Åsedaoch Älghults kyrkor ANITA LIEPE SVERIGEs KYRKOR SMÅLAND MARIAN ULLEN Åseda och Älghults kyrkor Åseda och Älghults kyrkor UPPVIDINGE HÄRAD, SMÅLAND BAND VI:l Av ANITA LIEPE och MARIAN ULLEN VOLYM 157 AV SVERIGES KYRKOR, KONSTHISTORISKT INVENTARIUM GRUNDAT AV SIGURD CURMAN OCH JOHNNY ROOSVAL PÅ UPPDRAG AV KUNGL. VITTERHETS HISTORIE OCH ANTIKVITETs AKADEMIE N UTGIVET AV STEN KARLING, ARMIN TUULSE OCH PER-OLOF WESTLUND Almqvist & Wiksell Stockholm 1974 UTGIVET MED ANSLAG FRÅN STATENS HUMANISTISKA FORSKNINGSRÅD FOTO SÖREN HALLGREN (där ej annat angives) GRAFISK FORMGIVNING VIDAR FORSBERG Beskrivningen av Åseda och Å.lghults kyrkor är avslutad i augusti 1973. Excerperingen i VLA har utförts av Karin lngvarson. Översättning av bildtexter och sammanfattning till engelska av Albert Read. Bildmaterial, anteckningar och excerpter förvaras i A T A . Omslagsbilden återger Å.lghults kyrkas brudkrona (jfr fig 110). Foto 1971 . Omslagets färgbild har bekostats av Å.lghults församling, färgbilden fig l av Åseda församling. På omstående sida: Uppvidinge härads sigill (trohetseder 1568 till hertig Johan och Carl, s 56. RA) . ALMQVIST & WIKSELL, UPPSALA 1974 ISBN 91-7192-155-9 Förord Med föreliggande volym har ytterligare två av kyrkorna i Uppvidinge härad blivit beskrivna. De återstående fem kyrkorna kommer förhoppningsvis att kunna publi- ceras under de tre närmaste åren. En preliminär inventering av Åseda och Älghults kyrkor genomfördes sommaren 1971 gemensamt av fil kand Anita Liepe, Växjö och antikvarien fillic Marian Ullen vid Sveriges Kyrkor. Beskrivningen av Åseda kyrka fullbordades därefter av Anita Liepe medan beskrivningen av Älghults kyrka och det inom Älghult belägna kapellet i Fröseke utarbetades av Marian Ullen. Vid utarbetandet av beskrivningarna har som alltid olika specialister inom Raä, SHM och Nordiska museet medverkat som granskare, för klockor dessutom domkyrkasyssloman Lars M Holmbäck, Visby, vilka vi alla varmt tacka. De latinska inskriptionerna har översatts av fil kand Svante Nyberg. Församlingarnas prästerskap och kyrkavaktmästare har med stort intresse och välvilja följt och stött författarnas arbete och vi framför härmed vårt tack till dem alla. Värdefull hjälp har också lämnats av folkskollärare G Samuelson och kyrkvär- den E Ederfors i Åseda samt kantor S Biomen i Älghult Älghults hembygdsförening och Älghults kyrkoråd har genom ekonomiskt bistånd möjliggjort grävningsunder- sökningen av Älghults gamla kyrka. De båda församlingarna har också frikostigt bidragit med anslag till volymernas färgbilder. Ett tack riktas också tilllandsantikvarien i Växjö och övrig personal vid Smålands Museum för välvilligt bistånd. Stockholm i maj 1974 Sten Karling Armin Tuulse Per-Olof Westlund Innehåll ÅSEDA OCH ÄLGHULTS KYRKOR Förord 7 ÅSEDA KYRKA av Anita Liepe Inledning 9 Kyrkogården 11 Kyrkobyggnaden 15 Byggnadshistoria 22 Målningar 31 Inredning och inventarier 33 NOTER 60 KÄLLOR OCH LITTERATUR 62 FÖRKORTNINGAR 64 SUMMAR Y 64 ÄLGHULTS KYRKA av Marian Ullen Inledning 67 ÄLGHULTS GAMLA KYRKA Kyrkogården 69 Kyrkobyggnaden 73 Inredning och inventarier 80 ÄLGHUL.TS NYA KYRKA Kyrkogården 84 Kyrkobyggnaden 84 Byggnadshistoria 90 Inredning och inz:entarier 94 FRÖSEKE KAPELL 116 NOTER 118 KÄLLOR OCH LITTERATUR 120 121 SUMMAR Y 122 FÖRKORTNINGAR =ÅSEDA KYRKA Småland, Kronobergs län, Uppvidinge härad, Växjö stift, Uppvidinge kontrakt, Åseda pastorat Åseda kommun förenades vid årsskiftet 1970/71 med grannkommunerna Lenhovda, Älghult och Nottebäck (jämte Granhult, jfr Sv K, Småland II: 4, s 275) till Uppvidinge storkommun i vilken de förut- varande köpingarna Åseda, belägen ca 5 mil nord- ost om Växjö, samt Lenhavda utgör centralorter. Bland de industrier som etablerats inom området dominerar företag med anknytning till glas och trä. Vid årsskiftet 1972/73 uppgick försam lingens folk- mängd till 3 394 personer. Den gamla Åseda socken, som var en av de mest vidsträckta inom Växjö stift, gränsade i nordväst till Korsberga, i norr till Näshult och Lemnhult, samt- liga tre socknar i lönköpings län, i öster till Fager- hult i Kalmar län, i sydost till Älghult samt i syd- väst och väster till Nottebäck. En stor del av om- rådet upptas av skogs- och mossmarker och trakten är även förhållandevis sjörik, om än inte i samma omfattning som t ex grannsocknen Nottebäck. Samuel Rogberg ger 1770 följande beskrivning av socknen : »Jordarterne äro här af 4. slag; nem l. Sandjord, god Swartmylla, Mo och på några ställen så kallad Dungjord , hwilken är blandad med mycken syra, och således sidst blir skickelig om wåhren til plögande och slående. Jorden är eljest mycket sten- bunden och gifwer sällan 7:de kornet, men mäst derunder. Folk-mängden war år 1757. 1519. siä lar, och år 1766. 1607. at den på de sidsta 9. åren med 88. personer blifwit förökt. En Å, Badehoda-å kallad , som wid gården af samma namn här i S. begynnes, löper förbi Kyrkan i Ö. in uti Elghults S. der hon faller i Ura siö. Här finnas äfwen 6. små siöar, hwilka ej äro särdeles fiskrike; bland dessa tages malm utur Sand- Hulibro- och Marsiö-siöar til Säfsiöströms Järnbruk i lenhofda S. Säteriet Sissehult som bestå r af 2. hela heman utan torp eller Rå och Rörs heman, äges och bebos af Torne- refeldtska ätten. Någre Under-Officerare wid Cal- mare Infant. Reg. hafwe här sine boställen, såsom Fourier-Ösiöbohl, Munsterskrifware- Götaryd, och Fältwäbel. Mörtlek. Likaledes Corporals wid Smålands Cavallerie-Bo och Olofsmåla, samt Trumpetare boställe Stenstorp; Några få Ris-ekar finnes här och där i gjärden; men eljest skog til wedbrand och timmer på de mästa ställen i Sock- nen , fast den , medelst swedjande är ganska mycket förstörd , och hotar med än större förlust, om intet tidig bot och bättre hushållning emellan kommer» (Rogberg, s 266- 267). Såvitt bekant har Åseda församling alltid varit självständig och har ej heller haft något annex. Ortnamnet Åseda är nämnt första gången i de skriftliga källorna 1345: »dominus Thirchillus de asyd um» ( herr Thirchillus från Åseda).l Ort- namnets uppkomst har Rosengren velat förk lara som följ er: »Namnet Åseda har sannolikt bildats af ås och ed och förklaras af kyrkabyns läge. Denna omgives såväl i norr som söder af åsliknande höjd- sträckningar. I medeltidshandlingar skrifves nam- netAseda (1429), Aaseda (1451) och Oseda (1470). Fig. l. Detalj (mittpartiet) av Åseda kyrkas senmedeltida altarskåp. Jfr fig 32. F igurskulpturerna framställer helgonkungen Olov och aposteln Andreas. Foto 1973. Detail (centre panel ) of the late medieval triptych in Åseda Church. Cf figure 32. The figures represen t the canonized King O/af and the Apastie Andrew. 9 =' ÅSEDA KYRKA J I senare tider har man ofta fått se det skrifvet Åsheda» (Rosengren, s 40). Elof Hellquist, däremot, härleder namnet ur sid, fsv siper, som bl a betyder lå ngt nedhängande, låg, i vissa ortnamn med bi- betydelse av fuktighet. Samma stam ha r det svenska ocb norska dialektordet sidd däld , sank ort. En- ligt Hellquists teori skulle alltså na mnet Åseda (fsv Asidh-) kunna betyda ungefär fuktig, sank ås ida (jfr Bäckseda, fsv Beksip).2 10 Fig. 2. Åseda kyrka från nordväst. Foto 1973. Åseda Church from NW. Traditionen hä vdar att Åseda under medeltiden var en av de mera betydelsefulla orterna i denna del av landskapet. Rosengren skriver bl a: »Åseda kyrkoby är medelpunkten för vägarna inom sock- nen , och icke mindre än sex häradsvägar utgå härifrå n» (s 48). Vidare: »Å seda kyrkoby har af å lder varit en medelpunkt för orten och kallades därför och förr staden' , en benämning som ma n ä n någo n gå ng kan få höra» (s 49). Under medeltiden, i synnerhet senmedeltid, var medlemmar av ett flertal av Värends frälsesläkter besuttna inom Åseda socken, bl a Karl Knutsson, Erengisle Peterson av Bondesläkten, Håkan Karlsson av Bergkvaraslä kten, Knut Grundis, Anund Stensson av Ängasläkten samt Arvid Trolle. 1538 uppgick frälsejordens andel i Åseda till 61 % av den totala landarealen 254 km 2• Inom socknen fanns då sam- manlagt 120 gårdar. Två medeltida sätesgårdar är kända, nämligen Sjögle som är nämnd första gången 1402 och Yggersryd, omtalad som sätesgård redan 1304. Dessa ägoförhållanden återspeglas sannolikt i den senmedeltida kyrkans anmärkningsvärt stora dimensioner och dess förnämliga skulpturutsmyck- ning av 1400-talsursprung. P G Vejde redovisar 1929 följande herrgårdar i Å sed a socken: Berg, Brinkelid, Gölghult, Sandsjöryd och Sissehult. Dessa gårdar beboddes av släkter, bl a Crafoord, Lagercrantz och den skotska ätten Monepenny, av vilka vissa medlemmar kommer att nämnas nedan i Kyrkogården Åseda kyrka med omgivande kyrkogård ligger centralt inom förutvarande Åseda köping, ännu tidigare Åseda kyrkby. Kyrkogården gränsar i väster mot Centralplan, en stor öppen plats med torgkaraktär och tidigare betecknad som kyrk- backe, i norr mot Östra Kyrkogatan , i öster mot Badebodaån samt i söder mot samma vattendrags sluttande strand, där en mindre park är anlagd. Kyrkogården, vars nuvarande utsträckning framgår av situationplanen, fig 3, har utökats i flera etap- per. Den västra, i det närmaste kvadratiska delen , som numera kallas gamla kyrkogården, är på alla fyra sidorna omgiven av gråstenskallmurar, längst i väster av marksten och med grässlänt på insidan, i övrigt av huggen sten och med karaktär av terrass- murar. Den östra, rektangulära, senast tillagda kyrkogårdsdelen, som är belägen på en lägre nivå än kyrkogården i övrigt, begränsas i norr och öster av häck- och trädplanteringar samt i söder av en terrassmur. Huvudingången är placerad rakt väster om kyr- kan. Den stängs av dubbla grindar av konstfullt KYRKOGÅRDEN samband med kyrkans byggnadshistoria och in- ventarier. 3 År 1887 hittades vid torpet Lyckanshöjd under Badeboda, Åseda socken, en silverskatt som da- terats till 1300-talet.4 I fyndet ingick bl a en krona av förgyllt silver. Huvudprydnader av denna typ anses ha börjat bäras av damer ur den förnämare adeln under nämnda århundrade. Om välstånd i socknen även i början av 1800-talet vittnar följande citat ur »Beskrifning öfver Åsheda socken», utgiven 1812 av Christofer I Heurlin , sedermera biskop i Växjö (se not 62) samt Peter W Lyth : »Hos allmän- heten finner man snygghet, arbetsamhet, höflighet och tjenstaktighet, men tillika en utmärkt yppighet uti klädedrägt och lefnadssätt, isynnerhet vid deras omåtteliga gästebud, som ofta förekomma och vara flere dagar. U r nyttjas nästan af alla karlar, och sidenkläder af qvinkönet.» - Ett mindre antal fornlämningar visar att bebyggelse förekommit un- der förhistorisk tid .5 järnsmide vari inflätats texten »ÅSHEDA 1859». Grindarna hänger mellan kraftiga, cylindriska port- stolpar som är murade av sten, putsade och vit- kalkade, avtäckta med kopparplåt och krönta av urnliknande, vitmålade träornament i friskulptur (fig 2). Ännu en ingång av samma utformning finns i väster, nära kyrkogårdens nordvästra hörn . Vidare finns en i norr, en i öster samt en i söder. Samtliga grindar bär årtal , i nämnd ordning 1870, 1949, 1949, 1949. slutligen finns ännu en sydingång, stängd av en enkel järngrind. Kyrkogårdens ursprungliga utsträckning torde ha varitjämförelsevis ringa och omfattade sannolikt endast området närmast omkring kyrkan. En full- ständig omläggning av dåvarande ringmur omtalas 1805 (st prot). 1848 beslutades att kyrkogården skulle utvidgas »omkring 20 alnar» (st prot). Väder- strecket uppges inte men utvidgningen bör ha om- fattat ett område i väster. Årtalet 1849 är nämligen inhugget i en av murstenarna ungefär mitt emellan de båda nuvarande västingångarna och dessutom bestämde man detta år att lämna en öppning till den 11 ÅSEDA KYRKA Fig 3. Situationsplan , l : 2 000. Uppm J Söderberg 1966. General plan. ;,:_, ··'-' , 10 20 30 ~~o so BO .~G. u:n 1 - 1 =l=±- 1=-i=-::l.=...l: nya kyrkogårdsdelen för att eventuellt sätta in »en port» vid senare tillfälle (st prot), vilket torde ha blivit verkställt 1859 (jfr ovan). 1868- 70 gjordes en avsevärd tillökning i norr (vis prot 1874), vilken markeras av årtalet 1869 på en sten i nuvarande murens nordvästligaste del. 1924 ökades utsträck- ningen ytterligare, denna gång i öster (ämbets- Fig 4. Deta lj av karta över Åseda socken J 696 av Assar Rohman . LMS. Detail from map of the pari sh of Åseda 1696 by Assar Rohman. ~·· l ~ berättelse 1927). Den senaste tillökningen, invigd 1950, utgörs av den rektangulära, nu s k nya kyrko- gården , belägen längst i öster. Denna utvidgning föregicks av omfattande planeringsarbeten varvid bl a Badebodaåns lopp flyttades längre åt öster. Planeringsförslaget hade utförts av arkitekten E Wilen, firma Kyrkogårdstjänst, Örebro. stigluckor Kyrkogården har tidigare haft två stigluckor, en i norr där huvudingången till 1800-talets början var belägen och en i väster (räk 1693), möjligen också en tredje i söder. »Södre luckan» är dock omnämnd endast vid ett tillfälle (räk 1733) och eventuellt kan »Södre» vara en felskrivning. 1711 beslutades att två nya luckor skulle uppföras då de båda gamla var »aldeles förrutne» (räk). En av dessa stigluckor från 1700-talets början är ännu bevarad och flytta- des 1806 från norra ingången till nuvarande place- ring omedelbart utanför kyrkogårdens sydvästra hörn (räk 1805- 06). Luckan (fig 6) är sexkantig och uppförd av liggande timmer. Såväl ytterväggarna som den höga spetsiga huven är klädda med spån, rödfärgade på väggarna och svarttjärade på huven, som därtill är krönt av en takprydnad i järnsmide. Den ena av luckans öppningar stängs nu av en delad , tjärad furudörr, den andra öppningen är 12 igensatt. stigluckan restaurerades 1930 av arkitekt Paul Bo berg, Växjö, och 1955 av arkitekt E Erlands- son, Växjö. Den används nu som bårhus. Den västra stigluckan hade samma utformning (räk 1711 ), men torde ha varit mindre eftersom den konsekvent benämns lilla luckan (t ex räk 1729). Den revs och försåldes på auktion 1805. Efter luckornas flyttning respektive rivning förlades kyrkogårdens huvudingång till västra sidan och försågs med trägrindar efter ritning från ÖIÄ (st prot). Huvudingången har sedan i samband med kyrkogårdens utvidgning flyttats ytterligare åt väster (jfr ovan). I början av 1900-talet fanns fortfarande även en trätrappa över kyrkogårdsmuren norr om huvud- ingången (fig 21). Denna väg in till kyrkogården användes bl a vid begravningar av s k självspil- lingar.6 Enligt lag 1864 fick de som begått själv- mord begravas i stillhet på kyrkogården. Tidigare hade de varit helt utestängda från den vigda be- gravningsplatsen. 1894 borttogs alla särregler. Klockstapel Kyrkogården har tidigare haft en klockstapel, be- lägen sydöst om kyrkan. En angränsande utbukt- ning av Badebodaån har tidigare gått under nam- net »Klockhöljem>. 7 Reparationer av stapeln omtalas i slutet av 1600-talet (räk 1691 , 1694, 1695), vilket tyder på att den då inte var nybyggd. 1695 års reparationer om- fattade »4 st nya hufwer uppe på loftet efter dhe gamble aldeles förrottne woro Item spänt med Ny Spån hwad oferdigt fans på be:te loft». 1711 ut- fördes nya underhållsarbeten, »nye Söller i Foten, nye Steder under Korsluckorna, af nyo Spänt tornet med heela Stapelen, sampt beklädt Spijrorna, up- satt nya flychter, Klåckeskoerne lagat och alt wähl reparerat . . . nya Flychter . . . 4 på klåckestapelen» (räk). 1716 skadades stapeln allvarligt av ett blixt- nedslag. Bl a »afkläddes öfwersta Spiran alt under till taket, både till Spån och Bräder . . . dock, gudilof, kläckorne och klåekehuset oskadde» (räk). Följaktligen krävdes omfattande reparationer. För- bättringar av klockstapeln nämns f ö ofta i räken- skaperna under hela 1700-talet. 1748 förefaller den ha blivit i det närmaste helt ombyggd (räk) under ledning av byggmästaren Pet, r Tillström från KYRKOGÅRDEN Växjö.8 Den rödfärgades 1758 (räk) . Stapeln revs 1797 då man uppförde nuvarande kyrktorn och därmed beredde ny plats för klockorna. A v de fragmentariska beskrivningar som lämnas av kyrkans arkivalier framgår att klockstapeln tyd- ligen var av s k klockbockstyp. Troligen företedde den likheter med den bevarade stapeln från tidigt 1700-tal i Granhult, vars huv utgörs av två korsade sadeltak med hög mittspira.9 Ä ven klockstapeln i Älghult var ursprungligen av samma typ (jfr nedan). Benhus Ett benhus uppfördes 1688 (räk). Byggnaden var av trä och utvändigt spånad. 1758 omtalas dess rödfärgning (räk). Den tycks ha varit belägen i an- slutning till kyrkans västra del. St prot 1792 med- delar nämligen följande: »benhuset blir det första som wid Tornbyggnaden kommer at rubbas». Ben- huset revs 1794 eller 1795 (räk). Kornhus, övriga byggnader på kyrkogården Ett kornhus är omnämnt flera gånger i 1700-talets räkenskaper. Det rödfärgades 1758 och 1794- 95 täcktes yttertaket med näver. Kornhuset revs och så ldes på auktion 1805 (st prot). På samma sätt förfor man med »Kalkboden», som tillfälligt upp- förts i samband med kyrkans stora ombyggnad 1797- 1803. En timrad redskapsbod uppfördes 1966 av gam- malt virke i en för ändamålet upptagen öppning i norra kyrkogårdsmuren. Timsten St prot 1806: »Söder om stora wägen ifrån timme- stolpen till kyrkoporten.» Detta är enda omnäm- nandet. Kyrkstall, sockenstuga Inga kyrkstallar är bevarade. Flera längor fanns kvar omkring 1945 (fig 5), men har sedan rivits. 10 Beträffande församlingens sockenstuga meddelar vis prot 1874: »å vestra sidan om förbilöpande vägen befinnes icke längesedan uppförd socken- stuga». 1889 var den i dåligt skick och man över- vägde att riva den men beslutade sedan om repara- tion (kr prot). 1930 uppfördes på norra sidan av Centralplan ett kombinerat kommunal- och skol- 13 'ÅSE D A KY RK A Fig 5. Kyrks ta lla r utanfö r Åseda kyrkogå rd , nu rivna. Tv ses det 1930 uppförda kommuna lhuset. Foto J E Ander- björk 1945. SM. Clwrch. stables outside Åseda churchyard, IIOIV demolished To the lejt is the Tow11 Hall, built i11 1930. F ig 6. Kyrkogårdens norra stiglucka, uppförd 1711 . Seda n 1806 placerad utanför kyrkogå rdens sydvästra hörn . Foto 1971 . The N lichgate of the churchyard, erected i11 171 l. !11 1806 placed outside the SW com er of the churchyard. hus, nu utes lutande kommunalhus, som fi ck överta sockenstugans funktioner. Prästgård, församlingshem Nuvarande prästgå rd , uppfö rd 1909, ä r beläge n ca 200 m väster om kyrka n. Tidigare fanns på samma pla ts en prästgå rd so m var byggd på 1780- talet. E n än nu äldre prästgå rd , so m ödelades av brand 1783, var beläge n norr o m kyrkan , in o m det nu varande kyrkogårdsområdet (fi g 4).U En tiond elada ä r bevarad på den nuvarande prästgårdens tomtområde. Ett försa mlingshem, in vigt 1958, är beläget ca 150 m väste r o m kyrkan . Gravminnen Endast ett få ta l ä ldre gravminnen har bevara ts . D e tre ä ldsta är följande, nu sekundärt placerade vid sakri stians västmur : 1. Rest gravsten, huggen i kalksten , krönt av en kartusch med ett änglahuvud i relief (fig 7). Stenen ha r följande insk ription i m ajusk ler : »Här hwi / la P.O.S. i f Torp D .A. / 1688 K.T.D . f D .A . 1687.» Under tex ten ett timglas i re- lief. H öjd 94,5 cm. - 2. Samma material och ut- formnin g som föregående (fig 7). Inskriptionen i majusk ler lyder : »Her li gge r f begra fwen f Per i Miösh- / vit N 1692 / S HD.» Höjd 95,5 cm. - 3. Samma materia l och typ som föregåe nde, övre de- len skadad , nedre delen lagad med cement. Föl- ja nde inskription i majuskler kan ursk iljas: »(Här hvilar) salig f hos Gud Heideridaren f Olof Stöd- bergh f frå n Sjökulla f född den f 5 November 1703 / d öd den 27 Juli i 1758 f Texten fin s ... » Återstoden kan inte lä ngre läsas. Nuvara nde höjd l 08 cm. Två gjutna järnkors av 1800-talsursprung ä r se- kundärt placerade vid norra lå nghusmuren , nära hö rnet mot sakristian . Ytterliga re ett a nta l järnkors frå n 1800-talet stå r numera utanfö r den norra kyrkogå rds muren . Beträffande s k likträ n (jfr nedan , Ä lghult) med- delar Rosengren följande: »En frå n gamma lt gängse sed , a tt vid begrafninga r en s k sto lpa bära re ' i spetsen fö r liktåget ska ll bära grafvå rden öfve r den aflidne, fortfar delvis ä nnu , och är kyrkogå rden till följd dära f upptagen a f en myckenhet trästolpar, hvilket ej ä r ägnadt att förh öja grafpl a tsens utseende. På senare tider ha fva dock åtsk illiga pryd- 14 KYRKOBYGGNADEN Fig 7. Gravminnen av kalksten från 1688 respektive 1692. Foto 1973. Limestone funeral memorials dating from 1688 and 1692 respective/y . liga minnesvårdar af sten blifvit resta» (Rosengren, s 51). Inga av dessa likträn (fig 8 och fig 20) är nu bevarade i Åseda. Pestkyrkogård, skogskyrkogård 1831 utsågs »Till begrafningsplats för de i farsoten aflidande . . . plan på Mörteleks ägor, hwilken kommer at högtideligen förut invigas innan någon där jord-fästes» (st prot). Begravningsplatsen har sannolikt aldrig tagits i bruk. Kyrkobyggnaden Åseda kyrka (f i g 2, 9- 1 O) består av ett rektangulärt långhus med ett halvrunt korutsprång i öster, en sakristia i nordost och ett fyrkantigt torn i väster. Sakristian som är av romansk typ är med största sannolikhet den äldsta byggnadsdelen. Långhuset torde till övervägande delen vara av senmedeltida ursprung, medan tornet och östpartiet tillkom i samband med en omfattande ombyggnad 1797- 1803 (se nedan, Byggnadshistoria). Fig 8. Uppmätning av gravminne av trä, nu ej bevarat. Höjd 135 cm. Jfr fig 20 samt fig 63- 65. E Dahl 1922. Scale drawing of a now lost wooden grave memorial. Cf figures 20 and 63- 65. En ny begravningsplats, en s k skogskyrkogård, projekteras nu (1973) nordost om Åseda samhälle. Området heter Nytorpet och ligger vid Gassjön. Material och teknik Kyrkans murar är uppförda av vald och kluven marksten med skolning av mindre sten och flis (fig Il). Då samtliga yttermurar utom tornets fri- lades i samband med byggnadens utvändiga om- putsning år 1971 framgick att det yngre murverket i östpartiet är utfört med avsevärt mindre omsorg än murverket i övriga delar av långhuset och i sakristian. Det yngre murbruket är dessutom mör- 15 Il SKARNiNG B-6. DM 10 0 1 2 3 4 5 10 15 Nv. :hwiLLl::J !