SVERIGES KYRKOR ÖLAND RAGNHILD BOSTRÖM Bredsättra kyrkor Bredsättrakyrkor RUNSTENS HÄRAD ÖLAND BAND II: 4 A V RAGNHILD BOSTRÖM VOLYM 183 AV SVERIGES KYRKOR KONSTHISTORISKT INVENTARIUM GRUNDAT AV SIGURD CURMAN OCH JOHNNY ROOSVAL UTGIVET AV RIKSANTIKVARIEÄMBETET OCH KUNGL VITTERHETs HISTORIE OCH ANTIKVITETsAKADEMIEN Almqvist & Wiksell International 1980 UTGIVET MED ANSLAG FRÅN HUMANISTISK SAMHÄLLSVETENSKAPLIGA FORSKN INGSRÅDET REDA K TIONSKOMMITTE. ARON ANDERSSON EV ALD GUSTAFSSON, STEN KARLING OCH R AXEL UNNERBÄCK Beskrivningen av Bredsättra kyrkor avslutades i sept 1979. Manuskriptet är granskat av Aron Andersson och E vald Gustafsson , bet r orglar även av R Axel Unnerbäck. Excerperingen är utförd av författaren 1944 och 1975 av Karin Ingvarson 1975-1977 samt av Erik B Lundberg 1979. Översättning till engelska av bildtexter och sammanfattning är utförd av Louise Settenvall . Bildmaterial , anteckningar och excerpter förvara s i ATA , om annat ej anges. Fotografer- William Anderson, Alfred Ed/e, Sören Hallgren , Rolf Hintze samt författaren. Uppmätningar· Erik Hofren , S Hesselgren & S Fränne samt Gunnar Wiren. Omslagsbilden samt fig 63 återger en dopfunt från ca 1210-1260 av gotländsk kalksten, tillskriven den anonyme Calcarius II Foto S Hallgren 1978. Cover and fig 63 Font c 1210-1260, Gotland limestone , re/ated to the anony- mous master Ca/carius Il På omstående sida. Runstens härads sigill från slutet av 1500-talet efter ritning i RA . ALMQVIST & WIKSELL TRYCKERI AB, UPPSALA 1980 ISBN 9 1-7192-464-7 (inb) ISBN 91-7192-465-6 (häft) Förord Med föreliggande volym 183 av Sveriges Kyrkor som behandlar Bredsättra kyrkor fort- sätter den inventering och beskrivning av Ölands kyrkor som med stor sakkunskap omhänderhafts av förste antikvarien Ragnhild Boström sedan företaget tog sin början. Redaktionen har även vid utgivningen av denna volym anledning att uttrycka sin uppskatt- ning av författarens arbete . Bredsättra nuvarande kyrka blev under åren 1956 och 1957 föremål för en omfattande restaurering och grundförstärkning. Det rapport- och ritningsmaterial, som därvid sam- manställdes av framlidne landsantikvarien Manne Hofren och hans son, numera lands- antikvarien Erik Hofren, har kunnat utnyttjas av författaren vid framställningen av öst- tornets och det medeltida långhusets byggnadshistoria. Hon har även fått värdefulla munt- liga upplysningar av byggmästaren Elmer Axelsson. Uppmätningsarbetet har till större delen utförts dels 1931 av dåvarande teknologerna Sven Hesselgren och Samuel Fränne, dels 1978 av arkitekten vid Sveriges Kyrkor, Gunnar Wiren . Huvudansvaret för foto- graferingen har burits av intendenten Sören Hallgren, kompletterande fotografering har ut- förts av fotografen Rolf Hintze. Arkivforskningen har utförts av författaren, av numera framlidna fru Karin Ingvarson samt av fd byråchefen, fillic Erik B Lundberg. Vår tack- samhet riktar sig också till antikvarien Margareta Beskow-Sjöberg och docenten Sölve Göransson, som har författat avsnitt i inledningen till volymen, samt till de specialister som på olika områden varit till stöd för framställningen, såsom förste antikvarie Inger Estham (textilier), arkivchefen vid Ortnamnsarkivet Allan Rostvik, f d förste statsgeologen Erik Åhman och professor Oscar Reutersvärd (vattensymbolik). Vi tackar även kyrkvak- tarna Mary och Elmer Jonsson, som varit författaren till god hjälp i fältarbetet, samt pros- ten Karl-Bertil Lundgren och magister Oskar Olsson, vilka med intresse stött författaren i hennes arbete. Sveriges Kyrkor har på sistone förlorat två uppskattade medarbetare. Fru Karin Ing- varson bedrev i mer än ett decennium arkivforskningar för Sveriges Kyrkors räkning. Hennes arbete präglades av noggrannhet och paleografisk skicklighet. Genom sin lyhörd- het för de uppgifter som var av särskilt värde för den konsthistoriska dokumentationen, var hon en mycket uppskattad medarbetare. Den 20 mars 1980 avled Albert Read som i närmare tjugo år svarat för översättning till engelska av bildunderskrifter och sammanfattningar Han var en skicklig och pålitlig över- sättare som gjorde sig förtjänt av verkets stora uppskattning. Han vann författarnas till- givenhet genom det personliga tillmötesgående och det intresse han alltid visade dem i deras arbete. Fru Louise setterwall har välvilligt åtagit sig att i fortsättningen svara för översättningarna till engelska. Stockholm i augusti 1980 Aran Andersson Evald Gustafsson Sten Karting R Axel Unnerbäck Innehåll BREDSÄTTRA KYRKOR FÖRORD 5 INLEDNING av Margareta Beskow- Sjöberg, Sölve Göransson och Ragnhild Boström 9 KYRKOGÅRD OCH KLQCKSTAPEL 16 BREDSÄTTRA GAMLA KYRKA Byggnadsbeskrivning 22 Byggnadshistoria 39 Kalkmålningar 42 Inredning och inventarier 44 BREDSÄTTRA NYA KYRKA Byggnadsbeskrivning 55 Inredning och inventarier 63 NOT ER 87 K Ä L LOR OCH LITT ERATU R 92 FÖRKORTN INGAR 95 SUMMAR Y 96 BREDSA TTRA KYRKOR Öland, Kalmar län, Ölands norra mot, Runstens härad, Växjö stift, Ölands norra kontrakt, Borgholms kommun. Annex till Köping. Inledning Bredsättra under förhistorisk tid av MARGARETA BESKOW-SJÖBERG Bredsättra socken ligger mitt i en av de rikaste bygder- na på det förhistoriska Öland. Inom denna del av Mel- lanöland har under de senaste decennierna pågått in- tensiva arkeologiska undersökningar 1 Arbetena har främst inriktats på järnåldern och haft sin utgångs- punkt i den märkliga offerplatsen i skedemosse vid tresockengränsen Bredsättra - Gärdslösa - Köping. Intresset har givetvis även omfattat den omkringlig- gande bygden. För närvarande arbetar jag med ett stör- re undersökningsområde som omfattar Gärdslösa, Bredsättra, Egby, Köping och Räpplinge socknar Forntidens bebyggelse i Bredsättra bör ses i detta sammanhang och inte begränsad av sockengränsen. De äldsta kända boplatserna i Bredsättra är från yng- re stenåldern. På Litorinahavets strandvall vid Me!lösa by har undersökts delar av en boplats med härdar och rester av hus i form av stolphål. Fynden var små flint- redskap och skärvor av s k gropkeramik. Sådana krukskärvor av stora kärl med intryckta gropa.r och andra mönster är karakteristiska för en viss befolk- ningsgrupp vid mitten av yngre stenåldern. De var främst säljägare och fiskare, men bedrev även svin- skötsel och sannolikt åkerbruk i begränsad omfattning. I Köpingsvik finns ett stort område med >> gropkera- miska>> boplatser Från ungefår samma tid är de bo- platslager som finns under järnåldersgravfältet vid Gåtebo. Även här finns spår av byggnader i form av stolphål. Fynden består av små flintredskap, keramik- skärvor och ben. Keramiken har drag som närmast hänför den till den s k stridsyxkulturen, en annan be- folkningsgrupp under yngre stenåldern. Dessa, som fått sitt namn efter sina båtformiga stridsyxor, anses främst ha varit boskapsskötare. Om bosättmng under stenåldern vittnar självfallet också rader av sten- och flintyxor i museernas samling- ar Fynden från bronsåldern är få och föga märkliga eller upplysande. Bredsättra har ca 150 synliga, registrerade fornläm- ningar Jämför man med intilliggande socknar som Kö- ping (ca 800) och Räpplinge (ca 700) är det ett litet antal. Detsamma gäller också för Gärdslösa s n (ca 175). Vid bebyggelseundersökningens början föreföll trakten kring Skedemosse fornlämningsfattig. Detta visade sig vara skenbart . Fornlämningarna ligger här i stor ut- sträckning i odlad mark och upptäcktes efter hand. Inom Gärdslösa-Bredsättra har undersökts ett tio-tal gravfält och boplatser, som ligger i åkermark eller dol- da av översandning. Detta hänger också samman med att uppodlingsgraden inom dessa två socknar är högre än i motsvarande socknar på västra sidan. Detta beror i sin tur på det östra områdets djupare moränavlagringar och bättre odlingsjordar På följande platser har större undersökningar av dol- da fornlämningar i Bredsättra skett: 2 Vid Bo gård har undersökts ett 30-tal översandade stensättningar på ett gravfält beläget på Litorinavallen, under och invid östra landsvägen. Alla utom en var brandgravar. De daterbara gravarna tillhör alla en Fig l. Bredsättra kyrkor Kvinnligt helgon , troiigen S:ta Birgitta, skulptur av ek, ur medeltida altarskåp. Nordtyskt arbete omkring 1475 (se även fig 38 och 41). Foto A Edle 1931. Bredsättra churches. Female saint , probably St Birgitta, oak , from medieval trip- tych. N ort h German work c /475 (cffigs 38 and 4/ ). 10 BREDSÄTTRA KYRKOR l KÖPINGSsn l / ..- .. _...,.,...· ·.-·"'"""':' / / ( / i i··-·--c__... i i GÄRDSLÖSA sn o 2Km l l {) sockengräns o gravfynd från romersk järnålder boundary ofparish grave-jindfrom Roman Iron Age väg @ gravfynd från vikingatid road grave-find from the Viking Age by guldföremål eller solidus village l go/d object or solid u s fast fornlämning , gravfalt ancient monument grave~field och/eller solidi yngre romersk järnålder och folkvandringstid >> guldskatt» med flera föremål) enstaka fast fornlämning single ancient monument "hoard" of several go/d objects and/or solidi Late Roman Iron Age and Migration Period • undersökt gravfalt excavated grave-field o l silverföremål eller -mynt l object or c o in of silver \ vikingatid och tidig medeltid undersökt boplats excavated settlement () >> silverskatt>> "hoard" of silver objects and/or coins Viking Age and Ear/y Middle Ages 11 INLEDNING Fig 3. Gätebo och Bredsättra kyrka frän söder. Östra lands- vägen löper diagonalt genom bilden. Vid tvärvägen t h ligger Gätebo-gravfaltet och bakom den rektangulära skogs- planteringen t h i bakgrunden boplatsen vid Ormöga. Foto Bertil Wallher 1975 . (Publ med försvarsstabens tillstånd). Gåtebo village and Bredsälfra church fi"om Ih e south. The east road runs diagonal/y through the picture . To the right al Ih e crossroads is the grave~field at Gåtebo and be- hind the rectangular planta- tian on the right in the back- ground, the settlement at Ormöga . mycket begränsad tid - knappt ett århundrade om- kring Kristi födelse. Anmärkningsvärd är också den höga andelen kvi nnagravar (85 % av de könsbestämda gravarna) . Gravfältet vid Gåteho ligger 800 m nordost om det vid Bo gärd och på samma strandvall. stensättningarna var dolda av tjocka tlygsandslager. Ett 30-tal gravar, hälften brandgravar och hälften skelettgravar, har grävts ut. De tillhör främst äldre romersk järnålder och är några generationer yngre än de vid Bo gärd. Även några fynd frän fo lkvandringstid och vendeltid förelig- ger. Gätebogravfältet utmärkes framför allt av det stora antalet oplundrade skelettgravar med välbevarade ler- kärl.3 Det finns gravar även mellan dessa två undersökta platser och likaså söder om Bo gärd. Det är inte osan- nolikt att här en gäng i tiden funnits ett mer eller mindre sammanhängande gravfält frän åsen N om kyrkan via Gätebo och Bo ned till Öv ra Sand by . Delarna i ett så- dant längsträckt gravfält har tillkommit undan för un- dan under järnåldern och tillhört olika gärdar eller byar. Delarnas olika karaktär framgår ju redan vid en jämförelse mellan Bo gärd och Gätebo . Vid Ormöga har vi undersökt överodlade rester av både gravfält och boplats. De två daterbara gravarna är frän äldre romerskjärnälder. Boplatslagret låg omkring och även ovanpå gravarna. En husgrund med stolp- hälsrader undersöktes . Huset har varit av samma kon- struktion som det nedan beskrivna i Bo. Boplatsen har varit bebodd under romersk jär.nälder och folkvand- ringstid . På Bo ägor, ca 500 m öster om offerplatsen i Skede- mosse och 600 m väster om gravfältet vid Bo gärd , undersöktes delar av en överodlad boplats. Fyra olika husgrunder samt en stensatt väg mot Skedemosse grävdes ut. Husen har haft stolpburna halm- eller vass- tak och väggar av lerklinad risflätning. De avviker frän den konstruktion med stabila stenmurar, som kän- Fig 2. Karta över Bredsättra socken. De översandade och överodlade gravfalt och boplatser som upptäckts och grävts ut i socknen har markerats, liksom synliga fasta fo rnlämningar, enstaka gravfynd och »skattfynd >> av guld och silver frän järn- åldern . Sammanställd av Margareta Beskow-Sjöberg. Bredsättra parish. The gra ve-fle lds and selliements covered by sa nd and p/oughed soil which ha ve been discovered and excavated are mapped as weil as visible ancient monuments , single gra ve-finds and hoards of go/d and silver from the Iron Age. 12 BREDSÄ TTRA KYRKOR netecknar de mer kända öländska husgrunderna från järnåldern, t ex Eketorp. Det troligaste är att olika byggnadssätt använts jämsides beroende på lokal ma- terialtillgång och traditioner inom den grupp man till- hört. Boplatsen vid Bo har varit bebodd från århund- radet före Kr f och 5-600 år framåt. Liknande husgrunder fanns på den överodlade bo- platsen väster om Skedstad. Platsen ligger 500 m syd- sydost om Gåtebofältet och lika långt öster om det vid Bo gård. Den uppmärksammades genom upplöjning av delar av en stor depå av tenformiga ämnesjärn (560 st). Dess karaktär av handels- och hantverksgård under- stryks också av ett guldfynd med spirallagda tenar och avklippta guldbitar Boplatsen har varit bebodd under romersk järnålder och folkvandringstid. Undersökningarna har främst gett fynd från romersk järnålder och - vad boplatserna beträffar - folkvand- ringstid. Under romersk järnålder har Bredsättra såväl som andra delar av Öland haft blomstrande bygder med en välbärgad och månghövdad befolkning. Det under- stryks också av det äldre fyndmaterialet, där fynd från äldre romerskjärnålder dominerar Under århundradet före Kr f konsolideras en rad bebyggelseenheter - går- dar eller byar - främst i den östra hälften av det under- sökningsområde som nämndes inledningsvis. Befolk- ningen livnär sig på jordbruk och boskapsskötsel, men utvecklar under de följande århundradena även vid- lyftiga handelsförbindelser Det har föreslagits att ex- port av hudar och andra skinnvaror till den romerska hären på kontinenten ägt rum. 4 I den västra delen före- faller bebyggelsen under äldre järnålder ha varit mindre omfattande. Sannolikt har uppdelningen på mager mark och alvarmark i väst och goda odlingsjordar i öst haft betydelse redan då. Under folkvandringstid och vendeltid genomgår Öland en kris som innebär befolk- ningsminskning och ödeläggande av en del gårdar 5 Den rika bygden omkring Skedemosse lever kvar - om än inte opåverkad - även under kristiden och under vikingatiden är den ett bördigt uppland till och en av förutsättningarna för uppkomsten av samhället Kö- ping. I Bredsättra har gjorts påfallande många fynd av vikingatida och tidigmedeltida silverföremål. Dels är det enstaka föremål som armringar och dels flera skat- ter med mynt och smycken. Fynden koncentrerar sig till Bredsättra - Gåteho - Bo . En skatt har också hittats vid Sikehamn. 6 Gravfältet vid Gåteho överlagrades av boplatslager från vikingatiden. I kulturlagret fanns stora mängder slagg och andra spår av järnhantering. Ett dussin tyska silvermynt från 1000-talet daterar bosättningen. Vid Mellösa hittades på 1930-talet ett av Ölands märkligare vikingatida gravfynd, bestående av ett handfatsliknande bronskärl och ett arabiskt silvermynt från år 991/2 e Kr Metallfat av denna art finns bl a i gotländska gravfynd från vikingatid och ingår också i fyndmaterialet från det yngsta skedet i Eketorp. 7 studerar man fördelningen av vikingatida fynd inom undersökningsområdet urskiljer man tre centra. Det mest framträdande är Köpingsvik med en hel rad grav- fynd, boplatslager och silverskatter Ett andra centrum är Bredsättra - Gåtebo - Sikehamn och ett tredje finns i södra delen av Gärdslösa sn. Under vikingatiden har livliga förbindelser existerat mellan Bredsättra och Köping . En förbindelseled mellan samhället Köping och hamnen i väst och Östersjön bör ha gått via Bred- sättra - Gåtebo. Hur tidigt Sikehamn som samhälle kommit in i bilden är än så länge en öppen fråga. Några klart vikingatida kulturlager har ej kunnat konstateras vid Sikehamn. Den nära kapellet funna silverskatten dateras dock till tiden 950-1050 e Kr 8 Provschakt nära kapellet har givit myntfynd som kan dateras till 1200- tal. Sikehamn som samhälle får kanske sin största be- tydelse först när Köpings dominans upphör Bredsättra sockens starka ställning under medeltiden med Linkö- pingsbiskoparnas sätesgård Bo gård måste ses mot bakgrunden av förhållandena under järnåldern. Kyrkans läge och namn. Prästgården. Ecklesiastik jord i socknen. Gille av SÖLVE GÖRANSSON Bredsättra kyrka ligger på Ölands östra landborg ej långt från Gåtebo by, men den har sitt namn efter den NV-ut belägna Bredsättra by, invid vars ägor den är placerad. Namnets efterled, sät(t)er, sät(t)ra har inne- börden 'utmarksäng, skogsäng' (F Hedblom 1945). Re- presentativt för medeltida skrivningar av sockennam- net är exemplet (de) Bredhasreter från år 1351 (SDaps 1: l, nr 425). Sveriges Kyrkor har valt att använda det hävdvunna skrivsättet Bredsättra, trots att försam- lingsnamnet officiellt stavas med endast ett t 9 Bredsättra utgjorde under medeltiden eget prästgäll, men kyrkan lades efter reformationen som annexa till Gärdslösa. Den medeltida prästgården har legat ome- delbart S om kyrkan och är som fastighetsenhet iden- tisk med nyare tidens prästestoro eller stomhemman i Bredsättra by, nr 5 i jordeböckerna alltsedan 1700-ta- let. En avskriftsvidimation, utfärdad på biskop Brasks begäran, är daterad i Bredsättra prästgård den 24 maj 1515: in manso sacerdotali parochialis Ecclesie Bre- dasEEter in ~landia (LStB, Kh 54, s 333). Den möjligen siste kyrkoherden i Bredsättra var Olaus Petri, nämnd 13 Fig 4. Filigranarbetad torshammare med kedja ur en vikingatida silverskatt med mynt och smycken som 1780 hitta- des av bonden Nils Nilsson under en sten på byvägen i Bredsättra. Endast en tiondel av skatten , som sammanlagt vägde 594 g, inlöstes av staten. Foto ATA. Thor' s hammer, worked in silver fl li- gree with a chain from a Viking Age hoard containing coins and ornaments found at Bredsättra in 1780. On/y a small part of this hoard which con- tained 594 g silver remains. 1515 , ca 1519 och 1525 (LStB, Kh 54, s 333 , 198; RA, A 7, fol 280r) . Under perioden 1555-157{) beboddes prästgärden av Gärdslösaherden , Petrus Jonce , i avvak- tan pä att prästgärdsfrågan i Gärdslösa skulle lösas (se Sv K Öl II : 3, s 11 f) . Stomhemmanets , alltså det forna »prästebolets», åbor har i det följande betraktats som landbönder under pastor i Gärdslösa. Dess bebyggelse har kvarblivit vid Bredsättra kyrka. Ända fram till en- skiftet 1820-21 hörde till hemmanet också en obebyggd tomt i Bredsättra by som markering av dess andel efter byamål i byns ägor. INLEDNING Under medeltiden ägde Bredsättra kyrka landbo- hemman och/eller utjordar i byarna Bredsättra, Gäte- bo, K läppinge och Längöre, gods som efter Gustav Vasas kyrkareduktion överfördes till krononatur. K var i kyrklig ägo , under Gärdslösa pastorsboställe , stanna- de s k >> prästehäpar>> eller >> flater>> i Bredsättra, Gäte- bo, Kläppinge, Längöre och Mellösa; med >> häp >> av- sägs ett särskilt, ur byns tegskifte utbrutet, åker- eller ängsstycke. Märklig är koncentrationen av biskopsgods till Bred- sättrabygden ; de fä andra Linköpingsgodsen pä Öland 14 BREDSÄTTRA KYRKOR Fig 5. Korsformat s k encol- pium av silver 1000-talet, funnet 1763 i Gätebo. Nu SHM (inv nr 100). Foto H Andersson. Cross, a silver encolpium, 11th century, found in 1763 at Gåte- bo. Now in the Museum of National Antiquities (no JOO). 15 INLEDNING låg i Stenåsa, Torslunda och Högsrums socknar. Bis- kopsbordet i Linköping ägde under senmedeltiden un- gefär hälften av Bredsättra sockens jord . Under bisko- pen låg sålunda här då 24 besuttna landbogårdar jämte smärre jordar och ängshåpar; antalet landbor hade tidi- gare varit större . Byarna Skedstad samt Nedra och Övra Sandby bestod helt och hållet av biskopsgods . De övriga godsen var belägna i Kläppinge , Bredsättra, Långöre , Ormöga, Gåtebo och Skärpinge , vilken sena- re gård låg avhyst redan 1515. Själva >> huvudgården» var Bo , som troligen utbrutits ur Gåtebo by Biskopen har den 20 april 1355 daterat ett brev in curia nostra boo in (l}/and (SD 6, nr 5111). År 1515 benämns gården biscopshoo (LStB , Kh 54, s 195 , 200). Ett stenhus på Biskopsbo har nedrivits vid 1500-talets mitt (Kon Gus- taf I: s reg 28 (1558), s 574, 580) . Tvilken mån de redan år 1178 i ett påvligt skyddsbrev (SD l, nr 74) bland Linköpings kyrkas gods nämnda mansiones in (l}/andia motsvarat de från medeltidens slut kända biskopsgår- darna låter sig ej avgöras. A v klosteljord fanns i Bred- sättra socken endast ett litet gods i Gåtebo, tillhörigt Vreta kloster 10 Under senmedeltiden har i socknen florerat ett Kata- rinagille med anknytning till gråbrödraklostret i Visby År 1413 påböijades i klostret sjungaodet av själamässor varje annandag och måndag för detta gille, convivium Sancte Katerine in Bred;esether terre (2)Landie mot ett årligt vederlag av 4 mark silver (SRS I: l, s 37). Utan verkligt fog har Ahlqvist satt gillet i förbindelse med Bredsättra kyrkas östtorn (A Ahlqvist 1822-27, 2: l s 180; se nedan s 24f)." I en följande volym av Sv K (Öl II: 5) behandlas det vid Östersjöstranden på Sikvarpsudd byggda Birgitta- kapellet, ofta men mindre egentligt kallat Långöre ka- pell , och dess miljö. Gåtehokorset I Gåtebo, strax sydöst om kyrkan, påträffades i mitten av 1700-talet en silverskatt från 1000-talet, i vilken ingick bl a ett korsformat s k encolpium med halskedja (fig 5). Skatten inlöstes 1763 av SHM, encolpiet har inv nr 100. Korsets längd är 8,3 cm. Det är gjutet i silver och består av två hälfter förenade genom scharner På framsidan är ett krucifix graverat, på baksidan fem medaljonger med heliga personer, bl a troligen jungfru Maria, utförda i runstensstil efter byzantinska förlagor Encolpiet är »ett märkligt unikum från själva bryt- ningstiden mellan en hedniskt förhistorisk och en kris- tet medeltida konst i vårt land» (A Andersson 1967, s 34 ff och där angiven litteratur). Fig 6. Medeltida minneskors av kalksten (fornminne nr 15) vid Kläppinge . Teckning av J H Rhezelius 1634. KB. Numera återstår endast korsstammen. Medieval memorial cross, limestone, at Kläppinge. Drawing 1634. Now on/y the shaft is preserved. Kläppingekorset Ett minneskors, hugget av grå kalksten, står vid en åker i byn Kläppinge , ca 440 m ONO kyrkan (fornmin- ne nr 15). Redan vid J H Rhezelius' 12 besök 1634 var korset skadat (fig 6) och numera återstår endast en del av korsstammen. Utmed framsidans kanter löper en smal, låg vulst. Korsstammen avsmalnar uppåt och vidgar sig kraftigt i markytan , för att den under mark- ytan nedgrävda delen skall stå stadigare. Dessutom är en liten kulle av stenar uppstaplad omkring basen. Ursprungligen vidgade sig korsarmarna mot ändar- na, vilka dessutom markerades genom tvärställda, ovala bildningar I vinklarna mellan korsarmarna sköt mindre rundlar ut. I korsets mitt var en sexuddig stjär- na ristad, formad med passare och inskriven i en cirkel. Datering: medeltiden , möjligen 1200-talets senare del, med tanke på den geometriska stjärnan. Jfr kalkmål- ningar i Gärdslösa kyrka samt ett minneskors vid Tjus- by (Öl II. 3, fig 3, s 12; fig 94f, s 92) . Stenens tjocklek är 10 cm, dess synliga höjd är nu- mera endast 165 cm, bredd upptill35 cm, nedtill85 cm. Rhezelius anger höjden till 4 alnar, H kvarter, dvs ca 260 cm. Han berättar också, att »Dät ena halfwa kor- set, hafwer een öfwerdådigh Båtzman afslaget, eller 16 BREDSÄTTRA KYRKOR Fig 7 Medeltida minneskors av kalksten vid Övra Sandby rest över Sune. Foto William Anderson 1933 . Medieval cross , limestone , at Övra Sandby, to the memory of Sune . kastath , säija dhe där när boende >> (F.c. 2/3, s 20) samt >> Detta är ochså döde mans Kumbel, där wtan twifwel dräpin >> (F.c. 2/3, s 20). - Hadorph13 endast nämner korset (se underskriften till fig 13). Följande anteckning av Hilfeling14 1797 hänför sig troligen också till Kläp- pinge-korset: >> längre i vester ses et mindre Stenkors därom man säger en Prest fordom blifvit ihjälslagen >> (F m. 57· 2, s 53 f) . - Ahlqvist15 skriver om korset, att det var förstört och hänvisar till Rhezelius samt skri- Kyrkogård och klockstapel Kyrkogårdsmur, ingångar Kyrkogården har sin största utsträckning i norr-söder (fig 9). Den har utvidgats, framför allt mot söder fram- går det vidjämförelse mellan fig 8 och fig 9. Den omges av en kallmurad dubbelmur av kalksten och gråsten, ca 100-130 cm hög (fig 10), omlagd 1852-1854 samt 1872 i samband med utvidgningar av kyrkogården. Som en- treprenör antogs 1852 Elof Elofsson i Gåtebo. Entre- prenadhandlingen innehåller detaljerade anvisningar för omläggning av östra, västra och norra murarna. 1872 hade turen kommit till södra muren (st prot). I muren ingår brottstycken av huggen sten från gravhäl- lar och golvflisor Andra arkitekturfragment har enligt traditionen hämtats till kyrkogårdsmuren från ruinen efter Sikavarps kapell nere vid Kapelludden (Öl 11. 5, under utgivning) . ver· >> Ingen tradition nämner härom >> (2: l s 183). - Håkansson nr 36. stenkorset vid Övra Sandby Omkring 3 km SSV kyrkan på Nygärdet, ca 20m väster om gamla landsvägen (nu Övra Sandbys bygata), står ett minneskors av grå kalksten, format som ett latinskt kors (fig 7) . I korsmitten är mot väster en nu oläslig inskrift i minuskler· >> s v n O>>, som inte heller kunde dechiffreras av Wallman. 16 Lodrät, gles behuggning på kanterna. Synlig höjd: 185 cm, bredd 80 cm, tjocklek 11,5 cm. Korset står i en 60 cm hög kulle av stora, hopplockade gråstenar, som bildar ett litet röse . >> Ingen Relatio härom>>, enligt Rhezelius (F c . 2/3, s 22) , men Ahlqvist (2: l, s 189) återger en ännu levande tradition om att korset är rest över en präst , som här omkommit i snöyra. Numera är korset omgivet av en i sen tid planterad tallskog. - Håkansson nr 35. Beträffande stenkorset på Kapelludden, se Öl II: 5, Sikavarps eller S:ta Birgittas kapell (under utgivning). Ingångarna är placerade i öster (fig 10), väster och söder (fig 9: 2-4) och består av moderna dubbelgrindar av smidesjärn mellan murade och spritputsade stolpar avtäckta med kalkstensflisor Tidigare fanns oljemåla- de trägrindar från 1853. Vid östra grinden leder en klivstätta med steg av huggen kalksten över muren (fig 9:5, 10). Den är gjord så sent som 1932 (kr prot). 1821 och tidigare var muren högre och hade ingångar i form av små luckhus av trä, täckta av sadeltak (fig 15). De var nya 1744 (vis prot). N I Löfgrens17 teckning visar två ingångar i östra muren, men hans skissartade redovisning är felaktig, ovanligt nog för denna pålitliga källa. Den ena stigluckan var i stället troligen belägen i södra muren. Sannolikt fanns i äldre tider ingångar både i norr och söder, om man så får tolka markeringar i fig 8. KYRKOGÅRD OCH KLOCKSTAPEL 17 1741 beslöt man att dränera kyrkogården, emedan den var så fuktig , >att Liken flutit i grafwarna» (st prot). Kyrkogårdens södra del har sedan dess dräne- rats flera gånger, men är fortfarande periodvis besvä- rad av fukt. Ä ven inne i vapenhuset är golvet oftast drypande vått, liksom ända upp i tornets nedersta trap- pa. 1860 förbjöds allt betande på kyrkogården, »såsom varande ett rum helgadt och invigdt åt de aflidne» och man beslöt, att med det snaraste skulle kyrkogårdspor- tarna förses med lås (st prot 22/5 1860). - På 1870-talet tvistade man om klockaren eller kyrkvaktaren skulle ha rätt till höskörden på kyrkogården. 1872 tillerkändes kyrkvaktaren Nils Peter Birgersson höskörden för vis- sa tjänster men förbjöds strängeligen att låta sina djur beta där (st prot). Träd Utmed kyrkogårdsmuren är numera planterad en rad med oxel och björk, utom i väster och nordväst , där en idegranshäck tillkom för några år sedan. Redan 1807, men även senare, beslöt man att plantera träd på kyrkogården (st prot). Klockstapel I sydöst stod en klockstapel (fig 12), en enkel klock- bock med en enda klocka. Den var byggd före 1591 (PB vis) och revs troligen 1659, i varje fall senast 1673. Då Petrus Törnewall'8 ritade av kyrkan sistnämnda år stod nämligen en klockställning på östtornets tak (fig 13). Bänk Vid tornets södra sida står en stenbänk, buren av sam- ma slags konsoler, som alltsedan 1861 ingår i tornets taklist (se nedan). Kalkstenen var hämtad frän Köpings klint. Runsten Ett runstensfragment (Öl 44) av röd kalksten med mät- ten 81 x 37 cm och som bär en slinga med runor förva- ras sedan 1800-talets mitt vid Skedemosse gärd. Den har tidigare funnits vid Bo gård. Dess inskrift frän 1000-talet lyder i översättning: » (efter sin) fader Gud hjälpe hans själ .» Fig 9. situationsplan. Uppm, skala l 2000, G Wiren 1978. General plan , sca/e J 2 000. J Church. 2-4 Gates. 5 Stile. 6 Storage room with toilets. 7 8 Wells . 2- 805634 Bredsättra kyrko r l l \ i ~~~-5~tJw. ' l 4-' ~~ l ' Fig 8. Kyrkan och kyrkogården är 1683. Detalj av karta G2: 145. LMV - Bilden av kyrkan är endast ett karttecken , medan kyrkogårdens utsträckning äterger verkligheten. Church and churchyard in 1683. Detailfrom a map. The pic- ture of the church is only a cartographic symbol, while the area of the churchyard is shown correctly. 1 KYRKA 2 3 4 GRINDAR 5 KLIVSTÄTTA 6 BOD 7 8 BRUNNAR g"""'1P 18 BREDSÄTTRA KYRKOR Fig 10. Östra grinden och klivstättan från nordöst. Foto S Hallgren 1978. East gate and stil e from north east . Gravstenar på kyrkogården I Bredsättra socken fanns inga stenbrott. Därför har det på dess kyrkogård aldrig varit lika goit om gravhällar som i de socknar, t ex Källa och Löt, där lämplig sten funnits på nära håll. I samband med kyrkobygget på 1840-talet skulle gravflisorna borttagas, kyrkogården planeras och liken begravas i linjer (st prot 1845). - Det framgår av st prot 1885 , att en del gravar då var omgivna av staket, burna av sy llar. I Löt finns fort- farande en liknande grav bevarad (Öl II: 2 , fig 242). Andra, nu försvunna gravar av samma typ har funnits bl a i Böda (Öl I: 2, s 101) och i Runsten (Öl II: 5, under utgivning). Endast få gamla gravstenar är nu kvar på kyrkogår- den. Några är använda som trappstenar utanför kyr- kans ingångar, andra är inflyttade i kyrkan (se Nya kyrkan , Gravminnen). Det är påfallande glest mellan gravarna på norra sidan. 1-5. Fyra medeltida hällar samt en från 1662 (fig 86), vilka ursprungligen legat på kyrkogården, är flyttade. En ligger som trampflisa vid västportalen, de övriga är inlagda i Nya kyrkans vapenhus och beskrivs nedan, avsnittet Gravminnen. 6. Rest sten av grå kalksten, överkanten avrundad, avsmalnande nedåt samt med två halvrunda ansväll- ningar på sidorna, mitt emot varandra. Höjd 54 cm. Inskrift inom rektangulär ram, allt ristat: CMS l BMD l 1755. Håkansson (nr 47) har en något avvikande läs- ning. 7-9. Liggande hällar från 1755, 1806 och 1828 (se Nya kyrkan , Gravminnen, nr 6-8). 10. Rest sten av röd kalksten, rektangulär med halv- rund överdel med en halv sol och inpassad i en vägrät sockel av samma material. Inskrift med antikva-versa- ler: HÄR VILAR F. D ÅLDERMANNEN / ANDERS JONSSON / FRÅN ÖFRA SANDBY / FÖDD D 2 MAl 1788 / DÖD D 7 MAI 1857 UTI ÅNGEST ÅKAL/LADE l JAG HERRAN OCH HERRAN l BÖNHÖRDE MIG OCH l TRÖSTADE MIG l PS 118 D. 5 (?) v (?). Därunder ett kors i relief. Höjd 145 cm. I sydöstra hörnet av kyrkogården. Il . Rest sten av röd kalksten , halvrund upptill. Sid- orna utskjutande och förkroppade som ett slags pilas- trar. Inskrift med antikva-versaler: HÄR WILAR l H. ÄGA. J. SVARFVARES / K. MAKA / F. NEDRA SANDBY / KARIN ANDERS. DOTTER/ F. 18 14 D. 27/12 D. 1859 D. 16/10 / CHRISTUS ÄR MIT LIF OCH / DÖDEN ÄR MIN WINNING. / PHILIPPER K. I. W. 21 . -Höjd 122 cm. l kyrkogårdens sydöstra hörn, väster om nr lO . 12. Rest, latinskt kors av röd kalksten (fig l 1) , vi- lande på en rektangel, som i sin tur är inpassad i en låg sockel av samma material. Korset omges av en strål- krans och stöds nedtill på ömse sidor av s-voluter. In- skrift på korset med ristade antikva-versaler: HEM - MANs/ EGA REN / OLOF NILSSON /FRÅN BREDSÄTTRA / HUSTRU MARIA LARSDÅTTER / FÖDD DEN 7 DECEMBER 1807 l DÖD DEN ?- l MAJ 1866. Längst ned på rektang- eln: »lag vill söka den min siäl l kär haver Hö. Vi. 3:2 l UPP: B: 2: 10». Höjd 120 cm. På kyrkogårdens sydvä- stra del, nära kyrkan. 