HelgeAndsruinoch . Hospit.alet ~ftt-1 ,,..,.. Ar SVERIGES KYRKOR ERIK BOHRN GOTLAND GUNNARSVAHNSTRÖM FÖLJANDE KYRKOR PÅ GOTLAND HAR UTKOMMIT I SERIEN SVERIGES KYRKOR, KONS T HISTORISKT INVENTARIUM: Akebäck, band 1:5, volym 35 Ala, band IV:4, volym 84 Alskog, band V:2, volym 118 Alva, band Vl:4, volym 137 Anga, band 1V:4, volym 84 Ardre, band IV:5, volym 97 Atlingbo, band III, volym 54 Bara, band 1V:l, volym 61 Barlingbo, band 1:4, volym 33 Björke, band 1:5, volym 35 Boge, band II, volym 42 Bro, band 1:3, volym 31 Bunge, band II, volym 42 Burs, band VI: l, volym 115 Buttle, band IV:3, volym 68; tillägg i band 1V:6, volym 101 Bä!, band II , volym 42 Dalhem, band IV:2, volym 66 Eke, band VI:6, volym 156 Ekeby, band 1:4, volym 33 Eksta, band VIII: l, volym 178 Elinghem, band II, volym 42 Endre , band 1:4, volym 33 Eskelhem, band III, volym 54 Etelhem, band V: l, volym 105 Fleringe, band Il, volym 42 Fole, band 1:3, volym 31 Follingbo, band 1:5, volym 35 Fröjel, band III, volym 54 Fårö, band II , volym 42 Gammelgarn, band IV:5, volym 97 Gann, band II, volym 42 Ganthem, band IV:2, volym 66 Garde, band V:3, volym 145 Gnisvärds kap, band III, volym 54 Gothem, band IV: l, volym 61; tillägg i band IV:6, volym 101 Gotska sandöns kap, band Il, volym 42 Guldrupe, band IV:3, volym 68 Gunfiauns kap, band IV:5, volym 97 Hall, band II , volym 42 Halls kap, band II , volym 42 Halla, band IV: 2, volym 66 Hangvar, band Il, volym 42 Hejde, band III, volym 54 Hejdeby, band 1:4, volym 33 Hejnum, band II, volym 42 Helgamannens kap, band Il, volym 42 Hellvi, band II, volym 42 Hemse, Band VI:3, volym 131 Hogrän, band III, volym 54 Hörsne, band IV: l, volym 61 Fortsättning på omslagets tredje sidu Helge Ands ruin och Hospitalet HelgeAndsruinoch Hospitalet VISBY Av ERIK BOHRN och GUNNAR SVAHNSTRÖM VOLYM 184 AV SVERIGES KYRKOR , KONSTHISTORISKT INVENTARIUM GRUNDAT AV SIGURD CURMAN OCH JOHNNY ROOSV AL UTGIVET AV RIKSANTIKVARJEÄMBETET OCH KUNGL. VITTERHETs HISTORIE OCH ANTIKVITETS AKADEMIEN Almqvist & Wiksell International Stockholm 1981 REDA K TIONSKOMMITTE: ARON ANDERSSON, EV ALD GUSTAFSSON , STEN KARLING , R AXEL UNNERBÄCK UTGIVET MED ANSLAG FRÅN H UMANISTISK-SAMHÄLLSVE TENS KAPLIGA FORS KNINGSRÅDE T FOTO RAYMOND HEJDSTRÖM 1978-80 Beskrivningen av Helge Andskyrkan och Hospitalet är avslutad i maj 1980. Översättningen till engelska har utförts av Louise Setterwal/. Bildmaterial och excerpterförvaras iATAoch GF. På omstående sida Visby Hospitals sigill 1764. Tillhör S:t 0/ofs sjukhus , Visby. Bilden omvänt kopierad. Omslagsbilden visar Helge Andskyrkan från söder, efter litografi av J D Herho/dr 1852. ALMQVIST & WIKSELL, 1981 ISBN 9 1-7 192-475-2 (häft.) ISBN 91-7192-481-7 (inb.) Förord Helge Ands kyrkoruin i Visby har sedan länge tilldragit sig forskningens intresse . Den är en av de bäst bevarade av de märkliga Visbykyrkorna; genom sin ovanliga, oktogonala utformning saknar den motsvarighet i värt land . Det är därför mycket glädjande att den nu kan publiceras i verket Sveriges Kyrkor. Utgivningen av kyrkorna i Visby påbörjades med en volym om S Nicolaus och S Clemens 1977 och fortsatte med S:a Maria, dom­ kyrkan, som utkom 1978. Närmast i turstär S Gertrud och S Göran samt den del av dom­ kyrkan, som omfattar inredning och inventarier. Förberedelser har också gjorts för ut­ givning av Drotten, S Lars, S Hans och S Per. Volymen om Helgeandskyrkan och Hospitalet har utarbetats av fil dr Erik Bohm och fil dr Gunnar Svahnström, båda väl förtrogna med kyrkaarkitekturen i Visby. Erik Bohm har härvid svarat för Helgeandskyrkans byggnadsbeskrivning samt kapitlet Ruinen under nyare tid . Gunnar Svahnström har utrett Helgeandskyrkans byggnadshistoria och dess förebilder samt skrivit om Hospitalet och dess byggnader. För deras omsorgsfullt genom­ förda arbete vill Sveriges Kyrkors redaktionskommitte framföra ett varmt tack. De utomordentligt noggranna och skickligt genomförda uppmätningsritningarna av Helgeandskyrkan utfördes redan 1886-87 av den kände arkitekten Ferdinand Boberg och publiceras här som helhet för första gängen. Nya uppmätningsritningar, främst av portaler och fönsteröppningar samt rekonstruktioner har utförts av arkitekten Jonas Pajaujis vid Gotlands Fornsal. Fotograferingen har till största delen ombesörjts av Gotlands Fornsals fotograf Raymond Hejd ström. Ett varmt tack riktas till de personer och institutioner som pä olika sätt har varit författarna behjälpliga i arbetet. Tjänstemännen vid National­ museets 2. A vd i Köpenhamn har visat stor hjälpsamhet liksom personalen vid Gotlands Fornsal. Värdefullt biständ har också lämnats av Riksantikvarieämbetets Gotlandsunder­ sökningar främst genom antikvarierna Gun Andersson och Waldemar Falck, som bl a företagit för byggnadshistorien viktiga grävningsundersökningar i Helgeandskyrkan. Till personalen vid landsarkivet i Visby riktas också ett varmt tack för tjänstvilligt tillmötes­ gående i samband med arkivundersökningen. Stockholm i november 1980 Aran Andersson Eva/d GustafHon Sten Karting R Axel Unnerbäck Innehåll FÖRORD 5 HELGE ANDS KYRKORUIN BYGGNADSBESKRIVNING av Erik Bohm 9 Läge Ruinens huvuddelar Material Korets exteriör Portal s 11, Fönster s 11, Mindre ljusöppningar s 14 Korets interiör 14 De små rummen på ömse sidor om absiden s 18 Oktogonens exteriör 19 Sockel s /9, Hörnpilastrar s 20, Gavlarna på oktaganens sidor s 20, Portaler s 21, Fönster s 23, Oregelbundenheter i murverket m m s 30 Oktogonens interiör 32 Bottenvåningen s 32 , Pelare och valv s 35, Övre våningen s 37, Rundpelare och valv s 39, Översta våningen med tak­ terassen s 47 BYGGNADSHISTORIA av Gunnar Svahnström 48 Kyrkans karaktär. Tidigare forskning 48 Koret 55 Oktogonen 56 Bottenvåningen s 57, Övre våningen s 57, Översta vå ningen s 58 Datering 59 Sammanfattning 61 Förebilder 63 RUINEN UNDER NYARE TID av Erik Bohrn 66 HOSPITALET av Gunnar Svahnström 70 HISTORISK ÖVERSIKT Det medeltida helgeandshuset 70 Reformationstidevarvets hospital. Tiden 1530-1686 71 Från hospital till sinnes·sjukhus och lasarett. Tiden 1686-1937 73 HOSPITALETS BYGGNADER Hospitalskyrkan 80 Helgeandsruinen och Helgeandshuset. En sammanfattning 88 NOTER s 90. KÄLLOR OCH LITTERATUR s 92, FÖRKORTNINGAR s 94, SUMMARYs 94. PLANSCHER HELGEANDSKYRKORliTN Byggnadsbeskrivning av Erik Bohm Läge Helge Ands ruin - den märkliga och intressanta an­ läggningen med ett åttkantigt långhus i två våningar, här i fortsättningen kallat oktogonen - är belägen i nordöstra hörnet av kvarteret Helgeandshuset inom norra delen av Visby innerstad (fig 2). Norr om ruinen ligger Helgeandsplan ; i övrigt begränsas kvarteret av följande gator: i nordväst av Hospitalsgatan och Smedjegatan, i söder av Biskopsgatan och Västra kyrkagatan och i öster av Norra kyrkogatan. Ruinen upptar tomten nr l inom kvarteret. Tomten nr 2, belägen söder om nr l och tillhörig kronan, nyttjas sedan 1940-talet (jfr s 74) till större delen av Gotlands militärkommando. Tomten nr l begränsas åt nordöst av ett plank, åt öster mot Norra kyrkagatan av en putsad mur, åt söder mot av militären nyttjat område av ett lågt och glest jämstaket och åt nordväst mot Hospitalsgatan av en putsad mur med avtäckning av enkupiga tegelpannor. Ruinens huvuddelar Ruinen består av ett rektangulärt kor, som utvändigt är rakt avslutat åt öster, men invändigt är försett med absid i detta väderstreck, fogad till ett i övrigt kvadra­ tiskt korutrymme; på ömse sidor om åbsiden finns små kamrar i tre våningar (pi I: 1). Koret är den äldsta delen av byggnaden . Det åttkantiga långhuset i två våningar med ytterligare en våning i takregionen är något yngre (pi I: l och 2, fig 3). Förband mellan korets och oktogo­ nens murverk finns ej. Dessa kyrkans huvuddelar är vad murverket beträffar i huvudsak bevarade. Dock är korets gavelröste och de gavlar som krönt oktogonens sidor till största delen försvunna . Detta gäller också korets valv och i viss utsträckning också valven i okto­ ganens övre våning. Material Ruinen är uppförd av kalksten. Tegel förekommer mycket sparsamt och endast i sekundärt anbragta lag­ ningar. I murytorna är stenen tuktad, i socklar, hörn­ kedjor, väggpilastrar, taklister, portaler, fönsteromfatt­ ningar, valvpelare och valvkolonner samt i valv­ bågar och valvkonsoler m m av väl huggen sten. In­ vändigt har murytorna varit putsade med en brun­ aktig puts, som flerstädes visar spår av gräddgul mål­ ning. Utvändigt kan inga säkra spår av puts påvisas . Murverkets art gör det dock troligt, att puts funnits även utvändigt eller att en behandling med brett ut­ bredda fogar varit för handen. Korets exteriör Koret har enkel skråkantig sockel, vilken dock till största delen är dold under marken; betydande delar är dock synliga på södra fasadens västra hälft (fig 4 A och 6) . Genom en grävningsundersökning har konsta- Fig 2. Situationsplan, 2:2000. Ritn P Wångstedt 1980. Förkla­ ring till bokstavsbeteckningarna återfinns på s 77-80. De streckade linjerna i hus A anger platsen för den 1783 rivna hospitalskyrkan . Vid krysset den förmodade hypocaustugnen. General plan , l :2000. Drawing by P Wångstedt , /980 . Figl. >>Det indre af Hellig-Aands Kirken i Visby>>. Litografi av J D Herholdt 1852. "The interior of the Church of the Ho/y Spirit in Visby". Lithograph by J D Herholdt, 1852 . 10 HELGE ANDS KYRKORUIN Fig 3. Helge Ands kyrkoruin frän sydväst. Foto 1980. Ruin of the Church of the Ho/y Spiritfrom SW. terats , att sockeln på korets sydsida går in i oktogonens murverk och där delvis döljes av dess sockel. Detta visar att koret är äldre än oktogonen. Korets östra hörn markeras av hörnkedjor utan putsränder. Taklist av huggen sten med fin profil (fig 4E) har funnits. Av denna finns obetydliga delar bevarade in mot okto­ gonen både i norr och söder. I murarna finns ett fler­ tal ganska oregelbundet placerade ställningshål; dock finns på ganska låg höjd inom östra delen av södra muren 3 hål i en rad på samma höjd liksom på norra muren 4 hål öster om fönstret (fig 66). På sydmuren finns nedtill inom östra delen tydliga brandskador. 11 BYGGNADSBESKRIVNING .;: ~;:;/;:f' F t:% BA " Fig 4. Listverksprofiler: A. Korets sockel. -B. Korets sydportal , sockel i smygen.- C. Oktegonens sockel. - D. Sockel i oktegonens syd portal. - E. Krönlist på oktogenens strävpelare liksom på koret. - F. Korportalens smyglist. - G. Korportalens karm. - H. Korportalens karmsmygkonsoL - I. Kapitäl på oktegonens syd portal. - J. Karm på oktogenens syd portal. - K. Nordportalens kantprofiL - L. Nordportalens kantprofil, kapitälsnitt. - M. Som L. Uppm J Pajaujis 1978. M ou/ding profile s: A . Chancel plinth . -B. South portal of the chancel, recess plinth. -C. Octagon plint h. -D. Plint h ofoctagon's S portal. - E. Upper moulding on huttress and chancel. -F. M ou/d­ ing of chancel portal recess. - G. Fra me ofchancel portal. -H. Plinthofchancel portal embrasure. - l. Capita/ ofoctagon's S portal. -J. Frame ofoctagon's S portal. -K. Edge moulding on N portal. - L. Edge moulding ofN portal, seetian ofcapita/. -M. Same as L. Scaledrawing by l Pajaujis 1978. Portal I korets södra mur finns en rundbågig portal (fig 5-9) med rak smyg både utvändigt och invändigt. Utsidans rundbåge utgår från en list med profil sammansatt av platt, hålkäl och vulst (fig 4 F). Posten är profilerad (fig 4 G); samma profil följer tympanonfåltets under­ sida, vilken är försedd med en halvrund urtagning. Korets sockel viker om hörn och går in i portalen, där den slutar stumt mot posten; den är dock inuti portalen något brantare än utanför (fig 4B). Även den inre omfattningen är av huggen sten, dock med undan­ tag av bågen, som är av tuktad sten och stickbågig. På insidan finns ränna för en bom, som skjutits in åt öster och i fördraget skick gått in i en kort ränna pä västra sidan. I portalen finns en enkel trägrind. Fönster I korets södra mur finns ett rätt stort och brett rund­ bågigt fönster med omfattning av huggen sten och skrånande smygar såväl utvändigt som invändigt (pi 111:1 ; fig 10). Mellan smygarna finns lister med rät­ vinklig profil av stående skivor, som omramar den rundbågiga dageröppningen; hål för vindjärn finns ej . På utsidan finns solbänk av huggen sten, formad efter fönstrets planform och försedd med ett utåt svagt sluttande plan för vattenavrinningen. Skarvar i mur­ verket på ömse sidor om de övre delarna visar, att detta fönster är senare byggt än omgivande murverk. På ömse sidor om detta fönster finns både på utsidan och insidan spår av två mindre fönster, vilka murats igen och delvis spolierats, då det nuvarande , större fönstret byggdes. Dessa två fönster, som varit rund­ bågiga, har haft sidor av tuktad sten och bågarna huggna ur skivor. Ä ven i korets norra mur finns ett rundbågigt fönster, dock rätt smah (pi IV: l; fig 66). Det har omfattning av huggen sten och starkt skrånande smygar både utåt och inåt. Dageröppningen bör ha omgivits av poster, gjorda av stående skivor som i fönstret i sydmuren. Av dessa poster är dock intet bevarat. I korets östra mur finns i mitten ett ganska brett rundbågigt fönster med yttre omfattning av huggen 12 HELGE ANDS KYRKORUIN Fig 5. Korets södra portal sedd utifrån. Foto 1978. The S portal of the chancel from the outside. Fig 6. HÖrnet mellan korets södra mur och oktogonen med mötet mellan dessa båda byggnadsdelars socklar. Foto RAGU 1978. The earner bet>veen the S wall ofthe chancel and the octagon where the two plinths of the se meet. 13 BYGGNAOSBESKRIVNING J:"ASAD UT!rRÅN T V.Å RS[ KTION rASAD lNirRAN Fig 7. Korets södra portal , l :80. Uppm J Pajaujis 1978. TheSportal of the chance/. Scale drawing by J Pa)atl}is 1978. Fig 8. Korets södra portal, yttre smygen med tramphällar och Fig 9. Korets södra portal , inre smygen med tröskelstenen. tröskelsten. Foto RAGU 1978. Foto RAGU 1978. The S portal of the chance/, the outer embrasure with steps The S portal of the chancel, inner embrasure with threshold and threshold s/ab. s/ab. 14 HELGE ANDS KYRKORUIN Fig 10. Kyrkoruinen från söder. Foto 1980. The church ruinfrom S. sten och starkt skrånande smygar såväl utvändigt som invändigt (pi IV: 2 och VI: 3; fig 66 och Il). Av posten mellan smygarna, gjord av stående skivor med hål för vindjärn, saknas bågdelarna. Även den inre smygens bågdelar saknas. Fönstrets yttre båge är elegant huggen och består av kilformiga skivor. Mindre ljusöppningar Förutom de ovan nämnda större fönstren finns ett fler­ tal mindre ljusöppningar av enkel konstruktion och av­ sedda att ge ljus till de små utrymmena på ömse sidor om korabsiden (pi IV: 2; fig 66). Sålunda finns i öst­ muren nära marken två smala rektangulära ljusöpp­ ningar med sidor av stående huggna stenskivor och starkt skrånande, nu igenmurade smygar och ursprung­ ligen avsedda att ge ljus åt de två nedersta rummen på ömse sidor om absiden. Glasfönster torde aldrig ha funnits i dessa öppningar. Fönster av liknande kon­ struktion har givit ljus åt de övriga små rummen på ömse sidor om absiden och till den passage som lett till det översta rummet på sydsidan. Det fönster som belyst rummet i mellanvåningen på södra sidan har formen av ett likarmat kors (pi III: 1). Korets interiör Golvet i koret utgörs av gräsbevuxen mark. Häri ligger en del kalkstensplattor. Om dessa utgör delar av ett ursprungligt golv är emellertid svårt att avgöra. Korets norra och södra murar ligger i klart förband med den västra, den med de två bågarna in mot okto­ goneo (fig 12). Bågarna beskrivs utförligt i samband med beskrivningen av oktogonen (se nedan s 32, 37). I södra muren finns in mot sydvästra hörnet snett ovanför portalen ett ordentligt bjälkhål. Ett sådant finns också på motsvarande ställe mitt emot i norra muren; detta ligger dock något högre, i höjd med fönstrets fönsterbänk (pi V: l och VI: l). I korets östra vägg finns såsom ovan nämnts en BYGGNADSBESKRIVNING 15 Fig Il . Interiör av koret sedd frän oktogonen. Foto 1980. The interior of the chancel seenfrom the octagon . stor absid (fig Il). Hur dennas avslutande båge varit formad kan nu icke avgöras. Intet därav finns i behåll. Det torde dock knappast behöva råda något tvivel om att den varit rundbågig. Mitt under det stora östfönstret finns en dubbel skåpnisch med omfattning av tuktad sten (pi VI: 3). I nischerna finns svaga spår av puts och möjligen också av vit fårg. I absidens södra del finns ingången till det nedersta rummet vid absidens sydsida (fig Il). Den är rektangu­ lär och har möjligen haft en omfattning av huggen sten. Murverket söder om absiden är till största delen nytt och tillkom vid en restaurering 1959. - Ingången till det lilla rummet norr om absiden har haft sin plats i murverket norr om denna. Detta är emellertid helt för­ svunnet. I norra muren är dock norra posten till denna öppning bevarad. 16 H ELGE ANDS KYRKORUIN Fig 12. Korets västra mur med bågöppningarna mot oktogonen . Foto 1980. The W wall of the chancelwith the are h openings towards the octagon. 17 BYGGNADSBESKRIVNING Fig 13. Smårummen inom korets östra del, plan av bottenvåningen, l: 100. Uppm J Pajaujis 1978. Small room s in the eastern part of the chancel, plan of ground floar. Scale dra~ving by J Pajaujis 1978. Fig 14. Smårummen inom korets östra del, plan av andra våningen, l: 100. Uppm J Pajaujis 1978. Small rooms in the eastern part of the chancel, plan of seeond floar. Scale drawing by J Pajaujis 1978. Fig 15. Smårummen inom korets östra del, plan av tredje våningen, 1:100. Uppm J Pajaujis 1978. Jfr fig 18. Small rooms in the eastern part of the chance/, plan ofthirdfloor. Scale draw­ ing by J Pajaujis 1978. o 4 6 7 8 lO M 2- 805656 Helge Ands kyrkoruin 18 HELGE ANDS KYRKORUIN Koret har varit täckt med ett kryssvalv, som utgått från små profilerade konsoler av huggen kalksten i rummets hörn (fig 11 och 12). Den konsol, som bör ha funnits i nordöstra hörnet, är ej bevarad. Av valv­ kapporna finns rätt betydande rester i sydväst och nordväst; de har varit utförda av kalkstensflis lagda så att stenarna bildar en tydlig vinkel i diagonalen . Sköldbågen i väster torde ha varit svagt spetsbågig, och detsamma torde ha gällt motsvarande bågar i norr, öster och söder (pi V: l och VI: 1). De små rummen på ömse sidor om absiden De små rummens planform bestäms av till buds ståen­ de utrymme mellan ytterväggarna och absiden (fig 13­ 15). Väggarna är byggda av mycket grovt stenmaterial med rester av brunaktig puts med spår av vit fårg. De bäst bevarade kamrarna - i de två nedersta vå­ ningarna - har golv av kalkstensflisor och oregelbund­ na flistunnvalv med vederlag i norr och söder. Från det nedre rummet på norra sidan leder en åt vänster sväng­ ande spiraltrappa med höga grovt formade steg till rummet i våningen ovanför. Översidan av denna trappa har i sin tur formen av en trappa, vilken lett till det Fig 16. Smårummen inom korets östra del, sektion mot öster, l : 100. Up pm J Pajau­ j is 1978. Jfr fig 17. Small rooms in east­ ern part of the chan­ ce/, E section. Sca/e drawing by J Pajaujis 1978. översta rummet - om ett sådant verkligen existerat på norra sidan - och vidare till en genom ett litet fönster belyst gång innanför östgaveln och ovanför absidvalvet till tredje våningens rum söder om absiden (fig 16). I norra muren i det nedersta rummet söder om absiden börjar nära östra hörnet en åt höger svängande spiral­ trappa, ledande till mellanvåningens rum. Högra sidan av öppningen till trappan är ganska väl formad. Den tämligen rikligt förekommande putsen går in i smygen till östväggens igenmurade ljusöppning. Västra sidan av trappans mynning i mellersta rummet är byggd av stora resta block. I det övre finns ungefår i brösthöjd ett borrat hål , vars funktion icke kan förklaras. Golvet utgöres av ovansidan av undervåningens valv med ut­ jämnande fyllning i svicklarna. Någon trappa från detta rum till tredje våningens rum på södra sidan finns icke. - A v östra, södra och västra väggarna i detta rum finns betydande rester. I södra väggen finns en inåt rek­ tangulär, utåt korsformig ljusöppning med skrånande smyg. I östra väggen finns den tidigare nämnda rektan­ gulära ljusöppningen, vars inre delar dock försvunnit. Högst upp på södra väggen finns böljan till ett flistunn­ valv med vederlag i söder och norr på samma sätt som i övriga smårum. Till detta rum har man kommit genom BYGGNADSBESKRIVN ING 19 Fig 17. Smårummen inom korets östra del. Rekonstruerad sektion mot öster genom andra och tredje våningen , l: 100. Rit n av J Pajaujis 1978. Smed! room s in easrern part ofchancel. reconstructed section Iaoking E through seeond and third floars . Drawing by J Pajaujis 1978. Fig 18. Smårummen inom korets östra del. Rekonstruerad plan av tredje vå­ ningen, l: 100. Uppm J Pajaujis 1978. Small room s in eastern part ofchancel, reconstructed plan of t hird floar. Sca/e dratving by J Pajaujis 1978. o 4 5 6 8 lO M den ovan beskrivna passagen ovan absidvalveL Denna har lett till en öppning i rummets norra mur. En ståen­ de, något utskjutande sten på östgavelns insida har ut­ gjort östra posten till denna öppning, som i övrigt är helt försvunnen. Detta översta rum på södra sidan måste ha haft någon speciell funktion , eftersom man lagt ned icke obetydlig möda på att övervinna svårig­ heterna med att nå detsamma genom att bygga passa­ gen ovan absidvalvet (fig 17 och 18). Oktogonens exteriör Sockel Oktogonens sockel är på grund av markens höjning i omgivningarna dold utom på södra sidan kring syd­ portalen och på den sydöstra fram till hörnet mot södra kormuren. Sockelns profil (fig 4 C) består av tre led: ett med karnis och platt inramat av två led med skrå­ kant, ett ovanför och ett nedanför. Någon arkitek­ toniskt utformad övergång till korets sockel har icke åstadkommits (fig 6). 