Strängnäs domkyrka Il: 2 Inredning SVERIGES KYRKOR ARON ANDERSSON SÖDERMANLAND R AXEL UNNERBÄCK Strängnäs domkyrka Il: 2 Strängnäs domkyrka Il: 2 INREDNING SÖDERMANLAND BAND II:2 Av ARON ANDERSSON och R AXEL UNNERBÄCK Avec une note sur les retables fiamands par Madame C Périer-D'Ieteren VOLYM 176 AV SVERIGES KYRKOR, KONSTHISTORISKT INVENTARIUM GRUNDAT AV SIGURD CURMAN OCH JOHNNY ROOSVAL UTGIVET AV RIKSANTIKVARIEÄMBETET OCH KUNGL VITTERHETS HISTORIE OCH ANTIKVITETSAKADEMIEN Almqvist & Wiksell International 1978 UTGIVET MED ANSLAG FRÅN KONUNG GUSTAF VI ADOLFS 80-ÅRSFOND FÖR SVENSK KULTUR OCH HUMAN !ST.IS K-SAMHÄ LLSVETENSKAPLIGA FORSKNINGSRÅDET REDAKTIONSKOMMITTÉ: ARON ANDERSSON, STEN KARLING ERIK B LUNDBERG, R AXEL UNNE RBÄCK Översättning till engelska av bildtexter och sammanfattning har utförts av Albert R ead. Fotos, negativ, anteckningar och excerpter förvaras i A TA. FOTOGRAF: HENRIK HULTGREN Omslagsbilden återger Heliga tre konungar, målning på dörr till det sk stora Roggeskåpet på kyrkans högaltare (se vidare Jig 1- 44). Foto H Hultgren 1976. På omstående sida.· Biskop Anunds sigill under Magnus Ladu/ås gåvobrev J1/91288. DS nr 975. ALMQVJST & WIKSELL TRYCKERI AB, UPPSALA 1978 TSBN 91-7402-072-2 (häftad) ISBN 91 -7402-086-2 (inbunden) Förord Enligt den ursprungligen uppgjorda planen för publicering av Strängnäs domkyrka i verket Sveriges Kyrkor skulle ett första band behandla kyrkans byggnadshistoria, dess medeltida kalkmålningar och dess restaurering 1907- 1910. Av detta band har hittills utkommit två delar. Den återstående, tredje delen över kyrkans kalkmålningar är under utarbetning av fil dr Erik Bohrn och avdelningsdirektör Åke Nisbeth vid riksantikvarieämbetet. Av publikationens andra band, avsett att beskriva domkyrkans fasta inredning och inventarier jämte gravminnen, har hittills delen rörande gravminnen utkommit. Den nu föreliggande delen behandlar kyrkans fasta inredning och inventarier med undantag av textilier och silver, som beräknas utkomma i ett separat, tredje häfte. Det visade sig nämligen nödvändigt att underkasta textilierna en omfattande och tidsödande konservering, innan de kunde fotograferas och publiceras. Kyrkans silver och textilier, som lämpligen behandlas gemensamt, kommer sålunda att fylla den å terstående tredje delen av andra bandet. De flandriska altarskåpen är Strängnäs domkyrkas förnämsta inventarier, internationellt berömda klenoder, som tillhör det dyrbaraste i vårt lands konstnärliga arv genom tiderna. Johnny Roosval hade ursprungligen åtagit sig uppdraget att beskriva altarskåpen för Sveriges Kyrkor, i egenskap av en av verkets grundare och dess mångårige ledare. Roosvals forsk- ningar inom den flandriska altarskåpskonsten, så rikt företrädd i vårt land, är alltjämt en hörnsten för vårt vetande i detta ämne. Internationellt sett har de flandriska altarskåpen i Sverige ett alldeles särskilt värde, efter- som de i en omfattning, som nära nog är unik, bevarat sina skulpturers medeltida färg och förgyllning. Men tyvärr är denna oskattbara tillgång nu på väg att gå förlorad . I de berömda Roggeskåpen i Strängnäs domkyrka flagnar och rasar förgyllningen på ett sätt, som åsamkar konstverken oersättliga förluster. Om inte en omedelbar, genomgripande restaurering kom- mer till stånd, berövas våra efterkommande det privilegium, som besökare i Strängnäs domkyrka i snart 500 år åtnjutit : att beundra några av den flandriska altarskåpskonstens yppersta verk i deras ursprungliga skönhet och rikedom. Att de äldre orgelverken fått en relativt utförlig behandling får ses mot bakgrunden av den värdefulla kunskap om orgelkonsten i Sverige som finns att hämta i domkyrkornas rika orgelhistoria. Vid utarbetandet av föreliggande häfte har lektor Isak Fehrs arkivforskningar kring kyrkan utnyttjats och även en snabbinventering av dess lösa inventarier, utförd av fil lie Rune Norberg 1932. Till Madame Catheline Perier-D'Ieteren i Bryssel riktar vi ett varmt tack för hennes intressanta bidrag till lösningen av de flandriska altarskåpens konsthistoriska problem. För illustreringen har det varit en oskattbar förmån att kunna anlita fotografen Henrik Hultgren med hans erkända skicklighet att i bild dokumentera medeltida skulptur. Häftets redigering har sakkunnigt utförts av förste antikvarie Ragnhild Boström. Konung Gustaf VI Adolfs Fond För Svensk Kultur har tilldelat Sveriges Kyrkor ett anslag som tryckningsbidrag till föreliggande volym, som möjliggjort en nära nog full- ständig illustrering av de flandriska altarskåpens rika bildvärld. Ledningen för Sveriges Kyrkor ber härmed få framföra sitt varma tack för det värdefulla stöd, som verket häri- genom fått mottaga. Måtte den kunskap om de flandriska altarskåpen i Strängnäs dom- kyrka, som volymen inte minst genom sitt rika bildmaterial kan sprida, i sin mån bidraga till en snabb lösning av det akuta problemet med altarskåpens restaurering. Stockholm i aug 1978 Aron Andersson Sten Karling Erik B Lundberg R Axel Unnerbäck Innehåll FÖRORD KYRKORUMMETS INREDNING OCH INVENTARIER Inledning De flandriska altarskåpen Högaltarets skåp (det sk Stora Roggeskåpet) Det mindre passionsskåpet (det s k Lilla Roggeskåpet) Dopkapellets skåp Exkurs om de flandriska altarskåpen Övrig medeltida konst Altarring och korskrank, pulpet, predikstolar, timglas Bänkar, korstolar Orglar Å.ldre orglar och orgel/ asader Dopredskap Smidesgaller Valvbrickor eller slutstensplattor Ljusredskap Bibel Tavlor Glasmålningar Möbler mm Klockor NOTER SUMMARY Note sur les retables flamands par M '"e C Ferier D'Ieteren FÖRKORTNINGAR 5 9 10 14 48 74 94 98 102 105 108 110 125 126 129 129 134 135 136 136 137 138 142 147 148 STRÄNGNÄS DOMKYRKA Il: 2 Kyrkorummets inredning och inventarier av ARON ANDERSSON och R . AXEL UNNERBÄCK Inledning Strängnäs domkyrkas interiör är med avseende på nu- varande inredning till större delen ett verk av den stora restaureringen 1907- 1910 som denna skildrats av Erik Bohrn i en tidigare del av detta arbete (Strängnäs dom- kyrka I : 2. Nyare tidens byggnadshistoria, Almqvist & Wiksell 1968). Karakteristiskt för denna restaurering, som så ofta citerats som föredömlig och grundläggande för ett modernt restaureringstänkande och förfarande i vårt land, nä r det gäller vård av äldre kyrkominnen, är dess klart uttalade respekt för monumentet och dess historia, dess egenvärde och individualitet, som denna präglats under seklernas lopp. En modernt, antikvariskt inriktad restaurering tar sålunda hänsyn till varje gene- rations bidrag i kyrkans utformning och utsmyckning. I den mån nytillskott är av behovet påkallade, bör dessa anpassas efter den existerande miljön, men i möjligaste mån motsvara den egna tidens uppfattning och krav. För Strängnäs domkyrkas del innebar detta 1907- 1910, a tt mycket av kyrkans dyrbara medeltida konstarv, som fört en dold eller undanskymd tillvaro, å ter lyftes fram i ljuset: valvmålningar knackades fram och de flandriska alta rskåpen fick på nytt en hedersplats i kyrkans interiör, medan inramningen av skrank, de nya bänkkvarteren och den nya belysningen utformades i tidens egen stil , den sk jugendstilen. Med undantag av de flandri ska altarskåpen är det ytterligt litet, som återstår av Strängnäsdomens medel- tida inredning, men denna bör ha varit osedvanligt rik och praktfull. Enligt en icke verifierad uppgift skulle kyrkan ha räknat ej mindre än 27 kor och prebenden och 69 altarbord .1 Det är givetvis i medeltidens slut- skede kyrkans inredning går mot sin kulmen , sedan det nya högkoret kommit till och framför allt tack vare Cordt Rogges generösa gåvor. Det är icke möjligt att etapp för etapp fö lja det medel- tida kyrkorummets omgestaltning till en protestantisk gudstjänstlokal. Ännu vid mitten av 1600-talet berättas om borthuggning av ett medeltida helgonaltare, och ungefär vid samma tid blir kyrkans interiör vitlimmad. 2 Den äldsta bevarade interiörbild av kyrkan vi äger, Erik Dahlbergs teckning från 1660-talet, som senare blev stucken i koppar för verket Suecia antiqua et ho- dierna (Strängnäs domkyrka I: 2, s 383, fig 265), visar ännu högaltaret med sitt medeltida altarskåp, även om detta på teckningen återgivits som ett skåp med sex helgonfigurer under baldakiner (jfr fig 1- 44). Vid pe- larna närmast långhuset är två a ltarskåp med dubbla dörrar tecknade med en uppenbarligen orimlig place- ring - konstnären har observerat kyrkans tre fland- ri ska altarskåp och bemödat sig att få med dem alla tre på sin teckning. Skåpet tv är tydligt nog Mariaskåpet i dopkapellet med predella och barnets tillbedjan som centralt motiv (jfr fig 82- 107), medan skåpet t här det s k mindre Roggeskåpet med en Golgathascen i mitt- partiet (jfr fig 45- 81). Men intetdera av skåpen har ett format, som tillå ter en dylik placering. Däremot vet vi, a tt högaltarets skåp befriats från sina dörrar, och så är det också framställt på teckningen, och att dessa dörrar Fig 1. Strängnäs domkyrka . Heliga tre konungars tillbedjan. Må lning på hög- a ltarskåpet (Strängnäs I; fig 3, Jll : 3). The Adoratio11 oj the Magi. Pai11ti11g 011 the reredos 011 the high altar (Strä11gnäs I ; Jig 3, lll: 3). 10 STRÄNGNÄS DOMKYRKA hängde på de nämnda väggpelarna på ömse sidor om ingången till koret sedan obekant tidpunkt och ända till det tidiga l 800-talets omgestaltning av korrummet. T v på teckningen står domkyrkans medeltida brons- funt, och i samband med restaureringen 1907-1910 placerades den på motsvarande plats just med ledning av teckningen. Till höger står korstolen med ätten Kaggs vapen, som nu har sin plats vid korets norra vägg. Vid den mellersta pelaren i korets sydsida ses en stor helgonbild, som kanske kan identifieras med den ännu bevarade monumentala träskulptur, som fram- ställer S:t Erik. I våra dagar finns intet av kyrkans medeltida altaren bevarat. På högaltaret vilar en medeltida altarskiva med inhuggna kors, men den fördes till denna plats från ett utrymme under tomvalvet i samband med den nämnda restaureringen.• Vid samma tillfälle rekonstruerades ett mindre altare vid en av pelarna i långhusets nordsida, som visat sig innehålla en nisch, lämpad för uppställ- ning av ett mindre altarskåp (Strängnäs domkyrka I: 2, s 446, fig 298). Det Roggeska altarskåpet har av allt att döma be- varats orubbat på det medeltida högaltaret ända till år De flandriska altarskåpen I en studie publicerad i samband med utställningen av äldre kyrklig konst i Strängnäs 1910 har John ny Roos- val med poetisk kraft och inlevelse skildrat de neder- ländska altarskåpens betydelse för den svenska sen- medeltidens kyrkorum. Högaltarskåpet i Strängnäs är det äldsta kända bland dessa till Sverige importerade flandriska altarskåp, och det intar en märkesplats i den bevarade flandriska altarskåpskonsten över huvud (fig 1-44). »Med sina två par flyglar utgör altarskåpets bild- innehåll en hel encyklopedi i den heliga historien, be- stående av icke mindre än 38 olika mångfiguriga scener.» »De stängda ytterdörrarna visa målningar av däm- pade blågrå, vita och skära toner. Om dessa ytterdörrar öppnas, bilda deras insidor tillsammans med de stängda innerdörrarna en svit av 8 målade pannåer, vilkas färger äro disciplinerade till en helhet i huvudsakligen rött och brunt, alltså en stegring i färgvärme, en över- gång till den lågande glans som bryter fram, då även innerdörrarna öppnas.»5 1815, då grunden lades till en ny altarbyggnad, inramad av en klassicerande triumfbåge (Strängnäs domkyrka I: 2, s 416, fig 284). Det flyttades då till korets norra vägg, där det hade sin plats i knappt 100 år. Beträffande de båda mindre flandriska altarskåpen äger vi inga säkra underrättelser om deras ursprungliga placering. I det besiktningsinstrument som upprättades av hovkonduktören G A Pfeiffer den 5 juli 1806 inför den kommande restaureringen, drabbas de tre flandriska altarskåpen av samma hårda dom: »Gamla trätavlor och de gamla skåplika tavlorna, fyllda med bildhugge- rier, flyttas till andra ställen, där de kunna göra ett mindre anspråk på prydnad för kyrkan.»' De två mindre skåpen överfördes då till det Oljeqvistska gravkoret, nuvarande bibliotekskoret. I samband med inrättandet av Södermanlands fornminnesförenings museum i Roggeanum 1890 fick det Bormanska altarskåpet en tillfällig placering där, medan det mindre passions- altaret uppställdes vid högkorets södra vägg. Vid restaureringen 1910 fick skåpen sina nuvarande platser, det Bormanska i dopkapellet och passionsskåpet i hög- koret vid Sturegraven. I den notis, som infördes i kalendariet i »Martyro- logia ecclesiae Strengnense» med anledning av Cordt Rogges död den 5/4 1501 , uppräknas bland de för- tjänster biskopen inlagt om domkyrkans utsmyckning och förskönande också högaltarets prydande med en tavla. Altarskåpet är alltså förvärvat under hans biskopstid 1479- 1501, och till yttermera visso är bisko- pens vapen anbragt på en av stolparna till Pontius Pilati terrass i Ecce Homo-scenen (fig 13). På prästens krage i den målade framställningen av Frambärandet i templet är ett årtal angivet: »A0 90.» Det är möjligt, att det avser året för altarskåpets färdigställande. • Men även det mindre passionsskåpet i koret bär Cordt Rogges vapen och i detta fall inpassat på ett mindre tillfälligt sätt: sockelns masverk bär i mitten en blå sköld med två gyllne horn (fig 45). Även detta skåp bör alltså ha tillkommit på biskopens tillskyndan, under hans ämbetstid eller möjligen bekostat genom en gåva vid hans frånfälle. Det tredje flandriska altarskåpet, Mariaskåpet Dopkapellet (fig 82- 107), är även det ett Brysselarbete i F ig 2. Högalta rskåpet (St rängnäs I). Bryssela rbete från tiden omkring å r 1480- 1490, uppstä llt på kyrkans högaltare under biskop Cordt Rogges ä mbetst id ( 1479- 150 1). Skåpets nuvara nde bakgrund frän resta ureringen 1907- 1910 med målning av Kristus i majestät av Julius Kronberg. The reredos (Strängnäs i ) placed 011 the high altar by Bishop Cord! Rogge while lie was Bishop of S1räng11äs (1479- 1501). Made at Bmssels aro1111d the years 1480- 1490. The present background of the reredos dates from the restoration 1nade in 1907- 1910, with a painting of Chris/ in Majesty by Julius Kronberg. 