Strängnäsdornkyrka I: 3 Kalkmålningar AeKJve~eA-r.. ERIK BOHRNSVERIGES KYRKOR SÖDERMANLAND ÅKE NISBETH Strängnäs do.mkyrka 1:3 Strängnäsdornkyrka I: 3 Kalkmålningar samt rättelser och register till band I SODERMANLAND BAND I: 3 o Av ERIK BOHRN och AKE NISBETH VOLYM 189 AV SVERIGES KYRKOR, KONSTHISTORISKT INVENTARIUM GRUNDAT AV SIGURD CURMAN OCH JOHNNY ROOSVAL UTGIVET AV RIKSANTIKVARIEÄMBETET OCH KUNGL VITTERHETS HISTORIE OCH ANTIKVITETSAKADEMIEN Almqvist & Wiksell International Stockholm I 982 UTGIVET MED ANSLAG FRÅN KONUNG GUSTAF VI ADOLFS FOND FÖR SVENSK KULTUR SAMT FRÅN H U MAN ISTISK-SAMHÄLLSVETEN SKAPLIGA FORSKN INGSRÅDET REDAKTIONSKOMMITTE: ARON ANDERSSON, EVALD GUSTAFSSON, STEN KARUNG OCH R AXEL UNNERBÄCK Beskrivningen av kalkmcllningarna i Strängnäs domkyrka avslutade.\· i juli 1980. Manuskriptet är granskat av Aran Andersson och Eva/d Gustafl".wn . Översältning till engelska av bildtexter och sammanjailning ii r u(förd al ' Louise Se//enva/1. Bildmaterialetförvaras i ATA , om annat ej anges. Fotografer: Sigurd Curman , RolfHint ze, C F Lundin, Carl R ii{ Ugglas samt Nils Å ze/ius. Tuschritningarna är utförda efterförlagor i färg a\' Lars-Erik Bergström 1933. Omslagsbilden samt pill återger målningarna pil korets l'lill• och västra 1•iigg. Foto R Hint ze 1981. C over and p/a te Il: paintings on the chancel \'tillit and 1\'est 1\ 'a/1. Pil omstelende sida: Biskop Anunds sigillunder Magnus Ladulås' g1h ·ohre1' Il 19 1288. DS nr 975. ALMQVIST & WIKSELL TRYCKERI AB. UPPSALA 1982 ISBN 91-7192-508-2 (Inb.) ISBN 91 -7192-507-4 (Häft. ) Förord Publiceringen av Strängnäs domkyrka inom ramen för Sveriges Kyrkor tog sin början 1964 (volym 100) och följdes 1968 av en andra volym (124). Båda behandlar domkyrkans byggnadshistoria. Sigurd Curman redogjorde i förordet till den inledan­ de volymen för förberedelserna till publiceringen , vilka tog sin början redan i samband med domkyrkans restaurering 1907-191 O. Vi ber att få hänvisa till där lämnade uppgifter. Den volym som nu framläggs och som avslutar band I av Strängnäs domkyrka i Sveriges Kyrkor behandlar kalkmålningarna. Beskrivningen utgör resultatet av ett samarbete mellan de båda författarna fil dr Erik Bohrn och avdelningsdirektör Åke Nisbeth . Bohrn har författat de beskrivande partierna och Nisbeth de konsthi sto­ riska och ikonografiska. Bohrns framställning återgå r i allt väsentligt på en bygg­ nadshistorisk undersökning som han utarbetade under åren 1941-45 och som resul­ terade i den år 1964 publicerade framställningen av domkyrkans medeltida byggnadshistoria (Sveriges Kyrkor volym 100). De partier för vilka Åke Nisbeth står som författare skrevs 1979. Bohrns beskrivning av kalkmålningarna bygger till stor del på de anteckningar och blyertsskisser som dåvarande fil kand Lars-Erik Bergström utförde vid sina undersökningar i domkyrkan 1933 (jfr volym 100, s VII). streckbeteckningarna för olika färger ha r införts av Bohrn ; färgerna återgå r emeller­ tid i stor utsträckning på de färger som med pastellkritor angivit s i Bergströms nyssnämnda blyertsskisser. Fil dr Erik Bohrn har som huvudförfattare till volymerna 1: l och 1:2 kl a rl agt Strängnäs domkyrkas komplicerade byggnadshi storia på ett utomordentligt sakkun­ nigt och noggrant sätt. Med den nu föreliggande utförliga dokumentat ionen av kyrkans kalkmålningar fullföljes ett arbete som är av största betydelse för kännedo­ men om Strängnäs domkyrka . Redaktionskommitten framför sitt hjärtliga tack till Erik Bohrn för hans insats i denna och tidigare volymer. - Kommitten vill också framföra ett uppriktigt tack till avdelningsdirektör Åke Nisbeth som ställt sin specialistkunskap om medeltida kalkmåleri till förfogande för en framställning av kalkmålningarnas ikonografi och konsthistoriska ställning . Av de fotografier som ligger till grund för det stora flertalet bilder i volymen togs en del redan i samband med den kulturhi storiska kontrollen vid domkyrkans restau­ rering 1907-10 av Sigurd Curman, Carl R af Ugglas samt C F Lundin . Ett mindre antal har tagits av Rolf Hintze 1981. Huvudparten av fotografierna ä r emellertid utförda av Nils Åsehus vid en genomfotografering av domkyrkan 1933-34. Vederbö­ rande fotografs namn anges i regel i bildunderskrifterna. Fil kand Svante Nyberg har översatt de la tinska inskrifterna . Regi sterarbetet har utförts av byråsekreterare Ingrid Schwanborg och antikvarien Ingalill Pegelow. Den senare har även svarat för de i sakregistret ingående ikonografiska uppgifterna. Fru Louise setterwall har till engelska översatt bildtexter och sammanfattning. Huvud­ ansvaret för den föreliggande volymens redigering och lay-out har burits av förste antikvarien Ragnhild Boström, som även svarat för redigeringen av Strängnäs 1: l och 2 samt Strängnäs II: 2. Till här nämnda medarbetare liksom till de personer som på annat sätt deltagit i arbetet på den föreliggande volymen av Sveriges Kyrkor riktar redaktionskommit­ ten ett uppriktigt tack. Från Konung Gustaf VI Adolfs fond för svensk kultur har Sveriges Kyrkor för utgivande av volymen haft glädjen mottaga ett anslag å 20000 kronor. För detta viktiga stöd framför redaktionskommitten sitt vördsamma tack. Stockholm i november 1981 Aran Andersson Eva/d Gustafsson Sten Karting R Axel Unnerbiick Innehåll FÖRORD 5 l. INLEDNING 9 Il. KÄRNKYRKANs OCH STUREKORETS MÅL­ NINGAR 16 Beskrivning 16 Ikonografi 58 Datering och konsthistorisk ställning 61 III. VÅRFRUKORETS MÅLNINGAR OCH MÅL­ N{NGSFRAGMENT I KÄRNKYRKANS NORRA SI­ DOSKEPP 63 Beskrivning 63 Ikonografi 76 Datering och konsthistorisk ställning 87 IV. MÅLNINGARNA PÅ KÄRNKYRKANS PELA­ RE OCH VID DEN URSPRUNGLIGA NORDPORTA­ LEN 90 Beskrivning 90 Ikonografi 94 Datering och konsthistorisk ställning 96 V. MÅLNINGARNA PÅ SÖDRA VÄGGEN I TOR­ NETS BOTTENVÅNING 97 Beskrivning_ 97 Ikonografi 98 Datering och konsthistorisk ställning 99 VI. HÖGKORETS MÅLNINGAR 99 Beskrivning 99 Ikonografi I21 Datering och konsthistorisk ställning 124 VII . MÅLNINGARNA I NORRA VAPENHUSET 125 Beskrivning 125 Ikonografi 126 NOTER 130 SUMMARY 131 RÄTTELSE TILL BAND I 134 OTRYCKTA KÄLLOR OCH LITTERATUR TILL BAND I 135 TRYCKTA KÄLLOR OCH LITTERATUR TILL BAND I 136 FÖRKORTNINGAR I BAND I 140 REGISTER TILL BAND I 141 Ortregister av Ingrid Schwanborg 141 Personregister av Ingrid Schwanborg 142 Sakregister av Ingalill Pegelow och Ingrid Schwanborg 146 Titelark till Södermanland I, halvband l och 2 är häftade längst bak i volymen Datering och konsthistorisk ställning 126 STRÄNGNÄS DOMKYRKAS MEDELTIDA KALKMÅLNINGAR I. Inledning Som framgår av redogörelsen för domkyrkans bygg­ nadshistoria i det första häftet av Sveriges Kyrkors beskrivning av domkyrkan torde arbetena på den s k kärnkyrkan , dvs de äldsta delarna av kyrkan , ha på­ börjats vid tiden kring 1200-talets mitt och slutförts omkring 1330. Den långa byggnadstiden kan delvis förklaras av ett ras som drabbat bygget, troligen vid tiden omkring 1290, och som framtvingat omfattande reparationsarbeten på de då färdigställda delarna av byggnaden. Allt tyder på att en plan förelegat för kyr­ kobyggnaden i dess helhet när arbetena påbörjades. Denna plan tycks också ha följts i allt väsentligt, även om åtskilliga förändringar , tydligt avläsbara i murver­ ket och detaljutformningen , vidtagits under byggnads­ arbetenas gång. I den första planen för bygget torde också ha ingått att förse kyrkan med kalkmålningar, vilkas uppgift skulle vara att förtydliga och berika arkitekturen snara­ re än att genom