13. Kors av gjutjärn, graciöst format och genombru- tet , över »Christina l Char: Andersson l * l 1861 l t l 1869>> . Höjd 113 cm . På kyrkogårdens sydvästra del. 14. Rest kors , likt nr 12, men övervuxet med lavar, varför inskriften är sväriäst: Här vilar l AROLUFS [?) / PETTER OLSSON I KLÄPPIN/GE FÖDD D. .. NW. 1845 / DÖD D. 2 1 JANUARI 1870. Längst ned HANS SIÄL BEHA/ GADE GUD DÄRFÖRE / HASTADE HAN MED / HONOM UTU DÄTTA / ONDA LEWERNET >> samt dödsdatum >> t 21/1 1870>> . Höjd 120 cm. I kyrkogårdens södra del , nordväst om nr l O och Il. 15. Rest kors av ek, enligt inskrift över UNREKANN- TER / DEUTSCHER JUNGE / BEERDIGT 14111 1943. Överst ett nedsänkt malteserkors, i vars mitt ett hakkors framträder i relief. Total höjd 142 cm, synlig höjd har varit 100 cm. Graven låg på kyrkogårdens norra sida, men kvarlevorna fördes för några år sedan till Tysk- land. Korset skall ställas upp i vapenhuset. 1727 förbjöds begravningar för nära vapenhuset emedan dess östra mur hade underminerats av gravar och rämnat (st prot). Följande gravstenar har också ursprungligen legat på kyrkogården, men flyttats ut till gårdar i socknen. I samband med gravdelningarna vid olika tider uppma- nades nämligen sockenborna att flytta hem oanvända gravstenar Man brukade också göra auktion på »herre- lösa» gravstenar för att därmed ge kyrkan någon liten inkomst. 16. Av grå kalksten , skulpterad, av god kvalitet, men mycket nött. .Ligger som trappsten till Bo gård (Boo l :9, ägare: J A Bertil Andersson). Mått: 211 x 148 x 17 cm. I mitten sköld inom en krans, vilken i sin tur omges av kraftigt broskverk. Upptill och nedtill tvårektan- gulära kartuscher omgivna av beslags- och broskorna- mentik . I hörnen nedsänkta rundlar Tde båda övre två utåt lutande änglahuvuden med vingar korsade under hakan, i nedre vänstra rundeln ett timglas, i nedre högra ett kranium vilande på en benknota. Mellan rundlarna, utmed stenens kanter, ett lågerhugget, brett inskriftsband utan synlig text. Datering: 1600-talets mitt. 19 Sekundära inskrifter [ELOF ANDER]SSON (MA- ]RIA BOTIN ÅR (på övre kartuschen) samt ETT TUSEN ÅTTA HUNDRA ELLOVA (nedre kartuschen). - Hå- kansson nr 54. 17 Av kalksten. Inskrift: NES 1 AND 1 1828. Tillhörde 1942 Oscar Olsson (Håkansson nr 55). 18. Gravsten av kalksten. Inskrift: PMS NPS AMS 1 ONS OPO. Framför initialerna i andra raden ett bomärke (Håkansson s 338, nr 90). Tillhörde 1942 Hulda Olsson, Ormöga (Håkansson nr 57). 19. Av grå kalksten, mycket nött. I hörnen rundlar med dubbla konturer och möjligen nedsänkt mittparti, kanske tidigare med änglahuvuden. Ett 7 cm brett in- skriftsband , något nedsänkt, går runt stenens kanter Endast enstaka tecken skymtar· 5 83. Stenens yta mycket nött och skadad, dessutom delvis täckt med cement. 178x 134 cm. - Ligger i gräsmattan till gården Övra Sandby 5:3 (ägare: Rut och Ernst Nilsson) . Ste- nen har flyttats från en gård i byn Ormöga inom Bred- sättra socken. 20. Av gråröd kalksten. 20 I hörnen cirklar och runt kanten ett inskriftsband utan text. Överst inom bandet IHS, därunder »N.E.L.S./E.L.O.S.O.N Maie IONS/DO- TER/ID 1727» samt ett bomärke, likt bokstaven T med två extra tvärstreck. Mått: 160x 95 cm. Ligger som trappsten till sidobyggnaden i gården Kläppinge 3:3. Det har dock inte varit möjligt att genomföra en fullständig inventering av gravstenar ute i socknen. KYRKOGÅRD OCH KLOCKSTAPEL }9 Fig Il. Gravkors av kalks ten :, ' 121 över Maria Larsdotter t 1866, hemmansägaren Olof Nilssons hustru. Foto S Hall- gren 1978. Cruciform tombstone, limestone, 1866. Benhus, ekonomibyggnader Ett beslut i samband med vis 1752 att uppföra ett ben- hus verkställdes aldrig. - I kyrkogårdens nordvästra hörn uppfördes 1924 ett hemlighus med vedbod (som ersättning för den i västtornet belägna) , 1957 ersatt med en byggnad utanför västra kyrkogårdsingången (fig 9: 6). Brunnar En brunn, täckt av en kalkstenshäll med ett runt hål, togs upp i kyrkogårdens nordvästra del (fig 9:7) enligt 20 BREDSÄTTRA GAMLA KYRKA beslut 1881 och 1882. Ungefar på samma ställe gjordes tidigare en brunn för kyrkobygget 1848-1849. - På kyrkogårdens södra sida är också en brunn, försedd med pump (fig 9:8). Solur Mellan 1859 och 1919 användes kyrkans medeltida dopfunt som sockel till en solvisare (Roosval 1918, pi Bredsättra gamla kyrka Plan A v den medeltida klövsadelskyrkan i Bredsättra, riven 1848, återstår i dag dels ett mäktigt försvarstom i väs- ter (fig 18 ff, 22 ff, 50), dels det medeltida långhusets västgavel, som ännu kan studeras inifrån den nuvaran- de kyrkans vind (fig 16, 20 b, 32). Under golvet fram- grävdes vid den senaste restaureringen av Nya kyrkan (se denna) grundmurarna till långhusets siclomurar samt till koret/östtornet (fig 17). Kyrkans utseende omedelbart före raseringen kän- ner vi väl till, tack vare detaljerade teckningar utförda av Abraham Ahlqvist (not 15) och N I Löfgren (not 17), och som det kommer att visa sig i nedanstående be- skrivning, liknade kyrkan omkring 1820 i stort sett den medeltida klövsadelskyrkan, sådan vi känner den på teckningar från 1600-talet (fig 12 och 13). Dessa avbild- ningar kompletteras av äldre beskrivningar, arkiva- liernas spridda, mer eller mindre kortfattade notiser och de år 1957 påträffade grundmurarna (fig 17). Kyrkan bestod av ett långhus, >>medelkyrkan>>, samt två torn, lika breda som långhuset, i kyrkans längdaxel. På södra sidan låg ett vapenhus och i norr en sakristia. Material, exteriör Alla murar bestod av skalmurar av kalksten och mellan dem en fyllning av kalkbruk, kullersten och skrotsten. Ingen sockel har iakttagits, men däremot sköt grunden i marknivå omkring 30 cm utanför dagmurens utsida som en sula. Murarna var oputsade ännu i slutet av 1600-talet, att döma av Johan Hadorphs (not 13) benämning »telg- sten» dvs tuktad eller huggen sten (se underskriften till fig 13). En tjock och ojämn, vitkalkad spritputs från 1751 är fortfarande bevarad på den del av västtornets östra mur, som är belägen under det nuvarande långhu- sets vattentak (fig 16). I putsen, omedelbart norr om långhusgavelns spets, är en muraresignatur, I P S, skriven med ett finger, medan putsen ännu var våt. LXIII: l). Till denna hörde två mellanstycken av röd kalksten med en kvadratisk tavla, också av röd kalk- sten, med timmarna markerade dels genom arabiska siffror, dels genom radiella linjer Mitt i tavlan en lång, lutande jämten samt två runda hål, troligen för stag till tenen. Nederst på tavlan är årtalet 1859 inhugget. Plat- tans mått: 57,5 x 58,5 x 5,7 cm. Nu i första tornvå- ningen (fig 25) . Kyrkans olika delar beskrivs närmare nedan i re- spektive avsnitt. - Såväl ingångar som fönster hade olika form och ålder Två portaler ledde omkring 1820 in i kyrkan, en i tornets södra mur samt en i långhusets södra mur innanför vapenhuset. I långhusets nordmur hade också en ingång funnits , vilken hade murats igen i enlighet med ett beslut 1797 och ersatts med ett litet fönster (fig 15) . På södra sidan hade långhuset två större fönster (fig 14, 15). Ä ven koret i östtornets bot- tenvåning hade mot söder ett ganska stort, rundbågigt fönster Enligt Rhezelius hade även absiden ett fönster mot söder (fig 12). Tomens nedre delar upplystes av små gluggar, bl a över bottenvåningens ingång, och högre upp satt stora, rundbågiga öppningar sakristians enda fönster var placerat i östra muren (fig 15). Under långhusets vattentak fanns troligen också öppningar som belysning (ev också skottöppningar) i en profan övervåning. Yttertak Långhusets yttertak var täckt med tegel, varav ännu flera skärvor sitter kvar (fig 16) . Taket omlades 1751 dessförinnan var långhuset och tomen täckta med tjä- rad spån, medan vapenhuset var täckt med bräder och sakristian med flisor (Ahlqvist 2: l, s 179 t) . Tornens sadeltak var orienterade vinkelrätt i förhål- lande till varandra: västtornets i öster-väster och öst- tornets i norr-söder De övriga byggnadsdelarnas vat- tentak växlade också riktning: långhusets gick i öster- väster vapenhusets i norr-söder sakristians pulpettak lutade mot koret/östtomet, medan absidens vattentak var en halv kon. Yttertaken visade alltså ett fint växel- spel sinsemellan. Tomens gavelspetsar pryddes på 1600-talet av kors i dekorativt järnsmide (fig 12, 13), senare utbytta mot vimpelformade flöjlar (fig 14, 15). 21 BYGGNADSBESKRIVNING ,, Fig 12. Den medeltida klövsadelskyrkan , kyrkogården och klockstapeln från söder år 1634. Teckning (skala 2: l) av J R Rhezelius . KB . The medieval so ca /led pack-saddle church, churchyard and be/1-to•ver from south , drawing 1634. Interiör Ahlqvist har beskrivit kyrkans interiör. Rummet var litet och trångt , men tillräckligt ljust genom långhusets fönster: »Taket [i långhuset] är gammalt , rätpanelad t af bräder, måladt med änglar och andra zirater, efter forn- tidens smak. Kyrkowäggarne äfwen brokige och med grofwa fårger målade >> (2: l , s 180) . Inredningens domi- nerande fårg var blågrönt, att döma av fargen på ett dopbord (fig 42) , en fattigbössa (fig 47-48) , ett skåp (fig 90) och annan inredning. Koret hade stenvalv (Sami!I , S 85 , s 109). - Golvet var be lagt med kvadratiska plattor av slipad kalksten med huggen kant, med måtten 44 X44 cm. Några av dem ligger numera ovanpå kyrkogårdsmuren (se ovan). 22 BREDSÄTTRA GAMLA KYRKA Fig 13. Kyrkan från sydöst år 1673. Skala l 288. Teckning av P TörnewalL UUB. - Hadorph skriver· >> Bredsäter är en gama! Telgstens kyrkia huelfd inge manumenter till finnandes mere än kappiet och korset dher samastädes, sampt stenkorset [fig 6] nordost om kyrkian på gärdet. >> (S 30, fol 82 r:o , UUB.) Th e church from south east 1673 Scale l 288. Drawing .-Hadorph writes. "Bredsäter is an old church of tooled stone with vaults. No monuments or grave stones exist except the chapel and the cross nearby, and the stone cross [{tg 6] in the field north east of the church" Byggnadsbeskrivning Absidkoret och östtornet Kyrkans östligaste del bestod av ett torn , lika brett som långhuset, ur vars östra sida en absid sköt ut (fig 12- 15). Vid restaureringen 1957 visade det sig, att östtor- net var byggt över ett absidkor, vars sictomurar hade förstärkts på utsidan (fig 17) . Korets norra vägg >>be- stod av på högkant ställda plana gråstensytor Utan- för S kormuren visade sig det understa skiftet flisor sticka ut 30 cm som sockel>> (Hofren) . Fig 14. Kyrkan från sydöst år 1820. Teckning av A Ahlqvist. UUB. The churchfrom south east, 1820. Drawing. -- - BYGGNADSBESKRIVNING 23 ... . ' ; Fig 15. Kyrkan, kyrkogårdsmuren och stigluckorna frän sydöst samt plan av kyrkan är 1823 . Teckning av N I Löfgren . ATA. The church, churchyard wall and lichgatesfrom south east and plan of the church. Drawing 1823. Enligt den äldsta kända avbildningen (fig 12) belystes vågrät indragning (fig 14, 15) , ovanför vilken en liten korets bottenvåning mot söder av ett rundbågigt föns- glugg är antydd. Om även det korta strecket under ter, större än långhusets med samma form. Även absi- denna glugg (fig 15) också skall ange en ljusöppning den hade ett fönster mot söder men det är endast eller endast är en fläck, går inte att avgöra. antytt i fig 12, varför ingenting kan sägas om dess form . Högt upp på södra sidan, i jämnhöjd med långhusets Det som på Törnewalls teckning ser ut som en rundbå- taknock , var en liten raktäckt glugg. T v om denna och gig portal på korets östra mur (fig 13) ä r troligen endast något högre upp på samma sida satt en ännu mindre en skugga. Någon ingång på denna plats finns det näm- glugg, vars skeva placering antyder, att den belyst en ligen inte rum för Gfr fig 15) . murtrappa. Ungefar på tornets halva höjd gjorde östra muren en Tornets översta våning hade en ganska stor, rundbå- 24 BREDSÄTTRA GAMLA KYRKA gig öppning mot söder vilken sannolikt hade en mot- svarighet i norr medan två lika höga öppningar befann sig i öster Hur de var avtäckta, framgår inte av fig 15 . Om även västra sidan av östtornet hade ett par liknan- de öppningar, är obekant. Överst avslutades tornet med trekantgavlar i norr och söder I ytterlivet framträdde de yttersta takstolar- na tydligt (fig 12) och visar takstolens konstruktion. Sadeltaket var täckt med tjärad spån och röstenas spet- sar pryddes med smidda järnkors. I ena takfallet fanns en trälucka som förbindelse till takryttaren, kallad >>klockhuven >> och >>klockstapeln>>, vilken också var täckt med tjärad spån. Huven (fig 13-15) uppfördes mellan 1634 och 1673, sannolikt är 1659 för en samma är anskaffad klocka, som hängde där ända till medel- tidskyrkans rasering 1848. Ä ven absidens tak var täckt med tjärad spån. Korets inre bredd uppgavs av Ahlqvist vara 8 3/ 4 alnar, dvs ca 5,2 m, vilket stämmer med uppmätningen 1957 (fig 17), medan längden i öster-väster enligt sist- nämnda källa var 4,1 m. Skiljemuren mellan koret och långhuset, triumfmuren, var en sammanhängande mur med spär av en ursprunglig triumfbägsöppning, endast omkring 2,4 m bred (jfr den breda öppningen på Löf- grens teckning , fig 15). Mot norr fanns en smal, korri- dorliknande passage genom de dubbla kormurarna till sakristian och på norra21 sidan i koret, ovisst var, fanns en sakramentsnisch, av Ahlqvist kallad ciborium (not 45; Sam! Il , S 85, s 109 A). Fig 16. Det me- deltida långhusets västgavel och ett stycke av västtor- nets östra mur synliga från det nuvarande lång- husets vind (jfr fig 20 b, 32). Foto A Rycken- berg 1977 West gable pitch oj the medieval nave and part of east wall of west tower from the attic of the pres- ent church (cf figs 20b, 32). Koret hade enligt sist nämnda källa stenvalv men om det var ett längsgående tunnvalv eller ett kryssvalv vet vi inte . Var uppgängen till östtornets övre våningar låg , framgår inte av Löfgrens plan (fig 15), inte heller av någon annan källa. Trappan började troligen i östra delen av norra kormuren och fortsatte över rundningen på absidvalvets översida, att döma av förhållandena i andra, bättre kända östtorn i Kalmartrakten. 22 Den i fig 15 avbildade fritrappan utmed länghusets norra sida kan också ha fört upp till östtornets övre våningar men var väl i så fall en sekundär anordning, samtidig med sakristian (kap Byggnadshistoria, period V). Avsatsen på tornets östra mur kan ange golvnivån i andra våningen, ljusöppningarnas placering ger också antydningar om väningsindelningen. Det förefaller där- för som om östtornet, i likhet med västtornet (se ne- dan) haft tre övervåningar De hade utdragen rektangu- lär plan och var troligen tunnvälvda (fig 31 A) , i varje fall den näst översta våningen, att döma av den snett placerade lilla gluggen nära sydvästra hörnet. Omfatt- ningen till en rund glugg (fig 21), omsorgsfullt huggen i två block av grå kalksten, med en skråkant omkring den 36 cm breda dageröppningen, men utan fals för glas, har troligen också tillhört en av östtornets trapp- gluggar Omfattningsstenarna ligger nu på västra kyrkogårdsmuren . Ahlqvist berättar att östtornet >>warit inrättadt till Convivii hus >> för >> Convivium Sancte Katerine>> och BYGGNADSBESKRIVNING 25 spår av tornets portal fi'nns ej sy1portalen~ läge, murver~f 4._0nderrivet Fig 17 a-b. Grävnings- planer 1957 Uppm , skala l 185 resp l 300, E Hof- ren. ATA. Excavation plans of the medieval church . Scales c l 185 and l 300. att detta 1413 hade anslagit en viss ärlig summa till Visby franciskanerkloster (2: l s 126 f samt s 180, not 1). 23 Några bevis för .att gillet verkligen haft sina lokaler just i östtornet eller i kyrkan över huvud taget anför emellertid inte Ahlqvist. Jfr s 15 . Östtornets översta våning var skytteväning, att dö- ma av de stora öppningarna, men det kan också tänkas, att den översta väningen varit en klockväning. 24 Långhuset Gavelspetsen till det romanska länghusets västgavel är synlig inifrän den nuvarande länghusvinden (fig 16, 20c, 32). Den visar ett ganska ojämnt murverk, vilket är naturligt, med tanke på att detta är röstets insida, ett parti som inte var avsett att synas. Murverket består av åkersten och räbruten sten i ett ganska ojämnt förband. En del fogar, men inte alla, är brett utstrukna. Gavelns utsida är däremot inte, som man skulle vän- ta, synlig inifrån tornet, utan döljer sig bakom östra tornmurens inre liv (se nedan, Byggnadshistoria, pe- riod II ; fig 19a, 20c). Det inre murskalet befinner sig i bottenplanet innanför en påmurning frän 1848, vilken tjänar som upplag för orgelläktaren (fig 19 a, 20 c, 32; se Nya kyrkan). Nockvinkeln är ganska trubbig, omkring 104° Drar man ut röstets konturer åt sidorna, tills de träffar krö- net av länghusets tänkta sträckmurar (fig 32, lätta att rekonstruera, emedan länghuset hade samma bredd som västtornet) får vi en murhöjd av omkring 6,5 m.25 Det är ungefår samma höjd som kan räknas fram be- träffande de romanska länghusen i Föra, Gärdslösa, Löt och Persnäs. 26 Fig 31 A. Grundmurarna till sidomurarna, som redan tidigare var kända genom de gamla avbildningarna och LÖf- grens detaljerade mättuppgifter, dokumenterades 1957 av Manne och Erik Hofren i samband med restaure- ringen 1957 och bekräftar Löfgrens stora pålitlighet som källa (jfr fig 15 och 17). Murtjockleken var om- kring 120 cm, att döma av Hofrens uppmätning (fig 17). Sydportalen låg nära sydvästra hörnet. Löfgrens 26 BREDSÄTTRA GAMLA KYRKA Fig 18. Västtornet från nord- väst. Foto S Hallgren 1978 . Thewest towerfrom north wes t. planritning (fig 15) visar, att gångöppningen var belä- gen ett språng innanför murlivet och var omgiven av ett par smala poster. Innersmygens sidor skrånade ganska kraftigt. Denna ingång bör av allt att döma ha varit rundbågig. - Mitt emot på norra sidan låg också en smal portal. 1957 syntes nötta hällar i dess gångöpp- ning , men den exakta bredden kunde inte fastställas . Som redan är omtalat, hade denna ingång 1797 ersatts med ett fönster , det enda, som Löfgren ritat på norra sidan . Redan 1753 och 1755 hade man beslutat att mura igen nordportalen och ersätta den med ett fönster , emedan det var så mörkt under läktaren (st prot). Ahl- qvist uppger, att det skulle ha fu nnits ännu ett fönster i norr och att de nordliga var mindre än de på södra sidan (Ahlqvist 2: l, s 180). Av de båda fönstren i söder på Rhezelius' teckning (fig 12) är det rundbågiga sannolikt ursprungligt, medan det tvådelade, gotiska naturligtvis är yngre , kanske från 1200-talets slut eller omkring 1300. På dess plats satt från början troligen också ett rundbågigt fönster , likt de väster därom belägna. Existensen av en nordportal kan innebära, att det funnits ursprungliga fönster även på norra sidan. Utmed norra långhusmurens utsida låg en trappa , som enligt Löfgrens teckning (fig 15) hade många steg och därför måste ha varit mycket hög. Vart den ledde , är inte känt. Kanske till långhusets eller sakristians vind eller till östtornets övre våningar. Långsmala avtryck utmed västgavelns röstekant , ca 17 cm breda, visar, att hu vudsträvorna i långhusets takstolar bestod av kraftigt virke. Hadorphs uppgift om att kyrkan var >> huelfd », tyder på att det sannolikt funnits valv av kalkstensfli sor av en typ, som varit vanlig i öländska medeltidskyrkor. De båda murklackar, som Löfgren har mätt in i sin planrit- ning (fig 15), den ena 2 alnar och l aln 2 kvarter27 i fyrkant, ger en anvisning om att valven var sekundära. I rekonstruktionen fig 31 A har murklackarna i fig 15 tolkats som rester av hörnpelare, som burit upp en avlastningsbåge invid västra långhusväggen. Detta är en ren gissning, liksom långhusets valvsystem i samma bild. Man fann nämligen inga valvspår 1957 Två- skeppigt välvda långhus var emellertid nästan regel på Öland, vare sig valven var kryssvalv eller tunnvalv Se nedan, Byggnadshistoria, period III. Profanvåning över långhuset När de öländska långhusen, som från böljan i allmän- het saknade valv, under tidig medeltid försågs med sådana såsom ett led i kyrkornas befastande, brukade man samtidigt höja sträckmurarna, så att en profan övervåning, ett skyddsrum eller en skyttevåning, kun- de inrättas på vinden. Så var förhållandet i Böda, Källa, Föra, Långlöt , Löt , Egby och Köping, för att nämna några exempel. 28 Bredsättra är ett undantag från denna regel, det kan man tydligt utläsa av lång- husets västgavel, inbakad i västtornets östra mur (fig 16, 20c, 32). Den är nämligen omgiven av puts från 1751, vilket bevisar, att långhusets taknivå inte föränd- rats genom århundradena. Att det ändå funnits en övervåning, framgår av några sparsamma notiser 1721 omtalas en >> yppning nederst under taket>> som skulle muras igen, >>der igenom om winter-tijd, snö fyker in >> (st prot). Följande beslut gäller troligen också öppningar på långhusvinden, fastän deras placering in- te närmare anges: > Beslöts, at Luckor skola giöras för lufterna el. gluggorna på det icke sniö och regn må slå in .>> (st prot). I beskrivningen av långhuset ovan har uppgivits, att sträckmurarna varit omkring 6,5 m höga. För att ett något så när användbart utrymme skulle få plats ovan- valvs , får man tänka sig så låga valv , att det golv , som bildades av deras avjämnade översidor, befann sig minst 1-H m under murkrönen. De nyss nämnda >> gluggorna>> får vi föreställa oss vara genombrytningar i övermurarna (fig 31 A) . Sannolikt nåddes övervåningen via östtornet, vars första våning torde haft förbindelse med långhusvinden genom en dörröppning i västra muren. Däremot sakna- des förbindelse med västtornet (se beskrivningen ne- dan). Västtornet Tydliga stötfogar mellan det medeltida långhuset och västtornet frilades 1957 och visar, att de inte har till- BYGGNADSBESKRIVNING 27 kommit samtidigt. Det medeltida långhusets västra ga- velröste är som redan är omtalat, inbakat i östra torn- muren och bevisar att långhuset är äldst (fig 16, 94B). Stötfogen är särskilt tydlig vid södra röstekanten, där man kan sticka ett tunt knivblad ca 15 cm in i muren. Däremot syns inga spår av långhusgaveln inifrån tor- net. Detta visar att det inre murskalet av tornets östra sida murats intill långhusgavelns utsida (jfr planerna i fig 19a samt längdsektionen fig 20c) . Tornets 1800-talskaraktär, med dess skulpturala tak- list samt lanterninen och dess höga spira döljer ett av Ölands mäktigaste försvarstorn från tidig medeltid. Det har bevarats tämligen oförändrat i det inre (fig 19, 20, 22 ff). Planen är nästan kvadratisk. Yttermåtten i öster- väster är ca 9 m, medan bredden i norr-söder är ca 9,5 m. Själva stentornet var ursprungligen något lägre än de dryga 17m, som nu är dess höjdmått. Murverket kan studeras inifrän tornets övre våning- ar Det är omsorgsfullt murat av dels vald sten (åker- sten), dels tuktad eller huggen sten i stort förband i regelbundna skift, omkring 12-25 cm höga. stenarna är ganska långa i förhållande till höjden och fogarna är olika brett utstrukna, beroende på murens ojär.ma god- sidor (fig 22 ff). Fogbruket är slätt, hårt och har en varm, gulaktig ton. Exteriörens murytor är numera spritputsade med slätdragna hörn och omfattningar samt vitkalkade. Nedtill är en sockel markerad med grå farg. I väster en enkel ingång från 1848 (fig 53), vars om- fattning endast består av slät , vitkalkad puts. Dubbel- dörrama är klädda med vågrät, pärlspontad, brunlase- rad panel och insatta i en raktäckt smyg med inåt vapenhuset starkt skrånande sidor Trampflisan av rödspräcklig kalksten består av en gravsten (se Nya kyrkan, gravsten nr 4). Över dörren är inf:illd en rek- tangulär tavla av röd kalksten med inskrift i distinkta och välhuggna antikvaversaler· BÖRGAD AF G. RUD- WALL29 FRÅN CALMAR l FULLBORDAD AF C: L: LINDGREN FRÅN GEREDA l 1848. - Portalen togs upp 1848. Tidi- gare fanns en ingång i tornets södra mur (fig 15), inte heller den ursprunglig. Den ersattes 1848 med ett rund- fönster (fig 20 c, 50). De ljusöppningar som livar tornets ytor, motsvaras i allmänhet av våningsindelningen inne i tornet. Dess- utom sitter en liten trappglugg i norra muren, knappt 3 m över marken. Alla ljusöppningar har träbågar som är indelade i flera smårutor och gråmålade på utsidan . solbänkarna är täckta med kopparplåt. Det runda fönster som nu öppnar sig i södra torn- muren ersatte 1848 en rundbågig dörröppning (fig 15, 28 BREDSÄTTRA GAMLA KYRKA DM10 O 5 10 20M 3 TR 2 TR SEKTION MOT NORR SEKTION MOT ÖSTER b c Fig 19. a. Plan av den ,nuvarande kyrkan med dess medel- tida västtorn samt tornets övre våningar - b. Sektion av tornet mot norr med trappor (A) och (B) samt cell (C). - c. Sektion av tornet mot öster Uppm , skala l 300, S Hessel- gren & S Fränne 1931 , kompl G Wiren 1978. a. Plans of the present church with its medieval west tower and of the upper stories of the west tower - b. Section of the tower Iaoking north with the stairs (A) and (B) and the cell (C). - c. Section of the tower Iaoking east . 1978. Scale l 300. 29 BYGGNADSBESKRIVNING SEKTION MOT VÄSTER SEKTION MOT VÄSTER a b Fig 20. a. Sektion av tornet mot väster - b. Tvärsektion av långhuset mot väster (jfr fig 32). - c. Längdsektion av lång- huset och tornet mot söder Uppm, skala l 300, S Hessel- gren & S Fränne 1931 samt G Wiren 1978. a. Section of the tower Iaoking we st. - b. Transverse seetian of nave Iaoking west (cf jig 32). - c Longitudinal seetian ofnave and tower Iaoking south. 1931 and 1978. Scale l 300. SEKTION MOT SÖDER c 30 BREDSÄTTRA GAMLA KYRKA o 10 dm. ~==============~ Fig. 21. Omfattning i två delar av huggen kalksten till rund glugg, troligen till det ej längre bevarade östtornet eller det medeltida långhusets profanvåning. Skala 1:20. S Hesselgren & S Fränne 1931 Window surround in two parts for circular window, earved limestone. Probah/y from the eostern tower or the seeular storey of the medieval nave. 1931 Sea/e J:20. 94 F). Ursprungligen satt där en liten fyrsidig glugg, synlig på Rhezelius' teckning (fig 12) . Se vidare Bygg- nadshistoria, period VIII samt fig 94: F Snett över rundfönstret sitter en liten rektangulär glugg, som har motsvarigheter i samma nivå i väster och norr I nästa våning är fönstren rundbågiga och större. De fördelar sig också i söder väster och norr Den översta vå- ningen har stora, rundbågiga fönster åt alla fyra väder- strecken. Taklisten bärs upp av tätt placerade konsoler av grå kalksten mellan horisontala lister av röd kalksten. Mel- lan konsolerna är muren vitkalkad. Konsolerna har karnisprofil med nedre kortändan utåtrullad. Två överblivna konsoler kan studeras på nära håll. Som redan är omtalat , bär de nämligen upp en stenbänk vid tornets södra sida. Torntaket är format som en avskuren pyramid, vil- ken sedan 1957 är täckt med kopparplåt. På taket vilar en åttkantig lanternin av trä. Dess halvsfäriska huv med något utsvängd kant är också täckt med koppar- plåt. Lanterninens åtta sidor är vitmålade och försedda med stora, rundbågiga ljudportar, målade i mörkt blå- grönt. Över dem är små rundfönster placerade som belysning inne i lanterninen. Den smala, höga spiran är också kopparklädd och avslutas upptill med ett kors på ett klot, båda gulmåla- de. Tornets bottenvåning är numera kyrkans vapenhus. Golvet består av kalkstensplattor och gamla gravste- nar, de senare 1957 flyttade intill nord- och sydväggar- na för att inte utsättas för nötning. De beskrivs närmare nedan, se Nya kyrkan, Gravminnen.- Rummets norra del avskildes enligt beslut 1904 till vedbod genom en 4 alnar hög vägg med dörr Den avlägsnades 1924. I sö- der stod ringmaskineriet, som 1957 flyttades till tornets första våning.(fig 25). Rummet är täckt av ett lågt ansatt tunnvalv med anfang endast 100-120 cm över golvet (fig 19a, 20a, c). Valvet har ovanligt nog för bottenvåningen i ett öländskt torn, vederlag i öster och väster Såväl väggar som valv är tjockt överputsade och vitkalkade, men avtryck av skålbräder skymtar dock här och där i val- vet. I valvhjässan är inmurad två märlor med ringar, båda av smidesjärn, för upphängning av en lykta. Någ- ra löphål för klocklinor är nu inte synliga, men kan ha funnits, där nu märlorna är fästade . Den mycket tjocka muren mellan tornet och det nu- varande kyrkorummet består av tre skikt: l) närmast vapenhuset den egentliga tornmuren, 2) intill denna rester av det medeltida långhusets västgavel samt 3) inåt det nuvarande kyrkorummet en påmurning från 1848 (fig 19a, 20c, 32). I öppningen mellan vapenhuset och kyrkan sitter ett par gråmålade dörrar, indelade i speglar med vita lister och med svarta gångjärns beslag. I murpartierna på öm- se sidor om dörröppningen ingår delar av vederlagen i en smal tombåge (endast ca 115 cm), som påträffades 1957 (fig 17). Den raktäckta ingången till torntrappan är belägen i den forna tornbågens norra vederlag och mynnar inåt bågen, en för Öland ovanlig anordning (fig 19a). Veder- lagsmuren förändrades 1848 på så sätt, att den ur- sprungligen mycket smala tornbågen breddades. På norra sidan togs sålunda ca 40 cm av trappans nedersta del bort. Dörren är av gråmålade furubräder Den är på framsidan klädd med liggande panel med symmetriskt 31 BYGGNADSBESKRIVNING Fig 22. Nedre delen av trappa (A) i tornets norra mur sedd nedifrån. T v ingången till första våningen. Foto S Hallgren 1978. Lower part of stairs (A) in north wall of tower from above Lejt: entrance to the first storey . Fig 23. Detalj av hörnet längst ned i trappa (A) med huggna stenar med kantslag. Foto S Hallgren 1978. Detai/ of quoin, fin e/y chiselled with edge cuts, in the lower part of stairs (A). Fig 24. Nedre delen av trappa (A), sedd uppifrån. T h in- gängen till första våningen. Foto S Hallgren 1978. Lower part of stairs (A) , downwards. Right: entrance to the first storey. profilerade kanter På framsidan är också fästade två långa, vågräta gångjärnsbeslag samt ett handtag, allt av smidesjärn, medan ett stocklås sitter på dörrens bak- sida, som är marmorerad i brunt. Trappan består, ovanligt nog, av två lopp med olika riktning, det nedre (A) går motsols - också det ett säreget drag - och för upp till första och andra våning- arna, medan det övre (B) på normalt sätt går medsols och leder vidare uppåt från andra våningen (fig 19 a-c). Trapploppet (A) är nederst omkring 55--62 cm brett (fig 19 a). Stegen är i allmänhet ganska bekväma, likaså lutningen, som är omkring 38° (fig 19 b, c). Trappan är nederst täckt med överkragade flisor 43 cm väster om viiplanet mitt för ingången till första väningen fortsätter avtäckningen som ett tunnvalv ända till nordvästra hörnet (fig 22), varefter trappans tak består av kant i kant lagda flisor Det omgivande murverket har en mycket ojämn och bucklig godsida och består av dels vald, dels tuktad sten med brett utstrukna fogar, där den ojämna murytan kräver det. Det är ett kraftigt förband med stenar som är 12-25 cm höga och 45-75 cm långa. Fogbruket är mycket slätt och gulaktigt. Trappa (A) går först mot norr till ett viiplan i nord- östra hörnet, belyst av en liten rundbågig glugg med en 32 BREDSÄTTRA GAMLA KYRKA överliggare bestående av ett enda, grovt hugget block. Innersmygens sidor består av två på högkant ställda flisor, som bär upp en vågrät häll. Fönsterbågen är vitmålad. Trappa (A) fortsätter inne i norra muren mot väster fortfarande med ca 38° stigning, men bredden ökar från 62 till 82 cm. Det fria hörnet, där trappan viker av mot väster, består av huggen sten med nästan lodrät, gan- ska grov behuggning och fint, tätt kantslag på ömse sidor om hörnet (fig 23) . Ä ven högre upp i tornet är alla utåtgående hörn och dörromfattningar behandlade på samma omsorgsfulla sätt (fig 27, 30 b). Det nyss nämnda viiplanet i första våningen belyses av en rek- tangulär glugg med vågrät botten. Dess skrånande smygsidor har vidgats inåt och är täckta med grått bruk av yngre datum. Trappan närmast viiplanet avslutas med ett trekantigt svängsteg, varigenom planet fått en oregelbundet fyrsidig form (fig 24). Ingången till första tornvåningen är belägen mitt för gluggen. Den är täckt av en vågrät häll och har en prydlig omfattning av finhuggen sten (fig 24). På insi- dan sitter en dörr av furu , på framsidan klädd med vågräta bräder På baksidan sitter två naror, intill dem långa gångjärnsbeslag samt två kraftiga stocklås. Kar- men är också av furu. Dess långsidor fortsätter uppåt ända till bjälklaget, där de är fastade med ett tvär- gående virke . Två kraftiga järnöglor sitter i karinens ena sida för att ta emot låskolvarna. Golvet (fig 20 c, 25) består av den med kalkbruk avjämnade översidan till det underliggande tunnvalvet, som i öster och väster på vanligt sätt har fått sina svicklar fyllda med bruk, små kullerstenar och skrot- sten etc, vilka skymtar genom kalkbruket. Detta har en varm ton, liksom allt gammalt murbruk. Golvet täcks delvis av ett trägolv från 1957 bestående av sittbräde- na från den detta år ombyggda bänkinredningen. Väggarna har samma stora förband som trappan , något jämnare yta och bredare utstrukna fogar - Ta- ket består av ett bjälklag med mycket tätt placerade bjälkar som har upplag i norr och söder (fig 25 f). På bjälkarna vilar andra våningens plankgolv (fig 19 c, 20a, c). Tornrummet belyses dels indirekt från norr genom den nyss beskrivna gluggen ute i trappan (fig 19 a, c, 20 a), dels genom två andra gluggar en i söder och en i väster (fig 19 a, c, 20 a, c; 25). De senare har också rektangulära dageröppningar, vågräta smygbottnar och skrånande smygsidor, vilka av allt att döma bevarats i ursprunglig form, men delvis smetats över med grått, grynigt bruk av yngre datum. Smygarna har däremot utvidgats kraftigt uppåt. Den södra har en lång överlig- gare av ett enda kalkstensblock, vilket i likhet med det omgivande murverket är sekundärt. Denna glugg har varit igenmurad mellan 1848 och 1957 Den västra ljus- öppningens innersmyg har nu stickbågig avtäckning. - I denna våning är numera klockornas ringmaskin uppställd (fig 25). Till andra våningen kommer man på trappans fort- sättning i norra muren (fig I9a, b; 20a). Den är ca 82 cm bred. 43 cm väster om viiplanet börjar ett längsgå- ende tunnvalv som täcker trappan ända till ett viiplan i nordvästra hörnet. Detta är täckt av flisor, lagda kant i kant. Trappan böjer därefter av mot söder inne i västra muren, där den först täcks av lutande, överkragade flisor, därefter av ännu ett längsgående tunnvalv Trappan är där ca 78 cm bred . Här i andra våningen slutar trappa (A). Viiplanet mitt för ingången till andra våningen är täckt med vågrätt lagda flisor varav några är överkra- gade, andra lagda kant i kant. Belysningen utgörs av ett kraftigt förändrat, nu mycket lågt placerat fönster i väster (fig 19 a, 20 a, c). Ingången till tornrummet är ursprunglig, 82 cm bred och avtäckt av en stor häll, ställd på högkant. Den prydliga omfattningen har sam- ma slags behuggning som övriga hörn och omfattningar (fig 27). Andra våningens nordvästra hörn är avskilt genom en trävägg av dubbel furupanel, vågrät på ena sidan, lodrät på den andra (fig 19 a; 27 ff). Väggen tillkom 1861, då denna våning gjordes om till sockenmagasin. Den är placerad så, att murtrappor och klockor är åtkomliga även när magasinet är låst. Det trekantiga förrummet har både golv och tak av bräder, en säker- hetsanordning som skulle förhindra inbrott i magasinet. Väggen är på insidan förstärkt med flera järnband. På några av dem är >>pinnar» ritade med krita (fig 28), ett minne från den tid, då man mätte upp den säd som bl a lämnades ut till de fattiga (>> Allhelgonahjälpen >> ). En smal, stickbågig dörr träväggen för in till torn- rummet, på utsidan klädd med vågrät panel, medan baksidan har två naror Intill dessa två långa gångjärns- beslag samt två lås med trähölje intill varandra. Även dörrkarmen är förstärkt på insidan med järnband. Andra våningen är ett ståtligt rum, vars golv utgörs av första våningens tak (fig 19c; 20a, c; 29). Väggarna liknar dem längre ned i tornet. De döljs nedtill med en panel, alltsedan den tid, då rummet användes som sockenmagasin. I väster, ett stycke söder om ingången är en stor, rundbågig smyg till ett fönster eller en låg dörr (fig 19 a; 20 a, 29). Smygsidorna skrånar, liksom valvet med dess avtryck av skålbräder, medan botten, som befinner sig BYGGNADSBESKRIVNING 33 Fig 25 . Första tornväningen mot sydöst. I bakgrunden ringmaskine- riet och en timvisaresten . Foto S Hallgren 1978. The first storey ofthe to we r towards south east. In the background be/1- ringing machinery and a limestone sun dia/. Fig 26. Detalj av bjälklaget i fö rs ta tornväningen , mot:söder Foto S Hallgren 1978. Detail ofrooftrusses in the first tower storey , towards south. 