l Runstens r kor SVERIGES ' KYRKOR ÖLAND RAGNHILD BOSTROM Sveriges Kyrkors volymer fr. o. m. nr 85 distri­ bueras av Almqvist & Wiksell International , Box 62, 101 20 Stockholm, tel. 08-23 79 90. Äldre volymer av Vitterhetsakademiens bibliotek , Box 5405 , 11484 Stockholm , tel. 08-228900. Runstens kyrkor f Runstenskyrkor RUNSTENS HÄRAD ÖLAND BAND II: 5 Av RAGNHILD BOSTRÖM VOLYM 188 AV SVERIGES KYRKOR , KONSTHISTORISKT INVENTARIUM GRUNDAT AV SIGURD CURMAN OCH JOHNNY ROOSVAL UTGIVET AV RIKsANTIKVARIEÄMBETET OCH KUNGL VITTERHETs HI STO RIE OCH ANTIKVITETsAKADEMIEN Almqvist & Wiksell International 1982 UTGIVET MED ANSLAG FRÅN HUMANISTISK-SAMHÄLLSVETENSKAPLIGA FORSKNINGSRÅDET OCH RUNSTENS KYRKORÅD REDAKTIONSKOMMITTE: ARON ANDERSSON, EVALD GUSTAFSSON, STEN KARUNG OCH R AXEL UNNERBÄCK Beskrivningen av Runsrens kyrkor avslurades i apri/1981 . Manuskriplel är granskar av A ron Andersson och Eva/d Guslt!{sson , ber r orglar även av R Axel Unnerbäck. Excerperingen är urförd av.fö1:{a11aren /944 och 1978-/980, a1• Kariningvarson 1977 samr av Erik B Lundber[? 1979. Översällning rill engelska av bildrexler och sammanfallninR är u( f{i rd av Louise Sellenva/1. Bildmarerial, anreckningar och excerplerförvaras i A TA. om annal ej anges. Forografer: Alfred Ed/e , Sören Hallgren. Rolf Hinr ze, Hella Schulze. SHM. Sl'enska porrriillarki1·er. Sven Wahlgren , Wesrins-Foro Vadsrena samr.{ö1:{a11aren. Uppmii lningar: S Hesselgren & S Fränne , Gunnar Wiren samr fiil:fa llaren. Omslagsbilden samr fig 32 årerger dversrycker rill en alraruppsar.\· urfiird al ' Anders Dahi.Hriim d ii 1749. ForoR Hinr ze 1979. Cover andfig 32. Upper paris ofan a/rar piece scu/prured by Anders Dahlsrriim. Sr .. 1749. På omsrående sida: Runsrens härads sigillfrån slurer a1 • 1500-ra/er efrer rirning i RA. ISBN 9 1-7192-506-6 (Inb) ALMQV IST & WIKSELL TRYCKERI AB. UPPSALA 1982 ISBN 91-7192-505-8 >. 2 En annan runsten står i Bjärby , strax öster om vägen i en liten beteshage (fig 4). Texten visar att den gjorts efter det att kristendomen kommit till ön (se nedan) . Samband i dubbel bemärkelse med kri stendo­ men har den runsten som sitter inmurad i väggen i kyrkans sakristia (fig Il , se nedan) . l Runsten finns ytterligare en märklig sten. Det är den s k Degelstenen , som ligger i Spjutterums by. Det är ett stort, mer än manshögt flyttblock, som numera p g a vägbreddningen ligger några meter från sitt ur­ sprungliga läge. Sägnen berättar att forntid a krigare vässade sina vapen på stenen , något som dock kanske inte helt stämmer med verkligheten. Kyrkans läge och namn. Socken, härad och mot. Kyrklig jord i socknen Av Sölve Göransson Runstens kyrka är belägen på östra landborgen i Södra Runstens by och centralt inom sin socken, som omfat­ tar landborgsbyarna Lerkaka, Bjärby , Norra och Söd­ ra Runsten, Lopperstad och Åkerby samt mittlands­ byarna Södra och Norra Bäck, Vansrum, Spjutterum och Dyestad . Sitt namn har kyrkan och socknen efter de båda Runstensbyarna. Det skrivs äldst - bägge beläggen är från år 1299- (in) Ronasten (SD 2, nr 1262) och (de) runtEsten (SD 2, nr 1289) , senare under medeltiden t ex i ronastens sokn (RAp 1390 1/8) och (in) rwnsten (1400­ talets förra hälft ; UUB : C 19, fot 71 v). Namnet , som alltså primärt tillkommer bebyggelsen , har ansetts in­ nehålla som förled ett ord med betydelsen ' rinnande vatten, flöde ', medan dess slutled sten bl a föreslagits syfta på enstaka stenblock; eventuellt en runsten , nå­ got som dock förefaller föga troligt , eller på 'stenig mark' ; tolkningens verklighetsbakgrund är emellertid oklar. (Hj Lindroth 1920). Bynamnet Runsten återfinns också i namnet på ett av Ölands härader. Häradsindelningen är här sannolikt något äldre än den kyrkliga indelningen. Av Runstens sockens byar räknades merparten till Runstens härad , men de fyra sydligaste hörde till Myklabo/Möckleby härad : Vansrum , Norra och Södra Bäck samt Åkerby. Runsten var den sydligaste socknen på östra sidan i Norra motet. Ölands indelning i »mOt » var egentligen ecklesiastik . De båda moten - den svenska beteck­ ningen är tidigast bevarad från åren 1478-80 (Kalmar nunneklosters räkenskaper i RA: D9)- var präs tsy­ noder eller prepositurer med gemensam prost. (Jfr H Schiick 1953 , s 16, och 1959, s 189f, 230f; G Inger 1961, s 409f, 507f.) Då motindelningen under senme­ deltiden togs i bruk av den världsliga förvaltningen och senare även av rättskipningen , anslöts den till härads­ gränserna över mellersta Öland . De nämnda sydligaste 12 RUNSTENS KYRKOR byarna i Runstens socken hamnade därigenom i Södra motet. Dessa byar överfördes slutligen från Möckleby härad till Runstens härad i Norra motet år 1885 (T Lagerstedt 1973, s 58). Runstens socken intog under medeltiden möjligen en rangställning inom sitt mot. Därpå skull e den omstän­ digheten kunna tyda , att socknen nämns som den för­ sta vid uppräkningen av det norra motets socknar i 1346 års öländska tiondestadga (SD5 , nr 4118). Att socknens kyrkoherde i en förmodad gilleslängd från omkring 1420 kallas prost , dominus mathias prepositus de runasten (UUB: C 19, fol 71 v) , nämnd omedelbart efter Ölandsprosten Tyrgils i Gärdslösa , tillika kanik i Linköping, kan emellertid bero på att herr Mathias, som troligen är identi sk med Tyrgils ' efterträdare som prost på Öland, då fungerade som prostvikarie. (Jfr H Schi.ick 1959, s 231.) Med hänsyn till jordinnehavet har Runstens präst­ gård under nyare tiden hört till de största på Öland. Präs tgårdens tomt ligger omedelbart N om kyrkan , troligen på ursprunglig plats. U n der tegskiftets tid ägde Fig 4. Runsten i Bjä rby omkring 1040. res t över en man vid namn Fastulv , som var »begraven i kyr­ kan ». Foto R Hintze 1981. Rune-stone at Bjärby , raised c 1040 over a man ca /led Fastulv who was ..buried in the e/w re h ... Prästgården del i Södra Runstens ägor med 30 alnar i byamål, en gårdsstorlek som var större än genomsnit­ tet i bygden ; därtill kom horvor , hag och en >> fl at >> Ö om kyrkan. I Norra Runstens by hörde en >>Stomn », ett obebyggt prästbol eller stomhemman, till Prästgården om 20 alnar jord i byamål. Dessa två godskomponenter ligge r alltsedan enskiftena i 1800-talets förra hälft ihop­ slagna i en sammanhängande ägofigur. Under medelti­ den har härutöver ett landbohemman i vardera av byarna Södra Runsten och Vansrum samt en rad utjor­ dar legat till kyrkan och/eller prästen i Runsten. Be­ träffande utjordarna framgår det av Vasatidens fogde­ handlingar att fram till kyrkojordsreduktionen efter re­ formationen lytt till kyrkan eller prästen minst en så­ dan - i Spjutterum tre stycken - i varje by i socknen utom i Lopperslad och Vansrum . Av klostergods fanns i Runstens socken under me­ deltiden tre landbohemman till Vreta kloster i Spjut­ terum och ett hemman till Vadstena kloster i Åkerby. Sankta Margaretas kapell i Bjärby i socknen ägde småjordar i flera av socknens byar. 13 INLEDNING Runstens pastorats komministerboställe i Dyestad, nr 5 i denna by, var indelat därtill av ett skatte­ vrakshemman år 1692.4 Bjärbystenen En runsten i Bjärby (fig 4) , rest öster om landsvägen , låg intill 1634 i Bjärby bro och upprestes genom Rheze­ lius.5 Dess inskrift lyder i översättning: >>Härfrid och Vidbjörn lät resa sten efter Fastulv, sin fader. Siglög lät resa efter sin make . Han är begraven i kyrkan. >> ­ H 170 (SvR 36). Den dateras av Brate till omkring 1040 (SvR Öl s 131 ). Det är inte sannolikt, att denna inskrift syftar på någon kyrka i Bjärby by, som skulle vara föregångare till Sankta Margaretas kapell (se Öl II: 6 , under utgivning) . Det troligaste är i stället , att den avser en föregångare till Il 00-talets stenkyrka i Run­ sten , och sannolikt var denna äldsta kyrka av trä. Källor och brunnar Ca 300 m sydost om kyrkan , ett hundratal meter öster om landsvägen , ligger Abrahams källa6 i en liten dunge av lövträd bredvid >>Källplanen >> . Källan är satt med kalksten och över den stå r ett litet brunnshus, byggt omkring 1960. Här har man fordom druckit brunn. En brunn i den medeltida stenkyrkans västtorn samt en s k brunn på kyrkogårdens södra sida , egentligen en grav (fig 12 : 5) behandlas också nedan. Prästgården. Kriget 1677 När kyrkoherde Lippius (not 12) tillträdde 1668 , var prästgården alldeles förfallen efter en brand 1660. För­ samlingen hade försummat densamma under kyrkoher­ de Jonas Florentinus' (1631-1667) sista tid. Lippius bekostade själv en stor del av återuppbyggnaden , bl a en ståtlig, 36 alnar lång mangårdsbyggnad av sten , täckt med tegel från Liibeck , med stengolv och 24 fönster >> med lemmar före >> . Denna och prästgårdens många andra byggnader, samt alla andra byggnader i socknen blev helt nedbrända av danskarna 1677. En­ dast två badstugor skonades , en i prästgården och en i Åkerby. Nästan alllösegendom rövades bort, bi a kyr­ koherdens dyrbara matematiska instrument. Danskarna for således hårt fram (se nedan, Natt­ vardskärl, Ljusredskap, Textilier) . Efter plundringarna 1677 hade kyrkan endast kvar en bibel , tre psalm­ böcker och en handbok, alla gamla , samt två klockor. 1618 å rs bibel , som också blivit krigsbyte, återbör­ dades däremot till kyrkan efter ett par år (se nedan, Böcker) . Lippius och hans efterträdare åten>tällde kyr­ kan och dess inventarier samt försåg prästgården med de nödvändigaste byggnaderna (vis prot 1685 ; Ahlqvist l , s 203-209 ; RM s 232-233 ; Raphael 1913, s 17ffoch där anförda källor). Befolkningen tröskade på läktaren i kyrkan det lilla sädesförråd , som kunde samlas ihop efter fiendens härjningar (Ahlqvist 2:2, s 305) . Den prästgård, som Ahlqvist själv flyttade in i 1825 , var alltså av blygsamt slag. Det nuvarande bostadshu­ set byggdes 1828. Det är en envånig , rödmålad länga under brutet tegeltak . Trädgården bakom huset är äldre , anlagd av prosten Fornander (not 13) . En minnessten över kung Karl XV:s tre besök på 1860­ talet restes ursprungligen i trädgården , men är numera flyttad till sin nuvarande plats framför huset. Offerkyrka? Det förefaller som om Runstens kyrka varit en s k offerkyrka. 7 1644 gav nämligen herr Jon i Gärdslösa (Jonas Jon>2 dal kpm för det Gud hulpith hans dotter till hälsan igen >> (Ahlqvist, Saml III , s 74). Krog En krog , som låg nära kyrkan och som av biskopen förbjöds 1732 (vis prot), fanns kvar 1740 (st prot). Kyrkogård och klockstapel Kyrkogårdsmur, ingångar Kyrkogården har i det närmaste kvadratisk form med de båda västliga hörnen mot kyrkplanen avskurna (fig 6). I äldre tider hade kyrkogården sin största utsträck­ ning i öster-väster (fig 5) . Vid jämförelse mellan fig 5 och 6 framgår det också, att kyrkogården sedan 1683 utvidgats mot söder. Det framgår också av fig 22, att kyrkogården efter 1818, närmare bestämt 1839, utvid­ gats mot väster. Den sluttar ganska kraftigt mot nord­ öst, vilket tydligt kan avläsas på kyrkans sockel : kyr­ kans östligaste del ligger omkring 170 cm lägre än den västra. Den höga backen mellan landsvägen och Gamla kyrkans västra torndörr omtalas flerstädes i de hand­ lingar, som berör kyrkobygget 1836-1838. Av allt att döma, låg området väster om kyrkan betydligt högre än nu, och en del av arbetsstyrkan sysselsattes dels med att sänka området väster om kyrkan , dels med att jämna ut kyrkogårdens östra del med de därvid upp­ komna schaktmassorna.- Närmast kyrkans södra sida är ett stort, gravfritt område, beroende på , att den medeltida klövsadelskyrkan~ grundmurar ligger kvar omedelbart under markytan (markerade i fig 6, 12). Den omgivande muren är en vällagd dubbelmur, kallmurad av tunna kalkstensflisor, mellan 80 och 160 cm hög, beroende på den omgivande markytans ojämnhet. Sten till muren började framköras i septem­ ber 1838. Arbetet utfördes på entreprenad av »in­ hyses >> Daniel Appel vid Dy e stad och kronafiskaren Lars Persson i Åkerby, slutades för året 13112 1838 och fortsatte s 1511 1839 med täckflisornas tillhuggning. Den 17/1 började man lägga dessa i murbruk . - 29/ 1 upplades pelarnas slutstenar. Därmed var arbetet med kyrkogårdsmuren slutfört. Muren utmed södra och västra sidorna är avtäckt med kalkstensflisor. Ovanpå östra muren ligger flera stenar med medeltida behugg­ ning , några är hörnstenar, som antingen är fragment av gravstenar eller också kan ha tillhört Gamla kyrkans östtorn. Fragment av yngre gravstenar ligger där ock­ så. I norr begränsas kyrkogården till en del av präst­ gårdens flygelbyggnader (fig 6; se Inledning), i vars källare ett bisättningskapell inrättades 1962 (fig l O, se nedan). I mitten av 1700-talet var muren högre och hade ingångar i söder och väster, bestående av små luckhus av trä under sadeltak, byggda 1742 (fig 22; räk). Den södra luckan låg strax öster om den Fornanderska graven (gravsten nr 16, fig 12: 16). 1764 beslöt man att göra en stor trätrappa vid västra luckan , för att luckan skulle kunna hållas låst (st prot), kanske densamma som betalades 1786 (räk). Luckhusen ersatte ännu äldre luckor med portar från 1700-talets första år, vilka 1704 skulle förses med lås (st prot) . 1706 och 1707 beslöt man att muren skulle förbättras och vitas. De nuvarande ingångarna är belägna i väster, nord­ väst, sydväst samt öster (fig 6ff). Alla grindar, utom den östra, är dubbelgrindar, smidda 1863 av smeden O G Olsson i Björnhovda, Torslunda sn (st prot). Grind­ stolparna i väster och sydväst består av delar av den medeltida kyrkans pelare (fig 7, 9, 24; jfr fig 23; närma­ re beskrivna nedan, Gamla kyrkans långhus) , medan de i nordväst och öster är enklare. De förra är murade och spritputsade samt täckta med flisor , de senare består av ekstolpar. Det västra grindparet pryds av ovala gjutjärnsmedal­ jonger med de båda öländska motens (s 12) vapen och namn under grevliga kronor på de mot kyrkplanen vända framsidorna, granen och NORRA MOTET på den norra grindhalvan, hjorten och SÖDRA MOtET på den södra (fig 8a, b) . Gränsen mellan moten gick nämligen tidigare genom Runstens socken. På medaljongernas baksidor är (i norr) en relief av den medeltida klövsa­ delskyrkan (fig 8 c) samt (på den södra) en schematisk bild av den nuvarande kyrkan (fig 8 d). På liggande ovala plattor nedtill på grindarna står: BEVARA DIN FOT (i norr) och NÄR DU GÅR / TILL GUDS HUS (i söder). Medaljongerna och plattorna är utformade av den mångsidige bonden Jöns Larsson i Norra Bäck (not 121 ; B Palm 1958, s 62) . Omkring vapnen slingrar sig rankor med ekblad och ekollon. Mellan de båda ovala fä l ten ett kors. De nordvästra och sydvästra grindarna är något enk­ lare (fig 9). Upptill är de prydda av Karl XV :s namn­ chiffer och årtalet 1863 , därunder stora lyror, omgivna av lagerkvistar och stora pilar. De senare skall väl syfta på kungens jakter på Öland. Den östra grinden , en enkelgrind, liknar inte de övri­ ga. Den är ornerad med sirliga bladkvistar. Överst står: >>18 >>, resten av årtalet, »68», står på en enkel­ grind vid f d skolan (numera bibliotek och församlings­ hem) sydväst om skolan. En klivstätta (fig 6: 6) leder över muren invid västra grindens norra sida, bestående av ur muren utskju­ tande hällar. En stentrappa i murens nordöstra hörn leder till prästgården . 15 KYRKOGÅRD OCH KLOCKSTAPEL Fattigbössa Utanför västra grinden står en offerstock av trä i form av en profilerad stolpe under ett litet tak. Den var ny 1732 (st prot) och är numera målad i samma olivgrå färg som kyrkans ytterdörrar, utom järnbeslagen (tre låsöverfall på baksidan m m) , som är svarta. Den har kunnat låsas med tre hänglås och ett innanlås. På framsidan en myntspringa under en liten skyddsplåt, däröver ett svart fält med en sekundär inskrift i vitt: GIV DEN FATTIGE l EFTER DIN l FÖRMÅGA. Höjd 163 cm. Träd på kyrkogården I början av 1800-talet växte små träd alldeles invid kyrkan i norr och söder (fig 1). 1839 planterades 50 träd , popplar, aspar och lönnar, på kyrkogården utmed västra, södra och östra kyrkogårdsmurarna på bekost­ nad av fabrikör Pehr Ahlqvist. 8 Arbetet utfördes av hemmansbrukaren Olof Persson på Norra Bäck N° 3 under prosten Ahlqvists överinseende. - 1874 plante­ rades granplantor vid västra kyrkogårdsmuren på för­ sök. Tidigare hade flera försök gjorts, men förgäves (RM s 42). - Den Ahlqvistska graven (se nedan) överskuggades före 1937 av en stor ask, möjligen den­ samma som på Löfgrens9 teckning växte i vinkeln mellan den medeltida kyrkans norra sakristia och långhus (fig l; den äldre kyrkan låg nämligen söder om den nuvarande, fig 12). - Numera växer ask, lind, kastanjer och andra lövträd utmed muren, medan pyra­ midalmar är planterade på kyrkogårdens västra del. Belysning Två lyktor av koppar på trästolpar står på kyrkogår­ den, anskaffade 1958. Fig 6. situationsplan. Uppm, skala l: 2000 , G Wiren 1979.­ l. Kyrka.- 2-5. Grindar.- 6, 7. Klivstättor.- 8, 9. Bodar.­ 10. Gravsten över en grav i den medeltida kyrkan (jfr fig 12 och 58). - Il. Bårhus. - 12. Prästgård . General plan, sca/e l :2000. - l. Church . - 2-5. Gate s. - 6, 7. Stiles . - 8, 9. Storage rooms.- JO . Grave s/ab over grave in the medieval church (cf figs 12 and 58). - Il. Mortuary chapel.- 12. Vicarage. Fig 5. Kyrkan och kyrkogården år 1683. Detalj av karta G 2: 174. LMV. - Bilden av kyrkan är endast ett karttecken , medan kyrkogårdens utsträckning återger verkligheten. The church and churchyard, 1683. Det a il ofmap G2: 174. The drawing of the church is on/y a map symbol, whereas the proportions of the churchyard are correct. ~m'~o==~~==~=isoM 16 RUNSTENS KYRKOR Fig 7. Västra grinden med kolonnrester från klövsadelskyr­ kan (se även tig 24) . Foto R Hintze 1979. West ga te with remains of column from pack-saddle church (see a/so flg 24). Klockstapel En >>nödfallsstapel>> av okänt utseende byggdes 1836 på kyrkogårdens södra sida i samband med uppföran­ det av Nya kyrkan. I stapeln upphängdes lillklockan (RM s 5, 7). Den klockstapel, som omtalas 1633 (räk) och 1729 (st prot) var inte en fristående galgstapel, utan därmed avsågs själva kloekbocken uppe i den medeltida kyrkans västra torn (se nedan) . Bisättningskapell, bod Ett bisättningskapell inrättades 1962 i sydvästra präst­ gårdsflygelns källare. Det har portar av brunmålat trä , som öppnar sig mot kyrkogården (fig 10) . Innerväg­ garna är putsade och vitkalkade, taket är av trä och golvet cementerat. Mot norr ett murat stenaltare, över vilket ett enkelt träkors är placerat. Utanför östra grinden ligger en bod med väggar av rödmålad lockpanel och vita dörrar under ett tegeltäckt sadeltak. 1748 låg en liten bod intill norra kyrkogårds­ muren, nära nordvästra hörnet (fig 21). Runsten, tidigare på kyrkogården En runsten , omhuggen i trapetsform till gravsten (fig Il) , låg 1634 på kyrkogårdens södra del, >>där til jämkat och tillhuggin >> , skrev Rhezelius, som också påpekade det olämpliga häri : >>Dätta är och emot Rune laghen , om begrafningar och arfgrifter, icke förändra >> (F.c. 2/3, s 36). Det är nederdelen av en runsten av gråbrun kalksten , höjd 149 cm , bredden 118 resp 108 cm. In­ skriften lyder i översättning: >>Ödbjörn lät resa sten .. . [Gud] hjälpe hans själ>> (SvR Öl31). 1000-talet. Bruket att hugga om runstenar till gravstenar är av allt att döma mycket gammalt, troligen skedde det redan un­ der tidig medeltid, av trapetsformen att döma. ­ Stenen är sedan 1836 infälld i sakristians norra mur. Ett annat stycke av samma sten »skall ligga inuti kyr­ kan >> (Frigelius 10 l , s 172). Därmed avsågs naturligtvi s den medeltida kyrkan . Övriga runstenar i socknen behandlas ovan, kap Inledning. Fig 8 a-d. Reliefplattor på de västra grindarna , utformade av Jöns Larsson . a . Norra motets vapen . - b. Södra motet s vapen. - c. Klövsadelskyrkan (på baksidan av tig 8 a). - d . Den nuvarande kyrkan (på baksidan av tig 8 b). Foto R Hintze 1979-1980. Relief meta/ p/ares on west ga les, by Jöns Larsson. a. North synod crest.- b. South synod crest.- c. Pack-saddle chur;;:h (on back offig 8 a). - d. The present church (on back offlg Bb). 17 KYRKOGÅRD OCH KLOCKSTAPEL 2 - 805666 Runstens kyrkor 18 RUNSTENS KYRKOR Fig 9. Sydvästra grinden med rester av en knippepelare från klövsadelskyrkan (se även fig 23, 24). Foto R Hintze 1979. South-west ga te with re mains ofa clustered pillar f rom the pack-sadd/e church (see a/so figs 23 , 24). Gravstenar på kyrkogården »Under hela grundgräfningen hade m[änni]skoskelet­ ter blifvit upptagne . Alla benen samlades tillhopa och blefvo nedlagda i en stor, djup graf vid sydöstra ändan af Sacristian söder om framledne Prosten Cand. Nil s Rosendahl s graf», heter det 14/10 1835 (RM s 3). Grav­ innehållet i den s k Brusenius-graven däremot jordades åter i sin murade grav i den sydliga sakristian , se gravsten nr 5, Gamla kyrkan , Gravminnen) . Under golvet i Nya kyrkans sakristia påträffades 1937 en stor mängd ben , tillhörande gravar från Gamla kyrkans tid och belägna nordöst om denna (jfr fig 12). Nu finns ett 50-tal gravstenar bevarade från Gamla kyrkans tid , varav ett fåtallegat i dennas golv och 1836 flyttades ut på kyrkogården i samband med rivningen. Samtidigt jordades gravinnehållet i flera gemensamma gravar ute på kyrkogården . En gravsten (fig 15) place­ rades 1837 som trappsten vid Nya kyrkans sydportal (se nedan , gravsten nr Il) ; denna och andra fl yttades 100 år senare in i vapenhuset (beskrivna nedan, Gamla kyrkan , Gravminnen, gravstenarna nr l , 2, 5 och 6) . ­ Ett antal stenar från 1800-talets mitt står antingen kvar på sina ursprungliga platser eller har flyttats till östra kyrkogårdsmuren (fig 17) . - Ahlqvist berättar i dagbo­ ken att en mängd ben påträffades 1835 , när man grävde grunden för Nya kyrkans nordmur, och att gravarna härrörde från pesten 1711 (RM s l). Benfynden bekräf­ tade en sägen om att de i pesten avlidna hade placerats på kyrkogårdens norra del , emedan det var förbjudet att begrava på södra sidan på grund av smittori sken.­ Gravstenarna beskrivs , såvitt möjligt , i samband med deras ursprungliga placering, dels här i kap Kyrkogård, dels i Gamla kyrkan , avsnittet Gravminnen. Att de gamla gravstenarna är bevarade , beror som vanligt på , 19 KYRKOGÅRD OCH KLOCKSTAPEL Fig lO a-b. Bisättningskapell , inrett i prästgårdens södra fly­ gel. Foto R Boström 1979. Mortuary chapel in Swing ofvicarage . att de sedermera fått förnyad användning (se nedan). Beskrivningen i RM av Nya kyrkans tillkomst och den gamlas rasering är visserligen mycket detaljerad, men i ett avseende får vi ingenting veta: det gäller de många gravstenar , som höggs till trappstenar. Det talas bara om arbete med stenhuggning för trapporna , men inte vad för material man använde. l. Gravsten av grå kalksten , svagt trapetsformad, längd 232 cm, övre bredd 135 cm, nedre bredd 123 cm. I ristning stavkors med ring . Staven har enligt Håkans­ son (nr 716) på sidorna halvcirkelformade ansväll­ ningar och vilar på en stiliserad fot. Inom denna ett sekundärt inhugget bomärke (fig 13 a; Håkansson s Fig Il . Runsten , 1000-talet, under tidig medeltid omhuggen till gravsten och 1836 inmurad i sakristians norra vägg. Foto R Hintze 1979. Rune-stone, c 1000. during ear/y Middle Ages re-cul for a grave s/ab , and in 1836 bu i/t in to N wall of ves/ty. 339, nr 131) . Medeltiden. Sekundära inskrifter i rist­ ning (upptill) : OLOF NILSON 16ZZ l PEDER lONSON samt (mitt på stenen): OPS BED 1741 l lOS MAD 1787 . Tv om korsarmen är också ett bomärke inhugget (Håkansson s 339, nr 206) samt t h om korsstaven ytterligare två bomärken (Håkansson s 338, nr 79 och nr 59). Stenen är numera så övervuxen av lavar och mossa, att endast enstaka bokstäver och siffror är synliga. I nedre högra hörnet skymtar en ristad snäckspiral. Stenen ligger invid södra kyrkogårdsmuren (fig 12: 1). 2. Av grå kalksten , lagd som trampflisa utanför västportalen (fig 12: 2). Runt kanten en 12 cm bred inskriftsbård utan synlig text , i hörnen cirklar med dubbla konturer (diameter 22 cm) , i vilka sexuddiga stjärnor, slagna med passare , är inskrivna. I mitten ett stavkors med en stor ring. De tre övre korsarmarna når fram till inskriftsbandeL Korsstammen växer upp ur en kulle i form av ett halvt fyrpass. All teckning är ri stad med tunna , nu nästan utplånade linjer, som inte korsar varandra. Till höger om korsstammen ett bomärke (fig 13b). Senmedeltiden? Mått : 217xiJ8xll cm.- Hå­ kansson nr 697. 20 RUNSTENS KYRKOR \ 2 21 20 9 22 14?16 3 10 501'1 3. Av grå kalksten , trapetsformad . Mått: längd 223 cm, bredd upptill 151 cm, nedtill 127 cm. Medeltiden? Nedre vänstra hörnet avslaget. (Sekundär?) inskrift med djupt inhuggna linjer: IHS l KNS Bl D l 1686 samt ett korsliknande bomärke. I sydvästra delen av kyrkogår­ den (fig 12: 3). 4. Av grå kalksten , delad på längden i två stycken och lagd som nedersta trappsteg utanför sydportalen (fig 12 : 4). Det ena fragmentet har måtten 134x55,5 x 18 cm , det andra 159x52,5x 18 cm . Håkansson nämner endast det ena fragmentet (nr 698), på vilket han skym­ tade två hörnringar och spå r av ett stavkors med sam­ ma slags mejselbehuggning av ytan som på nr 7. På den undre delen (den med den tydligaste behuggningen) ser man en hörnring , 21 ,5 cm i diameter och ett inskrifts­ band , 14,5 cm brett, beläget ca 5 cm innanför kanten . Nu syns två koncentriska båglinjer på båda , men om det rör sig om delar av ett stavkors eller en cirkelrund ram går nu inte att avgöra. 5. Av grå kalksten , svagt trapetsformad (fig 59) . Stenen var i Gamla kyrkan placerad över den Cron­ hiortska barngraven (fig 58 C) och beskrivs därför ne­ dan under Gravminnen, gravsten nr 2. Numera ligger stenen över en murad grav, som ursprungligen låg i Gamla kyrkans södra sakristia (fig 12: 5 ; se nedan Gravminnen) . Den uppfattas i våra dagar som en brunn och låg i början av seklet öppen. Spåren av den medel- Fig 12. Schema över gravstenarnas placering på kyrkogårdens södra del. Siffrorna hänvisar till be­ skrivningar i texten . R Boström och G Wiren 1979. Plan of tomb-stone arrangement in S part of churchyard. Numbers refer to descriptions in the text. 19 13 12 23-48 =====­ tida kyrkan, strax söder om den nuvarande , visar att det är frågan om kyrkoherde Brusenius' 11 och hans familjs gravkammare. Deras gravsten (fig 62) står nu i Nya k0;kans vapenhus (fig 89) , men beskrivs under Gamla kyrkans gravminnen (nr 5) . 6 . Av grå kalksten , svagt trapetsformad . Längd 206 cm, övre bredd 138 cm , nedre bredd 127 cm , tjocklek JO cm. Medeltiden. Ligger vid södra kyrkogå rdsmuren (fig 12: 6). I ristning stort stavkors med ring , uppsti­ gande ur en fot med fyra trappsteg. De tre övre korsän­ darna är kluvna med utbredda flikar , ringen är lagd bakom korset. sekundär inskrift med stora antikvaver­ saler tvärs över korsets ristade konturer : HÄR HWILER FÖRA HEMANS l ÄGARNE. A N° 3 SPIUTRUM l MARTEN PERSON FÖD 17 11 /2 46 . DÖD l 18 31/i 30. 83 ÅR. Il M. 19 DG. SARA OLSDT. F. 17 22112 58 1 D. 18 241640.81 ÅR M. 2 DG. OLOF MARTENSON l FÖD 17 2/3 86 DÖD 18 26112 55 69 ÅR. 9 M. 24 DAGER. G[amma]] l BRITA ANDERS DATER FÖD 17 8/2 93. DÖD 18 215 78.- Håkansson nr 732. 7. Av grå kalksten , trapetsformad. Längd 247 cm, övre bredd 163 cm , nedre 149 cm , tjocklek 17 cm. I låg relief stora hörnringar med dubbla konturer. Utmed kanterna smala inskriftsband utan synlig text. På ste­ nens mitt ett stort stavkors med ring samt med ännu en korsarm på stavens nedre del. Medeltiden ? Sekundär inskrift inom ringen i ri stning: KNYT lÖNSON l BRITA IONSD. l 1756. Nedanför årtalet bomärke (fig 13 c ; Hå­ 21 KYRKOGÅRD OCH KLOCKSTAPEL Fig 13. Bomärken, de flesta på gravstenar. R Boström 1980. Owners marks . The majority of t hese are on Iomb-stones . a b c d e f g h k kansson s 338, nr 112). När Håkansson beskrev stenen (nr 720) låg den på kyrkogårdens södra del. Sedan 1937 ligger den som översta steg i trappan utanför sydporta­ len (tig 12:7) och har fått ytskiktet borthugget. Man skymtar dock mellan mejselhuggen korset , hörnrund­ larna och inskriftsbandet samt bokstäverna >> K >> och >>ONS>> av själva inskriften. I samband med stenens placering har den ena långsidan huggits om, så att stenen nu är rektangulär. 8. Av röd , spräcklig kalksten. Stenen är delad på längden och ligger som kortsidornas trappsteg utanför sydportalen (tig 12:8). Mått : 243x7Jxl5 resp 243x74x 15 cm. Mitt på stenen har varit ristad en symmetrisk sköld med rak överkant och något utåt­ svängda sidor. I skölden är ristat ett bomärke (fig 13 d ; Håkansson s 339, nr 162). Runt stenens kant är ristad ett inskriftsband utan synlig inskrift . Senmedeltiden eller 1500-talet?- Håkansson nr 734. 9. Av grå kalksten, över Anna Jonsdotter (not 68), tl602. Trapetsformad: övre bredd 121 cm, nedre bredd 110 cm, längd 200 cm, tjocklek 8 cm. På kyrkogården, sydväst om kyrkan (tig 12: 9). I ristning en nu svårläst inskrift, som enligt Inv 1830 ]öd: HER LIGGER BEGRAF­ WEN l SALIGH HOOS GVDH ANNA l IONS DOTTER PASTORIS l LAVRENTI ANDREAE [not 72] BRODERDOTTIER SOM I HERRANOM AFSOMNADE l ANNO CHRISTI l [16]02 . Där­ under stort bomärke (tig 13 e; Håkansson s 338, nr 35) . Rhezelius, Frigelius och Ahlqvist har antecknat den­ na sten, som även på deras tid låg på kyrkogården. Då var hela årtalet 1602 läsbart. -Håkansson nr 699. Vid huvudänden är rest en korskrönt sten (se nedan nr 20). 10. Av grå kalksten, det avslagna krönet till en rest sten (fig 14) , symmetriskt formad med livlig kontur och på framsidan skulpterad med en barocksköld med >> midja >>, omgiven av voluter. I skölden ingen synlig vapenbild eller inskrift. Baksidan endast tuktad. 1600­ talets andra hälft. Höjd 45 cm, bredd 42 och tjocklek 8,5 cm. Nu i tornet, tidigare på kyrkogårdens norra sida. Stenen påminner om en som står på Gamla kyr­ kogården i Kalmar (SvK Sm III, tig 289, nr 173). Il. Av grå kalksten (fig 15), numera i vapenhuset, (fig 89), över Catharina Brehmer 12 och hennes dotter Christina Lippia, båda döda i pesten 1711. Stenen är vackert skulpterad. I mitten ett ovalt inskriftsfält , om­ givet av en krans av bär och blad samt utanför denna palmkvistar. Inskrift med djupt ristade antikvaver­ saler: UNDER l DÄTTA · GRAFTÄCKE · l LIGGER · DEN ·l EHREBORNE ·OCH l DYGDERIKA· MATRONAN· l CATHA­ RINA · BREHMER · l MED · SIN · ÄLSKELIGE · K · l DOTTER · JUNGFRU · l CHRISTINA · LIPPIA · l HWILKA AFSOMNADE l HERRANOM IORDSATTES · l IN · MAIJO · l A" 1711 . Över och under den ovala kransen två tvär­ ställda, rektangulära inskriftsfält, också omgivna av bladguirlander i hög relief, med de båda hörn, som befinner sig närmast stenens ändar avskurna utmed en båglinje . Det övre fältet saknar inskrift. I det nedre med inhuggna versaler: SÅFWEN · SÖTT · OCH · HWI­ LENN · l EHR l LIFWET · LIFZENS · HERRE · l GEHR. Utmed stenens kanter löper en inskriftsbård utan syn­ lig text, kantad med smala, lågerhuggna band. l hörnen är mångbladiga rosor skulpterade inom cirklar. Mått: 270x 158x22 cm. Håkansson nr 711. - Stenen låg ursprungligen på kyrkogården, söder om sakristia nr 2 (Inv 1830) , men lades 1836 som översta steg i trappan utanför Nya kyrkans sydportaL 1937 fick den sin skyd­ dade placering i vapenhuset (fig 89). 12 . Av grå kalksten . Stenen står lutad mot östra kyrkogårdsmuren (tig 12: 12). Höjd 191 , bredd 61, tjocklek Il cm. Stenen är upptill halvcirkelformad och har halvcirkelformiga urtagningar på båda sidor mitt emot varandra. Upptill och nedtill på stenen rektangu­ lära kartuscher med halvcirkelformiga kortsidor. In­ skrift i övre kartuschen i ristning: GAK BORT MIT FOILK WILEN KAM .. R l OCH SLVT DÖRENA l IGEN EFTER Tl.. Emellan övre och nedre kartuschen inskrift i ristning: KIS l BIO l 1759. I nedre kartuschen inskrift i ristning: JAG ÅSTVNDAR l SKILIAS HEDAN l OCH V ARA NER l CHRISTO VILKET . .. På höger sida om denna inskrift bomärke (tig 13c; Håkansson s 338, nr 112).- Hå­ kansson nr 721. 13. Gravhäll av grå kalksten. Den trapetsformade hällen står lutad mot östra kyrkogårdsmuren (fig 12: 13) . Längd 125 (nu synlig 112 cm), bredd 90 resp 75 cm. Runt kanten en ristad rand. I fältets mitt i ristning rektangulär kartusch och inom denna en cirkel med inskrift: L: NS: SID l ÅR 1767. Därunder ett kors , omgivet av två stjärnor. Det under inskriften ristade korset är 22 RUNSTENS KYRKOR Fig 14. Avslaget krön till en rest gravsten (nr 10) , grå kalk­ sten, 1600-talets andra hälft. Nu i tornet. Foto R Hintze 1979. Broken crown from an upright grave s/ab (No. 10) , grey limestone , seeond ha/f of 17th century. Now in the tower. antagligen ett bomärke (Håkansson s 338 , nr 81 ). ­ Håkansson nr 722. 14. Rest gravsten av röd kalksten. På kyrkogården, söder om kyrkan (fig 12: 14). Höjd 89, bredd 51, tjock­ lek 9 cm. Inskrift i ristning : IHS l LAS SPD l 17-6. Därunder bomärke (fig 13 f; Håkansson s 338, nr 53). -Håkansson nr 728. 15 . Rest gravsten av grå kalksten. På kyrkogården; söder om kyrkan (fig 12: 15). Höjd 72, bredd 50, tjock­ lek 10,5 cm. Inskrift i ristning: IHS l IKS · MID l OLS: S.D l 1796. Efter årtalet bomärke (fig 13 g; Håkansson s 338 nr 1).- Håkansson nr 727. 16. Av grå kalksten, över kontraktsprosten Abra­ ham Fornander, 13 t 1801, och hans hustru M J Meur­ ling , t 1833, samt komministern Olof Fornander, t 1801. På kyrkogården; intill södra muren (fig 12: 16). Mått: 104X 119x 10 cm. Inskrift med antikvaversaler: HÄR HWILA l CONTRACTS PROSTEN l DOCTOR ABR: FOR­ NANDER l FÖDD DEN 17 MAJI 1723 l DÖD DEN 21 MAJI 1801 l DESS KÄRA MAKA l MARG. JOH. MEURLING l FÖDD 17 20112 42 DÖD 18 2917 33. TEXT i TIHMOTH. 1:15. COMMINISTERN l OLOF FORNANDER l FÖDD 17 27110 63 DÖD 18 25/3 01. ­ Håkansson nr 729. - Stenen låg 1830 >på huggen stenfot >> och var placerad på kyrkogårdens södra del, >> Wid Södra kyrkoluckan , Öster om stigen >> . Den hade då ingen inskrift. Om sommaren 1832 lät Abraham Ahlqvist slipa stenen och förse den med sina morför­ äldrars och sin morbrors namn och data. 17. Av kalksten, antagligen fragment. Vid södra kyrkogårdsmuren (fig 10: 17). Längd 140, bredd 47 cm . Inskrift i ristning: LAS+BBD. - Håkansson nr 736. 18 a-b. Den Ahlqvistska graven (fig 16). I söder, i vinkeln mellan kyrkan och sakristian (fig 12: 18), ligger prosten Ahlqvists (not 6) familjegrav . Gravplatsen om­ gavs före 1937 av en häck med en grind samt överskug­ gades av en stor ask , men är numera upphöjd och omgiven av en terrassmur med en trappa . Gravhällen är av röd kalksten , om- eller nyhuggen, 219 cm lång, övre bredd 128 cm, nedre bredd 105 cm . Inskrift med antikvaversaler: HWILORUM ÅT PROSTEN l ABRAHAM AHLQVIST l OCH l SARA GUSTAFWA BRUN l SAMT DERAS BARN l CATHARINA HELENA l PS: BN° 100: W. 3. 4. ÅR 1842 . -Håkansson nr 733. 18 b. Sten av röd kalksten , rest vid huvudänden av föregående , över apotekaren Alfred Ahlqvist , f 1877 , t1942, och hans hustru Elisabeth , f Borggren , f 1884, t 1973. Deras porträttmedaljong i brons , signerad >>A.W >> (troligen=Axel Waleij) 14 pryder stenens fram­ sida(fig 16b) . 19. Rest, korsformad sten av kalksten, nu lutad mot östra kyrkogårdsmuren (fig 12: 19). Höjd 124 cm , bredd mellan korsarmarna 59 cm. Inskrift i ristning : ABS KLO, därunder ett bomärke, likt bokstaven Z . 20. Rest sten av röd kalksten, placerad vid huvud­ änden av nr 9 (fig 12: 20). Upptill avslutad av ett kors , vars nedre korsarm är kortare än de tre övriga. I korsvinklarna strålar. På det sockelartade partiet är mot öster inhugget en relief med palmer och cypresser. Ingen synlig inskrift. Total höjd 117 cm. Förstärkt med järnband. 21. Liten rest sten av grå kalksten (fig 12: 21 ). In­ skrift med kursivversaler: >L.L.S. l K.L.D. l ÅR. 1841 >> . Höjd 49 cm , bredd 32 cm. 22. Rest sten i form av en antik stele (fig 12: 22) . Röd kalksten på grå sockel. Höjd 119 cm. 1880-talet. Inskrift med antikvaversaler: HÄR HYlLAR FÖ. HÄ. AN­ DERS l HÅNSSTENSSON. F. l N. RUNSTEN. FÖDD 17~59 l DÖD 18t05 TIERSIN(=Kerstin?]: G:D: l FÖDD 17~67. DÖD 18~32 l HEMMANSÄG: ABRAHAM l ANDERSSON l FÖDD 17~99 DÖD 18~82 l MARIA LARSD: l FÖDD 17~96 DÖD 18!J'80 l VILKA HAFVER REST VÅRDEN l ÅR 1850. 23-48. Ett antal vackra empiregravstenar och järn­ kors från 1700-1800-talen står numera också uppställ­ da utmed östra kyrkogårdsmuren (fig 12: 23-48; fig 17) . 23 KYRKOGÅRD OCH KLOCKSTAPEL Fig 15. Gravhäll av grå kalksten (nr Il) över Catharina Brehmer och hennes dotter Christina Lippia, båda döda i pesten 1711. Stenen låg ursprungligen på kyr­ kogården , söder om den sydliga sakristian , men är nu uppställd i vapenhuset (tig 89) . T h gravstenen i tig 60. Foto R Hintze 1979. Gra ve-s/ab ofgrey limestone (No. l/) over Catharina Breluner and her daug/1/er Christina Lip­ pia , who bot h diedin the p/ag u e of 1711 . The s/ab /ay original/y in the churchyard, south of the south ves try, but now st ands in the porch (fl g 89). At right, grave-s/ab inflg 60. Deras inskrifter är svårtolkade, emedan de är över­ växta med lavar. stenarna skymmer också delvis var­ andra. 22/2 1836 beslöt man att de s k linjestenarna , som markerade gravplatser på södra delen av kyrkogården, skulle grävas ned i jorden , just där de stod, >> så djupt, att de ej hindra någon körning öfver dem; /under arbe­ tet med gamla kyrkans rivning/ men blifva orubbade på platsen till framdeles efterrättelse» (st prot). Frampå våren , 15 då väderleken blev mildare och marken bar, skulle en dag för gravdelning utlysas »då hvar och en skall uppgifva de grafflisor han äger, och bevisa dem vara sig tillhörige antingen genom Bomärken eller in­ huggna bokstäfver; då kommer äfven att utredas, hvilka grafstenar, som tillhöra Kyrkan och äro dess egendom. Derefter får hvar och en taga vara på sina grafstenar». Inför den förest ående kyrkoinvigningen beslöt man 18/6 1841 att upprätta »de kulliggande liniestenarne och att antingen hemtaga sina likflisor eller också lägga dem ordentligt på sina grafställen; hvarefter kyrkogår­ den jemnas och planeras och alla lösa stenar hopsam­ las och bortköras ». Av allt att döma var det just år 1841 , som många stenar spreds ut i socknen. Här 24 RUNSTENS KYRKOR nämnes endast de mest intressanta (i övrigt hänvisas till den byggnadsinventering, som gjorts på initiativ av Riksantikvarieämbetets och AMS' Ölandskontor 1973. Se nedan, Otryckta källor). 49. Av röd kalksten, liggande som översta trappsteg vid prästgårdens huvudbyggnad . Ristad med fyrpass i Fig 16a-b. Ahlqvistska familjegra­ ven (nr 18). Porträttmedaljongen troligen skulpterad av Axel Waleij. Foto R Hintze 1979. The Ahlqvistfamily grave (No. 18). The port ra i t medallion probah/y sculptured by Axel Waleij. hörnen och mellan dem, innanför stenens kanter, smala inskriftsband utan text. Stenen är mycket nött , varför eventuell inskrift mitt på stenen inte längre är bevarad . Mindre nötta partier är fint skråhuggna. Mått: 243X 136 cm. Bredden har varit ca 144 cm, men ste­ nens framkant är avhuggen. 25 KYRKOGÅRD OCH KLOCKSTAPEL Fig 17. Empiregravstenar och järnkors från 1700- och 1800-talen , uppställda mot östra kyrkogårdsmuren Gfr fig 12: 12, 13 , 19, 23-48). Foto R Hintze 1979 . Tomb-stones and iron erosses from the 18th and 19th centuries, now standing against the E wall of the churchyard (cf ftg 12:12. JJ. 19.23-481 50. Fragment av gravsten , grå kalksten. Mått: bredd 169 cm , nuvarande höjd 118 ,5 cm. I mitten ett ned­ sänkt, rundbågigt fält. I detta distinkt inhuggna initi­ aler: ABS l MID. Därunder ett skarptecknat bomärke. Ligger som översta trappsteg vid bibliotekets nord­ västra ingång. 51. Grå kalksten , ca 200x 125 cm. stenhuggaren har försökt efterlikna 1600-talets gravstenar, men delvis missförstått formerna. Överst ett stort änglahuvud med utbredda vingar, därunder IHS och under detta ett upphöjt , rektangulärt inskriftsfält med: HÄR UNDER STEN WILLAR HANS l BEN SOM HAFUER FAC KTTAT l FÖR HI MA LAN REN . Mitt på stenen ett nedsänkt , rektangu­ lärt fält med ett slags kartusch, bestående av ett yttre , cirkelrunt fält omgivet av en smal ram och en krans , innanför vilkas kanter initialerna AJS, BAS samt BAD är inri stade med kursiva versaler. I det runda fältets mitt ett kvadratiskt fält med inskriften AJSIKPDI 1772, också ri stad med kursiv-versaler. Även stenens nederdel upptas av ett rektangulärt inskriftsfält, med texten : TV STOFT OCH LER SOM HÄRPÅ SER l TIL JORD TV MÅSTE BLIFWA l TY LEF NY SÅ AT HEREN MÅ l ET EWIGT LIF TIG G IFWA. Stenens kanter följ s av ett smalt , slätt band. I hörnen rundlar med missförstådda evangelistsymboler: upptill två duvor, nedtill två lejon. Gravhällen ligger i gräsmattan till Knut och Edna Olssons gård , Åkerby 6: 3, efter att tidigare ha varit trappsten vid boningshuset i samma gård. Stenen har, enligt vad en tidigare ägare till gården uppgivit för de nuvarande ägarna , kommit från N Möckleby. 52. Av grå kalksten , omhuggen till trappsten till en gårdsflygel i Spjuterum (Spjuterum 2: 1), tillhörig lant­ brukarparet Birger och Marianne Andersson . Nuva­ rande mått: 158 x 75 x7 cm. På den plats på stenen , 26 RUNSTENS KYRK OR Fig 18. Fragment av kalksten , kallad skampåle. Foto R Bo­ ström 1979. Fragment of /imestone, known as " the pil/ory" . som ursprungligen varit dess centrum, ä r ett stort , välhugget bomärke (fig 13 h) inom en cirkel. Däröver KNVTSO[N], också med välhuggna antikvaversaler. Förnamnet har stått på stenens vänstra del. Ett snar­ likt bomärke (fig 13j) å terfinns på en laggad spann med årtalet 1737, som också förvaras på gården och visar, att stenen utan tvivel återförts till sitt ursprung i enlig­ het med ett beslut vid sockenstämman 1816 1841 (se ovan) . 53. Fragment av en gravhäll av röd kalksten, lagd som trappsten till huvudbyggnaden i gården Södra Runsten nr 6: l , tillhörig Birger och Marianne Anders­ son. Synlig bredd 117 cm , längden mer än 175 cm. Inskrift : SAS med antikvaversaler, därunder ett stort , välhugget bomärke (fig 13 f). 54. Av grå kalksten , använd som trappsten vid fly­ geln i samma gård , som stenen nr 53 befinner sig . Synlig bredd 31 cm, längd 139 cm. Inskrift med an­ tikvaversaler: SLO l KD. Därunder ett stort bomärke (fig 13 h) . 55 . Följande gravsten kommer ursprungligen inte från socknen, lika litet som nr 51. A v röd- och grå­ spräcklig s k Ölandsmarmor, över sekreteraren Peter Ruther, hans hustru Elisabet Spihlhammar och deras tolv barn 1702. Stenen är vackert skulpterad i hög relief, men delvis söndersprängd av frost. I hörnen rundlar; i de båda övre kerubhuvud med lockigt hår och en hårtofs i pannan. Rundeln nedtill t v har ett timglas, medan dess högra motsvarighet ä r helt borta. Mellan rundlarna löper utmed kanterna ett inskrift s­ band . Texten består av välformade antikvaversaler, liksom alla övriga inskrifter på stenen. Runt kanten : DENA STEN OCK GRA F HÖRER SECRETERAREN i CALMAR L[Ä]HN PETER RUITHER DES K HUSTRU ELISAI BET SPIH L­ HAMAR OC K BARN TILL A0 1702 d 30 JAN. På kortsidorna, under inskriften , är en ek- och en lager- e ller olivgren lagda i kors. Mittpartiet av stenen ä r indelat i fjorton nedsänkta, rektangulära fält, sj u i varje rad , med föl­ jande inskrifter: l) JOHAN RUTHERIF.A. 0 1689. d. 21. lANID. A .0 169 1. d 14 . MARTI. - 2) MAGDALENA RUTHER l F.A0 1691. d . 23 FEBR./D.A. 1696 d. 5 AUG . - 3) PETTER OCH HANS R./F.A. 0 1690 . d 2[0 ]4 MARTI l D. d. 14. DITO . - 4) BEATHA . ELISABET. R./F .A . 0 1692. d. 28. MARTI l D.A. 0 1696. 5. AUG . - 5) PETTER. RUTHER l F.A. 0 1696. d 16. IULIIY ... [resten utplånat] . - 6) EWA RUTHER l F . A. 0 1694[ 0 ] d. 7. MARTI l D.d . l2 DITO . - 7) CARL. RUTHER ./ F.A. 0 1697 d 26(?] SEPT. ID:SAM: ÅHR . d . 29 NOV. - 8) MÄRTA · RUTHER · l F. A. 0 16 ..TI (resten utplånat].- 9) BLECHERT OCH IOHAN R l F.A .0 1(6]8( 0 ] • •• 10 .. ./ D. A. 0 1699 [?]d 17 [7?] IAN:.- 10) HELENA · ELI SABET l R: .. ./ D.d.21 DITO. De fyra nedersta fälten tomma. Stenens kanter, lik­ som de små fältens ramar, är profile rade. Mått : 208x 134 x2 J cm. - Stenen ligger som verandagolv i huvudbyggnaden till en gård i Dyestad , som tillhör lantbrukaren Bernhard Nil sson. Ägaren uppger, att såväl huset som gravstenen omkring 1850 hade flyttat s till sin nuvarande plats från Högsby eller Fliseryd i Småland. Solur En timsten anskaffades 1728 (räk). Den stod kvar på kyrkogården 1830 (inv) , men avskrevs 1904 (inv), eme­ dan den då var försvunnen. straffredskap? En huggen sten (fig 18) , som i folkfantasin går under namnet skampåle och tidigare enligt traditionen varit inpassad i vapenhusets golv, stå r nu ute på kyrkogår­ den vid sakristians norra mur. Den är av kalksten , formad som skaftet till en dopfunt med rund genom­ skärning och svagt koni sk profil , upptill avslutad med en smal vulst. Höjd 30,5 cm, största diameter 26 cm. Vulsten avslagen på två motsatta sidor. Lodrät, otydlig behuggning och vittrad yta. Stenen har möjligen utgjort postament till en helgonbild . 