ett uppbåd av figurscener illustrera den kristna läran. Hela interiören i kärnkyrkan försågs ock­ så med målningar, delvis också exteriören. Dessa mål­ ningars karaktär av arkitekturförstärkande måleri framträder särskilt klart i exteriörmålningarna, som bestod bl a av i rött och grått målade kvaderstensimita­ tioner kring fönster- och dörröppningar och vissa enkla, geometriska ornament i åtminstone en del av de blinderingar som smyckade kyrkans fasader (se t ex band I: l , fig 49, 63 och 64) . Betydande rester av denna dekor har bevarats och i detalj redovisats i byggnads­ beskrivningen. Även när det gäller interiörmålningarna är inslaget av arkitekturanknutna motiv klart domine­ rande och de få figurer och figurscener som finns un­ derordnade arkitekturen. När kärnkyrkan stod färdig omkring 1330 var interi­ ören i dess helhet således försedd med kalkmålningar av en förhållandevis enhetlig karaktär, trots att de bör ha tillkommit under loppet av ungefär tre årtionden. Dessa målningar bibehölls också till största delen un­ der hela medeltiden . På några, relativt begränsade stäl­ len målades de dock över, så bl a i norra sidoskeppets östra del, möjligen i hela den östligaste traven (se nedan s 68 ff), på andra ställen förs ågs tidigare endast ornamentalt dekorerade ytor med figurmåleri , så t ex på några av långhusets pelare (se nedan s 90 ff) . Dessa förändringar skedde samtliga under senmedeltiden, som hade ett större behov av bilder än högmedeltiden . De kapell som ett efter ett byggdes kring kärnkyrkan försågs också de i flera fall med målningar, så bl a det s k sturekoret vid tiden omkring 1340, dvs obetydligt senare än kärnkyrkan , liksom Vårfrukoret från 1400­ talets första årtionde, som torde ha fått sina målningar relativt snart efter färdigställandet. De mest omfat­ tande målningsarbetena kom dock till stånd i det mel­ lan 1448-1462 byggda nya koret. Reformationen i Sverige var tolerant när det gällde kyrkornas medeltida bildvärld i skulptur och måleri , som i stor utsträckning bibehölls och ytterst sällan medvetet förstördes . I Strängnäs möter de första noti­ serna om vitlimning av interiören 1588-1589 (se 1:2, s 374). Hur omfattande dessa arbeten var går ej att fast­ ställa- möjligen kan de ha inskränkts till vissa delar av högkoret , som vid den tiden iordningställts som grav­ kor för hertig Karl (sedermera Karl IX) och hans fa­ milj. En brand 1631 som drabbade tornet och angrän­ sande delar av långhuset , skadade tydligen den västli­ gaste travens tre valv så svårt att de till stor del måste Fig l. Strängnäs domkyrka. Målningarna på högkoret s västvägg ovanför triumfbå­ gen. Yttersta Domen , bröstbilder av profeter samt bild av målningarnas donator. Erik van Lipen , i bön inför Smärtomannen. 1460-talets första år. Se även fig 102 ff. Foto Curmans samt. Strängnäs Cathedra/. Murals on the west wall of the chancel abm•e the clwncel are h . "The Last Judgement", figures of the Propilers in half-leng/h and portmit of Erik van Lipen , the donor of the murals, kneeling in prayer befm·e Christ. Ear/y in the 1460 's. See a/so .figs 102ff 10 INLEDNING Fig 2. Nyckel till färg­ ommuras - ett arbete som enligt räkenskaperna tycks - RÖTT Red beteckningar på ha genomförts 1644 och resulterat i att dessa valv helt - - ~ [illillill' RÖDBRUNT MÖNJA GRÅRÖTT GULT ORANGE BRUNGULT BLÅTT GRÖNT GRÅTT \1\TI 1<\~D t.N'>\KH­ OF!AGHI ~ORM~ VITARAN DER PÅ ~I, BVTI(\< Rus t Brick red Greyish red Ye/low Orange Brownish yellow Blue Green Gre y ritningar av kalkmål­ ningsdetaljer. Key to colour table used in drawings of mural details. saknar målningar. Först 1648 skedde, på initiativ av den dåvarande biskopen Johannes Matthiae, en överkalkning av ideo­ logiska- och estetiska- skäL Kyrkan var, konstateras i en redogörelse för arbetena, dessförinnan >> mäkta mörk och med några otjänliga, leda figurer och gamla målningar överdragen>> (se I: 2, s 381) . Överkalkningen väckte f ö riksdrotsen greve Magnus Brahes irritation och ledde t o m till diskussioner i riksrådet , dock först 1660. Den för genealogi mycket intresserade greven klagade då över att ett antal målade vapensköldar för­ svunnit under kalken. Efter 1640-talets arbeten torde endast obetydliga partier av de medeltida målningarna ha stått synliga. År 1723 brann åter kyrkans torn och även andra delar av kyrkan skadades. För interiörens del ledde branden till en omfattande upprustning, som genom­ fördes 1728-1729 och innebar att fönstersmygar , murar, valv och pelare putsades och kalkades (se 1: 2, s 400). Vid en syneförrättning 1806 föreslogs bl a »att kyrkans tak invändigt borstas och väggarna tillika med GRÅ &OmH MED R00R OC:.tt VITA PRIC.KAR . MISÖ MINÖ MINV Fig 3. Målningar på kolonnetterna under diagonalbågarna i M l. Tuschritning efter förlaga i färg av L E Bergström 1933. PaintinRs on colonnettes under the diagonal rih.1 ()(M l. INLEDNING Il Fig 4. Diagonalbågar­ nas färgväxling i val­ vet M Il (se även tig 6). Tuschritning efter förlaga i färg av L E Bergström 1933 . Colour variations on the diagonal ribs of V{JU/t M Il (see a/so fig 6). N pelarna vitlimmas, emedan stenarna i dessa voro syn­ bara» (se 1:2, s 412). Dessa uppsnyggningsarbeten ut­ fördes också strax därefter. En reparation av korets valv 1813 bör även nämnas i detta sammanhang. Efter begäran av domkapitlet fick arkitekten Helgo Zettervall 1875 i uppdrag att utarbeta ett förslag till domkyrkans restaurering. Hans förslag förelåg också samma år men kom aldrig att förverkligas (se 1: 2, s 428 ff). Zettervall räknade icke med någon friläggning s ö Mll av de medeltida putsytorna och målningarna på dessa utan föreslog istället en total nydekorering, dock av det rriera anspråkslösa slaget: »Kyrkan avfärgas till sina murytor med en grågul färganstrykning , varovan­ på en enkel liniedekoration anbringas ; valven kunna hållas enkelt ljusa med några lätta bårdlinier å ömse sidor om valvribborna> (se 1: 2, s 433) . När Zettervall gjorde sitt program var åtminstone målningarna i det s k sturekoret synliga - de beskrivs i en dagboksan­ -- 12 öINLE DNING s N v ö s N v Fig 5. Målningarna i val­ ve t M I. Dekora tionerna på ribbor och bågar från ca 1300 . Evangel iste rna Matteus och Johannes. Anna Självtredje. evan­ gelis te rna Lukas och Markus , jungfru Maria med Jesusbarnet. språk­ banden. molnbårde rna samt de i meda ljongerna målade hu vudena huvud­ sakligen från 1895. Foto N Åze liu s 1934. PaintinRS on l'ault M l . Decoration on ribs and arehesii-om c . /300. Th e Evangelists Matthew and John. St. Anne, the Evangelists Luke and Mark , the Virgin Mary with the Chi/d Jesus, banderoles, c/oud bor­ ders and heads in medal­ lions painted orre stored in 1895. Fig 6. Målningarna i valve t M Il. Dekorativa målningar samt spår av figurmålningar. Se även tig 4. Ca 1300. Foto N Åzeliu s 1934. Paintings on vau/t M Il . Decora­ tive paintings and traces of fig ures. Seea/sofig4 . c. /300. 13 INLEDNING Fig 7. Målningarna i valvet M III. Dekorativa målningar samt spår av figurmålningar. Ca 1300. Foto N Åzeliu s 1934. Paintin[?s on vau/t M III. Decaralive paintin[?s and traces offif?ures . c . 1300. s N v Fig 8. Målningarna i valvet M IV (se även fig Il). Deko­ rationer och spår av figur­ målningar (möjligen fyra kyr­ kofäder). 