122 cm över golvet , är vågrät och består av en stor och flera små hällar Dager- eller gångöppningen är igen- murad dels med sten , del s med en brädbit. Det sekun- dära murbruket är lösare än det ursprungliga . Man kan inte se, om det rör sig om ett fönster eller en högt placerad, direkt ingång av det slag, som är bevarad, helt eller delvis, i Löt , Källa, Hulterstad och Glöm- minge .30 Här i Bredsättra befinner sig tröskeln omkring 8,5 m över marken. Till denna fråga återkommer vi ne- dan, se Byggnadshistoria, period III. Rummet belyses mot söder av ett ganska stort, rundbågigt , kraftigt utvidgat fö nster (fig 19 a, 20 a , c) , placerat på platsen för en liten glugg (jfr fig 12). Den västra smygsidan skrånar kraftigt , medan den östra är rätvinklig. Det indirekta ljuset från det stora, rundbågi- ga fönstret ute i trappa (A) i västra muren är ganska starkt (fig 19 a; 20 a , c), liksom ljusflödet från den ut- vidgade, rundbågiga fönsteröppningen ute i trappa (B) på norra sidan (fig 19 a , b ; 20 a, 27) . Andra tomvåningen är täckt av ett tunnvalv med vederlag i norr och söder (fig l ? a , c; 20 c; 29) . Genom valvet går två löphål för klocklinor Eventuella stur- kar30 a döljs bakom ett par bräder Det har inte gått att 3 - 805634 Bredsättra kyrko r fas tslå, om löphålen är ursprungliga eller ej . - Högst uppe på muren , omkring 3,5 m över golvet och nära valvet, sitter två par bjälkhål mitt för varandra i öster och väster (fig 19 c; 20a, 29). Ett av hålen är genom- 34 BREDSÄTTRA GAMLA KYRKA gående och synligt från den nuvarande långhusvinden, omkring l m söder om tornets mittaxeL Det är svårt att finna en rimlig förklaring till dem. Är det ställningshål eller har hålen varit upplag för bjälkar, avsedda för vinterförvaring av segel?31 Har de ingått i något slags konstruktion som hört samman med den eventuella, högt sittande dörröppningen i väster? Trappa (B) utgår från andra våningen och löper först inne i norra muren mot öster i ett ca 72-75 cm brett lopp (fig 19 a, b). Till trappan leder en dörröppning, vars östra (högra) sida är bevarad och har samma be- huggning som redan beskrivna dörromfattningar och murhörn. Den västra sidan är breddad ca 25 cm. Glug- gen ute i trappan, mitt för dörren, är också förstorad för att båda skall släppa in så mycket ljus som möjligt. Som redan är omtalat, löper trappa (B) medsols på normalt sätt. stigningen är något brantare än i trappa (A), omkring 46° (fig 19 b). Fig 27 Förrummet i tornets andra våning. Foto S Hallgren 1978. Passage outside the seeond storey of the tower Fig 28. Insidan av dörren mel- lan förrummet och andra torn- våningen . >Pinnar>>är ritade med krita i samband med att bl a den s k Allhelgonahjälpen delades ut. Inside of the door between the passage and the seeond storey of the tower Marks are dra wn with chalk, to keep count of the distribution of charity corn etc I nordöstra hörnet är på vanligt sätt ett vilplan, täckt med överkragade flisor i likhet med hela trappan (B) . Trappan slutar i tredje våningens nordöstra hörn. Där passerar den en murad huv (fig 31) med rundad grund- plan och vågrät avtäckning, fortsätter med några steg utmed östra muren och svänger slutligen av mot väster med tre steg. På uppmätningen i fig 19c ser vi, hur trappan utnyttjar valvets översida. Det kalkbruksgolv, som vi förväntar oss häruppe i tredje våningen, döljs sedan 1861 av ett trägolv , beläget 60 cm över detta och buret av små murade plintar (fig 19 c; 20 a). På det murade golvet vilar också två kraftiga plintar som skjuter upp ovanför trägolvet (fig 19 a, 20a, c). De bär upp klockstolens baskonstruktion, ett kraftig fotträ av ek med dimensionerna 25x26 cm. Dess ändar har upplag i öster och väster i de ursprung- liga bottnarna till de nedan beskrivna stora fönstren. På det grova virket vilar tre lodräta, klenare master, vilka BYGGNADSBESKRIVNING 35 närmast murkrönet stagas mellan två tätt placerade, vågräta balkar och fortsätter ända upp i kloekbockens topp uppe i lanterninen. Själva bocken vilar på krafti- ga, tvärgående bjälkar med upplag i murkrönet, samma som även bär upp lanterninens väggar Hela träkon- struktionen, liksom murkronan och lanterninen tillhör ombyggnaden 1861 (Se Nya kyrkan). Strax väster om trapphuven i tredje väningen är ned- gången till en liten cell, som är utsparad i tornets nord- västra hörn (C i fig 19 a, b; 30 a , b; 31). Såväl trappan som cellen är numera dolda under en trälucka i nivå med trägolvet. Trappan mynnar i södra hälften av cellens östra kortsida. Det lilla rummet är täckt av ett längsgående tunnvalv med vederlag i norr och söder och med tydli- ga avtryck av smala skålbräder (fig 30). Rummet har mätten 275x 165 cm, höjden under valvhjässan är 200 cm. Valvets översida ligger i nivå med trägolvet frän 36 BREDSÄTTRA GAMLA KYRKA 1861 och har sannolikt fått bestämma dess nivå (jfr fig 19 b) . Cellen har kunnat stängas inifrån med en ännu beva- rad, men avhakad dörr av furu, sammansatt av två bräder, ej spontade, på baksidan sammanhållna av två naror Dörren har varit hängd på insidan på två gång- järn , belägna 95 cm från varandra. Gångjärnsstaplarnas tångar har haft fyrsidig genomskärning, att döma av hålen i muren . Dörren har kunnat låsas med en kraftig skjutbom med endast en bomkanal (fig 30 b), placerad mitt emot dörrens gångjärnssida , en ålderdomlig anordning, som på Öland bl a är känd från Böda, Källa och Köping. Bomhålet i Bredsättra är 48 cm djupt och har en diameter av 14 cm .32 Väggarna har mycket brett utstrukna fogar i vilka ristningar bl a olika geometriska figurer förekommer Mot väster är en glugg med igenmurad dageröppning (fig 30 a). Innersmygen är raktäckt, har vågrät botten BYGGNADSBESKRIVNING 37 Fig. 30a-b. Interiörer mot väster och öster av den lilla cellen under golvet i tornets tredje våning (betecknad med C i fig 19b och 20a). Foto S Hallgren 1978. 111leriors towards westand east of the little cell under the floar in the third storey of the to we r (C in figs 19 b, 20a). Fig 31. Tornets tredje våning mot nordöst. I hörnet trapphuven till trap- pa (B). I golvet nedgäng till cellen (C) i fig 30. Foto S Hallgren 1978 . Third s torey of the tower towards north east . In the earner the mouth and cover of the st airs (B). In the f loar the stairs do wn to the cell (C) in fig 30. Fig 29. Tornets andra våning mot väster med innersmygen av en igen- murad dörr- eller fön steröppning. Foto S Hallgren 1978. Secon d storey of the to we r towards west with the inner splay ofa blocked-up door or window. ca 70 cm över golvet och skrånande sidor. Smygens innermått är 48 X65 cm, det synliga djupet 80 cm. - Golvet, liksom trappan, är täckt med jord och skräp, men har troligen under detta lager ett kalkbruksgolv av vanligt slag. Det vore önskvärt att utföra en s k damm- sugning33 av kulturlagren här och under trägolvet i tred- je tomvåningen. Murarna i tornets tredje våning är tunna mot väster, 38 BREDSÄTTRA GAMLA KYRKA söder och öster, men tjockare i norr där trappan är belägen (fig 19 a-c; 20 a, c). Åt alla fyra väderstrecken är stora, rundbågiga fönster (fig 31), som till sin neder- del består av de ljudöppningar, också rundbågiga , som vi känner igen från de gamla teckningarna (fig 12-15) . Att klockvåningen verkligen legat här, bevisas av de ovan beskrivna löphålen för klocklinor i det underlig- gande valvet (fig 19c). De ursprungliga smygarnas bot- ten har förhöjts med 40-60 cm, man skymtar smygar- nas inre konturer som lodräta linjer (fig 31). Murkronan med den kraftigt framspringande listen från 1861 är redan beskriven. Insidan är tjockt överput- sad. Därför syns inga spår av ljudöppningarnas ur- sprungliga avtäckning. Före 1861 avslutades tornet ovanför klockvåningen <.v trekantgavlar i öster och väster (fig 12-15). Åtmins- tone den östra hade en stor rundbågig öppning, troli- gen en skottöppning. På gavlarna vilade ett spåntäckt sadeltak. Detta tornkrön representerade det medeltida tillståndet , som rådde ända till 1861 Trappan upp till lanterninen , som sedan 1861 är kyr- kans klockvåning, böljar nära östra muren och bestär av en friliggande trätrappa (fig 31). Den går först mot väster till den låga fjärde våningen, som innehåller lanterninens åttkantiga träkonstruktion. I våningens halva höjd , i nivå med murkronan, är ett vii plan. Däref- ter fortsätter trappan mot söder och mynnar i lanterni- nen (fig 20a, c). Dess innertak bestär av en vägrät panel, i vilken bräderna är dekorativt ordnade i allt större kvadrater den ena utanför den andra. I panelen är en lucka upp tilllanterninens och spirans vind. Sakristia Vid östtornets norra mur var en låg sakristia tillbyggd med nästan kvadratisk plan (fig 15, 17). Dess östra mur låg i flykt med den raka delen av östtornets östra mur , medan dess västra mur utgick från långhusets nord- östra hörn Gfr fig 17). Yttermåtten var, enligt Löfgrens mättuppgifter, omräknade i metermått omkring 5 7 m i öster-väster, medan bredden norr-söder var knappt 4,8 m. Innermåtten ca 3,6 x 4,2 m. - Yttertaket var ett pulpettak, som lutade sig mot östtornet. Man beslöt 1780, att året därpå täcka det med flisor och ännu omkring 1820 var det täckt med sådana. Flisorna häm- tades från Persnäs. Ursprungligen var det sannolikt täckt med tjärad spån eller bräder Ett fönster mot öster utgjorde den enda belysningen. Det ansägs för litet, utvidgades och försågs med galler 1821 (fig 15), men ännu 1845 beskrivs sakristian som liten och mörk. - Ingången från koret var mycket smal, endast l aln bred. 1957 påträffades mycket nötta hällar i den smala passagen. 1787 beslöt man att beklä- da sakristians dörr med järnplåtar till förekommande av inbrott (st prot). Det saknas uppgifter om hur innertaket såg ut. Inte heller finns det några upplysningar om hur gammal den lilla tillbyggnaden var Den kan härstamma från medel- tiden, men även vara yngre. Klagomål 1821 över den starka fukten i sakristian, vilken medfört fuktskador på en bibel m m, vilka förvarades i kyrkans kista, kan tyda på att sakristian hade stenvalv Den i fig 15 avbil- dade trappan utmed norra långhusmuren kan ha fört till en vindsdörr i sakristians västra gavel, över det förmo- dade stenvalvet, men den kan också ha lett upp till klockstapeln uppe på östtornets tak (Byggnadshistoria, period VI). Vapenhuset Även vapenhuset utanför långhusets sydportal var en mycket låg byggnad (fig 12 ff) med ungefår samma mått som sakristian . Den yttre längden i öster-väster var omkring 6,3 m, medan bredden var ca 4,2 m . I sydfasa- den , något väster om mittaxeln , satt en rundbågig por- tal med rakt avslutat tympanon , en portaltyp, som varit mycket vanlig på Öland. Enligt Rhezelius satt gång- öppningen ett språng innanför murlivet (fig 12), medan Löfgren i stället har ritat en portal, där omfattning och dörranslag består av murens ytterliv (fig 15). Med tan- ke på vapenhusets ålder sannolikt 1200-talets mitt (kap Byggnadshistoria, period IV), torde Rhezelius' bild av portalen vara den korrekta. Över ingången satt en liten glugg. Yttertaket var ett sadeltak, vars nock nådde upp till långhusets takfot. Det skulle täckas med flisor 1799 (st prot 1798), men det blev inte av Takbeklädnaden utgjordes på 1820- talet av bräder (Ahlqvist 2:1, s 180). Hur innertaket såg ut, vet vi inte. Takstolen kan ha varit öppen som i det ännu bevarade vapenhuset i Källa (Öl I: 4, fig 199 g), men det finns också ett par exempel på öländska vapenhus, som varit välvda, nämligen Högby och Köping. 34 Som redan är omtalat, hade vapenhusets östra mur rämnat 1727, emedan den blivit underminerad av gra- var Byggnadshistoria I. JOOO-talet Ett runstensfragment med kristen inskrift (se ovan , Kyrkogård) , samt ett hängsm ycke med ett krucifix (fig 5) visar att Bredsättra varit en kristen bygd redan under l 000-talet. Därför får vi föru tsätta , att där också funnits en träkyrka under samma tid , fas tän ännu inga spår har påträffats av en sådan . Il. 1100-talets m itt Av den äldsta stenkyrkan (fig 94A) återstår dels grundmurarna (fig 17), dels lång- huse ts västgavel (fig 16, 19 a, 20 b, c). Resten rasera- des 1848 i samband med den nuvarande kyrkans till- komst. Det var en tomlös kyrka med ett smalare, kort absidkor trånga portaler i norr och söder samt små, högt placerade fönster alla rundbågiga. Triumfbågen var endast 2,4 m bred. Grunden torde på vanligt sätt bestå av en utbottning av stora kullerstenar, på vilken ett par skift av stora kalkstensblock var murade. Dag- muren låg på utsidan ca 30 cm innanför grunden, så att en sula bildades ungefår i markytan. Muren hade normal tjocklek , omkring 120 cm , och var utförd i den teknik, som torde ha varit regel på Öland , nämligen skalmurar med en mellanliggande fyllning av kuller- sten, skrotsten och väl arbetat kalkbruk , vilka bildade en kärna, lika fas t som skalmurarna. Långhusets sträckmurar var omkring 6 i m höga och takvinkeln var trubbig , ca 104° (fig 16). Yttertaket var täckt med tjärad spån . Valv saknades i interiören, utom i absiden, men om takstolen stod öppen eller om en panel var spikad mot bindarbjälkarnas unde rsida , vet vi inte. Det saknas detaljer som kan stödja en datering när- mare än till Il 00-talet , men med hänsyn till kyrkans relativa kronologi (fig 94) , där varje byggnadsperiod kan ha tagit ungefär en generation , ca 30 år i anspråk, föreslås här en date ring till 1100-talets mitt . 111. Ca 1170-1240. Från omkring år 1170 härjades Syd skandinaviens kuster svårt av upprepade anfall från hedniska sjörövare från Östersjöns södra och östra kustområden (Tuulse 1955, s 159ff) . Därmed fram- tvingades lika väl på Öland som i de andra berörda, kristna områdena försvarsanordningar av olika slag. Folkvandringstidens fornborgar rustades upp och kyrkorna byggdes om , så att även de kunde tjäna till befolkningens försvar En intensiv byggnadsverksam- het inleddes . Ölands samtliga kyrkor , som från början enbart var fredliga gudstjänstlokaler byggdes om på olika sätt och omvandlades, steg för steg, till små soc- kenfästningar (R Boström 1972 b). Detta gällde även Bredsättra, som så småningom blev en starkt befäst sk klövsadel skyrka (fig 12ff, 31 A, 94B , C). Ett västtorn byggdes intill långhuset , dels ridande på långhusgaveln , del s på egen grund (fig 16 , 19a, 20c). Murverket består av dels vald sten (åkersten) , dels huggen eller tuktad sten i stort förband och i regel- bundna skift (fig 22 ff) . Den enda förbindelsen med långhuset låg i bottenvåningen (fig 17). Någon ingång direkt utifrån fanns inte , av säkerhetsskäl, i botten- planet. Tornet är välvt med två tunnvalv det nedre , ovanligt nog , tvärställt med vederlag i öster och väster det övre däremot riktat åt andra hållet. Valvens orien- tering är säkert resultatet av en medveten strävan att fördela valvtrycket och att utnyttja långhuset som för- strävning mot öster Det övre , mycket höga , välvda rummet är indelat i två våningar genom ett bjälklag av mycket tätt place- rade bjälkar (fig 25 f) . Den övre våningen , tornets andra, med dess trägolv har troligen varit den egentliga tilltlyktsvåningen. Måtten på den igenmurade öpp- ningen mot väster (fig 29) stöder antagandet , att det inte ä r frågan om ett stort fönster utan om en högt sittande ingång , ca 8,5 m över den ursprungliga mark- ytan , genom vilken man på en stege kunde komma direkt in i tornet. Sådana ingångar, belägna på i det närmaste stormningssäker höjd , känner vi från flera öländska torn (not 30) . Kanske finn s det på tornets utsida , under putsen , spår av en podest , dvs en av bjälkar eller konsoler buren plattform , mot vilken en stege kunde resas . Spår av en sådan finns nämligen i Glömminge (Piper, Burgenkunde fig 102, 202 f, 676; Frölen I , fig 85 , s 99 f) . I valvet finns löphål för klock- linor , som visar , att tornets tredje våning ursprungligen varit klockvåning. Kyrkklockorna tjänade då även som stormklockor De i fig 12 ff avbildade, stora, rund- bågiga ljudöppningarna gjordes delvis om 1861 men på insidan ser man, att de varit lika breda som de nuvaran- de, stora fönstren och att de haft sin botten ungefår i m längre ned (fig 20a, 31) . Belysningen bestod fö av små raktäcka gluggar, placerade så, att de samtidigt belyste murtrapporna och tornrummen (fig 19 a) . Den lilla cellen, som är utsparad i valvets nordvästra hörn (fig 19 a , b) , har troligen varit en vaktcelL Den gick att låsa inifrån. Liknande små hemliga utrymmen finns i Källa , Löt ,Gräsgård , Hulterstad , Ås och Vickleby 35 Även i öster byggdes ett torn (fig 31 A), men det vila- de på korets på utsidan förtjockade murar (fig 17). I samband med östtornets tillkomst torde koret ha blivit välvt med ett tunnvalv (fig 31 A) eller ett kryssvalv Troligen hade även östtornet tre övervåningar, tunn- 40 BREDSÄTTRA GAMLA KYRKA välvda. Uppgången låg sannolikt i norr Det går inte att fastställa, vilket av de båda tornen, som var äldst. Långhuset välvdes (fig 31 A) med så lågt placerade kalkstensvalv att det bildades ett skyddsrum över dem, fastän inte långhusets sträckmurar ovanligt nog, synes ha blivit påbyggda (jfr tig 32). Troligen högg man upp ljusöppningar eller skottgluggar i murkronan. Val- vet vilade på ett eller två fristående stöd i långhusets mittax el. Som jämförelse kan nämnas Föra kyrka, som hade en kraftig mittkolonn i ett långhus, som var lika. stort som det i Bredsättra (Öl I 6, fig 396 f, 437 ff, 454, 457). En notis 1785 (st prot), där >>Pelaren» om- talas, syftar däremot inte på en mittpelare, utan på långhusets nordvästra hörnpilaster (tig 15). Långt tidi- gare (se period VI) hade nämligen långhusvalven rivits. Hörnpelarna i fig 15 har kanske burit en avlastnings- båge (fig 31 A), murad mot långhusets västgavel och så hög, att tornbågen gick fri. Bågen kan ha burit en valv- konsol. Hur långhusvalvet såg ut, vet vi emellertid inte. Det kan ha bestått av fyra eller sex kryssvalv, burna av en eller två pelare i långhusets mittaxel (jfr Högby och Källa, Öl !.3, fig 121 och I.4, tig 234f), men det kan lika gärna ha varit ett system av tunnvalv så som var förhållandet i grannkyrkorna Löt och Egby (Öl II. 2, fig 276, 366). Om långhusets välvning och profanvåning var samtidiga med västtornet, med öst- tornet eller något yngre än dem, går inte att fastställa. Det förhållandet, att västtornets våningsindelning inte var avpassad tilllånghusets profanvåning (jfr exempel- vis Högby, Öl I.3, fig 124fT; Föra, Öl I.6, fig457 och Löt, Öl II: 2, fig 276) kan tyda på, att västtornet var äldre än långhusvälvningen. Grundvattenförhållandena i och omkring kyrkan som dels avspeglas i kyrkböckernas ofta återkomman- de notiser eller beslut om utdikning av kyrkogården, dels i den påfallande stora fukten i västtornets botten- våning, stöder antagandet, att det funnits en brunn inom kyrkans murar Utan tillgång till dricksvatten skulle klövsadelskyrkan inte kunna klara en belägring under någon längre tid. (Jfr Öl II. 3, s 151, not 8 och där anförd litteratur.) De båda i fig 94 med B och C betecknade byggnads- företagen torde tillsammans ha krävt bortåt 50-70 år vilket innebär, att de avslutats före 1200-talets mitt. Detta stämmer med de historiska förhållandena i Öster- sjöområdet. Man räknar nämligen med, att Balticum inte definitivt var vunnet för kristendomen förrän un- der decennierna närmast före 1200-talets mitt. Jfr A Tuulse 1955, s 159 tf. IV Omkring 1250. Vapenhuset utanför sydportalen med dess rundbågiga portal har romansk prägel (tig 12ff, 94D). På Öland, liksom på Bornholm, byggdes nämligen vapenhus tidigt,36 till skillnad från förhållan- dena på det svenska fastlandet, t ex i Uppland, där så- dana tillbyggnader tillkom först 200 år senare . V Perioden 1200-talets senare del t o m 1500-talet En sakristia, troligen med stenvalv byggdes vid korets norra sida (tig 12 ff, 94 E), och ett stort tvådelat, gotiskt fönster (tig 12) fick ersätta ett litet rundbågigt på lång- husets södra sida. Möjlig datering: 1200-talets slut eller omkring 1300. Troligen var det samtidigt som den från början mycket smala triumfbågen breddades (fig 15). Ett S:ta Katarinagille (se ovan Sölve Göranssons av- snitt i Inledn samt not 3), omtalat 1413 , har på osäkra grunder lokaliserats till kyrkans östtorn. - Klockorna, som tidigare hängt i västtornet (se löphål för klocklinor i översta valvet, tig 19c), flyttades under senmedel- tiden ut i en stapel på kyrkogården (tig 12), kanske i samband med att nya, större klockor anskaffats. VI. 1600-talet En läktare byggdes i väster 1624 för att bereda fler sittplatser Den kan inte ha varit så rym- lig, eftersom långhusvalven ännu var kvar - I sam- band med tillkomsten av en ny klocka ersattes klock- stapeln ute på kyrkogården (fig 12) med en ställning på östtornets tak (fig 13 ff). Trappan utmed långhusets nordmur (tig 15) gjordes kanske samtidigt, såsom en bekvämare uppgång till östtornet och klockstapeln. - Efter Hadorphs besök 1673 (se underskriften till tig 13), men före 1721 revs långhusets stenvalv och ersattes med en vågrät panel (fig 94 F). Troligen var det sam- tidigt, som tak och väggar dekorerades med målningar (fig 33 f), möjligen av Jonas Bundi (not 38). Målningar- nas norra begränsningslinje (tig 32. 2) visar, att norra hörnpelarens överdel inte fanns kvar, när målningarna gjordes. Detsamma gällde troligen också den södra hörnpelaren. En ny predikstol uppsattes 1666, målad av den nyss nämnde Jonas Bundi. Den är inte kvar, men torde ha liknat hans ännu bevarade predikstol i Gärdslösa (Öl II. 3, fig 132ft). - Bredsättra kyrka och socken >>blef skonade från fiendens besök>> 1677, enligt Ahlqvist (2: 2, s 306). VII. 1700-talet Kyrkböckerna innehåller talrika uppgifter om underhållsarbeten; bia på taken, som, naturligt nog, krävde ständigt underhåll. 1721 beslöt man att anskaffa ölandskalk för att mura igen en >>ypp- ning>> nederst under taket, så att inte panelen skulle skadas av >>infykande>> snö. Denna öppning hörde tyd- ligen till långhusets profanvåning. Kyrkan var fortfa- rande för trång, trots den läktare som byggts under period VI, ty 1733 uppfördes ännu en läktare, denna gång på norra sidan, vilken målades av mäster Nils BYGGNADSHISTORIA 41 Fig 31 A. Klövsadelskyrkan under 1200- talets förra hälft (period III). Längdsek- tion mot norr samt plan . Rekonstruk- tion, skala l 300. R Boström 1980. - Långhusets och östtornets valvsystem är rekonstruerade med ledning av andra, bättre kända, öländska försvars- kyrkor The pack-saddle church in the first ha/f of 13th centw·y (Summary, period lll). Longitudinal seetian Iaoking north and plan. Reconstruction , sca/e l 300. - The vaulting system of the na ve and the upper storeys of the east to we r are reconstructed after other better kno wn Öland fortress churches. Örberg (not 47). 1741 var klockstapeln ovanpå östtor- net i behov av omfattande reparationer och 1744 hade hela kyrkan »sina åtskilliga breckligheter» som måste botas (vis prot 1744). Under kyrkoherde Marins tid (1749--1787, not 44) sköttes underhäll och utsmyckning mönstergillt. Bl a beslöt man 1749 att göra luckor för lufterna eller glug- garna mot regn och snö, som förstör »träwerket >> (st prot). Därmed avsägs troligen fortfarande länghusvin- dens öppningar Ä ven yttermurarna behövde ses över och fogar och håligheter lagas. 1751 omlades länghus- takets nordsida med tegel (alla övriga tak hade fort- farande tjärad spån), och yttermurarna spritputsades och vitkalkades av en man med initialerna IPS. Att kyr- kans yttre även dessförinnan varit putsad, framgår av B~ en notis om att gamla rappningen var avfallen (vis prot). När kyrkan putsades första gängen, är emellertid inte känt. 1753 utvidgades den västra läktaren (fig 15). Efter- som där var för mörkt , beslöt man att taga upp ett fönster mot norr (st prot). Beslutet upprepades 1755, med det tillägget, att nordportalen samtidigt skulle mu- ras igen (st prot), men beslutet verkställdes inte förrän 1797 (se nedan) . - En ny predikstol (fig 59) anskaffa- des 1768 och en ny altaruppsats 1770 (visserligen med begagnande av medeltida skulpturer se nedan, Inred- ning). I slutet av 1700-talet ersattes spånbeklädnaden på de tak som fortfarande hade sådan med tegel, utom be- träffande sakristian, som täcktes med kalkstensflisor 42 BREDSÄTTRA GAMLA KYRKA Ett beslut att också täcka vapenhuset med sten , verk- ställdes däremot inte. sakristians dörr fårstärktes med järnplåtar och den flera gånger beslutade igenmur- ningen av nordportalen utfördes slutligen 1797 (fig 94F). På dess plats insattes ett fönster (fig 15) . 1798 beslöt man att fl ytta klockan, emedan huven och sta- peln uppe på östtornets tak var mycket förfallna (st prot). Beslutet upprepades även senare (period VIII), utan resultat, men diskussionerna om hur östtornets översta våning skulle byggas om till klackvåning ledde sä småningom till beslutet att ersätta den medeltida kyrkan med en ny (period VIII). VIII. Perioden 1800 - medeltidskyrkans rivning 1848. 1801 beslöt man att sätta in större rutor i läng- husets sydfönster samt »Upphugga till större >> kor- fönstret , emedan kyrkan var alltför mörk under vinter- tiden (st prot). Samtidigt diskuterades ånyo klackhu- vens reparation , likaväl som även 1810 och 1816, men fortfarande utan resultat. 1807 avvisades ett förslag att brandförsäkra kyrkan , med den motiveringen, att betydande reparationer förestod (st prot). 1810 skulle ett fönster göras vid norra läkta ren. 1817 beslöt man genom omröstning 12/6 att klockan skulle flyttas ned i stentornet (jfr period VII), ett a rbete som skulle anförtros Johan Hvitlock i Gärdslösa . Några veckor senare , 2/7 revs beslutet upp och man skulle i stället nöja sig med att reparera huven . 1821 framfördes klagomål över den starka fukten i sakristian. Man beslöt därför att förstora sakristians fönster och förse det med ett galler Resultatet framgår av fig 15 Västtornet , som dittill s hade saknat en direkt ingång, fick en sådan på södra sidan, endast l aln , 3 kvarter Kalkmålningar Ahlqvist beskriver kortfattat målningarna i långhuset. Det plana innertaket var >> mäladt med änglar och andra zirater efter forntidens smak. Kyrkaväggarne äfwen brokige och med grofwa fårgor målade >> (2: l s 180). Av väggmålningarna framtogs 1957 fragment på det medeltida länghusets ovanför nuvarande läktare synli- ga yta: på södra delen en yta med mätten 122 x 117 cm med äpplen och sirligarankor med små treflikiga blad, på norra delen en yta med mätten 134X117 cm med bred (ca 104 cm , fig 15 94 F) , medan tornbågen delvis murades igen på ett sådant sätt , att torntrappan blev åtkomlig inifrän kyrkan. Detta utfördes senast 1823 , dä teckningen i fig 15 gjordes, och kan sannolikt sättas i samband med de förslag om att inrätta sockenmagasin i västtornet, som hade framförts, men avslagits 1803, 1811 1812 och 181 3 (st prot) . Detta äldsta kända soc- kenmagasin förl ades tydligen till tornets bottenvåning, medan det som senare, av allt att döma 1861 , inrättades i samma torn , placerades i andra väningen (se Nya kyrkan) . Vid prostvis itationen 1838 beskrevs kyrkan som >> li- ten och träng , ehuru i öfrigt väl underhållen >> Den be- hövde byggas o m, men medel härför saknades, eme- dan kyrkans kl ocka hade spruckit och hade gjutits om 1833 Dessutom hade tjuvar stulit kyrkans pengar Ett par är senare beslöt församlingen vid en extra socken- stämma 31 /1 J 841 att utan dröjsmäl förbered a en ny- byggnad av kyrkan. Västtornet skulle bibehållas och vid dess östra sida skulle en ny kyrka av sten uppföras som ersättning för den gamla, mycket förfallna och allt- för tränga kyrkan. Förberedelserna för kyrkobygget beskrivs närmare nedan under Nya kyrkan . Här skall endast nämnas att när grunden till den nya kyrkan Jades omkring den gamla i sept 1846 (jfr fig J 7), var det nödvändigt att samtidigt riva vapenhuset och sakristian , som låg i vägen för de nya grundmurarna. Under våren 1848 revs länghuset och östtornet Var klockan hängdes upp, innan västtornet fick sin lan- ternin 1861 är inte känt. Troligen hängdes den upp provisoriskt i västtornets översta våning, som under medeltiden hade varit klockväning. spröda rankor med treflikiga blad och något otydbart, allt målat i ockra, rödbrunt och mörkgrått (fig 32-34). Stilen påminner om 1600-talsmälarna Peter och Jonas Bundi ,38 men de bevarade resterna är för obetydliga för en säkrare attribution . - Målningarnas horisontala be- gränsning upptill visar, att de tillkommit efter riv- ningen av länghusets kalkstensvalv vilket, som redan är omtalat, ägde rum efter Hadorphs besök 1673, men före 1721 KALKMÅLNINGAR 43 Fig 33-34. Rester av kalkmå lning på västra väggen (jfr fig 32: 1-2), ut- förda efte r 1673 , möjligen av Jo nas Bundi frå n Ka lmar. Foto S Ha llgren 1978 . Fragments of murals on the west wall (cfjig 32 : 1-2}, executed ajier 1673, possibly by Jonas Bundi of Kalmar. Fig 32. Det medeltida lå nghusets västra vägg, synlig frå n läkta re n i den nuvara nde kyrkans samt plan i nivå med lä ktaren. l och 2 rester av må lning (jfr fig 33-34). På vinden r syns det medeltida lå nghusets gavel- röste (i övrigt antytt med en strec- kad linje; se även fig 16). Uppm , ska la I : 300, G Wiren 1978. West wall ofmedievalnave, visible f rom the organ ga llery of the pres- ent church and plan in the same leve/ as the gallery. l and 2 indicate jragme111s o.