16 Fig 19. Runstens medeltida klövsa­ delskyrka från söder år 1634. Teck­ ning (förstoring) av J H Rhezelius . KB. Runstens medieval pack-saddle churchfrom S , /634. Enlarged drawing. Runstens gamla kyrka Plan Av den medeltida klövsadelskyrkan i Runsten, riven 1836, återstår i dag endast de under kyrkogårdens gräsmatta belägna grundmurarna, markerade i fig 12. Kyrkans utseende känner vi emellertid väl till, tack vare avbildningar från 1600-talet och fram till 1820­ talet (fig l , 19ft) samt beskrivningar och kortare eller längre notiser i kyrkans arkivalier m m. Kyrkan bestod i fullt utbyggt skick av ett långhus, >medelkyrkan», med absidkor, över vilket ett torn reste sig , västtorn , sakristia vid korets norra mur, senare använd som kalkbod , även kallad gamla sakristian, samt en yngre sakristia (från 1497?) söder om koret. Utanför långhu­ sets sydingång låg ett vapenhus från 1759 samt väster därom ett material- och redskapshus. »Med undantag af Vapenhuset, som uppmurades om sommaren 1759, har kyrkan inte undergått i sin structur några för­ ändringar, utan är alldeles lika, som i Catholska ti­ den », skriver Abraham Ahlqvist helt riktigt i det av honom författade Inv 1830. Naturligtvis hade kyrkan vuxit fram i etapper: I samband med raseringen av Gamla kyrkan några år senare, skriver Ahlqvist, »syn­ tes ganska 17 tydligt att kyrkan och Choret varit älsta byggnaden och tillökningen i murarne samt Östra Tornbyggnaden yngst, dock västra tornet något älldre än det östra. Således har kyrkan i ällsta tider haft en enkel Tempelform». Ahlqvist bifogar också en skiss (fig 25; RM s Il). Material, exteriör Materialet var kalksten i skalmursteknik på vanligt sätt. I samband med kyrkans rasering skriver Ahlqvist 1836: »De uråldrige murarne [betecknade med a i fi~ 25] ägde små klappersten, inspäckad i murbruket af 28 RUNSTENS GAMLA KYRKA sådan fasthet, att nästan ingen sten kunde hel utbrytas. Väggarne nedbrötos i större stycken» (RM s Il). Mur­ behandlingen i övrigt, i den mån den är känd, behand­ las närmare nedan i beskrivningen av respektive bygg­ nadsdeL Grundmurarna under kyrkogårdens gräsmatta har ännu inte varit föremål för en sakkunnig under­ sökning. Området är emellertid skyddat och används inte för begravningar. Kyrkan beskrevs på 1770-talet på följande målande sätt: »Skiner hwit med stor glugg, har swart Ryggåstak på wästra Tornet och sielfwa kll, men rödt tegeltak på Östra tornet > (KrA, karta V: 26). Som det skall framgå nedan, torde kyrkans äldsta delar från början ha stått oputsade och haft tjärade spåntak. Långhusets och tornens yttertak bestod av sadeltak i kyrkans längdriktning. Östtornet erbjöd en viss om­ växling, emedan dess gavelrösten sköt ovanför takfal­ len. Absidens tak hade formen av en halv kon, medan alla övriga var pulpettak. Långhusets (>>mellankyr­ kans>>) tak hade utmed nocken en kam av okänt ut­ seende och ålder. Den blåste ned 1709 och ersattes med en ny, av ek. Tornspetsarna pryddes på 1600- och 1700-talen av smidda järnkors (fig 19ff), vilka senare byttes ut mot vimpelformade flöjlar (fig l, 22). Ingångar och fönster hade olika storlek, form och ålder (fig l, 19 ff), närmare beskrivna nedan, liksom ingångarna. En av kyrkans dörrar, obekant från vilken ingång, är återanvänd i Nya kyrkans torn som vinds­ dörr. Den är endast 169 cm hög och för låg för den öppning, i vilken den nu sitter. Bredden är 112 cm. Dörren är på framsidan klädd med en svartmålad panel i rombmönster och har ett nyckelhål utan beslag, men inget lås samt en sekundär skjutregel. På baksidan hålls dörrplankorna samman med två påspikade naror. De ganska långa gångjärnsbeslagen är också placerade på baksidan. Från Gamla kyrkan härrör också en ringformad dörrklapp, som nu är fäst vid en dörr till utrymmet under trappan i tornets bottenvåning. Den är prydd med två knutar och är svartmålad. Diameter 12,3 cm. Kanske är det samma dörring, som Rhezelius har åter­ givit på sydportalens dörr (fig 19). Tre gamla nycklar är också bevarade, längd 28, 22,5 och 21,7 cm. Den kor­ taste av dem är den ålderdomligaste, där såväl ögla som pipa och ax är smidda ur ett och samma stycke. En fjärde nyckel skall enligt RAÄ Ölandsinventering förvaras i gården Norra Runsten 7: 10. Interiör Löfgren beskrev kyrkans interiör 1818 på följande sätt: >>Genom 2ru. dörrar kommer man in uti kyrkan , som inuti är vacker och ganska ljus , sedan dess fenster för ett par år sedan ansenl. blefvo utvidgade, så att de nu äro 6 alnar höga och 2 breda. I Choret äro 2 gamla fenster , ett mindre på läktaren samt ett .d:o under densamma på Nll sidan, så att kyrkan inalles har 7 fenster. Taket består af vackra stenhvalf i flere afdel­ ningar hvilka understödjas af 2 stora och tjocka stenpe­ lare mitt i kyrkan; Dessa tillika med det att lektaren på Nil sidan går så långt fram, gör att kyrkan ser ut trång och mindre rymlig. Hvalfvets största högd från golfvet i kyrkan är 14 alnar. Bredden inuti är 12 1/4 alnar; alt det öfriga förhåller sig enl. grundritningen [fig l] . . . På södra sidan om choret är sacristigan , mycket trång och mörk; har stenhvalf och 2 ganska [=mycket , not 17] små fenster. På nora sidan av choret är i muren ett litet stenhvalf, hvari under påfviska tiden tyckes hafva stått något altare; det är nu inredt med några manfolksbän­ kar. - Lektaren är rymlig och på sin framsida mycket vacker, ty där föreställes Jesus tillika med de 12 apost­ larne. Ifrån Lectaren är uppgång i tornet. Lektaren tillika med stolar och altsammans i kyrkan målades år 1775 af A. G. Wadsten [not 34] hvilket på honom finnes uptecknadt ... > (Saml I, s 132). Se även fig 23. Golven var överallt täckta med kalkstensflisor, lagda i ren sand, i koret och sakristiorna även av gravstenar över de där belägna, murade gravarna. På Ahlqvists tid var den Stora cronhiortska graven (fig 58 E) endast täckt av plankor i dubbla lager. I övrigt, se nedan, Gravminnen . En inskrift på latin samt rankor m m, målade på kyrkans pelare och väggar, beskrivs nedan i kap Kalk­ målningar. Absidkoret och östtornet Östtornet hade samma bredd som långhuset, men Ahlqvists iakttagelser 1836 visade klart (fig 25), att det innanför dess murar fanns ett ursprungligt absidkor, ungefär en murbredd smalare än långhuset. Avlast­ ningsbågen på östtornets södra sida (fig l, 19 ff) visade också, att kormurarna blivit förstärkta på utsidan i norr och söder för att kunna bära ett torn. Vid östtor­ nets tillkomst fick absiden fortfarande skjuta utanför östra sidan. Dess yttertak var på Löfgrens tid täckt med bräder. Ahlqvists karakteristik av korets och långhusets murverk är citerad ovan (jfr fig 25, a). Östtornet var 29 alnar (17 ,4 m) högt , enligt flera sam­ stämmiga källor. Koret var något längre i öster-väster än i norr­ söder. Innermåtten var ca 5,4x4,8 m, enligt Löfgren (fig l), omräknat i metermått. Det upplystes av ett smalt, rundbågigt fönster i söder, medan ahsiden hade 29 BYGGNADSBESKRIVNING r Fig 20 . Kyrkan från sydväst år 1673 . Skala l : 288. Teckning av P Törnewall (s 74, fol 230 r:o , UUB).- Hadorph skriver: »Runestens kyrkia är en tue to rns stenkyr­ kia , helt uel bygd och uacker innan , medh 2 pela re och högt hualf sacerstijan på södre sijdan här är en Runesten på kyrkiegården [fig Il] en better tillbaka i Bärby by [fig 4] ... » (s 30, f o l 83 r:o , U U B). The church from Th e SW in The year 1673. Scale l :288. Hadorph ll 'riles, 'The RunsTen church is a Two Towered slone church , very wei!!Jiti!T and fin e in side . ll'ilh 11110 pillars and a high vau/1 , vesTry on Th e sotilh side, Th ere is a mne-slone in Th e churchyard [fig //] and a beller one in Bjärby' [fil? 41. ett fönster rakt i öster, vars yttersmyg enligt fig l var igenmurad , samt ett fön ster i sydöst. Över koret spände sig ett kryssvalv (fig 23), troligen sekundärt (se vidare, Byggnadshistoria, period IV). Hjälmvalvet över absiden däremot torde ha varit ursprungligt. Östtornet var enligt Ahlqvist >> med utmärkt prydnad uppförd! , eger huggna hörnstenar , och en vacker, i sten huggen , rosette [fig 26] » (Inv 1830). Om fyrpass­ fönstret satt i östra gavelröstet eller om det lys te upp en murtrappa eller en liten cell vet vi inte ; så olika placeringar är kända från andra öländska kyrkor. »Östra tornet s tillbyggda murar med lösare bruk och mäst huggen vacker sten», skriver Ahlqvist som kom­ mentar till de med h markerade murarna i fig 25 (RM s Il) . Det är på många sätt omvittnat, hur bri stfälligt de båda murarna var förbundna med varandra. I början av 1700-talet öppnade sig stora sprickor mellan koret s/ östtornets båda olika murverk (se nedan, Byggnads­ hi storia, period IX samt st prot 1723). Även i samband med entreprenadauktionen för N ya kyrkan 5/8 1835 framhöll de församlade byggmästarna enhälligt , »att det gamla tornet är skadadt af remnor» varför man ansåg det odugligt att bära en stenlanternin. Rhezelius är den ende, som med en sicksacklinje markerat , att östtornets västra mur rider på långhuse ts östgavel (fig 19). Det framgår också tydligt av hans 30 RUNSTENS GAMLA KYRKA Fig 21 . Kyrkan och kyrkogården från sydväs t och nordöst år 1748. Teckning av P Frigelius, KSB. The church and churchyard from SW and NE in 1748. teckning , att östtornet byggdes, innan långhuset för- sågs med en övervåning (se Byggnadshi storia , perio- derna IV och V). Till östtornets övre våningar förde en trappa inne i norra muren (fig l ), vilken på Löfgrens tid var tillgäng- lig från den norra sakri stian , sedan man vid obekant tidpunkt murat igen dörröppningen mellan koret och sakri stian. Denna åtgärd torde ha samband med att man började använda utrymmet till kalkbod. Ur- sprungligen får vi tänka oss , att torntrappan på vanligt sätt mynnade i koret (se vidare , Byggnadshistoria , pe- riod IV) . Ahlqvist berättar, att östtornet »äge r i 2!1!' etager särskildta rum och Cell er , som i Cathol ska pe- rioden varit så kallade Gillesrum eller Convivier 18)>> . Den första av dessa båda våningar uppl ystes mot söder och norr av tre rundbågiga små fönster (fig l , 19 ff). Andra våningen hade på Rhezelius' tid ett rundbågigt fönster mot söder, men denna ljusöppning har enligt alla senare avbildningar blivit förändrad till en smal glugg. Detta var den enda ljusöppningen i andra vå- ningen. Östtornets överdel var tillbyggd senare, att döma del s av den vågräta skarv , som Rhezelius har markerat på västra tornmuren (fig 19) , del s av en smal avsats, som Frigelius (not 10) har ritat i tornets sydöstra hörn (fig 21 ). Denne tecknare har visserligen place rat avsat- sen i nivå med fönsteröppningen i andra tornvåningen, men det är väl troligare, att den skulle befinna sig över andra tornvåningen och i nivå med den av Rhezelius markerade skarven . Östtornets tredje våning uppl ystes mot öster och väster av parvis placerade, rundbågiga öppningar (fig l , 19ft) , medan deras motsvarigheter i norr och söder var öppna uppåt , mot takfoten (fig 19). Detta torde ha varit östtornets skyttevåning. Rhezelius visar, att taket hade snedstöttad takstol , han har nämligen ritat in de i västra tornmurens utsida inmurade yttersta takstolarna (fig 19). På 1600-talet var östtornet s tak ett normalt sadeltak , likt västtornets (fig 19 f). Senare teckningar visar, att östtornets gavelrösten sköt upp ovanför tak- fallen samt att kreneleringen på nord- och sydsidan försvunnit (fi g 21 ff) . Troligen fick tornkrönet denna form genom att man rivit bort kreneleringen i norr och söder och sänkt takfallen. Detta skedde troligen 1734 i samband med att man bytte ut takspånen mot tegel- pannor (kap Byggnadshi storia , period IX). 31 BYGGNADSBESKRIVNJNG ' • w •• " ~ • .,.,.. l • , . Fig 22 . Kyrkan och dess närmaste omgivning från sydväst. Teckning (stark förstoring) av N I Löfgren 1818. Åhstrand-Löfgren , ATA. Th e church and its im media te sur­ mundings from SW. Great/y en larged drawing, /8/8. Fig 23. Interiör mot öster år 1818. Teckning (stark förstoring) av N I Löfgren. Löfgren, ATA. Th e interior Ivoking E in /8/8. Great/y enlarged dra wing . - See fig 46 which shows gallery paintings in Gårdby Church painl­ ed by And G Wadsten. .. t:'-''1~-vl ~.....,- ·~~ l '\ l l l 32 RUNSTENS GAMLA KYRKA A Långhuset Långhuset skildes från koret genom en triumfbåge, som på Löfgrens tid var ca 3,6 m bred (fig 1) . Triumf­ muren var nästan dubbelt så tjock som långhusets övriga murar, vilket kan ha berott på att de båda byggnadsdelarna var byggda intill varandra (jfr nedan Byggnadshistoria , perioderna II och IV) . Långhusets inre bredd var enligt samma källa ca 7,3 m, medan den inre längden var ca 12,9 m. Nära sydvästra hörnet fanns en enkel, rundbågig portal medjärnbeslagen dörr och ringformad portklapp (fig 19) . Troligen hade den från början en motsvarighet på norra sidan. På södra sidan fanns 1634 två rundbågiga fönster , ett mindre , av allt att döma ursprungligt, och ett större, utvidgat. Möjligen kan det från början ha funnits fönster även på norra sidan. Långhuset var tvåskeppigt välvt med 3+3 kryssvalv , som i rummets mittaxel var burna av två pelare. Val­ ven skildes åt av rundbågiga gördelbågar (fig 23). Ha­ dorph 19 skrev 1673 bl a, a tt kyrkan var >>Uacker innan , med 2 pela re och högt hualf>> (se underskriften till fig 20). Enligt Löfgren var det inte mindre än 14 alnar (ca 8,5 m) från valvens hjässor ned till golvet. Pelarna ä r bevarade, tack vare att de återanvändes som grindstol­ par i den nya kyrkogårdsmuren , som stod färdig i januari 1839 (fig 7, 9, 24). Materialet är omväxlande röd och grå kalksten, finhuggen samt med kant slag. Den västliga pelaren , som har rund genomskärning , har såväl kapitäl som bas likartat utformade med en hålkäl , som från en kraftig vulst med cirkelformad plan övergår i en platt med kvad ratisk plan; formen brukar beskrivas som bägarblockskapitäl (ty Kelchblockkapi­ tell). - Den östliga pelaren är ett slags knippepelare. Dess skaft har åttkantig genomskärning samt fyra mot­ stående hörn markerade med knektar , som har rund genomskärning. Knektarnas kapitäl har samma bä­ garblocksprofil som rundpelarens . Samma profil fort­ sätter även över åttkantens sidor. Basb locket , som nu Fig 24. Uppmätning av grindstol­ parna i fig 7 och 9 (jfr fig 23). Uppm , skala l : 40, S Hesselgren & S F ränne 1931 . Scale drawi11g ofga teposts in flg s 7 and9(cffig23). Scale l :40. utgör täckplatta på den sydöstra grindstolpen , är for­ mat som en smal hålkäl mellan en vulst och en platt. ­ Gördelbågarna vilade i murarna på konsoler (ett par är avbildade i fig 23). Profanvåning över långhuset Över långhusets valv låg en vind, vars yttermurar var uppdragna över de ursprungliga långhusmurarna (det i fig 19 ovanför sicksacklinjen markerade murpartiet) . Yttertakets nock nådde ovanför den vågräta skarven i östtornets västra mur, vilket också bevisar att långhu­ set blivit förhöjt. Troligen belystes vinden mot söder (och norr?) av en eller ett par ljusöppningar , fastän några sådana inte är avbildade eller är omtalade i arki­ valierna. Ursprungligen torde vinden ha använts som skyddsrum. Se vidare kap Byggnadshistoria , period V. Uppgång till långhusvinden utgjordes troligen av tor­ nens murtrappor. I senare tid användes vinden som förrådsutrymme och var sannolikt identiskt med det >> kiörkioherberge >>, i vilket man 1643 förvarade tjära (st prot) . När man 1835 beslöt , att kyrkans virke skulle >>Uppläggas i mel­ lankyrkan >> (st prot) , avsåg man troligen också samma vind. Man samlade nämligen byggnadsmaterial under flera år till det planerade kyrkobygget och nere i själva kyrkrummet var det redan alltför trångt , för att det skulle kunna användas till förråd under någon längre tid . Västtornet Västtornet var en sekundär tillbyggnad , visade det sig 1836. Troligen red tornet s östra mur på långhusets västgavel, vilket är det vanligaste förhållandet vid de öländska västtornen , t ex vid grannkyrkorna Långlöt och Gärdslösa (Sv K Öl II : l , fig 52; Öl II: 3, fig 30, 38). Tornet hade i det närmaste kvadratisk plan med ytter­ måtten ca 6,5x6,6 m, om man räknar om Löfgrens alnmått till metermått (fig l). Samma källa uppger 33 BYGGN ADSBESKRIVNING Fig 25 . Plan av den medeltida kyrkans östra del. Teckning av A Ahlqvi st 1836 (RM , VaLA) . Plan of E part of rhe medieval church . också, att det var 31 alnar högt, dvs ca 18,5 m och därmed en dryg meter högre än östtornet (se ovan) . Ursprungligen var det lägre . Som det skall utredas närmare nedan (kap Byggnadshistoria , period V) för­ höjdes tornet vid ett par tillfällen. Västtornet var alltså, liksom östtornet, byggt i flera etapper. Frigehus och Löfgren har delat in tornet hori­ sontellt (fig l , 21 f) . Frigelius' teckningar visar tydligt , att det rör sig om vågräta indragningar i murverket. Troligen innebar de också en redovisning av tornets ursprungliga , inre våningsindelning , samtidigt som de artikulerade fasaderna på samma sätt som vi känner till 20från kyrkor bl a i Östergötland och Närke . Den av­ sats, som befann sig närmast under klackvåningen-de stora öppningarna med inställda kolonnetter - marke­ rade möjligen tornets ursprungliga murkrön . Jfr Lång­ löt (Öl II : l , fig 23). Tornet hade en enkel , rundbågig portal i väs ter och rakt över denna ett ganska stort , rundbågigt fön ster, som, att döma av den nedersta, vågräta avsatsen i murverket , från början tillhörde tornets första våning. Över denna fönsteröppning satt en smal ljusglugg , den enda belysningen i denna våning . Den mellersta in­ dragningen i tornets murverk användes så småningom som upplag för ett pulpettak över en bod vid tornets södra sida (fig l ; kap Byggnadshistoria , period IX) . Tornets tredje våning öppnade sig mot söder, väster och norr med stora , rundbågiga klockhål, vilka innan­ 3 - 805666 Runstens kyrkor för ett mursprång var indelade i två smala , likaledes rundbågiga öppningar , skilda åt av en kolonnett . Rhe­ zelius markerar huggen , i varje fall oputsad sten i den yttre omfattningen, med kilformade stenar i sj älva bå­ gen (fig 19) . Grannkyrkan Långlöt kan fortfarande visa upp en liknande kl angarkad (Öl Il : l , fig 51 , 59, 63 ff). Mellankyrkans vattentak dolde förmodligen en fjärde klacköppning mot öster (jfr Gärdslösa Öl Il: 3, fig 30). Tornets fjärde våning hade åt a lla håll tämligen sto­ ra, rundbågiga öppningar, en enda mot öster, i de övriga väderstrecken parvis ordnade. Den översta tornvåningens öppningar var däremot raktäckta, men i övrigt av samma antal och fördelning som i fjärde våningen. Öppningarna mot söder och norr var öppna uppåt , mot takfoten. l öster och väster reste sig trekantiga rösten. Ytter­ taket var ett sadeltak , täckt med tjärad spån. Gavel­ spetsarna pryddes av kors i j ärnsmide , lika ett bevarat i Egby (Öl II: 2, fig 349), ordentligt stagade mot taknoc­ ken (fig l , 21 ). Ahlqvist benämnde dem >>Cirklar» (RM s 7) . De hade senast på Löfgrens tid försett s med vimpelformade flöjlar (fig 1). Går vi till tornets interiör , var bottenvåningen, som före 1759 tjänade som vapenhus, välvd. Att döma av andra, bevarade öländska torn utgjordes valvet troli­ gen av ett tunnvalv med vederlag i norr och söder (jfr Långlöt , Öl Il : l , fig 56, 149 samt Gärdslösa, Öl Il : 3, fig 22 ff, 67) . Eftersom läktartrappan låg i vapenhusets 34 RUNSTENS GAMLA KYRKA Fig 26. Tupp (vindflöjel) , fyrpassfönster från den medeltida kyrkans östtorn samt en inskriftstavla , inmurade i Nya kyr- kans östgaveL Foto R Hintze 1979. C ock (weather-vane), quatrefait windo•v from the E tower of the medieval church and an epitaph bu i/t in to the wall of the E g ab/e of the new church. nordvästra hörn (n i fig l) och läktaren alltså sträckte sig ända ut i vapenhuset, måste valvet ha varit ganska högt. Det kallades 1836 för »läktarvalvet >> (e st prot 22/2 1836) . Den rundbågiga fönsteröppningen över västportalen torde ha utgjort belysningen, eljest hade läktaren knappast varit användbar. Detta skulle i sin tur innebära , att den ovan berörda våningsindelningen av tornet hade ändrats , att vapenhusets valv var se- kundärt samt att tornets två nedersta , låga våningar slagits ihop till en enda, hög. Till denna fråga återkom- mer vi nedan i kap Byggnadshistoria , period V. Vapenhusets >> nedra del [var] genom en hög hvalf- båge ... med kyrkan förenad >> (lnv 1830). Bågen var lika bred som vapenhuset (fig 1). När golvflisorna avlägsnades 1836, påträffade Ahl- quist en brunn: 21 »Strax innom Västra kyrkodörren under västra tornet var en brunn af 4 } alnars djup ; men endast en alns diameter, med alnsdjupt vatten >> (RM s 8; fig 58 A). Löfgren berättar, att >> ifrån Lectaren är uppgång i torn~t >> (Saml I, s 132). Eftersom läktaren sträckte sig ända ut i tornets bottenvåning, med en trappa i nord- väst (betecknad med n i fig l) och långt ut i långhuset , säger Löfgrens notis ingenting om , var ingången till tornets övre delar var belägen. Det kan ha varit ett kryphål i vapenhusets tunnvalv eller en dörröppning mot öster i jämnhöjd med läktargol vet. Hur tornets övre våningar var indelade , med bjälklag eller valv , vet vi inte. I kap Byggnadshistoria , perio- derna III , IV återkommer vi till frågan. Klockorna , som ursprungligen hängde i den för dem avsedda klockvåningen , hade vid obekant tidpunkt flyttats upp i tornets översta våning. Löfgren skriver nämligen 1818, att klockorna hängde högst upp i tornet (Saml I, s 134). Norra sakristian, kornhuset eller kalkhuset Vid korets norra sida var tillbyggd en liten, låg bygg- nad med rektangulär plan och med pulpettak (fig l, 21 f). Den går i arkivalierna under flera namn: gamla eller norra sakristian, (norra) kornhuset eller kalkbo- den (fig l , g) , vilket visar , att den använts på olika sätt. Där förvarades i äldre tider kyrkotiondet (RM s 286). Yttermåtten var 9x 7 alnar, dvs ca 5,4 x 4,2 m. Ahlqvist uppger, att den >>fordom ägt , genom en dörr, förening med kyrkan ; men denna dörr är nu tillmurad >> (lnv 1830). Detta framgår också av Löfgrens planritning (fig 1). På alla de avbildningar , som visar östfasaden (fig 21 f) , har boden en direkt ingång från öster. Därför får öppningen i Löfgrens plan (fig l) också tolkas som en ingång. Allt annat talar emellertid för att boden från början varit avsedd att tjäna som sakristia , och därför bör den ursprungligen ha haft ett litet fönster i stället för en dörr mot öster (se nedan , kap Byggnadshistoria , period VI) . - Yttertaket, som från början varit täckt med tjärad spån, fick 1782 tegeltak (räk). Om sakristians golv sägs ingenting i äldre hand- lingar. Troligen var det täckt med flisor. 1729 inrätta- des en prästgrav i sakristian, den Svebiliusska (fig 58 G) , täckt av en vacker gravsten (fig 64) , beskriven nedan under Gravminnen, gravsten nr 6. Hur innerta- ket såg ut, vet vi inte. Det kan ha varit ett stenvalv, med tanke på byggnadens ursprungliga ändamål att vara en säker förvaringsplats för nattvardskärl och 35 BYGGNADSBESKRIVNING andra dyrbara inventarier. Med hänsyn till rummets rektangulära form är i så fall ett längsgående tunnvalv tänkbart. Jfr Egby sakristia (Öl II: 2, fig 342 ff, 350). Innertaket kan också ha varit av trä, väl i så fall en vågrät panel spikad på takbjälkarnas undersida. Likaså saknas helt och hållet upplysningar om sakristians ål­ der. Om jämförelsen med sakristian i Egby håller, är en datering till 1300-talets början tänkbar. Den norra sakristian var den första del av den gamla kyrkan som revs. Raseringen påbörjades 17/9 1835, samma dag som utsättningen av den nya kyrkans grundmurar ägde rum. Södra sakristian Vid korets södra sida låg en byggnad, som allmänt gick under benämningen sakristian (fig l, 19ff). Exteriören var långsmal, drygt 9 alnar lång (5 ,4 m) och bredden 7 alnar (ca 4,2 m) , men i det inre var rummet nästan kvadratiskt, emedan dess norra del fortsatte under östtornets avlastningsbåge . Sictomurarna låg i flykt med denna båges vederlagsmurar. Den östra muren låg 2 alnar, 2 kvarter (ca l ,80 m) väster om östtornets sydöstra hörn. Rhezelius har på södra sidan markerat en igen­ murad, rundbågig ingång (fig 19), medan tecknarna, alltifrån Frigelius (fig 21 f), på samma plats har ritat in ett litet fönster. Det gjordes 1704 och försågs med järngaller (st prot och räk) . Löfgrens plan visar , att det även mot öster fanns ett litet fönster (fig l) . Yttertaket var ett pulpettak, som från början var täckt med tjärad spån. Det sträckte sig ända till södra kormuren, synlig innanför östtornets avlastningsbåge och var så lågt placerat, att korets sydfönster inte blockerades. - Takspånen byttes 1782 ut mot tegel (räk). Löfgren beskriver interiören som »mycket trång och mörk; har stenhvalf och 2 ganska [=mycket] små fen­ ster» (Sam! I, s 132). Väggarna rappades och omströks >> innan och utan >> 1704. Troligen var de även tidigare behandlade på likartat sätt. Samma år förbättrades valvet (st prot och räk). Hur golvet såg ut från början , vet vi inte , troligen var det ett enkelt flisgolv. Ungefär mitt i golvet låg sedan 1704 en gravsten över familjen Brusenius (fig 58 F, 63) över en murad grav, som nu befinner sig ute på kyrkogården, ehuru täckt av en annan sten (fig 12: 5). Såväl gravkammare som sten beskrivs nedan, Gravminnen, gravsten nr 5. År 1705 lades omkring gravstenen ett vackert golv av skursten, dvs slipad kalksten, till vilket det gick åt 24 alnar hel- och 6 alnar halvsten (st prot och räk). Senare lades ett trägolv över stengolvet. Det fanns kvar ännu på 1830-talet (Inv 1830; RM s 285). En > win-chur >> omtalas 1698, då den försågs med ett lås (st prot , räk). Det var troligen en nisch i muren , stängd med en dörr. 1708 målade Mäster Anders Biörck22 från Vimmerby bl a dörren, vilket troligen innebar att den inte endast överströks med färg, utan också dekorerades. Biörck (Björkman), som samma år fick flera uppdrag i kyrkan (se nedan Läktare) , var nämligen en känd dekorationsmålare . Nära sakristians nordöstra hörn var en smal dörr­ öppning in mot koret (fig 1). Den hade en djup smyg mot söder, i vilken utan tvivel dörren var placerad . Denna var enligt Ahlqvist av ek och försedd med en inskrift: >>Då klädslen afslogs på gamla23 Sacristidör­ ren som var af ek , uptäcktes nedanskrifne bokstäfver i ekbräderna inskurne >> (fig 27; RM s 21). Ahlqvist över­ satte den också: >>betyder: 'År 1497. Jesus Christus. Den heliga Maria och Katarina. '>> Fyrmästare Siden24 såg dörren år 1875 ligga på Nya kyrkans vind , men den har sedan dess försvunnit. Sakristians dörr fick en nyckel 1662 (räk). Under kriget 1677 högg fienden sönder dörren och tog med sig många dyrbara inventarier (se Nattvardssilver, Textili­ er). År 1698 panelades dörren och följande år målades den . 1769 beslogs dörren med järn och försågs med ett dyrkfritt lås och nyckel (st prot). sakristian revs i april 1836. Södra kornhuset eller kyrkoboden Vid västtornets södra sida låg södra kornhuset, som på de äldsta avbildningarna vände gaveln mot söder och var täckt med ett sadeltak (fig 19 ff) . Taknocken låg i jämnhöjd med långhusets takfot. Rhezelius har ritat den i gaveln inmurade, yttersta takstolen snedstöttad , varav man kan sluta, att även de övriga från början hade samma konstruktion . 1708 tjärades de båda tak­ fallen. Om taket då var täckt med spån eller bräder, är inte känt. - Mitt i sydfasaden var en rundbågig dörr­ öppning. >> Södra Kornhusdörren > omtalades 1707 (st prot). Däremot saknades fönster. 1753 var den lilla byggnaden så bristfällig till väggar och tak, att man beslöt att flytta den och använda den till vapenhus (se nedan) . Även 1755 talades om detta. Vidare beslöt man 1753 att uppföra ett benhus i söder , längre österut, bredvid sakristian . Beslutet upprepades 1759. Någon tillbyggnad bredvid sakristian utfördes emellertid inte. I stället finner man 1759 beteckningen >>benhus > på den väster om det nybyggda vapenhuset liggande byggnaden (räk), för vilken murmästare Johan Forsman25 fick betalt samma år. Det är oklart , om det 36 RUNSTENS GAMLA KYRKA i fig 19 ff avbildade kornhuset revs ned helt och hållet 1759 och ersattes med en helt ny byggnad av Forsman eller om han nöjde sig med att bygga om kyrkboden genom att riva gavelröstet, sänka murarna och ersätta sadeltaket med ett pulpettak . Den i fig l avbildade boden sträckte sig från långhusets sydvästra hörn till tornets sydvästra hörn. Längden var 10 alnar, 2 kvar­ ter,26 liksom tornets längd (fig 1) , medan yttermåttet i norr-söder var ca 6! alnar, dvs 3,9 m. Taket , som utgjorde en direkt fortsättning av vapenhusets , var täckt med tjärade bräder. 1776 beslöt man att ,, Kyrka­ bodens» tak skulle täckas med tegel (st prot), men beslutet verkställdes aldrig. - 1791 bestämdes det att järnstänger och spadar ej fick förvaras i själva kyrkan, utan i kornhuset, för att tjuvar ej , i händelse av inbrott i kyrkan , skulle finna redskap (vis prot) . Den ny- eller ombyggda boden gick under flera namn , förutom de redan nämnda: >>t rosshus>> »materi­ al- och redskapshus » samt »bårhus ». 1744 var södra kornhusets tak förfallet , men dess reparation sköts upp till följande år (st prot). Boden , liksom vapenhuset, revs 1836, med början 11/4. Vapenhuset Beslut att bygga ett vapenhus utanför sydportalen (st prot) fattades 1753 och påminnelser härom gjordes 1755. Byggnadsmaterial skulle man få av södra korn­ huset. Ett vapenhus var nödvändigt , eftersom »kyrko­ gångshustrur och brudar nu inte ha någonstans att vara Byggnadshistoria I. l 000-talet Redan under JOOO-talet fanns det en kyrka i Runsten, kanske byggd av den Fastulv , som är omnämnd på runstenen i Bjärby (se Inledning , fig 4) och som fick sin grav inne i kyrkan . Den i kap Kyrkogård beskrivna runstenen (fig Il) , som sedan 1836 är inmurad i sakri­ stians norra vägg, torde ursprungligen ha legat eller stått över en grav på tOOO-talets kyrkogård , innan den under tidig medeltid höggs om i trapetsform för att åter användas som gravsten. II. 1100-talet När den äldsta stenkyrkan byggdes , vet vi inte , efter­ som den revs ned 1836 och grundmurarna inte har varit föremål för någon utgrävning, men med tanke på de många om- och tillbyggnader som den genomgick intill 1200-talets mitt , är det rimligt att tänka sig, att den vid inträffade oväder » (st prot). Murmästare Forsman skulle nästa år, dvs 1756, utföra arbetet (st prot). l själva verket uppfördes det inte förrän om sommaren 1759 (räk). Därigenom miste några sina gravplatser och fick sig andra tilldelade (st prot 1764). - Man gjorde vapenhuset så lågt , att läktarfönstret på södra sidan inte skulle skymmas. Vapenhuset hade rektangulär plan (fig 1) . Den yttre bredden var enligt Löfgren 6 alnar och 3 kvarter (not 26), dvs ca 4,5 m, längden något över 8 alnar (knappt 5 m). Dess västra mur utgick från långhusets sydvästra hörn och den lilla byggnaden var osymmetriskt pla­ cerad i förhållande till långhusets sydportaL Pulpetta­ ket sträckte sig till nederkanten av det fönster, som lyste upp läktaren (jfr fig l och 21 ). Taket var täckt med tjärade bräder. Ett försl ag 1776 att täcka det med tegel (st prot) kom aldrig till utförande . Golvet utgjor­ des av skurad (slipad) kalksten. Räk 1759 upptar bl a en utgift för ett fönster med 16 glasrutor i vapenhuset. På Löfgrens plan (fig l) saknar vapenhuset fönster , det skulle möjligen ha kunnat sitta i östra muren . Troligen är det i stället frågan om en felskrivning i räk. Ett fönster med inte mindre än 16 rutor var för stort för det låga vapenhuset. Sannolikt satt rutorna i det samtidigt med vapenhuset tillkomna (eller utvidgade) läktar­ fönstret på långhusets södra sida (fig 1). Utgiften för fönstret hade ju samband med vapenhusbygget. Vapenhuset revs 1836, samtidigt med den angrän­ sande byggnaden. Rivningen påbörjades 11/4. äldsta anläggningen kom till under förra hälften eller mitten av Il 00-talet. Den bestod av ett långhus om Il kvadrats längd samt ett öster därom beläget absidkor. Den påfallande tjocka triumfmuren (fig l) skulle kunna förklaras, om man tänker sig, att absidkoret uppförts allra först, kanske intill den ännu kvarstående träkyr­ kan (fig 120A) , jfr Föra (Ö/l/:6, fig 443) Köping (SvK vol 170 fig 31 och s 47) , Träkurnia och Silte kyrkor på Gotland (Sv K Go III, fig 31, s 34 och Trot zig 1972 , s 73 ff). Långhuset skulle då vara något yngre än koret. Murarna var uppförda som skalmurar av kalksten på vanligt sätt och var troligen oputsade. Yttertaken var täckta med tjärad spån. En smal, rundbågig portal i söder, kanske också en i norr, förde in i långhuset. Belysningen utgjordes av små, rundbågiga, högt sit­ tande fönster. Valv saknades i det inre , med undantag av absiden, som hade ett halvt kupolvalv. 37 III. 1100-talets andra hälft Vid långhusets västra gavel uppfördes ett torn , som var smalare än långhuset och som troligen red på det­ tas gavelmur. Tornet hade flera våningar, varav den översta var avsedd för klockorna , att döma av de i fig l samt 19ff avbildade, rundbågiga öppningarna med in­ ställda kolonnetter. Tornets våningsindelning marke­ rades i exteriören av vågräta indragningar, en fasadbe­ handling, som leder tankarna på östgötska och när­ kingska kyrkor, t ex Kaga , Herrestad , Gräve och Gäl­ lersta (not 20). En ingång i väster förde in i tornets bottenvåning, som därför tjänade som vapenhus, men som också kan ha använts som dopkapell , att döma av en där påträffad brunn. IV. Omkring 1200 Från ca 1170 och ända till decennierna före 1200-talets mitt härjades de kristna kustområdena omkring Öster­ sjön och Bälten av upprepade anfall från de hedniska folken i södra och sydöstra Östersjöområdet, venderna i nuvarande Nordtyskland samt ester, letter och kurer i Balticum (Tuulse 1955, s 159ft). På Öland, som hade ett speciellt utsatt läge , framtvingades befästningsåt­ gärder av olika slag. Flera av folkvandringstidens forn­ borgar, t ex Eketorp och Bårby, rustades upp , troligen under ledning av samma slags specialister, som på olika sätt befäste kyrkorna , så att också de kunde tjäna till bygdens försvar. I Runstens kyrka förstärktes kor­ murarna på utsidan och på de på så sätt förtjockade kormurarna och på långhusets östgavel uppfördes ett torn, vars höjd anges av den vågräta linje, som Rheze­ lius har markerat på tornets västra mur (fig 19). Där­ med blev kyrkan en s k klövsadelskyrka . 27 Över koret slogs dels ett ribblöst kryssvalv , synligt i fig 23, dels (i nordväst) ett tvärställt tunnvalv , i vars östra vederlags­ mur torntrappans dörröppning placerades (fig If) . Även tornets övre våningar välvdes , sannolikt med tunnvalv, den på Öland vanligaste vaivtypen under tidig medeltid. En rad av små, rundbågiga fönster på södra sidan av tornets första våning lyste upp ett rum, som kanske disponerades av ett gille (not 18). Det nya murverket hade ett ytterskal av finhuggen kalksten. Förbandet mellan den gamla kormuren och dess för­ stärkning var bristfälligt, visade det sig senare, då de båda murskalen genom kraftiga sprickor skildes från varandra (se nedan, period X). V. Omkring 1250 Kyrkan förstärktes ytterligare i mitten av 1200-talet. Långhuset välvdes tvåskeppigt med sex kryssvalv, som utmed rummets mittaxel bars upp av två friståen- BYGGNADSHISTORIA de pelare samt fint profilerade väggkonsoler (fig 23). Valven skildes åt av rundbågiga gördelbågar med rät­ vinklig genomskärning. Själva valven var troligen ribb­ lösa s k gratvalv (de dubbla konturerna i Löfgrens teckning, fig 23, skall knappast tolkas som ribbor. Teckningen är nämligen här reproducerad i stark för­ storing). Samtidigt med välvningen förhöjdes långhu­ sets murar, så att ett profant utrymme bildades ovanpå valven (1643 kallat >> kiörkioherberget >>, räk). Troligen hade detta utrymme från början några små ljusöpp­ ningar. Den mäktiga rundpelarens kapitäl och bas har samma profiler, fastän omvända (fig 24 B) . Sådana former förekommer under övergången mellan romansk och gotisk stil, liksom den östliga knippepelaren med dess hålkälskapitäl och bas med vulst och hålkäl (fig 24A, C). Sistnämnda pelare kan ses som en vidareut­ veckling av långhuspelarna i »dömen » i Braunschweig 1173-1195 (Lundberg 1949, s 489, 492) och påminner också om pelare i ett par gotländska kyrkor , Levide28 (långhuset) från 1200-talets början eller mitt samt Sten­ kyrka29 (tornbågspelaren) från 1200-talets andra hälft. Pelarskaftens växling mellan röd och grå kalksten är också ett drag , som talar om övergångsstilen . Om västtornet tidigare saknat valv , försågs det nu med sådana. Det i bottenvåningen satt så högt att det troligen sträckte sig genom två våningar (senare fick en läktare plats i tornrummet , kap Inredning, Läktare) . Som en följd av långhusets förhöjning påbyggdes även tornen , det västra med två , det östra med en våning. De stora öppningarna visar, att dessa våningar var försvarsvåningar. VI. Omkring 1300 Vid korets/östtornets nordsida uppfördes en liten sak­ ristia, som endast hade ett fönster mot öster. Dörröpp­ ningen mellan koret och sakristian placerades i ett litet valv. Östtornets trappa mynnade i själva dörröpp­ ningens östra smyg. VII. Senmedeltiden Senast 1497 (fig 27) byggdes en sakristia vid korets södra sida. Den hade en rundbågig dörröppning mot söder och ett fönster mot öster. Sannolikt var det samtidigt som den gamla sakristian på norra sidan avskildes från koret genom att ingången från denna murades igen och en utgång gjordes i öster på fönstrets plats (fig l) . VIII. 1500- och 1600-talen När boden vid västtornets södra sida uppfördes , vet vi inte , i varje fall fanns den 1634 (fig 19). Den hade inga 38 RUNSTENS GAMLA KYRKA fönster , endast en rundbågig dörröppning mot söder. Utgifter för fönster på 1630-talet, 1651 , 1687 samt på 1690-talet gällde troligen reparationer. 1687 kan väst­ gavelfönstret ha utvidgats. Det förefaller också, som om man även i övrigt underhållit kyrkan väl. I mitten av 1600-talet pryddes kyrkan med mål­ ningar, som utfördes dels av målaren Daniel (1651), dels målaren Mosen (1652, 1653 , se nedan , Kalkmål­ ningar) . Krigshändelserna 1677 for mycket hårt fram med kyrkan och dess inventarier. På 1680-talet fick man ekar utsynade till takspån , som under följande år lades på över hela kyrkan , varefter taken tjärades. 1694 anskaffades spik till den södra kyrkdörren, som donerats till kyrkan. 1697 byggdes norra läktaren och den gamla (västra) läktaren höjdes upp. 1698 gjordes en ny predikstol (se nedan, Inredning). Andra omfat­ tande inredningsarbeten företogs också under 1600­ talets sista decennium (se nedan , Inredning) och 1698 panelades sakristidörren, varmed troligen avsågs dör­ ren mellan koret och södra sakristian. Förmodligen var det denna panel , som dolde den i fig 27 avbildade inskriften . IX. 1700-talet Underhåll och tjärning av yttertaken samt underhåll av fönstren förekom i normal omfattning under början av 1700-talet. 170 l beslöt man bl a att panela de gamla kyrkdör­ rarna . Kanske den som numera sitter i andra våningen i Nya kyrkans torn var bland dem (s 104). 1704 var (södra) sakristian föremål för omfattande reparationer av valvet och yttertaket. I dess södra mur gjordes ett fönster med järngaller (fig l , 21 ), där det tidigare fun­ nits en dörröppning (igenmurad i Rhezelius ' bild , fig 19) . Fönstret målades 1709 av mäster Anders Björck (not 22). 1704 hade man även utgifter för ett fönster på långhusets södra sida, vid läktaren. - 1705 beslöt man rappa kyrkans yttermur, >>mädan han mycket lossig är och remnad och fahra om des förfallande >> var över­ hängande (st prot). Samma år lades >> skursten>> i sak­ ri stians golv. - 1706 bestämdes, att inhysesfolket varje månad skulle sopa och hålla rent kyrko- och läktargol­ vet, sätta galler av trä i torngluggarna samt kasta ut den orenlighet som av fåglar på valven var inkommen. - Som redan är omtalat, gjordes en ny takkam på mellankyrkan , sedan den gamla hade blåst ned under en häftig storm 1709. Den ersattes i sin tur med en ny 1769. 1723 behövde kyrkan genomgå en grundlig upprust­ ning både till det yttre och inre, emedan den var svårt skadad av >>ålder och oväder >> (st prot). Bräcklighe­ terna skildras drastiskt i protokollet , de >>stå för ögonen ganska stora»: >> I) Muren utan till, särdeles på östra tornet af rägn och slagg, Kalken och leret så uttwättat , att man näs­ tan allestädes kunde föra in en Käpp, men här och där hela armen emellan Stenarna, hwaraf 2) Många Stenar woro lösa , att de Kunde tagas ut , när man wille, och en del aldeles utfaldne , aldeles lijkt det wästra Tornet på Torslunda Kyrkia. »30 Ä ven östra tornet var i ett bedrövligt skick: >>4. Östra Tornet, till sitt Taak, som war af Spån och bräder mwd spijk sammanfogat, uti urminnes tider betäckt aldeles bofälligt och upprutet att stora håhlen syntes, hwarigenom Korpar fluge ut och in , rägn slog igenom och intet allenast fördärfwade biälkarne, utan jämwäl hwalfwen och tära de sig neder til Chorgålfwet, att stod i rägn wäder som en sump. >> >>5. War en remning på hwardera sidan om rundelen öster om altaret, ett qwarteer bred , från åfwan till nedan, som den lösa grundwalen och Hwalfwets Tyngd förordsakat , hwar af ännu synes både innan och utan märke , att muren gifwit ut sig till norr och söder. >> »6. Taket öfwer rundelen , som war af samma slag , som Taket öfwer Tornet , aldeles upprutet att rägn slog in genom hwalfwet. >> Vidare var målningen inne i kyrkan, från 1650, >af kiöld och uppsläng /:hwar af muren wåtskas/: större delen aldeles affallen att ingen figur war hel och behål­ len och den öfriga målningen i Krigstiden 1677, då gårdarna woro af fienden atbrände , nödgades de att tröska af Säden på Läcktaren , kasta och dröfta , hwaraf förordsakades damb och stoft , som fastnade mycket på wäggarna, hwaraf hon syntes grufwelig mörk och grym, så att innan en annan målning kan anstrykas , måste murbanden, som äfwen woro illa sönderfalne , lagas, och wäggarna med Kalk bestrykas. >> Att man redan före 1723 hade förberett en översyn av kyrkans murar, framgår av att man hade köpt kalk. Denna hade emellertid fått ligga oanvänd och hade sålts >> för några åhr sedan >> (st prot). - 1724 anskaffa­ des kalk , tegel och spik samt betalades arbetslön till murmästare Christoffer Rosenberg. Några år senare följde reparationer av yttertaken och östtornet täcktes med tegel. 1742 beslöt man bl a >>at the många öfwerflödiga gluggar och öpningar på kyrkiotornen skola igenmuras, at icke Kyrkiohwalfwet genom snö och regn må taga någon skada >> samt att kyrkan , när tiderna blir bättre , skulle utvidgas på norra sidan (vis prot; jfr period X). 1742 betalades de nya kyrkoluckorna , dvs stigluckorna 39 BYGGNADSHISTORIA (fig 21, 22) och 1745 betalades bl a 40 luckor till glug­ garna i kyrkatornen (jfr ovan vis prot 1742). Glasmäs­ taren Christian Arnholdt i Kalmar fick betalt för sex nya fönster(rutor) i kyrkan vid predikstolen, på södra sidan av långhuset , samt tre nya fönster(rutor) i södra sakri stian. 1747 anskaffades rödfärg och vitriol till kyrktaken. 1748 fick mäster Herr, troligen Johan Herr,3 1 betalt för att han besiktigade kyrkans bristfälligheter. Föl­ jande år företogs omfattande arbeten vid kyrkan . Bl a bröt murmästaren (troligen Johan Herr) ut fyra fönster­ lufter samt ändrade två fön ster i koret (fig l , 21 ). Den senare åtgärden kan sättas i samband med anskaff­ ningen av en stor altaruppsats (fig 29 ff). Mäster Am­ holdt fick betalt för 20 nya fönster(rutor) , nytt bly och förtenning. Vidare lagades östtornet med nya tegelpan­ nor och korets golv fick ny stenläggning . - Beträffande förbättringar av den fasta inredningen, se nedan , altar­ ring, altartavla , predikstol , bänkar, läktare, nummer­ tavlor, ljusredskap m m. 1757 var kyrkan i försvarligt skick i det inre , men mellankyrkans tak var mycket bristfälligt och dess gamla spån måste förnyas (vis prot). Vidare skulle kyrkan rappas utvändigt. Besluten verkställdes 1759, då även ett ben- och vapenhus byggdes utanför långhu­ sets syd ingång (fig l , 21 f) av mäster Johan Forsman (not 25). I långhusmuren över vapenhuset insattes ett fönster med 16 rutor och i vapenhusets golv lades »skursten ». Samtidigt om- eller nybyggdes materialhu­ set vid västtornets södra sida, kyrkan rappades och vitlimmades , östtornet lagades och luckor inmurades för gluggarna på kyrkan . De sistnämnda var förmodli­ gen belägna i långhusets profana övervåning. Något senare, 1763 , betalades för trappornas förfär­ digande i västra tornet , där klockorna hängde , och 1769 gjordes en ny takkam till mellankyrkan (se ovan) och sakristians dörr beslogs medjärn samt försågs med lås och nyckel. 1774 murade Wermelin32 in ett fönster i (södra) sakri stian och följande år fick Lindman33 betalt för att han rappat några söndriga ställen på kyrkan (räk) . Vid biskopsvisitationen 1774 var kyrkan >> i godt stånd >> , men även vid detta tillfälle framhölls nödvändigheten av att med tiden utvidga kyrkan (se nedan, period X). För närvarande skulle man dock inrikta ansträngning­ arna på kyrkans inredning: ».. . hwad som til kyrkans prydande , medelst målning på stolarna, samt Prädiko­ stolens och läglarnas upputsande, hörer, woro the på föreställning hugade at thet ske måtte , dels emedan stolarna framme i Choret wid altaret blifwit med mål­ ning nyligen prydde , dels ock, efter kyrkan til sådant har penningar . . .» (vis prot). En omfattande upprust­ ning av kyrkans inre ägde därför rum åren 1774-1 775 och utfördes av And G Wadsten. 34 Enligt en inskrift , som var målad på >> nedra Läktarens li st» utfördes följande: »Gudi till ära, blef år 1775 , under då varande Kyrkoherde Herr Abraham Fornander [not 13], Ålder­ männen Erik Persson i Bjärby och Jöns Mårtensson i Södra Bäck, kyrkan med Sacristiga och Vapenhus till väggar och tak öfverstruken, Läktare och alla Stolar målad och utsirad samt Predikstolen renoverad och med sina oroamenter försedd af A. G. Wadsten . Pro­ vintie Målare .> Inskriftens fort sättning avser de på läktarebarriären målade apastiabi lderna (se nedan, In­ redning , Läktare). 1780 beslutades, att >> till förekommande af den ska­ da, som deraf kan förorsaka at gluggarna på kyrckio­ tornen stå öpna, skola förswarlige Luckor till dem anskaffas och i synnerhet de till Wästra Tornet förses med gång Jern att de wid ringningarna kunna öpnas och des emellan utan swårighet till slutas » (st prot). Beslutet verkställdes samma år (räk) . Följande år in­ sattes >> rammar >> i tornets luckor (räk), en åtgärd som kanske kan sättas i samband med ett beslut samma år, >>at genom åldermännens anstalt skal under sökas hwaraf droppet härrörer som wisat i hwalfwet öfwer choret, att sådant med aldraförsta kan förekomas >> (st prot). 1782 täcktes norra sakri stians tak med tegel och 1788 fick >>Herr Jaen Hindric Wadsten >> 35 betalt för målning i kyrkan (fig 29, 34; räk). - På 1790-talet ägnade man sig bl a åt reparationer och underhåll av yttertaken. X. Planer på en ny kyrka växer fram Klövsadelskyrkans sista tid Redan under 1600-talet hade kyrkan blivit för liten för folkmängden . Detta kan man bl a utläsa av att man del s före 1677, del s 1697, byggde två läktare (se nedan Inredning). Under 1700-talet di skuterades även vid fle­ ra tillfällen en utvidgning av själva kyrkan. 1742 beslöt man en utbyggnad mot norr >> när Kyrkian kan få til­ räckeliga medel och bättre tider blifva >> (v is prot), men beslutet togs tillbaka 1747 och 1748 (st prot). 