1300-talets början. Foto N Åzelius 1934. Paintin[?s on vault M IV (see a/so fiR Il). Decorations and traces offif?ures (possi­ bly the Four Fathers of the Church). Beginning of 14th century . N v 14 INLEDNING MllNVMll.SV Fig 9. Målningar på kolon­ netterna under diagonalbå­ garna i M II. Ca 1300. Tusch­ ritning efter förlaga i färg av L E Bergström 1933. Paintings on the colonnettes under the diagonal ribs of vau/t M II . c. 1300. Mill SV MillNV MillNÖ Fig 10. Målningarna på kolonnetterna under diagonalbågarna i M III. Ca 1300. Tuschritning efter förlaga i färg av L E Bergström 1933. Paintin!(\' on colonnettes under the diagontd rihs (}(mu/t M III. c. /.WO. MillSÖ Fig I l. Diagonalbågarnas färg­ växling i valvet M IV. Se även tig 8. 1300-talets början. Tuschritning efter förlaga i fårgav L E Bergström 1933. Co/our variations on vau/t M IV. See a/so fig 8. Beginning of 14th century. teckning av B E Hildebrand från 1873 1 (se vidare nedan s 60ft) . Nya planer på en omfattande restaurering upprätta­ des 1895 genom arkitekten Fredrik Lilljekvist. Som en förberedelse lät man frilägga och komplettera kalkmål­ ningarna i kärnkyrkans östligaste trave och i det s k Sturekoret. I det sistnämnda stod dock , som framgår av det ovanstående , målningarna synliga 1873, vilket möjligen skall tolkas så att de aldrig överkalkats eller frilagts genom att senare tiders överkalkningar flagat av. Med utgångspunkt från erfarenheterna av dessa restaureringsarbeten ansökte man hos Kungl Maj:t om INLEDNING I5 medel för en friläggning och restaurering av alla kyr­ kans kalkmålningar. Denna ansökan bifölls ej, lyckligt­ vis har man orsak att säga när man ser resultatet av 1895 års arbeten (se 1: 2, s 436). - Målningarna i Vår­ frukoret »restaurerades>> även de under 1800-talets se­ nare del mycket hårdhänt, ett arbete som f ö mötte kritik redan när det slutförts. När den stora restaureringen av domkyrkan slutligen påbörjades 1907, med Fredrik Lilljekvist som arkitekt och Sigurd Curman som kulturhistorisk kontrollant , utgjorde framtagningen av kalkmålningarna ett av hu­ vudmomenten i restaureringsplanen , men principerna 16 KÄRNKYRKAN OCH STUREKORET för behandling av detta slags målningar hade då vä­ sentligt förändrats sedan 1890-talet. En utförlig presen­ tation av framtagnings- och restaureringsarbetena och de diskussioner som i samband därmed fördes mellan företrädare för olika restaureringsprinciper har i detalj lämnats i 1: 2, s 447 ff. Här skall endast framhållas att tack vare Sigurd Curmans insatser blev restaureringen av Strängnäs-målningarna ett pionjärarbete inom sitt område , kännetecknat av en för tiden anmärknings­ värd varsamhet och pietet när det gällde behandlingen av de frilagda, delvis ganska fragmentariska målning­ arna, detta i direkt kontrast mot det tidigare normala förfarandet att använda originalen som utgångspunkt för en mer eller mindre ny dekoration . De principer som genom Curman introducerades i Strängnäs kom att bli normgivande för flertalet av de friläggnings- och restaureringsarbeten som därefter utfördes på medelti­ da kalkmålningar i Sverige. Restaureringen av målningarna i Strängnäs utfördes genom dekorationsmålaren Edvard Bergh , Stockholm, och hans medarbetare och var avslutade sommaren 1909. Dokumentationsmaterialet från arbetena- foto­ grafier och kalkeringar- är mycket utförligt och förva­ ras i A T A. Inga restaureringsarbeten har efter 1909 utförts på domkyrkans kalkmålningar , frånsett en ren­ göring av Vårfrukorets målningar år 1970 genom kon­ servator Sven Dalen,. Stockholm. Inga undersökningar har hittills företagits för att söka fastställa, i vilken teknik och med vilka färger målningarna utförts . Tekniken kan dock med ganska stor säkerhet förmodas vara densamma som i flertalet svenska medeltida kalkmålningar, dvs al secco, inne­ bärande att målningarna utförts på torr puts och med kalkvatten som bindemedel. Möjligen kan också tem­ perateknik med t ex mjölk eller ägg som bindemedel ha kommit till användning. Det sistnämnda förefaller i första hand troligt när det gäller Vårfrukorets mål ning­ ar och de med dessa sammanhörande målningarna i långhusets norra sidoskepps östra del. På några ställen kan man när det gäller kärnkyrkans målningar notera att en första skiss gjorts genom ritsning i putsen, vilket brukar innebära att målningen påbörjats nästan ome­ delbart efter det putsen pålagts. Några detaljerade upp­ gifter om målningsteknik lämnar tyvärr icke dokumen­ tationsmaterialet från den Berghska restaureringen. Färgstofferna torde vara de för svenskt medeltida kalkmåleri normala, dvs olikajordfärger (ockror, umb­ ra, caput mortuum m fl) , svart (kimrök), vitt (kalk) och kopparföreningar för blått och grönt. Med säker­ het har också mönja använts för ursprungligen klar­ röda, nu svartnade partier. Om även dyrbarare och sällsyntare färgstoffer, som t ex cinnober och lapis la­ zuli, kommit till användning kan endast avgöras genom analyser. 2 Uppgifterna om färgerna i den följande be­ skrivningen av målningarna går endast undantagsvis ut på att ange, vilka färgstoffer som använts. Den följande beskrivningen av målningarna har upp­ delats på fyra kapitel. Det första ägnas kärnkyrkans och det s k sturekapellets målningar, det andra Vårfru­ kapellets målningar samt några målningar av samma skola i långhusets (kärnkyrkans) nordöstra del , det tredje övriga sengotiska målningar i långhuset och det fjärde slutligen högkorets målningar. Varje kapitel inleds med en noggrann beskrivning av målningarna, varefter följer avsnitt om deras konsthistoriska ställ­ ning och ikonografi. Il. Kärnkyrkans och sturekorets målningar Beskrivning Beteckningar på utrymmen, valv och pelare framgår av en plansch i slutet av denna volym Mittskeppet I (fig 5) Basstrålarna under kapporna är dekorerade med sneda Diagonalbågarna och bågarna i östra och västra kap­ band i rött, svart, vitt och grönt i nämnd ordning; pans hjässa pryds av en längsgående bård av omväx­ färgerna skiljs åt av svarta konturer. Samma dekora­ lande mörka och ljusa gröna band; på kapporna utefter tion finns på ramen kring de rombiska fälten på sköld­ bågarna och skilda från de gröna bårderna av ett vitt murarna under södra och norra kappan. band är målad en bård , sammansatt av ett mörkt och 17 BESKRIVNING Fig 12 . Målningarna i val­ vet M V. Ca 1320-1340 (se även fig 15) . Foto N Åze­ lius 1934. Paintings on vau/t M V. c. 1320-1340 (see also j/g 15). ett ljust rött band , det senare med svart kontur utåt. De röda bårderna fortsätter längs basstrålarnas överkant. Från den gröna bården utväxer utefter diagonalbå­ garna parvis ?