( murals (cf jigs 33-34). In the att i c the gab/e pi te h of the medievalnave can be seen (a /so indicated with a broken Iin e; cfjig 16). 1978. Scale l : 300. SEKTlON A-A Inredning och inventarier Altare, bokpall Det medeltida stenaltaret bevarades ända till kyrkans rasering 1848. Måtten kan delvis beräknas med hjälp av ett trähölje, som gjordes 1785 (fig 35, se nedan) . Detta har nämligen ett stort urtag på baksidan som visar stenaltarets ungefårliga mått: längd ca 148 cm, höjd ca 84 cm, skivans tjocklek ca 11,5 cm. Trälådans inre djup är endast 65 cm, den har alltså endast dolt stenaltarets framsida , liksom förhållandet var i Egby (Öl II: 2, s 369f). D~n nedan beskrivna altaruppsatsen kunde allt- så stå kvar på stenaltaret, när trähöljet gjordes 1785. Altarets blygsamma höjd, ca 84 cm, tyder på, att golvet omkring altaret var förhöjt (jfr Långlöt, Öl II: l s 85) . Ursprungligen torde altaret ha varit omkring 110 cm högt. Enligt Löfgren (fig 15) var det placerat längst in i absiden, vilket tyder på, att det flyttats, obekant när Det bör ha varit fristående från början. I stället för att ersätta stenaltaret med ett av trä, vilket var det vanligaste inte bara på Öland under 1700-talet, beslöt man 1785 att altaret skulle >beklädas med bräder och öfverstrykas> (st prot). Höljet är av furu och har karnissvängda sidor (fig 35). Skivans profi- lerade kant skjuter ganska långt utanför altarbordet. Det är brunlaserat med marmorerad skiva och pryds på framsidan av gröna palm- och olivkvistar, lagda i kors. Den nästan utplånade inskriften lyder > Anno 1785>> Mått: längd 164,5 cm, höjd 89,5 cm, skivans bredd 70,5 cm. Nu i Ölands Forngård (inv nr 462). Fig 35. Altarbord av furu, tillverkat 1785 för att dölja det medeltida stenaltaret. Ölands Fomgård, Borgholm. Foto R Boström 1964. Communion table, pine wood, made in 1785 to cover the medieval stone altar. Borgholm's local museum, Ölands Forngård. På altaret stod 1811 en bokpall (>>pulpet>>), ej beva- rad. Altarring En tresidigt bruten altarring är inritad i Löfgrens plan (fig 15), men dess ålder är inte känd . Att en altarring funnits, i varje fall 1684, bevisas av att två diskkläden finns upptagna i kyrkans inv detta år (se nedan, Texti- lier). Medeltida altarskåp Flera ekskulpturer från ett medeltida altarskåp (fig 36-40) är bevarade, tack vare att de 1770 blev återan- vända i en altaruppsats (se nedan, nr 2). Tjock, sekun- där övermålning, överarbetning och tillsatser huvud- sakligen från 1770, har förgrovat deras utseende. 1-2. Gud Fader och en bild av den korsfäste (fig 36, 37) ur en Nådastolsframställning, vilken sannolikt har utgjort centralpartiet i altarskåpet (fig 41). Gud Fader som är 59 cm hög, bär långt, vågigt, mörkbrunt hår och skägg och sitter frontalt med armarna framsträckta (höger arm avslagen). Karnationen är ljust elfenbens- färgad. En veckrik, ljusgrå mantel är symmetriskt dra- perad över axlarna och hänger i mjuka, vida veck om- kring figuren och grupperar sig omkring knäna. Man- teln har en bred, troligen endast i guldfärg utförd krage . En mörkbrun livklädnad skymtar på överkroppen, in- nanför manteln. På huvudet är skulpterat ett läge för en krona, ryggen är urholkad. Av det krucifix, som Gud Fader hållit framför sig, återstår själva Kristusbilden (fig 37), som 1770 försågs med ett 122 cm högt kors med en titulus. Kristus har oproportionerligt stort huvud, som lutar mot höger ax- el, fötterna är genomborrade med en enda spik , länd- klädet hänger i en flik från höger höft. Törnekronan är grön, hår och skägg bruna, gråvit karnation, röda sår, gråvitt ländkläde. Korset brunt, vit titulus med svart text, svarta spikar Bilden är 52 cm hög, avståndet mellan fingertoppama är 50 cm. Putton i fig 36 beskrivs nedan under Yngre altar- prydnader 3. Kvinnligt helgon, troligen S:taBirgitta39 (fig l, 38). Helgonet sitter vid en liten hög pulpet av medeltida typ, fåst vid bänken. Över axlarna bär hon en veckrik, ljust gråblå mantel, symmetriskt draperad och lagd i kors över knäna, ett slätt, förgyllt klänningsliv skymtar framtill. Över huvudet bär hon en likaså förgylld hu- vudduk, som i mjuka veck är ordnad omkring det ung- INREDNING OCH INVENTARIER 45 Fig 36-40. Skulpturer av ek från altarskåp, tillverkade omkring 1475 i Nordtyskland och åte ranvända 1770 i en altaruppsats av And G Wadsten och Gudm Rundgren. Foto A Edle 1931 resp S Hallgren 1978. Oak wood-carvingsfi'om triptych , made c 1475 in Nortir Germany and re-used in 1770 in areredos by And G Wadsten and Gudm Rundgren. Fig 36a-b. Gud Fader från Nådastolen (jfr fig 41; nu överst t h på den nuvarande altaruppsatsens krön, fig 58). Putton är troligen skulpterad 1770 av Gudm Rundgren. Foto A Edle 1931. God the Father fi'om a representation of The Ho/y Trinity (cf the reconstruction in flg 41 ), now on top right of the present reredos, fig 58). The putto is probah/y earved by Gudm Rundgren in 1770. domliga ansiktet och ligger ned över axlarna. Doket har ögonen svarta. Helgonet sitter på en låg, gråmålad 1770 skulpterats om till hå r, på samma sätt som skett bänk. skulpturen, som är 44 cm hög , blev 1770 försedd med bilden av S:ta Katarina (nr 4 nedan). Med vänster med ett Il cm högt fotstycke, som framtill fortsätter i hand hå ller hon en förgylld bok som vilar på pulpeten , en konsolliknande , brun pulpet , ornerad med ett stort med den andra handen skriver hon i boken med ett förgyllt akantusblad. - Kalmar utst kat nr 5. långt , svart skrivstift. Karnationen elfenbensfärgad, 4. S:ta Katarina av Vadstena40 (fig 39), en ung kvin- 46 BREDSÄTTRA GAMLA KYRKA na, som står nasran frontalt. Huvuddoket är överar- betat till här och hennes frän början skoklädda fot skulpterad med tärt' 1770. Över axlarna ligger en osymmetriskt draperad mantel, öppen fram och visar ett förgyllt klänningsliv , sammanhållet i midjan med ett smalt, rödbrunt skärp. Den grå mantelns framvåd är uppdragen över magen och faller ned i en flik mitt fram med mänga bågformiga veck. Den vida klänningen syns under manteln och ligger över fötterna, av vilka man endast ser ena fotens tåspets. Vid hennes vänstra sida ligger en hind , vars huvud saknas . I sin högra hand häller hon en lampa. Höjd 75 cm . Under den ursprung- liga fotplattan ligger en yngre frän 1770 med mätten 37 x 20 x 13,5 cm. Den är marmorerad i grått, blågrått Fig 37 a-b . Den Korsfaste från Nådas tolen (jfr fig 41 ) på ett kors från 1770. Foto S Hallgren 1978 . Th e Christ jigure ji-om a representation of The Ho/y Trinity (cfjig 41 ) on a cross from 1770. och gulbrunt. - Håkansson nr 41 . - Kalmar utst kat nr 5. 5. Kvinnligt helgon (fig 40) , i mycket likt nr 4, men mantelns veckbehandling är spegelvänd i förhällande till föregående. Hon har mittbenat , lockigt , brunt här, bar fot. K länningen faller ner frän bysten i ett par längsgående veck . Ur manteln räcker hon ut en alltför stor vänsterarm (fig 40 b) , ett tillägg frän 1770, liksom bildens fargsättning: grått, vitt , brunt samt mörknat guld. Hennes högra hand , som griper om manteln, sy- nes däremot vara ursprunglig. Höjd 74 cm . Liksom nr 4 har bilden försetts med en sekundär fotpl atta med samma mätt och fargbehandling. Skulpturerna har tillverkats i Nordtyskland omkring 1475 . Inga rester av själva skåpet med dörrar, predella eller masverk har påträffats. Fig 41 är ett försök till rekonstruktion. Yngre altarprydnader l. En altartavla av trä, men i övrigt av okänt utseende, omtalas 1750 och var gjord av klockaren Sven Spinek (vis prot). 2. 1770 gjorde And G Wadsten42 och Gudm Rund- gren43 en altaruppsats, i vilken ingick dels de nyss beskrivna skulpturerna frän ett medeltida altarskåp (fig 36-40), dels för ändamålet nygjorda delar, bl a en liten Fig 38. Kvinnligt helgon, troligen S:ta Birgitta (se även fig l och 41) , överst t v på den nuvarande altaruppsatsens krön , fig 58 . Foto A Edle 1931. Female saint , probah/y St Birgiita (cf flg s l and 41 ), now on top /eji of the present re redos, jig 58. ängel med olivkvist (fig 36) samt ett arkitektoniskt ramverk. Ahlqvist var mycket kritisk mot uppsatsen och beskriver den på följande sätt: »Altarstycket i bildthuggeri , är illa arbetadt. Det föreställer Jesus på korset. Pelarne äro upförde i Corinthiska Byggnads- orden. Såsom prydnader äro anbragte öfwer en Duf- wa i centern af en nebulerad sol och på sidorna, öf- werst Lagens och Evangel ii sinnebilder samt nedanföre Religionens och Hoppets . På sidorne läsas följande in- skrifter: till höger om taflan , 'Åhr 1770 är denna altare- tafia upsatt för kyrkians och församblingens egen be- INREDNING OCH IN VENTARIER 47 kostnad under då warande' -- och till wänster, 'Probst och Kyrkioherde Herr Magister M. Marin. 44 Åldermän Jean Håkanson i Långöre och Nils Pehrsson i Boo, för- fårdigadt af And. Georg Wadsten och Gudm. Run- gren' . >> - W ad stens och Rundgrens tillsatser är av furu. Den knubbiga lilla ängeln med olivkvisten (fig 36) är troligen skulpterad av Rundgren och sannolikt identisk med » l . Liten Bild» i inv 1784. Längd 33 cm. Det är en fullrund skulptur med en tapp som skjuter ut vid rygg- slutet. Naturlig karnation , mörkgult hår och förgyllt 48 BREDSÄTTRA GAMLA KYRKA Fig 39a-b. S:ta Katarina av Vadstena Gfr fig 41) . Huvud- Fig 40a-b. Kvinnligt helgon Gfr fig 41). Den ena armen är doket och foten blev överarbetade 1770. Foto S Hallgren från 1770. Foto S Hallgren 1978. 1978. Femalesaint (cffig 41 ). On e arm was made in 1770. St Catherine of Vadstena ( cffig 41 ). The h e ad c/o t h and foot were recarved in 1770. INREDNING OCH INVENTARIER 49 Fig 41 Rekonstruktion av det medeltida altarskåpet. G Wiren 1980. Reconstruction of the medieval triptych . ländkläde. Fäst vid Gud Faders vänstra hand med ett snöre och även fastspikad vid dennes knä. Gud Fader-bilden i fig 36 har troligen , tillsammans med den lilla ängeln på samma bild , föreställt Hoppet i 1700-talets altaruppsats, medan S:ta Birgitta (fig 38) sannolikt representerade Religionen. Den akantus- prydda konsolen framför henne tillhör som redan är omtalat, 1770 års tillägg. S:ta Katarina av Vadstena och det andra kvinnliga helgonet (fig 39, 40) fick i Wadstens kompos"ition föreställa Lag och Evangelium. En av dem försågs med en ny, alltför stor underarm och hand (fig 40 b), huvuddoken på två figurer skulpte- rades om till hår (fig l, 38, 39 b) och en skobeklädd fot försågs med tår (fig 39 a). För att bättre passa i uppsat- sens centralparti fick Nådastolens krucifix ett mycket större kors (fig 37 a) än det som av allt att döma funnits tidigare. De medeltida skulpturerna fick också nya fotplattor och mälades kluclpigt över med ny fårg. Målningen förnyades troligen av C O Poijes, som 1850 målade kyrkans inredning (se nedan, Nya kyrkan). Av 1770 f\rs altaruppsats äterstår fö endast ett par träkolonner med korintiska kapitäl och i blågrönt mar- morerade skaft (i tornets andra våning). Skaft och kapi- täl är gjorda i två stycken (kapitälen var intappade i skaften), total höjd 168 cm. 4 - 805634 Bredsättra kyrkor Uppsatsen gjorde en kort tid , till 1849, tjänst även i Nya kyrkan. - Håkansson nr 41 och 51 Sakramentsnisch En sakramentsnisch,45 >> Ett Ciborium>>, fanns kvar än- nu 1821 till höger i koret, dvs norr om altaret (not 21, Ahlqvist, Saml II, sign S 85, s 109 A). Nischen be- skrevs som >>l Inbyggdt Skåp i Choret>> (under rubr Diverse , Inv 1830). Predikstolar, timglas l Den äldsta kända predikstolen är inte bevarad, men enligt en av Ahlqvist (2: l, s 181 t) återgiven inskrift var den målad 9/6 1666 av samme Jonas Bundi (not 38), som den 1/6 samma är målat den ännu bevarade pre- dikstolen i Gärdslösa kyrka (Öl II: 3, fig 132-134 samt s 122ft). Troligen var den utsmyckad på samma sätt med målade bröstbilder av Kristus och några apostlar Pre- dikstolarna i de båda kyrkorna var också skänkta av samma givare. Inskriften på Bredsättra pJ:edikstollöd: ANNO 1666 DEN 9 JUNI! ÄHR DENNE MÅLNINGH FÖR- FÄRDIGAT MEDH EHRE:BRE OCH DYGDESAMMA MAD- TRONES H: MARTHA JONSDOTTERS45 OCH DES K: SOHNS EHREW:GE OCH HÖGLÄRDE M: JONAE GERDSLOVIJ OCH BÄGGES SAMPTTELIGE BEKOSTNAT JONAS BUNDI. 50 BREDSÄTTRA GAMLA KYRKA Fig 42. Dopbord av svarvat, grönmålat trä, första gängen upptaget i inv 1811. På detta är placerat ett lågt ställ i samma utförande , vilket möjligen har burit upp en dopskäl i stenfun- ten (fig 63ft). Foto S Hallgren 1978. Baptismal stand, turned wood, painred green. First recorded in 1811. A /ow stand in the same technique is placedon top of it, which has probably supporred a baptismal bowl in the stone fant (flgs 63 ff). Predikstolen var sannolikt placerad i långhusets syd- östra hörn. Håkansson nr 44. - På Ahlqvists tid åter- stod av predikstolen endast inskriften , vilken var må- lad på några bräder, få stade vid predikstol nr 2 nedan. Dessa bräder torde ha försvunnit vid medeltidskyrkans rivning. 2. Tillverkad 1768 av And G Wadsten (not 42), nu i Nya kyrkan (fig 59; se nedan). I Gamla kyrkan stod den i långhusets sydöstra hörn (fig 15). Två timglas är kända: l. Beskrivs 1750 som ofårdigt (inv). - 2. Skänkt 1759 (fig 60), se Nya kyrkan. Bänkar, brudbänk Bänkarna var i början av 1800-talet fördelade på fyra kvarter (fig 15) , varav de båda kvinnakvarteren norr om mittgången var rymligast, ett vanligt förhållande. Ä ven under triumfbågens norra sida samt i koret, invid triumfbågen , hade man placerat bänkar, liksom på de båda läktarna. En brudbänk, s k brudsärla, finns upptagen 1811 och 1830 (inv) , men är sedan dess försvunnen . Tre gråmålade furubänkar (»säten), varav två till- kom mellan 1774 och 1782 (inv), den tredje före 1811 (inv), står numera i Nya kyrkan (se nedan). Kyrktagningspall av gråmålad furu med framåtlutat säte. Längd 118 cm. Läktare Ahlqvist uppger i sina otryckta samlingar, att kyrkan hade >>2"e läktare , en på N3 sidan och en i Västra ändan> (Saml II, S 85, s 109). I sin tryckta bok beskri- ver han endast den ena: >Den wästra Läcktaren är gammal, med påtecknadt å rtal 1624. Under läses: 'Sali- ge äro the , som höra Guds ord och giömma thet' > (2: l , s 180). Den upptog hela långhusets bredd. När den byggdes , fanns ännu långhusvalven och den förmodade avlastningsbågen med dess pelare kvar. När läktaren utvidgades 1752, fick den kanske sitt upplag på res- terna av hörnpelarna (se ovan Byggnadshistoria, perio- derna III och VI). Efter utvidgningen nådde den fram till sydportalens östra smygsida och vilade mitt fram på en tunn pelare (fig 15) . Trappan inkräktade på syd- portalens smyg och gick utmed södra väggen. Den norra läktaren var yngre, byggd strax efter ett år 1732 fattat beslut (st prot). Den sträckte sig utmed norra långhusväggen ända fram till triumfbågen , var nästan lika bred som norra bänkkvarteret och bars upp av fyra stöd (fig 15). Trappan låg strax öster om nord- portalen och löpte utmed norra långhusväggen . Den målades av Nils Örberg. 47 Ingen orgel är känd i Gamla kyrkan. Nummertavla En nummertavla >med nödige Ziffror>>(inv 1782) omta- las första gången 1774 (domkap). Senast nämnd 1830 (inv), ej bevarad . Fig 43. Två dopskålar av tenn, till- verkade i Kalmar den vänstra av J P Fagerström 1838, den högra av Daniel Eklund 1852. Foto S Hall- gren 1978. Two baptismal bowls , pewter made at Kalmar, the leJt by J P Fager- ström in 1838, the righ t made by Daniel Eklund in 1852 Dopredskap En medeltida dopfunt (fig 63-72) står nu i Nya kyrkans kor och beskrivs nedan. Den var redan 1782 söndrig (inv) och låg omkring 1820 sönderslagen på kyrkogår- den (Ahlqvist 2: l s 182). Ett dopfat, >> funttkätill >>, omtalas i slutet av 1500-ta- let (PB vis), möjligen identiskt med ett döpelsebäcken , som finns upptaget i inv 1774-1830. Ej bevarat. - Dopskål av trestämplat tenn (fig 43), rund med ovala, släta öron. Enligt stämplar tillverkad i Kalmar av J P Fagerström48 1838 och enligt en graverad inskrift på bottens utsida anskaffad 1840: >> Bredsättra Kyrka 1840>> Höjd 6,6 cm, diameter (utom handtaget) 20,5 cm. Ett svarvat dopbord på tre fötter (fig 42), kallat >> l trefot för dopbäckenet> omtalas första gången 1811 (inv). Den blågröna fårgen är troligen ursprunglig. Höjd 80 cm, skivans diameter 25,5 cm. Ett svarvat träställ (fig 42) har av utförandet att döma, samma ursprung som dopstället i samma fig. Höjd 17,5 cm, skivans diameter 20,5 cm. Okänd an- vändning , kallas >> l st tallrik af Träd med svartvad fot>> (inv 1830). Har möjligen stått i den medeltida dopfun- ten som underlag för en dopskål. Nattvardskärl, brudkronor m m År 156649 ägde kyrkan >> l kalk och disk vog - 37 Jod Pixis av Solff - 2 Jod Penninger - 25 mk>> I slutet av 1500~talet fanns >>Kalck Förgyltt Med al Tilbehör - l ste: INREDNING OCH INVENTARIER 51 peninger- 7 daler- l mk» (PB vis) . Pyxiden49 " finns inte längre kvar Följande nattvardskalkar med patener är kända: Den ovan nämnda, som vägde 37lod. Denna eller nr 2 kallas >> liten>>1684 (inv). - 2. Kalk, förgylld inuti samt på bredden och foten samt paten, tillsammans vägande 26 lod , är upptagna i inv 1774. Ansågs 1791 alldeles för liten och skulle därför göras om (st prot). - 3. Tillverkad 1791 (fig 73) , se Nya kyrkan. Oblatask, en svarvad, rund och tillplattad s k låsask av masurbjörk , 1600-talet, (fig 44). Märkt på bottens utsida: NP (sammanskrivet). Diameter 19 cm, sannolikt tillverkad av samme svarvare som gjort den dubbla låsasken i fig 45 (se nedan , Möbler m m) . Sockenbudstyget (fig 74) används i Nya kyrkan (se nedan). Till detta hör ett fodral av svarvat trä i form av en rund burk med löst lock (fig 75), höjd 17,7 cm, inklusive en bärögla på locket. Även på sidorna finns märlor för en ej bevarad bärrem. Omkring 1700. - Inv 1774 upptar bl a en liten sockenbudsflaska av tenn, ej bevarad. - Oblatask för sockenbud, liten , rund , svar- vad trädosa med gängat lock (fig 75). Spår av svart lack samt ornament i rött och blått . Möjligen ett orientaliskt arbete. Diameter 4,5 cm. Brudkronan från 1700-talet (fig 76) samt dess fodral (fig 77) beskrivs nednn (Nya kyrkan). En glasbutelj om två kannors rymd är upptagen i inv 1830. Ej bevarad. Rökelsekar Ett >Eldkar>> fanns kvar ända till slutet av 1500-talet (PB vis). 52 BREDSÄTTRA GAMLA KYRKA Fig 44 . Oblatask av svarvat trä , s k låsask. 1600-talet. Foto S Hallgren 1978. Wafer box, turned wood, a so-ca /led lock box. 17th cent. Ljusredskap Två >> kåpparstakar» fanns i kyrkan i slutet av 1500-ta- let (PB vis) . Medeltida ljusstake (fig 46) , bestående av en åttkan- tig fot af skulpterat, maskstunget trä med färgspår samt en hög ljushållare av smidesjärn. Höjd 32 ,5 cm. Två ljuskronor av mässing från 1700-talet (fig 78, 79) och en från 1825 överfördes 1848 till Nya kyrkan och beskrivs nedan , liksom fem ljusstakar av mässing (fig 82-83). Av en ljuskrona av svarvat trä för tolv ljus , upptagen i inv 1750, återstår nu endast en arm av smidesjärn med ljushållare och droppskål av trä , svarvade i ett stycke, guldbronserad med röd undermålning. Längd 28 cm. Sex stycken bänkljusstakar, ursprungligen för varde- ra två ljus , med ståndare av kontursågade , gråmarmo- rerade bräder med profilerad kant, ca 86 cm höga . Något olika inbördes . Har varit fästade med två handsmidda bultar med muttrar , placerade lodrätt över varandra. Två av dem har kvar två utåtböjda ljusarmar av smidesjärn , men inga ljushållare (dessa var väl av svarvat trä) , en har kvar en ljusarm, medan tre saknar ljusarmar. ett par ljusstakar av tenn på altaret, vi lka finns upp- tagna i inv 1774, 1811 och 1830, finns inte längre kvar. Troligen lämnades de till tenngjutaren i samband med anskaffaodet av endera dopskålen (fig 43). I övrigt , se Nya kyrkan . Textilier Kyrkan hade ett ganska rikt textilförråd i slutet av 1500-talet (PB vis), bl a tre mässhakar, två altarklä- den ,50 två handkläden samt ett röcklin. >> l rödrosigt altartäcke af västgöta tyg l dito gammalt af röd t kläde .. .>> är upptagna i inv 1774. En mässhake av röd >>atlask», upptagen i inv 1684, var 1774 >> något sönder>> (inv). - En annan mässhake >> af svart sammet med gullbroderat Kors och Kanterne årtalet 1783 >> (inv) omtalas även i Inv 1830. Fig 45 a-b. Dubbel låsask av svarvat trä, stängd och öppen, 1600-talet. Foto S Hallgren 1978. Double lock box, 17th cent, shut and open, to show the construction. INREDNING OCH INVENTARIER 53 Ett kalkkläde, gammalt , är upptaget i inv 1684, lik- som två diskkläden, det ena av dräll, det andra av tryckt lärft. - Inv 1830 upptar också tre bå rkläden. Håvar , se nedan, Kollektredskap. Gravminnen Fyra medeltida gravstenar, en från 1600-talet (fig 86) samt tre ännu yngre stenar finns i Nya kyrkan och beskrivs nedan. Dä1för kan man inte instämma i Ahl- qvists ord 1821 , att »inga märkvärdiga grafstenar fin- nas >> (Samlll , S85, s 109). Votivskepp >> l litet Skepp under taket >> (fig 87) tillkom mellan 1774 och 1782 . Senärmare Nya kyrkan. Tavlor A v 5 st k ungatal i ramar (in v 1830) återstår nu endast rester av ramarna. Kollektredskap Försvunnen är en håv med silverklocka (inv 1750) , enligt inv 1811 av ljusblått halvsiden, senast nämnd 1830 (inv) . 1919 fanns endast skaftet kvar, av svarvat, grönmålat trä med ring och skafthylsa av järn , men utan pingla. Längd 157 cm. Cylindrisk fattigbössa av järnbleck (fig 47), första gången upptagen 1811 (inv) men äldre (jfr nedan). Överfalsat lock med myntspringa. På ena sidan av bös- san är ett långt skaft fastnitat med tre hål för skruvar i dess fria ände. Har troligen varit fastskruvad vid en läktarstolpe, nära sydportalen (jfr fig 15). Rester av blå farg. Total längd 34 cm, höjd 18 cm. - Till >> armbös- san >> hörde troligen en avlång bräda av furu (fig 48), med kontursågade sidor och underkant, men rak över- kant, målad i blågrönt och med följande inskrift , målad med svart frakturstil: >> Läs, Tobie 4. Cap: 7. 8. 9. JO. 11. 12. versar/ Syr: 4Cap: l. 2. 3. 4. 5. 6. v. 7. Cap: 36 v: l u ps att år 1799>>. Bibelhänvisningarna gäller givande av allmosor. Höjd 17 cm, längd 46,5 cm. Brädan har varit fast på undersidan av exempelvis läktaren . Dess överkant saknar nämligen farg. Möb1ermm Två kistor, ej längre bevarade, finns upptagna i inv 1774, den ena en järnbeslagen kyrkakista med tre lås samt den andra >> l gl. Kista af ek, med rosor utskurna>> . Endast den förstnämnda fanns kvar 1830 (inv). Av de tre låsen beskrivs ett som >>en mellan lås >> , medan de andra var >>2ne grofva hänglås .>> 1840 beslöt man att sönderslå kistan och auktionera bort beslagen (st prot) . Fig 46. Medeltida ljusstake av trä med ljushållare av smioes- järn. Foto S Hallgren 1978. Medieval candlestick, wood with wrought iron cand/e ho/der. Nu återstår endast ett hänglås av smidesjärn med kvad- ratiskt låshus , längd med bygel 19,5 cm. Nyckeln, som haft >> pipa>> , är försvunnen. Ett bord och ett skåp (fig 89, 90), båda från 1700-ta- let, står i Nya kyrkans sakristia (se nedan) . Skåpet målades 1781 och stod i Gamla kyrkans kor (in v 1811) . En spegel med förgylld ram, upptagen i inv 1811 och 1830, är ej bevarad. En dubbel s k låsask av svarvad björk (fig 45) , höjd 16 cm, bredd 22 cm. Den övre asken låses mot den undre på följande sätt. Tappar i den övre askens botten 54 BREDSÄTTRA GAMLA KYRKA Fig 47 Två kollektbössor den vänstra från 1799 (se även fig 48) , den högra från 1800-talets senare del. Foto S Hallgren 1978. Two collection boxes, the lejt from 1799 (cf fig 48) , the right from the end of 19th cent. Fig 48. Inskriftstavla, hörande till den vänstra kollektbössan i fig 47 Inskriften visar att det rör sig om en} fattigbössa. Foto S Hallgren 1978. Inscription table t from the lejt collection box in fig 47 The inscription indica tes that it was a poor-box. motsvaras av urtag i den undre askens mynning. Man låser genom att vrida askarna mot varandra. Då griper tapparna tag om den undre askens kant. Locket låses på samma sätt. Troligen 1600-talet. Av en kyrkstöt, >> Kyrkovaktarens staf med malm- bjellra>> (inv 1811) återstår nu ett svarvat skaft med rester av blå fårg. Längd 113 cm. En ljushållare i form av ett cylindriskt beslag av vit metall , fast vid den ände som inte är svarvad visar att staven senare använts som ljuständare. Sanddosa av bleckplåt , cylindrisk, diameter 8 cm, höjd 6,5 cm. - Bläckhorn av tenn , kubiskt, men buck- ligt. Mått 5x5 cm, höjd 3,5 cm. Fyra stycken svartmålade likbårar med kontursåga- de ben, vilka är upptagna första gången 1830 (inv), är uppställda i Nya kyrkans tom. Längd 300, 255, 265 och 244 cm. Böcker Kyrkans bokförråd i slutet av 1500-talet bestod av en bibel, ett »officiale», ett »antiphonale», ett »psalteri- um» och en handbok (PB vis). Ingenting av detta finns kvar I Nya kyrkan finns bl a 1618 års svenska bibelöver- sättning, illustrerad med träsnitt, samt Karl XII :s bibel. - Egendomligt nog upptas inte 1618 års bibel i inv 1830. Förmodligen var den utlånad. I 1811 års inv heter det: »skola finnas 2ne gamla Biblar i samma Format» (dvs folio). »Om de ej kunna uppspåras i Församlingen bör det annoteras i nästa Socknestämmo protokoll. » Klockor Två löphål för klocklinor i västtornets översta valv (fig 19 c) visar att tornet var byggt för två klockor I slutet av 1500-talet ägde kyrkan också två klockor »i tor- nett», medan en klocka, troligen den ännu bevarade sanctusklockan (fig 93), hängde nere i kyrkan (PB vis). Ännu senare placerades klockorna i en stapel ute på kyrkogården (fig 12). 1634, då teckningen i fig 12 gjor- des , hängde en enda klocka i stapeln, det framgår tyd- ligt, trots bildens lilla skala. 1659, i varje fall före 1673, flyttades en ny klocka upp i en stapel ovanpå östtornet (fig 13-15) . Klockan var anskaffad 1659 av kyrkoherde Jonas Jonre Palumbus (not 46). Inskriften löd enligt Ahlqvist: »Efter Christi börd 1659. Pastor Jonas Jonre Jägmästare Henric Bartram. 51 Klockare Nils Andersson. Åldermän: Måns Jonsson och Bängt Månsson» (2: l s 180, not 2; Håkansson nr 43). Den var ända till 1863 kyrkans enda. Clerus , som har en något avvikande läsning av inskrif- ten , förtäljer, att »Denna klocka förlorade 1832 all- deles ljudet, sedan en, från äldre tider märkbar remna öppnat sig» (s 630). Den göts om 1833 av S Ch Grön- wall (not 87) och beskrivs samt avbildas nedan (fig 91) , se Nya kyrkan . Den redan nämnda sanctusklockan (fig 93), som här- stammar från medeltiden , hängde 1774 (inv) och sanno- likt även tidigare i koret. Den hänger även i Nya kyr- kans kor och beskrivs nedan. Till primklockan hör en ställning av omålad furu , på sidorna prydd med svarvade knoppar Axeln saknas . Höjd 58 cm. I tornet. Fig 49. Bredsättra nu varande kyrka i landskapet , frän öster. 1978. The present Bredsättra churchfrom the east. Bredsättra nya kyrka Förberedelser till nybyggnaden. Kyrkobygget 1846-1848. I beskrivningen ovan av Gamla kyrkan, kap Byggnads- historia , perioderna VII-VIII, redogörs för hur planer- na på en ny kyrka började växa fram redan i slutet av 1700-talet. När församlingen slutligen 1841 vände sig till ÖIÄ, anhöll den om en ritning , lik den år 1822 uppförda nya kyrkan i Högsrum,52 »som i anseende till dess enkla och mindre kostsamma arkitektur och stor! k anses kunna rymma Bredsätra församlings folkmängd » (st prot 1841), samt förklarade att man beslutat behålla västtornet. Man önskade uppföra en ny kyrka av sten »i stället för den nuvarande till den grad förfallna att själfva bjelkarne som gå tvärs öfver kyrkan tillika med panelet äro af förruttnelse och tidens åverkan så all- Foto S Hallgren deles förderfvade , att taket innan kort synes villa ned- rasa >> , därtill var utrymmet otillräckligt för folkmäng- den, som uppskattades till l 500 personer. I skrivel- sen till OIÄ framhölls vidare församlingens stora fattigdom, belägen som den var i en skoglös trakt, som även led brist på lämplig byggnadssten och lera. Kyr- kokassan hade därtill . lidit stort avbräck dels genom tjuvar, dels på grund av att man 1833 måst låta gjuta om den enda klockan, som var spräckt. Man hoppades att få åtnjuta samma förmån som Löts församling där ett kyrkbygge just pågick,53 nämligen att få erhålla virke från Böda kronoallmänning, »hvarefter de sedermera genom sina Båtar och flottor detta timber med lätthet sjelfva kunna hemtransportera» (ED konseljhandl 1842 21/9). ÖIÄ lät konduktören Th Edberg54 utarbeta en ritning efter församlingens önskemål (fig 51) , och sedan 56 BREDSÄTTRA NYA KYRKA denna tagit del av och godkänt ritningen, fastställdes den av K Majt. När den nya kyrkan uppfördes, från- gick man emellertid den fastställda ritningen i flera av: seenden. Långhuset gjordes smalare och 6,6 m kortare Ufr fig 19a och 51), nordportalen och ett par dörrar i öster ersattes med fönster och sakristian placerades vid norra, inte östra kormuren, så att predikstolen fick direkt uppgång från sakristian (fig 19 a). Enligt Edbergs förslag skulle västtornet behålla sitt sadeltak och en fyrsidig lanternin ställas ovanpå detta. Lanterninbygget sköts t1nellertid pä framt1den, »anseende sig Försam- lingen ej i stånd, att, samtidigt med kyrkobygget, be- strida de dryga omkostnader, som med densammas uppförande wo re förenad >> (prot vid entr au k t 17/9 1845). Att beslutet inte var enhälligt, framgår av fort- sättningen i prot, enligt vilken kyrkoherde Rund- quist54 3 framförde en motsatt åsikt : >> Emot detta be- slut reserwerade sig Församlingens kyrkoherde, som på intet vis ville biträda ett beslut, hvilket han ansåg förhastad t och föranled t af öfverdrifven farhåga för den blifvande kostnaden, förmenande, det en god och enig vilja skulle besegra alla swårigheter>>. Lanterninbygget sköts upp till 1861 (se nedan) och fick då endast en ytlig likhet med Edbergs ritning Ufr fig 50 och 51). Då var inte längre kyrkoherde Rundquist i livet. Vid en extra sockenstämma 29/2 1848 förelåg en ut- förlig dagsverkslängd samt uppställdes detaljerade ord- Fig 50. Nya kyrkan frän söder. Foto S Hallgren 1978. Th e present church from the south Fig 51. Förslag till ny kyrka med bibe- hållande av det me- deltida västtornet , utarbetat 1842 av Th Edberg vid ÖIÄ. Skala l: 300. RA. Proposal for a new church by Th Ed- berg, signed 1842 ,- according to which the medieval west tower was to be preserved. ningsföreskrifter. Bland annat bestämdes, att >>Man gånge heldst till arbetet , ej qvinna. Det vare alldeles förbjudet att skicka fruntimmer oftare än hwar tredje dagsverks tur>>. Under hela den tid bygget pågick , skulle nattvakt hållas av tre män, varav minst två skulle vara hemmansägare och den tredje ett inhyses- hjon. Kyrkobygget skulle påbörjas 1/4 1848, >> så wida en oblidare wäderlek det ej hindrar>> och snickare- arbetet skulle börja samtidigt. Torparen Olaus Olsson skulle göra erforderligt stenhuggeriarbete . Vid den entreprenadauktion, som hölls 17/9 1845, hade endast en spekulant infunnit sig , nämligen bygg- mästare Peter lsberg. 