 1700-talet. Om den var rund- eller spets- bågig, framgår inte av arkivalierna, men troligen var den spetsbågig (fig 154). »Östra bogen hwarpå östra Tornet hwilar» omtalas 1794 (st prot), grunden till dess vederlagsmurar påträffades 1969 (fig 17, 47 f, 82, 116 f). Det finns fog för antagandet, att triumfbågen i östtornet under någon tid varit tvådelad (se fig 149, 153 samt Byggnadshistoria, period V). Västtornet öppnade sig mot långhuset genom en rundbåge med samma kontur som botten- våningens (vapenhusets) tunnvalv och övergick omärkligt i detta. Valvsystemet framgår av fig 57, 149. Innerväggarna var putsade och vitkalkade i flera omgångar (se nedan Byggnadsbeskrivning, Lång- huset). Kalkmålning från olika tider och på olika putsskikt har påträffats och ski ldras närmare i ett särskilt kapitel. Den nyss nämnda målningen från 1649 (fig 109) synes ha präglat kyrkans interiör intill ombyggnaden 1795. Den bestod framför allt 22 KORT PRESENTATION Fig 15. Kyrkan från sydväst och nordost 1750. Teckning av P Frigelius, KLB. The church from SW and N E, 1750. Drawing. L av vegetativa ornament (tulpan- och akantusmål- ning) i rött, grått och svart samt markering i svart av fönstrens innersmygar mm. I slutet av 1700-talet tycks golvet i hela kyrkan ha varit täckt med kalkstensflisor och enstaka grav- stenar. Även sakristia nr 2 hade då golv av kalksten. I långhuset (i varje fall den närmast triumfbågen belägna del som kunde undersökas 1969) låg golvet omkring 50 cm under det nuvarande, medan korets västra del, ovanligt nog, låg omkring 10 cm lägre, beroende på terrängförhållandena. Om ett lågt trappsteg före 1795 skilde koret från den väster därom belägna delen (fig 154) eller om golvet lutade något mot öster, kan nu ej avgöras (jfr nedan). Altaret framhävdes genom ett podium. - Korets många olika golvnivåer, som i hög grad belyser kyrkans byggnadshistoria, skildras ingående nedan (se fig 119 samt avsnittet Östtornet [kor nr 2], interiör). 23 Fig 16. Långlöts nya kyrka från sydöst, med den medeltida klövsadelskyrkans viktigaste delar inritade (jfr fig 13-15 samt 17). R Boström 1972. Lång/ät Church from SE, with the most important parts oj the medieral "pack- saddle church" added (ejJigs 13- 15 and 17). Fig 17. Plan av den medel- tida klövsadelskyrkan i fullt utbyggt skick omedel- bart före ombyggnaden 1795- 1796. Rekonstruktion, skala 1 : 300, R Boström & J Söderberg 1972. Plan oj the medieval "pack- saddle" church when completed, immediately before the rebuilding oj the church 1795- 1796. Re- construction, scale 1 : 300. 24 Byggnadsbeskrivning För att förenkla identifieringen har viktigare bygg- nadsdetaljer, fr a fönster- och dörröppningar, mur- skarvar mm, försetts med bokstavsbeteckningar (se schema jig 18- 21) . Långhuset Det äldsta kända långhuset ingår i den nuvarande kyrkans sydvästra del (fig 16 ff, 28 ff) . Längden var 12,15 m. Det sydöstra hörnet (C 1) var 1969 synligt som en tydlig stötfog, belägen en knapp meter öster om den nuvarande sydportalen (Å) och slutade 72 cm under takfoten. Däröver har mur- verket en helt annan karaktär (se nedan avsnitten Långhusvinden samt Ombyggnaden 1795- 1796). Även långhusets nordvästra hörn (C 3), såväl det yttre som det inre, kom fram under putsen 1969 (fig 18, 53). Långhusets yttre och inre bredd kan därför beräknas till 7,85 resp 5,45 m. Till planen var det alltså en ganska smal byggnad och endast omkring It kvadrat lång (fig 17, 22). Även långhusmurens ursprungliga höjd kan anges tämligen exakt. 1969 återfanns nämligen den västligaste takstolen, av ek, på södra sidan. Den var på vanligt sätt infälld i gavelns utsida, 60 cm under den nuvarande takfoten (fig 133). Avtrycket visar måtten: längd 98 cm, genomskärning 18 x 19 cm. Virkets ålder har genom en C 14-analys19 bestämts till 970 ± 100 år, vilket innebär en ungefärlig datering till perioden 880- 1080. Detta tyder på att det rör sig om sekundärt använt bygg- nadsmaterial, eventuellt från en äldre träkyrka på platsen (se Byggnadshistoria, period I). - Den noggranne Rhezelius20 har markerat en indrag- ning i hörnet (fig 13), vilken vid byggnadsunder- sökningen 1969 visade sig vara identisk med just detta parti (jfr fig 134). Varken i nordväst eller i sydöst var långhus- hörnens översta, närmast gavelröstena belägna delar bevarade, ej heller fanns där spår av inmurade takstolar. Tydligen har man vid senare påbygg- nader för förbandets skull rivit av hörnens överdel samt gavelröstenas baspartier. Det äldsta murkrönet befinner sig nu ca 5 m över kyrkogården, men om man räknar med att mark- ytan alltsedan kyrkans grundläggning har förhöjts omkring t m närmast långhuset, får vi en ursprung- lig murhöjd av omkring 5,5 m. På insidan av sydmuren och i samma nivå som den bevarade takstolen, men längre österut mitt över fönstret ([T] fig 19, 23), påträffades 1969 en avsågad, inmurad ekbjälke, 18 x 15 cm i genom- skärning och 60 cm lång, vilken av allt att döma kan tolkas som en rest av det äldsta långhusets bindar- bjälkar. Förmodligen sågades den av vid tillkom- sten av långhusets profanvåning och valv (se nedan). Det förhållandet att bjälken sågades av i stället för att lyftas bort kan möjligen tas som bevis för att den, jämte övriga takstolar, har varit infälld i mu- rens krön i stället för att vara lagd på ett remstycke ovanpå muren. (Av övriga bindarbjälkar från det äldsta långhuset saknades alla spår 1969, kanske hade de varit lättare att dra ut ur muren än just den som man blev tvungen att såga av?) Stötfogen som markerar långhusets sydöstra hörn ([C] 1, se fig 28 ff) har återgivits av Rhezelius (fig 13), men ej av Törnewall (fig 14 jfr SvK Öl I: 1, s 24 f) , medan Frigelius har observerat dess norra motsvarighet (fig 15). Det bör påpekas, att de båda tecknarna Rhezelius och Frigelius, eljest så pålitliga,21 helt felaktigt har dragit upp fogen ända upp till takfoten, vilken på deras tid låg be- tydligt högre än nu, emedan långhuset då ännu hade en profan övervåning (se nedan). Grunden består av en utbottning av kullersten utan bruk, belägen omkring 70 cm under mark- ytan, samt två murade kalkstensskift, kraftigare i dimensionerna än i den därpå vilande muren samt skjutande utanför denna till en klumpig sula, knappt 10 cm bred, med ojämn kant. Materialet i de 120 cm tjocka murarna är huvud- sakligen obearbetad, vald kalksten (åkersten) , enstaka råbrutna hällar samt några gråstenar, alla i relativt korta och tjocka block samt i rik färg- växling. Skiftgångarna är jämna, men kraftiga 25 LÅNGLÖTS GAMLA KYRKA 3 M K 2 z3 y C3 C2 FASA D V 3 2 N L ID C2 B 5 FASAD 5 :skift omväxlar med tunnare (fig 28). Stora stenar av två skifts höjd förekommer också. Ofta är för- bandet slarvigt: flera lodräta fogar står över var- andra. En och annan sten vänder flatan utåt eller är ställd på högkant. I såväl sydvästra som nord- västra hörnen är en stor sten ställd både på högkant och vänd med flatan utåt ; den i sydväst är så stor att den motsvarar fyra skift. Enstaka tuktade stenar förekommer, men däremot ingen huggen sten, vare sig i hörnkedjor eller i omfattningar. Där stenarnas form har krävt det, är rikligt med skol och bruk använt och fogarna brett utstrukna. Där stenen i Fig 18-21. Kyrkans fyra fasader, schematiskt framställda med viktigare detaljer betecknade med bokstäver resp kom- binationer av bokstäver och siffror. Skala l : 300, R Boström & J Söderberg 1972. A. Romanskt fönster. P. Långhusförlängningens B. Spår av ursprunglig fönster. långhusportal. Q. Rester av senromanskt C 1- C 3. Långhusets hörn. fönster, ändrat 1795. D. Ursprunglig glugg. Ersatt med Z 1 1855. E. Korportal. R. Senromanskt fönster, F, G. Korfönster. ändrat på 1300-talet. H . Sakristienischens glugg. S. Senromansk portal. J. Östtornets nordöstra T. Fönster av okänd ålder, hörn. äldre än 1634. K- N. Klockvåningens ljud- U. Avtryck av sakristia 2. öppningar. V. Fönster 1758 (igenmurat 0 . Östtornets sydvästra 1846-1969). hörn. X I . Fönster 1754, ändrat 1892 ( = Ä). X 2. Fönster 1795, ändrat 1892. X 3- X 9. Fönster 1795. X 10. Fönster 1795 eller 1864 (jfr fig 187). Y. Portal 1846 på platsen för medeltida portal (ändrad 1892 och 1969). Z l .Fönster 1855. Z 2. Sakristiportal 1855 (ändrad 1969). Z 3-Z 4. Sakristifönster 1855. Å. Ny sydportal 1892. Ä. Nytt fönster 1892 i st f det korta X 1 (portal S igenmuras samtidigt). 0 andra fall var slät och regelbunden, krävdes natur- ligtvis inte så mycket fogbruk, och fogarna var därför ej heller utstrukna. Både stenar och fogar var något konvexa, så att murens godsida var kullrig. Murbruket var mycket slätt och hårt och hade en ljust grågul färgton . Fogarna var flerstädes ilagade med ett ljust och hårt bruk, som innehöll grövre sand än det ur- sprungliga fogbruket. På några orörda ytor kunde man 1969 iaktta kvaderrits, bl a väster om syd- portalen (Å), vidare i det enda bevarade, nedan beskrivna, ursprungliga fönstrets yttersmyg (fig 26 The four fronts of the church, with the more important details marked with letters or combinations of letters and numerals. Scale 1 : 300. A. Romanesque window. X 10. Window, 1795 or 1864 B. Traces of original nave (cf Jig 187). portal. Y. Portal, 1846, on the site C 1- C 3. Corners of nave. of a medieval portal D. Original opening. (altered 1892 and 1969). E. Chance/ portal. Z 1. Window, 1855. F, C. Chance/ windows. Z 2. Vestry portal, 1855 H. Opening of aumbry. (altered 1969). J. NE corner of E tower. Z 3- Z 4. Vestry windows, K - N. Sound ho/es in bel/ 1855. chamber. Å. New S portal, 1892. 0. SW corner of E tower. Ä. New window, 1892, in P. Window in extension of place of the short X 1 (the nave. portal S was blocked up Q. Remains of a late at the same time). Romanesque window, altered in 1795, replaced by Z 1 in 1855. R. Late Romanesque window, altered in the 14th century. S. Late romanesque portal. T. Window of unknown date, earlier than 1634. U. lmpression of vestry 2. V. Window 1758 (blocked up 1846-1969). X 1. Window 1754, altered in 1892 ( = Ä). X 2. Window 1795, altered in 1892. X 3-X 9. Windows 1795. FASAD N 42, 44) samt i sydöstra hörnkedjan (fig 30). Fog- bruket var mjukt modellerat över det sydöstra långhushörnet (C 1), som därför ej var skarpkantat vid fogarna, utan något avrundat. Detta murhörn hade nämligen skyddats av intill liggande murverk (den öster därom belägna långhusförlängningen), till skillnad från långhusets båda västliga hörn (C 2, C 3), vilka bl a fått fogarna urhuggna vid tidigare omputsningar. Kvaderritsen var omsorgsfullt utförd och regel- bunden, med distinkta, ehuru tunna linjer. Två olika slags ritser kunde iakttas 1969 (det gäller både ut- BYGGNADSBESKRIVNING BlR l3 I G a H J FASAD 0 L N och insidan av långhusmurarna). Det ena slaget var utfört med ett vasst verktyg, sannolikt mur- slevens kant, som gjort en grund men skarp för- djupning med osymmetrisk genomskärning (fig 32a). Den andra sortens rits var troligen formad av murslevens avrundade spets, så att en grund fördjupning med symmetrisk genomskärning upp- stod (fig 32 b ). Eftersom båda typerna för.ekommer i samma murverk, kan de kanske förklaras med att två olika murare arbetat sida vid sida. Ett ställningshål påträffades 1969 på södra murens utsida, 4,65 m från sydöstra hörnet samt 27 LÅNGLÖTS GAMLA KYRKA 0 H 140 cm över marken (fig 23). Det hade rund genom- skärning, omkring 9 cm i diameter; avtrycket visade att virket hade varit krokigt. Även i det inre visade det äldsta långhuset samma slags murverk som präglade exteriören. Som redan är omtalat fanns kvaderrits även i insidans mycket brett utstrukna fogar. Emellertid var denna ännu mer söndersargad av ombyggnader än ut- sidan, så att endast mycket små ytor återstod av ursprungligt murverk. Bäst bevarade nere i kyrkan var dels partierna närmast tornbågen i sydväst (fig 135 ff), dels ett litet stycke av södra muren väster om den stora portalen (Å). Insidan av västgavelns röste (fig 33 ff, 52, 194) är synlig från den nuvarande långhusvinden, som är åtkomlig genom en lucka i trätunnvalvets syd- västra hqrn och sedan 1969 har elektrisk belysning. Det har ungefär samma tjocklek som långhus- muren i övrigt, 110-120 cm, vilket kunde bekräftas då man 1969 tog upp en dörr mellan läktaren och tornets första våning. Murverket häruppe är det Fig 22. Absidkyrkan (period Il), sydfasad och plan . Rekonstruktion, skala I : 300, R Boström & J Söderberg 1972. The apse church (period Il), S front and plan. Reconstruction, scale 1: 300. bäst bevarade av hela kärnkyrkan, genom att det alltid har varit skyddat under ett vattentak och inte har varit överputsat. Stenarna är, helt naturligt, något mindre i röstet än längre ned, och fogarna är delvis så brett ut- strukna att några stenar döljs fullständigt (fig 33 f). Mursleven har gjort stora, svepande rörelser över fogarna, som ingenstans häruppe har någon kvader- rits. Takvinkeln är ca 90°. Södra hälften av långhusets gavelröste ligger några centimeter utan/ör den därpå vilande tornmuren (fig 34 f, 52). Det har i söder en avtrappad kontur så långt man kan följa det nedåt och upp till ca 105 cm från gavelspetsen. Över denna nivå är stenarnas fria hörn något avrundade, men stötfogen har fortfarande gavelns zigzagformade kontur. Själva röstets spets är helt dold bakom utstruket fogbruk, olikt långhusets, men av samma slag som i västtornets angränsande murverk (se Västtornet). - Gavelns norra fall har en helt rak kant, bildad av fogbruk som fyllt ut vinklarna 28 mellan stenarna, och denna del av gaveln ligger fullständigt i liv med tornmuren (fig 52), till skillnad från gavelns södra del. Stötfogen är en endast 1,5 cm bred, rätlinjig springa med släta kanter. Flera lager puts och vitkalk täckte långhus- murarnas insida, när de undersöktes och doku- menterades 1969 i samband med omputsningen: I. Innerst ett hårdare, utjämnande skikt av slät, gulaktig puts med glättad yta, påslaget direkt på muren. Murslevens svepande rörelser avtecknade sig tydligt i ytan. Detta putsskikt var tunt över- kalkat, delvis flera gånger. Den huggna omfatt- ningen omkring innersmygen i långhusets sydportal (fig 37 f, 162), var putsad endast i den mån gropigheter behövde fyllas ut och så tunt kalkad, att murverket delvis skymtade igenom. På detta underlag fanns spår av kalkmålningar (se detta kapitel). Även de bevarade delarna av den västra tombågens huggna omfattning (fig 135, 137) var behandlad på liknande sätt. Där påträffades emeller- tid inte några kalkmålningsrester. 1200-talets mitt (jfr Byggnadshistoria, period V). 