1762 heter det , att den föreslagna stoldelningen inte kan ske förrän kyrkan utvidgats åt norr (st prot). Nästa gång trängseln i kyrkan diskuterades, var 1774: >>Hwad Kyr­ kans byggnad angår , fans then i godt stånd ; dock hwad kyrkans nödiga römlighet betreffar, påyrkades thet samma som i förra Visitations acten [dvs en utbyggnad av kyrkan36], och torde Församlingen finna nödwän­ digheten theraf med tiden , tå rymden för then tillta­ 40 RUNSTENS GAMLA KYRKA gande folkmängden blir alt mer och mer otilräckelig ... > (vis prot). Sedan dröjde det ända till 1816, innan problemet med den trånga kyrkan åter ventilerades. Vid en visita­ tion detta år föreslog nämligen biskop Stagnelius ,37 att en helt ny kyrka skulle byggas , emedan >>den närvaran­ de gamla och urmodiga kyrkan är både trång samt med pelare och Läktare belastad >> (vis prot). Församlingen satte sig bestämt emot förslaget , dels på grund av >> den gamla kyrkans ännu brukbara tillstånd >> , dels >> de när­ varande tidernas tryckande beskaffenhet >> . Kyrkan fick därför stå kvar i tjugo år till. Den som till slut lyckades driva igenom kyrkobygg­ nadsfrågan var Abraham Ahlqvist (not 6) , som 1827 tillträdde pastoratet. Första gången en ombyggnad togs upp under hans tjänstgöringstid , vid sockenstämman 26/5 1830, uppträdde han emellertid endast som för­ samlingens språkrör: >> Tillkännagaf Kyrkoherden , att flere begärt, att ett fönster måtte öpnas på Norra Läk­ taren, hälst genom folkmängdens tillväxt i Försam­ lingen, de öfversta Bänkarne , som förr icke varit be­ gagnade nu Söndagligen voro upfyllde af Åhörare för hvilka det var omöjligt att kunna af brist på ljus läsa i bok. Församlingen ansåg detta arbete dels vara farligt för hvalfvets bestånd, dels också öfverflödigt hälst Kyrkan såsom liten och trång säkert snart tarfvar om­ byggnad, hvarföre man bör undvika alla af högsta nöd­ vändighet ej påkallade reparationer >> . Ett år senare frågade kyrkoherden själv >om icke församlingen skulle vara sinnad, att besluta det borde efter denna dag alla reparationer å Kyrkan upphöra, samt ny Kyrka upbyggas, men tillika så lång tid dertill tagas , att Sockneboarne , utan att blifva för mycket betungade , både kunde anskaffa nödige materialier och Kyrkan intaga någon del af sina utestående fordringar >> (st prot 19/5 1831) . >>Detta ämne öfvervägdes å alla sidor >> , kyrkan var visserligen inte i något avseende bristfällig , men <>. Man fattade där­ för det beslutet , >>att frivilligt och utan allt tvång om 3 eller 4 år ombygga densamma; men någon bestämd tid, då arbetet skall begynnas , ville Församlingen ej nu utsätta >> . På hösten samma år blev det äntligen fast­ ställt, att nybygget skulle få vänta i tre år och att man under tiden skulle förbereda arbetet (st prot). För de grundliga förberedelserna för kyrkaarbetet med anskaffning av ritningar, byggnadsmaterial osv redogörs närmare nedan , se Nya kyrkan. Vad Gamla kyrkan beträffar, beslöt man 10/4 1832 att till att börja med behålla östtornet, men placera det nya långhuset öster därom (fig 69) . l övrigt skulle den medeltida klövsadelskyrkan raseras helt och hållet , men på ett sådant sätt , att gudstjänsterna skulle kunna hållas där så länge som möjligt. Sedan man den 5/8 1835 rådgjort sig med de bygg­ mästare , som samlats vid entreprenadauktionen för det nya kyrkobygget , beslöt man att även riva östtornet. Byggmästarna hade nämligen funnit och >> med en mun yttrat att det gamla tornet är skadadt af remnor så att ingen vågar försäkra att det vore nog fast för en sådan påbyggnad [dvs lanternin av sten eller tegel] ; utan dertill alldeles odugligt >> . Eftersom inte heller östtornet skulle sparas, beslöt man vidare, att placera den nya kyrkan norr om den gamla på ny plan . Rivningen av den gamla kyrkan skulle bedrivas pa­ rallellt med uppförandet av den nya: >> Gamla kyrkans nedtagande verkställes på det sätt , att en eller 2 dagar i sänder sker rifning och stenen upprensas och upmuras i mon som den nedtages , så att sjelfva nedtagandet af den Gamla kyrkobyggnaden sker i bredd med Nya kyrkans uppmurande. Början af nedrifningen göres med Sacristian och Vapenhuset och trosshuset, der­ efter nedtages Östra tornet till Chorhvalfvet; derefter Västra tornet till Läktarehvalfvet ; sedermera mellan­ kyrkans murar till kyrkohvalfven och sist utföras all kyrkans inredning och prydnader och sjelfva kyrkahu­ set nedtages. Härigenom blifver församlingen i tillfälle att så länge som möjligt gagna den gamla kyrkan till gudstjensternes förrättande >> (e st prot 22/2 1836) . De taktegel, som låg i östra tornet, lovade patron Rå­ berg38 förvara i sin stenlada >> såsom närmast belägen >> - hans gård låg i Södra Runsten - under förutsättning att den blev ledig till >> bergseltiden >> . >>Då takpannorna ur tornet nedflyttas inlyses [?] på samma gång alla de takpannor, som finnas i förråd hos Sockneboarne och derefter sammanräknas hela partiet, då det blir lätt att bestämma hur mycket taktegel , som ytterligare be­ höfves för kyrkans behof». När tornen nedtagas, skall >> kalkgruset >> användas till kyrkans fyllning, så långt det räcker , dels under golvet, dels omkring grundmu­ rarna. För rivningen redogjorde Ahlqvist, dag för dag, i den här ofta citerade Runstens Minnesbok (RM). Början gjordes 17/9 1835 med norra sakristian , det sk kalkhu­ set (jfr planen fig 1) . Sedan dröjde det ända till 11/4 1836, innan turen kom till redskaps- och vapenhusen. Samma dag bröts bänkdörrarna loss, 13/4 avtogs teglet från (södra) sakristians och östtornets tak , 14/4 bröt man en stor öppning i södra sakristians sydmur och tog genom denna ut den Bruseniusska gravstenen (fig 62) . Rivningen av sakristian fortsatte och följande dag byggdes en ställning som skydd för korvalvet, innan 41 KALKMÅLNINGAR man började nedrivningen av östtornets »gafvelfjäd­ rar», dvs rösten. Mot aftonen togs altarprydnaden och bänkarna på ömse sidor om densamma bort. Den 18/4 nedhissades klockorna från västtornet och dess pryd­ nader, såsom »flöglar , cirklar m m», avlägsnades . Den 19/4 och följande dagar fortsattes nedbrytningen av de båda tornen. Den 20/4 upphörde för en tid rase­ ringen av östtornet, sedan det nu var rivet ned till nedersta korvalvet. Söndagen 24/4 predikade Ahlqvist för sista gången i Gamla kyrkan . Den 26/4 1836 nedtogs mellankyrkans tak. Vid en sockenstämma samma dag beslöt man att ändra tidi­ gare fattade beslut (st prot 22/2 1836, se ovan) och att i stället omedelbart bryta ned hela kyrkan, sedan den blivit utrymd. Från 1/5 höll s gudstjänsten i den för ändamålet inredda sockenladan. Den 27/4 besökte Ahlqvist för sista gången det gamla kyrkorummet och blev till sin förvåning starkt gripen av stämningen: >>Sedan alla kyrkans bänkar nu voro uttagne och bägge pelarne stodo fria på fli sgolfvet , visade kyrkan en härlig och vacker Göthisk Tempel­ byggnad och dess höga h val f gåfvo ett djupt intryck af vördnad och Majestät. I afton utfördes ur kyrkan alla golf- och grafstenar. Likkistorna utburos och sattes i en öppen graf på kyrkogården . Med tanken på förgäng­ ligheten af a lla jordiska mästarverk lemnade jag dessa murar , som trotsat Sekler och nödvändigheten tvungit mig, att under min Embetstid här låta bryta. Jag hop­ pas visst erhålla en ny , för församlingens tilltagande folkmängd , rymlig kyrka, men det majestät , som denna uråldriga hvalfbyggnad ingaf, väntar jag icke » (RM s 7) . Kalkmålningar Medeltiden En uppgift hos lhrfors39 (s Il) , att kyrkan »År 1497 ... » skulle ha blivit »prydd med Helgonmålningar i den tidens maner , enligt de få skönjbara lemningar som återtunnos wid kyrkans rifning 1836», bygger av allt att döma på en feltolkning av den ovan återgivna inskrif­ ten på sakristians dörr (fig 27). Håkansson (s 229) återger Ihrfors ' notis , men ställer sig också tveksam till upplysningen . Rhezelius återger en inskrift med minuskler (fig 28), som troligen var skriven på triumfbågens ena veder­ lagsmur. Den löd med upplösta förkortningar: »Rus­ tice buk qui s te tulit huc quamvi s (?) locus iste est Följande dag nedbröts valven. Ahlqvist skriver, att valvmurarna var ganska , dvs mycket hårda . Den 29/4 fortgick nedbrytningen överallt, den västra, runda pe­ laren föll av sig själv, den östra drogs omkull med tåg . Bland nedfallna rappningsstycken iakttog Ahlqvist färgspår (se nedan, Kalkmålningar). Under det fortsat­ ta arbetet såg Ahlqvist , »att kyrkan och Choret varit älsta byggnaden och tillökningen i murarne samt Östra Tornbyggnaden yngst, dock västra tornet något äldre än det östra . Således har kyrkan i äll sta tider haft en enkel tempelform», skriver han och tillfogar en plan­ skiss (fig 25; RM s l O ft) . Den fortsatta raseringen drog ut på tiden och fort­ gick då och då under hela sommaren 1836. Efter ett uppehåll på flera veckor hade rivningen av de gamla kyrkväggarna återupptagits 20/6. Ahlqvist låter oss hela tiden följa arbetet på nära håll i dagboken, med nedbrytning, uppsortering av stenen och bortförande av kalkgrus osv. Upprensningen av gravarna inom Gamla kyrkans murar, vilken ägde rum 7/9 och 11 / 10 1836, visar, att i och med detta arbete hade hela den åldriga byggnaden inte endast jämnats med marken , utan även under markytan hade man tagit tillvara byggnadsmaterial för det nya bygget. Helt utplånades emellertid inte den gamla klövsadel skyrkan. Dess grundmurar ligge r ännu kvar under gräsmattan , omedelbart söder om Nya kyr­ kan (fig 12) . Området är markerat med kantställda stenar och används inte för begravningar. locus illorum qui cantent non aliorum . Sunt sine vir­ tute qui quod desipit fe runt late Ch ri stus nobi s (sic!) tute defendat ab fatuitate ». Översättning: Du bondske tölp, vem har fört dig hit , fastän detta är platsen för dem som sjunga , ej för andra? De är utan dygd , som sprider ut , att han är dum . Må Kri stus säkert bevara oss för oförstånd .» 40 De två förs ta raderna är kända från andra håll , bl a Vendel och Film i Uppland. 41 Av innehållet att döma , råder ett motsatsförhållande mellan de två första ra­ derna och de två sista. Någon har opponerat sig mot det klerikala högmodet mot de bondska och tagit dem i försvar? 42 RUNSTENS GAMLA KYRKA Fig 27. Inskrift på södra sakristians dörr i den medeltida kyrkan . Teckning av A Ahlqvist (RM , VaLA) . lnscription on the door of the S vestry in the medieval church. 1500-talet På en pelare i koret fanns enligt Rhezelius en runin­ skrift. >> Den som läse r detta , denna kyrka heter Runa­ sten. Det bör kyrkoherden kunna [nämligen] läsa och skriva runor. Detta [skrev l J o han Olofsson från Kal­ mar. '' Joannes Olai Calmariensis,42 troligen kyrko­ herde i Runsten 1541 eller strax därefter , i varje fall före 1647 (Sv R Öl 34) . Det var antagligen samme präst , som gjort en inskrift med runor i en mässbok i kyrkan (se nedan ; SvR 35) samt huggit en sentida runinskrift (SvR 32). 1600-talet Långhuset dekorerades på 1650-talet med kalkmål­ ningar, för vilka Daniel Målare (Håkansson 1944, s 70) fick betalt 1651 samt målaren Mosen (=Mosus Joens- Fig 28. Överst inskrift med runor , skriven , j höghkoren på wäggien», troligen av den runkunnige kyrko­ herden Joannes Olai CaJmarieosis före 1547 . Nedtill versifierad inskrift på latin , »Rustice buk ... », troligen i den medeltida kyrkans kor. Av­ skrifte r av J H Rhezelius 1634. KB . Top : inscription in runic /e/lers "on the chancel wall '' , p robab/y writ­ ten before 1547 by Vicar Joannes 0/ai Calmariensis. Bol/om: inscrip­ tion in Latin verse , 'Rustice buk . . . 'possibly in the chancel ofthe medieval church. son? Håkansson 1944, s 70) 1652 och 1653 (st p rot och räk). Vid kyrkans rivning 1836 iakttog Ahlqvist puts­ stycken med röd och svart färg samt »ganska grofva» blomsterrankor på pelare och väggar målade på själva kalkrappningen (RM s 10). Vid besiktning av kyrkans »bräckeligheter» 1723 påvisades stora skador på mål­ ningarna på grund av att man tröskat i kyrkan efter krigshändelserna 1677 (Byggnadshistoria, period IX) . 1775 års målningar På sommaren 1775 blev kyrkan bl a »med Kli ta [=krita] öfver struken . . . gardiner giorde omkring fönstren och predikstolen . .. » (st pro t 1775) . Enligt inv 1713-1853 var »gardinerna », dvs draperimålning­ arna, blå. Kyrkornålningen utfördes av And G Wad­ sten (not 34) . 43 INREDNING OCH INVENTARIER Fig 29. Altare och delar av altaruppsats av trä, tillverkade 1749 av Anders Dahlström d ä. På altaret står en prydnadsgavel från 1775 från den gamla predikstolens ljudtak . l förgrunden en kyrktagnings­ pall , troligen dekorerad av Johan Henrik Wadsten (jfr brudbänken i fig 34) . På sidorna två konsoler från 1836 års läktarbröstning. Foto R Hintze 1979. Altar and parts of altar-piece made by Anders Dahlström. Sr. in 1749. A decarared panel (1775), from the sounding board of the old pulpit stands on the altar. Th e churching-bench in the foreground was probah/y decara t ed by Johan Henrik Wadsten (c:f bridal-bench in fig 34). On each sidestands a column from the 1836 gallery rai/ing . Inredning och inventarier Altare, sidoaltare En skiva av grå kalksten med två motstående , profile­ rade kanter, vilken troligen har legat som a ltarskiva på ett av kyrkans altare, används sedan länge som grind­ stolpe invid landsvägens västra sida , ett par hundra meter söder om kyrkan. Synlig höjd III cm , bredden är nu 90 cm, men har varit större , tjockleken ca 16,5 cm. Övre kortsidan har en profil , bestående av e~ 10 cm bred platt och en grund, Il cm bred hålkäl. Framsi­ dan (skivans översida) är mycket nött och sliten , men har varit finhuggen eller slipad . I början av 1800-talet var högaltaret placerat längst in i absiden (fig 1), men ursprungligen torde ett murat altare ha stått fritt i absiden. stenaltaret byttes ut mot ett av trä 1749, när altaruppsatsen tillkom (se nedan samt fig 29). Det sydliga sidoa ltaret bar troligen senare upp pre­ dikstolen (jfr fig l , 23, 58). - Ett sidoaltare , sannolikt det norra, omtalas 1698 (räk: >>brödaltaret >> ) och 1713 (in v: >>Ostaltare >>) . 43 Altarbord av brunmarmorerat trä med svagt svängda sidor, ännu bevarat (fig 29) , ersatte 1749 det medeltida 44 RUNSTENS GAMLA KYRKA Fig 30. Delar av gamla altartavlan, fotograferade i sakristians nordöstra hörn , medan den målade »snickarglädjen » ännu var kvar (jfr fig 86). Kapitälen nederst på bilden är numera för­ svunna. Foto A Edle 1931 . Parts of the old altar-piec·e photographed in the NE earner of the vestry bef01·e the stencilled decoration had been removed (cffig 86). The capita/s in the bottom of the picture have now disappeared. stenaltaret. Längd 181 cm , höjd 97 cm, djup 95 cm. Inskrift med gul kursivstil , nu svårläst, på vänster gavel: »A ltare /wc exstrucltum Anno 1749 l Cura Pas­ toris And. Brauner»44 (=detta altare uppbyggdes år 1749 på föranstaltande av kyrkoherden Anders Brauner; Håkansson nr 718). Altaret tillkom samtidigt med Anders Dahlström d ä:s45 altaruppsats och är troligen också tillverkat av honom. Skivan har profile­ rad kant och spår av mörkbrun färg med röd, ljusbrun och vit (ljusgrå) marmorering. Dess profilerade sarg är ljusgrå med blå marmorering. Altaret har varit inbyggt: på sidorna upphör den profilerade sargen 59 resp 61 cm från de fria ytterhörnen och även färgen på altargav­ larna slutar vid en rak gräns. Altaret är nu uppställt i tornets andra våning. Altarprydnad 1749 Nästan alla delar från altaruppsatsen av 1749 är beva­ rade (Håkansson nr 717). På det gamla altaret i tornet står två stora, arkitektoniska delar (fig 29) ; arkitraven (längd 314 cm, höjd 51 cm) och predellan (längd 320 cm, höjd 72 cm), placerade i omvänd ordning. Två kolonner fanns kvar före 1937, synliga på ett foto från 1931 (fig 30), men är senare försvunna. Arkitraven och predellan är ljusgrå med blå marmorering mellan mörk­ bruna profiler, som är marmorerade i rött, grått och ljusbrunt. Den krönande reliefen med sin sol utgör även nu det översta partiet i en altaruppsats (fig 32) , som också övertagit två profilörer (fig 87) och två festonger. Två relieftavlor är sammansatta till en och hänger nu på södra väggen (fig 30f) och två putti pryder den nuvarande predikstolens ljudtak (fig 44). Med hjälp av andra, ännu bättre bevarade altarupp­ satser av Dahlströms hand kan därför en rekonstruk­ tion göras (fig 33). Huvudpartiet utgjordes av en relief, Jesus i Gethse­ mane. På predellan en långsmal relief framställande Nattvarden (fig 30 f). Placeringen framgår av ett omålat fält. Landskapet i den förra reliefen går i grönt med blå himmel och blå samt blågröna moln . Kri stus bär i båda fallen en gyllene mantel och grön livklädnad med rött foder (endast synlig i Gethsemane-scenen). Ängla­ vingarna ljust grå med röda stänk och förgylld över­ kant. Även ängelns hår är förgyllt, liksom kalken. Allas ögon och ögonbryn är svarta, hår och skägg bruna , frisk karnation . Lärjungarnas dräkter är mörk­ gröna med rött foder och förgyllda kragar och ärmlin­ ningar. De långa ärmarna är uppvikta, så att fodret syns. Kring höfterna bär figurerna förgyllda draperier, lika långa schalar. Judas t v och två andra lärjungar t h på gröna bänkar, är placerade framför bordet, så att 45 INREDNING OC H INVENTARIER Fig 31. Nattvarden och Gethsemane , två reliefer från Anders Dahlström d ä:s altar­ uppsats 1749. Krönet , av And G Wadsten 1775 , här­ stammar från dörren till en ännu äldre pre­ dikstol (tig 42 f). Foto R Hintze 1979. The Last Supper and the Garden ofGeth­ semane, two reliefs from Anders Dahl­ ström 's a/tarpiece, 1749. The earving above the reliefs , by And G Wadsten 1775, is from the door ofan even o/der pulpit (fig 42j). 46 Fig 32. Krönpartiet till den nuvarande altaruppsatsen av G Rudwall och Olof Jacobsson 1846-1847 (jfr tig 87), i vilken ingår delar av solen , överstycke från den äldre altaruppsatsen samt två profilörer, allt av Anders Dahlström d ä 1749 (jfr fig 34). Foto R Hintze 1979. The upper part of the present altar by G Rudwall and Olof Ja cobsson 1846-1847 ((f.fig 87) containing upper parts of the earlier altar-piec·e with still and t wo small jigures, all by Anders Dahlström , Sr . , 1749 ((f jig 34). 47 INREDNING OCH INVENTARIER Fig 33. Rekonstruktion av Anders Dahl­ ström d ä: s altaruppsats . R Boström och G Wiren 1981. Reconstruction ofthe altar-piece by Anders Dahlström. Sr. man ser deras bara fötter. På den gråvita duken ligger avlånga bröd , övermålade i dukens färg , och mitt för Jesus ligger det stekta bruna lammet på ett grönt fat. Golvet i förgrunden är marmorerat i grått och blågrönt. Svarta , profilerade ramar, vars innersta profil är röd. Den större tavlans övre hörn är snett avskurna. Överst ett halvcirkelformat fält med Himmelsfärden (fig 32). Det omramas upptill av tre änglar, vilkas huvuden , med blek karnation och ljusbrunt hår, är framställda i fullrund skulptur, medan kroppar och ljusblå och vita kläder är framställda i hög relief. Lär­ jungarna är grupperade på en grön kulle . I ett blått moln över dem syns Kristi vita ben och ljusblå livkläd­ nad. Lärjungarnas karnation är ganska frisk, dräkterna går i brunt , grått, grönt och ockra . Snickaren Jacobs­ son (not 92), som 1847 återanvände reliefen, är troligen den som skarvat i den upptill till halvcirkelform samt även gjort den brutna gaveln. Den strålande , förgyllda solen högst upp övertogs också 1847 (fig 32) , liksom de pa omse sidor om Himmelsfärden stående profilö­ rerna, Hoppet med ankare till vänster, i blå mantel och Tron med ett kors till höger, klädd i mörkgrön mantel. Båda har silverdraperier kring höfterna , fri sk karna­ tion , ljusbrunt hår, förgyllda hal ssprund på dräkterna samt förgyllda attribut. Från 1749 härstammar också de av blå blommor, gröna frukter och blad sammansat­ ta festongerna, som 1847 placerades på sidorna , under kapitälen. Även de båda putti, som sitter på den nuva­ rande predikstolens ljudtak (fig 44) , tillhörde ursprung­ ligen Dahlströms uppsats . Den ena håller ett svärd , den andra har förlorat sitt attribut. 48 RUNSTENS GAMLA KYRKA Fig 34. Sakramentsskåp , medeltiden , ek och furu med beslag och lås av smidesjärn , samt brudbänk från 1780, målad 1788 av Johan Henrik Wadsten. Foto R Hintze 1979. Eucharisr cupboard, medieval, of oak and pine with mounring.1· and lock of wroughr iron. Brida/-bench from 1780, painred 1788 by Johan Henrik Wadsren. Altarskrank I början av 1800-talet sträckte sig ett rakt altarskrank tvärs över korets östligaste del (fig l , 23), med öpp- ningen i södra delen. Det var genombrutet, med svar- vade dockor (fig 23) och var troligen tillverkat 1749 i samband med det nya altarets och altaruppsatsens till- komst. Detta år upptas bl a utgifter till »altard iskens förfärdigande , snickare och svarvarelön ». Det målades samma år. Sakramentskåp Ahlqvist uppger, att det funnits ett sakramentskåp i koret i Runstens kyrka (Sam l III, sign S 86, s 17). Det framgår inte, om han därmed avsåg ett fristående eller ett inmurat skåp. Det bevarade träskåpet (fig 34) har så summariskt behandlade sidor , med undantag av fram- sidan, att det sannolikt varit inpassat i en nisch. Skåpet , av ek och furu, består av två avdelningar, vardera indelad med var sin hylla (en i den övre avdel- 49 INREDNING OCH INVENTARIER Fig 35 a-b. Nedre låset på sakrament sskåpet i fig 34, med öppen (a) och s tä ngd (b) skjutregel. Foto R Hintze 1979. a-b. Lowerlock on the Eucharist cupboard in fig 34. with open (a) and c/osed (b) bo/t . ningen , en i den nedre) . De stängs med två dörrar , vardera bestående av en enda träskiva och med var sitt lås. Nyckelskyltarna är kvadratiska med insvängda si­ dor och har bredvid nyckelhålen ett långsmalt hål för skjutreglarnas byglar (fig 35). Dörrarna låses nämligen genom skjutreglar, som först skjuts in i en märla i skåpets kant , varefter en lodrät järnplåt , gjord i ett stycke med regeln, passas in i det avlånga hålet med en på dess baksida belägen ögla. Därefter låses med en nyckel (ej bevarad). Dörrarnas framsidor är beslagna med vågräta järnband samt mellan dem rader av båg­ formade små järnplåtar, som är inträdda bakom de bandformade beslagen och fästade med nitar. Skåpets samtliga hörn är också förstärkta med beslag. Det avslutas upptill av ett sadeltak med vindskivor som möts upptill i en »kråka >> . Skåpets framsida har rester av röd färg samt ovanpå denna spår av vit övermål­ ning. Senmedeltiden? Beslagen har varit förtenta . Lå­ sen är unika i det av Lennart Karlsson46 regi st rerade , svenska materialet. Höjd 183 cm, bredd 67 cm, djup 55 cm. - Kalmar ut st kat nr 132. Altar- eller processionskrucifix Krucifix av emaljerad kopparplåt (fig 35 ff) , nu fäst vid timglasets ståndare (fig 91; se även nedan , Timglas). Höjd 38 cm. Korsets mycket breda armar täcks av två kopparpl åtar , medan Kristusbilden är gjord i ett stycke för sig och fäst vid korset med fyra nitar, som samtidigt tjänar som de fyra spikarna. Kri stus bär krona (främre spetsen saknas) och knälångt höftkläde , benen är pa­ rallella med två spikar i fötterna , som vilar på ett s k suppedaneum , en fotplatta . Armarna är rakt ut sträck­ ta, kroppen visar en svag S-linje och huvudet lutar något åt vänster. Genom att bilden är överdragen med guldfärg, kan man inte se, om ögonen är slutna eller vidöppna. Kristi huvud omges av en cirkelrund gloria och över denna är bröstbilden av en ängel inskriven i en medaljong (endast vingspetsarna st icker utanför medaljongen) . Vid Kristi fötter står ännu en ängel, i helfigur , mycket mörknad . Hans vingspetsar är kor­ sade över huvudet. Det går inte att se , om han håller något i händerna . l övrigt pryds korset av färgrika rundlar. Färger: bakgrunden och vissa detaljer kornblå, i övrigt ljusblått, turkos , grönt, gult , rött, vitt och förgyllning . Rhezelius beskriver det så: »Mins om det afgudske Crucifixet af kop[par] emblerat och förgyll, taget, /:forte: / i Ryssland » (F.c.5, s 42). l verkligheten är det ett franskt arbete från Limoges från 1220-talet av det slag som exporterades i stort antal , bl a i stor ut sträck­ 3t- 805666 Runsten s kyrkor 50 RUNSTENS GAMLA KYRKA Fig 36. Alta re- e lle r proces- s ionskrucifix av Limages- emalj , 1200-talet (jfr fig 9 1). Foto R Hintze 1979. Altar or procession crucifix of Limages e name/, 13th century ( cffig 9/ ). 51 INREDNING OCH INVENTARIER Fig 37 a-b. Änglar. Detaljer av fig 36. Foto A Ed le 1931. a-b. Angels. Detail offig 36. ning till Sverige.47 I grannkyrkan Långlöt har rester av ett liknande krucifix påträffats (SvK Öl II: l , fig 167f). Även Böda kyrka har haft ett par liknande (Öl 1:2 , s 125) . - Ka lmar utst kat nr 18. Medeltida träskulpturer Vid stämman 3/5 1873 delgavs de församlade ett tryckt cirkulär från Fornminnesföreningen i Kalmar , i vilket man begärde upplysningar om forn saker i kyrkan samt anhöll om att antingen få föremålen eller åtminstone upplysningar om deras beskaffenhet , förvaringsplats etc . anledning därav beslöt man, att dopfunten (fig 93 ff) skulle uppsättas och ställas i kyrkan vid norra gavelfönstret. Man beslöt vidare att besiktiga en gam­ mal, något skadad Mariabild (fig 38 f), ett gammalt skåp (tig 34 f), gamla altarklädslar osv. Besiktningen ägde rum 11 /5 samma år. Då nämndes endast dopfun­ ten och Mariabilden , vilka stämman förkl a rade sig vilja behå ll a . Detta beslut skulle också meddelas Forn­ minnesföreningen . Sakramentskåpet (tig 34 f) och al­ tarklädsla rna nämndes däremot inte ; troligen ansågs de sakna allt värde. Den nedan beskrivna bilden av en helgonkonung (fig 40 f), vilken förmodas ha tillhört Runstens kyrka från bÖrjan , nämndes inte 1873 och tillfördes Kalmarsam­ lingarna senare, 1877. Det får därför antagas , att bilden i fig 40f tagits tillvara i samband med Gamla kyrkans utrymning och rasering 1836 och så småningom på okända vägar hamnat hos löjtnant Scheele (not 50) . l . Maria med barnet (fig 38 f) , skulptur av ek med obetydliga spår av kredering , men utan färg. Maria sitter på en enkel bänk, täckt med en dyna . Hon lutar överkroppen något bakåt , vrider sig åt sin högra sida samt sänker sitt högra knä. Över axlarna ligger en mantel , som t h lämnar framsidan av klänningslivet bart. Manteln är hoplagd över knäna och faller i kraf­ tiga, bågformiga, något kantiga veck. Den släta klän­ l 52 RUNSTENS GAMLA KYRKA Fig 38 . Madonnabild av ek. Nord- tysk t arbe te från 1300-ta lets förra del. Foto R Hintze 1979. Madon na. oak carvi11[?. Norrh Ger- mall work.fi"omformer part of 14th century. Fig 39a-b. Detaljer av fig 38. Foto R Hintze 1979. a-b. Det a ils of jig 38 . ningen hå ll s samman i midjan med ett smalt skärp och halsringningen är ganska vid. På huvudet bär hon ett i mjuka veck fallande dok , som på sidorna och i pannan visar det mittbenade , lockiga och halvlånga håret. På doket ett läge för en krona , som kan ha varit av metall. Ansiktet är ovalt, hakan rund med en antydan till dubbelhaka , ögonen har gotiskt höjda övre konturer. Den lilla fylliga munnen ler svagt , näsan , som är ska- dad, är lång och smal. Hennes armar i snäva klännings- ärmar sticker ut ur manteln , men en del av underar- marna och händerna är avslagna på de ställen , där träe t är skarvat. En rund tapp skjuter ut ur hennes högra 4 - 805666 Runstens kyrkor INREDN ING OCH INVENTARIER 53 a rm. Vänsterhandens fingrar är skurna i ett stycke med barnets vänstra höft. Under mantelns och klänningens vida veck sticker hon fram sin högra fot i en spetsig sko. Vänster fot är däremot avslagen. Jesusbarnet står i moderns knä. Han är fullrund , men svårt skadad, genom att man huggit bort huvudet och ryggen ned till midjan utefter en skarv. U nderar- marna saknas också. Han är klädd i en fotsid klädnad med långa ärmar, rund halsringning , ganska snävt liv och vid, veckad nederdel. Barnets bara fötter sticker fram under fållen . Bänkgavlarna har nedtill små borrhål, en del tomma, 54 RUNSTENS GAMLA KYRKA Fig 40. Helig konung , S:t Olof eller S:t Erik. Skulptur av krederad och målad ek, 1200-talets senare del, fötterna kom­ pletterade på 1600-talet. KLM . Bilden härrör troligen från Runstens kyrka. Foto S Hallgren 1964. Ho/y king, Sr. Olof or St . Erik. Sculp­ ture, oak , covered with gesso and painted , latter part of 13th century, the fe et restared in the 17th century . KLM. Presurnably from Runstens church. i andra sitter trädymlingar kvar. Med deras hjälp har troligen bänkgavlar eller helgonskåpet , som ej är be- varat, varit fästade vid skulpturen. Mariabilden har platt bakhuvud och från ax larna och nedåt är hon urholkad på ryggen. Madonnan har ett runt borrhål i hjässan. Mycket obetydliga spår av kredering , men ingen färg. Höjd 128 cm. Nordtyskt arbete från 1300-talets förra c!el karakteriserad som »a heavier provincial replica > av Långlöt-madonnan. 49 2. Ah lq vist nämner 1825 två Mariabilder (2: l, s 255), medan han år 1830 kallar dem >> 2ill'. Sct. Annae Bilder >> (lnv). De förvarades då >> i Tornet >> , men Ahl- qvist anger inte , om det var i väst- eller östtornet. Den ena bilden är utan tvekan identisk med nr l . Den andra bilden är däremot sedan länge försvunnen. 3. Helig konung, troligen S:t Olof, av skulpterad, krederad och målad ek (fig 40f). Helgonet sitter på en bänk, vars sittbräda och sockel har profilerade kanter. Han är vänd framåt och riktar även blicken rakt fram. Ögonen är vidöppna, de smala ögonbrynen högt upp- dragna. Näsan är lång och rak, hår och skägg krusiga. Frisyrens lockar är ordnade i tre rader, som längst bak endast är antydda genom målning. Ett starkt markerat läge för en krona på bakhuvudet är 12-17 mm brett. Hjässan är avsågad med ett grovt verktyg och mitt i huvudet sitter en stor spik sedan den tid, då ett kollekt- fat av plåt var spikat på huvudet (fig 41 ). Över ax larna är en mantel draperad, som lämnat hans högra under- arm fri, medan den andra armen ned till handleden varit dold av manteln. Armarnas nederdel, som sak- nas , har varit fästade med runda tappar , 18 mm i diameter. Manteln är osymmetriskt hoplagd över knäna och faller på sidorna ned i stela veck. Livkläd- naden hålls samman i midjan med ett brett bälte och bildar där platta, breda veck. Bältet har en avlång sölja , från vilken en lång tamp med en rad runda hål hänger ned. Livkläd naden sticker nedtill fram under mantelns ca 3 cm breda bård, där den fa ller i tunna veck och bildar på sidorna meanderslingor. Genom veckbehandlingen karakteriseras mantelns tyg som kraftigare än livklädnadens. Den runda halsringningen har bred besättning, som hålls samman med kvadra- tiskt spänne. Innanför urringningen en hög ståndkrage med sprund mitt fram och kantad med en endast målning utförd bård. Nedtill är iskarvat ett stycke med fotspetsarna i galoschliknande skor och fotplattans främre del, av ek eller annat lövträ, något för stor och med ganska dålig passning samt fäst vid bilden med tre grova, fyrsidiga tappar. Bildens rygg är upptill platt och jämnt avsku- INREDNING OCH INVENTARIER 55 Fig 41. Samma skulptur som i fig 40, medan den ännu hade kvar kollekttallriken. Foto A Edle 193 1. The same scu/pture as in fig 40, while i t still held the collec- tion p/ate. 56 RUNSTENS GAMLA KYRKA Fig 42. Predikstol, tillverkad 1698 av bildhuggaren Anders Colleur, målad och stofferad av Martin Jiirgens , båda Kalmar , samt 1699 utsmyckad med bröstbilder av de fyra evangelisterna (på bilden Markus och Lukas), målade av Edvard Orm (Matteus saknas). Ekådringen troligen målad på 1870­ talet, då predikstolen började användas som kateder i folkskolan. Foto R Hintze 1979. Pulpit , made in 1698 by the sculptor Anders Colleur, painled and decorated by Martin Jiirgens , both from Kalmar, and in /699 Jurther decorated with half-length paintings of the four Evangelists by Edvard Orm. (St. Mark and St. Luke photographed, St. Matthew is lost.) The imitation oak was probah/y painled in the 1870's when the pulpit was used as a leetern in the preparatory school. 57 INREDNING OCH INVENTARIER Fig 43 . Evangelisterna Lukas och Johannes. Detalj av predikstolen i fig 42. Foto R Hintze 1979. The Evangelists St. Luke and St. John. Detail of pulpit in fig 42. ren med många spikhål (efter en ej bevarad ryggbräda) , verkar ursprungliga, medan bilden i övrigt är överdra­ resten av bildens baksida är urholkad med ett grovt gen med sekundär färg, genom vilken brottytornas järn till ett endast 4-7 cm tjockt skal av trä. Bilden är kanter i underliggande krit- och färglager tydligt fram­ obetydligt maskäten.- Bänkens utskjutande, profilera­ träder i relief. - Frisk karnation , skära kinder, röda de delar är skurna för sig och fästade med pluggar, som läppar, förgyllt hår och skägg, rödbruna ögonbryn. har stora , kvadratiska skallar (av trä eller järn syns inte Ögonen har ljusblå iris med bruna konturer, ögonloc­ genom övermålningen). kens skulpterade , låga kanter inramar ögongloberna. Ansiktets kredering och målning är väl bevarade och Manteln är förgylld, modellerad med rödbrunt , och har 58 RUNSTENS GAMLA KYRKA svart foder. Livklädnaden är gräsgrön med förgyllda detaljer, schablonerade, förgyllda palmetter, bälte och spänne också förgyllda. Det iskarvade fotstycket, in­ klusive skorna, är svarta, bänken gulgrön i en vass ton. Höjd 84 cm. Skulpturen sydskandinavisk från 1200­ talets förra del eller mitt, men omarbetad i dräktens detaljer i slutet av medeltiden. Bilden överlämnades 1877 till föregångaren till KLM av löjtnant Fr von Scheele, som då ägde Norrgården i grannsocknen Långlöt. 50 Såvitt är känt, ägde Långlöts kyrka ingen bild av detta helgon , medan en sådan däremot på Ahlqvists tid stod i Runstens torn. 51 Han anger dess storlek som >nästan i kroppsstorlek», vilket dock är en överdrift. En småväxt person i sittande ställning är ca 120 cm hög, men om man kompletterar skulpturen med krona och skåp kan höjden bli ungefär densamma. Bilden har i Horns katalog IV fått nr 68. 4. Ett triumfkrucifix(?), första gången omtalat 1663, då >kyrkokorset botades >> (räk), omnämnes även 1699, då Jöns smed i Åkerby fick betalt för > tenglickor>>52 och hakar >till Crucifixets fästande vid Pelaren >> (räk). Delar av det fanns kvar ännu 1830 enligt det av Ahl­ qvist skrivna Inv: »stycken af ett större Crucifix>>. Därefter nämns det inte, sannolikt försvann det i sam­ band med Gamla kyrkans rivning 1836. Predikstolar, timglas l. Den äldsta kända predikstolen omtalas så sent som 1687, då man beslöt att ersätta den med en ny. Ingen­ ting är känt om dess utseende. 2. Tillverkad av furu 25/8-24/9 1698 av bildhuggaren Anders Colleur och en medhjälpare samt anströks och »stofferades>> med vackra färger av Martin Jiirgens i Kalmar. 53 1699 pryddes den med de fyra evangelister­ nas bröstbilder, målade i speglarna av conterfejaren Edvard Orm.54 Av korgen återstår nu endast tre sidor (fig 42 f) . Höjd 123 cm, vartill kommer en Il ,5 cm hög bokbräda. Denna har en livligt konturerad, röd kant, men är i övrigt ekådrad.- Håkansson nr 707. Den är målad ljust gulbrun med illusoriskt utförd ekådring; på insidan samma ljusgrå färg som på ljudtaket (se nedan). Kor­ gens brytningspunkter orneras med vridna kolonnetter med mörkt guldbronserade skaft, vartannat vridet till höger, vartannat till vänster. Kompositakapitälen är silverbronserade, baserna är endast låga vulster på låg plint. Kolonnetterna bär upp ett slags arkitrav med en långt utskjutande armledare samt vilar på ett lågt soc­ kelparti, avdelat genom voluter med en rad >fjäll ,, på framsidan. På övre sargen, under handledaren, är följande citat ur Andra Mosebok målat med ljusockra frakturstil mot mörkbrun botten: l) Över Matteus, ej bevarad: [ >>Thesslikes Presterna som], 2) över Markus: >> .. . kas Herranom the skola [ock] /, 3) över Lukas: >>helgha sigh: at Herren icke >>/ samt 4) över Johannes: >>förgör them. Exod. 19. v 22 >> (texten kompletterad enligt 1618 års bibelöversättning). De tre huvudfälten är rundbå­ giga. Bågarna har kortare diameter än fältens bredd . l båghjässorna är bruna slutstenar skulpterade. Dessa fält omges av profilerade, bruna ramar; överstyckena är ekådrade i gulbrunt. Den utskjutande listen under pannåerna har klarröd framkant , i övrigt ljus ekådring. Pannåerna med evangelisternas bröstbilder (endast tre bevarade) har mörkbrun fond. De är målade med dova färger, karnationen är brunaktig, men munnarna röda. Deras namn är skrivna med antikvaversaler på sockelpartierna under respektive bild: s. MARCUS , s. LUCAS och s . JOHANNEs. Markus sitter vänd åt höger, men vrider huvudet åt vänster och vilar handen på en bok eller en pulpet (skadad). Hans hår och skägg är ljusbruna , manteln brun med gula dagrar, livklädnaden klarröd. Även Lukas' mantel har samma färg , medan livklädnaden är mörkgrön och håret är mörkbrunt. Han sitter i profil åt höger vid en pulpet och skriver i en uppslagen bok med ett långt, vitt skrivstift . På huvudet bär han en hatt med veckad, pösig kulle . Han skildras yngre än föregående , har rosig karnation. ­ Johannes, traditionsenligt en skägglös yngling, vänder sig i halvprofil åt höger och riktar blicken snett uppåt. Han har mörkbrunt hår och bär en ljusbrun livklädnad under en mörkröd mantel. Varken golvet eller trappan till predikstolen är be­ varade. Korgen gjorde tjänst som kateder i folkskolan ända till 1937, vilket förklarar pannåernas skador. När korgen gjordes om till kateder, togs den första sidan med aposteln Matteus bort. Samtidigt gjordes en av­ rundad avslutning av såväl armledare som kanter, så att nu båda kortsidor är lika, och omgjorda delar, såväl som stora partier av korgen i övrigt, täcktes med ek­ imitation. Den illusoriska ekådringen på en ljuslåda från 1870-talet i Nya kyrkan (se nedan , kista nr 3) antyder, att de målats samtidigt. Om predikstolen re­ dan 1699 haft vissa partier målade i ekimitation, går inte att avgöra utan en mer ingående undersökning. Ljudtaket är sexkantigt, 133 cm brett och 21 cm högt. De svängda byglarna och den krönande eldurnan till dess krona samt två prydnadsgavlar ingår i den nuvarande predikstolen (fig 44). Dörrens krönparti är numera placerat över den på södra sidan i nuvarande kyrka placerade tavlan med Anders Dahlströms re­ liefer (fig 30f) . 59 INREDNING OCH INVENTARI ER Fig 44 . Den nuvarande pre­ dikstolens ljudtak, tillverkat 1846 av Olof Jacobsson. De krönande ornamenten skulp­ terade av And G Wadsten 1775 för en äldre predikstol (fig 42 f. Jfr fig 23). De båda änglabarnen tillhörde ur­ sprungligen en altaruppsats av Anders Dahlström d ä 1749 (fig 29 ff) . Foto R Hintze 1979. The sounding-board of the present pulpit, made in 1846 by Olof Ja cobsson. The crown ornament was sculp­ ltired by And G Wadsten in 1775 for an earlier pulpit (flg 42f, cffig 23) . The two cher­ ubs were original/y part of an altar-piece by Anders Dahlström , Sr. , 1749 (fig 29fj). Ljudtakets kanter framhävs genom profilerade lis­ ter. På översidan tre dymlingar eller hål efter dylika, som visar, var prydnadsgavlar har varit fästade. Två står nu, som sagt, på nuvarande predikstolens tak (fig 44) , den tredje ligger lös i tornet, synlig i fig 29, av furu , längd 66 cm, höjd 34 cm. Den har i mitten en rokokokartusch med tvärrefflad yta, i övrigt blad , ro­ cailler, musslor och voluter. Spår av vit kredering, ljusblå, grå , svart och olivgrön färg samt guld. Gavlar­ na tillkom 1775, då And G Wadsten (not 34) renovera­ de predikstolen. Ahlqvist skrev av följande inskrift, innan ljudtaket 1836 sattes upp i Nya kyrkan : >>År l 1775 l renoverades denna prädickstol l med färgylning­ ar samt gjordes dessa Cartouscher l nya och tilsates under kyrkoherden Hr. Abraham l Fornanders tid af Provintie målaren l And. Georg Wadsten i N . Gers­ lösa . l Lärog. And . Jöransson. P. Sjöberg >> . Ljudtakets sarg hade en inskrift i kursiv: >> Nisintus (=Nisi intus) sit praedicat frustra , dieenris lingva la­ horat. Hieron. Conf. 2. Petr. v . 21 . Anno 1699 >> (= »Om icke han [den helige Ande] bor i hjärtat, predi­ kar och mödar sig förkunnarens tunga fåfängt. Hiero­ nymus. Jfr 2 Petr. v. 21. År 1699. >> - Ahlqvist 2: l , s 255). 60 RUNSTENS GAMLA KYRKA Fig 45. Kyrktagningspall av furu , 1600-talet , senare troligen använd som straffpalL Foto R Boström 1979. Pine churching-hench , 17th century, later probah/y used as pillory. Ljudtaket och inskriften är nu övermålade med ljus­ grå färg, sannolikt när man 1836 placerade prediksto­ len i Nya kyrkan, men inskriften skymtar fortfarande i relief genom färgen. Även på undersidan är ljudtaket målat med grått, liksom sargen, som har ljusblå och förgyllda profiler. Predikstolen var placerad i långhusets sydöstra hörn med trappa utmed triumfbågens södra vederlag och uppgång invid triumfbågen (fig l , 23). På dörren fanns en versifierad inskrift: »Fölg mig upp och fölg mig neder l Hiertans Jesu jag tig beder>> samt på dörrkrönet (fig 30f) ett par ord ur Jesaja 58: 1: >>Ropa trösteliga l Esa. 58: v. l >> . Mitt på samma överstycke en uppslagen bok med delvis skadad inskrift: >>Genom l Mosen är l Lagen ... >> samt »Christum. Joh . 1: v. 17>> (Jfr Ahl­ qvist 2: l, s 255). På boken vilar en nattvardskalk, omgiven av en strålkrans och under dem ligger Lagens korslagda tavlor. Allt omramas av blommor, blad, vo­ luter och rocailler. Rokokoformerna visar, att dörr­ krönet i likhet med prydnadsgavlarna är skulpterat av A G Wadsten 1775. Citatet ur Jesaja brukar ofta använ­ das på predikstolar, t ex de i Böda och Källa nya kyrka (Öl I: 2, s 144 samt 1:4, s 396f). Timglas : l. Med två glas , inköpt 1640 (räk) och omnämnt 1713, då det beskrevs som gammalt och odugligt (inv).- 2. Med fyra glas (fig 91) , skänkt 1765 av makarna Brauner (not 44) , se Nya kyrkan. Bänkar, brud bänk, kyrktagningspallar Kyrkans äldsta kända bänkar byggdes 1637. 1713 var de fördelade i tre rader, den norra och mellersta för kvinnorna, södra raden för männen (bänk!). Senare gjordes ett enda , brett kvarter av de båda kvinnora­ derna (fig l , 23). And G Wadsten målade bänkarna 1775. I början av 1800-talet var hela kyrkan fylld med bänkar, inte bara i långhuset , utan ända ute i västtor­ nets bottenvåning och på båda sidor i koret (fig l , 23). På de båda läktarna (se nedan) fanns också bänkar, men ändå var trängseln i kyrkan stor. Brudbänkar: l. Av okänt utseende , omnämnd 1705 , då det anskaffades brokig kattun för brudstolens kläd­ sel (räk) . Ersatt med en ny 1780. - 2. Av trä, tillverkad 1780 och målad 1788 (fig 34, se Nya kyrkan). Kyrktagningsbänkar: l. A v omålad furu (fig 45), med ryggstöd , obekvämt smal sittbräda samt fotstöd. Gavlar och armstöd sågade ur samma stycke. Längd 90 cm, höjd 107 cm. 1600-talet? Kanske identisk an­ tingen med >> l Bänk med pall av furu>> eller med en pliktpall, vilka båda finns upptagna i inv 1804. Sedan en ny kyrktagningsbänk (nr 2) anskaffats , är det nämli­ gen tänkbart, att nr l användes som pliktpalL 2. Målad furu (synlig i fig 29), formad som en låda med två gavlar och en långsida samt framåtlutat säte med s-format handgrepp utsågat mitt i sittbrädan, som har profilerad kant. Kortsidornas nederkant insvängda till små fötter. Senare har gavlarna skarvats nedtill (ena skarven bevarad). Målad med rödbrun färg , på sidorna dekorerad med rokokoornament, lika en tyll­ spets, i gulnad vit färg. Längd 148 cm, den ursprungli­ ga höjden har varit 32 cm, vänster gavel påökt till 39 cm höjd. 1700-talet. Första gången upptagen i inv 1804: >> l st. pall, brukas vid Kyrktagning>> och troligen deko­ rerad av Johan Henrik Wadsten (not 35), färgen och utsmyckningen liknar nämligen den på brudstolen (fig 34). Försvunna är däremot två bokstolar,55 tillverkade 1764 (räk), samt eventuellt också en pliktpall, upptagen i inv 1804 (se ovan). Läktare Kyrkan hade två läktare. Den äldsta, i väster, var byggd före 1677. Den användes nämligen detta år för tröskning, emedan fienden bränt ned gårdarna, så att ingen loge fanns för tröskning av den lilla säd , som INREDNING OCH INVENTARIER 6I Fig 46. Gårdby kyrka. Pannåer från en läktarb röstning, målad 1777 av And G Wadsten för Gårdby gamla kyrka och senare infällda i nya kyrkans bänkfasader. Pannåerna visar, hur orge ll äk tarens fasad i Runsten var dekorerad. Se fig 23. Foto R Boström 1973. Gård by church. Panels from a gallery railing , painted 1777 by And G Wadsten for Gård by old church, and later ph/C·ed on the backs of the pews in the new church. Th e panels s holt' ho Il' the farade of the organ {?allery was decorated in Runsten . See jig 23. fienden lämnat kvar. Den västra läktaren , som också kallades den nedre , var lägre än den norra. Norra läktaren (fig 23) uppfördes i enlighet med ett beslut 1696 och var färdig 1697. Den sträckte sig utmed norra långhusväggen till den östliga pelaren samt i söder till norra bänkkvarterets fasad (se den prickade linjen i fig 1). 1708 får mäster Anders Biörck (not 22) från Vim­ merby betalt för bl a bägge kyrkaläktarnas anstrykning och målning (st prot och räk) . En läktare - vilken anges inte - pryddes med vackra målningar 1749 (räk), sannolikt av Anders Dahlström d ä (not 45) , som samma år försåg kyrkan med en altaruppsats (fig 29 ff). Båda läktarna dekorerades 1775 av provincialmå­ laren And G Wadsten (not 34). På läktarbröstningarna var Kristus och tolv apostlar målade inom förgyllda ramlister (antydda i fig 23). »På nedra (västra) Läkta­ rens li st» var målad en inskrift , som dels närmare beskrev kyrkans inre renovering 1775 (se ovan , Bygg­ nadshistoria , period IX) dels en versifierad text , som rörde de av Wadsten samma år utförda apostlamål­ ningarna: >>S i IESUS sjelf med tolf Apostlar sina, som visat oss den väg , som rätt till Himlen går. Göm deras ord och låt vår lydnad skina, I sanner tro och Jesu lefnads spår. Försonings ord Gud låt it Oss predika, Wi löfte fått om nåd och salighet ; ack låt Oss göra ett och utan uppskof fika , Att sälla bli i tid och evighet>> (lnv 1830). - Av allt att döma fördelades apastiase rien på båda läktarnas fasader , de kan inte ha fått plats på endast den norra (fig 23). I samband med rivningen av Gamla kyrkan såldes bl a de gamla läktarspeglarna till flera personer i sock­ nen , bl a till å ldermannen Ab ram Bengtsson i Bjärby. När fyrmästaren Adam Sicten (not 24) år 1872 bodde hos bonden Olof Olsson på hemmanet nr 9 i samma by i samband med undersökningen av resterna efter S:ta Margaretas kapell (Öl II: 6, under utgivning) , såg han några av dessa tavlor, som då fanns på gården och beskrev dem utförligt :56 >>9 st. Oljefärgstaflor målade på trä , föreställande Frälsaren med globen i högra handen , Johannes med kalken och en ringlad orm derpå samt boken under den venstra armen , Batole­ meus [ =Bartolomeus] med höjd bila i den högra han­ den med eggen svängd åt sitt ansigte, Simon med sågen i den högra stödjande sig med den ven s t ra armbågen på en murad afsats, Jakobus med stafven i den venstra handen , Simon med spjutet, Mathias med bilan flytact och eggen vänd ifrån sig, Andreas stödjande sig med högra armbågen mot krysset af en såg-bock. Petrus med nycklame i den högra handen och templet framom sig de öfriga af taflorna 4 st. äro skadade . Vid rifning af Runstens gamla kyrka såldes dessa taflor för 20 Rdr taflorna äro temligen bibehållne (och försedda med ramar hvilka varit förgylda) samt varit väl målade taf­ lor från en äldre tid >> . Tavlorna synes ej vara bevarade . Efterforskningar under 1978-1980 har nämligen inte givit något resultat. 62 RUNSTENS GAMLA KYRKA Man kan dock få ett begrepp om målningarnas utseen­ de i Gårdby kyrka, som har delar av en apostlaserie, målad av Wadsten 1770 (fig 46). Ingen orgel är känd i Gamla kyrkan. Nummertavlor 1-2. Två nummertavlor av trä är upptagna i tillägg till inv 1713, den ena med blecksiffror , den andra, som var inköpt 1749, med mässingssiffror. Mässingssiffrorna är bevarade i stor utsträckning, men inte tavlorna. 1749 (räk) anskaffades 40 st mässingssiffror, troligen av mäster Hindrich Werner (not III a) , som samma år levererade en ljuskrona (fig 110) . 50 st mässingssiffror inköptes 1776 (räk) av mässingsslagare Urberg i Kal­ mar. I södra kistan i sakristian förvaras ett antal välfor­ made mässingssiffror i drivet arbete. Höjd ca 14,5 cm. - 3-4. Ett par nummertavlor av trä på höga ståndare av samma material. Tavlornas mått : 103 X42 cm , ståndar­ nas höjd 138 cm , sammanlagd höjd 241 cm . Tavlorna har upptill rundbågiga överstycken och är inramade. Innanför ramens rundbåge är en liten bård av rundbå­ gar målad med samma gula färg som på ramarna. I övrigt svarta. På tavlornas baksidor är inskrifter in­ prickade med ett vasst verktyg. På den ena: >> 1815 l N P S>> med kursivstil, på den andra: >> 18 N :P:S : 30 >>. Sneda träklossar på tavlornas baksidor visar, att de varit fästade vid något, kanske vid läktarstöden i Gam­ la kyrkan. Fig 47. Dopskål av tenn , tillverkad i Karlskrona 1775 av Johan Henrik Bo­ decker. Foto R Hintze 1979. Pewter Christening b01vl, made by Jo­ han Henrik Bodecker, Karlskrona , in 1775. Dopredskap Den medeltida dopfunten (fig 93ft) står i Nya kyrkan och beskrivs nedan. Den stod i vapenhuset 1827 (Ahl­ qvist 2: l, s 258). - Till funten gjordes 1698 (räk) ett brädlock, som fanns kvar till 1740: »Intet brädelock warit sedan 1740» (inv). Dopfat och dopskålar: l. I slutet av 1500-talet fanns en »funt Ketell » (PB vis) , också upptagen i inv 1663, men bortrövad av fienden 1677. - 2. En »kiettel>> av mässing, upptagen i inv 1713 . -3 . Dopskål av tenn med lock och grepe (räk), fortfarande bevarad (fig 47). Den är rund , med löst lock. Skålen har platta handtag , upptill avslutade med en rund skiva. Avbrutna rester av en bandformad grepe är fästade mellan handtagen och skålen. Locket är högt och tillplattat. Diameter 19,2 cm, utom handtagen, höjd med lock 13 ,5 cm. Enligt otydliga stämplar tillverkad i Karlskrona 1775 av Johan Henrik Bodecker.57 Nattvardskärl, brudkrona m m År 156658 ägde kyrkan >>2 kalker och disker vogh- 44 lodh . Änu ähr till Ronnestens kyrkio en kalk ovägin som icke var tillstädes då det andra blef väget » (den sistnämnda sannolikt en sockenbudskalk , som ju för­ varades i prästgården). I slutet av 1500-talet fanns »Kalk Förgylt mz al sin behör- l ste Huit Kalk lithen mz sin behör- l ste 63 INREDN ING OCH INVENTARIER Thenn flasker- 2 ste >> (PB vis). En av de båda år 1566 nämnda kalkarna fanns alltså inte kvar på 1590-talet ; däremot var sockenbudskalken bevarad och två tenn­ flaskor hade tillkommit. Under kriget 1677 förlorade kyrkan många föremål, vilka hade varit upptagna i inv 1663 , bl a en >>kalk förgylt med paten >> och en liten sockenbudskalk. I stället anskaffades 1683 en ny kalk med paten (fig 99). Två fyrkantiga tennflaskor togs också av fienden och ersattes 1685 med två tennflaskor om två kannors rymd. En av dem såldes 1775 , >>då den aldrig bruktes >> (tillägg i inv 1774). Likaså tog fienden 1677 två tenn­ stop, ett större och ett mindre . 