55 Därför kunde ingen auktion i vanlig mening hållas. Eftersom byggmästaren »vid flera förut verkställda kyrkbyggen ådagalaggt omiss- känneliga prof af insigt och skicklighet i dylika arbeten, beslöts, det skulle arbetet genom ackord åt honom er- bjudas >> . Efter långa överläggningar uppsattes kontrakt med Isberg. Han ställde emellertid inte borgen inom föreskriven tid, varför arbetet återigen måste utlysas. Denna gång var det byggmästare Gustaf Rudwall (not 29) från Kalmar, som fick uppdraget och troligen var det också under hans ledning, som grunden till den nya kyrkan ledes omkring den gamla under hösten 1846. När arbetet fortsatte programenligt 1/4 1848, var det Rudwall, som till att börja med bar huvudansvaret. Han avled emellertid på sommaren 1848 innan bygget var avslutat och uppdraget lämnades därefter till 58 BREDSÄTTRA NYA KYRKA byggmästare C L Lindgren frän Gereda (nu Oreda), Föra sn . Snickeriarbetena utfördes ocksä under byggmästar- nas ledning. 1850 mälades interiören och den fasta in- redningen , ett arbete som utfördes i enlighet med ett mycket detaljerat program av mälaremästare C O Poi- jes frän Mönsteräs (not 57). Se vidare nedan , Interiör samt Inredning och inventarier). Lanterninbygget 1861 Pä ordförandens (tf pastor J A Medelius , 1830-1897) framställning beslöt församlingen 22/5 1860 att kyrktor- net skulle förses med en lanternin . Arbetet skulle på- börjas 1/4 1861 och vara avslutat till midsommar samma är. Vid en extra sockenstämma 5/8 1860 grans- kades Ed bergs nästan 20 är gamla ritning (fig 51), och man beslöt, »att den skulle noggrann t följas, sävida den Byggmästare, som ätog sig byggnaden, ansäg den vara Fig 52. Kyrkan från nordöst. Foto S Hall- gren 1978. The churchfrom the north east. Lanterninen>>. För att undvika entreprenadauktion , be- slöt man att hämta Peter Isberg (not 55) frän Sandby , där han just höll pä att avsluta ett kyrkobygge. Jämför man Edbergs ritning (fig 51) med den av Isberg utförda tornavslutningen i Bredsättra (fig 18, 50, 52) , skiljer de sig i flera avseenden frän varandra. Visserligen är lanterninen i bäda fallen åttkantig , men enligt ritningen skulle den resa sig pä det gamla sadeltaket. Isberg formar i stället taket som en avskuren pyramid. Mur- krönet och den kraftigt framspringande takgesimsen med dess karakteristiska konsoler finns inte heller med pä Edbergs ritning, men äterfinns däremot pä flera av Isbergs öländska kyrktorn, bl a Kastlösa frän 1850- talet , samt Alböke och den nyss nämnda Sandby frän 1860. Ritningarna till dessa kyrkor hade Isberg ocksä gjort , ehuru de blivit lätt överarbetade vid ÖIÄ. Pä bäde Sandby och Bredsättra reser sig den smala, ätt- kantiga spiran över en halvsfärisk huv i stället för en åttkantig. De för Isberg sä typiska, skulpturala tak- li sterna var emellertid inte hans egen uppfinning, utan fullt ändamälsenlig för Ringklockans uppsättande i !äg i tiden och äterfinns fr a pä byggnader, som ritats BYGGNADSBESKRIVNING 59 Fig 53 . Västportalen från 1848 samt glugg i första tom- våningen . Foto S Hallgren 1978. West doonvay from 1848 and window on the first storey of the tower. av Johan. Fredrik Åbom (1817-1900) och Albert Töm- quist (1819-1898). Isberg gav detaljerade anvisningar om material- anskaffningen, bl a skulle kalkstenen hämtas från Klin- ten i Köping. Isberg åtog sig olyckligtvis också (jfr nedan) , att ombesörja plåtslagning på taket och torn- spiran, målning av lanterninen samt inskärning av fönsterrutorna i tornet. På förslag av honom beslöt man också, att kulan ovanpå tornet skulle göras av koppar och hålla l aln i diameter (st prot 21/5 1861). I arbetet deltog även hans son. I det inre gjordes bl a följande förändringar Andra våningen inreddes till sockenmagasin genom att väg- gama nedtill kläddes med en panel (fig 27-29). Torn- rummets nordvästra hörn avskildes från magasinet genom en dubbel plankvägg till en passage mellan trap- porna (fig 26) och som ännu en säkerhetsåtgärd mot inbrott försågs den med både golv och tak av trä. - Tredje tornvåningens ljudöppningar ändrades till stora fönster, murkrönet förhöjdes någon meter och ett kraf- tigt golv lades på plintar över kalkbruksgolvet (fig 19- 20). Gesimsen och lanterninen är redan beskrivna un- der Gamla kyrkan, Västtornet - Någon invigning ägde emellertid inte rum. 1878 väcktes frågan om in- Fig 54. Sydportalen. Foto S Hallgren 1978. south doorway. vigning av hemmansägaren Olof Nilsson i Skedstad . Kyrkoherde Uddenberg (not 82) lovade, att om kyrkan verkligen inte hade invigts, skulle han anhålla därom hos domkapitlet. Om kyrkan därefter invigdes, är obe- kant. Plan, material, exteriör Den nuvarande kyrkan i Bredsättra, här kallad Nya kyrkan (fig 19, 20, 50 ff), består av ett medeltida väst- torn med lanternin från 1861 utförligt beskrivna ovan (Gamla kyrkan. Västtornet samt Byggnadshistoria, pe- riod III) samt en ljus och rymlig salkyrka med en norr därom tillbyggd sakristia, uppförda 1848-1849. I väst- gaveln ingår västgaveln till det romanska långhuset (fig 16, 19 a, 20 c, 32), också beskrivet ovan (Gamla kyrkan, Långhuset samt Byggnadshistoria, period II). - Alla murar består på vanligt sätt av skalmurar av kalksten. Murarna är spritputsade med slätdragna hörn och omfattningar samt vitkalkade, senast utfört 1957 När- mast marken löper runt hela kyrkan en sockel av grå- målade sten- eller cementplattor På östra gavelröstet är ett runt fålt , format i puts med profilerad ram, inom vilken årtalet 1848 i svarta siffror av järnsmide är insatt (siffran l upp och nedvänd). 60 BREDSÄTTRA NYA KYRKA Fig 55. Interiör mot öster. Foto R Hintze 1979. Interior /ooking east. Ingångar, fönster Portalen mitt i länghusets sydfasad (fig 54) har en om- fattning, bestående av ett par pilastrar, som bär upp ett vägrätt, proftlerat, starkt framspringande listverk, allt slätputsat och vitkalkat. Mellan pilastrarna och över ingången en rektangulär tavla av röd kalksten med fö ljande inskrift i välformade antikvaversaler: A" MDCCCXLVIII l l KONUNG OSCAR l' 4°• REGERINGSÅR l NYBYGGDES DENNA KYRKA MED BIBEHÅLLANDE AF GAMLA TORNET. l PASTOR: MAG: E: RUNDQUIST. rnot 54 a] KOMMIN ISTER P: DEURELL: 56 l ÅLDERMÄN; N ILS PERSSON I BREDSÄTTRA, NILS JANSSON I KLÄPPINGE . l KYRKOVÄRDAR: JON OLSSON I KLÄPPINGE, PER NILS- SON I MELLÖSA. l l Sv. Ps . Bok. N° l :v 6. De brunlaserade dörrarna är indelade pä höjden i vardera tre speglar med kraftigt profilerade ramar. I den mellersta är en kraftigt modellerad rundel skulpte- rad . - Trappans övre steg är av grä, det nredre av röd kalksten. Det övre bestär till stor del av en gravsten, mycket nött och utan synlig text, med rundlar i hörnen och inskriftsband utmed kanterna. Mätt: 204 x 124 X 12cm. sakristians ingång i öster togs upp 1957 (fig 52). Där satt tidigare ett fönster, vars yttersmyg förläng- des nedåt och fortfarande framträder som en omfatt- ning. Redan 1918 hade frågan om en direkt ingång diskuter<~rs, men skjutits upp (st prot). Dörren är klädd med brunlaserad panel i rutmönster och yttertrappans steg bestär av grä kalksten. - VästpOltalen (fig 53) är beskriven ovan (Gamla kyrkan, Västtornet) . Över sydportalen ett halvcirkelformat fönster. I öv- rigt har kyrkorummet stora, rundbågiga fönster, medan läktaren tar ljus genom kvartscirkelformade fönster pä ömse sidor om tornet. sakristians fönster är stickbägi- BYGGNADSBESKRIYNING 61 Fig 56. Interiör mot väster. Foto R Hintze 1979. Interior Iaoking west. ga. Samtliga fönster har grämålade ytterbägar, indelade med mindre rutor av katedralglas inom blyspröjsar. Fönsterblecken är av koppar. Yttertak, takstolar, vindar Länghusets och sakristians yttertak är sadeltak, det senare är avvalmat mot norr. Båda är täckta med enku- pigt tegel på panel. De profilerade taklisterna är av sten, putsade och vitkalkade. Putsmallarna och en riv- bräda är bevarade i tornet. Häng- och stuprännor är av kopparplåt. - Tornets och lanterninens tak beskrivs ovan (se Gamla kyrkan, Västtornet) . Länghusvinden (fig 20 b, c), som är åtkomlig frän en lucka i trävalvets sydvästra hörn, är mycket låg och belyses endast av ett halvrunt fönster i östra gavelrös- tet. Takstolen är samtidig med kyrkan, men reparerad senare. Valvets översida är täckt med en isolerings- matta. Interiör Det dröjde två är efter kyrkans tillkomst, innan den blev målad. Arbetet anförtroddes åt C O Poijes,57 mäla- remästare frän Mönsteräs. Innerväggarna är nu slät- putsade och vitkalkade. Omkring altaruppsatsen och predikstolens dörr är draperier målade i blägrätt, teck- nade med svart och med gula snoddar och tofsar (fig 55, 57, 59). Dessa dekorationer är troligen utförda av C O Poijes. - På västra muren är rester av kalkmålningar bevarade (fig 32-34), se Gamla kyrkan. Över kyrkorummet spänner sig ett grämålat trätunn- valv, som närmast murkrönet har en s kugglist i mörka- re grå fårg, också av trä. I mittaxeln har tre skulpterade 62 BREDSÄTTRA NYA K YRKA takrosetter identiskt lika, varit placerade omkring de hål , ur vilka ljuskronornas kedjor hängt. Numera har endast ljuskronan i koret kvar sin rosett, sedan de båda kronorna över mittgången flyttats 1957 och placerats över bänkkvarteren. De båda andra rosetterna ligger nu lösa i tornet. De består av runda träskivor med 40 cm diameter Omkring mitthålet en månguddig, blå, (ursprungligen gulmålad) stjärna inom ett nedsänkt, ljusblått fålt. Runt skivans kant en gråmarmorerad vulst. sakristians innertak är en vågrät panel, likaså gråmå- lad, med en vitmålad rundstav närmast väggarna. Luckan till dess vind är åtkomlig inifrån överskåpet bakom prästaltaret. Fönstrens kopplade innerbågar är vita, solbänkarna består av röd, slipad kalksten. Korets golv ligger ett steg högre än det i församlings- delen och är sedan 1957 belagt med slipad kalk~ten. I långhuset är också ett golv av slipad kalksten inlagt, utom i norra sidogången, där gamla kvadratiska golv- stenar är använda. I bänkkvarteren är nu brunmålade trägolv inlagda, liksom 1894 och 1924. Även sakristian har trägolv i samma fårg. Korgolvet är nu, liksom från böJjan stenlagt. På det första stengolvet lades 1924 ett trägolv, varigenom kor- golvet kom att ligga högre än långhusets. Nuvarande korgolv, av slipad kalksten, inlades 1957, - Vapen- husets golv har beskrivits ovan (se Gamla kyrkan, Västtornet). Innanför sydportalen och sakristians ytterdörr är vindtang frän 1957, det förra med svängdörrar, målade i grått och vitt. Mellan koret och sakristian är ett par gråmålade dörrar insatta. Mot sakristian sitter ett par gångjärnshakar efter andra dörrar kvar Reparationer och restaureringar 1866 var blyspröjsarna så klena, att de böjt sig och glasrutorna gått förlorade . I stället insattes spröjsar av trä. De gamla blyspröjsarna ligger nu i tornets andra våning. - 1867 mälades allt trä i exteriören. Redan i slutet av 1860-talet behövde tornet och lan- terninen repareras på grund av vatteninslag. Som redan är omtalat, hade byggmästare Isberg (not 55) även ut- fört plåtslageriarbetena på lanterninen. Det måste ha skett på ett mindre sakkunnigt sätt, att döma av de långa diskussioner om skador och åtgärder som följde. Reparationer diskuterades och utfördes under hela 1870-talet och ett stycke in på 1880-talet med jämna mellanrum och efter olika principer Socknens förtro- endemän underskattade skadorna och ansåg inte de åt- gärder nödvändiga, som föreslogs av dem som skulle utföra arbetet, bl a fyrbiträdet Johan Oskar Olsson och plåtslagare E W Ekström från Kalmar Tvistigheterna mellan den senare och församlingen rörde sig framför allt om slutbesiktningen. Församlingen ansåg det nöd- vändigt att invänta höstens stormregn för att på så sätt kontrollera, att taken verkligen blivit täta. Det gick så långt, att plåtslagare Ekström vände sig till landshöv- dingen i Kalmar, för att få sitt arbete slutbesiktigat och därmed erhålla äterstoden av sin fordran . I juli 1885 mälades exteriören. Lanterninens väggar skulle bli ljusgrå, luckorna mörkgrå, dess gesims , > fönsterkar» och bågar vita. Ytterdörrarna skulle >>kit- sas >> väl och målas i ekfårg, medan alla fönster, även tornets, skulle bli pärlfårgade. Arbetet utfördes av målaren Frans Andersson i Köping. 1894 utfördes en grundlig restaurering. Bl a inlades i bänkkvarteren kalkstensgolv i cement, skorstenar murades för kommande installation av kaminer (se Uppvärmning), nytt golv lades vid altaret, vissa mål- nings- och förgyllningsarbeten gjordes också. Entre- prenören hette Olsson, men hans förnamn och bosta4§: ort nämns inte i arkivalierna. Inrättandet av en vedbod i vapenhuset 1904 är redan omtalat. - Takreparationer beslutades 1910 och kom till utförande före maj månads utgång 1913. Under· sommaren sistnämnda år skulle lanterninen målas i ungefår samma fårger som förut. 1915 antogs plåtslaga- ren Dan Carlsson för att utföra plåtarbeten på tornet. 1924 fick byggmästare N G Karlsson i uppdrag att renovera kyrkans interiör, såväl väggar som inredning, i enlighet med ett av honom uppgjort och av K Bygg- nadsstyrelsen godkänt förslag. Ä ven förgyllningen skulle förnyas. Ytterväggarnas lossnade murbruk skulle avlägsnas och ersättas samt kalkfårgas . Över bänkkvarterens och korets stengolv skulle trägolv in- läggas. På hösten 1924 avsynades arbetena utan an- märkning. Samma är uppfördes vedbod och hemlighus i kyrkogårdens nordvästra hörn . Snickaren August Nordström, som utfört arbetet, tillerkändes det min- dervärdiga avfallsvirket mot att han målade vedboden två gånger - 1932 förstärktes takstolarna och såväl ytter- som innertak reparerades, allt utfört av Bröderna Olsson i Färjestaden. En omfattande restaurering samt grundförstärkning ägde rum 1956-1957 efter ett av stadsarkitekten Nils Carlgren, Kalmar, uppgjort förslag . Därvid under- söktes grundmurarna av den medeltida kyrkan (fig 17) , utom absiden, som olyckligtvis redan hade blivit täckt av en betongplatta. Antikvarisk kontrollant var lands- antikvarien Manne Hofren , assisterad av sonen Erik. Arbetena omfattade bl a omputsning av fasaderna, iso- lering av långhusvalvet, vindfång innanför sydporta- len, upptagande av ingång till sakristian i öster (ej i väster, som K Byggnadsstyrelsen föreslagit) , skåp- inredning i sakristian och omplacering av gravstenarna ute i vapenhuset . I samband med den elektriska instal- lationen (se nedan) flyttades ett par ljuskronor från mittgängen till bänkkvarteren och kompletterades med två nygjorda kopior - Församlingens önskan i början av 1970-talet att få kläda över lanterninens väggar med Inredning och inventarier För kyrkans fasta inredning (altare, bilakar och läktare) svarade troligen C L Lindgren eller någon annan , kan- ske den mångsidige Olof Jacobsson från Mortorp, som i mitten av 1800-talet hade flera uppdrag på Öland. Altare, bokpall, altarring Altaret, av trä, har rektangulär plan med raka sidor och är sammanbyggt med altaruppsatsen (se nedan). Fram- sidan är marmorerad i brunt, men altarskivan är vitmå- lad. - På altaret stod förr en bokpall av vitmålad furu med kontursågad sarg, enligt inskrift i kursivstil, in- prickad med ett spetsigt verktyg på baksidan, tillver- kad 1848 av kyrkvärden Jon Olsson i Kläppinge. Mätt: 54 x 32 cm. Nu i tornet. Altarringen (fig 19 a, 55, 57) har elliptisk planform. Den är sluten, målad i ljusgrått och brunt samt är indelad med enkla halvkolonnetter med grå skaft samt förgyllda baser och kapitäl i guld och svart. Längst fram en skulpterad nattvardskalk med en svävande oblat inom en palm- eller olivkrans, allt förgyllt. Arm- ledaren är plan, slät och utan klädsel. Knäfallet, av brunmålat trä, är stoppat och överklätt med grön plysch. - Altarringen gjordes bekvämare 1872, då bl a knäfallet stoppades med >krullhår> och kläddes med >> svartberett>> kalvskinn (st prot 1871, 1872). Altarprydnader Altaruppsatsen (fig 57-58) består av ett stort, arkitek- toniskt ramverk av trä, målat i brunt med vita listverk och förgyllda detaljer och utfört 1848, kanske av Olof Jacobsson. Den är troligen en fri efterbildning av Th Edbergs ritning (fig 51). Målningen och förgyllningen utfördes 1850 av målarmästaren C O Poijes (not 57), som detta år målade hela interiören med dess inred- BYGGNADSBESKRIVNING 63 koppar avvisades av riksantikvarieämbetet. I stället förnyades lanterninens träklädseL Uppvärmning Kyrkan saknade uppvärmningsanordningar ända till 1890-talet, då järnkaminer insattes, en i sakristian samt något senare två i kyrkorummet. Under restaureringen 1957 gjordes en elektrisk installation för kraft, uppvärmning och belysning. ning. Två kannelerade kolonner med rikt skulpterade kapitäl och attiska baser på höga, fyrsidiga plintar bär upp ett förkroppat bjälklag med en segmentbågig, bru- ten gavel. Högst upp en liten strålande sol med Jehova i hebreiska bokstäver Mellan kolonnerna en stor oljemålning på duk, fram- ställande Korsnedtagningen. Kompositionen, som yt- terst går tillbaka på P P Rubens' berömda målning i Antwerpens katedral, är målad av Sven Gustaf Lind- blom58 1848 och är i enlighet med församlingens ut- tryckliga önskan en replik av Lindbloms altartavla i Runstens kyrka (st prot; Öl II: 5 under utg), vilken var målad 1847 Lindblom hade närmast hämtat sin före- bild i Kalmar domkyrka (not 58). Målningen är utförd i en dov färgskala , där mörkbrunt dominerar även kar- nationen. Mot detta bildar det vita skynke, i vilket Kristus firas ned, Maria Magdalenas gula hår, hennes klarblå dräkt, den klarröda manteln hos ryggfiguren t h samt himlens blågröna färgton effektfulla inslag. Tav- lan avslutas upptill i en halvcirkel och omges av en smal , profilerad guldlist. Över denna målning är ännu en tavla placerad (fig 58), utförd av Lindblom 1849, halvcirkelformad och inramad av en förgylld list. Den framställer Kristi upp- ståndelse , kopia av Fredrik Westins59 målning i Kungs- holms kyrka i Stockholm. Denna komposition använde Lindblom några är senare i Löts kyrkas altartavla (Öl Il. l, fig 306). Färgskalan domineras av en blågrön himmel, m0t vilken Kristi ljusa kropp och vita drape- rier avtecknar sig. Kristus och ängeln t h har frisk kar- nation. soldaterna nedtill bildar en mörkbrun och grå massa. Brunt landskap med Golgata t v Lindbloms stora målning betalades med 50 rdr rgs, 15 tunnor råg samt skjuts fram och äter vid tavlans 64 BREDSÄTTRA NYA KYRKA Fig 57. Altaruppsats med tvä målningar, utförda 1848 och 1849 av S G Lindblom i Kalmar, den större , Korsnedtagningen efter altartavlan i Kalmar domkyrka, den mindre, Uppståndelsen efter Fredrik Westins altartavla i Kungsholms kyrka, Stockholm. Ramverket är antingen utfört av C L Lindgren, kyrkans byggmästare , eller av Olof Jacobsson i Mortorp. Överst tvä medeltida skulpturer (fig l , 36, 38). Det pä väggen målade draperiet är troligen utfört 1850 av mälaremästare C O Poijes frän Mönsteräs. Foto S Hallgren 1978. Altar-piece with two paintings by S G Lindblom of Kalmar 1848 and 1840. The larger, The Deposition, a copy of the a/tarpiece in Kalmar cathedra/, the smal/er, The Resurrection, a copy ofFredrik Westin' s altarpiece in the Kungsholm' s church in Stockholm . The f rami ng is either executed by C L Lindgren , the master bu i/der of the church, or by Olof Ja cobsson of Mortorp. On the top are two medieval scu/ptures (ej flg s l , 36, 38). The hanging , painled on the wall , is p robab/y exe- cuted in 1850 by C O Poijes, master painler of Mönsterås. INREDNING OCH INVENTARIER 65 Fig 58. Altaruppsatsens överdel (jfr fig 57). Foto S Hallgren The to p of the altarpiece in fi g 57. uppsättande, medan han för den mindre tavlan erhöll 25 rdr rgs (st prot 1848) . Under tavlorna, mellan kolonnerna, är ett slags pre- della infälld , en rektangulär svart tavla med förgylld ramlist, inom vilken en inskrift i förgyllda antikvaver- saler: HAN ÄR FÖR WÅRA SYNDERS SKULL UTGIFVEN; l OCH FÖR WÅR RÄTTFÄRDIGHETS SKULL UPPWÄCKT l ROM, 4 C: 25. Högst upp stä r ett par medeltida träskulpturer (fig l , 36, 38), närmare beskrivna ovan (Gamla kyrkan , In- redning) , liksom det medeltida krucifixet över sakristi- dörren (fig 37) . Altarkrucifix: l. Av trä , tillverkat i Oberammergau och skänkt 1957 av Kyrkliga ungdomskretsen . Höjd 67 cm . - 2. Av gjuten metall , 1957. I sakristian. Höjd 26 cm . - 3. Av trä, format som ett gotländskt gärdskors och skänkt 1975 av Stänga kyrkokör. Höjd 53 cm. Predikstol, timglas Predikstolens korg och ljudtak (fig 59), som är övertag- na frän Gamla kyrkan, har osymmetriskt femsictig plan, som numera inte stämmer med ljudtakets (prediksto- lens placering i Gamla kyrkan var ju annorlunda; jfr fig 15) . Korgens fyra sidor är S-svängda med förkroppade 5 - 805634 Bredsättra kyrkor 1978. brytningspunkter, vilka är ornerade med pålagda, ve- getativa ornament: blommor, bladrankor, druvklasar och palmkvistar. Korgens sidor pryds med kartuscher i livliga rokokoformer, inramade av profilerade lister. Inom kartuscherna är inskrivna mindre ramverk be- stående av olika växtornament, ordnade som oregel- bundna kransar i rokokoformer. Armledaren är starkt framspringande som en arkitrav och har också för- kroppade brytningspunkter. Korgens undersida har också buktande ytor. Brytningspunkterna samt kor- gens avslutning närmast kyrkväggen markeras med på- lagda, s-svängda rocailler , som nedtill avslutas med utåtsvängda voluter och gemensamt omsluter en stor kula. Pä Ahlqvists tid hade korgen flera inskrifter, dels upptill kring kanten , hämtad ur Ps 51 : 17: »Herre uplät mina läppar att min mun mä förkunna tin Pris» (Sam] II, s 109), dels pä en sidospegel : »Ropa ... theras sonder. Esaia 58 : v. l » (Ahlqvist 2: l , s 181). Dessa är nu utplånade eller övermålade. Ljudtaket har oregelbundet framsictig plan som visar, att det ursprungligen varit inpassat i ett hörn (jfr fig 15) . Dess nederkant är en upprepning av korgens arkitrav. Under kanten är fästade skulpterade ornament i form 66 BREDSÄTTRA NYA KYRKA Fig 60. Timglas, skänkt 1759 av konstapeln Lars Schottenius . Foto S Hallgren 1978. Hour glass, presenred in 1759. Fig 59. Predikstol , skulpterad av Nils Linhardt Lindman och ursprungligen målad av And G Wadsten 1768. Nuvarande fårg samt draperimålningen troli- gen utförd 1850 av målare- mästare C O Poijes . Foto S Hallgren 1978. Pulpit , scu/ptured by Nils Lin- hardt Lindman and original/y painled in 1768 by And G Wad- sten. Present co/ouring and the painled hanging on the wall probah/y by C O Poijes, 1850. . l av musslor, omgivna av palmkvistar. Pä de förkroppa- de hörnens översida är ställda svängda byglar, som tillsammans bildar en genombruten krona, upptill krönt av en eld urna. Under ljudtaket hänger en vit duva med röd näbb. - Den dominerande färgskalan är helt främ- mande för 1700-talet: mörkt stälgrätt och brunt med ornament och andra detaljer bronserade i guld och silver. För mälniogen och färgvalet svarade 1850 C O Poijes (not 57). I den ursprungliga färgskalan ingick i stället ljusblätt, enligt de färgprover som togs 1957. Uppgängen till predikstolen utgörs nu av en trätrappa, som gär frän sakristian genom muren. Predikstolen tillverkades 1768 av Nils Linhardt Lindman,60 enligt en av Ahlqvist ätergiven, men nu försvunnen inskrift: >> l Predikstolen läses: 'Åhr 1768 är denna prädikstol upsat med kyrkians och försambl. egen bekostnad , under täwarande Probsten och Kyrchoherdens Högärewör- dige och Höglärde Herr Magister Magn. Marins [not INREDN ING OCH INVENTARIER 67 44] tid. Comminister Herr Olof Reselius.6 ' Åldermän woro Jean Håkanson i Längöre och Nils Pehrsson i Boo. Förfärdigad af Nils Linhardt Linman .Stofferad af And. Georg Wadsten [not 42]». (Håkansson nr 50). Mellan sakri stian och predikstolsdörren sitter dels ett par dubbeldörrar, dels en enkel dörr. Timglas (fig 60) med fyra glas i ett blåmålat ställ av mässing pä en likaledes blåmålad ståndare av trä skulp- terad pä båda sidor. Ständaren är krönt av en förgylld mussla. Under glashällaren en urtavla, övermålad med guldbronsering. I dess mitt en vridbar, svartmålad vi- sare , en rest av en i övrigt försvunnen mekanism. Höjd 70 cm. Enligt en också försvunnen inskrift skänkt 1759 av konstapeln Lars Schottenius62 (Ahlqvist 2: J, s J82. - Håkansson nr 46). Bänkar Bänkinredningen gjordes samtidigt med det nuvarande långhuset. Den var sluten och pä dörrarna var nummer mäl ad e. Inredningen moderniserades J957. Nu är bänkkvarteren slutna mot mittgången , öppna mot sid- orna och målade i ljusbrunt. Fasadernas och dörrarnas sp~glar är ljust gulvita med sparsam marmorering i brunt samt omgivna av rostbruna ramar. Inuti är bänk- Fig 61. Ritning till orgelfasad 1874 av E E von Rothstein . RA . Foto Hans Rydberg 1980. Design for the organ front by E E von Rothstein , 1874. Fig 62. Orgelfasaden . Foto S Hall- gren 1978. Organ front. · · ~~rNaVE'1 l i 68 BREDSÄTTRA NY A KYRKA kvarteren ljusgrå. - 1924 var bänkfasaderna grågröna med marmorerade speglar I koret t h, längst i öster står fyrpersonalens bänk, medan kyrkvärdarnas bänk står i korets nordöstra hörn. Prästgårdsbänken står nedanför predikstolen . skedemosse-bänken stod före 1978 vid korets södra sida, där nu kororgeln är placerad. Nu i vapenhuset. De s k biskopsstolarna i bondrokoko är tillverkade till kyrkans äterinvigning 1957 Längbänkar av furu, med grå målning från senare tid: 1-2. I tvärgängen, innanför sydportalen. Längd 139 resp 159 cm. - 3-4. Längst bak, under läktaren, ett hörn pä vardera är avsågat. Längd 162 resp 174 cm. - 5-8. I vapenhuset. Längd 153 cm (två hörn avsågade) , 329, 334 cm (ett hörn avsågat) resp 353 cm. Två »säten» tillkom mellan 1774 och 1782 (inv), ett tredje före 1811 (inv) , de övriga mellan 1830-1872 (kr prot). Läktare, orgel Till läktaren (fig 56) som sträcker sig tvärs över hela kyrkans västra del, leder två symmetriskt placerade trätrappor med genombrutna räcken (fig 19 a). Bröst- ningen liknar altarringen i flera avseenden. Den vitmå- lade armledaren och sockeln bildar två markerade ho- risontaler som bärs upp av halvkolonnetter med halv- runda, grämarmorerade skaft och förgyllda kapitäl och baser Mellan dem är bröstningen slät, marmorerad i turkosblått. På det framspringande mittpartiet en skulpterad, förgylld lyra. Läktaren bärs upp av tre par fria kolonner av trä, vilkas skaft är marmorerade i grått och något svart, medan kapitälen är förgyllda. Läkta- rens undersida är en slät panel , målad i ljus turkosfårg. - Läktaren är samtidig med kyrkan. 1924 var bröst- ningen marmorerad i grönt, men halvkolonnetterna var målade som i dag. Pä 1860-talet, innan kyrkan ägde någon orgel , bruka- de en av kyrkvärdarna ringa i primklockan, som tecken till klockaren uppe pä läktaren att ta upp sängen (an- teckning av A Billow 1912). Vid en stämma 1873 disku- terades församlingsbornas önskan om att en orgel skul- le anskaffas »till höjande af gudstjenstens högtidlighet och till ledning af den ofta missljudande och skärande kyrkosången», och man fattade beslutet att anskaffa en orgel och placera den pä läktaren. Samtidigt bildades en orgelfond och redan 1874 skrev man kontrakt med orgelbyggaren (se nedan). Orgelfasaden (fig 62) är utförd 1875 efter en ritning av E E von Rothstein63 1874 (fig 61). Den har ett brett mittparti, omgivet av sidotoureller, sammanhåll- na av en horisontell list. Mittpartiet kröns av ett litet, fyrsidigt parti, som bär en förgylld lyra. Sidotoureller- na kröns av eldurnor Allt är målat i vitt och guld. Orgelverket är byggt 1875 av C A Johansson64 och hade ursprungligen 9 stämmor en manual och bihangs- pedal. Det reparerades 1947 samt 1966 av A Märtens- sons orgelfabrik AB, Lund, och har nu 11 stämmor 65 fördelade pä en manual och pedal. Fasaden är inte lju- dande. - Kororgel 197865 a , vit med grå speglar, om- givna av ramar i brunt och guld . Byggd av Nils-Olof Berg, Nye. Nummertavlor Pä östra korväggen, nära hörnen, hänger två svartmå- lade nummertavlor med skulpterade, förgyllda ramar (synliga i fig 55). Överstyckena orneras med hjärta, fiol och harpa, skulpterade och förgyllda, vilka avtecknar sig mot ljusblå fond . Nertill utskjuter ett sockelparti i sidled, i grått och svart med något guld, till fäste för ett par ljushällare och för sifferförrädeL Sannolikt frän kyrkans byggnadsär Total höjd 205 cm. Dopredskap Dopfunten (fig 63-72) är kyrkans förnämsta inrednings- föremål, skulpterad av grå kalksten frän Gotland66 till- skriven den anonyme stenmästaren Calcarius 1167 och tillverkad omkring 1210-1260. Den är huggen av tre block, cuppa, skaft och fotplatta och har ett genomgå- ende, smalt uttömningshål (ca l cm i diameter). Hålet mynnar upptill i en skälformig fördjupning mitt i bot- ten. Total höjd 82 cm, skälens diameter 80 cm. Runt skälens cylindriska överdel slingrar sig en spi- ralranka med fylliga, strimmiga stjälkar flikiga halv- palmetter och små druvklasar Rankan skall alltså före- ställa ett vinträd (jfr Jesu ord »Jag är vinträdet, I ären grenarna>> J oh 15: 5). Eftersom rankan varken har början eller slut, kanske den också symboliserar evig- heten. Rankan bildar sammanlagt elva spiraler, vilka vrider sig omväxlande medsols och motsols . Vaije spi- ral slutar i centrum i en halvpalmett, som omväxlande vänder sig uppåt eller nedåt. I svicklarna mellan spira- lerna utväxer små grenar med antingen en halvpalmett eller en druvklase, sä ordnade, att en halvpalmett alltid Fig 63-72 . Dopfunt från ca 1210-1260 av gotländsk kalksten, tillskriven den anonyme Calcarius Il. Foto S Hallgren samt R Boström (fig 70). Fant, ca 1210-1260, Gotland limestone, related to the anany- rnous master Calcarius II. Fig 63. Dopfunten, helhetsbild. Thefont. ., "·~J;.~" l"~.:ci~-~i~,~il14 .... .~~ \_.,:.;~"'5-~~ ... ·~~·~"'"''~.' ~ • - ;.,...z,.· ;oo,-Ö • ••~/.Wl''\<~••i" ~~~...- ..~;.et ~~~~~~~~/ :·· • • l ' .. , ~ • \ .... ~ ... • • - - -- ~ .·M.-. --~-- ._____.....-- -- 70 BREDSÄTTRA NYA KYRKA Fig 64. Detalj av cuppan. Deta il of bow!. Fig 65-66. Två manshuvuden från dopfuntens skaft. Two ma/e heads from the fant pedestal. motsvaras av en klase både i sidled och vertikalt. Mel- lan två spiraler bildar stjälken en spetsig vinkel (fig 64), möjligen beroende på att skulptören räknat fel , när han skulle fördela spiralerna runt cuppan. (Avstån- det mellan två blev för stort och fylldes därför ut med ett vinkelböjt stycke av stjälken.) På brädden är fyra små invigningskors inhuggna, lika breda som denna. Brytningspunkten mellan skålens cylindriska del och dess koniska botten mar- keras av en vänstervriden repstav med ett otydligt diamantsnöre , medan överdelen avslutas med en stav, som har profilen platt + skråkant. På bottens utsida är skulpterade fyra rader av platta fjäll med rundade än- dar De är lagda likt taktegel, men uppåtvända och symboliserar enligt Oscar Reutersvärd68 dopets heliga vatten. INREDNING OCH INVENTARIER 71 Fig 67-68. Lejon från dopfuntens skaft med drake mellan käf- tarna. Lionsfrom the font pedestal with dragons between the i r jaws . Fig 69. Lejonet i fig 68 och dess drake. The lion infig 68 with ils dragon. Skålen är inpassad i en fördjupning i skaftets översi- da. Det senare kröns av en fyllig, slät vulst. Skaftets grundform är en avskuren kon med svagt skrånande sida. Ur detta växer fyra huvuden ut, korsvis placera- Fig 70. Funtens skaft och fotplatta med stjärten till draken i fig 67 F ont pedestal and base with the dragon tail offig 67 de, två av dem med mänskliga drag, de båda andra skall troligen föreställa lejon. De förra, som ser manliga ut (fig 65, 66), har rakt, stripigt, mittbenat och halvlångt hår som lämnar öronen fria, mandelformade ögon med 72 BREDSÄTTRA NY A KYRKA Fig 71-72 . Två hörnornament på funtens fotplatta, ett manshuvud och ett perga- mentstycke (?) med inrullade kanter Two corner ornaments of the font base, a ma/e head and a piece of parchment ( ?) with roiled edges. dubbla konturer, markerad iris och buktande ögon- bryn , som fortsätter i en rak, ganska bred , men platt näsa med antydda näsborrar De markerade näsvink- larna fortsätter på ömse sidor om munnen ned mot hakan. Den ena mannen har stripigt hakskägg. Han ler svagt, den andres mun är bister, som ett rakt streck. Pä ömse sidor om huvudena skjuter deras små armar i friskulptur ut direkt ur funtskaftet, klädda i mycket länga, men inte så vida ärmar, som skjutits upp i många tvära veck. Ett par händer och delar av armarna är avslagna. Händerna griper om föremäl med rund ge- nomskärning under männens hakor Är det deras hop- tvinnande hakskägg, som händerna griper om? De båda lejonen har nästan mänskliga drag genom ögonens och nosarnas form (fig 67-69). Ur pannorna sticker små spetsiga öron upp . Överläppen på de öppna gapen är uppdragna, så man ser de täta tandraderna. Lejonen biter om drakar med fjälliga kroppar, som är avslagna närmast lejonens käftar, men som fortsätter i bukter i hög relief över funtens skaft. Pä vänster sida om lejonen böjer sig drakarnas kroppar i en spänstig båge och vänder huvudena mot lejonen (fig 67 69). Drakarna har spetsiga, uppåtstäende öron och öppna gap med länga , spetsiga tungor Den ena drakens stjärt är ringlad som ett stort, kursivt S (fig 70) , medan den andras är snodd som en kringla (fig 68). Lejonen sym- boliserar troligen Kristus och drakarna djävulen. Den kvadratiska fotplattan övergår upptill i en rund vulst , ur vars hörn utväxer fyra hörnblad eller snarare två hörnblad och två människohuvuden. Två »blad>> har nämligen fått mänskliga drag och liknar de båda huvudena på funtens skaft. Deras hakor vilar på hör- nen. Hörnornamenten består således av· l Man (fig 71), - 2. Köttigt blad eller snarare pergament med inrullade kanter (fig 72). - 3. Mansansikte , mycket svårt vittrat. Endast det stripiga håret på sidorna är bevarat. - 4. Blad likt nr 2. Dopfunten har flera skador, bl a genomgående, våg- räta sprickor, som lagades 1944. Skadorna beror fram- för allt på att funten en längre tid har stått utomhus. Vid Ahlqvists besök 1821 låg den sönderslagen på kyrkogården (Saml Il, S 85, s 109). Från 1859 användes INREDNING OCH INVENTARIER 73 Fig 73. Nattvardskalk och paten av del- vis förgyllt silver, tillverkade i Kalmar 1791 av J Högstedt. Foto S Hallgren 1978. Cha/ice and paten, part/y silver-gift , made at Kalmar 1791 by J Högstedt . Fig 74 . Sockenbudskalk och paten av delvis förgyllt silver, tillverkade i Kal- mar omkring 1700 av Hans Olofsson Sturk. Foto Gabriel Hildebrand 1980. Viaticum chalice and paten , part/y silver-gift , made at Kalmar c 1700 by Hans Olofsson Slurk. 