20 HELGE ANDS KYRKORUIN fASAD UTWRAN PLANSt::kTION Hörnpilastrar Oktogonens sidor markeras av hörnpilastrar, som skjuter ut i förhållande till omgivande murverk lika mycket som sockelns översta skråkantade led (pi III : l och 2; IV: l och 2; fig 10 och 19). De är längs mitt­ linjen brutna i den vinkel som oktogonens sidor bildar med varandra. De är huvudsakligen byggda av liggande block, här och där försedda med bindare till omgivande murverk, och avslutas uppåt av lister med rik profil (fig 4 E) och brutna i samma vinkel som pilastrarna. På sydöstra och nordöstra muren finns pilastrar av något avvikande slag mellan en linje vid pass l m från hörnen mot koret och fram till dessa. Pilastrarna av­ slutas utan särskild markering i jämnhöjd med korets taklist. De är byggda på annat sätt än hörnpilastrarna - mest av stående block med en och annan bindare till omgivande murverk (fig 29-32, 66) . TVÅRSt::KTION Fig 19. Oktogonens sydportal , l :80. Upp m J Pajaujis 1978. Sportal ofthe octagon . Gavlarna på oktogonens sidor Oktogonens sidor har ursprungligen uppåt avslutats av rätt spetsiga trekantsgavlar med fönster. A v deras sneda begränsningslinjer finns flerstädes tydliga spår (pi III : l, III: 2 och IV: l; fig 3 och 10). Mellan spåren av gavlarna finns medeltida murverk. På södra muren ses, att dessa murpartier varit brutna i samma vinkel som vinkeln mellan oktogonens sidor; i hörnet har funnits hörnkejda av huggen sten. Genom inmurningarna mellan gavlarna och rivning av dessas spetsar har en jämn taklinje bildats runt hela oktogo­ nen. Här har funnits en taklist av huggen sten; dess profil har bestått av en kvartscirkelformad vulst under tunn platta. Anledningen till att man slopat gavlarna och givit murarna en jämn avslutning uppåt torde ha varit av praktisk natur: man ville ha en enklare tak­ form, lättare att underhålla. BYGGNADSB ESKRIVNING 2 1 Fig 20. Oktogonens sydportaL Foto 1980. Sportal of the octagon. Portaler Kyrkans huvudportal är belägen i oktogonens södra mur (pi III : l och VII; fig JO, 19 och 20). Den är rund­ bågig och har på utsidan två språng och på insidan svagt skrånande smyg (östra sidan nyhuggen) med stickbågig avtäckning. Tröskelstenen har på insidan en fals för en inåt gående dörr. I utsidans språng är kolonner inställda. Oktogonens sockel viker in i porta­ len och följer dennas planfigur. Dock har det översta skråkantade ledet utgått (fig 4 D) och det karnissvängda ledet omvandlats till en regelrätt attisk bas med rundad planform under kolonnerna och med hörnblad. Över kolonnerna finns kapitäl med växtornamentik (fig 21­ 24), bestående av omböjda palmetter och femflikiga blad, alla med pärlbandsprydda stjälkar och nerver. Ornamentiken erinrar starkt om viss ornamentik i S Nicolaus. Det innersta språngets fria kant har en fin karnissvängd profil , som böjs vinkelrätt och skärs av strax före blockens slut upptill och nedtill (fig 19). Dörrposterna av stora resta block - de på östra sidan relativt nya - avslutas uppåt in mot portöppningen av en elegant konsol. Tympanonstenen är huggen ur en enda skiva men är nu spräckt i tre delar. Nedre kanten bildar en treklöverkontur. Portalbågen är nu något tryckt rundbågig men har från början förvi sso bildat en strikt rundbåge. Deformeringen har uppstått genom att murarna tryckts utåt, varvid de stora sprickorna i tympanonstenen också torde ha uppstått. Bågdelen av portalen har i princip samma profil som de undre delarnas plan. Ränna för stängselbom finns på insidan i västra smygen; den korta rännan i östra smygen för bommens faste är nygjord. l portalen finns en dubbel­ grind av järn i närmast nygotiska former och till­ kommen i samband med ruinens konservering år 1884.1 l oktogonens norra mur finns en mindre portal , vars nedre delar är dolda av marken utanför (pi IV: l och 22 HELGE ANDS KYRKORUIN Fig 21. Oktogonens sydportal, västra kapitälbandeL Foto 1978. Sportal of the octagon, W capitalfrieze . fig 25, 26). Portalen är rundbågig och har raka sidor. Yttre smygen, som är ganska grund, är helt av väl huggen sten. Bågen och den översta stenen av smy­ gens västra sida är ursprungliga; i övrigt är allt ny­ hugget, troligen vid restaureringen 1884. Smygens ytterhörn markeras med en rundstav av 1/4 cirkel , på västra sidan uppåt avslutad med ett litet kapitäl med enkel växtornamentik (fig 4K, L och M). Smygens stenar går ända in mot den inre smygens rått behandla­ de stenar. Denna smyg är utåt betydligt smalare än den yttre. I vinkeln måste därför ha varit inställda block, som varit försedda med dörranslag och burit tympa­ nonstenen (fig 27), vilken nedåt torde ha varit rakt av­ slutad. - Inre smygen är skrånande och har in mot kyrkan hörnkedjor av huggen sten. Avtäckningen har formen av en triangelbåge, på vars undersida finns betydande putsrester. - Tröskelstenen är väl bevarad (fig 28). Dess in mot kyrkan vända delligger något lägre än den yttre, varigenom bildas ett anslag för dörrarna, vilka gått inåt. I denna inre del finns två hål för dörrar­ nas reglar. Västra delen av tröskelns yttre del är starkt nednött, vilket visar att det i regel varit den västra dörrhalvan som stått öppen. - En undersökning av portalens nedre delar utfördes 1978, varvid nu befint­ ligt skydd mot den högre liggande marken utanför till­ kom. Portalen stängs av ett enkel trägaller. Fig 22. Oktogonens sydportal, detalj av västra kapitälbandeL Foto 1978. Sportal of the octagon, de ta il of W capita! frieze. BYGGNADSBESKRIVNING 23 Fig 23 . Oktogonens sydportal, detalj av östra kapitälbandeL Foto 1978. Sportal of the octagon, det a i! ofE capita/ frieze . Fönster I oktogonen finns fönster av tre slag: vanliga rund­ bågiga fönster med raka sidor, rundfönster av skiftande storlek och form samt små enkla ljusöppningar avsedda att ge ljus åt sekundärutrymmen; därjämte har fönster med raka sidor funnits i oktogonens gavlar. Hur dessa varit avslutade uppåt, vet man dock icke. Rundbågiga fönster med raka sidor finns i oktogo­ nens bägge våningar i sydöstra och nordöstra muren, alltså sammanlagt fyra fönster av detta slag. De två fönstren i nedre våningen (fig 29 och 30) är i allt väsentligt lika byggda med omfattning av huggna resta block och skrånande smyg såväl utåt som inåt ; även den inre smygen har rundbågig avtäckning. Den yttre fönsterbänken med betydande lutning utåt är gjord av huggen sten. Fönsterposten mellan smygarna är av stående stenskivor, vilka på fönstret i nordöstra muren har en huggen fals för glasfönstret. Mellan posten och smygen finns på utsidan talrika hål för vindjärn , uppen­ barligen flera omgångar. Det finns förhållanden som tyder på att de två rundbågiga fönstren i bottenvåning­ en blivit förändrade redan på ett tidigt stadium. Sålun­ da är omfattningarna till stor del gjorda av resta stenar. Den vänstra innersmygen på fönstret i nordöstra muren synes ha tillkommit efter en upphuggning av fönster- Fig 24. Oktogonens sydportal, detalj av östra kapitälban­ deL Foto 1978 . Sportal of the octagon, detail ofE capitalfrieze. hålet och är utförd av dåligt stenmaterial; högra smy­ gen är bättre gjord. Något verkligt valv finns icke på insidan. Vad beträffar motsvarande fönster i sydöstra muren , vill det synas som om vänstra innersmygen ligger i förband med absidens murverk . Högra inner­ smygen och bågen är helt täckta med puts. - De två rundbågsfönstren i övre våningen är något mindre än bottenvåningens (fig 31 och 32) men i övrigt i allt vä­ sentligt byggda som dessa, dock med den skillnaden att de vertikala sidorna är byggda av liggande block. Hål för vindjärn finns ej. I oktogonens södra mur finns i övre våningen mitt ovanför portalen ett cirkelrunt fönster med omfatt­ ning från sen tid av svängda stenar tagna ur liggande block och med rätvinklig smyg (fig 10 och 33) . In mot kyrkorummet har smygen en form , som snarast skulle ha passat till ett rundbågigt fönster. Denna smyg är be­ tydligt trängre än rundfönstret, varför det mellan de bägge smygarna måste ha funnits ett nu försvunnet led , kanske en stor stenskiva med uthugget masverk som i rundfönstret över den västra av sydportalerna i S Nicolaus. I oktogonens sydvästra mur finns ett fönster med fyrpassformig dageröppning, gjord av två skivor och placerad i en kvadratisk nisch med skrånande smyg 24 HELGE ANOS KYRKORUIN Fig 25. Oktogonens nordportaL Genom markens höjning har portalens proportioner förvanskats . Foto G Svahnström 1980. N portai o/the octagon. Fig 26. Oktogonens nordportal , l :80. Uppm J Pajaujis 1978. N portal of the octago11. Scale drawing by J Pajal(jis 1978. ..---------- ---- , ' ' ' ' ' ' : l ' ' \ : ' ' ' \ ... . ' ' ' ' ' ' ' · ·-·- · ---~ ' ' ' ' : i ' ' ' : J:"'ASAD UTirRÄN PLANS EKT ION BYGGNADSBESKRIVNI G 25 T VÅRSEKT ION Fig 27. Oktogonens nordportal , nedtill till höger tröskelste- nen , i mitten oktogonens sockel och den yttre portalsmygens östra sida. Foto RAGU 1978. Fig 28. Oktogenens norra portal, inre smygen med tröskels te- nen . Observera de två hålen för dörrarnas reglande. Foto RAGU 1978. N portal of the octagon, at bollom right threshold s/ab. in centre octagon plint h and E side of portal' s outer recess. N portal of the octagon, innersplay 1vith t lireshold s/ab. Not e the two holesfor the door bolls. 26 HELGE ANDS KYRKORUIN Fig 29. Fönster i oktogonens sydöstra mur, nedre våningen. Foto G Svahnström 1979. Window in SE wall of the octagon, lowerfloor. (fig 3 och 34). På utsidan finns glasfals och häl för vindjärn . Detta fönster släpper in ljus i den ena av trapporna till övre våningen. I oktogonens västra mur finns inom den nedre delen ett stort rundfönster (pi III: 2; fig 43 och 35) med sex­ passformig dageröppning, huggen ur stenskivor med en obetydlig glasfals (?) längs ytterkanten; i sexpassets in mot öppningen vända spetsar finns häl för vindjärn. Den yttre omfattningen, som är gjord av svängda sten­ skivor, har en rik profil bestående av en rundstav och ett fasat led. In mot oktogonens nedre våning finns först en skränande smyg, rundbågig och med raka sidor, och innanför denna en rak smyg med rund båge och raka sidor. Smygarnas botten är trappformig . - Högre upp finns ett till övre väningen ledande fönster med rund ljusöppning omgiven av en ring med halvcirkel­ formig profil, allt hugget ur två hopställda skivor (pi III: 2; fig 36). Fönstrets smyg in mot kyrkan utgörs av en något skränande rektangulär öppning med lätt rundad båge (fig 55). På denna plats fanns ursprung­ ligen ett rundfönster av ungefår samma storlek som Fig 30. Fönster i oktogonens nordöstra mur, nedre våningen. Foto G Svahnström 1979. Window inNE wall of the octagon, lower floar. fönstret i väningen under. A v detta större fönster ses spär i murverket kring det nuvarande 'fönstret (fig 36). Den tillhörande smygen, vars begränsning är klart syn­ lig på murlivets insida, var betydligt större än den nu­ varande och hade rundbågig avtäckning. Att den ur­ sprungliga smygen blivit till största delen igenmurad kan möjligen sättas i samband med svagheter i mur­ verket, bestående av kraftiga sprickor, synliga på äldre avbildningar. I oktogonens nordvästra mur finns ett fönster med något oregelbundet sexpassformig dageröppning, ut­ huggen ur två stenskivor, och insatt i en svagt skränan­ de rektangulär nisch av stenskivor (pi III: 2; fig 37). På ljusöppningens insida finns glasfals och häl för vind­ järn. Den inre smygen är på en sida skränande, i övrigt oregelbunden. Detta fönster har släppt in ljus i nord­ västra murens trappa till övre våningen. Spär av fönster i oktogonens gavlar finns på följande murar, nämligen den södra, den sydvästra och den västra (pi III: 1-2; fig 3 och 10). Sädana fönster, två i varje gavel , torde dock ha funnits i samtliga gavlar. BYGGNADSBESKR IVNING 27 Fig 31. Fönster i oktogenens sydöstra mur, övre våningen. Foto G Svahnström 1979. Window in the octagon's SE wall, upper floar. Fig 32 . Fönster i oktegonens nordöstra mur , övre våningen. Foto G Svahnström 1979. Windmv inNE wall of the octagon, upperfloor. rASAD UTIFRAN TVÄRS[ ~TIO N rASAD INifRÅN o lO 20 30 40 50 DM PLAN S[kTION Fig 33. Fönster oktegonens södra mur, övre våningen. Uppm J Pajaujis 1978. Window in S wall of the octagon, upper floar. Sca/e drawing by J Pajaujis 1978. 28 HELGE ANDS KYRKORUIN r ASAD UTifRÅN fASAD INirRÄN T VÅRS[KT ION o Fig 34. Fönster i trappan i oktogonens sydvästra mur, l :50. Uppm J Pajaujis 1978. Staircase window in S wall ofthe octagon. Scale drawing by J Pajaujis 1978. PLANS[KT ION 10 15 20 DM rASAD UTirRÄN TVÅRS[KTION f:"ASAD INJrRÄN Fig 35. Fönster i oktogonens västra mur, l :50. Upp m J Pajau­ jis 1978. Window in W wall ofthe octagon. Scale drawing by J Pajaujis 1978. P LAN S~ J.< T lON BYGGNADSBESKRIVNING 29 Fig 36. Övre delen av oktogonens västra mur. Kring det lilla runda fönstret finns murskarvar som visar att här funnits ett större fönster. Foto G Svahnström 1979. Upper part of W wall ofthe octagon . Masonery repairs around small round window show t hat a farger window had existed earlie r. y: TVÅRS[KT\ON rASAD INJrRÅN o 5 10 15 2 0 25 30 DMPLANSEKTION Fig 37. Fönster i trappan i oktogonens nordvästra mur, l :50. Uppm J Pajaujis 1978. Staircase window in NW wall of the octagon. Sca/e drawing by J Pajaujis 1978. 30 HELGE ANDS KYRKORUIN o 10 50 100 cm l l l l Fig 38. Rester av det södra fönstret i gaveln på oktogonens västra mur, plan , l :20. Uppm E Bohm 1979. Remains of S window in gab/e on W wall of the octagon. Scale drawing by E Bohrn !979. Murverket är emellertid endast på de nämnda sidorna bevarat till sådan höjd att spår av fönstren kan finnas. Fönstren har haft omfattning av huggen sten med raka sidor. Hur de varit avslutade uppåt, kan man icke veta något· om. Av vissa rester av det södra fönstret på västra sidan framgår (fig 38), att innanför fönstrens kontur i det yttre murlivet funnits ett rakt språng. Sluttande solbänk har icke funnits. Huruvida det på insidan funnits några anordningar för glasning eller luckor kan nu i~ke avgöras, då det inre hörnet av dageröppningens omfattning är avslaget. Små ljusöppningar, såsom i koret gjorda av två stående block kring en ljusspringa och med skrånande smyg på insidan, finns på följande ställen: i sydvästra muren två stycken på samma höjd för belysning av den stora, tvådelade murnischen på insidan; i västra muren högt upp en för belysning inom övre delen av trappan till vindsvåningen och i nordvästra muren en för belys­ ning inom nedre delen av nämnda trappa. Oregelbundenheter i murverket m m På oktogonens östra mur - ovanför bågarna mellan koret och oktogonen (fig 84) - fanns ännu vid 1800­ talets böljan spår av korets takfall (jämför också fig 71). Murverket visar svåra brandskador , ganska säkert uppkomna vid någon brand , som förstört korets tak. På oktogonens sydvästra mur har nedtill intill syd­ östra hörnpilastern funnits ett sekundärt hål av sådan storlek , att där kan ha varit en ingång (pi III: l; fig 39). Hålet är nu igensatt med kalkstensflis och tegel­ skärv; hålet och igensättningen är synliga även på murens insida. In emot vänstra hörnpilastern på samma sida finns i övergången mellan oktogonens bägge vå­ ningar oregelbundenheter i murverket som kan tyda på att här funnits en ingång direkt utifrån till oktogonens övre våning (fig 3 och l 0). Motsvarande oregelbunden­ heter finns även på insidan (s 57). Två bjälkhål i jämn­ höjd med ingångens nedre begränsning kan ha uppburit en plattform utanför denna. 2 - I oktaganens västra mur finns i murverket flerstädes små stående stenar in­ sprängda, troligen hänärande från lagningen av en grov vertikal spricka (fig 36). J jämnhöjd med golvet mellan oktaganens två nedre våningar finns på flera håll ankarslutar i form av gjut­ järnsplattor för dragstag (fig 3, 10 och 66). Sålunda finns på sydöstra muren en sådan platta i närheten av hörnpilastern, på den södra två, på den sydvästra en , på den nordvästra en, på den norra två och på den nordöstra en . l samband med konserveringsarbeten har ett antal vattenkastare av huggen granit anbragts för avledande av vatten från oktogonens me llanvåning och från tak­ terrassen. Sålunda finns en sådan på sydöstra muren nära krönet, en på sydvästra muren i jämnhöjd med golvet mellan oktogonens två nedre våningar, en på västra muren högt upp för avvattning av trappan upp till takterrassen och på nordöstra muren högt upp ytterligare en för avvattning av takterrassen. Fig 39. sekundärt murgenombrott i oktogonens sydvästra mur. Foto RAGU 1978. Secondary break through SW wall ofthe octagon. 31 BYGGNADSBESKR!VN!NG Fig 40. Interiör från oktogonens nedre våning med blick in i koret. Foto H Faith-EII1931. Interior from lower floar of the actagan with view inta chancel . 32 HELGE ANDS KYRKOR UI Fig 41. Interiör från nedre våningen mot nordost med blick in i koret. Foto H Faith-Ell 1931. Interior ji-om lowerfloor looking NE with view in to the chancel. Ungefår i nivå med hörnpil ast ra rnas krönlister finns flerstädes på samma höjd anbragta , vårdat utförd a ställningshäl av ett skifts höjd. Av sädana häl finns i sydost 3 (ett fj ä rde har troligen funnits på platsen för en vattenkasta re), i söder l , i sydväst 3, i väste r l , i nordväst 4, i norr 4 och i nordost l . Oktogonens interiör Bottenvåningen Bottenväningens plan ä r regelbunden men ändå i detal- jerna omväxlande (p i l : l) . l öster finns öppningen mot koret , i nordöst och sydöst absidartade nischer för a ltaren, i söder och norr de två porta lerna, i sydväst och nordväs t trapporna till övre väningen med s ina a rkader samt i väster ett stort rundfönster med sin smyg. Den ,stora öppn ingen me ll an oktogenens nedre vå ning och koret (fig Il , 12 och 40) har raka sidor och kl art spe ts ig båge, allt byggt av huggen sten; mell an de raka s idorna och bågen ligger en li st med profi l bestående av vu lst och hälkäl; e tt stycke om ca 2 . dm längd ä r på bägge sidor avhugget in mot o ktogonen . l bägge sidorna finn s på en höjd av omkring 170-21 O cm över marken urbilningar, som är djupast nedåt (pi V: l och VI : l) ; på södra sidan är urbilningen klumpigt lagad . l norra s idan finns i tredje skiftet under urbil- ningen ett kvadratiskt bjä lkhäl om l skifts höjd utan motsvarighet på södra s idan . Golvet i nedre väningen utgörs av marken , som är belagd med grovt grus. Vid ingången till trappan i syd- väs tmuren ligger några oregelbundet formade kalk- stenshä llar, delvis nötta; de torde knappast ha ingå tt i ett ursprungligt golv. Mell an nordöstra pelaren och norra väggen ligger två kraftiga hällar, troligen grav- hä ll ar, vilkas inskrifter blivit helt bortnötta. l varje fa ll i abs idnischen i nordöstra muren syns ha funnits BYGGNADSBESKRIVNING 33 Fig 42. Väggfältet kring oktogenens södra portal. Foto 1980. Wall surface aroundSportal of the octagon. ett golv, som legat I steg högre än golvet i övrigt. Dettas nivå anges av sydportalens tröskel. De två nischerna i nordöstra och sydöstra väggen är likadant byggda och försedda med rundbågig avtäck­ ning (pi VI: 2; fig 41). Snett nedanför och till höger om 3- 805656 Helge Ands Kyrkoruin fönstret finns i bägge nischerna små skåpnischer med omfattning av stenskivor. Bottnen i nischen på nord­ östra sidan är förstörd; nischen i sydöst har avtäckning av två mot varandra resta stenskivor. Såväl på södra väggens (fig 42) som på norra väggens 34 HELGE ANDS KYRKORU IN Fig 43. Interiör av oktogonens nedre våning mot sydväst . Foto 1980. Interior of lo wer jloor of the octagon, look i ng SW. väggfalt finn s mitt ovanfö r portalerna i murlivet liggan­ slag, sä framt de icke finns dolda under de pä sina häll de avlas tningsbågar (pi V: 1). På södra väggens falt lik­ rätt omfattande putsresterna. De lägre liggande bägar­ som pä det västra strax under valvens sköldbågar finns na visar dels att man frän börj an avsett att göra valven märken efter lägre liggande bågar (fig 44) . Sädana i oktogonens bottenvåning något lägre än vad de slut­ märken finns pä följande ställen : pä södra muren och ligen blev, dels att ändringen av byggnadsplanerna västra muren, där hela båge n är bevarad, samt pä syd­ gjorts redan innan valven slagits. västra muren, där dock endas t vänstra delen är be­ Såsom tidigare omtalats , går i sydvästra och nord­ varad . Pä övriga murar syns inga spär av bågar av detta västra väggen de bägge i västra väggen sig förenande BYGGNADSBESKRIVN ING 35 Fig 44. Väggfalt i oktogonens nedre våni ng kring fönstret i västra muren. Observera spåren av planerade lägre valv. Foto G Svahn ström 1979 . Wall sillface around 11 ·indow in W wall of the octagon . No/e signs of a planned lo1ver vault. trapparmarn a till övre vån ingen (p i 1: l och VIII; fig 43 och 45). Trappornas avgränsning in mot rummet med sina kolonner och arkader av huggen sten tillkom till största de len vid ruinens konservering å r 1885 . End as t sydöstra s idan av ingångsöppninge n ti ll trappan i sydvästra muren torde vara ursprunglig (jfr fig 46). Arkade rna sy nes eme ll e rtid vad beträffar form en vara ri kt igt rekonstruerade: de följer valven över trappor- na och dessa ä r medeltida. Vad som fanns före restau- reringen fra mgår av en av bildning från 1882 (fig 46). Kolonnerna ä r formade efter to rngall e rie rnas kolonne r i domkyrkan. De ha r att iska baser med hörnblad och tärningsformade kap itä l med en ring nedtill och en list med platt och hå lkä l upptill. Trappornas tak bestå r av tvärställda tunnva lv, som följer arkadbågarnas linj er. Av de nedersta tunnvalven ä r som nämnts betydande partier ursprungliga. Inom trappornas övre de la r består taket av längsgående tunnvalv med märken efte r skå l- bräder. Trappstegen är i stor utsträckning gamla. Pelare och valv Valve n bärs av fyra ått kantiga pe la re med kapitäl och base r (fig 43-46) samt av väggkonsole r. Baserna bestå r av e n kvadratisk pl atta utan profilering och av e n ått - kantig de l med att isk profi l. De synliga delarna av bottenp lattornas öve rsida är mindre omsorgsfullt huggna än övriga ytor. Nordvästra och sydöst ra hörn et på sydöstra pe la rens bo ttenplatta är ned hu ggen till i ni v å med golve t. Pela rskaften ä r byggda av sto ra block med ligga nde klov som i fl era fa ll uppta r hela skaftets yta. Kapitä len ha r åttka nti g pl anfo rm oc h rikt profi- le rad ytterkant. Valvkonsole rna i yt te rmura rn a ä r rikt profil e rade (fig 47-50). De sitte r konsekvent något snett emot de valvbågar som utgår frå n dem v il ket får anses tyd a på att valvsystemet från böJjan avsetts att ges en annan utformning än den som kom till utförande (se hä rom s 57). Konsolernas in mot rummet vä nda s ida är vinkelrät mot en linj e som delar vinke ln mellan oktogone ns s idor mitt itu. Va lvbågarna av huggen sten 36 HELGE ANDS KYRKORUIN Fig 45. Interiör från oktogonens nedre våning med trappan till övre våningen i nordvästra muren. Norra portalen till höger. Foto I Anderson 1939. Interior from bottomfloar of the octagon with staircase to upper floar in the NW wall. N portal on right. 37 BYGGNADSBESKRIVNING Fig 46. Teckning av trappan i oktogo­ nens sydvästra mur före restaurering­ en 1884-85. Efter Hansische Wisbyfahrt 1882. Drawing of staircase in SW wall of the octagon before restoration. After Hansische Wisbyfahrt 1882. är rundbågiga, plana på undersidan och har ingen pro­ fillängs kanterna (fig 45). De passar ganska illa till de ättkantiga petarkapitälen, då bågens bredd är större än sidorna i åttkanten. Bägarna i omgången , som visar en viss tendens till spetsbägighet, växer upp frän små pilastrar, som dels står på petarkapitälen dels på ytter­ murarnas konsoler (fig 47). Pilastrarna avslutas uppåt av en enkel list med en kvartscirkelformig urtagning längs underkanten. - Valvkapporna är byggda av kalk­ stensflis . Mittvalvet är ett kryssvalv med svagt stigan­ de hjässlinjer (pl V: l och 2 samt VI : l och 2; fig 51). I hjässan finns en ättkantig öppning med profilerad om­ fattning av huggen sten (fig 51). Omgångens valv i norr, söder, öster och väster är även kryssvalv med stigande hjässlinjer (fig 52). Valven i sydöst, sydväst, nordväst och nordöst har triangulär form men är i övrigt byggda som de andra valven (pl II : l) . På valv­ kapporna finns betydande rester av puts med gräddgul färg. Övre våningen Golvet är av cement med asfaltbeläggning. För a tt möj­ liggöra vattenavrinning har golvet måst dras upp så högt , att petarbaserna delvis blivit dolda. Kring den ättkantiga öppningen i golvet finns ett järnräcke (fig 53-55). I östra väggen finns öppningen mot koret (fig 53). Bågen , som är halvrund , är liksom sidorna av huggen sten. Mellan sidorna och bågen ligger en list med ett kvartscirkelformigt urtag längs underkanten (fig 12). De delar av bågen som avgränsat denna mot koret saknas; begränsningen mot öster är ojämn. I öppning­ ens södra sida finns en kvadratisk skåpnisch med om­ fattning och bakvägg av stenskivor (fig 72). Place­ 38 HELGE ANDS KYRKORUIN Fig 47. Konsol i oktogonens nedre våning i hörnet mellan den södra ocn den sydvästra muren. Foto G Svahnström 1979. Plint h in lower floar of the actagan between Sand SW wal/s. ringen av denna nisch med undre kanten i nivå med våningens golv är förbryllande. Förklaringen härtill lämnas i samband med skildringen av kyrkans bygg­ nadshistoria. Bottnen i öppningen mot koret torde vara helt nymurad i samband med sentida konserveringsar­ beten; den är oregelbundet trappstegsformig. Mitt i öppningen ligger en utkastarsten för avledande av vatten från våningens golv. Såväl i nordöstra som sydöstra väggen finns som på motsvarande ställen i bottenvåningen grunda nischer eller absider med raka sidor och rundbågig avslutning uppåt (pi I: 2). I sydöstra väggen finns nedanför och något till höger om fönstret i nischen en skåpnisch med avtäckning av två vinkelställda skivor. Nischen är invändigt putsad och visar spår av gräddgul färg. Att altaren funnits i absiderna här som i bottenvåning­ en visar skåpnischen. Fig 48. Konsol i oktogonens nedre våning i hörnet mellan den sydvästra och den västra muren. Foto G Svahnström 1979. Plint h in lower floar of the actagan between SW and W 1valls. Inom de nedre delarna av södra och sydvästra väggen finns avlångt rektangulära nischer (fig 54 och 55). In mot rummet avgränsas dessa nisc.her av två rundbågar, uppburna av en kolonnett med attisk bas med hörnblad och av kapitäl. Bågarna och kolonnerna är på bägge ställena nyhuggna med undantag av de två nedersta stenarna till höger i den västra bågen i södra väggen. Bågställningen i södra väggen tillkom 1%8 och den i sydvästra väggen 1885. Nischerna täcks av två tunnvalv, som följer bågställningarnas konturer. Före­ komsten av gammal puts på tunnvalven visar, att dessa i stor utsträckning är gamla. I södra muren finns en skåpnisch i nischens begränsningsmur åt öster, och i sydvästra muren finns skåpnischer på bägge sidor. Förekomsten av skåpnischerna torde visa, att de två nischerna härbärgerat altaren , sannolikt två i varje. Under ljusöppningen i det högra väggfältet av sydc BYGGNADSBESKRJVNJNG 39 Fig 49. Konsol i oktogonens nedre våning mellan den västra och den nordvästra muren . Foto G Svahnström 1979. Plint h in /ower floor ofthe ocragon between W and N W wall s. västra väggens nisch finns ett av oregelbundna lod­ räta skarvar begränsat murparti, som ej är ursprung­ ligt. I västra muren möts de bägge från bottenvåning­ en ledande trapparmarna i ett utrymme , som täcks av ett tunnva lv med vederlag i söder och norr. Här­ ifrån leder en bred rundbågig dörröppning in i över­ våningen (fig 55). De raka sidorna är gamla men bågen nyhuggen så när som på den nedersta stenen på var sida. Öppningen kan stängas med två enkla trädörrar . I nordvästra väggen finns öppningen till trappan till vindsvåningen (fig 56). Omfattningen saknas . Av trös­ kelstenens utseende att döma har öppningen dock varit ganska bred. Uppåt avslutas den av en balk av armerad betong, inlagd 1968 . På högra (nordöstra) sidan finns en bomränna, som går 121 cm in i muren , ett märk- Fig 50. Konsol in oktogonens nedre våning i hörnet mellan den norra och den nordöstra muren. Foto G Svahnström 1979. Plint h in lower jloor of the octagon in the comer between N NE walls. ligt förhållande som visar att dörren kunnat stängas inifrån vinden. Rundpelare och valv Övre våningen har liksom bottenvåningen varit helt välvd (pi II : 2; fig 57) . Valven är emellertid i betydande omfattning försvunna. Sålunda saknas mittvalvet , och av omgångens valv utefter södra, sydvästra och västra muren återstår endast svickelpartier (fig 54 och 55). Valven bärs av satta pelare, vilkas skaft är lika tjocka upptill som nedtill. De är byggda av cylindriska block med horisontella klov. Nedersta delen utgöres av en enda trumma. De nedersta blocken är lika stora som skaften. Pelarnas baser består av en platta och på den­ na ett cirkelrunt parti med atti sk profil ; i hörnen finns skulpterade bladprydnader (pi IX ; fig 58 A-H). Kapitä­ 40 HELGE ANDS KYRKORUIN Fig 51. Öppningen i golvet mellan oktogonens våningar. Foto G Svahnström 1979. Opening in floar between the storeys of the octagon. Fig 52 . Undervåningens valv innanför nord portalen. Foto JW Hamner. Va u/t inside N portal of low­ er floar . BYGGNADSBESKRIVNING 41 Fig 53. Oktogonens övre våning mot öster med öppningen till nedre väningen i förgrunden. Foto 1978. Upperfloar of the actagan Jooking E with opening to Jower floar inforeground. Fig 54. Oktogonens övre våning mot söder. Foto 1978. Upper floar of the actagan Jooking S . 