1685 anskaffades i stället ett tennstop. Två glasflaskor utan skruvar bort­ rövades också av fienden . Följande oblataskar är kända: l. Av svarvat trä , troligen masurbjörk , en s k låsask (fig 100) , låg , rund och väl bevarad. Diameter 18 cm . 1600-talet.- 2-3. Av silver, tillverkade 1706 och 1772 (fig 100), se Nya kyrkan . En vinkanna (fig 101 ff) , inköpt 1715, se Nya kyrkan. Sockenbudskalkar: l. Upptagen i PB vis , av okänd ålder.- 2. Tillverkad, jämte tillhörande paten , omkring 1670 av två silverskedar. Den lämnades kvar av fien­ den 1677. - 3. >> Förfärdigades >> 1697 av mäster Hans Olofsson (Sturk). 59 Troligen ingick i denna silvret från nr 2. Ett fodral anskaffades samtidigt (fig 104) . Troli­ gen är det Sturks kalk med paten , oförgylld, vägande endast 5f lod , som är upptagen i inv 1713. Endast en sockenbudskalk omtalas nämligen i detta inv. Den brann upp 1786 vid en eldsvåda i komministergården i Dyestad (st prot) . - 4. Tillverkad av Petter Britt60 och skänkt 1732, se Nya kyrkan , sockenbudskalk nr l (fig 104). - 5. Som ersättning för nr 3 gjordes en ny 1786 av J P Britt6 1 (st prot). Den vägde !O f lod. Samtidigt anskaffades ett fodral. Lämnades 1884 i utbyte vid nattvardskalkens reparation . Vinflaskor av glas: 1-3. Av grönt glas, varav två möjligen redan är upptagna i inv 1663 , >>Uthan skruf­ var>>, och Inv 1830. 1904 har antalet stigit till tre (inv). Man får då också veta, att de rymde 2 kannor (=5,21), men att de var odugliga och skulle avföras ur inv. Även inv 1917 nämner dem, med den anmärkningen , att de delvis var spräckta. Nu återstår en enda (fig 48) , av blåst glas, mycket bukig , men tillplattad och med lång, smal hals . Höjd 35 cm. 1700-talet. - 4-5. Av ofärgat glas , rymmande 4 kannor (= 10,4 1) , första gången upp­ tagna 1830 (Inv). Ej bevarade. En brudkrona av förgyllt silver, prydd bl a med oäkta, färgade stenar, änglar och hängande löv , inköp­ te s 1686 (inv). Den vägde 68 lod (ca 898 g) och repare- Fig 48 . Vinflaska av grönt glas . I700-talet. Foto R Boström 1980. Green glass wine bott/e . 18th century. rades bl a 1727 av mäster Hellberg62 (räk) , 1769 av mäster Witte63 samt 1803 (räk). Brudkronan saknade 1712 >> l steen , en lijten spitz eller tagg, samt ett ängla­ huvwud af silfwer>>(inv). Den byttes ut mot en ny 1869 (se Nya kyrkan, fig 106). Till brudkronan tillverkades 170 l en ännu bevarad, rund kopparask med en ros i drivet arbete på locket (fig 107). Den saknade till att börja med lås och nyckel. Diameter 26,5 cm. Beträffande bröllopsseder i socknen , se nedan under Textilier. Rökelsekar Ett >>eldkar>>fanns kvar ännu i slutet av 1500-talet (PB vis) . Ljusredskap I slutet av 1500-talet ägde kyrkan >>Koppar staka- 4 st >> (PB vis). 64 RUNSTENS GAMLA KYRKA Av dessa återstod 3 st 1663 (inv), men togs av fien­ den 1677. Två av dem var förgyllda (räk, st prot samt Ahlqvist 2: l , s 205). Fyra ljuskronor av mässing från 1700-talet (fig 108 ff) samt två av svarvat trä med ljusarmar av järn, upp­ tagna i inv 1804 och 1830, hänger i Nya kyrkan och beskrivs nedan, liksom en ljusstake av mässing från 1600-talet (fig III), ett par av driven mässing (fig 111), upptagna i inv 1830 samt tre par ljusstakar av tenn från Fig 49 a-b. Antepen­ dium (nr 3) av ursprungli­ gen svart , numera brun sammet med silverappli­ kationer och knypplad silverspets , tillverkat 1773. Foto R Hintze 1981. a-b . Antependium (No. 3) . original/y black . now brown velve t with silver laces and embroidery, made in 1773. 1600- och 1700-talen (fig III) . Bland ej bevarade ljusredskap kan bl a också nämnas en lykta , skänkt 1836 av glasmästaren Håkan Anders­ son, ett par ljusstakar >> af metall >>, dvs gjuten mässing, för ett ljus samt ett par ljusarmar av glas på läktaren (inv 1830). Två ljussaxar av mässing, identiskt lika, inköptes 1803 (räk) , längd 16,5 cm resp 14,5 cm (den kortares ena skänkel är nämligen avslagen) . På den kortare saxen ingraverat med kursivstil: >>I:A:S :» samt inpun- sat ett oläsligt ord, årtalet 1800 samt >> Runsten >>. Textilier I slutet av 1500-talet ägde kyrkan ett stort textilförråd: >> Messehacklar mz sin tillbehör- 2 ste Ännu messe hacktar mz sin behör gamble 4 st. [siffran 4 senare ändrad till 3] kor Kåpa gammal 2 ste röklin64 - l ste Handkläde - 2 ste Altar list - l ste Antipendium golt af Damask- l ste » (PB vis). Ordförklaringar, se not 64. - Korkåpan var enligt in v 1663 av taft. 1645 vid nyåret gav majoren Abraham Larsson (Cronhiort , not 66) >> it stycke guld om 2 R dal och en messahake af grönt damast m z mässesärken till kyrkan i Runsten, förrnadeligen såsom Testamente efter sina barn >> (RM , s 282, citat ur >> gamla Kyrkoboken >> , fol 38). Till det som danskarna rövade bort 1677 hörde bl a en mässhake av röd , blommeract sammet , en annan av röd plysch med kors av silvergaloner , korkåpa av grön damast med röda taftlister omkring samt ett altarkläde av rött sars med silvergaloner , också beskrivet som »Gammalt altarkläde brokot >> (inv 1663) . Antepend ier: l. >> Golt af Damask», se ovan. Ej be- varat. - 2. Av rött siden, skänkt av änkeprostinnan Lippius i testamente efter hennes make (not 12). Den var prydd med initialerna S.L. (=Stephan Lippius) och C.B. (=Catharina Brehmer, not 12) samt årtalet 1698. Ej bevarad.- 3. Av ursprungligen svart, nu brun sam- met, trasig och bleknad , upptill och på sidorna kantad med en 9,5 cm bred, knypplad silverspets , ka ll ad >> silf- vergramand >> i Inv 1830 (fig 47). Mitt fram ett latinskt kors av bred si lvergalon, omgivet av årtalet 17/73. Fodret borta. Nuvarande mått: 94x 155 cm. Kalkkläden: I. >> Ett med si lke stickat » samt 2. >> Ett uthan si lke >> (inv 1663) tagna av fienden 1677.-3. Av brunt silke, broderat med guldtråd, upptaget i in v 1713, men försvunnet före 1830 (lnv).- 4. Av ljusrött , blek- nat siden ( >> sidensars >> ) med blomsterbroderier i schat- tersöm och märkt >> l.H.S. /Christina M/agdalena/ Törngren [not 44] Anno 1749». Kantat med >>gula Fig 51. Detalj av korset på mässhaken i fig 50. Foto R Bo- ström 1980. Det a il of the cross on the chasuble in fig 50. INREDNING OCH INVENTARIER 65 Fig 50. Mässhake av karmosinröd silkessammet med kors av guldgalon , anskaffad 1698. Foto R Boström 1980. Chasuble , crimson silk velvet with a cross of go/d fa ce , pur- chasedin 1698 . 66 RUNSTENS GAMLA KYRKA silkesuddar >> (inv 1749) , dvs silkesspets . Mått : 60 x 60 cm. Upptaget i Snabbinv , i William Andersons (not 96) manuskript 1936 samt i inv 1968, men ej återfunnet 1979. Mässhakar: 1-6. Upptagna i PB vi s (se ovan) . Möjli­ gen var en av dem av blå damast , omgjord till en päll samt en av röd sammet (inv 1663). - 7. Av röd sammet , inköpt 1637. - 8. Av grön damast med röda taftlister omkring, skänkt 1645 (se ovan). De fle sta under nr 1-8 uppräknade togs av fienden 1677. I varje fa ll är ingen bevarad . - 9. >>Mässehake af blått sijden Damast >>var ny 1685. Ej bevarad. - 10. I inv 1682 infördes en mässhake för 41 daler kmt samt galoner för 25 daler kmt. Ej bevarad . Kan det vara nr Il ? - Il . Av karmo­ sinröd silkessammet med kors av guldgaloner på ryg­ gen , inköpt 1698 (fig 50 ff) . Foder av tryckt linne med rutmönster. I rutorna är små kvistar med bär inskriv­ na , tryckt med klarröd och svart färg . Fodret är enligt fil dr Agnes Geijer från 1700-talets slut. Renoverad av Pietas 1951. - 12. Av svart sammet med silverapplika­ tioner (fig 53). På ryggen kors av bred galon, kantad med smal, knypplad silverspets . Runt hal sringningen och alla kanter en bred , knypplad spets. Längst ned på Fig 52 . Detalj av fodret i mässhaken fig 50. Naturfärgat linne med tryckt mön­ ster i svart och klarrött. 1700-talets slut. Foto Piet as . Detail oftining in the chasuble in fig 50. Unbleached linen with a printed design in black and bright red . End of 18th century . ryggen årta let 1769 broderat med stora siffror (jfr Kol­ lektredskap, håv nr l nedan, fi g 54). På framstycket Gudsöga inom triangel. Modernt , svart linnefoder. Sprundet häktas fram med häktor på baksidan . Tidi­ gare med ett par silverspännen , tillverkade samma år som mässhaken av guldsmeden Hans Christian Witte (not 66) . Renoverad 1943 och 1957. Bland de mässkjortor, som kyrkan har ägt , kan näm­ nas två , upptagna i inv 1663 , den ena »af huusläft », den andra >> af Slissing eller fint lärft med 2 stora för­ gylte spennen , som nu borta ähre >>. De rövades nämli­ gen också av danskarna 1677. Diskkläden: 1-2 . Det ena blå randigt , det andra vitt (inv 1663) , togs av fienden 1677.-3-4. Upptagna 1685 , det ena »silkessydt » (inv) . Ej bevarade . - 5. »Duuk på Disken , blå randig- l st » (inv 1685) , ej bevarad. 1769 anskaffades en halmmatta framför a ltaret (räk). Runstens kyrka har ägt ovanligt många föremål som använts i samband med bröllop. Förutom den i fig 34 avbildade brudbänken och den ovan nämnda brud­ kronan med dess fodral (fig 107) är följande kända: Röd , blommig halvsidendamast till en brudkjol , in­ köpt 1705 (räk) , samt en brudtröja av okänd å lder, Fig 53 a-b . Mäss- hake av svart sammet med knypplad spets, broderier och appli- kationer, allt i silver, tillverkad 1769. Foto Pietas. a-b . Chasuble , black velvet with pi/low- /a ce, embroidery and app/ique work in sil- ver, made in 1769. tillverkad av svart kamlott (not 64) med fiskben , är båda upptagna i inv 1713, men ströks 1740. Brudpällar: l. Omtalad 1663 (inv) , gjord av en mäss- hake >> af blått damask >>, se ovan. - 2. Brokig kattun , dels till en brudpäll, dels till klädsel av brudstolen , inköptes 1705 (räk) . Varken nr l eller nr 2 är bevarade. - 3. >> l st. grönt Sammetstäcke nyttjas till Brudpäll >>, inköpt 1777 (lnv 1830), kantad med band och fransar av gult silke; tre kanter framtill och på sidorna ned- hänger ca 18 cm . Längd 190 cm, bredd 70 cm. Kallas i Snabbinv felaktigt för altarduk. Fyra gamla mökvällskappor65 finns upptagna i inv 1804, men inte senare. Linne beskrev 1741 bruket av sådana kappor (utan att kalla dem så) och andra bröl- lopsseder i Runstens socken, medan Åhstrand beskri- ver, hur kapporna såg ut (not 65). Votivskepp Ett skepp, litet och gammalt , är upptaget i inv 1713. Det nytacklades och utsirades med målning 1775 (av Wadsten? st prat) och betecknades även 1804 och 1830 som gammalt. På bakstammen stod >> R: E. >> .- Håkans- son nr 738. Begravningsvapen l. Över Israel Alexander Cronhiort66 t 1644 (fig 55). Den avlidnes vapen är målat på en svartmålad, rektan- gulär, nedtill profilerad trätavla. Mot mörkgrå fond INREDNING OCH INV ENTARIER 67 Fig 54. Kollekthåv av svart sammet med broderier och galon av silver, tillverkad 1769, samtidigt som mässhaken i fig 53. Foto R Boström 1980. Collection bag, black velvet with silver face and embroidery , made in 1769, at the same time as the chasuble in fig 53. 68 RUNSTENS GAMLA KYRKA avtecknar sig e n förgylld hjort och över denna ett rött hjälmtäcke. Därunder en inskrift med förgyllda bokstä- ver (namnet med antikvaversaler, i övrigt frakturstil). Överst den avlidnes initialer, I.A.C.H. , därunder: »A:o 1644 den 15 novemb: ähr den Edle och welbör- dige ISRAEL ALEXANDER CRONHIORT l saligh i Her- ranom afsomnat. l D.S.G.G.S. >> (=Dessen Seele Gott Genädig Sei. 67)- Tavlan är fäst vid en bärstång , total längd 133 cm. Tav lans bredd 37 cm. Vapnet hängde i Gamla kyrkan inne i absiden, norr om altaret , över den s k Cronhiortska barngraven (fig 58 C; se nedan, gravsten nr 2) , nu på norra korväggen . 2. Av skulpterat, krederat och målat trä (fig 56), över överste Abraham Cronhiort (not 66) , f 1604 , t 1666. Mot den symmetriska vapensköldens blågrå fond avtecknar sig ännu en skö ld av samma form i tunn relief, mot vilken en bronserad hjort avtecknar sig. Hjälmen är grå med förgyllt vis ir , de krönande hjort- hornen bronserade. Mellan dem en öppen , förgylld krona. Hjälmtäckets akantus i guld och si lver med röda baksidor. Under vapnet en inskriftstavla med livlig, symmetrisk kontur, omgiven av broskornamen- tik i silver och något gu ld. Den nuvarande inskriften tillkom 1775 på initiativ av prosten Abraham For- Fig 55. Begrav ningsvapen av krederat och målat trä över Israel Alexander Cronhiort , t 1644. Foto R Hintze 1979. Mortuary coat of arms for Israel Alex- ander Cronhiort. died 1644. nander (not 13) och utfördes troligen av And G Wad- sten , som detta år arbetade i kyrkan. Troligen bättrade Wadsten också på målningen. Inskriften , med försi lv- rad (ljusgrå?) fraktursti l mot svart fond , lyder nu: >> Kong): Maijestäts l Troman och öfwerste wid Nerikes l och Wermela nds Regemente wälborne l Herren Herr Abraham l Larsson Chronhiort ». Den ursprungliga inskriften var mycket lä ngre och återgavs enl igt Frigelius på följande sätt: »HANS KONGL. MAIJ 115 TIL SVERIJE TRO MAN OCH l TJENARE DEN l ÄDLE OCH WÄLBORNE HERREN , HERR l ABRAHAM LARSSON CHRONHIORT, WÄLBESTÄLT l ÖFVERSTE VID ETT REGIMENTE AF NERKJE OCH WERMELANDS FOOT- FOLK HERRE ... l AF RYSSBYLUND ......... 1604 PÅ ÖLAND AF ..... .. H ..... . 1666. Vapnet och inskriftstavlan är fästade vid en bär- stång. Total längd 290 cm. - H åkansson nr 705. - Begravningsvapnet hängde i Gamla kyrkan över den s k stora Cronhiortska graven i långhusets nordöstra hörn (fig 58 E) , men är nu uppsatt på norra korväggen. Gravstenar och gravar inne i kyrkan l. Gravhäll av grå kalksten, över kyrkoherden Lau- rentius Andreae68 och hans familj 1622 (fig 57). Kom- 69 INREDNING OCH INVENTARIER Fig 56. Begravningsvapen av skulp­ terat, krederat och målat trä över överste Abraham Cronhiort, t 1666. Den nuvarande inskriften från 1775. Foto R Hintze 1979. Mortuary coat of arms for Colonel Abraham Cronhiort, died 1666. Carved wood, covered with gesso and painted. minister Jonas Linnerus,69 t 1772, var också begravd under samma sten (RM s 283). Mått: 195x 133x JO cm. I hörnen små sexuddiga stjärnor i relief, formade med passare, inom runda, nedsänkta fält. Hörnrundlarna är förenade med varandra genom smala, upphöjda lister. I övrigt är all ornamentik och text utförda i ristning. Genom S-formade linjer, enstaka eller kombinerade, omges vissa textpartier av ramar, som antyder ett slags inskriftsfälL Upptill en kartusch inom konturtecknad ram med missförstådd beslagsornamentik, buren av smala pilastrar. Stenens yta är upptagen av en lång inskrift med antikvaversaler: IAGH WET AT MIN F0RLO­ SARE LEFR l OCH IAGH SKAL PÅ YTERSTA DAGEN VPSTÅ l PHILIP. 1: CAPITEL. l CHRISTVS ÄHR MIT LIF l OCH D0DEN ÄHR MIN WININGH. Därunder mellan de smala pilas­ 5 - 805666 Runstens kyrkor trarna, kyrkoherdens och hans hustrus namn bredvid varandra inom var sin ram: D. LAVRENTIVS l ANDREAE och: [G)VNNIL BER-IGES DOTTER. I mittfältet: VÅR · BARN · l · CHRISTO · AFSOMNADE OCH HERVNDER BEGRAFNE ANDREAS ANNO OLAVS CHR! . . . 16 IACOBVS ZZ BERGERVS OLAVS BERG ER! VXORIS FRATER ICOR.XV Därunder: THET F0RGENGELIGIT 70 RUNSTENS GAMLA KYRKA VAR I · SN0PLIGHET DER I · SKR0PLIGHET SÅT IT · NATVRLIGIT LEKAMEN T h om detta: OF0RGENGELIGIT OCH I · HERLIGHET SKAL VTHI · KRAFT VPSTÅ !T · ANDELIGIT LEKAMEN. Nedtill på stenen inskrift i ristning: POST HNEM VER­ MIS POST VERME HETOR ET70 HORROR / SIC IN NON HO­ MINEM VERTITVR OMNIS HOMO (l översättning: »Efter människa en mask, efter mask stank och fasa. Så förvandlas varje människa till något som icke är män­ niska »). Nederst på stenen dödskalle över korsade benknotor inom en liten cirkel. Både J H Rhezelius och Ahlqvist har antecknat den­ na gravsten, som på deras tid låg mitt i kyrkans kor (fig 58 B). Den blev 1836 flyttad ut på kyrkogården och uppsattes 1937 i Nya kyrkans vapenhus (fig 89). ­ Håkansson nr 700. 2. Gravhäll av grå kalksten, svagt trapetsformad . Längd 196 cm, övre bredd 115 cm, nedre bredd 96 cm. Mitt på stenen ett nästan cirkelrunt fält, omgivet av en smal ram i relief, samt inom detta ett flikigt, symmet­ riskt blad eller en sköld, också i låg relief (fig 59). Ingen inskrift synlig.- Håkansson nr 737 . Stenen täckte den s k Cronhiortska barngraven, be­ lägen innanför altarringen i Gamla kyrkans kor (fig 58 C), men ligger nu ute på kyrkogården över den murade Bruseniusgraven (fig 12: 5) . Barngraven undersöktes av Ahlqvist i slutet av april 1836, innan den tömdes. Den var endast 2l aln lång och l aln djup , alltså betydligt mindre än den sten, som täckte den, och »murad med tegel invändigt och af tiden nog förfallen » (RM s 8). »Uti grafven funnos 2~ likkistor, en mindre vid Norra och en större vid södra sidan. Bägge syntes vara gjorda på samma gång af goda tjocka furubräder och alldeles lika form. De hafva varit öfverdragne med svart kläde, hvilket nu var näs­ tan förmultnad! och affallet, samt långsåt kanterne och fogningarne prydde med påspikade tennlickor [not 52] samt på locket vid hufvudet prydde med en större fastsatt bläckstjerna. Den större barnkistan ägde l al. och 20 tums längd; öfverst på locket lästes , med jern­ bläcksbokstäfver: 1 · H · s och vid fötterne ANNO 1 1644 . Den mindre kistan af )j alns längd, ägde alldeles lika inskrift med den förra. Då locken atlyftades , som lågo alldeles lösa på kistorna, sågs af benen och cranierne som ännu voro någorlunda oskadade, att Barnen varit af 3-5 års ålder. >> Det ena barnet var Israel Alexander, vars begravningsvapen hänger i koret (fig 55) , det and­ ra var troligen Anders , också död i späd å lder samma år. Ännu en broder , Victor , f 1640, som drunknade 1667, uppges vara begravd i Runstens kyrka 1672, men hans kvarlevor nämns inte av Ahlqvist, varken 1825, 1830 eller 1836. 3. Den s k Stora Cronhiortska graven , som saknade gravsten, låg i långhusets nordöstra hörn (fig 58 E) och_ var endast täckt med två lager plankor, vilande på bjälkar. I graven vilade överste Abraham Cronhiort (not 66) , t 1666, hans första hustru Dorothea Wellingk , t 1649 samt deras dotter Christina Helena , t 1650. Ahlqvist beskrev graven, dels sommaren 1825 i sam­ band med att plankorna över graven byttes ut mot nya (RM s 281 f; pub! i 2: 2, s 311 ), dels vid gravens töm­ ning i april 1836 (RM s 8 f) . Överstens stora, svartmålade kista stod t h. Den var >>alldeles utan prydnader>> och så väl bibehållen, att den kunde upptagas hel. Överstens lik var, liksom de båda andra i samma grav, inlagt i humle. Han << hade varit klädd med en liten rund mössa på huvudet i svart Burgundisk drägt med svarta sammetsskor med breda tvärskurna skonäsor>>. Skelettet visade , att han varit en lång , reslig man. I graven låg också två förtenta, åttkantiga järnblecksplåtar med små nubbhål i kan­ terna, vilka visade , att de varit fästade på kistorna . På den ena >>Var Chronhiortska vapnet måladt med lef­ vande färgor och under voro synbara orden ANNO l ... >> . Överstinnan låg t v i en svartmålad kista, insatt i en yttre ekkista. Den senare >> hade varit öfverdragen med svart kläde och spikad i kanterne med tennlickor. I denna Ekekista voro grofva ringar. På bägge sidorna voro af jernbleck påsatta orden : DOROTHEA VELLINGK. ANNO 1649 >> . 7 1 På kistan hade suttit en lös, åttkantig plåt av förtentjärnbleck. Den >>var sönderfallen i bitar, som af rost voro nära förtärde , har synbarligen haft ett vapen måladt i färgor troligen det Wellingkska >> . Överstinnan >> var klädd med spetsig mössa >> . Barnkistan stod vid fötterna på de båda stora kis­ torna. Den var >>alldeles förfallen . . . Den har varit öfverdragen med kläde , svart , och med tennlickor spi­ kad i kanterne . På locket lästes 1 · H · s ANNO 1650 i utklippta bläckbokstäfver och på bägge sidorna äfven i järnbleck namnet CHRISTINA HELENA >> . Även barnet hade varit inbäddat i humle , som låg lös i kistan. Själva gravkammaren >> Var murad och invändigt rap­ pad ägde blott bredd för zne kistor. Kistorna stodo på 71 INREDNING OCH INVENTARIER Fig 57. Gravhäll (nr l) av grå kalksten över kyrkoherden Laurentius Andre> in­ rättades av befallningsmannen Nils Jönsson Ståle,72 som köpte den av kyrkan 1671 för 5 rdr specie ». Den reparerades 1742 (räk). Nästa ägare var kyrkoherden Andreas Brauner (not 44) som 1753 betalade 10 dir smt för graven. 1760 2/7 erlade kyrkoherden ytterligare 30 dir smt , av allt att döma med anledning av första hustruns död den 5/6 s å, och begärde ett köpebrev av församlingen , »med det förord och gjorda öfverens­ kommelse och slut med försambl nemP2: att Kyrkan skall vara hädanefter och i alla tider skyldig att hålla denna hans köpta graf vid makt och att Kyrkian eller försambl. icke skall tillåtit vara , i anseende till denna gåfva , att sälja denna graf till någon , eho den vara må, eller lägga någon annans lik deri: icke heller skall någon af Hr Probsten Brauners och the ss sal. Hustrus anhörige äga någon arfsrätt uti thensamma, på thet ingen skall rubba theras döda » (Avskr av Ahlqvist , RM s 184) . - Håkansson behandlar Fogdegraven under nr 723 utan att sätta den i samband med någon grav­ sten. Ahlqvist beskriver graven , då den öppnades 1828 (RM s 284): » . .. grafven var inuti väl kalkrappad ; aldeles öppen och stenen hvilade på 2!!,1;. balkar, som gingo långs åt grafven i Ö. och W .... Kistorna hafva 73 INREDNING OCH INVENTARIER ringar; men tecken till hufvud eller fotplåt finnes icke. De 2~ voro alldeles lika , rödbruna (troligen hafva de varit gulmålade då de nedsattes i grafven) säkerligen Prosten Brauners och den sista Prostinnan (Anna Bergstedt) ». Graven öppnades åter 1836 och uppgavs då innehålla tre större och en barnkista. >> Kistorna voro helt och hållet förfallne , utom den ena, som stod närmast klockarestolen , som väl ännu var sammanhängande; men ganska bräcklig. De hade alla varit af ekbräder; men helt tunna och med mycket listverk. Grafven hade varit så trång, att för att kunna rymma dessa 3"e större kistor hade den som stod vid S . sidan i grafven måst omvändas , så att det liket hade hufvudet mot öster och fötterna åt väster. Af Likklädslen var allt förfallet och inga plåtar eller dylikt funnos; endast ringar >> (RM s 9). Ahlqvist förmodar, att den tredje och smalare kistan tillhörde prostens första hustru, Christina Magdalena Törngren , som dog 516 1760 (RM s 284) , en knapp månad före 2/7 , då överenskommelsen angående gra­ ven träffades med sockenstämman (se ovan) . - Vem barnkistan tillhörde , nämner han inte. Inte heller vet vi , vart Fogdegravens ursprungliga kista tog vägen. 5. Gravhäll av grå kalksten (fig 62) över kyrkoher­ den Daniel Brusenius (not Il) och hans hustru Anna Lippia, anskaffad 1704, medan de ännu var i livet. Mått: 230x 170x 10 cm. (Håkansson nr 710) . - Den rikt skulpterade hällen är indelad av tre tvärställda kar­ tuscher, en liggande oval i mitten samt upptill och nedtill två liggande rektanglar med inskurna hörn, alla tre inramade av blad- och bärguirlander i ganska hög relief. En liknande guirland följer stenens kanter. Ke­ ruber, druvklasar och ringlande band med tofsar fyller ut ytorna mellan kartuscherna. Ur ett moln i den mit­ tersta kartuschen sträcker en hand fram en uppslagen bok, på vilken inskriften omkring detta fält syftar: >Jehova > (med hebreiska bokstäver). JAG o SKALL o ICKE o VTH o SKRAPA o HANS o NAMN o AF o LIFSENS o BOOK . Denna text består av vackra antikvaversaler i relief. -Den övre kartuschen saknar inskrift. -På den nedre kartuschen med antikvaversaler i relief: DETTA GRAFTÄCKE l KOS[TADE PASTOR I RUNST)EN / DANIEL BRUSENIUS OCH DES l KÄ[RA HUSTRO ANNA LIPPIA) l D. 12 APRIL ANNO 1704 (läsningen efter Ahlqvist m fl) . ­ Gravstenar med liknande komposition och detaljbe­ handling finns bl a på Kalmar gamla kyrkogård (Sv K Sm III: 3, t ex fig 268, 274 och 283) . Stenen låg ursprungligen över en murad grav i södra sakristian (fig 12: 5; 58 F), nästan mitt i rummet, omgi­ ven av ett vackert golv av slipad kalksten. På Ahl­ qvists tid låg ett trägolv över stengolvet. När grav- Fig 59. Gravhäll (nr 2), som täckte den s k cronhiortska barngraven innanför altarringen i Gamla kyrkans kor (jfr fig 58 C). Detalj av mittpartiet. Nu på kyrkogården , över den murade Bruseniusgraven (fig 12: 5) . Foto R Hintze 1979. Gra ve s/ab (No. 2) thai covered the grave of the Cronhiort children inside the altar ring in the chancel of the old church (ej fig 58 C). Detail of middle section. /t now lies in the churchyard o ver the Brusenius grave (fig 12: 5). Fig 60. Stora cronhiort ska graven , järnställning. Teckning av A Ahlqvist 1836 (RM , VaLA). The iron stand for the /arge Cronhiort Jami/y gra ve. stenen i samband med gamla kyrkans rivning flyttats ut 1414 1836, >> befanns grafven öppen och murad med rappning på sidorna och trappgång åt Sacristidörren . I grafven befunnos 5 stora likkistor av hvilka 3~ voro alldeles förfallne dock syntes att de ägt ringar. 2~ Ekekistor voro med utmärkt vackra beslag af järnbläck vid ringarne. En större furukista ägde inga ringar; men ett svart kors , måladt på locket. I denna, som stod öfverst syntes svepningen af svart sidenmössa på huf­ vudet och under mössan en linnerebba kantad med 74 RUNSTENS GAMLA KYRKA Fig 61. Gravhäll (nr 4) av röd kalksten , troligen huggen av någon i kretsen omkring den kände stenhuggaren Basilius Goltsmitt d ä och hans familj. Stenen saknar in skrift , men låg i Gamla kyrkan troligen över den s k Fogdegraven (tig 58 D) , inrättad 1671 av befallningsmannen Nils Jönsson Ståle . Nu i vapenhuset (fig 89). Foto R Hintze 1979. Gra ve s/ab (No. 4), red limesrone, p robab/y c ut by someone in the vieini ty (~f Basilius Go/t smitt. sen .. the we/1-known stone-culler, and his fami/y . There is no inscriprion on the stone hut itlay in the old church , probably over the so-ca/led bai!iffs gra ve (fig 58 D). a!Tan[?ed 1671 hv Nils Jönsson Sråle . Now in the porch (fif? 89). 75 INREDNING OCH INVENTARIER Fig 62 . Gravsten över kyrkoherde Daniel Brusenius och hans hustru Anna Lippia, anskaffad 1704. Låg ursprungligen i Gamla kyrkans södra sakristia (tig 12:5 . 58 F). Nu uppställd i vapenhuset (tig 89). Foto R Hintze 1979. Slab over the grave of the parish priest Daniel Brusenius and his w((e Anna Lippia. purclwsed in 1704. The stone la y original/y in the S vestry of the old church (flg 12:5 . 58 F) . and now s tands in the porch (fig 89). 76 RUNSTENS GAMLA KYRKA N Tl2APPSTEG AV SIEN r---------------, r----------- ----1 l l l l l l l l l : -------------­ ~-------------Jr--------------,r-------------1 l Il l l Il l l Il l L_-­ ___________! L_-----­ _____ j r--------------, r------------., l l l l l Il l l l ll ___________ _j ll ____________ .J =~ CL o Il v s Fig 63. Plan över Brusenius-graven , nu söder om kyrkan (fig 12:5 , 58 F). Renritning efter Abraham Ahlqvists planskiss 1836 (RM, VaLA) . Plan of the Brusenius grave, now S of the church (flg 12:5, 58 F). spets, troll! var denna prostinnan Brusenii kista. 2m:. medelmåttiga halfväxta barnkistor, klädde med glit­ terblommor och dessutom 5 små barnkistor. Således voro säkerligen i denna graf: Stora kistor- 5. l Medel­ måttige - 2. l Små Barnkistor - 5. /tillsammans/ 12 likkistor> (RM s 6) . Senare samma år, den 7/9 »Upprensades ... Sacristi­ grafven .. . och befanns den utgöra en grafkällare av följande ungefärliga utseende: [Ahlqvists skiss återges i fig 63]. Gången ned i källaren har varit tätt inom gamla Sacristidörren med murade trappsteg . Källaren ägde ett slätt flisgolv. Wid trappan gick ett muradt rör a) som ledde upp i fria luften. Källaren var omkring 4 + alnar i fyrkant. Öfver källaren voro ekebalkar lagde , såsom puncteringen utvisar och på dessa balkar hvi­ lade Bruseniska grafstenen>>(RM s 22 f). Som redan är omtalat (kap Kyrkogården) är gravkällaren bevarad (fig 12 : 5), men täckt av den sten som ursprungligen låg över den s k Cronhiortska barngraven (nr 2 ovan, fig 59) . Brusenius-stenen låg 1836-1937 på kyrkogården , numera är den uppställd i vapenhuset (fig 89 c) . 6. Gravhäll av grå kalksten över kyrkoherden Olaus Svebilius ,73 hans hustru Brigita Göthe och deras dot­ ter Catharina Elisabet (fig 64). Mått: 200 x 131 x lOcm . Rikt skulpterad med stora dubbla rosor i de övre hör­ nen (de nedre hörnen bortslagna). Utmed kanterna inskriftsband (utan text) mellan lågerhuggna band. In­ nanför dem en lagerkrans med inskurna hörn , innanför denna en inskrift med djupt inhuggna versaler: HAC · URNA / CONDUNTUR · / SACROR UM · / RUNSTENENSI UM · / ANTISTES · / OLAUS · SVEB!LI US · / ET · / HON ESTIS­ S!MA · MATRONA· / BRIGITA · / G!ÖTHE · / CU M· / PROLE · / CATHAR!NA · / ELISABET · / [SVE]-BILIA/ AN0. 1727 (=J denna grav gömmes föreståndaren för helgedomen i Runsten Olov Svebilius och den ärbara frun Brigita Giöthe med dottern Catharina Elisabet Svebilia. År 1727.). Graven inrättades 1729 i norra (gamla) sakristian »med församlingens bifall >> (st prot 1/5 1729) för kyrko­ herde Svebilius och hans familj (fig 58 G). Vi känner den väl , tack vare Ahlqvist : >> Grafven är alldeles öp­ pen och hvilar i en murad fals eller kant . Grafven är betäckt med en vacker grafsten >> (RM s 286-287). Även när stenen lyftes upp 24/ 1 1828, beskrevs gra­ ven av Ahlqvist: >> Vid Södra väggen har stått en större kista , som nu var sönderfallen , att endast ringarne lågo i ordning och benen efter m[änni]skan . (Var troligen Kyrkoh. Svebilii egen kista.) Vid Norra sidan af graf­ ven stod på bottnen en mindre kista nog sönderfallen , som troligen var Svebilii frus Brita Gjöths. Åfvanpå denna var en ovanlig stor, svartmålad kista, på hvilken sidabräderna ännu voro i behåll med sina vidslagna ringar ; men locket var något nedfallit. Denna kista har ägt stora svarfvade fötter och var synbarligen yngre än de förutnämnde; ehuru troligen äfven andra orsaker bidragit , att de förra snarare undergått förvandling. I denna sistnämnda kista lärer Kyrkoherden Hultin vara begrafven >> (RM s 286). När graven tömdes i samband med gamla sakristians rivning 17/9 1835, >>Uttogs de lämningar efter likkistor och ben , som funnos i Svebi­ liska grafven ... jemte 16 st ringar till Likkistorna [som]lågo lösa bland mullen >>. Stenen lades först >> af­ sides på kyrkogården >> (RM s 1) . Ahlqvist skriver inte, hur man förfor med kvarlevorna , men av allt att döma blev de , liksom andra gravars innehåll, nedsatta i en grav på kyrkogårdens södra sida . 1937 uppsattes grav­ stenen i vapenhuset (fig 89). Porträtt, Hedengranstavlor och kungatal Sex porträtt, föreställande tre präster med hustrur (fig 111-116) hänger i Nya kyrkan och beskrivs nedan. 77 INREDNING OCH INVENTARIER Fig 64. Gravsten över kyrkoherde Olaus Svebilius och hans hustru Brigita Giöthe m fl . Låg i Gamla kyrkans norra sakristia (fig 58 G) , nu uppsatt i vapenhu­ set (fig 89). Foto R Hintze 1979. Slab over the grave ofthe parish priest 0/aus Svebilius and his wife Brigila Giöthe, and others . The s/ab lay ori­ ginal/y in the N vestry of the old church (fig 58 G) , and is now standing in the porch (fig 89). Fem s k Hedengranstavlor74 samt tre Kungatal, dels Kollektredskap Gustav III:s tal vid riksdagarna 1771 och 1772, dels Håvar: l. En håv av röd sammet med guldgaloner och Karl XIII:s tal vid riksdagen 1810, fanns kvar 1830 liten malmklocka, upptagen i inv 1713, var enligt ett (lnv) , men är sedan dess försvunna. tillägg i inv alldeles förmultnad . Nu återstår endast Series pastorum 1558-1801, >>målad [direkt?] på pinglan, som överförts till håv nr 3.-2. Av ännu en håv Chorväggen>>omtalas också 1830. återstår endast en pingla av driven mässing. >Kronan >> 78 RUNSTENS GAMLA KYRKA är en lös, s-formad ögla , som är trädd igenom ett hål i klockan . I dess andra ände är kläppen fäst. Höjd 4 cm, diameter 3,8 cm.- 3. Av svart sammet med silverbro­ derier 1769 (fig 54) , se Nya kyrkan. Böcker I slutet av 1500-talet ägde kyrkan »böcker officialia- 2 ste disccipulus75 - l ste gambia permens76 böker- 2 ste>> (PB vis). Ingen av dem är bevarad. Rhezelius antecknar 1634 en inskrift dels med latinsk skrift, dels med runor i »Gamble k[yrko]ordningz bo­ ken» (fig 65). Texten är hämtad ur psaltaren (150: 3-5). Gustaf II Adolfs illustrerade bibel från 1618, som blev krigsbyte 1678 och var borta från kyrkan i 3 år, samt Karl XII:s bibel finns i Nya kyrkan och beskrivs nedan. Möbler mm Ett medeltida sakramentsskåp (fig 34 f), som av allt att döma varit inmurat i en nisch, beskrivs ovan. - Ett ovalt bord (fig 89), inköpt 1705 för södra sakristian samt ett skåp från 1700-talet överfördes 1836 till N ya kyrkan och beskrivs nedan. Kistor: l. Av okänt utseende , sönderslagen av dan­ skarna 1677. - 2-3. Av ek, från omkring 1700 (fig 118 f) , se nedan, Nya kyrkan. - 4. En kis t bänk av ek. Det överfalsade locket och botten skjuter utanför si­ dorna, som har omsorgsfullt laxade hörn. Sidorna är fästa vid bottenstycket med runda dymlingar. Handtag i form av en liten järnring på vardera kortsidan. Två myntspringor i locket, vars framkant är lagad med en furubräda. I denna är två öglor för låset fästade med nitar. Den ena myntspringan är ganska stor och omges Fig 65. Inskrifter , dels med runor, dels, med latinsk kursivstil i en försvunnen kyrkbok , sannolikt utförda mellan 1541 och 1547 av kyrkoherden Joannes Olai Calmariensis . Avskrift av J H Rhezelius 1634. KB. Jnscriptions , part/y in runic letters , and part/y in Latin in italics , from a since lost church account-book probah/y kept between 1541 and 1547 by Vicar Joann es 0/ai Calmariensis. av en nedsänkning (efter beslag?). I den andra är ett tillplattat järnrör insatt som skydd mot tillgrepp. Järn­ rörets övre ände är uppklippt och utvikt omkring myntspringan. De båda myntinkasten motsvaras av två långsmala fack i kistan, som nu saknar lås, men har märken efter ett innanlås mitt på den främre långsidan. Mått: 139X56x47 ,5 cm (det sista måttet gäller höjden). - Kistan såld från kyrkan 1836-1838 till Störlinge, Gärdslösa sn , varefter den hamnade i Södra Runsten i gården strax söder om kyrkan och skänktes slutligen till den nuvarande ägaren, f d kyrkakassören Knut Ols­ son, Åkerby 3:6, som renoverade kistan 1980 och överlämnade den till kyrkan . - 5. Av furu, med lås, men utan beslag, upptagen i inv 1804 och 1830. Ej bevarad. Träaskar: l . Cylindrisk, svarvad (fig 66) . Diameter 17,5 cm. På locket med bläck (tysk stil): »Runstens Sochne/män tillhörig ... » samt ytterligare två oläsliga rader ; på bottens utsida med rödkrita: »K J S» (kursiva versaler). 1600-talet?- 2. Rund , cylindrisk, laggad och med band av vidjor (fig 66). Ornerad på locket med små cirklar , inbrända med ett tunt metallrör. 1600­ talet? Diameter 17,5 cm, höjd 10 cm. På lockets insida skrivet med bläck: >> 270:Dr: »,överstruket med tre våg­ räta streck. Troligen är det denna , som 1804 kallas för »bytta tilllöspengars förvarande » (inv) . I inv 1968 går nr 1-2 under den felaktiga beteckningen ciborier. - 3. Oval , svept spånask av furu med handtag på locket och fjädrande låsanordning (fig 67 B) . Locket och sidorna är ornerade på samma sätt som nr l. 1600-talet? Längd 25,5 cm.- 4. Oval, svept spånask av furu, hopfäst med senor, platt lock utan handtag, ekbotten (fig 67C). Längd 28 cm. 1600-talet?- 5. Lik nr 4 (fig 67 A). Längd 18 cm. Spår av brevlack på locket, på bottens utsida är ett bomärke inristat (fig Il k; jfr fig III). Bomärket har 79 INREDNING OCH INVENTARI ER Fig 66 . Två cylindriska askar av trä (nr 1-2) , den ena svarvad , den andra laggad , 1600-ta let ? Foto R Hintze 1979. Two cy/indrical wooden hoxes (Nos 1-2), one turned, the other of staves, 17th century? Fig 67 A-C. Svepta spånaskar av furu (nr 3-5) , 1600- eller 1700-ta let. Foto R Boström 1980. Pine chip hoxes (Nos 3-5) , 17th or 18th century. 80 RUNSTENS GAMLA KYRKA möjligen tillhört gården Vanserum nr l. 77 Asken har troligen använts för kollektmedel. Fyrsidiga skrin, tre lika, av omålad furu, med skjut­ lock, väl fogade, laxade hörn och en smal profil runt den övre kanten , kallade >>Lådor med Skott lock» (inv 1804). Mått : 36,5x25x 14,6 cm. l. På locket skrivet med bläck: »Ng l l tilförne 160 D' smt , (tysk stil) samt »Sockne-lkassan » (latinsk stil). Innehåller ett stort an­ tal kvittenser från 1800-talets förra hälft.- 2. På locket skrivet med bläck: »tilförne 160 l D' sm' , (tysk stil) samt »Runstens l Kyrka » och »Ng 2» (latinsk stil). Innehåller verifikationer från 1828 och framåt , »Hand­ lingar till Nya kyrkobyggningen », prästgården m m. ­ 3. På locket är med brevlack fäst en papperslapp med inskriften »Kyrko-Kassan ». U n der papperet skymtar en bläckskrift direkt på träet : »I denna Låda . .. » Skrinet innehåller en mängd kvittenser från 1800-talets förra hälft , bl a rörande reparationer på kyrkan , kyrko­ gårdsmuren och prästgården. 1738 anskaffades en ny måttstock , dvs mållikare , och en aln (räk) . De torde ha varit uppsatta på någon av kyrkans ytterdörrar. Båda är försvunna, alnlikaren finns upptagen både i Snabbinv och inv 1968, men uppgavs 1979 ha varit försvunnen sedan mycket länge. Likbårar, två stycken med kontursågade ben , svart­ målade med vita kanter, längd 333 cm resp 165 cm, 1700- eller 1800-talet. Fyra var i behåll 1904 (inv), nu återstår bara dessa två. Av de elva spadar, som kyrkan ägde 1804 (inv) , återstår nu endast fyra , av trä med järnskodda blad. Tre är 118, 114 resp 106 cm långa. Den fjärdes skaft är avbrutet, nuvarande längd 58 cm. Sex krönta målkärl av olika rymd samt en skyffel, allt av trä , 1800-talet. En gammal kopparkittel med två handtag för tjär­ kokning, betecknad som gammal redan 1804 (inv) , hopnitad av flera plåtar. Handtagen och en kraftig ring omkring brädden är nitade vid varandra och i sin tur nitade vid själva baljan . Längd mellan handtagen 95,5 cm, höjd 42 cm. Klockor I slutet av 1500-talet hade kyrkan två klockor i (väst)­ tornet och en primklocka (PB vis). Minst två av dem togs av danskarna 1611. 1677 lämnade fienden kvar en stor och en mindre klocka . Följande storklockor är kända: l. Se ovan . - 2. Anskaffad genom kyrkoherde Laurentius Andreae (not 68) försorg. Rhezelius gav klockan omdömet, att den var »skön » och återger inskriften: LAURENTIUS AN· DRAE PASTOR RUNSTENENSES l AREDT EB KLEIMAN78 EB ANNO DOMINI 1622.- Håkansson nr 701.-3 . Nr 2 göts om i Stockholm år 1700 av Christopher Bierman .79 Den hade »städse haft en orichtig och mycket elak klang », tills ur klockan ett stycke om 6 mrks vikt föll ur bredden den tredje dag pingst 1734 i samband med böneringningen mot aftonen , »hvaraf Klåekan icke tog någon skada, utan fick sedan bättre liud » (vis prot 1734). Klockan sprack 1742 i samband med ringning­ arna efter drottning Ulrica Eleonora.- 4. Nr 3 göts om i Stockholm 1743 av Johan Fahlsten .80 - 5. När nr 4 i sin tur göts om 1880, överfördes dess långa inskrift på den nya klockan (se Nya kyrkan) . Följande lillklockor är kända: l . Se ovan. Vi vet ingenting om klockan , varken om den rövades bort av danskarna 1611 eller om det var den, dess efterträdare eller storklockan som göts om 1632.- 2. Enligt Rheze­ lius hade den följande inskrift (F .c .5, s 45): GLORIA IN EXCELSIS DEO ANNO 1632. l DURC H DAS FEWR FLOS ICH MEDARDUS / GESUS81 IN STOCKHOLM GOSS MICH (=Ära vare Gud i höjden. Genom elden flöt jag. Me­ dardus Gesus i Stockholm göt mig 1632). Håkansson nr 702. - 3. Omgjuten 1683 i Stockholm. Gjutarens namn är inte nämnt i tillgängliga källor. - 4. Omgjuten 1776 i Stockholm av Gerh S Meyer (not 123), nu i Nya kyrkan (se nedan). Primklockor: I slutet av 1500-talet fanns en prim­ klocka av okänd ålder (PB vis). Den hängde framme vid altaret, men bortrövades av danskarna 1677 och ersattes med en ny 1685. 1702 köptes en ny , stor primklocka i Stockholm (räk). In v 1713 upptar två primklockor »av okänd ålder» (inv) , de torde dock ha varit desamma, som hade inköpts 1685 och 1702. Av allt att döma fanns samma klockor kvar 1830, en större och en mindre (inv). De såldes 1844 (Kia: l , s 56). 1701 bestämdes, att den som befann sig på kyrkogår­ den , sedan det ringt i primklockan , skulle böta 8 öre smt första gången och andra gången dubbelt. Fig 68. Runstens nya kyrka från sydväst. Foto R Boström 1970. Runstens neiV church from SW. Runstens nya kyrka Förberedelser 1831- 1835 till nybyggnaden Som redan är omtalat ovan (se Gamla kyrkan, Bygg- nadshistoria , perioderna IX och X) , hade man redan i mitten av I 700-talet diskuterat en utvidgning av kyr- kan , som blivit för trång för den växande folkmängden. Planerna hade så småningom övergått till att i stället gälla en nybyggnad. Kyrkoherde Ahlqvist (not 6) , som tillträtt pastoratet I 827 , blev till sist den som drev igenom kyrkobygget , fastän han till att börja med gick försiktigt tillväga. I 83 I beslöt man att nybygget skulle företagas 3 år därefter och att man under tiden skulle anskaffa byggnadsmaterial. Vid sockenstämman 10/4 1832 beslöt församlingen att bygga den nya kyrkan »på ny plan » öster om östtor- net , som man skulle behålla , höja något samt förse med en lanternin av ölandssten och tegel. Man före- drog dessa material , emedan de var varaktigare än trä. Ahlqvist lovade anskaffa en ritning enligt vissa precise- rade önskemål. Högsrums kyrka82 skulle vara möns- ter. sakristian skulle placeras vid östgaveln och kyr- 82 RUNSTENS NYA KYRKA l -t l o~}J ~. ~ 7 ·f{1ff,,2J " ~~r.) o"tcv"Cj_ . r l l l l l f" . //) LO . ·'" - · . --· ·-·-1 ' l l l l l • l l l l i l l ! l l l ·l . l-- Fig 69. Förslag till ny kyrka 1832 av N I Löfgren (osign). Rubriken är skriven med A Ahlqvists handstil. Skala l : 300. RA . - Enligt förslaget skulle det medeltida östto rnet behållas och den nya kyrkan uppföras omedelbart öster därom . Proposed plan for the new church in 1832 , by N l Löfgren (unsign ed) . The heading is written in A Ahlqvist's hand. Scale l : 300. According to the proposal the medieval E tower would be preserved and the new church built immediately to the E of it. kan skulle få två ingångar , en stor i söder samt en i väster, i tornet , vars bottenvåning skulle bli vapenhus. Såväl kyrkan som sakristian skulle få brutet tegeltak. Predikstolen skulle placeras på norra sidan. Sten skulle få brytas enligt consistoriets beslut »å prästgårdens östra utmark» . Ett jordbyte måste göras , på grund av den nya kyrkans placering längre österut på kyrkogår­ den i förhållande till den gamla ( östtornet skulle ju bli västtorn) . Den 13/8 samma år vände sig Ahlqvist till ÖIÄ med en skrivelse , i vilken han anhöll att församlingen måtte få till stånd att bygga en ny kyrka med bibehållande av det gamla östtornet. Han bifogade bl a en ritning, som är osignerad , men som alldeles tydligt är utförd av hans gode vän, Nils !sak Löfgren (noterna 9, 82; fig 69). Han anhöll om en ritning till »en så enkel Lanter­ ninbyggnad , att den af Ölandssten och tegel kunde uppföras>>, med plats för kyrkans två klockor och »det hela vinner en sådan varaktighet och utseende , som hedrar tidehvarfvet och öfverensstämmer med dess fordringar>>. I skrivelsen bifogades, förutom Löfgrens ritning (fig 69) , bl a utdrag ur st prot 18/9 1831 (an­ gående förberedelser för bygget under tre år) samt ur st prot 10/4 1832 (enligt vilket prosten skulle föranstalta om ritning enligt vissa preciserade önskemål). ÖIÄ lät J Carlberg83 utarbeta en ritning , som an­ lände i januari 1833. Den 27/1 sammanträdde kyrko­ byggnadskommitten för att yttra sig om ÖIÄ ritning och kostnadsförslag. Eftersom såväl denna som ytterli­ gare en ritning förkastades efter varandra av försam­ lingen , finns inte ritningarna kvar vare sig i RA , VaLA eller i kyrkans arkiv. Man förklarade sin glädje och tillfredsställelse över exteriören , men önskade att tornet skulle göras likt Torstunda torn , en önskan , som förefaller egendomlig , emedan denna kyrkas åttkantiga lanternin var och är av trä (not 82). Vad interiören beträffar, önskade man följande för­ ändringar: l) sakristian skulle få fönster i öster och söder , men inte i norr, »för kjöld och wäder skull på FÖRBEREDELSER TILL KYRKOBYGGET 83 detta kala och skoglösa land ». sakristian skulle få två ingångar till koret , en på varje sida om altardisken . - 2) Liksom i Högsrum skulle läktartrapporna placeras i själva kyrkorummet , på ömse sidor om västra ingång­ en » . .. och inte som på medsända Ritningen upgången göres genom nedra Tornrummet. Emedan därigenom mycken oreda och oväsende under Gudstjensten skulle upstå» .- 3) När »trappgångarne tillläktaren » blir inom kyrkan, följer därav, att » trappgången till Tornet tages ifrån nedra Tornrummet , hvarigenom den vanpry­ dande yttre dörren på Tornet försvinner ». Denna dunkla formulering torde syfta på murtrappan i östtornets nordmur, som mynnade på nordsidan (fig l , 69) , där en gång en sakristia legat. Löfgrens förslags­ ritning visar, att man 1832 tänkt sig att behålla torn­ trappans yttre ingång. 