-flikiga blad . Flikarna är svartgröna med dubbel kontur av ljust och mörkt grönt. Det näst un­ dersta bladparet ersätts av medaljonger, bildade av svarta ringar och prydda av en vit pärlstav på svart botten. De i medaljongerna målade huvudena tillkom vid restaureringen 1895. På ömse sidor om strålarna i östra och västra kap­ pans hjässa finns bilder av de fyra evangelisterna och deras symboler. Den södra kappan upptas av en fram­ ställning av Jungfru Maria med Jesusbarnet i sitt knä. Därnedanför ett språkband med en inskrift i minuskler: >> Virgo deum genit virgo Christum peperit >> (= >>Jung­ frun födde Gud , jungfrun födde Kristus >> ). I den norra kappan finns en bild av S Anna med jungfru Maria och Jesusbarnet i sitt knä. På ett språkband nedanför figur­ målningen läses: >Salve sancta mater Anna matris Christi mater>> (= >> Var hälsad, heliga moder Anna, moder till Kristi moder >> ). Även denna inskrift är gjord med minuskler. Alla de nu nämnda figurerna liksom de till dem hörande molnbårderna och språkbanden till­ kom vid restaureringen 1895. Mellan valvribborna närmast hjässan dekoreras valvkapporna av huvuden, som omges av spetsiga vingar, vilka möts i en krage av fjädrar under hakan. Ansiktena är tecknade med rödbruna konturer; håret N v är rödbrunt. Vingarnas inre kant är omväxlande brun och grön liksom fjädrarna. Under varje huvud finns en molnkrans, vars övre flikar är bakgrundsfärgade och de undre gröna. Såväl änglahuvuden som molnkransar fanns före restaureringen 1895, men kompletterades vid detta tillfälle. Målningen på kolonnetterna under diagonalbågarna framgår av fig 3. Olika färger har här och i fortsättning­ en återgivits med olika streckbeteckningar, för vilka redogörs i fig 2. Mittskeppet II (fig 4 och 6) Basstrålarna är dekorerade med sneda band av Il cm:s bredd i färgerna grönt, rött och svart . De färgade fälten har svarta konturer och mellan fälten ligger liknande fält av bakgrundens färg . Växlingen mellan färgerna är ej fullt regelbunden, men mest förekommer ordningen : vitt , rött, vitt , svart, vitt , grönt etc. Diagonalbågarna pryds av längsgående band i färger­ na rött , blått och grönt, skilda åt av band i bakgrun­ dens färg. På bågen, som går från sydväst till nordöst finns på partierna i bakgrundens färg vågformiga band i färgerna blått, rött och grönt. Växlingen mellan färger­ na i diagonalbågarnas dekoration klargörs genom fig 4. Målningen på kolonnetterna under diagonalbågarna framgår av fig 9. Ribborna åtföljs av på kapporna målade 12 cm breda band , vilka är röda på ena sidan om diagonalbågen och 2-815650 Strängnäs domkyrka K. YI'Plftlflllt HJI'feJU OCH .un'lKVlTETSAKADBMIENs B!BLIO'I"EK 18 KÄRNKYRKAN OCH STUREKORET "'2HTURER Pf!IVIT90T­ ,YN. RÖDA PPIC.I\AR PÅ IIIT90mN MNSV MNSÖ MNNV MNNÖ Fig 13. Målningarna på kolonnetterna under diagonalbågarna i valvet M IV. 1300­ talets böljan. Tuschritning efter förlaga i färg av L E Bergström 1933. Paintings on colonnel/es under the diagonal ribs of vwdt M IV. Beginninl( O 0 8 0 PI'U C.KA" ptl• diagonal ribs ofvau/t S/1. c . /300.~ LJVSIIA!c GRA _ 0 · ®. ·t.) Q ISOTTEN . Q 'l o . • • • • o · o -o _' 0 o e~ - SllNV Fig 27. Målningarna på kolonnet­ terna under diagonalbågarna i valvet S III . Ca 1300. Tuschritning efter förla­ ga i fargav L E Bergström 1933. Paintings on the colonnettes under the diagonal ribs ofvault S III. c. /300. Vissa fragment av stolen och läspulpeten i norra kap­ pan angav emellertid, att figurer funnits på dessa platser. Södra sidoskeppet II (fig 23) Basstrålarna dekoreras med sneda band i rödbrunt (caput mortuum), brunsvart eller rödsvart, ljusrött samt svart och grönt , den sistnämnda färgen på svart grund. De färgade banden, som har ljusröd kontur , skiljs åt av lika breda band i bakgrundens färg. Längs undersidan av strålen går en svart rand. Diagonalbågarna pryds av vinkelbrutna tvärgående band i bakgrundens färg, svartrött eller grönt och med rödgul, röd eller svart kontur . De från vinkelbanden RÖDA Ot.H VI TA RRNOfR smsv . BESKRIVNING 29 Fig 28 . Målningarna på kolonnet­ VITA fi(,U­ RER ~ C>RÄterna under diagonalbågarna i valvet 80TTU'I . SIV. Ca 1300. Tuschritning efter förlaga i fa rg av L E Bergström 1933 . Paintings on the co/onnettes under the diagonal ribs of va u/t SIV. c . 1300. SNSÖ utgående bladen har samma färg och kontur som de band från vilka de växer ut. De stora fyrpassen med fyllning av blad, som avbryter diagonalbågarnas möns­ ter, är tecknade i svart och rött , och bladen - i bak­ grundens färg- avtecknar sig mot blå grund . Ringen i ornamentets mitt är röd . Målningen på kolonnetterna under diagonalbågarna framgår av fig 26. Ornamentet i hjässan består av fyra , av svängda stänglar sammansatta , hjärtformiga figurer, där stäng­ eln på ena sidan är brunröd och på den andra grön. De från stjälkarna utväxande bladen är inom den vänstra hälften av den hjärtformiga figuren alltid brunröda, inom den högra gröna på svart grund, alltså av samma färg som den intilliggande stjälken . Ett litet liljeformat blad är blått . Den groteska maskaronen , ur vars mun stjälkarna växer ut , är tecknad i svart . Vid basstrålarnas hjässor har på kapporna varit må­ lade bröstbilder med ornamentala ramar . De senare är av samma form på södra och norra kappan. En kvadra­ tisk ram i bakgrundens färg är tecknad med svart kon­ tur innerst, röd ytterst. De halvcirkelformiga fälten vid ramens sidor begränsas av en svartröd rand och har klart blå botten , mot vilken blad i bakgrundens färg avtecknar sig. På västra sidan saknas alla spår av den ornamentala ramen ; på den södra finns en med röda linjer tecknad lilja i bakgrundens färg . Bröstbilden på östra sidan har röd, nu svartnad gloria; längst ned finns antydningar till en klädnad . Bröstbilden på västra si­ dan har rödsvart gloria, ansiktet är i bakgrundens färg med röd konturteckning; på vänstra kinden spår av svartnad mönja; dräkten har varit grön med vitt bräm kring halsen. Bröstbilderna på södra och norra kappan är tecknade med svarta konturer, vilka ifråga om an­ siktena, som har bakgrundens färg , täckts med rött. Bägge figurerna har svartröd klädnad med ett vitt bräm \IllA fLbUR i:ll PÅ C..RÅ &OTTt.N ~ 't:.• OCH I'IGUI:UIHA '~~n l'ivrrr ;:,:f·~~ 't' \•· 10:7""""'""" >rosorna» inom sling­ orna grågula med gulröda konturer. Södra sidoskeppet IV (fig 25) Basstrålarna är dekorerade med sneda röda band av samma bredd som de mellanliggande banden i bak­ grundens färg. Diagonalbågarna dekoreras med i vinklar brutna, tvärgående band, som bildar grupper på så sätt, att efter ett brett band i caput mortuum följer ett smalare i annan färg och slutligen ett i bakgrundens färg, avgrän­ sat från det förra med en röd kontur. De smalare banden är gula, blå eller i bakgrundens färg. De från diagonalbågarna utväxande bladen är gula, blå eller röda. Målningen på kolonnetterna under diagonalbå­ garna framgår av fig 28. För färgerna och formerna i hjässornamentet och de vid basstrålarnas spetsar på södra, västra och norra sidan uppväxande ornamenten redogöres i tig 29, 30. Den över basstrålens spets på östra sidan målade groteska lejonmasken är tecknad med röda linjer. Tungan är svartröd. Ljust blå och grön täckfärg förekommer. Södra sidoskeppet V (fig 34) Basstrålarna dekoreras av sneda band i rött och bak­ grundens färg, skilda åt av svarta konturer. Banden ligger här tätare än i de östligare traveerna. Diagonalbågarna dekoreras av tvärgående, i vinklar brutna band i rödbrunt , grönt, blått och vitt. Varje sålunda färgat band skiljs i de fle sta fall från sina grannar av band i putsens färg. Målningen på kolonnet­ terna under diagonalbågarna framgår av fig 31. De från diagonalbågarna utväxande sex paren blad har nedifrån och uppåt följande färger: rött, grönt, vitt, rött, blått och ljusblått stötande i grönt. Konturerna är svarta. För hjässans ornament redogöres i fig 33: Konturer­ na är övervägande dragna med röd färg. Valvkapporna har sannolikt alla haft ornament över basstrålarnas hjässor. Ett fragment av ett sådant är bevarat på södra kappan och dessutom finns ett obe­ tydligt spår i grönt på den norra. Färgerna på fragmen­ tet framgår av fig 32. Södra sidoskeppet VI (fig 35) Basstrålarna på östra och västra sidan syns ha haft samma slags dekoration, men av denna är endast yt­ terst obetydliga fragment bevarade. Mellan kappan SIY Fig 30. Ornament vid basstrålarnas hjässa i valvet SIV (se även tig 25). Ca 1300. Tuschritning efter förlaga i färg av L E Bergström 1933 . Decoration ar crown of base ribs of va u/t SIV (see a/so fiR 25). c. 1300. och