2. Däröver ett gulgrått lager av lösare struktur än nr 1 och av varierande tjocklek, beroende på det ojämna underlaget. Även denna puts var vit- kalkad. Som det skall framgå i det följande, till- hörde denna puts ombyggnaden 1795-1796. 3. Mycket tunt och hårt (likt äggskal), troligen cementhaltigt lager med grå, slät yta, troligen från 1892 (se Nya kyrkan). Däröver ett par tunna kalk- skikt. På östtornets (kor nr 2) innerväggar, dels bakom det nuvarande träaltaret, dels under golvet, kan fortfarande samma serie av tre putslager studeras. Se avsnittet Östtornet (kor nr 2) , interiör. Den södra långhusmuren är eller har varit genombruten av många muröppningar från olika perioder (fig 19, 23). Fönstret (X I) tillkom 1759 och beskrivs nedan (period IX). - Fönstren (Ä), (X 2) samt portalen (Å) tillkom så sent som 1892 och beskrivs under Nya kyrkan. Att döma av de äldre avbildningarna (fig 13 ff, 187), synes kyrkans förnämsta prydnad ha varit den trifolieportal (S), som öppnade sig i långhusets södra mur (fig 36 ff) . Den var rundbågig, och över gångöppningen, som satt ett eller två språng innan- för murlivet (jfr nedan), vilade en tympanonskiva BYGGN ADSBES KR! VNING med den undre konturen uthuggen i form av en tre- klöver. Portalens övre del spolierades helt 1892 genom upptagandet av fönstret (Ä), men den nedre delen är troligen helt bevarad, ehuru den är igenmurad ända ut till murens ytterliv (fig 192 f). De nedersta stenarna i omfattningens vertikala del (fig 36 f) vilar ännu på den nötta trampflisan, som nu be- finner sig knappt 30 cm under markytan. De är av röd kalksten, fint skråhuggna på ett 29,5 cm brett, lodrätt bälte, räknat från de en gång fria hörnen, som är markerade med kantslag. Utanför den fin- huggna ytan är stenen endast tuktad. Denna grova yta ligger 1 cm längre ut i murlivet än den fin- huggna. Den västra nedre omfattningsstenen avslutas upptill med en solvisaretavla (34 x 26 cm), inhuggen med ytterst tunna linjer och med ett runt hål i centrum (fig 40). Den järnspets, som suttit i hålet och som utgjort solurets visare, saknas. Ytterligare två omfattningsstenar är bevarade. De är vågrätt inlagda i dörröppningen (fig 36) och har använts till att mura igen den. Den ena är 19, den andra 21 cm tjock och visar samma fina be- huggning som de båda på plats bevarade stenarna. Av de förra kan man utläsa, att portalens yttre språng varit 19- 21 cm djupt. På omfattningsstenarna har en rundbåge vilat (fig 39). Löfgrens planritning (fig 187) visar två språng i yttersmygen samt uppger ett mått, 2 alnar, som om det gällde den yttre smygens bredd. Denna är emellertid större, 187 cm, de 2 alnarna gäller därför troligen själva gångöppningens bredd. Så i rekon- struktionen (fig 39) som nära överensstämmer med västportalen i Norra Möckleby kyrka ungefär 1t mil längre söderut. De andra tecknarna visar i stället en portal med endast ett språng (fig 13 ff), vilket skulle innebära, att Långlöts sydportal liknat några gotländska portaler, t ex dem i Anga och Linde. 22 Tre olika nivåer kan utläsas i portalens utsida: I. Underst den nyss nämnda äldsta nötta tramp- flisan, knappt 30 cm under markytan. - 2. Också mycket nött flisa. 14 cm över nr I. - 3. I markytan (fig 39). Det är på denna man placerade de lösa omfattningsstenarna, när portalen murades igen 1892. 29 LÅNGLÖTS GAMLA KYRKA Fig 25. Insidan av västtornets södra gavelröste (jfr fig 79, 80). Uppm, skala 1: 200, J Söderberg 1969. Inside of the S gable of the W tower (cf Jigs 79, 80) . FASAD Ö. J 4 ST ÄLDRE TA KS TO LAR BEVARADE V ~c'"'~~ V-ID_R E_~,A_._R_~_~_6_9~~~~~~~~~~-__~~-~--(];{g~ ~~~~~~-. ;_c~l:)--~~- _ LJ . PLA N : ~·-}i~-4 K FASAD s. cz B s C1 \lr( ,[\ C\. I El C\ PLAN Fig 23. Sydfasaden befriad från puts, samt plan av södra muren. Uppm, skala 1: 200, J Söderberg 1969. - Förklaring av bokstavsbeteckningarna, se fig 19. S front with the plaster removed, and plan of the S wall. For an explanation of the symbols see Jig 19. Stora delar av portalens innersmyg är också bevarade (fig 37 f). De utnyttjades 1892 till det fönster (Ä), som nu befinner sig på samma plats som portalen. Smygsidorna salades därvid ut med tegelplattor, tjockare, ju längre ut i muren man kommer, så att smygvinkeln blev trubbigare och fönstrets \ / \ / \ / \/ \/ \/ \ / \ PLAN DM10 0 1 2 3 4 5" 6 1111 1111111 I I I I murarna torde ha varit kalksten. Den yttre längden i öst-västlig riktning var ca 6 m (Löfgren uppger 10 alnar, fig 187), medan bredden var 8 alnar ( = knappt 4,8 m). Därav följer att interiören var en liksidig kvadrat med ca 4 m sida (fig 149). Belysningen utgjordes av ett litet rundbågigt fönster mot söder (fig 13) samt ett litet i öster, omtalat 1697 (räk). - Korportalen gjordes om till sakristieingång genom att dörren hängdes på ut- sidan. Portalens östra post borrades igenom för tre Fig 139. Plan och sektion mot öster av det i östtornets bottenvåning belägna koret, med rekonstruktion av sakristia 1 (jfr fig 140). Skala I : 100, R Boström 1972. Plan and section looking E of the chancel in the bottom floar of the E tower, with a reconstruction of vestry 1 (cf Jig 140). 7.4{_, I gångjärnshakar (fig 92, 94), och i västra smygsidan inmurades virken för att ta emot dörrens låskolvar (fig 92 f, 95 f). Yttertaket var ett sadeltak, ställt i vinkel mot kyrkans längdriktning. Sannolikt var det täckt med tjärade bräder, om man så får tolka Rhezelius' teckning (fig 13). Över det östra takfallet syntes tydligt fönstret (Q) i dess ursprungliga skick (fig 13 f). - Om innertaket är ingenting känt. Troligen hade takstolen en panel spikad på undersidan, inga 108 BYGGN ADSB ESKRI V N I N G Fig 140. Kä lla gamla kyrka. Koret med den i nordöstra hörnet utsparade sak- rist ia 1. Delvis rekonstruerad plan och sektion mot öster, skala 1 : 100, R Boström 1972. The old church of Källa. The chancel with vestry 1 in the N W corner. Partly re- constructed plan and section /ooking E. FASAD PLAN valvrester har i varje fall påträffats. - I I I I •-'I r, r - -r-' I I / / / / / / På södra samma nivå som eller ett steg nedanför den nedre kormuren påträffades 1969 flera tjocka, vitkalkade trampflisan i korportalens yttersmyg samt sanno- putslager, varav något troligen har tillhört sakri- likt varit täckt med kalkstensflisor. stians äldsta interiör. - Golvet torde ha legat i Att döma av det lilla rundbågiga fönstret (fig 13), 109 10 0 4 Fig 141. Sektion mot norr av sakristia 2. Rekonstruktion, med alternativ placering av östra muren och östra takfallet. Skala I : 150, R Boström & J Söderberg 1972. Section of restry 2 looking N; reconstruc- tion, with alternative position of the E wall and the E pitch of the roof. Fig 142. Spår av sakristia 2 i öst- tornets sydfasad, riven 1855. Jfr fig 13 ff , 141 , 187, 189. Foto R Boström 1969. Traces of i:estry 2 in the S front of the E tower, demolished in 1855. Cf Jigs 13 ff, 141, 187, 189. 110 var sakristia 2 en medeltida byggnad. Det finns även vissa möjligheter till en närmare datering, trots att inga byggnadsrester har påträffats. En gräns bakåt i tiden synes slopandet av sakri- stia 1 vara. När dess stora nisch gjordes om till ett skåp (Byggnadshistoria, period V), innebar detta ett så radikalt ingrepp, att den återstående delen av den lilla sakristian med dess trävägg knappast kan ha existerat på egen hand. Ett nytt utrymme be- hövdes som ersättning. Ett annat förhållande, som också kan ha bety- delse för dateringen, är igenmurningen av fönstret (F). Detta blockerades nämligen helt eller delvis av östra muren till sakristia 2 (fig 141). Troligen kan det sättas i samband med den stora ombygg- naden i mitten av 1200-talet, då bl a de båda kor- fönstren (F) och (G) ersattes med de högt sittande (Q) och (R). Se vidare Byggnadshistoria, period V. En annan, mindre sannolik möjlighet vore, att sakristia 2 skulle ha tillkommit före denna stora ombyggnad. I så fall skulle igenmurningen av fönstret (F) inte ha följts av upptagandet av något nytt fönster, utan korets belysning skulle ha redu- cerats till ett smalt fönster (G). Det angränsande utrymmet mot väster var då ännu den korridorlik- nande, mörka återstoden av absidkoret (fig 145). Till dateringen av sakristia 2 i dess ursprungliga skick återkommer vi nedan, se Byggnadshistoria, period V. 1728-1732 genomgick sakristia 2 en genom- gripande »förbättring», som dels kan utläsas av fig 15 och fig 187, 189, dels av ett tydligt avtryck på södra kormuren (fig 142). Arbetet utfördes av två murare från Kalmar, mäster Anders Herr och gesällen Johan Herr.46 Den starkt förändrade sak- ristian revs 1855 i samband med tillkomsten av en sakristia vid norra kormuren (se Nya kyrkan), men avtrycket på kormuren visade 1969 tydligt den exakta takvinkeln, och i korets nuvarande taklist synes det igenlagade hålet efter sakristians nock- bjälke. Vid ombyggnaden 1728-1732 höjdes mu- rarna, så att den västra blev minst 3,5 m hög, medan den östra på grund av kyrkogårdens starka lutning mot öster blev minst t m högre (fig 141). I likhet med kyrkan i övrigt under samma tid, torde yttermurarna ha varit slätputsade och vit- kalkade. Löfgrens teckning visar, att en sockel var BYGGNADSBESKRIVNING markerad (fig 187). Som redan är nämnt, visade södra kormurens utsida (sakristians norra vägg) 1969 rester av flera lager vitkalkad puts. Samma överdrag var bevarat i korportalens yttersmyg. Putsen upphörde utmed en horisontal gräns ungefär i nivå med sträck- murarnas krön och fortsatte in i yttersmygen till korportalen, varav man kan sluta dels, att sakristian även efter ombyggnaden 1728-1730 hade putsad och vitkalkad interiör, dels att den i varje fall från denna tid hade ett plant innertak, ovanför vilket fanns ett rymligt vindsutrymme. Till detta förde en stor, rektangulär öppning i södra gavelröstet, vilken enligt Löfgren (fig 187) förefaller att ha varit stängd med en trälucka. Själva sakristian hade fönster i de tre fria väggarna. Enligt fig 187 var i varje fall det södra breddat och omändrat till stick- bågig form Ufr fig 13), medan det västra troligen var helt nytt. Sannolikt ändrades även det östra fönstret, ty 1730 hade kyrkan dels en liten inkomst av försålda gamla fönster, dels utgifter för fönster- karmar och bågar. Även följande år medförde ut- gifter för fönster, bl a järn till »gångfönstret» (ett öppningsbart fönster). Senare under 1700-talet omtalas fönsterreparationer, och 1780 igenmurades en fönsterglugg i sakristian. 1731 fick gesällen Johan Herr 30 daler som er- sättning dels för att han vitmenat och rappat sak- ristian (troligen interiören), dels för golvets in- läggande. Sannolikt rörde det sig om ett kalkstens- golv. Det torde ha legat i nivå med den övre tramp- flisan i korportalens yttersmyg (fig 99). Golvet synes ej ha ändrats 1795-1796. - På utsidan av korportalens poster fanns 1969 ett avtryck av en i starkt blått målad dörrkarm, en färghållning, som troligen tillhör ombyggnaden 1795- 1796 (se nedan). Av utgifterna för 1730-talet kan man även utläsa, att det fanns en »chur», något slag av nisch, i en av sakristians murar, vilken kunde stängas med en dörr. Där förvarades sannolikt kyrkans dyrbar- heter i en kista. Om »churen» var identisk med ett skåp, omtalat 1737 (räk), går nu ej att avgöra. Till sakristians inredning hörde ett skåp, som till- verkades 1753 (räk). I sakristian placerades troligen också »den stora Stenflisan hwar wid kyrkokistan blifwit fästad», sedan den blivit uthuggen och jämnad (räk 1782). 111 LÅNGLÖTS GAMLA KYRKA Fig 143. Grunden till korn- huset vid långhusets nordmur (fig 15, 17), med rester av flisgolv (jfr fig 144). Foto R Boström 1970. Foundation of the granary by the N wall of the nave (Jigs 15, 17), with remains of a paved floar (cf Jig 144). Fig 144. Detalj av flisgolv i kornhuset (fig 15, 17, 143). Foto R Boström 1970. Detail of the paved floar of the granary (Jigs 15, 17, 143). Kornhus Vid långhusets norra sida, närmast nordvästra hörnet, låg en tillbyggnad med i det närmaste kvadratisk planform (fig 17), längd 730 cm, bredd 680 cm. Den var av allt att döma identisk med det kornhus, som första gången är omnämnt 1699, då dess tak »bekades» (räk) . Kornhuset var täckt av ett sadeltak, ställt i vinkel med kyrkans längdriktning (fig 15), vilket med sin nock nådde upp strax under långhusvindens takfot. En rundbågig ingång, placerad i östra muren, söder om mittaxeln, förde in i byggnaden, som möjligen kan ha haft ett fönster i västra muren, som ej är synlig i fig 15. Av denna byggnad påträffades 1969 rester av grunden och det nedersta skiftet av muren, som låg i själva markytan (fig 143).47 Västra muren ingår upp till 2 m höjd i 1795 års västgavel (fig 17, 52f). 