-+---__ --1==-==1- 16 Fig 9. Kyrkan frå n norr. Foto 1973 . The c/111rc/1 from N. Fig I Oa- c. Tvärsektion, lä ngdsek tion mot no rr sa mt plan , I : 300. Uppm J Söderberg J 966. a- c. Cross sect ion, /011g it11di11al sectio11 /ooki11g N and p/a11. Il "' KAPN I NG A-A. Jr -r­ A. A t s P L A N 2 - 745229 Åseda och Älghults kyrkor 17 =ÅSEDA KYRKA kare till färgen och lösare i konsistensen än det äldre. Likartat sämre beskaffat murverk kunde f ö också ia kttagas i lagningar och igensättninga r på samtliga frilagda byggnadsdelar. Tornet har en ca J m hög oputsad sockel. Kyrkobyggnaden i övrigt sa knar egentli g socke l men har sedan den senaste oroputsningen en sockelmarkering i och med att de största murstenarna närmast markytan lämnats oputsade. En profilerad taklist av trä utgör övre avs lu tning på samtliga murar. Kyrkan är utvändigt putsad och vitka lkad. Dörr- och fönsteromfatt- ningar är slätputsade. Yttermurarna har tidigare varit prydda med dekorering i rött. Vid oroputs- ningen J 971 fr il ades på norra långhusmuren , ome- delbart under takfoten , ett dekorfragment be- stående av en akantusranka och en bård av tulpan- liknande blommor (fig 30). Denna utsmyckning, som tillkom i slutet av 1680-talet, har motsvarig- heter på ett f lertal småländska kyrkor (se nedan, Byggnadshistoria). Troligen har det också runt de dåtida fönsteröppningarna funnits en likna nde rankdekor. Fig .1.1. Den ursprungliga , nu igensa tta sydportalen med omgivande murverk, fril agd i samband med kyrkans om- putsn ing 1971. Foto G Samuelson .1 971. The original, now blocked-up S por/a{ with surrounding masonry, revealed in conjunclion with the re-plas/ering of the church in 197 J. Taktäckningen utgörs sedan 1957 av kopparplåt. Samtliga takstolar nygjordes i samband med om- byggnaden 1797- 1803. Tornet täcks av en hög, kupo lformad huv som uppbär en fyrsidig lantern in av koppa rklätt trä med en pyramidformad huv, krönt av ett kors av förgy lld kopparplåt på trä- stomme. Tornhuven är också försedd med ett torn ur med urtavlor åt samt liga fyra väderstreck. Fönster och ingångar Med undantag för ett halvfönster ovanför syd- ingången (jfr neda n) ä r kyrkorummets samtli ga fö nster, fyra i lå nghuset och två i koret, höga och rundbågiga. Fönsterinfattningarna utgörs av grå- m ålade träkarmar. Rutorna är blyspröjsade och sammansatta av små rektangulära, omväxlande svagt blå , rosa och gula a ntikglas, klara i långhuset och halvopaka i korutsprånget. solbänkar av gra- nit. Fönsteröppningarnas nuvarande utformning härrör fr å n ombyggnaden 1797- 1803. Korut- språnget hade ursprungligen rakt i öster ännu en fönsteröppning av samma storlek och form. Den sattes igen i samband med kyrkans senaste stora restaurering 1936- 37. D å kyrkobyggnadens yttermurar renknackades 1971 fri lades flera äldre, nu igensatta fönsteröpp- ningar. På norra långhusmuren iakttogs tydliga spår av vardera ett mindre, rundbågigt fönster öster om vart och ett av de nuvarande. Likaså åter- fa nns på den södra lå nghusmuren , öster om det nuvarande östfönstret, två ä ldre rundbågiga föns- teröppn ingar av vi lka den östligaste kan vara ur- sprunglig (fig 12). I övrigt är nämnda igensatta öppningars eventuel la ursprunglighet svår att be- stämma. Som framgår av kapit let Byggnadshistoria nedan har förändringar och nyupptagningar av fönsteröppningar ägt rum ett flertal gånger under nyare tid . Huvudingången är belägen på tornets västra sida (fig 2, JO c). Den har rundbågsfo rm och stängs av en delad trädörr med utvändig facetterad ek- klädsel. Portalens övre del upptas av ett ha lvrunt fönster. Ovanför portalen har placerats en inskrifts- tavla av ölandskalksten, krönt av ett solfjäders- format putsornament och med inskriptionen : »Ad Temptum l Hoc antiquum l Olai Sancti l Turris Haec l Extracta est l 1797» ( Vid denna S Olovs 18 KYRKOBYGG NADE N Fig 12. Uppmätning av kyrkans södra och norra fasader med äldre, nu igensatta portaler och fönsteröppningar, l :300. Uppm A Liepe 1971. Scale drawi11g of the Sand N fronts of the church with o/der, now blocked-up portals and windows. gamla kyrka uppfördes detta torn 1797). Ännu en ingång finns i den östra delen av långhusets syd- mur. Öppningen som är rektangulär har invändigt en profilerad rak överliggare och stängs av dubbla , delade trädörrar med vindfång emellan. Ytterdörren är utvändigt klädd på samma sätt som huvud- ingångens port. sydportalen är sekundär och togs upp i samband med restaureringen 1936- 37. Vid yttermurarnas renknackning 1971 (jfr ovan) konstaterades att långhuset ursprungligen haft två portaler, en i norr och en i söder, belägna mitt för varandra mellan de nuvarande fönstren i respektive murar. sydportalens rundbågiga omfattning (fig ll ­ 12) är i sin helhet bevarad, medan nordportalens övre del är helt förstörd. Sannolikt har båda öpp- ningarna haft samma utformning. Vidare återfanns i södra långhusmuren, något väster om nuvarande sydingång, ännu en igensatt rundbågig portal, mindre än de båda nyss nämnda och sekundär (fig 12, se nedan, Byggnadshistoria). De igensatta sydportalerna är sedan 1971 markerade med en tunn rits i exteriörens puts. Torn Tornets inre uppdelas av bjälklag i fyra våningar. Bottenvåningen fungerar som vapenhus. Dess golv är belagt med kvadratiska kalkstensplattor, inner- väggarna är vitputsade och det plana innertaket av trä är brunmålat Enda ljusinsläpp är det ovan d m.10 O 1 2 3 4 5 10 20 M . nämnda halvfönstret i portalens övre del. Den rektangulära ingången till långhuset stängs av dubbla, delade trädörrar med vindfång emellan. Dörren närmast vapenhuset har en nyckelskylt med inskriptionen »ISS 1797». En trappa med sluten barriär utmed norra innerväggen leder till första våningen, som utgör förrum till orgelläktaren samt förrådsutrymme. Rummet upplyses av en rektangu- lär fönsteröppning i söder. Andra våningen har funktionen av tornkammare och förrådsutrymme. En rektangulär öppning i öster leder till långhus- vinden. En liten rektangulär fönsteröppning finns i norr. I tornets tredje och översta våning hänger klockorna. I varje väderstreck finns en stickbågig ljudlucka som kan stängas av en delad , tjärad trä- lucka. Beträffande huv, tornur osv, se ovan. Interiör Kyrkorummets interiör (fig 13- 14) präglas i huvud- sak av de restaureringar som kyrkan genomgått under innevarande sekel (se nedan, Byggnadshisto- ria). Innerväggarna är putsade och avfärgade i gulbrunt och har övre avslutning bestående av en smal profilerad list, målad i grått. Långhusets innertak utgörs av ett vitmålat trätunnvalv medan koravdelningen, som avskiljs från långhuset av två kraftiga murade pilastrar och en arkivolt i trä, täcks av ett hjälmvalv, likaledes vitmålat. Hela kyrkorummet har trägolv. Korets golvnivå ligger 19 F ig 13. Interiör mot öster. Foto 1971. Interior Iaoking E. Fig 14. Interiör mot väster. Foto 1971. Interior Iaoking W. 20 ett trappsteg högre än rummets i övrigt. Altaret är placerat mot den östra korväggen, en orgelläktare finns i väster och bänkinredningen är sluten. Kyr- kan är försedd med varmvattenuppvärmning via oljeeldning. Pannrummet är beläget under koret och har ingång i nordost. Radiatorerna är inbyggda i fönstersmygarna. sakristia Från långhuset till sakristian leder en smal, rund- bågig öppning (fig 15). Ungefär halvvägs in i muren vidgas öppningen och från sakristian är dörr- smygen rektangulär. Öppningen stängs av en dörr, som sannolikt är av medeltida ursprung. Den har stickbågig form och består av sammanfogade järn- lameller. Övre delen är reparerad med uthamrade sågblad och nederdelen är åt sakristian förstärkt med en sekundärt använd trädörr. sakristidörren har ett kraftigt stocklås med järnband och såg- tandade ornament vid klinkan och den öppnas från långhuset av en vriden ring. Sakristian är antagligen av romanskt ursprung och bör följaktligen ha tillhört en äldre kyrko- byggnad än den nuvarande. Innertaket utgörs av ett vitputsat tunnvalv av natursten. I putsen fram- träder ännu avtryck av de skålbräder som använts vid valvets byggande. Innerväggarna är likaså vit- putsade, trägolvet är täckt av en grå, heltäckande matta. I södra murens östra del finns ca 22 cm över nuvarande golvnivå en invändigt brädfodrad nisch som stängs av en trälucka med järnbeslag, lås och nyckelskylt av 1700-talstyp (jfr nedan). Öpp- ningen är närmast kvadratisk med ca ! meters sida, djupet är ca 35 cm (fig 16). Anordningen, som torde vara ursprunglig, har sannolikt varit avsedd som sakramentsskåp eller förvaringsskåp för kyr- kans dyrbarheter. Väst- och östväggarna upptas av fast, gråmålad skåpinredning samt, i öster, ett böne- altare. sakristian upplyses av ett stickbågigt fönster i den norra muren. Blyspröjsad ruta som i lång- huset, halvopakt glas. Fönstret härrör i nuvarande utformning från restaureringen 1936- 37. På samma plats fanns tidigare en sekundär ingång. Till 1930- talets förändringar hörde också uppbrytarrdet av en ny sakristiingång i väster. Den är rektangulär och stängs av två enkla trädörrar med vindfång och två trappsteg emellan. Ytterdörren har samma KYRKOBYGGNADEN Fig 15. Järnbeslagen, sannolikt medel t i ia dörr mellan kor och sakristia . Foto 1971. Iron-bond, probably medieval door between the chancel and the vestry. Fig 16. Ursprungligt sakramentskåp i norra sakristimuren. Dörren frå n 1706. Foto 1971. Original aumbry in the N wall of the vestry The door was made in 1706. 21 ÅSEDA KYRKA utvändiga klädsel som ovnga ytterdörrar. Då sakristians yttre murverk frilades 1971 (jfr ovan) återfanns i östmuren en igensatt, rektangulär, sannolikt ursprunglig fönsteröppning, vars yttre smyg förefaller ha varit jämförelsevis kraftigt skrå- Byggnadshistoria Medeltiden Som ovan antytts är Åseda kyrkas sakristia av ålderdomlig typ och bör kunna hänföras till den stora romanska kyrkobyggnadsperioden som för det aktuella området brukar förläggas till senare delen av 1100-talet. Långhuset däremot, vilket inte ligger i förband med sakristian (jfr ovan), var före om- byggnaden utformat som en salkyrka utan särskild in- eller utvändig kormarkering, en under sen- gotiken ofta förekommande kyrkotyp. Detta torde innebära att nuvarande kyrkobyggnad haft en tidigmedeltida, dvs romansk föregångare . I sam- band med kyrkans restaurering 1936- 37 frilades i långhusets östra del , i flykt med sakristians väst- mur, en stensamling som av restaureringsarkitekten Paul Boberg tolkades som en »grund till tvärmur», dvs en triumfbågsmur, vilken bör ha hört samman med den äldre kyrkan. Huruvida denna kyrka var av sten eller, som traditionen hävdar, av trä kan dock inte avgöras eftersom någon fullständig arkeologisk undersökning inte företogs i samband med den nämnda restaureringen. Beträffande trä- kyrkor med stensakristia, jfr nedan Älghult samt Sjösås (SvK, Småland II: 1). Vid restaureringen återfanns också ett antal fönsterglasfragment av unggotisk typ vilka kan dateras till 1300-talet. På vissa av fragmenten syns grisaillernålning i form av en utsparad akantusranka mot svart fond (fig 28).12 Glasfynden kan härröra från såväl en träkyrka som en stenkyrka. Möjligen har den romanska kyrkans ursprungliga, sannolikt mycket små fönster under 1300-talet ersatts med nya och större (jfr Granhult, SvK, Småland II: 4, s 293). Att stora förändringar av kyrkan sedan genomförts under senmedeltiden visar ytterligare glasmålningsfynd av 1400-talstyp (jfr nedan). Dessutom äger kyrkan en betydande 22 nande. Vid fönstret iakttogs svaga röda färgspår, vilket kan tyda på att fönstersmygen varit prydd med målad dekorering (jfr ovan). Troligen har ett liknande fönster ursprungligen funnits även i norr (jfr nedan, Byggnadshistoria). samling träskulptur från slutet av 1400-talet, vilket ger ytterligare belägg för att något för kyrkan betydelsefullt ägt rum under denna tidsperiod. sakristian torde ursprungligen ha haft två små rektangulära fönsteröppningar i öster respektive norr. Direkt ingång utifrån saknades. Det tunn- välvda innertaket bör också vara ursprungligt. sakristior av samma typ finns bl a vid Bergunda kyrka och Sjösås gamla kyrka, den förra daterad till romansk tid, den senare till 1200-talets senare del.13 I samband med ovan nämnda restaurering 1936- 37 återfanns under sakristians golv rester av en murad källare samt en rund stensättning som antages ha varit en brunn.l4 Vidare fann man i kyrkan ett anmärkningsvärt stort antal mynt (904 st) och enligt Paul Bobergs restaureringsrap- port var myntfynden koncentrerade till »sakristian och det främre partiet i kyrkan» (se not 14). De tre äldsta mynten, alla svenska, har daterats till Knut Erikssons regeringsperiod, 1167- 1196(?),15 vilket i sin tur kan betraktas som ett visst stöd för den äldsta kyrkans datering. Nuvarande långhus har i sin ursprungliga ut- formning varit rakt avslutat i öster med en mur som gick i flykt med sakristians östmur (fig 17). Enligt st prot 1789 var »Wästra gafwelen ... icke murad högre än sidowäggarne, men den östra up til takhofsen med ganska hög rist». Den ursprung- liga takresningen torde över såväl långhus som sakristia ha varit högre än nu och även den in- vändiga takhöjden bör ha varit avsevärd (jfr ne- dan). Som redan nämnts saknades kormarkering såväl in- som utvändigt. Ursprungliga portaler har funnits i norr respektive söder. Sannolikt fanns ett fönster på östgaveln, en liten öppning på norra sidan samt tre fönsteröppningar i sydmuren (jfr =nedan). Möjligen är resterna av ett ursprungligt, rundbågigt fönster bevarade i sydost (jfr ovan). Att även 1400-talskyrkans fönster var prydda med glasmålningar visar ett 20-tal fragment av sen- medeltida, dels ofärgat, dels gult och blekrött fönsterglas med målade gotiska bladkrabbor, i lik- het med ovan nämnda glasfragment restaurerings- fynd från 1936-37 (fig 29; se not 12). I öster fanns ett murat altare (se fig 25). Kyrkan torde också ha haft två sidoaltaren. Enligt kyrkoherden i Aseda 1737- 80, Andreas Rogberg, som 1757 författade en »Berättelse om Åsheda Pastorat» hade kyrkan då »uti taket med äldste munkestil thesse orden skrifne: Haquinus Petri Princeps, Ericus et Johan- nes Tu to res, Andreas Curatus tempore ( = templum) aedific[averunt]» ( Biskop Haquinus Petri , kyrk- värdarna Erik och Johan och kyrkoherde Andreas byggde templet).16 Troligen hade inskriptionen till- kommit i samband med kyrkans byggande . Den ende kände biskop över Växjö stift, som bär namnet Petri , är Ingernarus Petri (Ingemar Pettersson), biskop 1494-1530. Haquinus kan vara en felläsning av Rogberg. Tiden stämmer väl med den antagna tidpunkten för salkyrkans tillkomst och dateringen av dess rika skulpturutsmyckning. Inskriften skulle därmed kunna fixera kyrkans byggande till 1490- talet eller omkring 1500. För att vara belägen på landsbygden fick 1400- talskyrkan anmärkningsvärt stora dimensioner. Man har härav velat utläsa att Aseda under medel- tiden var en betydelsefull ort (jfr ovan, Inledning) , kanske också en centralort för S Olovskulten, som förefaller ha varit mycket utbredd i denna del av SverigeY Enligt Andreas Rogberg (se ovan) skulle den tidigmedeltida kyrkan ha kallats »S:t Olofs kapell», och detta har man även angett i tornets inskriptionstavla (jfr ovan). Det stora altarskåpet fig l och 32 visar också i centrum S Olov samt S Andreas. Vid restaureringen 1936- 37 återfanns under långhusets golv ett större antal gravar och grav- kammare av olika beskaffenhet (fig 24- 25). Någon närmare undersökning förefaller inte ha blivit ut- förd varför gravarna inte är daterade. Sannolikt representerar de flera tidsperioder. Enligt uppgift18 har begravningar ägt rum även under sakristian. BYGGNADSHISTORIA Senare förändringar Fr o m 1688, från vilket år kyrkans äldsta bevarade arkivalier härrör, kan byggnadens historia följas i det närmaste i detalj. A v räkenskaperna från 1600- talets båda sista decennier framgår att kyrkan var ut- och invändigt vitkalkad och att yttertaken var spånade och tjärade. En uppgift om vitkalkning föreligger f ö redan från 1655 (se nedan, Målningar). 1669 försågs kyrkan med invändiga målningar (se nedan). 1688- 90 förefaller kyrkan ha genomgått för- hållandevis omfattande förändringar (räk). sakris- tians tak spånades om och försågs »med 3 nya hufwar». Lagning av en »flycht» omtalas likaså. Golvet i sakristian höjdes »mehr än aln». Vidare gjordes » Altarefönstret ... dubbelt längre» och där- till utvidgades »fönsterholet på Norra sijdan som för war med någre få rutor allenast». Man repa- rerade även »nedersta fönstret på Södre sijdan». Samtliga fönster försågs med gallerverk av järn- smide. Byggnaden vitkalkades ut- och invändigt och dessutom hade »Befalningsmannen Wälbcte Arfwed Bergman från Lindbiörke skänckt till Åseda Kyrkia rödfärga hwar med heela kyrkan uthan till målades». Man hade också inköpt »Jndieblått ... att Sira Kyrkiohörnen med . . . från Calmar för l Riksd. 1.16». För dekorationsarbetena anlitades »Hr Creutzberg Målare, som kyrkan uthan till målat, och något i wapnhuset wed dörr- posterna Hem prydat med skrift omkring, och fram öfwer bookstolen upprättat in i kyrkan Sal. Probsternas och Kyrkioherdarnas Mag: Petri och Mag: Johannes Spaakers epitaphier» (se nedan, Målningar). Den utvändiga målningen bör bl a ha omfattat den dekorativa ranka under takfoten varav ett mindre parti frilades 1971 (fig 30). Bruket att förse kyrkobyggnadernas exteriörer med ut- smyckning av denna form förefaller ha varit mycket allmän i Småland , i synnerhet under l600-ta let. 19 Kyrkan hade alltså vid 1600-talets slut ett va- penhus (se ovan) vilket var byggt av sten och pla- cerat i väster (jfr fig 17). En summarisk beskrivning lämnas av st prot 1789 som inför det då planerade tornbygget uppger att »det nu befinteliga wapn- huset är til sina murar för svagt, och til sitt ut- rymme för litet, at därpå mura något torn af sten». 23 ÅSEDA KYRKA 1693 omtalas att vapenhusets dörr var för liten »efter hon flytt från Södre wäggen, der alt igen Murat». Man försökte avhjälpa bristerna genom att minska dörröppningen med »stolpar» av trä (räk). Sannolikt var kyrkans västingång och vapen- huset vid denna tidpunkt förhållandevis nya och ersatte den ursprungliga sydportalen som murats igen. 1697 reparerades »Fönstret på södra Sijdan näst dören» (räk). Vilken dörr som avses är ovisst. Ett alternativ är den nyss nämnda igensatta syd- portalen, ett annat den förmodligen nyupptagna västportalen. 1702 utökades de invändiga mål- ningsdekorationerna (se nedan). 1706 fick »lilla Skåpet i Sacristian» en ny dörr (räk), sannolikt den- samma som ännu är bevarad. Skåpet skulle då 24 utnyttjas av »Kyrkiowerdarne» för att »der in- lägga inkomsters små Summor» (räk 1707). 1724 erhöll kyrkan en ny altaruppsats (se nedan). Med sin rika inredning och sina målningar bör kyrkan vid denna tid ha haft en praktfull interiör. 1728 utvidgades »Chorfönstret på södre sidan till öfwer dubbel storlek att bättre Lius motte blifwa wed Altaret» (räk). Fönstret försågs med järngaller. 1730 utvidgades »de två nedersta Kyr- kiofönstren på södre sidan» och gjordes »lijka med Charfönstret som förr uthwidgat war» (räk). Föl- jande år fick nordmuren två fönsteröppningar »efter lijka form och storlek som de tre på södre sidan till förne förfärdigade äro» i och med att ett nytt nordfönster bröts upp och det redan befint- Fig 18. Förslag till ombyggnad av kyrkan av C F Adelcrantz 1791. RA. Proposa/for a rebuild- ing of the church by C F Adelcrantz, 1791. Fig 17. Tv. Plan av kyrkan samt förslag till ombyggnad, utförd av försam- lingens kyrkoherde S Heurlin 1789. RA. Plan of church and proposed rebuilding, by the vicar of the parish, S Heurlin, in 1789. liga förstorades ytterligare (räk). 1732 blev nytt golv inlagt i långhuset (räk 1735). 1734 anskaffades »en ny Kiällarelämm i Sackerstigan» (räk). Av räk 1736 framgår att källarutrymmet då utnyttja- des som vinkällare. 1735 omtalas »hufwar» även på vapenhusets tak och 1737 tillverkades en »huf» till »kyrkiotaket» (räk). »6 hufwar till sakerstugeta- ket» förfärdigades 1740 (räk). 1744-45 bröt man BYGGNADSHISTORIA /. t l upp en ny dörröppning i södra långhusmurens östra del. Den försågs med en järnbeslagen dörr och vidare anskaffades timmer till »den nya lilla för Kyrkiodören upsatte gristen el. luckan», så- ledes ett mindre vapenhus (jfr nedan Älghult). Den nya portalen föranledde predikstolens flyttning, sannolikt åt väster (räk). 1750 gjordes »6 stycken hufwar till wästra kyrkiogafwelen, helst de gamle 25 ÅSEDA KYRKA Fig J 9. Kyrkan från söder. Teckning å r J 837 av E lhrfors i Smolandia sacra . AT A. The church from S. Drmving by E 1/ujors, 1837, Smo/andia sacra. hufwarne blefwo uti det swåre blåswädret kull- blåste, nedslagne och förderfvade» (räk). En up- penbarligen omfattande omläggning av långhus- go lvet genomfördes 1780 (räk). St prot 1790 läm- nar följande beskrivning av sakristian : »Fenstren äro smala, at knapt någon menniska genom dem kan inkomma, dock likafullt försedde med grofwa förbundne Jerngallror, en i högden och 3"e i bred- den.» Beskrivningen av dörren mot kyrkorummet stämmer helt in på dess nuvarande utformning. Ombyggnaden 1796-1803 Som ovan relaterats hade klockstapeln skadats svårt vid ett blixtnedslag 1716. Trots ihärdiga re- parationer under 1700-talets lopp var den alltjämt i då ligt skick i början av 1780-ta let. Detta bidrog till att aktualisera vad man redan tidigare disku- terat inom församlingen , nämligen att dels uppföra ett torn och del s att utvidga kyrkan. 1789 avgick på initiativ av dåvarande kyrko- herden , professor Samuel Heurlin ,20 ett brev till »Kongl. Öfwer-Intendentsämbetet» med anhållan »om ritning på Tornbyggnaden och Kyrkans ut- widgande med alt tilbehör». I förberedande syfte framlade Heurlin för församlingen den av honom sjä lv utförda »grundritningen af nu warande Kyrka, med profil öfwer takresningen och in- vändiga panelningen samt facade af fenstren, och ... tillika grundritning til den ändring som efter hans tanka woro med minsta kostnad och rubb- Fig 20. Kyrkan och kyrkogå rden frå n norr å r 1906. På kyrkogå rden ses ett stort antal gravmin- nen av trä, s k likträn . Jfr fig 8 sa mt fig 63- 65. Foto J Johansson, Liatorp. ATA. The cllllrch and churchyard from N, 1906. In the church- yard can be seen a /arge number of wooden grave memorials, so-ca/led " /ich-trees". C/ figures 8 and 63- 65. 26 ning mäst prydelig» (st prot 1789, se fig 17). En viss reservation måste göras inför Heurlins återgivande av takstolen. Det är emellertid möjligt att denna förändrats sedan kyrkans byggnadstid. Att kyrko- rummets invändiga takhöjd var anmärkningsvärt hög kan utläsas av ett citat ur räk 1692 angående upphängning av kyrkans stora triumfkrucifix (se nedan). Heurlin hade som framgår dubbla motiv för sina önskemål. Dels fanns inom församlingen förespråkare för att kyrkan skulle byggas till i väster innan tornet påbörjades. Heurlin hade »däremot flere betänkeligheter, i synnerhet at Öfwer-Intendents ämbetet aldrig bifaller en ritning, som oagtadt all kostnad gör kyrkan för alla tider oformelig, om det rum skall winnas, som genom tillbyggnaden af ett Chor wid östra gafwelen är- hållas, utan torde då gifwa ritning till en Kors Kyrka som blefwe mycket mer kostsam». Dels löpte man risken att på uppmaning av såväl rege- ringen som dåvarande biskopen i Växjö, Olof Wallquist, tvingas offra större delen av kyrkans ekonomiska tillgångar »ti ll Krigets fortsättjande i Finnland». Heurlin var emellertid övertygad om att befrielse från dylika bidrag medgavs »där kyrko- byggnader woro nödvändiga, och föreslog där- före, at straxt begära ritning, hwilket bewilljades». Dessutom var spåntäckningen på takets södra sida i synnerligen dåligt skick vilket ytterligare intensi- fierade Heurlins önskan att se ombyggnadsarbe- tena påbörjade. Efter en påminnelse i maj 1791 anlände en ritning från ÖIÄ i februari 1792. Ritningen (fig 18), som enligt tillhörande handlingar hade utförts av C F Adelcrantz,21 överensstämmer vad beträffar planen i stort med Heurlins eget förslag. Exteriör- förslaget visar en kyrkobyggnad i en för tiden ka- raktäristisk, nyklassicistisk stil. Efter flera års för- beredelser påbörjades tornbygget år 1797. Bl a hade man inköpt diverse byggnadsmaterial som tidigare hade använts vid uppförandet av den nya kyrkan i Dädesjö. 