Kyrkorna iMarstrand SVERIGES KYRKOR BOHUSLÄN KARIN AASMA Kyrkorna i Marstrand Kyrkorna i Marstrand. BOHUSLÄN BAND IV: 2 Av KARIN AASMA VOLYM 154 AV SVERIGES KYRKOR, KONSTHISTORISKT INVENTARIUM GRUNDAT AV SIGURD CURMAN OCH JOHNNY ROOSVAL PÅ UPPDRAG AV KUNGL. VITTERHETS HISTORIE OCH ANTIKVITETS AKADEMIEN UTGIVET AV STEN KARLING, ARMIN TUULSE OCH PER-OLOF WESTLUND Almqvist & Wiksell Stockholm 1974 UTGIVET MED ANSLAG FRÅN STATENS HUMANISTISKA FORSKNINGSRÅD FOTO BÖRJE RÖNNBERG, LKAB GRAFISK FORMGIVNING VIDAR FORSBERG Beskrivningen av Kiruna kyrka, avslutad hösten 1972, har utarbetats av fil kand Fredric Bedoire som också utfört excerperingen i kyrkoarkivet och LKAB:s arkiv. Översättningen till engelska av bildtexter har utförts av Albert Read. Bildmaterial och excerpter förvaras i ATA. Omslagsbilden visar Kiruna kyrka från sydväst. Foto B Rönnberg 1971. ALMQVIST & WIKSELL INFORMATIONSINDUSTRI AB UPPSALA 1973 Förord Med en volym om Kungälvs kyrkor - författad av museilektor Karin Aasma - påbörjade verket Sveriges Kyrkor, konsthistoriskt inventarium, år 1969 beskriv- ningen av stadskykorna i Bohuslän. I förordet till beskrivningen uttalade utgivarna en förhoppning att den snart skulle komma att följas av en av samma författare ut- arbetad beskrivning över kyrkorna i Marstrand. Denna föreligger nu färdig, och ut- givarna vill varmt tacka museilektor Aasma för hennes omsorgsfulla arbete. Ett tack riktas också till en rad institutioner och enskilda personer, som bistått förfat- taren i hennes arbete. Tjänstemän vid Göteborgs museer, Göteborgs universitets- bibliotek, Göteborgs landsarkiv samt vid Västergötlands museum, Skara, har på olika sätt varit författaren till stor hjälp. F d kyrkvärden i Marstrand Thure Bonander, kronolotsen Benkt Bull, Marstrand, herr Herbert Thune, Kungälv, docent Lars Bergström, Göteborg, f d assistenten vid Göteborgs historiska museum Arvid Flygare samt fil kand Olga Dahl, Göteborg, har alla lämnat värdefulla uppgifter. Med redaktörerna för verket Norges Kirker, Sigrid och Håkon Christie, har för- fattaren diskuterat paralleller till Marstrands kyrka. Värdefulla uppgifter om en kyrkklocka, som tidigare tillhört Karlstens fästningskyrka i Marstrand, nu i Karls- borg, har lämnats av kyrkoherde Thorbjörn Mellander, Karlsborg. Vid beskrivningen av olika inventariegrupper har specialister som vanligt med- verkat som granskare. Orgelbeskrivningarna har sålunda genomgåtts och komplet- terats av antikvarie R Axel Unnerbäck, medeltida träskulptur av f antikvarien Rune Norberg, silver av förste intendent Kersti Holmquist och av förste antikvarie Aron Andersson, textilier av antikvarie Inger Estham, kyrkklockor av domkyrkosysslo- man Lars M Holmbäck och uppgifter om franciskanklostrets sigill av antikvarie Oloph Odenius. Latinska texter har översatts av fil kand Svante Nyberg. Ambassadör Ragnvald Bagge har granskat de uppgifter i beskrivningen som hän- för sig till Fredrik Bagge - Marstrands mest kände kyrkoherde genom tiderna. Slutligen vill utgivarna rikta ett varmt tack till Kungl och Hvitfeldtska Stipendie- inrättningen i Göteborg, som genom ett anslag på 5 000 kronor på ett väsentligt sätt bidragit till beskrivningens förverkligande. Stockholm i februari 1974 Sten Karling Armin Tuulse Per-Olof Westlund Innehåll FÖRORD KYRKORNAIMARSTRAND Inledning 89 MARSTRANDSSTADSKYRKA Den äldre kyrkogården 96 Begravningsplatsen på Koön 102 Kyrkobyggnaden 103 Byggnadshistoria l 24 Inredning och inventarier l 33 Bilaga. Beskrivning av gravstenar 167 KARLSTENS FÄSTNINGSKYRKA 175 Garnisonens begravningsplats 176 Kyrkan 178 Å.ldre fästningskyrka 180 NOTER 182 KÄLLOR OCH LITTERATUR 188 FÖRKORTNINGAR 191 SUMMARY 192 a  ~ KYRKORNA I MARSTRAND Bohuslän, Göteborgs och Bohus län, Göteborgs stift, Älvsyssels södra kontrakt, Marstrands Pastorat Inledning Ön Marstrand ligger ca 30 km nordväst om Göte- borg. Den är den yttersta mot Skagerak liggande ön i en ögrupp som mot norr ansluter sig till Tjörn och öarna i Hakefjorden och mot söder till Göte- borgs norra skärgård. Åt öster, på fastlandssidan, ligger Lycke socken. Av de närmast intill Mar- strand liggande öarna hör Klöverön i söder och Jnstön i öster till Lycke socken, medan Koön hör till Marstrand. Ön Marstrand utgöres av en mäk- tig klippa, ca 50-60 m hög, och med en yta av 8, 19 km2• Ön genomskäres av djupa dalgångar med frodig vegetation. Dess östra sida bildar en naturlig och skyddad hamn med två inlopp och på denna sida är hamn- och badortsstaden Marstrands be- byggelse koncentrerad. Väster om stadsbebyggel- sen, på öns högsta topp, ligger Karlstens fästning, som med sitt mäktiga torn syns vida omkring och förlänar staden dess karakteristiska silhuett (fig 63). Stadsbebyggelsen har utbrett sig även till den år 1822 anlagda badorten Arvidsvik på Koön. För- bindelsen över det smala sundet mellan de två stadsdelarna skötes av en färja som lokalt kallas »spårvagn». Marstrandsön har redan under förhistorisk tid varit utnyttjad som fiskeläge med troligen säsong- betonad bosättning. På ön har gjorts lösfynd av flintverktyg och stenyxor. I en dalsänka nära fäst- ningen ligger ett fyrkantigt stenblock, kallat offer- sten, och i närheten har man funnit rester av ett röse och en domarring. På en höjd vid Mittsund på Koön ligger ett röse av bronsålderstyp. Denna bergshöjd kallas »Danskarnas utkik» efter beläg- ringen 1719. Enligt lokal tradition förknippas med denna belägring även några naturbildningar på Marstrandsön. Till en grotta nordväst om staden, den s k St Eriks kyrka, hade stadens invånare tagit sin tillflykt under belägringen och från »predik- stolen», en större sten framför grottan, hade sta- dens komminister talat tröstens ord till flyktingar- na. En mindre grotta i närheten kallades »Fru Arfvidssons sängkammare», eftersom handelsman- nen och rådmannen Torkel Arfwidssons andra hustru (Johanna Printz) under belägringstiden här födde en son.1 Sonen blev döpt i en källa, som sedan gammalt har betraktats som helig och hälso- bringande. Platsen vid källan kallades även »själa- kistan» efter en offerbössa som munkar lär ha låtit uppställa där (Olan 1913 Il, s 11 f). Namnet Marstrand (Malstrand, Mastrand m fl varianter) härleddes ur dess första och äldsta led mal som betyder grusbank, vall av småsten, strandbädd. Öns ursprungliga namn var troligen Malö och torde i sammanställningen med strand anspela på den skalsandbank, som staden ligger på. 2 Oedman anför flera sägner beträffande stadens och öns namn: »Thenna Stad kallades fordom Måse-Strand för the många Måsar rundt omkring ....» Namnet härledes enligt Oedman också av Fig 62. Marstrand på 1580-talet. Detalj av holländsk sjökarta. Ur L J Waghenaer, Spieghel der Zeewaert 1584-1585. KB. Foto SHM. Marstrand in the 1580's. Detail from a Dutch chart. From L J Waghenaer, Spieghel der Zeewaert 1584-1585. 89 KYRKORNA I MARSTRAND Mare, havet, eller efter en » ... Mast, på hwilcken Skeppsbrutne folck, i synnerhet en förnäm och rik Jungfru, wid Namn Maria, blefwit bärgader och kommit in på thenna Öen med Lifwet ...» sedan deras skepp hade strandat på Pater-Noster-skären väster om Marstrand » ... och förthenskuld kallas Staden af Holländerna än i dag Masterland . .. » (Oedman, s 91 f). Stadens anläggningstid är okänd, men har i all- mänhet förts till Håkon Håkonssons tid i enlighet med Håkonssagan. Denne lät enligt sagan omkring 1227 bebygga Marstrand samt flera ödeöar, bl a Öckerö och Brännö i Göteborgs skärgård (se även SvK, Bo I : I , s 76). Troligen har dock ön, som ovan sagts, redan långt tidigare varit fiskeläge samt hamnplats för förbipasserande fartyg. Marstrands viktigaste tillgång har varit sillfisket, och antagligen har en period med rik tillgång på sill under 1200- talet lockat till bosättning om än säsongbetonad sådan (Bohusläns historia, s 109 ff) . I Sviogothia Munita berättar A 0 Rhyzelius om Marstrand: »Han foregifwes wara ganska gammal, så at then Nordiske K. Harald Gylle honom år 1132 först byggt och privilegerat med Stapel-rett . .. » (s 132), 90 INLEDNING Fig 64. Marstrand 1644. Isaac van Geelkercks regle- ringsplan, den äldsta bevarade stadsplanen. Kgl Bibl, Köpenhamn. Marstrand 1644. Isaac von Geel- kerck 's general plan, the oldest preserved town plan of Mars/rand. Fig 63. Marstrand sett från Koön. Foto 1972. Mars/rand from Koön. medan Oedman sätter stadens grundläggning i samband med vendernas förstöring av Kungahälla 1135 (s 91; SvK, Bo IV: J, s 9). Samma författare avbildar stadens sigill med tre sillar som bildar en trekant och årtalet 1611, omgivet av texten »Opidi. Marstrandensis». I stadens äldsta sigillstamp av koppar hade enligt författaren stått »Anno MCCCXXX» ( = 1330; s 92)3. Dokumentariskt omnämndes Marstrand första gången 1291 i ett avlatsbrev utfärdat från Orvieto (se nedan). Under nästa århundrade figurerar Marstrand i samband med en morgongåva 1353 från konung Magnus Eriksson (Smek) till drottning Blanka av Namur (DN Il: 260; Olan, 1939, s 15). Ar 1362 härjades Marstrand svårt av tyska hanse- ater och holländare från staden Kampen, varvid »kastellet», klostret och klosterkyrkan nedbrändes (Bohusläns historia, s 130). De äldsta kända privi- legierna för staden utfärdades av Kristoffer av Bayern 1442 (Elfsyssel, s 233). Staden fick då rättig- het att fritt handla i länet, medan utländska köp- män förbjöds att köpa och sälja på landsbygden. Av andra tilldragelser i staden må nämnas hyll- ningen av Kristian I som Norges kung år 1449 (DN 111: 581 ff). Under vintern 1453- 54 vistades ärkebiskop Henrik Kalteisen av Trondheim i Marstrand och utfärdade därifrån flera avlatsbrev, där även franciskanklostret och kyrkan omnämnes (se nedan).4 Kristian I stadfäste Marstrands privi- legier 1455 (DN V: 574 ff). Ar 1501 blev staden åter nedbränd som repressalieåtgärd under upp- roret mot kung Hans. Under 1500-talets senare del, i samband med den stora sillfiskeperioden, inträffade stadens storhets- tid (fig 62). Staden ståtade under den tiden med två borgmästare och tio rådmän. Den norske präs- ten Peder Clauss0n Friis berättar om det stora sill- fisket, men även om den dryckenskap och de lösa seder som följde i välståndets kölvatten (s 26 f) 5• Staden har ett flertal gånger blivit eldhärjad, nämligen åren 1586, 1643, 1669, 1682 och 1699. Den största katastrofen torde ha inträffat 1643, ty efter denna ödeläggelse uppgjordes planer för en ny gatureglering, och enligt en kunglig förordning skulle staden bebyggas med stenhus6 (NRR VII: 295 f; Lorenzen, s 247 ff; fig 64). Någon radikal förändring av det medeltida täta och smala gatu- nätet kom dock inte att förverkligas då. Först se- 91 Fig 65. Stadsplan från 1689 av Catullus Claudii Felterus (Kettil Clason). Kopierad av C D Gyllenborg. UUB. Foto GHM. Town plan, 1689, by Catullus Claudii Felterus (Kettil Clason). Copy by CD Gyllen- borg. 92 INLEDNING Fig 66. Karta över Marstrands stad ~m.·~·fl l --.J..~n·av Sv Widing 1794. Originalet i ~ ... Brandförsäkringsverkets arkiv, Stockholm. Kopierad av C D Gyllen- borg 1798. UUB. Foto OHM. Map of the town of Marstrand by Sv Widing, 1794. Copy by CD Gyllen- borg, 1798. nare, bl a efter branden 1682, lades de äldre reg- leringsplanerna till grund för förändringen, vilket ännu idag kan skönjas i det nuvarande gatusystemet (fig 66). 1600- och 1700-talen var en märkbar tillbakagångs- tid för staden. För att hjälpa den på fötter igen, förklarade Gustaf III Marstrand för porto franco. Denna märkliga frihamnstid med särskilda rättig- heter varade från 1775 till 1794. Porto franco-tiden ....._1..· /-.t. . ... J1~1- sammanföll i stort sett med en ny blomstring av sill- fisket vid Bohuskusten och betecknar därmed den sista storhetsperioden, då befolkningen nästan tre- dubblades. Under denna period rådde religions- frihet i Marstrand och staden blev tillflyktsort för många judiska familjer. 1782 inrättades här Skandi- naviens första synagoga i ett valv på Fredriksborg, vid nuvarande Badhusplan. Samtidigt anlades en . judisk begravningsplats invid Långgatan. Inga spår' 93 i KYRKORNA I MARSTRAND återstår numera efter denna (Olan, 1913 s 201 ff) . - Under den nedgångsperiod, som följde efter porto franco-tiden, förvandlades Marstrand så småning- om från handelsstad till badort, livligt frekventerad av bl a Oscar IL Marstrand införlivades genom kommunsamman- slagning 1971 med Kungälvs kommun. En befästning har redan under medeltiden fun- nits i Marstrand, eftersom ett kastell nämnes i sam- band med krigshändelserna 1362 (se ovan). På 1500-talet fanns fästningsverk på Kvarnholmen, f d Fiskholmen, på Malepert7 samt på uddarna norr och söder om staden, vilka sistnämnda ut- gjordes av blockhus. Strax efter fredssl utet 1658 uppfördes en träskans, den sk Wahlens skans, på höjden väster om staden. Den nuvarande fäst- ningen påbörjades 1667 och efter 1682 fortsattes arbetena enligt Erik Dahlbergs ritningar. Den sista byggnadsperioden inföll omkring 1800-talets mitt. Militärförläggningen på fästningen upphörde 1882 (se nedan)8 • Franciskanklostret och Marstrands församling Det råder oklarhet om Marstrands äldsta försam- lingshistoria. En skrift från 1744 anför att staden fick en kyrka redan 1138 »såsom en gammal Sten- skrift utwisar» (Rhyzelius, s 132). Förutom denna finns det dock ingen litterär källa eller någon lokal tradition som antyder en så tidig kyrka på ön, i så fall troligen en träkyrka. I biskop Eysteins Jorde- bog från 1380-talet nämnes Marstrand överhuvud- taget inte. Enligt Oedman hörde Marstrands inne- vånare till Lycke socken i Torsby gäll »hwilket ett gammalt Document eller Bref, som fins i Torsby Prästegård bredare utwisar» (s 92; SvK Bo I, s 222). En herr Vinaldr eller Viaul omnämnes i litterära källor som präst i Torsby och Marstrand år 1490 (Bexell, s 206; Skarstedt, s 581; Oedman, s 139). Ett franciskankloster grundades i Marstrand mellan 1277 och 1291. Klostret nämnes ännu inte i Magnus Lagaböters testamente år 1277, då norska klosteranläggningar uppräknas (DN IV: 3). I ett avlatsbrev från Orvieto 1291 nämnes bland mino- riterkloster i Norden även Marstrand (DN VI: 52; Lange, s 45). I ett arvskiftesbrev från 1423 förekom- mer »brodrer Johan plattoslagare gharddian j Mal- stranda klauster ...» (DN III: 481). Vid denna handling var klostrets sigill fästat, vilket nu finns i NRA, Oslo. Sigillet bär inskriften + S ' · CONVENTVS . FRM . - ORD . I . MALSTRAND' ( = Sigillum con- ventus fratrum minorum in Malstrand). Inom det ovala mittfältet framställs Kristi frambärande templet.9 I de avlatsbrev som ärkebiskop Kalteisen skrev i Marstrand 1453-54 står : » . .. ecclesia parrochialis in marstrand ansloensis dioycis [dioceseos]» ( = Socken-kyrkan i Marstrand i Oslo stift). Claes Krantz framkastar tanken på sambruk av kyrkan mellan klostret och stadsborna (HT 10.11 1934). En förbindelse med Lycke och Torsby torde dock ha existerat. Under en visitationsresa 1457 stannar biskop Gunnar (Holk) tre nätter i Marstrand och visiterar därifrån Lycke kyrka: » ... j Malstrand iii nre. med Lykkio kirkio» (DN V: 585- 6). Francis- kanerna var ju predikarmunkar, vilkas uppgift bl a var att verka bland befolkningen och i egna kyrkor, som byggdes som predikokyrkor.10 Stadsborna hade således tillträde till klostrets kyrka, men hade även en sockenpräst gemensam med Torsby eller Lycke. Ärkebiskopen nämner i sina skrivelser inte ordet klosterkyrka, utan nämner endast franciskanklost- ret och socken- eller församlingskyrkan. Det kan anses som uteslutet att två kyrkor skulle ha existe- rat samtidigt på ön. Det finns inga som helst belägg för ett sådant antagande. Däremot förefaller den nuvarande kyrkans storlek snarare passa för en klosterkyrka från 1200-talets slut eller 1300-talets början än för en sockenkyrka i en stad på en liten ögrupp med relativt liten folkmängd. Ärkebiskop Kalteisen nämner i sina brev att kyrkan var helgad åt Den heligajungfrun. Oedman har antecknat en lokal sägen, enligt vilken kyrkan byggdes av tacksamhet av den ovannämnda jung- frun med namnet Maria, vars skepp hade förlist utanför ön (s 94). Namnet Mariakyrkan förekom- mer även i 1700-talets räkenskaper. Tjörns inne- vånare hade ännu i början av detta sekel för sed att besöka Marstrands kyrka under Kristi Himmels- färdsdag. A E Holmberg antar att kyrkans invig- ningsdag firades denna dag (s 429), medan Olan (1913) sätter denna gamla sed i samband med ut- delning av avlat (s 180). Inget är närmare känt om det forna klostrets egendomar. Till klostret torde ha hört den sk 94 Prästgården på Klöverön, som var prästänkesäte från 1779 (Holmberg, s 399), Instön, prästänkesäte före 1690 samt Koön, som 1667 tillföll staden (Holmberg, s 399; Olan, 1913, s 184). Även hem- manet Staby i Torsby socken har räknats till klost- rets egendomar (Holmberg, s 394). Den halva an- nexgården på Klöverön hade enligt en ämbets- berättelse 1685 tillhört Marstrands präster »alt ifrån dhen tidhen dhen stadh stichtet blef» (John- sen, s 66). Efter reformationen tillföll klostret staden och Marstrand bildade eget pastorat. Olan antar att de forna klosterbyggnaderna förändrades till hos- pital, skola och rådhus (1913, s 185). Hospitalet låg söder om kyrkan vid den nuvarande Hospitalsgatan och skolan var belägen väster om kyrkan, men blev senare flyttad (fig 66, 68). Det äldre rådhusets plats är inte känd. På 1640-talet byggdes nytt rådhus vid en öppen plats norr om kyrkan (fig 65, 67), i mycket ombyggt skick utgörande det nuvarande Stadshotel- Jet. Prästgården låg före 1682 intill kyrkogården norr om kyrkan, men flyttades samma år längre västerut (räk). 1787 inköptes ett hus för kyrkoherden i hör- INLEDNING net Kyrkogatan- Hospitalsgatan (fig 67). Huset re- parerades och tillbyggdes (räk 1787) och torde där- med ha fått sitt nuvarande utseende. Fram till 1806 hade Marstrand vid sidan av kyrkoherdarna även komministrar, som åtminstone periodvis tjänstgjorde också vid skolan (Hist an- teckn C: 3, GLA). Marstrands mest kände präst var prosten Fredrik (Friedrich) Bagge,11 borgmäs- tarson, som på grund av sitt modiga uppträdande gentemot danskarna vid deras erövring av staden 1677 belönades med Solberga socken som prebende från 1682. V von Heidenstam har skildrat hans bedrifter i »Karolinerna» (jfr SvK Bo Il: 1, s 55). Sedan 1962 bildar Marstrands församling tillsam- mans med Torsby, Harestad och Lycke ett pastorat med en komministertjänst förlagd till Marstrand. Karlstens fästning hade egen kyrka och begrav- ningsplats. Församlingen var sedan 1791 knuten till Marstrands pastorat och upphörde 1882 i samband med garnisonens nedläggning. Karlstens försam- lingshistoria och kyrka skildras närmare efter stads- kyrkans beskrivning. 95 MARSTRANDSSTADSKYRKA Församlingen har två kyrkogårdar, den ena, numera nedlagd, belägen vid kyrkan, den andra, senare anlagd, belägen på Koön. Den äldre kyrkogården Den äldre kyrkogården, söder om kyrkan, har en oregelbundet rektangulär grundplan (fig 67). Kyr- kogården inhägnas åt öster av en låg och bred grå- stensmur. Muren är vitkalkad och har en mot kyr- kogården lutande översida, täckt med stora, nästan kvadratiska skifferhällar. Åt väster begränsas kyr- kogården av en låg mur av tämligen löst lagda na- tur- och sprängstenar i skiftande format och stor- lek. De flesta stenarna visar spår av gulvit kalkputs. Översidan är inåtlutande och täckt med skiffer- hällar. Muren gör samtidigt tjänst som terrassering mot de högre liggande bostadstomterna väster om kyrkogården. Samma typ av mur fortsätter ett stycke in på södra sidan, fram till en liten genom- gångsstig, varefter kyrkogården begränsas åt söder av husbebyggelse tillhörande Hospitalsgatan. - Kyrkogården är bevuxen med lövträd och pryd- nadsbuskar. Synliga gravar finns endast i norra de- len, medan södra delen har svagt skönjbara upp- höjningar under gräsmattan. Grindstolpar Huvudingången är belägen i öster mot Kyrkogatan. En mindre ingång finns i väster intill kyrkobyggna- den. Dessutom leder en liten öppning i söder mot Hospitalsgatan. Den östra ingången har två fyrsi- diga, murade och vitputsade grindstolpar av tegel , täckta med hällar av tjuvkilsskiffer samt dubbla gallergrindar av järn från början av 1800-talet. Den västra ingången är försedd med kraftiga murade och vitputsade stolpar, täckta med tjuvkilsskiffer samt en svartmålad och järnbeslagen bräddörr från början av 1800-talet. Alla fyra grindstolparna har krönprydnader av grå kalksten sannolikt från Kin- nekulle12 (fig 69, 70). De huggna stenarna har fyr- sidig pyramidform som upptill avslutas med en åtta- sidig platta. Utformningen varierar något. De två på västra ingången har nedtill ett inhugget band med tandsnitt samt fyra kulformiga upphöjningar i hörnen. Stenarna är skadade och har lagats med cement. Grindprydnaderna i öster är av något ljusare stenart. Formen är något smäckrare och si- dorna har svängd profil. De saknar tandsnittsband och hörnkulor. Dessa prydnader är av medeltida typ och har sannolikt utgjort kapitäl och baser till valvpelare i den medeltida kyrkointeriören (se ne- dan). Av de två paren av huggna stenar har antag- ligen de större på västra grindpelarna utgjort baser. Den sydvästra mäter nedtill 58 x 58 cm, höjd 45 cm, den nordvästra 56 x 57 cm, höjd 44 cm, dia- meter ca 44 cm. Den sydöstra mäter nedtill 55 x 55 cm, höjd 38 cm, den nordöstra 54 x 55 cm, höjd 39 cm, diameter ca 35 cm. Ovanpå kapitäl och ba- ser har lagts runda gråstenar. Gravar Begravningar på kyrkogården upphörde 1873 med undantag för familjegravar (st prot). De flesta gravstenarna är från 1800-talet. Möjligen kan de gravstenar som har oläslig eller utplånad skrift vara från äldre tid . Bland gravstenarna märks: Gravstenar från 1800-talet förra del: I. Stående 96 DEN ÄLDRE KYRKOGÅRDEN 1 KYRKA 2 PRÄSTGÅP.D JI' 3 R.%DHUS (NUV. STADSHCTELL) 4 TULL 5 POLI S-l- 6 BRANDKÅR i KARLSTENS FASTN . ~\ SITUATIO NS PLAN M.10 0 10 20 3 0 40 50 100M.. ~::1:,:::.- ·- ' ==l===±=--!=:--i:=!==!:: gravmonument av granit, upptill spetsbågigt, över översten Gregori Aminoff, f 1788, d 1847; kom- mendant på Karlstens fästning 1835-37 och 1839. Stenen är prydd med sköld, hjälm och svärd av svartmålat gjutjärn. Enligt inskrift är stenen rest av garnisonen. Höjd 245 cm. - 2. Liggande, något välvd häll över översten Lars Hen- rik Weidenhielm, f 1777, d 1829; kommendant på fästningen 1827. 197 x 86 cm. - 3. Liggande häll över kyrkoherden och slottspastorn Peter Malm- gren, f 1773, d 1821. 190 x 118 cm. Uppställd mot korets södra mur står en grav- häll av grå kalksten. Inskriften är till större delen utplånad, men är tydligen på tyska. Nertill skymtar konturer av en vapensköld. Förmodligen 1600-tal. 140 x 83 cm. - Intill långhusets södra mur ligger ytterligare en äldre gravsten, helt utan inskrift. 2 - 735022 Kyrkorna i Marstrand Fig 67. Situationsplan över Marstrands kyrka och dess närmaste omgivning, J :2 000. Uppm J Söderberg 1971. Map showing Marstrand Church and its immediate surround- ings. Fig 68. Västra delen av kyrkan och kyrkogården vid 1600- talets slut. Detalj av karta i KrA . The W part oj the church and churchyard at the end oj tlte 17th century. Detail from a map. 97 MARSTRANDSSTADSKYRKA 1 0 MATT l CM. Längs korets och långhusets murar står två smala inhägnader med gjutjärnsstaket. De har tydligen varit avsedda för gravplatser, men saknar nu syn- liga spår av gravar. 1909 hade Olan iakttagit längs kyrkans yttermurar »en mängd synnerligen intres- santa gamla grafstenar uppställda».13 - I Andren- ska trädgården, Långgatan 21, nordväst om kyrkan, är uppställd en äldre, huggen sten (fig 71). Stenen är upptill cirkelformig med planhuggna sidor och av- slutas nedtill med bredare, tvärt avhuggen bas. Ljusgrå sandsten. Höjd 26, bredd 25 cm, tjocklek Fig 70. Medeltida bas från kyrkans valvpelare, nu placerad som krön på kyrkogårdens nordvästra grindstolpe. Foto 1972. Medieval base from a vault pillar, now crowning the NW gatepost of the churchyard. Fig 69. Medeltida kapitä l och bas från kyrkans valvpelare. Jfr fig 70. Uppm J Söderberg 197 l. Medieval capita/ and base from a vault pillar in the church. CfJig 70. 10,5-11 cm. Stenen utgör sannolikt överdelen till en gavelgravvård av liknande typ som förekommer vid tex Harestads kyrka (SvK Bo I: 2, s 108). Tro- ligen härrör stenen från den del av kyrkogården som drogs in vid 1808 års gatureglering (se nedan). Kyrkogårdens utsträckning Norr om kyrkan finns utmed kyrkväggen ett smalt gräsbevuxet område med planterade träd och prydnadsbuskar. Det inhägnas av ett lågt, gråmålat järnstaket på murad fot. Planteringen är från Fig 71. Huggen sten, troligen från en äldre gravvård. Nu i en trädgård nordväst om kyrkan. Foto 1972. Worked stone, probably from an old grave slab . Now in a garden NW of the church. 