112 Gränsen mellan ny och gammal mur är horisontal, med undantag av det närmast nordvästra långhus- hörnet belägna partiet av kornhusmuren, som 1795 har rivits av utmed en avtrappad linje ned till tre skift över markytan. Utanför 1895 års norra murliv har det gamla murverkets utstickande stenar bilats av, deras brottytor är fortfarande synliga, emedan murens nederdel är renhuggen till en sockel. Murarna är skalmurar av kalksten, omkring 105 cm tjocka, och vilar på en utbottning av kuller- sten i sand, 50- 60 cm under markytan. En smal sula skjuter utanför murens ytterliv, 25 cm under mark- ytan. Även på insidan finns en sula med ojämna kanter, mot vilken kalkbruket under murens första skift är utstruket (fig 143). Väggarna består av dels råbruten eller tuktad sten, dels åkersten i tämligen korta och tjocka block i en färgrik växling. De ut- strukna fogarna i exteriören består av ett hårt, gul- aktigt kalkbruk, i vilken tämligen grov sand ingår. Byggnadshistoria I. 1000-talet Den nuvarande kyrkan ligger på en utlöpare av det långsträckta gravfältet i Folkeslunda, som har använts under mycket lång tid, från 200- 300-talet f Kr och ända in i slutet av 1000-talet e Kr (not 1). Det är därför tänkbart, att kyrkan alltid har legat på ungefär samma plats. Fragment av en sten med runstensornamentik, men utan inskrift, återfanns utanför kyrkan 1970 (fig 5 a, b). Den tillhör 1000-talet och kan troligen sättas i samband med den äldsta kyrkan på platsen. Av denna, som torde ha varit av trä, har möjligen en rest påträffats, nämligen ett stycke av en takstol , sekundärt använd i långhusets sydvästra hörn och daterad till senast omkring år 1080 (not 19). Under det nuvarande långhuset har emellertid inte några undersökningar kunnat företagas. Det äldsta mynt, som påträffades 1969 i samband med den nuvarande kyrkans restaurering, är präglat för ärkebiskop Wezilo i Mainz (1084-1088) och förekommer i vikingatida myntskatter både på fastlandet och på Gotland (se Lösfynd) . Det hittades BYGGNADSHISTORIA Den inre murytan visade sig 1969 vara betydligt ojämnare än den yttre. Västra murens utsida var överdragen med fler lager vitkalkad puts än 1795 års mur, vilket tyder på, att kornhuset har varit putsad och vitkalkat. - Delar av ett ojämnt golv av kalkstensflisor, lagda i sand, påträffades 1969 innanför murarna, 30 cm under markytan (fig 144). Kalkbrukets medeltida karaktär stöder antagan- det, att kornhuset är en medeltida byggnad, trots att den ej är omnämnd i kyrkans arkivalier förrän 1699 (jfr ovan). En framtida omläggning av det nuvarande långhusets golv kan kanske medföra viktiga upptäckter med avseende på byggnaden. Det kan möjligen vara uppfört som kapell , likt det varav rester är bevarade i Räpplinge, vilka senare har fått en profan användning. Även vid Högby rivna medeltidskyrka låg ett kapell, helgat åt St Otto.48 i östtornets nordöstra hörn, en del av kyrkogården, som inte bebyggdes förrän i slutet av 1100-talet eller ca 1200. Detta mynt kan troligen också förknippas med den äldsta träkyrkan. Il. 1120- eller 1130-talet Den äldsta stenkyrkan bestod av långhus och smalare kor med absid (fig 22, 145 ; jfr fig 232 B). Därav återstår långhusets södra och västra murar (fig 28 ff, 53), rester av korets norra och södra murar (fig 49) samt av absiden (fig 47 f, 82 samt fig 116 f). Ett avtryck av den äldsta triumfbågen var 1969 synligt på södra väggen (fig 50). Troligen är även grundresterna till långhusets nordmur bevarade, liksom absidkorets södra mur. Grunden består av en utbottning av kullersten utan bruk samt två murade kalkstensskift, som skjuter utanför muren som en smal sula. Muren består av åkerstenar och tuktad kalksten samt enstaka gråstenar, allt i färgrik omväxling. Fogarna var brett utstrukna och kvaderritsade, även interiören (fig 30, 32, 42, 44, 135 ff). Endast i lång- 8 - 735180 Långlöts kyrkor i 113 LÅNGLÖTS GAMLA KYRKA husgavelns röste (fig 33 ff) saknades kvaderrits. Murarna torde ha stått utan vare sig puts eller kalköverdrag. Yttertaket, med en vinkel av ca 90° i nocken täcktes troligen av tjärad ekspån. Innertak saknades, utom i absiden, som torde ha haft ett hjälmvalv. Troligen var den öppna takstolen kryssad och av ek. Rester av smäckra bindarbjälkar, 19-21 x 14-18 cm i genomskärning, påträffades nämligen under kor- golvet 1969 (fig 77 f). Av dem kan några ursprung- ligen ha tillhört den förmodade träkyrkan (period I) eller den i sten uppförda kärnkyrkan, även om de använts ännu en gång i långhusets profana över- våning (period V: A). Även i södra långhusmuren har några rester av bindarbjälkar påträffats på ursprunglig plats. Av dem kan man bl a utläsa, att takstolarna på ett ålderdomligt sätt varit in- fällda i murarnas krön, i stället för att vila på rem- stycken ovanpå muren.49 Ett ursprungligt fönster av tidig romansk typ (A) påträffades 1969 (fig 36, 42 ff). Ännu ett har troligen suttit längre österut (fig 22), senare ersatt av fönstret (T). Spår av en portal (fig 19 B, 162) har iakttagits strax väster om den sekundära portalen (S). Tro- ligen var den uppbyggd som den i fig 146 avbildade, vars omfattning består av vald åkersten och tuktad sten, i likhet med omfattningen i fönstret (A). Innersmygen var troligen trång och rund- bågigt avtäckt. Sannolikt fanns även motsvarigheter på norra sidan av portal och fönster. Murverket med dess kvaderrits (fig 30, 32, 135 ff), de i murkrönen infällda takstolarna samt före- komsten av en absid ger tillsammans en datering till tidig romansk tid , snarare 1100-talet än 1200- talet. Det bevarade lilla fönstret (A), fig 36, 42 ff har också en ålderdomlig form , lågt och brett, med något divergerande sidor samt dageröpp- ningen placerad ungefär mitt inne i muren. Inner- och yttersmygar synes ha varit ungefär lika vida. Rester av fönsterbågen kan, tack vare en C 14- analys, stödja en mer preciserad tidsbestämning av kärnkyrkan till senast omkring år 1125 (not 23). Kyrkans relativa kronologi synes nu vara klar- lagd. Av byggnadsbeskrivningen ovan framgår bl a, att flera från varandra i tiden tydligt skilda bygg- nadsskeden har avlöst varandra intill 1200-talets mitt. De har var och en rimligen krävt ungefär en ll4 generation, ca 25-35 år. Då skjuts den första an- läggningstiden långt tillbaka, till 1120-talet, en datering som inte motsägs av bevarade delar. Av kyrkans inredning från denna tid återstår möjligen en kub av vald kalksten med en slipad sida (fig 165), vilken kan tänkas ha täckt altarets relikgömma (se Inredning och inventarier). 111. 1160- eller 1170-talet Vid kyrkans västra del uppfördes ett lågt torn, som utgör den nedre hälften av det nuvarande (fig 23, 29, 145). Det har nästan kvadratisk planform, ca 6,5 x 6,2 m, och är ungefär en murbredd smalare än långhuset, på vars västra gavel dess östmur vilar (fig 52). På en undergrund av stora kullerstenar vilar två kraftiga skift av råbruten sten, som bildar lika många sulor (fig 53). På denna grund reser sig murarna, av råbruten eller tuktad, huvudsakligen grå kalksten med skarpkantade hörn av huggna block. Det är en stor skillnad på murverkets kvalitet om man jämför exteriören med interiören. Den förra är betydligt omsorgsfullare utförd och har en jämnare yta. Varken det yttre eller det inre torde från början ha varit vare sig putsat eller kalkat. Omkring 5 m över marken har påträffats genom- gående bomhål (fig 23), som kanske har tillhört byggnadsställningar. Trärester, funna i Föra väst- torn , har tolkats på liknande sätt. 50 Fogarna i långhusets yttermurar är ilagade med ett hårt kalkstensbruk, innehållande tämligen grov sand, som nära överensstämmer med tornets. Kanske kan detta förklaras med att den bygg- mästare, som uppförde tornet, samtidigt gick över långhusets fogar, för att dessa skulle likna tornets? Mitt i västfasaden öppnade sig en smal, rund- bågig portal (fig 14 f), varav små rester påträffades 1969. Enligt Löfgren (fig I 87) satt den 112 cm breda gångöppningen i murens ytterliv och den 123 cm breda, sannolikt rundbågiga innersmygen hade nästan rätvinkliga sidor. Troligen användes hugget material i den av allt att döma i övrigt osmyckade omfattningen. Portalen torde ha liknat de helt eller delvis bevarade nordportalerna i Torslunda (fig 146), Vickleby eller Köping. 51 Tornet hade ursprungligen delvis en annan våningsindelning än nu (fig 145, 147). Två bjälklag BYGGNADSHISTORIA Fig 145. Kyrkan under period nr, sydfasad, längdsektion mot norr samt plan. Rekonstruktion, skala I : 300, R Boström & J Söderberg 1972. The church during period 111, S front, longitudinal section /ooking N and plan. Reconstruction, scale I :300. DM10 o 2 3 4 5 1•11 0 '""' i' ., H H H 10 15 20 1,,,;, l=LL:L=11 indelade det i tre våningar. Det nedre försvann, när ett tunnvalv slogs över det förhöjda vapenhuset (period V: A). Det övre kan möjligen befinna sig i samma nivå som det, vilket nu utgör golv i första tomvåningen (fig 192 f). Bottenvå ningen torde ha öppnat sig mot lång- huset genom en rundbågig, trång öppning, som försvann , när den ersattes med en ny av hela vapen- husets bredd (period V: A, fig 17, 149). Sannolikt an- vändes rummet i tornets bottenvåning både som vapenhus och som dopkapell (se nedan). I första våningen öppnade sig en smal glugg (0), å ter framtagen 1969 (fig 18, 23, 54, 56, 188, 193, 200). Dess innersmyg skrånar starkt i sidled och har tämligen släta sidor, genom att fogbruket är brett utstruket (fig 54). Kanske fanns även en ljusöpp- 115 LÅNGLÖTS GAMLA KYRKA Fig 146. Torslunda kyrka. Långhusets nordportal. Foto R Boström 1973. Torslunda Church. N portal of nave. ning mot väster, senare uppslukad av fönstret (X 10) (fig 18, 51, 191). I den översta våningen öppnade sig möjligen också en glugg mot söder, nära sydvästra hörnet (fig 23, 145). Hur tornets överdel avslutats, vet vi inte. Runt tornet går en horisontal skarv ca I m under spetsen av den inbakade långhusgavelns röste, vilken utgör gränsen mellan tornets båda ä ldsta byggnadsperio- der (fig 23, 52, 145). Om gavlar rest sig i öster och väster över skarven, kan vi komplettera tornet med ett sadeltak (fig 145), sträckande sig i samma rikt- ning som kyrkans övriga tak. Gavlarna skulle i så fall ha rivits, när klockvåningen byggdes (period IV: B). Om å andra sidan tornets murade del ursprung- ligen inte nådde högre än till den horisontala skarven, får vi tänka oss något slag av träöver- byggnad för de klockor, som man får förutsäga ha funnits i tornet, kanske lik den som rekonstruerats i Föra.52 Västtornets byggnadstid enligt ovan antydda schema kan sättas till omkring 1160- 1170, en datering, som väl stämmer med västportalens utseende (jfr fig 146). I detta sammanhang bör även den romanska dopfunten nämnas (fig 213 ff), vilken av Roosval (not 43) har daterats till samma tid. Som redan är omtalat, torde västtornets botten- våning i så fall ha betraktats ej blott som vapenhus, utan även som dopkapell, på samma sätt som många gotländska torn från denna tid och senare, tex Fole,53 Dalhem,54 Gothem55 och Tingstäde, 56 troligen även i Hulterstad57 m fl. Kanske döljer sig fundamentet till en dopfunt under golvet i tornets bottenvåning, men undersökningen 1969 berörde ej detta parti. Det enda bevarade inventarium som kan ha tillkommit under period III är den nyss nämnda dopfunten av gotländsk sandsten (fig 213 ff, se Nya kyrkan, Inredning och inventarier. Märk dock att dess datering kan vara senare). IV: A-C. Slutet av 1100-talet eller omkring år 1200 En omfattande byggnadsperiod inleddes, när A) ett rektangulärt kor uppfördes på den sluttande marken öster om absidkorets östra gavel (fig 13 ff, 26, 82 ff, 139, 147 ff, 188, 192 f, 195). B) västtornet förhöjdes med en klockvåning (fig 23, 51 f, 59 ff) och C) det nya koret färdigstä lldes med ett lågt valv, podium (la-b) samt golv (B), fig 26, 119, 193. Materialet i de nya delarna är nästan uteslutande grå kalksten. Den utsökta detaljbehandlingen i exteriören bör särski lt framhållas: huggna kvadrer i murverket (fig 60 f, 85 ff) och finhuggen sten i tornkolonnetter, hörnkedjor och omfattningar (fig 62 ff, 83, 85 f, 88 ff , 92 ff), låt vara att hörnen ovanför 250 cm-nivån över marken ej är finhuggna (de syntes nämligen inte så tydligt nedifrån). I korportalen (E) förekommer också slipad sten i posterna och (delvis) i tympanonskivan. Även fönsterfalsen i gluggen (H), fig 106, är ett precisions- arbete. Den måste ha huggits sedan omfattningens stenar hade kommit på plats ('apres la pose'). - 116 Exteriörens fogar var snålt utstrukna (fig 60 f, 94), medan interiören karakteriseras av brett utstrukna sådana (fig 47, 107, 118). Ett sparsamt användande av röd kalksten som diskret kontrast till det grå murverket bör också framhållas. Portalens (E) tympanon samt ett par av valvstenarna dels i denna portal, dels i ljudglugg- arna, består av röd kalksten, liksom hela omfatt- ningen omkring gluggen (H). Detta bevisar, att murarna från början stått bara, utan vare sig puts eller kalköverdrag. En bekräftelse härpå utgör också de oputsade murytor, som ligger skyddade under långhusets vattentak (fig 60 f). Det nya koret (fig 147) vilar på en utbottning av stora kullerstenar och har en sockelliknande sten- kant i öster (fig 89) samt en enkel sula i norr (fig 88), som troligen har en motsvarighet i söder. I väster murades endast två korta, osymmetriska mur- stumpar mot absidens utsida (fig 47 f, 82: A, B, 116 f). Den murklack (fig 82 D, 117), som stöter stumt emot såväl den korta muren i nordväst som mot nordmuren, tillkom däremot av allt att döma under period V: B. Den nya triumfbågen var troligen från början ett provisorium, en genombrytning i absidens mantelmur (fig 147 f), så att tribunbågen fick göra tjänst som triumfbåge (nr 2). Denna som endast var omkring 3 m bred, behövde inte något mittstöd, den tvådelade triumfbågen tillhör därför med all sannolikhet period V: B. - Den gamla korkvad- raten fick stå kvar tills vidare (fig 147). Korets fasader är stramt komponerade: södra muren delas upp i tre nästan lika stora delar genom en smal, rundbågig portal med huggna krag- och sockelstenar (fig 23, 92 ff, 147) samt ett smalt, rundbågigt fönster (F) med nästan vågrät solbänk och djup, trång yttersmyg (fig 23, 101 f). Deras hjässor befinner sig i ungefär samma nivå. Även den östra fasaden synes vara utformad med hänsyn tagen till den södra (fig 24, 106): fönstren (G) och (F) sitter i samma nivå, om man mäter från sol- bänkarna. Det förra är placerat nästan mitt i öst- fasaden och överliggaren i den lilla gluggen (H, fig 24, 86) befinner sig ett skift under den sten som utgör solbänk i fönstret (G). Källa gamla kyrkas korgavel är komponerad på snarlikt sätt. 58 Glasmålningar har möjligen funnits i de båda BYGGNADSHISTORIA fönstren (F) och (G), se kap Glasmålningar. De relativt tunna kormurarna - ca 125 cm i norr och söder, 140 cm i öster - synes bevisa, att man från början inte avsåg att bygga ett östtorn, utan snarare ett kor (med eller utan profanvåning) av den typ, som bl a finns bevarad i Källa gamla kyrka,59 som även funnits i Högby, 60 Gräsgård61 och Stenåsa62 samt troligen även i Böda. 63 I samma riktning kan en horisontal skarv i östra kormuren, strax över hjässan i fönstret (R) tolkas, tydligt markerad av Frigelius (fig 15) och fort- farande skönjbar knappt 6 m över nuvarande markyta (fig 24, 87, 195). Ovanför skarven kan ett gavelröste ha rest sig med en motsvarighet i väster, vilka båda har rivits senare, när koret förhöjdes till ett östtorn (period V: B). Avståndet mellan de båda korens angränsande murliv (fig 82 G och H) är drygt 20 cm(jfr s 136) medan murarna invid absiden ligger stumt emot varandra. De båda korta murstumparna (fig 47, 82 A och B, 116) är inte heller symmetriska (något som rättades till under period V: B, när mur- klacken i fig 82 D, 117 kom till). Denna orgelbundna anslutning mellan det gamla och det nya koret kan möjligen förklaras med att man lämnat en arbets- port i det senares nordvästra hörn, sedan hela kor- grunden först lagts ut. En sådan öppning innebar en så avsevärd försvagning av murverket, att ett valv knappast är tänkbart i detta skede. Det förefaller också av andra skäl att ha förlöpt någon tid mellan det provisoriska färdigställandet av det nya koret i början av period IV (inför en brådskande in- vigning, så att detta kunde användas som kyrka? fig 147, se vidare under period V) och dess full- bordande i slutet av period IV med igenmurning av den förmodade arbetsporten, färdigmurande av det nordvästra korhörnet (fig 82 G, 88), den första valvslagningen (fig 26) samt den första förhöjningen av korgolvet (podium 1 a- b samt golv B, fig 119). Det äldsta golvet (A, fig 119) låg i ungefär samma nivå i hela koret, 116-122 cm under det nuvarande golvet. Det bestod av kalkbruk, armerat med kullersten och stenskärvor samt hade en slityta av flisor. Anmärkningsvärt nog låg det omkring 60- 70 cm lägre än den äldsta kyrkans golv, en trappa med fyra steg, delvis vilande på absidens 117 0 0 .' r-r-' r K ~-L__i DM 10 0 1 2 3 4 5 10 1 5 20 25 30A0. ' ~ ' =i:-= Fig 147. Kyrkan under period IV A-B. Sydfasad, längdsektion mot norr samt plan. Rekonstruktion, skala 1 : 300, R Boström & J Söderberg 1972. The church during period IV A-B. S front, longitudinal section /ooking N and plan. Reconstruction, scale 1 :300. 