42 DLAN.S[kTION HELGE ANDS KYRKORUIN Fig 55. Oktogonens övre våning mot sydväst. I väggen till höger mynnar trapporna från bottenvåningen. Foto 1978. Upper floar of the octagon Iaoking SW. In the wall at right the stairc·ase mouth from the bottom floar. rASAD MOT OKTOGON " TVARS[KTION LÄNGDS[I> >> Heilig Geistes>>som den äldsta kyrkan i Visby näst efter den som Botair skall ha byggt, och som byggnadsår anger han 1046.3 Det är den enda kyrka, där han också anför namnet på en byggmästare, Denis Larsson. Varifrån han hämtat dessa uppgifter är okänt. Strelow, som eljest i sin >>Cronica Guthilando­ rum >> med givmild hand fåster årta l vid snart sagt varje Gotlandskyrka, har inget byggnadsår för Helgeands­ kyrkan, som han överhuvudtaget inte nämner. Där­ emot återfinner man hos honom namnet på den av Spegel omtalade byggmästaren, där skrivet Dienis Lauritzfln Guth. från Norrlanda. 4 Han skall , om man läser Strelows text ordagrant, ha byggt S Gertruds kyrka i Visby, men på grund av felaktig interpunktion och överhoppade ord har texten blivit missvisande . Vad Strelow velat berätta är uppenbarligen , att Valls kyrka och S Gertruds byggts 1167, och att Dienes Lauritze n , >> som hafuer mange Kircker i Landet for­ bedret >> , år 1627 reparerat tornspiran i Vall, som var Strelows egen kyrka. Det står helt klart, att Spegels uppgifter om Helgeandskyrkans byggmästare och byggnadsår ä r otillförlitliga, och det finns inte heller någon annanstans några trovärdiga uppgifter om när eller för vem denna kyrka byggdes. När Spegel på anna t ställe i >>Rudera>> berättar om hospitalet , v ilket är den nya tidens gängse benämning på det medeltida helgeandshuset, inleder han med en beskrivning av den redan då ödelagda kyrkan, som han det oaktat betecknar som stor och härlig och ett bevis på hospita lets rikedom under den katolska tiden .5 En av Spegels efterträdare i ämbetet, superintendenten Jöran Wallin (1735-1744) , meddelar i sitt a rbete >>Goth­ ländska Samlingar l>>de första planritningarna av Hel­ geandskyrkan (fig 65).6 Också för honom är sambandet med helgeandshuset uppenbart. Han ser denna inrätt­ ning som en avläggare till den romerska hospitalsorden Sanctus Spiritus och citerar Claudius Örnhielm, som uppger, att föreståndaren och bröderna måste bära samma dräkt som ordensbröderna vid hospitalet i Rom. Ingenting tyder emellertid på att helgeandshuset i Visby skulle ha varit anslutet till Den Helige Andens orden . Den första konsthistoriska beskrivningen av HeJge­ andskyrkan härrör från 1852. Då utkom i Köpenhamn ett praktverk med fyra litogra fier av ruinen utförda av arkitekten J D Herholdt och med text av professorn N Höyen (fig l , 67--68).7 Författaren avstå r helt från att diskutera kyrkans ev samband med helgeandshuset . I stället betonar han starkt släktskapen med tyska borg­ kapell och rhenländska detaljformer. Av svenska konsthistoriker var Lundaprofessorn C G Brunius den förste, som ägnade intresse åt Helgeandskyrkan . I för­ sta delen av >Gotlands konsthistoria» (1864) beskriver ha n den utförligt , men inte heller han diskuterar närma­ re dess tillkomst och funktion .8 Man tycker sig dock förstå , att han utgår ifrån att den från början tillhört helgeandsstiftelsen. När det gäller byggnadstiden me­ nar han , att kyrkan >Svårligen kunnat tillkomma före trettonde seklets början, men måhända mot mitten av detsamma>> . En förnyad konsthistorisk granskning äg­ nades kyrkan av riksantikvarien Hans Hildebrand. I sitt stora verk >>Wisby och Dess Minnesmärken>> (1893) konstaterade han , att den åttkantiga grundformen inga­ lunda var karakteristisk för helgeandshusens kyrkor, BYGGNADSHISTORIA 49 :c fil r > ~z >o z fil i <:n Cl "'~ ;l!< P' ~ ~ Fig 65. Planer av första, andra oc.h tredje våningarna 1747.- Första våningen: a och b. Ingångar, c. Ingångar till trapporna, d. Altarnischer, e. Pelare, f. Triumfbåge, g. Absid, h . Sidokamrar. -Andra våningen: i. Ingång från trapporna från bottenvåningen, k. Ingång till trappan till tredje våningen, l . >>En inhugning wid n. är nu hål, som doch ej synes warit der af ålder>>, m. >> En wacker Marmor-Pelare, rund och med fyrkantig fot>>, o . >> Efwen en inhugning, men helt låg. Törhendatil wig-watnet brukad>>, p. Altarnischer, q . Bågöppning mot koret, r. En liten fyrkantig pelare, s. Öppning mellan första och andra våningarna, t. Pelare.- Tredje våningen: n. Ingång. >> Alla de blinda linier bemerka på hwar sida 2:ne Fenstergluggar, och der emillan et stycke mur. Fensterna äro nu igenmurade. >> Efter Wallin, Gothländska Samlingar l. Plans of first, seeond and third floors 1747. - First floar: a and b. Entrances, c. Entrances to staircases, d. Altar niches, e. Piers, f. Chancel arch, g. Apse, h. Side rooms. - Second floar: i. En trance from staircase from bottomfloar , k. Entrance to staircase lo t hird floar, l. "A north recess is now a ho/e which, however, see m s not to have been t here earlier", m. "A fine marb/e co/umn, round with a square foot' ', o. "A/so a recess, quite low. Perhaps u sed for holy-water", p. Altar recesses , q. Arch opening towards chancel, r. A small square co/umn, s. Opening betweenfirst and secondfloors, t. Calumns.- T hird floar: n. Entrance. "All the outfines show where at the sides t here have been two round windows, and between t hem a piece of wall. The windows are now blocked up." After Wallin , Gothländska Samlingar l . 4- 805656 Helge Ands Kyrkoruin 50 HELG E ANDS KYRKORU IN Fig 66. Kyrkoruinen från no rdos t . Foto H Faith- Ell 193 1. Ruin of the church.fi"om NE . me n han be tvivlade ändå inte sambandet. >> Att ifråga- varande kyrka b li vit a nlagd fö re helgeandshu sets s ti f- te lse sy nes ej troligt , ty ut seend e t av de äldre dela rna synes tillhö ra de n fö rsta tid , då He li ga Andes brode r- ska p kunde uppträda på Gotla nd, d v s böJja n av 1200- ta let » (fi g 69). 9 Frå_n hi sto ri s k synpunkt be handlades Helgeand s- kyrkan e lle r rätta re sagt he lgeands huset fö rs ta gången i mode rn tid av G ustaf Lindströ m ( 1895). 10 De t tidigas - te säkra be lägget på ett he lgea ndshus i Vi sby härrö r e nligt hono m från 1299, me n »Hospita li s do mus Sancti S piritus Wisbye nsis» fanns nog , mena r han , reda n t id igt på 1200-ta le t e lle r ka ns ke redan unde r sena re hälften av Il 00-talet , »t y dess kyrka tyder på en så av lägse n tid ». Han låte r således kyrka n bestämma t id- punkte n fö r he lgea nd shusets tillkomst. Und e r 1900-ta let har såväl konsthi sto riker som hi sto- ri ke r ägnat sto r uppmärksamhet åt He lgeand skyrkan. Johnn y Roasva l såg ett direkt samband me llan heJge- and shuset och kyrkans byggnad ssätt. »A nordningen med de dubbla våninga rna tord e hä r kunna fö rkla ras ge nom byggets använd ning so m sj ukhuskyrka. HeJge - andsst ifte lse ns patie nter synas ha haft sin plats i övre våninge n, d it de begåvo s ig ge nom e n mindre , till vänste r om sto ra söd ra po rta len beläge n ingång, nu till - murad , v il ke n förde in i den söd ra t ra ppuppgånge n. »" Botte nvåningen s kull e , så är tyd lige n Roasva ls mening , ha varit avsedd fö r a llmänheten. När E rik Lun dberg skriver om Helgea ndskyrka n, tycker man sig hos fö r- fa tta ren skö nja ett svagt tv ive l på dess användnin g so m hos pita lskyrka. Han finne r de t ege ndomligt , att en sådan kyrka byggts i två våningar , något som i stället bruka r utmärka palats ka pe ll en, dä r de fö rnäma hade sina plat se r i de t öv re ka pe lle t , och bottenvåningen var tillgänglig fö r vem so m he lst. Han anser dock inte ute - slutet, att en liknande uppde ln ing fö reko mmit i Vis- bys he lgea nds kyrka, men ha n unde rstryker , att vi inge nting vet om dett a. 12 I Tys kland fi nns en re la ti vt omfattand e litteratur om dubbe lkape ll , vilket ä r de n vede rtagna konsthi sto ri ska benämningen på byggnade r av det hä r slaget. I fl e ra a rbete n fö rekommer också mer e ll e r mind re utfö rliga BYGGNADS HISTORIA 51 Fig 67. >>Det indre af Hellig-Aands Kirken seet fra Choret. » Litografi av J D Herholdt 1852. " Th e interior of the Church of the Ho/y Spirit seen from the chance/." Lithograph by J D Herholdt 1852 . 52 HELGE ANDS KYRKORUIN omnämnanden av Helgeandskyrkan. Första gången så skedde var redan 1897 i Friedrich Seesselbergs stora verk »Die fruh-mittelalterliche Kunst der germa­ nischen V ölker» .13 Seesselberg var arkitekt, och värdet i hans arbete ligger mera i hans skickligt gjorda upp­ mätningar och rekonstruktioner - han mätte själv upp Helgeandskyrkan i mitten av 1890-talet - än i själva texten . Han betraktade de tidiga nordiska centralkyr­ korna inklusive Helgeandskyrkan som självständigt framvuxna ur forntida germansk borgarkitektur och berör överhuvud taget inte Helgeandskyrkans ev sam­ band med en helgeandsstiftelse eller inom sådana ut­ bildade byggnadstyper. Fig 68. >>Overkirken af Hellig-Aands Kirken i Visby. » Litografi av J D Herholdt 1852. "The upper floor of the Church ofthe Ho/y Spirit in Visby. " Lithograph by J D Herholdt, 1852. Det gör inte heller Oskar Schurer, vars arbete från 1929, »Romanisch e Doppelkapellen», fortfarande gäller som ett standardverk om denna byggnadstyp. Schurer betonar starkt dubbelkapellets samhörighet med ett feodalt samhällssystem med härskaren och hans kyrkorum överst och folkets därunder. Dubbel­ kapellet är, understryker han , under hela tiden det förekommer en tysk företeelse, som bara undantags­ vis upptas i Skandinavien och Böhmen. Ett väsent­ ligt inslag hos dessa byggnader är öppningen i valvet mellan de båda våningarna; den gör det berättigat att betrakta dessa som ett enda rum och inte som två skilda kapell. Schlirer ansåg Helgeandskyrkan i Visby BYGGNADSHISTORIA 53 /\ vara direkt inspirerad frän tyska borg- och biskops­ kapell. '" Annorlunda förhäller det sig med Wolfgang Götz. I sin bok »Zentralbau und Zentralbautendenz in der gotischen Architektur» (1968) utgick han frän att det var säkert dokumenterat , att Helgeandskyrkan upp­ förts som hospitalskyrka. Sedan han konstaterat det egendomliga i kyrkotypens användning utanför den feodala miljön , drar han slutsatsen, att tvävänigheten visat sig motsvara hospitalsreglernas krav pä ett åt­ skiljande av könen eller ännu hellre , att den lämpat sig väl för ett s kiljande av fattighjonen frän bättre situera­ de , betalande pensionärer. Helgeandskyrkan »skulle vara en mycket äskädlig illustration till hur dubbel­ kapelltypen vandrat frän en kejse rlig härskarmiljö över en feod al till en borgerlig. ,, 15 Pä samma sätt utgick Ebernard Grunsky i sin disser­ tation 1970 om ,, Doppelgeschossige Johanniterkirchen und verwandte Bauten» frän att Helgeandskyrkans ka­ raktär av hospitalskyrka en gäng för alla var fastslagen. Han avvi sade Götz' teori om en uppdelning av oktogo­ nen mella n fattiga och betalande . Kyrkan skulle i sä fall ha varit såväl utgångspunkten för som den arkitekto­ niska höjdpunkten i en utveckling, som visserligen in­ lett s pä 1200-talet men som tagit fart först under det följ ande århundradet, och som inneburit det borgerliga stadshospitalets övergäng till pensionärshem för beta­ lande . För Visbykyrkan tänkte han sig i likhet med Roosval, att endast överväningen disponerats av hospi­ talshjonen . Han gär t o m ett steg längre : överväningen har inte varit ett kapell enbart utan det rum , där de Fig 69. Hans Hildebrands förslag till re­ konstruktion av Helgeandskyrkans ur­ sprungliga och senare takutformning. Efter Wisby och Dess Minnesmärken . Hans Hildebrand's sketch for th e re­ construction of the original and a later roof design for the Church of the Ho/y Spirit. After Wisby och Dess Minnes­ märken. intagna bodde.' 6 Han bortser sålunda frän att denna våning liksom Helgeandskyrkan i övrigt saknat upp­ värmningsmöjligheter, vilket gjort den oanvändbar som sjukhus vintertid , att där saknats avträden, en bekvämlighet som stenhusen i staden vid denna tid normalt synes ha varit utrustade med , 17 och att trap­ porna minst av allt varit lämpade för gamla och sjuka och än mindre att bära bårar i. De söder om kyrkan förmodade men nu försvunna byggnaderna innehöll en- . ligt Grunsky inga utrymmen för de intagna utan eko­ nomiutrymmen och rum för vårdpersonalen. En ny syn pä Helgeandskyrkans tillkomst och karak­ tär kom till uttryck i första upplagan av >> Gotlands kyrkor > (I 966). Författaren konstaterade , att det ingen annanstans i Europa fanns en till ett helgeandshus knuten kyrka av den typ Helgeandskyrkan i Visby representerade . Dessutom kunde , menade han, inga avgörande skäl förebringas för att en helgeandsstiftel­ se skulle ha funnit s i Vi sby vid den tidpunkt kyrkan av byggnadsstilen att döma måste ha uppförts. Han tänkte sig i stället ett köpmansgille som byggherre , och för att finna en förklari ng till de dubbla väningarna hänvisade han till kyrktorn med mot kyrkorummet öppen övre våning eller empor såsom i bl a Drotten och Mariakyrkan, vilkens karaktär av köpmanskyrka var odiskutabel. Han föreställde sig, att detta övre kapell var reserverat för gillets ledare och säg däri ett tecken pä att de i den främmande miljön behällit sitt hemlands feodala vanor och tänkesätt. Vid gillets upplösning skulle Helgeandskyrkan , som dittill s burit ett annat namn , tillsammans med den intilliggande faktorigär­ 54 HELGE ANDS KYRKORUIN VISB IA den ha övergått i en nybildad helgeandsstiftelses ägo . ta ,r; Tanken på att Helgeandskyrkan kunde ha tillkommit utan samband med en helgeandsstiftelse upptogs av den finländske hi storieprofessorn Jarl Gallen i en upp­ sats i Fornvännen 1972.'9 Han sökte där göra troligt , att kyrkan byggts av och för biskop Albert i Riga under en tid av livlig korstå~saktivitet i de baltiska länderna. \• Kyrkan skulle vara identisk med S Jakobs kyrka, som omnämns första gången 1226, då den påvlige legaten Vilhelm av Modena gav prästen där rätt att meddela botens och altarets sakrament åt gästande främlingar, att upplåta gravplats åt dem och att i sin skola ta emot lärjungar från vilken nation som helst , allt för att för- Fig 70. Detalj av Braun­ Hogenbergs prospekt över Visby från slutet av 1500-talet. - F Coenobi­ um D Nicolai, G Tem­ plum D Clementis, H Coe­ nobium D iacobi, I Aedicula Sancti Spiritus, K Templum D Olai, L Curia Episcopalis , M Gymnasium Scholasti­ cum, Q Templum D Ma­ riae, R 'femplum D Tri­ niatis , S Templum D Laurentij, T Praetorium Vrbis. Efter Gallen . Detail ofBraun-H ogen­ berg' s panorama of Visby at the end of the 16th century . bättra kyrkans ekonomi. Det framgår av lega tens skri­ velse , att kyrkan var underställd biskopen i Riga. Vid ett förnyat besök i Visby 1248 bekräftade legaten dessa privilegier. När Rigabiskopen inte längre begagnade sin patronatsrätt , kom kyrkan att stå utan gudstjänst , vilket 1272 föranledde biskopen i Linköping i hans egenskap av den gotländska kyrkans överhuvud att överlåta den åt kyrkoherden i Heliga Trefaldighets kyrka, som också kallas Drotten . I början av 1400-talet förfogade enligt flera samtida uppgifter nunnorna från Solberga kloster över S Jakob. Ehuru kyrkan omtalas vid upprepade tillfällen , bl a så sent som 1479, har dess läge ej kunnat fastställas . Gallen byggde sin teori på Braun·Hogenbergs be­ kanta Visbyprospekt från slutet av 1500-talet, där S Jakob onekligen fått en placering, som motsvarar Helgeandskyrkans (fig 70). Prospektet är visserligen mycket schemat iskt och i enskildheterna direkt fel­ aktigt, men till grund för detsamma ligger uppenbar­ ligen en enkel stadskarta, där kyrkor och andra offent­ liga byggnader inlagts i stort sett riktigt och med sina rätta benämningar. Helgeandshuset, >> Aedicula Santi Spiritus», ligger mellan Mariakyrkan och S Jakob och är framställt som en profan byggnad inte olik rådhuset på samma prospekt. Gallen menar, att det först i slutet av 1620-talet under länsherre Jens Högs tid flyttades till platsen söder om Helgeandskyrkan. Senast har Hugo Yrwing behandlat frågan om HeJge­ andskyrkans tillkomst. 20 I en uppsats i Gotländskt Ar­ kiv 1978 avvisar han Gallens teori om att kyrkan skulle vara identisk med S Jakob men ser i likhet med denne korstågsverksamheten i Balticum som den direkta an­ ledningen till kyrkans byggande. Yrwing utgår ifrån att den av biskop Albert i böljan av 1200-talet grundade Svärdsbrödraorden anlagt ett pilgrims- och korsfarar­ härbärge i Visby på samma sätt som den bevisligen gjorde i Lubeck. När sedan svärdsbröderna 1237 upp­ gick i Tyska orden, övertog denna svärdsbrödernas egendomar, bl a det förmodade härbärget i Visby. Me­ dan svärdsbröderna varit en renodlad krigarorden , spe­ lade sjuk- och fattigvård en väsentlig roll för tyska ordensbröderna . Under 1240-talet intensifierades ordens verksamhet i Ostbalticum, och därmed fick Visby , menar Yrwing , en sådan betydelse för orden , att en större anläggning där för sjuk- och fattigvård, ett helgeandshus med andra ord, borde ha framstått som en naturlig och angelägen uppgift. Det är mot den bak­ grunden han vill se tillkomsten av Helgeandskyrkan. Med sina dubbla våningar var den »ägnad att kunna erbjuda hospitalets gäster och invånare en efter rang avpassad gudstjänstmiljö». Helgeandshuset stod öppet inte bara för korsfarare utan också för hela Gotlands befolkning , och när mot slutet av 1200-talet ordens intresse för Visby mattades, föreställer sig Yrwing att det övergick i gotländska händer. Härmed har de viktigaste teorierna om Helgeands­ kyrkans tillkomst och ställning i det medeltida Visby­ samhället refererats . Åsikterna är som framgått delvis starkt divergerande, vilket knappast kan förvåna , då det till förfogande stående arkivaliska materia let är så utomordentligt tunt. Möjligen kan, såsom längre fram skall prövas, en granskning av det tidiga 1600-talets hospitalsräkenskaper ge vissa nya uppslag, men först framtida systematiska utgrävningar i kyrkan och på helgeandshustomten torde kunna ge underlag för mera BYGGNADSHISTORIA 55 ' ' ' / / ' ' \ : __l~' ~~ rL---------·---·-· --·- -- ---- -- -- -- -- -_:_-__~_ ·:.-:-.~-;:_":._-=-- ---=--:...""1· --- -------------- -:- _-_ _ ~ ~--- -- ------------- ---~---- o 5 10M Fig 71. Korets östra gavel med angivande av den ursprungliga marknivån och den an tagna takvinkeln , l :200. Ritning av J Pajaujis 1978. The E gable of the chancel with indications of the original ground leve/ and the supposed roof angle. Drmving by J Pajaujis 1978. definitiva lösningar på de många problem , som är för­ bundna med Helgeandskyrkans och helgeandshusets äldsta hi storia . Koret Av byggnadsbeskrivningen (s 9f) har framgått, att koret är äldre än oktogonen. Att så är fallet har inte alltid stått klart. Brunius ansåg kyrkan »vara till alla delar samtidig»,2 1 men sedan Hans Hildebrand i slutet av förra århundradet påvisat, att en tidsskillnad måste föreligga mellan kor och oktogon ,22 har detta allmänt accepterats av forskningen. Nyligen företagna arkeolo­ giska undersökningar på södra sidan av ruinen , där kor och oktogon stöter samman , har ytterligare bekräftat, att ett avbrott i bygget ägt rum, sedan koret fårdig­ ställts (fig 6). 23 Såvitt av den begränsade undersök­ ningen framgick, har emellertid kor och oktogon pla­ nerats samtidigt och grunden i sin helhet utlagts på en gång. Mursulorna under kor och oktogon låg nämligen på samma djup och var byggda på samma sätt. 56 HELGE ANDS KYRKORUIN Hildebrand ansåg, att koret ursprungligen varit lägre med lägre sittande valv och med två, eventuellt tre mindre fönster på sydsidan. Härtill anslöt sig Roosval; i likhet med Hildebrand daterade han detta första skede till böljan av 1200-talet.24 Lundberg tycks däremot ha räknat med att koret redan från början haft den nu­ varande formen bortsett frän ändringen av sydsidans fönster. Han daterade koret till 1230-talet. 