74 BREDSÄTTRA NYA KYRKA den, delvis upp och nedvänd, som sockel till en solvi- sare. (Roosval 1918, pi. LXIII: 1). I närvaro av dåva- rande fillic Martin Olsson flyttades funten in i kyrkan 1919.69 Medan funten användes som solvisare, var den för- höjd genom två runda, profilerade stycken av röd , öländsk kalksten, vilka nu ligger på västra kyrko- gårdsmuren. Ä ven efter funtens flyttning in i kyrkan hade den länge kvar dessa sekundära delar så att den totala höjden var 105 cm. I samband med funtens kon- servering 1944 avlägsnades emellertid tillsatserna. Funten kan ha förhöjts senare under medeltiden, så- som troligen skedde i Läng! ö t. 70 Dopskäl (fig 43) av fyrstämplat tenn, rund, med ovala, släta öron. Enligt stämplar tillverkad i Kalmar 1852 av Daniel Eklund. 71 På botten graverat: >>Tillhör Bredsättra Kyrka» Höjd 6 cm, diameter (utom hand- tagen) 20,7 cm. - Dopfat av mässing med ett kors av flätade band i drivet arbete i botten, tillverkad av A Karlström, Spånga. Enligt en graverad inskrift med versaler på undersidan GÅV A TILL BREDSÄ TRA KYRKA ÅR 1947 AV KYRKVÄRDEN EIBERT ANDERSSON OCH HANS HUSTRU HELFRIDA ANDERSSON LÅNGÖRE N:5. Diameter 68 cm. Nattvardskärl, brudkrona Nattvardskalk (fig 73) av delvis förgyllt silver Cuppans bräm något utsvängt och prytt med en punsad bård. Låg nod och hög fot, prydda med pärlstavar Enligt stämplar tillverkad 1791 av J Högsted t. 72 Höjd 22,5 cm. - Tillhörande paten, helt slät med förgylld framsida. Enligt stämpel » IH» på brättets baksida tillverkad av samma guldsmed som kalken. Diameter 15 cm. Oblatask av silver förgylld inuti, oval, med kupigt lock och på kulfötter Längd 12,5 cm. Runt locket graverade ornament och på dess mitt inskriften: >>Gäva /Bredsättra Kyrka av Landtbr Alfrid Nilsson Nedra Sandby 1924.>> Enligt stämplar på bottens utsida tillverkad av J G Henzell, Kalmar 1923. - Oblat- skrin av björk, fodrat med marmorerat papper i blått, brunt och gult. Fyra kulfötter av ben. Med läs och nyckel. Mätt: 19,5 x 13,8 x 9,5 cm. Var nytt 1872. Vinkanna av delvis förgyllt silver, svagt päronfor- mad. Locket krönt av ett kors. Enligt stämplar tillver- kad i Stockholm 1948 av Nils Redeby Höjd 29 cm. Enligt en graverad inskrift med versaler på locket GÅ- VA TILL BREDSÄTRA KYRKA VID DESS 100-ÅRSJUBILEUM 1948 A V BREDSÄTRA FÖRSAMLINGS FLICKRING. - Två vinflaskor av glas om två kannors rymd (=5,2 1), med etsad dekor På ena sidan Jehova med hebreiska bok- stäver inom triangel, på den andra kalk, kors och anka- re. Proppar krönta av kors. Köpta i Stockholm 1876 för 16 kr Höjd 51 ,5 cm. - Vinankare av ek med järnband ochjärnhandtag. Spär av blå fårg. Märkt: >>K(?) 3 OKT VD 1869.» Höjd 33 cm. Sockenbudskalk och paten av oförgyllt silver (fig 74), enligt stämplar tillverkade av Hans Olofsson Sturk. 73 Cuppan är låg och bred, skaftet har en liten rund, tillplattad nod och foten är jämförelsevis stor och hög. På patenens brätte är ett malteserkors ingraverat. Kalkens höjd Il ,5 cm, patenens diameter 9,7 cm. - Modern oblatask av silver Gäva 1947 av Kulturella föreningen. - Vinflaska av bergkristall, Kosta, gäva 1947 av fröken Lydia Anderson, Mellösa. - Till soc- kenbudstyget hör ett modernt träschatulL Äldre oblat- dosa och fodral (fig 75) beskrivs ovan (Gamla kyrkan). Brudkronor l Av helförgyllt silver (fig 76). Gjutna, genombrutna spiror varannan stor, varannan liten, med päronformade spetsar samt oförgyllda blommor och änglar fastskruvade vid kronringen. Mellan spiror- na ligger en lös ring, vid vilken också gjutna, symmet- riska ornament med päronformade spetsar är fastskru- vade. Frän vart och ett av dem nedhänger tre små oförgyllda löv (två saknas). Höjd 10,5 cm, diameter 18 cm. På en rektangulär stämpel på kronringens utsida läses: >> LINDBOM>>, troligen Petter Lindbom/4 resten är dolt bakom ett ängelornament. Brudkronan var ny 1774 (inv). Till kronan hör ett cylindriskt fodral av svept spån, beslaget med krysslagdajärnband (fig 77). Smalt järnhandtag på locket, som också har ett läsöverfall, men hänglåset saknas. Höjd 16 cm, diameter 27 cm. - 2. Modern liten brudkrona av förgyllt silver De sex spetsarna kröns av pärlor, i övrigt prydd med röda stenar, infattade i blommor samt hängande hjärtan. Diameter 10,2 cm. Enligt stämplar tillverkad i Kalmar 1966 av Gunnar Svensson. I Jäsbart träschatulL Gäva av Kyrkliga ungdomskretsen. Ljusredskap Ljuskronor av mässing: l För tolv ljus i två kransar (fig 78). Mittstammen krönt av en dubbelörn och nedtill avslutad med en stor kula och en pinjekotte, S-forma- de, rikt profilerade, gjutna ljusarmar med raka ljuspi- por och musselformade droppskälar Prydnadsarmar med reflexblommor lika öppna klockor och reflex- stjärnor Utan inskrift. Höjd 106 cm. Var ny 1750 (inv). Hängde i väster i Gamla kyrkan, 1918 i mittgängen närmast läktaren, nu över norra bänkkvarteret, när- mast läktaren. - 2. För tolv ljus i två kransar (fig 79). s-formade, profilerade ljusarmar med raka ljuspipor och musselformade droppskälar Uppåtriktade reflex- blommor dels formaoe som öppna klockor, dels i form INREDNING OCH INVENTARIER 75 ~~- "'..~ .,___- ...... • , tllflll Fig 75 . Fodral och oblatdosa för sockenbudskalken i fig 74 , av svarvat trä , den senare möjligen ett orientaliskt lackarbete. Foto S Hallgren 1978. Case and wafer box of turned woodforthe viaticum chalice infig 74. Th e wafer box possibly oforienta/lacquer. Fig 77. Fodral av svept trä med beslag av smidesjärn till brudkronan i tig 76. Foto S Hallgren 1978 . Case fo r the bridal crown in j/g 76. Chip work with iron bands. Fig 76. Brudkrona av helförgyllt silver med oförgyllda ornament, tillverkad senast 1774 i Kalmar, troligen av Petter Lind bom. Foto S Hallgren 1978. Bridal crown, gift sil- ver with silver orna- ments , made at the latest in 1774 at Kai- mar, p robab/y by Pet- ter Lindbom. 76 BREDSÄTTRA NYA KYRKA av stjärnor Inskrift med kursivstil (versaler och geme- na blandat), graverad på den nedersta, stora kulan. >> Åhr 1759 är denna ljuserona uppå Den hederwärda Bredsättra församlings hejäran igenom eonstapelen vid kong! Amiralitetet Ge:[nom] Lars Schottenius [not 62] blefwen bestäld och af kyrkans medel betalt Gudi till ähra och detta Herrans huus til prydnad. då warande kyrkio herde wid församblingen Magistern höglärde Herr Magnus Marin [not 44] jämt kyrkians åldermän här Pähr Mickelson uti Ormöga och Jon Nitson uti Nedra Sandby Giord i Carlscrona, af mäsF Israel Zerl>>75 Höjd 112 cm. Hängde längst fram i Gamla kyr- kan, 1918 mitt i kyrkan, från 1957 längst fram över södra bänkkvarteret. (Håkansson nr 45) . - 3. För sex ljus i en krans. Mittstammen krönt av en flagga med unionsmärke. s-formade ljusarmar, raka ljuspipor, blomformade droppskålar Reflexblommor lika öppna halvklot på utåtböjda skaft. Enligt graverad inskrift med kursivstil på kulan köpt 1825: >> Denna ljuskrona är förfärdigad af gördelmakaren Pettr Fagergren i CaJ- mar/År 1825 är denna ljuskrona köpt till Bredsättra kyrkas prydnad och för dess penningar då doctor An- ders Fornander76 uar Kyrkoherde, Nils Jonsson i MeJ- lösa och Nils Johasson (!)i Kläppinge åldermän samt Johan Olofsson i Långöre och OlofPersson i Kläppinge kyrkovärdar >> Höjd 72 cm. Under orgelläktaren. - 4. För aderton ljus i tre kransar Mittstammen krönt av en svävande putto med en palmkvist i handen. s-formade, rikt förgrenade ljusarmar, raka ljuspipor med utvikt kant och runda droppskålar Tillverkad i Kalmar 1894 av gelbgjutaren Lindstedt och skänkt av kyrkoherde Uddenberg (not 82) >> såsom en tacksam minnesgärd >> (st prot). Höjd 100 cm. Hänger mitt i koret såsom ersättning för en gammal glaskrona, >som icke blott är obotligt sönder, utan en vanprydnad för hela kyrkan» (st prot 28/8 1894). Denna såldes samma år för 30 kr (st prot 1896). - 5. För tolv ljus i två kransar Något förenklad kopia 1957 av ljuskrona nr 2. Hänger längst fram över norra bänkkvarteret. - 6. För tolv ljus i två kransar Något förenklad kopia 1957 av ljuskrona nr l Hänger framför läktaren över södra bänkkvarteret. Ljuskronor, ett par, för fyra ljus, med mittstam av svarvat , gulmålat trä och U-formade ljusarmar av smi- desjärn. Ljushållare och droppskålar också av svarvat trä, målade i rödbrunt. Höjd ca 35 cm. På läktaren. Troligen från kyrkans byggnadstid. l kyrkan har tidigare hängt en ljuskrona för åtta ljus i två kransar av förtent järnbleck (fig 80). Ljusarmar formade av böjda järnband. Kronan var prydd med vridna tenar och utklippta, rombiska löv, allt i ett för- sök att imitera en kristallkrora. Höjd 55 cm. Kronan, som uppgivits komma från Bredsättra kyrka, förvärva- des 1923 i en antikhandel av framlidne chefredaktören S E Sjöholm77 och såldes 1970 på auktion efter honom. Väggplåtar av mässing i drivet och punsat arbete: 1-3. För tre ljus . Rektangulära med rundade hörn och prydda med en stor strålande stjärna. Höjd 66 cm. Tillverkade av Lindstedt & Son , Kalmar, samt skänkta 1958 till minnet av kantor Britta Olsson (f 1905 t 1958). - 4-6. Lika föregående, skänkta 1959 till minnet av lärarinnan Anna Svensson (f 1883 , t 1959). - 7 För ett ljus, formad som ett blad i drivet arbete (synlig i fig 89). Modern. Höjd 28 ,5 cm. Ljusstakar av nysilver ett par för ett ljus. Moderna. Höjd 19,5 cm. Ljusstakar av mässing: l För fem ljus (fig 81). Gju- ten , profilerad mittstam med en droppskål nedtill, vridna ljuspipor; runda, kupiga droppskålar med >> nag- gad >> kant och stor rund fot med punsad ornering och punsad inskrift med kursivstil: >> DENNA LJUSAStaka är förärad till detta Herrans hus och Altare af eonsta- pelen Lars Skottenius [not 62] i Armöga i Testamente efter des Hustru Som i Herranom Salig: afsomnade 21 Desember 1760. >> Höjd 39 cm. Håkansson nr 49. - 2-3. Ett par för ett ljus. Vriden mittstam, som upptill är en ljushållare , hög kupig fot. Höjd 18,5 cm. 1600-ta- Iet. Första gången upptagna i inv 1774 och kallas redan då gamla. - 4-5 Ett par tvåarmade, för två ljus (fig 82). Mittstammen gjuten och genombruten . Vridna ljuspi- por, droppskålar runda och kupiga. Rund , profilerad fot. Den mindre staken, som är 27,5 cm hög, är ornerad med punsade biorurankor Den nämns första gången 1774 (inv) . I Gamla kyrkan stod den på predikstolen (fotens brätte har flera runda hål för skruv eller spik). Den något större staken, höjd 28 cm, saknar punsad ornering och är en modern kopia av nr 4. - 6-7 Ett par för tre ljus, med gjuten, profilerad mittstam, gjuten, tvåarmad, genombruten ljusarm, vridna ljuspipor run- da och kupiga droppskålar Rund, slät, hög fot, opro- portionerligt stor Överensstämmer eljest i många de- taljer med ljusstake nr l (fig 81), som de troligen efter- bildar Punsad inskrift med kursivstil på foten: >>En äre skänk till Bredsättra Kyrka af Ålder mannen Jaen Ols- son och dess k: Hustru Kerstin Jaens dotter på N° l i Långöre den 24 December År 1849. >> Höjd 36 cm. - 8. För sju ljus, höjd 81 cm. Gåva 1924 vid kyrkans restau- rering av handlanden Ossian Ohlsson och hans hustru. - 9-10. Ett par valfritt för tre, fyra eller ett ljus, >>Skultuna Bruk N° 44>> samt >SB N° 44> Ca 1900. Höjd 40 cm. Ljusstakar av tenn, ett par, med en stor kula på skaftet. Stämplar > Gjutet tenn>> samt >>Ollers>>,77 3 08 (=1940). Höjd 13 cm. Lyktor av trä för ett ljus: l Åttasidig plan. Höjd 35 INREDNING OCH INVENTARIER 77 Fig 78. Ljuskrona av mässing, tillverkad senast 1750. Foto S Hallgren 1978. Brass chandelier, made ar the latest in 1750. Fig 79. Ljuskrona av mässing, tillverkad i Karlskrona 1759 av Israel Zerl. Foto S Hallgren 1978. Brass chande/ier, made al Karlskrona in 1759 by Israel Zerl . cm. I vapenhuset. - 2-9. Fyrsidig plan (fig 83). Ljus- hållare av plåt, bärögla av järntråd. Höjd 55 cm. Troli- gen från lanterninens byggnadstid 1861 . De användes nämligen ursprungligen, liksom ännu på 1930-talet , på jt,IIdagsmorgonen , upphängda innanför de små runda gluggarna uppe i lanterninen . Några av lyktorna har gjorts i ordning av kyrkvaktare Elmer Jonsson och används numera i vapenhuset på julen. Ett större antal svarvade bänkljusstakar för ett ljus anskaffades enligt beslut 1882. Samtidigt beslöt man att ersätta talgljusen med stearinljus. 1957 tillverkades åtta fönsterljusstakar med fyra ljushållare vardera, till vilka man använde en del av bänkljusstakarna. Textilier Altarbrun av gult linne med broderier i brunt , blått , rött , grönt och gulbrunt, med en framställning av kor- set nere vid Kapell udden . Anskaffat 1947. Antependier: l . Av svart kläde med rika broderier av gul , grön och violett linnetråd samt silver. Ca 1900. - Fig 80. Ljuskrona av förtent och bronserat järnbleck, 1800- talets andra hälft. Privat ägo. Foto R Boström 1969. Chandelier of part/y linned and part/y bronze iron sheeting. Second ha/fof 19th celll. Private collection. 78 BREDSÄTTRA NYA KYRKA Fig 81. Ljusstake av mässing , skänkt 1760 av konstapeln Lars Schottenius i testamente efter hans hustru. Foto S Hallgren 1978. Brass candlestick , presenred in 1760. Fig 82. Ljusstake av mässing , tillver- kad senast 1774. Foto S Hallgren 1978. Brass candlestick , made at the latest in 1774. 2. Av naturfargat, grovt, mönstrat linne. Gäva av Kyrkliga ungdomskretsen 1957. - 3. Av grönt linne med inslag av guldträd (=mässhake nr 4 nedan). Vitt linnefoder. 1975. - 4. Litet antependium för prästalta- ret i sakristian. Samma material som nr 2. Gäva av Kyrkliga ungdomskretsen 1957. Kalkdukar: l. Av svart sammet med bred, knypplad, skadad silverspets. Svart linnefoder, 47 x 43 cm. - 2. Av vit sidendamast, prydd med kors, druvklasar och ax av guld och silke i naturalistiska farger i broderi och applikation. Guldtofsar i hörnen . Vitt sidenfoder. 42 X44 cm. Tillverkat 1948. - 3. Av grönt ylle med guldinslag, broderad med ett kors i guld och orange. Ljusbrunt taftfoder (jfr mässhake nr 4). 55 ,5X55 ,5 cm. Tillverkad 1975. Mässhakar: l. Av svart sammet (fig 84) med rika broderier och applikationer i silver, paljetter och tof- sar, Jehovasol pä framsidan, kors av silvergalon och silverspets pä ryggen samt kantad med knypplad sil- verspets. Foder av svart satäng. 1840-talet. Mycket lik mässhakar, som tillverkats av en prästfru , C C Jaens- son i Ljungby. 78 Var länge kyrkans enda mässhake , men används numera endast långfredagar. Till mäss- haken hör ett platt träfodral med mätten 78 x 98 x 9 cm+ handtag. - 2. Av gulvit sidendamast med appli- kationer. Ljusgrönt sidenfoder. Tillverkad av Libraria 1939 och inköpt delvis för gåvomedel. - 3. Av korn- blätt ylle med sidenfoder i samma farg. Tre kors av linneband i applikation. Anskaffad 1965. - 4. A v grönt ylle, upptill mönstrat i gula och roströda ränder Foder av ljusbrun taft. Komponerad av Kerstin Persson och tillverkad 1975 av Agda Österberg, Varnhem. Stolor fyra stycken, anskaffade 1964, av vitt, grönt, violett resp rött linne med kors broderade av guldtråd. Kormatta av ylle i geometriskt mönster röllakan. Blått i olika nyanser dominerar jämte ljusgrått och ljusgrönt. Anskaffad 1964. Mått: 351 x 195 cm. Håvar , se Kollektredskap Gravminnen Två ovala kistplåtar,'9 rostiga och oläsliga , 1800-talets förra hälft. Bredd 34 resp 24 cm. Följande gravstenar ligger i eller utanför vapenhuset i tornets bottenvåning, där de fick sin nuvarande place- ring 1957 (fig 85). l Av grå och gropig kalksten. Ristat hjulkors , upp- stigande ur ett halvt fyrpass. Korsarmarna skjuter ut- anför ringen. De tre övre har rakt avskurna ändar och hela korset är ristat med ganska djupa linjer som inte skär varandra. Mått: 186 x 108 cm. 1200-talet? - se- kundära inristningar· överst initialerna M P S; omedel- bart under ringen är ett bomärke lik en zigzaglinje (Håkansson s 338, nr 36) ristat tvärs över korsstam- men. Håkansson nr 38. 2. A v grå kalksten , fragment. Håkansson (nr 39) såg nederdelen av ett kors, som uppsteg ur en halvcirkel- format fot och daterar stenen till 1200-talet. Ytan är nu så skrovlig och nött, att ingen ristning är synlig. Mätt 78 x 85 cm . 3. A v grå (?) kalksten med skrovlig yta, trapetsfor- mad: övre bredd 88,5 cm, nedre bredd 85 cm, längd 188,5 cm. I ristning ett otydligt stavkors med en stor ring , uppväxande ur en rund kulle på en rektangel. Korsarmarna skjuter utanför ringen. Hela korset är ristat med linjer som inte skär varandra. 4. A v röd, spräcklig kalksten , lagd som trampflisa utanför västportalen (fig 53). Trapetsformad: övre bredd 135,5 cm, nedre bredd 124,5 cm, tjocklek 10 cm, längd 228 cm. I ristning ett hjulkors, uppväxande ur en trappstegsfot. Korsarmarna, varav de tre övre har kluvna ändar skjuter utanför den stora ringen . Runt kanten ett band, i hörnen rundlar All teckning med linjer som inte korsar varandra. 1200-talet? Under tvär- armen, t h om korsstammen, är ett stort bomärke (Hå- kansson s 339, nr 143). - Håkansson nr 40. 5. skulpterad häll av grå kalksten (fig 86), mätt 182 x 123 cm. I mitten symmetrisk renässanssköld, omgiven av en smal ram. I dess centrum följande inskrift i relief: INREDNING OCH INVENTARIER 79 Fig 83. Lyktor av trä, tillverkade 1861 (?) för att hänga i lanterninens runda gluggar under julottan. Foto S Hallgren 1978. Wooden lanterns made in 1861 (?), to be suspended in the circular windows of the cupo/a during the ear/y service of Christmas Day. E(?) o(?) s KND. Därunder årtalet 1662, delat av ett bomärke, likaledes i relief (Håkansson s 338, nr 9). Skölden flankeras av två keruber med ett par vingar korsade under hakan. Under den vänstra keruben ett skulpterat timglas i ett runt fålt med nedsänkt botten och smal ram omkring rundeln. Den motsvaras t h om skölden av en schematiskt tecknad dödskalle inom en liknande rundel som omger timglaset. Närmast skölden fyra små rundlar Upptill liggande rektangel omgiven av en ram av beslags- och broskornamentik. Inom rektangeln en in- skrift, ristad med antikvaversaler CHRISTVS + ÄR + MIT LIF +DÖDEN + ÄR+ MIN+ VINNING. Nedtill ännu en rektangulär kartusch, utan inskrift. Runt stenens kant en bred, upphöjd bård , utan synlig inskrift. - Stenen är spräckt mitt itu, tvärs över sköl- den. - Håkansson nr 42. 6. Av rödaktig kalksten , ursprungligen en medeltida trapetsformad häll, som i sen tid utsmyckats med rist- ningar samt ännu senare förminskats på sidorna, så att den även nu är trapetsformad, ehuru med det större breddmåttet nedtill. I mitten en oval, tecknad med två båglinjer, vilkas ändar upptill och nedtill är utätrullade. Inom ovalen: IHS BMD ANO 1755. I hörnen fyrpass, slagna med passare, liksom de cirklar, inom vilka fyr- passen är inskrivna. Smal inskriftsrand utan text utmed stenens kanter Nuvarande övre bredd 78 cm, men har, 80 BREDSÄTTRA NYA KYRKA Fig 84 a-b . Mässhake av svart sammet med rika broderier och applikationer av silver, trol igen tillverkad 1848. Foto S Hallgren 1978. Chasuble, black velvet with rich silver embroideries and silver app/ique , probah /y made in 1848. av ornamentiken att döma, varit ca 98 cm . Nedre bredd 84 cm , längd 167 cm . 7. Av grå kalksten med mycket gropig yta. Något trapetsformad, övre bredd 76 cm , nedre 70, längd 160 cm. Ristad inskrift: 1806 l NMS BPD. Därunder är ristat ett schematiskt, stort timglas , krönt av ett kors. - Håkansson nr 48. 8. Av röd kalksten, fragment som dessutom har ned- re högra hörnet avslaget. Mått: 161 x 46 cm. Upptill en rektangulär ram med inskriften: OIS: OD l 1828. Årtalet delas av en grankvist eller ett bomärke. Under ramen ett bomärke (Håkansson s 338 , nr 167). Allt ristat med distinkta linjer. - Håkansson nr 56. Beträffande gravstenar ute på kyrkogården och inne i Gamla kyrkan, se ovan. Votivskepp En tremastare, Svea (fig 87), tillkom mellan 1774 och 1782 (Domkap, inv). Det är ett >linjeskepp från 1700-ta- lets mitt med kanoner i två batterier, helt vitmålat med svarta berghult , riggat utan segel med överbramrår på fock- och stormasterna, kryssmärsstången i ett stycke med bramstången utan salning, bogspröt med klyvar- bom och stampdävert>> (Sam Svensson80) . Längd utan bogspröt 78 cm . Skeppet var >enligt äldre personers uppgifter ... förfardigat ... av en båtsman, vars namn är okänt. Skeppet påträffades undangömt i en vrå i kyrkans torn med master och rigg helt och hållet förstörda samt skrovet nästan förstört av trämask >> (K Allner81). Kon- serverat 1931 av Karl Allner, fyrmästare i Segerstad, tidigare Bredsättra. Han utförde konserveringen gratis. Tavlor Minnestavla rörande kyrkans ombyggnad 1848. Olje- målning på duk, klistrad på kartong samt fast vid en pannå. Inskrift i ljusgult och rödbrunt på svart fond: >> ÅR 1848 Byggdes l BREDSÄTRA KYRKA l Af Läns 4 INREDNING OCH INVENTARIER 81 Fig 85. Schema över gravstenarnas placering i vapenhuset. R Boström 1979. Identification of gravestones in the p01-ch. Fig 86. Gravhäll av grå kalksten frän 1662 (nr 5) i vapenhusets golv Foto S Hallgren 1978. Grave s/ab, grey limestone, 1662 (no 5, c f j ig 85) in the porch flo or Byggmästaren G Rudvall [not 29] Då var Prost Herr Magister E. Rundquist [not 54 a] Cominister Herr P Deurell [not 56], Cantor D. Lindström Åldermän Nils persson i Bredsätra. Nils Jonsson i kläppinge . Kyrka- värdar Jonas Olofsson i kläppinge . Petter Nilsson i Mellösa N:2. Sexmän. Elof Nilsson i Orm Öga Nils Jonsson i Öfre Sandby Per Jonsson i Bo. Nils Pers- son i Mellösa N· 5 och Nils Petter Lundberg i Bredsät- ra. >> Därunder en svävande ängel som föreställes skriva den nyss citerade texten med sin ena hand och hålla en trumpet i den andra. T v en annan ängel som pekar på texten. Änglarna i gult och rödbrunt. Omkring texten ett rödbrunt draperi. Färgen har sjunkit in. Dukens mått: 57 x 45,5 cm, guldramens mått: 72,7 x 61 cm. Alla delar lösa. - Troligen är det S G Lindblom (not 57) som har målat tavlan. Porträtt av prosten Erik Rundquist (not 54 a), olje- målning på duk (fig 88). Midjebild, målad i dunkel färg- skala, blek karnation , mörkbrunt hår och skägg. Bred , förgylld ram med hörnornament Dagermått: 62,5 x 50 cm. Osignerat, men troligen målat av S G Lindblom (not 57) . - Håkansson nr 52. 6 - 805634 Bredsättra kyrkor Dessutom äger kyrkan tre fotografiska porträtt inom glas och ram av prosten Uddenberg82 samt kyrkoher- darna Aulen83 och Danielsson. 84 Kollektredskap Håvar· två stycken av röd sammet med guldbroderi, guldfrans och tofs . Gåva av f småskollärarinnan Anna Svensson 1947 Längd 209 cm. Två kollektbössor (den ena avbildad i fig 47), av järn med spår av förtenning, fyrsidig med plan botten och buktande lock med lång myntspringa. Låsöverfall och ögla för hänglås. På baksidan krok för upphängning. Höjd 13,8 cm. Den ena är fåst vid ena dörrhalvan mellan långhuset och vapenhuset, den andra ligger i tornet. 1902 diskuterades återinförande av håvgång i enlig- het med ett vid senaste biskopsvisitation framställt för- slag (kr prot) . Kyrkorådet »ansåg det olämpligt att öfva tryck vid kollekters upptagande» och beslöt att avråda stämman. Denna följde kyrkorådets rekommendation och beslöt att håvgång inte skulle införas (st pro t 1902). 82 BREDSÄTTRA NYA KYRKA a; ------ l 1 Il Il Il 11 !J Il Il Il Il Il Il.,.,.,, . INREDNING OCH INVENTARIER 83 Fig 88. Porträtt av prosten Erik Rund- quist , osignerat , men troligen målat av S G Lindblom 1848 e ller 1849. Foto S Hallgren 1978. Pom·ail of Dean Erik Rundquisr , nor sig ned , probah/y painled by S G Lind- blom in 1848 or 1849. Möbler mm sakristians möbler är delvi s övertagna frän Gamla kyr- kan: l . Bockbord av furu (fig 89) , rektangulär skiva med rundade hörn , 89,5 x 8 1 cm , höjd 77 cm. Anskaffat mellan 1774 och 1782 (domkap).- 2-3. Ett par stolar av furu (fig 89), empire , brunlaserade med svarta s itsar. Höjd 85 cm. Upptagna första gängen 1811 , dä de var tre till antalet (inv). - 4. Skäp av gran (fig 90), med tvä dörrar och tre fria hyllor. Må lat i en blägrä fårg med profileringen upptill mörkröd. Stod i koret i Gamla kyrkan (inv 1811 ). Höjd 223 cm, bredd 116 cm, djup 40 cm. - 5-6. Tvä blägrä skäp, större än före- gående , av furu. Det ena anskaffades enligt beslut 1872 (st prot). Den fasta skåpinredningen pä ömse s idor om ingång- en till koret tillkom 1957. Ute i kyrkan , under läktaren , stären kista av brun- målad furu, något jä rnbes lagen , med framsidan indelad av tvä speglar och överfalsat lock med tvä innanläs. Ett smalt fack utmed vänster sida. Tvä myntspringor i locket , den ena över det lill a facket. 108 ,5 x 53 ,5 x 64 (dj) cm. Kallad >> fattigkista >> 1811 , dä det >> yrkas att den Fig 87 a-c . Votivskepp, Svea, 1700-talets mitt . Foto R Hintze 1979 (a) samt S Hallgren 1978 (b, c) . Vorive ship , Svea, mid-/8/h cenrury. 84 BREDSÄTTRA NYA KYRK A j ernbeslås» ( inv). - Två putsmallar av trä och j ärn , den större för långhusets, den mindre för sakri stians takli st. Höjd 77 resp 55 cm. Böcker l 1700-talsskåpet i sakri stian förvaras kyrkans värdeful- la boksamling, bl a Gustaf If Adolfs illustrerade bibel från 161 8 (fo lio) samt H a:ffners koralbok. Karl Xll :s bibel i nytt band med de gamla beslagen , men utan kungens porträtt ligger på predikstolen. Klockor av LARS MAGNUS HOLMBÄCK Lillklockan är omgjuten 1833. Den dekoreras runt hal- sen av empireornament (fig 9 1 a) samt runt slagringen av lyror och akantus omväx lande (fig 91 b) . Inskriften på norra sidan lyder: ÅR 1833 DÅ l PROSTEN MAGISTF::R ELI AS SCHYTZ85 l VAR FÖRSAM LINGENs KYRKOHERDE, l JSRAEL AHLQV IST86 l COMM INISTER. l OLOF JAENS- SON l LÅNGÖRE l PEHR JAENSSON I NEDRA SANDBY l ÅLDERM ÄN, l AN DERS JÖNSSON I ÖFRA SANDBY l JAN SVENSSON I LÅNGÖRE KYRKOVÄRDAR, l BLEF DENNA BREDSÄ TRA KLOCKA l OMGJU TEN I STOCKHOLM l AF Fig 89. Inte riör av sakri sti an mot nordväst med bord , anskaffat me l- lan 1774 och 1782 samt stolar an- skaffade före 18 11. Foto S Ha llgren 1978. Interior of ves try looki11g norrit west, wir/t table, pure/tased between 1774 and 1782 and clt airs, pur- e/tased before 1811. SAMUEL CH. GRÖNWALL.M7 Södra sidans inskrift: HÖR KLOCKANS KLARA LJUD, l HAF BÖNEN UTI MINNE l TILL TEMPLET SKYNDA DIG l DÅ KYRKOSTUND ÄR IN- E. l NÄR ELDEN BRUSTIT UT l KOM! DÅ BEHÖFVES FOLK. l LEF SÅ ATT ÄR DU DÖR f JAG BLIR DIN SÄLL- HETS TOLK. - Diameter 88 ,5 cm, höjd med krona 82 cm, utan krona 63 cm. storklockan (fig 92) dekoreras runt slagringen av en ornamentfris av pelikaner och fruktkorgar (fig 92 b). Inskrift runt halsen , norra sidan: ÅR 1863 ÄR DENNA 8KLOCKA GJUTEN I CALMAR AF I. P. FORSSBERG.M En treenighetssymbol , därunder: GÅR IN 1 HANS PORTAR MED TACKANDE, l UTI HANS GÅ RDAR MED LOFVANDE l TACKER HONOM, LOFVER HANS NAMN. l DA. PS. JOO V. 4. Söd ra sidans inskrift (fig 92 c): HÖR GUD ÄNNU SIN NÅD DIG BJUDER/ SE TEMPLETS PORTAR ÖPPNA SIG. l KAN- SKE HÄRNÄST, DÅ KLOCKAN LJUDER, l UPLÅTES GRAFVENS PORT FÖR DIG. l DU GÅ R EJ MER l HERRANS HUS, l DITT RUM BEREDS l JORDES (sic! ) GRUS. l SV. PS. B. N. 323. v . 1.89 D äröver en medaljong med Marie krö- ning (fig 92 c). - Diameter 99 cm, höjd med krona 88 cm , utan krona 68 cm . Ett bes lut att ansk affa ännu en klocka fattades , se- dan tornet 186 1 blivit försett med en lanternin (se Fig 90 . Skåp av gran , anskaffat senast 1781. Foto S Hall- gren 1978. Cupboard, spruee , purehosed at the latest in 1781. ovan). Den beställdes frän Forssberg och skulle levereras vid bryggan i Borgholm den 15/10 (st prot 26/6 1862). När klockan var fårdig och prövades , väg- rade emellertid församlingen att godkänna den. Som skäl anfördes brister i utförandet, bl a anmärkte man pä, att kronan var av järn, inte av klockmetall , och fåst med bultar , samt att dess botten var för tunn. Klockan ansägs därför »ovaraktig» (st prot 12/1 l 1862). Efter en opartisk besiktning göts klockan om , och när den leve- rerades, provhängdes och provringdes, godkändes den (st prot l 1/2 1863). Primklockan (fig 93) är en inskriftslös medeltids- 7-805634 Bredsättra kyrkor INREDNING OCH INVENTARIER 85 Fig 91 a-b. Lillklockan, gjuten 1833 i Stockholm av S Ch GrönwalL Foto S Hallgren 1978. Th e small beil , east in Stoekholm in 1833 by S Ch Grönwa/1. klocka. Enda ornering är två par linjer runt halsen , ett par i slaget samt ett par runt sl&gringen . Samtliga linjer är bildade genom ristning i formmanteln. Kronan av- bruten och ersatt med järntråd . Klockan är troligen frän omkr 1300. Mätt: Diameter 10,2 cm, höjd utan krona 8,4 cm. Hänger i en guldbronserad träställning omedelbart öster om sakristiedörren . 86 BREDSÄTTRA NY A KYRKA Fig 92 a-c . Storklockan , gjuten 1863 i Kalmar av J P Fors- berg. Foto S Hallgren 1978. The big bel/, east at Kalmar, 1863 by J P Forsberg . Fig 93 . Primklocka, troligen från omkring 1300. Foto S Hall- gren 1978. Sanctus bel/, probah/y c 1300. Noter INLEDNING l Hagberg 1967 I o II,Beskow-Sjöberg 1977 2. Hagberg 1967 II; Hagberg 1968 (om Bo gärd) ; Hagberg & Holgersson 1976 (om Gätebo); Beskaw-Sjöberg 1977 3 Här har också undersökts en anläggning som helt avviker frän det vanliga på jämäldersgravfa.Jten. Detta märkliga röse, som kanske något olyckligt kommit att benämnas >>polska graven >> , skall dock ej närmare diskuteras här utan jag hänvisar till föreliggande uppsatser och komman- de utredningar Hagberg & Holgersson 1976; Holgersson 1978. 4. Hagberg 1967 Il , s 115 ff. 5. Jfr Stenberger 1933 , s 201 ff. 6. Blomkvist 1973 o 1974. 7 Trotzig 1978. 8. Blomqvist 1973, s 253. 9 . Enligt Kungl Maj:ts beslut av den 23 augusti 1940 skall församlingens namn i officiella sammanhang skrivas Bredsätra. Emellertid skrivs namnet på byn Bredsättra i jordregistret med tt i enlighet med den sedan århundra- den vanliga stavningen i jordeböcker och kyrkliga hand- lingar vilken också överensstämmer med det genuina ut- talet av namnet. - Upplysningarna om stavningen har benäget lämnats av arkivchefen vid Ortnamnsarkivet i Uppsala, Allan Rostvik. lO. Uppgifterna om prästgärden och den ecklesiastika jorden är hämtade huvudsakligen ur följande källor · Linköpings domkyrkas pappersregister (LStB : Kh 54); Smålands hand!, 1500-talet (RA); jordeböcker (KKA , RA); geo- metriska kartor och skiftesakter (Lantmäterienheten, Kalmar· LMV); lantrevisionskommissionens prot 1683 (KKA) . Jfr A Ahlqvist, Clerus Calmariensis III , I841 s 625, 633 och H Schuck 1959, s 280-287 291 381 Il Katarina av Alexandria, enl legenden kristen martyr i böljan av 300-talet. - Notiser i den äldre litteraturen om S:t Eriksreliker i Ölandskyrkor bl a Bredsättra , är fel- aktiga. Se Öl II: 3 ( Gärdslösa kyrka) , s 150, not 4. 