strålen löper ett smalt band i mönja . Ett liknande band av 4 cm bredd går på södra sidan , där basstrålen saknas , i fogen mellan kappan och gördelbågen. Trapp­ stegspyramiderna i mönstret på norra sidans basstråle är omväxlande mönjeröda och av putsens färg. Färgerna och formerna i diagonalbågarnas dekora­ tion och i hjässornamentet framgår av fig 37. Målning­ en på kolonnetterna under diagonalbågarna framgår av fig 38. - Diagonalbågarna åtfölj s av på kapporna må­ lade band i ,gulockra och mönja . Från dessa har sanno­ likt vuxit ut treflikiga blad på nedåtböjda stjälkar i samma färg som det band, från vilket de växer ut. Av denna dekoration finns obetydliga spår i östra kappan. Södra sidoskeppet VII (fig 36) Basstrålarna på östra och västra sidan täcks av längs­ gående band - det undre blått , det övre grårött - som skilj s åt av en smal remsa i bakgrundens färg. På söd ra och norra sidan är basstrålarnas nedre band vitt, det övre blått ; ett brunrött band är här målat på kappan omedelbart ovanför basstrålen . På alla sidor är på kapporna intill nu nämnda dekorationer med gulockra målat ett band med små volutliknande krabbor. Dessa och bandet har svart kontur. För färger och former i diagonalbågarnas och valv­ hjässans ornamentik redogörs genom fig 39. 32 KÄRNKYRKAN OCH STUREKORET SVNÖ SVNV svsö Fig 31. Målningarna på kolonnetterna under diagonalbågarna i valvet SV. Ca 1320-1340. Tuschritning efter förlaga i färg av L E Bergström 1933 . Paintings on the colonnettes under the diagonal ribs ofvau/1 s v. c. 1320-1340. Södra sidoskeppet VIII Målningar saknas helt och hållet detta valv , som ommurats efter branden 1631 . Norra sidoskeppet I (fig 40) Basstrålarna pryds av snedgående grå band med svart kontur skilda åt av lika breda band i putsens färg; konturerna inom östra hälften av basstrålen på södra sidan är utförda med gulockra. Den från sydöst till nordväst gående diagonalbågen dekoreras med i vinkel brutna band i rödbrun färg, skilda från varandra av liknande band i putsens färg. Från bågen utväxer i orangerött målade krabbor eller blad parvis, så att från alla tvärgående band- både de rödbruna och de vita - utgår ett par. Den korsande diagonalbågen, som har samma slags krabbor både ifråga om färg och form , pryds av i dubbla vinklar brutna band, målade i klarrött och gråsvart. Konturer­ na är dragna med svart färg. Målningen på kolonnet­ terna under diagonalbågarna framgår av fig 44. Färgerna på ornamentet i hjässan är valda så, att varje halva har sin särskilda färg på bladen . I östra kappan är sålunda norra halvan röd och den södra gråsvart med röd kontur; i norra kappan är östra hal­ van gul och den västra röd. För resterna av sengotiska målningar på detta valv och dess sköldbågar redogörs i annat sammanhang, s 68 ff. sv Fig 32 . Ornament över basstrålarnas hjässa på södra sidan av valvet SV (se även fig 34) . Ca 1320-1340. Tusch­ ritning efter förlaga i färg av L E Berg­ ström 1933.svsv Decoralian al crown of base ribs on soul h side of va ull SV (see a/so fig 34). c. 1320-1340. Norra sidoskeppet II (fig 41) Basstrålarna dekoreras med snedgående band i rött , grönt och svart och med svart kontur, skilda åt av lika breda band i putsens färg. Längs strålarnas över- och undersida går en svart kontur. Diagonalbågarna är alla lika dekorerade . Längs mit­ ten går ett vitt band med svarta konturer, omgivet av ett lika brett band i grön färg på var sida , som mot kapporna avgränsas med en svart kontur. Närmast bågarna är på kapporna målade breda band i ljus brun­ röd färg. De från dessa utväxande bladen har samma färg som banden och svart kontur; i några fall är en rand närmast innanför konturen av ljusare färg än bla­ det i övrigt. Målningen på kolonnetterna under diago­ nalbågarna framgår av fig 45. De i valvkappornas hjässlinje gående bågarna pryds av tvärgående, i två vinklar brutna band i röd , blå , grön och grå färg och med svart kontur, skilda åt av liknande band i bakgrundens färg. Bågarna följs av på kapporna målade band, från vilka blad växer ut. Band och blad är kring östra och västra bågen gröna , kring den södra och norra ljust rödbruna. Hjässornamentet består av en ring, kring vilken lagts slingor med rika blad. Ringen är grå. Slingorna med tillhörande blad är till höger om bågarna i kappornas hjässa av rödbrun färg (caput mortuum) med ljust röd kontur; till vänster är de gröna med röd kontur. Norra sidoskeppet III (fig 42) Basstrålarna pryds av snedgående band i grönt och rött samt undantagsvis i gråsvart. De färgade banden skiljs åt av i allmänhet något smalare band i putsens färg. De gröna och gråsvarta banden har röd kontur. BESKRIVNING 33 sv Fig 33. Hjässornament i valvet SV (se även fig 34). Ca 1320-1340. Tuschritning efter förlaga i fargav L E Bergström 1933. Crown decoration of va u/t SV (see a/so fig 34). c. 1320-/340. 3-8 I 5650 Strängnäs domkyrka 34 KÄRNKYRKAN OCH STUREKORET ö s N ö Fig 34. Målningarna i valvet SV. Se även tig 32 och 33. Ca 1320-1340. Foto N Åze­ lius 1934. Paintings on vault SV. See a/so flg s 32 and 33. c. 1320--1340. Fig 35. Målningarna i valvet S VI (se även tig 37). Ca 1320-1340. Foto N Åzelius 1934. Paintings on l'Cilllt S VI (see a/sofig37). c . 1320-1340. s v Fig 36. Målningarna i valvet S VII (se även tig 39). Ca 1320-1340. Foto N Åzelius 1934. Paintings on va u/t S VII (see a/so .fig 39). c. 1320-1340. Diagonalbågarna täcks av i två vinklar brutna band i rött , skilda åt av lika breda band i putsens färg. Bå­ garna begränsas mot kapporna av en -röd linje och från dessa utväxer parvis blad på så sätt, att ett bladpar utgår från varje vinkelböjt band. Bladen inom samma par har alltid samma färg. Färgen på paren är omväx­ lande röd , grön - ibland på svart grund - och gråröd. Konturerna är röda. Målningen på kolonnetterna un­ der diagonalbågarna framgår av fig 46. A v hjässornamentels blad är de som ligger närmast diagonalbågarnas skärningspunkt, i östra och västra kappan röda , i södra och norra gröna med röd kontur. Fragment av målning fiiUIS i östra och västra kappan ned mot basstrålarnas hjässa. I den förra har tydligen återgivits en sittande figur. De i gulgrått med konturer i caput mortuum målade benen återstår ; en från vänstra låret utgående båglinje kan möjligen vara en rest av en stol. I den senare kan vissa små fläckar av grön färg med mörk kontur möjligen tydas som rester av ett blad i ett ornament. På södra kappan fanns obetydliga fläc­ kar i grönt , men på den norra saknades alla färgspår. Norra sidoskeppet IV (fig 43) Basstrålarna har en dekoration av sneda band , omväx­ lande rödbruna och i putsens färg. Översidan följs av en l ,5 cm bred ljusröd konturlinje . Diagonalbågarnas undersida dekoreras med sneda band i rödbrun färg växlande med något bredare band i BESKRIVNING 35 s putsens färg . Ovanför varje rödbrunt band är på ca 5 cm avstånd från detta målat ett smalare rött streck. På ett stälie ligger grön färg mellan detta streck och det röda bandet. Diagonalbågarna åtföljs på båda sidor av ett på kap­ pan målat 3,5-5 cm brett band i rödbrun färg. Från dessa band utväxer blad, vilka parvis är målade i blått eller grönt eller har putsens färg. Konturerna är ljus­ röda , utom i ett fall där den är svart. Målningen på kolonnetterna under diagonalbågarna framgår av fig 47 . I hjässornamentet är slingorna målade i brunröd färg . De sexbladiga rosorna eller hjulen är utförda med ljusröda konturer; rundeln i mitten är svartröd. Det treflikiga bladet längst ned har bakgrundens färg inom ljusröd kontur. Övriga blad är , om man räknar utifrån och inåt ornamentets mitt , på ena sidan gulrött, grönt , blått och på den andra gulrött, blått och grönt. I bladornamenten över basstrålarnas hjässa på södra och norra sidan är det, som på avbildningen ser mör­ kast ut rött , utom de mindre treflikiga bladen som är svarta; de understa bladen och slingorna är blå , övriga blad har putsens färg; alla konturer är tecknade med rött. I östra kappan har funnits ett med mörkare och ljusare röda konturer tecknat oxhuvud ; på samma stäl­ le i västra kappan finns ljusröda linjer, vilka tydligen utgör rester av ett lejonhuvud. 