22 Som ledare för byggnads- arbetet hade inkallats murmästaren Carl Hellsten från Halmstad , vilken enligt upprättat kontrakt skulle erhålla »466 Rdr 32 sk:r» för sin insats. Sommaren 1798 stod tornet färdigt. U n der tiden hade det alltjämt oreparerade yttertaket och även takstolen hunnit bli i närmast undermåligt skick. BYGG NA DSHISTORI A Fig 21. Kyrkan och kyrkogården från väster år 1917. T v om kyrkogårdsingången en trätrappa som uppges ha använts vid begravningar av självspillinga r. Foto E Karlberg. ATA. The church and churchyard from W, 1917. Lejt of the entrance to the churchyard are wooden steps, said to have been used when suicides were buried. Till följd härav hotade kyrkans orgel att bli helt förstörd av takdropp. Vid en urtima socken- stämma den 29 september 1797 beslutade man att bygga om hela taket och ge det en lägre resning än tidigare, »häldst tornet icke dessförinnan genom gamla takets oformeliga rist kunde få något an- seende». Vidare bestämde man att ändra fönstren till enhetlig form och storlek, dvs nuvarande ut- seende. Däremot kunde enighet icke uppnås be- träffande utbyggnaden åt öster. Vissa av deltagarna i sockenstämman, däribland en major Lager- crantz,23 »den största Jord- och röstäganden i Församl.» (st prot 1798) hävdade »at kostnaden blir mindre och wärkställigheten lättare om alt på en gång företages , om man än skulle upskiuta i 10 år med innanredningen, ... at det wore till och med en dåraktighet dela denna byggnad i flere ter- miner». Häremot protesterade i synnerhet »Kut- tabo Fjerding>> som menade att tillbyggnadspro- jektet borde skjutas på framtiden. En votering kom 27 ÅSEDA KYRKA Fig 22. Interiör mot väster före restaure- ringen 1936- 37. Foto 1923 . ATA. Interior Iaoking W before the restoration of 1936- 1937. Fig 23. Korpartiet före restaureringen l 936- 37. Foto 1923. ATA. The chancel before the restoration of 1936- 1937. till stånd varigenom frågan blev avgjord till förmån för det förstnämnda förslaget. Då »de missnögde i Kuttabo-gränden» anförde besvär mot voteringen och ville låta påskina att denna varit olaglig sågs ingen annan utväg än granskning av »Konungens Befallningshafwande», dvs landshövdingen som den 17 juli 1798 stadfäste sockenstämmobeslutet, dock med det tillägget »at all kyrkobyggnad, för den swåra missväxtens skull borde uppskiutas till år 1800». Trots detta återstod flera segslitna diskussioner om korbygget, sannolikt till stor del betingade av att »missväxt och peoningebrist giordt Folket under dessa åren utblottadt». 1801 genomfördes de tidigare planerade förändringarna med avseende på tak och fönster under ledning av en murmästare vid namn Keisendal samt av »Byggemäst. Wiberg fr. Åqvarn»24 (räk 1801). Inte bara långhustaket utan även sakristitaket erhöll ny och lägre resning. Långhusets innertak blev nygjort och är f ö ännu bevarat. Arbetena omfattade också viss omläggning av långhusets gavelmurar samt komplettering av sträckmurarna, eftersom sydmuren visade sig vara elva tum lägre än nordmuren (st prot 1801; jfr nedan, Målningar). Slutligen lyckades man år 1801 28 enas om att medan man ännu hade tillgång till en fackman, dvs murmästaren, lägga grunden till den planerade och omdiskuterade utbyggnaden och därvid utnyttja den sten som blivit över vid torn- bygget och som sedan dess legat kvar på kyrko- gården, dock »utan att widare determinera någon Ch or byggnad». Vid »walborgsmässo Socknestämma» följande år tillfrågade Heurlin ännu en gång sin församling om den önskade att tillbyggnaden skulle ske under hans tid eller senare. Dock förklarade han sig »lika nögd hwad swar härpå utföll, häldst jag redan war uptröttad och ledsen wid desse beswärlige byggnads anstalterne». Denna gång »förklarade Försam- lingen mäst enhälligt wara hugad at bygga Ch or och göra sin kyrka complett ju för dess heldre». Bygg- nadsarbetet påbörjades i april 1803 och »in medio Augusti war hela kyrkan med tak och all inredning färdig till allas nöje». Då hade också sakristian fått ett nytt fönster, »ordinärt emot rummet och dess läge» (st prot). Sannolikt hade man utvidgat ett befintligt fönster i nordmuren. Vidare hade lång- husets sydportal från 1745 blivit igensatt och ersatt med en dörröppning i korutsprångets södra del. Däremot kom den portal som enligt ÖIÄ:s ritning skulle ha placerats mitt på långhusets sydmur aldrig till utförande. Skälen härför var främst ekonomiska (st prot 1800). Arbetsledarskapet vid korbygget anförtroddes åt ovannämnde Wiberg samt »Olof i Granhult» (st prot 1802-03). 1804 genomfördes rödfärgning av de som tidigare spån- täckta yttertaken samt fullständig invändig om- målning. All träinredning målades i ljusgrått eller s k »Pärlefärg». För målningsarbetena anlitades »stadsmålaren» Carl Forssander från Växjö. 25 1800- och 1900-talen Under den återstående delen av 1800-talet omtalas endast smärre reparationer och underhållsarbeten. 1810 skadades tornet av ett blixtnedslag och krävde viss restaurering (räk 1813-14).26 1847 uppsattes på tornet ett nytt kors av ek med kopparbeklädnad som ersättning för det ursprungliga korset, vilket blåst ned (st prot 1847). Redan från början hade tornet utrustats med urtavlor men först på 1850- talet installerades ett urverk (räk 1851- 52, st prot 1850). 1874 omtalas en »jernkamin i sakristian» BYGGNADSHISTORIA (vis prot), 1888 inköptes ytterligare två »wärme- ugnar af jern med rör, krokar och rökhatt, till- verkade på Klafreströms bruk» till själva kyrko- rummet (vis prot 1898). 1899 målades såväl innerväggar och innertak som inredning i »ljus färgton». Långhusets små väggpartier mot korutsprånget försågs med in- ramande draperimålning. För dessa arbeten svarade målaren Karl Georg Berggren, Gränna (kr prot 1899). Om den utsmyckning av stjärnor i kortaket som är synlig på fig 23 också utfördes 1899 eller i samband med nybyggnaden ca 100 år tidigare framgår inte. 191 O ersattes yttertakens spån- täckning med galvaniserad plåt. Den senaste stora restaureringen genomgick kyrkan 1936- 37 under ledning av arkitekt Paul Boberg, Växjö. Härvid igenmurades dels sakris- tians sekundära ingång i norr, troligen upptagen omkring 1820,27 dels korutsprångets ursprungliga ingång i söder. sakristian fick sin nuvarande ingång i väster och i stället för korportalen upptogs en ny portal på det östligaste långhusfönstrets plats. I portalerna insattes nuvarande dörrar. Korut- språngets östfönster sattes igen och i alla övriga fönster utbyttes rutorna mot de nuvarande, som utformades efter äldre modell. Ytterväggarna laga- des efter behov och avfärgades med vit kalkfärg. De utvändiga målningarna konstaterades men fri- lades inte. Installationer av el och nytt uppvärm- ningssystem med lågtrycksånga genomfördes. Pann- rummet förlades under koret. I samtliga rum in- lades nya golv, i vapenhuset av kalksten, i övrigt av furu. Vid golvomläggningen påträffades dels ett antal gravar av olika beskaffenhet och dels ett stort antal mynt och lösfynd av skilda ursprung. Vissa av dessa fynd omnämns i andra sammanhang i denna beskrivning och bland de övriga kan näm- nas ett flertal fragment av ornament från kyrkans medeltida skulpturer, diverse metallbeslag, smycken och andra kläddetaljer, glasögon, luktdosor (fig 27) samt ett antal s k knävlingar, dvs trästickor som användes för primitiv räkenskapsföring (fig 26).28 Mynten och föremålen har tillförts SM (inv nr M 18934-18947, M 18956-18959, M 19053). Mynten är sedan 1966 deponerade i Åseda församlingshem och förevisas där i en för ändamålet iordningställd monter. Restaureringen omfattade även fullständig 29 Fig 24. Interiö r mot öster under restaureringen 1936- 37. Foto P Boberg 1936. SM. Interior looking E during the restoration of 1936- 1937. Fig 25 . Pla nritning av kyrka n med under golvet frilagda gravar och ä ldre murrester. Jfr fig 24. P Boberg 1936. SM. Plan of the church with exposed graves and fragments of o/der wal/s be/o w the f/oor. Cf figure 24. A·{~ f ,j.., 6 ~~ :_ <•a 1~<.~ ~Uf'· ~ • ~ ,La.Js ,d !.-und {,A --~ k d;lk..dr"'ne.. ' (,. 0~~- och reparationer omtalas sedan vid åtskilliga tillfällen i räkenskaperna. 1688 upptas »Arbetzlön at omkläda klockestapelen ... KYRKOGÅRD EN 40: -, item till Bygmestarenas spijsdricka och tractamenter .. . 5: 8, giorde 4 iernflygar och Iern tenar och höga lemspiran ... 6: - , Stoore drag- spikar till plankerna på Snedstolparne ... 3: 24». Klockstapeln var alltså av s k kloekbockstyp och konstruerad på liknande sätt som den bevarade klockstapeln i Granhult med huv i form av två korsade sadeltak med hög mittspira. Såväl gav- larna som mittspiran kröntes av järnflöjlar. Mas- terna, strävorna och huven var klädda med spån och klockstapeln var liksom kyrkan och stigluc- korna rödtjärad. 1754-56 förändrades klockstapeln »Sedan Församl.s resp. Ledamöter kommit öfverens och beslutit, at låta innebygga och med bräder be- täcka Klåeke Stapelen, til des förwarande för storm och oväder». Klockstapeln inbyggdes helt samt försågs med fyra ljudluckor och dörr. De båda klockor som hängde i stapeln överflyttades till den nya kyrkans torn 1807 och stapeln såldes därefter till John Andersson i Silvereke för 71 dir smt. Gravminnen Den gamla kyrkogården kom dock, såsom nämnts, att även i fortsättningen användas för begravningar. 71 ÄLGHULTS GAML A KYRKA 1859 »Beslöts enhälligt att Nya kyrkogården skulle tills vidare icke begagnas till begrafningsplats; utan endast gamla kyrkogården och borde der ovill- korligen grafvas linievis och en början ske vid Wästra stenmuren» (st prot). Även den gamla kyrk- platsen utom själva korområdet togs i bruk för begravningar. Inga gamla gravminnen återstår nu på kyrkogården. Däremot har några av de gravminnen av trä, s k likbräden eller likträn, som syns på den gamla kyrkogårdsbilden i fig 63 tagits tillvara och förva- ras nu i den nya kyrkans torn. Dessa utgörs av ett trettiotal stora gravvårdar av trä i mer eller mindre konstrik utformning (fig 64-65). De flesta härrör Fig 65 a--e. Gravminnena har mycket varierande utformning och är försedda med den dödes namn och årtal samt ofta även en minnesvers. Foto 1973. The grave memorials have very different designs and g ive the name of the deceased, with dates and o/ten a memorial poem. från slutet av 1800-talet. Likträna, som är försedda med inskriptioner med den avlidnes namn och årtal samt ofta även en minnesvers, har ursprungligen varit helt bemålade, oftast tydligen i svart och vitt, men även andra färger förekommer. Ännu långt in på 1900-talet övervägde dessa bland allmogen traditionella gravminnen på lands- bygdskyrkogårdarna, men ytterst få har bevarats. U n der 1800-talet började man ställa strängare k ra v på kyrkogårdarnas utformning och i t ex Notte- bäck uppmanade prosten år 1808 sin församling att »afstå med den seden at upresa bräden med eller utan påskrifter wid de dödas grafwar hwilka min- nesmärken wore så mägta wanskeliga, att de efter 72 Fig 66. Pestkyrkogården i Gill- bonderyd, använd 1710-1711. Minnes- stenen rest 1926. Foto P Rittsel 1973. The Plague Cemetery at Gillbonderyd, used in 1710- 17Jl . Memorial stone erected in 1926. några års förlopp wore om intet, men genom sin myckenhet deraf wan prydde en wäl belägen kyrko- gård och wore till serdeles hinder wid begraf- ningar».5 Även i Rosengrens beskrivning av Åseda socken kritiseras dessa gravminnen, som av s k stolpabärare bars i spetsen för liktåget (jfr ovan s 14).6 I Åseda återstår nu inga likträn (jfr fig 8 och 20). Kapellkyrkogården Genom att vägen har breddats och den ursprung- liga backen utplanats bildar nu den gamla kyrko- gården en upphöjd terass, vars begränsning i norr och nordöst utgörs av en kallmurad terassmur i gråsten. Ingångar finns i norr och öster (fig 77-78). I det nordöstra hörnet inrättades 1938 ett bårhus enligt förslag av arkitekt P Boberg, Växjö. Samti- digt iordninggjordes den gamla sakristian för att Kyrkobyggnaden I Samuel Rogberg (a a) uppges även 1770: »Kyrkan ... är bygd af träd 38. aln. l 29. br. och 20!- h. Dess ålder är wäl icke bekant; synes dock wara ansenlig.» Hur ansenlig dess ålder var är idag svårt att avgöra. Allt tyder dock på att den var samtida med den ännu KYRKOBYGGNAD EN kunna användas som kapell och fick namnet Heliga korsets kapell (se nedan). Kyrkogården benämns numera Kapellkyrkogården. Den utvidgades 1951 med ett nytt område i söder enligt förslag upprättat av Kyrkogårdstjänst i Örebro 1949 (fig 78). Pestkyrkogård År 1770 förlades en pestkyrkogård till Gillbonde- ryd. 1926 lät man inhägna området och reste en minnessten med texten »Här vila de av Gillbonde- ryds innebyggare, som dogo i päst åren 1710- 1711. Sv. ps. 387.» (fig 66). Prästgård Den prästgård som uppfördes på 1700-talet väster om kyrkan tjänstgör fortfarande som kyrkoherde- bostad, men har senare påbyggts och modernise- rats. stående, medeltida stensakristian. Även byggnadens mått var ganska ansenliga. Den totala längden blir omräknat i meter ca 22,8 m. Den bevarade medel- tida träkyrkan i Granhult mäter t ex endast något över 14 m. Kyrkornas storlek avspeglar tydligt 73 ÄLGHULTS GAMLA KYRKA socknarnas storlek. Älghult var en av de största Uppvidingesocknarna (jfr ovan), Granhult en av de minsta. 1808, efter det att träkyrkan rivits, uppges att »Ehuru det är en nödvändighet at afrödja gamla kyrkogården och upbryta samt bortföra tomte stenarne som warit under gamla Kyrkan, beslöt ~Nl - --u:c:fo p 2 : ....:it:::l®i==l==±:===i=:!==l========l= Fig 67. Gamla kyrkans medeltida sakristia från sydost. Foto 1971. The medieval vestry of the church from SE. likwäl församl. under desse orolige krigstider der- med hafva anstånd, samt så wäl om denna sak, som gamla sakerstians apterande till Material Bod och Ny Sacrestugu- Byggnad framdeles rådgöra om» (st prot). Området utjämnades dock så småningom och togs i anspråk för gravar (fig 63). Så sent som 1925 uppger kyrkostämmoprotokollet att »Riks- Fig 68. Grävningsplan över den medeltida träkyrkans korområde med frilagda grundstenar, 1 :200, A Liepe och L Thor 1973. Plan of excavations in the medieval chancel of the limber church with foundation stones visible . 74 antikvariens yrkande att vissa åtgärder skulle vid- tagas för bevarandet av den förmenta grunden till den gamla kyrkan avslogs». Själva korområdet i direkt anslutning till den bevarade sakristian för- blev dock närmast intakt och grundstenarna kunde här på flera ställen skymtas i markytan. 1973 före- togs därför såsom nämnts en grävningsundersök- ning av detta område för att bl a klarlägga kyrkans grundplan (fig 68, 71).7 Den medeltida kyrkan Kyrkan utgjordes av en timrad byggnad med rek- tangulärt långhus och ett smalare, rakt avslutat kor i öster. Till byggnaden hörde den norr om koret belägna och ännu bevarade sakristian av sten (fig 72). De vid grävningsundersökningen påträf- fade grundstenarna till koret (fig 68) visar att grun- den varit påfallande kraftig och av en helt annan karaktär än i Granhult, där syllarna vilar på en låg stengrund utan murbruk. 8 I Älghult påträffades bruk såväl mellan stenarna som i jordfyllningen utom i grunden till triumfbågsväggen . De orubbade stenarna i korets nordöstra hörn (fig 69) samt i norr utefter sakristian visar att grunden här legat i för- band med sakristians grundmur, vilket tyder på att dessa byggnadsdelar planerats samtidigt. Koret tycks ha varit i det närmaste kvadratiskt och haft en längd av ca 7,2 m. Långhusgrunden var helt ra- serad genom sentida begravningar och endast i det nordöstra hörnet påträffades stenar som kan ha ingått i grunden (fig 68). Med ledning av dessa kan långhusets bredd beräknas till ca 12 m. Enligt Rog- berg var kyrkans totala längd ca 22,8 m, vilket innebär att långhuset hade en längd av ca 16 m. Långhusets kraftiga dimensioner innebär att man måste ha skarvat såväl syllar som väggtimmer. Den sydingång respektive nordingång som senare om- nämns i arkivalierna bör ha varit ursprungliga. En särskild ingång till koret fanns i söder. Om fönster- öppningarnas ursprungliga antal och placering finns inga uppgifter. sakristians kraftiga murar (fig 67, 70) har en tjocklek av ca 1,2 m. I samtliga yttermurar utom den södra, som är putsad, syns ställningshåL Öpp- ningen mot koret är smal och rundbågig med rak smyg (fig 73). I östra muren finns ett litet fönster på ursprunglig plats (fig 67). Det är invändigt försett KYRKOBYGGNADE N Fig 69. Hörnet mellan sakristian och korets östra stengrund. Foto J 971. The earner bet ween the vestry and the E f oundation stones of the chancel. med en djup, rundbågig smyg. Höjd l m, bredd l m, djup l m. Rummet täcks av ett åttadelat stjärn- valv med spetsiga ribbor (fig 74-75). Valvet är för- sett med fyra s k skvallerhåL Valvet är av sen typ. Om det är ursprungligt eller möjligen senare än själva sakristian är nu svårt att avgöra eftersom väggar och valvkonsoler är täckta av puts. Om det är ursprungligt, vilket är mest sannolikt, innebär detta att sakristian och den stora träkyrkan uppförts först under senare delen av 1400-talet. Träbyggnadens utformning med separat kor och trång triumfbåge (jfr nedan) kan tala för en något tidigare tillkomsttid. Genom att alla de medeltida träkyrkorna i Småland är rivna förutom l ~~--)N l Fig 70. sakristians grundplan, l :200. Uppm J Söderberg 1970. Ground plan of the dm .I O O ~ 6 7 M. ves try. clr.:ti:-"='='==='===±=O'=!:=::: 75 ÄLGHULTS GAMLA KYRKA Fig 71. De vid grävningsundersökningen frilagda grund- stenarna till triumfbågsväggen. Foto A Liepe 1973. The foundation stones of the chancel arch wall, revealed during the excavations. Granhults kyrka och de senare om- och tillbyggda kyrkorna i Bäckaby (nu i Jönköping), Haurida och Pelarne, vet vi mycket litet om eventuella variatio- ner i fråga om plantypen under olika perioder av medeltiden. Sannolikt var träarkitekturen dock traditionellare till sin utformning än stenarkitektu- ren, vilket gör att man mycket väl kan ha hållit fast vid denna tidigt vedertagna form ännu under sen- medeltiden. Att man försåg en träkyrka med sakristia av sten för att få ett säkrare förvaringsrum var inte ovanligt (jfr t ex Sjösås). 9 Det är möjligt att man planerade att bygga hela kyrkan av sten, de påfallande kraftiga grundstenarna kan tala för detta, men sedan inte hade tillräckliga ekonomiska resurser för att realisera detta önskemål. En datering av kyrkan till senare delen av 1400- talet innebär att den måste ha föregåtts av en äldre och mindre träbyggnad. Genom att korområdets jordlager var kraftigt omrörda på grund av be- gravningar fanns det ingen möjlighet att i samband med grävningsundersökningen avgöra om denna legat på samma plats. Beträffande kyrkans medeltida inventarier finns ytterst få uppgifter. Rogberg uppger (a a) att »när år 1748 skulle beredas rum för Orgelwärket, fans S. Sigfrids Bild aldeles lik den, som i Wexiö Dom- kyrka förwarades före branden. Likaledes synes här ett stycke af en gammal altare-tafla, som afbildar Dionysius, såsom Ecclesiae Patronus, sittjande med en Biskopsmössa på hufwudet, staf i högra handen samt i den wänstra en bock [bok] med ett afhuggit hufwud, som twiwels utan betecknar Dionysii döds- sätt; derunder står denna skrift: Sanctus Dionysii Ora pro Nobis och årtalet 1131.» Årtalet 1131 kan dock knappast vara korrekt. Enligt en avritning av kyrkoherden Nils Colliander (not 17) ser andra siff- ran otydlig ut och den har sannolikt ifyllts felaktigt vid någon renovering av altarskåpet.l0 Kyrkan har alltså varit försedd med sidoaltaren. På det södra bör en av de omnämnda helgonbil- derna ha stått, den andra har sannolikt ingått i ett altarskåp för huvudaltaret, medan det norra sido- altaret som vanligt bör ha varit reserverat för jungfru Maria. I den medeltida skulpturutsmyckningen ingick också det triumfkrucifix, som ännu är bevarat och uppsatt i den nya kyrkan (fig 94). Krucifixet, som kan dateras till tidigt 1300-tal, var ännu 1686 pla- cerat på trabesbjälken i triumfbågen (jfr nedan). Senare förändringar Proportionerna mellan långhus och kor (fig 72) visar att kyrkobyggnaden inte blivit tillbyggd. I de bevarade räkenskaperna omnämns inte heller några genomgripande förändringar under 1600- och 1700-talen. I den noggranna förteckningen över »Hwad iagh H. Stalenus (not 18) hafwer oppå Elghults Kiörka förferdiga låtit sedan 1639» och fram till 1662 om- talas beträffande själva byggnaden och dess in- redning följande: »Hela den Norra Sidan på Kiör- kan Späänt, Wapenhustaket och gafwelln Späänt, Den Westra Kiörkogafwelen Späänt 1646. Betalt fensteret wedh Predikastolen medh gångeiern, Anno 1648 är afhandlat medh Peder Hemmingzson att han skal Späna ! det Söra Kiörketaket op för Wapenhustaket, Item det åhret (1654) beställde jag Predikastolen wed fensteren, Anno 1655 lät Iagh stella Nya Stolar i Kiorkan och henne telda, 76 A0 1622 Besteltes Nye fönster i Pellarna och i Choren» (räk). Kyrkan var alltså vid denna tid helt spånklädd och försedd med ett vapenhus framför den södra ingången. De nya fönster som omtalas i bl a koret och vid predikstolen innebar kanske också en för- storing av redan befintliga fönster. Predikstols- fönstret uppges vara försett med fyra rutor. Liksom i de flesta grannkyrkorna tillkom nu också ny pre- dikstol och ny bänkinredning. 1667 omtalas att »Carl i Elghult bekom för Wir- ket och arbetslöhn på Lächtaren, och det han för- ändrade stolarne, på Pellerne ... 90: - Dr Kmt» (räk). Vidare uppges att man »låtit göra it Nytt fönster på Kiörkogaflen, öfr Altaret, och pyntat åtskillige andra kiörkofönsterne». 1684, i samband med att man lade in nytt golv, uppdrog man åt »Snijckaren att byggia och göra dhe 6 nye Stolarne framme i Choren och så dhe 2 främste Stolarna neder i kyrkan lagade» samt dessutom bänkar i sakristian. Altaret och de små stolarna vid altaret lagades. Det gällde att utnyttja alla utrymmen i kyrkan för sittplatser, även koret. 