118 grundmur, torde från början ha utgjort förbindelsen mellan dem (fig 147 f). På golvet stod det ännu bevarade, murade sten- altaret (fig 82, 119, 121 ff, 147), med huggna hörn- kedjor och utan puts. För att motverka de otill- fredsställande grundförhållandena, hade man givit altaret en trappliknande grundsula utmed östra långsidan. Även ett stycke av täckstenen till altarets relikgömma (?, fig 166), men inte själva skivan är bevarad. I nordöstra hörnet låg en liten sakristia(?) avskild från koret genom en trävägg i stavteknik (?, fig 13964). Mycket utrymme hade sparats i det trånga koret, genom att en trävägg och inte en mur skilde de båda rummen åt Ufr fig 140). Den djupa nischen med dess glugg utgjorde sakristians östra, väl belysta kortsida (fig 109 ff, 119). Kanske nischens botten tjänade som pulpet. Det nya koret välvdes första gången med ett lågt sittande, romerskt kryssvalv (fig 26), troligen med ballastmurning på översidan, såsom i Källa gamla kyrka. 65 Kanske nådde man ursprung- ligen vinden genom en provisorisk öppning över triumfbågen (fig 147 f) eller genom ett i valvet ursparat hål, innan trappan i långhusförlängningen var färdig (period V: A). Man kan också tänka sig en direkt ingång till korvinden genom en av de manshöga skottöppningar, som torde ha genom- brutit murkronan, om en övervåning funnits (fig 147). Den första förhöjningen av korgolvet kan tro- ligen ha skett i samband med den första välvningen. I korets östra del byggdes sålunda ett podium i två etapper, här betecknade nr I a- b (fig 119). Podium 1 a är 7 cm högre än 1 b, varigenom platsen framför altaret speciellt framhävdes. - I samband med tillkomsten av podium 1 a-b synes altaret ha putsats (fig 122 ff). Golvet i korets västra del förhöjdes i motsvarande grad (golv B), så att det låg ett steg lägre än podiet (fig 119). Man utgick från den inre (ur- sprungliga) trampflisan i korportalen. Det nya golvet bestod på ömse sidor om trappsteget av i sand och jord lagda flisor av oregelbunden form och storlek. Den lilla sakristian i nordöst (fig 139, 147) berördes troligen inte av dessa golvarbeten. Man kan ha byggt podiet omkring den lilla avbalk- BYGGNADSHISTORIA Fig 148. Kyrkan under period IV A. Det nya korets anslut- ning till absidkoret samt den provisoriska triumfbågen nr 2. Rekonstruktion, skala 1 : 300, R Boström & J Söderberg 1972. The church during period IV A. The junction oj the new chancel and the apse-chancel and the temporary chance/ arch 2. Reconstruction, sca/e 1 : 300. ningen och placerat ett lågt trappsteg innanför dörren, för att man bekvämt skulle komma dit ned. Den ovan i avsnittet Långhuset beskrivna oregel- bundenheten i västtornets murverk närmast lång- husets västra gavelröste (fig 33) kan troligen för- klaras med att en del av västtornets östvägg mu- rades om, när klockvåningen byggdes. - Troligen avslutades västtornet med ett lågt pyramidtak (fig 147), i analogi med den gotländska tornhuven i Hablingbo. 66 En primitiv stege, bestående av ett virke med rund genomskärning, i vilket steg är uthuggna, ingår i västtornets nuvarande takstol. Kanske har den tidigare tillhört pyramidtakets takstol eller är det möjligen dess s k kungsstolpe, som gjorts om till stege? Dateringen av västtornets klockvåning och av det nya koret sätts förslagsvis till slutet av 1100-talet eller omkring 1200, med tanke på den relativa kronologien (se ovan, period Il). Även ur stilhisto- risk synpunkt är detta rimligt, dels med hänsyn till de tämligen tryckta proportionerna i klockvå- ningens ljudgluggar, dels i betraktande av formerna 11 C} LÅNGLÖTS GAMLA KYRKA i portalen (E) samt fönstren (F) och (G). Den skulpterade basen i västra ljudgluggen (fig 70 ff) har också detaljer som kan hänföras till 1100-talets senare del eller 1200-talets förra hälft. 67 Förutom altaret (fig 121 ff) med dess täcksten (fig 166) finns rester av andra inventarier bevarade: delar av ett Limogeskrucifix (fig 167 f) , rester av mässingskärl (akvamanil?) eller liten klocka samt ett stort antal mynt (fig 185 f). De stöder också en datering av denna byggnadsperiod till 1100-talets slut eller omkring år 1200, men kan även tillhöra period V. V: A-B. Håkan Tannas ombyggnader, ca 1225-1250 Ännu mer genomgripande än period IV var den som följde omedelbart därefter: A. Det gamla trånga absidkoret ersattes med en förlängning av långhuset, långhusets äldsta del förhöjdes med en våning, varefter hela kyrkan, med undantag av koret, välvdes och en profan över- våning inrättades över hela långhuset. Ombyggnad av västtornets två nedre våningar samt dess andra förhöjning blev en nödvändig konsekvens av dessa arbeten (fig 149). B. Innan ännu alla under A uppräknade åtgärder var slutförda, måste man ha funnit , att det en gång så dominerande nya koret (fig 147) tedde sig alltför blygsamt vid sidan av det mäktiga långhuset med dess höga valv och övervåning samt det i proportion härtill förhöjda västtornet (fig 18-19: 3). Ungefär så skulle man vilja förklara, varför det nya korets valv ersattes med ett högt, mer likt långhusets valv, sedan en monumental, tvådelad triumfbåge (nr 3, fig I 53) hade kommit till samt fönstren (F) och (G) murats igen och ersatts med de högt placerade (Q) och (R). Korgolvets förhöjning (golv C samt po- dium 2, fig 119) hör också till period V: B. Av samma skäl byggde man ett torn över koret, så att kyrkan slutligen framträdde som en regelrätt klöv- sadelskyrka med torn både i öster och väster (fig 13 ff, 149). - Beträffande det norr om långhuset tillbyggda kornhuset, se nedan, period VII. I några avseenden skiljer sig det till period V daterade murverket från det omgivande. Utmär- kande är bl a brokigheten: grå och röd kalksten används omväxlande i oregelmässig variation i de stora, mycket släta ytorna. I detta sammanhang bör även markeringen med röd sten av vissa tak- stolsdetaljer på utsidan av västtornets gavelrösten framhållas (fig 81) . Förbandet är något mindre än i det nya koret (fig 28, 46, 83, 85). I det finhuggna , omsorgsfullt fogade materialet förekommer även vald, obearbetad eller endast obetydligt tuktad sten. Litet skol förekommer i fogarna, som är utstrukna. Minst omsorg i detaljbehandlingen visar murverket i västtornets översta del , men detta berodde utan tvivel på att det befann sig så högt över marken, att en sådan förenkling inte märktes nedifrån. Behuggningen är tät, med lodräta eller nästan lodräta mejselhugg. Kantslag förekommer i regel och bildar ofta vinkel med den innanför kanten befintliga behuggningen (fig 125 f) . I hörnkedjor och omfattningar - även omkring interiörens portal- och fönstersmygar - är behuggningen så tät och gjord med så spetsiga verktyg, att ytorna på avstånd ser slipade ut (fig 131). Flera olika typer av mönsterhuggning förekommer, bl a diagonal- och fiskbensmönster. Fönstren (P) , (Q) och (R) utmärks bl a av form- skuren sten i de relativt grunda yttersmygarna (ca 36 cm) som har en smygvinkel av ca 111- 115° samt mycket svagt lutande solbänkar - 25 mm på 36 cm (fig 103 f, 114 f , 131). Detta utsökta murverk och denna färgglädje skulle ha varit förgäves, om murarna hade putsats, varför det inte torde råda någon tvekan om att kyrkans exteriör stod med bart murverk även under period V. Det kan knappast ha varit avsikten , att kyrkan skulle behålla den oroliga silhuett som blev resul- tatet, när det nya koret kom under tak (fig 147). Utan tvivel ingick en förlängning av långhuset fram till det nya koret i de från period IV här- stammande planerna. En förtagningssten , lagd tvärs över stötfogen mellan det nya koret och långhusförlängningen tyder också härpå. Eftersom de nya murarna delvis skulle utnyttja de gamla kormurarna som grund (fig 49) , måste först det mesta av dessa rivas. Under tiden blev det nya koret avskuret från församlingsrummet. Det är därför troligt, att man under den tid ombyggnaden tog höll gudstjänst i det rektangulära koret i stället (jfr 120 Fig 149. Kyrkan under period V B. Håkan Tannas ombyggnad slutförd. Syd- fasad, längdsektion mot norr samt plan. Re- konstruktion, skala 1 : 300, R Boström & J Söderberg 1972. The church during period V B. Håkan Tanna's re- building completed. S front, longitudinal section looking N and plan. Reconstruction, scale 1: 300. 0 -------------- ---- ---1 ,, D M.1 0 0 i 2 3 4 5 10 1 5 20 25 30 ,\0. ~---1=_! ±=±=J=___= -J=---===!=---:= t=-= ==t=== =I= LÅNGLÖTS GAMLA KYRKA period IV). Detta är så mycket mer sannolikt, som även de därpå följande, mycket omfattande åt- gärderna - förhöjning av långhusets murar till jämnhöjd med långhusets förlängning samt välv- ning av hela kyrkorummet - gjorde det omöjligt att använda kyrkans församlingsdel som guds- tjänstlokal under mycket lång tid. Av absidkorets norra mur rev man bort så mycket, att endast ca 80 cm på insidan (ca 90 cm på utsidan) stod kvar (fig 49). Ännu ett par skift av den inre skalmuren revs bort, varefter man place- rade den nya murens innerliv 45 cm innanför den gamla. Man använde med andra ord absidkorets yttre skalmur som grund för den nya inre skal- muren. Den nya murens yttre hälft placerades där- emot helt och hållet utanför den gamla på egen grund. Dess innerliv placerades i flykt med norra kormurens insida (fig 26). Den nya nordmurens sammanlagda tjocklek blev I 60 cm, varav man kan sluta, att den skulle innehålla en trappa upp till kyrkans profana övervåning (fig 149). Motsvarande mur på södra sidan, varav det mesta är bevarat ovan jord, är ca 120 cm tjock. Hur dess grundförhållanden är beskaffade på in- sidan kunde inte undersökas 1969, men i princip torde även södra muren ha utnyttjat den gamla kormurens yttre hälft som grund. Över absidkorets grundmursrester breddes ett tjockt lager järnhaltigt, fint grus som fyllning under golvet. Så snart koret var färdigt (period IV C), uppfördes Jånghusförlängningens murar till full höjd och samtidigt därmed höjdes de väster därom belägna, ursprungliga långhusmurarna med 3,5-4 m, för att det utdragna långhuset skulle bli lika högt över- allt (fig 149). Högmurarna gjorde man tunnare upp- till, genom att ytterlivet lutade inåt mot krönet. De drogs endast fram till ett litet stycke utanpå västtornets södra och norra murar, så att långhus- vindens västliga ytterhörn kom att ligga en knapp meter innanför ( = öster om) det ursprungliga lång- husets västliga hörn (fig 133 f, 149), något som redan hade observerats av Rhezelius (fig 13). En manshög skottöppning placerades på en strategiskt viktig punkt, rakt över den nya syd- portalen (S), återgiven av Törnewall (fig 14) och Frigelius (fig 15). Rhezelius har inte tecknat av den, men visar däremot en liten ljusglugg rakt över fönstret (T), fig 13. Även Frigelius (fig 15) har tagit med denna ljusöppning. Det är möjligt, att gluggen är en omgjord skottöppning. - På norra sidan var inga öppningar synliga på långhusvindens vägg i mitten av 1700-talet, att döma av Frigelius' teckning (fig I 5), men kan givetvis ha funnits, fastän de murats igen när de inte längre behövdes. - Kolon- netten och dess överstycke i östra ljudgluggen togs bort, så att denna kunde göra tjänst som ingång till långhusets vind (fig 149). En annan ingång låg i nordöst, i långhusförlängningens nordmur. Som redan är förmodat, löpte nämligen en trappa i denna mur. Den nyss nämnda, stora portalen (S) , fig 36 ff, insattes i södra muren ett litet stycke öster om den ursprungliga ingången (B), som murades igen omsorgsfullt (fig 162), samtidigt som väggarna inne i kyrkan förbereddes för välvningen. Omkring innersmygen murades en omfattning av huggen sten, som delvis inkräktade på innersmygen i fönstret (A), fig 149. Mellan de blivande traveerna 111 och IV placerades en valvpilaster, ca 80- 100 cm bred, för vilken man högg in en slits i muren och vilken delvis murades i förband med den nya portalens östra smyghörn. Utan tvekan fick väggpelaren en motsvarighet i norr. Troligen är det möjligt att rekonstruera valv- pilastrarna. 1969 påträffades nämligen bl a två verkstycken, vardera med två profilerade sidor på ömse sidor om ett skarpkantat hörn. Nr l (fig 150 f) sitter inmurat i det nuvarande långhusets nordvästra hörn, 30 cm under takfoten (vid pilen, fig 195), medan nr 2 återfanns nära dess nordöstra hörn (fig 24). Det förra har måtten 72 x 49 x 17 cm, medan det senares synliga mått är 70 x I 7 cm. Deras profil kan närmast beskrivas som en platt, vilken omärkligt övergår i en vulst. Den finhuggna ytan är fiskbensmönstrad. Ungefär halva långsidan av nr 1 har en råhuggen yta , vilken av- gränsas mot den finhuggna ytan i.:tmed en böjd linje, som är en upprepning av stenens profilerade sida (fig 150). Därav kan man sluta, att ännu en sten med samma profil har varit murad mot den rå- huggna ytan. De båda bevarade stenarna visar, att de troligen har ingått i något slag av konsoler eller kapitäl, vilka med två språng har skjutit ut ur murlivet, 122 BYGGNADSHISTORIA ungefär som i rekonstruktionen fig 152. Tro- ligen har de krönt två valvpilastrar, antingen det par som delade traveerna 111 och IV, eller också det som hade formats av resterna av den äldsta triumfbågens (nr 1) vederlagsmurar (mellan trave- erna Il och III). - Lika rimligt är det emellertid att de hört till triumfbåge nr 3 (se nedan). I grannkyrkan Gärdslösa, i den norra av Håkan Tannas båda korsarmar, finns en täckplatta med exakt samma profil och behuggning som de båda verkstyckena i Långlöt. I en annan kyrka, där också en mästare i kretsen omkring Håkan Tanna har varit verksam, nämligen Högby,68 stöddes valven i det senromanska koret av pilastrar, vilka med ett par språng sköt ut ur muren. Den profilerade stenen i östgaveln (fig 24) hade vid framtagandet en akantusdekoration, målad antingen direkt på stenen eller på ett tunt kalk- överdrag (se vidare, Kalkmålningar) . Ett stort antal kvadrer, en del med mönster- huggning, har dels ingått i pilastrar och omfatt- ningar, dels i den delade triumfbågen (nr 3, se nedan) i H åkan Tannas bygge. De återfanns 1969, sekundärt använda i det murverk, som tillhör om- byggnaden 1795- 1796 och vittnar om det utsökta detaljarbete, som utmärker även period V. Några av stenarna förtjänar att omnämnas speciellt: 1. Inmurad i nordöstra ytterhörnet, 111 cm under takfoten, 56 x 47 x 16 cm. Bär spår av röd och svart färg, antingen direkt på stenen eller på ett tunt kalköverdrag. 