12 STRÄNGNÄSDOMKYRKA men av något yngre datum och sällar sig till den stora grupp av flandriska altarskåp, som importerats till svenska kyrkor under den katolska medeltidens sista decennier, en import som kanske inspirerats genom för- värvet av de äldsta flandriska altarskåpen i Strängnäs, anskaffade på Cordt Rogges initiati v. De svenska han- delsförbindelserna med det rika Flandern var av gam- malt datum, och en import av konstverk, textilier, trä- skulptur m m är i själva verket belagd redan under den höggotiska perioden på 1300-talet. 7 I 1400-talets slut var Flandern ett av de rikast konst- producerande länderna norr om Alperna, med stora ateljeer som arbetade på export. Just altarskåpskonsten som vi ser den i Strängnässkåpen, s k mysterieskå p där evangeliets händelser skildras i dramatiska, plastiskt figurrika scener, var en flandrisk specialitet. Skåpens stämplar och inskrifter anger tydligt Bryssel som deras tillverkningsort, men tyvärr finns inga dokument be- varade kring själva beställningen, som kunde meddela oss mästarnas namn. De tre altarskåpen har tillkommit under en tidsrymd av cirka fyrtio år och i samma stad, men inbördes företer de så stora skiljaktigheter, att det är, som om de tre altarskåpen illustrerade tre etapper i den flandriska altarskåpskonstens utveckling. Högaltarskåpets skulpterade inre är klart och mäk- tigt i kompositionens byggnad (fig. 2). De arkitekto- niska elementen väger nästan lika med de figurala. De storfiguriga scenernas monumentala, rofyllda karaktär betonas lika mycket av nischernas fria rymd som av bildrummens enhetliga, abstrakt begränsande panel med perpendikulärt masverk av en viss monotoni . Endast mittnischens kalvariegrupp tillå tes bryta panel- ningens genomlöpande horisontella tudelning av skå- pets interiör. Ovanför vidtar baldakiner med dekorativt masverk av sådan tyngd, att det helt dominerar de små- figuriga scener det innesluter. Den monumentala principen har också varit väg- ledande för uppbyggnaden av skåpets huvudscener. Det är något statiskt både i de enskilda figurerna - den himmelsfarande Kristus! - och i sammanställningen av de stora grupperna i figurrika scener som Begråtan- det (fig. 22) och Kristus visar sig för de tolv apostlarna (fig. 30). Figurerna grupperas symmetriskt och skiktvis, och det främsta ledet är som regel det mest reliefmässigt behandlade. I skåpdörrarna är scendjupet ganska ringa, men också i corpus tillämpas en skiktvis uppradning av de agerande figurerna. I Begråtandet står varje figur liksom sluten i sin egen sorg, men även i scener med dramatiskt skeende bevarar kompositionen gärna ett drag av isolerade grupper och figurer, som ställts samman. Högaltarskåpet är i sina monumentalt koncipierade scener, sin storslaget arkitektoniska komposition ett stycke katedralkonst. I det mindre passionsskåpet har det berättande elementet tagit överhanden (fig. 45). Skåpet fylls till brädden av dramatiskt myllrande figu- rer i bildrum med sceniskt djup och kulisser, växlande alltefter motivets egenart. Det ä r en virtuos regikonst, som flätat samman dessa livfulla figurscener, som plastiskt utnyttjar bildrummet till det yttersta. I Törne- kröningen är det den perspektiviskt snedställda sitt- bänken (fig. 48), i Uppståndelsen den på samma sätt arrangerade sarkofagen (fig. 68), som bidrar att ge en rumsskapande effekt. I Törnekröningen sitter Kristus på en låg podest och rummet begränsas bakå t av stora masverksfönster - i Uppståndelsen liksom i den mittre scenens kalvarieberg tornar klipplandskapet upp sig i fonden på ett sätt, som smälter det samman med fi- gurerna. De tre huvudnischernas ramverk bildar ett smalt proscenium på ömse sidor om den scen, där händelseförloppet utspelas. I dessa smala fält är figurer placerade som åskådare och vittnen, och de har alltså en roll att förmedla sin upplevelse till den, som betrak- tar skåpet. På ömse sidor om Törnekröningen är det två turbanklädda figurer i något mindre skala än huvudaktörerna. Vid Golgatha är det en soldat med blicken riktad mot Kristi kors och en kvinna med i för- tvivlan knäppta händer, som vänder sig mot betrakta- ren. I Uppståndelsescenen är det två av de slumrande knektarna, som fyller prosceniet. Kompositionen är raffinerat uttänkt. Kristus står på marken vid sarko- fagens gavel, demonstrerande sina sår, med höger hand välsignande lyft mot betraktaren och i den vänstra korsfanan (som nu är förlorad). Ängeln , som knäpper händerna i tillbedjan på sarkofagens lock, ser Kristus, liksom betraktaren, men varken de sovande eller blän- dade knektarna eller de tre kvinnorna, som nalkas graven genom en hålväg i fonden, har del i denna syn. Mittscenen är ett sannskyldigt bravurstycke i kal- variebergets mästerligt behärskade människomassa. Korsen reser sig högt ovanför tumultet. Den ramande arkitekturen är icke lika dominerande som i högaltar- skåpet. Dess masverk är luftigare och graciösare i for- men, i baldakinerna liksom i sockelfrisen, och små- scenerna framträder mer fritt på utskjutande konsoler. Altarskåpet i dopkapellet har återigen en a nnan karaktär, delvis betingad av motivet, julevangeliet, men också till följd av en annan uppfattning om altarskåpets bildgestaltning (fig. 82). Skåpets nischer med det slut- tande scengolvet har fullt djup och varje figur är en full- rund skulptur. Dockskåpsiden kan sägas vara fullt genomförd. Varje scen är en presentationsscen, trapp- stegsformigt komponerad, beräknad att ses utan stö- rande överskärningar, sammanställd av delikat model- lerade figurer, eleganta och sirliga i dräkternas drape- ring, graciösa och värdiga i åtbörder och kroppsrörel- ser. Här är en tredimensionell värld med full illusion och verklighet. Baldakinernas masverk svävar högt över figurernas huvud , som en smyckande dekor, endast i andra hand med en uppgift att ge arkitektoniskt djup, DE FLANDRISKA ALTARSKÅPEN 13 och de sprider också sina dekorativa friser till skåpets målade dörrar. Masverket över de större scenerna har förvandlats till ett tunt, genombrutet, naturalistiskt grenverk med blad och blommor. * * * II 14 STRÄNGNÄS DOMKYRKA Fig 3. Bildschema Strängnäs I. 1§1~ ~ ~ ~ ~ ldentification offigures, Strängnäs I. ~ 19 ~ 19 ~ JQ ~ l9 ~ l9 ~ 19 ~ IQ I 1 2 3 4 5 6 7 1 2 rrr 1 2 3 4 5 6 7 8 I Högaltarets skåp Högaltarskåpet (Strängnäs I) med skulpterad fram- ställning av Kristi passion i corpus och på insidan av det inre dörrparet; på utsidan av det inre dörrparet och på det yttre dörrparet målade framställningar av Marie Bebådelse, Jesu barndom och offentliga framträdande, samt av Yttersta Domen. Skåpet, dess dörrar och skulp- terade utsmyckning av ek. Fig. 1-44. Corpus' höjd 259 cm (exkl fotplattans 9 cm), längd 344 cm ( + 13), djup 43 cm ( + 18); de inre flyglarnas djup 26,5 cm, de yttre flyglarnas djup 5 cm. I. Corpus och det inre dörrparets insidor vertikalt delade i sj u lika höga nischer, som bildar en samman- hängande fris av skildringar ur passionsberättelsen med läsning från vänster till höger. De tre scenerna i corpus är bredare och djupare än innerdörrarnas vardera två scener. Men kompositionens enhetlighet vinnes genom enhetlig marknivå, enhetlighet i nischernas tresidigt brutna fond, i höjden av deras masverksblinderade väggar, i formatet och placeringen av de miniatyrscener, som följer huvudscenerna ovan panelen, och icke minst Fig 4. Insidan av inre altarskåpsdörren t v (Strängnäs T): Intåget i Jerusalem och Kristus i Getsemane, samt sex smärre scener ur påskevangeliet (fig 3, I: J-2). lnside af the inner door af the reredos, lejt (Strängnäs I): Chris! en/ers Jerusalem, Chris/ in Gethsemane, and six smal/er scenes from the Easter gospel (Jig 3 I: 1- 2). genom det med enhetlig rytm och till enhetligt djup komponerade baldakinverket, som blott i mittnischen ovan kalvariegruppen lyfter sig till en samlande, krö- nande effekt. I corpus' tre nischer råder starkare djup och starkare rörelse och fonden sluter sig kring grup- perna med fortlöpande panel och i fondens mitt med · masverksfönster med glasning i silver och svart. Inner- dörrarnas scener är grundare och mer kompakt fyllda av framställningen och fältet i fonden står tomt, för- gyllt och med kvaderristning och ibland - som i de två första scenerna - uppfattat som en verklig utblick med gröna träd målade på den gyllne fonden. Sockel- listernas genombrutna masverk är något smalare och smäckrare i dörrarna än i corpus. Mellan dörrarnas scener och mellan corpus' scener står smala kolonnet- ter, i övre hälften med veckad mönstring och uppbä- rande en liten statyett, över vars huvud växer ett krön av fem fialer. Varje baldakin är tredelad på bredden - i mittnischen framspringer en fyrsidig tombaldakin över den Korsfästes huvud. I de övriga nischerna är tredelningen även genomförd i baldakinens byggnad 16 STRÄNG1 ÄS DOMKYRKA F ig 5. K rist us i S imo n Fariseens hus. Deta lj av fig 4 (fig 3, I: J A). Chris! in the house af S imon the Pharisee. Detail from figure 4 (Jig 3 I: 1 A). på höjden, och de båda övre vå ningarna upptagas i mittpartiet av ett indraget torn bygge ovan den un ders ta våningens framspringande balkongsira ter, och i tornet öppna r sig en ni sch med en fi gurscen i min iatyr; i corpus fl ankeras tornen av änglas ta tyetter på sidopartiernas främre bågk rön. L ikso m en tredelning är genomförd i baldakinernas uppbyggnad på bredden och höjden, kan den också observeras på djupet i de skärmfo rmigt fra m- för varandra stä llda ga llerverken och bågarna, ömsom stä ll da i skåpdörra rnas plan, ömsom bru tna i vinkel inåt och utåt för a tt skapa djupverkan. - Vid nischer- nas avs lu tni ng uppåt ett skärmande masverk, som mildrar övergången till skåpets raka konturer, kompo- nerat av vida åsneryggs bågar spända diago na lt över hö rnen och fy llda med krabbor på ömse sidor. L iksom hela skåpets dekorati va uts myck ning visar baldakin- verket genomgående blankförgy ll ning - de fia lkrö n, som n u stå r svarta, ha r vari t sil ver blanka. Baldak inverkets min iatyrscener sk ild rar som regel hä ndelser före den stora nischens till d ragelser, men de redovisas här efter huvudscenen och num reras A-C frå n vä nster till höger. J. Kristi in tåg (f ig 4, 7). K ristus rider gränsle på åsnan, som ä r passgå ngare - höger han d är lyft väl- F ig 6. K ri stus d river ut må ngla rna ur templet. Detalj av fi g 4 (fig 3, I: l C) . Chris/ p urging the Temple. Detail f rom figure 4 (Jig 3 I: 1 C). signande och vänster hand griper i tygeln , som li kso m huvudlaget är knu ten av rep. Bakom ås nan fö ljer Petrus, Johannes och en tredje apostel gestikulerande. Framför åsnan står en man och lyfter hat ten och breder en gyllne kläd nad un der åsnans hovar, i stadsporten en annan man i silverne dräkt med brokadmönster i gul d, som lyf ter sin gy llne hat t. Jerusalems stadsmu r med ru nda to rn med lökkupo ler och karn ap. I ett t räd ovanför Kristus sitter en liten man uppklättrad. Den gyllne fo nden är ristad med kvaderverk och må lad med ett träd. A. Kristus i Simon Fariseens hus (f ig 5). Vid ett diago na lt placerat bord Kristus mellan värdfolket och på bo rdet rektangulära matbrickor, bröd och kniv; Maria Magda lena på knä i förgru nden, omfa mnande K ri sti fötter och med smörjelsekaret bredvid sig; en tjänare bär fram ett lastat fat. B. Laza rus' uppväckande. K ri st us i mi tten, tv en av Lazarus systrar, som pekar på den ha lvnakne, ur graven st igande Lazarus; t h Johannes som stödjer hans huvud; bakom Kristus fyra manliga vitt nen. F ig 7. K ri st us . Deta lj av Intåget i Jerusa lem, fig 4. Chris!. Detail ji·om the Entry info Jem sa/em, figure 4. HÖGALTARETS SK ÅP 17 2 - 775525 Strä ngnäs domkyrka 18 STRÄNGNÄS DOMKYRKA Fig 8. Den sovande Petrus . Detalj av Getsemaneframställ- ningen , fig 4. St Peter as/eep. Detail from the Gethsemane scene, figure 4. C. Utdrivandet av månglarna ur templet (fig 6). Kristus stjälper ett bord och hå ller ett lyftat ris i handen, två månglare som flyr i ömse sidor och bakom Kristus en vällande bordsskiva med mynt ; månglaren som flyr t v bär en myntpåse, förgylld och med blå prickar. På kolonnetten mellan nischerna man med språkband i mörk hatt, bl å kolt och gyllne stövlar. 