98 början av 1900-talet. Väster om kyrkobyggnaden löper en kullerstensbelagd gångväg från kyrkogårds- porten till den korsande Drottninggatan. Denna gata utgör kyrkotomtens avgränsning mot norr. Den nuvarande utsträckningen av kyrkans tomt kom till vid gaturegleringen omkring 1808. Ti- digare omslöt kyrkogården helt kyrkobyggnaden, men hade sin största utsträckning mot söder. Den äldsta bevarade stadsplanen, Isaac van Geelkercks regleringsförslag 1644 efter branden föregående år,14 visar ett nästan kvadratiskt område med smalare utlöpare åt öster (fig 64). Enligt en plan från 1647 av samma hand förfogar kyrkan över ett helt kvar- ter, som sträcker sig från de korsande huvudga- torna fram till bergets fot i väster. De föreslagna gaturegleringarna blev dock inte genomförda då, och kyrkogården torde ha behållit den oregelbund- na, naturligt framvuxna utsträckningen, som planer från omkr 165815 och från 1689 visar (fig 65). Denna utsträckning bibehölls, med smärre juste- ringar, fram till 1800-talets början. Av en förteckning och plan från 1684 över den i branden 1682 avbrända bebyggelsen framgår att »Prästetomtem> före branden låg intill kyrkogården norr om kyrkan, men att en ny gata skulle skära tvärs över denna tomt. Väster om kyrkan, högre upp på berget, låg skolan och dess trädgård samt en Inger Skreddars tillhörig tomt, som med sin östra kortända skar in på västra kyrkogårdsinhäg- n~den.16 Åt söder avgränsades kyrkogården av hos- pitalet och annan bebyggelse. Stadsplanen 1689 vi- sar alltjämt den f d prästtomten, som nu kallas »Kyrkans Tomt» alldeles utanför kyrkogården (fig 65). Prästens nya tomt låg nordväst om kyrko- gården. Mot öster avgränsades kyrkogården av »Suijn-Gatan». Det relativt stora område, inklusive tomten utan- för kyrkogården och hospitalet, som hörde till kyr- kan under 1600-talet torde kunna ge en uppfatt- ning om franciskanklostrets utsträckning under medeltiden. Även brunnen, som låg nordöst om kyrkan och som ännu i början av 1900-talet kallades kyrkobrunnen (fig 72), bör ursprungligen ha tillhört klostret. Klosterområdet sträckte sig troligen även längre åt öster, där numera stadsparken ligger. Olan berättar nämligen, att vid olika grävningar i den Widellska trädgården, nuvarande stadsparken, DEN ÄLDRE KYRKOGÅRDEN har gjorts fynd av mynt och andra lämningar från klostertiden (Olan 1906, s 22). Benämningen »Kloster Jorden» förekommer ofta i räkenskaper, tidigast 1654. Begravningsavgifterna var billigast där. Oedman omtalar att på södra sidan om kyr- kan syntes ännu ruiner av klostret och att denna del »af Kyrcko-Gården är anslagen til the fattigas Begrafning ock kallas then frija Kloster-Jorden» (s 95). I en handling från 1637, som även omfattar kyrkans äldsta bevarade inventarieförteckning, nämnes bland intäkter begravningar och att för alla som begravs i den »Nye Kirckegaarde» skall beta- las 1 riksdaler. Vad som menas med den nya kyrko- gården är ovisst, men möjligen kan det betyda att ett nytt område för begravningar åstadkommits genom undanröjande av lämningar efter det gamla klostret, vilket område senare kommit att kallas »Klosterjorden». Ännu under början av 1900-talet kallades en del av kyrkogården »fattigkyrkogården» (Olan 1913, s 183), sannolikt delen längst i söder, som saknar gravstenar eller kors (jfr ovan). I skrivelser från 1801-02 (st prot) framskymtar diskussioner om kyrkogårdens indragning i norr och i öster. Man framhöll att ingen ändring hade skett efter 1682 års brand, utom en del gatureg- leringar efter Dahlbergs förslag,17 då Drottning- gatan och Kyrkogatan (f d Svingatan) tillkom. Planerna mötte tydligen stort motstånd och det ansågs att de dödas rätt till frid ej fick rubbas. 1801 framkastades f f g förslag om att förlägga kyrko- gården till en annan plats, antingen till Koön eller »annorstädes», varvid den gamla kyrkogården kunde omvandlas till »en behagelig promenad plats på denna kala klippa» och som gott exempel fram- hölls att man hade gjort likadant i Uppsala »där själfwa Archi Biskopen residerar» (st prot). För- slaget fick vila ännu ett tag och i stället utvidgades kyrkogården 1804, då det sydvästra, tidigare in- dragna hörnet rätades ut. Av sprängsten och äldre kyrkogårdsmur lades då den västra, nuvarande, kyrkogårdsmuren (räk 1804). 1808 beslutades om indragning av en del av kyrkogården, varvid om- rådet fick sin nuvarande avgränsning (st prot). Bogårdsmur, stigluckor Kyrkogården var under 1600- och 1700-talen om- gärdad av en kraftig mur, utom i söder, där kyr- 99 MARSTRANDSSTADSKYRKA kogården avgränsades av hospitalets byggnad och ett plank mellan denna och Svingatan, uppsatt 1699 (räk). Muren hade brädavtäckning fram till b5rjan av 1800-talet. Av äldre avbildningar och kartor framgår att kyrkogårdsmuren var betydligt högre än den nuvarande (fig 73). Södra delen av den nuvarande östra muren torde höra till det ursprungliga murverket. Det är okänt när muren kring kyrkogården byggdes, men den omnämnes första gången 1654, då en murmästare bröt sten »Needer wed Kirchen» till att »Murre om Kirche- gaarden med» (räk). Under 1600-talet hade kyrkogården fem ingångar: två mot norr, två i östra muren och en i väster (fig 65). 1659 omtalas dessutom arbeten med muren »wed skolleporten» (räk), vilket antyder att en muröppning fanns åt skolan väster om kyrkan. Fyra av ingångarna hade av tegel murade stig- luckor med tjärat och rödfärgat brädtak och ett kors som krön. Tre av stigluckorna är tydligt mar- kerade på en målning från porto francotiden (fig 73),18 varav två i norr och en i östra muren. Den fjärde stigluckan stod i sydvästra hörnet och igenmurades 1705 (räk). 1654 omnämnes »Nordre Kirche Rist» och 1667 gjordes två » Kirche Reeste» av ek (räk), vilket betyder att före stigluckorna hade ingångarna enbart ristar, dvs galler som 10'.) Fig 72. Marstrands kyrka från nordost år 1858. I förgrunden en äldre brunn. Teckning ur Carl Eugen Elfvings skissbok. GHM. Marstrand Church from NE in 1858. In the foreground an old well. Drawing from Carl Eugen Elfving's sketchbook. hindrade kreaturen att komma in på kyrkogården. På somliga ställen gick även trappor över kyrko- gårdsmuren, eftersom rivning av trapporna över denna omtalas 1796 (räk). 1691 gjorde murmästare Michil (troligen M Deber, not 32) en ny mur kring kyrkogården samt »bogar» över portarna (räk). För »Resten wed Siählestugan» anskaffa- des mursten och norra muren med porten murades upp. Muren täcktes »Ofwanpå medh bräden> som målades med »rödfergia» inköpt från Göteborg (räk 1691). 1695 stensattes »Kyrkiogatan» (räk) , f d Svin- gatan, som således även tillhörde kyrkan. Efter branden 1699 skedde omfattande reparationer av kyrkogårdsmuren. 7 000 mursten anskaffades, ny brädbetäckning gjordes och ett rödmålat träplank sattes upp mellan hospitalet och gatan i öster (räk 1699). Detta plank blåste ideligen ner och måste tid efter annan repareras, även på 1700-talet. Mu- ren vitlimmades 1706 (räk). Samma år gjordes en ny stensatt gata norr om kyrkogårdsmuren och själva kyrkogården norr om kyrkan täcktes med hällar (räk), vilket antyder att inga begravningar skedde efter detta år. Reparationer av kyrkogårds- muren, dess brädtak och de tre stigluckorna om- talas flera gånger under 1700-talet (räk 1723, 1728, 1782 etc). 1728 får stigluckorna portar av trä (räk). Fig 73. Staden Marstrand sedd från Koön. Osignerad oljemålning på träpannå i GHM. Målningen visar Marstrand under porto franco-tiden 1775-1794. Vid kajen och på redden ses fartyg med svensk, holländsk och amerikansk flagg. På klippan ovanför staden syns Karlstens fästning, vars torn kröns av det 1781 byggda fyrtornet. Kyrkan, som på bilden har fått ett alldeles för litet kor, omges på två sidor av en hög, vitmålad kyrkogårdsmur med tre stigluckor. Till höger om kyrkan ligger rådhus- platsen. - Foto och kliche A Rundqvists Boktryckeri, Göteborg, 1973. The town of Marstrand from Koön. Unsigned oilpainting on wood in the Göteborg Museum of Anti- quities. The painting shows Marstrand during ils free-port period, 1775-1794. In the harbour can be seen ships with Swedish, Dutch and American f/ags. On the cliff above the town is Kar/sten Fortress, with a lighthouse built in 1781 on the top of the tower. The church, which in the picture has far too small a chancel, is bounded on two sides by a whitewashed churchyard wall with three lichgates. To the right of the church is the town hall square. Begravningsplatsen på Koön Marstrands kyrkas nuvarande begravningsplats ligger på Koön, i en skogig lång dalgång, kallad Långedal (fig 74). Dess ena långsida mot vägen av- gränsas av en buskhäck och i sydöst sluter sig den avlånga begravningsplatsen intill en klipphöjd. Kortändarna är inhägnade med en låg kallmur av natursten. Fem ingångar leder till begravningsplat- sen. Mittemot kapellet ligger huvudingången, som består av stenstolpar med järngrind. De mindre in- gångarna längs vägen har järngrindar, utom en som har vitmålad trägrind. Begravningsplatsen är planterad med lövträd, mest lind. Vid sydvästra kortändan står en huggen sten med volutformad överdel. Inom en oval är inhugget: »Fosterlandet / Ditt blod krävde / Nordsjöslaget / sommaren År 1916 / Vila nu i fred / uti främmande /land.» Stenen restes på 1940-talet över okända ut- ländska marinsoldater som begravdes där 1916.19 - Ett annat krigsminne står ett stycke utanför kyrkogården, intill vägen till samhället. Det är en sten rest över stupade danskar från Gyldenlöve- striden 1677. Vid en väganläggning på 1800-talet fann man en mängd ben, som man antog vara efter stupade danska krigare och en sten restes över platsen. Sedermera anlades även en plantering där, nu helt igenvuxen. Till Marstrandsutställningen 1905 pryddes stenen med en sköld av järnplåt, som Fig 74 Kyrkogården på Koön, 1:2000. Uppm J Söderberg 1971. The churchyard on Koön . bär inskriften DANIS / MDCLXXVII (Olän 1913, s 87 f). Utanför begravningsplatsen, på andra sidan vä- gen, står likvagns- och redskapsbodar. Begravningsplatsen anlades med hjälp av insam- lade medel 1872-73. En ny begravningsplats utan- för kyrkans område diskuterades redan 1801 Ufr ovan). 1866 tillsattes en kommitte för en ny kyrko- gård i »Vestra Långedalen» (st prot). Begravningar påbörjades 1873 och året därpå inhägnades kyrko- gården med stålstängsel och ingångarna försågs med »korsgrindar» (st prot). I kyrkans arkiv finns en ritning upprättad 1878 av Knut Reenstierna.20 Enligt en annan, osignerad ritning utvidgades be- gravningsplatsen 1913 åt nordöst. Begravningskapell I södra delen av begravningsplatsen står en klock- stapel av klockbockstyp med brädhuv samt söder om denna ett begravningskapell, uppfört 1939 efter ritningar från 1929 av arkitekt Axel Forssen,21 Göteborg (fig 75). Kapellet är en rektangulär trä- byggnad med valmtak, belagt med tegel. Ytterväg- garna har liggande, rödmålad panel och ingången är på västra kortsidan. Framför ingången en svale med två kolonner som bär det överliggande taket. Svalen är belagd med stenplattor. Ingången har 1 KAPELL M.10 0 10 20 30 40 50 100M.. 2 KLOCKSTAPEL 3 R.Z. DMAN SVENSSONS GRAV 102 KYRKOBYGGNADEN Fig 75. Ritningar till begravningskapell på Koön av A Forssen 1929. K-byråns arkiv, Raä. Drawings for a mortuary chapel on Koön, by A Forssen, 1927. rödmålad trädörr med fönster. I södra långväggen fyra små fönsteröppningar. Taket krönes av träkors på klot. Interiören är försedd med ett tunnvälvt, vitmålat brädtak med två hanbjälkar, och väggarna har pa- nel av plywood. Golvet är belagt med skifferplat- tor. Vid östra väggen står ett altare av trä omgivet av två gråmarmorerade träkolonner. I väggfältet ovanför altaret befinner sig en oljemålning med en framställning av Kristus i Getsemane. Målningen är enligt signatur utförd av Olle Hanestrand 1941 och inramas av gråmarmorerade pilastrar av trä. Antependium av svart kläde med kors av silver- galoner från omkring 1940. Framför altaret är en murad katafalk med platt- form av skiffer. Katafalken är omgiven av fyra golvstakar av svartmålat trä med spiralvridna skaft på rund fot . Ett orgelharmonium från Östlind & Almquist, Göteborg, skänktes 1940 av Marstrands kyrkliga arbetskrets (inv 1967). Kyrkobyggnaden Marstrands kyrka består av ett rektangulärt lång- hus med smalare rakslutet kor i öster och ett torn i väster (fig 76-79). På korets norra sida finns en sakristia, vars östra kortsida är något indragen i På altaret står ett par kandelabrar av mässing för tre ljus med två böjda ljusarmar, en ljushållare över skaftet, samt rund fot och kannelerat, neråt avsmalnande skaft. Höjd 44 cm. Moderna. - Övriga ljusredskap utgöres av: Ljusstake av mäs- sing för tre ljus och med graverad dekor. Rund fot och profilerat skaft, vars överdel är utförd i genom- brutet arbete med drakslingeliknande dekor. Un- der foten inristat NI. Höjd 20,5 cm. Utförd i 1600- talsstil. - Ett par vägglampetter av mässing för två ljus, bestående av två sammankopplade reflex- plåtar med halvrund överdel krönt av palmettor- nament. Nedtill stjärnformiga ornament. Höjd 54, bredd 33 cm. Anskaffade 1940 (inv 1967). Fat av tenn med brett och slätt bräm och något konvex botten. Under brämet inristat H K. An- vänds vid mullkastning. Diameter 32 cm. Förmod- ligen 1700-tal. I inv 1750 och senare omnämnes två tennfat, varav det ena finns i kyrkan (se nedan). förhållande till korets östra mur. På långhusets nor- ra och södra sida ligger vapenhus. Tornet flankeras i norr och söder av pannrum resp bårhus med red- skapsbod, byggda i flykt med tornets västra mur. 103 t MARSTRA NDS STADSKYRKA Kyrkan genomgick 1807 en om byggnad, som dock inte berörde själva murarna. Långhuset och ko- ret är byggnadens äldsta delar och torde ha till- kommit samtidigt omkring 1300. Sakristian är se- . Fig 76. Marstrands kyrka sedd från Långgatan. Foto 1972. Marstrand Church from Långgatan. kundär och härstammar från 1500- eller 1600-talet. Ett torn fanns på 1500-talet, men blev ombyggt på 1600-talet. Tornets sidobyggnader är från 1700- talet, men har senare om byggts. Södra och norra 104 vapenhusen byggdes i början på 1800-talet och er- satte då äldre vapenhus på samma platser. Kyr- kobyggnadens längd är 39,3 m och bredden (över långhuset) är 15,5 m. Material och teknik Kyrkan är byggd av vald och kluven natursten i skalmursteknik. Murningen kan iakttas i tornets övervåningar och i pannrummet norr om tornet, där muren är tunt putsad. Mellan större stenblock är mindre, flata stenar inkilade. Enligt ett memo- rial från 1807 är murarna byggda »af kullersten. Rewerterade med sprängd gråsten» (kr prot). I Oedmans (s 94) beskrivning från 1746 står att kyr- kan är »med Tegelsten i hörnen och kanterna zi- rad», varmed han tydligen menar också fönster- .r KYRKOBYGGNADEN omfattningar. Kyrkan saknar synlig sockel. Ytter- murarna har vit spritputs, fönster- och dörromfatt- ningar har finare spritputs i ljust brungrått. Vit- limning av kyrkan omtalas första gången 1706 (räk). Norra och södra vapenhusen är byggda av tegel. Tegel ingår även på andra ställen i murarna, för- utom i omfattningarna. Korets östra mur har del- vis blivit om murad med gult tegel 1807 på grund av omfattande sprickbildningar vid sydöstra hörnet. Även den sydöstra strävpelaren är murad av tegel vid samma tillfälle. I sakristian, i ett litet förvarings- utrymme under predikstolstrappan , kan man under en muralmålning från omkring 1700 (se nedan) skönja ett stycke tegelmur i oregelbundet förband. Den synliga delen av tegelmuren sträcker sig från Fig 77. K yrkan från söder. Foto 1972. The church from S . 105 s A 4 B A-..,.. sm PLA N c-DM.10 0 1 2 3 4 5 . 10 15 20 '25 3Q/lv . ,-,'I',/ BB \ 00 00 D ==D SEKT I O N A - A. DM.10 0 1 2 3 4 5 10 15 20 25 30,«, . Fig 78a-b. Plan samt längdsektion mot norr, 1 :300. Uppm J Söderberg 1971. Plan and longitudinal section looking N. korets yttre nordvästra hörn ca 107 cm mot öster. Då korets och sakristians murar för övrigt är av natursten, torde tegelmuren härröra från en sekun- där imurning eller igenmurning av t ex en dörr- öppning (jfr nedan). Det finns för närvarande inga möjligheter att närmare studera tegelmurningens omfattning, inte heller kan man jämföra teglet med tegelomfattningarna i exteriören. Teglet är jämfö- relsevis stort, måtten är 27-28 x 8-8,5 cm, dvs be- tydligt större än tegelstenarna i långhusgolvet, vilka till större delen torde härröra från de medeltida valven (se nedan). Murningstekniken är oregel- bunden. - Kyrkans murar har något varierande tjocklek. Långhusmurarna är kraftigare än korets och har en tjocklek av mellan 1,3 och 1,5 m. Koret har mot öster konvergerande sidomurar. Den östra muren är den kraftigaste med en tjocklek på 1,3 m. Kyrkan har längs yttermurarna tio strävpelare (fig 77-78). Deras ursprungliga funktion har inte varit att stödja det kraftiga murverket, utan de har utgjort försträvning för kyrkans valv, som nedrevs 1807 (se nedan). Strävpelarna har varierande for- mer. De två mellersta vid norra och södra långhus- murarna är murade i två avsatser. Långhusets nord- östra och sydöstra hörn har diagonalt ställda sträv- pelare, en tämligen ovanlig form. Även strävpela- ren vid korets sydöstra hörn är snedställd. Den är ommurad 1807 men ersätter en äldre i två avsatser. Strävpelaren vid korets nordöstra hörn avviker från de andra genom att den egentligen består av två tunna, parallellt med murliven stående pilastrar, så att en vinkel bildas mot nordost (fig 80). Möjligen härrör de från en ommurning i samband med sak- ristians tillkomst. Långhusets sydvästra och nord- västra hörn har synnerligen kraftiga strävpelare, som täcker även ett stycke av västra muren. Sträv- pelarna och deras avsatser är täckta med skiffer. Prosten Bagges minnessten På östra kormuren, under fönsteröppningarna, är fastsatt en relief av granit till minne av prosten KYRKOBYGGNADEN SEKT I ON B - B. DM.10 O 1 2 ) 4 <; 10 15 Nv. -lill!Ulll 11111 I I Fig 79. Tvärsektion mot öster, 1: 300. Uppm J Söderberg 1971. Cross section looking E. Fredrik Bagge (fig 86). Reliefen består av två rek- tangulära inskriftsfält, flankerade av doriska pila- strar. I mitten en stående mansfigur i lång präst- kappa, med händerna sammankedjade. Inskrift: »KYRKOHERDEN I FREDRIK BAGGE IF. 1646+1713 I FÄNGSLAD OCH I DÖMD 1677 FÖR I SIN TROHET MOT I SVENSKA KRONAN - I VÅRA HJÄR- I TAN FINNES I EN FÄSTNING I SOM INGA I FIENDER KUN I NA IFRÅN I OSS TAGA.» Minnesstenen är utförd av skulptören Christian Eriksson. Stenen anskaffades för insamlade medel och invigdes 1927. Längd 2 m, höjd 1 m. Solur På en av södra långhusmurens strävpelare är fast- satt ett solur, ca 4 m över marken (fig 81). Fyrsidig skiva av ljusgrå kalksten, ingraverade romerska siffror och triangelformad visarskiva av koppar (?) med bladformade, delvis avbrutna ornament ned- till. Mått: ca 60 x 60 cm. Troligen från senmedel- tiden. Uppgifter om soluret saknas i arkivalierna sånär som på ett omnämnande i inv 1818. Yttertak Yttertakets nuvarande form är från ombyggnaden 1807, då takstolen nygjordes. Taket utgöres av ett tämligen lågt sadeltak över långhuset. Korets tak- höjd är lika med långhusets, men kortaket har bran- 107 MARSTRANDSSTADSKYRKA tare lutning och är avvalmat åt öster. Den nuva- rande takbeklädnaden utgörs av kopparplåt. En första kopparklädning av taket omtalas 1794 (räk), dvs kort före ombyggnaden. Tidigare hade kyrkan tegeltak. Även byggnadens övriga delar har numera tak av kopparplåt. Den profilerade takgesimsen är murad av tegel och spritputsad. Långhuset och koret hade före ombyggnaden sa- deltak med betydligt brantare resning än den nu- varande. Kortaket var ca I m lägre än långhustaket (fig 82), vars taknock var nära 5 m högre än den nuvarande. Märken efter långhusets gavel kan ännu skönjas under putsen på tornets östra mur. Vid en besiktning 1785 i samband med omlägg- ning av yttertaket omtalas att taket var täckt med svartglaserat tegel. 1775 anordnades entreprenad- auktion för »hollenska glaserade pannors påläg- gande» (kr prot) och åren 1780 och 1784 köptes Fig 80. Kyrkan från nordost. Foto 1970. The church from N E. sammanlagt 4 400 svarta takpannor (räk). 1807 hölls offentlig auktion på glaserat taktegel (räk). Två små fragment av svartglaserat tegel finns nu- mera bland en samling stenfragment från kyrkan i Marstrands museum. Tegeltäckning omtalas ocksä tidigare. 1704 inköptes från Göteborg 5 300 tak- tegel och 240 ryggåspannor för ett nytt tak över kyrkan (räk). 1705 anskaffades en »kopparstierna från Göteborg» till det nya kyrkotaket och därtill bröts ner mursten på taket »där stiernan skulle stå» (räk). Den stjärnliknande kopparprydnaden stod antagligen på kortaket. Kopparstjärnan såldes på auktion 1822 (auktionsprot). Takstolen hade fram till ombyggnaden 1807 be- varat det medeltida utseendet med tättstående sparrverk (fig 82). Långhus- och korvindarna stod i förbindelse med varandra genom en bred, spets- bågig öppning i långhusets östra gavelröste (fig 83). 108 Ingångar Kyrkan har tre ingångar. Huvudingången ligger ;_ väster och går genom tornets bottenvåning medan sidoingångarna i norr och söder går genom vapen- husen. Västra ingången har segmentbågig omfatt- ning och är försedd med en gråmålad dubbeldörr av trä med rak avslutning. Ett par trappsteg i dörr- öppningen leder från det högre liggande vapenhus- golvet ner till långhuset. Före ombyggnaden 1807 var ingången smalare och raksmygig (fig 84). In- gången hade då även en högre båge, vars form dock inte framgår av bevarade ritningar. Genom dörr- öppningen förde fem trappsteg från vapenhuset ner till kyrkorummet. Någon dörr finns inte mar- kerad på äldre ritningar. 1667 gjordes »en dör for Tornet ini Kirchen wedh Tormo Nielsens stohl» (räk). Den äldre dörröppningen nedbröts i sam- band med arbeten för den nya läktaren (se nedan). Södra och norra ingångarna är rundbågiga och har gråmålade trädörrar med halvcirkelformade fönster upptill. De är dessutom försedda med låga spjälgrindar av trä. Ingångarna fick sin nuvarande form under ombyggnaden 1807. De äldre ingångar- nas utseende framgår av ombyggnadsritningar (fig 82-83). Ingångarna var spetsbågiga med omfatt- ningar troligen av tegel. De yttre smygarna var tvåsprångiga, de inre ensprångiga. Dörrar saknades vid tidpunkten för ombyggnadsarbetenas igång- sättande. Genom norra ingången ledde fyra trapp- steg från vapenhuset till det lägre liggande kyrko- rummet. De två ingångarna med sin gotiska form var antagligen kyrkans äldsta ingångar, från om- kring 1300. Den västra ingången torde i så fall vara samtida med tornbyggnaden. - Beträffande de yttre ingångarna till tornet, sakristian och vapen- huset se nedan. I räk från 1600-talet omnämnes en kordörr. 1686 anskaffades » Een Lås til Kordören» och 1695 köptes plankor till kordörren. Denna kordörr var s1nnolikt dörren till sakristian från korets norra sida, som i räkenskaperna benämnes kordörr om- växlande med »sakerstijdörren» (räk 1695). Under medeltiden torde emellertid en ingång för munkar- na ha funnits i koret. En ingång i söder är på grund av fönsteröppningarnas placering mycket osanno- lik. Det är däremot inte helt uteslutet att en ingång KYRKOBYGGNADEN Fig 8 1. Senmedeltida solur av kalksten med visare av koppar. Placerad på en av kyrkans strävpelare i söder. Foto 1972. Late medieval sundial of limestone with a copper gnomon. On one of the S buttresses of the church. till koret har funnits i norra kormuren, intill triumf- bågsmuren, där nu ett stycke sekundär tegelmur går i dagen på kormurens utsida (jfr ovan). Korin- gångar från norr är ovanliga, men har förekommit t ex i Hovedöyas klosterkyrka, Norge, i Hallvards- kyrkan i Oslo m fl. 22 Dessutom sträckte sig kloster- området även norr om kyrkan. Fönster Långhuset har två fönsteröppningar mot söder och två mot norr. De är rundbågiga och har inre sned- smygar. De yttre omfattningarna på södra sidan är ensprångiga medan de på norra sidan har två språng. Södra fönsteröppningarnas avtrappning förenas upptill med omfattningsbågen. I södra och norra muren över läktaren finns två mindre rund- bågiga fönsteröppningar med sneda smygar. Dessa öppningar upphöggs 1698 i samband med byggan- det av västläktaren (räk) och utvidgades under om- 109 7 /, I. ,/ I I .I ~·~ · · · · - ~;··-·--- ------------------....--------~ Fig 82. Längdsektion mot söder samt plan före ombyggnaden 1807, osignerad. RA. Longitudinal section looking Sand plan before the rebuilding in 1807, unsigned. 110 KYRKOBYGGNADEN ~.I . i . .,., ... ./.' /, ..... '--"' r 1,~ ~--------------"""!li______;;...____;;...____::-L. Fig 83. Längdsektion mot söder samt tvärsektioner mot öster. Ombyggnads- ritning från tiden 1805- 1807, osignerad. RA. - Tvärsektionen till höger visar kyrkans utseende före ombyggnaden. Longitudinal section looking S and cross sections looking E. Plans for rebuilding from 1805- 1807, unsigned. - Cross section to the right shows the appearance of the church before the rebuilding. byggnaden 1807 (kr prot). Fönstren har upptill halvcirkelform med radierande spröjsar i likhet med sidodörrarnas överdelar. I korets sydmur finns tre kopplade och lika höga rundbågiga fönsteröppningar (fig 85). De yttre om- fattningarna är tvåsprångiga i likhet med norra långhusfönstren. Inre snedsmygar, murade karmar. I korets östra vägg är två kopplade rundbågiga fönsteröppningar och där ovanför ett rundfönster (fig 86). Fönsteröppningarna har ensprångiga om- fattningar och murade karmar. På yttermuren över fönstergruppen är i putsen markerad den ursprung- liga omfattningsbågen. Motsvarande omfattnings- båge finns invändigt med djup sned smyg. Mitt- posten är på insidan försträvad med en klumpig pelare med sned avslutning. Fönsteromfattningarna är troligen alla av tegel. Fönsteröppningarna har solbänkar av kalksten. De kopplade fönstren i öster har sammanhängande solbänk, inlagd 1927, då en relief uppsattes nedanför fönstren (se ovan). Fönstren är glasade med små rutor och rödmålade spröjsar av järn. Korets fönster har glasmålningar i blyinfattning från 1912, utförda i ettjugendpräglat mönster med färgerna gult, grönt och violett. Till- verkade hos Neuman & Vogel, Göteborg, efter rit- ningar av Axel Lindegren,23 skänkta till kyrkan av grosshandlare P Em Lithander, Göteborg (Olan 1913, s 190). Fönsteröppningarna hade, utom de över läkta- ren, samma form som nu även före ombyggnaden 1807 (jfr fig 82-83). Fönstergruppen i östra muren är av en 1200- talstyp, som förekommer t ex i Trondheims dom- kyrkas långhus och i Skoklosters kyrkas västfasad. Den vanliga sammansättningen är rundfönster och två lansettformade fönster inom en spetsbågig om- 111 MARSTRANDS STADSKYRKA ~j". - · ~- : . ~- I .· . . ..... ~ _ -y.J·.· ~---- · ..... _;., /i'" ~ ·~ .... ~ , .. ·y .... ·· __ :.~~ ... ..:... .... Fig 84. Kyrkans plan omkring 1805, osignerad. GLA. Plan oj the church c 1805, unsigned. fattning. Östfönstrens ursprungliga omfattnings- båge är upptill försvunnen genom rundfönstrets senare, utvidgade form , varför man ej kan avgöra om bågen varit rund eller spetsig. Den inre smygen har ävenledes fått sin ursprungliga form förstörd genom en vidgning. Den inre fönsterbänkens lut- ning är säkerligen inte ursprunglig, jämfört med korets sydfönster. Även försträvningen torde vara senare. På en grundplan av kyrkan från början av 1700-talet (fig 87) är ingen strävpelare marke1:åd. Den kan ha tillkommit under 1700-talet som en förstärkning av muren , troligen företagen vid änd- ring av fönsteröppningar under 1700-talets senare del. 112 Korets sydfönster (fig 85) har en form som väl motsvarar tiden för kyrkans byggande. Den tre- kopplade fönstergruppen kan karaktäriseras som en övergångsform mellan romanik och gotik, eftersom särskild markering av rnittfönstret sak- nas.24 Man kan antaga, att denna fönstergrupp i korets södra mur är den enda av fönsteröpp- ningarna som har bevarat sin mede ltida form. Ännu en detalj att fästa sig vid i det fallet är sydfönstrens placering nästan exakt mitt i murlivet. Lå nghusfönstren torde ha ändrats sedan bygg- nadstiden. På 1700-talsplanen (fig 87) har både norra och södra sidans fönsteromfattningar ritats som ensprångiga. Däremot är ingå ngarnas och korfönstrens avtrappningar väl markerade. Detta skulle kunna tyda på att långhusfönstren förändrats under l 700-talet, varvid nordfönstren fått nya om- fattningar i likhet med korets sydfönster. 