1833 ämnade man tydligen i stället åter taga upp den ursprungliga ingången till östtornets trappa , som av allt att döma mynnat inne i koret i östtornets bottenvåning , på liknande sätt som exempelvis i Persnäs och Föra (Öl l : 5 och 6, fig 383 c-e samt fig 449) . - 4) Församlingen önskade vidare få ÖIÄ till stånd att göra »lysande» fönster (mot öster) på ömse sidor om sakristiedörrarna »i likhet med Högs­ rums kyrka ». Tydligen hade inte den första ritningen från ÖIÄ haft fönster på dessa ställen » . . . desse Föns­ ter böra vara lysande , 5) hvaraf skulle blifva en följd att Sakristibyggnaden skulle blifva något smalare än Kyrkobyggnaden eller att kyrkan blef några alnar bre­ dare ... » Man önskade dock , att kyrkan skulle förbli av den storlek som ritningen utvi sade, med undantag av att sakristian skulle göras längre , minst 8 alnar inom väggarna . Altardiskens halvcirkelform var man däremot nöjd med . Den fick inte förminskas, med tanke på de 300-450 kommunikanterna varje gång. Ett förslag (på ÖIÄ ritning?) att placera sakristian vid norra sidan avvisades av socknen gemensamt och enhälligt , en sådan placering skulle vanpryda hela kyrkan, ansågs det. Prosten lovade framföra alla dessa synpunkter till ÖIÄ. Hans skrivel se med återsändande av ritningen är daterad 30/3 1833. Det framgår av denna, att ritningen avsett en inbyggd sakristia, något som ölänningarna aldrig hade sett : »Ölänningen har, under dessa sednare 30 åren, blifvit van vid kyrkobyggnader med särskild Sacristibyggnad på Östra gafveln , hvarigenom detta Byggnadssätt nästan blifvit en modell för nya kyrkor». Som illustration av församlingens smak bifogades Ringbergs gravyrer av Högsrums och Torstunda kyr­ kor (not 82) . ».. . H vad Tornet åter angår, är den nedsända ritningen så utmärkt vacker , att jag än teligen 84 RUNSTENS NYA KYRKA r-- .. l l l--- Fig 70. Osignerad ritning i VaLA , troligen identi sk med den kopia , som A Ahlqvist lät utföra 1834 efter J Carlbergs andra förslag (utfört vid ÖIÄ samma år) och genast skickat till församlingen. Detta förslag , liksom det första , refuserades av församlingen och finns inte kvar. Unsigned drawing , probably identiccd with the copy A Ahlqvist had made in 1834 of J Carlberg's seeond suggestion and immediately sent to the congregation. This proposed plan, as was the case with the first one, was refus ed by the congregation and no longer exists. anhåller att Tornbyggnaden ej förändra det ringaste ; hälst jag är öfvertygad, att detta Torn skall blifva det varaktigaste och prydligaste på hela landet >> . Ahlqvist bifogade också utdrag ur det ovan citerade st prot 27/1 1833 , i vilket ritningen diskuterades. J Carlberg vände sig 7/6 1833 till ÖIÄ med ett me- morial , i vilket han kommenterade Runstens försam- lings önskemål. Då lanterninen skall uppföras av sten , kan icke det för Torslunda kyrkas torn använda bygg- nadssättet begagnas . Han vill inte ändra på Jäktartrap- pan och inte heller placera två fönster i öster! Detta memorial föredrogs på stämman 4/8 1833 och samtidigt uppvi sades en ritning (den gamla?) . Försam- lingens ledamöter >> Voro af stridiga tankar>> och de >> Önskar äga friheten att uppföra Lanterninen antingen af träd eller sten , alt efter som den vid arbetets verk- ställande finner för sig vara fördelagtigast ». Beträffan- de församlingens den 27/1 uttalade önskemål om föns- ter i öster och om en sakristia, smalare än kyrkan , beslöt man att uppskjuta beslutet till en överläggning 11 /8. Denna dag diskuterades åter ritningen. Försam- lingen förnyade nu >> den innerliga och alfvarliga öns- kan >> att ÖIÄ ville förändra ritningen i överensstäm- melse med församlingens önskemål 27 l l 1833: l) föns- ter på östra gaveln på ömse sidor om altaret, 2) en sakristia med innermåtten 8 alnar i fyrkant samt 3) brutet tegeltak. A v allt att döma återlämnade Ahlqvist personligen till ÖIÄ under hösten 1833 såväl ritningen som försam- lingens kommentarer. U n der vintern 1834 vistades Ahlqvist i Stockholm. Han var nämligen riksdagsman. Han skrev ett brev till sina församlingsbor, daterat 5/2 1834. Han hade genast tagit del av den ritning , som ÖIÄ låtit utarbeta , innan den överlämnades till K Majt, men Ahlqvist hade blivit »alldeles förskräckt ; emedan den skulle förorsaka en förökad kostnad af minst 12 000 daler ; emedan fönsterne skulle sättas öfver dör- rarna vid Altaret, och förstugor byggas på bägge sidor om Sakristian . Frontispis och pelareverk på sidan af huset och fönstren uppflyttas till 5 l alnars höjd från marken ; hvarigenom gafvelfönstren skulle få 10 1/4 al- nars höjd öfver marken. Jag anstaltade då derom, att r v. l ~ l~ FÖRBEREDELSER TILL KYRKOBYGG ET 85 Fig 71. J Carlbergs tredje förslag, daterat 31 /5 1834 och fastställt av K Maj :t 21 /6 1834. Skala l : 300. RA.- Östtornet skulle behållas som västtorn och förses med en lanternin av trä. Jfr fig 69. J Car/berg's third proposal, dated 3115 /834, and authorized by royal decree 21/6 1834. Scale l: 300. Th e E to we r was to remain as W tower, and be provided with a wooden lantern ( cf fl g 69). , -f M .. ~ ~ •{ ~4. 2::: .. , .., ~/.J~ /;/$ --? -::-~~- ---v i- l .. ---- . ,?.t// /~ .. ,- .... (}/,d., _;~-m~./* __ ., (~' t...(. l { _( 1 .. r................ , .... ____ .. w,.,?~... ___ ....,j,.=--....... -'. "'··~ l 6 - 805666 Runstens kyrkor Fig 72. Längdsektion mot söder. Uppm, skala l : 300, G Wiren 1978. Longitudinal seetian Iaoking S . Scale drawing l : 300. Fig 73. Plan. Uppm, skala l : 300, G Wiren 1978. Plan. Scale drawing l :300. t[ l l Til l ;>< "' .1; = 11 1 r~ (/~ ~ ~:u--, - ~-- l 10 l l l PLAN ~111. PLAN 5"111. lAtHE.ltNINT,I..I(.',TOL. PLAN l Tll. PLAN 2 Tlt PlAW 3111.. Fig 74. Tornplaner. Uppm, skala l : 300, G Wiren 1978. Plan of the tower. Scale drawing , l: 300. Fig 75. Tvärsektioner mot öster och väster. Uppm, skala l : 300, G Wiren 1978. Cross seetian Iaoking E and W. Scale drawing l: 300. 0~ 10 o lO ZOM 88 RUNSTENS NYA KYRKA denna ritning ej skulle insändas till Kongl. Ms' förrän jag först fått skrifva till Eder, mine Sockneboar och fråga Eder till , antingen Ni hällre ville förena Eder om den förra ritningen eller antaga den nya. Jag har också låtit afrita den nya , som jag härmed sänder Eder och jag får råda och bedja Eder, att noga tänka på det beslut Ni fattar. Att få bygga i likhet med Högsrum står ej till och med mitt högsta bemödande kan jag ej uträtta detsamma; jag för min del skulle råda Eder hälre an­ taga förra ritningen än ingå i denna nya, som så mycket ökar kostnaden. Jag har noga velat skrifva härom på det , att ingen i framtiden må kunna säga, att jag ej medan tid var, varnat emot olyckan. Hvar vilja vi väl taga vägen med en sådan ritning som denna, sista föreslagne; hvar skola penningar till en sådan kostbar byggnad tagas vi känne alla penningebehof och få nöja oss, då vi äge ett enkelt och vackert , ljust och rymligt Tempel; utan sådane prydnader, som blott orsaka utgifter; och jag fruktar att vi aldrig få någon murmästare som kan upföra en sådan konstig byggnad». Han ville inte över­ tala sockenmännen , men om de antog denna ritning, önskade han att detta brev inskrevs i protokollet , >>på det ingen må skylla mig att ej hafva ärligt och upprig­ tigt sagt mina tankar. Jag vill då att , ehvad jag lefver eller är död , när nya kyrkan blir färdig , ingen skall kunna befläcka mitt namn och rygte med den beskyll­ ningen att jag haft del i ett sådant beslut ». En osignerad och odaterad ritning (fig 70) , inbunden i K la: 2 efter st prot 8/12 1836, är troligen identisk med den av Ahlqvist åberopade kopian , fastän den inte stämmer i alla detaljer. Ahlqvists brev 5/2 1834 upplästes »ljudeligen » vid en extra sockenstämma 23/2 1834 och den av honom för­ anstaltade kopian av den ännu inte fa stställda ritningen »framteddes , ... hvarvid de alla enhälligt nekade att antaga densamma». Men huruvida de i stället ville antaga den första ritningen , därom ville de yttra sig efter fjorton dagar, »sedan de emellertid fått öfverlägga och rådgöra». Den 8/3 är byggnadskommittens färgstarka och dra­ matiska yttrande daterat. Det skulle fogas till ett proto­ koll , daterat 9/3 samma år och var av följande lydel se . » W,ördsamt anförande till dc Prottokoll som hållers med Runstens församling den 9\!s. mars innevarande år. Dät är lika så obehagerliget som obegriperliget att vår församling icke ännu ärhollit till stond att få bygga Kyr­ ka i någorlunda enlighet med öfriga herå Landet Ny­ byggde kyrkor ; - vi har vid flera Socknestämor i detta ämne tillkännagifvitt vår önskan att få bygga vår Nya Kyrka i allo lika med Högsrums herstädes ; och som vi förmodar att Socknestemmo Prottocollerna blifvitt till vederbörande afsända så är det så mycket mera besyn­ nerligit om endast vår lilla och fattiga församling , skul­ le blifva ålagd att Bygga större och kostsamare kyrka än vi mägtar betala; hälst vi icke har såsom de fläste i Riket genom stambok ärhollit, men i Långa tider och otroligt ofta gifvit byggnadshielp . Att Bygga Kyrka efter den i dag fjorton dagar sedan förevista planritningen nödgar vi undanbe och afsäga oss af ordsak , att vi dertill är totalt offörmögne ; ­ Runstens kjörko Cassa utgör i dag Cirka 2,470 Rdr Banko jemte några inköpte Byggnads materijaler ; Desse medel är till det mästa utl ånte till församlingens innevånare, när Nya kyrkan skall byggas, måstedesse penningar infodras , hvilket medför en betyderlig och svår känning för skuldenärerna; lägger man nu dertill att nya kyrkan skall byggas siiratlig , och stor utöfver behofvet, så blifva våra mindre bemedlade bröder Rui­ nerade; och gennom Excecutiva klubban drefne ifrån sina nog förut utblottade hemvist , hvilka likväl hittills gifver Tak öfver hufvuden för sin olykliga familje. Wi äro mer än öfvertygade , att dett icke är någon Glädje för vår allernådigaste Konung att veta det Run­ stens församling på Öland har en ny , vacker, och stor kjörka , men tillika veta att hon är tillkornen genom en stor del af innevånarnas förstöring . Wi kan derföre nu , - lika som vid socknestäman af den 4 och Il sistledne augusti icke vika ifrån den ås tundan, och vår lika så hjerteliga som gemensarna önskan, att få bygga wår kyrka i allo Lika med Högs­ rums kyrka och sakerstiga härå Landet . Kan detta icke bevilljas så anholles i största Ödmjukhet att vi helt och hoiJet måtte frikennas för meranämde kyrko byggnad . Men om vi är så lykliga att vinna vår önskan neml. att få bygga som nu är nemt , och som vi mägtar betala så bönfalla vi lika Ödmjukt att få den nya Ritningen hit­ sänd till vår granskning innan Konglig Maj t fastställer den samma. Sluterligen anholes att hvad som hervid göres , göres snart, på det vi i tillstundande somer antingen måtte få börja detta i sig sjelf angenäma, men nu genom oförut­ sedda mottifwer obehagerliga [arbete] eller och försälja förenemde inköpte Byggnads Materijaler. Bjärby den 8. Mars 1834.» Skrivelsen är undertecknad av representanter för samtliga byar i socknen. Underskrifterna, de flesta med bomärken och förtydligande namn till skrivna, upptar mer än två sidor. 89 FÖRBEREDELSER TILL KYRKOBYGGET Församlingens genom Ahlqvist framförda syn­ punkter fick avsedd verkan. J Carlbergs tredje förslag (fig 71), daterat 31/5 1834 och fastställt av KMajt 21 /6 1834, >>emotsvarar ... i görligaste måtto ... Försam­ lingens fordringar>>. Ritningen uppvisades vid en extra sockenstämma 3/8 1834, men församlingen beslöt >>att ej företaga någon Kyrkobyggnad förr än deras Kyrko­ herde, Herr Contracts Prosten Mag. Abr. Ahlquist, nedkommer ifrån Riksdagen >> . Vid ett sammanträde med kyrkobyggnadskommitten 9/6 1835 beslöt man, att entreprenadauktion skulle hål­ las den 5/8. Den skulle endast omfatta själva kyrko­ byggnaden, inte tornet. Grundvalens grävning och ar­ betet med grundvalens läggande skulle begynnas 17/9. Ingen tornbyggnad kan komma ifråga, förrän kyrkan till alla delar är färdig och om pengarna räcker till ett torn. Vid samma entreprenadauktion skulle arbetet med taklisten utropas. Detta arbete skulle ske nästa år. >Kyrkans virke, som nu ligger i Olof Olssons lada [i Södra Runsten?], skall mellan hö och säd uttagas, och sedan den blifvande Byggmästaren utsetts på vad sätt virket skall uppsågas, blifver sågningen verkställd i sommar, hvarefter det upplägges i mellankyrkan>>. Vid den ordinarie stämman 12/6 1835 granskades de olika punkterna för entreprenadauktionen. I flera av­ seenden ämnade man tydligen frångå den fastställda ritningen. >>Kyrkan erhåller särskild gafvel i väster och kommer icke att sammanbyggas med tornet som rit­ ningen utvisar. > Taket skall vara ett brutet tegeltak med 10 tums avstånd mellan läkterna. Byggmästaren skall ansvara för att taket är tätt i 5 år. >> Ett lysande fenster insättes på hvarje sida om Altaret på Östra gafveln af lika storlek och beskaffenhet som de öfriga fenstren i kyrkan. >> Innertaket skall bli ett rundpanelat brädtak, golvet i koret och gångarna bestå av grav­ stenar och andra flisor. I sakristiegolvet och under bänkarna skulle också läggas flisor , >>men däröfver lägges fullt trädgolf>>. Dörrarna skall vara dubbla i söder och väster, sakristidörrarna enkla , klädda med bräder . Fönstren skall äga minst en korspost och fön­ sterkarmen insättas i halva muren , läktartrapporna läg­ gas inuti kyrkan, en på varje sida om västra stora kyrkdörren (jfr fig 71), både läktaren och altardisken blir i halvrund form och bänkarna skall ha samma höjd med dem som är i gamla kyrkan . Kyrkans prydnader, såsom altartavla, predikstol m m skall av blivande byggmästare nedtagas i gamla och uppsättas i nya kyrkan. Överblivet material, spån etc, skall försäljas för kyrkans räkning. 84 Det i utropet inräknade arbetet skall omfatta >>allt arbete med murning, rappning och hvitstrykning ut och invändigt; huggning och snickring o '!:. Kl ... ~ "' "' D 9 (C s (C 220 Fig 76. TaklistprofiL Uppm, skala l: 10 , G Wiren 1978. Profile of roof cornice moulding. Sca/e drawin g I : /0. ... och all kyrkans inredning af hvad namn som hälst; så att Byggmästaren aflöner sjelf sina gesäller utan Socknens betungande. Alla materialier anskaffar kyr­ kan och alla dagsverken verkställas af Socknen ; men Byggmästaren är skyldig att hålla 2~ kunnige gesäller och ansvara derföre , att arbetet i alla delar blir väl och noga utfördt, äfvensom att icke flera dagsverken upbu­ das än han förmår sysselsätta , äfven som honom till­ hörer att hålla arbetsfolket till flit och ordning, så att arbetet bedrifves med all den skyndsamhet, som är möjlig >>. Omedelbart efter auktionen skall byggmästa­ ren göra upp en lista på ställnings- och byggnadsmate­ rial, så att församlingen i höst och vinter kan anskaffa det. Han skall också medresa, för att se , att virket blir lämpligt. Vid grundläggningen i höst >> uppmuras så mycket af gaflarne och sidoväggarne, som till stenfoten hörer ... Under samma arbete och utrop hörer äfven gamla kyrkans nedtagande, gamla [öst]tornets inredan­ de för klockorne, lagning på tak och väggar och hvit­ strykning >>. Utropet av arbetet med taklisten skulle ske samtidigt; byggmästaren skulle uppge modellen för densamma. Arbetet med taklisten skulle utföras samti­ digt med grundläggningen. 90 RUNSTENS NYA KYRKA Fig 77. Lanterninen före restaureringen 1937. Gul med svarta luckor och även svarta blinderingar. Foto A Edle 1931. The lantern before restoration in 1937. Yellow, with black sh utters and black recesses. Kyrkaarbetet skulle fortsättas nästa år så tidigt som väderleken det tillåter, i samråd med byggmästaren. Vid en extra stämma 2/8 1835 beslöt man , att vid entreprenadauktionen 5/8 rådfråga de församlade byggmästarna om östtornet kan användas, om det är »så fast och dugeligt >>, att kyrkan därvid kan ställas , eller om den skall på ny plan uppföras norr om den nuvarande (understruket i originalet), gamla, en fråga , som hade diskuterats vid senaste valborgsmässo- stämma. Man hade tänkt skicka skjuts efter den erfar- ne byggmästaren Lindman (not 33) i Wij, men beslutet hade sedermera ändrats. Östtornet hade därför inte besiktigats ännu. Protokollet innehåller i övrigt detaljerade bestäm- melser om hur arbetet skulle bedrivas. Grundläggning skulle göras >> i höst >>, med början 17/9, varvid bygg- mästaren skulle vara närvarande. Arbetet skulle också ledas av honom följande vår. Man bestämde också om hans >> husly >> och om >> matning >> för honom och hans gesäller. Redan 9/6 1835 hade man beslutat att lämna sockenstugan85 till byggmästarens och hans gesällers fria disposition under hela den tid kyrkobygget pågick. stenhuggning av taklisten skulle utropas per aln och detta arbete begynnas 26 augusti. - Arbetsordningen fastställdes också. Efter morgonbön kl 6 sku lle arbets- dagen omfatta Il timmar och pågå till kl 6 e m med två matpauser om vardera 1/ 2 timme kl lO och kl 3 e m. ;:,kulle någon arbetsskyldig sända mindre duglig arbets- kraft , skulle byggmästaren anställa en annan på den arbetsskyldiges bekostnad. När stämman var samlad 5/8 1835 , rådgjorde man som avtalat med de samlade byggmästarna, som >>a lla med en mun yttrat att det gamla tornet är skadadt af remnor så att ingen vågar försäkra att det [under- struket i originalet] vore nog fast för en sådan påbygg- nad >> [>>SOm den af Kongl. Mst i Nåder gällande ritning utvisar >> l ... »Utan dertill alldeles odugligt och var hela Comitteen af den tanken att kyrkan borde sättas på ny plan och tornets murar upföras till lika höjd med kyr- kogafveln och der tills vidare in täckas ... >> >>Försam- lingen beslöt enhälligt, att den nya kyrkan skulle upp- föras norr om den gamla på ny plan och af Tornbygg- naden så mycket upföras att den är af lika höjd med gafvelspetsen på kyrkan eller takryggen och kommer denna punct att före Auktionen bland de öfrige vii- koren uptagas och för Speculanterne tillkännagifvas ». Beslutet är underskrivet av representanter för Il bya- lag. Protokollet innehåller däremot inte resultatet av den >> i dag >> hållna entreprenadauktionen. Vid entreprenadauktionen antogs G Rudwall86 från Kalmar som byggmästare. Vid en extra stämma 25/8 1835 företedde han två ritningar över det nya taket på den blivande kyrkan, en med bruten och en med vanlig >> Rist » utan brott. Brutet tak uppgav han skulle bli betydligt dyrare. Efter någon överläggning beslöt man att följa den fastställda ritningen (fig 71) och bygga taket med rak rist utan brott. Virke skulle beställas i enlighet härmed. Byggmästaren försäkrade, att han iklädde sig ansvaret att taket kommer att äga bestånd och bli varaktigt för framtiden. En dagsverksrulla fastställdes. Båtsmännen skulle göra ett dagsverke mot bondens två (båtsmännen hade däremot föreslagit ett på bondens tre) . Arbetskraften skulle uppdelas i tre klasser alltefter duglighet , fullt arbetsföra, mindre arbetsföra och minst arbetsföra. Smärre arbeten skulle utföras av de två sista grupper- na , på åldermännens förslag. Redan 16/9 1832 hade man beslutat att välja en bygg- nadskommitte bestående av en hemmansägare från varje by (st prot). Under de år som föregick kyrkobyg- get, ägnades stor omsorg om anskaffning av byggnads- material. Den 21/11 1832 beslöt man att gråkalk skulle anskaffas från inspektör H Albin på Alunbruket i S Möckleby. 300 tunnor skulle levereras före april må- nads utgång 1833 samt 300 tunnor i början av oktober 1833 . Man skulle göra upp kontrakt om >> att kalken skall vara slächt, ren och stenfri och i alla afseenden Fig 78. Kyrkan från nordväst. Foto R Boström 1970. The church from NW. FÖRBEREDELSER TILL KYRKOBYGGET 91 Fig 79. Kyrkan , prästgårdsflygeln och boden från sydöst. Foto R Boström 1970 . The church, the wing of the vicw·age and an out-house from SE. 92 RUNSTENS NYA KYRKA Fig 80. Sydportalen. Foto R Boström 1970. The S door. fullgod ». Vidare skulle en ålderman resa till en auktion på strandgods i Södra Sandby (balkar och plank). Stenkörningen skulle »Verkställas på första snÖ­ före », men skulle det under vinter;1 bli barmark med vagnföre, beslöts: »Af den stora stenen, Skall Byarnas ombud på Löredagar nedgå i marken och frånsyna den rätkantiga, som upköres på det sätt att 2~' stenar, hvarje af hästlass storlek, hemköres på hvarje full röst ». Om en del grov sten anses otjänlig, sönderslås den »till jemn murstens storlek >> av dem som brutit den. Stenen läggs >> i palm» (=parm87) på kyrkogården, valje by lägger stenen på samma ställe, >> Så att Byens sten kommer tillhopa >> . Vid en extra stämma 10/12 1832 fattade man följande beslut angående arbetsfördelningen . sexmännen skulle deltaga både i kalkkörningen från Alunbruket i S Möckleby och i uppköraodet av >> Stenpalmen>> från (sjö)marken, men däremot befriades de från alla löse­ och kördagsverken under hela bygget, emedan sex­ männen i stället fick buda arbetsfolk, resa m m. - För att det inte skulle bli oreda i arbetsfördelningen, beslöt man att intet ombyte av sexmän skulle få ske under hela byggnadstiden . - På prostens förslag beslöt man vidare , att åldermännen skulle bevista auktionerna på strandade fartyg i Slagerstad (Stenåsa sn) och Hulter­ stad , där man kunde förvärva tågvirke , block, järn m m för det kommande kyrkobygget. Även 28/4 1833 avhandlades kalkleverans från S Möckleby (st prot). Den 6/5 1833: Prosten hade »på sin kostnad >> låtit hugga stenprover till en taklist << af alla tre hvarfven >> . Man diskuterade huruvida arbetet skulle lysas ut på entreprenadauktion eller ej. Lämpligt vore , om stenen bröts under sommaren >> innan den uppbrutne stenen af sommarhettan hårdnade, hvaraf följde att arbetskost­ naden ökades i samma proportion som stenen blev svårare att tillhugga. » Församlingen skulle överlägga om listens utseende och om eventuell entreprenad. Man skulle också diskutera med de hemmavarande. Den 12/5 1833 beslöt man, >>att all sten upställes i sommar från (sjö)marken upplägges på kyrkogården der den blifver liggande till nästkommande år, då i April månad arbetet skall till den minstbjudande å entreprenad auktion uplåtas, hvarvid Sochnen utgör dagsverken till handlangningen . - Antalet af dag!. arbe­ tare bestämmes då auktionen förrättas , varefter grund­ valen samma år lägges >> . Den 31 /5 1833 beslöt man att en brunn skulle grävas i nordost på kyrkogården för kyrkobygget; den skulle bli 4 1/ 2 alnar tvärs över i botten . Man skulle också upp­ taga lera, södra och norra sockendelarna var för sig. Södra sockendelen skulle hämta lera vid N Möckleby lertag. - Den kalk, som under hösten skall köras hem från Alunbruket i S Möckleby skulle förvaras i präst­ gårdens ladugård. Åldermännen meddelade, att nu var all sten upp­ körd , >> så väl stenpalmerne, tillökningen som Lasse­ stenarne, så att ingen rest förefinnes >>. Men vad skulle man göra med den sten, som låg kvar i östra brottet (i sjömarken)? I västra brottet (i Vanserum) däremot fanns ingen duglig sten kvar, den hade blivit uppkörd (till kyrkan) . Endast vraket återstod, vilket skulle an­ tecknas i protokollet >>till framtida efterrättelse! » Kyrkobygget 1835-1847 Runstens nya kyrkas byggnadshistoria kan vi alltså följa mer ingående än vad som är vanligt , tack vare ett ovanligt rikt arkivmaterial. Förutom mycket utförliga st prot föreligger en mycket detaljerad dagbok, ofta citerad i denna volym (RM), som Abraham Ahlqvist böljade föra den 17 september 1835, just samma dag Fig 81. Västportalen och ett stycke av västfasaden. Foto R Boström 1970. The W door and a portion of the W front. som byggnadsarbetet började, och fortsatte under hela byggnadstiden . Efter honom förde hans efterträdare boken till och med år 1917. Dagboken kompletteras i flera avseenden av en liggare (här förkortad DL) , förd från 1835, upptagande dels dagsverkslängder från bl a 1835, 1836 och 1838, dels matningslängder,88 som även ger oss namnen på hantverkare och årtal, vilka annars hade förblivit okända för oss. Liggaren innehål- ler också andra uppgifter, tex om minnesringningar efter kungliga personer. Genom dessa källor får vi en levande bild av kyrkobygget och alla dem som var sysselsatta därmed, några försedda med >> yxa, hugg- jern och såg», eller »De kunnige i murning ... [med] murareverktyg, de öfrige spadar» (DL). De flesta, som är förtecknade i DL, är endast upp- räknade med sina namn. Ett övervägande antal är män, men bakom böndernas namn döljer sig väl även de dagsverksskyldiga kvinnorna i hushållet. Änkorna nämns i enlighet med tidens sed i allmänhet endast som »Lars Anderssons Enka», »Bergqvists Enka» etc , men stundom även under egna namn , »Enkan Maria Nilsdtr». De ogifta kvinnorna står däremot under sina egna namn, »Brita Stina Bengts Dot. », »Stina Kajsa KYRKOBYGGET 1835-1847 93 Wästberg » osv . Efter de flestas förnamn följer endast patronymica, Bengtsson, Olsson, Danielsson , medan malmarnas folk och de inhyses ofta har mer omväx- lande efternamn , tex Ringsten, Saktmodig, Long, Lundborg, Gröning. Endast kyrkoherden , »Herr A. Råberg», också titulerad Patron (not 39) och »Fabri- queur Ahlqvist» (not 8) nämns i allmänhet med titlar. Ännu en viktig källa är en samling kvittenser, de äldsta från 1828 , som förvaras i ett par träskrin med »skottlocb i en av kistorna (se Gamla kyrkan). På större eller mindre papperslappar, en del hopfästa sam- man med sytråd, får vi namnen på många av dem som var sysselsatta vid prästgården , kyrkobygget och kyr- kans utsmyckning (de citeras nedan K vittens). Efter långa och omsorgsfulla förberedelser kunde arbetet äntligen sättas i gång: »September den 17de, som var en Thorsdag, Begyntes i Herrans namn Kyr- kobyggnaden. Linorna utspändes och alla den nya kyr- kans contourer utlades på marken. I alla hörn ned- sattes starka och stadiga trädstabbar», begynner dag- boken (RM s 1). Av allt att döma var byggmästare Rudwall (not 86) närvarande vid utsättningen , fastän Ahlqvist inte nämner det i RM (jfr e st prot 2/8 1835) . 94 RUNSTENS NYA KYRKA Samma dag nedrevs den s k kalkboden eller kalkhuset , dvs den äldsta sakristian vid klövsadelskyrkans norra sida (betecknad med g i fig 1), som låg i vägen för den nya nordmuren. Resten av kyrkan skulle stå kvar tills vidare för att göra tjänst så länge som möjligt. Den i kalkboden belägna Svebiliusska gravstenen (fig 64) togs upp och lades på kyrkogården. Lämningar efter ben och kistor avlägsnades också, och följande dag nedtogs kalkhuset ända till grunden, allt >> kalkgrus > bortfördes och matjorden >aftogs ... i lineerna , der kyrko- och tornmurarne skola framgå och jorden lades öster på kyrkogården >> . Grundgrävningen fortsatte först för norra långhus­ muren , varvid skelett (från pesttiden 1711? jfr ovan, Kyrkogården) kom fram. Därefter grävdes grunden för långhusets östra och södra sidor. När man grävde för torngrunden 22/9 och följande dagar, nedrasade sanden flera gånger. >Änteligen på 6 alnars djup från jordkan­ ten mötte en tunn lerrand och derunder fugtig Ör, som var skäligen fast och god >> (RM s 1). Den 24/9 lades de första grundstenarna för tornet på 6 alnars djup. Även de följande dagarna arbetades med torngrunden >>med stora stenblock, som på stenbjörnar nedfördes >> . Grundarbetena för kyrkan och tornet avslutades 21 / 10 och redan följande dag vidtog murningen på tornets stenfot samt den 24/10 även på kyrkans. De som inte var sysselsatta med murningen , bröt och hemkörde sten från stenbrottet i Östra marken nere vid sjön, körde hem ställningsvirke från Rälla , bortförde matjorden från den nya kyrkans område och ersatte den med sand samt uppsatte »3~ nya lerlo­ gar >> . » 16 smärre lertråg blefvo gjorde till murbruks transporterande >> och vidare tillverkades 20 st >>mur­ klubbor>>. Redan 7/ 11 måste murningsarbetet avbrytas på grund av en ovanligt tidig vinter med snö och stark kyla . Murarna avjämnades, täcktes därefter med ut­ bredda halmkärvar samt ovanpå dem med sand och sten. Därmed upphörde det egentliga kyrkoarbetet för året, men förberedelserna för nästa års arbete skulle fortsätta. På prostens fråga 8/ 11 1835 (st prot) , om sockenmännen »ville fortfara med sandhämtningen och Kyrkans fyllande i Stenfoten », fick han emellertid till svar, att »såsom dagarna nu äro så korta , att intet arbete förslår, hälst man i vår kan uträtta så mycket på en som nu på 2m; dagar, så uppskjutes kyrkans fyl­ lande till våren, då den så tidigt skall företagas att murning deraf ej hindras ». Däremot beslöt man , att den sten, som låg uppbruten i östra marken, vid första lämpliga väder skulle »Uppalmas » (läggas i parmar) , »på det den i vinter må kunna hemköras i fall lämpligt snöföre skulle inträffa». Likaså skulle åldermännen se till , att ställningsspirorna till fullo skulle bli skalade och lagda i ordning. Redan Il / I 1836 återupptogs kyrkoarbetet. Innan murningen åter kunde börja, sysselsattes arbetsfolket bl a med att utsyna och hemköra tallar till spant (tak­ stolar) och plankor. Den 17/2 anlände byggmästare Rudwall för att börja snickarearbetet. När han reste hem över påsken , var snickerierna för fönster och dörrar för både kyrkan och sakristian färdiga. Efter påsk, då, förutom Rudwall , även en snickaregesäll anlände , fortsattes arbetet, och den 8/4 passades alla bågar in i sina karmar. Ännu fanns dock inga murar för snickerierna, murningen återupptogs nämligen inte förrän i början av maj och det dröjde ända till i slutet av augusti, innan kyrkans murar var så färdiga, att fönster- och dörrkarmar kunde sättas in på sina platser. I väntan på varmare väderlek var sockenborna un­ der våren sysselsatta med mångahanda förberedelser, brytning av sten, framkörning av byggnadsmaterial av olika slag och planering under och grundarbetet för den nya sakristian. Rivningen av Gamla kyrkan force­ rades, sedan man den 26/4 1836 ändrat tidigare fattade beslut att riva Gamla kyrkan parallellt med uppmuran­ det av Nya (byggnadsstenen togs ju av det gamla mur­ verket). I stället beslöt man att raseringen skulle ske så snabbt som möjligt (se ovan, Gamla kyrkan) . Tegelta­ ken från östtornet och den gamla sydliga sakristian togs ned och tegelpannorna räknades , för att man skul­ le veta, hur mycket tegel ytterligare som skulle bestäl­ las för Nya kyrkans tak . En »nödfall sstapel » byggdes på kyrkogårdens södra sida för lillklockan, »mur­ bockar» för ställningar (några ännu bevarade på lång­ husvinden) tillverkades. Nedbruten sten från de gamla murarna rengjordes och överbliven sten och kalkgrus från raseringen användes dels »i nya kyrkoplanen », dels som utjämning på planen väster om sockenstugan. Fyra hörnstenar med årtalet 1836 höggs till och innan murningen kunde fortsätta, upprensades och avtäcktes de under hösten 1835 påbörjade grundmurarna. Den 515 återupptogs murningen på Nya kyrkan. Föl­ jande morgon kl 7 inlade prosten Ahlqvist i flera perso­ ners närvaro ett paket , inneslutet i grön , vaxad taft , i ett hålrum i den sydöstra hörnstenen. Paketet innehöll en pergamentrulle med dels en inskrift av ungefär sam­ ma lydelse som inskriften över kyrkans västportal (se nedan) , dels en förteckning över församlingens kyrko­ herdar alltsedan .1.299. Konvolutet innehöll också en samling silver- och kopparmynt av alla valörer, slagna under den dåvarande kungen , Karl XIV Johan. 95 KYRKOBYGGET 1835-1847 Fig 82. Ett av de fyra valv , en s k tromp , som bär upp lanterninen. Foto R Boström 1979 . One of the four arches, squinches , that support the lantern . Arbetet var även i fortsättningen väl planerat. De som inte murade , ägnade sig åt snickring , körde fram material osv. - Den 31 /5 förbereddes arbetet med tak­ stolarna , i och med att det beslöts, att till »spanthugg­ ning» utse »skicklige karlar lika många från hvarje Socknedelen . Byggmästaren låfvade att till i morgon afton kl 6 förfärdiga en Modell på Takresningen89 vilken då kommer att församlingen föreställas . .. >> Själva tillverkningen av takstolarna började några da­ gar senare. Den 10/6 var JO spant färdiga, den 15/6 var spant nr 20 färdigt , den 16/6 och 17/6 lades »långban­ den » upp , några dagar senare började spantresningen och den 23/6, midsommarafton, var alla 26 takstolarna på sina platser, samma antal som nu. Arbetena med trätunnvalvet över kyrkorummet , »rundpanelet», tog sin början 27/6 med kanthuggning av panelbräderna, den 2/7 hyvlades bräder till »pane­ let », lister av trä under detsamma tillagades 6/7 samt sattes upp 14/7 och följande dagar, vindskidorna upp­ sattes 18/7 och den 2117 började man inlägga rundpane­ let , som senare vitkalkades. Den 17/7 »slöts murningen på östra kyrkogafveln , der stenen med årtalet 1836 och Rosen uppsattes » (fig 26). Vad västtornet beträffar, började man att slå dess avlastningsbåge , »nedre tornhvalfvet », den 5/7 och den 19/7 upphörde murningen på tornet tills vidare och »Västra gafveln » (troligen tornets) täcktes med bräder. Den 19/7 började också glasmästare Håkan Anders­ son fönsterarbetet. Då var redan läktningen av taken i full gång och tegelpannorna lades på, del s de gamla från östtornet och södra sakristian, del s nyanskaffat tegel , det mesta tillverkat i Bruatorp (Söderåkra sn) och anskaffat genom Nils Callerström90 i Kalmar. Ännu finn s gamla tegelpannor kvar på långhusvinden, stämplade BTP inom en rektangel. Till sakri stian in­ köptes ytterligare tegel från Värnanäs , troligen till ett fördelaktigare pris. Medan takarbetena pågick , var andra sysselsatta med att först rappa och sedan slät­ putsa (»stockrappa») kyrkans murar och slutligen vit­ kalka dem, »men tornet såsom ofullbordad!, förblifver orappadt » (st prot 3115 1836). Taklisterna murades och »drogs», dvs slätputsades , och i början av augusti arbetade snickare på kyrkans och sakri stians dörrar. Söndagen 21/8 1836 predikade prosten Ahlqvist för första gången i Nya kyrkan , som ännu saknade fönster och med innerväggar, som ännu inte blivit vitkalkade , 96 RUNSTENS NYA KYRKA endast rappade. Predikan förrättades vid altarbordet, som var framsatt i koret. Följande dagar ägnade man sig åt att rappa en del av kyrkans interiör och därefter vitlimma den. Vitlimningen avslutades 24/8 och ställ­ ningarna togs ned. Därefter fortsattes den yttre rapp­ ningen. ställningarna vid norra och södra sidoväggama togs ned den 25/8 och följande dag började glasmäs­ taren Håkan Andersson sätta in fönstren på sina platser. Predikstolen med krona och trappa samt altar­ uppsatsen kom på plats. Innan predikstolens krona sattes upp, passade Ahlqvist på att skriva av dess inskrift (se ovan, Gamla kyrkan) . Den följande tiden ägnade sig en del av arbetsstyr­ kan åt golven , sakristians panel , läktaren med dess trappor och korrundeln (altarringen), medan andra > inklinkade» takpannorna. Den gamla altarprydnaden sattes upp, dörrarna till redskapshuset under sakristian kläddes och flisgolv inlades i dessa utrymmen . När golven var färdiga, var det bänkinredningens tur. Murningsarbetet på tornet, som legat nere sedan 19/7, återupptogs två månader senare och avslutades den 3/10, > (jfr sektionen fig 72) , varefter man arbetade med trap­ porna utanför syd- och västingångarna. Fig 83. Interiör mot öster före restaure­ ringen 1895. På gol­ vet är utstrött enris eller granris. Foto ta­ get av kantor 01 Lindblom (?) ca 1879-1882. Privat ägo. The interior Iaoking E before the res toration of 1895. Juniper or spruce twigs strewn over the floar. Under senare delen av oktober och intill 19/11 1836 »arbetade få personer dagligen med Läktarpelarne och deras ornamenter och sistnämnda dag upphörde och slutades kyrkoarbetet >>. Kyrkan och sakristian var då färdiga , liksom tornets tre nedersta våningar. Tornets bottenvåning hade fått flisgolv , för att den skulle kun­ na användas som vapenhus. När byggmästare Rudwall efter avslutat arbete begärde syn eller besiktning på det avslutade kyrkoarbetet , fick han till svar, att någon sådan inte behövdes på den nya, vackra kyrkan, för­ samlingen var synnerligen belåten med hans arbete (st prot 8112 1836) . Arbetet hade bedrivits målmedvetet , vecka för vec­ ka, alla vardagar. Då > rågbergslen >> (=rågskörden) på­ gick , arbetade inte så många vid bygget, inte heller de båda gånger årligen, i juni och oktober, då marknad hölls i Algutsrum, lika litet som under dagarna omkring de stora helgerna. Helt utan missöden hade emellertid inte kyrkobyg­ get fortgått. Den 16/5 1836 restes ställningar inne i kyrkan, men >mot aftonen gick alla ställningar som rests under dagen omkull . Endast 4 personer skadades. Allt en följd af vårdslöshet hos Byggmästaren >> (RM s 14). Vilka de skadade var och hur det sedan gick för 97 KYRKOBYGGET 1835-1847 Fig 84. Interiör mot öster före restaureringen 1937. Foto A Edle 1931. The interior Iaoking E before the restoration of 1937. dem, framgår dock inte av RM. Inte heller får vi veta, hur det gick för »Olof Gurumessons son i Åkerby», som den 17/6 föll »ned från gafvelställningen inuti kyr­ kan och afbröt lårbenet » (RM s 16). Väderleken spelade naturligtvis en viktig roll. Som vi sett, hade arbetena för år 1835 avslutats redan i november på grund av snö och stark kyla, och vid andra tillfällen måste arbetet disponeras om på grund av ihållande regn . Den 9/5 1836 vid middagstiden »in­ föll så stark snöyra med Nordlig vind , att arbetet på några timmar måste afbrytas », och på morgonen föl­ jande dag >>var kalkbruket så frusit , att varmt vatten måste om f. m. nyttjas till dess beredning >> (RM s 13). * Ursprungligen hade det varit församlingens avsikt att bygga färdigt tornet redan 1837, men i april detta år framförde representanter för byalagen i Lerkaka, Nor­ ra Runsten och Spjuterum som sin åsikt , att tornbyg­ gets fortsättning skulle skjutas upp till sommaren 1838, emedan det saknades såväl byggnadsmaterial som pengar (bil t st prot 19/4 och 20/4 1837). Bygget sköts därför upp ett år. De önskade också, att tornet skulle göras lägre , både för kostnadernas skull och av säker­ hetsskäl , men denna del av framställningen lämnades däremot utan avseende, se nedan . Vid den entreprenadauktion, som hölls 10/ 10 1837, stannade häradsbyggmästaren Petter Isberg91 från Al­ gutsrum vid det lägsta budet och antogs för tornbyg­ gets slutförande. Under de första månaderna 1838 gjordes förberedelser på samma väl genomtänkta och grundliga sätt , som före långhusbygget två år tidigare. Bia hemkördes virke från Rälla och Norra Saxnäs och bearbetades på olika sätt . Den 22/4 1838 anlände Isberg och förberedelserna fortsatte ännu ett par veckor. Den 14-16 maj uppsattes ett gångspel , >>hyssverk . . . till byggnadsämnenas upp­ hissande » i tornets bottenvåning, sedan man med sand eller på annat sätt täckt över flisgolvet som skydd. Den väldiga grundbalken för klockstolen upphissades och murades in, medan en del av manskapet var sys­ selsatt med apterande! av balkarna till >> klockstap­ larna >> , dvs klockstolen. 98 RUNSTENS NYA KYRKA Den 17/5 1838 återupptogs murningsarbetet på tor­ net, som legat nere sedan 3/10 1836. Ett par dagar senare inmurades en stenplatta på insidan av södra tornmuren »till ett framtida märke hvarifrån Torn­ muren detta år är fortsatt >> (se nedan, Byggnadsbe­ skrivning). Murningsarbetet försenades i början, genom att gångspelets lina brast upprepade gånger, men den 25-26 juni >>murades med full drift>>och muren avjäm­ nades vid tredje våningens fönstervarv, vilket väl inne­ bar, att man nått upp till fönstrens underkant. Strax därefter uppflyttades ställningarna, ett nytt ställnings­ varv uppsattes och karmar till de fyra fönstren in­ sattes, varpå murarbetet fortsattes. Sedan ytterligare förseningar inträffat, på grund av att hisslinan brustit, ersattes den med en ny och krafti­ gare. >>Allt arbetsmanskapet spann kabbelgarn och dermed öfverspann nya linan> och nya, större block, anpassade till den nya linan, tillverkades. Arbetet fortgick med full fart. Den 9/6 uppsattes de fyra fönstervalvbågarna och man började mura >>de 4 hörnhvalfbogarne och hvalfven>>dvs de s k tromperna i tornets hörn (fig 82), vilka skulle bära upp lanterninen. Arbetet på tornets fyrsidiga del avslutades 19/6 med att tornlisten murades. Under tiden arbetade man också på klockstolen. Lanterninen böljade muras 20/6, 25/6 upphöjdes hisskranen, ställningarna förhöjdes på lanterninen och 27/6 upprestes ställningsspiror och ställningar anlades omkring lanterninen. Den 2/7 omlades och uppflyt­ tades den inre tornställningen och 3/7 murades den enkla rundstavslisten i nivå med tornluckornas anfang. Arbetet fortgick raskt med murning, insättande av fönsterkarmar och spanthuggning av det nedre takfal­ let. Den 12/7 insattes de åtta rundfönstrens karmar, lanterninens taklist murades och den 18/7 uppsattes det krönande korset. Torn- och lanternintak gjordes färdi­ ga, likaså klockstolarna, storklockan upphängdes 21/7, lillklockan en vecka senare. Tornrum och ställningar rengjordes, murarna grundrappades och spritrappades, ljudportar sattes på sina platser, medan träarbeten med bottnar och trappor inne i tornet utfördes under tiden. De båda taken täcktes med svartmålad plåt och lanter­ ninens väggar målades gula , medan luckorna och blindnischerna gjordes svarta. Även korset målades gult , det förgylldes emellertid några år senare. Flisgolvet i nedre tornrummet bröts upp, sedan hiss­ verket 22/8 nedtagits och utflyttats , varefter ett sten­ golv, av allt att döma det som fortfarande ligger där, inlades. Den 24/8 uppmättes tornet, varvid dess totala höjd uppgick till inte mindre än 63 alnar, 2 tum (=37,5 m) . Det må väl vara tillåtet att mellan raderna läsa prosten Ahlqvists synnerliga belåtenhet med tornets ståtliga mått. Den 25/9 hade man kommit så långt , att bomhålen på tornet murades igen, murarna vitströks utan och innan och i oktober togs ställningarna ned. Den 18/10 fälldes de norra ställningsspirorna till mar­ ken, följande dag de övriga , den 20/10 avslutades torn­ arbetet alldeles och samma dag reste byggmästaren hem. Den 23/10 1838 förkunnades för sockenstämman att tornet till alla delar nu var färdigt. Stämman beslöt, att ingen laga besiktning behövdes >>emot detta vackra arbete>>, utan det godkändes till alla delar. Prosten Ahlqvist uttalade också sin synnerliga belåtenhet både med byggmästaren och med sockenborna. Prosten >>betackade ... Byggmästaren P. Isberg, som efterlem­ nat ett sådant vackert minnesmärke i Runstens nya kyrkobyggnad, hvilket icke äger sin like på vårt land; hälst icke blott tornet utan äfven Lanterninen är upp­ förd af sten med en smakfullhet och noggrannhet, som alltid måste vinna kännares bifall. >> Ahlqvist prisade också byggmästarens << kända fogliga och jemna, men deijemte alfvarliga sätt att handtera arbetsmanskapet och den nykterhet, flit och anständighet hvarunder arbetet är verkstält>>och skattade >>hvarje församling lycklig, som vid kyrkobyggnads arbeten erhåller Bygg­ mästar Isberg till föreståndare och Byggmästare ; hvar­ till han också honom på det högsta Recommenderar. >> Byggmästaren skulle genast få uppbära återstoden av entreprenadsumman. I kyrkoarbetet 1835-1838 deltog, som vi sett, för­ samlingsborna alltefter kunskaper. Vidare svarade smeden Carl Svensson i Norra Bäck för allt grovsmide och smeden Gullbrand för finsmidet (gångjärn, lås och nycklar för ingångsdörrarna, gångjärn för bänkarna), medan >>inhyses>> Petter Elgström, Vanserums malm, utförde alla plåtslageriarbeten. Han var också tillsy­ ningsman vid bearbetningen av byggnadsvirket och fick reduktion i sina dagsverken för detta. Runström i Södra Runsten och andra dagsverkare oljefärgströk fönsterkarmar och -bågar, varefter glasmästare Håkan Andersson från Högsrum glasade fönstren. I görligaste mån skulle glas från Gamla kyrkan återanvändas. Den 20/5 1839 beslöt man att insätta vädringsfönster dels i tornet , dels i östra gluggen till >>mellankyrkan >> under sommarmånaderna, >>att luften och vädret må få genomspela rummen och den fuktighet hvaraf nu tor­ net lider, således upphöra >> (st prot). Två ramar skulle göras till varje tornrum, samt en till mellankyrkans glugg. I ramarna skulle nät av >> kabelgarn » insättas. Sandström på Vanserums malm åtog sig att göra näten 99 KYRKOBYGGET 1835-1847 Fig 85-86 . Schablonerad dekorationsmålning från 1895 i grått samt flera nyanser brunt , dels i långhuset (fig 85) , dels i sakristian (fig 86), utförd av målaremästare Lindeman. Foto A Edle 1931. Stencilled decoration from 1895 in grey and severa / s hade s of brown, bot h in the n ave (jig 85) and in the vestry (fig 86). mot betalning och åldermännen skulle >>Ofördröjligen» draga försorg om träramarnas iordningsställande. Nu­ mera är fem vädringsfönster bevarade (fyra förvaras i sockenmagasinet i tornets första våning samt ett på långhusvinden). De har nät med 1-tumsmaskor av snören. När kyrkan invigdes 1841 , var interiören ännu inte målad. Det skedde inte förrän 1847, i samband med att Olof Jacobsson92 snidade ramverket till en ny altar­ uppsats (med Gustaf Lindbloms målning, Korsnedtag­ ningen) , en ny predikstol och de båda klockfodralen (se nedan , kap Inredning, fig 83 f, 87 , 90) . Målningen utfördes av målaren Justus Johan Söderberg och för­ gyllningen av förgyllaren Nils Collin93 (K vittens samt den s 104 beskrivna runinskriften på en lucka i tornet). Den färdiga kyrkan Efter de många diskussioner, som förts under den tid inte mindre än tre förslag efter varandra utarbetats vid ÖIÄ och med tanke på de preciserade mått , som för­ samlingen önskade för sin kyrka , är det intressant att jämföra det slutgiltiga förslaget (fig 71) med det färdiga resultatet (fig 72 ff). Den nya kyrkan blev nämligen större än vad ritningen utvisade , den totala yttre läng­ den ca 47 m mot ca 40 m och långhusets bredd uppgår till ca 17 m mot föreslagna 15 m. De ofta upprepade 100 RUNSTENS NYA KYRKA Fig 87. Interiör mot öster efter restaureringen 1937. Foto R Hintze 1979. The interior Iaoking E a.fter the restoration of 1937. önskemålen om sakristians innermått om 8 alnar (4,75 m) i kvadrat utökades till 5,8x6,3 m. Tornets höjd, som enligt den fastställda ritningen skulle bli något över 35 m, inklusive korset , hade varit föremål för diskussioner under våren 1837 (se ovan). Representanter för några byar krävde bl a , att tornet skulle göras lägre, högst 55 alnar, dvs33m (bil t st prot 19/4 och 20/4 1837). Som orsak angav man dels kostna- derna för ett högre torn , dels de risker, som ett torn , övermåttan högre än andra på Öland ,94 kunde bli ut- satt för under starka orkaner eller dylikt. För kostna- der, förorsakade av sådana skador, önskade de kla- gande inte svara. Tydligen lämnades reservationerna utan avseende, ty när tornet 24/8 l 838 stod i det närmaste färdigt , var dess sammanlagda höjd 63 alnar, 2 tum (RM s 3 1), dvs 37 ,5 m, vilket innebär, att det t o m blivit högre än vad den fastställda ritningen visade. Farhågorna att bygget skulle övergå församlingens förmåga hade tydligen varit betydligt överdrivna! Men så hade också alla förberedelser varit minutiöst nog- granna och all materialanskaffning planerats mycket noga, framgår det av de utförliga arkivalierna. I flera avseenden hade man gått ifrån den av ÖIÄ fastställda ritningen. Lanterninen följde ganska nära Löfgrens förslag (fig 69) och vidare placerades läktar- trapporna inne i långhuset, i stället för i vapenhuset i tornets bottenvåning. Deras sexkantiga plan framgår inte av ritningen, utan är tydligen en skapelse av bygg- mästare Rudwall. Församlingen underrättade aldrig ÖIÄ, att man från- gått beslutet att behålla östtornet , lika litet som att man hade beslutat bygga den nya kyrkan norr om den gamla på helt ny grund. Inte heller hade man meddelat , att man ämnade framhärda i att bygga lanterninen i enlig- het med Löfgrens förslag. I hur hög grad Runstens BYGGNADSBESKRIVNING 101 _,._ -·--·· --9- -·--·· -P- ....p- .. -.... - -P- - - -P- --- ....p- ;.:--.- -9- Fig 88. Interiör mot väster efter restaureringen 1937 . Foto R Hintze 1979. The interior Iaoking W after the res toration of / 937. sockenbor med prosten Ahlqvist i spetsen hade satt sig över den fastställda ritningen, förblev okänt för ÖIÄ, ända tills Algutsrums församling 1857 anhöll om en ritning för ombyggnad av sitt kyrktorn. 