2. Inmurad på utsidan av valvet över fönstret (X 6) i östgaveln sitter en avslagen, huggen sten med spår av svart målning. Mått: 36 x 12 x mer än 22 cm. 3. Inmurad i tombågens skärmmur (fig 52 F), synliga mått 24 x 80 cm. 4. Inmurad på insida n av 1795 års västgavel, med skråhuggen framkant , synliga mått 16 x 45 cm. Liksom övrigt murverk döljs de sedan 1969 av vitkalkad puts. Stenarnas bemålning behandlas nedan (Kalkmålningar). Välvningen av långhusets tre traveer synes ha skett i ett sammanhang. På den gamla långhus- murens innerliv högg man omsorgsfullt ut rund- bågiga sköldbågar, nästan lika skarpkantade som dem vilka redan från början formades i trave Il. Fig 150-151. Verkstycken inmurade i nordvästra hörnet av 1795 års kyrka, dels kapitäl (jfr fig 152, 195), dels kvadrer. Foto R Boström 1969. Pieces oj tooled stone built info the NW corner oj the 1795 church, inc/uding capitals (cg Jigs 152, 195) and ashlars. 123 LÅNGLÖTS GAMLA KYRKA Spåren på södra långhusväggen visar, att väggarna med valvens sköldmurar skjutit upp 20-30 cm över den nuvarande taklisten (fig 193,jfrfig 149). Valven torde ha varit ribblösa s k romerska kryssvalv med horisontala hjässlinjer, skilda åt av finhuggna gör- delbågar. Sannolikt var valvens översidor av- jämnade med kalkbruk och sten till brandsäkra golv. Förändringarna av västtornet inleddes med att bjälklaget över bottenvåningen togs bort och delar av det inre murlivet i norr och söder avlägsnades, för att de hyllor som bildades, skulle bära ett tunn- valv (fig 57, 149). Att döma av den nya tornbågen(fig 52 C, 138), som fick samma bredd som tornets inre, blev valvet något tilltryckt mot hjässan, så att det inte var rent rundbågigt, utan att man för den skull kan kalla det för spetsbågigt. Tunnvalvet göts på vanligt sätt över en träform (fig 55 f). Avtrycken av de ca 25 cm breda skålbräderna visar träets grova ådring. Små runda märken kan tolkas antingen som luftblåsor eller som avtryck av maskhål. Kanske använde man det bortrivna tomgolvets plankor i gjutformen? Detta vore helt i linje med den otroliga sparsamhet, som utmärker äldre tider och som gjort sig speciellt märkbar i Långlöt. Innersmygen i gluggen (D) murades igen i sam- band med välvningen (fig 57), medan den yttre smygen fick stå öppen (fig 13, 15). - Tunnvalvet övergick i öster i en tombåge med omsorgsfullt huggna kvadrer, som visar prov på flera sorters mönsterhuggning (fig 135, 137). Förbindelsen med tornets överdel utformades som ett kryphål i tunnvalvets sydvästra hörn, enligt obetydliga avtryck. Troligen skedde inga föränd- ringar med de övre våningarnas golv eller väggar. Sedan man rivit bort torntaket, hur det nu sett ut, förhöjde man tomkroppen runt omkring med cirka 90 cm murverk av den brokiga typ, som känne- tecknar perioden. Som redan är omtalat, var detta murverk betydligt slarvigare utfört, än det som finns närmare marken. - I östra murens krön murades långhusvindens nockbjälke in, vilken har lämnat ett tydligt avtryck i muren (fig 75). I norr och söder restes två gavlar, varav den södra har tre bomhål i samma nivå på insidan (fig 25). Troligen har de burit en byggnadsställning. Den nu bevarade smäckra takstolen är kryssad (förstärkt 1969), ett av högbenen är den ovan (period IV) nämnda lilla stegen. De yttersta takstolarna är infällda i gavlarnas utsidor. Några markeringar är gjorda med kalksten (fig 81). De visar, att tak- stolen ursprungligen har varit snedstöttad. Redan under färdigställandet av långhusets högmurar torde man ha beslutat att höja kor- murarna till ett torn, för att inte korets exteriör skulle förbli oansenligare än den väster därom be- lägna kyrkan (fig 149). Eljest hade det även blivit nödvändigt att ge långhusvinden en självständig östgavel, eventuellt ridande på korets västra gavel. Troligen spelade också nivåförhållandena, här ofta berörda, en avgörande roll, när man beslöt att bygga ett östtorn över koret. Korets interiör måste efter kyrkans välvning ha tett sig kryptliknande låg (fig 139), dess valv låg ca 1t m lägre och på grund av den sluttande marken låg korgolvet (B) nästan en halv meter lägre än i den övriga kyrkan (fig 147). Arbetsgången torde ha varit följande. Först byggde man på korets murar, vare sig man för- höjde en våning i taget eller utförde hela torn- kroppen på en gång. Därefter rev man det låga valvet och murade omsorgsfullt igen fönstren (F) och (G) samt den smala dageröppningen i gluggen (H). De nya fönstren (Q) och (R) inmurades där- efter med omfattningar av samma slags finhuggna, formskurna verkstycken som fönstret (P) och med samma vinkel i yttersmygen med dess nästan våg- räta solbänk. På grund av fönstrets (Q) placering nära korets sydöstra hörn gjordes innersmygen osymmetrisk (fig 105, 149). Troligen drog man upp hjässan i fönstret (Q) så högt, att den nästan låg i nivå med den i fönstret (P), för att skapa balans i sydfasaden (fig 23, 149). - Fönstret (R) blev seder- mera ombyggt ett par gånger, se perioderna VI och IX. Nästa arbetsuppgift torde ha varit att ersätta den provisoriska triumfbågen (nr 2) med en som bättre skulle harmoniera med kyrkorummet (nr 3) samt att förbereda korets väggar för det nya valvet. Man vet emellertid inte säkert, hur triumfbågen har varit beskaffad, ty stora delar av absidens och triumfbågens grundmurar har rivits i samband med inrättandet av flera gravplatser i kyrkans östra del (fig 82: 2-4.) Det följande är ett försök till rekon- struktion med stöd av bevarade delar. 124 Fig J52. Rekonstruktion av ett kapitäl för en väggpelare eller ett triumbågsvederlag, utförd med ledning av bevarade verks tycken (fig 24, J50 f). R Boström & J Söderberg 1973. Reconstruction oja capita! fora wall pier ar the abutment oja chancel arch, based an surviving pieces oj toa/ed stone (Jigs 24, 150 f). Fig J53 . Period V. Rekonstruktion av triumfbåge 3, fasad mot öster. Skala 1: 100, R Boström & J Söderberg 1972. Period V. Reconstruction oj chancel arch 3, facing E. Scale 1: 100. , ... -... I \ I I I I I I I I ~.{ I \ ' Fig 154. Period VI. Rekonstruktion av triumbåge 4, fasad mot öster. Skala 1 : 100, R Boström & J Söderberg J 972. Period Vl. Reconstruction oj chancel arch 4, Jacing E. Scale 1: 100. ----------------~ ~----------------~ DN1.10 0 1 2 3 4 5 h\.,. 11111111111 I I I I I 125 LÅNGLÖTS GAMLA KYRKA Det är under period V, föreställer vi oss, som de sista över golvet befintliga resterna av absidkoret rivs och ersätts med ett par relativt tunna, pilaster- liknande triumfvederlag med huggna baser (fig 153), att döma av det bevarade blocket i fig 47, 116, 82 C. På norra sidan byggs en murklack (fig 48, 82 D , 117), för att göra det norra triumfvederlaget likt det södra. Den vilar på golv (A) och var inte avsedd att synas, ty man lät fogbruket välla ut hur som helst mellan de ojämna åkerstenarna. Detta tyder också på, att långhusgolvet under denna period nådde fram till triumfbågens mot öster vända sida. Mitt i den trappa, som förde upp till kyrkan från koret och som i sin tur vilar på absidgrunden, ställdes en pelare, den varav nu den huggna basen i fig 82 F och fig 91 återstår. Flera av de i kyrkans murar bevarade verkstyckena, tex de i fig 150 ff, härrör möjligen också från triumfbågen nr 3 Ufr ovan). Den delade triumfbågen var nämligen ett på Öland mycket omtyckt, men ej längre be- varat motiv, tex i Källa gamla kyrka,69 Högby,70 Alböke71 och Köping. 72 Så slog man det nya valvet, som steg lika högt eller något högre än de i långhuset (fig 149). Vi föreställer oss att man återanvände material från det äldre valvet och utjämnade dess översida till ett brandsäkert golv, likt långhusvindens. Valv- spåren på södra sidan försvann emellertid 1795, när nästan hela innerlivet av muren revs bort. Som redan är nämnt, döljer sig kanske spår av valv bakom den stora altaruppsatsen (fig 27). - Öst- tornets i fig 149 återgivna övervanmgar är en rekonstruktion, gjord med utgångspunkt från långhusets övervåning samt Rhezelius' teckning (fig 13). Inte förrän välvningen var avslutad, var det lämpligt att ställa i ordning golven, vilka för- höjdes i och med att podium nr 2 och golv (C) kom till (fig 119). Troligen användes rasmassorna från det ursprungliga korvalvet som golvfyllnad. Den raka, murade kant, som avslutar golv (C) i väster (fig 82 E), har sannolikt varit murad antingen mot triumfbågens trappa eller mot mittpelarens sockel. - Även i korpodiets trappsteg känner man igen Håkan Tannas omsorgsfulla detaljbehandling (fig J25 f). Efter tillkomsten av podium nr 2 torde det ha blivit nödvändigt med ännu en förhöjning av altaret (jfr fig 119). Fragmentet av en trapetsformad gravsten av grå kalksten (fig 178) med huggen framsida, men utan inskrift, kan troligen sättas i samband med en grav (fig 179 f), som påträffades 1969 söder om altaret. Jfr nedan, Gravminnen. Tillkomsten av det nya podiet (nr 2) måste även ha medfört, att den lilla sakristia I inte längre kunde existera, utan ersattes med en fristående byggnad, sakristia 2 (fig 13 f, 17, 23, 141 f) utanför korpor- talen, som därmed bytte uppgift och blev sakristie- ingång. Dörren hängdes på portalens utsida. Vi föreställer oss, att sakristians golv låg i nivå med den ursprungliga yttre trampflisan och att dörrens nederdel täckte nästan hela den ursprungliga trös- kelstenens utsida. Vad sakristia I beträffar, förefaller det, som om det mesta av den utplånades under period V, i och med att 4 6 ilv. Fig 159. Murverk 1795 och 1855 omkring fönstren (P) och (X 3), fasad samt planer upptill och nedtill. Skala 1 : 200 R Boström & J Söderberg 1969. Masonry 1795 and 1855 round windows (P) and (X 3),faceand plans of upper and /ower parts. i vapenhuset befintliga del i betydelse, sedan väggen i tombågen kom till. Kanske rev man läktarens västra del redan under period X? (jfr Nya kyrkan, reparationer 1846 och 1892). - Ute i långhuset placerade man ett stöd som ersättning för det upplag den östligaste bärlinan hade haft i den medeltida norra långhusmuren. Om man samtidigt utvidgade den i långhuset belägna delen av läktaren mot norr ända till den nya nordmuren eller om detta skedde först 1892 (se Nya kyrkan), kan nu inte avgöras. Löfgren markerar inte läktarens framkant, endast stöttan (fig 187). Den ute i vapen- huset belägna läktartrappan, avbildad på samma planritning, var belägen ett stycke innanför vapen- husets södra vägg, men det framgår inte, var trappan börjar eller slutar. När man murade igen tom- bågens nederdel, lade man 10 cm söder om dörrens södra karm in ett sedermera avsågat ekvirke (ett stycke av en medeltida takbjälke?), som troligen skulle bära upp en del av läktartrappan ute i vapen- huset (fig 187). Allt brukbart material återanvändes alltså i det nya murverket, men rasmassorna lät man ligga kvar, vilket är förklaringen till den 30-60 cm tjocka fyllning av kalkbruk och annat överblivet bygg- nadsmaterial, som till största delen avlägsnades under korgolvet 1969, men som fortfarande ligger kvar under långhusets golv (se Nya kyrkan, res- taureringen 1969-1970). Även användbart virke ur de gamla takstolarna skarvades och lades direkt på fyllningen som reglar under det nya golvet (fig 77 f). När detta ojämnt sammanpackade underlag sjönk ihop här och var, uppstod sättningar, så att korgolvet före 1969 knarrade mycket störande. - På reglarna lades plankor av furu, 21-33 cm breda och 7- 8 cm tjocka. 1795 års golv ligger kvar i långhuset, 4 cm under nuvarande golv (från 1892, se Nya kyrkan), men korets båda golv (från 1795 och 1892) utbyttes 1969 mot ett nytt furugolv. De nya reglarna vilar nu på plintar och fyllningen lades inte tillbaka efter avslutandet av den byggnadsarkeologiska under- sökningen. Ett kryptliknande utrymme är därför utsparat under korgolvet, så att man kan studera det medeltida koret och dess altare samt resterna av absidkoret mm (fig 26f, 47f, 91 , 109ff, 116ff, 127f, 132, 193, 205). I maj 1796 var kyrkobygget endast delvis av- slutat, men omdömet om kyrkan: »... ganska ljus, vacker och rymlig» (vis prot 26/5 1796) tyder på, att själva kyrkobyggnaden då stod i det närmaste färdig. Man hade troligen också hunnit både sprit- putsa och vitkalka kyrkans murar, inte bara de inre, utan även de yttre, ty materialboden i nord- väst i vinkeln mellan kyrkan och västtornet (fig 187 f, 190 ff) byggdes inte förrän detta var gjort (se nedan). Av denna äldsta puts fanns rester bevarade 1969 dels under den nordliga sakristians yttertak, dels under takfoten, strax öster om fönstret (X 3), fig 142, innanför den plankbeklädnad, som anbringa- des 1855 för att ytterligare utjämna skillnaden mellan de ojämna yttre murliven i långhusför- längningens och östtornets sydfasader (se vidare Nya kyrkan). I vinkeln mellan västtornets norra mur och det nya långhusets västgavel uppfördes en låg material- bod, av Löfgren kallad »förvaringshus», under ett tegeltäckt pulpettak (fig 187 f, 191 f). Tyvärr revs den 1969, innan den hade hunnit dokumenteras fullständigt (se Nya kyrkan). En enkel dörr, klädd med liggande panel av troligen pärlspåntade bräder, utgjorde ingången, 134 medan fönster däremot saknades. Av avtryck på angränsande murar att döma, var väggarna 75-78 cm tjocka. Sannolikt var de murade av råbrutna hällar. Pulpettaket utgick från en 8 cm djup, vågrät slits, inhuggen i västtornets nordmur och fort- farande synlig genom putsen (fig 59). De vågräta takbjälkarna vilade dels på bodens västgavel, dels i upplag i den nya långhusgaveln. De senare hade huggits in efter det att kyrkans yttermurar hade putsats och kalkats. Därigenom bevisas, att boden är något yngre än själva kyrkan, troligen från 1796. Ett annat bevis härpå synes det förhållandet vara, att