2. Getsemane (fig 4, 8- 9). Örtagården ett klippland- skap, som likt en grotta omger den knäböjande Kristus med i tillbedjan lyfta men öppna händer och de tre i förgrunden sovande apostlarna, t v Petrus med sitt svärd, vars mörka balja har guldtexten »EAGT», t h Johannes med en bok och Andreas, alla med huvudet lutat i handen; Petrus och Johannes med tunikor i silver med tecknat mönster i guld, alla övriga dräkter i guld; i förgrunden en flätad inhägnad med öppning i mitten, där en spång löper över en bäck. På klippan framför Kristus har en kalk haft sin plats. Tv i fonden en grupp skulpterade trädstammar med rester av besättning med verkliga kvistar. T h en palissad och en öppen port, genom vilken Judas träder in med penningpungen i vänster hand och följd av en skara knektar i silverne hjälmar. I fonden må lade träd och blad. A. Judas' köpslagan. T v Judas som tar emot pen- ningknytet från en man i gyllne huva och dräkt med Fig 9. Judas. Detalj av Getsemaneframställningen, fig 4. Judas. Detai/ from the Gethsemane scene, figure 4. skriftrulle i vänster hand; i fonden mellan dem en äldre skäggig man i gyllne huvudbonad och blå dräkt med guldmönster; kring denna grupp ytterligare fem män , varav en i gyllne popmössa, en i turban och de övriga yngre och skägglösa. B. Nattvarden. Apostlarna samlade kring ett lång- bord med Kristus i fonden , som välsignar och räcker ett bröd till Judas med penningpåsen, som står vid bordets främre kortända, hela scenen i starkt förkortat perspek- tiv sedd nedifrån. Apostlarna frågande inför Kristi tillkännagivande. C. Fottvagningen. Kristus knäböjer i vitt förkläde och tvår fötterna på Petrus, som sitter på en gyllne stol t h. De övriga elva apostlarna i tre led bakom dem, ytterst i varje sida en apostel i blå resp brun guld- mönstrad dräkt, inramande scenen, den ene med bedjande knäppta händer, den andre med ena handen visande lyft. 3. Ecce Homo (fig 10, 13- 14). På en podest i mitten med framåtsluttande golv står den törnekrönte Kristus i guldmantel, fodrad med silver med tecknat guldmönster, och ländkläde, de bundna händerna framsträckta; i ömse sidor en knekt som håller honom, knekten t h med ett risknippe lyft över hans högra skuldra. Knekten tv med punsade bokstavstecken på balsbården och F ig 10. Bildnischen t v i corpus (St rängnäs I): Ecce homo, sa mt tre smärre scener ur Kristi pas- sion (fig 3, I : 3). Figure nic/1e to the leji in the central panel (Strängnäs !): Ecce Homo, and three smal/er scenes from the Passion of Chris! (Jig 3 I 3). Fig ll. Kind pustningen. Detalj av fig 10 (fig 3, I: 3A). The b /01v 011 the head. Detail from figure JO (Jig 3 1: 3 A). ("A nd they spit 11po11 him, and look the reed, and smote him on the head." Matt. xxvii. 30.) F ig J 3. Pilatus. Detalj av Ecce Homo, fig 10. T h kolonnett med lejon som krön med Cordt Rogges vapensköld . Pi late. Detai/ from Ecce Homo, figure 10. Right, a co/onneffe crowned by a lion with Cordt Rogge's coat-of-arms. F ig 12. Törnekröningen . Detalj av fig JO (fig 3, I: 3C). Chris/ crowned with thorns. Detai/ from figure JO (Jig 3 J: 3 C). F ig 14. Överstepräst. Detalj av Ecce Homo, fig JO. The High Priest , Detail ji·om Ecce Homo, figure JO . Fig 15. Mittpartiet i corpus (Strängnäs J): Korsbärningen och Kors- fä stel sen, sa mt två smärre scener ur Krist i passion och nedstiga nde till döds- riket (fig 3, I: 4). The middle part oj' the cemre panel (Strängnäs I): Christ hearing the Cross and the Cmcifixion, and two smal/er scenes from the Passion oj Christ and the descent into the kingdom of death (Jig 3 /: 4). HÖGALTARETS SKÅP 21 22 STRÄNGNÄS DOMKYRKA Fig J 6. Bödel. Detalj av Korsbä rningen, fig 15. Executioner. Detail from Chris! hearing the Cross, figure 15. Fig J 9. Den fromme hövitsmannen. Detalj av Korsfästelsen, fig J 5. The pious centurion. Detail from Chris! hearing the Cross, figure 15. Fig 18. Bödel. Detalj av Korsbärningen, fig 15. Exec111io11er. Detai/ fro m Chris/ hearing t/1e Cross , figure 15. röd text kring höger handled : «MAZ x IA»; han bär vit, blårandig bindel om li vet och mörkbruna hosor. Knek ten t h med vapenrock med blå kantbård och guldtext: »ANLNOIY.» På ömse sidor balustrader med sma la kolonnetter med matt förgyllning, som före- fa ller senare tillfogade, krönta med sittande lejon med en mörk sköld och två korsade röda horn , Cordt Rogges vapen. Tv Pilatus i hatt med breda gyllne brät- ten, lutad mot en mörk, guldprickig dyna på balustra- den, ena handen pekande på folket, den andra med (nu för lorat) at tribut (en spira?); på Pilatus' guldkrage en punsad text :» .. .. RNAOLYM (?) x MR -- BCDT --.» Som pendang t h överstepräst i guldhuva och vit, blå- randig turban med ena handen utslagen med flatan mot folket visande på F rälsaren . - I förgrunden nedanför trappan fra mför Kristus en ryggfigur, barhuvad, på knä i trappan, i vänster hand en stav med dra khuvud , höger hand lyft mot F räl saren; på hans si lverkrage guldtext: »C R YCIFI - MOT -»; på hans guldbälte svart text : »HLCYS (ligatur :) EH - C YD»; på ryggen en gyllne väska med rött brokadmönster; vapenrocken med punsad text på skörtet tv: »RLADP · M ·BO.»; även de mörkblå byxo rna med spår av bokstavstecken i guld : »H.» Tv i förgrunden två ryggfigurer, den yttersta i vit turban och mössa i guldbrokad med rött mönster; hans F ig 17. Kristus. Deta lj av Korsbärningen, fig 15. Chris!. Detail from Christ bearing the Cross, figure 15. 24 STRÄ GNÄS DOMKYRKA F ig 20. Ängel med den gode rövarens själ. Detalj av Kors- fäste lsen, fig 15. An ange/ with the soul af the good robber. Detail from the Crucifix ion, figure 15. gyll ne mantelbå rd med punsad text: »QRNOLVQRON - N RAM.» Vittnet t h i luva i gu ld, frå n armbågarna hänger djupa, vida mörkblå, guldprickade ärmar; vapenrockens blå bård med mycket ofu llständig guld- text : »NHLBIVAIN - HLA ... HPN ... NOBNEN- MAEN»; ma nnen lyfter höger hand med flatan mot Kristus, den vänstra håller han bakom li vet med (nu förlorat) attr ibut. Innanför dessa två en man frontalt i vit turban, som böjer huvudet bakåt och ser upp mot Kristus. - I förgrunden har funnits två liknande, till- fogade stolpar (blott den ena beva rad och avbruten) på ömse sidor om trappans första steg, som upptill vid balustraderna. T h en grupp om tre personer med hän- derna lyfta mot Kristus, de två främre i profi l åt vänster. Mannen t v med midjan och den gyllne hjälmen om- bundna av en vit duk, vänster hand vid det av två flä- tade blåprickiga »guldkvistar» formade svärdfästet {baljan förlorad) - mannen t h med silverne luva med Fig 21. Djävul med den onde röva rens själ. Detail av Kors- fästelsen, [ig J 5. Devil with the soul af the evil robber. Detail from the Cruci- fixion , figure 15. klocklik nande kl äpp på ryggen och sil verne stövlar. Bakom dessa två, vänd mot den senare, en man i gyllne turban och långrock . A. Kindpustningen (fig lJ ). Kristus med förbundna ögon i guldmantel, kindpustad av tre män med en fjärde som vit tne; tv en port. B. Gisslingen. Kristus i ländkläde bunden vid en kolonnett t h, t v en man med lyft gissel och en knä- böjande man med ris ; i fonden t h ett vittne. C. Tö rnekröningen (fig 12). Kri stus i guldmantel på en tron , två män pressar törnekronan på hans huvud, t v knäböj ande bespottare, som troligen räckt honom ett (nu för lorat) rör; i fonden två vittnen. På kolonnetten mellan nischerna man (som hållit nu för- lorat språ kband?) i gyl lne hatt och stövlar, blå långrock. 4. Korsbärningen och Kalvarieberget (fig 15-21). I förgrunden Korsbä rningen : Kristus går åt höger med det T-fo rmade korset över vänster axel, ansiktet vänt Fig 22. Bildnischen t h i corp us (Strängnäs I): Kristi begråtande, samt tre smärre scener med kors- nedtagning och gravläggn ing (f ig 3, I: 5). Figure niche to the right in rhe central panel (Strängnäs 1): Pierä, and three smal/er scenes wirh rhe Descent fro m rhe Cross and rhe Deposition (Jig 3 I: 5). HÖGALTARETS SKÅP 25 26 STRÄNGNÄS DOMKYRKA Fig 23 . Kristi begråtande. Detalj av fig 22. Pietka kyrkan i Stockholm på 1620-talet med huvud- verk, ryggpositiv och bakomliggande pedalverk. 3 " Fasa- den var målad i fl era färger och försedd med sniderier och skulptural utsmyckning. Ryggpositivet bör ha varit utformat i tidig barockstil , medan huvudverkets fasad kan ha varit den gamla från 1570-talet. Av särskilt intresse är att orgeln var försedd med dörrar, en tradi- tion från medeltidens orgelbyggeri som alltmer började försvinna under J 600-talet. Åtminstone på kontinenten hade dörrarna inte bara en dekorativ och skyddande funkti on utan också en liturgisk betydelse; under fast- lagstiden tillslöt man dem för att orgeln inte användes eller för att ge orgeln en dämpad klang. 112 STRÄNGNÄS DOMKYRKA Ombyggnaden 1717-1718 1717 gjordes en större ombyggnad av orgeln av orgel- byggaren Johan N Cahman. 36 I en samtida inventarie- förteckning uppges : »Orgwärcket är til Manualewärcket wäl behållit, Pedalen står af Contract med Chaman uti Byggnad, samt läcktaren sammaledes.» Arbetet var av- slutat redan 1718 medan orgelläktaren, som kyrkan själv svarade för, blev färdig först 1720. I 1720 års inventarie- förteckning lämnas relativt utförliga uppgifter om Cah- mans ombyggnad: »Orgwärcket, som utj långlig tjd, så wähl ofärdigt, som till sielfwa Pedahlstämmorne oful- komligit, är efter ompröfwad nödwändigheet åhren 1717 och 1718 i så måtto ombygt, at sielfwa Pedahlwärcket af Orgbyggaren Hr Johan Niclas Caman, ljkmätigt med honom upprättat Contract är aldeles å nyo förfärdigat med Structur på bägge sjdor fram åth Kyrkjan, nya Pjpor af 8 ta stämmor, nya wäderlådor, nytt regering, nytt Pedahl Clawier, och 3 st: nya Belljor, hwilka senare med de fyra förre, hwarmed heela wärcket tilförende drifwits, äro tillsammans öfwer och under med hwar- andra utj en god Ordning anlagde bakom wärcket. Ma- nualwärcket och Ryck Positiwet med samma förbättrade, tonerade och stämde, samt utj öfra wärcket en stämma Gedacht Achtfus samt i Pedalen untersats 16 fus för Musiquens skull utj fransk thon stälte. Sielfwa Läktaren dessuthom på alla sjdor utwidgad, samt med sine wähl arbetade Panehlwärck försedd, som det nu alt för ögon står, å terstående allena utj sielfwa Byggnadens full- bordande, de 2~ halfrundne Paneler, som böra komma utj prospecten fram åth Kyrkjan, så ock om Medel och tjd så tillsäja.»37 Med Cahmans tillbyggnad avs k pedaltorn, som flan- kerade det gamla verket, fick Strängnäsorgeln karak- tären av en fullt utbyggd, stor barockorgel av nordtysk typ med huvudverk, ryggpositiv och - sannolikt fri- stående - pedaltorn. Pedalomfånget var C- e'. 3 8 Intres- sant är uppgiften att två av orgelns stämmor, Untersatz 16' i pedalen och Gedacht 8' i öververket (dvs huvud- verket), var stämda i fransk ton , dvs troligen en halv- eller helton lägre än övriga stämmor. Skä let till detta torde ha varit ett önskemål att kunna använda orgeln tillsammans med andra instrument. Detta arrangemang försvann emellertid 1745, då de båda stämmorna åter stämdes i korton som de övriga verket. Vid domkyrkans brand den 23 april 1723 nedtogs orgelverket men råkade i oordning; det återuppsattes delvis av den dåvarande organisten Lars Ekman och några gesäller och i 1727 års inventarium uppges »någre de grovaste och förnämste Stämmor upsatte, så att de vijd Gudstiensten brukas.»39 1732 beslöt domkyrko- rådet att låta snickaren Lindqvist förfärdiga ett skrank framför orgeln; beträffande orgelverket beslöt man att anstå till längre fram. 40 En reparation utfördes redan två år senare av orgelbyggaren Olof Hedlund från Stockholm,41 som gjorde en anteckning härom i en av väderlådorna. 42 Reparationen tycks dock inte ha varit tillfredsställande; 1737 klagade organisten Lars Kin- ström hos kyrkorådet »att domkyrkians orgelwerk wore nu nyligen så illa lagat af Hedlund , at han intet kan stämma det, emedan en stor del af piporne icke woro rätt upsatte.»' 3 Att en erkänd och skicklig orgelbyggare som Hedlund skulle ha misslyckats med en så elementär sak kan synas egendomligt; mycket troligt är att organis- tens svårigheter snarast var orsakade av de båda stäm- morna Untersatz och Gedacht 8 ', som Cahman hade stämt separat i lägre tonhöjd 1717, och som därmed skilde sig frå n hela verket i övrigt. - 1735 beslöt man att måla orgeln och orgelläktaren (prot). Men orgeln skulle snart kräva nya insatser. 1745 inläm- nade orgelbyggaren Daniel Stråhle" en förteckning över nödvändiga å tgärder, som bl a innefattade byte av ett antal stämmor i de olika verken. 4 5 I kontraktet som slöts samma år lovar han att sätta verket i sådant skick att det skall äga bestånd i 90 a 100 år.•• - Arbetet utfördes 1746 och tycks ha blivit mera omfattande än vad som avsågs från början. 13 stämmor förnyades, likaså väder- lådan i ryggpositivet. De båda stämmorna Untersatz 16' och Gedacht 8 ' , som Cahman hade stämt i kammarton, å terfördes till korton. En god uppfattning om de åt- gärder som Stråhle vidtog ger Lars Hallmans utförliga beskrivning av domkyrkan, där han också skildrar orgeln och dess historia :" »Sedan wi således sett wid altaret, hwad som wärdt warit att se, stiga wi up på Orgel-läktaren såsom ett rum, hwarest i wår kyrka sjunges och spelas Herran Gud till ära. Han är bygd neder åt kyrkan midt öfwer stora gången. Tillförene war dörren ditåt på norra sidan och uppgången genom muren i en pelare trång och besvärlig; men år 1724 gjordes trappa och dörr på södra sidan rumrikare och större. Så gammalt är sjelfwa werket ifrån början, att ingen wet, när det först kommit hit; men det wet mången och mins, att det åtskilliga gängor är ansenligen för- bättradt. Åtminstone woro här redan orgor år 1574 och organisten, som då war, kallades Jacob Orgellekare. Men år 1646 gjordes härpå framåt kyrkan luckor eller halfdörrar, att betäcka piporna, då spelet i Advents- eller Fastelagstiden hwilade. De målades tillika med sjelfwa werket nio år efteråt, men borttogos sedan så- som mindre nödiga. År 1703 gick hela orgelwerket under en ansenlig reparation genom Directeuren Cah- man, och år 1715 blef det genom Directoris musices Carl Axel Wibergs förslag, både till bygge och anseende i så måtto förbättradt, att orgelläktaren utwidgades, pedalen, som tillförene war bakom manualwerket, flyt- tades ut på båda sidor och blåsbä lgarna fö rnyades . I detta sk icket stod det ti ll år 1723, då det vid branden, under det att det togs ned och bars ut, led en ansenlig skada. Den då warande organisten Lars Ekman satte det wäl sedermera up igen och lagade så godt han kunde, tills dess det av orgelbyggaren Hedlund sattes år 1734 i någorlunda tillstånd, men omsider lades härw id år 1745 den sista och bästa handen, då hela werket blef, genom Di rector Musices Bengt Niclas Rehnströms förslag, af den wittra och mycket förfarna orgelbyggaren Dan. Stråhle så godt som aldeles till a lla stämmor fö rnyadt. De gamla onödiga och obrukliga blefwo borttagne och nya i stället satte, såsom i stä llet för en bordu na blef en quintadena 16 fot i manualen, för decima frå n 4 fot blef en vox virginea, halfwa öfra claveret och trompet 4 fot i halfwa nedra claveret ä fwen i manualen. I stället för ett obehagligt krumhorn blef en skön och wä l- klingande trompet 8 fot i ryggpositivet; uto m det att untersatsen 16 fot i pedalen samt gedakt 8 fot i manua- len blefwo bragte ifrån kammar- till chorton och kunna således brukas i fullt werk. Likaledes förbyttes mixtur 4 chor till trompet eller så kallad cornetin 2 fot. Sedan altsammans war således färdigt till D om. Advent. 