25 En noggrann granskning av murverket ger inget stöd åt antagandet, att koret från början skulle ha varit lägre. Den enda medeltida förändring, som säkert kan konstateras, är att två rundbågiga fönster på sydsidan ersatts med ett enda större fönster. Koret är med andra ord en ovanligt homogen byggnad. De enkla formerna erbjuder dessvärre mycket få hållpunkter för en date­ ring. Sockeln (fig 4 A), en skråkant med 45° vinkel, är enklare än flertalet Visbykyrkors. Den rikast utforma­ de detaljen är omfattningen kring portalen (fig 7) , men till den finns ingen motsvarighet i det gotländska ma­ terialet och, såvitt förf kunnat finna, inte heller på annat håll. Koret inordnar sig eljest med avseende på storlek, stenbehandling och murningssätt naturligt i raden av romanska Gotlandskyrkor. Den enda punkt, där rund­ bågen frångåtts, är i den svagt spetsbågiga triumfbågen (fig 12). Hildebrand ifrågasatte, om den var ursprung­ lig, och även om en ombyggnad inte låter sig bevisas, är hans tvivel berättigat. I syfte att om möjligt bringa klarhet i om triumfbågen utvidgats företogs 1977-78 en mindre grävning vid bågens södra sida, men den gav inget säkert besked. Helgeandskyrkans kor (fig 13-18, 71) skulle således ej ha intagit någon särställning, om inte den östra delen fått sin mycket ovanliga utformning med rak yttervägg och invändig absid omgiven av i murtjockleken utspa­ rade smårum. Stenkyrka i norr och Öja i söder är de enda Gotlandskyrkor, som uppvisar en liknande kor­ form, men av dem har endast Öja Helgeandskorets smårum, ett på var sida om absiden. Öjakoret dateras till 1200-talets början eller förra hälft och har säkert påverkats av Helgeandskoret. Till frågan om ev före­ bilder utanför Gotland äterkommer vi längre fram (s 64f). Oktogonen Om sålunda Helgeandskyrkans kor kan betecknas som ovanligt endast i vissa avseenden, är oktogonen helt enastående i den gotländska arkitekturmiljön, ja, man kan gott säga i medeltida svensk byggnadskonst över­ huvud taget. De framför allt i Östsverige förekomman­ de rundkyrkorna kan tyckas äga en viss likhet, men de har till skillnad från Helgeandskyrkan haft ett klart fortifikatoriskt syfte, som bestämt byggnadens utform­ ning. Hos dem liksom hos de danska rundkyrkorna är endast bottenväningen kyrkorum, medan de från denna helt avskilda ovanvåningarna använts som förrådslo­ kaler eller för försvar. Innan vi går närmare in på frågan om oktogonens härstamning, skall ett försök göras att utifrän spär i byggnadsverket teckna en bild av dess byggnadshis­ toria. Ovan har anförts, att starka skäl talar för att kor och oktogon planerats samtidigt, men att ett uppehåll i byggnadsarbetet inträtt, sedan koret fårdigställts. Det hade varit naturligt, om den första etappen omfattat också ett meterlångt stycke av oktogonens murar i syd­ öst och nordöst fram till den finhuggna vertikala kan­ ten, efter vilken oktogonens murliv indrages ca 8 cm (fig 66, pi III: l och pi IV: 1). Mot detta talar emeller­ tid dels att sockeln på detta om en bred lisen påminnan­ de parti inte överensstämmer med korets enkla skrå­ kant utan med oktogonens mera komplicerade sockel­ profil (fig 4 C), dels att murpartierna har starka och otvetydiga förband med oktogonens efterföljande mur­ verk. Den omständigheten, att de lisenliknande mur­ partierna inte förts upp till oktogonens krön utan av­ slutats utan synbar anledning i höjd med korets taklist, beror sålunda inte på att de skulle vara samtidiga med koret utan antyder en ändring i byggnadsplanerna för oktogonen under byggets gäng. Det har inte saknats hypoteser om att oktogonen genomgått omfattande förändringar. Hildebrand före­ ställde sig, att på platsen tidigare stått ett långhus , som kanske varit av mera normal form och bara haft en våning. Det skulle ha anslutit till det nuvarande koret i dess av honom antagna lägre stadium. Detta långhus skulle sedan ha ersatts av oktogonen, vars undre våning motsvarat den nuvarande, men där den övre saknat såväl valv som 'pelare, och vars ytterväggar varit bara hälften så tjocka som nu . I ett följande skede skulle man ha förstärkt yttermurarna med ett inre mur­ skal, byggt pelare och slagit valv. Vid samma tillfålle skulle den översta väningens gavelspetsar ha skurits av och mellanrummen utfyllts, så att murkrönet blev rakt. Samtidigt skulle koret ha förhöjts. Andra som sysslat med Helgeandskyrkans byggnadshistoria har varit försiktigare i sina slutsatser och i allmänhet nöjt sig med att konstatera, att okto­ genens överdel någon gång under medeltiden blivit om­ byggd, varvid bl a de pittoreska spetsgavlarna för­ svunnit. Oktogonen har förvisso genomgått förändringar. Förenklat uttryckt är de av tre slag: l. förändringar under pågående bygge, 2. senare, medeltida föränd­ ringar, 3. förändringar vidtagna under nya tiden. Här skall först beröras några av förändringarna under punkt 3, eftersom de av somliga författare upp­ fattats som tillhörande den ursprungliga anläggningen. Dit hör bl a en till vänster om den stora sydportalen belägen, sedan länge igenmurad mindre ingång, som lett direkt in till den sydvästra trappuppgången. En ny­ ligen företagen undersökning har klart ådagalagt, att detta är en sekundär genombrytning, utförd helt utan den omsorg, som utmärker medeltida stenarbete (fig 39).26 Detsamma är förhållandet med den av bl a Roos­ val omtalade direkta ingången till den övre våningen. Han beskriver en tillmurad sådan i sydöstra väggen, vilket måste vara ett minnesfel, ty där är murverket helt orört. Däremot kan man på äldre avbildningar se en genombrytning på sydvästra sidan och därunder ett par bjälkhål, >>förmodligen spår av en brygga, som fört hit in från sjukhusets övervåning>> (synlig bl a på omslaget).27 Redan Wallin konstaterade emellertid, att denna öppning, som han betecknade som inhuggning, >>ej synes varit där av ålder>> (fig 65).28 Han torde därvid ha stött sig dels på det grova utförandet, dels på att öppningen spolierat den ena av ovanvåningens båda tudelade nischer, om vars ursprunglighet ingen tvekan kan råda. Oktogonen har sålunda endast haft två in­ gångar från början , en i söder och en något mindre i norr, båda i bottenvåningen. Bottenvåningen En granskning av bottenvåningens väggar ger vid handen, att valven ursprungligen planerats flackare och på lägre nivå än de nuvarande.29 Med särskild tyd­ lighet framträder konturerna av de ursprungliga sköld­ bågarna på södra, sydvästra och västra sidorna (fig 42 och 44). Bågarna utgår från de befintliga konsolerna, men hjässorna ligger ungefår 60 cm lägre än de nu­ varande sköldbågarnas. Konsolerna tillhör den ursprungliga konceptionen, medan de från dem utgående valv- eller gördelbågarna tillkommit först sedan ursprungsritningen frångåtts. Samtliga valvbågar ansätter snett på respektive konsol och är vidare förlängda med ett rakt stycke ovanför konsolen (fig 47-50). Om bågarna utgått i rät linje från konsolerna, skulle de ha träffat vid sidan av de nuva­ rande pelarna, och det skulle ha behövts åtta pelare i stället för fyra. Det är emellertid inte troligt, att denna plan hann genomföras, innan man bestämde sig för ett kyrkorum med högre valv och fårre valvstöd. BYGGNADSHISTORIA 57 Med den nya planen synes ha följt en del förändring­ ar i redan fårdigställda partier. Åtskilligt talar näm­ ligen för att de två stora rundbågsfönstren i nordöst och sydöst i sin nuvarande form inte är ursprungliga (fig 29, 30). Jämför man dem med motsvarande fönster i våningen ovanför (fig 31, 32), finner man att de yttre omfattningarnas sidor hos de förra består av stående skivor utan egentliga förband med angränsande mur­ verk, medan de senare har omväxlande långa och korta block, som bildar utmärkta förband. Insidans smygar visar i undervåningens fönster en betydligt grövre huggning än övriga murytor, och upptill tycks knappast finnas något egentligt valv. K varsittande puts gör dock iakttagelserna på denna punkt osäkra. Slutligen är fönstren okänsligt placerade i fasaden med ena sidan sammanfallande med den ovan omtalade vertikala stenkanten. Ovanvåningens fönster har sin undersida, där denna kant slutar. Slutsatsen blir, att bottenvå­ ningens fönster ej funnits i nuvarande form från böljan, men det är inte möjligt att avgöra, om de ersatt mindre gluggar eller om varje form av fönster på denna plats tidigare saknats. Det är också frestande att tänka sig, att triumfbågen vidgades och fick sin nuvarande svagt spetsiga form samtidigt som fönstren upphöggs. Övre våningen Ä ven i ovanvåningen möter man förhållanden, som bekräftar, att bottenvåningens valv och därmed också golvet i ovanvåningen ursprungligen var tänkta att ligga lägre. Så t ex mynnar trapporna i väster betyd­ ligt under golvets nivå; skillnaden har måst över­ bryggas genom inläggning av tre steg i vinkel mot trapploppen in mot oktogonen, en anordning som i hög grad bär prägel av nödfallsåtgärd. Än mera talande är korbågens förhållande till det nuvarande golvet. Båg­ gesimserna sitter bara 80 cm över detta, och en nisch i bågens södra sida har sin underkant i jämnhöjd med golvet (fig 72). Anledningen härtill är att öppningen till­ hör korbygget och sålunda utförts vid en tidpunkt, då golvet i oktogonens ovanvåning avsågs komma att ligga på en lägre nivå. Den tryckta form, som öppning­ en genom planändringen erhöll, var inte möjlig att re­ parera i efterhand på grund av korvalvets läge. Där­ emot fanns inget hinder mot en höjning av den under­ liggande triumfbågen. Korbågen är väl bevarad på den sida, som vetter in mot oktogonen, men på korsidan saknas valv­ stenarna ovanför gesimserna. På den av Wallin åter­ givna planritningen (fig 65) ses mitt i bågens östra del en mindre rektangel, som i bildförklaringen betecknas som »en liten fyrkantig pelare». Detta får tolkas så , 58 HELGE ANDS KYRKORUIN Fig 72. Södra sidan av bågöppningen mellan oktogonens övre våning och koret. Jämför fig 73 . Foto G Svahnström 1980. S side of arch between chancel gallery and the octagon. cf. Fig 73. att i bågen varit inskrivna två mindre bågar med en pelare eller kolonnett som gemensamt stöd i bågens mitt. En också till storleken mycket snarlik bågöppning finns i Mariakyrkans tornempor; där saknas inte ens nischen i bågens södra sida (fig 73). Mittstödet har formen av två kopplade kolonnetter med baser och kapitäl, de förra vilande på en rektangulär platta. Det är tänkbart, att det enda som på Wallios tid återstod av mittstödet i Helgeandskyrkan var just en sådan platta och att stödet i övrigt sett ut ungefar som i Maria­ kyrkan. I ovanvåningen ses inga tecken på att valven till en början skulle ha planerats på lägre nivå. Liksom i bottenvåningen utgår de från konsoler, som av formen att döma varit tänkta som stöd för valvbågar (fig 59, 60). Sådana saknas emellertid bortsett från de bågar, Fig 73. Visby domkyrka. Södra sidan av bågöppningen mellan tornemporen och mittskeppet. Jämför fig 72. Foto G Svahns­ tröm 1980. Visby Cathedra/. S side of arch between tower gallery and nave. cf. Fig 72 . som förbinder de fyra pelarna i rummets mitt med varandra. Konsolerna, varav några förefaller ha blivit omhuggna, kan förmodas ha varit avsedda för använd­ ning i bottenvåningen men blivit överflödiga där, när den ursprungligen tänkta valvanordningen ändrades . De riktar sig bättre mot pelarna än bottenvåningens konsoler. Det tycks som om de nya byggnadsritningar­ na börjat tillämpas, innan ovanvåningens murar nått valv höjd. Översta väningen När det gäller den ursprungliga ritningens gestaltning av oktogonens övre delar finns alltså ingenting i själva byggnaden, som kan ge upplysning. Som närmare skall utvecklas nedan i det avsnitt , som behandlar HeJge­ andskyrkans förebilder, är vanligen den inre pelar­ l:lYGGNADSHISTORIA 59 burna delen tornartat uppdragen över omgångens tak, och det förefaller därför motiverat att rekonstruera Helgeandsoktogonen på motsvarande sätt. Men också i den oktogon, som till slut utfördes, erbjuder rekonstruktionen av den översta våningen be­ tydande svårigheter. Kransen av spetsgavlar är emellertid odiskutabel. Oårinnanför har sannolikt ock­ ~å i denna version stått ett torn. För detta talar i första hand de kraftigt dimensionerade pelarna i oktogonens båda våningar. Om de uteslutande haft till uppgift att utgöra valvstöd, kunde de ha gjorts betydligt smäckra­ re , ja, det kunde ha räckt med en enda pelare i varje våning. Därtill kommer att man uppe på tredje våning­ en ännu kan se murrester rakt över den fyrkant, som pelarna i våningen under bildar; de kan ha tjänat som fundament till ett centraltorn. Åtskilligt är emellertid där nymurat på 1800-talet, och man vet inte, hur myc­ ket som då fanns kvar av originalmurverk. Det behöver också diskuteras, vad som kan ha or­ sakat den ombyggnad, som bl a ledde till att krönets spetsgavlar försvann. Att döma av brandskador på in­ sidan av tredje våningens yttermurar har oktogonens tak brunnit. Skadorna fördelar sig likformigt över hela det bevarade partiet, d v s över såväl de kvarstående delarna av spetsgavlarna som över det utfyllande mur­ verket mellan dem, varför branden måste ha inträffat efter ombyggnaden. Naturligtvis kan det inte uteslutas, att bränder också dessförinnan hemsökt kyrkan, men de är inte möjliga att påvisa. Men även om en brand skulle ha ödelagt taket, finns andra faktorer, som tyder på att den inte ensam orsakat förändringarna i oktogonens överdel. l ovanvåningen lutar samtliga pelare utåt, den sydvästra t o m så mycket att den måst stöttas med en strävbåge mot yttermuren. Vidare kan man på äldre avbildningar se stora vertikala sprickor i yttermurarna , vilkas bristfalli­ ga tillstånd också ofta påtalas i beskrivningar från 1700­ och 1800-talen. Dessa skador har utan tvivel till största delen s in orsak i en överbelastning av mittfyrkanten. Pelare och murar har helt enkelt pressats utåt av över­ mäktiga horisontalkrafter med påföljd att centraltornet antingen rasat eller måst nedtagas. Man skall hålla i minnet , att murarna ursprungligen dimensionerades för en lägre byggnad och ett annorlunda konstruerat cen­ traltorn. Brunius ansåg, att trapporna i yttermurarna i första hand bar skulden till skadorna, och säkert är, att de inneburit en försvagning. Att man vid den efter­ följande reparationen valde en enklare takform än den tidigare, som med sina många takfall och regndalar måste ha varit mindre lämpad för ett nordiskt klimat , är knappast ägnat att förvåna. Fig 74. Oktogonens sydportaL Det vänstra kapitälet på östra sidan med rhenländsk bladstängelornamentik. Osignerad teckning i ATA. S portal of the octagon. The /eji capita/ on the E side with Rhenish /eqf'ornamentation . Unsigned dra11•ing . Datering Det förefaller som om uppförandet av oktogonen tagit relativt lång tid i anspråk. Om den st9ra sydportalen insatts från början , vilket är troligt men ingalunda nöd­ vändigt, skulle den kunna lämna ett ungefärligt begyn­ nelsedatum. Tympanonfältet med den flacka trepass­ bågen erinrar om den södra långhusportalens tympa­ non i Mariakyrkan.'ltl Båda har droppar i spetsarna mel­ lan passkurvorna, Helgeandsportalen dessutom en droppe i mitten av det mellersta passet. Kapitälban­ dens växtornamentik utgår från d~n rhenländska blad­ stängelornamentik, som introducerades i Visby med Mariakyrkans väst- och sydportaler i början av 1200-ta­ let, men den är stelare och säkert huggen av en annan ·hand (fig 74) . Såväl ornamentiken som portalformen var mycket populär i Visby under 1200-talets förra 60 HELGE ANDS KYRKORUIN :\:..\' ....... ,...... ........··Di;J~~::~i5:~\······ .. ::_~:------~~~o/, -'--,-{:)_;_:·.::::.·.·:.-.:­ /<;:8 / ~>:::\ ,:=~----~ \ ---- -a-------o// ./-----------­ ·,·.. ·~; \Z~5<:· \·:l Fig 75 A- B. Plan och sektion mot söder av Helgeandskyrkan som den ursprungligen torde ha planerats, 1:200. Ritningar av J Pajaujis 1978. Plan and seetian of the Church of the Ho/y Spirit as it was original/y p/anned. hälft. Förutom Mariakyrkans nämnda portaler finns varit väl så flitigt använd som huvudportalen i söder liknande i S Nikolaus (östra sydportalen), S Klemens (fig 28), (långhusets sydportal) och S Lars (västportalen). Hel­ Oktogonens fasadartikulering med tunna lisener geandskyrkans nordportal är tyvärr så förstörd, att den leder liksom sydportalen tankarna till Mariakyrkans ej kan bidra till dateringen av kyrkan. Med hänsyn till äldsta byggnadsperioder, men systemet har säkert diskussionen om kyrkans funktion är det värt att note­ tillämpats betydligt oftare på Visbykyrkorna än det be­ ra, att den att döma av tröskelstenens starka förslitning varade materialet ger vid handen. I romansk byggnads­ BYGGNADSHISTORIA 61 Fig 76. Modell visande Helgeandskyrkans förmodade utseen­ de efter f> Templet». För typen utmärkande är den oftast rm\da planformen och avsaknaden av emporvåning. I dess ställe kan förekomma ett lågt triforiegalleri . Den andra huvudlinjen leder sitt ursprung från Karl den stores palatskapell i Aachen, uppfört ca 790-800.36 Det är en sextonsictig tvåvåningsbyggnad med ett ått­ 64 HELGE ANDS KYRKORUIN kantigt, tornartat mittrum. I bottenvåningen öppnar sig dettamed enkla rundbågiga arkader mot omgången, medan i ovanvåningen eller emporen motsvarande arkader är betydligt högre och försedda med kolonn­ ställningar i dubbla rader. Arkitekturen understryker emporens dignitet: där var kejsarens gudstjänstrum, i väster står alltjämt hans marmortron. I öster fanns, innan det stora gotiska koret byggdes, ett litet rakt avslutat kor i två våningar; på motsatta sidan, ej lika organiskt förbundet med den övriga kyrkobyggnaden, reser sig ett västverk med flankerande trapptorn . Kapellets närmaste förebild är den 250 år äldre kyr­ kan S Vitale i Ravenna , som emellertid är åttkantig, en form som flera efterföljare till Aachenkapellet skulle komma att ta upp.37 Som exempel kan nämnas Ottmarsheim i Elsass, invigt 1049 (fig 80).3" Typen levde in pä 1100-talet och i mera perifera områden ännu längre , t ex i Legnica i Schlesien frän början av 1200-ta­ let.39 I de allra flesta fall kan man spåra en furste eller biskop som byggherre. Typens främsta kännetecken är den polygonala grundplanen med ett inre tornartat mittrum, en klart markerad tvävänighet med guds­ tjänstrum i båda väningarna och en visuell och akustisk kommunikation mellan dem genom det helt eller delvis Fig 81. Store Hedinge på Själland. Rekonstruerad plan efter Seesselberg och en något friare re­ - ct konstruerad fasad av H B Storck, Nationalmuseets i Köpenhamn arkiv. Store Hedinge in Zea­ land. Reconstructed plan after Seesselberg and a samewhat more free re­ construction of the facade by H B Storck . National Museum ar­ chives in Copenhagen . öppna mittrummet Mellan denna och den föregående typen förekom en ömsesidig påverkan. Sä tex har »tempel»typens främsta representant i Norden , Olof den heliges gravkyrka i Trondheim, oktogonens form. Det kan inte råda något tvivel om att Helgeands­ kyrkan med sin rikt utbildade emporväning skall hän­ föras till den typ av centralkyrkor, som ytterst går tillbaka pä Karl den stores AachenkapelL En inte oväsentlig olikhet ligger emellertid i att varje våning i Aachenkapellet och dess efterföljare har sitt särskilda kor, medan i Helgeandskyrkan ett och samma kor be­ tjänar oktogonens båda våningar. Dubbelkapellets ide är sålunda inte till fullo genomförd i den senare, även om ovanväningen där haft egna altaren i absidiolerna i nordöst och sydöst. Frän nordiskt område känner man endast en kyrka till med i huvudsak samma utseende som Helgeands­ kyrkan , nämligen den forna kungsgårdskyrkan i Store Hedinge pä Själlands östkust sydöst om Köge.40 Den bestär av kor och oktogon frän omkr 1200, ett torn i väster frän sengotisk tid och en förmodligen med detta jämngammal sakristia pä korets nordsida. Tyvärr är kyrkan starkt förändrad. Pä 1670-talet skadades den svårt av ett blixtnedslag, och vid den efterföljande iståndsättningen avlägsnades väsentliga medeltida partier. Oktogonen har varit något större än den i Visby, 17,9 mot 14,3 m i norr-söder. I båda byggnaderna är den östra sidan - triumfbågsväggen - bredare än de övri­ ga, vilket ger planen ett något hoptryckt utseende. På utsidan är i Store Hedinge samtliga murhörn, alltså även korets, försedda med tunna lisener. Av ursprung­ liga ingångar är endast en närmare känd, den på okto­ ganens nordsida. Invändigt var oktogonen fram till 1670-talet försedd med ett åttkantigt mittrum, som torn­ artat höjde sig över omgångens tak. I bottenvåningen vilade det på åtta vinkelformade pelare. Hur de övre delarna varit beskaffade är okänt. Fig 81 visar dels en rekonstruerad plan, dels en rekonstruktion av exte­ riören utförd av arkitekten H B Storck, som ledde kyrkans restaurering 1893-94. Man kan sålunda skönja påtagliga överensstämmel­ ser mellan bottenvåningarna i oktogonerna i Store Hedinge och Visby i dess första, aldrig helt förverk­ ligade stad ium. Går man sedan till koren , blir likheter­ na än mera slående. Store Hedinge har nämligen också ett kor, som avslutas rakt i öster men invändigt är försett med absid med i murtjockleken på ömse sidor utsparade smårum i olika plan. Inte ens gången, som över absidens valv förbinder de båda sidornas rum, saknas. Koren är ungefår lika stora, men Store Hedinge har bredare murar beroende på att man upp­ till i murtjockleken lagt in gallerier i norr, öster och söder. Dem når man via ett särskilt trappsystem i triumfbågsväggen. Gallerierna har ingen motsvarighet i Helgeandskyrkan, och det finns också annat som skiljer. Smårummen är inte anordnade på exakt samma sätt, och Store Hedinge tycks inte heller ha haft samma förbindelse mellan oktogonens övre våning och koret som Helgeandskyrkan. I Store Hedinge har vidare i korets översta del funnits försvarsanordningar, som inte haft motsvarighet i Visbykyrkan. Jämför man sättet, på vilket smårummen och förbindelsen mellan dem lösts i de båda kyrkorna, framstår Helgeandskyr­ kan som den klart överlägsna. Allt verkar där väl genomtänkt och skickligt löst, medan det i Store Hedinge i mångt och mycket har det ofullgångnas prägel. l denna framställning har tidigare Helgeandskorets unika ställning i svensk byggnadskonst starkt be­ tonats. I Danmark står Store Hedinges kor lika isole­ rat. När nu två så likartade och samtidigt så speciella korbyggnader uppträder i förening med kyrkorum, som också intar en särställning i Norden , ligger tanken på ett samband snubblande nära. Den är inte heller ny . 5-805656 Helge Ands Kyrkorum BYGGNADSHISTORIA 65 Redan Hoyen såg likheten, och Seesselberg utvecklade den vidare. Danmarks Kirker talar om >>den fra Store Hedinge paavirkede Helligaandskirke i Visby» , och de nordiska rundkyrkornas utforskare , svensken Hugo Frölen, kallade dem systerkyrkor."' En hypotes om hur ett sådant ev samband skall förklaras framläggs på annan plats i detta arbete (s 88). Nu kom ju inte Helgeandskyrkan att fårdigbyggas enligt de ursprungliga planerna, vilket skulle ha gjort den än mera lik Store Hedinge. l stället för ett inre oktogonrum utförde man ett stödsystem med fyra pelare, varigenom ett mera sammanhängande kyrko­ rum skapades. Fyrpelarsystemet tillhör en yngre grupp av dubbelkapell, som utvecklades i Tyskland på JOOO­ och l 100-talen, och som närmast hör hemma i kvadra­ tiska anläggningar.42 Som exempel kan nämnas Got­ hardkapellet (färdigt 1137) vid domen i Mainz med kraftiga fyrkantpelare i bottenvåningen och slanka kolonner i den övre. Tidigare har framhållits, att Helgeandskyrkans få­ taliga ornamentala detaljer visar likhet med ornamenti­ ken i Mariakyrkan, de tyska köpmännens i Visby kyrka. Den där verksamma byggnadshyttan kan ha till­ handahållit förebilder , men sådana kan också ha hämtats direkt från Tyskland. Murtrapporna i okto- _ gonens västra del med de dekorativa arkaderna har motsvarigheter i kyrkor i Rhenlandet från början av 1200-talet som Andemach och Bacharach,43 och den åttkantiga valvöppningen leder direkt tanken till dubbelkapellet i Schwarzrheindorf vid Bonn (invigt 1151),44 en byggnad som även i andra avseenden bru­ kar jämföras med Helgeandskyrkan. Åttkantiga valv­ öppningar är emellertid kända också från andra dubbel­ kapell, såsom Hereford i England och S Emmeran och S Katharina vid domen i Speyer, alla tre fyrsidiga dubbelkapell med fyrpelarsystem.45 Det finns sålunda en rad omständigheter, som gör det motiverat att betrakta Helgeandskyrkan som till­ hörande en kapelltyp, som under äldre medeltid inte sällan kom till användning i världsliga och kyrkliga dignitä rers borgar, palats och kyrkor i det tyska riket, och som leder sitt ursprung från Karl den stores pa­ latskapell i Aachen. Den originella utformningen av koret tyder på att impulserna förmedlats av kungs­ gårdskyrkan i Store Hedinge, men Helgeandskyrkans överlägsna utförande och dess slutliga fårdigställande enligt annan modell innebär en självständighet gente­ mot Store Hedinge, som förutsätter också en direkt­ kontakt med typens egentliga hemland , områdena kring mellersta och nedre Rhen , sannolikt förmedlad av under tysk ledning arbetande byggnadshyttor i Visby. 66 HELGE ANDS KYRKORUIN Ruinen under nyare tid av Erik Bohm De flesta forskare som sysslat med Visbys öden under nyare tid gör gällande, att stadens norra del blivit härjad och bränd i samband med lilbeckarnas anfall 1525 ; detta ägde rum frän norr. l samband här­ med skulle kyrkorna ha bränts.46 Lindström47 hävdar emellertid, att Helgeandshuset troligen icke blev bränt vid detta tillfälle. Det har visats , att ej heller domini­ kanernas klosterkyrka kan ha bränts 1525,48 det­ samma torde med stor sannolikhet också gälla Helge Ands. Ovan har påpekats (s 3 och 47), att det finns kraftiga brandskador dels på oktaganens östra mur, utan tvivel uppkomna, då kortaket vid något tillfälle brann av , dels på insidan av oktaganens gavlar, upp­ komna då oktaganens tak brann av . Nu vet man emel­ lertid att kyrkan härjades av brand är 1611 (s 71), var­ efter den ej mer iståndsattes}~ Att brandskador upp­ kommit vid detta tillfälle är ju klart; det är dock givet­ vis icke uteslutet, att de även kan härröra frän en tidi­ gare brand. Det var inte bara genom naturens krafter, som ruinen hotades till sitt bestånd . Även människans snikenhet utgjorde under någon tid ett allvarligt hot. År 1783 befallde serafimerordensgillet, under vars förvaltning ruinerna stod, att dessa skulle på auktion försäljas med skyldighet för köparen att riva dem och planera tomterna. 