25 En igenmurad fönsteröppning (fig 88) med spets- bågig omfattning, vars norra del döljes av tornmu- ren , kan ses på västmurens utsida från en trapp- gång i tornets norra mur (se nedan). En motsva- rande medeltida fönsteröppning torde ha funnits även i västfasadens södra del. Säkerligen har även de övriga långhusfönstren haft liknande, svagt spetsbågiga omfattningar. Torn Kyrkans kraftiga och höga torn omfattar fyra vå- ningar (fig 77- 78). M urtjockleken i botten planet är i söder, väster och norr 2 m . Den östra muren , ovanför långhuset, mäter endast l ,2 m i tjocklek. Tornets sydöstra hörn är upp till ungefär 16 meters höjd förstärkt med en murad strävpelare, avtäckt med en skifferplatta. Tornet täcks av en fyrsidig huv, klädd med kopparplåt. Taklist av trä, pro- filerad och försedd med tandsnitt. Tornhuven krönes av ett enkelt kopparklätt kors från 1851 . Tornet har åtta ljudgluggar, två åt varje väder- streck. De är rundbågiga och försedda med sol- bänkar av sten. De västra ljudgluggarna är be- tydligt smalare än de övriga, med en bredd av ca 50 cm .. Ljudgluggarna har svartmålade luckor av trä. Över ljudgluggarna är på alla fyra sidor pla- cerade runda urtavlor, målade i svart och försedda med förgyllda visare och siffror. Tornets andra våning har två fönsteröppningar, KYRKOBYGGNADEN i söder och i väster. De är rundbågiga med omfatt- ningar av tegel, nu överputsade, och har rödmålade bågar. Deras nuvarande form härrör från början av 1800-talet, då de i samband med ombyggnadsar- beten utvidgades. I höjd med tornets tredje våning finns i västra muren ytterligare en mindre, rund- bågig öppning. I putsen intill denna öppning står årtalet 1953, vilket markerar året för en yttre reno- vering. Ingången till tornets bottenvåning, som sam- tidigt tjänstgör som kyrkans västra vapenhus, är i väster. Ingången har rundbågig omfattning och djupa yttre och inre snedsmygar. Genom ingången, som ligger i gatunivån, leder två trappsteg ner till vapenhuset. Ingången är försedd med rödmålad dubbeldörr av bräder, insidan är gråmålad. Över dörren ett halvcirkelformigt fönster med radierande spröjsar. Dörren är från 1808, då ingången utvidga- des och omfattningen fick sin nuvarande sned- smygiga form. Den äldre ingången var raksmygig och ca 30 cm smalare än den nuvarande (fig 84). Från tornets andra våning för en dörröppning till orgelläktaren i långhuset. Denna öppning upphöggs 1807 och ersatte då en mindre öppning som tidi- gare förde från tornet till långhusets vind (fig 82). Från tornets bottenvåning, vapenhuset, leder en trätrappa upp till andra våningen och därmed även till läktaren. Vapenhuset har på norra och södra sidan inbyggda förvaringsrum med gråmålade trä- panelade väggar. Vapenhusgolvet är belagt med kalkstenshällar, varav de flesta utgör äldre, delvis demolerade gravstenar som ditflyttades i samband med kyrkans ombyggnad 1807 (se nedan). Väggar- na är vitputsade. I tornets norra mur finns en äldre, numera ej använd, murad trappa (fig 89), som är ca 60 cm bred och börjar i höjd med tornets andra våning, ca 5 m över marknivån (fig 78). Från dess nedre Fig 86. Korets medeltida östfönster, vars äldre omfattnings- bäge skymtar under putsen. Under fönstret en minnestavla frän 1927 av Christian Eriksson över prosten Fredrik Bagge, d 1713. Foto 1972. The medieval E window oj the chancel, with the older arched head visible under the plaster. Below the window is a memorial tablet executed in 1927 by Christian Eriksson in memory oj Rural Dean Fredrik Bagge who died in 1713. Fig 85. Medeltida trefönstergrupp i korets sydmur. Foto 1972. Medieval triple window in the S wall oj the chancel. 3 - 735022 Kyrkorna i Marstrand 113 MARSTRANDSSTADSKYRKA _J j '!J ~-· - -.. - --~ . ___ .........,.,.,~ .--- Fig 87. Odaterad och osignerad planritning från 1700-talets början. GLA. Undated and unsigned plan from the beginning of the 18th century. avsats med svagt välvt tak, intill l~nghusmuren och med öppning mot tornet, för tio trappsteg upp till övre avsatsen, som med en långsmal öppning åter står i förbindelse med tomrummet. Trappstegen är täckta med stenhällar, trappstegshöjden varierar mellan 18 och 25 cm. Murtjockleken mellan trapp- gången och tomrummet är 48 cm. På övre avsat- sen är en liten fyrsidig nisch i muren mot norr. Nischens mått: 30 x 27 cm, djup 32 cm. Den har troligen varit avsedd för ljus eller lampa. Såväl den murade trappan som de nuvarande trätrap- porna upp till tornet döljes i andra våningen av en vitmålad brädvägg med dörröppning. På tornmuren bakom denna brädvägg kan ses äldre kalkputslager, delvis mycket fuktskadade. Vid den lägre trapp- avsatsen ses i långhusmuren en igenmurad öppning med dubbla omfattningsbågar, vilka mot norr del- vis döljes av tornmuren (fig 88). Den övre bågen, i murens ytterliv, har rundad form och är murad av gulaktigt tegel. Den inre, nedre bågen är spets- bågig och murad av gråaktigt tegel och delvis täckt av murputs. Öppningen är igenmurad med rött tegel. Den inre omfattningens bredd 1 m, höjd från avsatsens golv 1,60 m. Denna spetsbågiga omfatt- ning torde markera västfasadens medeltida fönster- öppning, i linje med det nordliga skeppet och strax nedanför valvbågen i kyrkan (se nedan). Den yttre rundbågens funktion är oklar. Den har uppen- barligen lagts ovanpå den förstnämnda, men är äldre än tornmuren. Att tornet inte stått i förband med långhuset, framgår tydligt av murningarna i den nedre trappavsatsen. Murningsskarvar kan även iakttagas i pannrummets sydöstra hörn. Tornets byggnadstid är okänd. Under biskop Jens Nilss"ms visitation 159726 nämns tornet som för- fallet, vilket antyder att tornet var gammalt redan då. Sitt nuvarande utseende fick tornet i huvudsak under 1600-talets ombyggnader. Trappan i tornets norra mur är utan tvivel från tornets byggnadstid, dvs senmedeltid eller refor- mationstid. Det är svårt att förklara varför trap- pan inte fortsätter fram till västra tornmuren, utan slutar med en avsats ett stycke från denna. Den övre trappavsatsen markerar uppenbarligen ett vånings- plan i tornet, och sannolikt har från denna avsats stegar eller trätrappor fört vidare uppåt. En uppgift i kr prot 1807 kan möjligen kasta ljus över trappans ursprungliga funktion. I hand- lingen omtalas att i kyrkans gavelmur mot tornet fanns »2ne forntida anlagde Trappgångar, hvilka öpningar tillika med Rämnorne på 14 al-s höjd utbröts för nödige förband och förmurades i Sö- der 8, samt Norra sidan 32 cubic alnar». Närmare uppgifter om trappornas placering eller höjd sak- nas. Men den har säkerligen samband med den murade trappan i tornmuren och torde ha anlagts för en direkt förbindelse mellan kyrkan och tor- nets våningar. Detta å sin sida förutsätter omfat- tande murningsarbeten i långhusets västra mur sam- 114 tidigt med tombygget. Dessutom fanns, som ovan nämnts, en öppning i västra gavelröstet för förbin- delse mellan tornet och utrymmena ovanför lång- husvalvet. Bottenvåningen hade före ombyggnaden 1807 ca 2 m högre takhöjd än nu, dvs bjälklaget mellan tornets bottenvåning och andra våning låg i höjd med den murade trappans nedre avsats (jfr fig 82). Trappan tycks dock ha varit ur bruk redan under 1700-talet, eftersom 1700-talsplanen visar en trappa, troligen av trä, från bottenvåningens södra sida upp till tornets andra våning (fig 87). På en av ombyggnadsritningarna (fig 90) har trappan i tornets norra mur svagt markerats samt som en fortsättning av trappgången även en öppning tvärs genom västra långhusmuren, dvs den öppning som egentligen skulle motsvara det ovannämnda medel- tida fönstrets plats. En markering för en in- murad trappa neråt mot kyrkan kan den knappast vara, utan allt tyder snarare på att fönsteröpp- ningen har iakttagits men feltolkats av planritaren. Tornet är den del av kyrkobyggnaden som under 1600-talet drog de största reparationskostnaderna, mest föranledda av stadsbränderna. Äldre 1600- talsavbildningar av kyrkan visar ett torn med hög och spetsig spira27 (jfr fig 91). Själva tommurarna var möjligen lägre än de nuvarande. Tre rektangu- lära fördjupningar i tornets murar, alldeles nedan- för klockrummet, två mot norr och en mot öster, kan vara lämningar efter äldre ljudgluggar, vilket skulle betyda att tommurarna sträckte sig ungefär till nuvarande ljudgluggarnas nederkant. 1643 års brand tycks inte ha vållat större skada förutom att klockorna förstördes (se nedan). De tidigaste un- derrättelserna om tomarbeten är först från 1655, då »nordre och södre hule i tornet» fick luckor, sammanlagt fyra stycken (räk). I ett privilegiebrev från 1658 (GLA) utlovas medel för kyrkans tom- byggnad och nådig hjälp för tornet beviljas också 1667.28 Åren 1666-68 skedde större arbeten vid tornet efter en brand. Murmester Lorendtz repa- rerade skadade murpartier och inre arbeten gjor- des av mäster Johan Tornbögger (räk). Torntäcka- ren mäster Hanns Olssen lagade taket med taksten. Tuppen, »knapperne» och »Cronan» förgylldes med bladguld av Wentzell (Wessel) Guldsmed.29 Samtidigt gjordes även en dörr mellan tornet och långhuset Ufr ovan). Den stora branden 1669 för- KYRKOBYGGNADEN Fig 88. Igenmurad medeltida fönsteröppning i långhusets västra mur, synlig från trappan i tornets norra mur (jfr fig 89). Foto 1972. Bricked-up medieval window in the W wall of the nave, visible from the stairs in the N wall of the tower (cf Jig 89). Fig 89. Nu igensatt trappa i tornets norra mur, sedd frän öster. Foto 1972. A now blocked-up stairway in the N wall of the tower from E. 115 MARSTRANDSSTADSKYRKA anledde nya reparationer, som tydligen var om- fattande och drog ut på tiden. Insamling till tom- byggnad pågick från 1669 till 1676. Bl a donerade prosten Bagge 1672 en summa för tomreparationer (revisionsräk 1682). Under branden 1682 blev tornet svårt skadat. På en stadsplan från 1684 markeras tornet som ner- bränt.30 Tomarbeten pågick åren 1686- 87. Under tiden användes en klockstapel »som stod wed Swen Attesens» gård för upphängning av den enda kvar- varande klockan (räk 1687). I inv 1686 står : »Uthan för Kyrkian J Stapelen 1 Ringeklocka.» 1682 beta- lades en »Trombslag som slår til Predikning» (räk). För tombygget tillkallades från Göteborg timmer- mästaren Christopher Brack31 (se Kungälvs kyrka, SvK Bo IV: I, s 28 f) och murmästare Michil De- ber. 32 Bland annat flyttades nedersta trappan i tor- net för ett nytt urverk (se nedan). Förmodligen var det vid detta tillfälle som den äldre murade trappan kom ur bruk. I stället för en hög spira fick tornet nu en lägre fyrsidig huv, vars utseende framgår av avbildningar från omkring 1700 och 1719 (fig 140) samt längdsektionen från 1805 (fig 82). Torntaket var tegeltäckt åtminstone från 1650-talet (räk 1654 och 1666). Spiran var antagligen blytäckt. 1680 re- parerade och »tillslogh» Oluff Kåpperslagare från Göteborg torntakets bly (räk). 1794 kopparkläddes torntaket samtidigt med kyrkan (räk) och vid samma tillfälle förgylldes även tuppen på tom- krönet. Även den äldre höga spiran hade förmod- ligen en tupp som krönfigur, eftersom en tupp är inritad på Geelkercks stadsplaneförslag 1644 (fig 64). På längdsektionen från 1805 är tuppen ersatt av en vindflöjel (fig 82). » 1. Jern Tupp, förgylld» såldes 1822 på auktion (aukt prot). Samtidigt med ombyggnaden av kyrkan diskute- rades också tornets »modernisering», men den an- sågs inte helt nödvändig och uppsköts (kr prot 1805). Enligt en » Desseim> till tornets västsida från 1806 av Carl Fredrik Sundvall,33 skulle tornet få lägre huv, krönt av ett enkelt kors samt tre kopp- lade ljudgluggar och två rektangulära fönster i höjd med andra resp tredje våningen. På längdsektionen från 1805 syns att tornet hade tre ljudgluggar re- dan då (fig 82), antagligen från den senaste om- byggnaden på 1680-talet. De åtgärder som slutligen genomfördes var byggandet av en lägre huv, den nuvarande, samt ommurning av ljudgluggarna och igenmurning av öppningarna för urtavlorna. Dessa murningsarbeten, med tegel invändigt och gråsten utvändigt, tycks till större delen ha skett 1819 (räk). Det nuvarande urverket är tillverkat 1904 av hovurmakaren G W Linderoth,34 Stockholm. Ur- verket, som står i förbindelse med ringklockorna, slår kvart- och timslagen. Ett »seijerwerk» anskaf- fades 1647 tillsammans med en nyklocka(räk).1655 får Mester Jackop Seier Mage_r betalt för arbete med »Seijerwerck» i tornet (räk) och skivan måla- des av Ole Mahler. Förgyllningen av »Seijerm> av Ole Mahler och Wessel Guldsmed (not 29) omtalas igen 1666 (räk). 1683 skrevs kontrakt med Jacob Harting, Stralsund, för ett urverk i tornet för en kostnad av 330 rdlr (hand! 0: 1, GLA). Urverket blev uppsatt 1687 och Jacob Harting i Göteborg fick resten av betalningen (räk). »Begge skifworna» målades av »conterfeieren» Johan Hammer.35 Bryngel Snickare hade tillverkat urtavlorna. Urver- ket sattes i förbindelse med ringklockorna genom stålfjädrar och hammare vid storklockan av Mår- ten Smed. För urtavlorna gjordes öppningar i torn- muren och för att bereda plats för urverket flytta- des den nedersta trappan i tornet (räk 1687). De runda öppningarna för urtavlorna ses på längdsek- tionen från 1805 (fig 82). - Samtidigt med urver- ket installerades i kyrkan, över läktaren, två små klockor som stod i förbindelse med urverket och slog tim- och kvartslag (räk 1687; inv 1752, 1771). Därtill borrades hål i muren »uppå Westre Lächta- rem> (räk). 1823 såldes de två klockorna av malm på auktion (auktionsprot). - I räkenskaperna om- talas ofta urverksreparationer. 1715 reparerades »Sägerwerket» av urmakaren Anders Andersson från Göteborg och 1723 skedde en fullständig re- paration av urmakaren Wellom Gietting, Göteborg. Ytterligare reparationer skedde 1760 och 1781. Fyra st nya »Klocke Wisare» av järn och koppar- plåt inköptes 1842, samtidigt som urtavlorna, nu fyra till antalet, målades och förgylldes (räk). I Marstrands museum förvaras två timvisare av förgylld koppar, utformade som pilar. Längd 105 cm. Sakristian Sakristian norr om koret är en långsmal byggnad som sträcker sig från långhusets östra strävpelare 116 till korets nordöstra hörnpelare (fig 78, 80). Den har kopparklätt pulpettak, som före ombyggnaden 1807- 08 troligen hade brantare lutning (kr prot 1808). Yttertaket var tidigare täckt med tegel. Nytt tegeltak lades 1780 (räk). Taket blev troligen kop- parklätt vid 1807 års ombyggnader. Tegelpannor från sakristian fraktades då till benhuset (räk 1807). Ingången är i östra muren. Den har rundbågig omfattning och är försedd med en rödmålad dörr av järnplåt samt en inre gråmålad trädörr. Mot norr finns två runda fönsteröppningar från 1807 (kr prot). Mellan fönstren i yttre murlivet är en liten rund öppning, igenmurad på insidan. Denna har troligen tjänat som rökgång till en eldstad (se nedan). In- nertaket är tunnvälvt, troligen av tegel, och målat i ljusgrått. Golvet är av bräder. Norra väggen är till ungefär 1,5 meters höjd klädd med gråmålad trä- panel från 1912. De övriga väggytorna är målade i gråvitt. Ingången till koret har en gråmålad dubbel- dörr av trä. Genom ingången för en trätrappa till det högre liggande koret. Sakristians västra del är avdelad med en trävägg från 1780 som har två dör- rar, varav den ena för till predikstolstrappan och den andra till ett förvaringsrum inklämt mellan predikstolstrappan och kormuren. Enligt 1700-talsplanen hade sakristian ingen egen ingång (fig 87). Sakristians västra del var från 1600- talets slut till 1780 avdelad med en murad vägg mot prosten Bagges gravkammare (se nedan). I öster fanns under 1700-talets förra del en smal fönster- öppning med ensprångig omfattning och djup inre smyg och i norr en smal glugg in till den Baggeska grav kammaren. Sakristians ålder är okänd. Den har sannolikt byggts efter reformationen, även om det inte är helt ovanligt med sakristia vid klosterkyrkor under senmedeltiden. Förutsatt att den ovan beskrivna tegelinmurningen vid sakristians sydvästra hörn mot koret verkligen markerar en igenmurad medel- tida ingång torde sakristian ha byggts efter refor- mationen, eftersom koringångens egentliga funk- tion som egen ingång för munkarna då bortföll. I räkenskaperna omnämnes sakristian första gången 1679, då en begravning där kostade 7 dlr. 1688 gjordes en »Pannel udj Sakerstien» och året därpå en dubbeldörr av bräder (räk). 1692 får Oluf Muhr- Mestare betalt »för Twenne fönster att uthtaga till KYRKOBYGGNADEN Luffthohl I Kyrkian», vilket tycks hänsyfta på »de små finsterne» i sakristian, som omtalas i räk från samma år. Det är dock knappast troligt att sakris- tian saknade fönsteröppningar före 1692. Murmäs- tarens arbete bestod snarare i en utvidgning av be- fintliga fönsteröppningar. 1695 var större arbeten igång både i koret och i sakristian. Golvet fylldes med småsten och belades med »500 MuhrTegell», dörröppningen förstärktes med »2ne små M uhr Ankare» och plankor skaffades till kordörren. Den sistnämnda avser troligen dörren mellan sakristian och koret (jfr ovan). 1696 målades sakristidörren av Erik Grijs (se nedan) med »åhrande» (räk). Dessa arbeten i sakristian kan möjligen sättas i samband med gravplatsen för prosten Bagge. Prosten hade redan 1672 donerat en summa till tornets repara- tion, men en del av summan skulle användas för hans »Graff i Kyrckian» (revisionsräk 1682). Predikstolens inrättande norr om triumfbågs- öppningen 1780 (se nedan) föranledde en del om- byggnadsarbeten i sakristian. Prosten Bagges grav- kammare fick ge vika för en trappa från sakristian till predikstolen. Utrymmet mellan trappan och kormuren inrättades till ett förvaringsrum. Det östra fönstret utvidgades till en dörröppning ut mot kyrkogården (kr prot) och fick en dörr av järn. Mot norr upptogs två fönster som försågs med järn- galler. Dessa fönsteröppningars utseende är inte känt, eftersom nya öppningar gjordes 1807. Interiö- ren vitlimmades. Takresningen som befanns vara alldeles »upruten», fick nytt sparrverk och nytt te- geltak. Golvet täcktes med furubräder (kr prot). En äldre kakelugn i sakristian såldes med »jern och spjell» på offentlig auktion 1780. Kakelugnen ersattes troligen av någon typ av järnkamin. En »eldstad» i sakristian mellan fönstren omtalas 1808 (kr prot) och 1865 diskuterades insättandet av en kakelugn, vilket dock avslogs (st prot). Prosten Bagges gravkammare I sakristians förvaringsrum under predikstolens trappuppgång (se ovan), finns bevarat rester av en äldre muralmålning. Målningen är anbragt på sakri- stians södra vägg, dvs korets f d norra yttermur, på ett underlag av tegel. Målningen är utförd i grisaille mot vitkalkad yta, som delvis är avflagnad så att teglet kommer i dagen. 117 MARSTRANDSSTADSKYRKA .,q •-.- '" w._, _,,,. ''7~- ~_J?an,~Uu;.,,,_, . '.<'. / ;? . ./ ,...,..,..J....u. l!o~-ltJ o1 J..J...;...-..l< -, ~,_,..__, ....46ar.r?r.an.dJ P/Jt~ ~~~ I· "-1""-·..,.........i•-- _ ? '.'.) ' 7 µ= ti?/~ ~ W&CWk g,. ~_:_ L~. [?-if;',- .~1 ~I~;~:~1 ·,,.,~).,, ·- .i.,_ ~.. ~ ,~)~ ~~ . I. l - . r- ~ w . :~J c(}; _ ·:,·:~,J ... '. ~ __ > ~-1 ~· fr;y/0\ {i !-- ! --- [p _;> ·- ... , ____ · ·,':1'·.1_ ..... ,- " ' ,(. ' d" l:.i .(J:__;,-: ·. ~- -~ J .fhj 4. ·0 ::-:--=--: ?" d I ~ ~'f, .'f ~( ~ (i: - ~ 7. 1 ~~~ °',,.u6 ,,./.·d-//uÅ~-, 0? !/. ~ ,..,. ... .-H' ..... ~/.v:';:; ~ 0 ; -7,7Nk"r., '?.(,,.." ,f/ ~h· N. ,., .~..,.':I· ... _ •~j. ,9. (//.~ul Äi ""JI"" ~;.,,!.:oJ,.,., . ./l _ ,y;<•·~/u~_;(w • , i..Jt .. //••9"'o'"" ,!;,_.'°'"~ "" l'b,-'9~"",. r/ ~- G.åL"" ' , ?,.Wum • · """''--- _ ~- ~ ..:~/1.'11''..1.11'4.,L-, ,,.,,. ;v,A· . ... ';1; ,. /,...,//.,.tt"''"'· ~'...V{· 1 ..... .....,.~6.- ~ ...... ~ .. ,· • .;/<:,.· ,.. ~/'"'· :".'. ·'""'" 1f-~°?A>/,,,,,,,. '" d/At - ' .-- " -~~--·. :.... .... .:.:.t, . ~- W"lt - :.U/a 7::1,; tA,/. - //.~~uu~,1 . .J.,. ,..,. 1'4,,..,..,}' n / """ ,,. .,.., ,,,.,, ,;~tl ,..!jj,j, t,.. l'h ' · ~ (:i .. ,,_, t. ~r;J_µ:.1 J ''F·/~ r F ..,.,.r.• ,~7§.;~f!,_;i,i:fJIJ::~. '~:t:~ .~:;~~~H%):t~Z;'!;:. . ~ !:)J!f u :f.~iJ.~!f,,S,;iJJfF~ .. m- /.'.~??;Jf;_~fz;;;;~": . ~J?ifi;'f'~.;/:.o/,:::::~r.._. _lf.. _d,,," ,, ....,;,-,'°~.i.a;.,..,.4 /~-·">-~,./.'"°' .n~ .. 1M1m"' ' / -~:., •. I $. ;J:, ... ::e,..,..--~P . rz;;~ ~ ~.!u~t;,~~' rtu:~;~L.:t;f5S:r.wq .,~ flf , .{i.~*J;, ·- .. ;~fJ'::::1 -" ,~:.~1'. tj1z~.:~"~,4>~,, L1 . ~'&·_7'LJ. r-z.- '4 ~ _,"" r-t,.-/..,.:w /. :.oJ ~ ... ~tj. J"p'?;./~_p: ... ,.y~·//r,r~ ·A~AJ-"1'~r. ,,t~,f.L,:,,;. ~.- ,...;,.4 d,,,. ~,;. ~. ....._-=o)!r.1o /:i, '"":?-yf.'~ . t ,,.:, ' ~.,:;.,( "' ·~;. :.',.(. ._ a , Jf. ~·!'.-(.. fa• 'pi;". j....8. J':../y.(.., .,,,-,.,4 .~;, ..... ,.,._ / r ~:. .nh-~ -~~ Ji;. /J. , ·""P'1M. -7 fi.r.1. .. ~;+hn'V, j i (:, ""· , ,. ,'(,I...,,., .W;.1"1.-/':V..l~L . I ,., . ..u-"-/--'/N'.C- ...:... "'"-7? ,t:-_ "~~Z/Lt}. , · ~tj . .4. &~,z-JY..~n,-, . .ve:..zp.t I &:?~ ~ .. --%~':,. ... ,. f.J:,.f:l:,~"----, - A'1'4',,)./~·· · - -'9 d: .P.t>r.~/>.u,,,_ 6.-8._6./. ' Fig 90. Ombyggnadsritningar från omkring J 805. GLA. - Planen och tvä rsektionen till vänster visar kyrkans utseende före ombyggnaden. Drawings fora rebuilding, c 1805. - The plan and cross section lo the lejt show the appearance oj the church before the rebuilding. Av målningen är bevarad ca en fjärdedel av en bladkrans, och till höger om denna nedre delen av en figur i draperad halvlång klädnad och del av en lång stav. Figurens nuvarande höjd är ca 87 cm, mål ningsfragmentets hela bredd är 107 cm. Tvärs över målningen är lagda några trälister som stöd åt förvaringsrummets vägg. Utan på dörren til Begrafningen står desse verser / En Nådig Gud gott Samwetz Modh / det dagligt Bröd Frid, Hälsan godh / En Salig död mig Gud beskära / Så har iag hwad iag will begära». Den halva figuren är sannolikt Kristus med segerfana till höger. Bladkransen kan möjligen ha innehållit den ovannämnda inskriften eller en inskrift med Bagges levnadsdata. Till vänster bör då ha varit Mose med lagens tavlor. Enligt kyrkans äldsta bevarade planritning, från 1700-talet (jfr ovan), har gravkammaren över pros- ten Fredrik Bagge (not 11) varit belägen på denna plats i sakristian (fig 87). I inv 1733 beskrives pros- tens gravkammare: »lnnanföre Sacrastiet är Sahl. Hr. Probstens Graf der utinnan står måhlat / Moses med sina 2 Taflor och hos honom denna skrifft / Tu skalt Döden Döö / Ett dödninge Hufwud, der öfwer står / Tänck på detta. / Sedan står Christus afmåhlat och / Jag Lefwer och I skolen och Lefwa / 118 Hela gravkammarens längd var enligt planrit- ningen ca 250 cm. Målningen börjar ca 50 cm från nuvarande golvnivå. Målningens höjd torde med ledning av fragmenten och takhöjden ha varit mel- lan 160-180 cm, bredden mellan 200 och 250 cm (ca halva bredden bevarad). Enligt planen hade gravkammaren även en gravhäll av obekant mate- rial med de ungefärliga måtten 180 x 110 cm (troli- gen utan inskrift) samt en dörr med ovannämnda inskrift och en trappa med två trappsteg upp till gravkammaren. I norra muren en iiten fönsteröpp- ning. Prosten Bagge dog 1713, men gravkammaren var troligen färdig långt tidigare. 1672 lämnade prosten en summa pengar till tornets reparation, med vill- koret att en del därav skulle användas för egen grav i kyrkan (revisionsräk 1682, GLA). 1691 skänkte prosten en predikstol, ett likkläde samt en penningsumma för gravstället bakom sakristian. En annotation därom skulle göras »innan på graf- dörren» (kr prot 1712: specifik ... Förähringar). - Gravkammaren torde ha färdigställts på 1690-talet. 1696 målade Erik Grijs sakristians dörr som redan nämnts och troligen utförde samme mästare även muralmålningen i Bagges gravkammare som demo- lerades 1780. I handlingarna finns ingen antydan om vad som skedde med själva graven. Vapenhus Vapenhusen söder och norr om långhuset är byggda 1807 »efter Ritning» (kr prot). Ritningen är ej bevarad, men en liten skiss i rödkrita till vapen- husfasad finns på baksidan av en skrivelse om kyrk- bänkar 1806 (kr prot). Vapenhusen har kopparklädda sadeltak. Fasa- derna åt söder och norr är utförda i klassicis- tisk stil med trekantsgavlar och framspringande sidopartier med två pilastrar flankerande en rund- bågig nisch. I fasadens mitt finns en rundbågig in- gång med rödmålad, raksluten dörröppning och där- över ett halvcirkelformat fönster med radierande spröjsar. I sidopartiernas nischer står urnor av gjutjärn. Åt väster och öster har vapenhusen runda fönsteröppningar med rödmålade bågar (fig 76-77). Ytterväggarna är sedan 1951 spritputsade i ljust gråbrun ton. På ett foto från 1906 (A TA) syns att vapenhusen då hade en kvaderimiterande vit puts och att de profilerade gavellisterna var försedda med tandsnitt. Invändigt är det tunnvälvda taket och väggarna vitkalkade. Golvet är belagt med de- lar av äldre gravstenar från långhuset och koret (se nedan). De nuvarande vapenhusen ersatte äldre vapenhus på samma platser. Dessas utseende framgår av rit- ningar från omkring 1805 (fig 83). De hade sadel- KYRKOBYGGNADEN tak, belagt med tegel, och var antagligen murade av gråsten. Södra vapenhusets höjd till taknocken var ca 7,8 m. De yttre måtten: längd 5,2, bredd 5,9 m. Mot öster fanns en spetsbågig ingång med dub- beldörr och mot söder ett rakslutet fönster. Norra vapenhuset sträckte sig på grund av den högre marknivån upp till långhusets takgesims. De yttre måtten: längd 4,1, bredd 6 m. Ingång mot norr. Från den högre gatunivån ledde två trappsteg ner genom ingången. Fönsteröppningar med segment- bågiga omfattningar fanns mot öster och väster. De äldre vapenhusen byggdes förmodligen redan på 1500-talet av den spetsbågiga södra ingången att döma. I räkenskaperna omtalas »wapnhus» första gången 1654 i samband med fönsterlagning och på 1660-talet figurerar vapenhusen som begrav- ningsplatser. 1682 inmurades fönster i vapenhusen, det södra fick ett större fönster, det norra ett mindre (räk). 1695 sattes kyrkans äldre altartavla upp i södra vapenhuset (räk). 1690 inköptes taksten till ett vapenhus (räk) och 1700 skedde reparationer, då taket omlades, vapenhusen vitlimmades och nya dörrar av bräder gjordes (räk). 1701 täcktes bägge vapenhusgolven med »Slijpat Öhlands steem> (räk). 1765 gjordes en avbalkning i södra vapenhuset för en ny likbår (jfr nedan) och 1780 fick vapenhusen nya dörrar (räk). 