36 KÄRNKYRKAN OCH STUREKORET s Fig 37. Hjässornament i val­ vet S VI (se även fig 35). Ca 1320-1340. Tuschritning ef­ ter förlaga i färg av L E Bergström 1933. Crown decoration ofvault S VI (see a/soft!? 35). c . 1320-1340. SYI ~_,.1<1'1GT . S""ll. NV SYlNÖ SYISÖ SYlSV Fig 38. Målningarna på kolonnetterna under diagonalbågarna i valvet S Yl. Tusch­ ritning efter förlaga i färg av L E Bergström 1933. Paintin!?S on the colonnettes under the diagonal ribs of va u/t S VI. Fig 39. Diagonalbågarnas och hjäs­ sans ornament i valvet S VII (se även fig 36). Ca 1320-1340. Tusch­ ritning efter förlaga i fargav L E Bergström 1933 . Decoration on the diagonal ribs and crown of ••au/t S VII (see a/so ftg 36). c. 1320-1340. Norra sidoskeppet V (tig 51) Basstrålarna dekoreras på östra, södra och norra sidan med sneda band i tegelrött , omväxlande med lika bre­ da band i putsens färg. På västra sidan är banden vinkelböjda. Längs strålarnas över- och undersida går en svart kontur utom på norra sidan, där den är röd . Diagonalbågarna har en dekoration av dubbelt vin­ kelböjda, tvärgående band i rött , grönt och blått, be­ gränsade av svarta konturer och skilda från varandra av bredare band i putsens färg. Målningen på kolonnet­ terna under diagonalbågarna framgår av tig 48 . Den från sydöst till nordväst gående diagonalbågen åtföljs av på kapporna målade blad , vilkas stjälkar bildar en bård utefter bågen. Bladen har parvis samma färg i rött , grönt , blått och putsens färg; konturerna är svarta. På bårderna kring den från sydväst till nordost gående diagonalbågen är ett blad och intill liggande stycke av bandet alltid av samma färg. Denna växlar så, att olika färger stå emot varandra även på ömse sidor om diagonalbågen. Färgerna är: rött, grönt , blått och putsens färg; alla konturer är svarta. BESKRIVNING 37 Norra sidoskeppet VI (tig 52) Basstrålarnas dekoration är densamma som i föregåen­ de valv. Längs mitten på den från sydost till nordväst gående diagonalbågen löper ett gulrött band och på den kor­ sande bågen ett grönt, bägge med svart kontur. Orna­ mentet på ömse sidor om detta band är i svart och vitt. Bägge diagonalbågarna åtföljs på vardera sidan av ett smalt band och från detta utväxer blad i samma färg som bandet. Kring den från sydost till nordväst gående diagonalbågen är band och blad gröna, kring den kor­ sande gulröda. Konturerna är svarta. Målningen på kolonnetterna under diagonalbågarna framgår av tig 49. De inre bladen i ornamentet i valvhjässan har put­ sens färg, men deras stjälkar och ansvällningen intill bladet är blå. De yttre bladen är tudelade på längden och de bägge hälfterna har samma färg som de band. från vilka de utgår: ena hälften är sålunda röd. den andra grön. - Alla konturer är svarta . 38 KÄRNKYRKAN OCH STUREKORET ö v s ö Fig 40. Målningarna i valvet N l (se även fig 44). Ca 1300. Foto N Åzel.ius 1934. Paintings on vault N l (see a/so fig 44). c . 1300. Fig 41. Målningarna i valvet N Il (se även fig 45). Ca 1300. Foto Åze­ lius 1934. PaintinRS on l'att!t N Il (see a/so.fiR 45). c. 1300. s BESKRIVNING 39 Fig 42. Målningarna i valvet N III (se även fig 46). Ca 1300. Foto N Åzelius 1934. Paintings on vault N III (see a/so.fig 46). c . /300. Fig 43. Målningarna i valvet N IV (se även fig 47). Ca 1300. Foto N Åzelius 1934. Paintings on vault N IV (see also.fig47). c. /300. N vö s ö v s 40 KÄRNKYRKAN OCH STUREKORET Fig 44. Målningarna på kolonnetterna under dia­ gonalbågarna i valvet N l. Ca 1300. Tuschritning efter förlaga i färg av L E Bergström 1933 . Paintings on the colonnettes under the diagonal ribs ofvault N I. c. 1300. NI SV NINÖ NINV NISÖ C.R& OCH 'W 1"1'1 AÄNDtA . MATT ..I.DMOII.­ KI"M I'CIINTil" · Fig 45. Målningarna på kolonnet­ terna under diagonalbågarna i va lvet N Il. Ca 1300. Tuschritning efter förlaga i farg av L E Bergström 1933. Paintings on the colonnettes under the diagonal ribs of va u l t N Il . c. NllSÖ N II SV NIINÖ N IINV 1300. Fig 46. Målningarna på kolon­ netterna under diagonalbågarna i valvet N III . Ca 1300. Tuschrit­ ning efter förlaga i farg av L E Bergs tröm 1933 . Paintings on the colonnettes un­ der the diagonal ribs ofvault NlliNÖ NlliNV NID SV NffiSÖ N 111. c. 1300. 41 BESKRIVNING Fig 47. Målninga rna på kolonnet­ terna under diagonalbågarna i valvet N IV. Ca 1300. Tuschritning efter förlaga i färg av L E Bergström 1933. Paintings on the co/onnettes under the diagonal ribs of vau/t N IV. c. /300. NNNÖ NNNV NNSÖ NIYSV . .. ~i ' ·.. ·"': . . r.:fll ~I(.Kf'NIIi. . 1"111 4US BOTTUl . :q. .·_·. , .. _. . · .~ - ~ .;._·.~ "' ­: ~ """OCH VI · ""'-"""""'""""""' T'! f'Är'IDIPI. Fig 48 . Målningarna på kolonnetterna under dia­ gonalbågarna i valvet N V . Ca 1320-1340. Tusch­ ritning efter förlaga i färg av L E Bergström 1933. Paintings on the colonnettes under the diagonal ribs ofvault NV. c. 1320-1340. NVSV NVSÖ NVNV NVNÖ Fig 49-50. Målningarna på ko­ lonnetterna under diagonalbå­ garna i valvet N VI (se även fig 52) samt i N VII (se även fig 53f). Ca 1320-1340. Tuschrit­ ning efter förlaga i färg av L E Bergström 1933. Paintings on the co/onnettes un­ der the diagonal ribs of va u/t N VI (see a/so fig 52) and of vault N VII (see a/so fig 53 j). c . N"l~ SÖ1320-1340. N "l~ SV N"ll NÖ NV NWSÖ NWSV 42 KÄRNKYRKAN OCH STUREKORET N Fig 51. Målningarna i valvet N V. Ca 1320--1340. Foto N Åzelius 1934. Paintings on vau/t N V. c. 1320-1340. ö v s N ö Fig 52. Målningarna i valvet N VI. Ca 1320-1340. Foto N Åzelius 1934. Paintings on vault N VI . c. 1320-1340. s BESKRIVNING 43 Fig 53. Målningarna i valvet N VII (se även fig 54) . Ca 1320-1340) . Foto N Åzelius 1934. Paintings on vau/t N VII (see a/so fig 54). c. 1320-1340. ö v Norra sidoskeppet VII (fig 53) Basstrålarna är dekorerade med längsgående band. På östra och västra sidan går två 4 cm breda band - det undre målat med mönja, det övre med gulockra - på ömse sidor om ett 2 cm brett band i putsens färg. Övriga sidor har liknande dekoration men där går det mönjeröda bandet överst, det gula underst. Längs mittlinjen på den från sydöst till nordväst gående diagonalbågen går ett vågband i blått på ett 4 cm brett band i putsens färg . På ömse sidor om detta kommer ett 5 cm brett band i gulockra och på bågens sidor och partierna närmast intill av kapporna ett band i delvis svartnad mönja. Den korsande bågen har i mitten ett 2 cm brett blått band med ett band i putsens s färg på var sida och utanför detta ett band av 5 cm bredd i delvis svartnad mönja . Bågens sidor och par­ tierna närmast intill valvkapporna är målade med gul­ ockra. Målningen på kolonnetterna under diagonalbå­ garna framgår av fig 50. För färger och former i hjässornamentet redogörs genom fig 54. Ornamenten ovanför basstrålarnas hjässa är målade med gulockra. För valvets sengotiska målningsfragment , vilka togs bort vid restaureringen , redogörs s 74. Norra sidoskeppet VIII Målningar saknas helt i detta valv , som ommurats efter branden 1631 . 