50 Ingen köpare anmälde sig emeller­ tid. Hotet var dock icke avvärjt därmed. J C Linner­ hjelm uttalar följande efter ett besök på Gotland 1806:51 >Men de remnade murarne, dem nuvarande Hospitals föreståndaren, en af Stadens Rådmän, vill förekomma tiden att störta, bibehålla ännu i sitt försvagade skick ett anseende af fasthet och styrka, som imponerar och bör befrias ifrån den förnedringen att störtas af något annat än tiden. > Han yttrar vidare: >> Harmsen och rörd hörde jag derföre att man fä är tillbaka utbjudit denna ruin till salu. Lyckligtvis var priset så högt, att ingen köpare infann sig. Men ännu välfver man det för­ slaget, att rifva lemningarne af den Helige Andes tem­ pel och nyttja de slipade pelarnas stenar till en quaie vid hamnen . Mina varma inkast deremot och min före­ ställning huru föga hvar kunnig åskådare skulle värdera en sådan quaie mot en sådan ruin, kunde ej verka hos den kalla Rådmannen , som fruktade skada af nedfallan­ de stenar på sitt vedskjuls krasliga tegeltak. Redan har hans tanke till en del segrat, och för fä är sedan en tillbyggnad intill kyrkan, kanhända ett kloster, blifvit förstörd . De fasta murarne deraf stupade dock icke lätt för härjarens slag. Ännu stä lemningar deraf; nu minnesmärken beklagligen mera av samtidens för­ störing, än forntidens byggnad. >> Intresset för ruinerna var emellertid vid denna tid väckt, och förståelsen för deras värde växte sig under den följande tiden allt starkare , så att senare ruinens beständ genom män­ niskors åtgöranden aldrig varit hotat. År 1807 avreste konduktören vid överintendentsäm­ betet J W Gerss till Visby för att uppmäta och av­ teckna ruinerna och upprätta förslag med kostnadsbe­ räkning för erforderliga iständsättningsätgärder. 52 Be­ träffande Helge Ands ruin framhäller han, att i södra och västra muren finns remnor av 2 till 3 tums bredd. Dessa remnor, som ännu är skönjbara i form av lag­ ningar i västra muren - jämför ovan s 30 - omtalas av Brunius53 på följande sätt: >> Åttkanten har mot söder och särskilt mot väster svärartade remnor, beroende på byggnadens konstruktion och de tunga valvens sido­ tryck snarare än på den starka jordbävning, som 1540 inträffade på Gotland.>> Som nämnts gjorde redan Gerss upp förslag till önsk­ värda förstärknings- och konserveringsarbeten även för Helge Ands ruin. Det kom emellertid att dröja ända till 1880-talet, innan några mer omfattande och fack­ mässiga arbeten kom till utförande. Redan tidigare sy­ nes emellertid en del arbeten ha gjorts genom lands­ hövding von Hohenhausens försorg . Vari dessa arbe­ ten bestätt vet vi mycket litet om. Av antikvitetsinten­ denten P A Säves rapport till riksantikvarien för är 1851 (i ATA) framgår, att sockeln utvändigt blottlagts genom avlägsnandet av en grusfyllning av 2 till 3 alnars tjocklek. Sockeln är emellertid nu synlig endast på korets sydsida och på angränsande delar av oktogonen. von Hohenhausens insats för Helge Ands del synes därför inte ha varit särskilt omfattande, sä framt icke samtidigt genom hans försorg de fyllnadsmassor i runi­ hens inre blev avlägsnade som skall ha höjt golv­ nivän med l till l i aln (fig 82, 83). Några mer omfattande konserveringsarbeten torde icke ha kommit till stånd förrän 1884-1885 och dä efter förslag och under ledning av arkitekten E V Langlet.54 Denne har i Vitterhetsakademiens mänads­ blad55 lämnat en utförlig redogörelse för arbetena. Ett plank uppsattes mellan korets sydöstra hörn och muren kring hospitalet. Den del av nämnda mur, som skymde koret frän gatan, kunde lämpligen borttagas, dä ma­ terialet behövdes pä annat häll. Muren blev emeller­ tid kvar. Genom LangJet avlägsnades fyllnadsmassor dels framför huvudportalen ned till ursprunglig sten­ sättning, dels ur koret. - Järnförankringar (dragstag med ankarslutar) inlades och kringmurades; en övre förankring bestående av ett järnband kring oktogonen anbragtes . I oktogonens övre våning lades golv av ce­ ment. - Södra portalen kompletterades, bland annat med 4 slipade kolonner, varjämte järngrindar insattes. Arkaderna vid trapporna till övre väningen äterställ­ des fullständigt liksom bågställningen i murnischen i övre väningens sydvästra mur. Ett inre valv tillhöran­ de rundfönstret över södra portalen iståndsattes. Ett valv mellan nordöstra muren och nordöstra pelaren i övre väningen lagades. Balustrad av gjutjärn ' Upp­ sattes kring öppningen i golvet mellan bottenväningen och övre våningen. - Korets murar krönbehandlades, och felande delar vid det mellersta korfönstret (väl = det stora fönstret i södra muren) återställdes. Cement­ golv inlades i övre norra kammaren invid absiden; trappan dit reparerades. - Behandling av krönmurar­ na med cement torde ha utförts icke blott i koret utan även pä oktogonen. I samband härmed avlägsnades skadlig vegetation. År 1926 genomfördes efter förslag av A Edle en konservering innebärande lagning av golv och isolering av valv och i samband härmed ordnande av takterras­ sen. År 1959 utfördes konserveringsarbeten pä korets östra del. Härvid nymurades murpartiet söder om absi­ den. År 1968 utfördes omfattande förstärkningsarbeten efter förslag av ingeniören Gunnar Hammarlund, Göte­ borg. För att motverka murarnas utskjutning genom valvtrycket inlades en sammanhällande armering i gol­ vet mellan våningarna. Murkrönen isolerades och smärre kompletteringar gjordes. Nu rekonstruerades också bägarna i övre väningens södra murnisch. Ko- RUINEN UNDER NYARE TID 67 Fig 82. Kyrkoruinens inre mot väster 1826. Efter lavering av M G Anckarswärd. GF. Interior of the ruin Iaoking W 1826. A/ter a wash-drawing by M G Anckarswärd. lonnen och valvstenarna levererades av Henry Karls­ sons stenhuggeri, Slite.56 I likhet med övriga ruiner användes Helge Ands tidigare för allehanda profana ändamål. Härom utgör beskrivningen av hospitalet (s 75) ett vältaligt vittnes­ börd liksom också Anckarswärds bilder (fig 82, 83) frän 1826. För att säkrare kunna använda ruinen pä antytt sätt hade man murat igen såväl korets södra portal som oktogonens norra. Bägge portalerna var igenmurade ännu dä Brunius gjorde sin beskrivning pä 1860-taletY De torde ha tagits upp i samband med Langlets arbeten pä 1880-talet. Den nedersta kam­ maren pä norra sidan av absiden var enligt Säves be­ skrivning frän 1851 (i ATA) >>oigenkänligt ombyggd och rappad till likrum för Lazarettet>>. In mot koret avgränsades rummet med en portalliknande anordning i nygotisk stil. Uppåt skyddades rummet av ett starkt lutande pulpettak i höjd med andra väningens kam­ mare. Anordningen framträder bäde pä avbildningen av Helge Ands interiör i Voyages --- en Scandinavie, en Lappanie etc och pä J D Herholdts synnerligen 58vackra bild frän 1852 (fig 1). 68 HELGE ANDS KYRKORUIN Fig 83. Oktogonens inre mot norr 1826. Efter lavering av M G Anckarswärd. GF. Interior ofthe octagon looking N , 1826. After a 1vash-drawing by M G Anckarswärd. I och med att turister under 1800-talets förra hälft 1 allt större utsträckning började besöka Visby och därmed också Helge Ands ruin, framträdde ett miss­ förhällande som med åren blev alltmer kännbart, näm­ ligen att de besökande för att komma in i ruinen måste gå över sjukhusets område. De sjuka blev härigenom störda, och för de besökande kan det icke ha varit angenämt att komma i kontakt med de sinnessjuka. Med anledning härav riktade hospitalsdirektionen i skrivelse den 13.4.1882 (i A T A) landssekreteraren Johan Hambrreus uppmärksamhet på rädande missför­ hällanden och föreslog , att en igenmurad ingång direkt mot gatan ( = oktogonens norra portal) borde tagas upp. Sedan skrivelsen remitterats till riksantikvarien, synes denne ha motsatt sig tanken. I stället borde ett område söder om ruinen avskiljas frän lasarettets om­ råde och avgränsas frän detta med ett plank. Detta kunde emellertid icke ske utan Kungl Maj:ts tillständ (skr i A T A). Frågan fick emellertid icke nu sin lös­ ning. - I skrivelse till riksantikvarien den 22.7.1904 erbjöd sig medicinalstyrelsen att låta uppföra ett plank av antytt slag, så att besökande kunde nä ruinen utan att komma in på sjukhusets gärd (i A T A). Den för ändamålet erforderliga marken skulle dock alltjämt ligga under medicinalstyrelsens förvaltning. Frågan ordnades slutgiltigt och pä ännu bestående sätt i sam­ band med att militären övertog området söder om ru­ inen i enlighet med en av Sigurd Curman sammanställd PM (i ATA): Området närmast söder om ruinen borde grävas ut till lämpligt djup och avgränsas frän militä­ rens område med ett 60 cm högt järnstaket. Värdefulla­ re träd skulle sparas. I skrivelse till riksantikvarieäm­ betet den 27 juni 1947 föreskrev Kungl Maj:t, att ett område på omkring 270 kvadratmeter av tomten nr 2 inom kvarteret Helge Ands-huset skulle per den l juli 1947 i förvaltningshänseende överflyttas frän armens fortifikationsförvaltning till riksantikvarieämbetet. 59 Vad i övrigt skett i ruinens närmaste omgivning har i huvudsak varit av ringa betydelse. I skrivelse till riks­ antikvarien den 3.4.1891 (i A T A) erbjöd sig landssekre­ teraren Hambrreus att för en kostnad av 25 kr borttaga en mur vid ruinens kor; av tillgängligt material skulle en trappa vid ingången kunna göras . År 1907 framlades förslag att alldeles intill ruinen uppföra en sjukhus­ paviljong. I skrivelse 3.1.1907 (i ATA) avstyrktes för­ slaget på det bestämdaste av riksantikvarien. RUINEN UNDER NYARE TID 69 Fig 84. Ruinen .från nordost efter akvarell av J W Gerss 1807. Märk spåren efter korets takfall , nu ej synliga. A TA. The ruin from NE. After a water-co/our by J W Gerss 1807. Note the signs of the roofpite h now not visible. Helge Ands ruin har alltid varit populär som lokal gick under varierande benämningar såsom konsert, för konserter och sammankomster av olika slag. Här­ medeltida stämningsstund, musikstund etc. till torde ha bidragit dess måttliga storlek och dess ut­ I den mängd av publikationer från enkla turist­ formning med två våningar, som onekligen förlänar broschyrer till praktfulla planschverk med Visby och byggnaden ett visst romantiskt skimmer. Uppgifter om dess ruiner som ämne som kommit av trycket alltifrån ruinens användning på nyss antytt sätt finns redan från 1800-talets början och fram till våra dagar har Helge 1800-talet. Mest var det religiösa och ideella samman­ Ands ruin alltid intagit en framträdande plats.60 slutningar som nyttjade ruinen för sina möten, som 70 HOSPITALET HOSPITALET av Gunnar Svahnström Historisk översikt Det medeltida helgeandshuset Ett helgeandshus i Visby kan beläggas dokumentariskt tidigast på 1290-talet.61 Uppgifterna om detsamma är hela medeltiden igenom synnerligen knapphändiga. Om vårdkapaciteten är ingenting känt och om led­ ningen endast föga. Föreståndaren hade på 1400-talet titeln rektor, och verksamheten övervakades av >>pro­ curatores>>, vilka förmodligen utsågs bland borgarna i staden.62 Ingenstans i medeltida källor sägs, var det var beläget, och inte heller föreligger några uppgifter om byggnadernas antal eller beskaffenhet. Vill man göra sig en föreställning om Visbys medeltida helge­ andshus, hur det såg ut och hur det fungerade, är man därför hänvisad till bättre dokumenterade anläggningar på annat håll. Helgeandshuset omnämns i en del medeltida testa­ menten, men av bevarade dokument att döma var det sällan några större belopp som på detta sätt tillfördes detsamma. Endast en gång förekommer en gåva, som avser själva byggnaden. Det var 1365, då Johannes de Wese skänkte 100 liibska mark till »Structure S Spiri­ tus>> på Gotland. 63 I betydligt större omfattning torde helgeandshuset ha fått mottaga s k själagåvor i form av lantgårdar eller enstaka jordar, beten och skogar, men det är inte möjligt att i den äldsta jordeboken, som härrör först från 1600-talets början, annat än i undan­ tagsfall avgöra, vad som ursprungligen tillhört helge­ andshuset, och vad som tillförts det efter reforma­ tionen från stadens övergivna kyrkor och kloster. In­ komster av eget jordbruk och utarrenderade ägor var långt fram i tiden ryggraden i helgeandshusets ekono­ mi . I övrigt erhölls medel till driften från insamlings­ bössor i Gutagård och Petershof i Novgorod64 och kanske också på andra platser. Sannolikt var heJge­ andshuset en för hela Gotlands befolkning gemensam anläggning, även om det naturligtvis i första hand tjänade stadens intressen. Helgeandshusens primära uppgift var att ta vård om fattiga, sjuka eller på annat sätt hjälplösa människor. Längre fram blev det brukligt, att de också tog emot betalande pensionärer, som då kom att bilda en viss överklass bland de intagna. I allmänhet var de förlagda till städerna, där de drevs som lokala stiftelser under rådets överinseende och med kyrklig anknytning. De benämns ibland också hospital, ehuru detta namn egentligen var förbehållet klostrens sjukvårdsav­ delningar och framför allt spetälskehusen, >>hospitali leprosorum>>. De första helgeandshusen i det medeltida Sverige, Gotland undantaget, anses ha tillkommit ungefar sam­ tidigt i Uppsala och Stockholm omkr 1300. Vid medel­ tidens slut fanns sådana i de flesta städer av någon betydelse . Från det medeltida Danmark är ungefar 30 helgeandshus kända, bland vilka Roskildes, som 1253 flyttades in i staden, är det tidigast omtalade. I Lund fanns ett helgeandshus 1269.65 På kontinenten förekom helgeandshus långt tidigare, och där har också några bevarats i nära nog oförändrat skick sedan medeltiden. Med hänsyn till de täta förbin­ delserna mellan Visby och Liibeck är Liibecks Heili­ gen-Geist-Hospital av särskilt intresse.66 Denna syn­ nerligen välbevarade och instruktiva anläggning upp­ fördes 1285-90 och ersatte då ett av rådet o 1230 grundat helgeandshus, som förstörts vid en stadsbrand. Heiligen-Geist-Hospital består av en vårdavdelning i form av en långsträckt hall, som i den främre delen vidgas till ett brett treskeppigt kyrkorum (fig 85). Detta skildes ursprungligen från vårdavdelningen genom en till halva rumshöjden uppförd, av fyra portar genom­ bruten mur, på vilken senare en rikt utsmyckad läktare byggdes. Utanför hallen men sammanbyggd med denna ligger ekonomibyggnader och rum för personalen. Un­ der medeltidens gång byggdes anläggningen ut, så att 71 Fig 85. Heiligen-Geist.Hospital i Liibeck. Försök till rekon­ struktion av den ursprungliga anläggningen , uppförd 1285-90. Närmast Koberg hospitalskyrkan; bakom denna i Langes Haus den egentliga vårdavdelningen. Efter Archäologie in Liibeck. Heiligen-Geist-Hospital in Liibeck. Attempted reconstruction of original building erected 1285-90. After Archäologie in Liibeck . till slut över hundra värdbehövande samtidigt kunde beredas plats. Liibecks Heiligen-Geist-Hospital utgör med sin stora gemensamma hall och den till denna direkt anslutna kyrksalen ett skolexempel på hur ett medeltida hetge­ andshus var inrättat. Det var viktigt, att de sängliggan­ de kunde delta i gudstjänsterna tillsammans med de övriga. Från detta normalschema förekom självfallet avvikelser i detaljer: kyrkan kunde placeras i hallens inre ända eller vid sidan men alltid i auditiv kontakt med hallen . Den senare kunde också ha två våningar, varvid man får förutsätta en uppdelning av de värd­ behövande efter kön eller ständ.67 Reformationstidevarvets hospital. Tiden 1530-1686 Reformationstidens på alla samhällslivets områden djupt ingripande förändringar lämnade inte heller HISTORISK ÖVERSIK T helgeandshuset i Visby oberört. De sparsamma upp­ gifter, som föreligger om dess tillvaro under 1500-talet, är emellertid svärtolkade och delvis motsägande. Det förefaller, som om kungen nu ville lägga under sig så­ väl helgeandshuset som spetälskehospitalet S Göran. 1525 gav han nämligen en borgare i staden, Lauris Jensen Skrivare, >> livsbrev» på >>then hellandscapell oc paa sancti Jorgens hospital>>, vilket torde vara lik­ tydigt med ett uppdrag att på livstid förvalta de båda anstalterna. 6M Måhända skall detta konungens beslut ses mot bakgrunden av den förstörelse , som kan förmodas ha drabbat de båda anstalterna vid liibec­ karnas anfall på staden tidigare under året (jfr dock s 66) . Det förefaller emellertid som om Lauris saknade vilja och förmåga att på ett tillfredsställande sätt full­ göra sina skyldigheter mot de hjälpbehövande. Efter några är beslöt nämligen staden att ta saken i egan händer och inrätta ett nytt hospital i det övergivna grå­ brödraklostret vid Stora torget. Det framgår av ett brev från kungen 1532, i vilket han säger sig ha erfarit, att bröderna i klostret >> nogen tid siden>> lämnat detta, och att staden ville inlägga arma, sjuka och vanföra män­ niskor där.H9 Kungen ger i brevet sitt tillständ härtill och förordnar , att alla ägor, som tillhört Hellig Geistes hus och andra öde kyrkor, skall läggas till det >> nye hos pi tall >>. Bortsett frän detta brev och den omständigheten, att vissa ombyggnadsarbeten tycks ha företagits i så­ väl gråbrödraklostrets kyrka som i den ännu kvar­ stäende västra klosterlängan vid den här aktuella tid­ punkten , finns emellertid ingenting, som kan bestyrka, att en hospitalsverksamhet bedrivits i klostret under 1500-talet. Å andra sidan finns heller ingenting, som motsäger , att så kunnat vara fallet, även om själva klosterkyrkan redan omkr 1540 säges ha blivit obruk­ bar. 7o I början av 1600-talet, när de arkivaliska källorna blir mera upplysande , är i alla händelser verksamheten utan minsta tvivel förlagd till det gamla helgeands­ huset, och man frågar sig, om det överhuvud taget någonsin övergivits . Vid en storbrand, som 1611 lade över hundra hus i staden i aska, drabbades också hetge­ andshuset svårt. Enligt en rapport frän borgmästare och räd till regeringen i Köpenhamn förstördes >> alld helligestis hus som war Stouuer Bmgde huss , Stall och Lader alt samen medt sampt Kirken och Kijrk­ tornitt ... >>. Också livsmedel, sängkläder, koppar, tenn och andra inventarier blev lågornas rov liksom sex halvårsgamla kalvar. 71 Den äldsta bevarade räkenskapsboken börjar måna­ 72 HOSPITALET den efter brandkatastrofen och har titeln »De armis Regenskabs Bog Uti helligestis hus i Wisby>>. Räken­ skapsåret löper från den 14 maj till den 14 maj påföUan­ de år. Där förekommer under ett antal år utgifter för synbarligen ganska omfattande byggnadsarbeten, som utan tvivel är en följd av branden, och man får veta, att bönderna i de olika tingen lämnat bjälkar, sparrar och bräder. Branden som sådan omnämns dock aldrig i räken­ skaperna, och man får knappast intrycket att verksam­ heten blivit helt lamslagen. Antalet intagna uppgick 1611-12 till 21 och personalen bestod av 8 personer: en föreståndare, som titulerades fogde, två drängar, en kokerska, två pigor, en tiggarbroder och en skol­ gosse, som svarade för sången i kyrkan. Dessutom fanns en predikant, men han bodde vid denna tid ännu inte inom hospitalets område. Enligt Strelow skall hospitalet, vilken benämning vid denna tid allt oftare brukas vid sidan om den traditio­ nella »Helligestes hus >>, ännu i slutet av 1620-talet ha präglats av förfall, men »Aar 1627 den 19 Junii kom Erlig oc Velb Mand Jens H0yg til Guthitand ... hans f0rste oc st0rste Omsorg var dor det forfaldne Hospi­ tal, som saae meget ilde ud , lod det opbygge oc med en sk0n Kirkce forbed re». 72 Jens Hög var länsherre på Gotland, när Strelows krönika gick i tryck, och det finns anledning förmoda, att författaren därför överbe­ tonat hans insatser. A v räkenskaperna framgår otvety­ digt, att reparationer och nybyggnadsarbeten pågått alltsedan den stora branden 1611, även om de många luckorna i serien av räkenskapsböcker gör det omöjligt att följa dem i detalj . Det kan tänkas , att länsherrens insatser inskränkt sig till en försköning av hospitals­ kyrkan . Det tidigaste, helt oantastliga beviset på var »Helli­ gestes hus» var beläget får man av Johan Meyers stadskarta från 1646. 73 Där är namnet ,,Heiligen Geist» skrivet över området omedelbart söder om Helge­ andsruinen, dvs på vad som på en modern stadskarta har beteckningen kv Helgeandshuset 2. Eftersom var­ ken räkenskaper eller andra källor antyder någon för­ flyttning av helgeandshuset mellan 1611 och 1646, tor­ de dä rmed också läget av 1500-talets och med största sannolikhet även medeltidens helgeandshus kunna an­ ses fastslaget. Något förvånande är onekligen det förhållandet, att en del inkomster och utgifter i de första årens räken­ skaper hänför sig till vad som rätt och slätt kallas »klostret>> . 1613- 14 köptes stångjärn för dess behov, och några bönder, som kört timmer från Dalhem >> hit till Closteritt», trakterades med öl. 1616-17 köptes yt­ tertigare varor dit, och hantverksfolk, som arbetat där »dette ganske år», fick sin betalning. Härtill kommer, att predikanten första gången han omnämns tituleras klosterpredikanten och att fogden någon gång kallar sig klosterfogde. Med hänsyn till vad ovan sagts om möjligheten av att ett hospital inrättats i det forna gråbrödraklostret kun­ de det vara frestande att anta, att det är detta, som avses med räkenskapernas >> kloster». Mot detta talar, att helgeandshuset vid tidpunkten ifråga utan minsta tvivel var beläget vid Helgeandsruinen och att verk­ samheten svårligen kan tänkas ha bedrivits på två olika platser i staden samtidigt. Mera rimligt synes vara, att benämningen >>klostret» hänför sig till S Jakobs nun­ nekloster. Det är känt, att nunnorna i Solberga cister­ cienserkloster, beläget några hundra meter från stads­ muren i sydöstlig riktning, senast omkring 1400 övergi­ vit detta och flyttat in i staden , där S Jakobs kyrka uppläts åt dem.74 Enligt Jarl Gallen (s 54) skulle S Jakob vara identisk med Helgeandskyrkan , som på Braun-Hogenbergs prospekt benämns >>Coenobium D Jacobi», S Jakobs kloster. Detta omtalas vid ett flertal tillfållen under 1400-talet. S Jakobs kloster skulle sålunda ha gränsat omedel­ bart intill helgeandshuset, som efter invecklade turer i samband med reformationen blev ägare till samtliga klosterbyggnader i staden och sålunda även till S Ja­ kobs, vilka det efterhand tog i anspråk för den egna verksamheten. När det i räkenskaperna 1616-17 på ett par ställen förekommer utgifter för byggnadsarbeten i nunnestuen, är det uppenbarligen fråga om en bygg­ nad , som övertagits från Jakobsklostret. Vad själva klosterkyrkan beträffar, dvs den nuvarande Helge­ andsruinen, var den genom sin konstruktion olämplig som gudstjänstrum för hospitalshjonen och överhuvud­ taget svår att utnyttja. Där vidtogs endast smärre åtgärder för att den skulle kunna användas som fåhus75 och lada. A v vad här anförts synes framgå, att » helliggestis hus» och »klostret» i de tidiga hospitalsräkenskaperna avser ett och detsamma, nämligen hospitalsområdet med därpå befintliga byggnader vare sig de tillhört det medeltida helgeandshuset eller det tidigare Jakobs­ klostret. I Kristian III: s Ordinantz 1537 ingår bestämmelser om rikets hospital , som nu blir den officiella benäm­ ningen på de förutvarande helgeandshusen.76 Förutom att de tillförsäkrades fortsatt rätt till allt, som tidigare tillhört dem, skulle kungen tillskjuta det, som ytter­ ligare kunde behövas. Förvaltningen skulle omhänder­ has av diakoner, som skulle vara redovisningsskyldiga för rådet och församlingsprästen, och för den direk­ ta skötseln skulle en föreståndare svara. Under sig skulle denne ha så många pigor och drängar, som an­ talet intagna motiverade , han skulle föra ett fromt och gudfruktigt leverne och med sin familj njuta sitt uppe­ hälle från »den allmänna kistan >> men med måttlighet, så att inte de sjuka och fattiga blev lidande. För att få inkomsterna att räcka till skulle han skicka omkring en vagn i länet för att tigga, och där den kom skulle prästerna förmana folket till givmildhet. Det ankom på diakonerna att efter förslag av församlingsprästen och rådet bestämma, vilka som fick intagas på hospitalet. Prästen skulle besöka det varje vecka, och fann han då, att något försummats och föreståndaren inte ville ta rättelse, skulle han föra saken vidare till diakonerna. Till hospitalens tidigare uppgifter lades 1542 genom en kunglig förordning omhändertagandet av spet­ älska.77 Sjukdomen hade vid den tiden avtagit så mycket, att de särskilda spetälskehospitalen kunde nedläggas och de sjuka hänvisas till de allmänna hos­ pitalen. I allt väsentligt torde Visby hospital ha fungerat i enlighet med ovannämnda föreskrifter från det för­ hållandena stabiliserats efter reformationen, dvs från omkr 1540, till ett stycke in i den svenska tiden. Lik­ som under medeltiden härrörde inkomsterna huvud­ sakligen från det egna jordbruket samt från arrenden och ett par kvarnar i Lummelunda.7H Av hävd, vars ursprung förlorar sig långt i det förflutna, uppbar hos­ pitalet dessutom sex kannor säd årligen från varje hemman på Gotland mot skyldighet att ta emot vård­ behövande också från landsbygden. Mindre belopp lämnades också av öns samtliga kyrkor. 