1745, wigdes werket samma dag in af D om-probsten Doct. Ljungberg, under ett till det tillfället då wäl lämpadt tal, i anledning av Psalm. 150, 6. Om nu detta orgelwerk hafwer några si na likar i riket, äro dock å tminstone de få , som äro bättre.» Utöver de förändringar som Hallman nämner hade Stråhle också bytt ut en tidigare Salcinal i ryggpositivet mot en Fleut Travers 2' . Efter denna stora ombyggnad hade orgeln 26 stämmor, fördelade på huvud verk, rygg- positiv och pedal. 48 Fasaden var den gamla med Cah- mans tillbyggnader från 1717. Men de gamla målade luckorna tycks ha avlägsnats vid Cahmans ombyggnad 1717, troligen för att ge plats för pedaltornen : enligt 1776 års inventarieförteckning fanns det i sjä lva kyrkan »1 st skä rm till Orgewerkets betäckning, gl». D en fanns kvar ännu 1802. •• En sista reparation av den gamla orgeln utfördes 1778 av orgelbyggaren Olof Schwan från Stockholm.5° Men verket förföll på nytt. 1790 hade man kontakt med Schwans tidigare kompanjon, orgelbyggaren Matthias Swahlberg, som lämnade anbud på ett helt nytt o rgel- verk, ett projekt som dock ej kom till utförande.51 Orgelbyggaren Pehr Schiörlin i Linköping tillfrågades 1799 om en reparation av orgeln, men avböjde av tids- brist. ., Den gamla orgelns tid tycktes vara ute. Den hade då fungerat sedan 1500-talets senare del och upp- ORGLAR 113 Fig 124. Stora orgeln i Jacobikirche i Liibeck med huvud- verk från .1504 och ryggpositiv och pedaltorn från 1673 . Efter Williams, P. T!te European organ . Jakobik irclte, Ltlbeck, wit!t a great organ built in 1505 and Riickpositiv and pedal towers built in 1673. levt två stora omgestaltningar och moderniseringar, dels på 1630-talet, då den bl a fick ett ryggposit iv, dels 1717- 18, då den fick ett nytt pedalverk i pedaltorn som fl ankerade den gamla fasaden. Med delar frå n olika epoker - senmedeltid , tidig barock och högbarock - och en fasaduppbyggnad som kan a ntas ha speglat de o lika faserna i orgelns historia, bör den gamla orgeln ha varit ett märkligt instrument, i si n karaktär närmast jäm- förbart med de stora nordtyska orgelverken i kyrkorna i Lybeck (fig 124). Johan Everhardts orgel I en annons i Inrikes Tidningar 1799 begärde man in anbud dels på reparation av den gamla orgeln, dels på ett helt nytt verk. Några svar fick man inte, men sedan konsistorium hos landshövdingen begärt anvisning på lämpliga orgelbyggare fick man omsider kontakt med orgelbyggaren Johan Everhardt. 63 I januari år 1800 före- 114 STRÄNGNÄS DOMKYRKA låg hans förslag till nytt orgelverk om 40 stämmor för- delade på manualverk, öververk och pedal. Eftersom Everhardt hade visat hedrande betyg om sin skicklighet beslöt man att anta honom.54 Hans projekt lämnades till domkyrkoorganisten Zacharias Köhler för granskning och den 4 februari lämnar Köhler ett utförligt yttrande som innehåller en rad kritiska synpunkter. I den disposi- tion som Everhardt lämnat och som delvis är originell och personlig, men som delvis onekligen också gör ett något ogenomtänkt och amatörmässigt intryck, föreslår Köhler så ledes flera ändringar. 55 Dessutom framför han önskemålet att huvudverket skall baseras på Principal 16 ' och öververket på Principal 8' ; Everhardt hade före- slagit Principal 8' i huvudverket och 4 ' i öververket. Vidare önskar Köhler en s k vädersvällare som är »bättre än Tremulant, i det afseende at den gör swäf- ningen mera behaglig och skön, samt förordsakar intet buller, ehuru han til sin inrättning är nästan lika med Tremulanten». Köhler vill också ha ett tryckande koppel »för at experimera Forte och Piano». Strukturen, dvs fasad och orgelhus, bör enligt Köhler kunna göras av en snickare, bara orgelbyggaren ser till att ritningarna blir följda . Priset finner han skäligt; vad beträffar tenn och bly har Everhardt »icke warit odryg, ty efter ut- räckning hwad war stäma wäger, är icke för mycket til- tagit , och lärer han derför sjelf få se sig om huru det skall gå, nu, då både then och Bly, kostar mera än då han war i Stockholm». Att Köhlers yttrande väckte en viss irritation hos orgelbyggaren framgår av den skrivelse som han läm- nade till konsistoriet den 23 mars 1800.56 Han accepterar en del av de dispositionsförändringar som Köhler före- slagit men har också invändningar: en Scharf i huvud- verket är onödig när det redan finns en Mixtur, och en Rörflöjt 4 ' i pedalen är »för liten till fotetalet uti ett Pedalwärck». Den av Köhler önskade pedalstämman Untersatz 32 ' »öfvergår alt musicaliskt gehör. - Dock skulle den åstundas, ehuru onyttig kan sådant skje». En vädersvällare är han beredd att göra, även om han an- ser både tremulant och vädersvällare umbärliga, och ett tryckande koppel fanns med redan i hans ursprungliga förslag, påpekar han . »Att Principal 16 fot äfven i Manualen och 8 fot i Öfverwärket gifver ett Pompeust utseende medgifver jag, men om den påräknade styrkan af 16 fot blir svarande emot dess dyra kostnad - - tviflar jag. I Strängnäs Domkyrka kan den alldeles icke exiqueras då Kyrkans höjd från Lectaregolfvet till hvalfvet endast utgjör 14 aln, så framt man icke skulle sänka Lectaren ned till kyrkogolfvet eller ock höja kyrkohvalfvet.» Vill man spara pengar genom att över- låta tillverkningen av strukturen till någon annan må man gärna göra det, men »sådane gjöromål fordra en orgelbyggares öfvervaro, till iackttagande af flera upp- lysningar som en Ritning icke förmår tillräckeligen demonstrera; känner jag ingen skyldighet, att förspilla min tid med en sådan tillsyn utan särskilt ärsättning ...» Avslutningsvis förklarar Everhardt att han likväl är be- redd att bygga enligt Köhlers förslag, om detta skulle bli konsistoriets beslut, dock med undantag för utbytet av orgelns fasadstämmor mot 16- respektive 8-fots- principaler. Han säger sammanfattningsvis att »mitt för- slag af 40 st:or blir vida starkare och mera passande efter Kyrkans storlek än detta sednare [Köhlers], som blott är 37 stämmor, och hvaraf en del äro nog svaga». I sitt yttrande hade Köhler föreslagit att man skulle sända in förslagen till musikaliska akademien för pröv- ning, vilket också skedde. Granskningen uppdrogs åt orgelbyggaren Olof Schwan och J Platin, som lämnade ett skriftligt yttrande den 15 november 1800.57 Ett separat yttrande med ett nytt disposisitionsförslag läm- nade3 av Olof Åhlström, organist i Jacobs kyrka och ledamot av akade:nien. 5 8 Schwan och Platin förordar Köhlers förslag, men påpekar att ett byte av fasad- stämmorna inte låter sig göra med tanke på att fasad- ritningen redan var gillad och fastställd av Kungl Maj :t, såvida man inte dubblerar principalerna. Av de båda stämmorna Borduna 16 ' och Quintadena 16' i Köhlers förslag borde man kunna undvara den ena, lämpligen Quintadena 16 ' ; vidare föreslås att Scharf och Mixtur i huvudverket förenas till en Mixtur 5 chor »som likväl i de finare toner ej repeterar utan minskar». »Vi tro ej at en 32 fot Untersatz, efter hvad Directeur Ever- hardt anmärkt, öfvergår alt musikaliskt gehör»; stäm- man blir emellertid kostsam och kräver egen väderlåda och bälg; en dubbel Subbas med dubbla labier är till- fyllest , menar man. Slutligen bifogar kommitten det av Åhlström upprättade nya förslaget och rekommenderar detta som det lämpligaste. Åhlströms förslag utgår från Köhlers, och det visar sig, att de påpekanden som Schwan och Platin gjort i huvudsak tycks grunda sig på Åhlströms förslag. Utmärkande för detta är att han tillgodosett Köhlers önskemål om en Principal 16' i huvudverket och 8 ' i öververket; för att få plats för dessa utan ändring av orgelfasaden eller sänkning av läktaren låter han stämmorna börja på ostruket g, en lösning som inte var ovanlig i svenskt orgelbyggeri vid denna tid. Pedalverkets skrymmande Untersatz 32' är ersatt med en Borduna 16' och en Dubbel Subbas 16' , i huvudverket har Borduna 16' utgått. Mixtur och Scharf har förenats till en Mixtur 5 chor, som minskar i diskanten. Akademien avgav sitt utlåtande den 3 januari 1801.59 I detta lämnar man Åhlströms disposition, följd av en kommentar i sex punkter. Här framhåller man bl a att kostnaden för de tillagda principalstämmorna blir unge- fär densamma som för Octava 4' (som fanns med i Everhardts förslag men slopats) - en beräkning som f ö förefaller mera optimistisk än realistisk. Vädersvällaren, »en invention som finnes i de fleste större Utländska Orgel-Werk, och nu äfven uti det nya werket i Stock- holms Storkyrka, gör en frappant werkan, då den med vederbörlig noggrannhet och styrka är förfärdigad. Dess sväfning är jämnare och bättre graduerad än Tremulan- tens». Det antal bälgar som kontraktet uppgivit - tio stycken - bör vara tillräckligt om de görs fyra alnar långa och två alnar breda. »Tillgång af tillräckeligt väder är en hufvudsaklig omständighet, hvarförutan det annars bästa Orgel-Werk blir ofullkomligt.» Vidare på- pekas, att orgeln bör stämmas i kammarton , dvs en tonhöjd som ungefär motsvarar den moderna normal- tonhöjden . Slutligen gör akademien ett intressant på- pekande om utformningen av orgelläktaren: »Kongl. Academien har sluteligen trott sig böra vid detta tillfälle erinra om en vid de flesta nya Orgel-verks byggnader vanligen uracktlåten omständighet; nämligen om ange- lägenheten däraf, att vid det nu ifrågavarande Werkets upförande, Läcktaren får tillräckelig vidd för att rymma en försvarligt talrik Orchestre till Kyrko-Musiques up- förande, hvilken icke bör kunna saknas uti en Dom- kyrka, där förmodeligen månge af den studerande Ung- domen, som idka Musique, kunna därmed biträda vid Högtiderne och andre förefallande solenne tillfällen .)> Den 14 januari J801 kunde man sluta kontrakt med Everhardt om en ny orgel, byggd i enlighet med musi- kaliska akademiens disposition och efter den ritning som fastställts av Kungl Majt den 7 augusti år 1800.60 Bara några dagar tidigare - den 9 januari 180 1 - hade också Olof Schwan lämnat anbud, men då var redan beslutat om Everhardt. 61 Orgeln skulle vara färdig till sommaren 1803 och priset var 5 400 riksdaler riksgäld jämte det gamla orgelverket i byte. Manualklaveren skulle faneras med mahogny, undertangenterna med cbenholtz och övertangenterna med elfenben. Den 13 februari skriver Everhardt från Jönköping till konsistorium och anhåller att man »täcktes a ntaga när- lagda inteckning i min här i Staden ägande - - Gård Såsom säkerhet för 1066 Rdr 36 Bco Hvilka pänningar jag önskade att nu genast få lyfta, för att betala upp- tingade materialier». Den 3 november anhåller han om ett förskott och den 12 november anhåller han om sin a ndra kontraktsenliga utbetalning om 500 Rdr. » - jag har vida mer arbete färdigt, än Contractet på det stället statuerar.» Everhardt uppger att strukturen är färdig ORGLAR 115 att sätta upp så snart läktaren är färdig. Samtliga väder- lådor »äro ihopsatte med sine Canseller, och skärstycken och påskyndas med all accuratesse och fortkomst. - - Contra Bassuns Wäderlådorna äro färdige», likaså rör- stämmorna utom Trumpet 8' i öververket, som »skall bli färdig om en fjorton dagar». Också bälgar, kanaler, klaveren och kopplen uppges vara färdiga. - Den 21 april 1802 är väderlådorna inlagda i strukturen62 och den 8 november är bildhuggeriet färdigt och uppsatt av bildhuggaren Joh Sam Kumling. Everhardt hade före- slagit att orgelns registerandrag skulle göras av metall och förgyllas, men detta avslogs. De skulle göras av trä såsom »brukligt är, äfven på stora verk». Everhardt synes hela tiden ha haft ont om pengar och begärde ofta förskott, som beviljades, ehuru det ansågs riskabelt. Orgeln blev inte färdig inom den utsatta tiden och orgelbyggaren beviljades uppskov till oktober 1803. Den 2 november pågick ännu stämningen av orgeln, men den 9 november kunde Everhardt begära att syne- mä n skulle utses, »en för musiken och en för mekani- ken». 63 Avsyningen ägde rum den 15 maj 1804 och förrättades av orgelbyggaren Olof Schwan, organisten i Norrköping Joan Muthreich och arkitekten Gustaf Pfeffer. 