man huggit alltför stora hål för takbjälkarna. Den översta bjälkens hål i långhusets västgavel gjordes så stort och djupt, att man blev tvungen att fylla hålet över bjälken med fyllnadsmurverk av det för period X karakteristiska slaget. Ilagningen framstod 1969 som en ca t kvadratmeter stor yta med gulbrunt kalkbruk, i vilket man hade tryckt fast mängder av skärvor av taktegel. - Ännu ett bevis för att boden är yngre än själva kyrkan ut- Kyrkans metrologi Av Sölve Göransson Måtten i Långlöt De rekonstruerade planmåtten i den äldsta sten- kyrkan i Långlöt (fig 160 b) kan med stor sannolik- het återföras på mätning med den kortare av de gamla ölandsalnarna, ca 47,0 cm lång,86 a enligt ett duodecimalt system. Utsättningen av kyrkan86 b torde ha börjat med koret, vars rumsplan bildar en kvadrat inskriven i en cirkel med 6 alnars radie (2,82 m). Absidens plan utgör en halv cirkel med radien 3 alnar, utsla- gen från skärningspunkten mellan kyrkans mittaxel och korkvadratens östra sida; tribunbågsöppningen är alltså 6 alnar. Korets diagonalmått 12 alnar (5,64 m) återfinnes också som långhusets inre bredd utmed triumfbågsväggen. Långhusets längddimen- sion torde vara bestämd genom utläggning av 24 alnar (11,28 m) långa diagonaler mot väster från de inre östra hörnen. Långhusrummet är sålunda i princip utsatt som två liksidiga trianglar med spet- KYRKANS METROLOGI gjorde murbehandlingen inne i boden. De av inner- väggarna, som bestod av kyrkans och västtornets yttermurar, var putsade och vitkalkade, medan bodens egna murar var oputsade på insidan. - Golvet var täckt av flisor. Vid prostvisitationen 25/5 1797 synes hela om- byggnaden av kyrkan samt den nya bänkinred- ningen vara fullbordade »... Yrkade Prosten sin särdeles fägnad deröfwer, at nu se de, wäl kost- samma, men Församlingen hedrande Kyrkoarbe- tet, äfwen med wäl och prydeligen giorda stolar Lyckeligen fulkomnat». Den övriga inredningen, bl a altaruppsats (fig 169 ff), predikstol (fig 208 ff), läktare och dopfunt (fig 217 f) hade man övertagit från den gamla klövsadelskyrkan. Färghållningen i den nya kyrkan var vitt (på väggar och valv) samt blått (bänkinredning, läktare, altaruppsats samt ett på väggen bakom detta målat draperi; se Inredning och inventarier). Ahlqvist fällde ett omdöme, som säkert delades av de flesta , om kyrkan, »Hon är ljus genom 8 större fenster och en av de vackraste på landet» (2 : 1, s 236). sarna mot varandra och med 12 alnars sidor eller sammansatt av två rätvinkliga trianglar med de kateter som representerar kortväggarna 12 alnar långa och med den gemensamma hypotenusan 24 alnar lång. Rummets längd skulle då, enligt Pytha- goras' sats, uppgå till det irrationella talet V432 eller 20,785 alnar. Från denna geometriska modell föreligger de avvikelserna att den inre bredden längst i väster synes ha varit ca 15 cm smalare än 12 alnar, varför diagonalerna skurit varandra något väster om långhusets mittpunkt, och att längden förefaller att ha varit justerad till jämnt 21 alnar (9,87 m). Liksom långhuslängden är korväggarnas breddmått egentligen ett irrationellt tal: Vn eller 8,485 alnar. Murarnas tjocklek har genomgående varit 2! aln (1,058 m) utom i de korta murarna på korets östra sida på bägge sidor om absiden, där den var 2 alnar, och i långhusets västmur, där den var 2t aln 135 LÅNGLÖTS GAMLA KYRKA (1 ,175 m). Den sistnämnda muren är dock ca 10 cm tunnare i sin sydligaste del, möjligen till följd av att man här avsatt ett rätvinkligt innerhörn; lång- husets längd utefter det inre södra murlivet är i motsvarande grad för stor. Absidkorskyrkans måttsättning har alltså före- tagits »inifrån», och den är utförd med stor preci- sion och utmärkt symmetri; långhusets lätta vidg- ning från väster mot öster - ungefär I 0 åt varje håll från mittaxeln räknat - är troligen avsiktlig. De yttre måtten är då sekundära. Långhusets yttre längd (12,12 m utefter södra murlivet) motsvarar 2! + 21 + 2t = 25! aln och dess bredd över triumf- bågen (7,75 a 7,85 m) 2! + 12 + 2t = l6t aln. Då korkvadratens innersidor var nästan St aln långa, var korets yttre längd (ca 4,95 m) praktiskt taget lOt aln och dess bredd (ca 6,10 m) i det närmaste 13 alnar; kanske var också dessa dimensioner ut- lagda med dessa »jämna» tal. Absidbågens yttre liv hade radien 5! aln. Kyrkans totala yttre längd ut- efter mittaxeln har varit 39! aln. Västtornet har anlagts omkring ett kvadratiskt rum med 8 alnars sida (3,76 m); måttet i norr-söder är i vapenhuset med sitt ojämna murverk snarast några få centimeter smalare. Tornets tre egna murar - i norr, väster och söder- har gjorts 3 alnar tjocka (1 ,41 m). Utvändigt är därför tornet nedtill i längd 11 alnar (5,17 m) och i bredd (i det närmaste) 14 alnar (6,58 m); i de övre delarna är tornets längd inklusive den på långhusgaveln vilande östra muren 13! aln. Det yngre, rektangulära korets mått och dess läge i förhållande till de äldre byggnadsdelarna visar att det utlagts enligt mätning »utifrån» (bygg- nadsperiod IV: A). Det är i väster symmetriskt an- slutet till det gamla koret, men dess axel divergerar i östlig riktning med drygt 1° mot söder från kyrkans gamla längdaxel. Är denna skevhet slumpmässig eller kan den förklaras konkret? Utifrån måtten själva kan följande tolkning framställas . Avståndet från långhusets sydöstra hörn till det nya korets sydösthörn (vid marknivån) är 14,10 m, dvs exakt 30 alnar av samma storlek som gamla kyrkans måttenhet (47,0 cm) ; 30 alnar är det mått som före- skrives som tabernaklets längd (Andra Mose boken, 26 kap). Av korets yttre dimensioner har längden sålunda utsatts som 30 alnar från södra långhus- hörnet. Bredden, som säkerligen avsetts vara 16 alnar (7,52 m), även om östra gaveln endast är 7,40 m bred, har lagts ut med 8 alnar åt norr respektive söder från skärningspunkten mellan kyrkans mitt- axel och en linje dragen som tangent mot absid- bågens utsida från en punkt 3 alnar (1,41 m) öster om det gamla korets södra hörn; denna linje, som markerat den nya västmurens innerliv, skär axeln under sned vinkel, ty absiden skjuter ej blott 3 utan 3! aln ut från korets östfasad, och tangentlinjen har därigenom hamnat ungefär t aln längre åt öster utanför norra korhörnet än vad startpunkten var belägen utanför det södra hörnet. Detta utsättnings- förfarande kan vara en sannolik förklaring till det glapprum om 21 cm och mer som återfinnes mellan de båda korkropparna norr om absiden men som saknas söder om den (jfr s 60, 117); det nya korets västra mur har avsetts vara genomgående 3 alnar tjock, även om murstumparna på bägge sidor om absiden till en början anlades osymmetriskt och först under period V: B omformades till en likbred triumfmur (triumfbåge nr 3). Det nya koret har en längd utmed det södra mur- livet vid marken av 9,06 m. Då, som vi sett, det gamla korets längd varit närmast I Ot aln , har man, för att fylla den omtalade sträckan 30 alnar, kunnat räkna det nya korets egen längd som 19t aln (9, 165 m) och utlägga den med J6t aln från absid- bågens yttersta punkt vinkelrätt mot den beskrivna tangentlinjen. Den deviation mot söder av det nya korets längdaxel som därvid uppstått har inneburit att korets södra murflykt - möjligen avsiktligt - blivit tillnärmelsevis parallell med södra långhus- muren, vilken ju själv devierade något ; i norr upp- kom i stället en vinkelavvikelse mellan kor- och långhusmurarnas flykter om ca 2,5°. Även i öster har muren gjorts 3 alnar tjock (den är dock i norra delen några centimeter tjockare), medan kormu- rarna i söder och norr synes ha avsetts vara 2! aln tjocka (1,293 m), sjättedelen av korlängden 16! aln. Framkanten av altarpodiet (nr 1 och 2) är placerad 8 alnar från korets östra vägg. Långhusförlängningens mått (period V: A) är helt sekundära. Längden, som utmed de gamla kormurarna i praktiken motsvarat lOt aln (4,935m), är i söder utmed ytterlivet 5,03 m men har i norr på grund av det där befintliga glappet mellan gamla 136 och nya koret varit ungefär 11 alnar (5,17 m). För- längningsmurarna har uppförts i flykt med de diver- gerande långhusmurarna, t om med förstärkt di- version, så att den yttre bredden över kyrkan vid fogarna mellan de båda koren uppgått till 8,10 a 8,20 m, ca 70 cm mer än det yngre korets bredd. Medeltidskyrkans slutliga yttre längd var i norr ca 31,65 m och är i söder vid marken ca 31,40 m. Den består egentligen av 11 alnar i västtornet, 25! aln i det gamla långhuset och 30 alnar i dess för- längning samt koret, summa 66! aln (31,373 m). Diskrepanserna härrör av att dessa längder delvis är utlagda längs axeln, delvis vid murarna och delvis som murtjocklek, samt av vinkelavvikelserna i mur- liv och axlar. Även flera mått i vertikal led kan bestämmas med stor säkerhet i Långlöts kyrka tack vare skarvar och avtryck i murverken, här illustrerade på sydfa- saden (fig 160 a). Långhusets ursprungliga höjd (period Il) har i murarna varit 12 alnar (5,64 m) och därovanför till taknocken (taknock I) 8 alnar (3,76 m); basnivån ligger i sydväst 65- 70 cm under nuvarande markyta. (Jfr s 25, 28, 47, 49.) Västtor- nets murhöjd var först (period III) 16 alnar (7,52 m), räknad från en nivå belägen ca 15 cm under mark- ytan i väster och motsvarande den undre grund- sulan. (Jfr s 42 f, 47, 50.) Förhöjningen av tornet med klockvåningen (period IV: B) är 12 alnar (jfr s 55). Det nya, rektangulära korets äldsta murhöjd (period IV: A) var utan tvekan också 12 alnar, framträdande som horisontal skarv i de östra och södra murarna och mätt från en nivå nära överens- stämmande med den äldsta golvytan i koret. Höjden hos östtornet över koret (period V: B) går däremot ej längre att exakt fastställa. (Jfr s 60, 63, 85 ff, 91, 93, 117.) Den andra förhöjningen av västtornet (period V: A) har liksom den första varit 12 alnar, varav 2 alnar gällt själva murarna och JO alnar takresningen samt gavelröstena i norr och söder (jfr s 59). Tornets taknock nådde nu 40 alnar (18,80 m) över grundnivån, den höjd som tornet ännu bevarar. Efter långhusets förhöjning vid profanvåningens inrättande (period V: A) låg dess taknock (taknock Il) i jämnhöjd med tornets takfot, 20 alnar (9,40 m) över långhusmurarnas gamla krön. Själva murarna torde ha höjts med 8 alnar upp till det gamla nockläget, och den nya takresningen KYRKANS METROLOGI gjorts 12 alnar hög. (Jfr s 59, I 02, I 04.) Medan långhuset tidigare haft totalt 20 alnars höjd , var taknockshöjden nu 32 alnar (15,04 m), så att tornets och långhusets höjdmått intog förhållandet 5 : 4 gentemot varandra, varvid dock tornets basnivå låg ca 85 cm högre än långhusets så att den reella höjdskillnaden ökades med detta belopp. Av intresse när det gäller sydfasaden är också regelbundenheter i mått och lägen av vissa detaljele- ment. Klockvåningens ljudglugg, vars öppning själv håller 4 alnar, är sålunda placerad 5 alnar från det sydvästra tornhörnet; avståndet till sydösthörnet är endast 4! aln, eftersom tornets yttermått i öster-väster är ! aln kortare än 14 alnar. På de västra och östra tomfasaderna är ljudgluggarna insatta symmetriskt. Håkan Tannas stora trifolie- portal i söder (period V: A), som också den till öppningen är 4 alnar bred (1 ,88 m ), är med nog- grannhet placerad på ett avstånd av 7 alnar från sydvästra långhushörnet eller 18 alnar från syd- västra tornhörnet, varför Jodlinjen från ljudgluggens östra kant faller så, att jämnt 9 alnar (4,23 m) kan utläggas åt vardera hållet, åt väster till tornhörnet och åt öster fram till portalen . I den nya kyrkans plan ingår betydande delar av den medeltida kyrkan och därmed också åtskilligt av dennas måttegenskaper. Vid utvidgningen av kyrkan har man inte följt 1794 års förslag att ut- flytta norra väggen 5 alnar. De nya ytterhörnen i norr ligger i stället ungefär 6! av gällande svenska aln ( = 59,38 cm) eller ca 4,0 m utanför de gamla hörnen. Kyrkans nya dimensioner har bestämts på annat sätt; det visar sig att kyrkorummets längd är 40 alnar (23,752 m) och dess bredd 16 alnar (9,501 m). Längden har man s a s ärvt från den gamla kyrkan, som i fullbyggt skick råkat ha en inre längd av 23,75-23,80 m. Utefter det nya inre murlivet i norr har 40 svenska alnar avsatts ; det förefaller möjligt att man i enlighet med det valda längd- måttet något litet ökat den gamla östra kormurens bredd på insidan längst i norr för att erhålla en jämn flykt på hela gavelväggen i koret. Den nya bredden 16 alnar finns utlagd vid denna vägg från det nya innerhörn i sydöst, ca 25 cm åt söder utanför det gamla, som var resultat av den bortrivning av det inre skalet av södra kormuren som man företog för 137 -·--0" 0 - 0 "' ~ I~i I -·-· 0 D " I IDO ,__,T _,_~1~_ _ Li '1 _i--~j_ 0 5 10 Nl. . 1 1 1 1 1I 1 1 I 1 i 1 I 11n-11 1 1 I I I I 1 I I1 0 5 JO 15 20 alna.t d. 4~o cm... 40 S'V' a./.n.. ~ +-~~~~------------~ ------~ <> I •il - - --· +·-41- ·-·-· - ·- 8 Il "q" I Il 'l,./l. Il 2'/i Fig 160 a--e. Metrologiska rekonstruktioner, skala 1 : 300, av S Göransson, ritade av J Söderberg 1973. Metrological reconstructions. Fig 160 a-b. Långlöts kyrka, sydfasad samt plan. Mått i medeltidskyrkan i alnar om ca 47,0 cm, i 1795- 1796 års utvidgning i svenska alnar om 59,38 cm. Långlöt Church, S front and plan. Measures of the medieval church in cubits of c 47.0 cm, of the extension of 1795- 96 in Swedish ells of 59.38 cm. Fig 160 c. Källa gamla kyrka, plan. Mått i alnar om ca 47,0 cm. Källa Old Church, plan. Measures in cubits of c 47.0 cm. Fig 160 d--e. Föra kyrka, planer. Mått i den medeltida kyrkan i dels, med understrukna siffror, alnar om ca 47,0 cm, dels alnar om ca 52,0 cm; mått i 1828 års kyrka i svenska alnar om 59,38 cm. - Fig 160 d och e företräder alternativa tolkningar av långhusets utsättningsmått och mätförfarandet vid dettas anslutning till koret; i fig 160 e kompletterande äldre och yngre mått i koret- östtornet. Föra Church, plans. Measures of the medieval church (a) with underlined numbers in cubits of c 47.0 cm, and (b) in ells of c 52.0 cm; measures of the church of 1828 in Swedish ells of 59.38 cm. - Fig 160 d and e illustrate alternative interpretations of the measurements of the nave and of the metrological method of joining it to the chancel; in Jig 160 e complementary older and later measurements of the chancel and E tower. 