79 a Vidare hade det rätt till medel, som inflöt från insamlings­ bössor vid alla hamnar runt Gotland79 b och till allt vad den anställde tiggarbrodern kunde samla in i staden och på landet. A v stor betydelse för skötseln av hospitalets jordar var de 104 öke- och 22 handedagsverken, som skulle utgivas av gårdar i Follingbo, Endre, Hejdeby och Väskinde socknar. Från hospital till sinnessjukhus och lasa­ rett. Tiden 1686-1937 Gotlands återförening med Sverige genom freden i Brömsebro 1645 innebar ingen omedelbar förändring av hospitalets villkor och arbetssätt. Först med 1686 års kyrkolag infördes nya bestämmelser, som bl a av­ såg styrelseformen .Ho Landshövdingen och biskopen skulle såsom föreståndare »styra wärket>> med biträde av kyrkoherden och en borgmästare. I Visby, där bis- HISTORISK ÖVERSIKT 73 kopen tillika var stadens kyrkoherde, kom hospitals­ rådet, senare kallat hospitalsdirektionen, att bestå av de nämnda personerna eller ställföreträdare för dem samt en representant för kyrkorådet. De främsta be­ fattningshavarna var enligt kyrkolagen sysslomannen och predikanten. Där tillgångarna var knappa, fick man nöja sig med predikanten, som då fick sköta även syss­ lomannens uppgifter. Den som ville bli intagen, skulle ha goda vitsord från sin kyrkoherde, och han skulle betala en inträdesavgift på 20 dr smt. Kunde han inte det, skulle man försöka samla in beloppet. Ingen, som själv kunde förtjäna sitt bröd, skulle få tas in, såvida han inte betalade så rikligt för sig, »at Hospitalet ingen .skada utan gagn och fördel ther af hafwa kan >> . Guds­ tjänst skulle hållas alla sön- och helgdagar och dess­ utom veckapredikningar på torsdagarna och en böne­ stund varje dag. Hospitalens verksamhet baserades fortfarande främst på inkomster från samma källor som under den föregående perioden dvs jordbruk och arrenden. På Gotland kom nödåren i början av 1700-talet att inne­ bära svåra ekonomiska påfrestningar, som framtvinga­ de drastiska åtgärder. 1711 granskades sålunda de in­ tagnas möjlighet att försörja sig utanför hospitalet.H' A v 19 intagna ansågs 13 vara oförmögna att klara sig på egen hand, medan de övriga 6, bland vilka en varit intagen i 20 år, fick tillbaka gjorda inbetalningar och avhystes. Samma år indrogs hospitalets andel av kol­ lekterna i stadskyrkan. En ytterligare försämring av ekonomin inträdde 1729, då riksdagen upphävde allmogens skyldighet att lämna säd till hospitalet, låt vara att det samtidigt fri­ togs från förpliktelsen att omhänderta fattiga och sjuka från Iandsbygden.82 1737 bestämdes, att medlen från bössorna i lanthamnarna inte längre skulle tillfalla hospitalet utan Amiralitets-Krigsmanshuset. Genom försäljning av jordar kunde emellertid hospitalet 1763 tillföras ett betydande kapital, men det blev en kort fröjd: från 1766 nödgades det inleverera en viss procent av årsinkomsten till en central hospitalsfond och från 1773 hela överskottet. Antalet intagna hade vid mitten av 1760-talet sjunkit till 8, men samtidigt lämnades understöd till 33 fattiga barn utom hospitalet. Personalen bestod ( 1737) av pre­ dikant, fogde eller syssloman, dräng, piga, sjukvakter­ ska och en skolgosse för den dagliga psalmsången i kyrkan. 1781 indrogs predikanttjänsten med moti­ veringen, att >> blott dårar hädanefter komme att in­ tagas, för vilka någon särskild Prest med Lön och Stat icke vore nödig>>. Det låg i tiden att avskilja fattig­ vården från hospitalen , 'men det skulle dröja till 1823, 74 HOS PITALET innan riksdagen fattade definitivt beslut härom. Då hade emellertid ett av staden drivet särskilt fattighus existerat i Visby sedaf! 1786. 83 Den statliga tillsynen över hospitalen, som från 1686 utövades genom landshövdingen och biskopen, för­ stärktes 1757 , då de underställdes en nyinrättad central myndighet, som från 1766 benämndes >>Ö verstyrelsen för Barnhus och Hospitaler>>. Gustav III överflyttade 1773 dennas uppgifter till två ledamöter av Serafimer­ orden och 1787 till det för ändamålet instiftade Sera­ fimerordensgillet, som i närmare hundra år skulle fungera som den främsta statliga tillsynsmyndigheten över rikets samtliga hospital och lasarett. Gillet upp­ löstes 1876, varefter Kungl Sundhets Kollegium, från 1877 benämnt Medicinalstyrelsen, övertog gillets sjukvårdande uppgifter. I mitten av 1700-talet hade förslag väckts om att i anslutning till hospitalen anlägga särskilda lasarett, och medel därtill böljade samlas in länsvis runt om i landet vid bröllop, barndop och begravningar. 84 Så skedde också på Gotland från 1754, men först 1782 kunde ett primitivt lasarett tas i bruk i en upprustad gammal byggnad på hospitalstomten, >> Så inrättadt , att knappast någon torpare i landet bor trängre och osun­ dare, än de vanlottade fattige, som till sjukvård och hälsans förbättring nödgas låta sig där inlogeras>>. I Hospitalets byggnader Av hospitalsräkenskaperna från 1610-talet får man en viss uppfattning om byggnadsbeståndet i hospitalet. Viktigast att sätta i stånd efter branden 1611 var upp­ enbarligen sjukstugan och brygghuset samt ladan; man arbetade på alla tre 1611-12. 1613-14 förekommer ut­ gifter för >>det stora stenhuset>>, som kanske är det­ samma som 1616-17 benämns detnya huset och förses med tak och två skorstenar. Sistnämnda år iståndsätts predikantens hus , ett nytt fönster insätts i nunnestu­ gan, och i köket läggs in ett loft och avdelas en kamma­ re för fogden . Dessutom arbetades hela året i »klost­ ret>> . Det framgår inte vad slags byggnad detta var, men av benämningen att döma bör den ha tillhört det tidigare Jakobsklostret Kanske pågick där iordning­ ställaodet av en hospitalskyrka efter den, som för­ stördes vid branden 1611 (s 71). En sådan var alltjämt nödvändig, och då den inte särskilt nämns i räken­ skaperna, ligger det nära tillhands att söka den bakom de 6--8 sängar, som lasarettet förfogade över, vårdades under ett år i slutet av 1700-talet 48 patienter. För första gången fanns nu en utbildad läkare till de sjukas hjälp. Med tillkomsten av en ny lasarettsbyggnad 1832­ 38 utökades kapaciteten till 42 sängplatser. Samtidigt vårdades JO sinnessjuka i hospitalet. På det lokala planet var de organisatoriska föränd­ ringarna föga genomgripande fram till 1817 , då en lasa­ retts- och kurhusdirektion inrättades vid sidan av hos­ pitalsdirektionen . De sammanslogs senare till en för alla tre vårdinrättningarna gemensam direktion . Efter landstingets tillkomst 1863 övergick huvudmanna­ skapet för lasarettet till detta, medan staten förblev huvudman för hospitalet. 85 Genom tillkomsten 1903 av en lasarettsbyggnad norr om innerstaden upplöstes för lång tid bandet mellan kroppssjukvård och mentalvård, och den gamla lasa­ rettsbyggnaden inlöstes av staten och införlivades med hospitalet. Ä ven för detta skulle efterhand krav resas på större och ändamålsenligare lokaler, vilket inte kunde tillgodoses på helgeandshustomten. En ny byggnad för sinnessjukvården, S Olofs sjukhus, upp­ fördes därför öster om innerstaden och togs i bruk 1937. Byggnaderna på helgeandshustomten övertogs av chefen för Gotlands militärområde för att efter om­ byggnad (1944) användas till tjänsterum för staben. någon annan benämning. Det må i sammanhanget erinras om att hospitalsprästen, när han första gången förekommer i räkenskaperna, har titeln >>klosterpredi­ kanten>>. Att den nuvarande kyrkoruinen ännu vid den här tiden skulle ha använts för gudstjänständamål före­ faller uteslutet. Förmodligen var det i den, som bås för boskapen anordnades 1611-12. 86 Efter 1617 försvinner >> klostret>> ur räkenskaperna och prästen kallas »predi­ canten uti Hellig gestis >> . En mera komplett förteckning över hospitalsbyggna­ derna finner man i inventarier från 1670- och 1680­ talen men fortfarande i så knapphändig form, att det är svårt att få en samlad bild av bebyggelsen. 1685 nämns i följande ordning: 87 stenhuset (av husets inven­ tarier att döma vid tiden närmast ett visthus), brygg­ och bagarhuset, »skuret> (boden) därutanför, andra stenhuset , stallet, boden vid köket, köket, fogde­ stugan, fogdekammaren , förstugan (de fyra sistnämnda Öv~~ :::ltdt ft) (tU IJ'JJ, IDO, Fig 86. Hospitalstomten 1767. a. -k. tomter, som hospitalet upplåtit till andras nyttjande, l. - v. det som hospitalet själv nyttjar: l. fattigstuga av sten, Il. de fattigas bakgård , m. brygghus , n . packhus , o. hospitalspredikantens hus, alla av sten, p . hospitalspredikantens bakgård, q . hospitalsgården, r. hospitalskyrkan av sten »som nu nyttjas>>, s. stenhusbyggnad för hospitalssysslomannen , etc , t. ladugård , u. ladugårds­ byggnad av trä , v. gamla, öde hospitalskyrkan . - Tomtkarta av Magnus Israel Lallerius. RA. Jfr fig 2. Hospital grounds 1767. a. - k. plots granled by the hospital for the u se of others t han inmales, l.- v. plots occupied by the hospital itse/f: l. stone poor-house, Il . poor-house back yard, m . wash-house, n. warehouse, o. hospital vicarage , all these of stone, p. hospital vicarage back yard, q. hospital yard, r. hospital church ofstone " now being used" , s . stone building for hospital governor, etc, f. cowhouse, u. firnber cowhouse, v. ancient , deset·ted hospital church . Map by Magnus Israel Lallerius. sannol ikt i en och samma byggnad), fattigstugan (med järnugn, 12 sängar, 7 gamla kistor och skrin , ett långt matbord och 2 bänkar, en bordduk av lärft , en spis­ ordningstavla, 2 små skåp), hospitalskyrkan (som genom en dörr stod i förbindelse med fattigstugan). I beskrivningen till 1697 års stadskartaBB upptas på hospitalstomten endast kyrka, sjukhus, lada och stall, varjämte den gamla Helgeandskyrkan sägs nyttjas som lada och foderhus. Detaljerade uppgifter om byggnadsbeståndet får man först i ett syneinstrument från 1736.B9 Från »allmänna gatan» (nuvarande Norra Kyrkogatan) kom man in på hospitalsgården , där det fanns en brunn och ett antal byggnader. Från gården förde en gång genom en fall­ fardig valvbåge till en plan, som var omgiven av gamla HOSPITA L ETS BYGGNADER 75 murar. Till höger låg en korsvirkesbyggnad i en våning, »som nu för Hospitals Sjukstuga brukas». Den var så förfallen , att synemännen ansåg den böra rivas . I den­ samma antecknades åtskilliga gamla sängar för hos­ pitalshjonen, ett långt bord och en otät kakelugn. Från sjukstugan kunde man komma direkt in i den likaledes ganska medfarna hospitalskyrkan, en välvd stenbygg­ nad med tegeltak. Den hade ingång också från den nyssnämnda planen. sjukstugan och kyrkan betrakta­ des som en enda byggnad och infördes i syneinstru­ mentet som nr l. Nr 2 var en norr ut belägen liten stenbyggning med ingång från gården. Den innehöll kök och dagligstuga samt välvd källare och beboddes av hospitalsfogden . Som nr 3 antecknades en oanvänd stenbyggning på gårdens södra sida innehållande en stor stuga och en avpanelad kammare . Den byggnaden ville synemännen iordningställa till sjukstuga i stället för det bristfälliga korsvirkeshuset. Där bredvid låg nr 4, ett förfallet brygghus med kölna och mältloft . Nr 5 var ett likaledes förfallet välvt visthus intill föregående , och nr 6 en gammal stenbyggning med kök , stuga , kölna , loft och käll are. Den beboddes av hospitalspredikanten , som använde källaren till kosta ll och förvaring av h ö . En­ dast yttermurarna var i någorlunda gott stånd , men efter ombyggnaden ansågs där kunna bli goda rum. I fägården synades en tämligen nybyggd lada av trä samt ett kostall och ett häststall. Den intilliggande kyrko­ ruinen betecknades som så förfallen, att den »på åtskil­ liga ställen till nedfallande lutar>>. Slutligen an­ tecknades, att i gården fanns en inhägnad trädgård med några körsbärsträd och en liten kåltäppa. En bakport ledde ut till gränden norr om hospitalet (nuvarande Hospitalsgatan). Enligt en ofta återgiven uppgift skulle hospitalet ha skadats svårt vid en storbrand 1744, som bl a förstörde domkyrkans västra torn. Detta är oriktigt. Jöran Wallin, som själv upplevde brandnatten , berättar, att Helgeandskyrkan (dvs kyrkoruinen) >> var med sitt höga torn och murar et wern och en brandmur, som hindrade elden och lågan . . . at gå öfwer till nestgrentsande Hospital .. .>>. 90 Det är därför ingen svårighet att på en av lantmätaren M I Lallerius 1767 upprättad tomtkarta (fig 86) identifiera flertalet av de i syneinstrumentet från 1736 beskrivna byggnaderna. Hospitalskyrkan, som i en samtida skrivelse från hospitalsdirektionen sägs vara alldeles bofällig med rämnade murar och lutande mot sitt fall, 9 ' betecknas på Lallerii karta med >> r>>. Den med kyrkan tidigare sammanbyggda sjukstugan är emellertid riven ,92 vilket skedde 1760, samtidigt som en ny större byggnad upp­ 76 HOS PITA L ET , ... I, .... 'A f!t,n t~ . . i 1·, y,?~. K,.f.··"-. A .. ~ .,t7l .. :r . x~ ... :.~:::.y. . .r ~1/J '".ty~ ..... ,., ,, hm~ .... . j:'-·· .! ..r/~ / //.> ~;J; i /1 -6a._rrnl c/!ca ,{n> ) . Hospi- talshjonen har i en lighet med synemännens förs lag överflyttats till den 1736 med nr 3 betecknade sten- byggnaden på gårdens söd ra sida , >> l>>, vilken repa- rera ts grundligt 1752. Tomtkartans >> m>>, brygghus , och >n>> , packhus, motsvarar syneinstrumentets nr 4 och 5. De reparerades 175 1-52. Hospita lspredikanten be- bodde samma hus som tidigare (kartans >> O>>); efter smärre reparationer i böJjan av 1760-ta let genomgick det en grundlig ombyggnad invändigt 1766. Den enda egentliga nybyggnaden under de mell anliggande å ren var således det ovannämnda syss lomanshuset >> S>>. Den byggnad , som syss lomannen bebodde 1736 hade upp- förts 1696. Den innehöll från början endast en stuga för fogden och ett för samtliga hospita lsinvånare av- sett kök . Sannolikt hade den byggts på medeltida grund , eftersom käll a ren uppges ha varit välvd. Sysslomannen kom emellertid inte att bebo sitt nya hus någon längre tid . När hospital spredikantens tjänst indrogs 178 1, flyttade han över till dennes hus, där också en sal för hospita lsdirektionens sammanträden iordnings tä lldes. Såväl 1736 å rs syn som hospita lsdirektionens nyss åberopade skri velse 1767 ger, även om man bortser från de i dylika sammanhang naturliga överdrifte rna, en bild av ett hospita l i fö1fall. Trots a ll t lappande och lagande kunde inte de gamla byggnaderna förv andlas till ett funktionsdugligt lasarett och hospital med den standard tiden krävde. För de på orten ansvariga stod det kl art , att endast en nybyggnad kunde avhjä lpa bristerna , och förslag till en sådan utarbetades också på direktionens uppdrag av de två stadsbyggmästarna Johan Hamgren och Johan Nielas Chemnitz. Den var tänkt att ligga på hospita lskyrkans plats. Överdirek- tionen för barnhus och haspitaler biföll efter nedminsk- ning fö rs laget men anvisade inga medel till utförandet. 1774 översändes från Överintendentsämbetet en ny rit- ning (fig 87) med begä ran om kostnadsberäkning och följande å r ytterligare en, en av Konungen fastställd >>allmän Dessin för Hospitals-byggnader>> (fig 88) . Men HOSPITALETS BYGGNADER 77 Fig 88. Av Konungen fastställd >> allmän Dessin för Hospitalsbyggnader» 1775 avsedd att utföras i Visby. RA. Sanctioned by the King, "general planfor the hospital building" 1775 , to be erected in Visby. trots allvarliga bemödanden från hospitalsdirektionens s ida kom ingen av dessa till utförande. Resultatet av alla utredningar och beräkninga r blev en ombyggnad 1781-82 av sysslomannens hus till lasarett och en på­ byggnad 1783 av den gamla sjuk- eller fatt igstugan sö­ der ut i gården till hospital , varvid sten från den samti­ digt nedrivna hospitalskyrkan kom till användning.93 .Lasarettsbyggnaden var som framgått av ett tidigare återgivet c itat långt ifrån tillfredsstä llande. Den inne­ höll två stugor för sängliggande sjuka, ett »prov-cur­ rum>>, ett badrum med ett litet runt badkar, en kläd­ kammare och ett vindsrum, som ej kunde eldas . Den utdömdes av såväl stadens brandsyn 1812 som de lokala hälsovårdsmyndigheterna men fick efter nöd­ torftig reparation göra tjänst in på 1830-talet. Då först kunde en ny lasarettsbyggnad tas i bruk och den gamla rivas . Hospitalet (fig 89) innehöll efter ombyggnaden 1781­ 82 i bottenvåningen ett stort rum för fattighjonen ­ sådana skulle ännu några år få finnas där - samt en kammare och e tt kök för betjäningen . I ovanvåningen inreddes fyra rum för sinnessjuka. 1803 , när inte längre några fattiga fanns kvar, företogs en omdisponering av utrymmena så att två av rummen i bottenvåningen medelst gallerväggar indelades i 3 resp 7 celler för sinnessjuka . A v ovanvåningens rum användes två som >> prov-cur-rum>> och förråd och de återstående två som bostad för hushålle rska och dräng. 1837 utvidgades hospitalet ytterligare genom om- och påbyggnad av det inti lliggande brygghuset (fig 90). 1980 kvarstå r på tornten från hospitals- och lasaretts­ tiden sex byggnader, vilka alla ä r byggnadsminnesmär­ ken (fig 2). Vid Norra Kyrkogatan, på platsen för den forna hospitalskyrkan, ligger den 1832-38 uppförda lasarettsbyggnaden (A), en sober gulputsad tvåvånings­ byggnad av tegel och kalksten under flackt tegeltak (fig 91 ). 1876-78 förlängdes den åt söder i samma stil. Sedan dess ha r exteriören i stort sett varit oföränd­ rad , medan det inre anpassats till byggnadens nya upp­ gifter. På gårdens södra sida ligger två till en länga hop­ byggda, likaledes gult avfärgade stenhus (fig 92) i två våningar under tegeltak (B och C). Kärnan utgöres av de byggnader, som i början av 1600-talet var hetge­ andshusets sjukstuga och brygghus, och som sedan vid ett fle rta l tillfållen blivit ombyggda. Möjligen kan vissa delar vara av medeltida ursprung. Längans nordvästra hörn stöter mot sydöstra hörnet på anläggningens 78 HOSPITA L ET .r 1o 1!" 2" ',:r .1tJ. "'"''""· ~ l • t • , , , , , , , 1 , . • _ ' ~ 1 • , • , kJ . , ·L -.;r \ ... ' ~- .... F ig 89. »Wisby Krono Hospital>>. Uppmätning sannolikt frän 1830-talet , men speglande utseendet omkr 1800. Rumsbeteckningarna hänför sig dock till en senare tidpunkt. Hus B, C och D. ViLA. " Wisby Royal Hospital" . Scale dra 111ing probably fi"om the 1830's , bu t re.flecting the appearance of the building about 1800. Th e disposition of the room s is, ho •vever, of a later da te . äldsta bevarade byggnad (D) (fig 93) . Det är den gamla predikantbostaden, vars samtliga yttermu rar är frän medeltiden och där spär efter ett hela byggnaden täckande tunnvalv ännu kan iakttas pä vinden. Fasa- derna är grovt putsade och ofärgade med blottade hörnkedjor och en och annan stenomfattad medeltida fönsterglugg ännu synlig. Hus E och F är 1800-ta lsbyggnader, den för ra med f l l • Fig 90. Ritning till om- och påbyggnad av hospitalet 1837. Hus B och C.- Gotlands militärkommandostabs arkiv. Sketch for rebuilding and extension of the hospital 1837. Archives of the General Stajj; Gotland. • HOSPITALETS BYGGNADER 79 c (' 80 HOSPITALET en äldsta del i norr-söder ursprungligen innehållande vaktmästarebostad , på 1860-talet utökad med en port- vaktsbyggnad i öster-väster, den senare (F) med en äldsta del i nordväst innehållande tvätts tuga, senare förl ängd åt sydost med tre hospitalsceller. Hospitalskyrkan Vår kännedom om hospitalskyrkan är bristfällig. Av syneinstrumentet från 1736 framgick , att den var av sten under tegeltak och invändigt försedd med »någor- lunda gott valv >> . Lallerii tomtkarta från 1767 ger oss de utvändiga måtten ca 16 X 10,5 m. Den låg med sin östra långsida utmed Norra Kyrkogatan och sin norra gavel ca 27 m från Helgeandsruinens kor. Mellan de båda kyrko rna fanns i varje fall sedan 1700-talets mitt tre små gårdar med låga trähus på mark , som tillhörde hospitalet men upplåtits till privatpersoner med infäste , en i Visby i äldre tid vanlig form för tomträtt . Hospitalskyrkan revs 1783 och dess utseende har ej bevarats på någon bild . Först när den till största delen rase rats , fick dess ruiner bilda förgrundsstaffage på en av J C Linnerhjelm 1804 utförd akvatintetsning av Hel- geandsruinen (fig 94). 94 Ett stycke av hospitalskyrkans nordöstra hörn kom också med på en plan av Helge- andsruinen , som J W Gerss uppgjorde 1807 (fig 95). 95 Men även om materialet är magert, är det tillräckligt för att man skall kunna konstatera, att kyrkan till vä- sentliga delar var av medeltida ursprung. Det man ser på Linnerhjelms bild ä r den norra muren och ett litet stycke av den östra mot Norra Kyrkogatan. På den förra framträder tydliga valvspår, men i övrigt är mur- resterna inte återgivna med sådan skä rpa, att en rekon- struktion av byggnaden blir möjlig . Emellertid är det anmärkningsvärt, att muren ifråga fortsätter mot väster utan stötfog eller förtagningar förbi den punkt, dä r kyrkans västra mur borde ha anslutit. Gerss' plan , som vittnar om ett mera gediget bygg- nadstekniskt kunnande , bekräftar och kompletterar Linnerhjelms romantiska vy, men den kan naturligtvis inte heller ge någon klar föreställning om byggnadens ursprungliga utseende , när så liten del återstod. Av planen framgår , att det nordöstra hörnet bildat en av ett kryssvalv övertäckt fyrkant, som genom valvbågar stått i förbindelse med angränsande utrymmen, vilka också synes ha varit välvda. Den västra bågmuren är i det närmaste lika tjock som yttermurarna, medan den södra är tunnare . Från byggnadens öst-västliga mur utgår två murar i nordlig riktning mot Helgeandskyrkan. Den ena, varav en ca 5 m lång sträcka fanns kvar , följer Norra Kyrko- gatan , medan den andra ca 10 m väster om den före- Fig 91. Ritning till ny lasarettsbyggnad, uppförd 1832-38. Hus A. Gotlands militärkommandostabs arkiv. Sketch for n elV hospital, bu i/t 1832-38. Archives of the Gene- ral Sta.ff, Gotland. gående sträcker sig med en svag böjning på mitten fram till oktogonens hörn till höger om portalen. Av denna mur kan rester ännu ses på några meters avstånd från ruinen. Murverket tyder på medeltida ursprung. Att döma av en teckning från 1808 (fig 96) hade den en avsevärd höjd. Väster om densamma låg en gård , till vilken åtminstone två portar ledde ut från den ovan beskrivna byggnaden , och varifrån man kunde komma in i Helgeandskyrkan genom dess huvudportaL Av Gerss' plan synes framgå, att 1600-talets hos- pitalskyrka utgjort endast östra delen av en i övrigt . _ .... -· ~-;~ ~--- 6- 805656 He lge Ands Kyrkoruin HOSPITALETS BYGGNADER 81 Fig 92. Den gamla hospitalsbyggnaden i mitten av 1950-talet med i hu vudsak beva- rat utseende från ombyggnaden 1837. Foto Fortifikationsförvaltningen 1957 . The old hospital building in the middle of the 1950's, with th e exterior after the re- building in /837 /arge/y preserved. Fig 93. >> Hospitalspredikantens hus >>, en till stora delar medeltida byggnad . Foto G Svahnström 1980. " The hospital vicarage", in the greater part a medieval building. 82 HOSPITALET ··-;---. ... Fig 94. Helgeandsruinen med i fö rgrunden kva rståe nde lämningar efte r den 1783 ri vna hospita lskyr· kan . Akvatintetsning av C J Linne rhje lm 1804 . Th e ruin of the Church of the Ho/y Spirit , in the fo reground the remains of the hospital church , demolished in / 783 . Ajier an etching by C J Linnerhjelm 1804. till största delen raserad medeltida byggnad , som sträckt s ig ett gott stycke in på tomten. Murrester, som kan härröra från denna, har påträffa ts vid lednings- grävningar, men de har inte kunnat bindas samman till en helhet. Möjligen skull e systematiska utgrävningar kunna ge en bättre föreställning om byggnadens utse- ende, användning och ålder. Bland de föga märkliga lösfynden från de hittill sva- rande grävningarna finns ett antal delar a v kalkstens- plattor frå n en medeltida värmeanläggning, en s k hy- pocaust. 