44 KÄRNKYRKAN OCH STUREKORET Valvbågarnas målningar i äldsta kyrkan MITTSKEPPETS GÖRDELBÅGAR Bågarna mittskeppet I-II och Il-III (fig 5 och 6) . Dessa bågar är behandlade på samma sätt. Såväl un­ dersidan som sköldsidorna är putsade och försedda med stengrå målning, på vilken målats fogar med vit färg, så att bågarna ger intryck av att vara utförda av huggna stenblock. Varje sådant block motsvarar en bredd av 2 tegelstenar. K vaderindelningen har före målningen ristats in i putsen med ett spetsigt föremål. Bågen mittskeppet III-IV (fig 8, 55, 56) Bågens sköldsidor är försedda med kvaderindelning av grå fogar, en på ungefär varannan tegelfog. Undersidan har en rik dekoration av medaljonger med bröstbilder sedda framifrån och i svicklarna mellan dessa blad­ slingor. Medaljongernas ramar består av två cirkellinjer i rödbrunt - före målningen uppdragna i putsen - inra­ mande en ring i putsens färg. Bröstbildernas teckning är utförd med rödbrun färg; de avtecknar sig mot en klart blå botten. Bladslingorna mellan medaljongerna är omväxlande rödbruna och gröna med svart kontur ; det gröna ligger på svart grund. Det rödbruna framträder mörkt på bilderna. Den lilla ringen i hjässan är rödbrun. Bågen mittskeppet IV-V (fig 57 och 58) Bågens sköldsidor är vitkalkade och har bägge med målning imiterad kvaderindelning. På sidan mot mitt­ skeppet IV är denna utförd med mörkgrå streck och mot mittskeppet V med röda, av 4 a 5 cm bredd på vilka målats ett svart streck med en bredd av l a 2 cm. Vulsten på bågens undersida dekoreras med ett spi­ rallagt, bredare band i caput mortuum , som åtföljs av ett smalare band med ett treflikigt blad . Färgerna på dessa sistnämnda band och blad är, räknat nedifrån på var båghalva: putsens färg, ljusblått , putsens färg med ljusröd kontur, svartröd, putsens färg med svart kon­ tur, grönt på svart botten, putsens färg med svart kontur. Bladornamenten, vilka är fullständigt lika på bågens bägge halvor, är samtliga konturerade med svartgrått. I nedersta fältet är de mörkt framträdande hörnbladen rödbruna, de ljusare gröna på svart botten. Övriga blad , liksom den snedställda ramen är i putsens färg, med undantag av det lilla liljeformade mittbladet inom ramen, som är blått.- Nästa ornamentala fält upptages av en sexbladig blomma inom en rund ram i putsens färg. Bladen till vänster om mittvulsten har nedifrån räknat följande färger: grönt på svart underlag, svart­ rött med dragning åt blått , grönt på svart underlag , svartrött med dragning åt blått ; till höger om vulsten förekommer samma färger men i omvänd ordning. ­ Det översta ornamentala fältet är huvudsakligen i put­ sens färg - utom de tre liljeliknande bladen i mittpar­ tierna på var sida. De utåtriktade är svartröda med dragning åt blått. Av de inre är det nedre på vänstra sidan och det övre på högra gröna - de övriga två bladen är av obestämbar färg. I de övriga fälten återges i halvprofil sedda gubbhu­ vuden med gloria i putsens färg , avtecknande sig mot färgad botten. Denna är i det nedersta av dessa fält blå, i det mellersta grön på svart underlag och i hjässfältet svartrött med dragning mot blått. Bågen mittskeppet V-VI (fig 12) Undersidan har kvaderimiterande målning , i vilken fo­ garna är svartgrå med röda konturer. Samma indelning och fogar finns också på bågens östra sida , vänd mot mittskeppet V. Mellan de översta fogarna på denna sida är i rött med svarta konturer målat ett likarmat kors på ett skaft. Västra sidan mot mittskeppet VI är gråmålad med kvaderindelning av vita streck. Det är icke uteslutet , att samma slags kvaderimitation som på östra sidan förekommit även här. Vulsten på bågens undersida är prydd med tvär­ gående, i två vinklar brutna band med ljusröda kon­ turer, som i varje udd löper ut i en lilja. Banden , som är lika på ömse sidor om hjässan , är i grått, rödsvart och vitt . Bågen mittskeppet VI-VII (fig 16) Bägge sköldsidorna och undersidan är så när som på mittvulsten grå med enkla vita fogstreck. Denna mål­ ning måste ha tillkommit före eller samtidigt med valv­ målningen i mittskeppet VII , ty gula färgstänk därifrån syns på den grå ytan. Vulsten dekoreras av tvärgående , i två vinklar brutna band i olika färger , skilda åt av något bredare band i putsens färg . De målade bandens färger är på bågens södra halva: vitt, svart , grönt, vitt , svart, grönt (eller vitt). På dess norra halva: svart, vitt , grönt , svart , vitt, grönt. Bågen mittskeppet VII-VIII Denna båge saknar all dekoration. BESKRIVNJNG 45 Fig 54. Hjässornament i valvet N VII (se även fig 53) . Ca 1320--1340. Tusch­ ritning efter förlaga i fa rg av L E Berg­ ström 1933. Crown decoration on vault N VII (see alsofig53). c. 1320-/340. ö ARKADBÅGARNA MOT SÖDRA SIDOSKEPPET Bågarna mittskeppet I-III - södra sidoskeppet I-III Bågarna är gråfärgade med målad kvaderindelning vil­ ken in mot mittskeppet II och III endast består av vita streck, på övriga ställen av vita streck med ett rött på var sida, så att hela den målade fogen får omkring 4 cm bredd . Bågen mittskeppet IV - södra sidoskeppet IV (tig 59) Den rätsictiga vulsten på båge ns undersida dekoreras med vinkelbrutna tvärgående band från vilka femfli­ kiga blad på böjda stjälkar av samma färg som bandet , växer ut. Band och blad har följande färger , räknat nedifrån: på bågens östra halva putsens färg, svart­ brunt , rödbrunt , rödbrunt , grönt, putsens färg. På väst­ ra halvan svartbrunt, putsens färg, grönt , rödbrunt, rödbrunt, putsens färg . Alla konturer är dragna med s NW gulröd färg utom kring gröna band och blad , som har svart kontur. Bågens sidor mot mittskeppet och södra sidoskeppet har imiterad kvaderindelning med en målad fog i svart på varannan tegelfog . Bågen mittskeppet V - södra sidoskeppet V Såväl sidorna mot mittskeppet och södra sidoskeppet som undersidan har en gulvit färg som grund för deko­ rationer. På sidan mot mittskeppet utgörs dessa av en kvaderindelning med svarta streck, på vi lka ligger röda mittränder. Mot det oputsade sköldfältet går en svart rand . På södra sidan är tegelfogarna markerade med smala gråsvarta streck . På undersidan har endast vul sten dekoration. bestå­ ende av tvärgående , i två vinklar brutna band, skilda åt av lika formade band i putsens färg . Från alla band v 46 KÄRNKYRKAN OCH STUREKORET utväxer parvis blad i samma färg som banden . Färger­ na på de kolorerade banden är nedifrån räknat : på östra halven grått (spetsen nederst) , blått , vitt , grönt, rött. På västra halvan grått (spetsen nederst). vitt. grönt , blått , vitt. l hjässan bildas två romber , den södra grön. den norra vit. Alla konturer är svarta . Fig 55. Bågen mellan M III oc h M I V, södra hälftens övre del. Ca 1300. Foto N Åzelius 1934. Arch between M III and M IV , up­ per part ofsouth ha/f. Bågen mittskeppet VI - södra sidoskeppet VI Såväl sidorna mot mittskeppet och södra sidoskeppet som undersidan med undantag av vulsten, är målade i grått och försedda med vita streck med ett avstånd av ca 25 cm , imiterande kvaderfogning . Vulsten täcks av tvärgående , i två vinklar brutna band, av vilka vartan­ nat står i putsens färg , vartannat i någon annan färg. Dessa färger är, nedifrån räknat: på östra halvan grönt, vitt , grönt , tegelrött , vitt . På västra halvan vitt, grönt, BESKRIVNING 47 Fig 56. Bågen mellan M III och M IV , norra hälf­ ten. Ca 1300. Foto N Åzeliu s 1934. Arch