1845 inköptes taktegel till de nya vapenhusen, men 1860 reparerades vapenhusens koppartak samt rännor och stuprör av zink (räk). Bodar och hårrum De bägge bodarna norr och söder om tornet (fig 78) har kopparklädda pulpettak. Pannrummet i norr har sin ingång från väster med en rödmålad bräddörr. Bårrummet och materialboden ryms un- der samma tak söder om tornet och har rakslutna ingångar, i väster till materialboden från omkring 1943, i söder till bärrummet. Ingångarna har röd- målade bräddörrar. Bårrummet avdelas från ma- terialboden med en vägg av betong. Det nuvarande bärrummet iordningställdes ·om::- kring 1943 efter ritningar av arkitekt John Samuels- son.36 Rummet är inrett med enkelt altare av trä. Altaret är behängt med ett antependium från 1939 (se nedan). På väggen ovanför altaret hänger ett litet krucifix av omålat trä, höjd 83 cm. Krucifixet är signerat Olle H ( = Hanestrand) 1943. Väggarna 119 MARSTRANDSSTADSKYRKA Fig 91. Marstrand 1677. Detalj av fig 139. Marstrand in 1677. Detail from Jig 139. i rummet är vitmålade och golvet är täckt med kalk- stenshällar. Vid östra muren väggfasta skåp, som innehåller bl a tre enkla likbårar. Vid västra delen en katafalk med bårkläde av svart kläde med fran- sar. Benhus Bårrummet och materialboden inryms i ett före detta benhus, byggt 1804 (räk). Benhus vid kyr- korna var ett medeltida-katolskt bruk som efter re- formationen alltmer försvann. En del benhus från efterreformatorisk tid har emellertid påträffats och undersökts.37 Således har tex även Torsby kyrka haft ett benhus (SvK Bo I: 2, s 166). De tidigaste underrättelserna om Marstrands kyrkas benhus är från 1654, då det murades ett »benhus up» (räk). Detta benhus stod inte på samma plats som ben- huset från 1804 utan var troligen beläget på kyrko- gården i likhet med flera av de t ex i Lunds stift undersökta benhusen. För benhuset transporterades till Marstrand flera båtlaster med sten, sannolikt gråsten (räk). 1654 hade en epidemi härjat i staden och tydligen behövdes en plats för de skelettrester som grävdes upp på kyrkogården i samband med de många begravningarna >>Udj den bedröffuelige Sijgdoms tid» (räk). Benhusets tak var antagligen täckt med tegel, för efter den stora eldsvådan 1682 lagade en murmästare taket på »Been Kistan» (räk 1683). 1688 fick benhustaket nytt sparrverk (räk). På äldre stadsplaner är inga tillbyggnader marke- rade invid tornet, dvs på de nuvarande bodarnas platser (fig 65-66, 68). Däremot står på en stadsplan från ca 1658 (KrA) en liten byggnad söder om kyrkan, intill västra kyrkogårdsmuren, vilket tycks styrka antagandet att benhuset inte var byggt in- till kyrkan. 1690, då en allmän upprustning av kyrkan bör- jade, revs det »gamble beenhus» och ett nytt bygg- des med mursten, troligen tegel, och takpannor. Murmästaren fick också »krijta upp» i benhuset (räk 1690). Även detta nya benhus låg troligen på kyrkogården. På en odaterad karta från 1700-ta- lets slut är i kyrkogårdens sydvästra hörn markerad en liten byggnad, och i sydvästra vinkeln mellan långhuset och tornet är ytterligare en byggnad in- ritad.38 Den sistnämnda byggnaden var troligen en materialbod, byggd på 1700-talet. 1784 anskaf- fades nämligen bräder för ett »nytt Tak på material Boden söder om Tornet» (räk). På ovannämnda karta är ännu en liten, oregelbunden byggnad in- ritad i tornets- och långhusets nordvästra vinkel. Dess funktion är okänd, men den kan ha varit en vedbod till eldstaden i kyrkan. »Beenkistan» från 1690 lagades 1698 med virke och taktegel (räk). 1722 gjordes ett nytt tak och en del inre arbeten, bl a »slagit bräder för been bingen» och klätt »twenne knapper på samma huus». Dess- utom gjordes »Stötter under Saxerne» och en av- balkning med en bjälke samt en tröskel till dörren (räk 1722). Benhuset var då tydligen försett med brädtak, eftersom tjära för taket inköptes 1723 (räk). 1736 lades nytt tak och väggarna kläddes av timmerman Oluf Jöransson (räk). 1804 revs benhuset i samband med kyrkogårdens utvidgning mot sydväst (jfr ovan). Benen transpor- terades »från gamla Benhuset til Gropen» och gräv- des ner där (räk 1804). Samma år byggdes ett nytt benhus söder om tornet och en materialbod norr om tornet. Byggnaderna är inritade på planer från omkring 1805 (fig 90). Boden och benhuset täcktes med tak av järnplåt (räk 1805). 1807 målades ta- ken bruna, båda byggnaderna fick fyra halvdörrar och golvet i materialboden lades med lösa bräder 120 KYRKOBYGGNADEN (räk). Under ombyggnadsarbetena tjänade båda byggnaderna som uppläggningsplats för byggnads- material. Materialboden fick tegeltak 1827 (räk) och benhusets tegeltak nämnes i räk 1845. Benhusets dörröppning vette åt söder (nuv bårrummets ingång) och materialboden hade ingång från väster. Ben- huset nämnes i räkenskaperna också »Bisättnings- hus» och bårrum, vilket antyder byggnadens nya funktion, även om den traditionella benämningen benhus förekommer så sent som 1851 (räk). Ma- terialboden användes senare under 1800-talet som kolbod (Olan 1913, s 188) och ombyggdes 1912 vid installeringen av en ny ångpanna. Interiör Kyrkans interiör fick sin nuvarande karaktär vid ombyggnadsarbeten 1807. Interiören ger med sitt höga tak och sin ansenliga bredd ett ljust, nyklassi- cistiskt intryck, som starkt kontrasterar mot det medeltida murverket på utsidan (fig 92- 93). Lång- huset har ett tryckt tunnvalv av bräder, 1961 målat i ljusgrått. Korets brädtunnvalv är byggt i höjd med långhusets valv, men har något djupare profil och är avvalmat åt öster. Valvet vilar på en bred profilerad taklist av trä som är målad i brungrått. Runt ljuskronornas fästen i valvet finns tre målade medaljonger från 1912 med fembladiga blommor i vitt och guld .39 Väggarna i långhuset och koret är vitputsade. Långhuset avgränsas mot koret av en triumfbågsmur med bred och hög öppning från 1807. Korets väggar är till ungefär 1 meters höjd från golvet klädda med en gråmålad träpanel, för- sedd med rektangulära spegelfält. Panelen utgör ryggstöd till korets väggfasta långbänkar. Före Fig 92. Interiör mot öster. Foto 1972. lnterior /ooking E. 121 Fig 94. Interiör mot öster före restaureringen 1912. Foto Allfoto. Marstrands museum. Jnterior looking E bejore the restoration oj 1912. Fig 93 . Tv. Interiör mot väster. Foto 1972. Lejt. Jnterior looking W. 1912 hade korets och långhusets väggar en på putsen målad låg draperiimiterande dekor (fig 94), antag- ligen från målningsarbeten på 1880-talet. Alla dörrar är målade i brungrå färgtoner 1961. Golv Golvet i långhuset utgöres i mittgången samt i östra och västra tvärgångarna av äldre gravhällar, varav dock inga ligger på sina ursprungliga platser. 1807 avmättes nämligen 35 gravstenar i kyrkan, varefter de upptogs och användes igen så »långt nämde Grafstenar till Gålfvets stensättning för- slå .. . » (räk 1807). De smalare delarna av kyrko- golvet, där gravhällarna ej kunde användas, såsom gångarna mellan bänkkvarteren och väggarna, är belagda med tegel från de rivna medeltida valven (kr prot 1806). Golvet under bänkkvarteren är lagt av bräder. Långhusets golv sluttar från väster mot triumf- bågsmuren. Höjdskillnaden är ca 50 cm. Före 1807 var golvet plant. Till golvfyllnad användes troligen resten av tegelstensvalven. I en kostnadskalkyl från 1805 beräknas att av valvens »26 000 murtegel kan erhållas 38 !ester grus» (kr prot). Teglet i långhus- golvet är lagt på kant och till större delen i diago- nala skift. Tegelmåtten är varierande. De flesta har måtten: längd 23 cm, tjocklek 4-4,5 cm. De få KYRKOBYGGNADEN tegelstenar som är lagda plant har bredden 11-12 cm. Tegelstenarna är lagda i löst underlag, utan murbruk. De är mycket sköra; somliga visar spår av brandskador och andra är helt pulvriserade. Teg- let är gulrött. Längst i väster i långhuset, på vardera sidan om västingången, finns två låga podier som bildar un- derlag till de två slutna bänkarna (se nedan). Bräd- golvet är tämligen nylagt (1940-talet), men vilar på äldre bilade bjälkar ca 13,5 cm breda. Dessa bjälkar utgör sannolikt delar av långhusets äldre bindbjälkar som nedtogs 1807. De är nu övermålade med brun oljefärg (se nedan). Korgolvet är lagt av bräder 1912 och ligger två trappsteg över långhusgolvets östra del. Det döljer således de befintliga gravstenarna i koret, och själva trappan täcker en del av långhusets östliga gravhäl- lar (se nedan). Kyrkans äldre golv utgjordes till större delen av de talrika gravstenarna i kyrkan samt av tegel. Golvet under bänkarna var av bräder, i varje fall från 1695, då bräder skaffades till golv under man- och kvinnfolksstolarna (räk). De ständiga begrav- ningarna under 1600- och 1700-talen gick hårt åt golvet, både i långhuset och i koret. 1695 omtalas arbeten med golvläggning i koret och i sakristian, vartill användes »Muhrtegell» och »blåLehrn (räk). 123 MARSTRANDSSTADSKYRKA 1698 fick valvpelarna i långhuset stöttas med nya stenhällar, eftersom golvet hade sjunkit (räk). Kor- golvet fick repareras med mursten 1721 och åter- igen 1723 (räk). 1733 hade man »Uptaget och ned- lagdt sampt jämkat alla stenarne i hehla Kyrkio- gollfwet alt ifrån altaret till båda dörrarne ...» (räk). Vid 1805 års besiktning (kr prot) påtalas kyrkans dåliga golv, som var ojämnt med ner- sjunkna gravar och valvpelare. Därtill kom de Byggnadshistoria Kyrkan under medeltiden Den genomgripande ombyggnaden i början av 1800-talet av främst kyrkans yttertak och interiör har helt ändrat kyrkans utseende. Medeltida är nu endast byggnadens murar och strävpelare. Den medeltida kyrkans utseende kan dock nöjaktigt rekonstrueras med hjälp av ritningar från tiden före 1807 och besiktningsprotokoll från 1805. Den äldsta bevarade ritningen av kyrkans grundplan är odaterad men antagligen utförd omkring 1700 eller i början av 1700-talet, eftersom prosten Bagges »Nybygdha graff» nämnes i planens beskrivning (fig 87). De övriga äldre ritningarna av såväl grund- plan som tvär- och längdsnitt, härstammar från ombyggnadsperioden 1805- 07 (fig 82-84). Den medeltida kyrkan bestod av ett tvåskeppigt långhus med smalare och lägre kor i öster. Lång- huset och koret hade sadeltak med hög och brant resning. Takstolens medeltida utseende är okänt, men ritningarna visar en takstolstyp, som mycket väl kan ha medeltida ursprung, med tätt stående sparrar och dubbla han- och bindbjälkar. I lång- husets östra gavelröste fanns en bred, svagt spets- bågig öppning mot korets vind. Korets gavelröste hade en mindre öppning för ljusinsläpp. Oedman (s 95) kunde omkring 1746 iakttaga ett »stort in- muradt kors på östre Gaflen». Korset fanns tyd- ligen på långhusets gavelröste, eftersom koret steg »så högt med thess Bygnad, at thet skyler mer än hälften af thet omrörda Korsset på Östra Gaflen». Denna uppgift tycks tyda på en tegelblindering i form av ett kors. Det är möjligt, att korets och många nivåskillnaderna, som nödvändiggjorde trappor vid alla ingångarna. Även korgolvet var högre än långhusgolvet. Enligt ombyggnadsrit- ningar skulle golvet få en kraftig lutning från västra ingången ner mot koret, en lutning som skulle eliminera så gott som alla trapporna. Vid golvom- läggningen 1807 fick dock golvet den nuvarande låga sluttningen. I samband med fyllnadsarbeten blev också alla gravarna igenfyllda. långhusets gavelrösten, vilka på längdsektionen från 1805 (fig 83) är tunnare än murarna nedanför valvet, var murade av tegel, ett inte ovanligt bygg- nadssätt.40 Även vissa uppgifter i senare räken- skaper tycks bekräfta detta. 1705 inköptes nämligen »murtegel» till kyrkotakets gavlar och året därpå nedbröts »mursten» på takets gavel för uppsättande av en kopparstjärna (jfr ovan). Oedmans uppgift om korset som döljes av kortaket betyder också att kortaket måste ha höjts, antagligen samtidigt med valvslagningen över koret. Oedman antar att koret byggdes senare än långhuset. Långhuset var välvt med sex spetsbågiga ribbvalv av kvadratisk plan (fig 82). Spår efter valven kan ännu ses under putsen på långhusets väggar (fig 78). Valven stöddes av två åttasidiga monolitiska pelare med fyrsidiga kapitäl och baser. De senare är ännu bevarade och sedan 1800-talet uppsatta som prydnader på kyrkogårdens grindstolpar (fig 69-70). Pelarna vilade på fyrsidiga plintar, varav den västra var högre på grund av pelarnas olika höjd. Valven utgick direkt, utan synligt vederlag, från murarna och stödde sig i öster mot triumfbågsmuren. Valvhöjden var 8,5-9 m och valvpelarnas höjd, plinten inberäknad, var 4,4 m. Vid mätningar 1805 beräknades pelarnas höjd med plint till 12 alnar, dvs ungefär 7 m, men troligen hade här inberäknats även valvanfangen (kr prot). Långhuset öppnade sig mot koret med en bred triumfbåge. Koret täcktes av ett stjärnvalv med ve- derlag i hörnen i form av konsoler. Det var enligt besiktningsprotokoll 1805 »minst en alnar lägre än 124 kyrkowalfwet» (kr prot 1804). Valven uppges vara murade av tegel av »blott en murstens tjocklek» (st prot). En del av valvteglet är nu använt som golvbeläggning i långhuset. Marken omkring kyrkan är starkt sluttande. Nivåskillnaderna är från väster till öster ca 2 m och från norr till söder, i höjd med ingångarna, ca 1,2 m. Detta har genom tiderna tydligen vållat svårig- heter vid golvläggningen och vid de talrika begrav- ningarna i kyrkan. Före 1807 var långhusgolvet plant (fig 82), men troligen var golvet i den medel- tida kyrkan sluttande. Detta skulle kunna förklara varför den västra valvpelaren var kortare än den östra. Golvets medeltida beläggning var antagligen av tegel , då man även vid senare golvreparationer använde sig av tegel (räk 1600-talet). För kyrkans datering finns inga säkra uppgifter att tillgå. De arkivaliska källorna är tämligen magra på uppgifter och de bevarade byggnadsfragmenten är alldeles för vaga och obetydliga för att tillåta be- stämda dateringar. Marstrands kloster omtalas, som ovan nämnts, f f g år 1291. Man får antaga att en klosterkyrka då stod färdig eller var under byggnad. Givetvis kan man inte helt bortse ifrån möjligheten att det fanns en kyrka på platsen redan före klostertiden. Det ovannämnda årtalet 1138 (se Inledning) enligt »en gammal Stenskrift» skulle i så fall antyda existensen av en föregångare, kanske en träkyrka, men knappast en kyrka av den nu- varandes storlek. Just de väl tilltagna måtten talar dels för en franciskananläggning med dess funktion av predikokyrka, dels för en datering till omkring 1300. Under hanseaternas härnadståg 1362 brändes kyrkan och klostret. Kyrkans murar torde dock ha bevarats. Oedman har två uppgifter som kan prövas i sammanhanget. För det första det »inmurade» kor- set på långhusets gavel, som till mer än hälften dol- des av korets sadeltak. Detta antyder en senare förändring av koret. För det andra iakttogs av Oedman (s 95) »... under Taket bak om Altaret i Choret thenna gambla Muncke-Skriften: Copletu e op 9 ys anno dm. MO. CDLX octauo ydvs Octob. i.e. Completum est opus hoc anno Dni MCDLX. Är altså Choret bygdt wid Kyrckan 1460 den 8 Octob.» Samma inskrift återges inv 173341, men utan försök till tolkning: »Bak Altare Taflan, BYGGNADSHISTORIA under Hwalfwet, står denna skrifften. Cöpletii. e. op9 . h9 . aflo dnj m° CD Lx Octauo ydvs Octobs» (completum est opus hoc anno dominj m°CDLx Octauo ydus Octobris = detta arbete fullbordades Herrens år 1460 den 8 oktober). Årtalet i inv 1733 är svårläst, men kan med viss sannolikhet tolkas som 1460. Inskriften nämnes inte i senare hand- lingar. Den har antingen överkalkats redan före 1807 eller helt borttagits då östfönstren och deras inre omfattningsbåge utvidgades på 1700-talet. En fullständig rappning och vitlimning av kyrkan utfördes 1766 (räk). Årtalet 1460 kan förvisso inte stämma med kor- byggnaden som helhet. Mot detta talar korets föns- teröppningar, särskilt de mot söder (fig 85), som är av 1200-talstyp och tillhör samma byggnads- riktning som t ex Mariakyrkan i Sigtuna och klos- terkyrkan i Sko. Däremot tyder korets stjärnvalv på 1300- eller 1400-talet. Det är således tänkbart, att om uppgiften med årtalet 1460 är riktig, skulle den kunna gälla slutförandet av valvslagningen i koret. Detta antagande styrks ytterligare av valv- ribbornas genomskärning, som på längdsektionen från 1805 är återgivna som rektangulära42 (fig 82). I samband med valvslagningen kan kortaket och gavelröstet ha höjts så att en del av blinderingen på långhusgaveln doldes. Därvidlag bör man erinra sig att ett provinsialkapitel hölls i Marstrand två år tidigare, dvs 1458. Koret torde då ha stått i det närmaste färdigt, med invigning 1460. Före valv- slagningen hade koret möjligen trätak, vilket för- hållande dock motsäges av reglerna för franciskan- kyrkor (jfr nedan). De tämligen grovhuggna kapitäl och baser som nu är uppställda på kyrkogårdens grindstolpar (fig 77) ger endast osäkra hållpunkter för date- ringen av långhusvalven. Stenarna med runda upp- höjningar i hörnen, vid västra ingången, var för- modligen baser. De har en form som avlägset er- inrar om kapitälformer från ett så tidigt skede som 900-talet (tex emporarkaderna i den romanska klosterkyrkan i Gernrode, Tyskland), men återfin- nes även i unggotiskt stilskede, så t ex i Hellvi kyr- ka, Gotland, och Hovedöya kloster, Norge,43 för- visso i åtskilligt elegantare utformning. Åttasidiga pelare är inte ovanliga under medeltiden. Som exempel kan nämnas Vä kyrkas valvstöd från 1200- 125 MARSTRANDSSTADSKYRKA talet (SvK Sk III: 1, s 73), Trondheims domkyrkas kor i Norge, Vadstena klosterkyrka, Östergötland, m fl, från olika tidsskeden. I ovan uppräknade exempel är det dock fråga om betydligt kraftigare valvstöd än de exceptionellt smala pelarna i Mar- strand. Sammanställningen av sådana slanka åtta- sidiga pelare med kapitäl och baser av Marstrands- typ återfinns i Liibeck. Refektoriet och kapitelsalen i dominikanklostret, Burgkloster, har valvpelare som i sin form - åttkant i kombination med fyr- sidiga avsmalnande baser och kapitäl - företer stora likheter med dem i Marstrand.44 Särskilt gäller detta de smäckrare stenarna, som nu är upp- ställda vid östra kyrkogårdsingången. Refektoriet i Burgkloster är daterat till 1400-talets förra del, kapitelsalen till 1300-talets förra del. Med stöd av dessa jämförelser skulle långhusvalven tidigast kunna dateras till 1300-talet. Det är inte heller osannolikt att valvslagningen kan sättas i samband med branden 1362. Det är numera ogörligt att mera exakt datera långhusvalven. Ett tidigare plant trätak eller öppen takstol förefaller osannolikt med tanke på lång- husets bredd, 13 m. Tvärs över långhuset sträckte sig före 1807 dubbla tvärbjälkar, vilka föranledde en längre diskussion vid ombyggnaden 1806-07 (se nedan). De beskrives i besiktningsprotokoll 1805 (kr prot) » ... emellan de lägre Walfkuporna eller öfwer de på skiljemurarna FF och Pelarne 2: 2 - hwarande ofwan omrörda walfbågen, ligger grofwa dubbla twärbjelkar som sammanhålla takresningen, hwilken föröfrig består af tätt stående sparrewerck, hwilande på carbeller b.b. som ligger 3/4 alne in öfwer sidomurarnes övre kant». Protokollets siffror hänvisar till ritningarna fig 90. I ett »Embets Memo- rial» 1805 (kr prot) anföres: » ... Ankar Bjelkarne som blifwit uplagde för at hophålla Murarne ehuru med Stödpelare förstärkte, hvilket de Göthiske Valfvens bristfällighet nogsamt tilkännagifva». De stödpelare som nämnes i skrivelsen torde vara de som syns ovanpå valvpelaren i tvärsektionen fig 83, dvs stolpar av trä. I ytterligare en skrivelse talas om stockar som »hwila allena på själfwa ku- porna» (kr prot 28.1 1805). De långa tvärbjälkarna över långhuset bör såle- des ha behövt stöd av något slag, även ifall ett plant trätak existerat före valvet. Det förefaller där- för troligt att långhuset från början har planerats som tvåskeppigt, men att själva tegelvälvningen kan ha kommit till som en andra byggnadsetapp. I Generalkapitlet i Narbonne 1260 utfärdades bl a regler för franciskankyrkornas byggande. Kyrkorna skulle enligt dessa regler inte välvas med undantag av huvudkapell eller kor, vilka regler dock sedermera uppmjukades.45 Franciskanorden hade eljest inga bestämda kyrkotyper. Ett ge- mensamt drag var rymliga långhus med plats för stor menighet. Salkyrkotyp utan yttre kormarkering kan därför betecknas som idealtyp för franciskan- kyrkorna, exemplifierat bl a i Kungahällas fran- ciskankyrka (SvK Bo IV: I, s 12). Tvåskeppiga franciskankyrkor byggdes bl a i Danmark under 1300-talet. Dessa utgjordes emellertid av osym- metriska tvåskeppsanläggningar, dvs de var för- sedda med ett sidoskepp längs långhusets ena sida. Riddarholmskyrkan i Stockholm och nuvarande domkyrkan i Bergen är bl a företrädare för denna typ.46 Paralleller till Marstrands kyrka är således, förutom vissa detaljer som fönsteröppningar och den eventuella blinderingen på långhusgaveln, inte att hämta i de ovannämnda tvåskeppiga anlägg- ningarna och inte heller i den tegelarkitektur som annars just tiggarordnarna utvecklade. Marstrands kyrka kan snarare, dock utan att det är fråga om förebilder, jämföras med Gotlands tvåskeppiga långhus och äldre byggnadsverk som Hovedöya klosterkyrka i Norge från 1100-talet. Även Vä kyrkas 1200-talsvalv och tvåskeppiga långhus företer likheter med Marstrand (SvK Sk III: I, s 37-38). Marstrands kyrka företedde under medeltiden en blandning av romanik och gotik. De robusta gråstensmurarna saknade åtminstone i sitt yttre den höggotiska elegans, som till exempel torde ha varit utmärkande för det närbelägna Dragsmarks (Bo) nu försvunna premonstratenserna tillhöriga kloster- kyrka.47 Det inre bör däremot ha haft en närmast sengotisk prägel med sina smäckra valv och valv- pelare. Västfasadens ursprungliga utseende är okänt, men den ovan beskrivna igenmurade öpp- ningen i västmuren låter oss antaga att åtminstone två fönsteröppningar har funnits i västfasaden. En ingång i väster, utöver ingångarna i söder och norr, ter sig däremot osannolik. Man får härvidlag även 126 beakta markens starka stigning mot väster, mot de höga klipporna ovanför stadsbebyggelsen. Kyrkans skådesida tycks snarare ha varit sydöstlig, mot havs- sidan, vilket korets fönsteröppningar antyder. Marstrands kloster Av själva klosteranläggningen finns inga spår be- varade. Oedman kunde ännu vid mitten av 1700- talet iakttaga ruiner söder om kyrkan: »Kyrckan är upbygd på Kloster-Grund, ty innan then kom til at byggas, hafwa the allenast haft en Kloster- Kyrcka i början, hwars qwarlefwor på södra sidan om Kyrckan än synas, hwilcken del af Kyrcko- Gården är anslagen til the fattigas Begrafning ock kallas then frija Kloster-Jorden» (s 95). Det som Oedman trodde var gamla kyrkoruiner var troligen grundmurar efter klosteranläggningen. Klosterom- rådet sträckte sig även öster och norr samt väster om kyrkan. Den äldre brunnen nordöst om kyrkan, markerad på äldre stadsplaner, torde även ha till- hört klostret. Åt söder bör klosterområdet ha sträckt sig ungefär till nuvarande Hospitalsgatan. Oläns uppgifter (se ovan) att det forna klostret efter reformationen användes till hospital, skola och rådhus har stöd i paralleller från andra stadsklosters användning efter reformationen.48 Beträffande klostrets utseende anföres av Olan (1939, s 94), en något kuriös beskrivning efter en okänd källa från början av 1800-talet. Enligt denna källa skulle klosterbyggnaden varit murad i två våningar och längs byggnaden och den västra kyrkogårdsmuren skulle en mängd små träskjul ha funnits, som användes som böneceller. Det är dock mycket tveksamt om klostret bestod av en två- vånings stenbyggnad. Däremot talar nämligen en uppgift att klosteranläggningen skulle ha varit av trä. Marstrands kloster omnämnes i en krönika från Ltibeck, skriven av en munk, sedermera luthersk predikant, vid namn Reimar Kock.49 Som skepps- präst om bord på ett lybskt skepp bevittnade denne år 1532 hur manskap från skeppet högg virke från klostrets träbyggnader. I krönikan beskrives hän- delsen: »Des Manndages [18/3] : Mosten Wy ock noch touenn / tho Mastrannde Vmme des windes Willenn v[nnde] I dewile wy holtes gebreck haddenn in den Schep[en] / Worth vor Nuttest Erkanndth, datt men tho / Closter tastede, Welck dar vann BYGGNADSHISTORIA holthe gebUweth w[as] / Vnnde de Grawenn Mon- neke bewaneden, dewi[le] doch man ein olth mon- neck noch man dar was / Alse nu denn bossludenn Angesecht Worth datt, w[e] / holtes vann nödenn hadde de mochte tho denn / Kloster tasten, konden se mitt eren hanthbylen i[n] / Einer Stunde klein makenn, datt in lan~g tydt / tho hope Gebuweth was ...» Av denna skildring framgår, att klostret var byggt av trä, att det år 1532 endast fanns en munk kvar och att man på en kort stund med hand- bila högg ved av något som var byggt under lång tid. Claes Krantz antog att hela klostret höggs till ved,50 men det är knappast troligt. Det var snarare någon mindre byggnad av klosteranläggningen som fick bli ved åt skeppsfolket. Händelsen utspelade sig under stridigheterna med Kristian Il, vars krigsfolk låg i Marstrand över vintern 1531-32 och flydde för danska och lybska skepp. Krönikan berättar även att skeppsfolket fick nattvarden och biktade sig i kyrkan. Man vet således om klostrets utseende bara att det var byggt av trä. Helt oansenligt kunde klostret dock inte ha varit, eftersom ärkebiskop Kalteisen vistades där under en hel vinter och uppgifter talar om visiterande biskopar som tog in i klostret under sina resor. Inga arkivaliska uppgifter antyder att klostret efter reformationen skulle ha rivits ner till grunden så som fallet var i Kungahälla (SvK Bo IV: I, s 12). Det var utan tvivel mer praktiskt att använda de forna klosterbyggnaderna till stadens inrättningar som hospital, skola och rådhus. Senare tillbyggnader och reparationer De sekundära tillbyggnaderna vid kyrkan är tornet, sakristian samt södra och norra vapenhusen. För ingendera av dessa tillbyggnader kan byggnadstiden fastställas, men alla bör ha tillkommit efter refor- mationen, möjligen med reservation för tornet. Under biskop Jens Nilss0ns visitation 1597 konsta- terades att »kircken ... den er saa gott som bygfal- den besönderlige tornit ...». Byggnadens dåliga tillstånd berodde dock inte bara på åldern utan kan också ha samband med den eldsvåda som 1586 ödelade staden.51 Beträffande vapenhusens till- komst kan den spetsbågiga dörröppningen i södra vapenhuset (fig 82) tala för en tillkomsttid under tidigt 1500-tal. Sakristian kan ha tillkommit efter 127 MARSTRANDS STADSKYRKA reformationstiden och i samband med igenmurning av en eventuell nordlig koringång (jfr ovan). Tiden efter mitten av 1500-talet fram till århund- radets slut var ekonomiskt sett en rik period för staden på grund av den stora tillgången på sill och det är därför möjligt att några av tillbyggnaderna kom till under denna period. Under 1600- och 1700-talen gjordes få ändringar i kyrkan, men en rad större och mindre reparationer utfördes, flera på grund av eldsvådorna i staden.52 I stadens privilegiebrev 1658 utlovades hjälp till bl a tombyggnad, inte bara genom kollekt i Bohus- län utan också från konungen själv under förutsätt- ning att dessa medel »måge rätt förestådde och an- lagde blifwa» (Privilegiebok, GLA). 