1684 diskuterade man också att ta bort trabesbjälken under kruci- fixet i triumfbågen för att de som satt på läktaren inte skulle ha sikten mot altaret skymd. 1686 ansåg man »att dhe gamble monumenterne må wäl stå orörda», men »Dhen 17 Junij bejakade Högw. Hr. Biskopen att icke allenast tweerbalken under cruci- fix emenderes till beqvemlig prospect, wthan och så dhe hatta gängloma i Stoolarna wed Store gången änteliga borttages, att alla i kyrkan haffwa en frij prospect både till praedekostolen och altaret» (st prot) . På stämman 1688 beslutades att man skulle hålla fast vid den stoldelning som genomförts 1667. 1693 betalades snickaren som »bygdt twest wed chor dörn» (räk). Denna omtalas senare som lilla korvapenhuset (jfr ovan Åseda samt Granhult11) och dörren benämns bår- och kordörren. Tydligen använde man denna ingång i samband med be- gravningar för att slippa bära kistan via den trånga mittgången. U n der 1700-talet omtalas vid flera tillfällen lag- ning av spåntäckningen och stenfoten reparerades med murbruk. Dessutom reparerades och utvidga- des återigen fönstren. 1711 utbetalades lön till »Arbetzkarlar som uthhuggit större fönster, spänt KYRKOBYGG NADE N rr============~==:::=========:::::::::::'::::.==;; :· ·: Ii •' '• :! :: " " Il" Il,, ~!::::: =:: ==::: :: = :: ==:: ~· dm.10 O 1 2 3 <1 5 l O 20 M J::::::'=- l _c l= F ig 72. Rekonstrukti on av den medeltida trä kyrkans plan enligt de vid utgrävningen påträffade grundstenarna (jfr fi g 68) samt måttuppgifter av S R ogberg 1770. D e båda va pen- husen i söder ä r sekundära tillbyggnader, omnämnda i räkenskaperna på 1600-talet. l : 300. M Ullen J 973. Reconstruction of the plan of the medieval limber church, made on the basis of the f oundation stones found during the excavations (cf f ig 68) , and the measures given by S Rogberg in 1770. The two porches on the south side are secondary, mentioned in 17th century accounts. och waret snickaren till tienst mädan arbetet på- stått i kyrkan» (räk). 1728 gjordes fönsteröppningen på läktaren större. 1706 beslutades att trappan till den nya läktaren skulle göras vid den norra dörren (st prot). Med den nya läktaren avses sannolikt en kvinnfolksläktare i norr. 1713 igensattes den norra dörren emedan den »gett anledning till att löpa uth och in under Sången och sielfwa predikan sampt stort oliud wid uthgåendet är förmärkt» (st prot) . 1728 förändrades också interiörens karaktär genom att målaren Hans Brachwagen12 från Växjö dekorerade hela kyrkan , för vilket han erhöll220: - Dr. »Församl har af god willja desutan samman- skutit 40 Dr Smt till bemte Målare, på det han hela Kyrkian med Lächtare och Bänkar måhla skulle, hwilket intet Kyrkian kostade.» Kyrkan betalade också målarens »qvarter med Säng, Camar, Eld- kärl han kokat färgen uti och lim hela tiden han i kyrkan arbetade» (räk). Efter det att kyrkan målats upphängdes på nytt det medeltida triumfkrucifixet, var omtalas dock inte. 77 ÄLGHULTS GAMLA KYRKA Fig 73. sakristians dörröppning mot koret. Foto 1971. The doorway of the vestry leading inta the chancel. Fig 74. Interiör av den nu som kapell använda sakristian. Foto 1971. Interior of the ves try, now u sed as a chapel. • Den senbarocka utformningen av kyrkorummet förstärktes ytterligare genom att predikstolen 1730 moderniserades av Sven segervall (not 32) och er- höll sitt nuvarande utseende (fig 96). 1748 berika- des kyrkorummet ytterligare genom den orgel som då byggdes och uppsattes av Jonas Wistenius (se nedan). Den sista reparation som omtalas är den »nya Twistens upsättande wid främsta kyrkodören», dvs ett nytt korvapenhus, år 1792-93. Kyrkan utdöms och rivs Den 23 juli 1775 framförde kyrkoherden Erland Colliander13 på sockenstämman ett förslag att den enligt honom alltför trånga och förfallna kyrkan skulle ersättas av en ny byggnad i synnerhet som man blivit förelagd att uppföra ett nytt magasin av sten att förvara säden i. Detta skulle då kunna in- rymmas i den nya kyrkan, varigenom man sparade en extra utgift. Enligt fortsättningen på kyrkoher- dens protokoll >mpkom i början nogon ordväxling Församl.s ledamöter emellan, aldenstund en del biföllo den giorda förestelningen, en del åter ne- kade, kunnandes icke förlägga de skähl som styrkte förestälningen, utan endast beropandes sig på den dryga utgift, som denna bygnad åtföljer, hvilken åt efterwerlden bör lemnas, och nu wa- rande Kyrkia stå, såsom den i förfädernas tid stådt hafwer. Sådan inwändning, som hvarken i lag eller Christendom är grundad, hade man icke förwäntat i wåra nuwarande uplysta tider. Kyrkian är bygd af wåra Påfwiska förfäder tillräckelig, ty till äfwen- tyrs bodde då en åboe på hvart hemman. Wi äro Christne, wi äro förbundne förswara med lif och blod den Christelige läran! med det samma at w i abehindrade och bequämligen uthi ett hus, der Guds ähra bor, kunna giöra wår tillbörliga Guds- tienst, så ännu wi och wåra barn och Christeliga efterkommande glädien, at uti ett rymligt Herrans Hus bruka sina salighetsmedel, hwarigenom de få tillfälle med hedrande omdömen tänka på wår döda mull och med äfwen så stor ifwer wid macht hålla den i wår Nord uptända liusestake. Hwad ut- gifterna angår, så emedan de ske till Guds ähro, så torde de blifwa mindre kändbara. Man före- ställer sig allting swårt i början, men med ett godt slut ångras icke kostnaden. Rykten , som kunna 78 komma ifrån någon församling, som bygdt Sten Kyrkia, at Folket derigenom blifwit utarmat, äro falske och ogrundade. Deremot har man exempel af små Församlingar nog, at de af egne medel , och utan annor tillhjälp bygdt Sten Kyrkia.» Sedan man enats om några års anstånd med en nybyggnad beslöts att man tillsvidare skulle börja med att köra fram sten samt utlägga en lista för frivilliga gåvor. Man beslutade även att »hwar dreng gifver 16 öre och hwar piga 8 öre Smt, men flyttar en dräng utur Församl. gifver han l sk. och en piga 16 öre Smt. förrän attest utgifwes». Genom skrivelse till dom- kapitlet i Växjö begärdes syn och besiktning av den gamla kyrkan. Den 17 augusti 1776 blev kyrkan utsyn t av U p p- vi dinge häradsrätt. På sockenstämman kort därefter beslutades att »hvarje fjerding gifwer sexton öre Smt uti Tio år, räknat ifrå nästkommande Nyårsdag 1777». Dessutom förväntade man sig »särskilt gåf- wor til Kyrkan af Församl.s ledamöter antingen då stora högtider infalla, eller wid deras nattwardsgång eller ock wid de tillfällen, då de finna utmärkte nå- deprof af Guds wälsignelse under sin timmeliga nä- ring, skolandes sådana hedersgåfvor til ovärdelig åminnelse upskrifvas och offentligen på prediko- stohlen gifvas tilkänna med et tilständigt beröm och ytterliga tilönskan af wälsignelse ifrå Guds nåde hand». Uppskovet med nybyggnad varade till 1797 (se nedan). År 1807 togs såsom nämnts den nya sten- kyrkan i bruk och den gamla försåldes på auktion den 12 september samma år för l 120 Dir till bruks- patron Barchaeus på Orrefors, som enligt traditio- nen använde detta virke till att uppföra den nuva- rande herrgårdsbyggnaden. Ä ven inredningen såldes. Fig 76. Gångjärnsbeslag med run- skrift från sydportalens dörr. Foto 1971. H inge with a runic inscription, from the door of the S portal. KYRKOBYGG NADE N Fig 75. sakristians senmedeltida stjärnvalv. Foto 1971. The late medieval stellar vault of the vestry. Den enda detalj från träkyrkan som nu återstår är ett gångjärnsbeslag med liljeformad avslutning samt streckornamentik och en inskrift i runor (fig 76). Längd JOO cm. Det omnämns av Rogberg (a a) som den »största Kyrko-dörrens medlersta gång-järn». Inskriften är svårtolkad och fortfarande otydd.14 sakristian blir magasin och kapell stensakristian fick såsom nämnts stå kvar, eftersom man ansåg att den kunde användas till magasin (se beskrivning ovan Den medeltida kyrkan). 1810 upp- ges den vara förändrad till kornhus. 1856 lät man omtäcka taket med spån samt reparera dörren som var förfallen (st prot). Smärre reparationer omtalas 79 ÄLGHULTS GAMLA KYRKA även 1907. I samband med den nya kyrkans restau- rering 1936- 37 beslutades att den gamla sakristian likaså skulle restaureras för att kunna användas som kapell. Dessa arbeten, enligt förslag av arkitekt Paul Boberg, Växjö, utfördes sommaren 1938 och inne- bar följande: på yttermurarna bortknackades put- sen på de västra, norra och östra väggarna varefter murverket fogströks. Det plåttäckta taket svartmå- lades och försågs med en· smidd flöjel. Nytt golv av Inredning och inventarier Då byggnaden övergavs 1807 präglades den liksom de omgivande kyrkorna i häradet i fråga om inte- riören av en rik inredning i folklig barockstil (jfr Nottebäck, Granhult, Drev, Sjösås). Kyrkan upp- ges också ha varit helt prydd med målningar av Hans Brachwagen, utförda 1728 (jfr ovan). Ingen- ting av dessa har dock bevarats. En helt ny bänkinredning beställdes 1654 av snic- karen Sven och samtidigt utfördes även prediksto- len, som 1730 moderniserades av Sven Segervall. Bänkinredningen utökades senare genom korbän- kar och läktare såväl i väster som i norr (se ovan Senare förändringar). Båda läktarna tycks ha de- korerats av Hans Brachwagen, sannolikt med apast- labilder av samma typ som på de bevarade läktar- barriärerna i Nottebäck och Dädesjö, utförda något tidigare av Brachwagen (not 12). De föremål som överfördes från det gamla kyrko- rummet till det nya var det medeltida triumfkruci- fixet (fig 94- 95), predikstolen (fig 60, 96- 98), den likaså av segervall utförda nummertavlan (fig 99), den av Knut Hammarsköld 1650 skänkta dopfun- ten (fig 100-101), den av Wistenius 1749 byggda or- geln samt de båda mässingsljuskronorna, inköpta från respektive David Werner i Växjö 1732 och klackgjutaren Elias Fries Thoresson i Jönköping 1760 (se nedan Nya kyrkan) . Någon altaruppsats anskaffades tydligen ej efter det att man kasserat det medeltida altarskåpet. Kyr- koherden Nils Ljungdahl16 ville 1728 låta beställa en altaruppsats av Sven Segervall i Växjö för »230 rd smt förutan fri kost», men utgiften ansågs tydligen 80 tegel inlades i rummet och väggar och valv omput- sades och vitkalkades. Den befintliga väggnischen försågs med dörrar och ett altare iordningställdes (fig 74). l valvet upphängdes en ljuskrona av trä, ut- förd för den nya kyrkan 1807 (se nedan). sakristian invigdes i november 1938 och fick nam- net Heliga korsets kapell. 15 Samtidigt inrättades även en bårkällare vid den östra kyrkogårdsmuren (jfr ovan). för betungande för församlingen som just hade låtit måla hela kyrkan och man nöjde sig med att anlita segervall ett par å r senare för predikstolen och ny nummertavla. 1745 diskuterades på sockenstäm- man »kyrkans inwärtes prydnad med altaretafla el- ler orgelwärk», en fråga som tydligen redan tidigare varit uppe till behandling. Den dåvarande kyrko- herden Nils Colliander17 förordade en ny altar- prydnad medan sockenmännen å sin sida ville an- vända de disponibla pengarna till ett orgelverks- bygge. 1754 fick kyrkoherden i uppdrag att under- söka om man kunde anskaffa en altartavla »för skä- ligt pris: då tillika behöfdes Bildhuggare-arbete i de öpningar wid Orgelpiporne, hwarest mycket damb insmyger sig, som snart kan förskämma et så dyrt Konststycke» (st prot). Inte heller nu hade man dock råd att verkställa förslaget. Som matta framför altaret använde man sig tyd- ligen av ett vargskinn. 1725 inköptes nämligen »l 00 Småspijk att spijka fast Wargskinnet med, för Al- taret» (räk). De flesta av kyrkans inventarier fick fortsatt an- vändning i den nya kyrkan. Av dessa gamla föremål återstår nu predikstolens timglas (fig 98), den helt järnbeslagna kyrkkistan (fig 117), en kalk av medel- tida ursprung (fig 103) med senare paten (fig 104), sockenbudstygen från 1738 respektive 1763 (f i g l 07- 108), den praktfulla brudkronan (fig 109-110), några ljusstakar och en väggplåt (fig 112-113), bro- derierna från den mässhake som anskaffades 1690 (fig 114), en håv från 1785 (fig 116) samt två oblat- järn (fig 118-119). Klockstapelns båda klockor, gjutna 1703 och 1763, överfördes även till den nya kyrkan och är fortfarande i bruk (f i g 120- 121 ). Försvunna inventarier I inventarieförteckningar omnämns bl a silverföre- mål och en mängd textilier som vid olika tillfällen skänktes till kyrkan av framför allt socknens adels- familjer. Den äldsta inventarieförteckningen omtalar att »Anno 1639 d. 5 Jacobi Jag H Stalenus18 Sochne- stemba hölt» och följande förtecknade : »l stapelen Klockor .. 2, I K i ör kan liten Kloeke .. l , fiole brun Messe Haka af sainmeet .. l, af f rött Sammet . . l , odogelig chorkåp .. l, Messesarkar .. 2, förgylt Kalk och Paten . . l, Hwijt sochnebodz kalk och paten .. l , Kalkekläde stort medh gu ll och sijlke iag H S forehrade .. l, Nock itt litet Kalkkläde .. l, Sochnebodflaska liten söndrig .. l, Stope kanne af ten .. l , .. tsakh altare kläde med Sammetz Kappa . . l , Wtt fru Agneta gifwit larik altare kläde . . l , Taffel Kläden .. 2, Handkläde andre gemene och gro f we .. 3, liusastaker på altaret .. 4, Koppar- funt .. l , Messingsbecken .. l, Kistor . . 2, Stort skaap .. l, Bibel illa handtera och skal aldrigh i min tijd brukas .. 1.» De senare inventarieförteckningarna blir a llt rik- haltigare och innehåller ofta viktiga upplysningar om nytillkomna ägodelar: »Anno 1735 d. 13 junii eller på 3die store Bönedag, hafwer Högwälb. Baron Herr Otto Fleming19 och dess K. Hustru Högwälb. Baroness. Fru Catharina Charlotta Gyllengrip19 på Hofgården, förährat till Elghults Kyrkias prydnad neml: En Messehake af Drap D'or, med röd bottn, guld och Silfwer Blommor, samt 2ne Kors af guld- gage, och en guldspetz omkring Kanterna. - Ett Altare Kläde af 13 wåder, hvaraf 2ne äro af Drap D or, 4 wåder guldblommerat Sidentyg, samt 7 wå- der Gult Damask, med en guldgage mitt öfwer, och derunder desse bokstäfver O.F.C.C.G. samt åhrtalet 1735. - derpå en hwit Damask duuk med Spetz om- kring på Tre sidor.- En Hof af swart Sammet med guldgage omkring, samt guldtofs och 2ne förgylte klockor.» Den gamla kyrkans sista inventarieförteckning härrör från 1795 och innehåller senare anteckningar om vad som sålts: »Silfver: En Silfwerkanna at INREDNING OCH INVENTARIER bruka wid communion 60 lod (såld) , En förgyld Communion Kalk med Paten, En Oblat-ask (såld), En Kalk med Paten , som brukas af Pastor wid Sock- nebud, En dito med Paten, oblatask, och winflaska alt af si lfver med foutral , som likaledes brukas af Comminister, En Brud Krona uti Kopparask med lås. - Tenn: En kanna, som brukas wid Commu- nion (så ld), En skål med fat wid barndop, twenne flaskor till Socknebuds win (sålde) . - Koppar: Ett bäcken i Sacristigan (förslitit). - Mässing: 2ne Lius Kronor i Kyrkan , 2ne Liusstakar på Altaret, Kalk med Paten, at brukas af Adjuncten wid Socknebud, En Lampett uti Choret. - Malm : 2ne Klåekor i Stapelen, En liten dito i Choret (såld til Patronen på Orrefors20). - Jern: En Liusstake med 2 armar på Predikstolen, l st. Oblat-Jern. - Kläder: l Mässe hake af swart sammet med hwitt kors gammal, l dito med oägta Si lfwer galJoner utsliten, l dito blå ut- gammal , l dito brun dito, l dito af Drap d' or sönd- rig (så ld 1807 till en Guldsmed) , l st Altare d u k med 2ne diskdukar af fint linne, l dito med diskduk af rödt Kläde (är nu omkring bordet på Altaret), l dito af sidentyg söndrigt (förslitit) , l gammalt kalkkläde (försl), l rödt Kläde på Sacristigo bordet, l dito på Funten (i Skåpet), l Wäktare-råck (togs till foder til den nya). - Diverse Persedlar: Orgelwerket i Kyrkan , l Pulpet klädd med rödt sammet, at lägga böcker uppå på altaret, skänkt af Ryttmäst. C. F. Siöstedt, l dyna til samma ändamål af Flämsk skänkt af fram ledne Prostens döttrar, l håf af dito skänkt af de samma, l dito af swart sammet (försli- ten), l st timmeglas på predikstolen, l st bord och 3ne pallar i Sacristigan, 2ne pallar med klädes öf- werdrag i Altaret, l st Numer-tafla, l dito obruke- lig, l Funt af huggen sten, Kyrkokistan med 3ne !å- sar och jernplåtar öfwerdragen, l dito af ek i Sacris- tigarr (så ld), l dito gammal i Kornhuset (såld), l låda i Sacristigan til Kyrkoskrudens förwarande (såld). - Böcker: In folio K. Carl XII. Bibel på Predikstolen.» Gravminnen I de schakt som upptogs i koret påträffades spår av ett flertal gravar, och det tycks som om större delen av utrymmet i koret liksom också i långhuset an- vänts för begravningar.21 Vid biskopsvisitationen i Älghult 1697 fram- 6 - 745229 Åseda och Älghults kyrkor 81 ÄLGHULTS GAMLA KYRKA trädde »Wälb. Hr. Capitainen Niels Sölffsparre be- gärande fåå itt graaffstelle uthi kyrkian och som all- mogen eij war dher emoott så Resol. att Wälbemte. Hr. Capitainen emott en tillbörlig genant till kyr- kian niuter sitt grafstelle i Choren wid lilla kyrkio- dörren». Samtidigt begärde också »Pehr Jonsson i Hagaskrud få niuta sina förfäders graafstelle wid Predikostoolstrappan uthi kyrkian». Den igenra- sade gravkammare, som påträffades i schakt 3 mitt för den plats där kordörren sannolikt varit belägen, bör varaden Silversparreska graven. »Förteckning på adeliga grifter och inscriptioner som finnas i Kyrkior i Uppwidinge härad» (AT A) omtalar att »Uti Elg- hults kyrkia är ett adeligt wapn, hwarpå finnas de ord: Kongelig Majestets Trotiänar och Major under Smålands Infanterie, den ädle och wälborne Herren Herr Nils Silfwersparre, herre til Ruteho och Flöx- hult, född anno 1638, d. 7 oct, dödde d. 31 januar 1698.» Nils Silversparre till Flöxhult avled alltså i januari redan påföljande år men kunde först den 2 oktober gravsättas i den nya gravkammaren. 1718 avled hans hustru Hedvig Prinzensköld. 22 I övrigt saknas uppgifter om vilka som begravts i kyrkan. Enligt uppgift finns i översten David Ramsays testamente, upprättat den 29 mars 1653, en före- skrift att: »min kropp skall begravas i min kära moders (Isabella Spens) grav, som jag har beordrat skall byggas på min bekostnad nära Elligults kyrka i Småland.»23 Något sådant gravkor finns inte om- nämnt i arkivalierna och inte heller i Rogbergs be- skrivning (a a) från 1770. På den i fig 62 avbildade kartan från 1696 är emellertid kyrkan försedd med en liten utbyggnad i öster, fogad till koret, vilken kan vara den nämnda släktgraven . Fig 77. Älghults nya kyrka sedd från den gamla kyrkplatsen. Foto 1971. The present Å.lghult Church from the sit e of the old church. 82 ÄLGHULTS NYA KYRKA 83 Kyrkogården Älghults nya kyrka med omgivande kyrkogård är belägen i Älghults samhälle vid vägen mellan len- hovda och Oskarshamn strax öster om den gamla kyrkplatsen och den s k Kapellkyrkogården (fig 78). Kyrkogå rden inhägnas av kallmurar av huggen sten, på insidan täckta av en grässlänt. De fem ingångarna stängs av järngrindar. Portstolparna ut- görs utom i norr av kraftiga granitstolpar. På hu- vudingångens portstolpar mitt för kyrkans tornpor- tal står å rtalet 1894 samt namnet Elghult. Kyrko- gården är planterad med gräs samt lövträd. Kyrkobyggnaden Kyrkobyggnaden är orienterad i norr- söder med tornet i söder. Kyrkorummet utgörs av en stor rek- tangulär sa l med tresidig koravslutning samt ut- byggd sakristia i norr (fig 82). Byggnaden är upp- förd av gråsten samt utvändigt putsad och vitkal- 1 KYRKA 2 SAKRISTIA GcLA KYRKAN 3 KOMMUNALHUS 4 BÅRHUS M.lO O 10 20 30 40 50 60 70M. 11111111111 l l l l l l l >­[Il (/) C) o I... Den nya kyrkogården kringgärdades med en ringmur redan i samband med kyrkobyggnadens färdigställande J 806. År J 828 beslutade man att »Tjen lige träd af lönn och Ask skola till hösten å kyrkogården planteras i hörnen och vid ingångarne» (st prot). Kyrkogården användes för begravningar parallellt med den gamla kyrkogården . De kyrkstallar som ses i fig 80 revs år J 900 (Smål Allehanda 22.2 J900). De nya som uppfördes norr om kyrkan fanns kvar fram till J 940-talet (fig 81). kad. Den höga sockeln markeras genom grå puts. Taktäckningen utgörs av skiffer. Tornet täcks av en hög, kupolformad huv med en fyrsidig lanternin med hög huv, krönt av ett förgyllt klot med kors och tupp. Tornet är även försett med =4=1>Nl Fig 78. situationsplan, l :2 000. U ppm J Söderberg 1972. General plan, sca/e l : 2000 . S4 KYRKOBYGGNADEN Fig 79. Kyrkan från väster år 1925. Jfr fig 77. Foto S Brandel, ATA. The church from W in 1925. Cf figure 77. tornur med urtavlor åt alla fyra väderstrecken. Så- väl tornets ljudgluggar, som stängs av svartmålade träluckor, som samtliga fönster är stora och rund- bågiga. Huvudingången är belägen i tornets bottenvåning, vilken används som vapenhus. Portalen omges av en infattning i klassicerande stil (fig 84) och stängs av dubbla ekportar med låsbeslag och ring i järnsmide Fig 80. Utsikt över kyrkbacken omkr år 1900. Tv ses kyrkstallarna. Foto privat ägo. View ca 1900. To the lejt the church stables. Fig 81. De nu rivna kyrkstallarna vid den nya kyrkan . Foto SM omkr 1940. The now demolished church stables of the new church. 85 86 KYRKOBYGGNADEN El G 1H\UIL T S IK)fJQ)IKA . UPPMÄTT AQ 1~2.2 AV EDAHL ö N.EEI21k:'.l50N. ..2o/"\ . Fig 82. Tv. Plan och längdsektion mot väster, l : 300. Uppm Fig 83. Tvärsektion mot norr, l : 300, upp m J Dahl o N E E Dahl o N E Eriksson 1922, kompl J Söderberg 1972. Eriksson 1922, komp l J Söderberg J 972, samt tvärsektion mot söder, J : 300, upp m E Dahl o N E Eriksson 1922. Plan and longitudinal seetian Iaoking W. Cross seetians Iaoking N and S. 87 ÄLGHULTS NYA KYRKA Fig 84. Kyrkans huvudportal frå n J 806. Foto E Johansson 1956. The main portal of the church, dating from 1806. (fig 85). Ovanför portalomfattningen finns en i mu- ren infälld inskriptionsplatta med texten : »Gudi till ära / blef detta tempel upbygt / år 1805 / under / konung Gustaf IV Adolfs regering / då var / lands- hövding grefve C. S. Mörner / biskop baron L. Mör- ner / kyrkoherde prosten N. Colliander.» En separat ingång till kyrkorummet finns även i öster samt till sakristian likaså i öster. Interiör och målningar Kyrkans innerväggar är putsade och avfärgade i vitt. Fönsteröppningarnas list- och spröjsverk är målat i grått. Långhusets fönster har rutor av klart glas medan korets blyspröjsade rutor består av 88 Fig 85. Detalj av portalens ekdörr med järnbeslag. Foto 1971. Detail of the oak door of the portal with ironwork. halvopakt antikglas i gult, blått, grönt och rosa. Golvet i gå ngarna, koret och vapenhuset utgörs av stengolv, i övrigt av trägolv. Golvet i långhuset är nu belagt med en heltäckande, tegelröd matta. Altaranordningen i norr flankeras av två smala, rektangulära dörröppningar, som leder in till den bakomliggande sakristian. De omges av ett profile- rat ramverk i trä och stuck, målat i brungrått och grågrönt. De båda dörrarna är mot kyrkorummet klädda med järnplåtar och försedda med inskrifter utförda med nitar (fig 88, 92). På den västra står »IIS DDS / KYRKO / VARDAR / 1806», på den östra »C (G?)os ms l ÅLDERMÄN / 1806». Dörrarna skänktes i samband med kyrkans uppförande av dessa kyrk- värdar och åldermän. Läktaren med orgel är placerad i söder. Utrym- met under läktaren har nu tagits i anspråk för brud- kammare, toalett och förvaringsrum . De för kyrkorummet så karakteristiska takmål- ningarna tillkom i samband med restaureringen 1916 och utfördes efter ritningar av arkitekt Hag- ström (se nedan). Det flacka trätunnvalvets mål- ningar är utförda i grisaille, gulvitt och guld. Mål- / RIKSARK !