96 Plattorna är lätt igenkännliga på sina runda stigarhål fö r varmluft från ett underliggande värmema- gas in (fig 97). Runt hålen finns en ränna, som visar att de medan eldningen fö rsiggick varit tillslutna med fa ls- försedda lock. Sannolikt utgör en av J Fardelin vid grävningar i nuvarande gatubyggnadens källare 1903 påträffad ugn en rest av en sådan hypocaustanläggning (fig 98).9' I direkt anslu tning till denna till varatogs fy ra bitar av en medeltida gravsten , som sekundärt använts som hypocaustpl atta. Ugnen har av läget att döma betjänat den ovan beskri vna byggnaden. Ytterligare fy ra häll ar med stigarhål tillvaratogs vid byggnadsarbe- ten 1957 vid gårdshuset B:s nordöstra hörn , där de använts för dräneringsändamål. 98 Gravstenen är visserligen ofull ständ ig och utan be- varat årtal men genom jämförelser med andra grav- stenar i staden kan dess tillkomst dateras till omkr 1350. 99 Rimligtvi s bör sedan ett antal decennier ha för- flutit , innan den degraderades till hypocaustpl atta . Varmluftsanläggningar i form av hypocauster är i Sverige kända huvudsakligen från kloster och biskops- hus. I Visby har man förutom på hospitalstomten på- träffat rester i S Karins kloste rlä nga och - vilket har sitt speciell a intresse - i Solberga nunnekloster. • • ,. . HOSPITALETS BYGGNADER 83 Fig 95. Plan av Helgeandsru inen och kva rs tående del a r av den 1783 rivna hospitalskyrkan. Uppmätning av J W Gers s 1807. A T A. Plan of the ruin of the Church of the Ho/y Spirit lVith remaining parts of the hospital church , demolished in 1783. Scale dralVitig by J W Gerss 1807. _ :-:.~1 ---, , Fig 96. Helgeandsruinen från söder. Teckning av Filip von Schwerin 1808. Tillhör komminister Bo Björkman , L inköping. Ruin of the Church of the Ho/y Spirit from S. Drmving by Filip von SchlVerin 1808. Properry of Bo Björkman , Linköping. 84 HOS PITA L ET c-o E-F G- H J - K C/o\ fr\Orn±rrnf===t==t==:::!===:t:::=f5 0/o\ \ \ - -- ----. Fig 97 . Del ar av hypocaustplattor , som vid ol ika tillfållen CO = = = -,, l påträffats på hospitalstomten. ( l Parts ofhypocaust s/absfound at various time s in th e hospital = = =:· Il l grounds. Il Ii 1 il Il l Il Il 1 Il Il l Il Il l Il Ii l Il Il l Il Il l Ii Il 1 Il Il l Il Il l Il Il l Il Il l Il Il l Il Il 1 Il Il 1 Ii Ii 1 Ii 11 Fig 98 . Ugn, som sannolikt ingått i en hypocaustanläggning, påträffad 1903 vid grävningar under det nuvarande gatuhuset. Jämför fig 2. Skala l : JOO. Uppmätning av J Fardel in. OF: s ark iv. Oven , probah/y belonging to the hypocaust system found in /903 during excavations under the present main building. cf Fig 2 . Scale drawing by J Farde/in. Inredning och inventarier När reformationen stod för dörren och gudstjänsterna upphörde i kyrkor och kloster, började borgmästare och råd att ta tillvara kyrkornas dyrbarheter. De tvangs senare att inleverera allt till länsherren , varvid för- teckningar upprättades. I »hijligen geist >> hade inte funnits mycket att rädda undan: några mynt och en liten kalk. 100 Nästa gång uppgifter föreligger om inven- tarier är i räkenskaperna för 1627- 28 , då man låter tvätta mässkjo rtor och altarkläde . En inventarieför- teckning föreligger först från 1673. Där omtalas en mässhake och två mässesärkar , kalk och disk (paten) av silver , ett par mäss ingsljusstakar, e tt par goda tenn- HOSPITALETS BYGGNADER 85 stakar och ett par gamla, två timglas och tre böcker, två pungar (kollekthåvar) , varav en i stadskyrkan, två par något avbrända vaxljus och två små stumpar. I ett inventarium från 1676-77 upptas ytterligare ett gam- malt rött altarkläde och ett altarlakan, en ny altarbok , som pastor Schacht förärat (Henrik Schacht var kyr- koherde i Visby 1666-82), en ny altartavl a, en gammal dito med Maria på (!), en ljuskrona av trä, ett krucifix , en kalk och en disk av tenn , en tennflaska samt de fatt igas kassakista med tre lås i Vår Frus kyrka. Den nya altartavlan , som efter hospitalskyrkans rivning en tid förvarades i lasarettsbyggnaden , bar följande in- skrift: >> Denne Alltar Taffle haffver Erlig och Vell ack- ted man Niels Ihre med sin kierre Hustro Eliisabet Thomas Daatter, Gud till aehre och kiirken till ziraett Bekoste och Uppseete. W is by den 7 April 1666>> .101 I näs tföljande inventarium 1685 har bl a ti llkommit en kalk , en di sk och en ask, all t av förgyllt sil ver. Med dem förhåller det sig så, att de efter förstöringen av Visborgs slott 1679 tillvaratogs av superintendenten Haqvin Spegel, som överlämnade dem till hospitals- kyrkan i utbyte mot den där befintliga silverkalken och patenen , som han avsåg att reparera och lämna till Mariakyrkan.102 De tre fö remålen är bevarade och sedan 1930 deponerade i Gotlands fornsal. 103 Kalken (fig 100) är av senmedeltida typ med sexpassfo rmig Fig 99. Paten av förgyllt silver. Sannolikt från mitten av 1400- talet . Diameter 13 , 3 cm. OF. Foto 1980. Silver gill paten. Probah/y from middle of 15th centw y . 86 HOSPITALET Fig 100. Kalk av förgyllt silver med ätterna Totts och Presents vapensköldar. 1400-talets mitt. Höjd 16,7 cm. GF. Foto 1980. Silver gift chalice with arms of Tott and Present families. Middle of15th century. Fig 101. Oblatask av förgyllt silver. 1200-talets mitt. Höjd 5,3 cm, diameter 6,5 cm. GF. Foto 1980. Silver gilt wafter-box. Middle of 13th century. HOSPITALETS BYGGNADER 87 fot och kraftig, med rosor ornerad nod . På foten finns fastlött ett krucifix samt de Tottska och Presentska släkternas vapensköldar syftande på kalkens dona­ torer, Olof Axelsson Tott, länsherre på Visborgs slott 1449-64, och hans andra hustru, Anna Jensdotter Pre­ sent. I den troligen samtida patenens botten ses inom ett drivet och graverat fyrpass en rundel med en väl­ signande hand och på brättet ett konsekrationskors (fig 99). 103a Oblatasken, ty det är en sådan det är fråga om, är rund med ett svängt lock, som kröns av en bladrosett med en knopp (fig 101). Runt asken finns graverade bilder av elva apostlar i arkader och på locket fyra änglar. Asken är ett skickligt arbete från 1200-talets mitt, förmodligen utfört i Visby av en sach­ siskt skolad mästare. Eftersom den saknas i slotts­ kyrkans inventarium från 1509 har det antagits, att den inkommit dit först i samband med reformationen, då som nyss anfördes de övergivna kyrkornas dyrbar­ heter inlevererades till slottet. I det tidigare refererade syneinstrumentet från 1736 får man veta, att hospitalskyrkan hade ett altarbord av sten, och att där fanns två skriftestoJar och åtskilli­ ga bänkar, av vilka några var försedda med dörrar. Åtminstone en del bänkar var förfärdigade av Chris­ tian Fedder 1711. En predikstol omnämns som gam­ mal i ett inventarium från 1718. 1700-talet synes ha varit en tid med vikande intresse för hospitalskyrkan, som fick förfalla alltmer. Till stor del var nog detta också betingat av hospitalets ansträngda ekonomi. I kyrkan hölls dock, så länge hospitalspredikant fanns anställd , allmän gudstjänst vaije sön- och helgdag kl 12. Fram till 1659 förekom också måndagspredik­ ningar, men de inställdes, eftersom man ansåg att de drog besökare från veckapredikningarna i stads­ kyrkan.104 En hospitalskantor omtalas 1711, men van­ ligen utfördes sången av en skolgosse. De 3 april 1782 försåldes på order av Överstyrelsen för barnhus och haspitaler en del kyrkliga inventarier. på auktion. 105 Altartavlan från 1666 undantogs men har sedermera förkommit. Likaså undantogs kalken, patenen och oblatasken från Visborgs slott samt en liten ljussax av mässing med samma ursprung. Hospi­ talets kassakista från Mariakyrkan har liksom före­ målen från slottskyrkan hamnat i Fornsalen. 88 HOSPITALET Helgeandsruinen och helgeandshuset En sammanfattning Vår undersökning har givit vid handen, att starka skäl talar för att den av Jarl Gallen framlagda hypotesen, att Helgeandsruinen skulle vara identisk med S Jakobs kyrka, är riktig. Initiativtagare och byggherre skulle vara biskop Albert, en kanik från Bremen , som 1199 vigts till biskop i Riga och som därefter intill sin död 1229 var den mäktigaste och mest inflytelserika före­ trädaren för de tyska intressena i Balticum. Under sina många resor mellan Livland och Tyskland besökte han säkerligen vid flerfaldiga tillfållen Gotland, även om endast två besök, somrarna 1199 och 1201, finns belagda. Gotland var vid denna tid den normala för att inte säga nödvändiga mellanstationen för köpmän och andra, som från södra Östersjön sökte sig till de vinst­ givande marknaderna i öster. För Albert kom Got­ land att tjäna som samlingsplats för pilgrimer och kors­ farare, som han behövde för sin missionsverksamhet i Livland. Men han hade med sina besök uppenbarli­ gen också till syfte att lära känna, hur ett samhälle av Visbys karaktär fungerade för att senare kunna ut­ nyttja kunskaperna inom sitt eget verksamhetsom­ råde. När han 1201 grundade Riga, gav han sålunda invånarna »jus gutorum>> 106 dvs den rätt som utveck­ lats i Visby för att reglera samvaron mellan människor av olika nationalitet , och när Riga 121 O skulle få eget mynt, relaterades dess vårde till Visbys mynt. 107 Helgeandsruinens likhet med Store Hedinge skulle kunna förklaras med att Albert personligen lärt känna - och tagit starka intryck av - denna byggnad, när den just hade fullbordats. Hans krönikör, Henrik av Lettland, berättar om Alberts göranden 1199 följande: > Sommaren efter vigningen begav han sig till Gotland och korstecknade där inemot 500 man för ett tåg mot Livland. Därifrån for han över till Danmark och er­ höll skänker av kung Knut , hertig Valdemar och ärke­ >. 108biskop Absalon .. . Det sägs ingenting om var dessa möten ägde rum, men fältet må vara fritt för ett antagande, att de hölls på kungsgården i Store Hed inge. Man kan väl tänka sig, att som resultat av Alberts möte med de danska makthavarna en byggmästare sändes till Visby för att där lägga grunden till en kyr­ ka, som skulle likna Store Hedinge, och som skulle begagnas av Albert vid hans besök på Gotland och dessutom ge själavård åt alla, som på ena eller andra sättet var involverade i hans livländska företag. Att bygget fortskred långsamt kan ha berott på att under­ laget visat sig vara för svagt. Det är tänkbart, att lega­ ten Vilhelm av Modenas privilegier, utfärdade året efter det biskop Bengt i Linköping tillerkänt Maria­ kyrkan en säkrare status, syftat till att stimulera och kompensera Jakobskyrkan, och det är möjligt, att oktogonen till följd därav kunde fullbordas , om än i något annorlunda utförande, än man från början pla­ nerat. Som framgår av en bevarad medeltida sigill­ stamp (fig 102) har i Visby funnits ett Sankt Jakobs­ gille.109 I vad mån det haft anknytning till Jakobskyrkan är ovisst, men den spetsovala formen har ansetts in­ dicera ett prästgille, som då rimligtvis på ett eller annat sätt bör ha haft med kyrkan att skaffa. I och med att Gotlands betydelse för korstågsverk­ samheten i Balticum avtog, och handeln på Riga och andra städer på den baltiska kusten alltmer följde Östersjöns södra och östra kuster i stället för att ta omvägen över Gotland, förlorade Rigabiskopen intres­ set för Jakobskyrkan och begagnade inte längre sin rätt att utse präst. För att inte kyrkan skulle stå utan guds­ tjänst lade Linköpingsbiskopen den under kyrko­ herden i Heliga Trefaldighets eller Drottens kyrka. Ett testamente till förmån för bl a S Jakob 1305 torde vittna om att kyrkan då ännu var i bruk. Med hänsyn till bindningen till Trefaldighetskyrkan är det värt att notera, att Matthias Schilder på sin Vis­ bykarta 1697 har beteckningen >Helig Geist el H Tre­ faldighets kyrka >> på Helgeandsruinen och att en tomt på norrsidan av kyrkan i beskrivningen till kartan sägs ligga >> hoos Trinitatis Kyrkia>>. 110 Senast omkr 1400 har så nunnorna från Solberga tagit S Jakob och de byggnader i besittning, som kunde finnas i anslutning till kyrkan. Eventuellt har en helt ny klosterbyggnad uppförts åt dem. Om kyrkan vid denna tidpunkt fått förfalla, kan det tänkas, att om­ byggnaden av oktogonens överdel ägt rum då och att den mindre ingången t v om sydportalen upptagits, för att nunnorna osedda av vanliga kyrkobesökare , som haft tillträde till den undre våningen genom nordporta­ len, skulle kunna ta sig upp i den övre våningen genom murtrappan i sydväst. Gallen fåster uppmärksamheten på att nunnorna enligt Wallin kallades Drottimoniales efter Drotten eller Trinitatis, vilket tillsammans med HELGE ANDSRUINEN OCH HELGEANDSHUSET 89 Schilders benämning på kyrkan knyter dem än fasta­ re till denna plats. I samband med reformationen läm­ nade nunnorna S Jakob, som kanske dessutom skadats vid liibeckarnas anfall på Visby 1525. Braun-Hogenbergs prospekt frän slutet av 1500-talet är den enda avbildning, som ger anvisning om S Jakobs läge. Det finns all anledning att tillmäta prospektet verklighetstrohet, när det gäller de allmänna dragen i stadstopografin och de publika byggnadernas plats, och ingen tvekan kan råda om att tecknaren med Coenobium D Jacobi» velat beteckna he1geandsruinen. Inte heller behöver man tveka om he1geandshusets , »Aedicula Sancti Spiritus>>, läge. Det svarar så nära mot verkligheten, som prospektets förenklade utföran­ de tillåter. Med början frän norr ligger i rad >> Coeno­ bium D Nicolai >> , dvs S Nicolai kloster, en mindre, namnlös kyrka, utan tvivel S Gertruds kapell, >> Coeno­ bium D Jacob>>, >> Aedicula Sancti Spiritus>> och >> Tem­ plum D Mariae >> . Sannolikt har helgeandshuset under hela sin tillvaro, möjligen med undantag för en kort period omkr 1530, funnits på samma plats. Helgeandshuset uppfattades sålunda på 1500-talet som en frän Jakobsklostret/Helgeandsruinen fristäende anläggning. De har dock legat omedelbart intill varand­ ra, och när helgeandshuset/hospitalet 1532 blev ägare till klosterområdet togs detta och dess byggnader ef­ terhand i anspråk för hospitalets räkning. S Jakobi kyrka - olämplig som den var för hospitalets gamla och sjuka invånare - degraderades till fåhus och foder­ lada. Helgeandshusets tillkomst kan inte bestämmas när­ mare än till senast 1200-talets slut. Om därvid annat än lokala intressen spelat in, undandrar sig bedöman­ de. Fig 102. Sigillstamp av brons med bild av pilgrimshelgonet S Jakob och inskriften S(igillum) convivar(um) s(an)c(t)i Iacobi de Visby. 1300-talets mitt. Höjd '7,4 cm. GF. Bilden omvänt kopierad. Foto 1980. Bronze sea! portraying the pil­ grim patron saint St . Jacob, in­ scribed S(igillum) convivar(um) s(an)c(t)i /acobi ofVisby. Middle of 14th century. Photo­ graph negative reversed . Noter J. Enligt H Hildebrand, Wisby och Dess Minnesmärken s 48, skall utanför sydportalen fordom ha funnits ett tak uppburet av kolonner eller pelare. Härav finns numera intet spår. 2. Jfr N P Tidmark, Helgeands-oktogonen i Visby och det s k romanska »dubbelkapellets>> enrummighet samt orientaliska ursprung. 3. H Spegel, Rudera Gothlandica, s 71. 4. H Strelow, Cronica Guthilandorum, s 141. Årtalet 1627 finns inskuret i tornhuvens virke i Valls kyrka. Sv K , Gotland, Bd III, s 70. Denis Larsson byggde även torn­ huven i Lummelunda 1636. Sv K, Gotland, Bd l , s 104. Spegels misstag kan ha sin förklaring i att Denis Larsson anlitats vid iståndsättningen av hospitalskyrkan under Jens Högs tid som länsherre (1627-1633). Därom vet man emellertid ingenting med säkerhet. N P Tidmark sökte i en artikel i GA 1963-08-01 >> Guten Denis Larsson - nyupptäckt kyrkobyggare i Visby>> göra troligt, att mäster Denis varit en av övergångsstilens främsta arki­ tekter i Visby. Han ansåg, att Spegels årtal 1046 var en felskrivning för 1246. Detta är som framgått av ovanstå­ ende en ohållbar konstruktion. 5. H Spegel, aa, s 89. 6. J Wallin, Gothländska Samlingar I, s 265 ff. 7. J D Herholdt- N Höyen, Hellig-Aands Kirken i Wisby paa Gulland. - I planschverk och reseskildringar från Gotland av svenska och utländska 1800-talsförfattare träffar man som regel på omnämnanden av HeJge­ andskyrkan och funderingar om dess användning. J G Klingwall i >Fornlemningar i Wisby >> (1824) upprepar okritiskt byggnadsåret 1046 och anser det otvivelaktigt, att kyrkan tillhört det nära intill liggande ännu äldre hospitalet. En utförlig och noggrann beskrivning lämnar C J Bergman i planschverket >>Gotland och Wisby i taflor>>, som han utgav 1858 tillsammans med P A Säve. >> Vad angår Helige-Ands-Kyrkans inredning i 2ne vå­ ningar, finns det ingen urkund, icke ens någon sägen , som upplyser om meningen med denna egendomliga anordning>> . Man gissar, säger han, att den haft hänsyn till de olika könen . Kring mitten av århundradet var antalet besökande och skrivande engelsmän påfallande stort , men något större vetenskapligt värde har ej deras rapporter. S Laing , >> A tour in Sweden in 1838>>, menar att Helgeandskyrkan ej lämpat sig för kristen gudstjänst utan varit ett tempel för någon hednisk gudom. R Colton, som under pseudony­ men Sylvanus utgav >Rambles in Sweden and Gotland>> (1847), ville förklara de dubbla våningarna med att nun­ nor och noviser haft sin plats i det övre kapellet, där de kunnat delta i gudstjänsten utan att vara utsatta för all­ mänhetens blickar. Men, säger han , några antikvarier menar, att den övre kyrkan varit reserverad för ledarna för den sekt, som kyrkan tillhörde . SR Graves slutligen i >> A Yachting Cruise in the BaltiC>> (1863), tror att det övre kapellet varit avsett för nunnor och det nedre för munkar. 8. C G Brunius, Gotlands konsthistoria l, s 196-208. 9. H Hildebrand, Wisby och Dess Minnesmärken, s 48. 10. G Lindström , Anteckningar om Gotlands medeltid Il, s 338 ff. Il. J Roosval, Den gotländske ciceronen, l upp! , s 63. I 2 upp! uttrycker förf ett visst tvivel på korets samband med helgeandsstiftelsen. >> Då äldsta delen (av koret) till­ kom, som sagt med lägre murar än nu , torde man fråga sig om det verkligen varit fråga om Helgeands och icke snarare om en kyrka som varje annan. --- Likväl är det tänkbart att byggnaden avsetts till Helgeands kloster­ kyrka, men i mindre skala än den sedan realiserades, förutsatt att korets datum skjutes fram till omkring 1210-20. Oktogonen byggdes utan tvivel med bestämt praktiskt syfte att tjäna ett sjukhus, kombinerat med ett kloster och samtidigt öppet för besökande från gatan . .. >> Redan här må anmärkas, att den ingång, som pa­ tienterna enligt Roosval begagnat sig av för att komma till den övre våningen är tydligt sekundär. Se vidare s 57. 12. E Lundberg, Staden och dess minnesmärken , s 94. - Dens, Byggnadskonsten i Sverige under medeltiden, s 442. 13. F Seesselberg, Die fri.ih-mittelalterliche Kunst der ger­ manischen Völker, s 84 f. 14. O Schiirer, Romanische Doppelkapellen. Helgeands­ kyrkan särsk s 90-91. 15. W Götz, Zentralbau und Zentralbautendenz in der goti­ sehen Architektur, Helgeandskyrkan särsk s 264-265. 16. E Grunsky, Doppelgeschossige Johanniterkirchen und verwandte Bauten, s 318f. 17. G Svahnström, Häuser und Höfe der handeltreibenden Bevölkerung, s 25 f. 18. E Lagerlöf-G Svahnström , Gotlands kyrkor, l upp! , s 58. Avsnittet om Helgeandskyrkan författat av Svahn­ ström. 19. J Gallen, Helgeands i Visby- St Jakob, s 19ff. 20. H Ynving, Kring Helgeandsoktogonen i Visby, s 13ff. 21. C G Brunius, aa, s 196. 22. H Hildebrand, aa, s 41 . Förf sätter gränsen mellan etap­ perna vid den vertikala kanten en meter in på oktogo­ nen. Jfr sid 56. NOTER 91 23. Rapport 1978-04-05 av Gun Andersson. G F: s arkiv. 24. J Roosva /, aa, s 63 . 25. E Lundberg , Byggnadskonsten i Sverige, s 445 . 26. Rapport 1978-09-28 av Gun Andersson. G F: s arkiv. 27. J Roosva/, aa, s 63. 28 . J Wallin , aa, s 267 . 29. De lägre valvanfangen observerades redan av N P Tid­ mark, Helgeandsoktogonen i Visby , s 7. Studien inne­ häller även andra skarpsynta iakttagelser av värde för uppfattningen om byggnadshistorien . 30. Avbildad i G Svahnström, Visby domkyrka, s 64. 31. Aa, s35. 32. Rapport 1978-04-05 av Gun Andersson i G F:s arkiv. 33. G Andersson , Klockgjuteri i Helgeandskyrkan. 34. K Weitzmann, Age of Spirituality, s 650 f. 35. W Götz, aa, s 219ff. 36. A Verbeek, Zentralbauten, s 898ff. Dens, Die architek­ tonische Nachfolge der Aachener Pfalzkapelle, s 113 ff. 37. G Bandman n, Die Vorbilder der Aachener Pfalzkapelle , s 424ff. 38. P Stintzi, Ottmarsheim, s 14f. 39. J Rozpedowski , Poczatki Zamk6w w Polsce, s 149ff. 40. F Seesse/berg, aa, s 78foch 84. Danmarks Kirker, Store Hedinge kirke, s 53 ff. - Uppmätningar frän 1890 i Na­ tionalmuseets 2 Afd, Köpenhamn. 41. H Frö/en, Nordens befasta rundkyrkor I , s 35. 42. G Bandrnann , Doppelkapelle , s 211. 43. H E Kubach -A Verbeek, Romanische Kirchen an Rhein und Maas, fig 240 och 241. 44. A Verbeek , Schwarzrheindorf. H Neu Die Geschichte der Doppelkirche von Schwarz-Rheindorf. 45 . G Bandmann, Die Bischofskapelle in Hereford. 46. J Wallin , aa, s 270. 47 . G Lindström, aa, s 340. 48. E Bohm och P-0 West/und, S Nicolaus och S Clemens , s 58 och 101. 49 . C G Brunius, Gotlands konsthistoria I, s 207 . - E Lager­ löf och G Svahnström, Gotlands kyrkor, s 64. 50. E Bohm och P-0 West/und, aa, s 9. 51 . J C Linnerhjelm, Brefunder nya resor i Sverige, s 137 f. 52 . E Bohm och P-0 West/und, aa, s 10. 53. C G Brunius , aa, s 203 . 54. Jfr E Bohm och P-0 West/und, aa, s 12. 55. Vitterhetsakademiens Månadsblad 1884, s 200-201 och 1885 , s 147-149. 56. Uppgifter om denna restaurering finns att hämta i A TA samt i en artikel i Gotlands Allehanda den 17.8.1968. 57. C G Brunius, aa, s 197 och 202. 58. J D Herhold t och N Höyen, Hellig-Aands Kirken i Wis­ by paa Gulland. 59. Kungl Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens fastigheter, s 129. 60. Se härom ytterligare i E Bohm och P-0 West/und, aa, s 13 . 61. G Lindström, aa, s 339. 62 . H Ynving, aa, s 24. 63 . G Lindström , aa, s 370. 64. H Ynving, aa, s 21. 65. G Dahlbäck, Helgeandshuset - en välgörenhetsinrätt­ ning i det medeltida Stockholm. Artikeln •• Helligånds­ hus» i KL. 66. W Teuchert, Oberlegungen zu Eaugeschichte und Ge­ stalt des Heiligen-Geist-Hospitals in Liibeck . 67. U Craemer, Das Hospital als Bautyp des Mittelalters. D Leistikow, Ten centuries of European Hospital Archi­ tecture. 68. G Lindström, aa, s 340. 69. Aa, s 340. 70. R Björkegren, När Gotland var danskt lydland , s 46. 71. L Dannert, En eldsvåda i Visby 1611 , s 95. 72. H Strelow, aa, s 404. 73. Original i Krigsarkivet. Avbildad bia i E Eckhoff, Visby stadsmur, del II, blad 88. 74. J Gallen, aa, s 29ff, och H Yrwing, Gotlands medeltid, s 202 f och 206 ff. 75. »Giffuet Hans Jacopssen for Bosser at gi.0re U di 2 dage Udi kirken thill Bouschabett» (räk 1611-12). 76. P Pal/adius, Kirkeordinansen paa dansk 1537, s 213 f. 77 . R Steffen , Den sociala omvårdnaden, s 188f. 78. Aa, s 189. 79a. Revisionsbok för Gotland 1-3. 79b. Denna rätt synes ha tillkommit 1661 pga sjunkande inkomster fö r hospitalet. Medlen skulle inlevereras av strandridarna. Visby stads arkiv , Kopior av KM :ts brev och resolutioner 1645-1724. ViLA. 80. Kyrkio-Lag och Ordning, s 204ff. 81. Visby hospitalsråds protokoll1711-02-23 . ViLA . 82 . M Gustafson, Underdånig Skrivelse ... om Wisby Hos­ pital, s 38 f. Uppgifterna om hospitalet under 1700-talet har till stor del hämtats ur ovannämnda skrift . 83. R Steffen , aa, s 198. 84. R Wawrinsky , Sveriges lasarettsväsende . Gotlands län, s 173-180; Visby lasarett s 557-565. 85. L Bohman , Gotlands läns landsting 1863-1962, s 93 ff. 86. Se not 75. 87. Inventariet ingår liksom åtskilliga andra i hospitalsrådets räkenskaper för resp år. 88. Original i Visby lantmäteriarkiv . 89. Visby hospital, syne- och inventariehaodlingar 1664­ 1853. ViLA. 90. J Wallin , aa, s 270. 91. Visby hospital, utgående skrivelser. ViLA. 92. Uppgifterna om byggnadsarbeten har huvudsakligen hämtats ur hospitalets räkenskaper. 93. M Gustafson , aa, s 52ff. 94. J C Linnerhje/rn , Brefunder nya resor i Sverige. 