1667 fick Mar- strand återigen nådigt tillstånd att anskaffa medel från kyrkorna i länet för att slutföra tomrepara- tionerna (Privilegiebok). Dessa upprepade hjälp- aktioner får ses mot bakgrunden av den allmänna regress som inträdde efter 1600-talets mitt i staden. Medel till kyrkoreparationer skaffades också från privatpersoner, särskilt på 1660-talet. Förteck- ningar över penninggåvor av såväl borgerskapet som främlingar, såsom skeppare, militärer m fl, även utländska, finns bevarade bland räkenskaperna 1666-69. En grundlig revision av räkenskaperna skedde 1682, då man försökte indriva gamla skul- der och utlovade medel ända från 1650, däribland ännu ej betalda begravningsavgifter. Av f d lag- mannen Hans Frantzon53 begärdes lösensumma med grundlig ränta för en ringklocka, ett krigsbyte som han utlovade till Marstrand, men som av kom- missorialrätten 1669 i stället tilldömdes Kungälvs kyrka (revisionsräk 1650-82, GLA). Denna revi- sion av räkenskaperna föranleddes säkerligen av eldsvådan den 2 juni 1682, då klockorna förstördes och kyrkotaket »ruinerades» (räk 1682). För repara- tionsarbeten hade man från 1680-talet också hjälp av soldater från fästningen. På 1690-talet inträdde en nästan febril upprust- ningsperiod i kyrkan, vilket tycks ha skett med an- ledning av konungens besök i staden, som troligen ägde rum i samband med fästningsarbeten på 1690- talet. Upprustningen gällde mest interiören och in- redningen, men även det år 1654 byggda benhuset nedrevs och ersattes av ett nytt av »mursten» med· tegeltak. Likaledes reparerades och vitlimmades kyrkogårdsmuren (räk 1690). Av inre arbeten mär- kes bl a att Michil murmästare (se not 32) »över- strök» pelarna och »graderne» ( = ribborna) under valvet. Kyrkans fönster fick nya rutor och 1695 fick golven i koret och i sakristian ny beläggning av tegel. Samma år gjordes också golv under bän- karna och under dopfunten och sakristian fick ny dörr. Vidare murades ett altare av tegel och en ny altartavla sattes upp (räk 1695). För konungens »smörjelseakt» 1697 skedde en mindre upprustning i kyrkan (räk). I grunden under valvpelarna lades nya stenhällar och en nedfallen sten togs upp ur gropen där »Pelarne står». Alla fönsterrutorna togs ut »wed stycke losning». 1698 byggdes en ny väst- läktare och två nya fönsteröppningar upptogs i norra och södra muren ovanför läktaren. Kyrko- gårdsmuren fick en grundlig reparation (räk 1698). Eldsvådan 1699 förorsakade troligen inga större skador. Kyrkogårdsmuren fick ny avtäckning av bräder och ett nytt plankverk uppsattes mellan gatan och hospitalet »medelst branden» (räk 1699). 1704 lades nytt tak med tegel från Göteborgs tegelbruk (räk). På det nya taket uppsattes en för- gylld kopparstjärna av kopparslagare Hans Woll- fart54 och målarmästaren Christian von Schönfeldt55 (räk 1706). Samtidigt med takläggningen utfördes en del . murarbeten. »Gammal mursten» bröts ner från norra och södra sidan av kyrkan och en del av de gamla murförbanden måste avlägsnas samt »nya istället insättias». Till takets »gavlar och simsor», dvs gavelrösten och gesimser; anskaffades 2 960 murtegel (räk 1705). Slutligen vitlimmades både kyrkan och kyrkogårdsmuren och tornet rappades (räk 1706). 1716 blev kyrkan återigen vitlimmad, medan fönster- och dörromfattningar målades med grå färg (räk). Valvens svaghet påtalades 1713, då man gjorde en brädgång över dessa för att snab- bare kunna ta sig fram vid »oförmodad» eldsvåda (räk). 1733 jämnades golvet i hela kyrkan (räk). 1775 inropades en entreprenad för kyrkorepara- tion av byggmästare Fredrik August Rex56, Göteborg (jfr Breckström, s 218) »efter behörige ritningar», med bl a profiler på I 7 nya takstolar (kr prot) . Samma år beslöts om inköp av »hollenska glaserade pannor» (kr prot). Reparationen skedde 1779 en- ligt följande: »... kalkbandet öfwer alt är affallit, samt utkihlningen · emillan Gråstenarne på flera 128 ställen, besynneligen på Torn-Muren, är utfallen; Gaflerne fordra betäckning af koppar, bly eller i dessas Mangel Jern-Plåtar til conservation för fram- tiden ; Jernankerne äro äfwen i Gafwel-Murarne af- råstade, måste således i deras ställe nya ... takste- nen som är af en owanlig längd emot de sorter nu tilwärkas nedtagas ...». Det framlades även för- slag om att ändra gavelröstena så ».. . att watn- fallet skedde jemt å alla trenne sidor .. . hwad man kallar half-brytning å dem skje måtte» (räk 1779). Denna »halvbrytning» eller avvalmning av taket genomfördes dock inte. 1780 flyttades predikstolen till sin nuvarande plats i nordöstra hörnet av långhuset. En öppning för predikstolstrappan från sakristian upphöggs i långhusets östra mur, varvid prosten Bagges grav- kammare i sakristian demolerades. Samtidigt fick sakristian en dörröppning i östra muren, mot kyr- kogården (räk 1780). Samma år skedde en offentlig auktion, då bl a gamla takpannor och sex större och mindre gamla fönster utropades. Försäljningen av äldre fönster är den enda antydan om fönster- öppningarnas utvidgning under 1700-talet, i så fall vid reparationen 1779. 1785 anordnades entreprenadauktion för repara- tioner av kyrkotaket. Entreprenaden inropades av murmästare Petter Pettersson. En besiktning av ta- ket visade att de dubbla takstolarna var i gott stånd, men att taket var skadat efter en storm och måste läggas om, liksom också att nya järnplåtar för gavlarna måste läggas på (kr prot). - Som sista större renovering på 1700-talet blev kyrkan och tornet 1794 täckta med kopparplåt av kopparsla- gare Anders Schånberg (räk). Ombyggnaden 1807 En omfattande renovering av kyrkan, som radikalt ändrade interiören, företogs år 1807. Inredningsar- beten fortsatte långt in på 1800-talet. Ombyggnads- arbetena föranleddes främst av svagheter och ska- dor i murverket, valvet och yttertaket. Redan 1799 talas om en förestående takrepara- tion (kr prot). Som entreprenör figurerade en bygg- mästare Anders Jungmarker, Marstrand. 57 Av borg- mästaren föreslogs då ett nytt »kupigt tak .. . med balustrade runtomkring». Det gamla orgelverket i koret såldes 1803 till Morlanda kyrka och orgel- 4 - 735022 Kyrkorna i Marstrand BYGGNADSHISTORIA byggaren Olof Schwan i Stockholm kontaktades för ett nytt orgelverk. Men innan ett nytt verk kunde installeras, . behövde interiören en grundlig reparation (kr prot 1804). I en skrivelse den 28.1 1805 till konungens .befall- ningshavande och biskopsämbetet står det bl a: · »Hufvudsakeliga anledningen är, at då, . til upfyl-: !ande af wilkoret om Orgelverkets försälgning, Kyrko R: fant tilfälle at om anskaffande af et nytt samråda med den widt berömde Orgel-Byggaren · Herr Directeuren Svahn, samt en nogran besiktning å kyrkowalfvet > 1807 och vara avslutat »innom Medio Octob- ris» (kr prot). Förutom ritningar hade entreprenö- ren även en modell och arbetsbeskrivningar att till- gå. Till entreprenörens åtaganden hörde bl a ned- tagningen av kyrkans inredning och takets kop- parplåtar, vidare ny takstol och ett brädvalv med taklist över långhuset. Gravstenarna skulle plan- huggas och användas som golvbeläggning. Om dessa inte räckte till, skulle tegel från valvet utnyttjas, lagda »på kant, i kalk-bruk». Av överblivet tegel skulle göras grus till golvfyllning. Det ålåg entre- prenören att gipsa valvet, men »Mosaiken å valfvet, och pelarne under läcktaren, komma ej at besvära Entreprenören». Större delen av det överblivna ma- terialet skulle tillfalla kyrkan, bl a de dubbla ankar- bjälkarna och »stenpelare». Förutom de ovan- nämnda fönsterutvidgningarna över vapenhusen diskuterades utvidgning av fönsteröppningarna långhuset »så som omständigheterne medgifva». Under arbetets gång skedde dock betydande av- vikelser från de ursprungliga planerna, delvis tro- ligen på grund av skador som uppkommit vid riv- ningen av valvet. Triumfbågen hade fått så stora sprickor att man var tvungen att riva den och bygga en ny och högre triumfbåge. Stjärnvalvet i koret, som ju var beroende av triumfbågens stöd, kunde då inte heller bibehållas, utan ett nytt valv »lika som öfwer kyrkan» måste byggas. Dessa ändringar skulle ej medföra några större merkostnader (hand] 3.7 1807, GLA). Man kom också underfund med att trappor till läktaren genom norra och södra långhusmuren inte var tillrådliga och därför anhölls om trappor inom murarna »wid Winklarne, , 16 bänkrader var avsedda för män, 3 personer i »hwar stol» (inv 1752), medan kvinnobänkarna bestod av 21 rader, varje rad för 7 personer (inv 1752). Längst bak, intill västväggen, fanns vid ömse sidor om väst- ingången 6 bänkrader för »giemen folck». Även triumfbågsöppningen och korets norra sida var ut- nyttjad för bänkrader. Dessutom fanns i koret större slutna bänkrum för »Herrar Kyrckoherde, Rector och Comministern samt Klåckaren och Scholae- barnen» (inv 1771). I inv 1733 beskrives dessa : »Under Orgell Lächtaren öfwer Probste Stohlen står denna skrifft / Prestens Läppar skola bewara Lärona at man må befråga Lagen af Hans Munn, Ty Han är en Herrans Zebaotz Ängel. Malach. 2. v: 7. Öfwer then andra Stohlen står dessa orden / Thet ären icke I som talen, utan thet är edar Faders Anda som talar i eder Math 10.v: 20-.» I en instruktion för kyrkvärdar från 1682 är bänkrummen mellan dopfunten och den östra valv- pelaren avdelade för fästningens kommendant, offi- cerare och deras betjänter mot frivillig betalning. Enligt räk 1682 var de främsta av de södra bänk- raderna avsedda för garnisonsofficerare samt mot- svarande bänkar på norra sidan för deras hustrur. Arbeten med »Stoole» i kyrkan omtalas 1598 (räk), men det framgår inte om dessa arbeten gäller reparationer eller nyinredning. 1660 hade man »la- det ferdige Bencker i Coret» (räk). 1687 skaffades lås till bänkarna i kyrkan, av vilka kyrkan nu kunde få inkomster genom »Stohle Nycklers Penningar» (räk). 1695 inköptes stockar till fotbräden i bänkar- na och under bänkraderna lades brädgolv. Samtidigt gjordes även nya bänkdörrar. Bildhuggaren Nils Läse (Lese; jfr not 60), som var ifärd med den nya altartavlans uppsättande, anlitades utöver sitt kontrakt även för bänkarbeten, vilket han begärde extra betalning för (räk 1695). Bänkarna i koret målades 1696 med »ådrande» av Erik Grijs i samband med allmänna renoverings- arbeten i kyrkan (räk). Nya »Quinfolckestohlarne neder i Kiörckan» gjordes 1698 (räk). 1771 beteck- nades bänkarna i kyrkan som »gamla och kunna knapt repareras» (inv). Under 1700-talet skedde en del mindre ändringar i bänkinredningen. I samband med predikstolens flyttning 1780 utbyggdes det södra bänkkvarteret fram till östra långhusmuren, INREDNING OCH INVENTARIER och längst i väster vid ingången byggdes två privata bänkrum istället för bänkraderna för »giement folck». Ett slutet privat bänkrum tillkom även i koret under orgelläktaren (fig 84). De inbyggda bänkrummen i väster finns ännu och är placerade under läktaren, på vardera sidan om västingången (fig 100; jfr Kungälv, SvK Bo IV: 1, s 31, 48). De i klassicerande stil utförda bänk- rummen är försedda med ingångsdörrar mot mitt- gången samt rektangulära fönsteröppningar mot kyrkorummet. Ramstyckena är målade i gråblått, speglar och listverk i marmorerat blått, ornament och vissa lister i guld. Den nuvarande målningen är framtagen av konservator Thorbjörn Engblad 1961. Den senaste påmålningen, från 1912, var i vitt och under denna fanns en grå mellanmål- ning med lister i guld (konserveringsrapport ATA). I bänkrummen finns nu enkla, brunmålade sitt- bänkar. Bänkrummen är såsom nämnts från 1700-talet och byggda som privata bänkrum, sannolikt på ägarens bekostnad. Under ombyggnadsarbetena i början av 1800-talet togs de ner och byggdes upp igen efter att ha skiftat ägare (st prot 1809). Vissa märken efter avsågningar, senare insatta bräder mellan bänkar och västra väggen samt podierna tyder på att bänkarna måste anpassas efter den nya läktarens höjd. Bänkarna är markerade på kyrkans grundplan från 1805 och betecknas där som privata. Den ena av dem har tillhört handels- mannafamiljen Bundsen (se gravsten nr 6) och de nya ägarna efter ombyggnaden var »änkan Kil- man» och »Fru Directeurskan Winberg» (st prot 1809). Läktare Orgelläktaren i kyrkans västra del byggdes I 809-17 (fig 90). Den sträcker sig med två sidoflyglar längs södra och norra väggen fram till långhusets västra fönsteröppningar. Läktaren vilar på åtta fyrsidiga, räfflade träpelare samt fyra på samma sätt utfor- made pilastrar vid norra och södra väggen. De främre pelarna bär en bred arkitrav med profilerat listverk. Ovanför denna höjer sig läktarbröstningen, indelad i rektangulära spegelfält och upptill för- sedd med profilerad överliggare med tandsnitt. Bröstningens mittparti har två breda lisener och 139 MARSTRANDSSTADSKYRKA skulpterad dekor av trä, bestående av en lyra omgi- ven av palmkvistar samt två rosetter. Den skulp- terade dekoren är sedan 1961 målad i guld, bröst- ningen för övrigt gråmålad. Ritningen till läktaren utfördes 1807 av byggmäs- taren Pohl (räk; se ovan), men en första grund- plan med utbuktande mittdel gjordes redan 1805 (fig 90). - Uppgången till läktaren sker sedan 1807 via en trätrappa från tornets bottenvåning och genom en dörröppning i långhusets västra mur i höjd med tornets andra våning. Äldre läktare Kyrkan hade före 1807 två läktare, en för försam- lingen i västra delen av långhuset och en orgelläk- tare (se nedan) på norra sidan av koret (fig 84). Västläktaren, som revs vid ombyggnadsarbetena 1807, vilade på 16 pelare av trä och sträckte sig fram till den västra valvpelaren. Den låg på grund av den då högre västingången på en något högre nivå än den nuvarande. Denna läktare byggdes 1698 på sex st nya pelare och på stora tvärbjälkar, vars ändar stacks in i sidomurarna (räk). I muren gjordes 2 hål för det »långa träet som Folcken läggia armarna uppå, framan på lächtaren» (räk). Samtidigt upptogs i sidomurarna över vapenhus- taken två fönsteröppningar för ljusinsläpp till läk- taren (jfr ovan). År 1700 målades läktaren av Erik Grijs (räk). Läktarbröstningen var dekorerad med femton målade fält (inv 1733), varav 11 st ännu är bevarade, dels sammansatta till två serier om fem målningar och uppsatta på norra och södra lång- husväggen, dels som ett enstaka målningsfält, nu i sakristian (se nedan). Före 1698 fanns på samma plats en läktare som sträckte sig med en flygel längs norra långhusmu- ren. Det är okänt, när denna läktare byggdes eller hur stor den var. 1651 nämnes stolrum för 1 riksda- ler »Paa Popletuuret Norder side» (räk). I räk från 1660-talet till 1690-talet omnämnes både västra och norra »popelturet». 1687 borrades hål i muren över västläktaren för »dee små Timeklockorne» (räk), dvs små slagklockor som före 1806 fanns på läk- taren och stod i förbindelse med urverket (se ovan). Norra läktaren och förmodligen även västläktaren hade stolrum för manfolk. År 1598 hade hantverkare »ferdig giortt loffte» (räk). Därmed avsågs troligen den ovan nämnda orgelläktaren vid korets norra vägg. Arbeten med loftet omnämnes även 1668, men det kan vara fråga om västläktaren (räk). Orgelläktaren sträckte sig enligt grundplanen från omkring 1805 (fig 84) från korets nordvästra hörn med en polygonal ut- buktning i östra delen fram över sakristians ingång. Från korets nordöstra hörn ledde en smal trappa upp till orgelläktaren. Under läktaren fanns plats för stolrum. I samband med en omfattande om- byggnad av orgelverket 1715 förlängdes orgelläkta- ren och ett trägaller byggdes »rundt om» av Conrat Sniker (räk). På dörren till läktartrappan gjordes ett järngaller »at ingen må kunna öfwer klifwa» (räk). Utsprånget vid läktarens östra del härstam- m{lde troligen från denna ombyggnad. Den gamla orgeln såldes 1803 till M orlanda kyrka på Orust (Bo) och orgelläktaren revs troligen strax före ombygg- nadsarbetena 1807. Enligt inv 1733 kunde på läktarbröstningen läsas: »Lofwer Herren med Basuner, med Psaltare och Harpor, Lofwa Honom med Trummor och Dant- zar med Stränger och Pipor med Klara och Wäl- klingande Cymbaler, Alt thet Anda Hafwer Lofwer Herran Halleluja. Psalmen 150.» Därunder var målningar: »Konung David med sin Psaltare In- telligentia, Memoria, Fides, Spes, Charitas, J usti- tia, Temperantia, Patientia, Prudentia.» Över dör- ren stod: »Kommer Låter os glädias i Herranom, och frogdas för wår Salighets tröst, then 95 Psalm.» Vidare: »Mitt på Lächtaren står P:M.A:B: med theras wapn.» Det är således troligen adliga perso- ner som bekostat orgelläktarens målningar. Äldre läktarmålningar I långhusets västra del, på södra resp norra muren, hänger tio av de ovan nämnda målningarna från västläktarens barriär. De är sammankopplade i två serier med fem målningar vardera (fig I 0I a-b). Mål- ningarna är utförda i olja på träpannåer, av T- form samt är inramade i svartmålade profilerade träramar. De två serierna är sedan 1912 monte- rade i gråmålade yttre träramar. Motiven i de tio målningarna har emblematisk karaktär och är häm- tade från Schola Cordis ( = Hjärtats skola), en em- blembok författad av Benedictus van Haeften,66 Antverpen (1 uppi från 1629; jfr fig 102-103). Alla 140 INREDNING OCH INVENTARIER målningar utom en skildrar scener med två kring ett hjärta agerande figurer i ett landskap med träd och grästuvor. De två är människosjälen, Anima, i flickgestalt och den gudomliga kärleken, Amor Divinus, i änglagestalt, symboliserande Kristus. Framställningarna skildrar i symbolisk form männi- skans väg genom synd och lidande till förening med Gud. Den nuvarande målningsföljden är inte den ur- sprungliga. Den södra serien framställer från väns- ter: I. Amor håller en kniv i handen, Anima bär ett hjärta som är behängt med symboler för världsliga fröjder, såsom smycken, musikinstrument m m och krönt med ett narrhuvud. - 2. Amor pekar på den Helige Andes duva i himlen, Anima sitter med ett hjärta i knät. På Amors bröst ett rektangulärt galler och ett hjärta, syftande på det fångna hjärtat. In- skrifter: »hörrer honom» och »hvad iag säger deet giörern. - 3. Knäböjande Anima häller vatten ur ett hjärtformat kärl, Amor stående med korslagda händer. - 4. Anima håller två halvor av ett hjärta i händerna och är omgiven av en kvinna bekrönt med korsglob, Världen, samt Amor. - 5. Anima är spänd framför en vagn bestående av ett kors, vars armar är försedda med hjul, Amor driver på med en piska i handen. Under korset ligger hjärtat, som genomskäres av ett plogbillsliknande föremål, som är fastsatt vid korset. - Norra serien: 6. Knäbö- jande Anima räcker ett hjärta till Amor. - 7. Nådens brunn (fig 104). Amor-Kristus står i brun- nen. Ur hans sår strömmar blod som uppfångas av Anima i ett hjärtformat kärl. - 8. Amor lägger hjärtat i en brinnande ugn, Anima hanterar blås- bälgen. - 9. Amor och Anima lodar hjärtat med en med ett hjärta prydd lodningsapparat. - 10. Likkista på en katafalk. På locket en krönt död- skalle. Under scenen inskrift: »Andra måge Her på Jorden / Trachta efter en stoor Orden. / Ähran min skal dett Wist blifwa. / att Cronan mig will Gud sist gifwa. / Mitt döda Hufvud skal den Bära. / När Ormen månd min Kropp förtära.» - De fyra yttersta målningarna har rak yttre kant, men spår efter skarvar i ramen antyder att även dessa har haft samma form som de övriga målningarna. Målningarnas mått: höjd 81 cm, bredd 44-50 cm (de fyra yttersta har bredden 44-47 cm). I sakristian hänger såsom nämnts en målning som både i utförande och format stämmer överens med dessa tio beskrivna läktarmålningar. Den är mon- terad i profilerad, brunmålad träram. Skarvar i ra- men antyder att dess nuvarande rektangulära form inte är ursprunglig. Målningen framställer Treenig- heten. Kristus ses svävande i en molnkrans och över honom inom en kartusch med lagerblad den Helige Andes duva, samt däröver Jehovatecknet med heb- reiska bokstäver (fig 105). Dagermått: 82 x 44 cm. Västläktarens bröstning hade enligt inv 1733 femton målade fält. Fyra av målningarna är således inte bevarade. Målningarna blev troligen illa han- terade när läktaren togs ner i början av 1800-talet (jfr ovan). De förvarades en tid i prästgården, men gjordes i ordning och sattes upp i kyrkan vid res- taureringen 1912. Målningarna konserverades 1961 av konservator Thorbjörn Engblad, som bl a fram- tog den äldre mörka färgen på ramlisterna. År 1700 hade målaren Erik Grijs (not 61) »om- strukit den nya läktaren» och målat taken i vapen- husen för 160 dlr (räk). Antagligen har denne mäster Grijs från Göteborg, som några år tidigare deko- rerade Kungälvs kyrkas tak (SvK Bo IV: I, s 32ff samt not 73), inte bara omstrukit läktaren, utan även målat de ovan beskrivna figurscenerna. Det finns påtagliga likheter i figurframställningen mellan Kungälvsmålningarna och dessa. Målningarna har varit försedda med textutdrag ur Bibeln. Inskrifterna är nedtecknade i inv 1733, men den nuvarande målningsföljden är inte över- ensstämmande med inskriftsföljden i denna. In- skrifter enligt inv 1733: 1. »Kommer Till mig alle, och Lärer af mig, Ty iag är mild och ödmiuck af Hiertat Math 11.v: 28, 29.» - 2. »Så twå nu titt HIERTA från ondskone, Jer: 4.v: 14.» - 3. »De- ras HIERTA är dehlat, och the Synda. Hos: 10, v: 2.» - 4. »Omskärer ed ars HIERTAS förhud, och warer icke halsstyfne Deut: 10.v: 16.» - 5. »Utgiut ditt HIERTA in för herranom Lika som Watn Thren 2.v: 19.» -6. »Gif migmin Son titt HIERTA. Prov: 23.» - 7. »Honom hörer Math. 17.v: 5.» - 8. »Eet bedröfwat HIERTA warder Gud icke förach- tandes Psalm. 51.v.19.» - 9. »Sätt mig såsom et insegel på titt HIERTA. Cant. 8.v: 6.» - 10. »Jag Herren will gifwa eder et Nyt HIERTA Ezech. 36. v: 26.» - 11 . »Gud hafwer sändt sins Sons Anda uti edor HIERTA. GALAT: 4.v: 6.» - 12. »Såsom 141 MARSTRANDS STADSKYRKA Fig 101 a- b. Delar av äldre lä ktarbröstning, nu uppsatta på lå nghusets södra och norra väggar under lä ktaren. Målningarna, utförda å r 1700 av Erik Grijs, visa r motiv ur Schola Cordis (Hjä rtats skola) . Foto 1972. Parts of the o/der gal/ery barrier, no w 011 the Sand N wal/s of tlre nave be/01v the gal/ery. The paintings, executed in 1700 by Erik Cnjs, are of subjects from Schola Cordis (The Sclrool of the Heart). elden pröfwar sölfret och ugnen Guld , altså pröfwar Herren HIERTAT prov : 17.v.3 .» - 13. »Genom sorg warder HIERTAT förbättrat Eccles: 7.v.4.» 14. »Them Rättferdiga skal Liuset upgå igen och frommom Hl ER TOM glädie . Psal. 97.v. I I.» - 15. Lika med den till må lning nr 10 ovan , men under denna inskrift stod enligt inv 1733 även: »HJEC ME[A] POST FATA MANEBIT FRIEDERICH BAGGE ( = efter min förstöring här skall Friedrich Bagge fortleva). Med hjälp av förebilderna, kopparstick av Boethius Bolswert67 och de latinska bibelverserna 142 i Schola Cordis, kan texterna i inv 1733 samman- ställas med de bevarade må lningarna. Såväl sce- nerna som texterna följer nämligen , med några undantag, ganska troget förebilderna. lnskrift nr I (inv 1733) hör troligen till Kristusframställ- ningen. Varken text eller motiv följer i det fallet Schola Cordis, som visserligen använder evan- gelietexter till bilderna, men inte har något emblem utan hjärtats motiv. Inskrift nr 2 hör till scen 7, inskrift 3 till scen 4, inskrift 4 till scen l , inskrift 5 till scen 3, inskrift 6 till scen 6. Inskriften nr 7 ur INREDNING OCH INVENTARIER CORDIS DIVISIO. CORDIS MVNDATIO Diuifum cft COR corum , nµnc - in,tcri.b!J.nt . ~' ·' 10 . : • Laua a nialitia COR tuum .· 1,rem. 1 . 'f ~r tiJ,i, cum wtum .._ tktlerim, vtmi.Jsi.m.a , coiwrs , f;,r,s jcatu.nt 'fatens transjix~. c vulncrc , jptmst·. Cur num I ~';!P I bli pars a~ t1.abir. H~r CORDIS macula5 ahlur Jjonsa , tur'. r;, t 1-. Fig 102- 103. Illustrationer ur Schola Cordis av Benedictus van Haeften 1635. Tv »Deras hjärta är delat» (jfr fig 101 a), t h »Så två nu ditt hjärta rent från on~ska» (jfr fig 101boch104). Koppar- stick av Boethius Bolswert. 11/ustrations from Schola Cordis by Benedictus van Hae/ten, 1635. Lejt: " Their heart is divided" (c/ Jig 101 a), right: "Wash thine heart from wickedness" (cf Jigs 101 b, 104). Copper engravings by Boethius Bolswert. Matteusevangeliet och scen 2 med dess »språk- pel med IHS i handen. Målningen med inskrift nr band» har ingen motsvarighet i Schola Cordis. 10 är ej bevarad, men torde enligt förebilden ha Möjligen har i detta fall en annan emblembok framställt Amor som ger den knäböjande Anima kommit till användning eller också en evangelisk- ett hjärta. Inskrift nr 11 har hört till den fjärde av luthersk version av det katolska originalet. 68 In- de saknade målningarna, och scenen torde ha visat skrift nr 8 har hört till en inte bevarad målning. Anima hållande ett hjärta i vilket den Helige Enligt Schola Cordis framställer scenen Amor och Andes duva avtecknar sig och Amor sändande en Anima som stöter ett hjärta i en mortel. Scenen stråle till hjärtat. Inskrift nr 12 hör till scen 8. med inskrift nr 9 är inte heller bevarad. Den fram- Inskrift 13 bör ha hört till scen 5. I Schola Cordis ställer Anima och Amor hållande ett hjärta med förekommer en annan text till denna scen, nämligen bokstäverna IHS instämplat. Anima håller en stäm- ur Hesekiel 36: 9: Conuertar ad uos, et arabimini 143 144 INREDNING OCH INVENTARIER et accipietis sementem ( = jag skall vända mig till eder och ni skall bli brukade / odlade / och be- sådda). Inskrift nr 14 hör till scen 9, där de rättfär- diga symboliseras av hjärtat som rättas av lod- ningsapparaten, dock utan Jodlina som i boken. Texten och scenen i målning 10 har ingen direkt förebild i Schola Cordis. Visserligen förekommer som sista emblem i boken en öppen likkista och Anima som räcker ett hjärta ner till Amor i kistan. Scen 10 kan tyda på en något ändrad version av Hjärtats skola, men faller egentligen helt ur sam- manhanget både till motiv och text. Det är ett tämli- gen allmänt i tidens andaktslitteratur förekommande motiv, som syftar på människans förgänglighet. Den som hade förelagt motiven och texterna för läktarmålningarna bör enligt inskriften (nr 15) ha varit den skriftlärde prosten Bagge, som själv hade författat en samling predikningar och verser och säkerligen förfogade över andakts- och uppbyggelse- litteratur. 