\ET ,.· Rtr.sARKIVET Fig 86a- b. Ritning till Älghults nya kyrka 1799 av Jacob Wulff. RA. Drawi11g for Alghult Church, 1799, by Jacob Wulff. 89 ÄLGHULTS N YA KYRKA ningen ger illusion av stuckarbete (fig 88- 89). Mitt- partiet är indelat i fem kvadratiska fält med orna- mentiken centrerad kring ljuskronornas upphäng- ning. På sidorna om mittfältet finns kartuscher med de elva apostlarnas samt Paulus ' namn. Över kor- avdelningen ses molnformationer med strålknippen och änglaskaror samt över altaret ett allseende Gudsöga med Jahve på hebreiska omgivet av festo- ner. Över orgeln ett kors fyllt med ornamentik av samma slag som orgelfasadens. Till dekorationen hör också ett brett inskrifts- band under taklisten med följande text i majuskler: »Gud är kärleken. Jag vill gå in i ditt hus på din stora barmhärtighet. Jag vill tillbedja vänd mot ditt heliga tempel i din fruktan kommer låter oss till- bedja och nederfalla för Herranom kommen till mig I alle som arbeten och ä ren betungade och jag skall Byggnadshistoria Ett ·första beslut om nybyggnad antogs såsom nämnts efter en delvis hetsig debatt på socken- stämma den 23 juli 1775 och man påbörjade också insamling av kontanta medel (se ovan Gamla kyr- kan). Man hade räknat med en ganska lång för- beredelsetid, ca 30 år, och under 1780-talet tycks intresset för nybyggnaden ha slappnat från försam- lingens sida och flera nödvändiga reparationer före- togs på den gamla kyrkan . 1795 meddelar stämmo- protokollet »U p på skjedd föreställning insåg för- 90 Fig 87. Kyrkan från öster innan portalbyggnaden framför östportalen uppförts 1916. Foto 1901. SM. The church from E before the porch in front of the E portal was bu i/t in 1916. vederkvicka eder. Saliga äro de, som höra Guds ord och gömma det.» I dekorationen ingick ursprungligen även en spar- sam dekor av själva väggytorna samt draperimål- ningar bakom krucifixet och predikstolen och kar- tuscher över sakristiedörrarna (fig 91). Denna bort- togs vid restaureringen 1937 utom draperierna, som avlägsnades vid den senaste restaureringen. Inred- ningens färgsättning härrör likaså från 1968. sakristian bakom koret är försedd med två rek- tangulära fönsteröppningar med invändiga, järn- beslagna luckor samt separat ingång i öster, vilken stängs av en kraftig, järnbeslagen dörr. Ett altare är placerat vid den södra väggen. skåpinredningen till- kom 1935 enligt en inskriftstavla som gåva av vete- rinär Gunnar Johansson. Kyrkan har sedan 1968 elektrisk uppvärmning.24 saml. nödvändigheten af en framdeles antingen ny- byggnad eller ansenlig rep. uppå kyrkan, för at der- före i tida wara omtänkt om nödige materialier, be- slöt församl. at utaf hvarje helt oförmedlat hemman lefverera fyra famnar Spån, hvilken uppå freda- game uti instundande Fastelag skall införas ... och påminnes härvid at ingen odugelig spån får emot- tagas». Församlingen hade nu erhållit en ny kyrko- herde, Nils Colliander. 25 Vid biskopsvisitationen 1797 påpekade biskopen Olof Wallquist att försam- Fig 88. Interiör mot norr. Foto 1971. Fig 89. Interiör mot söder. Foto 1971. Interior Iaoking N. Interior Iaoking S. 91 ÄLGHULTS NYA KYRKA Fig 90. Interiör mot norr före 1916 års resta urering. Foto 1912. SM. Interior Iaoking N before the restOI·a- tion of 1916. Photograph 1912. lingen sedan länge åtagit sig att uppföra en sten- kyrka och att »Den trädkyrka i hwilken Församl. nu war, finnes ganska förfallen, och derjemte så trång, at en stor del af Församl. i henne icke kan inrymmas, genom hwilken olägenhet ganska swåra och till en del oafhjelpeliga hinder möta den Kyrka- disciplin utom hvilken Gudstjensten faller både i sin wärdighet och nytta». Vidare att »Kyrkans Cassa, som nu har en behållning af 1529 Rdr l sk. 5 rst war dermed rikare än någon annan Församlings- Cassa, när byggnad på andra ställen begynts». Bis- kopen sammanställde därefter en proposition över de åtgärder som församlingen borde vidtaga, där- ibland först och främ st att hos Kungl Majt anhålla om ritning till den nya kyrkan. Den deta ljerade ar- betsplanen uppgjordes med sikte på att kyrkan skulle stå färdig inom åtta å r. Platsen för den nya kyrkan fastställdes likaså. 26 Den vid Överintendentsä mbetet i Stockholm av konduktören Jacob Wulff27 uppgjorda ritningen är daterad 1799 (fig 86). År 1803 beslutades på socken-· stämman i juni att grunden skulle läggas på hösten 1804, murningen påbörjas våren 1805 och vara full- bordad 1806. Under 1806 skulle även allt träarbete och inredning utföras. 1807 skulle slutligen den ut- vändiga putsningen av byggnaden ske. Försam- Fig 91. Interiör mot norr efter 1916 års restaurering. Foto H Nilsson, Björkda la . Privat ägo. Interior Iaoking N after the restoration of 1916. 92 lingen önskade även att mindre ändringar av rit- ningen skulle få ske av besparingsskäL Som bygg- mästare antogs murmästaren J Wennerström och som hans medhjä lpare snickaren och byggmästaren Olof Jonsson. Grundstenen till den nya kyrkan lades den 13 maj 1805 av landshövdingen Carl Stellan Mörner, som även »täcktes .. . med Egen ha nd uti en dertil gjord inrättning til framtidens underrättelse nedlägga åt- ski lliga af nu uti riket gångbara mynt-sorter». Som vanligt skedde alltså en del avvikelser från den fastställda ritningen på grund av besparings- skäl. Vissa förenklingar av svåra byggnadsdetaljer skedde likaså. Dessa drabbade i allmänhet tornets och portalernas utformning. Tornhuven och lan- terninen fick en enklare och traditionellare utform- ning i jä mförelse med ritningen också i Älghult och östportalens omfattning slopades helt (jfr fig 86 och 87). Även i fråga om mått, bänkinredning etc skedde förändringar. Taket skulle beklätts med koppar men ma n nöjde sig här av ekonomiska skäl med spån. De tillgängliga medlen räckte inte till någon ut- smyckning av kyrkan. Trots att ma n inte hade råd att anskaffa ett tornur beslöt församlingen dock att tills vidare låta sätta upp visartavlor. Tornspirans kors och tupp bekostades av några »Hederlige Socknemän» och den förgyllda solen över torn- dörren av »Dubberås Petter Jonsson». sakristie- dörrarna på båda sidor om altaret skänktes likaså av privatpersoner (jfr ovan). stoldelning skedde i oktober 1806 och den 2 no- vember hölls den första gudstjänsten i lokalen . Pre- dikstolen, ljuskronor m m överflyttades från den gamla kyrkan och sommaren 1807 slutligen även orgeln (jfr ovan Gamla kyrkan). Predikstolen om- målades 1807 samtidigt med att den av prosten Col- liander och hans hustru skänkta altartavlan upp- sattes (se nedan). Först den 14 september 1816 kom kyrkan att »or- dentligen invigas» av biskop Mörner. »Kyrko-Cas- san var vid byggnadens början l 400 Rdr Banco, och dess skuld vid arbetets fullbordan endast 500 Rdr . . . Widare hafver utgått af Församlingen 18 800 dagswerken, hvilka alla med håg och mun- terhet blifvit förrättade.» BYGG N A DSHISTORIA Senare reparationer och restaureringar 1852- 53 ersatte man kyrkans spåntak med skiffer. Samtidigt förnyades också tornspiran. Man beslöt även att beställa ett tornur hos urmakaren Peter Håkansson i Eke till de visartavlor som uppsatts redan då kyrkan byggdes. Kostnaden för detta, om- kring 250 Rdr, skuiie insamlas genom frivilliga bi- drag »af alla socknens medlemmar, som begå H. H. Nattvard och icke äro fattighjon». Vid visitationen av biskop H G Hultma n 1876 an- sågs kyrkan vara i ganska gott skick, »men kyrkans målning i brunt äfvensom stolarnas djupa läge un- der fönstren förorsakar att man, sä rdeles under mörkare å rstiden, har yttersta möda att läsa i bok och synnerligast i kyrkans midt, hvarföre försam- lingen redan 1867 beslutat väggarnas hvitmening ånyo, fönstrens och bänkarnas nymålning i ljus färg samt golvets upphögning, genom hvilken förä nd- ring man tillika säkert förmodar, att predikanten komme att höras bättre och allmännare i hela kyr- kan än nu ä r förhållandet». Den invä ndiga om- mål ningen skedde 1879 och utfördes av målarmäs- tare Rosenberg. Bänkarna målades dock inte vita, såsom föreslagits, utan i ekfärg. Samma år var också den nya orgeln färdig (se nedan). 1882 an- skaffades järnkaminer för uppvärmning av kyrkan. J 898 insattes innanfönster. 1902 uppgjordes ett förslag till restaurering av kyrkan , vilket dock ansågs vara alltför kostsamt. Ett nytt förslag utarbetades av arkitekten Georg T Hagström.27a Arbetena, som utfördes 1916, innebar: ommålning av innertak och väggar samt dekorering av dessa (se ovan), omändring av bänkarna, inläg- gande av kalkstensplattor i gångar och kor samt in- stallering av värmeledning. Bänkinredningen måla- des i brunt (jfr fig 90 och 91). Den nuvarande por- talbyggnaden framför den östra ingången tillkom även vid denna restaurering. 1937 genomfördes en ny restaurering efter förslag av arkitekt Paul Boberg, Växjö, varvid bl a inred- ningen ommålades i ljusare färger, väggdekoratio- nerna delvis borttogs (jfr ovan) och altarring och läktare ombyggdes. Ytterligare en restaurering genomfördes 1968 ef- ter förslag av arkitekt Ingeborg Wrern Bugge, Stockholm. Denna innebar bl a utvändig omputs- 93 ÄLGHULTS NYA KYRKA ning av fasaderna samt omläggning av yttertaken , ommålning av innerväggarna, varvid draperimål- ningarna avlägsnades, rengöring och retuschering av takdekorationerna, konservering av altartavla, pre- dikstol och krucifix samt ommålning av inred- Inredning och inventarier Altaranordning Altaret, som är placerat mitt på den norra väggen, utgörs av ett stort rektangulärt träaltare, marmore- rat i grått och gult. Altarskivan av trä är gråmålad. Altaret anskaffades vid restaureringen 1937. Vid restaureringen 1968 påträffades inuti dett::t altare ett mindre träaltare klätt med rött tyg. Den halvrunda, öppna altarringen har svarvade balusterdockor målade i grått, gulgrått och guld. Fig 92. Korets altaranordning. Altartavlan, som framställer Kristi frambärande i templet, är ett tidigt arbete av Louis Masreliez 1765 och skänkt 1807 av prosten Nils Colliander och hans hustru Wendla Christina Nordenankar. Foto 1971. The altar in the chancel. The a/tar- piece, which depicts the Presentation of the Chi/d Christ in the Temp/e, is an ear/y work by Louis Masreliez, 1765, and donaled in 1807 by Rural Dean Nils Colliander and his wife, Wendla Christina Nordenankar. ningen. Bänkarna under läktaren borttogs och här inrättades brudkammare, toalett och förvaringsut- rymmen . Vidare inlades heltäckande matta i lång- huset och elvärme installerades. 28 Träöverliggaren är gråmålad , knäfallet klätt med handvävt tyg av ylle och lin, melerat i rostrött och gult. Tyget är vävt 1968 av Agnes och Vera Johans- son i Gillbonderyd. Knäfallet var tidigare klätt med läder. Altaret och den därovanför placerade altartavlan inramas av en arkitektonisk uppställning i klassice- rande stil (fig 92). Den utgörs av två kolonner med korintiska kapitäl , som uppbär ett entablement med 94 INREDNING OCH INVENTARIER Fig 93. Detalj av altartavlan fig 92. Foto 1971. Detail from the altarpiece in figure 92. trekantsgaveL I gavelfältet målade änglahuvuden. Kolonnerna är målade i rödbrun marmorimitation, kapitäl och baser förgyllda. Trekantsgaveln är må- lad huvudsakligen i grått, brunt och grönt. Figur- målningarna är utförda i kraftiga pastellfärger. Ovanför gavelstycket finns en på väggen målad de- koration med två rundlar med alfa och omega, vil- ken ingår i de vägg- och takdekorationer som ut- fördes 1916. Altartavlan (fig 92-93), som är målad med olja på duk, framställer Kristi frambärande i templet. Maria i vit dräkt och röd mantel håller fram barnet inför den i praktfull guldbrokad klädde överste- prästen Simeon. T v i förgrunden två barn som hål- ler fram den heliga skrift. Bakom dem skymtar templets sjuarmade ljusstake. I bakgrunden Josef samt det uppvaktande följet. Scenen skildras i dunkla färger och dramatisk belysning. Målningen är i vänstra hörnet signerad »Louis Masrelier Pinxit 1765». Höjd 293 cm, bredd J 33 cm. Ovanför målningen är på väggen namnen Nils Colliander och Wendla Christina Nordenankar textade. Målningen är ett ungdomsarbete av den franskättade målaren Louis Masreliez29 och skänk- tes 1807 till kyrkan av prosten Colliander och hans hustru (not 25). Vid sockenstämman i juni detta år »gaf Prosten tillkänna det han wore sinnad, Gudi till ära och detta Tempel till prydnad, låta upsätta och bekosta en Altartafla, tillfrågades derföre för- samlingen huru wida det måtte honom tillåtas; här- öfver yttrade församl. sig icke hafva något at på- minna wid utan ärkände med tacksamhet denne gåfva .. . Och aldenstund Prosten i detta ändamål redan betingat en Mästare ifrån Calmar, så tillfrå- gades försam l. om de ville äfven med denne Mästare accordera åtminstone om Predikstolens och Orgel- 95 ÄLGHULTS NYA KYRKA Fig 94. Triumfkrucifix med medeltida Kristusbild . 1300- talets första tredjedel. Den nuvarande bernålningen sannolikt från 1728. Överfört från gamla kyrkan. Foto 1971. Road with a medieval figure of Christ, first third of the 14th century. The present painting probably dates from 1728. Former/y in the old church. wärkets Målning, hvartill svårligen någon annan så lätt torde fås . . . » Den målare som åsyftades var Anders Frisk (se ovan), som alltså utförde dekore- ringen av den klassicerande inramningen. Tidigare fanns på dennas sockel inskriften »And. Frisk Pinxit 1807». »Swarfwade pelare till Altaret» utför- des enligt räk av J onas Jonsson i N orremåla. Masreliez ' målning renoverades år 1900 av ar- tisten Ludvig Frid från Skeda. Sannolikt utfördes då gavelfältets dekorering med änglar. En interiör- bild från 1912 (fig 90) visar att på gavelspetsen var vid denna tid dessutom fästad en förgylld strålsol med texten Jehova på hebreiska. Altartavlan be- Fig 95. Deta lj av Kristusbilden fig 94. Den nuvarande törnekronan är ej ursprunglig. Den tidigare törnekronan eller möjligen kungakronan har varit betydligt bredare och vi lat mot de krusade hårlänkarna. Foto 1971. Detai/ of the figure of Christ in figure 94. The present crown of t horns is not original. The earlie r crown of thorns, or possibly a royal crown, was much broader and it resled on the curly hair. friades från Frids hårdhänta påmålningar och kon- serverades 1941 av konservator Sven Wahlgren . 1968 skedde en ny konservering genom konservator Ragnar Flood . Altaret pryds av ett modernt altarkrucifix, till- verkat i Oberammergau och skänkt av glasblåsare Vilhelm Johansson, Alsterfors, 1955. Ett liknande krucifix, inköpt 1944 från Libraria för gåvomedel, är placerat över sakristians altare. Ett stort altar- krucifix, skuret i ek och med krederad och målad Kristusbild , skänktes 1934 av bildhuggaren Carl Petersson, Högsby. Placerat i sakristian . 96 I NREDN I NG OCH I NVENTA RIER Medeltida triumfkrucifix På den västra långväggen är ett triumfkrucifix med en medeltida Kristusbild från den gamla kyrkan uppsatt (fig 94-95). Kristi kropp är mager med tunna lemmar och något hopsjunken, de korslagda fötterna är fästade med en spik. Ländklädet är knä- långt med nedhängande sidflikar. Ur sidasåret strömmar ett druvklasliknande, skulpterat blod- flöde . Den smala törnekronan är försedd med små taggar. Karnationen är gulvit med markerade blod- flöden från händernas och fötternas spiksår. Länd- klädet är målat med metallglänsande färg i svart, guld och rött. Det enkla korset, som ej är ursprung- ligt, är grönmålat med brunröda kanter. Korsar- mens ändar är något profilerade. Höjd 150 cm. skulpturen, som kan dateras till 1300-talets första tredjedel , är av god kvalitet. 30 Den nuvarande törne- kronan är ej ursprunglig. Den tidigare törnekronan eller möjligen en kungakrona har varit betydligt bredare och vilat mot de krusade hårlänkarna. Kru- cifixet var ursprungligen placerat på trabesbjälken i den gamla kyrkans triumfbåge, där det omtalas ännu 1686 (jfr ovan). Det nuvarande korset tillkom sannolikt vid detta tillfälle, då man tog bort kruci- fixet som skymde sikten mot altaret. Den nuvarande bernålningen bör också vara från denna tid eller något senare. På den äldsta interiörbilden av den nya kyrkan , tagen 1912 (fig 90), hänger krucifixet direkt under taklisten på den västra långväggen. Vid restaure- ingen 1916 placerades det längre ned på väggen och omgavs av ett i blått målat draperi (fig 91 ). Det då brunmålade korset stöddes av en skulpterad konsol. Kristusfiguren var kraftigt övermålad och försedd med violett ländkläde. Vid restaureringen 1968 borttogs konsolen och draperimålningen. Samtidigt framtogs krucifixets nuvarande målning av konser- vator Ragnar Flood. Fig 96. Predikstol inköpt 1654. Korg och ljudtak senare komplette- rade med barockskulpturer av Sven Segervall 1730. Detalj se fig 60 och 97. Överförd från gamla kyrkan. Foto 1971. Pulpit purehosed in 1654. The pulpit and ~mtnding board later com- plemented with Baroque sculptures by Sven Segervall in 1730. For delails see figures 60 and 97. Former/y in the old church. 7 - 745229 Åseda och Älghults kyrkor 97 ÄLGHULTS YA KYRKA Fig 97. Ja ktscen, detalj av predikstols- korgens inta rsia ut- smyckning. Foto 1971 . Hanting scene. Detail of the decaralive inlaid woodwork of the pulpit. Fig 98. Predikstolens timglas, anskaffat 1640 och utfört av Jacobus Ha rtman i Leipzig. G lasen med sta tiv komplet- terade 169 1. Foto 1971. Hoarglass on the pulpit, acquired in 1640, made by Jacobus Hartman of Leipzig. The glass and stand complemented in 1691. Predikstol Predikstolen (fig 60, 96- 97) , som är övertagen från den gamla kyrkan , är placerad på den östra lång- väggen. Den rikt skulpterade korgen med tillhö- ra nde ljudtak är ursprungligen ett arbete i renäs- sansstil som senare kompletterats med barockskulp- turer. Korgen med åttasidig planform är utförd i bonad ek med intarsiainläggningar i ljusare och mörkare träslag. Intarsian är delvis illa medfaren och kompletterad . Fyllningsfälten med rundbågs- ställningar åtskiljs av pilastrar. På entablementet markeras hörnen av konsoler med senare påsatta ä nglamaskaroner, som uppbär den kraftigt profile- rade överliggaren. De skurna ornamentlisterna ut- görs av tandsnitt och äggstav. lntarsiadekoren, som är utformad som bladslingor, har prytt samtliga fyllningsfä lt och pilastrar. På ett av sockelns fyll- ningsfält förekommer en jaktscen (fig 97). I fältet ovanför denna scen tycks ha stått »Anno J 649» samt initia lerna K H(?). I korgens bågstä llningar finns senare insatta figurskulpturer föreställande Kristus som Salvator mundi samt de fyra evange- li sterna. K o rgen avslutas nedtill av senare tillkomna barockornament Det profilerade underredet är 98 placerat på en ståndare. Upp till predikstolen för en enkel trappa med barriär av samma utformning som altarringen. De färger som förekommer på korgen är svart, rött och guld. Figurerna är senare något påbättrade i metallskimrande pastellfärger samt guld. Underredet är brunmålat Ljudtaket är liksom korgen försett med senare tillägg. U n dersidan är genom lister indelad i åtta fält prydda med intarsiainläggningar. Runt neder- kanten en stel lambrequin. De genom voluter mar- kerade hörnen har senare påsatta änglamaskaro- ner. De ursprungliga gavelstyckena döljs till största delen av senare ornament i form av musslor och blomornament samt två runda , krönta kartuscher med monogrammen FRS (Fredricus Rex Sueciae) och UE (Ulrika Eleonora). J fyra av hörnen står ba- sun blåsande putti med blombuketter i händerna, i de två övriga eldurnor. Som krönfigur Kristus med segerfana på världsklotet trampande på en orm. Färgerna utgörs huvudsakligen av blått, rött , brunt, grönt, guld och silver. Under ljudtaket hänger en duva med strålkrans. I räkenskaperna uppges att »Anno 1654 Bestel- tes Predikstol som kostar 90 Dr. Kmt.». Prediksto- len bör vara utförd av en snickare från trakten och påminner i mycket om den samtida predikstolen i Åseda (fig 37). Till samma tradition, inspirerad av den nordtyska intarsiastilen, som fick många av- läggare i Sverige under 1600-talet, hör bl a även den J 635 utförda predikstolen i Dädesjö. 31 Skillnaden mellan korgens årtal 1649 och räkenskapernas 1654 ä r förbryllande . Troligen bestä lldes den dock redan det förstnämnda å ret men betalades senare. Initia- lerna KH skulle kunna syfta på majoren Knut Hammarsköld , vilken 1650 skänkte den med hans initialer och vapen prydda dopfunten till kyrkan (se nedan). Moderniseringen av predikstolen utfördes liksom i Åseda av den flitigt anlitade växjömästaren Sven Segervall. 32 År 1730 uppges att man »Betalt Bildthuggaren i Wexiö Mäst! Sven Segerwall för Predikstohls arbete, af Kyrkians egna Medel .. 80. - Förutan det Försambl.n sielf Sammanskutit till Bildthuggarens afbetalning 39 Dr 20 öre Smt.» (räk). Predikstolen överflyttades till den nya kyrkan i slutet av år 1806 och målades följande å r tillsam- mans med altaruppställningen av Anders Frisk. På interiörbilden från 1912 (fig 90) tycks predikstolen 7* - 745229 I N RED N I G O C H I N VE N T A RIER Fig 99. Nummertavla, inköpt från Sven Segervall 1755. Överförd från gamla kyrkan. Foto 1971. Hymnboard, purehosed from S ven Segerva/1 inl755. Former/y in the old church. vara målad i vitt med endast enstaka ornament samt figurskulpturerna polykroma. På väggen bakom predikstolen målades 1916 ett draperi. Samtidigt uppges att predikstolen skulle återställas i sitt »ur- sprungliga skick», vilket tydligen innebar att de bo- nade ekytorna å ter frilades. J 968 behandlades pre- dikstolen och befriades från påmålningar av kon- servator Ragnar Flood . På predikstolen är ett timglas fästat (fig 98). Det bestå r av två glas i en rikt ornamenterad ställning av smidesjärn, som i sin tur är fästad på en trästån- da re med kontursågade ändar. Träståndaren pryds av påklistrade, färglagda kopparstick. Upptill en urtavla med timvisare och texten »Jacobus Hartman Sanduhrmacher in Leipzig» nedtill kalendertavla, där visaren dock saknas. ställningens höjd 30 cm, med ståndare 75 cm. För »Ett skönt Timmeglas ifrån Lijflandh, medh 4 delar» erhöll Christoffer Lambrecht J 640 2,8 Dr Km t (räk). 1691 köptes »et nytt timmeglas med ~ för 4: - » (räk) , dvs de nu- varande glasen med stativ. 