64 Några anmärkningar riktades inte mot arbetet. Det konsta- terades, att orgelbyggaren ökat manualomfånget med tre toner, för vilket han beviljades extra betalning. Några gamla träpipor hade använts, men eftersom de var lika bra som de övriga kunde detta godkännas. Legeringen i metallpiporna prövades och konstaterades bestå av 4 delar bly och en del tenn. Stämningen var enligt kontrak- tet liksvävig och i kammarton , och lufttrycket i de fem bälgar som försörjde pedalverket 38 grader, i de övriga fem 36 grader. »Till verkets bevarande syntes äfven högst nödigt att yttersta Turellerne af Pedalverket, som äro lågt anlagde, böra med gallerverk omgifvas, äfven som ett skrank omkring Orgelnistens plats vore nöd igt för att hindra trängsel omkring den spelande och i gångarne.» Den 4 juni 1804 kvitterade Johan Everhai dt på baksidan av kontraktet att han fåt t full betalning för orgeln: 5 400 riksdaler riksgäld jämte det gamla orgel- verket, som han i den slutliga kostnadsammanställningen värderat till 60'.) rdr. 6 5 När Everhardt lämnade försl:ig till nytt orgelverk år 1800 hade han också bifogat en ritning, som till sammans med kostnadsförslaget sändes in till överintendentsäm- betet i mars samma år genom landshövdingen i Ny- köping. Ärendet tilldelades arkitekten Olof Tempelman med uppdrag att göra en ny ritning. Den 4 juni åter- lämnade Tempelman emellertid hand lingarna »tillika med därtill författad dessein i allt överensstämmande 116 STRÄNGNÄS DOMKYRKA . ''·' "' Fig 125. Av J804 års orgelfasad är öververket bevarat som orgelfasad i Dunkers kyrka i Södermanland. Foto E Erici. OJ the 1804 organ case the Oben verk is preserved as organ front in D1111ker Church in Södermanland . .· ~ med den uppsända projektritningen dock med något - - lämpligare ornarnenter». I det memorial som över- intendentsämbetet författade uppges att de nya orna- menten ej är »kostsammare än de av orgelbyggaren projekterade». 66 Två år senare, den 29 april 1802, slöt man kontrakt med ornamentbildhuggaren Joh Sam Kumling om bild- huggeri och ornament. Han skulle också göra för- gyllningen av ornament, lister och pilasterbaser och på de ställen som arkitekten Pfeffer markerat på ritningen, en uppgift som emellertid överläts på förgyllaren Peter Hellström enligt särskilt kontrakt i augusti 1802. Om läktarens uppförande hade man slutit kontrakt med Anders Söderlund i Strängnäs i oktober 1801. Av '\) --- 'Il • den gamla läktaren skulle man använda bröstningarna, som skulle placeras på den nya läktarens kortsidor, medan framsidan fick en ny bröstning med balustrar, omväxlande med släta fyllningar med festoner. Enligt Everhards ursprungliga ritning skulle den vila på 16 kolonner, som dock senare minskades till å tta. Kolon- nerna skulle enligt kontraktet ej utföras som på den uppgivna ritningen utan göras lika den under predik- stolen. Målningen av orgeln och orgelläktaren utfördes av målaren Lars Gustaf Hacksell i Strängnäs. I kontraktet den 26 maj 1802 bestämdes att orgelfasaden skulle målas vit, likaså utsidan på läktarbarriärerna, medan barriärer- nas insida skulle bli ljusgul; balustrarna skulle marmo- ORGLAR 117 F ig 126. Förslag till ny orgel, sa nnoli kt utfört av orgelbyggaren Johan Everhardt (SDA). Jfr Strängnäs T: 2, fig 277. Proposal for a new organ, made probably by Johan Everhardt , organ builder. CJ S1rä11g11äs I: 2, figure 277. reras i vitt, kolonnerna i svart. Speglarna över klavia- turen skulle målas i mahognyfärg, likaså speglarna med registerandragen på ömse sidor om klaviaturen. Utöver kontraktet ströks också klaviaturfodralet och pedalen med mahognyfärg. 6 7 Tempelmans ritning (Strängnäs I: 2 fig 277) visar en orgel av väldig bredd i sengustaviansk st il med fyra tureller, två stora rektangulära pipfält och i mitt- partiet ett rundbågigt pipfält; öververket över mitt- partiet består av två plana pipfä lt som flankerar en turell och avslutas av en segmentgavel. Turellerna är krönta av ornament i form av urnor och lyror. Över spelbordet i det något insänkta mittpartiet ser man ett entablement som bär en skulptu rgrupp med två putti på ett moln , den ena med en harpa, den andra med en palmkvist. Hela arrangemanget är bevarat och uppsatt på den nuvarande orgelläktarens barriär mot norra sido- skeppet (f ig 122). Av själva orgelfasaden har öververket bevarats som orgelfasad i Dunkers kyrka i Söderman- land (fig 125). - En bevarad »Dessein Till Orgelvärk uti Strängnäs Dom:Kyrka» (f ig 126; SDA) är förmod- ligen ett första förslag av Everhardt. Den arkitektoniska uppbyggnaden är i huvudsak densamma som på det utförda förslaget, som dock saknar det tidiga förslagets harpformiga yttre pipfält och har en helt a nnan och stramare nyklassisk detaljutformning och ornamentik. Helt som på ritningen blev orgelfasaden inte utförd . Vid avsyningen av orgeln 1804 påtalades a tt arkaden i mittpartiet blivit annorlunda och »utgjorde ett något mindre Cirkel Segment utan fördjupning». Som skä l för detta anförde Everhardt att om han noga fö ljt ritningen »så skulle de ytt re piporne i Arcaden blifvit för korta efter det ljud de bordt äga, äfven som deras inflyttning uti fördjupning skulle hindrat abstractur-regeringarne». Pedaltornen , dvs de yttersta turellerna, hade vidare måst göras 14 tum (35 cm) högre för a tt rymma de långa piporna, och därmed hade också de krönande urnorna slopats, eftersom de skulle ha blivit skymda bakom valven. Att den nya orgeln och orgelläktaren med sina stora dimensioner och låga placering blev ett mindre lyckat inslag i kyrkointeriören framgår av den kritik som fram- fördes både av överintendentsämbetet 1810 (se Sträng- näs I: 2 s 424 f) och av besökare i kyrkan. I en rese- beskrivning antecknar Christina Charlotta Mörner om ett besök i kyrka n 1818: » ... men det jag fant värst var, att orgelverkets läktare var nedersänkt och på så låga kolonner, att det skymde bort vid ingången det nya 118 STRÄNGNÄS DOMKYRKA omändrade prydliga koret och ecraserade så till sägande helt och hållet hela kyrkan ...»68 På samma sätt reage- rade den anonyme besökare som skildrat sina intryck 1830 (se Strängnäs I: 2 s 425). Om själva orgelverkets beskaffenhet är mycket litet känt. Det bör ha varit ett instrument med en bred och mäktig klang, där den klassiska traditionen börjat träda tillbaka för en begynnande romantik. Karaktäristiskt för tiden är bl a den svävande stämman Piffaro 8' och den grova Quinta 6' i manualverket ; pedalverkets ovanligt rika disposition med inte mindre än 15 stäm- mor i alla lägen från 32' till 1' kan däremot tolkas som en mera personlig och kanske något konservativ linje hos orgelbyggaren. Om orgelns tekniska beskaffenhet är mycket litet känt utöver syneprotokollets uppgifter. Att det inte enbart var estetiska skäl som aktualiserade en rivning efter bara några decennier är dock troligt. Det gamla orgelverket var utomordentligt uselt, skriver syssloman C U Jaensson när han skildrar tillkomsten av den nya orgeln 1858-60. »En del pipor voro för- färdigade af så tunna plåtar, att de bugtade sig vid det lättaste vidrörande. Också räckte Everhardts Orgverk föga öfver 50 år.» 69 I Dunkers kyrka i Södermanland står öververks- fasaden numera som fasad framför ett relativt modernt orgelverk (fig 125). En stämma och rester av ytterligare ett par stämmor från domkyrkoorgeln ingår i instru- mentet. 70 I övrigt är Johan Everhardts stora orgel helt försvunnen. Åkermanorgeln 1845 tillträdde Carl Ludvig Lindberg befattningen som domkyrkoorganist. Sannolikt var detta den direkta or- saken till att frågan om en ny orgel aktualiserades redan efter 40 år. Lindberg var en framstående orgelexpert och utgav 1850 en lärobok i orgelkännedom. 71 Vid den be- siktning som organisten och musikdirektören C J Le- werth utförde den 17 september 1846 på begäran av Lindberg blev den gamla orgeln praktiskt taget ut- dömd. 72 I manual verket bedömdes de flesta labial- stämmorna i högsta grad bristfälliga och många pipor obrukbara; rörstämmorna ansågs fullkomligt odugliga. Öververket var i något bättre sk ick än manualen, och i pedalen var labialstämmorna brukbara men rörstäm- morna, i synnerhet Contrabasun 32', högst bristfälliga. »I följd häraf anser jag ofvannämnde Orgelverk på intet sätt motsvara sitt höga ändamål och, för att icke gå en total förstörelse till möte, tarfva en snar och ändamåls- enlig förbättring, så vida en nybyggnad icke kan åväga- bringas.» Redan i november 1845 hade orgelbyggaren Johan Gustaf Ek, just då sysselsatt med en stor ombyggnad av orgeln i Härnösands domkyrka, anmält intresse att få bygga en ny orgel i Strängnäs domkyrka.73 - 1847 förelåg ett förslag till helt nytt orgelverk om 38 stämmor av orgelbyggaren Gustaf Andersson 74 med något så unikt som en »Flauto Major eller Bordon Untersatts 32' fot» i första manualen - en stämma som organisten i Stockholms Storkyrka och preses i musikaliska akade- mien Eric G von Rosen dock ställde sig tveksam till i ett yttrande den 29 februari 1847. 75 Men Anderssons nybyggnadsförslag genomfördes ej. I stället upprättades kontrakt med orgelbyggarna J Blomquist och A W Lindgren år 1850.76 Kontraktet gällde en omfattande ombyggnad av det gamla orgelverket och byggde på ett förslag som orgelbyggarna själva gjort upp. Av de 37 stämmorna skulle 16 bytas mot nya; rörstämmorna skulle bevaras men omarbetas och de i fasaden stående principalpiporna förses med nya, drivna labier. Spel- bordet och mekaniken skulle nytillverkas och de gamla väderlådorna behållas men förses med bl a nya ventiler och pipstockar. Hela orgeln skulle flyttas bakåt och höjas och bälghuset flyttas ut i tomvalvet." - Sedan Blomquist avlidit i september 1851 inkom Lindgren till- sammans med sin medhjälpare Per Larsson Åkerman i juni 1852 med ett kompletterande förslag, som innebar en fullständig nybyggnad. Men meningarna om Lind- grens kompetens var delade och man önskade få kon- traktet hävt. En långvarig process med Lindgren, som inte ville betala tillbaka det förskott som han fått, försenade orgelbygget flera år. 78 Den 7 april 1858 slöt man kontrakt om ett helt nytt orgelverk med orgelbyggaren Per Larsson Åkerman och hans tillfällige kompanjon Eric Adolf Setterquist. 79 Att man valde Åkerman var knappast en tillfällighet. Denne orgelbyggare hade redan hunnit skaffa sig ett mycket gott anseende och få tt de bästa rekommendationer både från sina tidigare läromästare och arbetsgivare Blom- quist och Lindgren, från musikaliska akademien, där ha n avlade orgelbyggarexamen 1850, och från tekno- logiska institutet i Stockholm, där han genomgått en treårig utbildning. Efter tre års studier hos ledande orgelbyggerier i Tyskland och Paris torde han vid sin å terkomst till Sverige 1857 ha varit den bäst utbildade orgelbyggaren i landet. Av syssloman Jaenssons anteckningar framgår hur angelägen man var att snabbt träffa överenskommelse med Åkerman; Jaensson hade bl a ställt sig kritisk till de ekonomiska villkoren beträffande läktarbygget samt ifrågasatt vissa tekniska detaljer i orgelförslaget, därvid stödjande sig på domkyrkoorganisten Lindbergs Hand- bok om Orgverket, »hvarvid det märkliga inträffade att ORGLAR 119 Fig J 27. J 860 års orgelfasad och orgelläkta re, utfö rd efter ritning av C G Blom Carlsson. Foto J 899, A TA. The organ-gallery and organ Jronl designed in 1860 by C G Blom Carlsson. 120 STRÄNGNÄS DOMKYRKA han [Lindberg] desavouerade de föreskrifter han i Hand- boken gifvit. - - Det var som om en feber hade gripit vederbörande, så utomordentlig var deras brådska att afsluta kontraktet.»80 Kontraktet med Åkerman omfattade en helt ny orgel om 37 stämmor, fördelade på två manualer och pedal - en orgel disponerad och konstruerad i en helt ny anda och teknik och starkt influerad av det samtida franska orgelbyggeriet, med sk överblåsande flöjter, trånga stråkstämmor, rörstämmor av fransk senromantisk typ - bl a en Euphone 8' med genomslående tungor - samt dubbla kägellådor, fristående spelbord och en rad koppel av ny typ.8 1 Orgeln skulle förses med en helt ny fasad och placeras på en ny orgelläktare, enligt ritning gjord av arkitekten C G Blom Carlsson och gillad av K Maj :t 1858 (se Strängnäs I: 2 s 424 ff). Ritningen visar en fasad i ny- gotisk stil med två tureller som flankerar tre spetsbågigt avslutade pipfält; över dessa ett öververk med sex plana fält och ytterst på vardera sidan ett parti med två smala spetsbågiga pipfält, omfattade av en större spetsbåge. Från 1804 års orgelfasad har arkitekten behållit Kum- lings skulpturgrupp, sannolikt också de skulpterade konsolerna under turellerna . Redan 1849, då arkitekten C G Brunius lämnade ett yttrande i orgelfrågan, hade en placering på annan plats i kyrkan aktualiserats (se Strängnäs I: 2 s 425). Vid mitten av 1850-talet ivrade syssloman Jaensson för att den nya orgeln skulle få sin plats på den tidigare skol- läktaren över Gyllenborgska graven på norra sidan. Jaensson uppger att också domkyrkoorganisten för- ordade den placeringen »på grund att Orgverket der- stedes skulle göra en vida större effekt samt att det från denna plats skulle vida bättre leda församlingens och i synnerhet den läktaren midt emot sittande skolungdo- mens sång, hvartill kom att ett Orgverk på norra läk- taren skulle blifva billigare emedan ett mindre antal stämmor erfordrades». Jaensson konstaterar att de skäl som anfördes mot en flyttning av orgeln - bl a skulle det snett placerade fönstret i väster bli synligt och in- verka störande på arkitekturen - hade visat sig ogrun- dade men att det var för sent att ändra saken då. »Korteligen, det lät sig ej göra utan måste öfverlämnas åt ännu ofödda slägter.» I maj 1858 hade den ene orgelbyggaren ankommit. För arbetet med orgeln upplät man tre rum i konsis- toriehusets nedervåning samt utrymmen i kyrkans västra del. Det Oljequistska gravkoret begagnades som snicke- riverkstad, och under hela sommaren 1859 eldade man på golvet för limkokning - trots uttryckligt förbud i kontraktet och till stort bekymmer för domkyrkosysslo- mannen. Från sin tillfälliga verkstad levererade orgel- byggarna också tre andra orgelverk under byggnads- tiden, vilket innebar en försening med fyra månader för domkyrkoorgeln . 8 2 Vid ndtagningen av Johan Everhardts orgel fann man i en väderlåda en liten brädlapp, på vilken var fastklistrat ett tryckt papper med följande uppgifter: »Strengnäs Domkyrka säges hafva fått Orgelverk i 14cte eller 15ct• Seculo, hvilket blifvit förfärdigadt af 2n• bröder, som hetat Rotz och varit Tyskar. Då verket nedtogs år 1801 , fanns i en vindlåda med blyerts skrifvit: Philip Eisenmenger Orgelbi.ier me fecit anno 1639 in Stockholm. År 1703 blef Verket repareradt. 