69 Religiös emblematik skapades inom den jesuitiska andaktslitteraturen, med centrum i Ant- werpen, och spreds i olika upplagor även till pro- testantiska kretsar. Ur de synnerligen komplicera- de förgreningarna och variationerna av emblemata sacra bildades en speciell gren med hjärtats em- blematik förenat med föreställningar om Amor Di- vinus och Anima, framställda i barngestalt. Bene- diktinfadern Benedictus van Haeften sammanställde de ovannämnda motiven i 55 olika emblem följda av bibeltexter och verser. 70 Målningar med emblematiska motiv förekom- mer inte ofta i svenska kyrkointeriörer. Som exem- pel från västsvenskt område kan nämnas läktar- målningarna i Resteröds kyrka, Bohuslän, samt målningarna på bänkdörrarna och predikstolsfälten i Läckö slottskapell, Västergötland. Resterödmål- ningarna, 1700-talet, hör motiviskt till dödsemble- matiken och Läckömålningarna, från 1668, be- handlar förutom hjärtats emblematik även andra emblemtyper.71 Orgel Det nuvarande orgelverket72 byggdes ursprungligen 1899 av Olof Hammarberg & Co i Göteborg med Fig 105. Separat spegelfält från den av Erik Grijs år 1700 dekorerade läktarbröstningen (jfr fig Wl a-b), nu i sakristian. Foto 1970. Separate panel from the gallery barrier de_corated in 1700 by Erik Grijs (cf Jig 101 a- b), now in the. vestry. bibehållande av den befintliga orgelfasaden från 1817 (fig 93). 1912 ombyggdes orgeln av samma firma, varvid den ökades till 14 stämmor. En ge- Fig 104. Nådens brunn, detalj av läktarmålningen fig 101 a-b (jfr fig 103). Foto 1972. The Fountain of M ercy, detail from gallery painting in Jig 101 a-b (cf Jig 103). 5 - 735022 Kyrkorna i Marstrand 145 .. MARSTRANDS STADSKYRKA Fig 106. Äldre ritning till orgelfasad J 806 av Olof Tempel- man. RA. Drawing for 01g an front , 1806, by Olof Tempelman. nomgripande ombyggnad skedde 1934 av A Mag- nussons orgelbyggeri i Göteborg, varvid stäm- antalet ökades till 21. Orgelfasaden, som tidigare var sammanbyggd med läktarbarriären , flyttades härvid bakåt på läktaren. Bälghuset borttogs, bän- karna på läktaren ändrades liksom golvnivån; båg- öppningen i orgelhuset igensattes från baksidan. Efter en ombyggnad av samma firma 1946 har orgeln nu 23 stämmor och tre transmissioner, för- delade på två manualer och pedal , samt pneumatisk traktur och registratur. Kyrkans sannolikt första orgel byggdes 1604 och såldes 1803 till Morlanda kyrka (Bo) , där den ännu är bevarad. Orgeln kommer att behandlas närmare vid beskrivningen av Morlanda kyrka . Följande uppgifter bör emellertid även här lämnas: Enligt inv 1733 angav en inskrift, som numera är be- varad endast i ofullständigt skick, att orgeln byggdes 1604. Den reparerades 1665 av en M: Hans Orgel- byger och 1680 av Jöns Bögegren (räk) samt blev 1692- 93 föremål för en mera omfattande ombygg- nad av orgelbyggaren Magnus Åhrman från Borås73 (räk). Efter mindre reparationer 1706 och 1708 skedde en genomgripande om- och tillbyggnad av orgelbyggaren Elias Wittig 17157'1 (kontrakt J 714). 1709 hade skepparen Anders F redrichson från Bergen skänkt 100 daler smt »ti l en Zirat uti Mar- strandz Kyrckio», som togs i anspråk för ända- målet (inv 1733). Vid en ombyggnad 1786 tillkom 146 bl a ett pedalverk, varvid orgelhuset breddades. J 803 såldes orgeln på auktion till kapten Abraham Bildt i Morlanda, varefter den sattes upp i Morlanda kyrka av orgelbyggaren Olof Schwan. Vid en res- taurering 1952 har bl a 1786 års tillbyggnader av- lägsnats (Erici , Inventarium över bevarade äldre orgelverk). För ett nytt orgelverk kontrakterades först or- gelbyggaren Olof Schwan75 i Stockholm år 1805 (kontrakt 6.8.1805). Vid undertecknandet av kon- traktet lämnade Schwan till kyrkorådet »en af hr. Profesor Tempelman författad deseine» (kr prot). Tempelmans ritning figurerar även senare i Schwans skrivelser (19.5.1807 till kr). Orgelverket skulle levereras om 3 år, dvs 1808. Det blev dock snart diverse besvärligheter mellan orgelbyggaren och kyrkorådet, och efter otaliga skrivelser under åren 1805- 1811 hänvände man sig slutligen 1812 till orgelbyggaren Johan Everhardt76 i S.tockholm (kr prot; räk) , med vilken man samma år slöt kontrakt om en orgel på åtta hela och tre halva stämmor, en manual och bihangspedal. Dispositionen är identisk med den som kontrakterades med Schwan 1805, men genom en ändring i kontraktet, antagen av kyrkorådet 1816, byttes ett par av de föreslagna stämmorna mot andra av tidig romantisk typ, var- till kom en sk »Vädersvällare för diminuendo och crescendo». 77 Spelbordet var placerat i fasadens arkadöppning så att organisten satt vänd mot kyrkan. Orgeln blev färdig och avsynades 28 juli I 817 (E Ericis orgelhandlingar, AT A). 1817 målades orgeln av målarmästaren B Rodin med »mahogny couleur», »perlfärg» och vitt, me- dan »solen» och »rosetterna» (som tidigare satt på pilastrarnas kapitäler) förgylldes hos B Bylander i Göteborg (räk). 19 J 2 målades orgeln liksom läk- tarbröstningen i guld och vitt. Orgelverket reparerades 1855 av orgelfirman J N, E & C Söderling78 i Göteborg (räk) och 1899 ersattes det med ett nytt av Olof Hammarberg (se ovan). Orgelns nyklassicistiska fasad , som har tillhört 1817 års orgel, är utformad som en triumfport med rundbågig öppning, högt bjälklag med profilerat listverk och orgelpiporna samlade som breda pilast- rar. De lägre sidobyggnaderna förenas med mitt- delen genom på två pilastrar vilande arkitraver. Mittdelen krönes av en i trä skulpterad halvcirkel- formig strålgloria med gudsöga. På sidostyckena är sekundärt uppställda två skulpterade och målade medaljonger inramade av akantusverk och försedda med inskrifter. De har tidigare tillhört prediksto- lens ljudtak (beskrives ovan). Fasaden är målad i grå toner, de skulpterade delarna i guld. Ritningen till orgelfasaden är bevarad i ÖIÄ :s arkiv. Den är stadfäst av ämbetet 1806 men osig- nerad. En äldre ritning i ÖIÄ:s arkiv (fig 106) är signerad Olof Tempelman79 1806 och torde således stå i sam- band med det kontrakt om ny orgel, som slöts 1805 med Olof Schwan (se ovan). Den visar en fasad av mera 1700-talsmässig karaktär, delad i två delar, flankerande ett fönster i kyrkans västvägg och förenade av en kasetterad båge över fönstret. Var- dera halvan består av en större turell närmast fönstret och en mindre turell ytterst och däremellan ett plant pipfält. Fasaden är placerad på läktar- barriärens mittparti, som är förhöjt och försett med fyllningar. I den mellersta fyllningen syns en lager- krans som omramar en inskription. Ornamentiken, som är av sengustaviansk karaktär, består av flam- fat och pinjekottar, som kröner turellerna, samt kedjor av små festoner vid pipfältens och turellernas överkanter m m. - En tredje ritning, som förvaras i Eremitaget i Leningrad, synes i huvudsak överens- stämma med Tempelmans ritning. Den är signerad J Kool (Ehrensvärd nr 217). Nummertavlor Kyrkan har två nummertavlor med ramverk av sni- dat och förgyllt trä (fig 107). Överstycket har akan- tusornament i genombrutet arbete, omslutande en oval svartmålad platta. Psalmsiffrorna är målade i vitt på svarta träplattor. På nummertavlornas bak- sidor två likalydande inskrifter, målade i vitt mot svart: »Rådh.ma: / Ohloff Arfuidson medh / dhes Hustru Christina/ Kåck. (not 1) / Hafwer till Gudz Nampns / Ähra, förährat till Marstrands / Kyrckia, dhenna Taflan. /Anno 1712.» Höjd 100 cm. Num- mertavlorna är uppställda på två balustradliknande ställningar norr och söder om triumfbågsöppningen, vilka förhöjdes något vid restaureringen 1912. INREDNING OCH INVENTARIER Fig 107. Nummertavla av snidat och förgyllt trä från 1712. Foto 1972. Hymnboard oj carved and gi/ded wood, 1712. Dopredskap Kyrkans dopfunt av trä (fig 108) är uppställd i södra delen av koret. Den består av åttasidig cuppa, fyrsidig, kraftigt profilerad fot och räfflat fyrsidigt skaft. Runt cuppans överdel finns inskriften »Låten barnen komma till mig». Funten är målad i grått, lister och text i guld. Höjd 100, diameter 76 cm. Dopfunten tillverkades 1912 efter ritningar av arki- tekt Thure Schaar (not 58), Göteborg. Den målades då i vitt och guld i överensstämmelse med kyrkans övriga inredning. Dopfunten renoverades 1961. Tiden mellan ombyggnaden 1807 och restaure- ringen 1912 saknades tydligen dopfunt i kyrkan eller också användes något enkelt provisoriskt ställ. Före ombyggnaden hade kyrkan en stor dopanord- 147 MARSTRANDSSTADSKYRKA Fig 108. Dopfunt av trä från 1912, målad i grått och guld. Efter ritning av Thure Schaar, Göteborg. Foto 1972. Wooden baptismalfont, 1912, painted in grey and gold. After a drawing by Thure Schaar, Göteborg. ning mitt under triumfbågsöppningen och i an- slutning till det mellersta bänkkvarteret (fig 87). Själva dopfunten var av sten och åttasidig. Åtmin- stone den inre diametern torde ha varit samma som den nuvarande dopfuntens, eftersom dopfatet även användes i den äldre funten. I inv 1771 omtalas: »l Funt af Sten med Löfwärck af Jern.» Skranket runt funten utgjordes av »en åttakantig rundehl af träd med Bildthuggeri utsirat och målat». Från koret förde en trappa upp till dopfuntsskranket.80 I inv 1733 beskrives dopfunten »På doopstenen som är 81aKantig står denna följande skrifften / Anno 1641. HAT HER PETER INSEN81 DIESE DAVFFE VEREH- RET / nedan under står / Christus Spricht zu seinen Jungern Gehet hien in alle Welt, undt prediget das Evangelium, undt wer da glaubet undt gedauffet wirt der sol Selig werden. Math 28. Marc: 16.» ( = Kristus talar till sina lärjungar, gån ut i hela världen och prediken evangeliet, och vem då tror och döpt blir, den skall salig bli). »På Kronan som hänger öfwer doopstenen Står 16 Änglar med Pal- mer i theras händer blåsandes uti Bassuner / Rundt omkring Kronan står denna skrifften / Amen Amen Dico tibi nisi qvis renatus fuerit / ex aqva et Spiritu non potest introire in regnum coelorum Joh. 3 v: 5.» ( = sannerligen, sannerligen säger jag dig, den som icke blivit född av vatten och ande, kan icke träda in i himmelriket) »Qvicunqve enim in Christum Jhesum Baptisati estis / Chpisum [Christum] induistis Galat 3. vers: 27» ( = Ty I alla som haven blivit döpta till Kristus Jesus, haven iklätt eder Kristus). Kronan eller »Pyramiden» (inv 1752) över dopfunten har säkerligen varit åttsidig i likhet med funten och uppbyggd i två avsatser med åtta änglafigurer på varje, en under 1600-talet förekommande typ, som var besläktad med de höga predikstolsljudtaken (tex Kungälv, SvK Bo IV: 1, s 45). Däremot är en dopfunt av sten, utsi- rad med bladornament av järnsmide, tämligen .?van- lig, då dopfuntarna under 1600-talet vanligen till- verkades av trä. Var eller hur texten var anbringad på dopfunten framgår inte av inv-förteckningarna. Dopfunten med tillhörande dopfuntsskrank stod på ett delvis murat underlag. 1695 anskaffades en »stock» till foten under funten och en murmästare murade golvet »lnn I funten». Bildhuggaren Nils Läse, som samtidigt arbetade på altaruppsatsen bidrog med diverse ospecificerade göromål utöver sitt kontrakt för dopfuntens reparation (räk och skriv 1695). 1733 togs funten ner »som och hehla dess grundwahl ... for dess bristfällighet å nyo up läggas» (räk). Flera man fick lyfta ner funten. Til ny grund lades »2ne stora Bielkar af Eek». Gråsten, trävirke, kalk, sand och lera anskaffades för mur- arbete med funtens fot, samt stångjärn till beslag- ning av funten. Smeden Lars Olander gjorde en »ny ring under foten til funten» och »4 st. Sinkor att fast sättia de stycken som woro Lösa på Foten ... 8 nya Galleryes stödior kring funten, som honom styrckia och stadfästa skohla» (räk 1733). Funten var tydligen skadad och behövde stöd av beslag av järnsmide, vilket tydligen är det »Löfwärck af Jern» som nämnes i inv 1771. 148 Efter kyrkans om byggnad såldes på offentlig auktion bl a »l. slät sten med Jernband», troligen dopfuntens fot, till handelsmannen E B Widell och » l Dop sten» till en kapten Ekström (aukt prot I 823). Året förut såldes »I. Låda med gammalt Jernskrap» (aukt prot 1822), möjligen rester av järnbeslagen kring funten. 82 Enligt ombyggnadsritningarna omkr 1805 (fig 90) tänkte man tydligen bevara dopfunten och efter ombyggnaden placera den i korets sydöstra hörn. I den nuvarande funten används ett ä ldre ornerat dopfat av mässing (fig 109). I fatets botten en me- daljong med godronnering, därefter två band med gotiska minuskler och majuskler samt ytterst en bladkrans. Brättet är försett med stämplade små F ig 109. Dopfat av mässing, nordtyskt arbete, troligen från 1500-talet. Foto 1970. Brass baptismal dish, north German work, probably 16th century. Fig 111. Kalk av förgyllt silver, tillverkad 1764 av Petter Åkerblom, Marstrand, och Johan Christoffer Jungmarker, Göteborg. Foto 1970. Silver-gift chalice, made in 1764 by Petler Åkerblom, Mar- s/rand, and Johan Christoffer Jungmarker, Göteborg. F ig 1 JO. Dopskål av si lver, troligen ti llverkad på 1690-talet av Nils Ericsson, Marstrand. Skänkt 1715 av Elisabet Bagge. Foto RKM 1970. Silver baptismal bowl, probably made in the 1690's by Nils Ericsson, Mars/rand; donated in 1715 by Elisabet Bagge. INREDNING OCH I NVENTARIER 149 MARSTRANDSSTADSKYRKA Fig 112. Sockenbudstyg av förgyllt silver, skänkt 1672 av Sten Pedersson och Lenne Frandzdotter. Foto 1972. Silver-gift viaticum vessels, donated in 1672 by Sten Pedersson and Lenne Frandzdotter. Fig 113. Vinkanna av si lver från 1600- talets slut, skänkt 1713 av prosten Fredrik Bagge och hans hustru Elisabet. Omgjord 1788 av Gustaf Dahl, Marstrand. Foto 1970. Silver flagon, end oj 17th century, donated in 1713 by Rural Dean Fredrik Bagge and his wife Elisabet . Re-model/ed in 1788 by Gustaf Dahl, Mars/rand. ornament. På ena sidan av bottnen märken efter en lagning. Diameter 53 cm. Mässingsfatet är ett nordtyskt arbete. Denna typ av dopfat massprodu- cerades under 1500- och 1600-talen och är vanligen försedd med pressad dekor och otydbara bokstavs- tecken.83 Fatets dekor är av tidig typ och härrör från I 500-talets förra del. »Jt stort Messingsbecken som brugis till funtin» omtalas i inv 1637. Fatet användes i funten även sedan en dopskål av silver förvärvats, för att »sättja Silf' skåhlen uppå wid barndop» (inv 1750). Till funten hör även en dopskål av silver (fig I I 0). Rund, bukig form med smal mynningsrand. Tre gjutna k ulfötter, dekorerade med växtornament. Två svängda handtag med bladornament, upptill avslutade av kulknoppar med blom- och bladorna- ment. På mynningsranden inskriften: »Gudi til ähra och Marstrands Kiörkias och » 1 barkadt Lamb- skin», dessutom silke. En skräddare sydde håvarna, Zachris smed gjorde »3ne Ringar» och »Lådema- karen» svarvade skaften (räk). Redan dessförinnan fanns i kyrkan »3 Taflorn med »Silfwer Klockor» (inv 1686). De var tillverkade av grönt siden och betecknas i inv 1750 som gamla och kasserade. »l gammal grön silkes håf» omnämnes ännu 177 l (inv). Gravminnen Begravningsvapen: 1. Över Jacob Johan Ehren- swerd,100 död 1731 (fig 124). Av skulpterat och målat trä. Hjälmbekröning med två uppsträckta armar hållande en lagerkrans. Nertill kartusch med blad- ornament och inskrift: »Kong = Mayt1• / Tro Man Öfwerste. och Com = / mendant Wällborne Herr / Jacob Johan Ehrenswerd / ähr föd åhr 1666 den 11 May / död den 17 October 1731.» Målning i rött, blått, guld, grönt och brunt. Texten målad i guld mot svart botten. Höjd ca 240 cm. Hänger på södra långhusväggen mellan fönstren. Vapnet konserve- rades 1961 av Thorbjörn Engblad. Endast fragment av den ursprungliga målningen fanns då bevarad 160 Fig 126. Inskriftskartusch från ett ej bevarat epitafium från 1733 av snidat och målat trä över Samuel Bagge och hans andra hustru Catharina Olofs- dotter Ström. - Porträttmedal- jongerna föreställer dock prosten Fredrik Bagge och hans hustru Elisabet och har ursprungligen suttit på predikstolens nu försvunna ljud- tak . Foto 1972. Cartouche with inscription from a now !ost memorial tablet oj carved and painted wood, made in 1733 in memory of Samuel Bagge and his second wife, Catharina Olofsdotter Ström. The portrait medallions, however, represent Rural Dean Fredrik Bagge and his wife Elisabet, and were original!y on the sounding board (now disappeared) of the pulpit. under övermålningen (konserveringsrapport). - 2. Över Nils Strömcrona,101 död 1740 (fig 125). Av skulpterat och målat trä. Hjälmbekröningen består av utbredda vingar som omsluter ett ankare och en stjärna. Nedtill kartusch, omgiven av palmblad ur vilka två kanonmynningar sticker ut. Inskrift: »Kongl. Mayt~ Troman / Commendeur och Lots- / Directeur Herren Nils / Strömcrona, född i Marstrand / Anno 1664, död i Carlscrona / Anno . .. 1740 . . . d.21. Jan.» Målning i blått, rött, silver och guld. Texten målad i svart mot vit botten. Höjd ca 230 cm. Hänger på norra långhusväggen mitt- emot den föregående. Konserverades 1961 av Thor- björn Engblad. Endast fragment av den ursprung- liga färgen bevarad. Epitafier: Inskriftskartusch från ett ej bevarat epitafium över kommissarie Samuel Bagge och hans hustru, 1733 (fig 126; not 98). Består av ellips- formad kartusch med inskriftsplatta, som utgjort epitafiets nederdel. Den skulpterade och målade kartuschen är sammansatt av akantusblad och bandornament. I de två övre hörnen, som bildas av volutformade bandornament, är insatt två änglahuvuden. Nedtill, under inskriftsplattan, en dödskalle omramad av vingliknande ornament. På vardera sidan om inskriftsplattan ett knippe av benknotor och handskelett. Till den profilerade lis- ten från epitafiets huvudstycke fogades 1852 port- INREDNING OCH INVENTARIER rätten av pl'.Osten Fredrik Bagge och hans hustru Elisabet Bagge, vilka ursprungligen suttit på pre- dikstolens nu försvunna ljudtak (se ovan). Inskrift : »Til GUDZ ÄHRA / och Marstrandz Kjörckjas Prydnat / har Samuel Fredricson Bagge och des / hustru Catharina Olofsdotter Ström / J lyfstyden låtit detta / epetaphium förfärdiga. / Anno 1733.» Epitafiet har svart stomme, ornamenten är målade i rött, guld och silver. Längd 166, höjd 60 cm. Epitafiet konserverades 1961 av Thorbjörn Engblad, varvid de äldre färgerna lämnades orörda. Uppsatt på långhusets västra vägg, söder om väst- ingången. Sammanställningen av Fredrik Bagges och hans hustrus porträtt med epitafiets nederdel har säkerli- gen berott på den omständigheten att även Samuel Bagges epitafium var försett med porträtt. I inv 1733 beskrives epitafiet: »Ofwan öfwer (inskriften) står deras Patrreter med följande Åhrs Tall när the aro födda. Anno 1684 d 5 Juni föd , Anno 1694 d 8 februari föd . A 0 17 döde Döde Anno 1763.» En närmare beskrivning av porträtten saknas, men av underdelen att döma har dubbelporträttet varit av betydligt större format än de nuvarande medal~ jongporträtten. lnv 1750 lämnar ytterligare upp- gifter om epitafiets utseende: »1 do Hr Commis- sarien Samuel Bagges på Norre sidan med måhl- ning omkring på sielfwa muhren.» Muralmålningen 6- 735022 Kyrkorna i Marstrand 161 MARSTRANDSSTADSKYRKA var troligen av samma typ som ibland förekommer kring altaruppsatser (se tex SvK Bo Il, Solberga, s 69). - 1852 renoverades »ett Epitaphium och 2ne bröstbildern av G W Wahlström från Karlstens fästning (räk). Antagligen skedde sammanställ- ningen vid detta tillfälle. 1818 fanns epitafiet med flera andra inventarier på gamla rådhuset (inv). En odaterad handling från 1800-talets förra del nämner bland de epitafier m m som från rådhuset flyttades till kyrkan även »Ett stycke af Samuel Bagge år 1733», vilket antyder att epitafiet då var isärtaget. Försvunna gravminnen Epitafier: Förutom det delvis bevarade epitafiet över Samuel Bagge och hans hustru , har det i kyrkan funnits minst 8 epitafier, varav flera tämligen tidiga. I inv 1733 ges en noggrann beskrivning av dessa epitafier, med angivelser även om deras placering i kyrkan: I. Över Hans forgensen, rådman i Marstrand, död 1604, och hustrun Jehanne (Johanna) Ols Dot- ter. Ovanför deras data inskrift: »See mine dage ere en haandbred, och mit lif er som intet for dig, hvor ganske intet ere alle menniske, som lefve saa tryg- gelige, sela.» - Var uppsatt söder om altaret i ko- ret. - 2. Över Manns Niels0n, död 1609 och hustrun Anna Hans Daater (utan dödsdatum). Däröver inskrift: »Efterdi at d0den kommer ved et men- niske, och de d0dis opstandelse formedelst et men- niske, ti at ligesom de d0 alle i Adam , saa blifve de alle lefvende giorde i Christo. I Corinter 15 v 21.22.» - Var uppsatt på norra delen av triumf- bågsmuren. - 3. Över Olof Arfwidson, rådman och handelsman i Marstrand (not 1), med »sin Kiära Hustru Cicilia Hielberg, som döde den 9. December 1708, och hustru Christina Kåck.» Uppsatt 1712. Ovanför personnamn och data var en målning med Kristi begravning och inskrift: »Han ar bortrycht uthaf de Lefwandes Lande, då han för min folckz missgärningar plågat war Esaj: 53.» - Därovanför en målning av Kristi uppståndelse med inskrift: »Jag war död och Sy Jag är Lefwande ifrån Ewighet till Ewighet, och hafwer Nycklarna till Helfwetit och döden. Apocal. 1 v:l9.» - Epitafiet var uppsatt på långhusets norra vägg enligt inv 1750. - 4. Över Baltzar Insen (not 81). Dess inskrifter återges här i helhet enligt inv 1733: »Paa den syndre side i choret ligger begrafven erlig wys och wellacht S: Baltzar Insen welforneme handelsmandi Marstrand, som christeligen hensof i Herren Anno 1647 den 12 jvni. Samt hans dygderige hustru erlig och gvd- frnctig qvinde Kiersten Bi0rns Dotter som d0de Anno 1667 den 18 Avgvsti retat: 46t. Gvd gifve den nem en gledelig opstandelse. Ofwan före står denna skrifft. Jeg will oplade Eders grafver och lade Eder mit Folck her ud af dem, jeg wil fore Eder ind i Israels land igien, och I skvlle kiende at ieg er Herren, Ezech 37. Aldra öfwerst står dessa Or- den. Det er Fadrens vilie som mig vdsende, at hvo som seer s0nen och troor paa hannem, han hafver det evige lif, och ieg skal vpvecke hannem paa den yderste dag. Joh.6.» - Epitafiet hängde antagligen på triumfbågsmuren, söder om öppningen. Enligt inv 1752 var Baltzar Insens epitafium av trä, med målning i svart och vitt, samt inslag av guld, dvs tydligen avsett att imitera marmor och guld, en inte ovanlig företeelse i kyrkoinredning under 1600-talet. - 5. Över Peter Insen (not 81), rådman och handelsman i Marstrand, död 1656, och hans hustru Sophia Knuds Daater, död 1654 »i hennes alders 69 aarn. Inskriften ovanför dessa data lyder: »Jeg er opstandelsen och lifvet, hvo som troor paa mig han skal lefve alligevel at han d00r, och hvo som lefver och tror paa mig han skal aldrig d00. Joh: 11.» - Peter Insens epitafium var gjort av sten »uthuggen och målat» (inv 1752). Det var uppsatt på södra väggen vid predikstolen. Förutom de ovan beskrivna epitafierna fanns i kyrkan före om byggnaden 1807 följande epitafier och »liktaflorn: Över borgmästaren i Marstrand Hans Hostman, död den 17 november 1608 och hans hustru »Gertrvd Gierts Doctern; över borga- ren i Marstrand Christopher Gertzen ( = Jerstzen en! inv 1750), död den 20juli 1612,ochhustrunMarine Hansdotter. Dessa två epitafier bevarades tillsam- mans med ett flertal andra i gamla rådhuset under ombyggnaden 1807. Ännu 1818 fanns de i rådhuset (inv), men flyttades sedan tillbaka till kyrkan enligt en odaterad förteckning från omkring 1820, som utöver epitafierna omnämner även ett föremål »med inscript Anno 1610». I kyrkan har före ombygg- naden dessutom funnits ett epitafium över »Matro- nan Sahl. Olof Hanssons Ström» på norra väggen i långhuset (inv 1750) samt rådman Olof Hanssons 162 INREDNING OCH INVENTARIER epitafium (inv 1771). I inv 1752 uppräknas förutom sex epitafier, inkl de två begravningsvapnen, »4 gamla Lik taflor af trä, gemena», varmed troligen syftas på de äldre epitafierna från början av 1600-talet. - 1852 fanns ännu en del epitafier i sakristian (räk), men deras vidare öden är okända. Försvunna fanor och värjor: I inv 1733 beskrives: »Nedan före i Kiörckan hänger een flyande Fahna med förgylta Bokstäfwer, sampt och dess Sörgefahna På Hwilcken Fahna står dessa effterföljande ord. Dero Königl: Mayst: Zu Denmarck vnd Norwegen Wohlbestalter Major bey : 4: stn allebaster beläten på altaret.» De nämnes såsom skadade i inv 1818. Bokstöd av mässing, på altaret. Rektangulär form, dekorerat med fyra fyrpass i genombrutet arbete samt med ingraverat Kristusmonogram. Står på fyra fötter i form av lejontassar. Längd 35,5, höjd 20 cm. Modernt arbete. Karl XIl:s bibel i läderband med förgyllda orna- ment, del I - III, 1724, 1727 och 1752. Mycket de- fekt. Förvaras i kistan i långhuset. I inv 1750 upptecknas fyra stycken »Skriffte- bänkarn, en »pliktepall» och två »Fothståckarn i södra och norra vapenhusen. 1752 betecknas de förstnämnda som »3 långa pallar målade at falla på knä när folk går til skrift» (inv). Skriftepallar an- skaffades 1707 (räk). - En »skampall» och en skamstock omnämns som gamla i inv 1824. Den mångfald av olika inventarier, som enligt äldre förteckningar fanns i kyrkan, har till större delen försvunnit efter den stora ombyggnaden 1807. I inventarier från tidigt 1800-tal finns de äldre före- målen ännu upptecknade, men av handlingarna framgår att kyrkans inventarier fördelades på olika ställen under ombyggnadsarbetena. Många före- mål skadades säkert under omflyttningar. Många tycks ha sålts på auktionerna 1817, 1822 och 1823. De äldre epitafierna kasserades tydligen så sent som under 1800-talets senare del (jfr ovan). Klockor I kyrkans torn hänger tre klockor från 1600-talet. - Storklockan (fig 130) är försedd med två in- skriftsband. På det övre läses: »ALT THET ANDA HAFWER LOFWE HERRAN HALELUIA PSAL 150.» På det nedre bandet, runt slagringen: »HÖR PÅ MITT KLANG OCH LJUD KOM BED INFÖR TIN GUDH. BEGRÅT OCH SYNDER TINA: SÅ KAN DU NÅDER FINNA. ANNO 1686.» 165 MARSTRANDSSTADSKYRKA På ·k1ockans kropp Kristusgestalt och däröver in- skriften: »SALVATOR MUNDI SALVA NOS» ( = världens frälsare, fräls oss). På motsatta sidan av klockan Karl XI :s krönta bröst bild med kungens monogram och bokstäverna CRS ( = Carolus Rex Sueciae). Mellan dessa framställningar avbildas Marstrands stadsvapen med årtalet 1611 samt inom en kar- tusch: »ME FECIT / IACOBVS / BIRMAN /ANNO 1686.»102 Klockans diameter 136, höjd 127 cm. På mellanklockans övre inskriftsband står: »GLORIA IN EXCELSIS DEO ET IN TERRA PAX, HO- MO[I]NIBVS BONA / VOLVNTAS» ( = Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, åt människorna en god vilja). Nedtill: »LAVDATE DOMINVM IN CYMBALIS IN CYMBALIS BENE SONANTIBVS. HOLMIJE ME I FYND I EBAT IOHAN MEYER.103 ANNO 1667» ( = Loven Her- ren med cymbaler med välljudande cymbaler. Fig 130. Storklockan, gjuten 1686 av Jacob Bierman, Stockholm. Foto 1972. The great hell, cast in 1686 by Jacob Bierman, Stockholm. Johan Meyer göt mig i Stockholm. År 1667). Klockans diameter 106, höjd 98 cm. Lillklockans övre inskrift: »JAG SKYNDAR MIGH OCH DRÖNER INTET TIL AT HÅLLA TIN BVDH. P 199 V 60.» Nedtill: »KOMMER LÅTER OS GLÄDJAS HER- RANOM OCH FRÖGDAS FÖR W ÅR SALIGHEETS TRÖST. PSAL. 95.» Inom en kartusch på klockans kropp står: ME FECIT / IACOBVS / BIRMAN. 