99 ÄLGHULTS N YA KYRKA Fig 101. Detalj av dopfuntscuppan , fig 100, med donatorn Knut Hammarskölds initialer och vapen. Foto 1971. Detail from the bowl of the fant , figure JOO , with the initials and coat-of-arms of Knut Hammarsköld the donor. Fig l 00. Dopfunt av polerad , brun kalksten. Skänkt J 650. Foten är något förminskad, jfr fig 42. Överförd frå n gamla kyrkan. Foto 1971. Baptismal fon/ of polished brown l imestone. Donated in 1650. The j'oot has been reduced in size, cf figure 42. Former/y in the old church. Bänkinredning Bänkinredningen är indelad i fyra kvarter och om- fattar inalles 52 bänkar. Den är sluten mot mitt- gången och öppen mot sidogångarna. Färgsätt- ningen är hållen i olika grågröna nyanser. Dörrar- nas enkla, rektangulära fyllningar är målade i gult och vitt med förgyllda lister. Den nuvarande mål- ningen härrör från J 968 . l korets östra del finns en bänk, indelad i två stolar samt i den västra delen två bänkar. De är gråmålade med gulgrå fyllningar. Den västra korbänken är avsedd för kyrkoherde- familjen, den östra för komministern och kyrkvär- darna. Vid restaureringen 1968 borttogs bänkarna under läktaren. Ursprungligen fanns i kyrkan 64 bänkar. J 867 beslutade man att måla den då bruna bänk- inredningen i ljus färg, helst i vitt, men då ommål- ningen kom till stånd 1879 utfördes den på måla- rens förslag i ekfärg. På interiörbilden från 1912 (fig 90) tycks bänkarna vara ganska ljusa i färgen . 1916 målades de däremot i brunt (f i g 91) och J 93 7 åter i ljusa färger. Orgelläktare Orgelläktaren är placerad vid den södra kortsidan av kyrkorummet och uppbärs av fyra träkolonner målade i brunt och guld (fig 89) . Den slutna barriä- ren med framspringande , halvrunt mittparti pryds av halverade balusterdockor av samma utformning som altarringens. Den är målad i flera nyanser grå- grönt samt guld. Den tidigare färgsättningen har följt bänkinredningens. Orgel Det nuvarande pneumatiska orgelverket är byggt J 941 av Mårtenssons orgelfabrik, Lund ,33 och om- fattar 23 stämmor fördelade på två manualer och pedal. Orgelfasaden i nygotisk stil liksom större delen av pipmaterialet härrör från den orgel som 1879 100 l RED N I NG O C H l VENTARIER Fig 102. Dopskå l av tenn, tillverkad 1828 av Niklas Anström, Växjö. Foto 1971. Pewter baptismal bowl, made in 1828 by Nik las Anström, Växjö. Fig 103. Nattvardskalk av förgyllt silver. Foten och noden har tillhört en medeltida kalk frå n slutet av 1400-ta let eller omkring 1500. Nu i SHM. Foto G Hildebrand, SH M 1973. Silver-gill chalice. The foot and knob have belonged to a medieval chalice da ting fromth e end of the 15th or thebeginning of the 16th century. Now in the Museum of National Anti- quities, Stockholm. anskaffades till kyrkan (fig 89). Orgeln byggdes av orge lbyggaren Johannes Carlsson från Virestad och C A Johansson från Hovmantorp och omfattade 22 stämmor.34 Den orgel som sommaren 1807 överflyttades från den gamla kyrkan till den nya och sedan användes fram till 1879 var byggd 1748 av Jonas Wistenius från Linköping och omfattade nio stämmor. 35 Nummertavlor l. Rektangulär tavla med snidad och må lad ram (fig 99). Ursprungligen i gamla kyrkan. Skulpterat överstycke med musselornament Siffertav lan är svart medan ramen är må lad i huvudsakligen rött , grönt och blå tt. Tavlans mått 68 x 50 cm , total höjd 92 cm. Nu placerad på östra korväggen . Används vid jordfästningar. Nummertav lan inköptes 1755 i Växjö av bildhuggaren Segervall (not 32), som tidi- gare moderniserat kyrkans predikstol , och kostade 10 Dr Smt (räk). Tavlan placerades i den gamla Fig J 04. Paten av förgyllt silver, slutet av 1600-ta let. Tillhör kalken fig 103. Nu i SHM. Foto G Hildebrand , SHM 1973. Silver-gill paten, end of the 17th century; betongs to the cha/ice in figure 103. Now in the Museum of National Antiquities, Stockho/m. 101 =ÄLGHULTS NYA KYRKA Fig 105. Nattvardsuppsats, utförd av Atelier Borgila 1960. Foto 1971. & Fig 106. Vinkaraff av glas med målad dekor i guld. 1800-talet. Foto 1971. Communion silver, made by Afelier Borgi/a, 1960. kyrkan vid altaret. - 2- 3. Två rektangulära, stora nummertavlor med rikt snidade ramar i klassice- rande stil (fig 88). Ursprungligen försedda med skåp. Siffertavlan är nu nedsänkt och placerad inne i skåpet samt försedd med inbyggd ljusramp. Siffer- tavlan är målad i svart, ramen vit med förgylld or- namentik. Placerade på väggen mellan korfönstren och sakristiedörrarna. Nummertavlorna förfärdi- gades 1871 av snickaren C Kallin och sändes därpå till Växjö för att målas och förgyllas. Dopfunt Dopfunt av polerad , brun kalksten (fig 100- 101), övertagen från den gamla kyrkan. Den åttasidiga cuppan uppbärs av ett pelarformat skaft med mitt- vulst. Slät, åttkantig fotplatta. I ett av cuppans fält två vapensköldar i relief, den ena med helt blank sköld , den andra med ätten Hammarskölds vapen- bild. Över detta vapen initialerna K H. Runt cup- pans bräm inskrift i versaler: »UTHAN · EEN · WARDER ·FÖDD· AF· WATN ·OCH· ANDANOM · KA N ·HAN · ICKE · INGÅ · l GUDS · RIKE · JOHAN · 3.» På Cup- pan inskriften: »A NO · 1650/DEN · l · MAI/WARDT · 102 Glass flagan, with painred decoration in go/d, 19th centw-y. DANNA /FUNT · FÖR/ÄHRAT · TILL/ELGHULTS/KYRKIA.» Vapenskölden och initialerna avser majoren Knut Hammarsköld36 som alltså år 1650 skänkte funten. Fotplattans utseende visar att den blivit förmins- kad. Den bör ursprungligen ha haft en liknande rik profilering som på dopfunten i Åseda kyrka (fig 42). Ytterligare en grannkyrka, Lenhovda kyrka, äger en kalkstensfunt av samma typ. 37 Dopredskap I dopfunten används ett modernt dopfat av nysil- ver. På brämet texten: »Låten barnen komma till mig och förmenen dem icke, ty sådana hörer Guds rike till. Mr. 10- 14.» På fatets undersida inskriften: »Skänkt till Elghults Kyrka af kyrkoherde C A Ljungq uist38 År 1905.» Diameter 40 cm. Enligt stämplarna tillverkat av C A Kjernås, Göteborg. Tidigare användes en dopskål av tenn med till- hörande fat (fig 102). Den runda, bukiga skålen på fot är endast dekorerad med tre parallella linjer. Diameter 20,5 cm, höjd 9 cm. l skålens botten stämplarna: tre kronor, krönt W ( Växjö) , NAS inom sköld ( = Nicklas Anström, mästare i Växjö 1817- 1843 [44]), X3 ( = 1828). Det nu illa medfarna fatet har samma stämplar som skålen. Diameter 32 cm. Dopskålen och fatet inköptes av Anström i Växjö 1828 för 4 riksdaler i »mellanavgift mot det gamla» (räk, jfr Gamla kyrkan). Dopskål av tenn , modern , rund på fot. På livet inskriften: »Röda Korsets Förlossningshem i Älg- hult 1929.» Diameter 26 cm, höjd 8,5 cm. Inköpt från Svenskt tenn , Stockholm. Dopkanna av silver. Enligt stämplarna tillverkad av Mobergs Guldsmedsaktiebolag i Stockholm. Gåva av Signe Elgegård , Alstermo, 1970. Nattvardskärl l. Kalk av förgyllt silver (fig 103). sexpassformad fot med rutmönstrat gallerverk på fotranden. På Fig 107. Sockenbudstyg av delvis förgyllt silver. Skänkt 1738 av Otto Fleming och Catharina Charlotta Gyllengrip och utfört av Ferdinand Sehl d y, Stockholm. Foto H Danielsson, Växjö 1973. Viaticum communion vessels, of part/y silver-gift. Donated in 1738 by Otto Fleming and Catharina Charlotta Gyllengrip, made by Ferdinand Sehl the Younger, Stockholm. INREDNING OCH INVENTARIER foten spår av ett fastnitat, nu förlorat krucifix. U n- der foten finns ett senare ingraverat årtal , 1409. Det cylindriska skaftet har en rund nod med sex ut- skjutande romboider med minuskelbokstäver, vilka tillsammans bildar namnet »ihecvs». På ovan- och undersidan av noden mellan romboiderna spets- ovala fält med graverade fönsterformer med mas- verk. Cuppan är stor och bägarformad. Stämplar saknas. Höjd 19,8 cm. Foten och noden tillhör en medeltida kalk som stilistiskt kan dateras till slutet av 1400-talet eller omkring 1500. Den har senare försetts med den nu- varande stora cuppan, troligen under slutet av 1600-talet. I inventarieförteckningen år 1704 har kalken erhållit epitetet »skiön», vilket tyder på att den då var renoverad. Fig 108. Sockenbudstyg av delvis förgyllt silver, utfört 1763 av Johan Ascher, Växjö. Foto H Danielsson, Växjö 1973. Part/y silver-gift viaticum communion vessels, made in 1763 by Johan Ascher, Växjö. 103 ÄLGHULTS NYA KYRKA Till kalken hör en likaså förgylld paten av silver (fig 104) . I patenens mitt en pålödd , gjuten kalvarie- grupp med den korsfäste Kristus o mgiven av Maria och Johannes. Själva korset är ej markerat. På brät- tet en graverad inskrift : »TAGER OCK ÄTER TAGER OCK DR ICKER THET GIÖREN TIL MIN ÅM INNELSE.» Stämplar sak nas. Diameter 14,5 cm. Patenen har sannolikt tillkommit samtidigt med den förstorade cuppan, dvs under slutet av 1600-talet. Kalken och patenen tillhör Statens Historiska Museum (inv nr 7196). Vid biskopsvisitationen 1876 beslöts »om försäljning av Elghul ts kyrka hittills begagnade otillräck liga kommunionkalk med paten och vil le Herr Biskopen för si n del medgifva, att ifrågavarande kalk och paten, vi lka sak na a llt an- tikvariskt värde, må utbytas mot lä mplig oblatask av silfver att vid kommunion användas». Nattvards- kärlen så ldes till en privat affärsman, där de på- träffades av riksantikvarien Hans Hildebrand 1883 och inköptes för 180 kronor. Då de försålts utan att först en ligt förordningen från 1867 hembjudits åt K Majt och kronan väcktes även åtal mot försam- lingens kyrko herde för egenmäktigt förfarande .39 Dessa nattvardskärl ersattes av följande kalk och paten: -2. Kalk av sil ver. Cuppan förgylld invändigt och runt mynningsranden. Rund, profilerad fot, Fig 109. Kronan fig J lO med tillhörande kronbytta av koppar. Foto 1971. The crown in f igure l/O with ils capper container. cylindriskt skaft med klotformad nod , slät, klock- formad cuppa. På cuppan graverad inskrift: »Ti ll Elghults kyrka såsom minne efter C A Sommarin,40 församlingens kommini ster under 25 å r, skänkt af Enkefru Soph ie Sommarin år 1876.» Höjd 25 cm, cuppans diameter 12 cm, fotens 13 cm. En ligt stämplarna tillverkad i Växjö 1876 av Emanuel Forssman (mästare 1847- 1879 [94]) . Den tillhö- rande patenen av si lver med förgylld ovansida är helt slät. Diameter 14,5 cm. Samma stämplar som kalken. - 3. Kalk av silver, cuppan invändigt förgylld. Hög, rund fot med profilerad fot li st, cylindriskt skaft med kraftig, rund nod med gjutna kors, bä- garfo rmad. slät cuppa. Inskrift på fot li stens insida: »Ä igh ults kyrka - tillminne av mina kära fö rä ldrar Oskar och Karolina Hedberg - Andor och Svea Neufeld 5.11.1960.» Höjd 20 cm. Enligt stämplarna tillverkad av Ate lier Borgi la , Stockho lm , 1960. Den ti llhöra nde patenen av silver är helt slät med profi- lerad kant. Diameter 15 cm. Till si lve1 uppsatsen (fig l 05) hör även en rund oblatask med konformat, korskrönt lock samt en liten cylindrisk vinkan na med li kadant lock. Höjd l O cm, respektive 25 cm. Samtliga har samma inskrift och stämplar som kalken. Vinkanna av si lver. Hög, profilerad fot samt korsprytt , profilerat lock. Under foten inskriften : »Gåva till Älghults kyrka av avlidne Bruksägaren A nders Johansson och hans avlidna maka år 1935.» Höjd med kors 44 cm. En ligt stämpla rna tillverkad av Oskar Arnold Karlström , Stock ho lm , 1935. Två vinkaraffer av glas . Den ena försedd med målad dekor i guld och texten »Elgh ults kyrka» (fig l 06). Jfr Å sed a kyrka . Höjd med propp 42 cm. 1800-ta lstyp. Oblatask av nysilver. Oval, bukig ask på fyra kul- fötter. På framsidan graverad dekor bestående av två palmkvistar och en uppslagen bibel. Korskrönt lock. Höjd 10 cm . En ligt stä mplarna tillverkad av Guldsmedsaktiebolaget, Stockholm. Båda sockenbudstygen överfördes från den gamla kyrkan: - l. Av silver, delvis förgyllt (fig 107). Kalk med rund, profilerad fot, skaft med rund, kraftigt profilerad nod, bägarformad cuppa med graverad ranka runt brämet. På cuppan släkterna Flemings och Gyllengrips vapen under adlig krona 104 Fig J JO. Brudkrona av förgyllt silver och silverbleck med infattade stenar av färgat glas. Kronan inkö ptes 1737 av guldsmeden Arvid Andersson Castman i Eksjö i utbyte mot en ä ldre krona, inköpt .1681. .1764 reparerades kronan av guldsmeden Anders Johan Limnell i Växjö. Rosorna, hjärtana och de små hängande stenarna tillkom enligt räkningen vid detta tillfä lle som extra dekoration . Foto 1971. Bridal crown of silver-gift and silver sheet, with stones of co/oured glass. The crown was purehosed in 1737 from Arvid Andersson Castman, a goldsmith of Ek!>jö, in exchange for an o/der crown, purehosed in 1681. In 1764 the crown was repa i red by a goldsmith in Växjö, Anders Limnell. The roses, the heart s and the small pendant stones were, according to a bill, added on this occasion as extra decoration. 105 ÄLGHULTS NYA KYRKA samt inskriften: »Gifwet T il Elghults Kyrckia l af l Baron Otto Fleming l och des K Huusfru högwne fru Ca t h: Char] l :Gyllengrijp Den l Jan 1738» (not 19). Höjd 15,5 cm. Försedd med åldermansranka samt stämplarna för Ferdinand Sehl d y i Stock- holm, mästare 1723- 1743 (1745). Den tillhörande patenen är helt slät med förgylld ovansida. Diame- ter 9,5 cm. Oblatasken är rund med profilerad kant. Diameter 7 cm, höjd l ,5 cm. Båda har samma stämplar som kalken. Kärlen förvaras i ett svart- målat träfodraL Om detta sockenbudstyg uppges i tillägg till inventarieförteckn-ingen 1735: »Til Elg- hults Kyrka och Församl.s tjenst wid de sjukas be- Fig 111. Lyster av glas och mässing från mitten eller senare delen av 1700-talet. Har tillhört prostparet Nils Colliander och Wendla Christina Nordenankar. Foto H Danielsson, Växjö 1973. Chandelier of glass and brass, da ting from the middle or latter part of the 18th century. Once belonged to Rural Dean Nils Colliander and his wife Wendla Christina Nordenankar. sökande, hafwer Högwälborne Hr Baron och Capi- tainen Otto Fleming och des Hustru, Högwälb. Fri- herrinnan Catharina Charlotta Gyllengrip på Hof- gården, På Nyårsdag, år 1738, förärat en Kostbar Communion-Kalk, med Herrskapets namn, wapn, dag och år, när den blef gifwen; en pateen; en oblate- ask; samt win-flaska; alt af Silfwer förfärdigat; och förgyldt merendels, både innan och utan: Desse sa- ker äro, af wälbemte Herrskap, förwarade uti et fouteral af trä, med läder öfverdragit; hwarutan är en pung af ylle; och utöfver altsammans, en läder- wäska, för bequämligare försel skul.» Sockenbuds- tyget uppges 1763 brukas av komministern (inv). - 2. Kalk av silver, invändigt och delvis utvändigt förgylld (fig 108). Hög, profilerad fot med graverat kors med fastlödd, gjuten Kristusbild, cylindriskt skaft med päronformad nod, bägarformad cuppa med vågband runt brämet samt graverad ranka. Höjd 16 cm. Försedd med åldermansranka och enligt stämplarna tillverkad av Johan Aseher i Växjö 1763 (mästare 1753- 1767). Den tillhörande patenen har förgylld ovansida med en graverad framställning av Agnus Dei med segerfana. Diame- ter 9 cm. Till dessa används nu en modern oblatask, enligt stämplarna tillverkad av Samuelsons Silver- smedja, Stockholm. I utbyte mot detta sockenbudstyg lämnade man till Aseher den äldre sockenbudskalken med paten, som omnämns redan i den äldsta inventarieförteck- ningen från 1639. Det nya sockenbudstyget använ- des av kyrkoherden (inv 1763), medan alltså kommi- nistern övertog sockenbudstyget från 1738. Tidi- gare hade man även använt ett sockenbudstyg av mässing, »bestående af l Kalk, l paten och derut- öfver En mässingsdosa kjöpt på Wexiö Marknad» som inhandlades 1749 för 5 daler Smt hos Hemich Werner från Jönköping (räk). Brudkronor l. Krona av renässanstyp av förgyllt silver och sil- verbleck (fig 109- 110). Den breda, nedre kron- ringen är dekorerad med fastnitade gjutna orna- ment i genombrutet arbete. Vartannat ornament har en infattad prydnadssten av färgat glas. Från ringens övre kant utgår åtta stycken höga och mel- lan dem lika många låga ståndare i genombrutet arbete. Varannan hög ståndare är försedd med två 106 INREDNING O C H I N V EN TARIER Fig J 12. Ljusstake av tenn , tillverkad av Fig 113. Väggplåt av massmg, omnämnd första Christoph ~r Pettersson Radde i Halmst2d. gången 1795. Foto 1971. mästare 1685- 1702. Foto 1971. Brass sconce, mentioned first in 1795 Pewter cand/estick , made by Christopher Pettersson Rodde of Halmstad, master 1685- 1702. rosor av silverbleck med infattad sten samt två ned- hängande löv, varannan har ett hängande silver- hjärta i stället för en av rosorna. Varje ståndare har dessutom i mittpartiet en stor, infattad sten. På den övre kronringen finns mellan varje spets en ängla- maskaron samt två hängande hjärtan och en infat- tad sten . Höjd 10,3 cm, nedre diameter Il ,2 cm, övre diameter 16 cm. Till kronan hör en stor kron- bytta av driven koppar. (Jfr brudkronan i Åseda.) En förgylld brudkrona med kopparask inköptes 1681 för 75.8 Dr (räk). l räkenskaperna för åren 1737- 38 uppges att »Kyrkans gamla Brude Crona, hvilken wägde 56 lod, lefwererades til Ekesiö Guld- smed , Mäster Carl Magnus Ekman,41 åhr 1736, d. Il Octobris; Men som han blef död innan Arbetet företogs , antwardades Cronan och Arbetet til Mäs- ter Arvid Andersson Kastman42 i Ekesiö, som trädde, d. 4 Juli 1737, i samma Contract, at, emot l Dahl. 22 öre Smt lodet, i arbetslön och förgyll- ning, giöra en ny Crona. Hwarföre som den nya Cronan wäger 49 lod , bestiger arbetslönen med för- gyllningen sig til 82 dahl. 22 öre Smt. , förutan 8 st. nya stenar a24 öre st. , som giör 6 dahl. Smt. Så är hela Summan 88 dr 22 öre Smt. Och när 7 lod Silf- ver, som öfverblefwo af förra wichten, och kosta 8 dalr och 24 öre Smt, inberäcknas och afdrages på betalningen, belöper i Contant till Gullsmeden at gifwas ... 79.30.» 1764 reparerades kronan av guldsmeden A J Lim- nell i Växjö (mästare 1732- 1775) för en kostnad av 100 Dr Smt. Det omfattande arbetet innebar: » l) Lött 6 st. afbrutna spiror med Masift och smidigt silfver och dem måst med guld förbättra och för- gylla 3 Dr 16 öre st. 21: - för de andra 2ne som äro putsade . .. 3: - . 2) Lött 3n• af de minsta spirorna och dem med guld förbättrat 24 öre st . .. 2: 8. 3) för den öfra och nedra ringens putsande samt det öfriga småplocket .. . 8: - . 4) Innefattat 12 st. stora stenar med sina uphögda stiernor med silfver och arbetslön 3 Dr 16 öre st ... 42: - . 5) 8 st. hängande stenar i den öfre ringen med silfver, fär- gylning och arbete 2 Dr st ... 16 : - . 6) 20 st. för- 107 ÄLGHULTS NYA KYRKA gylta hiertan a l Dr st .. . 20: - . 7) för Cronans söndertagande och sammansättning . .. 6: - .» Kronan tillverkades alltså av eastman 1736, som i fråga om kronans utformning följer 1600-talstradi- tionen. Rosorna, hjärtana och de små hängande stenarna kom som framgår av Limnells redovis- ning till som extra dekoration 1764. - 2. Modern brudkrona av förgyllt silver i prin- sessmodelL Kronringen i genombrutet arbete är besatt med syntetiska akvamariner, omväxlande runda och kvadratiska. De 12 spetsarna, varannan hög och varannan låg, avslutas med en akvamarin i oval infattning. Höjd 9 cm, kronringens diameter 5,5 cm. Enligt stämplarna tillverkad av Guldvaru- aktiebolaget G Dahlgren & Co, Malmö, 1956. Skänkt av Älghults Husmodersförening. Ljusredskap Ljuskronor av mässing: l. För åtta ljus i en krans. Profilerad mittstång krönt av dubbelörn samt änd- klot med ananasliknande knopp och bladkrans, s-formade ljusarmar med prydnadsarmar och mus- selformade droppskålar. Gjutna reflexornament i form av blad, drakornament och eldflammor. Höjd Fig J J 4. Broderat kors och bå rd från en ej bevarad mässhake av svart sammet, inköpt J 690. Tyget utgörs av benvit, kinesisk sidendamast med broderier i flerfä rgat silke och guld, utförda av en i Småland under J 600-talets slut verksam atelje. Foto A T A. Embroidered cross and border from a no w lost ehosub/e of black velvet, purehosed in 1690. The cloth is bone-white Chinese silk damask with embroidery in multi-ca/oured silk and go/d, executed towards the end of the 17th century in a workshop active in Småland at tirat time. 108 INREDNING OCH INVENTARIER Fig 115a- b. Mässhake av svart sammet med silverbroderier, inköpt i Stockholm 1818. Foto 1971. Chasuble of black velvet with silver embroidery, purchased in Stockholm in 1818. 60 cm. Nu monterad för elektriskt ljus. Hänger i sakristian. Ursprungligen i gamla kyrkan. Sannolikt identisk med den ljuskrona som tillsammans med två ljusstakar inköptes från gyllenmakaren David Werner i Växjö 1732 (räk). - 2. För l 6 ljus i två kransar. Profilerad mittstång med ändklot med profilerad knopp. s-formade ljusarmar med pryd- nadsarmar och runda droppskålar. Reflexornament i form av gjutna blommor. Höjd 85 cm. Nu mon- terad för elektriskt ljus. Hänger i långhuset. Ur- sprungligen i gamla kyrkan. Sannolikt identisk med den ljuskrona som inköptes 1760, då »För en ny guten Ljuse Crona, som wäger 3 Lis p. l 3 mkr, har mässingsarbetaren och Kläckgjutaren i Jönköping, mäster Elias Fries Thoresson43 (förutan den gamle bristfällige Cronan, af l Lisp. och 4 mkrs wigt, be- räknad på betalning, efter 21 1/3 öre Smt mkr, för 16 Dr Smt.) bekommit Contante Penningar, enligt des egenhändiga quittence ... 75: 8» (räk). Den 8 - 745229 Åseda och Älghults kyrkor gamla kronan hade beställts från Stockholm 1653 och hade 12 pipor (räk, inv 1694).- 3. För 24ljus i tre kransar. Profilerad mittstång med ändklot med stor, profilerad knopp. Brutna ljusarmar med mus- selformade droppskålar. Reflexornament i form av klockformade och platta blommor. På ändklotet inskriften: »Gifwen till Elghults kyrckia år 1806 af prosten Erland Collianders äncka fru Elisabeth Oxelgren (not 13). Förfärdigat af P. Ågren i Wi- merby.» Höjd 91 cm. Hänger i långhuset. - 4. För 24 ljus i två kransar. Modern. På ändklotet inskrif- ten : »År 1917 skänkt till Elghults kyrka av C. A. Ljungquist,44 kyrkoherde i Elghult.» Hänger i lång- huset. - 5. För 16 ljus i två kransar. Modern. På ändklotet inskriften: »Gåva till Älghults kyrka av Konsul G. O. Örn från Hovgård år 1936.» Hänger i långhuset. På läktaren hänger dessutom två moderna ljus- kronor av glas, utförda på Orrefors glasbruk 1968. 