1723 nedtogs det, då Kyrkans Torn och tak genom åskeld afbrann. 1727 blef det uppsatt af Johan Cahman. 1733 reparerades det af Hedlund, som i ofvan nämnde vindlåda skrifvit: Olof Hedlund Orgelbyggare i Stock- holm, hafver repareradt detta Verk. År 1733 d. 17 Octo- ber är denna Lådan tilsammansatter och färdiggjord. 1745 reparerades det af Dan. Stråhle, och 1778 av Svahlberg. 180 l nedtogs gamla Verket och nytt byggdes för 6 000 R:dal Riksgälds-Sedlar af Directeuren och Orgel- byggaren Johan Everhardt.»83 I kontraktet hade stadgats, att orgelbyggarna skulle sätta upp ett provisoriskt orgelverk på norra sidoläk- taren under den tid orgelbygget pågick. För detta orgel- verk begagnade man det gamla öververket, som dock tycks ha byggts om rätt grundligt och försetts med flera nya stämmor. Det såldes 1860 till Dunkers församling och användes i huvudsak oförändrat fram till 1930, då det blev helt ombyggt. 84 Den 2 november 1860 avsynades den nya orgeln.85 Besiktningen pågick två dagar och utfördes av professor Carl Palmstedt, organisten och professorn Gustaf Man- kell samt civilingenjören A Moberg, alla tre ledamöter av musikaliska akademien.86 Man konstaterade att orgelbyggarna byggt tio koppel utöver de sju som var kontrakterade, att bälgarnas antal var tio i stället för kontrakterade åtta samt att orgeln utöver kontraktet försetts meds k pneumatiska maskiner, en helt ny upp- finning som tidigare inte använts i landet och som möjliggjorde en lätt speltouche trots många koppel. Man berömmer konstruktionen »lika väl uttänkt som utförd», och bland stämmorna framhåller man särskilt »Gamban och Salicionalen för deras utmärkt sköna stråkton och behagliga klang, principalerna för sin runda och fylliga ton, samt de trenne öfverblåsande flöjterna för deras särdeles klara, utmärkt väl lyckade toner». Rörstämmorna beröms för jämn, kraftig och imponerande ton och särskilt omnämnds Euphone 8 ' »för sin särdeles milda och ljufliga klangfärg, som i synnerhet vid pianissimo, genom svällarens användande, gör en intrycksfull effekt». I slutomdömet tror sig be- siktningsmännen kunna försäkra »att hitintills ingenting i denna väg blifvit här i Sverige så fullkomligt utfördt». Orgeln invigdes Allhelgonadagen den 4 november 1860. Till invigningen framfördes en kantat, kompo- nerad av domkyrkoorganisten C L Lindberg till text av läroverksadjunkten Th Strömberg. 8 ' Strängnäs-orgeln blev den första stora företrädaren för den franska senromantiska orgelstilen i landet och kom därmed att inleda en lång och betydelsefull epok i vår orgelhistoria. Den senromantiska orgeln hade ut- vecklats framför allt av orgelbyggarna Caville-Coll och Merklin i Paris och innebar en breddning av orgelns resurser, ett närmande till den romantiska orkesterns klangideal både i helheten och i enskilda stämmor, samt allmänt en strävan mot den absoluta orgeln, där man i den begynnande industrialismens anda utnyttjade en rad nya tekniska hjälpmedel och uppfinningar. Disposi- tionen i Strängnäs-orgeln ansluter till de franska före- bilderna, men präglas samtidigt av den mera asketiska grundtonighet med få övertonsstämmor och tungstäm- mor, som utmärkt den svenska orgelbyggeritraditionen alltsedan Johan Cahmans tid vid 1700-talets början, och som skulle komma att genomsyra även det senroman- tiska orgelbyggeriet efter Strängnäsorgeln. Den nya orgelstilen väckte entusiasm hos organister och andra experter och ställde Åkerman som den främste orgelbyggaren i landet. Att denna överväldi- gande entusiasm inte delades helt av den mera konserva- tive lekmannen framgår av domkyrkosysslomannen Jaenssons omdöme om den så berömda Strängnäs- orgeln : »Hvad nu det nya Orgverket angår, så tycker författaren af dessa rader för sin del , att detsammas ton icke är på långt när så vacker som det gamlas, om än det förras (Åkermans) resurcer äro ojemnförligt större än det sednares. Det höres ej heller så väl fram uti kyrkan som det gamla gjorde och har följaktligen ej heller samma effekt med sig som det gamla hade.» 1862 kompletterades orgeln med grova oktaven i Trumpet 16' . På förslag av orgelbyggarna uppsattes samtidigt en vägg bakom orgeln. Den var ritad av J F Åbom (se Strängnäs I: 2 fig 290) och hade till uppgift »att hindra så väl luftens inträngande i kyrkan, som ljudets utträngande derifrån».88 Väggen utfördes av Åkerman. - En översyn av orgeln gjordes 1885 av P L Åkerman & Lund, varvid Violon 16' och grova oktaven i Gamba 8' försågs med ställbara skägg, »sk Freins 10 - 775525 Strängnäs domkyrka ORGLAR 121 harmonique», för att ge en snabbare tonansats. Arbetet, som även omfattade byte av ca 2 000 guttaperkamuttrar mot sådana av läder, avsynades den 6 juni 1885. 89 Ombyggnaden 1909-10 Inte heller P L Åkermans orgel fick någon längre livs- tid i sitt ursprungliga skick, trots omvittnat hög kvalitet. Skälen till att orgeln byggdes om efter knappt 50 år var emellertid estetiska. Vid den stora restaureringen av domkyrkan 1907- .10 var en av huvudpunkterna att för- verkliga det gamla önskemålet om en friläggning av västpartiet och flyttning av orgel och orgelläktare. I det förslag som utarbetades av arkitekten Fredrik Lillje- kvist år 1900 ingick att orgeln skulle flyttas till rummet över den nedre sakristian. En vid öppning skulle huggas · upp i muren mot kyrkan och på förslagsritningen ser man en nygotisk orgelfasad med två tureller och fem plana pipfält på en nygotisk läktare. Med tanke på de stora ingreppen i kyrkobyggnaden begärde över- intendentsämbetet i skrivelse till restaureringskommitten den 25 juni 1907 att förslaget skulle omarbetas. Som- maren 1908 utarbetade arkitekten nya ritningar och 1909 godkände Överintendentsämbetet de slutliga rit- ningarna (Se även sid 108 samt Strängnäs I: 2 s 436 ff och 454 ff). I ett försök att rädda den klassicistiska altarprydnad som tillkommit vid 1800-talets början enligt ritning av arkitekten Carl Fredrik Sundvall hade vitterhetsakade- miens kontrollant för restaureringsarbetena, arkitekten fil lie Sigurd Curman, år 1907 presenterat ett förslag att placera orgelverket i anslutning till altarprydnaden, där den väldiga kolonnställningen skulle fyllas med pipor, grupperade i mindre fält. Att de klassiska italienska orgelverken härvid varit en inspirationskälla för Curman torde vara uppenbart. Enligt beskrivningen skulle spel- bordet placeras framför orgeln bakom altaret, och på en planskiss markeras verkens uppställning med Il manualen i mitten, pedalen mot östväggen och I manua- len uppdelad på två lådor flankerande pedalverket. Vid upprättandet av förslaget hade Curman haft kontakt med orgelfirman P L Åkerman & Lunds Orgelfabriks AB. •° Förslaget antogs dock ej, och altarprydnaden revs. Den 24 april 1907 lämnade P L Åkerman & Lunds Orgelfabriks AB ett kostnadsförslag avseende »ny orgel till Strängnäs Domkyrka med bibehållande af de för- utvarande piporna». Förslaget innebar en orgel om 40 stämmor, fördelade på tre manualer och pedal. För- slaget kom dock ej till utförande. 9 1 När man den 29 juli 1909 slöt kontrakt med firman gällde det i stället en tvåmanualig orgel med samma disposition som den gamla orgeln och hela pipmaterialet övertaget från 122 STRÄNGNÄS DOMKYRKA Fig 128. I ett tidigare förslag (1908) har arkitekten Fredrik Lilljekvist givit orgel- fasaden en helt symmetrisk uppbyggnad och en något enklare utformning än i det förslag som utfördes. RA. Jfr Strängnäs I: 2, fig 304. In an earlier proposal (1908) Fredrik Li//jekvist, architect, gave the organ front a complete/y symmetric shape anda somewhat simp/er design than in the proposal that was realized. Cf Strängnäs I: 2, figure 304. denna. I övrigt skulle orgeln byggas helt ny med roose- veltlådor, nytt spelbord och ny mekanik, två magasins- bälgar med en anordning för elektrisk trampning, tre regulatorer och en rad koppel samt fem fria kombina- tioner. Ett särskilt kontrakt slöts med orgelfirman an- gående fasaden. För att förbilliga den skulle den gamla . orgelns fasadpipor användas i gavlarnas pipfält. •2 Arbetet med ombyggnaden tycks ha påbörjats under hösten. I ett brev till orgelfirman den 25 januari 1910 påpekar arkitekten att läktaren är färdig och att orgeln bör finnas på plats den 1 april , då målningsarbetet skulle påbörjas. Men i ett brev till restaureringskommitten den 5 juni meddelade orgelfirman att orgeln tyvärr inte kunde bli färdig, men att man skulle försöka göra den provisoriskt spelbar till den 8 juli. Vid invigningen av kyrkan den JO juli var några stämmor spelbara. Först i slutet av september månad var orgeln färdig, och den 4 oktober 19 IO förrättades besiktning genom domkyrko- organisten A Bedinger i Strängnäs och Otto Ullman i Uppsala.93 I besiktningsutlåtandet konstateras att orgelfirman utöver kontraktet hade kompletterat Principal 16 ' och Basetthorn 8' med 12 toner (grova oktaven) samt gjort tre föränderliga kombinationskoppel. I övrigt hade arbetet utförts enligt kontraktet: rörstämmorna hade fått ny belädring, Trumpet 8 ' och Corno 8 ' nya tuber av dubbel längd i högsta oktaven och stråkstämmorna nya kryckskägg. Av utrymmesskäl hade man i stället för fem väderlådor måst ställa upp verket på tre större lådor med manual- och pedalverken placerade bredvid varandra och andra manualen högre upp. Il manualen hade rörpneumatisk traktur, pedalen och I manualen mekanisk. Orgelns mekaniska delar får de bästa vits- ord. Med intonationen är man däremot inte nöjd, och sa'.Titliga rörverk blev direkt underkända på grund av rå och ojämn klang och långsam ansats. Man framhåller också att labialverket klingar väl svagt i kyrkan och att pedalen har en alltför stor dominans. Alltför mycket av de begränsade medel som stått till förfogande har lagts ner på en dyrbar fasad, medan ORGLAR 123 själva orgelverket »blifvit så styfmoderligt behandladt, att icke ens nya rörstämmor kunnat påkostas. Kärnan borde väl ändå i främsta rummet blifvit tillgodosedd och icke - skalet!» Man riktar också kritik mot att »Arki- tekten i detta fall som i de flesta, när det är fråga om orglarnes placering, tagit väl litet hänsyn till det ut- rymme, som ett orgelverk af ifrågavarande storlek fordrar» . Man påpekar att klaverbordets läge öster om orgeln och utan kontakt med församlingen och prästen är olämpligt och att det hade bort placeras framför orgeln på en smäcker läktare »som i svag bågform utåt sträckt sig mellan de båda pelarnes ytterkontur». Här hade man också kunnat få plats för kören . Sedan de påtalade tekniska bristerna hade avhjälpts och ny avsyning skett den 28 juni 1911 kunde orgeln emellertid godkännas. Besiktningsmännens kritik av orgelfasaden och spel- bordets placering togs inte väl upp av arkitekten. I en PM till restaureringskommitten i december 1910 be- möter han kritiken med skärpa och konstaterar in- ledningsvis att »Besiktningsmännen hafva samtidigt med granskningen af orgeln ur teknisk- och musik- synpunkt äfven gjort sig besvär framställa anmärkningar rörande frågor utanför deras uppdrag, till och med estetiska råd, allt så mycket egendomligare, som sam- tidigt framhålles att 'naturligtvis ingen ändring numera kan förekomma'». Han påpekar att domkyrkoorganisten Bedinger hade haft möjlighet att framföra synpunkter redan innan kontraktet skrevs men underlåt it detta. Be- träffande fasadens dyrbarhet framhåller han att orgel- fasaderna i Västerås domkyrka och Klara kyrka i Stockholm kostat två resp tre gånger så mycket som Strängnäsfasaden. »Vidare ber jag få upplysa att hela fasaden betalats av statsmedel, beviljade för att möjlig- göra orgelns placering såsom den nu utförts, och att staten dessutom betalt verkets ombyggnad för samma plats. Visst är äfven att staten ej med ett öre bidrager för att en församling skall få nya rörstämmor.» På grund av förseningen med orgelns färdigställande krävde kommitten genom arkitekt Lilljekvist att firman skulle plikta med 100 kr per vecka i enlighet med kontraktet . I den lå ngdragna tvist som följde förklarade orgelfirman förseningen bl a med att den pneumatiska maskinen skadats i transporten, att arkitekt Wernstedt vid uppmätningsarbeten i övre sakristian slagit omkull och ramponerat ett parti metallpipor, att träpiporna fått fuktskador i den alltför fuktiga lokal där de lagrats och att intonationen blivit förhindrad av bul ler i kyrkan före invigningen och av störningar från besökare vid den kyrkliga utställningen, som varit öppen två timmar dagligen under sommaren. Lilljekvist och kommitten bestred alla punkter utom transportskadorna på maski- nen och gjorde dessutom avdrag med 154 kronor för den elektriska ström som hade åtgått under byggnads- tiden. Den 21 februari 1912 accepterade orgelfirman en framlagd kompromiss »för att få ett slut på denna affär».•• 1944 utförde orgelbyggaren Nils Hammarberg95 en omdisponering av orgeln, som innebar att sju av de gamla stämmorna ändrades eller byttes mot nya stäm- mor av klassisk karaktär i avsikt att ge instrumentet en modernare och mera klassisk klang i orgelrörelsens anda. 1956 insattes en Oktava l ' i Il manualen av Åkerman & Lund.•• Den nuvarande orgeln Under senare delen av 1960-talet aktualiserades frågan om en ny orgel. Det stod redan från början klart att orgelns placering och den befintliga orgelfasaden måste behållas. Akustiska mätningar som företogs i januari 1967 visade, att »en orgel på i stort sett nuvarande orgelplats har minst lika goda förutsättningar som varje annan placering, förutsatt att man tar hänsyn till orgelns allmänna funktion som både liturgiskt instrument, kör- och försam lingsinstrument samt konsertinstrument». 