12. J H Rhezelius , f i början av 1600-talet, t 1666, se Öl I: l s 4 ff och där angiven litteratur· R Boström, KL 1978 s 113 ff. - R är i allmänhet en in i minsta detalj på- litlig källa. Hans samtliga teckningar av Ölands kyrkor är publicerade i Herdam 4. 13. Johan Hadorph , f 1630, t 1693, se Öl 1: l , s 17 ff och där ang källor 14. Carl Gustaf Hilfeling , f 1740, t 1823, se Öl 1: l s 32ff och där anförd litteratur - Sven E Noreen i Ale 2/1964. 15. Abraham Ahlqvist , f 1794, t 1844, se Öl 1: l s 45ff och där angiven litteratur 16. Johan Wallman , f 1792 t 1853, se Öl 1: l s 48ff. - Hans teckning av korset vid Övra Sandby finns i Wallman Suppl , ATA. KYRKOGÅRD OCH KLOCKSTAPEL 17 Nils !sak Löfgren , f 1797 t 1881 se Öl 1: l , s 35ff och där anförd litteratur 18. Petrus Törnewall, en av Hadorphs (not 13) tecknare, f omkr 1650, t 1706, se Öl 1: I, s I7ff och där anf källor I9. Gravstenens komposition överensstämmer nära med dem som utförts av stenhuggarna Basi/ius Galtsmitt d ä och hans söner Johan och Basilius. Jfr exempelvis två grav- stenar i Böda (Öl I: 2, fig 42 och fig 94) samt gravsten nr 87 på Kalmar gamla kyrkogård (Sm III: 3, fig 263 , s 395 och där anf litt). I Runstens vapenhus finns också en besläktad gravsten (Öl II: 5, under utg) . 20. Det är byggmästare Bertil Peterson, Köpingsvik, som lämnat mig upplysningar om denna gravsten . 20 a. Att använda medeltida dopfuntar som solvisaresocklar var relativt vanligt under 1800-talet, på Öland lika väl som i andra delar av värt land. Se Roosval I9I8 , PI LXIII (Bredsättra och Alböke). Ä ven dopfuntarna i Löt, Egby Algutsrum, Gärdby, Sand by Segerstad, Stenåsa och Torslunda har använts på samma sätt (betr Löt och Egby se Öl II : 2, s 242, 302, 333, 386; betr Segerstad, se R Boström i KNS LIII , s 157· betr Stenåsa, se R Boström i KNS L, s 20). - Annan profan användning hade dopfuntarna i Persnäs (Öl 1:5, s 418) , Föra (Öl I: 6, s 590, 6IO) , Länglöt (Öl II: I, s I93), Gräsgärd , Hulterstad , Kastlösa, Köping och Vickleby BREDSÄTTRA GAMLA KYRKA 21. Ahlqvist skriver ' höger' emedan han föreställer sig åskådaren stående i koret framför altaret , vänd mot väster 22. Jfr Persnäs (Öl I : 5, fig 306, 308 m fl) , Föra (Öl I: 6 , fig 449) , Runsten (Öl II: 5, under utg), Arby (uppm av H Akerlund 1940, ATA) , Förlösa (Tuulse 1955, fig 85) och Ramdala (Bl I, s 60f; W Anderson 1922, s I9f; Tuulse I955 , fig 86). 23. Gilleshus eller conviviihus har funnits vid flera öländska kyrkor Intill västra kyrkogårdsmuren i Gärdslösa ligger grundmurarna kvar efter ett (Öl II: 3, s 13), i Köping låg ett i kyrkogårdens sydvästra hörn , avb hos Rhezelius (SvK vol I70, fig 25; även Öl I: l, fig 2 och fig 7). I Alböke fanns 1634 en byggnad i kyrkogårdens sydvästra hörn , som också kan ha varit ett gillehus eller ett sockenmagasin (Öl 1: I, fig 4). Enligt Hilfeling var mellan- väningarna i Böda och Källa kyrkor bostäder för resande präster och pilgrimer (F.m. 57· 2, s 68ff; F .m. 57· 4, s 53 ff). Jfr Öl 1: 2, s 102, 108, 112; Öl 1: 4, s 298 , 319ff. I Persnäs västra torn kallas ännu de välvda rum- men i första väningen för »skomakarekamrarna» och det berättas, att förr kringvandrande skomakare under sin 88 BREDSÄTTRA KYRKOR vistelse i socknen fick bo där (Öl I: 5, s 439; Öl I : 6, s 596 , 632) . I Bredsättra fanns ett S:t Katarinas gille och Gilleshagarna sydöst om Sandby kyrka erinrar ännu om ett gille i denna socken. Jfr Visby domkyrka, vars vind tidigare är nämnd som exempel på en liknande använd- ning för de tyska köpmännen i staden. Enl G Svahnström har den emellertid endast varit förvaringsutrymme för kyrkans egna behov (SvK vol 175, s 164f). -N Ahnlund i Rig 1923 , s l ff och där angivna källor· - S Ljung, art Gilde, i: Kulturhis t lex f nord med, V s p 302 ff. 24. Östtornen i Persnäs och Föra hade klackvåningar högst upp (Öl I: 5, s 446 samt I: 6, s 575 , 597). Dessa torn är inte bevarade, men i båda fallen finns västtornen kvar med ursprungliga löphål för klocklinor i valven. Orsaken, varför klockorna flyttades till östtornen var kanske, att man anskaffat större och tyngre klockor som krävde stabilare upphängningsanordningar 25. Till den nuvarande murhöjden har lagts ca 4>). 30. De högt belägna ingångarna befinner sig i Källa 7,5 m över markytan (Öl I: 4, s 303 , 325 samt fig 183 , 199b, d , e, g, 207 231 ff) , i Glömminge ca 8 m (R Boström, KNS LI , fig l 4, 5; s 78), i Bredsättra 8,5 m och i Hulter- stad 8m (R Boström, 1967 a, fig 5, 6, 9; s 160). - Podest var en av bjälkar eller konsoler buren plattform, mot vilken en stege kunde resas. En sådan finns återgiven på ett par rekonstruktioner av Källa gamla kyrka (Öl I: 4, fig 231 ff). Glömminge har spår av en podest. Piper 1912 (1967) , fig 102, s 202f, 676 ; Frölen I , fig 85, s 99f. - Med stormfri eller stormningssäker höjd menas ungefar 9,4 m (30 fot) eller mer Frölen I, s 37· Otto Blom i Aarb 1895, II: 10, s l ff. 30 a. Sturk eller sto/k kallades den träskoning, som sitter i hålet för en klocklina i ett stenvalv Till formen liknar den ett hjulnav genom vilket ett hål för linan är borrat. För att s turken skall sitta fast i valvet, är den ofta försedd med radiellt utstående, ekerliknande pinnar som är in- tappade i >> navets» mittparti . Gamla sturkar har mycket tydliga nötningsmärken . 31 »En som hade sitt segel hängande i Lilla kyrkan över vintern betalade därför l daler>> (M Olsson , SvK Sm III: 2, s 244). Ark Håkon Christie har meddelat att man även i Norge förvarade segel på kyrkvindar under vinter- halvåret. 32. Jfr Hammarby (Sö) kyrkas västportaL Se rapport av Iwar Anderson juni 1954 (dnr 6022/56) , A T A. Ytter- ligare exempel på portaler med en enda djup bomtrumma, placerad vid dörrens låssida, är Böda nordportal (Öl I: 2, s llO), Källa västportal (Öl I: 4, fig 205 , s 300), Köping nordportal (Sv K vol 170, fig 31, 41 s 36 , 100) samt Gärds- lösa västportal (Öl II: 3, fig 43 b, s 39). Jag tackar fil dr Iwar Anderson för en givande diskussion i frågan. Två bomkanaler en grund och en djup, mitt för varandra, är det normala under högmedeltiden och senare. 33. Beträffande »dammsugning >> se R Boström & Å Nilsson, Fv 1971 s 284ff samt Öl I: 6, s 591 , 595[, 630ff.- R Boström 1972c, s 317ff. -J von Reis , KL 1978, s 127ff. 34 . Välvda vapenhus har funnits i Högby (Öl I: 3, s 201) och Köping (Sv K voll70 , s 47). 35 . Små hemliga utrymmen finns i Källa (Öl 1: 4, fig 199 a , d , f, 214, 226, 228 b , 235 a, b, 237 a, b), Löt (Öl II: 2, fig 250f, 253, 257c-d, s 252ff, 268) , Gräsgård (uppmätn av H A R Sicten 1873 i A TA), Hulterstad (R Boström 1967 fig 5, s 160; densamma, vägledn [1971 a], Ås (R Boström 1975 a, s 125) och Vickleby (uppm av Alb Flink 1918 , Sv K arkiv). 36. Ett vapenhus från 1200-talet är bevarat i Källa (Öl I: 4, fig 199 g, 203 , 221 229; s 323f) . Följande öländska kyrkor förutom Bredsättra, har också tidigt fått vapen- hus , nämligen Alböke (Öl I: l fig 4, 29ft), Böda (Öl I: 2, s ll1), Egby (Öl II: 2, fig 336ff, 342, s 352, 356) , Föra (Öl I: 6, fig 390ff, s 568 f) , Högby (Öl I: 3, fig 113 ff, s 201 f) , Köping (SvK vol 170, fig 25ff, s 47f) , Löt (Öl II :2 , tig 243ff, s 261 f, 270), Persnäs (Öl l 5, fig 300ff, s 453ft) och Räpplinge. Paralleller finns på Bornholm, tex vid följande kyrkor· Å, ca 120{}-.1225 (D K Bornholm, s 135 och 149), Rut (D K Bornholm s 301 305) och Öster- Marie (D K Bornholm s 453 , fig 3 samt s 456, 471 f). 37 Sockenmagasin, byggnad eller annat utrymme , i vilket sockenborna skulle förvara reservförråd av spannmål i händelse av missväxt och höga spannmålspriser Sockenmagasinsinrättningen utvecklades så småningom från 1700-talets början och tog fart under förra hälften av 1800-talet. 38 . Peter (Petter) Bundi, en mycket mångsidig och produktiv målare , konterfejare och förgyllare , verksam i Kalmar från ca 1630, t 1684, och hans son Jonas, målare, t före 1685, g mAnna Larsdotter Skytt. Eftersom Peter uppsade burskapet 1675 av åldersskäl, skulle hans son ev vara den som dekorerat Bredsättras takpanel och murar efter Hadorphs besök 1673. Endast ett fåtal arbeten av Jonas är kända: målningarna på den omtalade predikstolen Gärdslösa med hans signatur (Öl II: 3, fig 132ft), en kor- bänk och bänkrester i samma kyrka (Öl II: 3, fig 136, 140, s 129f) samt den försvunna, men dokumentariskt belagda i predikstolen i Bredsättra, allt målat 1666. En samman- blandning med Jonas' bror Jacob, som var skomakare, har skett i Öl II: l s 209, not 95. Av allt att döma var det Jonas, inte Jacob, som 1673 hade lovat att måla en läktare (ej bevarad) i Långlöt >> med olliofårg , frampå med blåmster och hela vnderslåget med blå himmel och stiernor» (Öl II: l s 152). En ej heller bevarad predikstol i Söderåkra kyrka, Sm, skulle också ha varit ett verk av Jonas, enligt en anteckning av Frigelius, som också kallar honom Jacob. - Om Jonas Bundi , se M Hofren 1938, s 7· G Håkansson 1944, s 68, 126; B Olsson 1952, s 253. - Peter Bundi behandlas i en utförlig not med referenser i Öl II: 3, s 154. 39. S:ta Birgitta, f 1302 (?), t 1373 , dotter till upplandslag- mannen Birger Persson och Ingeborg Bengtsdotter (Folkungaättens lagmansgren). Helgon, grundare av birgittinerorden. Hennes festdag firades 7/10. Mor bia till S:ta Katarina (not 40). Enligt en senmedeltida tradition fördes hennes jordiska kvarlevor i land nere vid Kapell- udden i Bredsättra sn (se närmare härom i Öl II: 5, under utg) . Från 1400-talet härstammar flera bildframställ- ningar av helgonet, som funnits i öländska kyrkor för- utom den förmodade Birgittabilden i Bredsättra, två altarskåpsfigurer i Algutsrum och Torslunda samt ett helgonskåp från Högsrum (nu i SHM, inv nr 19664, se Medieval Wooden Sculpture V pi 196; M Rydbeck 1975 s 143 ; R Boström 1979, fig 7) samt en försvunnen kalk- målning i Gärdslösa (Öl II : 3, s 97). 40. S:ta Katarina av Vadstena (ca 1330-1381), dotter till Birgitta (not 39) och Ulf Gudmarsson. Hon var den första abbedissan i Vadstena kloster Festdag 22/3, namns- dag 2/8. Hjorten eller hinden syftar på att hon räddade en en sådan undan jägarna, lampan i hennes ena hand att hon var en vis jungfru. I den andra handen kan hon ha hållit en liljestängel , också en symbol för jungfruligheten. Avbildningar av helgonet finns bl a i flera uppländska kyrkor (Edebo, Up Il, fig 719, s 868; Frötuna, Up Il , fig 240, s 283; Veckholm, Up VIII, fig 46, s 56). 41. Jag tackar antikvarien Mereth Lindgren, som gjort mig uppmärksam på, att Katarina av Vadstena ursprungligen inte kan ha avbildats med bara fötter 42. Anders Georg Wadsten, f 1731 t 1804, titulerad >> provin- cialmålare>>, målare av möbler och inredning , även verksam som skulptör Utförde arbeten i de flesta av Ölands kyrkor mellan 1762 och 1801 (altaruppsatser och predikstolar läktarbröstningar bänkfasader skåp m m) . Mer framgångsrik som målare och dekoratör än som skulptör Samarbetade ofta med skulptören Jonas Berggren , med sina bröder Johan Henrik och Paul , sin son Lars Peter samt Andr Landstedt (jfr M Hofren 1958, s 41 ff, och Bror Olsson i Sv konstnärslex V s 535 och där anf litt). G l m Maria Catharina Schalin, f 1733, t 1794, dt t kh Lars Schalin i Gärdslösa. - G 2 m Christina Lundgren från Glömminge (Herdam 4, s 206). 43. Gudmund Rundgren, orgelbyggare och skulptör verksam i senare hälften av 1700-talet och bosatt i Döderhultsvik. NOTER 89 Han har bia satt upp en orgel i Gärdslösa (1759; Öl II : 3, s 131), tillsammans med And G Wadsten skulpterat en altaruppsats i Bredsättra (1770) samt ritat en altaruppsats för Resmo kyrka 1788 (ritningen troligen omarbetad av C F Sundvall, ÖIÄ) . 44. Magnus Marin, f 1711, kh 1748 - prost över egna församlingar 1767 kontraktsprost i Ölands medelkontrakt 1780, t 1787 G 1743 m Anna Christina Galle, f 1717 t 1794. - Herdam 4, s 207 45. Sakramentsnischer, >>Ciborier>> observerades av Löf- gren i norra korväggen i följande kyrkor· Persnäs, Föra, Högsrum, Torslunda, Gårdby, Resmo, Kastlösa och Ås. - I Egby är ännu en dylik bevarad i norra absidväggen och ytterligare en har funnits i samma kyrka (Öl II : 2, s 370ff samt fig 376). Även i Källa finns dylika nischer (Öl I: 4, s 361 fig 225). Flera nischer murades igen i enlig- het med föreskrifter fastställda vid Uppsala möte 1593 , för att förhindra tillbedjan av sakramentet. - Svenska Riksdagsakter III : l 88, s 39 och 144. Credentia =nisch där altarkärlen tillreddes innan de användes på altaret. Se E Moltke 1964, sp 250, samt E Gustafsson 1968, s Il 46. Martha Jonsdotter dt t kh Jonas Gunnari i Köping och hans hustru Martha Stensdotter (tillbakaseende ulv) , g m Jonas Jonre Palumbus , student i Wittenberg 1607 kh i Gärdslösa 1617 t 1659. Jonas Jonres och Marthas barn kallade sig Gerdz/ovius. Det äldsta, sonen Jonas , f 1630, efterträdde fadern som kyrkoherde i Gärdslösa 1660, t 1679. G m Catharina W a lirave i hennes l g. - Herdam 4, s 130, s 201 ff; F Nilsson 1961 47 Nils Örberg, målaremästare i Kalmar g m Margaretha Elisabeth, dotter till kh Jonas Petri Sporselius i Källa . Hon var född 1708 och gifte om sig 16/1 1741 med läns- mannen Olof Lindberg (Herdam 4, s 59). Utöver arbeten i Egby 1734 (Öl II: 2, s 368, 380) har Örberg 1733 utsirat den gamla predikstolen i Sandbykyrka samt målat »nya>> läktaren i Bredsättra kyrka 1735. Ingenting därav är be- varat , utom möjligen ett målat draperi inne i Egby kyrkas absid. 48. Johan Petter Fagerström, tenngjutare i Kalmar 1798- 1837/45 . - B Bruzelli 1967 s 273. 49. Enligt Abraham Ahlqvists avskrift ur KA , Smålands hand! 1566: 20A (Saml I, S 84, UUB, s 35). 49 a. Förvaringskärl för hostian . 50. Textilbeskrivningen är granskad och fOrsedd med ordför- klaringar av förste antikvarie Inger Estham. - At/ask= atlassiden. - Altarkläde vanligen=antependium. - Altartäcke, i regel= ett slags duk att täcka över altaret med . - Handkläde =handduk (manutergium), handlin . - Röck/in , röklin =plagg av vitt linne med vida ärmar som bars över vardagsdräkten . - Västgötatyg= vävnad i opp- hämta, som såldes av kringvandrande västgötar 51 Hindrich (Hinrich, Henric) Bartram, »fogelfångiare» från 1618 hejderidare och underjägmästare på Öland, t c 1660. Han ägde skattefrihet på gårdarna Bo och Södra skattegården i Lindby (senare Stropps säteri, 90 BREDSÄTTRA KYRKOR Gärdslösa sn) och är enligt S Göransson avbildad på ett spisövers tycke. Det är möjligen hans gravsten, som ligger som trappsten vid Bo gård (kap Kyrkogård , gravsten nr 16). - H Samzelius 1915 , s 86ff; G Håkansson 1942, s 27· S Göransson, KNS, vol LIV under utg 1980. 52 . Högsrums kyrka , se R Boström 1979, fig l och 5 samt s 89. Se även uppm av S Hesselgren & S Fränne 1931 och annat bildmaterial i Sv K arkiv 53. Löts kyrkobygge, se Öl II : 2, s 274f, 291. 54. Theodor Edberg, konduktör vid ÖlÄ, som bl a ritat kyrkorna i Löt (1839; Öl II: 2, fig 2800, Bredsättra (1842; fig 51 ovan) samt Öljehult (1842 ; Bill , fig 21) . 54a. Erik Rundquist (fig 88), f 1799, kh i Gärdslösa 1844 - prost över egna församlingar 1848, t 1851 - Herdam 4, s 210f. 55. Peter Isberg, byggmästare i Algutsrum. Han hade tidigare bl a reparerat Gräsgårds kyrka (1834) och byggt ett väst- tom vid Runstens kyrka (1838, Öl Il: 5, under utg). Samma år som han lade grunden till Löts kyrka (fardig- byggd av honom 1842, Öl II: 2, s 291 ffi, förhöjde han tornet i Högsrum (R Boström 1979, s 90). Han har på Öland bl a även byggt kyrkorna i Smed by (1852), Kast- lösa (1855) , Persnäs (1857· Öl 1: 5, s 466, 482, 484) , Al- böke (1859 ; R Boström, KNS XLVI, s 44) och Sand by (1860) . Håkansson har också en uppgift om att Isberg skulle ha tillverkat en predikstol i N Möckleby kyrka (nr 604 A). Han skulle alltså även ha varit snickare. 56. Pehr Deurell, f 1806, komminister i Gärdslösa 1846 - (1849 - ), t 1872. - Herdam 4, s 226. 57 C O Poijes, målaremästare från Mönsterås . Förnamnens initialer anges felaktigt som P O i st prot 5/6 1850, men i underskriften till samma prot skriver han själv sitt namn >> C O Poijes antepinör>> 58. Sven Gustaf Lindblom, f 1810, t 1888, teckningslärare, målare. Var även musikant vid Kalmar regemente, av- sked därifrån 1848 med fanjunkares rang. Elev vid Konst- akad 1835-1839. Mycket flitig: porträtt (fig 88), land- skap, altartavlor i östra Småland , Öland , Östergötland, de sistnämnda vanligen efter berömda original. På Öland återgår hans altartavlor i Runsten (1846 , Öl II: 5, under utg), Bredsättra (1849, fig 57 O och Högsrum (1953 , R Boström 1979, fig Il) närmast på Kalmar domkyrkas altaruppsats med Korsnedtagningen, tillskriven David von Krafft . Denna i sin tur återgår emellertid i första ledet på Rubens' berömda altartavla i Antwerpens katedral. - M Hofren 1929 samt 1947· B Olsson 1957 s 546f. 59. Fredrik Westin, f 1782, t 1862, målare, professor direktör för Konstakademien. W var täljunge till Pasch och Masreliez och en av sin tids mest uppskattade och överskattade konstnärer Han har behandlat talrika mytologiska och allegoriska ämnen och var en mycket flitigt anlitad porträttmålare. - SvK Sthlm III: l, fig 37 och s 53 ff. 60. Nils Linhardt Lindman (Linman), snickare i Gärdslösa, verksam i mitten av 1700-talet, har förutom predikstolen i Bredsättra, bl a utfört en ännu bevarad predikstol och altartavla, båda i Egby kyrka, 1755 resp 1756 (Öl II: 2, fig 377ft), vilka stofferades av målaren Graubner 61. Olof R ese/ius, f 1818, komminister i Gärdslösa 1745-, t 1780. - Herdam 4, s 223 . 62. Lars Schottenius, konstapel vid Kungl Amiralitetet , 1730 förlagd till Borgholms slott, g m Signild Svens- dotter. Enligt inskriften på ljusstaken i fig 81 avled hustrun 1760. Deras son Eric (f 1730, t 1792) blev kyrko- herde i Källa (Öl 1:4, s 405). - Herdam 4, s 59. 63. Ernst Edvard von Rothstein , f i Uppland 1781 , t 1890. Utb vid Königliche Allgemeine Bauschule i Berlin 1845- 48, e o arkitekt vid ÖIÄ i Stockholm 1848, ordinarie 1862, 1849-1875 arbetschef för Stockholms stads vatten- byggnader lärare i husbyggnadslära vid Akademien för de fria konsterna, professor 1871 . Utgav handbok i allmän byggnadslära 1856-1859. R har bl a delvis byggt Vasabron och Veterinärhögskolans hus i Stockholm och ritat förslag till ett flertal kyrkor och kyrkliga inredningar bl a Ytterby (Bo 1: 3, fig 307), Löddeköpinge (Sk 1: 3, fig 165), Barlingbo (Go 1:4, s 490), Ekeby (Go I: 4, s 455), Fröjet (Go Hl, s 342, 352) samt Värö (SvK vol 180, Hl, fig 41 f, s 46t) . - Förslagsritningen i fig 61 har under- rubriken >> Hufvudsakligen efter från orten insänd rit- ning>>. A v allt att döma var denna utförd av den mång- sidige fyrmästaren Adam Siden (f 1825, t 1898). Öl 1: l s 60 samt artiklar om Siden av S Göransson, U E Hag- berg och R Boström i KNS, vol LIV under utg 1980). Siden gjorde l O år senare en ritning till orgelfasad för Gärdslösa kyrka, vilken i enlighet med församlingens ut- tryckliga önskan skulle efterlikna orgelfasaden i Bred- sättra (Sv K Öl II: 3, s 132). De båda orglarnas mittpartier skiljer sig dock något från varandra. Ä ven Gärdslösa-rit- ningen arbetades om vid ÖIÄ. 64. Carl August Johansson , f 1824, t 1899, orgelbyggare. Bosatt i Broaryd, Nöbbele sn, senare Hovmantorp. Har byggt ett trettiotal kyrkorglar i Småland, Blekinge och på Öland . Som exempel kan nämnas Drevs och Homa- ryds nya kyrka (1869-1870; Sm II: 2, s 137 151), Dädesjö nya kyrka (1870, 1879; Sm Il: 2, s 248 , 263), Bräkne-Hoby (1872), Eringsboda (1874) och Asarum (1887· Bl V s !52) samt Föra (1872; Öl 1: 6, fig 478, s 609), Löt (1872; Öl II: 2, s 301) och Bredsättra (1875). 65. Orgelns disposition. Man: Borduna 16' Principal 8' Gamba 8' Fugara 8' Gedakt 8' Octava 4' Flöjt octa- viant 4' Comett 4 chor Mixtur 3 chor (1966, i stället för Trumpet 8). - Pedal: Subbas 16" (saknar andrag, permanent inkopplad), Harmon 8' Pedalen troligen till- byggd senare. 65 a. Kororgelns disposition : Man: Blockflöjt 8' (trä), Princi- pal 4' (fasad), Pommer 4' Waldflöjt 2' Sesquialtera 2 chor (från C') . - Ped : Subbas 16' 66. stenbestämningen är gjord av förste statsgeolog Erik Åhman. 67 De anonyma mästarna Ca/carius I och Il behandlas av J Roosval 1918, s 169ff samt av R Strömbom 1942, s 81 ff och där angiven litteratur 91 68. Professor Oscar Reutersvärd muntligen till förf. 69. Dopfuntens restaurering och inflyttning i kyrkan hade varit på tal flera gånger alltsedan 1888, då den visiterande biskopen uppmanat församiigen att använda funten till dess egentliga ändamäl samt anslå medel för dess restau- rering 1889 (vis prot 27/7 1888). Kyrkorådet anslog 30 kr härtill , men i marginalen står ordet >> nekas>> (kr prot 1888). Samma negativa hållning intog också kyrko- stämman strax därefter Man förklarade enhälligt, >>att de icke ville göra något anslag för detta ändamål, emedan dopfunten befinnes så söndrig och i vissa delar så bråkad, att en restaurering deraf är omöjlig, synnerligast som den blifvit värre skadad än den var vid visitationstill- fållet >> (st prot 7/10 1888). - 1902 beslöt man visserligen att flytta in funten (st prot), men inte heller 1909 hade frågan kommit närmare sin lösning. Då diskuterade man att i stället hembjuda funten till fornminnesföreningen i Kalmar Dock skulle kostnaderna för en restaurering först utredas (st prot). Äntligen 1917 reserverades 25 kr till funtens reparation, 1918 bestämde man funtens placering i koret >> vid norra fönstret mellan altaret och nummer- tatlan>> och slutligen 1919, efter 30 år flyttades funten in i kyrkan . 70. Mänga dopfuntar från I JOO-talet eller 1200-talets förra hälft har förhöjts med en stenskiva eller låg bas av av- vikande stenmaterial, ej att förväxla med de monumen- tala sockelstenar som tjänade som plattformar Funtar som på så sätt rätt ståtligare proportioner är för att bara välja några få exempel, Långlöt och Löt på Öland (Öl II: I s 193; Öl II : 2, fig 233), Tingstäde, Västkinde, Bro, Lokrume och Ekeby samtliga publicerade i Sv K Go l. - Om orsaken härtill är att söka i dopritualen eller berodde på estetiska hänsyn, kan ej avgöras utan en ingående in- ventering , men problemet är utan tvekan värt en närmare undersökning. De tidiga romanska funtarna är ofta ca 80-90 cm höga, medan dopfuntar från 1200-talet eller senare är 100 cm eller högre. Kanske tillhör förhöjningen av dopfuntarna hög- eller senmedeltiden. 71 Daniel Eklund, tenngjutare i Kalmar 1846-1858. -B Bru- zelli 1967 s 273 . 72 . Johan Högstedt , guldsmedsmästare i Kalmar 1785-1819. - ss s 341 73 . Hans Olofsson Sturk, f o 1630, guldsmedsmästare i Kalmar 1664-1705. - Hofren 1949 och 1953 ; SS s 337 74. Petter Lindbom, guldsmedsmästare i Kalmar 1754-1770 (1776). ss s 340. 75. Israel Z er/, jfr SvK Bl I, s 333, 371. Tidigast omnämnd 1744, då han skänkte en ljusarm till Trefaldighetskyrkan, Karlskrona (Sv K Bl III , s I I I fO . - Bredsättrakronan NOTER behandlas i S Erixon, Mässing, Sthlm 1943, avb 88, s 106, text s 97 76 . Anders Fornander f 1778, kh 1809-1828, prost över egna församlingar 1815, hovpredikant 1816, teol dr 1818. G 1810 m Karin Foenander, f 1788, tl872. - Herdam 4, s 208 . 77 Sven Erik Sjöholm, f 1889, t 1970, chefredaktör för Ölandsbladet, kommunalt verksam, skald, författare , bl a till Ölandssången. 77a. Edvin O/lers (urspr Olsson), f 1888, t i959, mälare tecknare, konsthantverkare (glas, fajans, tenn, silver bokband) och konstpedagog. 78. Christina Charlotta Krook , f 1795, t 1859. G 1839 m Olof Jansson, f 1792, t 1858, komminister i Ljungby pastorat 1845-1858. - Herdam 3, s 59. 79. Bruket att lösgöra kistplåtarna vid en kort ceremoni finns beskriven i Högby kyrka (Öl I: 3, s 230). Namn- plåten placerades vid huvudänden av kistan, plåten med psalmvers vid fotänden . - L Hagberg 1928, s 77ff samt densamma 1937 s 327ff. 80. Sam Svensson, f 1896, t 1966, sjökapten, konservator vid Statens Sjöhistoriska Museum. 81 K Allner brev 16/ 1 1943 i Sv K arkiv 82 . Carl Georg Uddenberg, f 1817 t 1897 kh i Gärdslösa 1869 (tilltr 1871), kontraktsprost över medelkontraktet s ä, teol hedersdoktor 1897 - Herdam 4, s 213 ff. 83. Frans Johan Au/en, f 1847 t 1904, kh i Gärdslösa 1898- G 1875 m Ebba Maria Lovisa Hildebrand, f 1850, t 1891 Tre barn, varav Gustaf f 1879, t 1977 blev biskop i Strängnäs stift. - Herdam 4, s 217ff. 84. Johan Julius Danielsson , f 1864, kh i Gärdslösa 1918-, t 1927 - Herdam 4, s 220. 85. Elias Schutz , f 1776, t 1843, kh 1828-, tilltr 1830, prost över egna församlingar 1832. G 1838 m Dorothea Wil- helmina Gertze/1, f 1815, t 1892, dt t komminister Lars Gertzell, Hulterstad , och Ulrica Christina Wadsten , dt t mälaren Johan Henrik W en bror till Anders Georg W (not 42). - Herdam 4, s 209 f samt 453 f. 86. Israel Ahlqvist, f 1796, t 1879, bror till Abraham Ahlqvist (not 15), komminister i Gärdslösa 1826 (tilltr 1827), kh i N Möckleby 1842 (tilltr 1844), kontraktsprost i Ölands medelkontrakt 1866-1869. - Herdam 4, s 344, 365. 87 Samuel Christoffer Grönwa/1, klockgjutare, verksam i Stockholm 1825-1838, mästare omkring 1830, ålder- man 1838, t 1839 (Holmbäck 1951, s 92) . 88 . J P Forsberg, klockgjutare i Kalmar verksam 1857-1886 (H olmbäck 1951, s 91). 89. I 1941 års psalmbok Ps 205, vers l Källor och litteratur OTRYCKTA KÄLLOR Srockho/m RA. medeltida kopieboken A 7 (Hans Brasks registratur 1523-27); Smålands hand!, jordeböcker· ED konseljakt 1842 21/9 m ritn av Th Edberg, kostn-förslag t ny kyrka, utdrag ur st prot 1841 och 1842 jämte 2 gravyrer ur AWqvist 2: l efter förlagor av N I Löfren 1823 (Bredsätra och Högsrum); ED konseljakt 18/9 1874 nr 4 ang orgelfasad jämte ritn av E E von Rothstein. KKA. jordeböcker· lantrevisionskommissionens prot (1683). A TA. N I Löfgren I, s 39f, s 236 (kyrkan avb), II, s 68 (kyrkan avb samt plan); Inv 1830; J Wallman , Suppl 1830 (korset vid Övra Sandby avb); l kopia av ritn t ny kyrka av Th Edberg 1842; H A R Siden, Kläppingekorset och dop- funt avb 1873 · Snabbinv 1912, rev 1918 (A Billow) komp! 1939 av kh N Svensson, rapport 5/9 1919 ang dopfunten av M Olsson, rapport 26/9 1924 av A Bi/low; rapport 25/4 1957 av M Hofren jämte uppmätn; div tidningsurklipp , fotos och uppm. - K-byråns arkiv· hand!, tidningsurklipp, fotos av äldre ritn i RA samt av yngre ritn, bl a t förstärkning av tak- stol, uppgjord av BSt 1931 N Carlgren, 12 ritn , uppm o res- taureringsförslag 1952-1953 N Carlgren, l bl principritn av grundförstärkning 1954; T Engström , 2 ritn , el-installation. Sveriges Kyrkors arkiv: anteckn o fotos av J Roosval 1908; ms t beskr 1934-1936 av W Anderson , bearb av J Roosval , komp! av R Strömbom(-Boström) 1940-1951 jämte exc, an- teckn , brev fotos, neg o up pm; fotos o neg 1931 , 1935 av A Edle ; Uppm 1931 av S Hesselgren & S Frännem senare komp! ; uppm 1978 av G Wiren ; arkivexcerpter av R Ström- bom(-Boström) 1944, av K Ingvarson omkr 1975 samt av E B Lundberg 1979; div tidningsurklipp, brev fotos och anteckn. KB: J H Rhezelius, Fb 22, s 6, nr 5- 7 (tre stenkors); Fe 2/3 , s 16--17 (korset vid [Övra] Sandby avb och beskr); s 20-21 (Kiäppinge-korset avb och beskr); Fe 5, s 51 (kyrkan avb) , s 192 f (korset vid [Övra] Sandby) ; s 196 (Kiäppinge-korset). - C G Hiifeling konc t Journal 1797 F m 57· 2, s 53f (trol Kläppinge-korset), s 68 ff ang pilgrims härbärgen) samt F m 57· 4, s 53 ff ang pilgrimshärbärgen. KrA. Sjökarteverkets arkiv sign Litt V· 26, karta över Öland, odat, ca 1770-1774. Gävle LMV· Geom jordeboken G 2 (1683) ; geom avmätningar· skiftesakter Kalmar KLB: Frigelius, bd I, s 8 (Söderåkra kyrka avb och beskriven. Se Sv K Öl I. l , fig 13). KLM arkiv· »Restaureringen 1956--1957» (beskr av M och E Hofren , korrespondens, fotos , uppm , hand!). Länsstyrelsens lantmäterienhet: geom kartor· skifteshandl. Linköping LStB: Cod Kh 54 (Linköpings domkyrkas pappersregister). Uppsala UUB: J Hadorph, sign S30, fol 82 v (beskr), P Törnewal/, sign S 74, fol 233 (exteriör från SO) ; A Ahlqvist , Saml I, sign S 84, s 36 (avskr ur KA , in v av silver 1566), Saml II , sign S 85, s 109 (kyrkan, inredn , beskr) , s 109 A (»ciborium»), Saml III , sign S 86, s 55 (kyrkan avb från SO 18/8 1820). Vadstena VaLA. Biskop Petrus Benedie/i visitationsbok, sign F III : a: l fol 25 (inv från 1500-talets slut). Kyrkans arkivalier· St prat 1712, 1714, 1715, 1717 1720- 1725, 1727-1736, 1738-1746, 1748-1757 (C 1) , 1780-1793 , 1795-1807 1810-1824 (Gärdslösa K 1: l); 1824-1846, 1848, 1850, 1860-1863 (Bredsätra Kl); vis prat 1653, 1714 (Kalmar domkap Fil : 2) , 1732 (C 1), 1741 1744 (Kalmar domkap Fil: 2), 1750 (C 1), 1752 (C l Kalmar domkap Fil . 2), 1774, 1775 , 1782, 1791 ( Gärdslösa N 1: l samt Kalmar domkap F II: 2), 1838, 1847 (Gärdslösa N 1: l); inv 1684 (Kalmar domkap Fil: 1) , 1750(Cl), 1774, 1782 , 1791 1811, 1830(GärdslösaHI: l), 1838, 1844, 1847 1852 (Gärdslösa NI: 1) , 1868 (Gärdslösa H l: 1), 1872, 1912 (Kalmar domkap E II: c: l); brev 14/8 1872 från domkap t P Ä i Gärdslösa o Bredsätra ang in v (Gärds- lösa H 1: l) ; p rot vid entreprenadauktioner 5/6 1850 (ang måln o förgylln) samt 1852 (omläggn av kyrkogårdsmuren). Köpingsvik Hos P Ä, Köping, förvaras yngre arkivalier bl a Bredsätra församlings Kyrkostämmaprotokoll 1866--1925 (K II: a, Nr l) samt 1925-1944 (K Il. a, Nr 2); kyrka- och skolrådsprat 1871- 1904 samt supplement t inv 1872 (Bredsätra K III : a, Nr l); register till Bredsätra församlings Kyrko- och skolrådsprot 1905-1932 (K III. a, nr 2), ingår i slutet av vol Kil: a, Nr 2; inventariebok 1974; ang komministerns flyttning från Sörby i Gärdslösa sn till Bredsätra 1891-1892 (B redsätra K II : a, Nr l) samt 1906 (Bredsätra K III: a , Nr 2). TRYCKTA KÄLLOR OCH LITTERATUR Serier tidskrifter etc, i vilka det refererade verket ingår är kursiverade . Acta Literaria Svecire . l, 1723. Stockholmire & Upsalire . Ahlqvist , A, 1822-1827 Ölands historia och beskrifning, D 1- 2. CaJmar Clerus Calmariensis . Tjenstemän vid Församlingarne och 93 KÄLLOR OCH LITTERATUR Läroverken uti Kalmar Stift från äldre till närvarande tider III Häftet. Kalmar Ahnlund, N 1922. Svinnegams källa . Rig. 1923. Medeltida gillen i Uppland. Rig. Almqvist, J A, 1976. Frälsegodsen i Sverige under storhets- tiden , lV· 3. Stockholm. Anderson, l , 1960. Kyrkorna i Stenåsa och Hall torp. Antikva- riskt arkiv 14. Stockholm. Anderson , W 1922. Den äldre kyrkliga konsten i Blekinge. Lund. 1926. Östra härad. SvK , vol 22, Blekinge I: l Stockholm. 1933. Resrna kyrka . Dess beskrivning och byggnadshis- toria. Nybro . och Kindström , L-G, 1951. Trefaldighetskyrkan eller Tyska kyrkan i Karlskrona. SvK , vol 65 , Blekinge III: 2. Stockholm. Andersson, A, 1967 Relikkorset från Gåtebo . Konsthisto- riska studier tillägnadeArmin Tuulse Uppsala. 1977 Boken om Birgitta. Helgon och profet. Samman- ställd av hennes egna texter genom Aron Andersson . Vad- stena. Beskow-Sjöberg, M, 1977 The Iron Age Settlements of the Skedemosse Area on Öland, Sweden. The Archaeology of Skedemosse IV KVHAA . Monografier Stockholm. Bibeln på svenska, 1618. Den s k Gustaf II Adolfs bibel. Stockholm. Blom, O, 1895. Befres tede Kirker i Danmark fra den reldre Middelalder Aarbog for Nordisk Oldkyndighed og His- torie II Rrekke, lO Bind. Blomkvist , N 1973 . >> Thenne lille , dock mycket nyttige han- delsstadh» En öländsk allmogehamn och dess villkor Tor XV 1974. Handelsplätze und Silberschatzfunde auf Öland in der Zeit vom 800 bis 1200. Zeitschriff fur Archäologie des Mittelalters 2/1974. Köln. 1978. Kalmars uppkomst och äldsta utveckling. Tiden till 1300-talets mitt. Ak. avh . Uppsala. Boström, R, 1955. Köping och Föra. Två givande kyrka- restaureringar på Öland. F v. 1966 a. Gärdslösa kyrka. Gärdslösa. En sockenbeskrivning utgav Gärdslösafornminnesförening. Kalmar 1966 b. J H Rhezelius' resedagböcker Några randanmärk- ningar Konsthistoriska studier tillägnade Sten Karling. Stockholm. 1967 Är Hulterstads kyrka en dansk anläggning? Nordisk medeltid. Konsthistoriska studier tillägnadeArmin Tuulse Uppsala. 1970. Alböke kyrka. KNS , vol XLVI , 1969. Kalmar 1971 a. Hulterstads kyrka. Mörbylånga. 1971 b. skattgrävning på kyrkvindar Öbl julläsning 1971 21/12. 1972 a. Föra Kyrkor SvK , Vol142, Öland 1: 6. Stockholm. 1972 b. Ölands försvarskyrkor en översikt . Raä, Rapport 1972 A 2. Stockholm. 1972 c. >> Dammsugning>> en ny sorts arkeologi. Svenska Prästförbundet . Meddelande nr 6-7 nov 1972. 