95 I sin skrivel- se till ÖIÄ framhöll församlingen, att man önskade ett torn, likt Runstens , vilket inte krävde något underhåll , och bifogade en skiss av detsamma . Som avskräckan- de exempel framförde man trälanterninen i grannkyr- kan Glömminge, som behövde repareras nästan varje år. ÖIÄ översände då en ritning , utarbetad av Ludvig 7 - 805666 Runstens kyrkor Hawerman och lik den av J Carlberg utförda , men fick då till svar, att den ingalunda liknade tornet i Runsten. ÖIÄ svarade Algutsrums församling, att den insända teckningen givit anledning att förmoda, att Runstens torn »icke vore i öfverensstämmelse med dertill af Kong!. Majt den 21 Juni 1834 fastställda ritning», utan att lanterninen på föranstaltande av framlidne kon- traktsprosten Ahlqvist blivit förändrad till liksidig ått- kant. Byggnadsbeskrivning Plan, material Den nuvarande kyrkan i Runsten, här kallad Nya kyr­ kan , består av ett stort och rymligt gudstjänstrum, där kor och långhus utgör ett enda rum, en salkyrka, med torn i väster och sakristia i öster. Materialet är skalmurar av kalksten på vanligt sätt . I samband med omputsningen av kyrkan 1962 kunde konstateras , att bearbetad sten från Gamla kyrkan in­ går i murverket. Detta framgår också av arkivalierna, enligt vilka rivningen av Gamla kyrkan skulle utföras parallellt med uppförandet av de nya murarna (se ovan). - Runt kyrkan är en sockel utsparad sedan 1962, bestående av ett oputsat, fogstruket parti, av­ täckt med kopparplåt. Eftersom kyrkogården sluttar mot öster, är ganska stora partier av murverket synliga och visar, att det huvudsakligen består av grå kalksten i ganska smått förband. Lanterninens väggar består också av kalksten , trots att den fastställda ritningen, som redan är omtalat, avsåg en lätt träöverbyggnad (fig 71 ). -Det yttre murverket är spritputsat och vitkalkat, med undantag av långhusets förkroppade hörn och omfattningarna till alla muröppningar, som är slätput­ sade. Högst upp på långhusets östra gavelspets är infälld en fyrpassformad fönsteromfattning från Gamla kyr­ kans östtorn (fig 26. Se Gamla kyrkan) . Därunder en fyrsidig platta av röd kalksten med årtalet » 1836 << , kyrkans byggnadsår, inhugget med djupa linjer. Under denna platta i sin tur sitter en fyrsidig svart lucka till långhusvinden, numera blockerad på insidan av pann­ rummets skorstensstock. Den åttkantiga lanterninen är putsad och vitkalkad. I de fyra väderstrecken är ljudöppningar placerade, rak­ täckta med svartmålade dubbeldörrar, vilka på utsidan är klädda med vågräta panelbräder. Utanför ljudöpp­ ningarnas portar sitter låga skyddsräcken av svartmå­ lat järnsmide . Över ljudportarna öppnar sig halvmån­ formiga fönster. På de fyra övriga sidorna motsvaras ljudportarna och deras fönster av rundbågiga blinde­ ringar, vilka numera är vitkalkade, men före 1962 var svarta som ljudportarna (fig 77). Nischer och halvmå­ fönster förenas i tröskelnivå och anfangshöjd genom vågräta lister. Överst sitter åtta små rundfönster. I tre av dem, i norr, väster och söder, är urtavlor insatta sedan 1875 till ett urverk, som är placerat högst upp i lanterninen (se Inredning, Urverk). Yttertak, takstolar Långhusets och sakristians sadeltak - det senare val­ mat mot öster - är täckta med enkupigt tegel , medan tornet och lanterninen är täckta med kopparplåt. Teg­ let levererades ursprungligen från Bruatorp, men det förelåg även en offert från Värnanäs. Teglet levere­ rades som redan är omtalat, genom N Callerström i Kalmar (not 90). -De profilerade taklisterna (fig 76) är av grå kalksten, sedan 1962 oputsade, men ursprungli­ gen slätputsade och vitkalkade. De kraftiga takstolarna står ganska tätt (fig 72) . Långhusvinden är ett högt, luftigt rum. Innertaken är sedan 1962 isolerade med glasull. Långhusets östra gavelspets kröns av en flöjel i form av en tupp (fig 26). Bakom den reser sig en skorsten av tegel , hörande till pannrummet under sakristian. ­ Lanterninen kröns av ett svartmålat , latinskt kors, vars tre övre korsarmar avslutas som trepass. Ingångar, fönster Kyrkans huvudingång ligger i väster, en raktäckt por­ tal, omgiven av släta pilastrar av vitkalkad kalksten , vilka bär upp ett framspringande, profilerat bjälklag avtäckt av kopparplåt (fig 81 ). Därunder ett bjälklags­ liknande parti med en tavla av röd kalksten med föl­ jande inskrift med antikvaversaler: 1836 I I KONUNG CARL XIV IOHANS l FREDSÄLLA REGERINGS l NITTONDE ÅR l BYGGDES DETTA TEMPEL. Inskriftstavlan uppsattes inte förrän år 1847. Dess text hade formulerats av Vitterhetsakademien (VHAA Dagbok 1518 1847). Tex­ ten förgylldes 1854 av Nils Collin (not 93). Ovanför portalen sitter ett halvmånformat fönster, vars bågar var gråmålade före 1979, därefter målade mörkbruna med oljefärg, liksom utsidan av alla ytterdörrar och fönster , med undantag av värmekammarens svarta och sakristians brunlaserade dörrar. Västportalens båda dörrar är indelade på höjden i tre speglar, omgivna av profilerade ramar. I den mellersta är en stor, mångbla­ dig ros skulpterad och den nedersta spegeln har verti­ kala refflor. Trampflisan består av en senmedeltida gravsten (se ovan, Kyrkogården , gravsten nr 2) . Dess grå kalksten står vackert mot tröskelns röda sten. Sydportalen (fig 80) är i alla avseenden en upprep­ ning av västportalen i ungefär samma skala. Över in­ gången är ett slätputsat och vitkalkat fält, som enligt BYGGNADSBESKRIVNING 103 Fig 89. Interiör av vapenhuset mot sydväst. Foto R Hintze 1979.- Bordet tillverkat 1705, ursprungligen för Gamla kyrkans sydliga sakrist ia. Interior of the porch Jooking SW. The table was made in 1705 , original/y for the S vestry of the old church. William Anderson96 innehöll en inskrift rörande kyr- kans restaurering 1895 (ej skönjbart 1980). Trappan är av kalksten, dels röd , dels grå. Det nedre steget består av gravstensfragment (se ovan , Kyrkogården , grav- stenar nr 4 och 8). Det översta planet, av grå sten, är också en gravsten, som renhuggits och 1937 ersatte en rikt skulpterad sten över Catharina Brehmer (se ovan , Kyrkogården, gravstenar nr 7 och Il samt tig 15). sakristians enkla ingång, upptagen 1962, är raktäckt och har en omfattning av slätdragen, vitkalkad puts . Ytterdörren är på utsidan klädd med vågrät panel och brunlaserad på båda sidor. Den höga yttertrappans steg är av kalksten. Stora, rundbågiga fönster med katedralglas lyser upp kyrkan , sakristian och tornets övervåningar. sakri- stians fönster skyddas på insidan av smidda , vitmålade järngaller. Över väst- och sydingångarna är, som redan är nämnt , halvmånformiga fönster, medan läktaren upplyses från väster av två kvartscirkelformade föns - ter på ömse sidor om tornet. Pannrummet under sak- ristian har stora, raktäckta fönster. 104 RUNSTENS NY A KYRKA Interiör Ljust gråbrunt, silvergrått , olivgrått och brunt domine­ rar sedan 1937 interiören, när det gäller fönsterbågar, dörrar, bänkinredning, Jäktartrappor och altarring. Golvet i vapenhuset är täckt med kvadratiska kalk­ stenstli sor , medan kyrkorummet och sakristian har trä­ golv. Korgolvet är omålat och ligger ett lågt steg över den övriga kyrkans golv. sakristians trägolv är täckt med en blå heltäckningsmatta, liksom läktarens golv. Alla innerväggar är slätputsade och vitkalkade. - En runsten (fig Il) är infälld i sakri stians norra vägg. Den beskrivs ovan , Kyrkogården . Fem gamla gravstenar, fyra av grå och en av röd kalksten , är sedan 1937 fastkramlade på vapenhusets väggar (a-d i söder, e i väster , fig 89). De uppräknas här från öster till väster, men har beskrivits närmare ovan: a) Över Laurentius Andrere och hans familj 1622 (fig 57 ; Gamla kyrkan , Gravminnen, gravsten nr 1). ­ b) Över Olaus Svebilius och hans familj 1727 (fig 64 ; Gamla kyrkan , Gravminnen, gravsten nr 6) . - c) Över Daniel Brusenius och hans familj 1704 (fig 62 ; Gamla kyrkan, Gravminnen, gravsten nr 5). -d) Över Catha­ rina Brehmer och hennes dotter 1711 (fig 15 ; Kyrko­ gården, gravsten nr Il) . - e) Fogdegravens sten (fig 61 ; Gamla kyrkan, Gravminnen , gravsten nr 4). Över salkyrkan spänner sig ett blåmålat trätunnvalv med kraftigt framspringande skuggli st av vitmålat trä (fig 87 f). Mot det blå avtecknar sig runda takrosetter ( >> ljuskronbrickor» enligt RM s 19) av vitmålat trä , skulpterade som mångbladiga blommor, omkring ljus­ kronornas fästpunkter. I valvets båda västliga hörn är luckor till långhusvinden , men bekvämast når man denna genom en dörr i tornets andra våning. - s akri­ stian har ett vågrätt trätak , målat i samma blå färg som valvet i kyrkorummet. Mellan väggen och taket en enkel , vitmålad trälist. Luckan till sakri stians vind lig­ ger i nordväst. -Vapenhusets tak är brunlaserat. Mellan vapenhuset och kyrkorummet är insatta ett par dörrar , indelade i speglar. Liknande, men enkel­ dörrar, sitter mellan koret och sakri stian samt innanför sakri stians ytterdörr, där den bildar ett vindfång. Även dessa är indelade med speglar och målade i ett par nyanser olivgrått och något brunt , samma färgskala som dominerar hela den övriga inredningen . Tornet är genom bjälklag indelat i sju våningar (fig 72 , 74) , förenade genom trätrappor, som går medsols hela vägen , utom mellan tredje och fjärde våningen. Mellan lanterninens översta våning och ned till tredje våningen är på södra sidan hål i golven för urverkets lod . Uppgången befinner sig i vapenhuset , där en trap­ pa utmed norra och ett stycke av östra väggen leder till första våningen . Tornets östra mur vilar på en rundbå­ gig avlastningsbåge . Första våningen upplyses åt sö­ der, väster och norr av stora , rundbågiga fönster. Syd­ västra hörnet är avskilt till sockenmagasin genom en prydlig vägg med trädörrar liknande bänkdörrarna nere i kyrkan. Till andra våningen leder en trappa utmed norra och östra väggarna. Detta rum , som upplyses på samma sätt som första våningen , är numera kyrkomuseum . l öster är en stickbågig ingång till långhusets vind med en svartmålad dörr från Gamla kyrkan. Den är nämli­ gen för låg för den nuvarande öppningen och klädd med rombpanel på framsidan. Till tredje våningen leder också trappor utmed norra och östra väggarna. I denna våning är ni scher eller »hörnhvaltbogar>> (RM s 28; s k tromper , fig 82), mura­ de i hörnen som underlag för stenlanterninen. Denna våning har rundbågiga fönster i alla fyra väder­ strecken . Tvärs över golvet sträcker sig i öster-väster en kraft ig balk , som bär upp klockstolens tre master. I södra väggen , nära golvet , är infälld en rektangulär tavla av grå kalksten med följande inskrift inhuggen med antikvaversaler: FORTSATT 1838 / AF P. ISBERG (not 91). Under tavlan står en trälåda , fylld med grov sand , som skydd för golvet mot tornurets tunga kalkstens­ lod , som hänger däröver. Till fjärde våningen för en trappa utmed västra väg­ gen, viker av mot öster, fortsätter därefter fritt i rum­ met mot öster, passerar ett lågt vilplan , som rymmer kloekbockens strävor, går några steg mot norr och mynnar i femte våningen , lanterninens bottenplan , klackvåningen . Sjätte våningen , lanterninens övre plan , når man genom en trappa utmed östra sidan mot söder. Ett prydligt skyddsräcke omger denna våning , som har plats för tre klockor (men där har alltid endast funnit s två). Klockorna trampades ursprungligen , men 1962 installerades elektrisk ringning och mekanisk öppning av ljudluckorna. Samtidigt hängdes klockorna 60 cm lägre . En låsbar trälucka i golvet stänger trappan till sjätte våningen. På luckan är en runinskrift , som trans­ littererad med latinska bokstäver lyder: >> iustus: iohan : söderbärg : molarä /korten: förkull are : iakobson: sni­ kare ». Därunder årtalet 1847. Inskriften syftar på för­ gyllaren Nils Collin (not 93), målaren Justus Johan Söderberg samt snickaren och målaren Olof Jacobsson (not 92). Sjunde våningen når man genom en trappa, som går mot norr. Häruppe står urverket (s 129) . Rummet upp­ lyses av runda fönster, lika stora som urtavlorna , och utmed väggarna är väggfasta bänkar. Lanterninens takstol är numera synlig , sedan den rötskadade takpanelen för något år sedan avlägsnades. Restaureringar Förutom normalt underhåll av kyrkan och dess inred­ ning har följande mer omfattande renoveringar ägt rum: 1856 målade Justus Johan Söderberg interiören , bl a orgeln , läktaren och altarringen , vilken senare fick »liffärg>> (se nedan , Inredning) . Draperimålningen bak­ om predikstolen (fig 83 , 84) hade möjligen också Sö­ derberg till upphovsman. Kyrkorummets utseende ef­ ter 1856 framgår av ett foto (fig 83) , som troligen är taget av kantor 01 Lindblom.97 Omkring 1890 tog kyrkoherde Lagström (not 117) initiativet till en penninginsamling inom församlingen , som skulle göra det möjligt att försätta kyrkan i prydli­ gare skick utan extra utdebitering (Herdam 4, s 245). Pengarna insamlades bl a vid bröllop och begravningar, och efter fyra år uppgick summan till l 720 kr , vilket ansågs tillräckligt för ändamålet. Renoveringen ägde rum 1895. Bland annat blev innerväggarna strukna med kalkfärg, avfärgad i grågult, och trävalvets skogglist målades vit och marmorerades . Kyrkans valv, väggar, läktarens undersida m m dekorerades med schablon­ målning, bårder och andra ornament och omkring fönstren målades ramar (fig 84-86) i flera grå nyanser samt brunt. Äldre församlingsbor har berättat, att ut­ smyckningen omkring ljuskronornas takrosetter ut­ gjordes av keruber, <> , i grått , brunt och blått. Målaremästarens namn var Lindeman. ­ A v allt att döma var det samtidigt , som två kaminer installerades i långhuset (fig 84) . Ett par år tidigare hade sakristian fått en kamin (se nedan , Uppvärm­ ning) . Nästa restaurering ägde rum under den kraftfulle prosten J O Svenssons (not J J 8) ledning och med Sven Rosman som arkitekt. Programmet hade gjorts upp J932 vid BSt av arkitekten E Leffler och Rosmans förslag fastställdes av BSt 5/ 10 1934 med vissa smärre RESTAURERINGAR 105 ändringar. Bland det som kom till utförande var en grundlig reparation av yttertaken, isolering av innerta­ ken samt nya golv i koret, sakristian, i bänkarna och på läktaren. Bänkarna gjodes också bekvämare. Fönstren skulle få nytt glas, vilket var väl motiverat, med tanke på att kyrkan 1836-1838 i görligaste mån hade fått överta gammalt glas från klövsadelskyrkan . Ett nytt värmesystem installerades och interiören målades om. Bland de många, som svarade för arbetena, bör näm­ nas byggnadsfirman Bröderna Olsson i Färjestaden , byggmästare Karl Magnusson , målaren Allan Gullin , Gårdby , och konservator Sven Wahlgren. Den senaste restaureringen ägde rum 1962. Fasa­ derna befriades från gammal puts och putsades om, medan taklisterna, som från början varit putsade , knackades rena och fogströks. När murarna stod bara, syntes tydligt , att mycken byggnadssten hade me­ deltida behuggning och rester av gammalt, hårt kalk­ bruk. En direkt ingång med hög yttertrappa togs upp i sakristians norra mur, innertaken isolerades ännu en gång och trätunnvalvet målades blått , medan skugglis­ ten blev vit. Samtidigt gjordes en elektrisk installation för belysning, för orgeln samt för mekanisk ringning av klockorna. Arbetena leddes av Birger Johansson med Firma Kyrkorestaureringar, Nybro. Uppvärmning 1892 diskuterades installationen av en kamin i sakris­ tian , under förutsättning att kostnaderna inte översteg 40 kronor. Rökröret skulle placeras i södra fönstret. Vid den omröstning, som företogs , avgjordes frågan med 2 090 röster för och 423 emot. Vid restaureringen 1895 (se ovan) installerades två kaminer i långhuset , en ungefär vid mitten av vardera långväggen (fig 84) . Alla kaminer gjorde tjänst ända till J937 , då en vär­ meledning med lågtrycksånga installerades , enligt pro­ gram och ritning av Oscar Nilsson och Son , Kalmar. Detta värmesystem fungerar fortfarande (1981 ). Inredning och inventarier Altare l. Före 1847 användes ett träaltare från 1749 (fig 29; se ovan Gamla kyrkan). - 2. Det nuvarande altaret från 1847 är samtidigt med altaruppsatsen och samman­ byggt med denna. Det är också av trä, har plana sidor, rätvinkliga hörn och är målat rött i form av ett illusio­ nistiskt målat draperi med gula fransar . Mitt fram ett strålande kors , målat med guldfärg . Altaret tillver­ kades och målades av Olof Jacobsson samt förgylldes av Nils Collin (Kvittens). Troligen målades det om 1895 av Lindeman. Altarring Altarringen är till planen en styltad halvcirkel och har dörrar på sidorna. Den är sedan 1937 målad i olivgrått och ljusgrått och komponerad likt läktarens bröstning (se nedan): den är indelad med ett slags pilastrar , formade som konsoler, med skulpterade akantusblad på framsidan. Knäfallet och armledaren är stoppade samt klädda med mörkröd plysch . - Ursprungligen (1847) målade Olof Jacobsson altarrunden med grön marmorering. 1856 målade Jus­ tus Johan Söderberg om den i >>liffärg», dvs hudfärg (SAOB XVI, L 887). Mellan 1895 och 1937 var ytorna mellan konsolerna målade med en imitation av endast i målning utförda , svarvade dockor (fig 84) , utförd av Lindeman. Altarprydnader l. Mellan 1838 och 1847 användes en uppsats från 1749 (se Gamla kyrkan , fig 29ffi , varav flera delar ingår i den nuvarande altaruppsatsen (fig 83 f, 87), medan andra är upphängda på södra väggen (fig 31 ), placerade på predikstolens tak (fig 44) eller uppställda i tornet (fig 29). 2. Den nuvarande altaruppsatsen (fig 87) består av en stor, arkitektonisk uppbyggnad av trä, gjord 1846 av byggmästaren Rudwall (not 86) omkring en oljemål­ ning , Korsnedtagningen, utförd 1847 av S Gustaf Lindblom. 98 Anders Jansson levererade en björk till altartavlan, medan C J Ekholm svarade för diverse smidesarbete på densamma, ramverket målades 1847 av Olof Jacobsson (DL ; not 92) och förgyllningen ut­ fördes av Nils Collin (not 93). Uppsatsens krön (fig 32), profitörer och festonger är övertagna från den av Anders Dahlström d ä (not 45) tillverkade uppsatsen (fig 33 , se ovan, Gamla kyrkan) . Nya 1846 var två kannelerade , mörkgröna kolonner med förgyllda kannelyrer ochjoniska kapitäl, som vilar på höga plintar i två våningar och bär upp en bruten gavel, allt målat med dels ljusgrå, dels brun marmore­ ring och förgyllda detaljer. Förlagan till Lindbloms målning hade han hämtat från altartavlan i Kalmar domkyrka,99 vilken i sin tur ytterst går tillbaka på Rubens' berömda Korsnedtag­ ning i Antwerpens katedral. Färgskalan är mustig, där brunt och ockra i olika nyanser dominerar. Mot dem utgör den röda manteln på figuren i förgrunden t h och Maria Magdalenas blå klänning samt himlens ljusare blå färgton effektfulla kontraster. Törnekronan och tre spikar i den belysta förgrunden drar också uppmärk­ samheten till sig. Målningen har rundbågig övre avslut­ ning och är inramad i en bred , profilerad guldram med hörnornament. Under tavlan, mellan plintarna, är ett slags predella, en mörkbrun , rektangulär tavla med profilerad guld­ ram, inom vilken är målad en inskrift med förgyllda frakturbokstäver: >>Si , Guds Lamb som borttager werl­ dens synd . l Joh l. >> Krönet utgörs av en målad trärelief, Himmelsfärden (fig 32, se ovan, Gamla kyrkan) av Anders Dahl ström dä, inom en vit , blåmarmorerad ram från 1846. Högst upp en strålande, förgylld sol med en liten triangel i mitten och i dess centrum en punkt. Solen är av allt att döma också övertagen från Dahlströms altaruppsats och förstorades 1847 av Olof Jacobsson: >>den stora solens utvidgande med tred och förgylning >> (K vit­ tens). Två profitörer (fig 32) , också från Dahlströms altar­ uppsats, flankerar Himmelsfärden , t v Hoppet , t h Tron. Den förra har blå mantel och gyllene ankare, den senare grön mantel och förgyllt kors. Bådas livkläd­ nader är ockragula, karnationen gråvit, hår och skägg ljusbruna , draperierna försilvrade. - Altaruppsatsen invigdes 26/9 1847 av kyrkoherde Melen .100 Övriga skulpturer Tavlan på södra väggen (fig 31) är sammansatt av dels två reliefer från Dahlströms altaruppsats 1749, dels av And G Wadstens överstycke till den gamla prediksto­ len från 1775 (se Gamla kyrkan, altarprydnad samt predikstol nr 2). Vid tavlans sammanfogande 1847 del­ tog både Olof Jacobsson och snickaren Agust (sic!) Renhorn (Kvittens). En gipskopia i liten skala av Thorvaldsens Kristus skänktes 1889 av det årets konfirmander. Höjd 56 cm. INREDNING OCH INVENTARIER 107 Fig 90. Predikstol , skulp­ terad och målad av Olof Ja­ cobsson 1846-1847. Ljudta­ kets eld urna , byglar och prydnadsgavlar från en äldre predikstol (se tig 42 f) , de båda änglabarnen från gamla altaruppsatsen av Anders Dahlström d ä 1749 (tig 33). Foto R Hintze 1979. Pulpit , earved and painled by OlofJacobsson , 1846-1847. The urn and flame ofthe sounding-board, the buttresses and ornamen­ tal gables are from an earlie r pulpit (see fig 42j) , and the two cherubs arefrom the old altar-piece by Anders Dahl­ ström, sen . , 1749 (fig 33). Limageskrucifixet (fig 36 f) , madonnabilden (fig 38 f) samt övrig medeltida skulptur behandlas närmare ovan (se Gamla kyrkan) . Predikstolar, timglas l. Den äldsta predikstolen (fig 42 ff) övertogs från Gamla kyrkan (se ovan) och togs ned 6/7 1847. 2. Den nuvarande predikstolen (fig 90) tillverkades och målades 1847 av Olof Jacobsson (not 92) samt förgylldes av Nils Collin (not 93). Den orneras dels med delar från predikstol nr l och gamla altaruppsat­ sen, dels med små nygjorda, förgyllda ornament. Kor­ gen har rund plan och indelas i tre rundade fält genom halvkolonner, förenade genom draperade band . I fäl­ ten reliefer, framställande l) Lagens tavlor, 2) Jehova­ sol samt 3) Trons kors och Nådens palm, korslagda. Den starkt framspringande armledaren är formad som en arkitrav, förkroppact över halvkolonnerna. På arm­ 108 RUNSTENS NYA KYRKA ledaren står tre bokbräden med profilerade kanter samt i skulptur och förgyllning utförda fransar. Den mellers­ ta har rundad överkant och profilerade sidor , de båda andra är fyrsidiga , alla tre har i skulptur och förgyll­ ning utförda fransar. - Korgens sidor och botten av­ gränsas från varandra genom en horisonta l, kraftig list , som också är förkroppact vid pilastrarna. Under dem fortsätter konsoler utmed korgens halvsfäri ska bot­ ten och möts i en skulpterad druvklase. Ljudtaket (fig 44) har samma plan som korgen och avslutas nedtill av en kraft igt framspringande list med förkroppningar, som motsvaras av dem på korgens armledare. På kanten står två prydnadsgavlar omväx­ lande med två små putti. De förra härrör från Gamla kyrkans predikstol nr 2 (se ovan), medan de båda änglabarnen av stilen att döma hört till Dahl st röms altaruppsats (fig 33). Även kronan med dess s-formade byglar och krönande eldurna är övertagna från den äldre predikstolen , liksom den försilvrade duva med utbredda vingar , som nedhänger från det ljusblå ljudta­ keL - Trappans räcke indelas av tre fyrsidiga speglar med profilerade , förgyllda ramar. Färgskalan är kylig: mot den dominerande vita fär­ gen kontrasterar inslag av guld samt blått i två ljusa nyanser. Halvkolonnernas skaft är svarta , kapitäl och baser förgyllda. Före 1937 var ett draperi målat direkt på väggen bakom predikstolen (fig 83 f), vilket, såsom ovan är omtalat, möjligen var målat av J J Söderberg. Predikstolen invigdes söndagen 12/9 1847 av kyrko­ herde M elen (not l 00) , som därvid uppläs te en av honom för detta tillfälle författad dikt. Timglas med fyra glas i ett ställ av mässingsplåt (fig 91). Det är fäst vid en svartmålad ståndare av trä, vars konturer följer krucifixet s, och är krönt av en skulp­ terad , bevingad dödskalle och en kvist. Kraniet är vitt, vingarna och kvisten förgyllda . På ståndarens nederdel är fästat ett Limageskrucifix (fig 36 f) , beskrivet ovan , se Gamla kyrkan. Total höjd 93 cm. Timglaset skänktes till kyrkan 1/ 1 1765 av prostinnan Brauner (Anna Bergstedt , not 44).- Håkansson nr 719. Bänkar, brudbänk Bänkinredningen (fig 83 f, 87 f) är lika gammal som kyrkan , men moderniserades och gjordes bekvämare Fig 91. Timglas , sammansatt av ett medeltida processions­ eller altarkrucifix (fig 36-37) samt skulpterade delar från 1765. Foto R Hintze 1979. Hour-glass camposed ofa medieval procession or altar c ruei­ fix (fig 36-37) and earved pieces from 1765 . 1937. Fasaderna, i olivgrå färg , livas av dörrarnas över varandra placerade, kvadratiska speglar, 1937 målade grå med bruna och ljusare grå ramar. Kvarteren är slutna mot mittgången, öppna åt sidorna. De båda främsta kvarteren är insvängda mot öster och upprepar på så sätt i större skala altarringens båglinje. Brudbänken (tig 34) , en s k vändbänk, av Ahlqvist kallad >>Brudserla >> (In v 1830) , är ett vackert rokokoar­ bete , tillverkat 1780 (räk) och målat 1788 av Johan Henrik Wadsten (not 35). Längd 130 cm, höjd 108 cm. - Håkansson nr 726. Bänken är hög, genom att den är ställd på ett under­ rede med kulfötter, vilket bildar en fotbräda runtom. De fyra svängda benen förenas genom ett kryss av kontursågade bräder. Själva sittbrädan har bred , kon­ tursågad sarg och svängda ben . Det genombrutna rygg­ stödets kant är diagonalrandig i blått , rött och vitt, men är i övrigt blågrönt med rokokoornament i vitt och något rött, sätet är mörkgrått och underredet rödbrunt med blågrönt kryss. Sargen är dekorerad med ett spetsmönster i vitt (jfr Gamla kyrkan , kyrktagningspall nr 2, tig 29). Grå fotkulor. Mitt fram stöds fotbrädan av ett blåmålat stöd med >>f :H :W l 1788 >>, dvs Johan Hen­ rik Wadsten . Läktare, orgel En läktare från kyrkans byggnadstid sträcker sig ut­ med kyrkans västra del (tig 88). Bröstningen, som springer fram i mitten, har samma indelning och färg­ sättning som altarringen. Den dekoreras upptill och nedtill med smala meanderbårder. Det framskjutande mittpartiet är dekorerat med en harpa, en flöjt och en olivkvist. Före 1937 var läktarens undersida dekorerad med en tunn spiralranka närmast kanten (fig 85). Läk­ taren bärs framtill upp av ett par kraftiga kolonner med numera svarta skaft (tidigare ljus marmorering) och förgyllda kapitäl och baser. Upp till läktaren leder två vindeltrappor med sexkantig plan, placerade närmast mittgången. Räckena var före 1837 genombrutna med stående spjälor. Nu slutna. I kyrkamuseet står bl a två överblivna akantuskon­ soler från läktarbröstningen . Bladet är ärggrönt med guldbronserade kanter. Furu. Mått: 71 x 35 cm. Orgelfasaden 101 i nyrenässans från 1854-56 är ritad av J F Åbom 101 a (tig 92) och består av ett brett huvudverk och ett öververk. Huvudverket har fem plana pipfält , skilda av kannelerade pilastrar. De ytter­ sta, något högre pipfälten avslutas uppåt med två rund­ bågar under en trekantgaveL Öververket har tre rund­ bågiga pipfält under en trekantgaveL Fasaden är målad ljust olivgrå med röda och förgyllda detaljer. Orgeln INREDNING OCH INVENTARIER 109 Fig 92. Ritning till orgelfasad 1854 av J F Åbom. VaLA. Westins-Foto, Vadstena. Design for the organ front by J F Åbom , 1854. och läktaren fick >> liffärg >> 1856, liksom altarrunden , av Justus Johan Söderberg. Det ursprungliga verket var byggt 1854-56 av orgel­ byggaren Nils Peterson 102 och hans medhjälpare Carl Johan Hamberg, båda från Gotland. De anlände till Runsten 7/ 11 1854. Orgelverket var färdigt 1856 och provspelades 4/10 av Anders Holmberg , »Director Mus . m. m. » i Kalmar. Det hade 13 stämmor fördelade på manual , öververk och pedal. 103 Spelbordet förva­ ras i tornet.- Den nuvarande orgeln byggdes 1935 av O Hammarberg bakom den gamla fasaden och har 18 stämmor, fördelade på två manualer och pedal. Från det gamla orgelverket ingår två stämmor. 104 I koret står en kammarorgel , inköpt 1958. Nummertavlor Över sakristidörrarna hänger två rektangulära , svarta nummertavlor inom guldramar , krönta av förgyllda överstycken med en halv , strålande sol (synliga i fig 87) . De går att hissa upp och ned och är utförda av Olof 110 RUNSTENS NY A KYRKA Fig. 93-98. Dopfunt från ca 1210--1250 av gotländsk kalksten , tillskriven den anonyme Calcarius Il. Christening fon t from c 1210-1250, made of limestone from Gotland, and attributed to the so-ca/led Ca/carius Il. Fig 93. Hela funten med huvudena d och a . Foto R Hintze 1979. The who/e font with the heads d and a. INREDNING OCH INVENTARIER III a b a b Fig 94-95. Deta ljer av dopfunten med huvudena a och b. Foto R Hintze 1979. Det a i/ of the fon t with the heads a and b. 112 RUNSTENS NYA KYRKA b c Fig 96. Detalj av dopfunten med huvudena b och c. Foto R Hintze 1979. Detail of the fant with the heads b and c. c d Fig 97. Detalj av dopfunten med huvudena c och d. Foto R Hintze 1979. Det a il of the fant with the heads c and d. Jacobsson 1847 (Kvittens). Mått : höjd I.J0 ,5 cm, bredd 73,5 cm. Dopredskap Dopfunten (fig 93 ff) är skulpterad av kalksten från Gotland, 105 tillskriven den anonyme stenmästaren 11 106Calcarius och utförd omkring 1210-1250. Den består av tre block, cuppa, skaft och fotplatta och har ett smalt, genomgående uttömningshål, 14 mm i dia­ meter och omgivet av en nedsänkning , ca 22 mm djup och 15 cm i diameter. Total höjd 97 cm, skålens dia­ meter 75 cm. En spiralranka med kraftig , strimmig stjälk , dubbel­ vikta vinklar som likna halvpalmetter och små druvkla­ sar slingrar sig runt skålen, som är av grå sten. Vinran­ kan skall alltså symbolisera Kristus (jfr Joh 15 :5, ,,Jag är vinträdet ... ») och är samtidigt ett livsträd. Den har sammanlagt nio spiraler, varav sju vrider sig 2 112 varv, de två övriga e·ndast 1 112 varv. De senare griper in 1 varandra . Spiralerna vrider sig varannan gång med­ sols, varannan motsols, och varje spiral slutar i cent­ rum med en halvpalmett , som omväxlande vänder sig åt vänster och höger. Bladen i svicklarna mellan spira­ lerna är tolv till antalet, medan det endast finns fyra druvklasar. De är emellertid fördelade så, att en druv­ klase både i vertikalled och horisonta lt motsvaras av ett blad . - Cuppans cylindriska del avslutas upptill med en slät list , med profilen platt över skråkant, medan brytningspunkten mot skålens botten består av en slät rundstav . Skålens koniska botten är täckt med tre rader uppåtriktade , platta fjäll som ökar i storlek , ju högre de kommer. De har rundade ändar och är lagda taktegellikt över varandra. Enligt Oscar Reuter­ svärd 107 är fjällen »ett vattenmotiv, återgivande para­ disets brunn (källa) ». Skaftet, som har en varm, rödaktig ton , är format som en rakt avskuren kon , svagt avsmalnande uppåt , där det avslutas med en fyllig vulst. Ur skaftet växer fyra manliga huvuden (a-d) ut, korsvi s placerade. De har ovala ansikten och rakt , stripigt , halvlångt och mittbenat, rakt avskuret hå r , som lämnar öronen fria. På ett huvud (a) delar sig hå ret bakom öronen i två länkar (fig 92 ff). Ögonen är mandelformade , ögon­ brynsbågarna markerade , näsorna långa och kraftiga och munnarna slutna, allvarliga. - Fotplattan är en låg cylinder, som upptill, närmast skaftet , övergår i en grund, bred hålkäl. Dopfat av mässing i två delar, bestående av ett stort, runt fat med en lös liten skål i mitten , allt i drivet arbete och dekorerad med en vinranka, som löper runt det stora fatets brätte. Diameter 76 cm. Tillverkat av A INREDNING OCH INVENTARIER 113 S~KTION I SUJION II. lO DM 5 o Fig 98 . Sektioner av dopfunten samt plan av mellanstycket. Skala l : 20 , upp m S Hesselgren & S F ränne 193 1, komp l R Boström 1979. Section of the christening fant and drawing of the middle piece. Sca/e l : 20. W Borg, Jönköping , och skänkt till kyrkan 1951 av Runstens kulturella ungdomsförening . Nattvardskärl, brudkrona Nattvardskalk (fig 99) av förgyllt silver. Dess skål är något bredare upptill än nedtill . Omkring brädden ett par förtjockade ränder. Skaftets nod är pla tt , ornerad med godronnering och små gjutna, fastnitade keruber. Den sexpassformade foten indelas i sex droppfor­ made lober , skilda å t av bladrosetter. På foten en inskrift med kursiva versaler, punsade med fina punk­ ter och fördelade på fem lober: >> SANGVIS l MEVS l VERE l EST. POTVS. , Omkring varje ord är små kvistar pun­ sade . På den sjätte loben , mellan »POTVS» och »SANG· VIS », är graverat: »PIA MVNI=IFICENTIA l CAROL! l RE­ GIS · SVECORVM l VNDECIMI · l A0 1683 » (=Blodet är min dryck förvis st. Genom den svenske konung Ka rl XI :s frikostighet. År 1683). På tredje loben , mellan »MEVS » och »VERE » är graverat ett likarmat kors , omgivet av en bladkrans. På fotens undersida en in­ 114 RUNSTENS NY A KYRKA Fig 99. Nattvardskalk och paten av förgyllt silver, allt utom cuppantillverkat 1683 av Hans Olofsson Sturk i Kalmar , cuppan 1884 av A Rosin , också Kalmar. Foto R Hintze 1979. A silver-gift chalice and paten, all burthe bow/ made by Hans Olofsson Sturk of Kalmar in 1683. The bowl was made in 1884 by A Rosin , a/so of Kalmar. skrift, graverad med antikva versaler: STEPHANVS l LIP- PIVS (not 12] · PASTOR l IN RYNASTEN.- Höjd 25,5 cm. Kalken, med undantag av skålen, är enligt stämplar tillverkad av Hans Olofsson Sturk (not 59), medan skålen enligt stämplar är omgjord av A Rosin 108 i Kalmar år 1884. Paten av förgyllt silver, enligt en stämpel på brättets framsida också tillverkad av Sturk. Runt brättet pun- sad inskrift med kursiva versaler: CARO l MEA l VERE l EST l CIBYS (=Hans lekamen är min föda). Fördjup- ningens diameter är 10 cm och visar den ursprungliga cuppans diameter. I patenens mitt IHS, också med kursivversaler. Ett kors , liknande det på kalken , är också graverat på patenen. Diameter 17 ,3 cm. Kalken och patenen inköptes för 249 dir kmt. Kung Karl XI hade donerat 100 daler smt ( =300 daler kmt 109) för ändamålet , emedan församlingen i kriget mot danskarna 1677 bland mycket annat hade förlorat sin kalk (inv 1685). -Håkansson nr 706. Oblataskar (fig 100): l. Av delvis förgyllt silver, cylindrisk med plant lock. Både lock och botten skjuter ut med en vågig kant. Diameter 10,7 cm, höjd 4,5 cm. Vikt: 15 lod . Den är visserligen märkt >>Run- sten l A 0 1723 >> , graverad med kursivstil på bottens INREDNING OCH IN VENTARIER 115 Fig 100. Oblataskar. En av svarvat trä, en s k låsask, 1600-ta let ? De båda andra av delvis förg yllt silver, tillverkade i Kalmar , den t h 1706 av Petter Britt , den t v senast 1772 av Hans Christian Witte. Foto R Hintze 1979. Wafer boxes . One in turned wood, knownasa lock-box, 17th century? The two orhers made of parr/y gilt silver in Kalmar. The one on the right by Petter Britt in 1706 and r har on the lejt by Hans Christian Witte, in 1772 at the latest . utsida, men den tillverkades redan 1706 (räk) , en ligt stämplar av Petter Britt (not 60) , Kalmar. Bredvid den graverade inskriften står »A~ >> två gånger med tunna , upphöjda linjer. - Oblatasken blev stulen 1769, men kom tillrätta i (Norra?) Möckleby socken några år senare. Innan dess , 1772, hade oblatask nr 2 skänkts till kyrkan.- 2. Av silver, inuti förgylld , oval och bukig med kupigt lock och rokokoornering (svängda, drivna åsar). Kring lockets smala kant ingraverat med kursiv- stil: >> And. Brauner [not 46] Född 29/5 1705 , t 23/2 1772 Anna Bergstedt Född 15/1 1715 t 26/2 1772». Längd 13 cm , höjd 9 cm. Vikt 15 3/4 lod . Skänkt 1772 efter prosten Brauner och hans andra hustru. Enligt den otydliga stämpeln på bottens utsida troligen tillverkad av Hans Christian Witte (not 63). På bottens utsida med upphöjda , tunna linjer: >> ABS » (=Anna Berg- stedt?). På bottens utvikta kant (undersidan) inpunsat: >> 15 3/ 4 lod >>. - Håkansson nr 724. Vinkanna (fig 101 ff) av delvis förgy llt silver, päron- formad med godronnerad buk, rikt ornerad i drivet och graverat arbete. Lång , smal pip , slutande i ett drakhu- vud. Lockknappen formad som ett skäggigt mansan- sikte med lockigt hår. Omkring detta en krans av tofsar och snoddar. En liknande bård omger kannans hals. Handtaget S-format , på utsidan ornerat med en pärl- stav. Handtagets utåtsvängda nederdel är formad som ett kvinnohuvud. På buken en graverad inskrift med kursivstil: »Runsten A ll 1723 » Ufr oblatask nr 1). Höjd 28 cm. Enligt stämplar på fotens översida tillverkad 1715 av Hans Johansson Stadius 110 och inköpt samma år (räk). På fotens undersida , bredvid de fyra stämp- larna, en åldermansranka. Sockenbudskalkar: l. Av silver, förgylld på skålens insida och något utsvängda brätte (tig l 04) . Noden är tillplattad och foten profilerad och ganska hög. Grave- rad inskrift med kursivstil: >>Johan: Hultin [not 73]: Johanna : R oselia: 1739 >>. Given i testamente efter Bri- gita Giöthe (not 73) , Hultins första hustru. Vikt 10 5/8 116 RUNSTENS NYA KYRKA Fig 101. Vinkanna av delvi s förgyllt si lver , tillverkad 17 15 i Ka rl skrona av Hans Johansson Stad iu s. Foto R Hi ntze 1979. Wine jlagon part/y silver-gift , made in Karlskrona by Hans Johansson S tadius in 1715. INREDNING OCH INVENTARIER 117 lod. Höjd 13,5 cm. Enligt stämplar tillverkad av Petter Britt (not 60). Tillhörande paten i helförgyllt silver, diameter 7,8 cm. Samma stämplar som på kalken . ­ Håkansson nr 715.- Till kalken hör ett ofodrat fodral av svarvad masurbjörk (fig 104) , höjd 16 cm, anskaffat 1697 till en äldre sockenbudskalk. 2. Av silver, förgylld inuti , vägande JO 112 lod och tillverkad 1786 av J P Britt (not 61) som ersättning för en samma år uppbränd kalk (se Gamla kyrkan, socken­ budskalk nr 3). Lämnades 1884 som ersättning, när nattvardskalken »Omarbetades». Vinflaska av glas , cylindrisk med graverad dekor (fig 105). På ena sidan Jehova-sol inom strålkrans, på den andra kalk med oblat samt korslagda kors och ankare, också inom strålkrans. Därunder med frakturstil : >>Runstens Kyrka l 1867 l O Melen [not 100] P O 8 - 805666 Runstens kyrkor Fig 102-103 . Förstorade detaljer av vinkannan i fig 101. Foto R Hintze I979 . Enlarged detail offlagon in fig 101. Carlsson >> . Proppen är krönt av ett kors och är inslipad i flaskan. Tillverkad vid Kosta. Höjd 51 cm . - Av ännu en vinflaska återstår nu endast en avslagen propp, 15 ,5 cm hög. Brudkronor: l. Av förgyllt silver i dels drivet, dels gjutet arbete , inköpt 1686 (se ovan , Gamla kyrkan) och 1869 lämnat i utbyte 11 mot följande. 2. Av helförgyllt silver (fig 106) , på kronringen prydd med oförgyllda, flygande små änglabarn , som bär ymnighetshorn, och oäkta gula , röda, violetta och ofärgade stenar. Kronspetsarna omväxlande i form av ymnighetshorn med en blomma, vinblad samt lan­ sar (?) , de senare omvirade med akantus. Spetsarna förenas genom smala bågar, från vilka oförgyllda vin­ löv hänger ned. Enligt stämplar på kronringens kant tillverkad 1869 av A Rosin (not 108). På kronringens 118 RUNSTENS NY A KYRKA Fig 104. Sockenbudskalk och paten av delvis förgyllt silver, tillverkade i Kalmar av Petter Britt och given i testamente 1739 efter Brigita Giöthe (fig 115) , kyrkoherde Johan Hultins första hustru. Fodralet av svarvad masurbjörk anskaffades 1697 till en äldre sockenbudskalk. Foto R Hintze 1979. Viaticum and paten , part/y silver-gill, made in Kalmar by Peller Britt and bequeathed in 1739 by Brigila Giöthe (fig 115), the firstwife of the paris h priest Johan Hult in. The case is made of curly-grained bi re h and was purehosed in 1697 for an earlier viaticum. Fig 105. Vinflaska 1867 , tillverkad vid Kosta. Foto R Bo- ström 1980. Wine boll/e, 1867, made at Kosta Glassworks . Fig 106. Brudkronor av delvis förgyllt silver, tillverkade i Kalmar, den stora 1869 av A Rosin , den lilla !963 av Guldsmedjan, Arne Adolfsson. Foto R Hintze 1979 . Bridal crowns , part/y silver-gill, made in Kalmar , the /cu·ger by A Rosin in /869 and the smaller in 1963 by the goldsmith Arne Adolfsson. baksida graverat med kursivstil: >> O.M. [=Olof Meten, not 100] J.A. I.P.P /PI 1869» . Restaurerad 1916 (inv 1917 i RM). Diameter 17 ,5 cm. Till brudkronan hör fyra långa hårnålar av mäs- sing. Kronan förvaras i ett runt kopparfodral (fig 107), tillverkat 170 l för brudkrona nr l . På locket en godron- nerad blomma i drivet arbett;. Diameter 26,5 cm. I kronbyttan ligger som skydd för kronan ett rött , kyprat ylletyg som ser ålderdomligt ut. 3. Av helförgyllt silver (fig 106) med oförgyllda or- nament. S k prinsessmodell med pärlor på varannan spets, infattade bergkristaller(?) på varannan. Genom- bruten kronring. Diameter 10,5 cm. Enligt stämplar tillverkad i Kalmar 1963 av Guldsmedjan , Arne Adolfs- son, och skänkt av Runstens kulturella ungdomsför- ening. INREDNING OCH INVENTARIER 119 Ljusredskap Ljuskronor av mässing: l. För åtta ljus i en krans (fig 108). s-formade , rikt förgrenade ljusarmar och pryd- Fig !07. Kopparfodral, tillverkat !701 för en äldre brud- krona. Foto R Hintze 1979. Capper case made in 1701 for an earlier bridal crown. 120 RUNSTENS NYA KYRKA Fig 108. Ljuskrona av mässing (nr 1) , inköpt 1724. Foto R Hintze 1979. Brass chandelier (No . /) , purehosed in 1724. nadsarmar, små eldurnor och reflexblommor formade som blåklockor. Släta ljuspipor med rundad kontur och uppklippt , utvikt kant, musselformade droppskålar. Den profilerade mittstammen kröns av en ganska stor kvinnofigur med böljande draperier (fig 109) och avslu- tas nedtill med en stor, gjuten kula med en profilerad knopp. Höjd 85 cm . I koret. Inköpt 1724 för insamlade medel. 2. För sexton ljus i två kransar (fig Il 0) , S-formade , rikt förgrenade ljusarmar och prydnadsarmar. Släta ljuspipor, musselformade droppskålar. Reflexblommor i form av flata, runda blommor. Mittstammen profile- rad , nedtill avslutad med en stor kula med en liten profilerad knopp . Höjd III cm. Inköpt från mäster Hindrich Werner 11 13 i Jönköping 1749. 3. För åtta ljus i en krans. S-formade ljusarmar, liksom prydnadsarmarna. Släta ljuspipor med något utvikt kant , musselformade droppskålar, reflexblom- mor formade som halvöppna klockor. Den profilerade mittstammen avslutas nedtill av en stor kula med gra- verad inskrift: »År 1795 inkiöpt för Runstens Kyrkas medel , då Contracts-Probsten Abraham Fornander [not 13] var Kyrkoherde och Peter Zachrisson i Södra Runsten och Abraham Jönsson i Södra Bäck voro Socknens Åldermän >> . Tillverkad 1796 av gördelma- karen Rydberg i Kalmar och anskaffad för den ena läktaren i Gamla kyrkan . Höjd 65 cm. 4. För sex ljus i en krans. S-formade, släta ljusar- mar, ljuspipor släta , med något utvikt kant, musselfor- made droppskålar. Reflexblommor som halvöppna Fig 109. Detalj av ljuskronan i fig 108. Foto R Hintze 1979. Detail of chandelier in fig 108. klockor. Mittstammen profilerad, nedtill avslutad med en stor kula med graverad inskrift, densamma som på nr 3. Höjd 48,5 cm . Tillverkad 1796 av gördelmakaren Rydberg i Kalmar och anskaffad för den ena läktaren i Gamla kyrkan. 5. För tjugofyra ljus i tre kransar. S-formade, för- grenade ljusarmar och prydnadsarmar , urnformade ljuspipor, musselformade droppskålar. Reflexblommor med åtta runda kronblad. Mittstammen profilerad , krönt av Guds lamm med korsfanan samt avslutad nedtill med en stor kula med en tillplattad knopp . Höjd INREDNING OCH IN VENTARIER I2I Fig I IO. Ljuskrona av mässing (nr 2) , tillverkad i Jönköping I 749 av Hindrich Werner. Foto R Hintze I979 . Brass chandelier (No. 2), made in Jönköping in 1749 by Hindrich Werner. 145 cm. Skänkt 1920 av Adolf Nil sson, Ryd , Glöm- minge sn och hans hustru Emma, som var född i Runsten . Ljuskronornas på vinden belägna hävstänger (syn- liga i längdsektionen , fig 72) är inte längre användbara . När kronorna elektrifierades , gjordes nämligen led- ningarna för korta . 1--4 . Ljuskronor med mittstam av svarvat trä och ljusarmar av smidesjärn , för vardera sex ljus. S-for- made ljusarmar, raka ljuspipor och runda droppskålar. Allt guldbronserat, illusoriskt lika bronskronor. Höjd 62 cm. Ett par är placerade under och ett par över läktaren . Anskaffade enligt beslut 1836. Ljuskrona av mässing med en glaskupa i mitten , nu 122 RUNSTENS NYA KYRKA Fig III. Ljusstakar (fr v t h): l. Av gjuten mässing (en av ett par) , 1600-talet (ljuspipan yngre).- 2. Av tenn (en av ett par) , tillverkad i slutet av 1600-talet av Nils Pettersson Hult.- 3. Av tenn (en av fyra) , tillverkad av Jonas Granbom, Kalmar, 1786 eller 1791. Foto R Hintze 1979. Candiesticks (lejt to right): l . Cast brass (one of a pair), 17th century (candle holder later). - 2. Pewter (one of a pair) , made at the end of the 17th century by Nils Pettersson Hult.- 3. Pewter (one of four) , made by Jonas Gran bom , Kalmar, in 1786 or 1791. elektrifierad, men tidigare för fotogen, omgiven av sex S-formade , förgrenade ljusarmar i en krans. Inköpt 1901 , då den hängde i koret. Nu i sakristian. Höjd ca 180 cm. Ljuskrona av förtentjärnbleck , för sex ljus, beståen- de av en stor, horisontell ring , i vilken s-formade armar med ljushållare är fästade. Raka ljuspipor med uppklippta kanter, runda , släta droppskålar. U p p- hängd i mässingskedjor med lyrformade länkar. Dia- meter 56 cm. 1800-talet. Upptagen i inv 1904 och 1918, då den hängde i sakristian. Lyktor: l. Åttkantig , av mässing och etsat, små- mönstrat glas. 1890-talet? I vapenhuset. - 2. Sexkan- tig, av koppar och glas. Modern. I tornets första vå- ning. Väggplåtar av mässing för tre ljus , tolv stycken , ornerade med runda bucklor i drivet arbete. Väggplå- ten oval, reflexplåten solfjäderformad. Höjd 60 cm. Moderna. Skänkta 1920 av Adolf Nilsson, Ryd , Glöm- minge sn. Ljusstakar av mässing: l. Gjuten , för två ljus (fig III). De genombrutna ljusarmarna gjutna i ett stycke med den profilerade mittstammens överdel och gäng- ade mot dennas underdel. Runda , kupiga droppskålar, gängade mot ljusarmarna samt raka , sekundära ljuspi- por med uppklippt kant. Foten stor, rund och platt , diameter 18 cm, ornerad med graverade ränder m m. Total höjd 33 cm. 1600-talet. På fotens undersida är ingraverade ett stort samt ett mindre bomärke. 2- 3. Ett par s k kontorsstakar för ett ljus, den ena stämplad >> SB >> ( =Skultuna Bruk)- sluten krona- >> N2 2». Den andra utan synliga stämplar, men identiskt lik nr 2. Initialerna ASS i kursiva versaler var ingraverade på utsidan av foten till nr 3. Tillverkade senast på 1870- talet. Höjd Il cm. Stulna, troligen i samband med en begravning 25/8 1979. 4-5. Ett par för fem ljus. Två S-formade, rikt för- grenade armar, profilerad mittstam, hög , kupig fot , profilerade ljuspipor, runda och kupiga droppskålar. Mellan mittstammen och foten en rund skiva, vilken på den ena staken är försedd med en graverad inskrift med antikvaversaler: SKÄNKT TILL RUNST ENS KYRKA INREDNING OCH INVENTARIER 123 Fig 112-113. Porträtt av kyrkoherden Daniel Brusenius och hans hustru Anna Lippia, målade av Edvard Orm 1699. Foto Sven Wahlgren. Porfrails of Vicar Daniel Brusenius and his wife Anna Lippia , painted by Edvard Orm in 1699. DEN 24/12 1900 AF ÅLDERMANEN (!) P. PEITERSSON SÖDRA RUNSTEN Ng 3. Enligt stämpel på samma skiva tillver- kad av F E Lindstedt i Kalmar. Den andra staken , som saknar både stämpel och inskrift, är skänkt 190 l av Ingrid Gabrielsson, Vanserum (inv) och torde vara tillverkad av samme gelbgjutare som nr 4. Höjd 56 cm. 6. För sju ljus , höjd 98 cm. Skänkt 1920 av Adolf Nilsson, Ryd , Glömminge sn. 7-8 . Ett par för ett ljus. Kopior av 1700-talsstakar. Höjd 20,5 cm. Skänkta 1958 av f kyrkvaktaren Anton Rosenlund. Ljusstakar av tenn : 1-2. Ett par för ett ljus (fig III) med vridet skaft, som öppnar sig upptill i en ljushål- lare ; lös ljusmanschett. Mellan skaftet och den runda, höga foten en platta, formad som en blomma. Höjd 19 resp 22 cm. Enligt stämplar tillverkade av Nils Petters- son Hult, 112 verksam i senare delen av 1600-talet. Första gången upptagna i inv 1713 . 3-6. För ett ljus (fig Il l). Mittstammen formad som en urna , ljuspipan har utsvängt brätte , foten rund, hög och profilerad . Något olika höga , 21-22,5 cm. Enligt delvis otydliga och ofullständiga stämplar är de tillver- kade av Jonas Granbom , 113 Kalmar, det ena paret 1786, det andra 1791 . En av stakarna från 1791 är märkt i botten : >> Runstens Kyrka >>. Golvljusstakar, ett par av trä för ett ljus. Höjd 127 cm. Skänkta 1971 av Theodor Andersson, Åkerby. Textilier Inför den förestående kyrkoinvigningen beslöt man bl a 1841 18/6 att anskaffa nödige altare- och diskdukar. Även i samband med restaureringen 1937 berikades kyrkans textilförråd (se nedan). Altarbrun av rödbrun, gul och gulvit sidenrips med applikationer. Rikt broderad med scener ur Jesu liv och förhärligande, utförda med silke i klara färger samt 124 RUNSTENS NYA KYRKA Fig 114-115. Porträtt av kyrkoherden Olaus Svebilius och hans hust ru Brigila G iöthe, målade av Edvard Orm 1725. Foto Svenska porträtta rkivet. Porrrairs of Vicar 0/aus S vebilius and his wife Brigila Giöthe, pained by Edvard Orm in 1725. guldtråd. Vitt linnefoder. Komponerat av Sigrid Bri- gitta Synnergren , 114 utfört 1957 av Södra Sveriges Kyrkliga Textil samt skänkt samma år av Runstens kyrkliga syförening. Antependier: l. Av röd sammet (synligt i fig 84) , med applikationer av rött siden , rikt broderad med guld, silver och bleka färger: i mitten ett latinskt kors, på sidorna lodräta våder med rosor m m. Tillverkad av Ersta paramentavdelning och skänkt 1916 av Runstens ungdoms syförening.