97 För att öka en ny orgels möjligheter att klinga ut i kyrkorummet framkom tanken på ett ryggpositiv, varvid man först tänkte sig att lösgöra den som ryggpositiv ut- formade delen av fasaden och sätta den på en liten läktare framför huvudfasaden. Detta visade sig emeller- tid o lämpligt med hänsyn till orgelfasaden och kyrko- rummet och gav dessutom stora praktiska o lägenheter med körplacering etc. Vid ett sammanträde i kyrkan i april 1968, då orgelfrågan första gången diskuterades med riksantikvarieämbetet, Strängnäs domkapitel och Strängnäs pastorat, framkom, att ämbetet inte kunde godkänna denna plan. Däremot kunde ämbetet accep- tera att ett ryggpositiv placerades på golvet framför fasaden. Uppdraget att utforma ett sådant ryggpositiv gick till arkitekten Ove Hidemark, Stockholm. Från ämbetets sida framhölls vidare, att det i orgeln fanns bevarat ett värdefullt pipmaterial, som borde tas till- vara. Den 18 april 1968 företog ämbetet genom antikvarien R Axel Unnerbäck tillsammans med domkyrkoorga- nisten Rolf Stenholm en undersökning av orgeln. I den PM som Unnerbäck upprättade och som ämbetet över- sände till domkyrkorådet den 18 oktober 1968 lämnas en redogörelse för orgeln och det gamla pipmaterialet samt förslag att det gamla pipmaterialet skulle å teran- vändas och bilda stommen i det nya orgelverket, där huvudverk, ekoverk och pedalverk i huvudsak borde 124 STRÄNGNÄS DOMKYRKA F ig 129. Dopfunt av kalksten. Gotländskt arbete omkring år 1300. Foten sentida komplettering. Limestone baptismal font . Made on Gotland around the year I 300. The foot is a more recent addition. återfå sin gamla disposition; ett eventuellt nytt rygg- positiv borde beträffande såväl disposition som mensu- reri ng och intonation a npassas till det gamla materia- let. •• Sedan domkyrkoorganisten Rolf Stenholm i en PM den 20 december 1960 redovisat förutsättningarna och begärt in synpunkter på programmet från ett antal orgelbyggare lade han i mars 1969 fram ett förslag, som innebar att orgeln fick ett helt nytt huvudverk och ett nytt ryggpositiv, båda med klassisk disposition. •• Det gamla pipmaterialet skulle samlas i ett »Huvudverk Il» placerat i svällskåp och kompletterat med en Cym bel, samt ett »Ekoverk», där de bevarade stämmorna från Åkermans Il manual sku lle bilda stomme och komplet- teras med ett antal nya stämmor. Pedalverket bestod till största delen av de gamla stämmorna. - I fe bruari 1970 godkände r iksan ti kvar ieämbetet förslaget jämte arkitekt Hidemarks förslag till utformning och placering av ryggpositivet, och i apri l 1970 sändes dispositionsför- slaget ut för a nbudsgivning. 100 Uppdraget att bygga den nya orgeln gick till den danska firman Fredriksbo rg Orgelbyggeri, Hilleröd, och genomfördes i huvudsak enligt förslaget. Praktiskt taget Fig J 30. Dopfunt av brons. Svenskt(?) arbete från 1300-talet eller tiden omkring år 1400. Bronze font. S 1vedish (?) work dating from the 14th century or around the year 1400. alla de gamla stämmorna bevarades och återanvändes. I huvudverket insattes en ny Gamba 8' i stället för den som hade försv unnit 1944. De änd rade stämmorna Violon 16' och Octava 4 ' i pedalen samt Salicional 8' i ekoverket ersattes med motsvarande stämmor från orgeln i Arboga stadskyrka, ursprungligen byggd 1868 av Åkerman & Lund.101. 102 Orgeln invigdes den 12 december 1971 med högmässa och orgelkonsert av domkyrkoorganisten Rolf Sten- holm. Nummertavlor N ummertavlor : 1- 2. Ett par av svartmå lat trä, rektangu- lära med förgyllt akantuslöv i hörnen. 67 x 47 cm. Omkring år 1700. Vid Djäknekoret och Gyllenborgska koret. - 3-4. Ett par, ovala med skulpterad och för- gylld ram av bladstav och lagerguirland, som krön Jaweh i trekant med strå lar, nedti ll kartusch med druvklase. Höjd 170 cm. På ömse sidor om altaret. Till formen gustavianska, men möjligen identiska med DOPREDSKAP 125 Fig 131 A- B. Dopskål av si lver, utförd av Albrekt Lockert, mästare i Stockholm 1623, och dopskål av si lver, utförd av Daniel Lundström, Stockholm 1776. Baptismal bo1vl, silver, by Albrekt Lacker!, a master in Stockholm in 1623, anda silver baptismal bowl by Daniel Lundström, Stockholm, in 1776. de 1819 anskaffade nummertavlorna »med machineri att höja, vända och sänka», utförda av Johan Saubert. Jfr Strängnäs I: 2, s 420. Dopredskap Dopfuntar : l. Av kalksten. Fig 129. Halvsfärisk skå l, diameter 70 cm, höjd ca 47 cm (invändig diameter 56 cm, djup 26,5 cm). Utvändig dekor av samman- hängande fris av spetsbågigt masverk, som ger skålen en musselliknande form och varje spetsbågig Jancett krönes av ett trepass omslutande en fembladig ros (16 bågar och rosor inalles, men skå len fragmentarisk och ett parti omslutande fem rosor kompletterat). Got- ländskt arbete omkring å r 1300. - Skålen i nyare tid placerad på ett fundament i täljsten med imiterad gotisk bladdekor. 2. Av brons. Fig 130. Höjd J JO cm. Diameter 83 cm. Runt kar något smalnande mot botten, med plan mynningskant och li vet utvändigt dekorerat av en text i majuskler i re lief med reliefrä nder mellan och under de tre raderna: » + AVE MARIA : GRACIA : PLENA DOM / INVS ; TECUM ; BENEDICTA ; T/ VINMVLIERIBVS : ET BENEDI CTV ; / FRVCTVS ; VENTRIS ; TVI ; AMEN ; S.» (ängelns hälsning ti ll Jungfru Maria vid bebådelsen). Skålen vilar på fyra ben , vilkas framsida bär en relief- framställning dels av en stående mansfigur med topp- mössa, leende mun , åts ittande kolt med bälte, dels av en naken kvi nnofigur med hustrudok på huvudet, i vänster ha nd en kvist som skyler hennes blygd , i h öger hand tar hon emot ett äpple, som räcks henne av ormen, som ligger i en s linga om hennes hals. Båda figurerna upprepas två gånger och avse tydligen Adam och Eva. Funten gjuten i ett stycke med sitt klockformigt av- trappade postament, och bär på övre avsatsen 12 st avgjutna små musslor. - Svenskt arbete (?) från 1300- talet eller tiden omkring år 1400. Dopskå lar : J. Av s ilver. Fig 131 A. Diameter 29,5 cm. Höjd 7,3 cm. Skå l vilande på tre släta kul fötter och för- sedd med två volutformade grepar med vingade hermer. Skå lens mittparti förhöjt och graverat med alliansvapen under gemensam fri herr lig krona och med initialerna »·I · S · - · M · N », avseende Johan Schytte och Maria Nafvert samt å rtalet 1624. Skå lens unders ida stämplad med krona och A i skö ld , avseende Albrekt Lockert, mästare i Stockholm 1623 (se Svenskt Silversmide a a s 56, 132- 133). - 2. Av sil ver, in vänd igt förgylld . Fig 131 B. Dia meter 26 cm. Höjd 9,2 cm. Rund skå l med glesa godroner och vid kanten en lindad stav. Stämplad: S - tre kronor - S:t Eriks huvud - D LUNDSTRÖM, avseende D a niel Andersson Lundström, Stockholm, 1776. - Graverat: »Domkyrkan i Strengnes. A0 1776». Dopfat av si lver. Diameter 61 cm. (Avpassat för den medeltida kalkstensfunten). I skå lens botten i svag relief driven duva med utbredda vi ngar. Enligt stämplar utfört av SAE i ~ T9 ( = 1969), signerat Anders Ericson, 880. - Graverad inskrift: »DOMPROSTGÅRDENS SY- l'ÖREN!NG TILL STRÄNGNÄS DOMKYRKA 1969». Dopkanna av silver. Höjd 35 cm. Balusterformad, slät. En ligt inskrift : »DOMPROSTGÅ RDE s SYFÖRENING GAV DENNA DOPKANNA TILL STRÄNGNÄS DOMKYRKA ÅR 1964». - Stämplar : KF (Åke Stavenow) - S:t Erik - tre kronor - S - 09 ( = Stockholm, 1964). 126 STRÄNGNÄS DOMKYRKA Fig l 32A- D. Korskrank av järn från l 300-talets senare del. Numera placerat som räcke på löpgång vid norra muren i norra sidoskeppets östligaste trave. Chance/ screen, iron, dating from rhe /arter part of the 14th century . No w p/aced as a barrier by the north wall in rhe easrernmost bay oj the norrh aisle. Smides galler I. Smidesgaller framför dopkoret, med spiralmotiv, ovanför grinden överstycke med JHS och kors som krön. Efter ritning av Fredrik Li lljekvist 1910. Höjd 281 cm. Se Strängnäs I : 2, s 461, fig 306. 2. Smidesgaller med grindar vid tornets öppning mot långhuset. I det krönande partiet oval mittmedaljong med framställning av Petrus och Paulus i genombrutet arbete, förgyllt, i sidopartierna ovala medaljonger med livsträd i genombrutet arbete. Höjd 412 cm. Efter ritni ng av Fredrik Lilljekvist 1910. Se Strängnäs I: 2, s 460, fig 305. Fig J 33. Enhörning och pelikan . Detalj av kor- skranket, fig J 32A- D. Unicom and pe/ican. Detail from the c/1ance/ screen in figure J 32 A-D. 3. Smidesgaller vid långhusets första pelarpar, vid trappsteget ned i kyrkan. Komponerat med tre rader kvadratiska fält med rundlar och spiralornament och som krön blad mellan spiraler. Höjd 87 cm. Efter ritning SMIDESGALLER 127 av Fredrik Lilljekvist, utfört 1910. Jfr Strängnäs I: 2, s 459 f. 4. Smidesgaller, uppdelat i tre rader av 11 kvadratiska rutor, i varje ruta kryssade stänger med fristående 128 STRÄNGNÄS DOMKYRKA cirkel och i krysset rosett av fyra konturerade, spetsriikiga blad . Vid murgången i södra sidoskeppets västparti. 5. Medeltida korskrank av jä rn. F ig J, 132- 134. Det ursprungliga sk rankets övre hälft, vid resta ureringen Fig J 34. Lejonmeda ljong och fabeldjur med örnhuvud, tuppkam, vingar och ben med lejontassar. Detaljer av korskranket, fig J32A- D. Lian meda//ion and fab11 /011s 111011sler ivi1h eag/e's head, cock's comb, ivi11gs and legs ivilh /ion's paivs. Delails f rom the c/1011ce/ scree11 in jigure J 32 A- D. J 910 uppsa tt som räcke på rekonstruerat parti av kyr- kans medeltida löpgång vid norra sidoskeppets norra mur i dess östligaste trave. Längd 491 cm, höjd 124 cm. Jfr Strängnäs I: J, s 80, fig 71. Fig 135. Valvbricka av ek med örnfot, ärkebiskop Jakob Ulfssons vapen (1469- J 514), och fragment av valv- bricka med Sturevapen. Boss of oak witlz an eag/e's c/aw, the coat-of-arms of Archbishop Ulfsson (1469- 1514), anda fragmel/f of a boss with the Sture coat-of-arms. Gallret rymmer 36 rutor med runda medaljonger med framställningar av djur, hjälmar och vapensköldar, uthuggna i silhuett i millimetertunn järnplåt. Motivens beskrivning fö ljer här raderna horisontellt från vänster ti ll höger med början i översta raden: l. Bevingad grip. - 2. Mönster av rosor och träd. - 3. Örn. - 4. Enhörning. - 5. Enhörning. - 6. Enhörning. - 7. Två fiskar. - 8. Lejon. - 9. Enhörning. - 10. Pelikanen i sitt rede, födande sina ungar med sitt hjärteblod. - l l. Lejon . - 12. Sköld. I andra raden från vänster räkn a t: l . Enhörning. - 2. Mönster av ros, lejon och liljor. - 3. Enhörning. - 4. Hjälm. - 5. Hjälm. - 6. Ekträd. - 7. Fågel med lejonhuvud. - 8. Krönt mansfigur. - 9. Hjä lm. - JO. Liljeornament. - 1 l. Hjälm. - l 2. Hjälm. I tredje raden från vänster räknat: l. Lejon. - 2. Bevingad grip. - 3. Pelikanen i sitt rede som ovan. - 4. Sköld med dubbel sparre. - 5. Hjälm med grip- huvud . - 6. Hjort. - 7. Hjort. - 8. Två hundar (villebrådet i övre delen bortbrutet). - 9. Skö ld med ryggvänt svin. - 10. Hjälm med griphuvud. - J l. Hjälm. - 12. Hjälm. Enligt uppgift i en beskrivning av kyrkan från l 600- talets slut utgjorde detta ga ller då korskrank mellan högkor och långhus, förmodligen en placer ing med medeltida tradition. Det är uppenbart endast en mindre del av domkyrkans medeltida korskrank , som här bevarats, och den inbördes ordningen mellan medal- jongernas motiv är nu sekundär och tämligen god- tycklig. Med ledning av motivens utformning är det möjligt att datera gallret till 1300-talet. Den två gå nger förekommande hjälmen med ett gr iphuvud kanske VALVBRICKOR, LJUSREDSKAP 129 antyder, att drotsen Bo Jonsson Grip medverkat vid korskrankets tillkomst, och i så fal l sku lle 1380-talet vara en sannol ik datering. (Not 22). Valvbrickor eller slutstensplattor 1. Slutstensplatta av ek, diameter 36 cm. Fig 135. I nedsänkt fält sku lpterad sköld med örnfot, ärkebiskop Jakob Ulfssons vapen (1469- 1514). Skölden med rest av blå färg, det runda fältets botten röd med schablone- rade rosor. I sidorna sex urtag för utskjutande blad- ornament. I silverkammaren. - 2. Material , storlek och må lning som föregående. Fig l 35. Skölden med tre sjöblad, Sture-vapnet. Fragment med en bredd av 16,5 cm. Ljusredskap Ljuskors av glas och brons. Fig 2. I korsets ändplattor och i mandorlans ram av rosor glödlampor, själva korset fyllt av glasprismor och omgivet av strå lar av glas. Utfört av AB Nordiska Kompaniet, Stockholm 1910, efter ritn ing av Fredrik Li lljekvist. Återgår som ide på ett kors av glasprismor, skänkt av biskop Anner- stedt 1855. - I koret ovan högaltaret. Ljuskrona av tenn för sex ljus. Fig J 36. Sexsidig, i Louis XIV-stil , med armar i voluter med akant usdekor 130 STRÄNGNÄS DOMKYRKA Fig J 36. Ljuskrona av tenn. Skänkt av överstinnan I Staren- rlycht O J 767). Pewler chandelier, do11a1ed by Colone/ I S1are11/lych1 's wife n 1161). och konsolformade fästen; kronans undersida med maskaroner med änglahuvud, dess avslutning godron- nerad med utskj utande druvklasknopp; kronans övre part i sexsidigt, kupo lformigt st igande med karnissvängd profil och ornament med maskaroner, dess krön en granatkartesch, kula med utskjutande eld kvastar. Höjd 52 cm. Skänkt av överstinnan I Starenflycht, f Frank Ct 1767). - I Matthire kor. Lj uskrona för 16 ljus i två kransar. Malm. Höjd ca 105 cm. Som krön en krönt dubbelörn , rund ändkula, smala släta ljusarmar och vida droppskå lar, dubbla rader profilerade prydnadsknoppar. På kulan r istat »A.S.S.K.M .D 1615». Gåva av borgmästaren Anders Simonsson och hans hustru i testamente. - Bond- koret. Strängnäs domkyrka I: 2, s 474, fig 309. Ljuskrona av mässing, för 16 ljus, fördelade i två kransar. Höjd 90 cm. Slät kula, i und re kransen