138 I 0 IO AC . I I I I I l I I l I 0 6 9 12 15 18 24 ~ d. 47,o crn. 0 13 ~I 0 IO A0. o 3 6 10 12 16 20 al.uv,. (fig 82: 5), dels på den murade sten- kanten invid triumfbågen (fig 82 E). Till samma målningssvit hör sannolikt också en bård av spetsflikiga, uppåtriktade blad, målade med grått eller svart på ett tunt kalklager på den i östra kormuren inmurade, profilerade sten (fig 24), som undersöktes 1969 och som ingått i en triumfbåge eller en pilaster (fig 152). På korets (östtornets) östra vägg, strax söder om fönstret (G) syntes också 1969 på ett undre lager (ovanpå det glättade putslagret) obetydliga spår av blå och grå färg. Målningen befann sig delvis under golvnivån i den nuvarande kyrkan och kan alltså inte heller av denna orsak sättas i samband med denna. Enligt konservator Sven Wahlgren kan de utgöra resterna av ett på 1700-talet målat draperi . I så fall är det väl troligt, att denna målning tillkom 1751, samtidigt med altaruppsatsen i fig 169 ff. Tänkbart är också, att draperimålningen utfördes redan 1649 av Olof Blomma. Även andra målningsspår kan troligen sättas i samband med denne målare. De var nämligen må- lade på ett vitkalkat lager, som befann sig mellan den inre, glättade putsen och ett yttre, likaså vitkal- kat överdrag, vilket sistnämnda satt mycket löst och lätt lossnade. Dessa få, Olof Blomma tillskrivna färgspår fanns bl a i innersmygarna till fönstren (P) och (T) och utgjordes av grå och cinnoberröda slingor. På två huggna stenar, varmed man 1795 hade murat igen innersmygen till fönstret (P) och vilka sannolikt tillhört detta fönsters östra smyg- hörn, fanns också spår av grå och röd målning. Liknande färgspår syntes också i och vid fönstret (A). Kyrkoherde Bergerus hade 1649 låtit bekosta målningen av den nytillverkade predikstolen och bokstolarna (period VIII samt kap Inredning). Han 146 KALKMÅLNINGAR Fig 164. Ristning (fågel?) i putsen in- vid sakristienischens södra smyghörn, omedelbart under det inmurade virket. Foto H Gibe 1969. Scratching (bird?) in the plaster close to the S splay of the aumbry, immediately below the piece of built-in wood. träffade i samband därmed den överenskommelsen med sina sockenbor, att de skulle följa hans goda exempel och bekosta dekorationsmålningen av kyr- kans väggar och valv. Man bidrog antingen in na- tura eller med kontanta penningbidrag, alltefter råd och lägenhet. Ovanpå de färgspår, som här har satts i samband med Olof Blommas verksamhet i Långlöt 1649, syntes 1969, som redan nämnts, ett tunt, vitkalkat lager, som lossnade mycket lätt i stora flak. Inne i fönstersmygarna (P) och (T) var på detta yttersta kalklager målade ca 1 cm breda, svarta marke- ringar av smyghörnen. Även den svarta färgen (kimrök?) satt mycket löst. Det saknas uppgift i kyrkböckerna om vem som utfört målningen och när det skedde. Det kan ha skett 1673, när Jacob Bundie målade läktaren (se nedan, kap Inredning) eller i samband med de omfattande reparationerna i början av 1700-talet (period IX). Lika sannolikt är att denna yngsta målning gjordes 1751, när altar- uppsatsen i fig 169 ff anskaffades mm. 147 Ristningar I det innersta, glättade putslagret på östra korväggen är flera ristningar synliga bakom det nuvarande trä- altaret (fig 164), bl a ett skepp eller en fågel invid den s k sakristienischens södra smygsida, geo- metriska figurer m m. Om deras ålder kan endast Inredning och inventarier Större delen av kyrkans inventarier rövades bort av fienden 1677, då även prästgårdens hus lades i aska. Flera värdefulla föremål ansågs då lyckligtvis utan intresse, tex den vackra madonnan i fig 1 och fig 206 f. Två trästycken, ett sekundärt använt på insidan av 1854 års altare, det andra liggande löst, med marmorering i klara, väl bevarade färger (gult, rött, vitt, blågrått) har troligen ingått i ett äldre altare, altarring, läktare eller bänkinredning. Flertalet av de föremål , som kyrkan ägde i slutet av 1700-talet, överfördes 1796 till den Nya kyrkan och beskrivs nedan (s 181 ff samt fig 206ff). Högaltare Stenkyrkans altaren: 1. Torde ha stått inne i absiden. Ingen utgräv- ning har ännu varit möjlig i denna del av kyrkan. En kubisk sten (fig 165), funnen i golvfyllningen 1969, kan tänkas ha täckt relikgömman i altarets bak- eller framsida. Stenen är av vald kalksten. Endast en sida har man behövt bearbeta, den är mycket tydligt slipad. Mått: 55 x 58 x 66 mm (SHM inv nr 29370: 3). Det altare, till vilket täckstenen kan ha hört, har varit betydligt mindre än det nedan som nr 2 beskrivna. En uppfattning om storleken kan det ännu bevarade altaret i Egby kyrka, 2 mil norr om Långlöt, ge. Dess underdel (mensa) har plan- måtten 121 x 90 cm och står i en absid, som har en inre bredd av 360 cm, alltså större än vad absiden i Långlöt förefaller att ha varit. 2. Det högaltare, som efterträdde nr 1 (fig 12 l ff) är redan utförligt beskrivet under rubr Östtorn, sägas, att de är yngre än podium 3 (fig 119), men äldre än 1649 års målningar. Andra, ännu yngre ristningar har redan beskri- vits, dels i västtornets klockvåning, dels i sakristie- nischens gluggsmyg (fig 112), jfr ovan. interiör (s 82 ff). Sammanfattningsvis kan här sägas, att det troligen blev uppfört i stor hast på det nedersta korgolvet (A) och att det i samband med förhöjningar av det omgivande podiet (1 a-b, fig 119) torde ha byggts på några gånger, för att behålla en lämplig höjd av ca 110- 120 cm. - Det var förmodligen, när altarskivan rubbades i samband med en sådan påbyggnad, som täck- stenen (fig 166) gick sönder och användes till upp- pallning av den sekundära inre trampflisan i kor- portalen. Täckstenen, varav nu omkring en fjärdedel åter- står, är huggen av öländsk kalksten av en god, marmorliknande kvalitet som på Öland går under namnet blodläget (not 28). Den har en djupt rödbrun färg med livliga inslag av gult (järnoxid). Kanten och undersidan är finhuggna, framsidan omsorgsfullt slipad i en och samma riktning. En knivskarp rits har delat upp framsidan i fyra delar, som var och en haft ett ringformat invigningskors. Även stenplattans centrum, där de två ritslinjerna möts, har haft ett invigningskors. Frånsett att stenen är sönderslagen, är den mycket väl bevarad. Fragmentets mått: 105 x 105 x 25 mm. Stenens ursprungliga mått kan beräknas till ca 190 x 170 x 25 mm. - SHM inv nr 29370: 1. Både täckstenar till altarnas relikgömmor och resealtare tillverkades under medeltiden gärna av stenmaterial, som genom färg och kvalitet avvek från det vanliga.89 Altarskivan till altare nr 2 är sedan länge för- svunnen. Kanske ligger den som trappsten vid någon gård i socknen. - Det förhållandet, att podium nr 3 ligger i nivå med vad som återstår av 148 altare nr 2 (fig 26, 119), tyder på, att stenaltaret revs ned till golvet, när altare nr 3 kom till. 3. Det altare, som efterträdde nr 2, var av trä och tillkom troligen 1751, det år då Anders Dahl- ström d ä:s altaruppsats anskaffades (fig 169 ff). Kyrkböckerna nämner visserligen ingenting därom, men på östra väggen i Nya kyrkan finns ett avtryck efter ett sådant från tiden efter 1796 (fig 27). En draperimålning (se Nya kyrkan, Målade dekora- tioner) har omgivit altaret, men upphör på en ca 265 cm bred yta, motsvarande det förmodade altarets längd. - Tillsammans med altarupp- satsen mm överfördes träaltaret till Nya kyrkan och gjorde där tjänst ända till 1854 (se nedan). Altar- eller processionskrucifix 1969 påträffades nedanför korpodiet en liten figur i midjebild (fig 167) av förgylld koppar med emalj- inläggningar i vitt, blått och svart, längd 55 mm; Den har troligen tillhört ett altar- eller processions- krucifix och tillverkats i Limoges under 1100- eller 1200-talet.90 SHM inv nr 29370: 2. - Även andra fragment av samma krucifix ingår i de 1969 påträffade föremålen, bl a några tunna, graverade kopparbleck, som utgjort korsets klädsel (fig 167), med en infattad, slipad rund glasbit och markering av placeringen av en liten figur, lik den i fig 167 avbildade, men ej identisk med denna, att döma av nithålen. Jfr rekonstruktionen fig 168 samt av- snittet Lösfynd nedan. - I grannkyrkan Runsten finns också ett krucifix från Limoges, med något annorl unda utformning. Medeltida bildkonst En madonnabild av ek (fig 1, 206 f), tillverkad i Nordtysk land i början av 1300-talet (not 112 f) är det enda som är bevarat till våra dagar av kyrkans av allt att döma rika skatt av medeltida bildkonst. Hon står nu i ya kyrkan och beskrivs nedan. Ett medeltida altarskåp, kallat en gammal för- gylld altartavla (inv 1653, 1692, 1708) är troligen identisk med »den lilla sköna taflan wid Predik- stolen [dvs på södra sidan], Christi Kors och torturern, som Rhezelius nämner 1634. Jämte andra förmodligen medeltida bilder och »den rijtade taflan C +» (Rhezelius), blev det bortstädat ur kyrkan i mitten av 1700-talet. Vid en sockenstämma INREDNING OCH INVENTARIER Fig J65. Kubisk sten av kalksten, troligen täcksten över relikgömman i absidkorets altare. Foto SHM 1972. Cube of limestone, probably used lo close the re/iquary in the apse altar. 1/5 1750 frågade nämligen prästen sina sockenmän, »om the icke woro nögda, at Choren i Kyrkian rengiordes, och de onödige gamble och sonder- slagne bilder borttogos, och en Ny altartafla i stället bestältes». Med »Choren» avsågs kanske den stora nischen i korets nordöstra hörn. - Den altartavla som beställdes, är den av Anders Dahl- ström d ä tillverkade, se nedan samt fig 169 ff. Vad som avsågs med »den rijtade taflan C +», är ovisst. Kanske var det en (medeltida?) målning, eventuel lt dörren till ett altarskåp, föreställande Kristus på korset. Rhezelius' anteckningsbok har nämligen så litet format, att han gärna uttrycker sig kortfattat, för att spara papper (not 20). Altaruppsats 1751 Den altarprydnad, som enligt beslut 1750 beställdes (se ovan), utfördes 1751 av bildhuggaren Anders Dahlström d ä91 och ställdes upp på ett av allt att döma nygjort altare av trä (jfr ovan). Med utgångspunkt från dels de i Långlöt be- varade delarna och en beskrivning av Ahlqvist (2: 1, s 237), dels från andra av samme skulptör utförda altarprydnader, kan man i detalj beskriva och rekonstruera altaruppsatsen i Långlöt (fig 176). Mittpartiet utgjordes av Kristus på korset (fig 174, höjd 115 cm), omgiven av de sörjande 149 LÅNGLÖTS GAMLA KYRKA ungfru Maria och Johannes evangelisten (fig 175, höjd 63 cm). Därunder (på en predella?) en inskrift ur 2 Kor 5, v 15. På norra92 pelarpostamentet »Ornamentum hujus Arae fabricatum et consum- matum Anno 1751 Curae Pastoris Caroli Brodd- son» ( = denna altarprydnad är tillverkad år 1751 genom kyrkoherden Carl Broddsons försorg [not 11]). Det ryggstycke, mot vilket figurerna i kors- fästelsescenen avtecknade sig, användes före 1969 som en magasinsdörr i västtornet, men är nu upp- ställt i tornet. 163 x 69 cm. - På sidorna Lagen i Moses gestalt (fig 172, höjd 102 cm) och Johannes Döparen som Evangelium (fig 173, höjd 105 cm). Överstycket (fig 169 ff, bredd 305 cm), som att döma av bättre bevarade altaruppsatser av Dahl- ström bars upp av en kraftig kolonnställning (jfr rekonstruktionen fig 176), har en framställning som syftar på Jesaja 43: 25 (fig 170): »Jag, jag är den som utplånar dina överträdelser för min egen skull, och dina synder kommer jag icke mer ihåg.» Vid Himmelens port sitter Gud Fader och en ängel och stryker ut de mångsiffriga tal, vilka är målade på tavlor i deras knän. Ovanför svävar tre draperi- hållande änglar som är framställda i relief, liksom överstycket i övrigt, med undantag av änglarnas huvuden, som i friskulptur skjuter fram ur bak- grunden (fig 171). Fig 166. Fragment av resealtare eller av täckplatta från den förlorade altar- skivan till det i fig 121- 125 avbildade altaret. Mörkröd kalksten ur det sk blodläget. Funnet 1969 innanför kor- portalen, under den sekundära tramp- flisan på insidan. Foto SHM 1972. Fragment oj a portable altar or oj the altar stab, now /ost, of the altar shown in Jigs 121- 125. Deep red limestone. Found in 1969 inside the chancel portal, under the secondary paving on the inside. Överstyckets obrutna färger ger, trots att de flagnar starkt, en god uppfattning om den färg- glädje, som ursprungligen präglat altaruppsatsen: svart, blått, rött, vitt och guld. De övriga figurerna är nu målade huvudsakligen i vitt och guld (från 1854?, se Nya kyrkan). Från samma altarprydnad härstammar också två st bladornament, 30 cm höga, samt två st hörnorna- ment, längd 92 cm, de senare med skulpterade blom- mor och frukter. Samtliga med fragment av grön färg och guld . Altarring »Altardisken» lagades 1709 (räk). Om därmed menas, att den nygjordes eller reparerades, är osäkert. 1751 fick snickaren Anders Dahlström (not 91) betalt bl a för »diskens förfärdigande», varmed förmodligen avses en reparation av en altarring eller förändring av en sådan för att passa till den samtidigt tillverkade altaruppsatsen med dess altare (se ovan). Förvaringsnisch {depositorium)93 En mer än manshög nisch i korets nordöstra hörn (fig 17, 24, 26 f, 82, 109 ff, 119 f), beskriven s 79 ff och 119 ff, som ursprungligen kan ha ingått i en liten sakristia (nr 1, se fig 139), inreddes till skåp med 150 INREDNING OCH INVENTARIER Fig 167. Figur av förgylld koppar och emalj samt fragment av kopparbleck från kors, båda troligen från ett i Limoges tillverkat altar- eller processionskors, 1100- eller 1200-talet (jfr fig 168). Funna under korgolvet 1969. Foto SHM 1972. Figure oj gilt copper and enamel and fragment oj sheet copper from a cross, both probably from an altar or processional crucifix made at Limoges; 12th or 13th century (ej Jig 168). Found under the chancel floor in 1969. Fig 168. Rekonstruktion av det altar- eller processionskors, till vi lket de i fig 167 avbildade delarna hört. R Boström & J Söderberg 1972. Reconstruction oj the crucific to which the fragments shown in Jig 167 belonged. hyllor, sannolikt i mitten av 1200-talet och kunde stängas med en dörr. Skåpinredningen avlägsnades troligen under 1300-talet (jfr Byggnadshistoria, pe- rioderna V-VI). Sedan dess synes nischen ha stått öppen och dess botten har höjts, tills den murades igen 1795 i samband med den stora ombyggnaden av kyrkan. Sidoaltaren Madonnabilden (fig 1, 206 f) torde ha stått på ett sidoaltare i långhusets nordöstra hörn. Denna del, som befinner sig under det nuvarande långhusets golv, har ännu inte varit föremål för undersökning, lika litet som området där dess sydliga motsvarighet var placerad. Predikstolar, timglas Tre predikstolar är kända. De stod alla på södra sidan av koret, nära utgången till sakristian: I. Endast omnämnd av Rhezelius 1634. - 2. Till- verkad 1649 av snickaren Mattis Heijdeman (not 79) i Kalmar och hans gesäller. Till denna donerade Lars Nilsson i Lerkaka (Runstens sn) »itt mächta gott och tiänligit trää till predikostoolsfoot». Må- laren Olof Blomma (not 80) målade predikstolen samma år. För detta ändamål inköptes från Kalmar »een book gulld för 2 Dr kmt: och 16 öre. Lijm för I Dr kmt: aff bästa saffran för 24 öre kmt: spanst wijn t stop för 24 öre kmt: Twå byssor kimröök för 12 öre» (Om reparationer i kyrkan 1649). - 3. Tillverkad 1763 av Anders Dahlström dy (not 114), fig 208 ff. Den beskrivs nedan (Nya kyrkan). Ett »halvtimglas, odugligt», av okänd ålder finns upptaget i inv 1708. - Ett timglas (fig 212) an- skaffades 1736, se Nya kyrkan. Bokstolar Två bokstolar94 i koret var tillverkade 1649 av Mattis Heijdeman och hans drängar och målades 151 LÅNGLÖTS GAMLA KYRKA samma år av Olof Blomma med samma färger som han använt på predikstolen (se ovan) och bänkarna (nedan; Om reparationer i kyrkan 1649). Bänkar Mattis Heijdeman och hans medhjälpare gjorde nya bänkar i kyrkan 1649. Det rörde sig om en fu llständig bänkinredning i kyrkan »ifrån then ena ändan till then andra». De målades 1649, liksom predikstolen och bokstolarna, av Olof Blomma. De saknade dörrar och var mycket ojämna 1774, vilket allt man beslöt att ändra på och göra nya dörrar (vis prot). Läktare, orgel En läktare byggdes 1668 av Mattis Heijdeman (Bänk! 1668). Att döma av en bevarad bärlina, var de profi lerade på undersidan (fig 52 E, 135, 157). Jfr Byggnadshistoria, period VIII. Läktaren upp- fyllde vapenhuset samt långhusets västra del fram till portalen (S). En trappa ute i vapenhuset utgjorde uppgång till läktaren. Från denna hade man även förbindelse med tornets övervåningar. 