109 ÄLGHULTS NYA KYRKA Den ena är skänkt av Älghults kyrkokör, den andra av kyrkvärden Hugo Lindgren och hans hustru Selma. I räkenskaperna för åren 1806- 1807 redo- visas betalning till Jonas Jonsson i Norramåla för fyra ljuskronor av trä samt »För gamle ljuskronor- nas nedtagande och putsning och kjedjornas mål- ning». I inventarieförteckningen år 1831 uppges att två av dessa hänger »neruti Kyrkan och 2 på läkta- ren». En svarvad, bronserad ljuskrona av trä med sex ljusarmar används nu i gamla sakristian (fig 74). Ytterligare två förvaras i tornrummet. Ny takarma- tur under läktaren tillkom i samband med restau- reringen 1968. Ljusstakar: l. Ett par moderna av silver. Skänkta 1958 av Hjalmar, Krister och Karl Johansson till minne av deras broder Hugo, avliden i USA av svi- ter från första världskriget. - 2. Ett par moderna av silver. Enligt inskrift skänkta 1962 till minne av kyrkvärden Filip Gustafsson . - 3. Ett par moderna av nysilver. - 4. S k lyster, ett par, av glas och mäs- sing (fig ll1). Rikt dekorerad med hängen av ofär- gat glas i form av slipade löv samt rosetter. Nu något defekta. Höjd 65 cm. Mitten eller senare delen av 1700-talet. Den ena försedd med initialerna »WCN», den andra med »NC», vilka avser prost- paret Wendla Christina Nordenankar och Nils Colliander (not 25). Ljusstakarna skänktes till kyr- kan av deras dotter Gustava Colliander. Upptagna i inventarieförteckningen år 1823. - 5. Ett par sju- armade kandelabrar av gjuten mässing. Moderna. Höjd 30 cm. Skänkta 1930 av kyrkvärden Hj An- dersson. Placerade på altaret i sakristian. - 6. Ett par ljusstakar av mässingsplåt i barockstil. Hög profilerad fot, spiralvridet skaft med rund mellan- bricka och vulst. Höjd 32 cm. Kan vara identiska med de ljusstakar som 1732 inköptes i Växjö av gyllenmakaren David Werner (räk). - 7. Ett par ljusstakar av gjuten mässing med gjuten dekor. Förnicklade. Moderna. Höjd 22 cm. - 8. Ett par ljusstakar av gjuten mässing. Förnicklade. Mo- derna. Höjd 20 cm. I gravkapellet. - 9. Ett par ljusstakar av gjuten mässing. Höjd 15 cm. - 10. Ett par ljusstakar av tenn i barockstil. Rund fot, spiralvridet skaft med rund mellanbricka, rund droppskiva. Inskrift: »P:B:H:L. 98.» Höjd 25 cm. Enligt stämplarna tillverkade av Christopher Pet- tersson Radde i Halmstad, mästare 1685-1702 110 (1711 ). - Två sjuarmade, guldbronserade träljus- stakar är placerade i korfönstren. De efterbildar den sjuarmade ljusstake som ses på altartavlans fram- stäl ln ing av Jesu frambärande i templet. Skänkta J 928 av Emil och Malkus Gustavsson. - En dop- ljusstake av trä skänktes 1961 till minne av Frida Erlandsson , Lyckanshöjd, av systrarna Signe och Hanna. Väggplåtar av mässing: J. Ett par för ett ljus (fig J 13). Oval väggbricka med rik driven, punsad och graverad blomsterdekor. Höjd 53 cm. Hänger vid predikstolsuppgången. Den ena väggplåten bör vara identisk med den »Lampett uti Choret», som omnämns i inventarieförteckningen 1795. I nya kyrkan uppges den sedan vara placerad på predik- stolen (inv 1825). - 2. 10 st moderna väggplåtar av mässing för två elektriska ljus. Anskaffade 1937. Textilier Antependier: l. Av rött kläde. På mitten IHS inom törnekrans samt längs kortsidorna törneranka i applikation och broderi i gult, guld och paljetter. Omkring 1900. Användes före restaureringen 1937 på huvudaltaret men omändrades sedan till sakris- tians altare. - 2. Av röd sammet med applikatio- ner av guldgalon och guldtyg samt broderier i olik- färgat silke. På mitten kors med törnekrans omgi- vet av kalk och duva. Signerat »Libraria 1937 komp MG» ( = Märta Gahn).- 3- 5. Av handvävt linne i de liturgiska färgerna vitt, grönt och violett utan broderier. Anskaffade 1948-1950. Till dessa an- vänds ett altarbrun av cremefärgad sidendamast med rika broderier. I fyrkantiga bildfält av appli- cerad vinröd sidendamast, kantade med guldgalon, framställs Maria med Jesusbarnet, den uppståndne Kristus samt den helige Andes utgjutande. Signerat »G.M. Licium 1947». Mässhakar: l. Kors och bård från en ej bevarad mässhake (fig 114). Benvit, kinesisk sidendamast med broderier i flerfärgat si lke och guld. Längs kan- terna blom- och bladbård. På korset ett krucifix med Kristusbilden broderad i relief i guldläggsöm. Överst inskriften INRI, nedanför krucifixet en dödskalle och korslagda benknotor, broderad i kontursöm, samt ANNO 1690. På bården ses överst den uppståndne Kristus med blomsterprydd seger- INREDNING OCH INVENTARIER Fig 116. Kollekthåv med pung av ylletyg, Fig 117. Helt järnbeslagen kyrkkista av trä, inköpt 1730 i Orrefors. Foto 1971. flamskvävnad från 1785. Foto S Johansson Campfetely iron-bound church chest of wood, purekased in 1730 at Orre/ors. 1956. Collection bag with bag of woollen cloth, haute-lisse weave, dating from 1785. fana samt nedanför honom iris och tulpaner. Kor- sets höjd 103 cm, bredd 72,5 cm; bårdens höjd 88,5 cm, bredd 23,5 cm. Broderierna är utförda av en i Småland under 1600-talets slut verksam atelje. 45 År 1690 inköptes »en ny Swart Samets-Messehake med hwit Kors och framstycke för ... 74.1» (räk). I samband med konservering hos Riksantikvarieäm- betets textilkonservering 1946 monterades de beva- rade applikationerna på en tygöverklädd skiva. - 2. Av svart sammet med silverbroderier (fig 115). På ryggsidan applicerat kors av silvergalon med broderad törnekrans. Vid korsets fot ses de tre spi- karna. På framsidan triangel med Jahve inom strål- krans. Knäppning på axeln. Foder av svart bom- ullssatin. Enligt räkenskaperna 1817-18 hade »För- samlingens Ungdom sammanskjutit till en Ny Mässeskrud ... 298: 14» riksdaler, vilken beställ- des från Stockholm och med frakt kostade 340: 32 riksdaler. - 3. Av svart sammet med silverbrode- rier. Liknande men enklare utförande än den före- gående. I fodret märkt »Eighults kyrka 1906». - 4-5. Två mässhakar av röd sammet med applika- tioner i malvafärgat siden och broderier i guld och silke. På ryggsidan kors med Kristusmonogram och blommor samt strålkrans, på framsidan IHS inom strålkrans. Anskaffade 1935. Den ena deponerad i Fröseke kapell. - 6. Av vit sidendamast med bro- derier i guld, lintråd och silke. På ryggsidan kors, på framsidan Kristusmonogram. Tillverkad av Licium 1943. - 7- 8. Av grönt tyg, ylle och linne, med broderier i lingarn, silke och guldtråd. På rygg- sidan kors med lilja och strålknippen, på framsidan IHS. Signerad »E. P. ( = Elin Pettersson) Licium 1951». - 9. Av vit sidendamast med broderier. Samma utförande som nr 6. I fodret signerad »Li- cium 1951». Skänkt av lärarinnan Hulda Strand.- JO. Av violett tyg, ylle och linne, med broderier. På ryggsidan kors, på framsidan IHS. Signerad »Komp E P ( = Elin Pettersson) Licium 1956». Kalkdukar: l. Av vitt siden med broderier i guld och silke. Kantad med guldfrans. I mitten Agnus Dei med segerfana inom strålkrans, runt kanten blad- och blomrankor. Foder av grönt siden. Mått 52 cm x 48 cm. Renoverad 1932 och 1946. Omtalas 1823 (in v) som »l Nytt Kalkkläde skänkt af S. Gyl- lenskepp» på Hofgård.46 - 2. Av rött siden med broderier i guld och silke. I mitten kalk inom strål- krans, i hörnen korsade lager- och palmkvistar. 111 ÄLGHULTS NYA KYRKA Anskaffat 1932. - 3-5. I vitt, violett och grönt med broderade kors. Anskaffade 1968- 1969. Predikstolskläden: l. Av röd sammet med bro- derier. Anskaffat 1937. - 2. Av svart kläde med silverkors. Anskaffat 1945. - 3- 5. Av vitt, violett och grönt linne. Licium 1956. Ett velum av röd sammet med broderier i guld och silke anskaffades 1937. Kollekthåvar: l. Ring och holk av mässing, för- sedd med två pinglor (fig 116). Långt svarvat, svart- målat träskaft. Pungen är sydd av ylletyg i flamsk- vävnad, indelad i fyra fält med kartuscher i rosa och olivgrönt mot mörkgrön botten. Siffrorna i kar- tuscherna bildar årtalet 1785. Försedd med smal, knypplad guldspets och tofs. Invändigt fodrad med läder. Ringens diameter 18 cm. Håven uppges i in- ventarieförteckningen 1795 vara skänkt av »fram- ledne Prostens döttrar», dvs Erland Collianders (not 13) döttrar, vilka också samtidigt gett en bok- dyna »af Flämsk». - 2. Ring och holk av mässing med två pinglor. Pung av röd sammet med knypp- lad guldspets. Anskaffad 1924. - 3-5. Två håvar i violett och grönt. Anskaffade 1959. Bokdyna av vitt siden med broderat krucifix i silke. Broderierna nu skadade. På baksidan »W.G. C. d . 5 aprill818». Mått 38 cm x 40 cm. Initialerna syftar på Wendla Gustava Colliander (not 25). En brudmatta i ryateknik, förfärdigad av Elsa- Lisa Nordin, Falun, skänktes 1950 av Älghults SLKF avdelning. Ytterligare en liten matta i rya- teknik skänktes 1952 av advokat Elna Meijer, Fig 118a- b. Oblatjärn för 13 oblater, troligen 1600-talet. Foto 1971. Wafer-iron for thirteen wafers, probably 17th century . Rydefors. Altarmatta i ryateknik, utförd av Marga- reta Karlsson, Linnegård, anskaffades 1956 för medel skänkta av Älghults kyrkliga syförening. Övriga inventarier En stor skulptur i gips, föreställande Kristus hål- lande ett barn, är nu placerad i tornkammaren vid ingången till läktaren. Den är utförd av skulptören Arvid Källström, Påskallavik, och skänkt 1949 av disponent Elling, Fröseke. Den var ursprungligen placerad i den västra tvärgången. En minnesrelief i brons över teol dr Erland Carls- son,47 utförd av skulptören Oscar Antonsson,48 Stocksund, uppsattes 1948 i kyrkan. En förvaringskista av trä, helt järnbeslagen och försedd med tre lås, är placerad i sakristian (fig 117). Höjd 78 cm, bredd 73 cm, längd 140 cm. I mars 1730 uppges att i Orrefors inköpts av » Wälb. Hr Lieutn. och Brukz Patronen Lars Johan Silfwer- sparre,49 en Kyrkiokista, som öfwer alt, så wäl un- der botten som ofvantil , och på Sidorne med tioeka och starka jernplåtar äro fäste, att ingen kan den upbryta; Sampt äro 3 ne dirkfrij Låsar i kistan så att man är säker att ingen omild menniska kan stiäla något der uth, som tilförne uhr gl.a kyrkio- kistan många 100de Dr äro bortstulne. Och kostar denne nye Kyrkiokistan effter nogaste betingande af mig och Kyrkiowärdarne, contant .. . 140.» (räk). Ståndur med svängt, vitmålat träfodral med lister i guld. Urtavlan signerad »Z A 1820». På fram- 112 I N RED N I NG OCH INVENTARIER sidan en inskriftstavla med texten: »Till Befvis af Tacksamhet för återkomsten ifrån lyckligen slutadt Fälttog i Tyskland och Norrige åren 1813 och 1814 hafwa nedanstående Corporaler, sol- dater och Jägare vid andre Majorens Compagnie af Kongl: Calmare Regemente gifwet denna Klocka till Elghults Kyrka: Corporaler: No 11 Petter Åberg, No 13 Johan Tysk, No 54 Anders Holm. Manskap . No l Jonas Bonjour, 2 Petter Cupido, 5 Carl Poo, 6 Johan Friberg, 7 Johannes Horche, 9 Zachris Flacher, 12 Carl Pihl, 14 Johan Ryss, 15 Johan Stark, 16 Johan Fager, 17 Petter Bru- tus, 19 Adam Prinz, 20 Jonas Staf, 21 Petter Lager, No 25 Jonas Ifvar, 27 Isak Herkules, 28 Jo- han Svensk, 29 Johan Hjert, 30 Gustaf Palm, 31 Anders Rang, 32 Jonas Mufti , 33 Petter Åhs, 36 Gustaf Fihn, 37 Petter Croesus, 38 Nils Swärd, 39 Johannes Res, 40 Isak Panzar, 60 Johannes Hjelm.» Placerad i korets västra del (fig 88). En kyrktagningspall50 av omålad furu har be- varats. Längd 140 cm, höjd 34 cm. Den pall »för missgeringsmen», uppställd i vapenhuset, och den straffstock, som omnämns 1825 och 1831 (inv) och sannolikt var i bruk fram till 1841 , då stockstraffet avskaffades, har däremot ej bevarats . . Två oblatjärn har även bevarats. Det ena har cirkelrunda plattor med plats för 13 oblater (fig 118 Fig 119a- b. Oblatjärn för 16 oblater, skänkt 1763. Foto 1971. Wafer-iron for six teen wafers, donat ed in 1763. a-b). I formarna är på ena sidan ristat ett lamm med korsfana, Agnus Dei, på den andra ett krucifix om- givet av INRI. Plattans diameter 13 cm. Inga stämp- lar. Det andra har fyrkantiga plattor med plats för 16 oblater (fig 119a- b) . Formarna är på ena sidan dekorerade med en kalk, omgiven av fyra stjärnor, på den andra med ett krucifix omgivet av två stjär- nor. Plattan 13,5 cm x 13,5 cm. Inga stämplar. I in- ventarieförteckningen år 1763 omnämns ett nytt oblatjärn, »skänkt af resp. arfwingarna i Flösshult efter deras Mor och Swärmoder Fru Enke Pastors- kan Martha Beet». 51 Det sist beskrivna oblatjärnet med fyrkantiga plattor bör vara identiskt med detta, medan det andra oblatjärnet bör vara äldre. Bland kyrkans böcker märks »Then swenska mässan», tryckt i Stockholm 1548. Restaurerad hos Gustav Hedbergs bokbinderi, Stockholm 1954. - Liber Cantus .. . (Wexionensis), tryckt i Uppsala 1623. Bandet och flera blad skadade. - Karl XII:s bibel. Stockbolm 1703. Klockor A v de tre klockorna i kyrkans torn härstammar såvällillklockan som mellanklockan från den gamla kyrkans klockstapel (jfr ovan). Lillklockan (fig 120), som endast är dekorerad med lister, bär runt halsen inskriften : »D: 22 iiinii 113 =ÄLGHULTS NYA KYRKA Fig J 20. Lillklockan, gjuten 1703 av Peter Gren. Foto S Johanssc n 1956. The small bel/, east in 1703 by Peter Gren. anno 1703 Fusa est haec campana im pensa ecclesae l prae. P:M.Nicolao Liungberg. Past: M. Magno. Aul::enio» ( den 22 juni år 1703 göts denna klocka på kyrkans bekostnad l kyrkoherde magister Nils Liungberg52 pastor magister Magnus Aul::enius53). På kroppens ena sida: »Carolus XII Rex Sveciae», på den andra Kristi monogram IHS. Runt neder- kanten: »Me fecit Peter Gren kommer Iåte oss glädias Herranom och frögdas för vår salighets tröst. psalm: 95.» Samtliga inskrifter är gjutna i versaler. Höjd 72 cm, diameter 74 cm. Klockan är alltså gjuten av Peter Gren, 54 som 1703 erhöll45: 24 (räk). Vidare betalades »Till Then, Koppar, Malm och Järn till Klåckan, föruthan hwad församlingen uthi en Collect förährade ... 52: 21 För ko hl till . -- klåckans giutande ... - 14». För gjutningen an- vändes även den gamla lillklockan samt fyra altar- stakar av koppar (inv 1704). Mellanklockan (fig 121) är rikt dekorerad med palmetter, lister och girlander. Den bär runt halsen inskriften : »Låfwer Herran med klang och wäl- klingande cymbaler» samt runt nederkanten: »Gån in i hans portar med takande och uti hans gårdar med lofwande.» På kroppen finns två långa inskrif- ter: »Baron och riddaren Peter von Psilander war landshöfdinge, doctor Olof Osander biskop, capita- inlieutnanten baron Carl Ludwig Flemming ägare af Hofgården, landsfiscalen Zacharias Liungdahl förpantningsinnehafware af Flözhult, Sven Melen55 cominister då denna klåka under nådåhret efter häradsprobsten magister Nicolaus Colliander blev omgiuten af Elias Fries Thoreson.» - »När Adolph Friedric är the swenskas kong och fader, Lowis Ulrica huld en drottning och en mor, när Gustaf erwprints giör i riket hwar man glader, när twänne printsars Carls och Friedrich Adolphs flor Sophiae Alb::ertin och bådar Sweries styrka, när lågan utaf krig mäst brinner i vår Nord så fick jag liudet mitt at kalla folk til kiyrka, som ther må ofra bön och höra Herrans ord.» Samtliga inskriptioner är gjutna med versaler. Höjd 93 cm, diameter 100 cm. I stämmoprotokollet från maj 1762 uppges att Fig 121. Mellanklockan, gjuten av Elias Fries Thoreson 1762. Foto S Johansson 1956. The middle bel/, east by Elias Fries Thoreson in 1762. 114 den dåvarande storklockan spräckts vid ringningen för salig herr prosten på grund av vårdslöshet från ringarna och att »de brottslige med vittnen borde instämmas på näste Sochnestämma och med böter beläggas». Den dyrbara omgjutningen av klockan var klar redan i augusti och den nya storklockan hämtades i Växjö, dit den förts från Jönköping av klackgjutaren mäster Elias Fries Thoresson (not 43). Klockan kostade »inberäknad arbetslön, ny metalls tillsats och den gamla klåekans wägande .. .459: 5». Dr Smt (räk). Den klocka som spräck- tes 1762 var gjuten så sent som 1717: »l detta å hr är Kyrkans stora klåcka, efter öfwerläggande med för- samlingen och earresponderande med Klåcke- giutarna i Jönköping, förd till bem:te stad, att för åkommet remnande omgjutas: hafvande Klåcko- giutarne Lars Arfvidsson56 och Thorbiörn Jöns- son57 af Kyrkans andel sin betalning efter accord, Räkning och qvittence af d. 4 Febr. 1718, undfått för arbetslön och tillagd materie Twåhundrade och Siu Dr 8 öre Smt» (räk). Den klocka, som omgöts vid detta tillfälle var en INREDNING OCH INVENTARIER medeltida klocka och bar enligt en anteckning från 1600-talet (Lib: l , frampärmen) inskriften: »Jag hete hogha ro, alla the å gudh troo, standin wp, ochwarini Roo. Anno D 0 • M 0 • CCC, LXXXIII. in festo Margreta Virginis ( = .... i Herrans år J 383 på den jungfruliga Margaretas dag).» År 1927 erhöll kyrkan en ny storklocka. Den med girlander och lister dekorerade klockan bär in- skrifterna: »Då vigda malmen kallar till gudstjänst i Guds helgedom l så fly fåfänglighet och möda, betänk det sabbat är och kom. l Träd in, bekänn och bed och hör Guds ord om nåd och dom. l Gör allvar att du skickad blir för himmelsk helgedom.» - »Denna klocka förvärvades år 1927 l under konung Gustav V regering l då Ludvig Lindberg var biskop över Växjö stift l och utnämnd kyrkoherden i Dädesjö P. Liljorstrand 58 l var v. Pastor och kom- minister i församlingen l samt Emil Gustavsson i Macklashult l och Oskar Karlsson Hältekärr kyr- kovärdar.» - »Gjuten av M & E Ohlsson i Y stad .» Alla inskrifter i versaler. Diameter 130 cm. 115 FRÖSEKE KAPELL I Älghults socken uppfördes 1938- 39 en kapell- byggnad i Fröseke för att tillgodose önskemålet om en egen kyrkolokal för befolkningen i denna trakt. Bakom byggnadsföretaget stod den lokalt verksamma kapellstiftelsen och kostnaden, 35 000 kr, besireds av insamlade medel. 59 Invigningen skedde midsommardagen 1939. Ritningarna till kapellet, som är beläget mitt i Fröseke by, är utförda av arkitekt Faul Boberg, Växjö. Byggnaden är uppförd av trä och anknyter :· : i sin utformning till den traditionella, småländska träkyrkoarkitekturen. Kapellet har en längd av 22m och består av långhus med kor i öster, utbyggd sakristia i norr samt torn i väster. Huvudingången är belägen i tornets bottenvåning. Ytterväggarna är klädda med ohyvlad lockpanel samt rödtjärade. Tornhuven är klädd med kopparplåt, i övrigt utgörs taktäckningen av galvaniserad plåt. Lång- husets och korets innerväggar är klädda med porös ankarboard, i övriga utrymmen har använts Fig 122. Fröseke kapell. Foto 1973. Fröseke Chapel. 116 Fig 123. Interiör av kapellet mot öster. Foto 1973. Interior of chapellooking E. hård ankarboard. Kyrkorummets väggar är målade i brungult, bänkinredningen i gråblått. Kapellet rymmer ca 150 personer. Altaret (fig 123) pryds av en altartavla förestäl- lande Kristi intåg i Jerusalem, utförd av konstnären Torsten Hjelm. Även predikstolskorgens målade figurframställningar av Kristus, Mose och Martin Luther är utförda av samme konstnär. Samtliga inventarier, däribland nattvardssilver och textilier, utförda av Libraria, samt den av M & E Ohlsson i Ystad gjutna ringklockan är skänkta av privatpersoner. 117 Noter J. En mängd uppgifter om forna och nutida förhållanden i Älghults socken finns att hämta i de uppsatser som ingår i den å-rligen utkommande hembygdsboken Å.lghults- krönika (å rgång 1- 30), vilken utges av Älghults sockens hembygdsfören i ng. 2. Uppgifterna om det medeltida Älghult är hämtade ur L-0 Larsson, Det medeltida Värend. 3. Se Växjö stifts herdaminne IV, s. 254. 4. Om gårdarna och deras ägare se P G Vejde, Kronobergs läns herrgårdar samt diverse uppsatser i Älghultskrönika. 5. & M Ullen, Granhults och Nottebäcks kyrkor, s 319 ff. - Om denna typ av gravminnen se även L Hagberg, När döden gästar, s 478 ff. 6. S Biomen berättar härom (Griftegå rdar i Älghult, s 36 f): »Träkorsen gjordes ofta av samme bysnickare, som till- verkade kistorna. Korset skulle föras framför den döde på hans sista färd. Icke sällan var det roteknekten, som fick göra den tjänsten. Ännu lever många, som minnes gamle soldaten Roskvist i Krokshult, då han ståtlig och högtidsklädd satt på likskjutsens kusksäte och höll grav- korset. Många gravkors tillverkades av målaren och snickaren Johan August Kallin i Flisan (f. 1834, d . 1909). Ett av de få alltjämt bevarade träkorsen å Älghults kyrko- gårdar finner man över denne gamle hantverkares grav. - När man kom med likföljet på den gamla kyrkvägen från östra delarna av socknen och förbi Flisan, brukade man på söndagsmorgonen hämta korset hos Kallin. Framkommen till kyrkan ställdes det framför kistan. J processionen från kyrkporten till graven bars korset framför kistan . Allra främst gick prästen och klockaren.» 7. Grävningsundersökningen kunde genomföras tack vare ekonomiskt bistå nd från Älghults kyrkoråd och Älg- hults hembygdsförening. Arbetet leddes av amanuens Anita Liepe från Smålands Museum i Växjö med bistånd av antikvarie Lars Thor. Se vidare A Liepe, Grävnings- rapport till raä, samt M Ullen, Den gamla kyrkan i Älg- hult, i : Älghultskrönika 1973. 8. Om Granhults medeltida träkyrka se M Ullen, Granhults och Nottebäcks kyrkor. 9. Jfr M Ullen, Kyrkorna i Sjösås samt A Tuulse, Träkyrkor med stensakristia, i: Fornvännen 1951 , s 173 f. - Be- träffande de medeltida träkyrkorna se M Ullen, Gran- hults och Nottebäcks kyrkor samt där angiven litteratur. 10. Archivum Smolandicum, s 651. 11. M Ullen, Granhults och Nottebäcks kyrkor, fig 295. 12. Hans Sigismund Brachwagen, f 1671 i Holstein, d 1751 i Växjö, målare. Burskap i Växjö och flitigt verksam i de småländska kyrkorna fram till 1748. Se G Wilstadius, Johan Christian Zschotzscher ... , s 77 f. - Bevarade läktardekorationer av Brachwagen finns bl a i de närbe- lägna kyrkorna i Dädesjö och Nottebäck. Se M Ullen, Dädesjö och Eke kyrkor, fig 253- 254 samt Granhults och Nottebäcks kyrkor, fig 341- 342. J 3. & Erland Colliander, f J 7J 8, d J 793 . Kyrkoherde i Älghult 1762- 1793. Son till kyrkoherden Nils Colliander (not J 7). Efterträddes av sin son Nicolaus (not 25). G m Elisabet Oxe/gren, f 1733, d 1809. 14. Se Sveriges runinskrifter 4: Smålands runinskrifter, s 84 f. 15 . För restaureringen av sakristian och dess invigning som kapell redogörs i en artikel i Smålandsposten 8.1 J J 938. Se även S B/omen, Griftegårdar i Älghult, i: Älghults- krönika 1951 . 16. Nils Ljungdahl, f 1678, d 1732. Kyrkoherde Älghult J719- 1732. G m Martha Beeth, f 1693, d 1764. J7. Nils Colliander, f 1680, d 1762. Kyrkoherde i Älghult 1732- 1762. Efterträddes av sin son Erland (not J 3). G m Christina Liungman, f J 698, d J 778. J 8. & Haquinus (Laurentii) Stalenus, d 1665 eller i början av 1666. Kyrkoherde i Älghult frå n 1639. G m Gertrud Pers- dotter Lundebergia. J 9. Otto Fleming af Liebelit z, f 1696, d 1778, friherre , riks- råd. Ägare till Hovgården i Älghult. Död på Sätuna, Björklinge sn, Uppland . G 1733 m Catharina Charlotta Gy/lengrip, f 1700, d 1784 på Sätuna. 20. Denna korklocka, troligen en medeltida sanctusklocka, omnämns även i kyrkans äldsta bevarade inventarieför- teckning från 1639. Patron Barchaeus, som även köpte trävirket från den gamla kyrkan (se ovan), avsåg sanno- likt att använda klockan som vällingklocka. Möjligen identisk med den vällingklocka som för ca 25 å r sedan ännu var i bruk i Orrefors och nu enligt uppgift tillhör förre disponenten Sven Edvardsson . 21. Se A Liepe, Grävningsrapport till raä samt M Ullen, Älghults gamla kyrka, i : Älghultskrönika 1973. 22. Hedvig Prinzensköld, f 1655, d 17 J 8 i Älghult. G 1672 m Nils Silversparre till Flöxhult. 23. David Ramsay, överste. Son till generalmajor James Ram- say, i svensk tjänst J 63J , d 1638, och Isabella Spens, som uppges leva ännu 1646. Släktens anknytning till Älghult okänd. 24. Se O Karlsson, Om kyrkan och dess uppvärmning, i: Älghultskrönika J 956. 