1973. Högsrums kyrka. En vägledning utgiven av Högs- rums Hembygdsförening och Högsrums Kyrkoråd. Kalmar 1975a. Ås kyrka. Ås - socknen på Ölands sydspets. Nacka. 1975 b. Stenåsa kyrka. Öländska kyrkor - 8. KNS vol L, 1973-1974. Kalmar 1976 . Glömminge kyrka. Öländska kyrkor- 9. KNS vol Ll, Uppsala. 1978 a. Gärdslösa kyrka. SvK , vol 177 Öland Il: 3. Stock- holm. 1978 b. Jonas Haquini Rhezelius och Ölands kyrkor KL. 1978 c. Segerstads kyrka. Öländska kyrkor - 11. KNS vol Ull. Uppsala. 1979. Högsrums kyrka. Högsrum -en sockenbeskrivning. Kalmar se även Strömbom. & Nilsson, Å, 1971. >> Dammsugning>> av kyrkvindar Fv . Bruzelli, B, 1967 Tenngjutare i Sverige under kontrolltiden 1754-1912. Stockholm. Danmarks Kirker VII , 1954. Bornholm. Köpenhamn. Erixon , S, 1978. Mäss ing. Faksimil av l uppl. Stockholm 1943. Lund. Frölen , H F 1910-1911. Nordens befasta rundkyrkor En konst- och kulturhistorisk undersökning, I , Systematisk del. Stockholm (1911) ; Il , Beskrivande del. Stockholm (1910). Gustafsson , E, 1967 Gråbrödernas hus . Ystad - den räddade miljön. Sydsvenska Dagbladets årsbok 1968. Malmö. Göransson , S, 1980. Fyrmästaren och fornvännen H Adam R Siden. Utkast till en levnadsteckning. KNS vol LIV Uppsala. Hagberg, L, 1928. Minneskransar och >> tavlor>> Rig. 1937. När döden gästar Stockholm. Hagberg, U E , 1967 The Excavations and the Finds of an Öland Fen , Sweden. The Archreology of Skedemosse l. KVHAA. Monografier. Stockholm. 1967 The Votive Deposits in the Skedemosse Fen and their Relation to the Iron Age settlement on Öland, Swe- den. The Archaeology ofSkedemosse Il. KVHAA. Mono- grafier. Stockholm. 1968. 2000-årigt guldsmide från Öland. Tor XII. &Holgersson, K , 1976. Landborgsgravfälten öster om Skedemosse - nekropoler från Ölands storhetstid. KN S vol Ll. Uppsala. Hedblom, F , 1945. De svenska ortnamnen på säter En namn- geografisk undersökning. Skrifter utg av Kungl Gustav Adolfs Akademien . 13 . Uppsala (Lund). Hofren , M, 1929. Sven Gustaf Lindblom - en gammal kal- marmålare. Sancte Christophers gilles chrcenica (Kristof- fergillets Kalmarhistoriska vägledningar), 5. Kalmar 1938. Vasastil och karolinskt. KLMedd XXVI. Kalmar 1947 Kalmar län i konst och bildverk. KLMedd XXXV Kalmar 94 BREDSÄTTRA KYRKOR 1949. Guldsmeden Hans Olofsson Sturk. Sancte Chris- tophers Gilles Chrrenica, ärg 22. Kalmar 1953. Aurifaber En liten silverbok till Gunnar Svensson. Kalmar 1958. Blomstermålning. Släkten Wadsten och några andra möbel- och inredningsmålare. KLMedd. Holgersson , K, 1978. Gåtebo - från yngre stenålder till me- deltid. KL. Kalmar Holmbäck, L M, 1951. Klockor och klockringning. Stock- holm/Malung. Håkansson, G, 1942. Öländska personminnen bevarade i äldre gravstenar epitafier och andra kyrkliga föremål. Göteborg. 1944. Kalmar och kalmarbor under 1600-talet. Kalmar/ Göteborg. Kalmar konstmuseum. 1949. Kyrklig konst från åtta sekel. Kyrkoskatter från Kalmarbygden och Öland . Nutida reli- giöst måleri . Utställning å Kalmar konstmuseum 4-I I sep- tember 1949. Katalog. Kalmar stifts herdaminne. SeBror Olsson. Lindgren, M, 1979. Värö och Stråvalla. SvK, vol 180, Hal- land. Stockholm. Ljung, S, 1960. Gilde. Kulturhistoriskt lexikon f ör nordisk medeltid V Malmö. Lundmark, E, 1925 . Tingstäde kyrka. SvK, vol 21 Gotland I: 2. Stockholm. 1929. Kyrkor i Bro ting. SvK, vol 31 , Gotland I: 3. Stock- holm. 1931. Kyrkor i Endre ting. SvK, vol 33, Gotland I: 4. Stockholm. Medieval Wooden Sculpture in Sweden, 1964. Vol IV The museum collection. Catalogue. Vol. V The Museum Col- lection . Plates. Museum of National Antiquities. Stock- holm. Moltke , E, 1964. art: Kredens . Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid IX. Malmö. Nilsson, F, 1961 Prästfrun i Köping som var Karl Knutsson Bondes ättling. Öb/ 31/1 1961 Noreen, S E, 1964. Rare Prospeeter Om antikvitetstecknaren C G Hilfeling. Ale Historisk tidskriftför Skåneland 2/1964. Olsson, B, 1947-1951 Kalmar stifts herdaminne, 1-4. Kal- mar 1952. Bundi, Peter Svenskt konstnärslexikon l. Malmö. 1957 Lindblom, Sven Gustaf. Svenskt konstnärslexikon III . Malmö. 1967 Wadsten, Anders Georg (Jörgen). Svenskt konst- närslexikon V Malmö. Olsson, M, 1915 . Kungsholms kyrka. SvK, vol 5, Stockho/m III: I Stockholm. 1974. Kalmar Storkyrka. SvK, vol 158, Småland III: 2. Stockholm. Piper O, 1912, nytr 1967 Burgenkunde. Bauwesen und Geschichte der Burgen. Frankfurt. von Reis, J 1978. Att undersöka golvfyllning och damm i medeltida kyrktorn med hjälp av dammsugare. KL. Kalmar Roosval, J 1918. Die Steinmeister Gottlands. Eine Geschichte der fiihrenden Taufsteinwerkstätte des schwedischen Mittelalters, ihrer Voraussetzungen und Begleit-Erscheinungen. KVHAA. Monografier Il. Stock- holm. Roosval, J Lagerquist, M o Edle, A, 1942. Hejde setting. SvK , vol 54, Gotland III . Stockholm. Rydbeck, M, 1975. Late Medieval Sculpture . Circa 1375- 1525. The museum collection. Catalogue . Medieval wooden sculpture in Sweden . Vol 4. Museum of National Antiquities . Stockholm. Samzelius, H, 1915 . Jägeristaten. Anteckningar om svenska väldets skogs- ochjaktväsen. Stockholm. 1916. Supplement till Jägeristaten. Anteckningar om sven- ska väldets skogs- ochjaktväsen. Stockholm. Schiick, Herman, 1959. Ecclesia Lincopensis. Studier om Linköpingskyrkan under medeltiden och Gustav Vasa. Acta Universitatis Stockholmensis. Stockholm Studies in History 4. Stockholm. Stenberger M, 1933. Öland under äldre järnåldern. KVHAA. Arkeologiska monografier 19. Stockholm. Strömbom, Ragnhild, 1942. Calcarius, en gotländsk stenhug- gareverkstad under I JOO-talets slut och 1200-talets förra hälft . Konsthistorisk Tidskrift. Svahnström, Gunnar 1978. Visby Domkyrka. SvK, vol 175 , Gotland. Stockholm. Svenska riksdagsakter III: I 88. 1894. Det första förslaget till ständernas supplik till Konungen, Uppsala 1594 i februari. Stockholm. Svenskt diplomatarium 1-6 (t o m år 1355) och ny ser 1-4 (åren 1401-1420), 1829-1959. Stockholm. Svenskt silversmide 1520-1850. D.4. Guld- och silverstämplar (A v E Andren, B Hellner C Hemmarek och K Holmquist) 1963. Stockholm. Sveriges runinskrifter utg av VHAA. Första bandet, Ölands runinskrifter granskade och tolkade af Sven Söderberg och Erik Brate, 1900-1906. Stockholm. Trotzig, G, 1978. Kärl av koppar och dess legeringar under vikingatid och tidig medeltid - en systematisering. Fv 1978/1. Tuulse, A, 1955. Hossmo. En försvarskyrka med östtorn. VHAA hand/, Antikv ser 2. Stockholm. 1961. Kyrkor i Blekinge. En konsthistorisk översikt. SvK, vol 90, Blekinge V Stockholm. Ullen, M, 1968. Drev och Hornaryd. SvK, vol 120, Småland II : 2, Uppvidinge härad . Stockholm. Ahlqvist, Saml ATA dep DK Domkap ED konselj- akter Fv Hadorph Herdam Hilfeling Håkansson inv Inv 1830 KB k h KKA KL KLB KLM KLMedd KNS la Linne LMV LStB Löfgren Förkortningar Abraham Ahlqvist, Anteckningar till Ölands historia och beskrifning, vol I-VII. Ms sign S. 84-S. 90, UUB. Senärmare Sv K Öl l. l s 45 ff. Antikvarisk-topografiska arkivet vid RAÄ och SHMM, Sthlm. deponerad, deposition. Danmarks Kirker Udg af Nationalmuseet, Khvn 1933-. Kalmar domkapitel och dess arkiv VaLA. K Ecklesiastikdepartementets konseljakter RA. Fomvännen. Meddelanden frän VHAA 1906--. Johan Hadorph, »Reseanteckningar i Sverige och Seland >>, trol 1671-1673. Ms sign S. 30, UUB. Senärmare SvK Öl 1.1 s 17ff. se Bror O Isson. C G Hilfeling, Koncept till Journal , trol 1797 ms med sign F.m. 57· 2, KB. Se närmare Sv K Öl 1: l s 32ff. Gunnar Håkansson, Öländska personminnen bevarade i äldre gravstenar epitafier och andra kyrkliga föremål, Gbg 1942. inventarieförteckning, inventering. en på grund av kg) förordning 17/4 1828 före- tagen inventering av forntida minnesmärken i kyrkor och på kyrkogårdar Protkollen , som fördes av prästerna, utskrevs i flera exemplar varav en serie förvaras i resp kyrkoarkiv en serie i ATA. Kungl Bibi, Sthlm. kyrkoherde Kungl Kammarkollegii arkiv Sthlm. Kalmar län . Årsbok för kulturhistoria och hem- bygdsvård. Utgiven av Kalmar läns forn- minnesförening [51-) 3-, Kalmar 1963-. Kalmar Läroverks Bibliotek (tidigare Gymna- siebiblioteket). Kalmar läns museum och dess arkiv Kalmar Årsboken Kalmar län. Meddelanden frän Kal- mar läns fornminnesförening 1-50, Kalmar 1898--1962. Kalmar nations skriftserie 1-, Kalmar senare Uppsala 1924-. landsantikvarien. Caroli Linmei Öländska och gothländska Resa på Riksens och Ständernas befallning, förrättad 1741 Sthlm o Upps 1745. Senärmare SvK Öl I: l s 26 f. Statens lantmäteriverk, Gävle Linköpings Stifts- och Landsbibliotek Nils l sak Löfgren, Samlingar och Anteckningar till Ölands Historia och Beskrifning Böljade m s NordM PB vis pro t PÄ RA ra Raä Rhezelius F .b . 22, F.c. l tom F.c . 5 räk SD SDaps SHM SHMM Snabbinv s n SRS ss st prot SvK SvRÖI Törnewall, s. 74 UUB i Maji månad är 1816. Författaren då på sitt 19de är Skänkte till Abr Ahlqvist. Återlem- nade till samlaren af Enkefru Prostinnan Ahl- qvist den 6 October 1857 Ms i ATA. Se när- mare SvK Öl 1: I, s 35ff. manuskript. Nordiska Museet, Sthlm. Linköpingsbiskopen Petrus Benedictis VISJta- tionsbok, ms i VaLA, utg av K H Johansson 1954. protokoll pastorsämbetet Riksarkivet, Sthlm. riksantikvarien. Riksantikvarieämbetet, Sthlm. ms av J H Rhezelius i KB med dessa signa. De långa titlarna återfinns i SvK Öl 1: I s 84-85 under Otryckta källor Se även a a, s 4 ff. räkenskaper Svenskt diplomatarium 1-6 (t o m år 1355) och ny ser 1-4 (åren 1401-1420), Sthlm 1829-1959. Diplomatarium Svecanum. Appendix. Acta pontificum Svecica. 1: I Stockholm 1936- 1942. Statens Historiska Museum, Sthlm. Statens Historiska Museer Sthlm. en preliminär inventering av de svenska kyrkor- nas föremälsbestånd av konst- och kultur- historiskt värde, utförd under åren 1917-1932. Samtliga snabbinventeringslistor förvaras i A TA. Ett ex har tillställts varje inventerad kyrka samt vederbörande domkap. - På Öland utfördes inventeringen av Anders Billow 1912- 1921 Senare tillägg utförda av prästerna. socken. Scriptares rerum Svecicarum medii revi, Upp- sala 1818--1876. Svenskt silversmide 1520--1850, IV Guld- och silverstämplar (av E Andren , B Hellner C Hemmarek och K Holmquist) , Sthlm 1963 . sockenstämmoprotokoll Sveriges Kyrkor konsthistoriskt inventarium, vol I Upps 1912, vol 2-, Sthlm 1913-. Sveriges runinskrifter utg av VHAA , Första bandet, Ölandets runinskrifter granskade och tolkade af Sven Söderberg och Erik Brate , Sthlm 1900--1906. m s i UUB, sign S, 74 med teckningar av Petrus Törnewall 1673. Senärmare SvK Öl 1: l , s 17ff s 86. Uppsala Universitetsbibliotek 96 BREDSÄTTRA KYRKOR VaLA Vadstena Landsarkiv Wallman, J Wallman, Öländska och Gothländska Forn- Suppl lemningar Supplement till Hilfelings Dagbok, I Häftet 1830. Ms i ATA (innehåller bia ren- ritningar till koncept i NordM). Se närmare SvK Öl I : l s 48ffsamt s 85 . VHAA K Vitterhets Historie och Antikvitets Akade- mien, Sthlm. vis visitation visprot visitationsprotokoll . Åhstrand Petter Åhstrand , Beskrifning öfwer Öland , Be- synnerligen det Norra Motet eller Fögderiet. Upps 1768. (Förf 1765 och utgiven av Sigfrid Gahm Persson). Åhstrand- interfolierat exemplar i A T A av Åhstrand med Löfgren teckningar och anteckningar av N I Löfgren 1815-1817 Senärmare SvK Öl I: l s 35ff. Öb! Ölandsbladet, Borgholm. ÖIÄ Överintendents Ämbetet (efter 1918 BSt) , Sthlm. Vid måttangivelser nämns höjd eller längd före bredd . Summary INTRODUCTION Bredsättra in historie times by Margareta Beskow-Sjöberg Bredsättra parish lies in the centre of one of the richest districts of pre-historie Öland . Extensive archeological exca- vations have been undertaken during the last decades, in Skedemosse and other places (see figs 1-4; notes 1-8). The situation and name of the church. The vicarage. Ecclesiastical property in the parish by Sölve Göransson Bredsättra church derives its name from the village of Bred- sättra. The seeond syllable 'sättra' means 'distant meadow or meadow-in-the woods' The amount of property belonging to the diocese of Linköping was remarkable. During the late Middle Ages about half the parish was owned by the See. The main estate was Bo. A St Catherine guild connected with the Grey Friar's Monastery in Visby is mentioned in 1413. THE CHURCHY ARD AND THE BELL TOWER The churchyard, which has been extended to the south (cf figs 8 and 9) , is surrounded by a dry wall of limestone, LANDSKAPSNAMNENSFÖRKORTNINGAR Bl Blekinge Nä Närke Bo Bohuslän Sk Skåne Dr Dalarna Sm Småland D s Dalsland Sö Södermanland Go Gotland Up Uppland G ä Gästrikland V b Västerbotten Ha Halland V g Västergötland Hr Häijedalen Yr Värmland H s Hälsingland Vs Västmanland J ä Jämtland Ån Ångermanland La Lappland Ö g Östergötland Me Medelpad Öl Öland N b Norrbotten rebuilt in the mi'ddle of the 19th century with stone from among other places a ruined chapel , Sikavarp chapel (see Öl II: 5 under publication) . The west , south and east en- trances have double wrought-iron gates between masonry posts. In the 18th century lichgates were built under saddle- roofs (fig 15). A bell tower built before 1591 stood in the southeast corner of the churchyard (fig J2). HISTORY OF THE CHURCH BUILDINGS I. The wooden church A fragment of a runestone with a Christian inscription and a pendant with a crucifix (fig 5), indicate that Bredsättra was a Christian settlement as early as the Il th century There- f o re , we can take it for granted that a wooden church also existed at the same period although no trace of it has been found as yet. The medieval stone church II. Middle ofthe 11th century . Allthat re mains of the earlies t stone church (fig 94 A) are the foundations (fig 17) and the west gable of the nave (figs 16, 19 a, 20 b and c). The rest was demolished in 1848 when the new church was built. The church was without a tower and had a narrower short chancel and apse, narrow portals in the north ana south walls, as 97 SUMMARY weil as small round-headed windows placed high up on the walls. The triumphal arch was only 2.4 m wide. The founda- tion probably consisted of the usual footing of boulders over which a course of !arge limestone stabs was laid. The visible wall stood about 30 cm inside the foundations sothat a ledge was f1nmed at ground levet. The wall was of normal thick- ness, c 120 cm, and was built in the manner customary on Öland, that is two walls with a filling of cobble stones, stone chips and weil worked mortar which formed a core quite as strong as the walls. The outside walls of the nave were c 6! m high and the angle of the roof was blunt, c 104° The roof was covered with tarred shingles. There were no vaults in the interior except in the apse, bu t if the roof-trusses we re open or if the re was a panelting nailed to the underside of the tiebeams, we do not know Detalls which could support dating to nearer than the 12th century are lacking, but in view of the relative chronology of the church (fig 94), when each building period could have required about one generation, c 30 years, the middle of the 12th century is the date suggested . III. From about J170-1240. From about the year 1170, the coasts of southem Seandinavia were repeatedly attacked by heathen pirates from the south and east shores of the Baltic (Tuulse 1955, Zusammenfassung p 201). Therefore, both Öland and other Christian areas were forced to take defensive measures. The ancient fortresses from the Völkerwanderung period were repaired and the churches were rebuilt so that even they could be a place of refuge for the inhabitants. A period of intensive building activity began. All the churches on Öland, originally places of peaceful worship, were strengthened in various ways and transformed step by step into small parish fortresses. This also applied to Bredsättra which eventually became a strongly fortified pack-sactdie church with east andwesttowers (figs 12ff, 94B, C). A west tower was built at the end of the nave , parti y across the gable of the nave and partly on free ground (figs 16, 19 a, 20 c). The masonry consists of both selected stone and hewn or trimmed heavy stone in regular courses (figs 22 ff). The on1y connection with the nave was on the ground-floor (fig 17), and for security reasons there was no direct entrance from the outside. The tower is vaulted with two barreJ-vaults, the lower strangely enough placed transverst y east and west, and the upper in the other direction. The orientation of the vaults is certainly the result of an intentional effort to equalize the pressure of the vau1t and to u se the nave as a reinforce- ment eastwards. The upper very high vaulted space, is divided into two storeys by means of a flooring of closely placed beams (figs 25 f). The upper floor the seeond of the to we r with its wooden tloor was probably living quarters. The size of the blocked up opening on the west side (fig 29) supports the theory that i t is not a question of a !arge window bu t of an entrance placed c 8.5 m above the original ground leve!, through which by means of a ladder one could enter the tower. Similar entrances placed at a practically "assault-free height" are known from several fortified towers on Öland. A ~ B ~ c l~ D ~ E F G Fig 94. Kyrkans tillväxt. Skala l l 000. R Boström & G Wiren 1980. The development of the plan of the church. Scala l 1000. Perhaps on the outside of the wall , under the plaster there could be traces of a p latform resting on beams or corbels aga- inst which a ladder could be raised. Traces of something of the sort have been found in Glömminge . In the vault there are loopholes for bell-ropes which indicates that the third tloor of the tower was the belfry In those days, church bells also served as alarm signals. Some of the !arge round-headed sound-openings (figs 12 ff) we re al te red in 1861 bu t on the in- side it can be seen that they were as wide as the present !arge windows and that the lower edge was about! m below Otherwise lighting consisted of small squareheaded holes so placed that they could give light to both the wall-staircase and the empty spaces at the same time (fig 19 a). The little cell that is left open in the north west comer of the vault (indicated C in figs 19a, b), was probably a watchman's cell. I t could be locked from the inside. Similar small secret s pace s 98 BREDSÄTTRA KYRKOR are to be found in many other churches on Öland, in Källa, Löt, Gräsgård , Hulterstad, Ås and Vickleby A tower was al so erected on the east end (fig 94 C), bu t i t rested on the thickened walls of the chancel (fig 17). When the east tower was built, the chancel was probably vaulted with a barrel-vault (fig 94C) or a cross-vault. It is possible that the east tower even consisted of three upper floors with barrel-vaults. The stairway was probably in the thickness of the north wall. lt is impossible to establish which of the towers is the earlier The limestone vaults of the nave (fig 94 C) were placed so low that a small room was formed above them, although strangely enough the walls of the nave had apparently not been heightened (cf fig 31 A). Probably light-holes or Joop- holes were made in the top of the wall . The vault rested on one or two detached supports in the central ax is of the nave. In comparison, in Föra church there is one powerful central pier in a nave that was as big as that in Bredsättra (Öl I: 6, figs 396f, 486 E-F). The corner piers in fig 15, may have sup- ported a re lieving arch (fig 94 C), built against the west gable of the nave and so high that the entrance to the tower was free . The arch mayhave Supported a vault bracket. However i t is impossible to describe the appearance of the nave vault. lt may have consisted of four or six cross-vaults supported by one or two piers in the central axis of the nav e (cf Högby and Källa , Öl I : 3, fig 121 and 1.4, figs 235t) , but it canjust as weil have been a system of barrel-vaults as was the case in the neighbouring churches of Löt and Egby (Öl II: 2, figs 276 , 366). I t is impossible to ascertain if the vaulting of the nave and the seeular storey were contemporary with the west to w er or the east to w er or if i t was somewhat later than both. The fact that the division of storeys in the west tower was not adapted to the seeular store y of the nave (cf for example Högby Öl I:3, figs 124ff, Föra Öl I : 6, fig 457 and Löt Öl II: 2, fig 276) can suggest that the west tower was earlier than the vaulting of the nave. The subsoil water in and around the church tends to bear out the supposition that there was a weil within the walls of the church. Without access to drinking water the pack-saddel church would never have been able to withstand a siege for an y length of time . Both building operations in fig 94 indicated by B and C, must have taken 50 to 70 years, which means that they were completed before the middle of the 13th century This coin- cides with the historical situation in and around the Baltic. It is estimated that the Baltic States were not definitely con- verted to Christianity until the decades nearest before the middle of the 13th century Cf A Tuulse 1955, Zusammenfas- sung p 20 l ff. IV About the year 1250. The porch outside the south portal with its round-headed entrance has a Romanesque character (figs 12 ff, 94 D). On Öland , as on Bornholm, porch- es we re built ear! y in contrast to the Swedish rnainland where , for example in Uppland, such additions did not appear until 200 years later V The period between the late 13th and the 16th century. A vestry probably stone vaulted , was built onto the north side of the chancel (figs 12 ff, 94 E), and a !arge Gothic double window (fig 12) replaced a small round-headed one on the south side of the nave. Possible date: end of the 13th century or about 1300. This may have been at the same time as the previously very narrow triumphal arch was widened (fig 15 , 94E). A St Catherine guild mentioned in 1413, has been located on uncertain evidence to the east tower of the church. The bells, which had earlier h ung in the west tower (see loopholes for bell-ropes in the top vault, fig 19 C) we re mo ved during the late Middle Ages to a bell-tower in the churchyard (fig 12), perhaps because newer and targer bells were obtained. VI. The 17th century. In 1624 a gallery was built on the west side in order to supply mo re seating room . With the addi- tion of a new bell the bell-tower in the churchyard (fig 12) was replaced by a belfry on the roof of the east tower (figs 13 ff) . The staircase beside the north wall of the nav e (fig 15) was perhaps bu il t at the same time in order to provide a mo re convenient ascent to the east tower and belfry After 1673 but before 1721 the stone vault of the nave was demolished and replaced by a honzontal panelling (fig 94 F). This was probably done at the same time as the roof and walls were decorated with paintings (figs 33 t) , possibly by Jonas Bundi who in 1666 painted a new pulpit (no longer preserved) in the church. Bredsättra church and parish was "spared a visit from the enemy" in 1677 VII. The 18th century. The church archives contain numerous entries concerning repairs , among others to the roof w hi ch naturall y needed continuous maintenance. In 1721 it was decided to acquire Öland lime to filt up an "opening" just under the roof, so that the panelling should not be damaged by rain or snow This opening was apparently on the seeular storey over the nave. The church was still too small in spite of the gallery that had been built during period VI, for in 1733 another gallery was built , this time on the north side, and painted by master-painter Nils Örberg. In 1741 the belfry on the top of the east tower was in need of extensive repairs and in 1744 the whole church had its " many infirmi- ties" that had to be cured . During the time of Vicar Marin (1749-1789), both main- tenance and decoration was attend ed to in an exemplary man- ner Among other questions , it was decidedin 1749 to make shutters for the windows or loopholes as a protection against the rain andsnow that damaged "the woodwork" These were probably still the openings in the attic above the nave. Even the externa! walls had to be seen to and joints and holes mended . In 1751 the roof over the north side of the nave was relaid with pantiles (all the other roofs had tarred shingles), and the externa! walls cleaned, covered with rough-cast plas- ter and limewashed. A new pulpit (fig 59) was acquired in 1768 and a new altar-piece in 1770 (this was, in fact, com- posed of seeond-hand medieval sculpture, see below Fur- nishings). At the end of the 18th century the shingles on the remain- ing roofs were replaced with pantiles , with the exception of 99 SUMMARY that over the vestry which was covered with limestone slabs. The door of the vestry was strengthened with iron plates , and a previously several times decided blocking up of the north portal was at last carried out in 1797 (tig 94 F) . Instead , a window was opened in its place (tig 15). In 1798 it was agreed to remove the bell in the top store y of the east tower as the belfry on the roof was in a state of great disrepair This decision was repeated at a later date (period VIII). The se discussions led , in time, to the resolution to build a new church. VIII. Period 1800 to the demolition ofthe medieval church . Discussions concerning the removal of the bell down to the upper floor of the east to we r continued without res u l t. Among the lesser changes made to the church it can be mentioned that an entrance was made in the south side of the west tower (tigs 15 , 94 F), and that the opening on the ground floor between the nave and the west tower was closed in order to provide a storehouse on the ground floor of the tower In 1841 it was agreed that as the church was far too small, plans were to be made as soon as possible for the building of a new one. Only the west tower was to be preserved . The foundations of the new church were laid outside of the original ground- work (tig 17) and therefore it was necessary to demolish the porch and the vestry The present church IX . The church of 1848 is built. While the old church was being torn down in the spring of 1848, work was begun on the walls of the new church designed by Th Edberg (fig 51) , and all old building materials that could be re-used were put into these new walls . The work was at first entrusted to master-mason Gustaf Rudwall from Kalmar and after his death a master-mason from Öland, C L Lindgren , took over The woodwork (furnishings , with the exception of the pulpit) was done at the same time . (The lantern was not built until 1861 period X.) The church is light and spacious, with round-headed win- dows and wooden barrel-vaults (figs 55-56) and a harizontal wooden ceiling in the vestry The entrances are placed in the south (tig 54) and west (tig 53) walls. The interior was tirst painted in 1850 by C O Poijes from Mönsterås. X. The period after 1848 The lantern was built in 1861 by Peter Isberg, a master-builder from Algutsrum. The top of the wall with the protruding cor- nice supporled by corbels and the lantern with its tall spire is characteristic of Isberg (cf his churches in Alböke , Kast- lösa and Sandby). At the same time the seeond floor of the tower was equipped as a parish store-room (figs 26, 27 29) and the sound openings on the third floor the original bell room , were made into windows (tigs 19-20, 31). During the years between 1860 and 1880, several repairs were undertaken to the tower and the lantern . When the tirst organ was installed the gallery was allered and the painting and gilding of the interior was renovated . Otherwise the main- tenance of the church was regularly attended to, as for ex- ample in the 1890's when heating stoves were installed and during the seeond and third decades of the 20th century In 1932, when the outer and inner roofs were being repaired the roof-trusses of the nave were strengthened. From 1956-57 extensive repairs to both the interior and ex- terior led by city-architeet Nils Carlgren, Kalmar in colia- boration with master-builder Elmer Axelsson , Föra, were undertaken. The foundations were reinforced , and the orig- inal foundation walls of the medieval church were examined (fig 17). The County Custodian of Antiquities, Manne Hofren, assisted by his son Erik, was Controller for the Central Office of National Antiquities . Among other items, a window in the east wall of the vestry was allered to a doorway (tig 52), the ceiling was insulated, a storm-door was built inside the south portal and the floor was re-laid. Electrical lighting and heating was installed . MURALS After 1673 the walls and ceiling of the church we re decorated with paintings (tigs 32-34), possibly the work of Jonas Bundi from Kalmar who had , some years earlier painled the no longer preserved pulpit. MEDlEVAL FURNISHINGS The oldest object in the church is the font , a 13th century Gotland work (tigs 63-72), made in three parts with a narrow drain running through. From the 18th century it lay in pieces in the churchyard, and in 1859 was used as the base of a sun- dial. However in 1919 it was brought into the church and in 1944 , restored. The sanctus bell (tig 93) is from c 1300. There are also four medieval tomb stones modestly deco- raled with a stave-cross and ring , a candiestick (fig 46) and some sculptures from a reredos . POST -REFORMATION FURNISHINGS No inventories are preserved from the 16th century The 17th century is better represenled by among other things, an illus- trated bible dated 1618 (a Gu staf II Adolf bible) , a tomb- stone (tig 86) and two boxes of turned wood (tigs 4~5). A pulpit painled by Jonas Bundi of Kalmar in 1666 is, on the other hand , not preserved , but it was probably similar to the one in Gärdslösa church painled at approximately the same time (Sv K Öl II . 3, tigs 132 ff). The most important item from the 18th century is the pulpit (fig 59), the hour-glass (fig 60) , the candiesticks (tigs 78, 81 f) and t wo chalices (figs 73 ff). The re are in addition a votive ship (fig 87) , a Karl XII bible , a cupboard and table in the vestry (tigs 89, 90), a brictal crown with case (figs 76f), a poor- box (tigs 47 f) and a wooden cover for the medieval masonry altar (fig 35) . In 1777 And G W actsten and Gudm Rundgren made an altar- piece in which the tigures from a medieval reredos triptych were used after having been moditied to some extent (tig I, 100 BREDSÄTTRA KYRKOR 36-40). A putto was sculptured at the same time (fig 36). The 19th century . White the medieval church was still standing , a bell was re-east (fig 91) and a brass chandelier two chairs (fig 89) , a baptismal stand (fig 42) , and a christen- ing bowl (fig 43 left) were acquired . When the new church was built, a !arge altar-piece was made with paintings by S G Lindblom of Kalmar (figs 57 58) . It was probably h e too who painted the portrait of a par- son (fig 88). Samewhat later a christening bowl (fig 43 right), a chasuble (fig 83), a chandelier (fig 80) w hich was presurnably intended to resemble a crystal chandelier and the great bell (fig 92) were purchased . Before there was an organ in the church, a warden rang the sanctus bell (fig 93) as an indica tion to the parish clerk to start the singing. The latest acquisitions are a wafer box (1924) and a flagon (1948) , both of silver a gilt bridal crown (1966) and several textiles. \ \ Sveriges Kyrkor KONSTHISTORISKT INVENTARIUM VOLYM 183 ÖLAND Band II, häfte 4 Runstens härad + Kyrka, kapell + Ödekyrka , kyrkoruin StörreStörre väg "-~Gräns för mot ----- Häradsgräns O....._ _101 __2020km l T / Eg Kö l'n ( SLÄT1fB_;,O J'+-8 dl .r ___. re s a Räpplinge+/ + 1 ngöre kap. :ta Blr.gifta) ( -+:GärdslösaIl / Högsrum+ c-f' ' lRUI'fSTENS HDr.r-1 ~+iånglöt GlömmingeL ~ l l .AlgutJum +Runsten n+ +'"· l• .S:t Knutskap ALGUTSR,UMS/ L+N.Möckleb Torslunda+. J /. Y D ,/ \! årdby ! + Vickieby r Sandby 1 esmo) MÖCKLEBYHD +M .. b l ' f ~~lor y anga Stenåsa r/-_ l l j i -----( ÖLANDS ..Kastlösa +~ L_ SÖDRAMOT Smedby iGRÅ.SG DS +Segerstad(;l S.Möckleby Gräsgård t!i{ge Kyrkhamns kap......., (S:t Johannes) KARTOGRAFJSKA INSTITUTET ISBN 91-7192-464-7 (Inb.)Almqvist & Wiksell International ISBN 91-7192-465-6 (Häft.)