- 2. Av vitt linne med påsytt brun av vit , sydd spets i genombrutet arbete. Defekt. 1920- talet? - 3. Av svart ylle. Gåva 1957 av Julia Olsson , Södra Runsten.- 4. Av vitt linne. Gåva 1957 av Run- stens lottakår. - 5. Av grönt siden . Gåva 1957 av Runstens lottakår och Runstens kyrkas blomsterfond . -6. Av violett ylle , komponerat av Monica Bertilsson och förfärdigat 1965 av Kyrklig Textil, Vara, samt skänkt av Röda Korset. - 7. Av grönt ylle, i mitten kors , invävt med guldtråd , på sidorna smala band i samma utförande. Vävt 1967 av fruarna Helga Svens- son och Edna Olsson , Åkerby. Mässhakar: l. Av svart sammet med rika silverbro- derier i applikation (tofsar, galoner, spetsar och paljet- ter) i form av kors med törnekrona på ryggen och Jehovasol på framsidan. Fodret av svart kalikå med årtalet 1847 inbroderat. Möjligen ett arbete av en kyrkoherdefru , Christina Charlotta Jaensson , 11 5 som utfört en mässhake i Löts kyrka samt troligen också i Egby, Gärdslösa och Köping (Öl II: 2, s 310, 392; Öl II : 3, s 140; Öl, Sv K vol 170, s 96). - 2. Av röd sidendamast med broderier och applikationer av guld : kors på ryggen av galon samt glest strödda små kors. Kantad med en smal guldsnodd och fodrad med rött siden. Komponerad av Eli n Pettersson , 11 6 tillverkad 1936 av Licium samt skänkt 1937 av Ungdomssyför- eningen. - 3. Av naturfärgad sidendamast med appli- cerat kors m m av silvergalon; blått linnefoder. Kom- ponerat av Sofia Widen (not 116) , tillverkad av Licium 1937 samt skänkt samma år av Sture Olsson-Ortstam, Stockholm. - 4. Av svart sidendamast med applikatio- ner och broderier i silver, vitt och rött : kors på ryggen, foder av svart siden . Komponerad av Barbro Girau , gift Nordin , och tillverkad 1961 av Licium samt skänkt av Kyrkliga syföreningen. - 5. Av violett ylle med INREDN ING OCH INVENTARI ER 125 Fig 116--117. Porträtt av prosten Abraham Ahlqvist och hans hustru Sara Gustafva Bruun , kopior efter anonyma original i privat ägo. Foto Sven Wahlgren. Portraits of the parish priest Abraham Ahlqvist and his wife Sara Gustqfva Brt.l/111 , copies of unsigned originals private/y owned. applikationer, ofodrad. Komponerad av Monica Ber- tilsson och tillverkad 1965 av Kyrklig Textil, Vara. Gåva av Röda Korset.- 6. Av grönt ylle med invävt kors av guldtråd (jfr antependium nr 7) , grönt linne- foder. Komponerad av Kerstin Butler och tillverkad 1967 av Södra Kalmar Läns Hemslöjd . Gåva till min- net av fru Torborg Danielsson , Södra Runsten (t 1966). Kalkduk av mörkröd sammet, fodrad med atlassiden samt kantad med silkesfrans, allt i samma färg. Bro- derad med gult silke (stjälkstygn): i mitten kalk , i två motsatta hörn ax , i de två andra hörnen vinrankor. Innanför fransen en smal guldfrans . 48x49 cm. Uppta- gen första gången i inv 1901 (RM). Stolor, fyra stycken, av vitt, rött , grönt resp violett ylle , bestående av vävda band med applikationer , komponerade av Monica Bertilsson samt utförda 1965 av Kyrklig Textil, Vara. En svart stola skänktes 1979 av Margareta Berneke, Bjärby . Kormatta av naturfärgad ylletlossa, komponerad ef- ter den s k Ölandsryan, med invävda, stiliserade små kors i brunt och gult. Längd med frans 451 cm , bredd 243 cm. Gåva av Axel Danielsson, Spjuterum.- Altar- matta i samma utförande och i samma färgskala . Längd med frans 162 cm, bredd 110 cm. Gåva 1936 av Jenny Birch , Södra Runsten . Dopklänning av vit bomull med blå band . Gåva 1962 av CKF. Predikstolskläden : l. Av rött siden , gåva 1937 av Sture Olsson-Ortstam, Stockholm. - 2. Av grönt ylle , vävt 1967 av fru Helga Svensson , Åkerby . Porträtt Porträtt , oljemålningar på duk: l. Av kyrkoherden Da- niel Brusenius (fig 112 ; not 11) , midjebild , omgiven av ett ovalt fält och enligt inskrift på baksidan målad av Edvard Orm (not 54) . På baksidan följande inskrift: »NAT' 1653 l DEPICT': 1699 l DENAT' : 17II '» . Frisk ansiktsfärg , mörkbrunt hår och skägg , svart dräkt , gråvit prästkrage mot mörkgrå fond. T h om huvudet med vacker, gråvit kursivstil : »D . 0/cti l Bru- senius ». Nederst: >> AETATIS SV .. PINXIT 1699». Enkel , profilerad , förgylld ram . Mått (med ram): 126 RUNSTENS NYA KYRKA Fig 118. Kista av ek med järnbeslag, 1698. Foto R Hintze 1979. Oak chest with iron mountings, 1698. I05 x 70 cm. Gåva till kyrkan 5/7 1827 av prosten A Ahlqvist. - Håkansson nr 708 . 2. Av Anna Lippia (fig 113), den föregåendes hust­ ru , midjebild , omgiven av ett ovalt , mörkgrått fält och liksom föregående utfört av Edvard Orm 1699. Frisk karnation , mörkbrun , hög håruppsättning prydd med smal spets, svart klänning, mörkgrå fond . Den vida urringningen och ärmarna är kantade med spets. Om­ kring halsen bär hon ett hjärtformat smycke i en kedja. Tv om huvudet med vacker, gråvit kursivstil: >>Anna l Lippius ». Nedtill : »AETATIS S UAE 35. PINX/T 1699». På baksidan : »NATA 1664 l DEPICTA 1699 l DENATA 1712 41 ». Enkel , profilerad guldram. Mått (med ram): I05 x 73 cm . Skänkt 5/7 1827 av prosten Ahlqvist. - Håkansson nr 709. 3. Av kyrkoherden Olaus Svebilius (fig 114; not 73) , midjebild . Frisk karnation , gråvit peruk, svart dräkt. I fonden rött draperi mot ett fönster. På dukens baksida: »0/aiis S vebiliiis INatiis A 0 : 1673 l die 2 Juni} l depictus A 0 1725 l die /9 Juni} l Edvardt/s Orm l f aciebat». Enkel , profilerad guldram. Mått (med ram) 58 x 48 cm.- Håkansson nr 712 . 4. Av Brigita Giöthe (fig 115), den föregåendes hust­ ru , midjebild. Frisk karnation, svart , urringad klänning med sprund framtill på livet , hopsnört med svarta snoddar. Blusen och hättan vita , kantade med spets. l fonden rött draperi mot (t h) grå fond . På dukens baksi­ da: »Brigita Giöthe l Nata A 0 : 1703 l die 16 Ju . l depicta A 0 1725 l die /9 Juni} l Edvardus Orm l pincit ». Enkel guldram. Mått (med ram) : 58 x 49 cm. - Håkans­ son nr 713. 5. Av prosten Abraham Ahlqvist (fig 116; not 6). Bröstbild. Frisk, brunaktig karnation , mörkbrunt hår, svart dräkt , mörkgrå fond . I övre högra hörnet med rödbrun kursivstil : »Abrah: Ahlqvist . l * 1794 t 1844 ». Kopia av original i släkten Ahlqvists ägo. Enkel , profi­ INREDNING OCH INVENTARIER 127 Fig 119. Kista av ek med järnbeslag, inköpt 1699. Foto R Hintze 1979. Oak chest with iron mountings , purchased 1699. lerad guldram. Mått (med ram) : 72x58 cm.- Håkans­ son nr 730. 6. Av Sara Gustafva Bruun (fig 116), den före­ gåendes hustru . Bröstbild . Frisk, brunaktig hy , mörk­ brunt hår med diadem, svart klänning med gråvit spetsberthe omkring den vida urringningen , kort ärm, också kantad med spets, randigt skärp i rött , vitt och grönt samt ljust gulbrun schal över vänster axel. Om­ kring halsen bär hon en kedja. T h ett draperi . I övre högra hörnet med röd kursivstil: »Sara Gustafva Brun *1801 t 1866 >>. Kopia av original i släkten Ahlqvists ägo. Enkel guldram. Mått (med ram): 72x58 cm. I sakristian hänger åtta fotografiska porträtt inom glas och ram av fyra prästmän med fruar , nämligen kyrkoherde Olof Melen (not 100) och hans hustru Emerentia, f von der Hagen , Johan Henrik Lag­ ström117 och hans hustru Evelina, f Wetterberg , samt­ liga nyanskaffade 1901 (Inv 1904) samt av kyrkoherde J O Svensson, 11 8 hans hustru Selma, f Strömbladh samt kyrkoherde P I Hallgren 119 och hans hustru Ingeborg , f Petersson. Gravminnen De båda begravningsvapnen på norra korväggen (fig 55 f) har närmare beskrivits ovan (Gamla kyrkan, Gravminnen) , medan gravstenarna ute i vapenhuset (fig 89) har behandlats dels i kap Kyrkogården (grav­ sten nr 10), dels i Gamla kyrkan (gravstenarna nr l , 2, 5 och 6). Runstenen i sakristian (fig Il) har också beskrivits ovan i kap Kyrkogården . Beträffande gravstenar ute på kyrkogården och inne i Gamla kyrkan, se ovan. Kollektredskap Håvar: l. Av svart sammet med silverbroderier och silvergalon (fig 54). Överst en vas med spröda vinran­ 128 RUNSTENS NYA KYRKA kor, därunder kraftigare rankor, nederst årtalet 1769 broderat med stora siffror. Upptill och runt botten bred silvergalon. Läderpung, holk av järn , svarvat skaft. I ett hål i holken har en ännu bevarad pingla suttit. Längd 147 cm, pinglans diameter 3,7 cm. Den är av gjuten mässing, ornerad med vågräta reftlor. Håven är tillverkad samtidigt med mässhake nr 12 i Gamla kyrkan (fig 53) . - 2. Av röd sammet med broderier i rött och gult, fördelade i fyra fält , två med kors, två med hjärtan . Smala snodder, fransar samt tofs , allt av guld. Läderpung och svarvat träskaft . Längd 230 cm. Gåva 1937 av Ejnar Johansson , Vanserum . Dessutom finns fyra stycken kollektbäcken i form av fyrsidiga lådor av trä . Fattigstocken utanför kyrkogården , se ovan kap Kyrkogård . Böcker Bland kyrkans rika förråd av gamla böcker bör främst nämnas ett väl bevarat och konserverat exemplar av den s k Gustaf II Adolfs illustrerade bibel , tryckt i Stockholm 1618. På titelbladets baksida meddelas bl a att bibeln haft ett ovanligt öde. 120 Den inköptes 1619 för 13 daler »medan hr. Lars Andrere [not 68] ännu efter Guds nådiga vilja är vår kyrkoherde och läro­ fader , vilken bibel vi alla samtliga givare önska, bedja och begära må i vår kyrka behållen bliva, Gud till pris och ära och oss alla och våra barn och efterkommande till evig glädje och salighet. >> Därefter hade bibeln ta­ gits som krigsbyte av danskarna 1678, förts till Ösel , räddats därifrån och tagits om hand av en person , som lämnade den till en teologie studerande från Roma på Gotland , som i sin tur återbördade bibeln till kyrkan år 1681 . Karl XII :s bibel i originalband. Möbler mm Bord: l . Bockbord (fig 89) av gråmålad furu med oval skiva, klädd med svart vaxduk, kontursågade bockar, men ingen fotbräda. Draglåda under bordsskivan. An­ skaffat 1705 för Gamla kyrkans (södra) sakristia (räk) och målat första gången 1708 av målaren Biörck (not 22). Höjd 79,5 cm, skivans mått: 114,5x87 cm. - 2. Rektangulärt bord på fyra ben, gråmålat, skivan klädd med svart vaxduk. Höjd 78 cm. Skivans mått: 92x 153 cm. Två av skivans hörn osymmetriskt avsågade . Ut­ med samma långsida är en kvarsittande list, som visar, att bordet tidigare varit väggfast. Tillverkat 1847 för 6 rdr.- 3. Modernt bockbord av öländsk, bonad ask med sex tillhörande stolar, varav två med karmar, stoppade med klädsel av mörkbrunt linne , samt tillverkade 1965 av snickarmästare Evert Gentzell , Mörbylånga . Ki stor: l. A v ek , rikt beslagen med konturerade järnbeslag (fig 118) . Överfalsat lock . Tre handsmidda , kvadratiska hänglås. Bakom det mellersta låsöverfallet ett innanlås . Två ovala , konturerade handtag på gav­ larna. Utmed höger kortsida ett smalt fack med lock. Längd 114 cm, höjd 60 cm , djup 54 cm . Inköpt 1699 (räk) . Har tidigare varit grönmålad (så enligt Snabb­ inv), men är numera svart. - 2. Av ek , tätt beslagen med korsade järnband samt svartmålad (fig 119) . Över­ falsat lock med två myntspringor. (En liten järnplåt anskaffades 1705 »Varigenom fattigpenningame ned­ släpptes,» räk) . .Två ovala, konturerade handtag på gavlarna. Kistans övre del låses med två lås, dels med ett runt hänglås med ett långt låsöverfall, vinkelböjt över locket , del s, bakom detta , ett innanlås. Ki stans nedre , låga avdelning låses med två hänglås (låsöver­ fallen är riktade uppåt) och ett innanlås . Längd 109 cm , bredd 65 cm samt höjd 77 cm. Anskaffad ca 1700.-3 . Av furu med kupigt lock, målad i ljus ekimitation . Två kraftiga järnbeslag fortsätter som låsöverfal l. Hänglås saknas. Hörnen förstärkta med järnbeslag. På framsi­ dan med versaler: RUNSTENS KYRKAS l JUSSKRIN (!) l 1874. Mått : 47 x 75x40 cm. Skåp: l. Av furu med modern, olivgrå målning med två dörrar, något utskjutande tak och låg fotställning med fyra ben och konturerad underkant. Höjd 196 cm, bredd 132 cm, djup 37,5 cm. Anskaffat mellan 1756 och 1765, ursprungligen målat 1775 av And G Wadsten (not 34). Nu på läktaren. Används till de äldre mässha­ karna. - 2. Av furu , också med fyra dörrar och mo­ dern , olivgrå målning. På nedre vänsterdörrens insida en inskrift, skriven med blyerts , som sparats ut vid en senare ommålning: »För färdigatt ÅR MDCCCXXXVIII den 4 ocktober. » Fyra avdelningar, tre av dem med hyllor. Övre listen kraftigt utskjutande. Skåpet vilar på sex ben . Höjd 330 cm. Tillverkat av Svän Larsson i Dyestad (DL). För detta fick han avdrag med 8 dags­ verken . - 3. Lågt, långt, modernt skåp för antependier. Samma olivgrå färg som övrig inredning. Mått: 127x245,5x31 cm. - 4. Modernt textilskåp, anskaffat 1977. Spegel med låda (»pigtittare ») av gran eller furu , fanerad med masurbjörk. Spegelns glas är det ur­ sprungliga, blåaktiga, infattat i en ram med genombru­ tet krön. Ståndarna, som bär upp spegeln, är svarvade , rikt profilerade . På utsi~-{n av lådans botten följande inskrift med blyerts: »För färdigact l af l Snickaren N .J. Olsson, l Runsten Södra den 21 l Februari 1872». Total höjd 48 cm, spegelns mått 40 x 28 cm. En välgjord modell av den medeltida klövsadelskyr­ kan , av ek med glas i fönstren, tillverkades på 1930­ talet av Alexius Jansson och skänktes av honom till kyrkan . Står i det norr om altaret belägna korfönstret. Längd 55 cm. En likvagn står i boden öster om kyrkan, första gången upptagen i inv 1917, men troligen anskaffad redan i slutet av 1880-talet. Tornur, golvur Högst upp i lanterninen står ett urverk, >ett dyrbart och gott tornur>>(vis prot 1875), som kyrkoherde Me­ len (not 100) anskaffat och låtit installera år 1875. Han hade 1874 åtagit sig att betala uret samt bekostade även själv uppsättarelönen. Kyrkoherden deltog själv aktivt i detta arbete, men ådrog sig därvid en förkyl­ ning och avled 2213 1875. Tornuret har endast timvi­ sare på de tre urtavlorna. Från början användes den ena kyrkklockan som slagklocka, vilken markerade hel- och halvtimmar, men sedan det mekaniska ring­ ningssystemet infördes 1962, saknar urverket slag­ klocka. Två höga golvur av trä (synliga i fig 83 f, 87) , gråmå­ lade med förgyllda detaljer, står på ömse sidor om altaruppsatsen. Fodralen, utom kronorna , tillverkades, målades och förgylldes 1847 av Olof Jacobsson (not 92). De runda urtavlornas likaledes runda fodral har en yttre diameter av 58 cm och avslutas upptill av slutna kronor. Dessa är troligen utförda av den mångsidige Jöns Larsson 121 i Norra Bäck till åminnelse av Karl XV:s besök i Runsten. Därunder cylindriska underre­ den. Total höjd 260 cm. De vilar på höga postament , sammanbyggda med altaruppsatsens ramverk . Urver­ ken, som har vitmålade tavlor, tillverkades 1847 av urmakaren och undantagsmannen Nils Pettersson från Mostorp i Mortorps sn. Klockor Av Lars Magnus Holmbäck storklockan är enligt inskrift omgjuten 1880 av Joh A Beckman & Co i Stockholm. Den pryds på södra sidan av Jahve i strålkrans, kors och vindruvor, därunder en inskrift med antikvaversaler övertagen från en äldre klocka: DAY: PS: XCV: 1-2 ./ KOMMER LÅTER OSS GLÄDJAS HERRANOM - MED PSALMER. / JAG MANAR MENISKAN ATT HERRAN ÄRA, l ATT SÖKA EVIG RO , l ATT HEMTA LJUS OCH TRÖST AF CHRISTI LÄRA l OCH STYRKA FÖR SIN TRO . På norra sidan Allseende öga inom strålkrans , därunder: MITT LJUD DET KALLAR NU , l ACK KOMMEN DÅ TILLHOPA! l LÅT MIG BLAND DÖDA TING l EJ ORSAK FÅ ATT ROPA, l TILL GUD OCH VITTNA OM l ER TRÖGHET INREDNING OCH INVENTARIER 129 TILL ATT GÅ l DIT l AF HERRANS ORD l ALL GLÄDJE KUNNEN FÅ. l (GAMLA KLOCKAN.) l Runt siagringen ett slags äggstavslist samt (en rad): PÅ RUNSTENS FÖRSAM­ LINGs BESLUT OMBESÖRJDEs DENNA KLOCKAS GJUT­ NING AF KYRKOHERDEN J. H. LAGSTRÖM [not 117], RIKS­ DAGSM. A. P. DANIELSSON 122 l DYESTAD, HEMMANS­ EGARNE J. DANIELSSON l LERKAKA, A. P. LARSSON OCH J. P. NILSSON I NORRA BÄCK, I STOCKHOLM AF JOH. A. BECKMAN & c: o ÅR 1880.- Runt halsen två bårder, den ena av uppåtriktade , den andra av nedåtvända akan­ tusblad. Mått: diameter 83,5 cm, höjd med krona 75 ,5 cm , höjd utan krona 58 cm. -Den föregående storklockan , omgjuten i Stockholm 1743 av Johan Fahlsten (not 80) , behandlas ovan, se Gamla kyrkan . Det var dess in­ skrift, som överfördes till den nuvarande storklockan. Lillklockan är omgjuten i Stockholm 1776 av Gerh S Meyer. 123 Den har följande inskrift med antikvaver­ saler på västra sidan: ÅR EFTER CHRISTI BÖRD l 1776, DÅ HERR ABRAHAM FORNANDER [not 13] l WAR KYRKOHER­ DE l HERR LARS GERTSELIUS 124 l COMMINISTER l SAMT l ERIC PERSSON I BIERBY OCH IÖNS MÅRTENSON l SÖDRA BECK. l ÅLDERMÄN l OMGUTEN FÖR KYRCKANS BEKOST­ NAD l I STOCKHOLM AF GERH: S: MEYER. Östra sidan: JAG KALLAR FOLCK TILL HERRANS TIENST l OCH DÖDENS BUD JAG FÖRER l KOM Kl ÄRA SIÄL: GIÖR WAD DU BÖR l SÄLL OM DU MIG RÄTT HÖRER l l HERRANS HUS DIN TRÖST OCH RO l PÅ lORDEN DU BÄST FINNER l JU MER DU SÄLLHET SÖKER HÄR l lU FÖRR DU HIMLEN WINNER . Ornerad runt slagringen med en bård av uppåtrik­ tade akantusblad samt runt halsen av två akantus­ bårder, den ena uppåtvänd, den andra nedåtvänd. Mått : diameter 66 cm , höjd med krona 63 cm, höjd utan krona 47 cm. - Den föregående lillklockan var gjuten i Stockholm 1683. Klockgjutarens namn är inte känt (se Gamla kyrkan, lillklocka nr 3) . Dödsringningar efter kungliga personer ombesörjdes i äldre tider på vanligt sätt byavis. I DL redovisas för sådana ringningar mellan 1859 och 1875, bia 1872 »vid vår högt älskade Konung Carl XV Dödliga frånfälle ». Ringning efter dödsfall omfattar numera nio slag både för man och kvinna (inte sex för kvinna , som tidigare), men för att ange könet , ringer man tre slag på storklockan, om det är en man , och tre gånger på lillklockan , om det är en kvinna. Så klämtar man tre slag på ena klockan , tre slag på den andra och åter tre slag på den förra , varefter man ringer med båda kloc­ korna 15 minuter , oavsett den dödes ålder (tidigare brukade man genom ringningens längd ange , om den döde var ung eller gammal). Noter INLEDNING l. Vänligen meddelat muntligen av Kenth Holgersson, RAÄ , Borgholm. 2. SvR Öl, s 102. 3. Spridda notiser i ATA under Runstens sn, Öl, samt opublicerade rapporter av Hel/a Schulze och Kent h Hol­ gersson, RAÄ , Borgholm. 4. Uppgifterna om kyrkojorden i Runstens socken har hämtats ur följande källor: Smålands hand! , 1500-talet (RA); jordeböcker (KKA, RA) ; kh D O Brusenius' be­ rättelse om prästebolets ägor 1695 (VaLA: Kalmar dom­ kap F V: 3); lantmäterihandl (Lantmäterienheten , Kal­ mar; LMV). Jfr A Ahlqvist , Clerus Calmariensis , lll , 1841 , s 647, 656. 5. J H Rhezelius, f i böljan av 1600-talet , t 1666, se Öl 1: l , s 4 ff och där angiven litteratur ; R Bo;tröm, KL 1978 s 113 ff. - R är i allmänhet en in i minsta detalj pålitlig källa. Hans samtliga teckningar av Ölands kyrkor är publicerade i Herdam 4. 6. Abraham Ahlqvist , f 1794, t 1844, präst och topografiskf kulturhistorisk författare, botaniker. Efter studier i Kal­ mar blev han student i Uppsala 1813 , prästvigdes 181 8 och kom så till Vickleby. Efter tjänstgöring dels som pastorsadjunkt i Kalmar stift , dels som lärare i natural­ historia vid Kalmar Gymnasium, blev han 1825 kyrko­ herde i Runsten och kontraktsprost i Ölands medelkon­ trakt från 1831. De perioder han som riksdagsman vis­ tades i Stockholm, 1828-1830 samt 1834-1835 , utnytt­ jade han flitigt för arkivstudier. Medlem av flera lärda samfund , bl a Götiska Förbundet från 1825 (under nam­ net Mysing) , från 1829 VHAA:s korresponderande leda­ mot och ombud och erhöll dess si lvermedalj 1830. Se vidare Öl 1: l , s 45 ff och där angiven litteratur. Källan i Runsten hade tagits upp av Ahlqvist redan 1815 (1, s 340; 2: I , s 251 f). Intresset för hälsokällor och surbrunnar väcktes redan på 1600-talet av Urban Hjärne (1641-1724) , läkare och naturforskare.- H Lenhammar 1954, s 63 ff. 7. Offerkyrka , under medeltiden en kyrka som exempelvis hade en särskilt helig helgonbild , till vilken man offrade. Sådana kyrkor mottog gåvor av människor i nöd eller i svåra situationer. Se vidare Lexikon för nordisk medel­ tid XX , sp 25~ff~Votivgåvor , samt sp 258 , Votivkirke. Ännu 1753 var Hulterstads kyrka på södra Öland en berömd offerkyrka, till vilken man offrade i trångmål. Kyrkan hade mottagit gåvor inte bara från personer från andra socknar på ön, utan även från Småland och från avlägsna län och stift. Den visiterande biskopen tillhöll allvarligt församlingens kyrkoherde att på allt sätt för­ söka avskaffa en så svår vidskepelse (VaLA, Hulterstad IK 1: l, visprot 1753) . Så sent som 1947, när R Boström inventerade Sandby kyrka i Småland , låg en stor hög med offrade pengar på bordet i den olåsta sakristian. Ä ven kyrkan stod olåst. KYRKOGÅRD OCH KLOCKSTAPEL 8. Pehr Ahlqvist , äldre bror till Abraham A (not 6) , f 1791 , t 1854, boende på frälsehemmanet Södra Runsten nr 4. Han var sockerbruksmästare , titulerad fabrikör, och fas­ tighetsägare i Algutsrum. - Herdam 4. s 365 . 9. Nils /sak Löfgren, f 1797, t 1881, se SvK Öl 1: l , s 35ff och där anförd litteratur. - Åhstrand-Löfgren =interfo­ Jierat exemplar i A T A av Åh strand 1768 med teckningar och anteckningar av N I Löfgren 1815-1 817. 10. Petrus Frigelius, f 1708, t 1791 , se Sv K Öl 1: l , s 28 ff och där anförd litteratur. Il. Daniel Brusenius, f 1653, kh 1689-, kontraktsprost i Ölands medelkontrakt 1711 , t i pesten samma år. G 1686 m Anna Lippia, f 1664, dotter av företrädaren (not 12), t 1741. Makarna fick 10 barn , varav alla utom ett dog unga . Den ende överlevande , sonen Olaus , f 1691 och g m Sara Was ser, bodde på ett frälsehemman i Södra Runsten nr l och dog 175 1. Herdam 4, s 234. 12. Catharina Brehmer, g 1660 m Stephanus Stephani Lip­ pius , f 1631 , kh från 1667, kontraktsprost i Ölands me­ delkontrakt 1679, riksdagsman 1664, preses på prästmö­ tet 1671 , t 1687 . Tolv barn, däribland Anna, gift med Daniel Brusenius (not Il). Herdam 4, s 232 f. 13. Abraham Fornander, f 1723 , kh i Runsten från 1772, vik kontraktsprost i Ölands medelkontrakt 1786, ord 1787, t 1801. G 1763 m Margareta Johanna Meurling , f 1742, t 1833. 7 barn , varav sonen Olof, f 1763 , t 1801 , var komminister i Runsten. Dottern Maria Juliana, f 1765. t 1835 , g 1790 med kh Pehr Ahlqvi st i Resmo, f 1755 , t 1800 (föräldrar till Abraham A, not 6). Herdam 4, s 237 f. 14. Waleij, Axel Wilhelm, f 1897, t 1964, skulptör. Han har bl a utfört ett monument med drottning Victorias por­ trättbyst , vilket uppställdes på Borgholms alvar år 1938, samt A P Danielsons (not 122) porträttmedaljong (1953) på en minnessten mitt emot Runstens kyrka. - Skulptö­ rens identitet har inte gått att fastställa. Skulptören Axel Wallenberg har vid förfrågan uppl yst om att han inte är identisk med signaturen A W. - G Eriksson i Ö bl 9/4 198 1. 15 . Enligt ett tillägg i marginalen till st prot 22/5 1836: »Den­ na grafransakning hölls d 6 April. , 16. Jfr Klinte , postament av sten , möjligen för en helgonbild (Go III , fig 375) samt en liknande sten i Ås kyrka på Öland (uppm av S Hesselgren & S Fränne 1931 , SvK arkiv). 17. Ordet »ganska », som ofta förekommer i denna beskriv­ ning, betyder i äldre språkbruk fullständig , helt och hållet , i hög grad (SAOB , vol X, sp 2) . 18. Gilleshus eller conviviihus har funnit s vid flera öländska kyrkor. Intill västra kyrkogårdsmuren i Gärdslösa ligger grundmurarna kvar efter ett (Öl II : 3, s 13) , i Köping låg ett i kyrkogårdens sydvästra hörn (SvK vol 170, fig 25 ; även Öl I: l , fig 2 och fig 7) . I Alböke fann s 1634 en byggnad i kyrkogårdens sydvästra hörn, som också kan ha varit ett gilleshus eller ett sockenmagasin (Öl I: l , fig 4) . Enligt Hilfeling var mellanvåningarna i Böda och Källa kyrkor bostäder för resande präster och pilgrimer (F.m. 57:2 , s 68 ff; F.m. 57:4, s 53 ffi. Jfr Öl I: 2, s 102, 108, 112; Öl I: 4, s 298 , 319ff. I Persnäs västra torn kallas ännu de välvda rummen i första våningen för »skomakarekamrarna >> och det berättas , att förr kring­ vandrande skomakare under sin vistelse i socknen fick bo där (Öl I: 5, s 439 ; Öl 1:6, s 596 , 632). I Bredsättra fanns ett S:t Katarinas gille (Öl II : 4, s 15, 25f, 40) och Gilleshagarna sydöst om Sandby kyrka erinrar ännu om ett gille i denna socken . Jfr Visby domkyrka, vars vind tidigare är nämnd som exempel på en liknande använd­ ning för de tyska köpmännen i staden . Enl G Svahn­ ström har den emellertid endast varit förvaringsutrymme för kyrkans egna behov (SvK vol 175, s 164f). - N Ahnlund i Rig 1923 , s l ff och där angivna källor; - S Ljung , art Gilde, i: Kulturhist lex f nord med , V, sp 302 ff. 19. Johan Hadorph, f 1630, t 1693 , riksantikvarie , se Öl I: l, s 17 ff och där angivna källor. -Petrus Törnewall var en av Hadorphs tecknare, f omkr 1650, t 1706, se Öl I: l , s 17 ff och där anförda källor. 20. Jfr t ex Mosjö (Mosås; Lundberg 1940, s 345 , 386 samt SvK Nä I , fig 165) , Gräve (Lundberg 1940, s 384 ; Nä I , fig 266 a) , Heda (Lundberg 1940, s 388), Herrestad (Lundberg 1940, pi 42 ; R Boström 1960) samt Bjälbo (Lundberg 1940, s 377, pi 56). 21. Gränsen mellan offerkällor och dopbrunnar är givetvis svår att draga . Berömda offerkällor >> kri stnades >> under tidig kristen tid genom att bli dopbrunnar. Jfr Nils Ahn­ lund, Svinnegams källa , Rig 1922, s 62f samt nedan anförd litteratur. Dopbrunnar i eller invid kyrkor har funnits på Öland: i Runstens forna västtorn strax innanför dörren , i Böda (SvK Öl I: 2, s 97) samt troligen även i Källa , där en stark källåder går under golvet (Sv K Öl I: 4, s 292). Berömda offerkällor finn s i Bro (SvK Go I, s 253 ff) , Svinnegarn (SvK Up XI , s 4) samt Karlskyrka (Sv K Up V, s 883 samt fig 781). Bland mera kända dopbrunnar kan nämnas de i Dalby förhall , Lunds domkyrkas krypta och Uppsala domkyrkas norra västtorn. Lexikon för nordisk medeltid , del II , sp 324ff (Br(imn) , del III , sp 4l3ff(Dåp) och del X, sp 53ff(Källa) . 22 . Målaren Andreas (Anders) Björkman (Björk) uppträder i Vimmerby i böljan av 1700-talet men flyttar omkring 1710 till Kalmar, där han dör den 25 maj 1716. Hans överflyttning till Kalmar gav anledning till att han inkal­ lades inför rådhusrätten i Vimmerby , där bl a pigan Anna (Annika) Johansdotter- 1713- stämde honom för NOTER 131 brutet äktenskapslöfte- Björkman hade den 16 novem­ ber 1712 gift sig i Kalmar med Catharina Björk trots att han ringförlovat sig med Anna Johansdotter två år tidi­ gare. Staden krävde också Björkman på resterande skatt - 20 daler silvermynt- innan man accepterade en uppsä­ gelse av hans burskap i Vimmerby. Man klagade också över att han alltid undanhållit sig från att fullgöra sina borgerliga skyldigheter. I äktenskapet med Catharina Björk föddes två barn, dottern Susanna Brita 1713 och sonen Hans 1716. Med ganska stor sannolikhet bör Björkman kunna identifieras med mäs taren till mål­ ningarna i den s k Grankvistgården vid Storgatan i Vim­ merby och dessa närstående dekorationer i staden som tillkommit efter en förhäijande stadsbrand 1683 liksom i vissa herrgårdar och borgargårdar i Östergötland (Åke Nisbeth). På Öland är följande arkivaliskt belagda arbeten av honom kända, förutom Runsten : Persnäs 1709 (Öl I: 5, s 450, 469, 472 , 492 , 494) , Högby 1713 (Öl l : 3, s 217) samt Vickleby 1714 (R Boström 1979, s 105f). 23 . >> Gamla >> sakristian i förhållande till 1836 års sakristia . l övrigt kallades den medeltida kyrkans norra sakristia för >den gamla>>. 24. Siden hade enligt ett brev till B E Hildebrand 13/2 1875 (ATA) funnit en järnbeslagen dörr med årtalet 1297. Jfr Abraham Ahlqvists uppgift och teckning, men med årta­ let 1497. Av Ahlqvists teckning (fig 27) att döma, skall det verkligen vara en arabisk fyra , inte en tvåa, men medeltidssiffrorna är mycket svåra att tolka , så Siden kan inte klandras för sin felläsning. - H Adam R S iden , f 1825 , t 1898, se Sv K Öl l : l , s 60ff och där anf litteratur samt S Göransson och R Boström i KNS vol LIV , 1979. 25 . Johan Forsman från Greby , murmästare . I jan 1746 sägs det , att han just blivit antagen som stadsmurmästare i Kalmar (Köping F: l , s 431). Verksam på Öland i mitten av 1700-talet i bl a följande kyrkor: Egby omfattande reparation 1746 (Öl II: 2, s 358) , Gårdby 1747, Långlöt 1753 , 1754 (Öl II : l , s 131), Föra sakristia mm 1756 (Öl I : 6, s 585) , Böda 1758 (Öl I : 2, s III , 116) , Runsten 1759, vapenhus , materialbod , Källa 1759-60 (Öl I: 4, s 336 f, 339) . 26. Docenten Sölve Göransson har räknat ut , att N l Löf­ gren med 1-3 punkter över varandra markerade kvarter (fjärdedels alnar). 2: betyder alltså 23/4 alnar i 2 alnar, 3 tum. Se fig l (måttangivelserna i portaler , mursprång samt andra tämligen små detaljer) . 27. Löfgren kallar denna typ av kyrkor >> Öländska s k klöf­ sadlar >> , men Ahlqvists förklaring av beteckningen lyder: >> Gamla Köpings Kyrka war upbyggd i den så kallade Klefsadels formen med ett torn på hwarje ända » (2: l, s 160.- Så även ang Räpplinge kyrka, 2: l , s 194). >> Lång­ löts Gamla Kyrka war upförd med 2:ne torn , på wanliga Öländska sättet , ett wid hwaije ända > (2: l , s 236). Ang Resmo kyrka skriver Ahlqvist: >>Efter ett besynnerligt bruk i forntiden , ägde hon 2:ne Torn , ett hwid hwarje gafwel>>(2: 2, s 190) . - Såvitt mig är bekant , förekommer 132 RUNSTENS KYRKOR ej uttrycket tidigare , varken hos Rhezelius eller i Ran­ sakningar. Det äldsta exempel som anförs i SAOB är från 1866. - Klövsadel=packsadel som används såsom underlag för klövjebördor. Tornen liknas vid de båda bördorna på ömse sidor om packdjurets rygg. 28. Levide, se Roosval 1911 , s 50 , 54, 218f.- Lundberg 1940, s 518, 521, 533.- Roosval 1952 , s 543.- Lager­ löf-Svahnström 1973 , s 195. 29. Stenkyrka, se Roosval 1911 , s 49 , 51 , 58, 67, 69 , 84-86, 89f, 149, 161 , 185 , Taf36ff, 99.- SvK Go I: 3, fig 7, Il , 15.- Lagerlöf-Svahnström 1973 , s 242. 30. Det gäller Torstunda kyrkas medeltida västtorn (avbildat bl a i Herdam 4, s 297 och på skyddsomslaget till Sv K Öl I: 1) , som revs 1728 och ersattes med det nuvarande 1819 (not 82). 31. Johan Herr , murmästare i Kalmar och son till murmäs­ taren Anders H i samma stad. Verksam bl a i följande kyrkor: Stenåsa 1725, Långlöt 1730-1731 (Öl II: l , s 130) , Resmo 1744, Räpplinge och Stenåsa 1745 , Hossmo 1748 (Tuulse 1955, s 1190 samt Egby 1749 (Öl II: 2, s 358). 32. Henrik Wermelin, murmästare i Kalmar som bl a utförde ombyggnadsarbeten i följande öländska kyrkor: Böda 1771 (Öl 1:2, s 120, 122) , Smedby 1773 , Högby 1700­ talets sista år (Öl I: 3, s 191 , 201 fO, Torstunda 1776 och Sandby 1782. Han förlängde Ås kyrka mot väster 1777 (R Boström 1975 , s 126) samt byggde ekonomilängor vid Ottenby kungsgård , Ås sn, på 1780-1790-talen. 33. Nils Leonard Lindman, sedermera häradsmurmästare i Vi, Källa sn. Han rappade och vitlimmade Löts kyrka 1798 och utvidgade samtidigt några fönster (Öl II: 2, s 274) , byggde om Källa kyrka 1799-1808 (Öl I : 4, s 342 fO , byggde 1802 stigluckor i Persnäs (Öl l : 5, s 418) , besikti­ gade 1804 västtornets valv i Föra (Öl I: 6, s 585) , byggde om Högby torn 1825-1826 och försåg det med en huv med lanternin . Möjligen har han också utfört en ritning därtill (Öl I : 3, fig 133 , s 2140, reparerade 1832 Persnäs kyrka (Öl I : 5, s 462) och reparerade på 1830-talet Egby kyrkas yttertak (Öl II: 2, s 366). Möjligen var det också han (eller hans far) som 1775 reparerade murverket på Runstens kyrka. 34 . Anders Georg Wadsten , f 1731, t 1804, titulerad »pro­ vincialmålare », tillhörde en konstfärdig släkt med ur­ sprung i Eksjötrakten vilken var verksam under hela 1700-talet och in i mitten av 1800-talet. Målare av möbler och inredning , även verksam som skulptör. Utförde ar­ beten i de flesta av Ölands kyrkor mellan 1762 och 1801 (altaruppsatser och predikstolar, läktarbröstningar, bänkfasader, skåp m m). Mer framgångsrik som målare och dekoratör än som skulptör. Samarbetade ofta med skulptören Jonas Berggren , med sina bröder Johan Hen­ rik (not 35) , Carl Fredrik och Paulus , sin son Lars Peter samt Andr Landstedt Gfr M Hofren 1958, s 41 ff, och Bror Olsson i Sv konstnärslex V, s 535 och där anf litt) . G l 1763 m Maria Catharina Schalin, f 1733 , t 1794, dt t kh Lars Schalin i Gärd slösa.- G 2m Christina Lundgren från Glömminge (Herdam 4, s 206). 35. Johan (Jaen) Henrik (Hindrik) Wadsten, f 1734, t ca 1800, bror t And G Wadsten (not 34) , målare och deko­ ratör, FagerhulL-Hos Johan Henriks barn, sonen Pet­ ter Erland, f 1769, och döttrarna Lovisa och Anna Ma­ ria, som också var dekorationsmålare , lever rokokon kvar.- Hofren 1958, s 50ff. 36. Vid den visitation , som ägt rum närmast före 1774, nämligen 1757, nämndes ingen utvidgning av kyrkan, utan det beslut som man refererade till 1774, måste ha gällt det som fattats vid vis 1742. 37. Magnus Stagne/ius , f 1746, kh i Gärdslösa 1788-1807, biskop i Kalmar 1807 till sin död 1829. G 1788 m Hedvig Christina Bergstedt , f 1760, t 1852 (Herdam l , s 87f0. Deras gravvård står på Kalmar Gamla kyrkogård (SvK Sm lll, fig 236). - Sex barn varav sonen Erik Johan, f 1793 , t 1823 , kanslist , berömd skald. Begravd på Maria Magdalena kyrkogård i Stockholm. Gravkoret försvann vid Hornsgatans breddning . SvK Sthlm VII, s 55, 174. 38. Anders Råberg , handlande , f 1783 , t 1837. G 181 7 m Margareta Johanna Ahlqvist, f 1799, t 1850, syster till Abraham Ahlqvist (not 6; Herdam 4, s 365). 39. Erik Ferdinand Ihrfors, f 1846, t 1929, privatlärd , från 1900 eo amanuens vid det nyinrättade landsarkivet i Vadstena. Under vandringar genom stora delar av Mel­ lansverige och Öland samlade han material om den äldre kyrkliga konsten . Sammanlagt 16 volymer förvaras i ATA , varav en handlar om Öland. Se vidare Öl I: l , s 62 , samt R Boström i SBL, del XIX och där angivna källor och litteratur. 40. Översättning av fil kand Svante Nyberg. 41. Vendels kyrka , se Cornell-Wallin 1933 , s 91 , samt H Alm 1947, s 24.- Enligt G Boerhius, MS om Films kyrka i SvK arkiv, skall en liknande inskrift också ha funnits i denna kyrka. I Rhezelius ' Upplandshandskrift F.c .6 nämns däremot inga dylika inskrifter i vare sig Vendel eller Film. 42 . Joannes 0/ai Calmariensis , som 1525 erhöll fullmakt på Sandby pastorat (Herdam 4, s 315) , var troligen kyrko­ herde i Runsten ca 1541-1547, mellan Petrus Magni (1525) och Petru s (ca 1547- ca 1557 ; Herdam 4, s 229). Se närmare SvR Öl, s 98 och där angivna källor och litteratur. 43 . Osta/rare, mat- eller kakaltare var ett altare, där barn­ sängskvinnorna brukade lägga de bröd- eller ostkakor, som de medförde vid sin kyrkotagning. Den 16110 1720 förbjöd K Maj:t att altarmaten finge inbäras i kyrkan , men det stode allmogen fritt att bära altarmat till präst­ gården. - Benämningen ost- eller kakaltare är vanlig i Uppland, kvinnaaltare var en benämning i Västergöt­ land (SvK Vg I , s 94 , not 2) , >> Kyrke-gångzaltare» i Värmland (SvK Vrm I, s 137, not 1) . Detta sidoaltare var identiskt med kyrkans Maria-altare i långhusets nordöstra hörn. - C R af Ugglas, En folklivsbild från 1600-talet , Rig 1925 , s 69-73.- M Åmark, Kakaltaret i Överselö kyrka, i: Bidr t Söderm äldre kulturhist XXVII (1934), s 14 f. 44. Anders Brauner, f 1705 , kh i Runsten 1740-1772, t 1772. NOTER 133 G l 1741 m Christina Magdalena Törngren , f 1707, t 1760; g 2 1764 m Anna Bergstedt, f 1715, t 1772. - Herdam 4, s 236 f. 45. Anders Dahlström d ä, målare och skulptör, »en i öst­ srnålands kyrkokonst mycket känd person ••, verksam i Döderhultsvik , Sm, f 1702, t 1786, gesäll hos den tysk­ födde bildhuggaren Anders Vaupell i Stockholm. Sonen Anders blev också skulptör. - Dahlström har bl a utfört naivt berättande altaruppsatser i Frödinge (Sm, 1775) samt i de öländska kyrkorna Runsten och Ås (1749 ; R Boström 1975, s 1260, Långlöt (1751 ; SvK Öl II: l, s 149ffi , Smedby (1755) och Kastlösa (1748 , ej bevarad). Han har även lämnat talrika andra prov på sin konst i det forna Kalmarstiftet: Ålems predikstol (bevarad i frag­ ment) och Mörbylånga predikstol 1747. 1779 skänkte han till sin hemförsamling en predikstol , efterbildande den som på 1760-talet ritades av C J Cronstedt för S:ta Maria kyrka i Stockholm (SvK Sth lm VII , fig 79). ­ Öland 2, s 223 f. - M Hofren 1951, s 87ff. - B Olsson 1953, s 27. 46. Fil dr Lennart Karlsson har haft vänligheten att delge författaren sina synpunkter på sakramentskåpet. 47. Britt-Marie Andersson, Emaux Limousins en Suede , les chässes, les croix. VHAA , Antikvariskt arkiv 69. Sthlm/Motala 1980, s 17. Avb fig 24 , s 56; nr 24 , s 38: »Deuxieme decennie du xllleme siecle. , 48. Noten har utgått. 49. Aran Andersson, Medieval wooden sculpture in Swe­ den, vol II , utgav VHAA, Stockholm 1966, s 115. 50. Löjtnanten Ferdinand von Scheele ägde Norrgården i Långlöts sn 1877-1879. (B Palm 1970, s 87.) 51. R Boström 1969, s 41 ff. -- SvK Öl1:4, s 356f. 52. Teng/icka, stift eller spik med stor skalle. 53 . Anders Couleur el Colleur, finsnickare och skulptör, verksam på Öland. Arbeten av hans hand är kända från 1699-1723, bia predikstolar, förutom i Runsten även i Gårdby (1702 , med målningar av Edvard Orm, not 54) och Smedby (1714), altaruppsats i Vickleby (1713 , sena­ re ändrad) samt sidoaltare i S Möckleby ( 1702). -Anders Couleur var gift med Ingrid. Deras son Lars och ett par sonsöner blev präster på Öland ( Herdam 4, s 258 f samt 427). Martin Jiirgens , troligen identisk med Mårten Jurgen (Bremer), konterfejare, verksam i Kalmar under slutet av 1600-talet, t 1705 (Håkansson 1944, s 124). 54 . Edvard (Evert) Orm, porträtt- och kyrkomålare, f 1670, t 1735. Möjligen elev till Ehrenstrahl eller David von Krafft och kanske verksam i Stockholm på 1690-talet. Förde en ambulerande tillvaro i Småland, Västergöt­ land , Gotland och Öland, men var sedan 1726 bosatt på Öland i Hässleby, Algutsrums sn. Till hans mest kända verk hör målningar i Hakarps kyrka (Sm, 1729). På Öland har han bl a målat en predikstol och porträtt i Runstens kyrka (1699 o 1725), predikstol i Gårdby (1702) , porträtt i Algutsrums och Glömminge kyrkor (1726) , altartavla i Gräsgård (1727) , porträtt i samma kyrka (1730) , porträtt i Gärdslösa och Köping (1733) 9 - 805666 Runstens kyrkor samt altartavla i Mörbylånga (uppsatt 1737).- M Hofren 1961, s 335 och där angiven litteratur. 55. Bokstol ungefär=klockarebänk , se Hildebrand , Sv Med III, s 371 f, 526. Enl Broman , Glysisvallur II , s 98 , var bokstolen »ett avdelat rum i koret , där icke allenast de många sångböckerna lågo, . . . utan också Sångare stodo ». - Fillic I Wilcke-Lindqvist har framfört en frå­ ga, om inte Broman »använt ordet ' bokstol ' i överförd bemärkelse? » Hon utläser av Hildebrand a a, att det skulle ha varit en läspulpet (ev stol med läspulpet fram­ för). Fru Wilcke-Lindqvist citerar också , Dahlgren , Glossarium, s 114: »l . Ställning, h varpå böcker plägade uppläggas vid läsning ... 2. Läspulpet i kyrka (' lecto­ rium , pulpitum in quo legitur in ecclesia'). Cantorum Chorus sjunga vid bokstolen psalmer och andelige vij­ sor» och hon fäster slutligen uppmärksamheten vid en pulpet på bröderna van Eycks Gentaltare. 56. Brev från Adam Sirlen till B E Hildebrand 4/5 1872. ATA. 57. Johan Henrik Bodecker, f 1723, mästare i Karlskrona 1758-1785, t 1786.- B Bruzelli 1967, s 215f. 58. Enligt Abraham Ahlqvists avskrift ur KA , Smålands hand! 1566: 20A (Sam! I , S 84 , UUB , s 36). 59. Hans Olofsson Sturk , f o 1630, guldsmedsmästare i Kal­ mar 1664-1705. - Hofren 1949 och 1953 ; SS s 337. 60. Petter Britt , f 1673, mästare i Kalmar 1701-1758 (1779). -ss s 338. 61. Johan Peter Britt, son till Petter B (not 60) , f 1742, mästare i Kalmar 1779-1792 (1795) , ålderman. - SS s 341. 62 . Anders Hellberg, f 1670, mästare i Kalmar 1708-1750, t 1771.- ss s 338. 63. Hans Christian Witte , f 1733, mästare i Kalmar 1764-1782 (1785) . - ss s 340. 64. Textilbeskrivningen är granskad och försedd med ord­ förklaringar av förste antikvarien Inger Estham. Altarkläde=vanligen antependium. - Altarlista=altar­ brun. - Damask=damast. - Diskkläde=duk på altar­ ringen. - Handkläde=handduk (manutergium) , handlin. - Huslärft här säkerligen=hemtillverkad linnelärft. - Kamelott , ursprungligen av kamelhår tillverkat tyg från Orienten, här troligen=ylletyg med ripsbindning (1600­ talet), glansigt , stelt ylletyg. -Rök/in, röcklin=plagg av vitt linne med vida ärmar som bars över vardagsdräkten. - Sars=ett lätt, kyprat el diagonalvävt sidentyg. - Slis­ sing, slessing=fint linne tillverkat i Schlesien. 65 . Mökvä/1 var benämningen på det gästabud , som hölls i bröllopsgården kvällen före bröllopet. Jfr N Söderlind 1951 samt M Hellspong 1969, s 105fT. Linne beskrev mökvällsgången på följande sätt: »För bröllopsdagen , då för henne tredje gången lyses af pre­ dikstolen, hafver hon på sig en kappa, går därmed ur kyrkan, just då prästen går af predikstolen , hafvandes i följe en giftvuxen piga, med h vilken hon går omkring till sina sockenbor, den ene efter den andre , ställandes sig inom dörren helt orörlig, allenast niger, utan att tala; folket förstår dock språket, den ena gifver henne tallri­ 134 RUNSTENS KYRKOR kar , en annan fat, en annan skedar, etc., och får hon således allt hvad till ett kök behöfves; husmödrarna hafva alltid tillreds sina skänker, dem pigan stoppar i sin säck och bär med bruden; det går således ganska fort för suppleanten, som ofta genomfarit hela socknen förr än folket kommer utur kyrkan; ty socknarna här på landet äro ej vidlyftiga och bestå allenast af några byar, som ligga tätt intill hvarandra , merendels inom en kvarts å en half mils diameter. >> (Nytryck 1907, s 98.) Brudens och den medföljande pigans klädsel såg enligt Åhstrand (s 169) ut på följande sätt: » ... Bruden , jemte en Piga, lika klädda, nämligen med bart grannstädadt hufwud , samt en gammalmodig swart klädeskappa, helt kort, med lösa hängande armar, aldeles lika de af Frun­ limren nu brukeliga Salopper ... » Vidare berättade Linne om själva bröllopsdagen: »Brudarna berättades här om bröllopsdagen hafva för sedvänja , att med sina brudpigor löpa till kyrkan , då brudgummen rider med sina karlar, hvarvid bruden mås­ te så laga, att hon kommer strax i kyrkan efter honom.» 66. Abraham Hirsch, adl Cronhiort (1645), son till Lauren­ tius Andrea:: (not 68) , f 1604, t 1666, bl a överste och kommendant på Borgholm. G l m Dorothea Wellingk , t 1649 (not 71) , g 2m Elisabet, f 1633 , t 1727. Åtta barn , bl a Israel Alexander och Anders, båda döda samma år , 1644, Christina Helena (ej hos Elgenstierna) , t 1650 samt Victor, f 1640, t 1667.- Elgenstierna Il , s 98 samt Håkansson 231 ff. 67. Denna tolkning efter Martin Olsson i Sv K Sm lll: 3, bl a s 396, 442, 452 och 460. 68 . Laurentius Andrea>, kh i Runsten 1599-1631, g m Gunnit Birgersdouer, t 1648. De fyra på gravstenen nämnda sönerna Anders, 0/aus , Jacobus och Bergeras dog alla i späd ålder 1622. Deras kusin Anna dog 1602 (se ovan kap Kyrkogården gravsten nr 9) . En son var Abraham Cronhiort (not 66) . - Herdam 4, s 230f. Såsom framgår av gravstenens inskrift begravdes ock­ så Gunnils bror 0/aus under samma sten år 1622. 69. Jonas Linnerus , f 1742, kh i Runsten från 1771 och till sin död 1772. Herdam 4, s 251. 70. Ordet ET är återgivet med ett förkortningstecken , likt siffran 7. 71. Dorothea Wellingks dödsår är 1649, i enlighet med in­ skriften på kistan , inte 1650, som anges av Elgenstierna II , s 98 samt Håkansson 1942, s 232 . 71 a. Basi/ius Gottsmill d ä behandlas bl a även i Håkansson 1942, s 97; G Axel-Nilsson 1960, s 398 och flerstädes samt i R Boström 1979 (b) , fig 10 samt s 53 , 56 , 58-61. 72. Nils Jönsson Stå/e, befallningsman, troligen boende i Spjuterum. Omnämnd i Ölands Dombok 1658 och 1661 (Göta Hovrätts arkiv). -Håkansson nr 723. 73 . 0/aus Svebilius, f 1673, kh i Runsten 1715-1731. G 1718 med Brigila Giöthe , f 1703, t 1732, »Ölands skönhet », i hennes första gifte. Fem barn , varav dottern Catharina Elisabet var född 1719 och avled endast några månader gammal. Efter mannens död 1731 gifte Brigila Giöthe om sig med efterträdaren , Johan Hultin, i hans andra gifte . Han var född 1699, kh i Runsten 1732-1739. - Herdam 4, s 235 f. 74. Ambrosias Hedengran , f 1660 i Hedemora, t 1741 i Sthlm; kanslist i Kgl Majts Kansli. Tecknare och kop­ parstickare . Tecknade ett stort antal minnestavlor, vilka graverades av honom själv , Erik Geringius och Claude Haton. Dessa tavlor utfördes till åminnelse av tOO-års­ minnet 1693 av Uppsala möte , Karl Xl :s begravning 1697, segern vid Narva 1700, återställandet av religions­ friheten i Schlesien 1707, 200-årsminnet 1717 av refor­ mationen samt 1721 och 1730 av den rena evangeliska lärans predikande i Norden. Det karakteristiska för H:s graverade ramverk kring texten på dessa minnestavlor består däri , att hela ornamentiken är ritad med en enda, sammanhängande linje. Minnesbladen spreds till så gott som alla svenska kyrkor. 75. Enligt K H Johansson , som publicerat PB vis (s 37 , not 94 b) , »Sannolikt sermones discipuli , en mycket spridd predikosamling (36 upp! före 1500), utgiven av domini­ kanern Johan Herolt ». 76. Permans=pergament. 77. Två liknande bomärken , använda av två personer i går­ den Vanserum nr l, förekommer nämligen i en fullmakt , som Vanserums åbor utfärdade 1830 åt hemmansägaren Per Jansson (VaLA, Runsten K l a: l, Lit D) . 78. Arendt Kleiman (l), klackgjutare av en berömd klock­ gjutarefamilj i Liibeck , där han blev borgare 1596. Levde ännu 1646. Av honom gjutna klockor har funnits i följande öländska kyrkor: Långlöt 1621 , Runsten 1622, Algutsrum 1631 och Löt 1633, ingen bevarad (Öl!: l , s 14; II: l , s 165 samt II: 2, s 291). 79. Christoffer Bierman, klackgjutare av en berömd klock­ gjutaresläkt i Stockholm. Runstens storklocka var hans enda kända arbete på Öland. 80. Johan Fah/sten, klockgjutare , f 1706 i Falun , t 1767 i Stockholm. 1722 inskriven som lärling hos Hindrik Lind, Stockholm, gesäll 1728 , mästare omkring 1740, ålderman 1749. G m Christina Näsman , dt t klackgju­ taren Erik Näsman i Stockholm. F var ålderman i klackgjutareämbetet 1749 och till sin död . Hans arbeten på Öland består av Runstens lillklocka (1743 , ej be­ varad), Vickleby storklocka (1744, avb i SvK Öl , under utgivning) samt Gärdslösa lillklocka (1751 , Öl II:3 , fig 149). 