1686. Klockans diameter 90, höjd 86 cm. På klockans kropp Karl XI:s bröstbild och Marstrands vapen i likhet med storklockan. 1637 ägde kyrkan tre klockor (inv). En klocka göts om år 1610 (räk). Efter 1643 års brand omgöts kyrkans stora klocka (räk 1647). Till detta skänkte f d lagman Hans Frantzon (not 53) och en annan person 300 rdlr vardera (Förähringar ... 1712). I revisionsräkenskaper från 1682 berättas om denna 166 BESKRIVNING AV GRAVSTENAR Hans Frantzons gåva. Denne förärade till kyrkan en klocka »tagen widh Rammallöse Ao 1645», dvs ett krigsbyte. Men av kommissionalrätten i Göte- borg tillerkändes 1669 denna klocka Kungälv, var- för lagmannen anmodades att till kyrkan betala 141 dlr i reda pengar plus ränta för åren 1669- 1682. Fram till år 1669 hängde den erövrade klockan förmodligen i Marstrands kyrkas torn Ufr ovan: Byggnadshistoria, not 53). Under eldsvådan 1669 hann man rädda kyrkklockorna (räk), men den 2 juni 1682 härjade åter eldsvåda i staden varvid klockorna förstördes. Oedman berättar att före branden 1682 hade klockorna varit försedda med »fulla Bokstäfwer: MARIAE-Klockor till bewis, at förbemälte Jungfru låtit giuta them» (Oedman, s 94 f; jfr ovan). Inskrifter torde i så fall funnits på kyrkans klockor före branden 1643. Under tiden 1682-84 försökte man upprepade gånger med nygjut- ning av klockor i ett därtill uppbyggt gjuthus, och en trumslagare anställdes att med »Trombslag» kalla till predikan (räk). Företaget med klockgjutningen misslyckades tydligen totalt, ty 1684 köptes en klocka från Uddevalla för 300 rdlr smt, den nu- varande mellanklockan. I inv 1686 nämnes bara en klocka och i sakristian fanns »Inlagdt Reen Klocke Malm». Till slut beställdes två klockor från klockgjutaren Jacob Bierman i Stockholm för sam- manlagt 2 903 rdlr (räk 1686 och handlingar om kyrkklockor). Klockorna drives sedan 1950 med el-kraft. Bilaga. Beskrivning av gravstenar I den följande beskrivningen numreras gravste- narna efter planen fig 131. Östra tvärgången, intill koret, är täckt med 5 gravhällar. Den första i raden, från norr räknat, har huvudänden mot öster, de övriga mot väster. I. Över okänd. Dekorerad i mitten med uthugget rektangulärt fält med två heraldiskt ställda be- vingade figurer på vardera sidan om en bekransad sköld. I stenens hörn fyra rundlar med knappt skönjbara evangelistsymboler och inskrifter, varav endast s. MARKVS och s. LVCAS kan läsas. Själva gravskriften, som är placerad över och under mitt- fältet, är nersliten, sånär som på några ord i ytter- kanterna. Av årtalet kan således endast läsas: ANNO/ 159-. 188 x 145 cm. - 2. Över Samuel Bagge (fig 132), rådman i Marstrand, död 1763 (not 98). Rektangulärt mittfält. Nertill i fältet Döden med lie och timglas i relief, upptill ett skriftfält omgivet av ett draperi med bilden av en bagge. Bred kant- bård dekorerad med bladrankor. I de två synliga hörnen medaljonger med änglahuvuden. Fotändan av stenen döljes av kortrappan. Inskrift överst: · DETTA · GRAFSTELLE • / · HAFWER ·SAMUEL· BAGGE I . I LIFSTIDEN . LÅTIT . FÖR I . FÄRDIGA . FÖR . SIGH · SINE • / K HUSTRUR OCH BARN · ANNO 1733. Ovanför figuren av Döden: MENNISKIA · / SPEGLA • TIGH · OCH BETÄNCK. Nertill, vid vardera sidan om figuren: HUAD DU AR ... / HUAD IAGH ... , resten döljes av trappan. I inv 1733 återges inskriften: »Huad tu är det / har iag warit - huad iag ar / det bliver du.» Själva gravstenen låg då i södra gången mellan bänkraderna. 188 x 145 cm. - 3. Över Marstrands borgmästare Nils Fredriksson Bagge, d 1668 (not 11). Slät gravsten, med en blad- ranka upptill som enda dekor. Nummer 34 inhug- get. Inskrift: I GUD / HUILA · UNDER · DENNA • STEEN • I DEN • FÖRDOM • EREBORNE . HÖGACHTADE • OCH • I WELWIISE . MANNEN . I HERR . NIELS . FRI- DERICSON BAGGE / BORGMESTARE OCH HANDELSMAN I MARSTRAND I SÅ OCH HANS HUSTRU I DEN FÖRDUM EREBORNE GUDFRUCHTIGE /OCH DYGDESAME MATRO- NAN I MALIN BURGES DOTTER I DERAS SIELAR FRÖG- DAS EWINNERLIG HOS GUD/ DERAS KROPPAR SCHOLA PÅ SISTA DAGEN TILUEWIG FRÖGD UPWECHIAS AF GUD / RES PULCHRA EST PIORUM SEPULCHRUM ( = ett skönt ting är de frommas grav) / HWAD ÄR DETTA FÖR EN GRAF SOM IAG HER SEER /OCH FOLKET IST ADEN SADE TIL IOSIA THET ÄR / GUDS MANNENS GRAF I OCH IOSIA SADE LÄT HONOM I LIGGIA INGEN RÖRE HANS BEEN (resten av inskriften under trappan). I 90 x 184 cm. Resten av inskriften lyder enligt inv 1733: »2 Reg: 23.v: 17, 18. Male pereat insepultus, 167 MARSTRANDSSTADSKYRKA PLAN OvER GRAVST ENAR . ,0 ' Ull. 10 0 1 2 3 ~ '> 25 Jaceat cum luda partem habeat.» Förutom detta anför Olan, som sett inskriften före 1912, följande avslutning (Olan 1913, s 103): »Si quis sepulcrum hoc violaverit» ( = den som denna grav ofre- dar, honom drabbe en ond bråd död, ligge obe- graven och have sin del med Judas). Gravstenen låg enligt inv 1733 som den första stenen från koret i södra gången. - 4. Över amiralen Johan Gulitz Michaelssohn från Stralsund, död 1737. Inskrifts- fältet har överst ett uthugget skepp, nertill, del- vis under kortrappan, en dödskalle med kors- lagda benknotor. Bred kantbård med rankdekor. I de två synliga hörnen medaljonger med änglahu- vuden. Stenen har inhugget nummer 45. Inskrifter: Överst bokstäverna I N I, på vardera sidan om skeppet står: EIN zu HAF - EN EINGESI · / GELTES - SCHIF MIT I ABGENOM - MENEN I FLAG - GEN ( = ett till hamnen inseglat skepp med avtagna flaggor). NOVUM DESIDERO MUN/ DUM ( = jag längtar till en ny värld). ICH SUCHE EINEN NEUEN W ELT, / DIE ICH MIR LANGST HAB VORGESEH j LAS DIESEN STEIN DEIN AUG MEIN I WANDERER ANSCHAUEN . I WEIL HIER BEGRABEN LIEGT DER j AUF GOTT SEIN VERTRAUEN . I GESETZT EIN RECHTER CHRIST I UN O SCHIFFER WEIT BEKANDT j IOHAN GULITZ MICHAELS SOHN . I ZU STRALSUND WOHL GENANDT. I VERLANGTE SEINEN SCHIFF ZUR I SEE ALSO REGIEREN I OAS ER SEIN HERTZENS SCHIFF j AN HIMMELS PFORT KONT Fig 131. Plan över gravstenarnas placering i kyrka och vapenhus, I : 300. K Aasma och J Söderberg 1972. Plan of situations of the grave stabs in the church and porches. FUH- I REN . I MEIN GOTT DU FUHREST MICH I DURCH WELT, MAAR, WUNDER I LICH . I zu MARSTRAND LAUFT MEIN I SCHIFF, MAIN SEEL ZUM HIM- I MEL SEELIGLICH I DEN 1 . JUNIJ ANNO . I 1737 ( = Jag söker en ny värld, som mig länge har föresvävat. Låt denna sten ditt öga, min vandrare, betrakta, ty här ligger begraven en som sitt förtroende till Gud satte. En rättfärdig kristen och skeppare, vida känd . Johan Gulitz Michaelsson till Stral- sund, väl omtalad. Sitt skepp på havet han åstun- dade så styra, att han sitt hjärtas skepp till him- melens port kunde föra . Min Gud, du för mig genom världen, havet, förunderligt, till Marstrand löper mitt skepp, till himmelen min själ saligt). 190 x 140 cm. - 5. Över kommendanten på Karl- stens fästning, överste Mathias W olberg von Tungelfelt (fig 133), död 1747.104 I mittfältet stor vapensköld med trofeknippen i relief. Däröver siffran 10 inristat. Under vapenskölden inskrift: KONGL . MAYSTETZ I TROMAN . ÖFWERSTE . OCH . COMENDANT. P Å CARRSTEN. ÄDLE I OCH. WÄLBORNE · HERR · MATHIAS WOLBERG · VON TUNGLF · j ELT FÖDD · 1680: D: 31, DEC : DÖD: 1747: O: 20: MAR THEN . DYGDEN I FÖRT . TIL . ÄRAN . OP . HÄR . HWILAR . NU SIN TRÖTTA . KROPP I HAN GODT • OCH· ONDT: MED: CARL STOD : UT · FRÅN: HIELTENS j KRÖNNING · TIL · TES · SLUT · TIL · ZELAND · OCH • FRÅN · FREDRIKS j HAL · EN · TROGEN MAN • UTI · 168 BESKRIVNING AV GRAVSTENAR Fig 132. Gravsten (2) över rådman Samuel Bagge, d 1763, samt hans två hustrur och barn. Kalkerad av S-M Aasma. 1973. Foto SHM. Grave stab (2) in memory of Alderman Samuel Bagge and his two wives and children. SIT KALL · ULRIKA · DYR · HAN / TIENTE · SEN KUNG · FRIEDRICK: OCH AF · TROHET · REN / GAF · ÄRLIG · TIENST . I KRIG . OCH . FRID . I . STILLA . OCH . I OROLIG TID · SIN • GUD • OCH • KUNG · HAN · GAF • HWAR • / , resten av skriften döljes av kortrappan men återges av Olan I, s 102: »... sitt. Och hjär- tans nöjd blef världen kvitt.» 190 x 130 cm. - Gravstenar i mittgången: - 6. Över Erick Nere- sen. Delvis oläslig inskrift med bl a dödsåret ut- plånat. 1600-tal. 220 x 145 cm. - 7. Över handels- männen Christian Bundsen och Friedrick (Fred- rik) Bundsen med hustrur. Stenen odekorerad. In- skrift: HÄR · / FINN • DU · STOFTET · / AF • / DE • SOM . RÄT • NYTTIAT • LIFWET . I TY . I STÄNDIG • WÖRDNAD • FÖR • SKAPAREN . I AKTNING • FÖR • SIN . ÖFWERHET . I KIÄRLEK • MOT . NÄSTAN . I w AR I DERAS . STÖRSTA . OMSORG . I SÅDANE . KIÄNDES . I CHRISTIAN BUNDSEN I OCH . DESS • HVSTRV • I I___ Fig 133. Gravsten (5) över kommendant Mathias Wolberg von Tungelfelt, d 1747. Kalkerad av S-M Aasma 1973. Foto SHM. Grave stab (5) in memory of Commandant Mathias Wolberg von Tungelfelt, t 1747. FRIDERICA BAGGE105 I SOM . I LEMNAT . EFTERKO- MANDE . DET . TIL . ATANCKA . I NEN . OCH I FRIED- RICH BUNDSEN I MED . DESS. HVSTRV. I ANNA CAJSA CAHMAN I AT . I EFTER . SLUTAD . MODA . HAFWA • HWILA · HÄR / ANNO 1764. 205 x 146 cm. - 8. Över rådmannen Esbiörn Anderson med hustru. I mitten ovalt inskriftsfält med en bevingad död- skalle nertill. I stenens hörn fyra medaljonger med änglahuvuden. Stenen är försedd med siffran 48. Inskrift: HER UNDER / LIGGER BEGRAVEN, DEN / ERBORNE OCH WELWIISE MAND / ESBIÖRN ANDERSON, FÖRDOM I RÅÅDMAND UDI MARSTRAND, SOM I HENSOF ... 9 . APRIL . ANNO I 1669, SAMPT HANS KIERE HVSTRV I ANNA HENRI[CH]S . DAATTER I SOM DÖDE I HERREN D: 18 I APRIL: AN: I 652 GUD I 169 MARSTRANDSSTADSKYRKA ( l i I I I Fig 134. Gravsten (22) över borgmästare Hellie (Helge) Torgiersen Brun, d 1629, och hans hustru Sitzel Clausdotter, d 1626 (1675?). Kalkerad av S-M Aasma 1973. Foto SHM. Grave s/ab (22) in memory of Burgomaster Hellie (Helge) Torgiersen Brun, f 1629, and his wife Sitzel Clausdotter, t 1626 (1675?). GIFVE DENNEM MED ALLE / RET TRO ENDE EN FRYDE- / FULD OPSTANDELSE. 209 X 145 cm. Omtalas i inv 1733 som nummer 3 i norra gången. - 9. Över okänd tysk. I hörnen fyra medaljonger med evan- gelistsymbolerna och inskrifterna: s MATTEVS / s MARCVS / s LVC[As] / s JOHANNES. Försedd med siffran 30. Såväl kantbården som mittfältet har varit försedda med nu delvis utplånade inskrifter. Varken namn eller årtal kan läsas. 230 x 155 cm. Stenen är skadad vid övre hörnet. - 10. Med nästan helt utplånad inskrift samt evangelistsym- bolerna. Försedd med siffran 33. 200 x 140 cm. - 11. Över Barbra Nilsdotter, död 1673, hustru till borgaren i Marstrand Lars Pedersen. Ovalt in- skriftsfält i mitten, omgivet av lagerkrans. Däröver timglas, nertill dödskalle och bomärke. I hörnen fyra medaljonger med knappt skönjbara ängla- huvuden. Försedd med siffran 64. Skadad vid ena hörnet. Inskriften bortnött, utom enstaka ord och bokstäver längs ovalens kant. Kan med hjälp av den fragmentariska texten identifieras som num- mer 2 i västra tvärgången enligt inv 1733. 215 x 145 cm. - 12. Mindre gravhäll , försedd med siff- ran 39, som är inhuggen rätt över en äldre inskrift med gotiska bokstäver. I de två övre hörnen medal- jonger utan figurer. Stenen är för övrigt utan de- kor, eller är den ursprungliga dekoren helt bortnött. Inskriften är nästan helt utplånad och oläslig. Av de knappt synliga gotiska bokstäverna att döma, bör stenen vara en av de äldsta i kyrkan. Även till formatet är stenen avvikande från 1600-talets grav- stenar. 167 x 125 cm. Kan möjligen vara den grav- sten som i inv 1733 upptecknas som nummer 5 i koret med inskriften: »påvel frantzen sogneprest i Marstrand oc d0de A0 1574.» - I västra gången mellan norra och södra ingångarna: 13-15, 17, 18, 20 samt 21 saknar inskrift eller dekor. - En del har siffror inhuggna. Sten nr 13 har således siffra 41 , 15 är försedd med siffran 27, 17 har siff- ran 26 och de två vid västra ingången är försedda med 31 resp 32. - 16. Ligger i korsningen mellan gångarna med fotändan mot öster. Över handels- mannen Jonas Borelius, död 1798, med hustru. I hörnen medaljonger med otydliga figurer, varav endast ett timglas kan identifieras. Över hela stenen inskrift: HAR UNDER / FÖRVARAS STOFTET AF / HANDELSMANNEN JONAS BORELIUS I . FÖDD D : 30 . MAY 1731 . I DÖD D: 31. AUGUSTI 1798. I OCH DESS HUSTRU I JOHANNA MAGDALENA BOUCHMA I FÖDD D: 6. MARTY 1720. I DÖD D: 3 . NOV. 1788. I DE SOM REDELIGA FÖR SIG VANDRAT HAFVA, I KOMMA TIL FRID OCH HVILA I SINA GRIFTA . I ES . = 57 . w = 2. 200 x 157 cm. - 19. Över okänd. Med evan- gelistsymbolerna och nästan utplånad inskrift på danska. Troligen från omkr 1600. 180 x 142 cm. - I södra vapenhuset: - 22. Över borgmästare Hellie Torgiersen, död 1629 (not 89), med hustru (fig 134). Stenen är mycket skadad, och har bl a stora sprickor tvärs över. Större delen av stenen upptas av helfigurer av en man och en kvinna, huggna i hög relief. De är klädda i dräkter från tidigt 1600-tal, med sk pipkragar. Paret omges av 170 BESKRIVNING AV GRAVSTENAR bågställning. Mellan figurernas huvuden en liten änglaliknande figur. I hörnen medaljonger, som troligen har varit försedda med evangelistsymboler. De nu så gott som utplånade texterna har varit placerade dels under figurernas fötter, dels i en smal kantbård. Omkr 192 x 128 cm. Gravstenen är sannolikt identisk med den som i inv 1733 upptecknas med nr 3 i koret, norr om altaret. »Mitt uthi står uthuggen Man och hustru» anföres i inv 1733, och inskriften lyder: »Her vnder ligger begraven erlig wis och welforstandige Hilire Torgersen, fordom borgmester vdi Marstrand, som salig hensomnede i Herren A0 16 - den - samt hans kiere hvstrv erlig dygd och gvdfryctig qvinne Sitzel Clavs Dotter som sahlig hensof A0 1675 den 3 ivli. Hvis sieler Gvd bevare.» I kant- bården stod: »leg wil oplade eders grafver och hemte eder mit folck her vdaf dem. Ezech: 37.» - 23. Ena hälften av en gravhäll. Över handelsman- nen Anders Anderson. Inhugget siffran 30. I mit- ten ena delen av en oval bladkrans i relief. I de två hörnen medaljonger med änglahuvuden. Inom bladkransen inskrift: HÄR VNDER / LIGGER BEGRAF = I VEN FORDOM BORGA I REN OCH HANDELSMAN I NEN VTHI MARSTRAND j SAHLI EHRBORNE OCH W AL = / ANDERS ANDERSON 1 ALLES / H • s · SOM ... runt kantbården kan läsas: ... DÖDEN ÄR MIN VIN- NING I APOC: 14 SALIGE ÄRO THE I DÖDE I HERRA- NOM TY AN ... Längd 108, bredd 145 cm. Troligen 1600-talets andra hälft. - 24. Fragment med ore- gelbunden form och med inskriftsrest med bl a år- talet 1730. Ca 35 x 80 cm. - 25. Fragment med siff- ran 48 inhuggen. Av inskriften kan läsas slutet av ett namn: WENGENSÖN. Ca 91 x 51 cm. - 26. Frag- ment, inklämt mellan större stenar. Av inskriften återstår: .. . s DATERS / 1600 (?). Kan enligt inv 1733 vara gravstenen över rådman Hans Jurgen- sen, död 1604 och Jehanne Ols Dotter död 1600, belägen i koret, eller Maans Nilsen, död 1609 och Anne Hansdotter död 1600, i norra ingången. Enligt Bexell (s 204) låg gravstenen över Hans Jurgensen och Johanna Olausdotter ännu 1835 i koret. - 27. Skadad större sten vid yttre ingången. Över Karine Olofs dotter, död 1586 (fig 135). På mitten inhugget en sköld med bomärke. Under skölden siffran 25. Två av hörnen är avslagna, i de två återstående medaljonger med evangelistsym- I / I I i Fig 135. Gravsten (27) över Karine Olofsdotter, d 1586. Kalkerad av S-M Aasma 1973. Foto SHM. Grave slab (27) in memory of Karine Olofsdotter, t 1586. boler och texter: s IOHAN OCH s LVC[As]. På ena långsidans kantbård står i gotisk skrift: BEGRAFFNE SALIG oc GUDFRIHGT QUINNE. På ena kortsidan kan tydas ordet: OLUFF. Anföres i inv 1733 som num- mer 9 i koret med texten: »Her ligger under be- grafwen Salig och Gudfrychtige Qvinde Karine Olofz dotter 1586.» 225 x 137 cm. - 28. Mycket skadad gravhäll, som till ena delen ligger under ingångens tröskel. Över Albert Alerdinck och Arne Olofson, döda 1586 resp 1585. Mittfältet upptas av två inhuggna sköldar med bomärken. Över sköldarna bokstäverna: A 0 och A A. I det enda bevarade hörnet medaljong med troligen evange- listen Johannes symbol. Inskrift med gotiska bok- stäver. På kantbården: ANO 1585 / DEN 1 (?) SEP- 171 MARSTRANDS STADSKYRKA - ,_ ..,/- =::- /~, 0~0 -;L ' .') ·1_ I / 1 C: 0~1· '. Fig 136. Gravsten (29) över den tyske adelsmannen Fabian von Loben (von Löben?), d 1612 (?)vid Älvsborgs fästning. Kalkerad av S-M Aasma. Foto SHM. Grave stab (29) in memory of a German nobleman, Fabian von Loben (von Löben?), t 1612 (?) at Ä°lvsborg Fortress. TEMBR . .. / ALERDINCK (stavningen osäker). Längd 91, bredd 120 cm. Kan identifieras i inv 1733 som nr 8 i koret: »Anno 1586 den 10 April starff Albert Allerding . . . September starff Arne Olofson.» Beträffande årtalet 1586 (se även föregående grav- sten) kan tilläggas att just det året var det stor- brand i staden (Olän, s 23). - I norra vapenhuset: - 29. Över en tysk adelsman, Fabian von Loben, död 1602 eller 1612 (fig 136). Nedre delen av en gravsten med dekor uthuggen i relief. I mittfältet nederdelen av en mansfigur i rustning av renäs- sanstyp, med svärd fäst vid bältet och hjälm med fjäderprydnad placerad vid fötterna. Längs lång- sidorna 12 fält med vapensköldar, varav flera ännu helt tydliga. Vid fotändan, nedanför krigarfiguren, rektangulärt fält med delvis utplånad inskrift: ANNO 16-2 DEN 23 MAy I BLEFE GESCHOSSEN ... SBIRG DE I EDELE E .. . N .. . s H ... ON ... I EN RIETR AS DNH GROSDVBEN IN NIDER / LASNITS GODT GEB EDE F AFERSTVNG. Stenen försedd med siffran 40. Ligger i sydöstra hörnet av vapenhuset. Längd 145, bredd 114 cm. Enligt inv 1733 lyder inskriften: »Anno 1602 den 23 may blef geschossen for Els- borg den edele ehrenfeste, herr Fabien von Loben Ritter avs den Havs Grosdavben in Niederlavtznitz Gott geb e:e:f: Averstevng» ( = år 1602 den 23 maj blev vid Älvsborg skjuten den ädle ärbare herr Fabian von Loben, riddaren av huset Grosdauben i Niederlausitz. Gud give honom en fröjdefull uppståndelse). Från år 1602 är inga större krigs- händelser kända kring Älvsborg, men år 1612 på- gick den s k brändefejden bl a i bygden kring Älvsborg. Möjligen är årtalet på gravstenen, nu- mera mycket svårtydbart, felaktigt återgivet i inv 1733. - 30. Över Torckel Arfwidson (not 1), råd- man i Marstrand, död 1737 samt hans två hustrur. Överdelen saknas, stora sprickor tvärs över hällen. I mittfältet nedre delen av ett krucifix med död- skalle och korslagda benknotor, uthugget i relief. På kantbården bladslingor och änglahuvud. På fotändans kantbård ett ovalt inskriftsfält med blad- krans. Övre delen av inskriften i mittfältet är en- dast fragmentariskt bevarad. På ömse sidor om dödskallen står: OCH NU IAG / I TIG SOMNAR / IN / STOR WINNING / BLIR WIST DÖ· / DEN MIN. Inskriften nedanför: THENNA GVDZ BARNAS swANE SANG / HAR UPPÅ SAHLIG HERR TORCKEL / ARFWIDSONS GRAFSTEN DES I ANRA K . HVSTRV JOHANNA CHA: I TARINA PRINTZ RJSTA LÅTIT; UN: I DER HWILCKEN HAN MED SIN I FÖRSTA SAHLIGE HVSTRV MAR: I GARETA OLUPS DOTTER STRÖM / HVILAR SINA BEN; HVARUN: I DER HON SIELF OCH HOP: I PAS FÅ SITT HVILORUM, I SEDAN HON THEN: I SAMMA VTSVN : I GIT HAR. I det ovala fältet står: JOHANA . CATH: PRINTZ . I FÖDD . DEN 24 JVNI . 1691 I DÖD . DEN . 2 MARTI 1743. Ca 200 x 148 cm. - Ett fragment av samma gravsten, med en del av den övre kantbår- den, ligger i västra vapenhuset. På fragmentet syns ett stycke av en bladranka samt ena delen av ett ovalt inskriftsfält, på vilket kan läsas: TORCHEL ARFW . . . I FÖDD DEN 20 NOW . . . I DÖD DEN 17 FEBR . . . Delar av mittfältets inskrift kan svagt skönjas, men är oläslig. Enligt Bexell (s 205) låg Torcke Arfwidssons gravsten i stora gången i 172 kyrkan, dvs mittgången, och skufle således ha flyttats så sent som efter 1835. - I norra vapen- huset finns ytterligare fragment av gravstenar, som ifyllnad mellan större hällar. Ingen kan dock identifieras. På ett större stycke av rödaktig kalksten står siffran 65 inhuggen. - I västra vapenhuset: - 31. Över en tysk adelsman, död 1577 (fig 137). Den äldsta bevarade gravstenen i kyrkan. På mit- ten inhuggen sköld med bomärke. Längs kanterna inskrift med gotiska bokstäver, varav särskilt nam- net är mycket svårtydbart: HÄR LIGGER BEGRAFFI / A0HELLEL VAN WELINCK VA DEU ... ER VN STARF 1577 I DEN 24 NOFEMBER I DEN GOT GENADIG SIJ. 200 x 96 cm. I inv 1733 lyder inskriften: »Her Ligger begrafft Wessel uan Wesigk van Deucter un A0starf 1577 den 24 November genaedig sij.» Stenen låg som nr 4 i norra gången. Även 1733 års tolkning är svårläslig, eftersom Henrich Kontz har försökt att efterlikna stenens gotiska skrivtecken. Olän tolkar den dödes namn såsom Hellel van Weligk van Dunner (s 195). - 32. Fragment vid trappan till tornet. Av inskriften kan läsas: ... DI HERREN / ... NO 1630. Med ledning av detta kan stenen identifieras i inv 1733 som nummer 2 i koret, varpå då kunde läsas: »Her vnder ligger begraven wed namn B: N: och M: N: D: 0: S: N: D: som ere hensofwede vdi Herren Anno 1630.» - I västra vapenhuset ligger ytterligare hällar, dock utan dekor eller inskrifter. Bland de numrerade gravstenarna i kyrkan är den högsta siffran 65 och den lägsta 10. Det är ovisst vad numreringen var avsedd till. Siffrorna kan inte ha tillkommit samtidigt, eftersom de har så skiftande former. Dessutom är några av siff- rorna dubblerade. Endast siffrorna från 25 till 34 samt 40 till 45 förekommer i följd , de övriga är enstaka. I varje fall går det inte att finna något in- bördes system i numreringen. Utöver de ovan beskrivna gravstenarna uppteck- nas i inv 1733 ytterligare 8 gravstenar. Några av dem finns upptecknade även i inv prot 1830 samt av Bexell (1835) och torde ligga i koret under det nuvarande trägolvet från 1912. - Enligt inv 1733 låg i koret på norra sidan en gravsten över Jacob Johan Ehrensvärd (not 100), f 1666, d 1731 och över hans hustru Anna Margareta Mannerheim. I koret fanns också en gravhäll över Erich Torger- BESKRIVNING AV GRAVSTENAR ~-· i- in ltmur 1nn.\w.fff ,...- ('- ,. I I \ OU tz UJQ. Fig 137. Gravsten (31) över en tysk adelsman, d 1577. Den äldsta bevarade gravstenen i kyrkan. Kalkerad av S-M Aasma. Foto SHM. Grave stab (31), the otdest extant stab in the church, in memory of a German nobteman, f 1577. sen, byfogde och borgare i Marstrand, d 1641 samt hans hustru Margrete Clausdotter, d 1611 (not 89). Vidare över Hans Jurgensen, rådman i Marstrand, d 1603 och över hans hustru Jehanne Olsdotter. - I norra gången låg en sten över Mäns Nilsen och hans hustru Anne Hansdotter, döda 1609 resp 1600 samt en sten över Esbiörn Andersen och hans hustru Anna Henrichsdotter, döda 1669 resp 1652 och slutligen en gravsten över Torger Torchelsen (Torgiersen) död 1597 (not 89). - I inv prot 1830 anföres ytterligare, hittills ej nämnda, gravstenar: - Över Mickel Jacobsson, »fordom Cappelan i Marstrand», död 1650 med hustru Maren Niels- dotter, död samma år. - »Bedröflig följd utaf wårt fall, att bli i grafven ormens föda: Sen uti tiden vi med möda, fullbordat wårt updragna kall: Dock 173 MARSTRANDSSTADSKYRKA nej: Den salig wist bör skattas, som uti döden tager mod, af Guda Lambets dyra blod: Kan något sällt då honom fattas» stod skrivet på gravstenen över Hans Kihlman (f 1699, d 1776) med hustru Brita Nilsdotter (f 1695, d 1763). - Över »Ma- demois. Beata Hallberg som var född i Wärö socken den 12 Julii 1793. och död i Marstrand den 2. Mars 1808. Här hörs intet Kriget af, jag ganska roligt hvilan smakar; Må ostörd blifva denna graf där döden bor, som på dig vakar.» - Enligt Bexell (s 204) låg Hans Kihlmans gravsten i koret. Den sistnämnda, över Beata Hallberg, torde ligga på kyrkogården, liksom Peter Malmgrens gravvård, som även nämnes i inv 1830 (se ovan). 174 KARLSTENS FÄSTNINGSKYRKA Karlstens slottsförsamling har under vissa tider varit förenad med stadsförsamlingen genom ge- mensam pastorstjänst. Under 1800-talet fördes även vissa räkenskaper och protokoll gemensamt med stadsförsamlingen. Staden Marstrand var redan under danska tiden befäst, men efter det att den 1658 blivit svensk, upp- gjorde generalkvartermästare Johan Wärnschölden plan till nya befästningar. En träskans byggdes på berget ovanför staden, och år 1666 uppför- des på Marstrandsön väster om staden en torn bygg- nad av sten, som påbyggdes 1671-73 och fick nam- net Karlsten. Under Gyldenlöves anfall 1677 be- stod fästningen av en redutt omgivande en borg- gård och ett fyrsidigt torn (fig 139). Från 1682 fortsattes Karlstens befästande efter ritningar av Erik Dahlberg (KrA). Redutten höjdes med två våningar och det fyrkantiga tornet ombyggdes till ett runt och högre torn. 1694-97 tillkom bastio- nerna Apollo, Minerva, Pallas och Allarm. En ny Fig 138. Situationsplan över Karlstens fästning, I :2 000. Uppm J Söderberg 1971. ~l.10 0 General plan of Kar/sten Fortress. större byggnadsperiod 1834-57 fullbordade fäst- ningen i dess nuvarande omfattning (fig 138), då i huvudsak de mäktiga utanverken av granit till- kom.106 Fästningen nedlades 1882. Fästningens församling omfattade slottsstaten och garnisonen. Enligt Bexell bestod församlingen år 1835 av 403 personer. Dessutom ingick även 115 fångar i församlingen (Bexell, s 208). Fäst- ningen hade egen predikant från 1682 (Olän 1913, s 66).107 Under 1700-talet tycks förhållandena ha varit växlande. Oedman omtalar att kyrkoherden i Marstrand 1737 fick fullmakt som slottspredikant efter det att Solberga-prebendet från prosten Bag- ges tid indragits 1726. Tidigare hade enligt Oedman rektorn för stadens skola även tjänstgjort som slotts- predikant (s 96). 1765 hade fästningen egen predi- kant och 1783 tjänstgjorde skolans rektor som så- dan. 1791 införlivades församlingen med Mar- strands pastorat (Bexell, s 209). Församlingen upp- hörde 1882, då garnisonen indrogs. 