25. Nieola u s (Nils) Colliander, f 1755, d J 823, kyrkoherde i Älghult J 794- 1823. Efterträdde fadern Erland (not 13). G m Wendla Christina Nordenankar, f 1767, d 1835. Den senare omnämnda dottern W ende/a Gustava föddes 1802. 26. En utförlig skildring av den nya kyrkans tillkomst baserad på de bevarade räkenskaperna och protokollen ges i S B/omen, Älghults nya kyrka, i: Älghultskrönika J 956. 27. Jacob Wulff, f 1750, d 1850, konduktör vid ÖIÄ, teck- nare, 1793 lärare vid Konstakademiens ornamentskola . Har bl a ritat ett flertal orgelfasader. Se Sv K , Up band II. 27a. Georg Teodor Hagström, f 1865 på Flöxhult i Älghult, d J918 i Sthlm, arkitekt. Se T Fogelberg, Ur Flöxhults säteris och Älghults sockens historia under släkten Hag- ströms tid 1856-J901 , i: Älghultskrönika 1973, s 115 f. 118 den dåvarande storklockan spräckts vid ringningen för salig herr prosten på grund av vårdslöshet från ringarna och att »de brottslige med vittnen borde instämmas på näste Sochnestämma och med böter beläggas». Den dyrbara omgjutningen av klockan var klar redan i augusti och den nya storklockan hämtades i Växjö, dit den förts från Jönköping av klackgjutaren mäster Elias Fries Thoresson (not 43). Klockan kostade »inberäknad arbetslön, ny metalls tillsats och den gamla klåekans wägande .. .459: 5». Dr Smt (räk). Den klocka som spräck- tes 1762 var gjuten så sent som 1717: »l detta å hr är Kyrkans stora klåcka, efter öfwerläggande med för- samlingen och earresponderande med Klåcke- giutarna i Jönköping, förd till bem:te stad, att för åkommet remnande omgjutas: hafvande Klåcko- giutarne Lars Arfvidsson56 och Thorbiörn Jöns- son57 af Kyrkans andel sin betalning efter accord, Räkning och qvittence af d. 4 Febr. 1718, undfått för arbetslön och tillagd materie Twåhundrade och Siu Dr 8 öre Smt» (räk). Den klocka, som omgöts vid detta tillfälle var en INREDNING OCH INVENTARIER medeltida klocka och bar enligt en anteckning från 1600-talet (Lib: l , frampärmen) inskriften: »Jag hete hogha ro, alla the å gudh troo, standin wp, ochwarini Roo. Anno D 0 • M 0 • CCC, LXXXIII. in festo Margreta Virginis ( = .... i Herrans år J 383 på den jungfruliga Margaretas dag).» År 1927 erhöll kyrkan en ny storklocka. Den med girlander och lister dekorerade klockan bär in- skrifterna: »Då vigda malmen kallar till gudstjänst i Guds helgedom l så fly fåfänglighet och möda, betänk det sabbat är och kom. l Träd in, bekänn och bed och hör Guds ord om nåd och dom. l Gör allvar att du skickad blir för himmelsk helgedom.» - »Denna klocka förvärvades år 1927 l under konung Gustav V regering l då Ludvig Lindberg var biskop över Växjö stift l och utnämnd kyrkoherden i Dädesjö P. Liljorstrand 58 l var v. Pastor och kom- minister i församlingen l samt Emil Gustavsson i Macklashult l och Oskar Karlsson Hältekärr kyr- kovärdar.» - »Gjuten av M & E Ohlsson i Y stad .» Alla inskrifter i versaler. Diameter 130 cm. 115 Källor och litteratur OTRYCKTA KÄLLOR Stockholm RA: Ritn till ny kyrka av J Wulff 1799; förslag samt ritningar till restaurering av kyrkan av G Hagström 1914. ATA: Jnv 1829; »Förteckning på adeliga grifter och inscrip- tioner som finnas i Kyrkior i Upwidinge härad»; N M Mandel- gren, Berättelse om resa i Landsorten 1848, s 83; E Jhrfors, Smolandia Sacra, pars III, s 61; manuskript till kortfattad beskrivning för SvK av Älghults kyrka av S Erandel omkr 1922; diverse hand! rörande reparationer och restaureringar; rapport över altartavlans konservering 1942 av S Wahlgren; rapport över grävningsundersökningen av Älghults gamla kyrka 1973 av A Liepe; diverse tidningsurklipp, fotografier och uppmätningar. Raä, K-byråns arkiv: PM samt diverse hand! rörande P Bobergs restaurering 1936- 37 ; förs lag till restaurering av gamla sakristian av P Boberg 1937; förslag till restaurering av I Waern Bugge samt diverse hand! rörande denna restau- rering 1966- 67. LMS: Geometrisk avmätning år 1696 av A Rohman (F93- 72: J). Vadstena YLA : st prot, spridda år 1681 - 1723, biskopsvis 1697, prostvis 1720 (Kla: J); inv 1720, 1733, 1735, st prot 1724--1731 , 1733- 1754, 1759- 1816- 17 (Kla: 2); inv 1763, 1795, 1823, 1825, prot vid Älghults kyrkas grundläggning 1805, dess invigning 1806, st prot 1817- 1831 (Kla: 3); visprot 1831, inv 1831 , st prot 1831 - 1847 (Kia : 4) ; st prot 1847- 1862 (Kla: 5) ; st prot 1862- 1882 (Kia: 6); räk 1793- 1880, räk för orgelverkskassan 1866- 1879 (Lla: l); avskrift av inskription på storklockan, inv 1639- 1658, längd över förbättringar på kyrkan 1639- 1662, bänklängd 1642, inv 1662, 1664, räk 1639- 1681, utg 1639- 1677, inv 1679- 1683 (Llb: l) ; inv 1694, 1704, räk 1677- 1729 (Llb : 2) ; räk 1730--1758 (Llb : 3) ; räk 1758- 1794 (Llb : 4); verificationer 1762 (Lic: J); hand! rör kyrkobygget 1788, 1797- 1807 (Lic: 2); protocoll vid inventering 1829, kontrakt ang orgelverksbyggnad 1747 (PIII: 1). - Yngre arkivalier förvaras hos PÄ i Älghult Växjö SM: P Bobergs efterlämnade papper med bl a restaurerings- förslag; landsantikvariens arkiv med diverse hand! , tidnings- urklipp, fotografier. VSLB: Archivum Smolandicum samlat av S L GahmPehrsson, band 12. TRYCKTA KÄLLOR OCH LITTERATUR Almqvist, S, Erland Carlsson 1822- 1972; i: Älghultskrönika 1972. Beijbom, U, Erland Carlsson och den svenskamerikanska kyrkan, i : Älghultskrönika 1966. Björkman, L-E, Något om Älghults kyrkoarkivalier, i: Älghultskrönika 1972. B/omen, S, Griftegårdar i Älghult, i: Älghultskrönika 1951. - Densamme, Vad vet man om kyrkor och kyrkaseder i Älg- hult, i: Älghultskrönika 1953. - Densamme, Älghults nya kyrka, i: Älghultskrönika 1956. - Densamme, För- samlingens kyrkorglar, i: Älghultskrönika 1956. - Den- samme, Om Älghults medeltidskyrka, i: Älghultskrönika 1959. - Densamme, Ett intressant orgelfynd, i: Älghults- krönika 1960. - Densamme, Inventarium över Älghults kyrkas tillhörigheter upprättad t å r 1864, i: Älghultskrönika 1964. - Densamme, Ny orgel i Fröseke kapell , i: Älg- hultskrönika 1965. Boström, R, Långlöts kyrkor. SvK, Öl Il: J. Uppsala 1973. Elgenstierna, G, Den introducerade svenska adelns ät tar- tavlor. Sthlm 1925- 26. Englen, S, Älghults första kyrka, i: Älghultskrönika 1956. Erici, E, Inventarium över bevarade äldre kyrkorglar Sverige. Sthlm 1965. Erixon, S, Gammal mässing. Västerås 1964. Estham, l, Figurbroderade mässhakar från reformations- tidens och 1600-talets Sverige. K Vitterhetsakademiens handlingar. Antikvariska serien 27. Uppsala 1974. Fogelberg, T, Ur Flöxhults säteris och Älghults sockens historia under släkten Hagströms tid 1856- 1901, i: Älg- hultskrönika 1973. Gustavsson, A, Kyrktagningsseden i Sverige. Slaffanstorp 1972. Hagberg, L , När döden gästar. Sthlm 1937. Johansson, B, Vid Älghults nya kyrkogårds invigni ng 27 juni 1907; i: Älghultskrönika 1952. Karlsson, O, Om kyrkan och dess uppvärmning, i: Älghults- krönika 1956. Kinander, R, Sveriges runinskrifter 4, Smålands runinskrifter. Sthlm 1935- 1961. Larsson, L-0, Det medeltida Värend . Lund 1964. Lindstram, R, Klackgjuteriet en gammal Jönköpingsindustri , i: Mäster Gudmunds Gilles årsbok, 1937. - Densamme, Om småländska klackgjutare och deras arbeten, i: Natio Smolandica XII. Lund 1949. Magnusson, A, Blad ur Älghults kyrkors historia , i : Nya Växjöbladet 19/2 1938. Medin, W, En kyrklig högtidsdag i Älghult, i: Små landsposten 9/8 1938. Moselius, C D, Louis Masreliez. Sthlm 1923. Norlind, N P, Orgelns allmänna historia. Sthlm 1912. Raben, H, Träskulptur och snickarkonst under renässans och barock intill dJ'!n Prechtska stilens genombrott. Sthlm 1934. 120 Rogberg, S, Historisk Beskrifning om Småland . Karlskrona J770. Rosengren, J, Linne/, L och Fischer, J, Ny Smålands Beskrif- ning, H : J. Växjö J 914. Smålandsposten, Älghults kyrkas restaurering, augusti 1916.- Det blivande kapellet i Fröseke 1/8 J938. - Fröseke har fått kapell 22/6 J 939. Stensson, L-G, Hur Frösekebygden fick egen kyrka, i: Älg- hultskrönika J 948 . Tuulse, A, Träkyrkor med stensakristia, i: Fornvännen J 951. Ullen, M, Kyrkorna i Sjösås. SvK, Sm H : l. Uppsala 1967.- Densamma, Dädesjö och Eke kyrkor. SvK, Sm II : 3. Upp- sa la 1969. - Densamma, Granhults och Nottebäcks kyrkor. SvK, Sm II : 4. Uppsala 1972. - Densamma, Älghults gamla kyrka, i: Älghultskrönika 1973. Förkortningar ATA Antikvariskt-topografiska arkivet i VHAA, Stock- holm inv inventarieförteckning inv J 829 en på grund av en kgl förordning 17/4 1828 före- tagen inventering av forntida minnesmärken i kyr- kor och på kyrkogårdar. Protokollen, som fördes av prästerna, utskrevs i flera exemplar, varav en serie förvaras i respektive kyrkoarkiv och en serie i ATA KB & Kungliga Biblioteket, Stockholm K-byrån Kulturhistoriska byråns arkiv, Raä, Stockholm KBS & K Byggnadsstyrelsens arkiv, Stockholm kr prot & kyrkorådsprotokoll LMS & K Lantmäteristyrelsens arkiv, Stockholm PÄ & Pastorsämbetet RA & Riksarkivet, Stockholm Ra ä Riksantikvarieämbetet, Stockholm räk & räkenskaper SHM & Statens Historiska Museum, Stockholm SM & Smålands Museum, Växjö st prot & stämmoprotokoll Sv K & Sveriges Kyrkor, Konsthistoriskt inventarium, utg på uppdrag av VHAA, Stockholm 1912 - FÖRKORTNINGAR Vejde, P G, Kronobergs läns herrgårdar, i: Hylten-Cavallius- föreningens årsbok 1928-29. Växjö 1929. Wieselgren, P, Ny Smålands Beskrifning H. Växjö 1846. Wilstadius, G, Johan Christian Zschotzscher. Hans liv och verksamhet som kyrkornålare i Växjö stift, i: Hylten- Cavalliusföreningens årsbok 1956. Växjö 1956. Virdestam, G, Växjö stifts herdaminne, 4. Växjö 1930. W;ern Bugge, l, Restaureringen av Älghults kyrka 1967- 1968 ; i: Älghultskrönika 1968. Å.lghu/tskrönika, å rgång 1- 30 (1973). Utgiven av Älghults sockens hembygdsförening. Silverstämplar tydda enligt Upmark, G, Guld- och silver- smeder i Sverige 1520- 1850, Sthlm 1925, samt Guld- och silverstämplar, Svenskt silversmide 1520-1850, IV, Sthlm 1963. YLA Vadstena Landsarkiv VSLB Växjö Stifts och Landsbibliotek VHAA K Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien, Stockholm vis prot visitationsprotokoll ÖIÄ Överintendents Ämbetet (efter J918 KBS), Stock- holm LANDSKAPSNAMNENSFÖRKORTNINGAR Bl Blekinge Nä Närke Bo Bohuslän Sk Skåne Dr Dalarna Sm Småland D s Dalsland Sö Södermanland Go Gotland Up Uppland G ä Gästrikland V b Västerbotten Ha Halland V g Västergötland Hr Härjedalen V r Värmland H s Hälsingland Vs Västmanland J ä Jämtland Ån Ångermanland La Lappland Ö g Östergötland Me Medelpad Öl Öland N b Norrbotten 121 Surnrnary The parish of Älghult was one of the fargest in the Hundred of Uppvidinge, and is mentioned in several medieval docu- ments. Between 1538 and 1545 the m1mber of holdings was said to be ninety-one. Fifty-eight per cent of the land was tax-free land . Several noble ramilies had estales within the boundaries of the parish . At the beginning of 1972, Älghult became part of the !arge municipality of Uppvidinge. Today the parish of Älghult has a population of 3293 . There are many small industrial plants- among them glassworks- in the region. The larger centres of population in the municipality are Hohultsslätt, Alstermo, Älghult and Fröseke. ]n addition to the parish church, which is in the middle of Älghult, there is a chapel of ease at Fröseke, erected in 1939. The present church was built in 1805- 1807 when the older one, a medieval timber church , was demolished. The old church, the new one and the chapel at Fröseke are deal t with in separate sections. The Old Church of Å"lghult The old timber church of Älghult was sold by auction and demolished in 1807, when the new church was consecrated. Only the vestry, which is of stone, and therefore considered suitable to be used as a storehouse, was preserved. It still standsin its original situation (fig 61), and is now used as a chapel. The old churchyard is still in use and has been enlar- ged (fig 78). No picture of the old church has been found . On the map of the parish of Älghult shown in figure 62, there is only a very schematic and hardly correct picture of the building. To ascertain the ground plan of the church, therefore, excava- tions were made during the summer of 1973 on the site of the old church (figs 68, 71). lt is possible, by means of extant account books, to follow the repairs made to the building from and including the year 1639, and thereby obtain some information on the appearance and furnishings of the church. The more valuable furnishings were transferred to the new church and have therefore been preserved. The map mentioned above shows that the church was surrounded by a rectangular churchyard, which was endosed in granite rubble walls with three limber lichgates, one in the west, one in the north and one in the east wall. The west liebgate led to the vicarage, the north one to the road and the east one to the church "yard", with stables, storehouse and parish meeting-room. The timber bell-tower seems to have stood in the southwest earner of the churchyard, dose to the wall. lt was of the open trestie type (cf the bell-tower at Granhult) but was endosed completely in 1754-1756 and was equipped with four sound-holes and a door. The two bel! s (figs 120, 121) were transferred to the new church w hen the bell-tower was demolished. There are no ancient graves in the churchyard. After the old church had been demolished, the site of the church, 122 except where the chancel had been, was used for graves. On the other hand, some wooden monuments, so-called "lich- trees" or " lieb-boards", which can be seen in the picture of the old churchyard in figure 63 , have been preserved . They comprise thirty or so !arge wooden memorials more or less artistically designed (figs 64, 65). They were carried at the head of the funeral procession and later placed on the grave mound . Most of those preserved date from the end of the J 9th century, bu t the tradition is much o l der. Even du ring the present century, this type of grave memorial dominated rural burials. Du ring the J 9th century, however, this custom was adversely criticized by clergymen, who considered that "lich- trees" made churchyards look untidy ; upright stones were recommended instead. Building history I. The medieval church was of timber, with a rectangular nave and a narrower, straight-ended chancel in the east. To this building belonged a stone vestry, north of the chancel, now a chapel. The chancel foundation stones found during the excavations (figs 68, 71) show that the foundations were remarkably robust and of quite a different character from those of the neighbouring church of Granhult, where the sills of the preserved medieval church- one of the very few preserved in Sweden- rest on low, dry-wall foundations. At Älghult mortar was found between the stones as weil as in the filling, except for the foundations of the wall of the chancel arch. The undisturbed stones in the northeast earner of the chancel and in the north along the vestry show that the foundations of the chancel and those of the vestry were bonded together, which implies that these two parts of the building were planned at the same time. lt is possible that the whole church was to have been built in stone, but that, for financial reasons, timber had to be used instead. The chancel seems to have been almost square, and was approximately 7,2 m Iong. The foundations of the nave have been completely destroyed owing to hurials on the site, and only in the northeast earner were stones found that mayhave been part of the foundations. On the basis of these stones the width of the nave may be calculated to have been about 12 m. According to measures made in the 18th century, the total length of the church was c 22,8 m, which implies that the, nave was about 16 m Iong. The great size of the church reflects the size of the parish (cf Granhult Church). The dimensions of the nave imply that both sills and wall timbers must have bad joints. The south and the north entrances respectively, mentioned later in archives, were probably ori- ginal. There was a separate entrance to the chancel in the south. No information is available about the original number and situations of the windows. The vestry has thick walls with a narrow, round-headed opening towards the chancel. There is a small window in the east wall, in its original position (figs 67, 70). The room is roofed with an octagonal stellar vault with pointed ribs (fig 75). The vault is of a late medieva l type, and is probably original, which means that the church was not built until the latter part of the 15th century. This church therefore probably replaced an older limber church. Since the soil in the chancel had been much disturbed by old burials, it was impossible to ascertain whether the former church had occupied the same site. H. During the 17th century, the church was said to have been covered entirely with shingles, and to have had porches in front of both the main south entrance a nd the entrance to the chancel (cf Granhult Church). The enlargement of existing windows and the construction of new ones are a lso mentioned . No a lterations in or en l argements of the church are mentioned during the following century, either. A reconstruction of the plan is shown in figure 72. l II. As ear ly as 1775, the vicar of the pari sh proposed the erection of a new church, which aroused some opposition among the parishioners. The following year the church was condemned by the hundred court. The building of a new church was postponed, however, and it was not until 1797 that planning for the new church was begun at the request of the bishop of the diocese. After the limber church had been demolished in 1807, the vestry was used, as mentioned above, as a storehouse. It was restared in 1938 by Paul Boberg and furnished as a chapel, the Chapel of the Holy Cross (fig 74). Furnishings J. Very little is known about the medieval furnishings of the church. S Rogberg mentioned in 1748 that there was, in the church, a representation of Saint Sigfrid and "a fragment of an old altarpiece depicting Dionysius as Ecclesiae Patronus". The medieval furnishings included also the rood now in the new church (figs 94, 95). The rood, dating from the early years of the 14th century, was, as late as 1648, standing on a rood bea m in the chancel arch. IL Prior to its demolition in 1807, the church, like the neighbouring churches in the hundred, was characterized by rich furnishings in peasant Baroque style (cf Nottebäck, Granhult, Drev, Sjösås). The church interior is said to have been completely covered with paintings, executed by Hans Brachwagen in 1728. Nothing of this remains now, how- ever. New pews were installed in 1654, and at about the same time the pulpit was made, modernized in 1730 by Sven seger- vall. The seating accommodation was later increased by benehes in the chancel and galleries in both the west and north parts of the nave. The objects transferred from the old church to the new one were the above-mentioned rood, the pulpit (figs 60, 96- SUMMAR Y 98), the hymnboard, also by segervall (fig 99), the baptismal font donated in 1650 (figs 100, 101), the organ, built in 1748 by Jonas Wistenius, and the two brass chandeliers, one pur- chased from David Werner of Växjö in 1732 and the other from Elias Fries Thoresson, a bell-founder of Jönköping, in 1760. Several other objects, such as communion plate (figs 103, 104, 107, 108), a bridal crown (tigs 109, 110), some tex- tiles (figs 114, 116), and so on, arealsostill in use. The New Church of Å.lghult The plans and drawings for the new church were executed at the Board of Public Buildings in Stockholm in 1799, pro- hably by Jacob Wulff (fig 86). As usual , for reasons of economy, the Neo-Classical building was simplified, above all in respect of portals and tower (fig 87). Building was begun in 1805, when the foundations were laid, and the whole work was completed by 1807. As already mentioned , some furnish- ings, etc, were taken from the old church. l n 1807, the present altarpiece was donaled by Rural Dean Nils Colliander and his w i fe, Wendla Christina Nordenankar. The fra me was made at the same time (figs 92, 93). The altarpiece, which depicts the Presentation of the Chi/d Christ in the Temp/e, was painled in 1765 by Louis Masreliez. Only minor repairs were made during the 19th century, and the interior was repainted in 1879 (fig 90). In the same year the old organ was replaced by a new one, built by Johannes Carlsson. The church was restared in 1916, according to plans by Architect G Hagström, Stockholm, and then, among other things, the characteristic ceiling paintings were executed (figs 88, 89). The walls were originally partly decorated, too (fig 91 ). The present porch in front of the east en trance was also added on this occasion. In 1937 the church was again restored, this time by Paul Boberg of Växjö, and the furnishings were repainled in paJer shades and most of the wall decorations were removed. Still another restoration was performed in 1968 by Inge- borg Wrern Bugge, Stockholm. Among other things, the old furnishings were conserved and the new paint removed . The pews, etc, were repainted. The pews under the gallery were removed, and in their place a bride chamber, lavatory and storage space were installed (figs 88, 89). Fröseke Chapel In 1939, a chapel, financed by funds collected by the Fröseke Chapel Foundation, was erected at Fröseke in the southeast- ern part of the parish of Älghult Jt was designed by Paul Boberg, Växjö (figs 122, 123), of limber and is related to the old limber church tradition of the region. 1t can seat about 150 persons. The altarpiece and the figure paintings on the pulpit are by Torsten Hjelm, Stockholm. 123 \ ... FÖLJANDE KYRKOR I SMÅLAND HAR UTKOMMIT I SERIEN SVERIGES KYRKOR, KONSTHISTORISKT INVENTARIUM: lönköpings och Ruskvarna kyrkor, Sm band l, volym 48. Kalmar slotts kyrkor, Sm band III: l, volym 117. Kalmar Storkyrka, Sm band III: 2, volym 158. Växjö domkyrka, Sm band IV: l, volym 137. Växjö och Öjaby kyrkor, Sm band IV: 2, volym 143. UPPVIDINGE HÄRAD: Kyrkorna i Sjösås, Sm band II: l, volym 114. Drevs och Hornaryds kyrkor, Sm band II: 2, volym 120. Dädesjö och Eke kyrkor, Sm band II: 3, volym 126. Granhults och Nottebäcks kyrkor, Sm band II: 4, volym 149. Åseda RFKÄlghults kyrkor, Sm band VI: l, volym 157. KINNEVALDS HÄRAD: Bergunda och Öja kyrkor, Sm band VI: l, volym 138. Under utarbetande: Uppvidinge härad, Kinnevalds härad, Kalmar stadskyrkor. Sveriges Kyrkor KONSTHISTORISKT INVENTARIUM VOLYM 157 SMÅLAND Band VI, Häfte l Uppvidinge härad Kyrka , kapell + Ö dekyrka, kyrkoruin = Storrevag - La ndsko psgrans + aLansg rans ----· Horadsgrans aaaaa-2NP KARTOGRAFISKA INSTITUTET Almqvist & Wiksell ISBN 91-71 92-155-9