81. Medardus Gesus (Gessus) var en vandrandeklock-och styckegjutare från Konstanz vid Bodensjön , blev 1620 föreståndare för kungl byssegjuteriet i Stockholm, där han dog 1641 (?). Tidigast känd genom två klockor i slottet Insterburg i Östpreussen , gjutna 1612. Kom där­ ifrån till Riga , där han göt en kyrkklocka 1620, som av Gustaf II Adolf fördes till Stockholm och skänktes till Maria Magdalena kyrka (SvK Sthlm VII s 181) , nu i Botkyrka (Sö IV: l , fig 87, s 64). MG flyttade senare över till Stockholm, där han gjutit en rad klockor: för Edebo 1625 (Up II , s 900) , Skokloster 1630, Värmdö NOTER 135 1637 (Up I , s 482), Bromma 1638 (Sthlm VIII , s 57) . ­ Meddelanden av teol dr Mats Åmark. Se vidare Paul Campe, Die Kirchenglocken Lettlands von ältester Zeit bis zum Jahre 1860 und ihre Giesser , Riga 1930. Hans arbeten på Öland består av klockor i Högsrum (1631) och Runsten (1632), ej bevarade, samt Egby kyr­ kas enda klocka (1632 , Öl II: 2, fig 403, s 395). RUNSTENS NY A KYRKA 82 . ÖIÄ skr 31/5 1834 (vol 362) innehåller bia en skrivelse från A Ahlqvist, daterad 30/3 1833, i vilken han bia bifogat bilder av Högsrums och Torslunda kyrkor (Ahl­ qvist 2: l , Tab lO och 30 , graverade av Ringberg efter original av N I Löfgren, se Öl I: l, s 36). Bilden av Högsrums kyrka visar tillståndet efter 1822, då det nuva­ rande långhuset och sakristian tillkom. Lanterninen där­ emot byggdes inte förrän 1840, se R Boström 1973 resp 1979a).- Lanterninen på Torslunda kyrkas år 1819 upp­ förda torn, vilken åberopas i diskussionen om Runstens lanternin , är av trä, liksom flertalet öländska lanter­ niner. Den enda stenlanterninen, jämte Runsten, är Gärdslösa, vilken uppmurades 1845 av P Isberg (Öl II: 3, pas sim, bl a fig 23 och 25). Ä ven i Gärdslösa frångick man en av K Majt fastställd ritning (Öl II: 3, fig 87 a). 83. J Carlberg, förmodligen identisk med den Johan Carl­ berg, som under åren 1814-1817 var elev vid Konstaka­ demien och som 9/12 1817 anställdes som konduktör vid ÖIÄ. (Enligt benäget meddelande av fillic Carine Lund­ ber{?.) 84. Flera längder 1835 och 1836 samt auktionsprotokoll från försäljning av överblivet byggnadsmaterial förvaras i ett träskrin i kyrkans ena kista (Kvittens) . 85. Sockenstugan låg i byn Lopperstad, enligt vad äldre sockenbor har meddelat. 86. Gustaf Rudwall, byggmästare i Kalmar, t i juli 1848. Han har bl a byggt långhus och sakristia i Bredsättra 1848. Rudwall avled innan denna kyrka var färdig , varef­ ter arbetet fullbordades av byggmästare C L Lindgren (Öl II : 4, s 56 t). l Runsten svarade han 1836 dels för kyrkobyggnaden, dels för bänkar, altarring och läktare samt 1846 för en altaruppsats. 87. Parm eller palm=ca 5,63 m3 . 88. DL innehåller bl a tre matningslängder för Runstens norra sockendel, för byggmästaren G Rudwall (odal) , för byggmästare P Isberg, med början »Mondagen den 2Y-" Aprill 1838», för målaren och snickaren Olof Ja­ cobsson (not 92) från och med 11/8 1847 samt för deras medhjälpare. Av längderna kan man bl a utläsa socken­ bornas olika ekonomiska villkor. Ju förmögnare man var, desto fler matdagar måste man bestå. 89. Jfr e st prot 25/8 1835 . 90. Nils Callerströms gravsten står på Kalmar Gamla kyrko­ gård (Sv K Sm III: 3, fig 232 samt s 378). 91. Peter Isberg, byggmästare i Algutsrum, verksam på Öland . Han hade tidigare bl a reparerat Gräsgårds kyrka (1834). 1840, samma år som han lade grunden till Löts kyrka (f> denne begåvade och mångsi­ dige forskare. -J Roasval 1939, s 50ff. - En utförlig bibliografi har sammanställts av E C Tempelman 1942, s 123-126. Betr inskriften ovanför sydportalen , meddelar lhrfors (s 124) , att där stod: , på hvad rumjag stiftar mitt Namns åminnelse. 2 Mos: 20c: 24v: ». 97. Olaus (Olof) Lindblom, f i Långlöt 1838. Kom 1859 från Stockholm och var kantor och skollärare i Runsten till 1882. Var även en skicklig fotograf och satte upp sin atelje bl a i Borgholm på marknadsdagarna under 1870­ talet samt i Mönsterås . Han hyrde ett vindsrum hos fru Anna Cedergrens morfar och spelade bl a musik av Beet­ hoven och Wennerberg på sin taffel. År 1882 sade han upp sin tjänst som kantor och skollärare , emedan för­ samlingen inte förmådde höja hans lön , vilket dess re­ presentanter uppriktigt beklagade . Lindblom flyttade samma år till Jämshög, där han satte upp en pappershan­ del. - För upplysningar om 01 Lindblom tackar jag fru Anna Cedergren och doc Sölve Göransson. 98. Sven Gustaf Lindblom . Tilltalsnamnet var Gustaf, han undertecknade nämligen kvitton med 'G Lindblom ' och i hans sigill står endast initialerna 'GL' (Kvittens). F 1810, t 1888. Ritlärare och gymnastiklärare vid Kalmar läroverk , målare . Var även musikant (oboe) vid Kalmar regemente , avsked därifrån 1848 med fanjunkares rang. Elev vid Konstakad 1835-1839. Mycket flitig: porträtt , landskap, altartavlor i östra Småland, Öland, Östergöt­ land , de sistnämnda vanligen efter berömda original. På Öland återgår hans altartavla i Köping på G E Schröders altartav la i Växjö domkyrka (SvK vol 170, fig 96) , me­ dan altartavlorna i Runsten (1847), Bredsättra (1848; Öl Il : 4, fig 57) och Högsrum (1853; R Boström 1979 a, fig Il) kopierar David von Kraffts altartavla i Kalmar dom­ kyrka (not 99). Fredrik Westins Uppståndelsen har L kopierat dels i överstycket till Bredsättra altaruppsats (1849; Öl Il : 4, fig 58), dels i den 1858 målade altartavlan i Löt (Öl Il: 2, fig 306) , medan han 1853 kopierade Ra­ faels Korsbärandel för Långlöts kyrka (Öl !I : l , fig 204). L ritade även gravstenar, bl a flera som står på Gamla kyrkogården i Kalmar (Sm III : 3, fig 231, 235, 270) samt på Ljungby kyrkogård i Södra Möre (R Boström 1981 , s 2).- M Hofren 1929 samt 1947; B Olsson 1957, s 546f. 99. Betr Korsnedtagningen i Kalmar domkyrka, utförd av David von Krafft 1714, och dess förlagor , se W Nisser 1957 , s 387. 100. OlofMe/en, f 1809, kh i Runsten från 1845, t 1875 , sedan han ådragit sig en förk ylning, då han övervakade uppsät­ tandel av kyrkans tornur. G 1835 m Emerentia Margare­ ta von der Hagen, f 1802, t 1878. Fem barn , bl a Am y Ulrika Olivia, f 1837, t 1872, g 1869 m Johan Martin Lundgren, kh i Resmo, i hans l gifte . Herdam 4, s 241 ff. 101. Orgelbeskrivningen är granskad och kompletterad av R Axel Unnerbäck. 101 a. Johan Fredrik Åbom , arkitekt , f 1817, t 1900. Blev 1845 ÖIÄ:s konduktör och 1862 förste arkitekt ; från 1880 byggnadsintendent för kronans hus i landsorten. Han fö ljde receptivt den stilhistori ska arki tekturens ut­ veckling, kanske främst under int ryck av den samtida Parisarkitekturen. Hans mest kända verk finns i Stock­ holm , bl a Berns salonger, Stockholms Enskilda Banks lokal vid Lilla Nygatan, Musikaliska akademien och Södra teatern. Till hans tidigas te arbeten hör förslag till ändring och tillbyggnad av Ra u s kyrka (Sv K Sk II : l , s 56m samt Gustaf Frödings födelsehem Alster i Värm­ land . Han har även ritat Nj urunda kyrka (SvK , Me , s 9-40) samt flera kyrkoinredningar (Sv K Sm III , s 56, 58 , 60). - För öländska kyrkor har han bi a signerat en ritning till altaruppsats för Köpings kyrka (SvK vol 170, s 75) samt den här avbildade ritningen till orgelfasad för Runstens kyrka. 102. Nils Peterson, oexaminerad orgelbyggare, troligen elev till samt medhjälpare åt sin far , den mer kände orgelbyg­ garen Sven Peter Petersson (Egby 1852; Öl Il: 2, s 382). Självständigt synes han under 1850- och 1860-talen hu­ vudsakligen ha utfört reparationer och mindre ombygg­ nader.- L M Holmbäck 1955, s 58 f; E Erici 1965, s 39, 285. 103. Den äldsta orgelns disposition enligt registerskyltarna p~ det bevarade spelbordet : Man . Borduna 16' , Principal 8', Gedakt 8', Basetti 8', Octava 4' , Octava 2' . Överv. Lieblich-gedakt 8', Fugara 8', Flöjt 4'. Ped. Principal 16', Subbas 16', Pedal-gedakt 8', Pedai-Octav 4'. Ma­ nual-kopl , Pedal-koppel, Sperr-ventil, Campanula. Om­ fång man. C-f3 , ped . C-f. 104. Den nuvarande orgelns disposi tion : Man/: Borduna 16, Principal 8, Gamba 8, Flute harmonique 8, Oktava 4, Oktava 2 (från den gamla orgeln) , Mixtur 4 fac k, Trum­ pet 8. Man Il: Bassetthorn 8, Salicional 8, Voix celeste 8, Rörflöjt 8, Gedakt 8 (från gamla orgeln) , Spetsflöjt 4, Waldhorn 2, Sesquialtera 2 fack , Flöjt vibrator 8 (Rör­ flöjt+Tremulant) . Pedal: Subbas 16, Violon 16, Violon­ cell 8 (transmitterad från Gamba 8) . Sedvanliga koppel. Reg sväll. Aut pedalväxl. Pneumatisk Iraktur och regi­ stratur. Fristående spelbord . (A T A: SAOK:s orgelin­ ventering och Sten L Carlsson 1973). 105 . stenbestämningen är gjord av förste statsgeolog Erik Å hman. 106. De anonyma mästarna Calcarius J och Il behandlas av J Roosval 1918, s 169ff samt av R Strömbom 1942, s 81 ff och där angiven litteratur. Se även not 107. 107. Brev från professor Oscar Reutersvärd till författaren 24/4 1981. Se även hans uppsats, Den magdeburgska porträttbildhuggaren , Fv 1972, s 108ff. - Beskrivningen av dopfunten är granskad av professor Reutersvärd. 108. Axel Rosin , guldsmed , verksam i Kalmar 1863-1882 (1907) . Firman övertogs av Hans Alfred Bengtsson, med namnet A Rosins efterträdare. 109. Jfr Lagerqvist-Nathorst-Böös 1968, s 162: >> Från 1664 NOTER 137 och fram till plåtmyntets avskaffande gällde räknerela­ tionen l daler s.m.=3 daler k .m.» 110. Hans Johansson Stadius, guldsmedsmästare i Karlskro­ na 1713-1722. SS s 354. III. RM uppger , att brudkronan endast skulle vara omarbe­ tad. Anskaffningsåret kanske kan sättas i samband med vigseln 24/8 1869 mellan Amy Melen, dt t kh Melen , och kh Martin Lundgren , kh i Resmo (not 100). III a. Hindrich Werner, mässingsslagare i Jönköping , t 1790. Innehade en betydande position och förde lager i kro­ nor. Bibehöll hela tiden de typiska barockornamenten, trots de inträngande nya stilidealen. Se S Erixon, Gam­ mal mässing, s 30; Sv K, Sm l, s 61; S Karling, Borås kyrkor, s 173, 174; SvK Sm II: 3, fig 265 , s 254f. 112. Nils Petersson Hult, mästare i Norrköping 1679-1695, flyttade 1695 till Linköping, t sannolikt 1696, då grav­ plats köptes i domkyrkan. Änkan omnämnes 1702. - Bruzelli s 430. 113. Jonas Granbom , kanngjutare i Kalmar 1788-1798. Bland hans fåtaliga arbeten på Öland märks ljusstakar i Run­ sten 1786 och 1791 , dopkanna i Föra (Öl 1: 6, s 612 , 621) samt dopskål i Sandby 1793. 114. Södra Sveriges Kyrkliga Textil grundades 1939 i Lund av textilkonstnärinnorna Sigrid Synnergren och Maja Wirde ( t 1952). Konstnärlig ledare för ateljens verksam­ het var fröken Sigrid Synnergren. Firman upphörde för några år sedan. 115. Christina Charlotta Krook , f 1795 , t 1859. G 1839 m Olof Jansson, f 1792, t 1858, komminister i Ljungby pastorat 1845-1858.- Herdam 3, s 59. Det enda säkra arbetet av hennes hand är en mäss­ hake i Löt (1850, Öl II: 2, s 310) , tillverkad av »Fru Pastorskan Jaensson i Ljungby ». Andra troliga mässha­ kar av hennes hand är bl a de i Köping (1845, Sv K vol 170, s 96), Egby (efter 1836, Öl II: 2, s 392) , Runsten 1847 och Bredsättra (1848? , Öl 11:4, fig 84a-b samt s 78) . 116. E/in Pettersson , f 1892, textilkonstnärinna. Anställd vid Atelje Licium sedan 1915 . Har komponerat kyrkliga tex­ tilier för ett stort antal kyrkor i vårt land. 117. Johan Henrik Lagström, f 1823, kh i Runsten från 1876, kontraktsprost i Ölands medelkontrakt 1891 , t 1897. G 1854 m Evelina Christina Wetterberg, f 1828, t 1893 (Herdam 4, s 243ff; A Green i Öbl 18/8 1981). 118. Johan Oscar Svensson, f 1867, kh i Runsten 1916, kon­ traktsprost i medelkontraktet 1929, t 1963. G 1896 m Selma Kristina Strömbladh, f 1872, t 1936 (Herdam 4, s 248f.- A Green i Öbl 20/8 1981). 119. Per Ivar Hallgren , f 1902, kh i Runsten 1943 , t 1964. G 1944 m Ester Kerstin Ingeborg Petersson , f 1911 (Her­ dam 4, s 249; A Green i Öbl 20/8 1981). 120. Den långa skildringen av 1600-talsbibelns ovanliga öde på titelbladets baksida är återgiven av Ihrfors , s 126. Se även artikel av A Green , Öbl 14/9 1978. 121. Jöns Larsson, f 1809, t 1906. Mångkunnig, rikt begåvad finsnickare, träsnidare och ornamentbildhuggare. Han har gjort utsmyckning av många slag i sin gård , Norra Bäck nr 4. Enligt traditionen skulle han också egenhän­ digt ha tillverkat en järnspis i sin gård.- B Palm 1958, s 59 ff; L Fiirst 1980, s 35 f. 122. Anders Peter Danielson, f 1839 i Dyestad , t 1897. Politi­ ker, riksdagsman . En minnessten med hans porträttme­ daljong, utförd av Axel Waleij (not 14) restes 1953 väster om kyrkan . G Eriksson, Öbl 7/4 och 9/4 1981. 123. Gerh S Meyer tillhörde en känd styckgjutaresläkt i Stockholm och var själv kungl styckgjutare , verksam 1772-1797. Hans arbeten på Öland består av lillkloc­ korna i Gårdby (1775) och Runsten (1776) samt stor­ klockan i Högby (1787, omgjuten 190 l ; Öl I: 3, s 234). Holmbäck 1951 s 93 samt opublicerade uppgifter av honom i SvK arkiv . 124. Lars Gertzelius , f 1719, km i Runsten från 1773 , t 1794. Herdam 4, s 251 f. Källor och litteratur OTRYCKTA KÄLLOR Stockholm RA : medeltida pergamentsbrev ; medeltida jordeboken D 9 (Kalmar nunnekloster 1478-86) ; Smålands hand); jorde­ böcker ; N l Löfgren, Dagbok 1816-1881 (kopior iATAoch hos Sv K) ; ÖIÄ skr 31 /5 1834 (vol 362): skr bl a 13/8 1832 från A Ahlqvist samt från J Carlberg 716 1833 , gamla kyrkan , S­ fasad o plan , gravyr sign C P Ringberg , ur Ahlqvist 2:1, Tab 14 efter förlaga av N I Löfgren ; förslag t ny kyrka , plan o S­ fasad 1832, osign , av N l Löfgren; förslag t ny kyrka, S-fasad o plan av J Carlberg 1834; ED konseljhandl 27/10 1857 (AI­ gutsrums kyrka). KKA : jordeböcker. RAÄ , ATA: Adeliga grafvar i Kalmar stift, s 23 (kopia efter P Frigelius 1748, utf av F Brehrendt z); Förteckning över begravningsvapen 1795 ; kopia av N I Löfgrens Dagbok 1816-1881 ; Åhstrand-Löfgren, 2 teckn, exteriörer från S samt plan 18 18; N l Löfgren , Sam) I, s 108 (exc ur Frigelius) , s 131 (ext från S och N samt plan) , s 132 (beskrivn , socknens namn) , s 133 (gravsten och begr vapen , avb) , s 134 (klock­ inskrifter), s 135 (runstenar) , s 136 (2 gravstensinskr samt interiör , 1818) , s 245 (runstenar), s 249 (runstenar, avb); lnv 1830 (av A Ahlqvist); Sohlmans sam) (exteriör från S efter Törnewall); VHAA Dagbok 19/3 1872, nr 92; brev från A Siden t B E Hildebrand 914 o 415 1872 samt 13/2 1875 ; E lhrfors , Oelandia sacra 1891-1892, s 124-126, 247, 290. 308, Il; W Anderson, Ölands kyrkors inv 1911-1912 ; Snabbinv 1912 , rev 1921 (A Billow) , komp) av J O Svensson 1932; Håkanssons Journal 1: 122-124, Il: 109-119, 199, IV: 159. 161 ; SAOK:s orgelinventering; skr 15/3 1951 t PÄ ang inlån av mässhake ; gamla predikstolen konserverad av S Wahlgren 1953 ; skr 1960-1961 från M Hofren ang bårhus samt restaure­ ring; fotos, uppm , tidningsurklipp m m. - Kulturhistoriska byråns arkiv: hand) , tidningsurklipp , fotos av äldre ritn i RA samt av yngre ritn, bl a förslag t bänkar och trappräcke. Sven Rosman 1936; förslag 1936 t nya bänkar o vä~meledning, O Nilsson och Son, Sven Rosman.- Sveriges Kyrkors arkiv: M s t beskrav kyrkan 1934 av W Anderson , bearb av J Roosval. komp) av R (Strömbom-)Boström 1940-1951, jämte uppm , fotos, anteckn o excerpter; R Boström , anteckn , fotos 1938-1980; fotos o neg 1931 , 1935 av A Edle, av S Hallgren 1964, av R Hintze 1979-1981 ; uppm 1931 av S Hesselgren & S Frännem senare komp); uppm 1978 av G Wiren ; arkivexc av R (Strömbom-)Boström 1944, 1978-1980, av K Ingvarson 1977 samt av E B Lundberg 1978-1980 ; tidningsurklipp . brev , fotos o anteckn. Ås kyrka , uppm S Hesse lgren & S Fränne 1931. Brandförsäkringsverket: Försäkringsbolaget Bore. värde­ ringar 26722 8/11 1881. KB: J H Rhezelius 1634, F.c. l , s 18 , XXV ; F.c. 2/3, s 32-33 , 35, 36-38; F.c. 5, s 40-42 , 45. - Ransaknin{?ar 1667 (avskrift), sign F.l. 9:4. K rA: Sjökarteverkets arkiv, karta över Öland, sign Litt V: 26, odat, ca 1770-1774 (se SvK Öl l : l , s 64-65). Gävle LMV: Geom jordeboken G 2 (1683) ; lantmäte rihand l. Jönköping GHA: Ölands dombok 1658, 1661. Kalmar KLM : div hand) o fotos. KSB , stifts- och gymnasiebibliotekets a rkiv: Frigelius sam l, l.- Microfilm l J-1341 (Runsten , prot 1723). Länsstyrelsen: lantmäterienheten , lantmäterihandl ; läns­ antikvariens arkiv, RAÄ inventering av byar och gårdar på Öland, Runstens sn, 1973-1974. Lund LUF: N M Mandelgrens sam/, ser IV , avd 9 , N" l (kyrkans plan o S-fasad en l Ahlqvist 2: l) samt N" 2 (kyrkans S-fasad efter Frigelius 1748); ser V, avd 9 (anteckn). Uppsala UUB: Cod C 19 (avskr av öländska hand) , 1400-talet) ; J Ha­ dorph. sign S 30, fol 83 h (beskrivning av kyrkan, runstenar m m 1673); P Törnewall , sign S 74, fol 230 r: o (kyrkan från SV 1673); A Ahlqvist sam) I, sign S 84 (excerpt ur Smålands handl) ; Il , sign S 85 , s 126ff (grundplan , gravstenar). Vadstena VaLA: Biskop Petrus Benedict i visitationsbok, sign F lll:a : l , fol 27 (inv från 1500-talets slut) ; Ransakningar 1667, original­ hand) , sign F V: l , fol 51; Kalmar domkap F V: 3). Kyrkans arkivalier: Sr prot och räk 1632-1713 (F 1) , 1713-1804 (B l) ; »Räkning öfver Socknens sammanskott till Tombyggnaden » samt räk 1831-1836, 1837-1838 (K l a: 2); st prot. ordinarie och extra, 1830 (K l a: l) , 1831-1839 (K l a: 2) , 1841-1842(Kia:3) 1851-1858(Ki a: 4) , 1862-1880(KIIa: l); /.:yrkobyggnadskommittens prof 21 / 11 1832, 9/6 1835 , 29/6 1836, 24/9 1838 (K I a: 2); samta/2814 1833 (K l a: 2); vis prof 1663 , 1685 (Kia : l) , 1712 (Kalmar domkap Fll:l), 1715-1716, 1730, 1734 (Kalmar domkap F Il: 2), 1804, 1816, 1830. 1875 (K l a: l); in v 1663 , 1685 , 1713-1853 (B 1) , 1804, 1825 (?) , 1827, 1831 , 1844, 1875 (K l a: l) ; vis !?rot och im· 1714, 1721 , 1732, 1742 , 1757, 1774, 1791 (B l) ; bänklängd 1713 (B l) ; osign planritning (inbunden efter st prot 8/ 12 1836, K l a: 2); rådplägning 29/ 11 1835 (K l a: 2, p 184, 185) ; repara­ tionslängd 1775 (B l) ; gravdelninf?sliingd 1787 (förnyad 6/4 1836~ a vs kr m A Ahlqvists handstil , O Il : l );fullmakt för Per Jansson 1830 (K l a: l) ; anmärkningar (kronologiskt ordnad förteckning 1831-1844 över dels försålda , dels inköpta inven­ tarier för kyrkan och prästgårde n) ; D O Brusenius ' berättelse om prästbolets ägor 1695 (Kalmar domkap F V: 3); Runstens minnesbok 1813-191 7 (P Il : 1) : brevfrån A Ahlqvist till Run­ stens förmm /ing 5/2 1834 ( K l a: 2) ; vördsamt anförande 8/3 1834 till pro! 9/3 1835 (K I a: 2); ritn t orgelfasad av J F Å bom 1854 (0 1: 2). - Hulterstad vis prot 1753 (K 1: 1).- Köping F: l. s 431 (ang J Forsman). - Sandby K 1: 2, 1862 ang Nils Cholin (altartavla , predikstol). Runsten, Fä1jestaden Hos PÄ förvaras yngre arkivalier, bl a im• 1968- (N III nr 7) ; prot 1861-1864 (K llaa: 1), 1864-1908 (K l a: 5) , 188 1-1915 (K Il a, aa: 2) , 1916-1968 (K Il a , aa: 3). l arkivet förvaras också ett träskrin med kvittenser 1828-1860-talet , bl a rörande för­ säljning av Gamla kyrkans inventarier , prästgården , förvärv av Nya kyrkans inventarier m m. Fru Anna Cedergren, Södra Run sten , äger en innehållsrik volym, » Kördagsverken af Runstens Norra Socknedel , 1835-1875 , samt ett gammalt interiörfoto av kyrkan. TRYCKTA KÄLLOR OCH LITTERATUR Ahlqvist , A, 1822-1827. Ölands historia och beskrifning , D 1-2. Calmar. 1841. Clerus Calmariensis. Tjenstemän vid Församling­ arne och Läroverken uti Kalmar Sti.ft från äldre till när varande tider. III Häftet. Kalmar. Ahnlund, N , 1922. Svinnegams källa. Rig . - 1923. Medeltida gillen i Uppland. Rig. Alm, H, 1947. Vendels kyrka. Upplands kyrkor XII. Uppsala. Andersson , A, 1966. Medieval wooden sculpture in Sweden. vol II , utg av VHAA. Stockholm. Andersson , B-M , 1980. Emaux Limousins en Stdde, les chasses , les croix. VHAA , Antikvariskt arkiv 69. Stock­ holm/Motala. Asplund , K m fl , 1956. Frösåkers härad, södra delen. SvK vol 75, Uppland Il : 5. Stockholm. Axel-Nilsson , G , 1960. Dekorativ stenhuggarkonst i yngre vasatid. Lund. Bennett , R, 1975. Botkyrka kyrka . SvK vol 161 , Söderman­ land IV: l. Stockholm. Boström, R, 1960. Herrestads kyrka, Linköpings stifts kyr kor. Dals kontrakt nr 7. Linköping. 1966. J H Rhezelius ' resedagböcker. Några randanmärk­ ningar. Konsthistoriska studier tillägnaa~ Sten Karling. Stockholm. 1969. Några skulpturer från Öland identifierade. Fv. 1970. Alböke kyrka . KNS , vol XLVI , 1969. Kalmar. 1971-1973 . lhrfors, Erik Ferdinand. SBL , del XIX. Stock­ holm . 1973. Högsrums kyrka. En vägledning utgiven av Högs­ rums Hembygdsförening och Högsrums Kyrkoråd . Kal­ mar. 1975 . Ås kyrka. Ås- socknen på Ölands sydspets. Nacka. 1977. Öländska kyrkor- 10: Runstens kyrka. KNS , vol LII. Uppsala. KÄLLOR OCH LITTERATUR 139 1978. Jonas Haquini Rhezelius och Ölands kyrkor. KL. 1979 a. Högsrums kyrka. Högsrum - en sockenbeskriv­ ning . Kalmar. 1979b. Adam Siden och Ölands konstminnen. KNS , vol LIV. Uppsala. 1979c. Öländska kyrkor- 12: Vickleby Kyrkor. KNS. vol LIV. Uppsala. 1966-1980. SvK vol 170 samt SvK Öl 1: 1-6 och Il : 1-4. 1981. Ljungby kyrka. Kalmar. - Se även Strömbom . Brandel. S , Johansson, E O m fl , 1949. Värmdö skeppslag. S v K vol 62 , Uppland 1:3 . Stockholm. Brandel , S m fl , 1940. Bromma kyrka och Västerled skyrkan. SvK vol 49 , Stockholm VIII: l. Stockholm . Broman , O J 1912-1953 (ms omkr 1720). Glysisvallur. utgav Gästrike-Helsinge nation i Upsala , Il. Uppsala. Bruzelli , B, 1967. Tenngjutare i Sverige under kontrolltiden 1754-1912. Stockholm. Campe , P, 1930. Die Kirchenglocken Lettlands von ä/tester Zeit bis zum Jahre 1860 und ihre Giesser. Riga. Carlsson, S L, 1973. Sveriges kyrkorglar. Lund. Cornell , H , Rappe , A, 1929. Medelpad I, SvK vol 30. Stock­ holm . Cornell , H, Wallin , S , 1933. Uppländska mcllarsko/or pcl 1400-ta/et. Stockholm. Dahlgren , F A, 1914-1916. Glossarium öfverföråldrade eller ovanliga ord och talesätt i svenska sprclket ... , H 1-3 . Lund. Elgenstierna, G, 1926. Den introdu cerade svenska adelns ättartavlor med tillägg och rättelser, l l. Stockholm. Erici , E, 1965. Inventarium över bevarade äldre kyrkorglar i Sverige. Stockholm. Eriksson , G, 1981. Anders Petter Danielson. En öländsk för­ grundsfigur 1839-1897. 1-11. Öb/ 7/4 och 9/4. Erixon , S , 1978. Mässing. Faksimil av l. uppl , Stockholm 1943. Lund. Fischer, E, Roland , A, 1913. Kållands härad , norra delen. SvK vol 2, Väs tergötland 1: l. Stockholm. Fiirst , L, 1980. Inredningsmåle ri i Kalmar län ca 1650-1900. KL. Green , A, 1978. Om Bibeln i Runstens kyrka. Öb/ 14/9. - 1979. Artiklar om Runstens präster. Öb/ 11 /8, 13/8, 15/8, 18/8, 20/8. Göransson, S , 1979. Fyrmästaren och fornvännen H Adam R Siden. Utkast till en levnadsteckning . KNS, vol LIV . Uppsala. Hellspong , M, 1969. Svensexa och möhippa. Fataburen. Stockholm. Hildebrand , H, 1903 . Sveriges medeltid. Kulturhistorisk skildring , del 3. Stockholm. Hofren , M, 1928. Konterfejaren Edvard Orm, i: Konst veten­ skapliga essayer och studier tillägnade August Hahr. Stockholm. 1929, Sven Gustaf Lindblom-en gammal kalmarmålare . Sancte Christophers gilles chra?nica (Kristoffergillets Kal­ marhistoriska vägledningar) , 5. Kalmar. 140 RUNSTENS KYRKOR 1947. Kalmar län i konst och bildverk. KLMedd 35. Kal­ mar. 1949 . Guldsmeden Hans Olofsson Sturk. Sancte Chris tophers gilles chrcenica, årg 22. Kalmar. 1951. Timmerkyrkan i Frödinge . KLMedd 39. Kalmar. 1953 . Aurifaber. En liten silverbok till Gunnar Svensson . Kalmar. 1958. Blomstermålning. Släkten Wadsten och några andra möbel- och inredningsmålare. KLMedd 46. Kalmar. 1961. Edvard (Evert) Orm . Svenskt konstnärslexikon , del IV . Malmö. Holmbäck, L M, 1951. Klockor och klockringning. Stock­ holm/Malung . - 1955 . Lärbro-Bro-Ala. Något ur Visby stifts orgel­ hi storia . Julhälsn t förs i Visby stift 33. Håkansson, G, 1942. Öländska personminnen bel'arade i äldre gravstenar, epitafier och andra kyrkliga föremål. Göteborg . 1944. Kalmar och kalmarbor under /600-ta/et. Kalmar/ Göteborg. Inge r, G, 1961. Das kirchliche Visita tionsinstitut im mittela l­ terlichen Schweden . Bibliotheca Th eo/ogiae Practicae. Il . Lund (U ppsala) . Johansson, E O , Johansson, G , 1940. lönkö pings och Hus­ kvarna kyrkor. SvK vol 48 , Småland l. Stockholm . Johansson, K H, se Petrus Benedicti . Karling, S , 1955 . Kyrkorna i Borås och Brämhult. Borås . Kjellin , H , 1924. Grums hä rad . södra delen . SvK vol 19 , Värmland 1: 2. Stockholm. Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid, 1957-1976. Del Il , s p 324 ff (Brpnn); del III , s p 413 ff (Dåp); del X . s p 53 ff (Källa) ; del XX, sp 253 ff (Votivgåvor) och sp 258 (Votiv­ kirke). Lagerqvi st. L, Nathorst-Böös, E , 1968. Mynt. Stockholm. Lagerstedt , T , 1973. Den civila lokalförvaltn ingens gränser 1630-1952. Kameral redovi sning , aree ll beteckning och gränsförändring. Meddelanden från Kulturgeografiska in stitutionen vid Stockholms universitet. B 24. Uppsala . Lenhammar , H , 1954. Öländska offerkä llor. KL. Kalmar. Lindroth , H , 1920. Det öländska soc kennamnet Runsten. Namn och bygd. Årg 8. Lund (Uppsala) 1920-21. Linnreus , C. 1745 . Öländska och gothländska resa på riksens höglojlige ständers befallning förrättad år 1741 . N ytr Stockholm 1962. Lundmark , E , 1929. Bro ting. SvK vol31 , Got land 1: 3. Stock­ holm. - 1934. Maria Magdalena kyrka . SvK vol 41 , Stockholm VII : l. Stockholm. Ljung , S, 1960. Gilde. Kulturhist lex f nord med, del V. Malmö . Lundberg , E, 1940. Byggnadskonsten i Sverige under medel tiden /000-1400. Stockholm . 1949. Arkitekturens formspråk . Studier över arkitekturens konstnärliga värden i deras historiska utveckling. III. Västerlandets medeltid 600-1200. Stockholm. Mårtensson, T , 1963 . Luggude härad . sydvästra delen. S1•K vol 96, Skåne Il: l. Stockholm. Ni sser , W, 1957. David von Krafft. S venskt konstnärs/exikon , del III . Malmö. Norberg, R, Wilcke-Lindqvist , l , 1967. Karl s kyrkoruin. SI'K vo l 113 , Uppland V: 7. Stockholm. Olsson, B, 1947-1951. Kalmar stifts herdaminne . Kalmar. 1953. Anders Dahlström d ä, Svenskt konstniirs/exikon. del Il . Malmö . 1957. Sven Gustaf Lindblom. Svenskt konstnärslexikon. del V . Malmö. Olsson. M, 1975. Kalmar Gamla kyrkogård . SvK vol 162, Småland III: 3. Stockholm. Palm , B, 1958. Jöns Larsson - den kon stnärlige bonden i Bäck. KL. - 1970. Byar och gårdar . Långlöt - Ur en ölandssockens historia. Kalmar. Petru s Benedicti , 1954. Linköpingsbiskopen Perms Benedie­ ris visitationsbok, utg av K H Johansson. Kalmar/Lund. Raphae l, E , 1913. Öländska gårdar och deras inventarier 1677. Fataburen. Reutersvärd , O , 1972. Den magdeburgska porträttbildhug­ garen . Fv. Roosval, J , 1911. Die Kirchen Gotlands. Ein Beitrag zur mittelalterlichen Kunstgeschichte Schwedens. Stock­ holm . 1918. Die Steinmeister Gott/ands. Eine Geschichte der fiihrenden Taufstein werkstätte des schwedischen Mittel a /ters , ihre Voraussetzungen und Begleit-Erscheinungen. Stockholm. 1939. Bror William Oscar Anderson. Konsthistorisk Tid skrift . å rg VIII. Stockholm. 1952. Stiftets kyrkor. Visby stift i ord och bild. Stockholm. Roosval, J m fl , 1942. Hejde Setting . SvK vol 54 , Gotland III. Stockholm. Rose ll , I, 1966. Åsunda härad , södra delen . SvK vol III , Uppland XI : l. Stockholm. Schiick , Herman, 1953 . Det medeltida Öland. Provtryc k ur en hi storisk-topografisk översikt av >> Det medeltida Sveri­ ge >> utgav den av VHAA till satta kommitten. Stockholm (Uppsala). 1959. Eccles ia Lincopensis. Studier om Linköpingskyrkan under medeltiden och Gustav Vasa. Acta Universitatis Stockholmensis. Stockholm Srudies in History 4. Stock­ ho lm. Steffen , R, 1901 . Romanska småkyrkor i Östersjö/änderna , med särskild hänsyn till svenska förhållanden. Stockholm. Strömbom , R, 1942. Calcarius , en got ländsk stenhuggare­ verkstad under 1100-talets slut oc h 1200-ta lets förra hälft. Konsthistorisk Tidskrift. Svahnström, G, 1978. Visby domkyrka. SvK vol 175 , Got­ land . Stockholm . Sveriges runinskrifter, utg av VHAA. Första bandet , Ölands runinskrifter , granskade och tolkade av Sven Söderberg och Erik Brate , 1900-1906. Stockholm. Söderlind , N , 1951. Svenska präs terskapet och folkliga bröl­ lopssede r under 1600-talet. Kyrkohistorisk årsskrift. Tempelman , E C , 1942 . En Willia m Anderson-bibliografi. Konsthistorisk Tidskrift, å rg XI. Stockholm . Tuulse , A , 1955. Hossmo. En försvarskyrka med östtorn. VHAA handl , Antikv ser 2. Stockholm. Åhstrand , P , 1768 . Beskrifning öf•ver Öland, Besynner/igen Förkortningar FÖRKORTNINGAR 141 det Norra motet eller Fögderiet (1765), utg av S L Gahm Persson . Uppsala. Å mark , M, 1934. Kakaltaret i Överselö kyrka, i: Bidr t Sö­ derm äldre kulturhist , XXVII. Öland, red av B Palm , L Landin och O Nordmark, 1-3 , 1948-1949. Ahlqvist, Saml ATA dep OK DL Domkap E D ko nselj- a kter Fv GHA Hadorph Herdam Hå kan sson lhrfo rs inv Inv 1830 KB k h KKA KL KLM KLMedd Abraham Ahlqvist , Anteckningar till Ölands historia och beskrifning , vol I-VII. Ms sign S. 84-S. 90 , UUB. Senärmare Sv K Öl!: l , s 45 ff. Antikvarisk-topografiska arkivet vid RAÄ och SHMM, Stockholm. deponerad , deposition . Danmarks Kirker. Udg af Na tionalmu seet, Kö­ benhavn 1933-. Dagsverkslängder , uppgifter om matdagar m m i e tt ms , »Kördagsve rke n af Runstens Norra Socknedel », tillhörigt fru Anna Cedergren, Runsten. Kalmar domka pitel och dess a rkiv , VaLA. K Ecklesiastikdepartementets konse lja kter i RA. Fornvännen. Meddela nden från VHAA 1906-. Göta Hovrätts arkiv , Jönköping. Joha n Hadorph , »Reseanteckningar i Sverige och Seland••, trol 1671-1673. Ms sign S. 30 , UUB. Senärmare SvK Öl!: l, s 17ff. se Bror Olsson. Gunnar Håkansson , Öländska personminnen bevarade i äldre gravstenar , e pitafier och andra kyrkliga föremål , Göteborg 1942. E ri c lhrfors , Oelandia sacra. Ms från 1891­ 1892, ATA. Senärmare SvK Ö l l : l, s 62 samt a rt Ihrfors i SBL bd 19, Stockholll! 197 1-1973 . inventarieförteckning , inve ntering. en på grund av kgl föro rdning 17/4 1828 företa­ gen inventering av forntid a minnesmärken i kyrkor och på kyrkogå rda r. Protokollen , som fördes av präs terna, ut skrevs i fl e ra exemplar, varav en serie förvaras i resp kyrkoarkiv. en se rie i ATA. Kungl Bibi , Stockholm. kyrkoherde. Kungl Kammarkollegii arkiv , Stockholm. Ka lmar län. Årsbok för kultu rhistori a och hem­ bygdsvård. Utgiven av Ka lmar läns forn­ minnesförening [51-) 3-, Kalmar 1963-. Kalmar läns museum och dess arkiv , Kalmar. Årsboken Ka lmar lä n . Meddela nden från Kal­ mar läns fornminnesförening 1-50, Ka lmar 1898-1962. KN S KrA KSB Kvitte ns la Linne LMV LUF Löfgren m s PB vis prot PÄ RA ra RAp RAÄ Rheze lius F.b. 22 , F.c . l tomF.c.5 RM rä k SAOB SBL SD Kalmar nations skriftserie 1-, Kalmar , sena re Uppsala 1924-. Krigsarkivet , Stockholm. Ka lmar stadsbibliotek. e n samling oordnade kvitte nser m m 1828­ 1860-talet, förvarade i träs krin i PÄ a rkiv. landsantikvarien . Caroli Linnrei Ölä ndska och gothländ ska Resa på Riksens och Ständernas befa llning, förrät­ tad 1741. Stockholm och Uppsala 1745. Se nä r­ ma re SvK Öl!: l , s 26f. Statens lantmäteriverk , Gävle. Institutio nen för folklivsforskning vid Lunds unive rsitet (Folklivsarkivet). Nils lsak Löfgren , Samlingar oc h Anteckning­ ar till Ölands Historia och Beskrifning ... Bör­ jade i Maji månad å r 181 6. Författaren då på sitt 19de år. Skänkte till Abr. Ahlqvist. Åter­ lemnade till samlaren af Enkefru Prostinnan Ahlqvist den 6 October 1857. Ms i ATA. Se nä rmare SvK Öl l: l , s 35ff. ma nu skript. Linköpingsbiskopen Pe tru s Benedielis visita­ tionsbok. ms i VaLA , utg av K H Johansson 1954. protokoll . pastorsämbetet. Riksarkivet , Stockholm. riksantikvarien. pergamentsbrev i RA . Riksa ntikvarieämbetet, Stockholm. ms av J H Rhezelius i KB med dessa signa. De lå nga titlarna återfinns i SvK Öl 1: l , s 84-85 under Otryckta kä llor . Se även a a, s 4 ff. Run ste ns minnesbok, ms 1835-1 9 17. VaLA , sign P Il: l. rä kenskaper. Svenska a kademiens o rdbo k. Lund 1893- . Svenskt Biografi skt Lex iko n 1-, Stockholm 1918-. Svenskt diplomata rium 1-6 (forn år 1355) och ny ser 1-4 (åren 1401-1420), Stockholm 1829­ 1959. 142 RUNSTENS KYRKOR SHM SHMM Snabbinv s n ss st pro! SvK SvR Öl Törnewall , S.74 UUB VaLA VHAA vis vis pro! Åhstrand Statens Historiska Museum, Stockholm. Statens Historiska Museer, Stockholm. en preliminär inventering av de svenska kyr­ kornas föremålsbestånd av konst- och kultur­ historiskt värde , utförd under åren 1917-1932 . Samtliga snabbinventeringslistor förvaras i ATA . Ett ex har tillställts varje inventerad kyrka samt vederbörande domkap. - På Öland utfördes inventeringen av Anders Billow 1912-1921. Senare tillägg utförda av prästerna. socken. Svenskt silversmide 152{}-1850, IV. Guld­ och silverstämplar (av E Andren, B Hellner , C Hemmarek och K Holmquist) , Stockholm 1963. sockenstämmoprotokoll. Sveriges Kyrkor , konsthistoriskt inventarium , vol l Upps 1912, vol 2-, Stockholm 1913-. Sveriges runinskrifter , utg av VHAA, Första bandet , Ölands runinskrifter , granskade och tolkade af Sven Söderberg och Erik Brate , Stockholm 190{}-1906. ms i UUB , sign S , 74 med teckningar av Petrus Törnewall 1673. Se närmare SvK Öl 1: l , s 17 ff, s 86 Uppsala Universitetsbibliotek. Vadstena Landsarkiv. K Vitterhets Historie och Antikvitets Akade­ mien , Stockholm . visitation. visitationsprotokoll. Petter Åhstrand, Beskrifning öfwer Öland. Be- Summary INTRODUCTION Ancient Runsten by Hella Schulze In the parish of Runsten , one of the larger on Öland , !here are some 200 visible ancient monuments. As in many other par­ ishes they consist of graves of different types, remains of dwelling foundations, enclosure walls and sacrificial wells. From the Stone Age, 6000 to 1500 B.C., t here are on ly a fe w loose finds of objects such as stone axes , flint knives, etc, preserved. Even from the Bronze Age , 1500 to 400 B.C. , !here are several loose finds , among others an axe , a pin (tig 3). a neck-ring and a good bronze razor. Probably a t !east three of the !arge cairns in the parish are from this period. As is the case in other parts of the island , it is , on the whole, traces from the Iron Age !hat are found both in ancient monuments and loose finds. Il was during the years from the beginning of synnerligen det Norra Motet eller Fögderiet. Upps 1768. (Förf 1765 och utgiven av Sigfrid Gahm Persson.) Åhstrand interfolierat exemplar i A T A av Åhstrand med Löfgren teckningar och anteckningar av N l Löfgren 1815-1817. Senärmare SvK Öl l: l , s 35ff. Öbl Ölandsbladet , Borgholm . ÖIÄ Överintendents Ämbetet (efter 1918 BSt) , Stockholm. ÖIÄ skr skrivelser från ÖIÄ till K Maj:! (inrikes-, civil­ dep) i RA. Öland Öland. Red: B Palm, L Landin och O Nord­ mark, D 1-3, Kalmar 1948-1949. Vid måttangivelser nämns höjd eller längd före bredd. LANDSKAPSNAMNENS FÖRKORTNINGAR Bl Blekinge Nä Närke Bo Bohuslän Sk Skåne Dr Dalarna Sm Småland Ds Dalsland Sö Södermanland Go Gotland Up Uppland G ä Gästrikland V b Västerbotten Ha Halland V g Västergötland Hr Härjedalen Yr Värmland H s Hälsingland Vs Västmanland J ä Jämtland Ån Ångermanland La Lappland Ö g Östergötland Me, Medelpad Öl Öland N b Norrbotten the Christian Era to 500 A.D., and from 900 to 1000 A.D. , that Öland experienced a time of great expansion t hanks to flour­ ishing commerce, shipping and cattle-breeding. The great gravetieids along the east road through the parish, are from the Iron Age. One of the finest is thai at Lopperslad and Åkerby (tig 2). The !arge number of dwelling foundations and ro w s of stones found mainly in the western part of the paris h are also from the Iron Age. The majority lie in the property owned by the village of Vanserum . Very few archeological examinations have been undertaken in Runsten. Perhaps the most important work was the exploration before excavating was done for municipal road and canal construction in 1973, when several previously unknown megalithic monuments and skeleton graves were found. These, however , remain as they were found. There are several rune-stones in the parish . Among the eight now known , the most notable are one west of the Lerkaka ro w of windmills, one in north-east Bjärby (tig 4) and one built in to the vestry wall of the church (tig Il). SUMMARY 143 The name and situation of the church. Parish, jurisdic­ tional district and synod. Church property in the parish by Sölve Göransson The parish name of Runsten primarily belongs to the two villages near which the church is situated. The original mean­ ing of the tirs! syllable of the name is said to be " running water" . In ea r! y times-up to 1885-seven of the pari sh villages lay in the Runstenjurisdictional district and four in the Möckleby district , so thai the boundary between the north and south synod ran through the parish. The division of Öland into t wo synods (mot) was originally ecclesiastical. The synods were really the medieval pastorale synods which , however , had a common rural dean. The parish of Runsten belonged to the north synod. The property owned by the church of Run sten is today among the most extensive on Öland. The parsonage is situat­ ed immediately north of the church. In earlier days the church owned property mainly in the villages of South and North Runsten . In the Middle Ages estales and small holdings in the majority of the villages in the parish were subject to the church. Since the year 1692 a homestead in the village of Dyestad has been the residence of the curate of the parish . THE CHURCHYARD AND THE BELL TOWER The churchyard , which has been extended to the south and to the west (cf tigs 5 and 22 with tig 6), is surrounded by a dry wall of limestone dating from 1838-1839. The gate pillars in the west (tig 7) and south-west (tig 9) are remains of the columns from the pack-saddle church (tigs 21 , 22). A temporary bell tower was erected in 1836 in the south side of the churchyard and was used until 1838 , when the new church tower was completed. THE TIMBER CHURCH I. l Ith century There was a church in Runsten as ear! y as the 11th century , built perhaps by thai same Fastulv whose name is on the runestone in Bjärby (see fig 4) , and who is buried in the church. A runestone bu i l t in to the n orth wall of the vestry (fig Il) was probably placed on a grave in the 11th century graveyard before being re-c ut in · the ear! y Middle Ages in a trapezoid form to again be used as a gravestone. THE MEDlEVAL STONE CHURCH II. First half or middle of the 12th century We do not know at what date the earliest stone church was built as it was demolished in 1836 and the foundations have not been excavated , but when we consicter the many addi­ tions and repairs it suffered before the middle of the 13th century it is reasonable to suppose thai the original building was erected du ring the tirs t h alf or middle of the 12th century . lt consisled of a nav e of c. 7.5 x 12.6 m, with an apse chancel on the east side (tig 120 B) . The walls consisled of t wo lime­ stone wall s with a tilling of cobble stones , chips and mortar and were probably not plastered. The roof was covered with tarred shingles. There was a narrow round-headed south doorway , and perhaps also a north , which led into the nave and the light came from small round-headed windows placed high up on the walls. There were no inner vaults except in the apse , where there was a half cupola . The noticeably thick chancel wall (tig l) suggests t hat the chancel was originally an independent building, probably placed adjacent to a limber church , (tig 120A), cf Föra (S1•K Öl 1: 6, tig 443) , Köping (SvK vol 170, Öland , tig 31 and p 109) , Träkurnia and Silte churches on Gotland ( 51' K Go III , tig 31 , p 34 and Trot zig 1972, pp 73 ff). III. 12th century, seeond hal f At the we st gable of the nav e a tower was erected (fig 120 C) , narrower than the nave and with its east wall probably sup­ porled by the gable wall. The tower consisled of several storeys of which the highest was intended for a belfry , to judge from the in tig l and tig 19 ff reproduced round-headed openings with dividing colonettes . On the exterior the storeys of the tower were marked by horizontal recesses , a fa~ade treatment reminiscent of churches in Östergötland and Närke , e g Kaga, Herrestad , Gräv e and Gällersta (no te 20). A west doorway led in to the bottom floor of the tower , which therefore served as a porch, but it may al so have been used as a baptismal chapel to judge from a weil found there . IV. About the year 1200 From about 1170 up to the decades before the middle of the 13th century , the Christian coast s of the Baltic were devastat­ ed by repeated attacks from the heathen peoples of the south and east Baltic States. They came from Esthonia, Latvia and Kurland and with them the Wends from what is now North Germany (Tuulse 1955 , Zusammenfassung p 201 ). Öland was particularly vulnerable and was forced to take defensive measures of various types. Several of the ancient fortresses of the Migration Period were restored , probably under the direc­ tion of the same specialists who in different ways fortitied the churches so that they too were able to defend the villagers . In Runsten church (figs 25 , 120 D) the outside of the chancel wall was reinforced , and on this wider wall a tower was built whose height is given by a horizontal Iine on the west wall of the tower in fig 19. The church therefore became a pack­ sactdie church. Above the chancel a ribless cross vault (seen in tig 23) and in the north west a transverse barre! vault were built in whose eastern abutment wall the doorway to the towe r staircase was placed (tig l, f) . Even the upper store y s of the tower were vaulted , probably with barre! vaults , the most usual type of vaulting on Öland during the ear! y Middle Ages. A row of small round-headed windows on the south 144 RUNSTENS KYRKOR wall of the first floor of the tower give light to a room that ma y have been used by a guild. The new wall i ng had an ou ter surface of smooth-hewn limestone. lt was later found that the join between the old chancel wall and its reinforcement was defective and wide eraeks separated the two walls (see below period IX). V. About 1250 The church was furthe r strengthened in the middle of the 13th century (fig 120 E). The nave was vaulted in t wo aisles with six cross vaults which along the centre axis were supporled by two detached pillars and weil profiled corbels (figs 7, 9, 23 , 24). The vaults were probably ribless and were separated by round-headed transverse arehes with right angled intersect­ ing. At the same time as the vaulting was don e the wall s of the nave were heightened so that a seeular space was formed above the vaults (in 1643 this was known as the "church shelter"). Probably this space had originally some small light holes. The capita! and base of the great round pillar have the same profile although reversed (fig 24 B). Similar mouldings are found during the transition period between the Roman­ esque and Gothic styles, and this is also the case with the scotia and torus on the capita! and base of the eastern clus­ tered pier (fig 24 A, C). This pier can be seen as a further development of the nave piers in the Cathedra! in Braun­ schweig 1173-1175 (Lundberg 1949, p 492), and is reminiscent of piers in t wo churches on Gotland , Levide (the nave) from the beginning or middle of the 13th century (Roasval 1911, p 50, 54 f. -Lundberg 1940, p 518, 521 , 533. - Roasval 1952, p 543.- Lagerlöf-Svahnström 1973, p 195) , and Stenkyrka (the tower vault pillar) from the seeond half of the 13th century (R oasval 1911 , p 49, 51 , 58 , 67, 69, 84-86, 89 f, 149, 161 , 185 , plate 36ff, 99.- SvK Go 1:3 figs 7, Il , 15.- Lagerlöf Svahnström 1973, p 242). The interchange of red and grey limestone in the shaft of the pier is also a feature of the transition between the Romanesque and Gothic styles . If the west tower had earlier lacked vaults , they were now built. The ground floor vault was so high that it probably reached through t wo storeys (later a gallery was placed in this space) . As a result of the increased height of the nave , even the towers were added to , the west tower with two and the east with one storey. The !arge openings prove that these were for defense purposes. VI. About 1300 On the north side of the chancel (east tower) a small vestry was erected (fig 120 F), which had only one east window. The doorway between the chancel and the vestry was placed in a small vault (fig 1). The staircase in the east tower opened into the east embrasure of the doorway itself. VII. Late Middle Ages In 1497, at the latest (fig 27), a vestry was built onto the south side of the nave (fig 120G) . 1t had a round-headed doorway Jooking south and an east window. This was probably done at the same time as the old vest. y on the north side was separat­ ed from the nave by walling up its entrance to the nave and opening another entrance on the east side where there had been a window (fig l). VIII. 16th and 17th centuries We do not know when the outhouse on the south side of the west tower was erected , but in any case it existed in 1634 (figs 19, 120 H) . 1t had no windows, on! y a round-headed south doorway. The appearance of the church at this time can be seen in the drawings in figs l, 19 ff, and in a mode l in the chancel of the new church, made and presenled by Alexius Jansson in the 1930' s. Outlay for windows in the 1650' s , 1651 and 1687 and in the 1690's, probably cancerned repairs . The war in 1677 eaused great damage to the church and its passessions and resulted in various repairs and replacements being necessary. In 1698 the vestry door was panelled. This was possibly the door between the chancel and the south vestry. It ma y have been this panel t hat covered the inscrip­ tion reproduced in fig 27. IX. 18th century The roof, vaults and windows were maintained as a matter of course in the beginning of the 18th century. In 1742 it was decided that "the many holes and openings in the church towers should be walled up so that the vaults should not be harmed by ra in and s now", and t hat w hen t i mes we re better the church would be extended on the north side (c f period X). In 1745 , among other things , some 40 shutters were bought for the openings in the towers. Christian Arnholdt , master­ glazier of Kalmar, received payment for several new window­ panes (beside the pulpit on the south side of the nave and in the south vestry). After an inspection in 1748, considerable work was done on the church. Among other items , four new windows were put in and two windows in the chancel were altered (figs l, 21). The latter can be attributed to the acquisi­ tion of a !arge altarpiece (fig 29ft) . Master Arnholdt was now paid for 20 new window-panes , etc . The east tower was repaired with new tiles and the stone floor of the chancel was re-laid. In 1759, the roofofthe " middle church" (the nave) was re­ shingled and the outer walls re-plastered. A charnel-house/ porch was built outside the south entrance to the nav e (figs l, 21 f, 120J) with a floor of smooth limestone. At the same time the storehouse at the south side of the west tower was repairedor re-built , the church plastered and limewashed, the east tower repaired and sh utters furnished for the windows of the church. These last we re probably in the seeular floor over the nave. In 1774, at the time of the Bishop 's visitation the church was " in a good condition", bu t even on this occasion i t was emphasized that in time it would be necessary to enlarge the church (see below period X) . At the moment , however , ef­ forts were to be confined to the interior. An extensive restor­ SUMMARY 145 A F B G c~ H E h ] j;4j:)f- ;1;1~ J Fig 120. Den medeltida kyrkans utveckling från mitten av 1100-tale t till och med den nya kyrkans tillkomst 1836-- 1838 . Planer oc h fasade r. Skala l : l 000 , R Boström och G Wiren 198 1. The development of the medie1•til church ji-on(the milldie