1673 lovade målaren Jacob Bundie95 i Kalmar att »måla med olliofärg, frampå med blåmster och hela vnderslåget med blå himmel och stiernor» (st prot). Läktaren, som var omkring 70 cm lägre än den som upptar Nya kyrkans västra del, övertogs av Nya kyrkan, och av allt att döma ingår den gamla läktarens bröstning i den nuvarande (se Nya kyr- kan). fogen orgel är känd från Gamla kyrkan. Nummertavlor Inga nummertavlor är nämnda i arkivalierna, men måste ha funnits, i varje fall 1751 , då mäster Dahl- ström (not 91) fick betalt bl a »för Numrernas öfwerstrykande». Dopredskap Kyrkans båda dopfuntar, en medeltida (fig 213 ff) samt en från 1668 med tillhörande dopfat (fig 217 ff), skänkt av Pehr Stark, står nu i Nya kyrkan och beskrivs nedan. Den äldre dopfunten torde ursprungligen ha Fig 169. Överstycke ti ll a ltaruppsats, ti llverkad 1751 av Anders Dahlström d ä . Foto S Hallgren 1972. The head-piece oja reredos, mode in 1751 by Anders Dahlström the elder. 152 F ig 170. Gud Fader och en ängel (Jesaja 43: 25), deta lj av fig 169. Foto S Hall- gren 1972. God and an ange/ (lsaiah xliii.25), detail af Jig 169. 153 LÅNGLÖTS GAMLA KYRKA Fig 171. Ängel, detalj av fig 169. Foto S Hallgren 1972. Ange!, detail ojJig 169. stått innanför sydportalen i långhusets västra del. Efter uppförandet av västtornet användes möjligen dess bottenvåning som dopkapell. Den yngre dopfunten stod 1668 längst fram i koret, framför kvinnfolksbänkarna (Bänklängd). En funtkittel (dopfat), hörande till den medeltida funten, men i övrigt av okänd ålder, är försvunnen sedan 1600-talet. Nattvardskärl, brudkrona, övrigt silver 1566 ägde Långlöts kyrka följande silverföremål: » 1 kalk odisk vogh - 36 lod 1 koppar mönstell [ = Monstrans, se PB vis] for- gyllt - 4 markpund». 1591 hade nattvardskärlen reducerats till följande (PB vis): »Kalk offörgylt, medt sin tilbehöriing 1 ste Kalk halff förgylt medt paten och [ingen] duk i st Then flasker - 1 st Soknebodz flaske aff Sölff - 1 st om 9 lodth - - - Koppar munstranz förgylt - 1 st» I ett tillägg från 1598 i samma inventarium är bl a upptaget: »pixis - 1 st om 4 lod» Därav återstår nu ingenting. Två nattvardskalkar är kända, men inte be- varade: 1. Upptagen 1566 och 1591 (se ovan), då den jämte patenen (disken) vägde 36 lod. Enligt PB vis (se ovan) var den »halff förgylt». 2. »Öfveralt förgyld kalk», enligt ett tillägg från 1657 i inv 1653 »förgylld utan och innan», skänktes av Pehr Stark (not 12) förstnämnda år. Den för- gylldes 1722 av guldsmeden Petter Britt,96 Kalmar, Fig 172. Moses med Lagens tavlor. Detalj av den i fig 169- 176 avbildade altaruppsatsen. Foto S Hallgren 1972. Moses with the tablets oj the law. Detail oj the reredos shown in Jigs 169- 176. Fig 173. Johannes Döparen. Detalj av den i fig 169-176 avbildade altaruppsatsen. Foto S Hallgren 1972. John the Baptist. Detail oj the reredos shown in Jigs 169-176. 154 IV V V1 Vit, Vit/ Il( X 155 LÅNGLÖTS GAMLA KYRKA F ig 174. Krucifix. Detalj av den i fig 169- 176 avbildade a lta r- uppsatsen. F oto S H a llgren 1972. Crucifix . Detai/ oj the reredos sho111n in Jigs 169- 176. troligen samtidigt som han tillverkade paten nr 2 nedan (fig 220). Pehr Starkskalk smältes ned 1808, nä r kalken i fig 220 tillverkades (se Nya kyrka n). Två patener ä r kända: l. Upptagen i inv 1566 och 1591 (se ovan). 2. Av delvis förgyllt silver (fig 220), tillverkad 1722 av Petter Britt, se Nya kyrka n. D et ä r m öjligt, att Britt bl a använde silvret i paten nr I. Av de tre obla taskar, som ha r funnits i kyrkan , ä r nr 2 och nr 3 nedan bevarade: 156 l. Pyxis av silver (upptagen 1566 och 1591, se ovan). Troligen nedsmält 1673 (se nedan, socken- budskalkar). 2. Rund och tillplattad sk låsask av sva rvat trä (masurbjörk?), 1600-talet. Locket kan låsas, genom att tappar i dess undersida vid vridning griper in i slitsar i askens kant. Diameter 19 cm. En snarlik ask är bevarad bl a i Persnäs kyrka. 97 3. Av silver, tillverkad 1764 (fig 221), beskrivs nedan i Nya kyrkan. Som vinkanna användes kanske någon av de flaskor, som Pehr Stark skänkte till kyrkan. Hil- feling berättar nämligen bl a, att bland Starks gåvor till kyrkan i mitten av 1600-talet hörde, för- utom de redan omnämnda kalken och dopfunten med dess dopfat (fig 217 ff), även »ett flaskfoder och 6 flaskor med sina skrufvarn ... »och bekom tillbaka ett murat grafställe i kyrkan» (jfr Gravrninnen). Två eller tre sockenbudskalkar ä r kända, fastän ingen är bevarad: l. Kallas i PB vis »Kalk offörgylt , rnedt sin tilbehöriing 1 ste». Möjligen identisk med en liten kalk, förgylld med paten, som ä r upptagen i inv 1653, såvida det inte rör sig om den ovan av Pehr Sta rk donerade nattvardskalken (nr 2). I det förra fallet har kalken blivit förgylld efter 1591. 2. 1673 (räk) talar om silver, varav en liten socken- budskalk ska ll göras. Det framgår inte av arki- valierna, om man reparerade den äldre sockenbuds- kalken (nr 1) med användande av äldre silver, bl a ka nske en pyxis och en sockenbudsflaska om 9 lod (se ovan) och några silverskedar (se nedan) eller om man gjorde en helt ny. 3. En liten utan och innan förgylld silverkalk vägande 9·} lod skänktes 1688 (Gåvoregister). En av ka lka rna bortbyttes 1717 (räk) mot en ny. 172 1 (vis p rot) heter det i stä llet, a tt sockenbuds- kalken ä r omgjo rd och pa ten därtill anskaffad. - 1757 (räk) omgjordes sockenbudskalken, som vägde 10 3/4 Jod och förgylldes av g uldsmeden [Petter] Lindbom98 i Kalmar. D en yngsta kalken finns upptagen även i inv 18 13 och 1830, men ä r därefter fö rsvunnen. K a nske a nvä ndes den 1847 t ill N ya kyrka ns vinkanna (fig 222). F odral (fig 177), anskaffat 1757, till det samma å r omgjorda sockenbudstyget, av svarvat trä, klätt Fig 175. Jungfru Maria och Johannes Evangelisten. Detaljer av den i fig 169- 176 avbildade altaruppsatsen. Foto S Hallgren 1972. The Virgin and St John the Evangelist. Detai/s oj the reredos shown in Jigs 169- 176. med blankt, svart, mönsterpressat läder och fodrat med sämskskinn . Två gångjärn av mässing, has- parna saknas. Höjd 15 cm. lnv 1813 meddelar ang sockenbudskalken bl a att »Fouderalet af Läder» var »fördärfvat». Att döma av hålrummet hade kalken en liten skål, troligen skruvad vid den stora, klotrunda noden-vinbehållaren. Hög, kupig fot, på vars undersida troligen patenen med vidfästad oblatbehållare var inpassad . Jfr tex sockenbudskalken i Källa. 99 Till sockenbudskalken hörde en »Soknebodz flaska aff Sölff - l st om 9 lodth» (PB vis), även upptagen i inv 1653. Kanske användes den I 673 till en sockenbudskalk, jfr ovan nr 2. PB vis upptar också »Then flasker - l st», möjligen också använd till sockenbud, ty i inv 1721 heter det, att sockenbudsflaskan av tenn är förbytt mot en annan med skruv. Kyrkans brudkrona (fig 223), som ursprungligen vägde 32 lod, var inköpt 1714 hos Petter Britt (not 96) och reparerades och förstorades senare. Den beskrivs närmare nedan jämte ett yngre fodral av koppar (räk) , se Nya kyrkan. INREDNING OCH INVENTARIER Till brudkronan hörde tidigare ett svarvat trä- fodral, överklätt med läder, inköpt I 756 (räk) , bevarat ännu 1912 (Snabbinv), men nu försvunnet. Fig 176. Rekonstruktion av Anders Dahlström d ä:s altar- uppsats. R Boström & J Söderberg 1973. Reconstruction oj the reredos made by Anders Dahlström the elder. 157 LÅNGLÖTS GAMLA KYRKA Fig 177. Fodral till ett förlorat sockenbudstyg, av svarvat trä, klätt med svart läder och fodrat med sämskskinn, anskaffat 1757. Foto S Hallgren 1969. Case for a now /ost viaticum clialice, af turned wood, covered with black leather and lined with chamois leather, acquired in 1757. Bland övrigt silver kan nämnas »Skedesölff», d v s silverskedar. Hur många kyrkan ursprung- ligen ägde, är obekant. Antalet var 1591 3 st, vä- gande 9 lod. 1718 nämnes »Madam Elisabeth Lindeqvist, som 5 pr Trinit. igenlöste af Långlöts kyrka sit pantsatta Sölfbälte och Sölfkedja» (Ahlqvist, Sam! III, s 82 a). Det var nämligen inte ovanligt i gamla tider, att kyrkan lånade ut pengar mot säkerhet i smycken, skedar, boskap eller annan egendom. Rökelsekar Ett rökelsekar, »eld kaar» (PB vis), fanns kvar 1591, men är försvunnet. Kanske användes det vid gjut- ningen av en klocka. Ljusredskap En ljuskrona för åtta ljus (fig 224), anskaffad 1740 i utbyte mot en som skänktes 1680 av Pehr Stark (se nedan), samt en för tolv ljus (fig 225), inköpt 1774, hänger nu i Nya kyrkan och beskrivs nedan. Där står också bl a en trearmad ljusstake från 1500- talet (fig 226) samt tre ljusstakar från 1700-talet, som också tillhört Gamla kyrkan. Följande ljusredskap är försvunna: En ljuskrona av mässing för sex ljus, donerad 1680 (räk) av revisorn Pehr Stark, är troligen identisk med en »med 6 p(ipor) och Mussleskålarn som inköptes från Nyköping 1680. Tre ljuskronor av trä och järn (sannolikt efter- bildningar av mässingskronor med svarvad mitt- stam av målat trä och armar av smidesjärn) är kända men inte bevarade: 1. Omnämnd första gången 1653 (inv) och även nämnd 1692 (inv). - 2. An- skaffad 1765 (räk), under läktaren. - 3. Anskaffad 1773 (räk). Inv 1865 (domkap) förmäler, att en ljuskrona av trä borttogs, när orgelverket insattes. Försvunna är också »Messingz stake mz 5 pipor - 1 st», »Ähnnu messings stake mz 4 pipor - 1 st» samt »Thenstakar - 2 st» (PB vis 1591). Bevarade är däremot dels en ljussax av mässing, längd 13,5 cm, stämplad HW och inköpt 1749 (räk) samt en ljusvåg (balansvåg) med skålar av mässing. Balansens längd 29,5 cm. Textilier Ar 1591 ägde kyrkan ett rikt förråd av textilier (PB vis):100 »Messehackler - 3 medt all sin tilbehöry Koorkåpa ny - 1 st Koorkåpa gamul - 1 st. Alter duk linnet - i st Antipendium aff golt dammask - 1 st Alter lister - 2 st Handklädhe - 3 st ornagåther - 3 st röklin - i st Foot klädhe - 1 st» I senare arkivalier kan man få närmare upp- lysningar om deras utseende. Det framgår även, att de decimeras efterhand, så att idag ingenting 158 - - återstår av det som fanns i kyrkan i slutet av 1500- talet. - Ordförklaringar, se not 100. Det ovan nämnda antependiet är troligen iden- tiskt med »Gammalt och söndrigt Altarkläde af rödt Damast» (inv 1813). Därav återstår idag ingenting. En av de tre mässhakarna beskrivs 1692 som gammal mässhake med silverbotten, av blå blom- merad sammet (inv). Den omnämns också 1759 (inv). 1758 anskaffades en ny mässhake av karmosin- röd, fin sammet (fig 228), beskriven nedan, se Nya kyrkan. Den gamla mässhaken såldes på auktion och i dess ställe inköptes en ny altarduk (inv I 794). »Ett borderadt Kalkkläde af Taft, något slitet», men av okänd ålder, finns upptaget i inv 1813. I samma inv nämns också »l rödt klädes Bordtäcke i Sacristian, utslitet», samt en diskduk, som såldes efter 1794 års inv. Ett bårkläde skänktes 1679 i testamente efter Peter Rosengårdh,101 som begravdes i kyrkan samma år (Ahlqvist, Saml III, s 82a). Håvar, se Kollektredskap. Gravminnen 1. Intill altarets södra sida (fig 82: 1, 179 f) på- träffades 1969 omkring 110 cm under korgolvet en orörd grav med en tämligen väl bevarad, mycket smal kista av gran med högt, kupigt lock (fig 178 f). Gavlarnas bredd: vid huvudet 37 cm, vid fotändan 35 cm. Längd 200 cm. Träspån i botten, inga före- mål påträffade. Gravstenen kan troligen identifieras med den i fig 178 avbildade. Den var sedan länge borttagen och kistan täckt av rasmassor, i vilka det kupiga lockets bräder hade lämnat tydliga avtryck (fig 179). Dessa hann lyckligtvis fotograferas, innan graven rasade ihop endast några minuter efter upptäckten. Graven (fig 179 f) var nedgrävd genom podierna och ända ned genom golv (A), och kistan stod på sanden, omkring 140 cm under det nuvarande korgolvet (jfr avsnittet Östtornet [kor nr 2], inte- riör). - Denna grav var den enda inom korets östra, förhöjda del, som påträffades 1969. Gravstenen (fig 178) är av grå kalksten, en ofull- ständig, svagt trapetsformad häll, varav fyra frag- INREDNING OCH INVENTARIER ment återstår.102 Utan inskrift. Skråhuggen fram- sida täckt med korta mejselhugg i små grupper, kanten likaså skråhuggen med kantslag. Under- sidan av obearbetad råsten. Mått: övre bredd ca 74 cm, nedre bredd ca 60 cm, längd I 54 cm. 1200- talet. 2. (Fig I 81 a-b), över prästgraven innanför kor- portalen (fig 82: 2), »I Höghkhoren i Kyrkian Widh söder sijdan» (F.c. 3.b., s 139). Sannolikt av kalksten med inskrift i majuskler: DNS: HAQUINUS: IN: LANGOLÖT: OBllT: ANNO: DO: M: CCC: XXXV : III: K: APRILIS: S!T: JUCTUS: XPO: TU- MOLO: TUMULATUS: I: !STO: REGN!: XPE: TUI: DA: ... PACE: FRU!: ( = Herr Håkan i Långlöt dog år 1335 efter Guds börd den 30 mars. Vare den förenad med Kristus, som är jordad i denna hög; Kristus giv honom frid i Ditt rike). Ungefärliga mått enligt Törnewalls ritning (fig 181 b) 210 x 100 cm. - Håkansson nr 496. Gardell nr 174. Rhezelius berättar, att gravplatsen övertogs av landshövdingen Siffredh Jönsson, 103 »