1 FÄSTNING5KYRKA 2 ÄLD RE FÅ STN!NGSKYRKA 3 STADSKYRKA 50 100 175 KARLSTENS FÄSTNINGSKYRKA I "" il (' I ._ ;z , ~ ' ;: I r­ 1 > E IN :.i ULA Fig J39. Marstrand och Karlstens fästning 1677. Kopparstick i Theatrum Europreum XI, s 1216- 1217. Originalritning i Kgl Bibl , Köpenhamn . Foto GHM. Marstrand and Kar/sten Fortress, 1677. Copper engraving in Theatrum Europ;eum, ppl216f. Garnisonens begravningsplats Fästningens begravningsplats låg i en dalsänka vid möjligt att denna mur utgör resterna av begrav- sydöstra spetsen av ön, i närheten av Gustavsborg ningsplatsens norra mur. eller f d Stegelberget. Numera används området Anläggningstiden för begravningsplatsen bör som lekpark och begränsas mot norr av Återvänds- ligga mellan 1690 och 1700-talets början. Platsen gatan. En kallmurad gråstensmur tjänar som ter- är nämligen inte markerad på stadskartan från I 689, rassering mot den högre liggande gatan. Det är men finns med på en dansk karta över staden från 176 omkring tiden för Tordenskiolds anfall 1719 (fig 140). På den sistnämnda ka rta n utgörs begrav- ningsplatsen av ett oregelbundet område, som av- gränsas mot väster och öster av höga murar med en liten rundbågig ingång i öster från dåvarande Gröna gatan. På stadsplanen från 1798 är området tydligt markerat som garnisonens begravnings- plats (fig 66). Den ha r här en mera regelbunden form med inhägnad i norr och öster. U ngefär samma utsträckning har området även på stads- pla ner frå n om kr 1825 (efter 1824 års eldsvåda) och frå n 1876. Användningen av begravningsplat- sen torde ha upphört 1882. Begravningsplatsen omnämns i samband med en »säll sam händelse» 1728, då en kvinna spårlöst GARNISONENS BEGRAVNINGSPLATS försvann en natt uppe på berget vid »Slotts-Kyrcko- gå rden» (Oedman, s 99; även KA 0 : J, Hand!) . På en karta från 1743 över M a rstrandsön be- tecknas området som »Arrestante Kyrkiogå rden». Begravningsplatsen a nvändes troligen för soldater och fångar, medan högre befäl torde ha fått si na vi loplatser i ell er vid stadens kyrka (jfr de åt of- ficerare reserverade bän kplatserna i kyrkan, s 139). Numera finns inga synliga spår av begravnings- platsen ovan jord , om man bortser frå n den ovan- nä mnda murresten. Området är bevuxet med stora lövträd. På 1950-ta let grävde man för att lägga ner led ningar, men inga gravrester påträffades i sam- band med dessa arbeten .108 Från omkring 1955 togs den forna begravningsplatsen i bru k som lekpark .109 Fig 140. Marstrand med Karlstens (Kristia nstens) fäst ning omkring J 7 J 9. Kgl Bi bl , Köpenhamn. - I en dalgång till vänster på bilden syns garnisonskyrkogården. Marstrand ivith Kar/sten (Kristiansten) Fort ress around J 719. In tlze valley to the eft can be seen the garrison cemetery. 177 Kyrkan Fästningens nuvarande kyrkorum (fig 138, 141) är inrymt i längan vid nedre borggården, söder om ingången. Rummet användes tidigare för en tramp- kvarn , som drevs av fångarna på fästningen (Olän 1913, s 66). På 1700-talet drevs kvarnen av hästar, enligt beskrivningen på en fästningsplan från 1719. Kvarnrummet förändrades till kyrka 1850, då även ett nytt, betydligt högre liggande golv, täckt med tegel , inlades. Rummet har kvadratisk grundplan och täcks av ett mäktigt tunnvalv i väst-östlig rikt- ning, murat av vald natursten med skolning av sten- flis och tegel. Valvet är vitputsat. En ingång i väs- ter leder från den högre liggande borggården via en trätrappa ner till kyrkorummet. Genom en annan dörröppning i väster står kyrkorummet även i för- bindelse med den s k Stora lönngången som löper under hela borggården. Vid sidan om ingången från borggården finns två fönsteröppningar. I valvet sitter ännu kraftiga järnkrokar kvar från kvarnti- den. Kyrkorummet har elbelysning med enkla från valvet hängande lampor. Fig 141. Plan av den nuvarande fästningskyrkan, I : 300. Uppm J Söderberg 1971. Plan of the present f ortress church. P LAN AV FASTNINGSKYRKA N . DM10 0 1 2 3 4 5 10M. l1111!1rn l I I I I I I 1907 togs kyrkorummet i bruk som slöjdsal åt skeppsgossekåren i Marstrand (Olän, s 66). I ett utlåtande från Raä till Försvarsdepartementet 1927 angående lokaler för skeppsgossekåren, anförde dock ämbetet önskemål om att kyrksalen skulle återställas i sitt tidigare skick (ATA). 1961 gjordes ny anhållan om att få iordningställa och konservera de inventarier, som under en tid hade förvarats i en annan lokal , vilket också slutligen skedde 1964, då kyrksalen fick sitt nuvarande utseende.U0 Inredning Altare av trä (fig 142), uppställt vid östra väggen. Altarskivan har profilerad kantlist, underredet är dekorerat med en bågfris. I mittfältet ett emblem av kors, kalk och bibel, skuret i trä och förgyllt. Målning i ljust grått. Altarringen är femsidigt bruten och försedd med balusterdockor. Målning i grått. Golvet inom altar- ringen är av bräder. Altarprydnaden består av en bred, rundbågig träskärm, som omramar ett kors av trä. På korset en banderoll med bokstäverna INRI. Fältet bakom korset är målat i gråblått, korset mörkbrunt, om- fattningen ådrad i gråbrunt. Den nuvarande uppställningen tillkom i sam- band med konserveringsarbetena 1964. Altarpryd- naden sammansattes då av äldre delar som varit undanställda i en annan lokal inom fästningen. Lister och ornament kompletterades och förgylldes av konservator Thorbjörn Engblad (konserverings- rapport 1964. ATA). De ursprungliga delarna av altaranordningen är sannolikt från 1850, då kyrkorummet iordning- ställdes. I Göteborgs historiska museum förvaras en i trä skuren förgylld strålgloria med Gudsöga. Längd 148, höjd 74 cm. Den inkom 1921 som gåva av en löjtnant C B Sommar, Göteborg. Enligt upp- gift har den en tid varit i ett soldathem i Uddevalla.111 Av ett något otydligt fotografi i Olän 1913, s 75 framgår att denna prydnad utgjorde altaruppställ- ningens krön. Enligt fotot doldes altaruppställ- ningen vid denna tid, då kyrkorummet användes 178 KYRKAN Fig 142. Interiör av fästningskyrkan efter restaureringen 1964. Foto P Persson 1974. lnterior oj the jortress church ajter the restoration oj 1964. som slöjdlokal, delvis av en högsmal målning före- ställande Poseidon samt ett sjölandskap. Predikstolen (fig 142) är uppställd på ett trä- podium vid nordöstra hörnet med enkel trätrappa som uppgång. Korgen är åttsidigt bruten och har samma båglistdekor som altaret. Framsidan pry- des av ett emblem bestående av bok, fackla och palmblad, skuret i trä och förgyllt. Målningen är i övrigt gråvit med lister i guld . Predikstolen torde vara samtida med altaranordningen . Den reparera- des och konserverades 1964. En rund järnkamin och en långbänk utgör den övriga inredningen. Före 1907 fanns det i kyrkan även en skyllerkur för en vaktsoldat, som ett minne från den tid, då fångarna åhörde gudstjänsten. Fig 143. Plan över Karlstens (Kristianstens) fästning med den äldre kyrkan i den sk Fyrkanten. Omkring 1719. Kgl Bibl , Köpenhamn. - Det L-formade kyrkorummet syns på planen nedan till höger. Plan oj Kar/sten (Kristians/en) Fortress with the o/cler church in the so-cal/ed Fyrkanten, c 1719. The L-shaped chapel can be seen in the plan lo the lower right . 0 ,~ '?,f}jl" 179 Äldre fästningskyrka Före 1850 var fästningens kyrka inrymd i västra längan i den s k Fyrkanten (fig 143). De andra längorna i samma plan användes som magasin för proviant. I våningarna över och under kyrkan var batterier belägna. Den gamla kyrkolokalen utgörs numera av ett långt och lågt tunnvälvt rum med rundbågiga fönsteröppninga r i det tjocka murverket , I åt norr och 3 åt väster. Valvet är byggt av sk iffer med skol- Fig 144. Blyertsteckning av en nu försvunnen kalk från 1400-talet, som uppges ha tillhört Karlstens fästningskyrka. G Brusewitz 1876. GAM. Pencil drawing of a now los/ chalice, dating from the J 5th century, said lo have belonged lo the Karls/en Forlress Church. 180 ning av tegel och visar rester av äldre puts. Golvet är lagt av bräder. Längs väggarna löper en låg brädpanel insatt i senare tid , då rummet omvand- lats till logement. I väster en rundbågig ingång med trädörrar. Kyrkan inreddes ursprungligen förmodligen mel- lan åre n 1682 och 1687, då arbetena vid denna del av fästningen torde ha varit avslutade (en ligt en inskriftstavla med årtalet 1687 på muren mot övre borggården). Kyrkans grundplan med inredning är återgiven på en pla n över fästningen från om- kring 17 19 (fig 143).112. Enligt denna hade kyrkan L-fo rmig grundplan. Altaret var beläget intill fönsteröppn ingen i norra muren och predikstolen stod intill den nordligaste fönsteröppningen i västra muren. Bänkraderna var anordnade längs västra långväggen och ett stycke in i norra längan, i ett längre och ett kortare kvarter. Inget är när- mare känt om inredningens utseende på 1600- och 1700-talen . 1835 beskrives kyrkan av Bexell: » Kyr- kan , tillförne ett magazinshwalf, har sannolikt på 1680-talet blifwit inredd för sitt nu warande ända- mål. Kyrkans längd är 52 1/4 aln och dess bredd 12 1/2 aln . En predikstol finnes , hwarwid ingen konstnärs åtgärd blifwit anwänd, men a ltartafla och öfriga kyrkoprydnader saknas» (s 208). Det är högst sannoli kt att denna torftighet i inredningen gällde även under tidigare århundraden, eftersom garni sonskyrkan troligen a nvä ndes endast av me- niga och även fångar, medan officerskåren frekven- terade stadskyrkan. I inv prot 1830 beskrives inred- ningen närmare: »Predikstolen i 8-kantig form, ljusblå med förgylda kanter. En grillerad preste- stol, de öfriga sto larna marmorerade. Altardisken hvit, marmorerad och blå». Av nattvard skär I ägde kyrkan en kalk med paten av oförgyllt si lver, 31 lod, en oblatask av oförgyllt silver, 15 lod , en vinkanna av tenn och en liten sockenbudskalk av tenn (inv 1830, 1851). I inv 1838 finns ett tillägg 15.11 1861: »En mindre sockenbudskalk af Then är denna dag till förrådet aflemnad från Slottskyrkan, för att å auction för- säljas i morgon». Dessutom ägde kyrkan »ett mäs- singsbäcken» som enligt inv 1851 förvarades i stadskyrkan, vidare en bibel från 1728, handbok från 1772 och annotationsbok från I 694. En kalk av silver som uppges tillhöra slottsför- samlingen på Karlsten är avtecknad av Gustaf Brusewitz113 i dennes Minnesblad från Fornmin- nesföreningens utställning i Göteborg I 875 (fig 144).114 Enligt blyertsteckningen har kalken sex- passformad fot med sarg i genombrutet mönster. På foten en troligen fastnitad kalvariegrupp i relief. Sexkantigt skaft med rund, något tillplattad nod med knoppar, blomornament och fönsterliknande genombrytningar. Cuppan är jämförelsevis liten med utsvängd mynningsrand. Mått enligt Bruse- witz: »Hög 6 decimal tum I linie, skålens diam 3 tum 3 linie, vigt 82 ort» ( = höjd 18,11 cm, skålens diam~ter 8,04 cm, vikt 348 g). Kalken, som synes vara ett representativt arbete, kan dateras till 1400- talet.115 Kalken förvarades på 1870-talet i Mar- strands stadskyrkas sakristia (Brusewitz, Minnes- blad, s 67), medan av en skrivelse från 1886 (ATA) framgår, att kalken då troligen ännu var kvar på Karlstens fästning. 116 I inv 1830 (Bexell, s 208) omnämns en kyrk- klocka, som, enligt en latinsk inskrift på klockan, skulle ha hemförts från Ryssland till Bohus fäst- ning. Inskriften hade tillkommit då klockan omgöts på Karl Xl:s befallning år 1696. Sannolikt har klockan hört till de ryska kyrkklockor som under Gustav Il Adolfs krig med Ryssland hamnade som krigsbyte i Sverige (jfr T Arne, Det stora Svitjod ... , s 100-101). Klockan flyttades så små- ningom till Karlstens fästningskyrka - troligen efter 1783 då förläggningen på Bohus upphörde (Sv K Bo IV: 1, s 16). Den är sannolikt identisk med en klocka som nu finns i fästningskyrkan i Karlsborg (fig 145), dit den flyttades någon gång under tiden 1876-1896 (kr prot vid Karlsborg 1896, 1899; Arne a a, s 101). Klockan har runt halsen inskriften: »TROPHAEUM · HOC · E · RUSSIA · IN · SVECIAE · ARCEM · BAHUSIAM · ILLATUM · INVICTISSIMUS · REX · j CAROLUS · XI · RESTAURARI · VOLUIT · GUBERNA- TORE · GEN(ERALE] · EQVESTRI · LIB(ERO] · BARONE · I[OHANNE] . BENED[ICTO] . DE . I SCHÖNLEBEN117 • ARCIS · PRAEFECTO · LIB(ERO] · BAR(ONE] ·DE UNGERN . STARENBERG . EIUSQVE . VICARIO . I NICOLAO . POSSE . LIB[ERO] . BAR[ONE] . DE . LAEBY ( = Saeby) ÄLDRE FÄSTNINGSKYRKA Fig 145. Kyrkklockan, gjuten i Göteborg 1696 av Petter Böök och sannolikt identisk med Karlstens fästningskyrkas klocka. Nu i Karlsborgs garnisonskyrka. Foto D A Hall- bäck 1973. Bell, cast in Göteborg in 1697 by Petter Böök, probably from the Kar/sten Fortress Church. Now in the Karlsborg Garrison Church. A[NN]O M · DC · xc · vm (=Detta segertecken har hemförts från Ryssland till Bohus fästning i Sve- rige. Den oövervinnelige konung Karl XI bjöd att det åter skulle sättas i stånd, vid den tid då kavallerigeneralen friherre Johan Benedikt von Schönleben var landshövding, friherre von Ungern- Sternberg fästningskommendant och friherre Nils Posse av Säby118 hans ställföreträdare. År 1696.)119 Inskriften står i fyra rader. Ovanför och nedanför den löper bladrankor. Varje rad av inskriften bör- jar med ett bevingat änglahuvud. Klockans kropp är dekorerad med Karl XI:s namnchiffer. På slagringen står: »GVTEN . I . GOTHEBORG . AF . M . PETTER . BÖÖK120 • ANNO · 1696.» Klockans höjd med krona 76 cm, utan krona 60 cm. Diameter 79 cm.121 7 - 735022 Kyrkorna i Marstrand 181 Noter 1. Torkel Arfwidsson, f 1681, d 1737, rådman och hand- lande i Marstrand. 1715-1719 var A tillsammans med Samuel Bagge (not 98) kyrkvärd i stadskyrkan. G 1 m Margareta Ström, f 1684, d 1717; 2 m Johanna Catharina Printz, f 1691, d 1743. I senare äktenskapet föddes 1719 sonen Magnus, som dog 1762 i Göteborg och var gift med Magdalena Christina von Seth. Möjligen var Magnus A det barn som enligt Olån (1913) föddes i en grotta under Tordenskiolds belägring i den sk Fru Arfwidssons sängkammare. A och hans båda hustrur är begravda i kyrkan (gravsten nr 30) - Olof Arfwidsson, d 1714, rådman och handelsman i Marstrand, troligen bror till Torkel A. G 1692 m Cecilia Svensdotter Hjelm- berg, d 1708; 2 m Christina Kdck, möjligen dotter till prosten Michael Käck (Koch) i Älvsyssels kontrakt. - Jfr även L M V Örnberg, Sv ättartal för år 1892; Elgenstierna samt SBL. Kompletterande uppgifter har hämtats ur fil kand Olga Dahls domboksexcerpter ang Marstrands befolkning 1685-1750 (ms i 0 D :s ägo Göteborg). 2. Ortnamnen i Göteborgs och Bo hus Län, V, s 116 ff. 3. Jfr äv C G U Scheffer, Svensk vapenbok för landskap, län och städer, s 49. 4. Erkebiskop Henrik Kalteisens Kopibog, utg av A Bugge, s 208- 211. - Kalteisen (Kaltisen), f omkr 1400, d 1464, dominikanmunk. Var professor i Köln, därpå generalinkvisitor i Tyskland; K blev norska kyrkans överhuvud 1452 och höll sitt högtidliga intåg i Nidaros på Pingstdagen 1453 men tvingades lämna Norge redan vintern 1453/54. Under denna resa ner till Rom uppehöll han sig en kort tid i Marstrand. 5. Peder Clausson Friis, f 1545, d 1614, präst i Audnedal i Nprge, historieskrivare. F har behandlat Norges, Grön- lands och Färöarnas geografi i flera samlingar och bl a översatt isländsk historisk litteratur till norska. Hans skrifter trycktes först efter hans död. Se P Clausson Friis, Samlede Skrifter, s 1x-xxxx1x. 6. Det var den berömde fästningsingenjören Isaac i:an Geelkerck som tillkallades av kungen för att rita planer till ett nytt gatunät. Även om den storslagna gaturegle- ringen 1644 och 1647 inte blev genomförd då, kan man vid jämförelse med det nuvarande gatunätet se påfal- lande likheter med den av Geelkerck uppritade planen. Se V Lorenzen (1937), s 247 ff. -I stadens privilegier från 1647 står det bl a: » I. F111rst at alle de som udi Marstrand enten nu bosidde eller sig herefter agter at nedsrette, de 0depladser tilb0rligen at bebygge, skulle udimod for.n• Byes fuldkommen Bygning af Muurverk efter Kgl. Maj:s egen Afrids og fire Defensions-eller Orlogsskibes Anrettelse . . . vrere aldeles fri og exempt for alle Byes Skatter . . . » (NRR VIII: 511). - Med kungens egen »Afrids» menas här i verkligheten Geelkercks plan. Se även C S Widerberg, Norges f0rste Militrering~ni0r Isaac van Geelkerck og hans Virke 1644-56. 7. Malepert, holme i Marstrands norra inlopp, på vilken svenskarna 1659- 60 byggde en skans, föregången av ett blockhus. - Namnet skrives Malaperta, Mrellpert, Maleparte och torde tydas som näsvis, inbilsk, dvs såsom näsvis och retsam mot sjöfarande. Jfr OGB V, s 119. 8. Claes Krantz, Carlstens fästning, i: Svenska Fornmin- nesplatser nr 42, 1953; Olån 1913, s 57 ff. 9. Konventets sigill i brunt vaxavtryck vidhänger ett den 22 febr 1423 utfärdat brev. I DN 111 nr 666 felaktigt da- terat den 15 febr. Muntlig uppgift av antikvarie 0 Ode- nius, Raä. - Jfr äv Hallberg-Norberg-Odenius, Francis- kanska ämbets- och konventssigill från Sveriges medel- tid, i: Kyrkohistorisk Årsskrift 1963, s 75, 79, och 1968, s 18. 10. Jfr V Lorenzen, De danske Franciskanerklostres Byg- ningshistorie, s 144. - Franciskanordens förhållande till sockenprästerna har i allmänhet varit tämligen gott. Or- densbröder fick vanligen predikorätt och även rätten till offentliga gudstjänster under vissa tider, de delade ut sakramenten, upplät mot betalning gravar för adelsmän och kunde även dela kollekter med sockenprästen. Se Kulturhistoriskt lexikon, Franciskanorden, sp 567- 570. 11. Fredrik (Friedrich) Nilsson Bagge, f 1646, d 1713 i Mar- strand, prost, riksdagsman. Son till borgmästaren och handlanden Nils Fredriksson Bagge, f 1610, d 1668 och Malin Burgesdotter, d 1700 (gravsten nr 3). Magister i Wittenberg 1667, medpastor och efterträdare åt khn i Marstrand Lars Påskesson Wandelin 1669; prost 1680, fick Solberga (Bo) pastorat såsom prebende 1682. G 1670 m Elisabet Larsdotter Wandelin, f 1650, d 1731. Hade sex barn, varav Nils, f 1673, d 1730, blev kh i Fa- gered, Ha; Fredrik, f 1676, d 1762, pastor i Skee sn, Bo; Lorentz, f 1680, d 1742, handelsman och rådman i Göte- borg och Samuel, rådman i Marstrand (not 98). Dottern Fredrica (Catharina Fredrica) gifte sig först med faderns successor Johan Carlberg (not l 05). Se SvK Bo II: I, s 55, 89- 92; SBL. 12. Stenbestämningen gjord av docent Lars Bergström, Göteborg. 13. E Olån, Marstrand, Kortfattad Handbok. 14. V Lorenzen, Christian IVs Byanlreg og andre Bybygnings- arbejder, s 247 ff. - Jfr även C S Widerberg, Norges forste Militreringeni0r Isaac van Geelkerck og hans Virke 1644-1656. 15. Odaterad karta över Marstrandsön med Koön och Klö- verön. Från tiden före Karlstens fästning. KrA. 16. Afritning Uppå Marstrands Stads Afbrände InHäng- nade och Bebygde Tompter, av Conducteuren Jacob H. 182 Loffman 7. julij A0 84. Fotokopia av kartan finns i Claes Krantz' arkiv, GLA. Originalet i KrA. 17. Med Dahlberg avses Erik J Dahlberg, som år 1682 hade uppgjort ritningar till fästningens byggnader. På Loffmans stadsplan från 1684 (KrA) är de nya ga- torna tydligt markerade med kraftigare linjer över den äldre tomtindelningen, men det äldre gatusystemet är ännu oförändrat på kartan från 1689 (fig 65). Gatureg- leringen, sannolikt efter Dahlbergs förslag, kan således inte ha kommit till stånd förrän omkring 1700. Jfr fig 140 från omkring 1719. 18. Målning(!n, som förvaras i GHM (GM 7214), är odate- rad och upphovsmannen är okänd. Den har av Harald Widzen daterats till tiden mellan 1781 och 1794. Jfr H Wideen, Ett kinesiskt Marstrand, i: Konstperspektiv, nr 2. - Ytterligare en målning från »Porto Francotiden» avbildas i Olån 1913, s 34. 19. Jfr GTr 11.10 1946; GMP 30.11947. 20. Knut Georg Reenstierna, f 1844, d 1944, ingenjör, lant- mätare; kassör på Karlstens fästning 1875, kommissions- lantmätare i Göteborgs och Bohuslän 1886-1911; stads- ingenjör i Kungälv 1915, innehade lantmäteritekniska byrån i Göteborg och Kungälv. V Ekstrand, Svenska Landtmätare 1628- 1900. 21. Axel Forssen, f 1888, d 1961, arkitekt i KBS. Egen ar- kitektverksamhet i Göteborg. Ägnade sig särskilt åt restaurering av äldre kyrkor i Västsverige. Bland hans nybyggnadsarbeten märks Sävedalens kyrka i Partille, invigd 1959, SvK Bo I, s 244, 413, 419; Il: 1, s 8-10. 22. H Fett, Norges Kirker i Middelalderen, PI 34; Nor- disk Kultur XXIII, s 201-206. 23. Axel Johan Lindegren, f 1860 i Göteborg, d 1933 i Stock- holm, arkitekt, akvarellist, porträttmålare, möbelritare. Utbildad vid Tekniska högskolan och Konstakademien i Sthlm, arkitekt vid ÖIÄ, utfört offentliga byggnader samt ett stort antal kyrkorestaureringar. 24. Liknande fönstergrupper har t ex Maria-kyrkan i Ber- g~n, 1100-talet; Frötuna kyrka, Up; Mariakyrkan i Sig- tuna samt Linköpings domkyrka. Jfr H Fett a a, s 23 f; SvK Up Il: 3, s 254 f; A Lindblom, Sveriges konst- historia I, s 113, 116. 25. Olån förmodar att kyrkan under klostertiden endast hade fönster åt söder, eftersom södra och norra fönster- omfattningarna är utformade på olika sätt. Samme för- fattare omnämner även fönsteröppningen i västmuren, i trappan i tornmuren. Olån, 1939, s 94. 26. Biskop Jens Nilssons Visitatsb0ger og Reiseoptegnelser 1574-97, s 519: »Kircken ... kyrka, Bo. Se A Ba:ckström, Till Tyska kyrkans i Göteborg byggnadshistoria, s 189; densamm?, Studier i Göteborgs byggnadshistoria före 1814, s 217; S Karling, Kyrkorna i Borås och Brämhult, s 76; SvK Bo IV: 1, s 28 f, s 69. 32. Michael Deberg (Däber), från Schweiz, murmästare, 1677 ålderman i murmästarämbetet, 1689-1707 fortifi- kationsmurmästare; 1679 verksam i Borås vid Caroli kyrkas tomuppbyggande. Bxckström, Studier, s 217; Karling a a, s 75, 80, 232. 33. Carl Fredric Sundwall, f 1754, d 1831 i Stockholm, byggnads- och inredningsarkitekt, tecknare, fortifika- tionsofficer. Utbildades till arkitekt hos C F Adelcrantz, vistades utomlands för studier 1781-179 I. Hovintendent 1792, vice preses vid Konstakademien o direktör för dess arkitekturskola fr 1824. Bland hans många i nyklassicis- tisk stil uppförda byggnader märks huvudverket Caro- lina rediviva i Uppsala; ritade bl a predikstolar, altaren, sarkofager mm (se SKL). 34. Gustaf Wilhelm Linderoth, f 1816 i Umeå Iandsförsam- ling, d 1871, hovurmakare. 1844 fick Lav Kommers- kollegium privilegium att driva urfabrik i Stockholm, vilken övertagits efter Carl Henric Malmström. E Siden- bladh, Urmakare i Sverige under äldre tider, s 83. 35. Johan Hammer (Hammar), f omkr 1640, d 1698 i Göte- borg, miniatyr-, porträtt-, batalj- och kyrkmålare. Först i tjänst hos Magnus Gabriel De la Gardie, senare verk- sam i Göteborg, flera uppdrag i västsvenska kyrkor. Hammer är möjligen upphovsmannen till de baggeska helfigursporträtten i Solberga kyrka (se ovan; - jfr SvK Bo Il: 1, s 90-91; SvK Nä I: 4, s 648, 651-653). 36. John Samuelsson, f 1892 i Kungälv, d 1970, arkitekt. Efter tekniska studier i in- och utlandet var S en tid ar- b::tschef vid armeförvaltningen, hade anställning på stadsingenjörskontoret i Östersund och innehade i många år en konsulterande arkitektbyrå i Kungälv. SvK Bo, I: 3, s 338; Svenska Dagbladet 29/5 1970. 37. N-A Bringeus, Benhus i Lunds stift, i: RIG 1953, s 59- 69; H Wideen, Gravhus och benhus, i: RIG 1954 s 45- 50. 38. Kartan är utförd efter gaturegleringen omkr 1700 och före kyrkogårdens ändring 1804. En kopia i Claes Krantz' arkiv, GLA. 183 KYRKORNA I MARSTRAND 39. Enligt muntlig uppgift från målarmästare Thure Bonan- der, Marstrand, är medaljongerna målade av honom. 40. Exempel på tegelornerade gavelrösten med murar av gråsten finns i Uppland, såsom Tegelsmora (A Lind- blom, a a, s 213) och Frötuna (SvK Up Il: 3), men även i Finland (Nordisk Kultur XXllT, s 282 f) och Behlen- dorf i Tyskland (Die Bau- und Kunstdenkmäler > samt att Octava 2' ersattes med en »Wall- eller Picola-fleut». E Ericis orgelhand- lingar, ATA. 78. Söderling, känd orgelbyggarsläkt i Göteborg, med många uppdrag i västsvenska kyrkor. SvK Bo I: 2, s 131, not 1; IV: 1, not 90. Se äv E Erici a a, s 290. 79. Olof Tempelman, f 1745, d 1816, arkitekt, nyklassicist. Av hans verk kan nämnas Gustaf IIl:s paviljong på Haga samt kolonnfasaden på Kanslihuset i Sthlm. SvK Sm Il : 3, s 263, not 55. 80. Dopskrank har även funnits i de närbelägna kyrkorna i Kareby och Romelanda (SvK Bo I: 3, s 350 och 389). Deras form är dock okänd. Ett ännu bevarat dopskrank från 1680-talet finns i Kungälvs kyrka. Detta dopskrank har fyrsidig form och är försett med bildhuggeriarbeten. Se SvK Bo IV: 1, s 53 f. 81. Peter Insen (Jensen), d 1656, rådman i Marstrand; g m Sophia Knudsdotter, d 1654, möjligen begravda i kyrkan. - Troligen släkting, ev bror till Baltzar Insen (Jensen), 185 KYRKORNA I MARSTRAND d 1647, handelsman i Marstrand; g m Kiersten Biörns- dotter, d 1667; begravda i kyrkan. Jfr Olån 1913, s 194. 82. En i Andrenska trädgården, Långgatan 21, befintlig åttasidig sten med skålformig fördjupning har av T Bo- nander betecknats som kyrkans medeltida dopfunt (GP 30.4 1961: Marstrands medeltida dopfunt blomster- urna). Den huggna stenen, av gnejs, är utvändigt oregel- bundet avfasad, övre kanten något defekt. Höjd ca 46, diameter 62, inre diameter 42 cm. Lär enligt traditionen varit en mortel från ett sockerbageri. En liknande sten har funnits tidigare, men förkommit. Stenen förvarades i en källare på Långgatan. Jämförs i tidn artikeln med dopfunten i Tossene kyrka, Bo. SA Hallbäck, Medel- tida dopfuntar i Bohuslän, s 48. 83. Olån 1913, s 190 har försökt att tyda inskriften. Hans tolkning är: »Recorde ( = Recordare) nos esse mortalet» upprepat tre gånger och översatt: »Kom ihåg att vi äro dödliga.» I bottnen har Olån läst: H est F. anno 1556 ( = Haec est facta anno 1556 = Denna är gjord 1556). Med utgångspunkt från denna tolkning förmodar författaren att fatet tidigare har använts för mullkast- ning. Jfr H Kjellin, Ornerade mässingsfat och deras in- skrifter, i: Äldre kyrklig konst i Skåne, s 201-245; S Erixon, Mässing, s 263-273. 84. Attributionen till Nils Ericsson gjord av fil dr Göran Axel-Nilsson, Göteborg. 85. Skåltypen har utförligt behandlats i en uppsats av G Axel-Nilsson, Om kallskålsskålar, i: Röhsska Konst- slöjdmuseets årsbok 1967-68, s 5-18. En skål, tillverkad av Friedrich Richter 1698 i Stockholm, finns även i Bergunda kyrka, Småland (SvK Sm V: I, s 40). Mar- strandsskålen utställdes i Röhsska Konstslöjdmuseet sommaren 1971 (Gammalt Göteborgssilver, katalog nr 9). 86. Johan Christoffer Jungmarker, f 1722, d 1810, guldsmed, verksam 1779-88; mästare i Göteborg 1752; flyttade 1779 till Marstrand och stämplade där 1782-1786. Verk- staden förestods från 1788 av sonen Anders Christoffer, som ännu 1796 använde faderns stämpel. 87. Sten Pedersson (Person) var enligt uppgifter om gåvor i vis prot 1728 rådman i Marstrand. Troligen släkt med borgaren Lars Pedersson, d 1675; g m Barbra Nilsdotter, d 1673, begraven i kyrkan (gravsten nr 11). 88. Guldsmeden Norström är säkerligen identisk med Sven Nordström, verksam i Marstrand 1822-48 (1850) (se textilier). Nordström avled 1848, menänkan Margaretha Sophia Hammarberg stämplade till 1850; sonen Sven Edvard Nordström övertog verkstaden och stämplade 1851-1869. 89. Rådman Crestofer (Kristoffer) Torgiersen Brun tillhörde sannolikt Marstrandssläkten Torgiersen Brun; gift med Margareta Biörnsdotter. - Helge (Hili