pryd- nadsvoluter med hermer, som krön en krönt dubbelörn. Lökformade ljuspipor. Gåva av borgmästaren Anders H indricsson (död 1669), omnämnd i inv 1648. - I övre sakristian. F ig 137. Lj uskrona av malm med 30 ljus i tre kransar. Höjd 175 cm. I krönet kvinnofigur med bok i ena handen, ljusarmar i S-volut, musselformade droppskå lar, päron- formad ä ndkula med fruktknippe som knopp. På kulan graverat : GUD! TIL ÄHRA, OCH STRENGNES DOMKYRKJO TI L TJENST, AT UPSÄTTJAS ÖFVER PE RINGE = GRAFVEN af JONAS PERINGER HANDELSMANN I STOCKHOLM G IFVEN Åhr 1707. Enligt inv lätJonasPeringerupphänga kronan över sina förä ldrars grav. - I södra sidoskeppet vid Djäknekoret. Lj uskrona av malm för 24 ljus i tre kransar. F ig 138. Höjd 210 cm. Krönt dubbelörn som krön, prydnads- kransar av hermer och profilerade knoppar, släta ljusarmar, vida droppskålar, slät ändkula med vid- hängande skö ld och inskrift: LAVRENTIVS PAVLINVS GOTHVS SVDERCOPENSIS D.E. STR. BRIGITTA ERICHSDOTTER D. ANNO 1630. - I korets södra del. Ljuskrona av malm för 27 ljus i tre kransar. F ig 139. Höjd 290 cm. Som krön en putto med kors, rikt vo lut- formade ljusarmar med blomsterstänglar och mussel- formade droppskå lar, prydnadskransar med brinnande, snedreffl ade klot, rund ändkula med akant usknopp. Inköpt 1775 och då placerad i »högkoret». Utförd av gelbgjutare Johan Sahlberg. - I korets södra del. Ljuskrona av malm för 30 ljus i tre kransar. Fig 140. Höjd 175 cm. Som krön stående kvinnofigur med bok och palmblad, päronformad ändkula, musselformade droppskålar och dubbla prydnadskransar av blom- klockor. På kulan inskrift : GIFVEN AF G REFVE CA RL GYLLENBORG DEN 8 OCTOBER I 863 . Kopia av ljuskronan skänkt av Jonas Peringer (ovan) och placerad vid Gyllenborgska graven i november 1864. - I norra sidoskeppet vid Sack-Gyllenborgska gravkoret. Ljuskrona för å tta ljus. Fig 141. Ställ av förgylld mässing, sengustav iansk modell , besättning av sli pade prismor av glas, ovan r ingen urna i blått glas. Höjd ca 90 cm. Omkring år J 800. Inköpt 1859. - I Djäknekoret. Ljuskrona för fyra ljus. Höjd 57 cm. Mässingsställ och slipade prismor. Prismorna delvis från 1700-talet, kompositionen från 1800-talet. Inköpt 1859. - I nedre sakrist ian. Ljuskrans av mässing, ursprungligen för 20 ljus, nu för 10 elektriska lampor. Inköpt 1858, omgjord 1910 (10 ljusarmar till denna förvaras i valvet ovanför silverkammaren). - I Sack-Gyllenborgska koret. Lykta, å ttsidig, av trä och 24 rektangulära glas. 1700-talet. - I tornets välvda entre. Lykta, som fö regående, höjd 89 cm. - I Vårfrukoret. Lyktor, ett par, femsidigt glasade och med rygg av trä. 1700-talet. Höjd 65 cm. - Vid södra och norra ingångarna. LJUSREDSKAP 131 Fig l 37. Interiör av övre sa kristian med ljuskrona av malm, skä nkt av borgmäs- taren Anders Hindricsson och omnämnd i inv 1648. Interior oj the upper vestry with a be/I-meta/ chande!ier, donated by Burgomaster Anders Hindricsson and mentioned in the inventory oj 1648. Ljusarmar, 40 st, för två ljus, av mässing. Djup 34 cm. Tresidig sköld, ljusarm i barockvolut och ljuspipor med stora flata droppskålar. Utförda 1827. Jfr fig 137. Lampett av mässing. Fig 143. För ett ljus, oval sköld med kurbitsformat mittparti, drivna rosor, samt margueriter och druvkvistar i fält, hjärtformigt över- stycke med plym. 1700-talet. Höjd 57,5 cm. - Vårfru- koret. Ljusarmar, 10 st, av mässing. Längd ca 43 cm. Rund fästplatta och droppskål med driven frukt- och blom- 132 STRÄNGNÄS DOMKYRKA Fig 142. Ljusarm av malm. Skänkt av Hans Hotmacker och Kirstin Tonsdotter 1627. Be/I-meta/ cand/e brack et, donated by Hans Hotmacker and Kirstin lons- dotter, 1627. sterornamentik, godronnerad arm med nod och slät sköld. 1700-tal. - I dopkoret och djäknekoret och vid högkoret i syd. Jfr fig 141. Fig 138. Ljuskrona av malm. Skänkt av Lavrentivs Pavlinvs Gothvs och Birgitta Erichsdotter .1630. Bell-meta/ chandelier, donated by Lavrentivs Pav/invs Gothvs and Birgitta Erichsdotter in 1630. Fig 139. Ljuskrona av malm. Utförd av gelbgjutare Johan Sahlberg, inköpt l 775. Bell-meta/ chandelier, made by Johan Sahlberg, purclwsed in 1775. Fig 140. Ljuskrona av malm. Kopia efter ljuskrona , skänkt av Jonas Peringer l 707, och given av greve Carl Gyllenborg 1863. Be/I-meta/ chande/ier, a copy oja chandelier donated by Jonas Peringer in 1707, and presented by Count Carl Gy /lenborg in 1863. Fig l4J. Ljuskrona av sengustaviansk modell , inköpt l 859, samt ljusarmar av mässing. Chandelier, late Gustavian sty/e, purchased in 1859, and brass candle brackets. LJUSREDSKAP 133 Ljusarm av massmg. Längd 34 cm. Rund fästplatta och droppskål med bladranka och äggstav i låg relief, arm med veckad mönstring, nod och slät sköld . Ljusarm av malm, för fyra ljus. Fig 142. Längd 53 cm. Rund fästplatta med hand, arm i voluter med vingad herrn och maskaron; två sidogrenar med drak- huvud bär upp två ljus vardera; mellan dem sköld med inskrift: HANS • HOTMACKER HVSTRV • KIRSTIN • IONS- DOTTER ANNO 1627. - I Djäknekoret. Ljusarm av mässing. Längd 30 cm. Rund fästplatta och droppskål med driven dekor av hjärtformade blad i fris, snedrefflad arm och slät sköld. 1700-tal. Ljusarm av mässing. Längd 37 cm. Rund fästplatta och droppskål med drivna ovaler och liljeornament, snedrefflad arm med slät sköld . 1700-tal. Lampetter av mässing, 2 st. Höjd 41 cm. Oval sköld med frukter och blommor. 1700-tal. Lampett av mässing. Höjd 43 cm. Rektangulär rygg- bricka med godronnerad bård och driven mussla. Omkring 1800. Graverat: »W F A * H * D ». Spegellampett. Förgylld fururam med pastellage, som krön fågel och fruktknippe. 60 x 36 cm. 1800- talets mitt. Ljushå llare saknas. Lampetter, 39 st, av smidesjärn för elektriskt ljus, tre lampor i varje, ryggsköldar med rosor och blad- 134 STRÄNGNÄS DOMKYRKA Fig 143. Lampett av mässing. 1700-talet. Brass sconce, 181'1 century. ornament. Höjd 50 cm. Utförda av AB Nordiska Kompaniet, Stockholm 1910. Se Strängnäs I: 2, s 465 f. - På långhusets mittskeppskolonner. Ljusstakar, ett par, av tenn. Höjd 25 cm. Barock- modell med rund fot och balusterformat skaft. Enligt stämplar utförda av Lars Claesson Fries i Strängnäs, 1779. Ljusstake för två ljus, av mässing. Oval bricka, längd 26 cm. Hjärtformad grepe. Omkring 1800. Ljusstakar, ett par, trearmade, av försilvrad metall. Höjd 50 cm. 1800-tal. Ljusstake för tre ljus, malm. Höjd 37 cm. Smalt balusterskaft, rund fot , sti liserat grenverk. 1600-talstyp. Foten genomborrad med två fästhål. Ljusstakar, ett par, för fyra ljus. Mässing. Höjd 47,5 cm. Märkta N 50. 1800-tal. Ljusstakar, fyra st, för tre ljus. Mässing. Höjd 40 cm. Märkta N 50, resp NMB N 13. 1800-tal. Lj usstakar, ett par. Mässing. Höjd 40 cm. 1800- tal. Ljusstakar, ett par, av tunn, driven och försi lvrad metall. Höjd 65,5 cm. Tresid ig fot med voluter; dekor Fig 144. Kandelabra r, ett pa r, av sk ulpterat och förgyllt trä . Utförda i Stockholm l 817, svarvade av Flodberg, sk ulpterade av G A Ponsbach och förgyllda av F Borg. Candelabra, a pair, of carved and gilded wood. Made in Stockholm in 1817, turned by Flodberg, carved by G A Pons- bacli and gilded by F Borg. av kerubhuvud, bladverk och blommor. Sydeuropeiskt, sentida arbete. Kandelabrar, ett par, för ett ljus, av svarvat, skulpte- rat och förgyllt trä. Fig 144. Fyrsidig fot på lejontassar, vid övergången till skaftets dubbla bladholk fyra kerub- huvud. Höjd 177 cm. Utförda 1817 i Stockholm, svarvade av Flodberg, skulpterade av G A Ponsbach och förgyllda av F Borg. De ingick i den altaruppsats, som utfördes efter en av C F Sundvall utförd ritning, godkänd 1810. Se Strängnäs I: 2, s 418 f, fig 282. Bibel Karl XII :s bi bel (Stockholm 1703), bunden i svart sammet av And Ax Åberg i Strängnäs 1847. Från ä ld re band överflyttade ovala skyltar med konungens krönta monogram, hörnbeslag med keruber och frukter och knäppen med fästbeslag med keruber och krönt kunga- monogram, allt i försilvrat arbete med stämpel med initialerna CCH i sköld kring vingat hjärta. Fig 145. Portklapp av brons. 1300-talet. Bronze portal ring, 14th cel/fury . Tavlor Domprost Otto Norberg, porträtt i o lja, signerat David Tägtström 1938. I förgylld ram. Dagermått 145 x 91 cm. Minnestavla, sk Hedengranstavla, (not J 03) över den av Karl XII »wieder hergestellte Freie Kirchen-Ubung BIBEL, TAYLOR 135 Derer Evangelischen Glaubensgenossen in Schlesien im Jahr 1707». I svartbetsad träram, 103 x 77 cm. Gustav III:s tal till Riksens Ständer 25/6 177 J. I sam- tida, krönt och förgy lld ram, utförd av bildhuggare Arnell 60 x 46 cm. 136 STRÄ GNÄS DOMKYRKA F ig J 46. Söndagsklockan frå n 1723 före omgjutning. Foto ATA. The Sunday bel/, made in 1723, before it was re-cast. Karl XIII :s tal till Riksens Ständer 2/5 1810. I sam- tida, krönt och förgylld ram. 83 x 61 cm. Kunglig Majestäts tal till Riksens Ständer 27/11 1817. I samtida, krönt och förgylld ram. 87 x 58 cm. G lasmålningar Glasmålningar, 2 st ca 33 x 34 cm. Sk Hinterglas- malerei i förgylld ramlist. »Marie Bebådelse» i rik barock inscenering, Maria sittande vid sin himmelssäng, ängeln med lilja i handen. »Fami ljegrupp» i 1600-tals- kostymering i parklandskap med fontän. 1700-tals- arbeten. - På pappersetikett: »Denna Tafla skänkes till Strengnäs Domkyrka efter min död. Florentine Eklund». Jfr fig 137. Möbler mm Väggskåp i nedre sakristian med rektangulär fasad i ek med dörr med två runda gluggar med järnkors. 150 x 122 cm. Dörring, nyckelskylt och gångjärns- beslag i dekorativt järnsmide. 1600-talet. Se Strängnä~ domkyrka I: 1, s 272, fig 222. Väggskåp i nedre sakristian med fasad av furu 143 x 113 cm. Rik renässansdekor med refflade pi· !astrar, tandsnitt och beslagsornamentik och dörrspege med krön med bokstäverna IHS. Förfärdigat av dela1 av äld re bänkinredning. Nedtill utsparat i mörk färg : »ANNO : 1628». Se Strängnäs domkyrka I: 1, s 272, fig 223. Skåp, av ek, valnötsfanerat. Fig 137. Höjd 250, bredd 215, djup 77 cm. Nordtysk barocktyp, dörrar med tre pilastrar och nedtill två draglådor, rikt pro- filerade speglar och mässi ngsbeslag av sen 1700-talstyp. Skå pet 1700-talsarbete. - Övre sakristian. Kassakista av järn. Längd 86, höjd 45, djup 46,5 cm. Grönmålad. På framsidan två hänglås och nyckelhål med skylt i rullverk. 1600-talet. - Enligt inv 1798 begagnad ti ll kyrkans kassa. Bord av furu. 175 x 87 cm. Med fyra böjda plankben, längsvis förenade av slåar. 1700-talet. F åtöljer, ett par, av svartbetsat lövträ. Fig 137. Höjd 120 cm. Karolinsk modell med genombruten ryggbricka och dekor av voluter, bladverk, musslor och band, svängda ben med tassar. 1700-talets början. - Övre sakristian . Karmstol av furu. Höjd 88 cm. Målad i ekimitation. 1800-talet. Stolar: 1. Av ek. Höjd 106 cm. Renässansmodell med rektangu lär ryggbricka och runda stolpben förenade av åtta slåar. Skinnklädd . 1600-talet. - 2-6. Av ek. Höjd 87 cm. Renässansmodell med rektangulär ryggbricka och stolpben förenade av fyra slåar. Skinnklädda. 1600-talet. - 7- 10. Av ljust lövträ. Höjd 95 cm. Re- nässansmodell med rektangulär ryggbricka, svarvade balusterben , kryss och främre tvärslå. Skinnklädda. 1600-talet. - 11. Av furu. Höjd 92 cm. Renässansmodell med åttkantiga stolpben. 1700-talet. - 12. Med fyr- sidig ryggbricka, svarvade ben, renässansmodell , skinn- klädd rygg och sits. 1600-talet. I tomrummet. - 13. Av ek. Höjd_.97 cm. Renässansmodell med rak ryggbricka och runda ben. Helt skinnklädd . 1600-talet. I Matthire kor. - 14. Av ek. Höjd 94 cm. Smal ryggbricka, träsits. I Matthire kor. Jordglob i ställ av ek och svärtat trä. Diameter 46 cm. Höjd 50 cm. Kartan daterad till 1500-talet, exemplaret från 1600-talet. Starkt skadad. Matthire kor. Se Sträng- näs domkyrka I: 2, s 466, fig 307. Jordglob och himmelsglob i ställ av ek och svärtat trä. Diameter 60 cm. Höjd 62 cm. Den förra enligt Johannes Janssoni us 1623, den senare en ligt Judoco Hondio 1623. Omkring år 1700. Gåva av gravören F ig 147. A Polhammars signatur på kyrkans urverk i tornet. A Polhammar's sig11at11re 011 the 111orks of tlie to 111er cl ock. Åkerman. Matthire kor. Se Strängnäs domkyrka I: 2, s 466, fig 307. Brandlur av koppar. Längd 96 cm. Urverk med insk rift »A J 746 A Polhaiiiar Stiernsund N ° 14 M:G.» F ig 146. Verket gjort för en visa re. Äldre uppd ragn ing med lod ersatt med elekt risk uppdragning 1973. Portklapp av brons, på utsidan av yttre porten till långhusets ingång i norr. F ig 147. Fästplatta av oregel- bundet spetsoval form med smal kantrand, höjd 28 cm, bredd l 9 cm, fäst med fyra sk ruvar. Lejonhu vud med konkavt svängd panna, spetsovala, buktande ögo n och bred nos med veckade kindpartier, öppet gap med tandrader framtill; på hjässan tre uppstående, fin- refflade lockar, utstående öron och krans av sj u snigel- formade lockar run t huvudets sidor och hals. 1300-talets förra del. Klockor Storklockan. Höjd 160 cm. Diameter ca 190 cm. Rik dekor av palmettbårder och inskrifter. Uppt ill: »Ära vare G ud i höjden och frid på jorden, menniskorna en god vi lje.» På manteln : »Lofver Herran, a lla folk, ty Hans nåd är vä ldig öfver oss och Hans sanning varar i ev ighet !» och »Skänkt l 625 af Kon. Carl IX:s gemål Christ ina. Omgjuten fjärde gången i Konung Oscar II:s 2l8ta reger ingsår 1893, då Svenska kyrkan firade minnet af Upsala möte. Joh A Beckman & Co, Stockholm.» 2. Söndagsklockan. Höjd 145 cm, diameter l 50 cm. Rik dekor av blad friser och texter. 11 - 775525 Strängnäs domkyrka KLOCKOR J37 »Alter ut ex busto Phoenix, sic laeta resurgo Srevo quam petiit fulmine dextra Dei Tot lustrata modis et saepius igne recocta Officium perago pondere et aucta sono . O! si mortales ve llent pia pectore vota Solvere, me nunquam laederet atra