95. Original i ATA. 96. l Anderson, Varmluftsugnar i Vadstena kloster , s l !Off. - Artikeln »Värmeledning» i KL. 97 . Rapport (odat) av J Fardelin. G F: s arkiv. 98. Rapport 1959-02-07 av Gunnar Svahnström. G F:s arkiv. 99. H Wideen , Svenska fynd av hypocaust-plattor , s 243. 92 NOTER 100. G Lindström. aa. s 394. 101. J G Klingwall, Fornlemningar i Wisby, II Häftet, s 12 (not). 102. R Steffen, Visby slottskyrkas inventarium år 1679, s 78f. 103. O Källström, Nattvardskärlen från Visborgs slottskyrka, s 33f. 103 a. C R af Ugglas, Bidrag till den medeltida guldsmeds­ konstens historia II, s 173, daterar patenen tilll200-talet. Källor och litteratur OTRYCKTA KÄLLOR Stockholm RA: Serafimerordensgillets arkiv: Dessin till Hospitals­ byggnad uti Wisby 1775 (kopia 1831 av förkommet original). Överintendentsämbetets arkiv: ritningar till hospital i Visby 1773. ATA: J W Gerss, Beskrivning 1808; N J Ekdahl, Rese­ berättelse 1826; P A Säve, Beskrivning 1851; E V Lang/et, Utlåtande rörande behövliga restaureringsåtgärder 1883 ; J Hambraeus, ang borttagande av mur vid ruinens kor 1891; A Edle, Förslag till åtgärder i ruinen 1925; G Arwidsson, PM ang behövliga restaureringsåtgärder 1952; Di v handlingar bl a rörande konserveringsarbeten etc . - Äldre teckningar och uppmätningsritningar: l akvarell av ruinen från no av J W Gers s 1808; 3 akvareller av L Cedergren, ruinen från no, s och sv 1816; l teckning av ruinen från sv av G Meukow 1842; Uppmätningsritningar av F Boberg 1886-87, planer, fasader, sektioner, detaljer. - Fotografier från 1880-talet till nutid. KrA: Plan affWiesby Slott och stadh 1646. Visby Byggnadsnämndens arkiv: ntnmg till tillbyggnad av hospi­ talets vaktmästarebostad av P U Stenhammar 1865; ritning till tre nya celler i hospitalet samt skomakare- och snickare­ verkstäder 1893. Gotlands fornsals arkiv: rapporter rörande undersökningar i Helgeandskyrkan 1977-78; d:o på tomten kv Helgeands­ huset 2 1957; laveringar av M G Anckarswärd 1826; div skrivelser, tidningsurklipp och fotografier. Gotlands militärkommandostabs arkiv: ritningar till om­ och nybyggnader på tomten kv Helgeandshuset 2 from 1832. VILA: Länsstyrelsens arkiv, landskontoret: Hospitalets räkenskaper 1700-1702, 1704-1713, 1750-1770 (GXba). Vis­ by hospitals arkiv: Hospitalsrådets protokoll 1673-1862 (A 1: 1-A I: 8); Utgående skrivelser 1676-1849 (B 1-B 3); För­ teckning över brev mm 1761-1839 (CI: I); Inkomna hand­ lingar 1640-1889 (E 1: 1-E 1: 13); Räkenskaper 1613-1857 (Fl: l-FI:45); Div räkenskaper 1673-1857 (FIII: l-FIII:4); Syner och inventariehandlingar 1664-1853 (G II: 4). Mikrofilm efter original i Rigsarkivet, Köpenhamn: räkenskaper 1611­ 104. J G Klingwall, aa, s 12. 105. Aa, s 12. 106. H Yrwing, Gotland under äldre medeltid, s 171 ff, särsk s 184. 107. I Sterns, Riga's oldest Money, s 83. 108. Heinrich von Lettland, Livländische Chronik, s 17. 109. N L Rasmusson, Fem medeltida gillessigill, s 42f. 110. Se not 88 . 1612, 1616-1617. Ritningssamlingen: >>Wisby Krono Hospi­ tal», planer och fasader 1830-talet; beskrivning av hospitals­ byggnaderna 1830-talet (?), tomtkarta av P U Stenhammar 1865; ritning till ny tvätthusbyggnad av P U Stenhammar 1865; ritning till ombyggnad av gamla brygghuset av P U Stenhammar 1869 (?). TRYCKTA KÄLLOR OCH LITTERATUR Anckarswärd, M G, Sweriges Märkwärdigaste Ruiner. Wisby Ruiner. Sthlm 1828. Anderson, I, Varmluftsugnar i Vadstena kloster. Fv 1961. Andersson, G, Klackgjuteri i Helgeandskyrkan. G Arkiv 1978. Archäologie in Liibeck, 3. Hefte zur Kunst und Kultur­ geschichte der Hansestadt Liibeck. Liibeck 1980. Askerblad, C-E, Några anteckningar om Visby hospital och dess historia. GA 1945-12-18. Bandmann, G, Die Vorbilder der Aachener Pfalzkapelle. Karl der Grosse III. Diisseldorf 1965 . - Densamme, Doppel­ kapelle-kirche, RzdK. Bergman, C J, se Säve-Bergman. Björke gren, R, När Gotland var danskt lydland. Visby 1931. Bohman, L, Gotlands läns landsting 1863-1962. Visby 1962. Bohm E och Westlund P-0, S Nicolaus och S Clemens. Sv K, voll69. Motala 1977. Brunius, C G, Gotlands konsthistoria l. Lund 1864. Colton, R, se Sylvanus. Craemer, U, Das Hospital als Bautyp des Mittelalters. Köln 1963. Dahlström, G, Helgeandshuset - en välgörenhetsinrättning i det medeltida Stockholm. SanktEriks årsbok 1980. Danmarks Kirker. Praest0 Amt. Store Hedinge Kirke. K0benhavn 1933-35. Dannert, L, En eldsvåda i Visby 1611. G Arkiv 1935. Frö/en, H, Nordens befåsta rundkyrkor l. Sthlm 1911. Gaimard, P. Voyages de Ja commission scientifique du Nord, en Scandinavie, en Laponie, au Spitzberg et aux Feroe, pendant les annes 1838, 1839 et 1840 ... publies par ordre du roi, sous Ja direction de M. Paul Gaimard. Paris 1843­ 48. KÄLLOR OCH LITTERATUR 93 Gallen, J, Helgeands i Visby - St Jakob? Fv 1972. Graves, SR, A Yachting Cruise in the Baltic. London 1863. Grunsky, E, Doppelgeschossige Johanniterkirchen und ver­ wandte Bauten. Diisseldorf 1970. Gustafson , M , Underdånig Skrifvelse och Relation om Wisby Hospital. Wisby 1826. Götz, W, Zentralbau und Zentralbautendenz in der gotischen Architektur. Berlin 1968. Heinrich von Lettland, Livländische Chronik. Till tyska av Albert Bauer. Darmstadt 1975. Herholdt, J D och Höyen, N , Hellig-Aands Kirken i Wisby paa Gulland. Kiöbenhavn 1852. Hildebrand, H , Sveriges medeltid III . Sthlm 1898-1903. Densamme, Wisby och Dess Minnesmärken. Sthlm 1893. Höyen, N , se Herholdt-Höyen. Klingwall, J G, Fornlemningar i Wisby. H I-Il. Sthlm 1823-24. Kubach , H E och Verbeek, A, Romanische Kirchen am Rhein und Maas. Neuss 1972. Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid. Art >> Hellig­ åndshus >> och >> Värmeledning>>. Kyrkio-Lag och Ordning etc. Sthlm 1687. Källström , O, Nattvardskärlen frän Visborgs slottskyrka. G Arkiv 1950. Lagerlöf, E och Svahnström, G , Gotlands kyrkor. En väg­ ledning. l upp! Uddevalla 1966, 2 uppl Uddevalla 1973. Laing, S, A tour in Sweden in 1838. London 1839. Lang/et, E, Berättelse om underhållsarbeten på Visby ruiner, VHAA:s Månadsblad 1884-85. Lindström, G, Anteckningar om Gotlands medeltid I-Il. Sthlm 1892-95. Linnerhjelm , J C, Brefunder nya resor i Sverige . Sthlm 1806. Lundahl, J, Visby hospital och dess historia. Go 1922: 105. Lundberg, E, Staden och dess minnesmärken. Visbybilder frän forntid och hansevälde. Sthlm 1939. - Densamme, Byggnadskonsten i Sverige under medeltiden. Sthlm 1940. Neu , H , Die Geschichte der Doppelkirche von Schwarz­ Rheindorf. U tr ort och år (1976). Pa/ladius, P, Kirkeordinansen paa dansk 1537. Utg av Lis Jacobsen. K0benhavn 1911. Rasmusson, N L, Fem medeltida gilles sigill. G Arkiv 1950. Reallexikon zur deutschen Kunstgeschichte. Art >> Doppel­ kapelle-kirche>>. Revisionsbok för Gotland 1653 1-3. Visby 1974-79. Roosval, J, Die Kirchen Gotlands. Sthlm 191 l. Densamme , Den gotländske ciceronen. l uppl Sthlm 1926, 2 uppl Sthlm 1950. Rozpedowski, J , Poczatki Zamk6w w Polsce. Engelsk sammanfattning, The origins of eastles in Poland in the light of investigations of the stronghold in Legnica. Kwartalnik Architektury i Urbanistyki, Bd X, h 3-4, 1965. Schiirer, O, Romanische Doppelkapellen. Eine typenge­ schichtliche Untersuchung. Marburg 1929. Seesselberg, F, Die friih-mittelalterliche Kunst der germa­ nischen Völker unter besonderer Beriicksichtigung der skandinavischen Baukunst, in etnologisch-anthropolo­ gischer Begriindung dargestellt. Berlin 1897. Spegel, H, Rudera Gothlandica. Utg av O V Wennersten . Visby 1901. Steffen, R, Visby slottskyrkas inventarium 1679. G Arkiv 1931. - Densamme, Den sociala omvårdnaden . Boken om Gotland II . Sthlm 1945. Sterns, / , Riga's oldest money. Latvijas senatnei. Sthlm 1979. Stintzi, P , Ottmarsheim. Kunstfiihrer. Miinchen 1980. Strelow, H , Cronica Guthilandorum. Kj0binghaffn 1633. Svahnström, G, Häuser und Höfe der handeltreibenden Bevölkerung auf Gotland während des Mittelalters. Acta Visbyensia V. Visby 1976. - Densamme, se Lagerlöf­ Svahnström. - Densamme, Visby domkyrka. SvK, vol 175. Uppsala 1978. Sveriges Kyrkor. Konsthistoriskt inventarium. Gotland, Bd I- 1914­ Sylvanus (pseudonym för R Colton), Rambles in Sweden and Gotland. London 1847. Säve , P A och Bergman, C J, Gotland och Wisby i taflor. Sthlm 1858. Teuchert , W, Oberlegungen zu Baugeschichte und Gestalt des Heiligen-Geist-Hospitals in Liibeck . Nordelbingen 40 (1971). Tidmark , N P, Helgeandsoktogonen i Visby, Visby 1941. ­ Densamme, Guten Denis Larsson - nyupptäckt kyrko­ byggare i Visby. GA 1963-08-01. af Ugglas, C R , Bidrag till den medeltida guldsmedskonstens historia II . Sthlm 1948. Wallin , J , Gothländska Samlingar l. Sthlm 1747. Wawrinsky, R , Sveriges lasarettsväsende förr och nu . Sthlm 1906. Weitzmann , K , Age of Spirituality. New York u å (1979) . Verbeek , A, Zentralbauten in der Nachfolge der Aachener Pfalzkapelle. Das erste Jahrtausend . Diisseldorf 1%4. ­ Densamme, Die architektonische Nachfolge der Aachener Pfalzkapelle . Karl der Grosse IV. Diisseldorf 1%7. ­ Densamme, Schwarzrheindorf. Rheinische Kunststätten. Neuss 1973. -Densamme, se Kubach-Verbeek. Westlund P-0 seBohrn E. Wideen, H, Svenska fynd av hypocaust-plattor från medel­ tiden . Fv 1954. Yrwing , H , Gotland under äldre medeltid. Lund 1940. -Den­ samme, Gotlands medeltid . Visby 1978. - Densamme, Kring Helgeandsoktogonen i Visby. G Arkiv 1978. Åman, A, Om den offentliga värden. Byggnader och verksam­ heter vid svenska värdinstitutioner under 1800- och 1900­ talen. En arkitekturhistorisk undersökning. Uddevalla 1976. Förkortningar ATA Antikvarisk-topografiska arkivet, Stockholm. Fv Fornvännen. GA Gotlands Allehanda. G Arkiv Gotländskt Arkiv, Meddelanden från Föreningen Gotlands Fornvänner, Visby. GF Gotlands Fornsal, Visby. Go Gotlänningen. inv inventarieförteckning. KL Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid . K rA Krigsarkivet , Stockholm. RA Riksarkivet, Stockholm. Raä Riksantikvarieämbetet, Stockholm. RzdK Reallexikon zur deutschen Kunstgeschichte. räk räkenskaper. SHM Statens Historiska Museum, Stockholm. Sv K Sveriges Kyrkor, Konsthistoriskt inventarium, Stockholm 1912­ UUB Uppsala universitetsbibliotek. VHAA K Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien. Stockholm. Summary The ruin of the Church of the Holy Spirit is situated in the block known as the House of the Holy Spirit in the centre of Visby. The ruin consists of a rectangular chancel with inside apse and an octagonal nave in two storeys and an attic. There is no bond of stones between the chancel and the nave. The chancel is the older. The stone is limestone, on smooth wall surfaces only trimmed; in plinths, quoins, cornices, door and window sur­ rounds, columns, arches, vault brackets, etc., weU tooled. No traces of plaster have been found on the exterior; in the interior, however, considerable quantities of brownish plaster remain. There are three round-headed windows and a round-headed portal in the chancel. The apse has been covered with a 'helmet' vault, and the rest of the chancel with a square cross-vault. There were small rooms on three floors between the apse and the outer walls. The sides of the nave are separated from each other by corner pilasters, and have been crowned by partly preserved pointed gables with windows that are now blocked up. There are two round-headed portals one in the south with columns decorated with flora! ornamentation, and a more simple on e in the north. In the south-eastern and north-eastern w alls there are round-headed windows, one on each floor, as weil as a number of windows in a variety of round-headed types. ViLA Visby landsarkiv. ÖIÄ Överintendens Ämbetet (efter 1918 KBS), Stock­ holm. LANDSKAPSNAMNENS FÖRKORTNINGAR Bl Blekinge Nä Närke Bo Bohuslän Sk Skåne Dr Dalarna Sm Småland D s Dalsland Sö Södermanland Go Gotland Up Uppland G ä Gästrikland V b Västerbotten Ha Halland V g Västergötland Hr Härjedalen V r Värmland H s Hälsingland Vs Västmanland J ä Jämtland Ån Ångermanland La Lappland Ö g Östergötland Me Medelpad Öl Öland N b Norrbotten On the east wall of the nave, where the upper part is great) y damaged by fire, there are slight traces of the chancel roof pite h. On the south-west wall the re are traces of now blocked up, but not the original , entrances to the upper and lower floors . On the bottom floor of the nave there are recesses for altars in both north- and south-east, and in both south- and north­ west staircases lead to the floor above. The opening towards the chancel is slightly pointed. In several places on the walls traces can be seen of lower lying vaults ha ving been planned. The existing vaults are supported by octagonal columns and wall-braekets intended for an otherwise constructed vault system than the present one. The arehes are round-headed and the webs are of limestone chips. Between the lower and upper floors there is an octagonal opening in the middle vault. On the upper floor of the nave, as in the lower, there are altar recesses in the north-east and south-east. In the south and south-west there are Iong rectangular altar recesses in the nave separated by arehed supports of tooled stone. In the west wall the mouth of the staircase from the bottom floor opens and the staircase to the attic begins in the north-west wall. The opening towards the chancel is round-headed . The vaults, most of which no longer exist, are Supported by low columns and corner brackets. Sculptured angle spurs de­ corate the bases of the columns. The arehes of the vaults are slightly pointed-headed and the webs are of limestone chips. The upper sides of the vaults are not free but are instead built up to the top of the attic. The columns lean more or less outwards w h ich indicates a lack of balance at some time in the past. Building History The foundations for this church which was quite unique on Gotland, were laid about the year 1200. All footings were laid out at the same time, bu t during the first stage of building only the nave was erected. After one or two decades work on the octagon was started. The outer walls were decorated with buttresses at the corners, and probably the intention was to finish them off with a round-headed frieze under the eaves. The interior was intended to be an octagonal centre room which was to rise like a tower above the roof of the octagon (fig 75 A-B). The surmunding passage on the ground floor was to be covered with a cross-vault lower than the one later actually built. An upper floor accessible by two staircases on the west side was planned, but before it could be completed the project was entirely altered. The idea of an octagonal centre room was abando)led and instead four heavy columns were built. These were to support both the now much higher vaults-even the centre square was vaulted, but a !arge octagonal opening was made at the head of the vault-and an equal number of columns on the floor above. The solidity of the columns suggests that they might have been expected to bear even a tower or lantern as well as the vaults. The octagon was built far higherthan was first planned and the crown of the wall was decorated with radiating pointed gable.s. Probably even as early as this , certain changes were made in the completed walls of the bottom floor: windows were opened in the small apses in the north-east and south-east, and the chancel arch was widened . In the nave, two smaller windows on the south side were replaced by one !arge one. To judge from the scanty de­ corative elements the church was not ccmpleted until the middle of the 13th century (fig 76). Du ring a later rebuitdmg in the Middle Ages, the upper part of the octagon was considerably changed. Probably this was necessary on account of the masonry settling as a result of the heavy load of the centre square. This may have made it necessary to demolish the central tower uniess it had already collapsed . At the consequent restoration, a simpler type of roof was ehosen with a straight wall coping (fig 77). It is impossible to determine the date of this considerable reconstruction by means of style analysis, and we can only say that it took place before the decline of good medieval bonding and stone masonry. During archaological excava­ tions in the church in 1977-78, an unexpected find was a foundry for a small bell (diameter c. 40 cm), in the eastern part of the octagon at the side of the opening of the chancel arch. It was not possible to date it more exactly than to late 13th or early 15th century (fig 79). Graves had been dug in the church both before and after the bell was east. As work of this type can hardly be imagined to have taken place inside SUMMARY 95 a church other than in combination with an extensive general restoration, it is tempting to connect it with the rebuilding of the upper part of the octagon.Numerous tlle fragments in the filling of the foundry pit support this assumption. There is no doubt at all that the Church of the Hol y Spirit with its high! y finished upper storey should be classed among that type of octagon churches which fundamentall y emanate from the Aachen palace chapel built by Charlemagne. In the northern countries only one other church is known that, on the whole, is similar in appearance to the Church of the Hol y Spirit, namely that of the former royal demesne of Store Hedinge on the east coast of Zealand, south-east of Köge. lt consists of a nave and octagon from about 1200, a late Gothic west tower and a supposedly contemporary vestry on the north side of the nave. Unfortunately this church has been greatly altered. There are strong reasons for accepting as correct Jarl Galh!n' s hypothesis that the Church of the Holy Spirit is iden­ tical with a St. Jacob's Church mentioned in a medieval docu­ ment. The instigator and builder is said to have been Bishop Albert, a Canon from Bremen, who in 1199 was consecrated Bishop of Riga, and who, fromthen on, until his death in 1229 was the most powerful and influential representative of German interests in the Baltic States. During his many jour­ neys between Livonia and Germany he must certainly have visited Gotland on several occasions. Gotland wasatthat time the normal-if not the necessary-intermediate station for merchants and others from the southern Baltic who travelied to the lucrative markets of the East. For Albert, Gotland came to serve as a meeting place for pilgrims and crusaders needed for his missionary work in Livonia. The resemblance of the ruin of the Church of the Holy Spirit to Store Hedinge could be explained by the fact that Albert became familiar with-and much influenced by-the building during a visit to the King of Denmark, at the time it had just been completed. When the importance ofGotland for crusading in the Baltic States declined and trade with Riga and other cities on the Baltic began more and more to follow the south and east coastline instead of taking the Iong way over Gotland, the Bishop of Riga ceased to take any interest in St. Jacob's Church, and no longer exercised his right to appoint the priest. In order that the church should not be without Divine Service, the Bishop of Linköping placed it under the parish priest of the Holy Trinity or King's Church. A will, dated 1305, mentions a do.nation for, among others, St. Jacob, which should prove that the church was in use at that time. About 1400, at the latest, the nuns from Solberga took possession of St. Jacob's together with whatever buildings there were connected with the church. Possibly a new con­ vent was erected for them. If, at that time, the church had been allowed to fall into decay, it is possible that the rebuild­ ing of the upper part of the octagon took place then, and that the smaller en trance at the left of the south portal was opened so that the nuns, in order to avoid the congregation who entered through the north portal, should be able to aseend to % the upper storey by means of the south-west wall staircase. At the time of the Reformation the nuns left St. Jacob's and the church ma y have been damaged when the arrned forces of Liibeck attacked Visby in 1525. The medieval House of the Holy Spirit (or hospital) lay immediately south of St. Jacob's. After the Reformation all property owned by the deserted convents and churches was taken over by the House of the Hol y Spirit-also St. Jacob' s with its existing buildings, some of which were made use of by the hospital . St. Jacob's Church, unsuitable as it was for the aged and iii, was degraded to a cow-house and barn. For the inmates of the House of the Hol y Spirit, or hospital as i t was now officially called, there was their own church attached to the institution. This was demolished in 1783. The date of the medieval House of the Holy Spirit cannot be determined more exactly than, at the latest , to the end of the 13th cen­ tury. PLANSCHER Uppmätningsritningar av Helge Andskyrkan utförda av Ferdinand Boberg 1886-87 • • • • • • PI I PI I: l. Plan av bottenvåningen. Skala l :200. Plan of the ground floar . o PI 1: 2. Plan av övre våningen. Skala l : 200. Plan ofthe upper floar . Pill PI II : l . Plan med oktogonens nedre valv. Skala l: 200. Plan with the lower vault of the octagon. --- - ---- -- -- - --- -- -- -- -- -- ---------- --- ----------, ' ' -- -- - --- - - ---- - ------ - --- - --- -- --- -- __ _ __ J' Pill:2. Plan med oktogonens övre valv. Skala l : 200. Plan with the upper vault of the octagon. PI III PI III: l. Södra fasaden. Skala l : 200. Sfront. PI III: 2. Västra fasaden . Skala l : 200. W front. PLIV PI IV: l. Norra fasaden . Skala l: 200. N front. PI IV: 2. Östra fasaden. Skala I :200. E front. PIV PI V: l. Längdsektion mot söder. Skala l : 200. Longitudinal section looking S . PI. V: 2. Tvärsektion genom okto­ gonen mot väster. Skala l : 200. Cross section ofthe octagon looking w. PI VI PI VI: l. Längdsektion mot norr. Skala l : 200. Longitudinal section looking N. PI VI: 2. Tvärsektion genom oktogonen mot öster. Skala l : 200. Cross section of the octagon looking E. PI VI: 3. Tvärsektion genom koret mot öster. Skala l : 200. Cross section of the chancellooking E. D c . c> ~ ~· . o ­ ..a . <'> • D SPI VII · Oktogonens sydportal portal of the octagon . . PI VIII j{. PI VIII. Trappan i oktogonens sydvästra mur. The staircase in the SW wall of the octagon. PI IX: l. Petarkapitäl och valvanfang i oktogonens nedre och övre våning. Pillar ca pi tal and vault springingin the lo we r and upper floors of the octagon. PI IX: 2. Hörnblad på kolonnbaser i oktogonens övre våning. Ang/e spurs on the column bases in the upper floor of the octagon . PI IX l C· Fonsiittning .fl·tln omslagets andra sida Klinte, band III, volym 54 Kräklingbo , band IV:4, volym 84 Källunge, band II , volym 42 Lau, band VI:7, volym 165 Loj sta, band VII: J, volym 172 Lokrume, band 1:3, volym 31 Lummelunda, band I: l , volym 3 Lye, band V: l , volym J05 Lärbro, band II , volym 42 Martebo, band l: l , volym 3 Mästerby , band III, volym 54 Norrlanda, band IV: J, volym 61 Othem, band Il , volym 42 Roma sockenkyrka, band 1:5, volym 35 Rone, band VI:5 , volym 150 Rute, band II , volym 42 Sanda, band III , volym 54 S Olofsholms kap, band Il, volym 42 S Äulas kap, band II , volym 42 Sjonhem, band IV: 3, volym 68; tillägg i band IV:6, volym 101 Stenkumla, band III , volym 54 Stenkyrka, band I: J, volym 3 Stånga, band VI:2, volym 125 Tingstäde, band 1:2, volym 21 Tofta, band III, volym 54 Träkumla, band III , volym 54 Vall, band III, volym 54 Vallstena, band II , volym 42 Viklau, band IV:3, volym 68 Visby, Domkyrkan, volym 175 Visby , S Clemens, volym 169 Visby, S Nicolaus, volym 169 Visby, Helge Ands ruin och Hospitalet, volym 184 Vänge, band IV:3, volym 68; tillägg i band IV:6, volym 101 Västergarn, band III , volym 54 Västerhejde, band III, volym 54 Västkinde , band 1:3 , volym 31 Väte, band III , volym 54 Östergarn, band 1V:5, volym 97 UNDER UTARBETNING: Gerum, Linde, När, Sproge samt S Gertrud och S Göran i Visby . Sveriges Kyrkor KONSTHISTORISKT INVENTARIUM VOLYM184 GOTLAND Visby + Kyrka, kapell + Ödekyrka, kyrkoruin '·~·· ·~·~·'"~· Större väg -- settingsgräns ~---· Tingsgröns O 10 20km .........__...:..;._____. KARTOGRAFISKA INSTITUTET ISBN 91-7192-475-2 (häft.) ISBN 91-7192-481-7 (inb.) Almqvist & Wiksell International