between M /Il and M IV, north ha/f c. /300 . rött , vitt, grönt. Banden begränsas av svarta konturer. På ömse sidor om vulsten går en smal rödbrun rand. Bågen mittskeppet VII - södra sidoskeppet VII Såväl sidorna mot mittskeppet och södra sidoskeppet som undersidan med undantag av vulsten, vilken helt saknar dekoration , är målade grå och försedda med vita streck, som imiterar kvaderfogning. Bågen mittskeppet VIII - södra sidoskeppet VIII Denna båge saknar helt dekoration . ARKADBÅGARNA MOT NORRA SIDOSKEPPET Bågen mittskeppet I - norra sidoskeppet I (fig 40) Sidan in mot mittskeppet och undersidan är gråfärgade och försedda med målade kvaderfogar, bestående av 48 KÄRNKYRKAN OCH STUREKORET ett vitt streck med ett rött på var sida. Ned mot de båda anfangen , där lagningar utförts , är fogarna blott markerade med vita streck . Sidan in mot norra sidoskeppet har en dekoration , som består i att varannan tegelsten målats vit , varan­ nan röd , med ett svart streck emellan. Ett sådant följer också sköldbågens undersida . Fig 57. Bågen mellan M IV och M V, södra delen. Ca 1320-1340. Foto N Åzelius 1934. Arch between M IV and M V. south part. c . 1320-1340. Bågarna mittskeppet II - norra sidoskeppet II och mittskeppet III - norra sidoskeppet III (fig 41 och 42) Bägge bågarna är såväl på sidorna mot mittskeppet och norra sidoskeppet som på undersidan målade grå och försedda med imiterad kvaderfogning av vita streck, liggande på ett avstånd av två tegelstenar från varand­ ra . Fig 58. Bågen mellan M IV och M V, norra de len . Ca 1320-1 340. Foto N Åzelius 1934. Arch between M IV and M V. north part . c. 1320-1340. Bågen mittskeppet IV - norra sidoskeppet IV (fig 60) Sidan in mot mittskeppet är vitkalkad och försedd med svartgrå kvaderfogar. Sidan in mot norra sidoskeppet är gråmålad och har vita kvaderfogar. Ornamenten på bågens undersida är tecknade med ljusröda konturer. De delar av rankverket , som fram­ träder mörka är rödbruna , övriga partier har putsens färg. Bladen i de stora hjulliknande rosorna är svart­ 4-815650 Strängnäs domk yrka BES KRIV NING 49 röda, mellanliggande partier i putsens färg . Mittcirkeln synes ha upptagi ts av ett rosettmönster. Bågen mittskeppet V - norra sidoskeppet V (fig 61) Sidan in mot mitt skeppet är svagt gråfärgad med imite­ rad kvaderindelning , bestående av röda fogar med ett svart streck längs mitten . En svart linje avgränsar båge n mot det oputsade sköldfältet ovanför. Mot norra 50 KÄRNKYRKAN OCH STUREK ORET N s N ö s Fig 59. Bågen me lla n M IV och S IV . Ca 1300 . Foto N Åzelius 1934. A rch bet111een M I V and S I V. c. 1300. Fig 60. Bågen me llan M IV och N IV. Ca 1300. Foto N Åzeliu s 1934. Arch betll'een M I V and N I V . c . 1300. Fig 6 1. Bågen mellan M Y och N Y. Ca 1320-1340. Foto N Åze- liu s 1934. Arch benveen M V and N V . c . 1320-1340. Fig 62. Bågen me ll an SIV och SV. Ca 1300. Foto N Åzelius 1934. A rch between SIV and s v. c . 1300. ö s BESKRIVNING 5 1 N v s ö N v 52 KÄRNKYRKAN OCH STUREKORET sidoskeppet är bågen vitkalkad och försedd med kva­ derindelning i svart. En linje i samma färg markerar bågens övre kant. På bågens undersida har endast vulsten dekoration . Denna består av tvärgående , i två vinklar brutna band , från vilka parvis utväxer blad i samma färg som ban­ det , allt mot putsens färg. Bandens och bladens färger är nedifrån räknat : på östra halvan grönt, blått , grått, putsens färg , rödbrunt och grönt. På västra halvan grönt, grått, putsens färg, grönt och blått. A v rom­ berna i hjässan är den södra rödbrun , den norra i putsens färg. En svart linje följer vulsten på var sida i fogen mot undersidans plana partier, dock avbruten , där bladen växer ut. Bågen mittskeppet VI - norra sidoskeppet VI Såväl sidan in mot mittskeppet och norra sidoskeppet som undersidan , så när som på vulsten , är målade i ljust grått och försedda med imiterad kvaderindelning av vita streck. Vulsten pryds av tvärgående , i två vinklar brutna band , som avtecknar sig mot putsens färg och avgrän­ sas av svarta konturer. Bandens färger nedifrån räk­ nat: på östra halvan blått , gult , blått , gult. På västra halvan gult, blått , gult och grönt (blått?) . Vulsten åt­ följs på var sida i fogen mot undersidans plana partier av ett 2,5-3 cm brett streck. Bågen mittskeppet VII - norra sidoskeppet VII Denna båge är dekorerad på samma sätt som föregåe n­ de , med undantag av att vulsten helt saknar dekora­ tion. Bågen mittskeppet VIII - norra sidoskeppet VIII Bågen är grå och vit. Ungefär mitt på östra halvan är med svarta konturer målad en grotesk bröstbild . Mitt emot, på västra halvan finns en ej kompletterad in­ skrift i svarta minuskler. Under denna till höger en svart lilja ; till vänster finns spridda fragment av svarta linjer. SÖDRA SIDOSKEPPETS GÖRDELBÅGAR Bågarna södra sidoskeppet I-II och II-III (fig 22 och 23) Såväl undersidan som sköldsidorna på bägge bågarna är målade grå och försedda med imiterad kvaderindel­ ning med fogar bestående av ett vitt streck med ett rött på var sida. Bågen södra sidoskeppet III-IV (fig 25) Sköldsidorna är gråmålade och försedda med kvader­ indelning av vita streck. Samma sorts målning fanns förut också på bågens undersida. Där torde den emel­ lertid mycket snart ha ersatts av den nu varande. Varannan romb har vit botten , varannan svartröd (mönja) . Fyrpassen i romberna har putsens färg och liljeornamenten är gröna i mönjefärgade romber och mönjefärgade i romber med putsens färg . Ornamenten utanför romberna är i caput mortuum . Med denna färg är också all konturering utförd . Bågen södra sidoskeppet IV-V (fig 62, 63 a-c) Bägge sköldsidorna är vitkalkade, den mot söd ra si­ doskeppet V dessutom försedd med svarta fogstreck motsvarande tegelfogarna. Medaljongerna på båge ns unders ida inramas av två cirklar i caput mortuum ; den inre cirkeln först ri stad med passare i putsen. I den understa medaljongen på norra sidan finns en figur i bakgrundens färg med fågelkropp och harlequinhuvud, utförd i caput mor­ tuum och avtecknande sig mot blå botten (fig 63 a). Ornamentet mellan denna medaljong och nästa är ut­ fört i caput mortuum. Andra medaljongen nedifrån på norra sidan innehåller en dubbel stj ärtad siren tecknad i caput mortuum mot svartbrun botten. Ornamentet mellan denna medaljong och nästa är till höger grönt på svart grund; till vänster syntes vid restaureringen blott den första uppteckningen med ljust gulrött samt spår av blå färg . Den översta medaljongen innehåller en man , som bär två stora fiskar , allt tecknat i caput mortuum mot botten av samma färg . Hjässornamenten är i svartgrått (svartnad mönja) med ljusröd kontur. ­ Bågens södra halva är helt omputsad och dekorationen där tillkom vid restaureringen av målningarna 1907-09 . Bågen södra sidoskeppet V-VI Bägge sköldsidorna är vitslammade och tegelfogarna har markerats med gråsvarta streck; denna markering är på ett litet stycke ned mot södra anfanget på östra sidan utförd med ljus caput mortuum. Undersidan har tydligen varit helt täckt med mål­ ningar, vilka emellertid föreligger i ett ytterligt frag­ mentariskt tillstånd. Färgerna är: grönt på svart grund , ljus caput mortuum, svartnad mönja och svart. Bågarna södra sidoskeppet VI-VII och VII-VIII Såväl sköldsidorna som undersidan är ljust gråfärgade och försedda med kvaderfogning av vita streck; av BESKRIVN ING 53 Fig 63 a-c. Detaljer av bågen mellan SIV-SV, fig 62. a. Figur med fågelkropp och harlequinhuvud . Foto 1907 (före restaurering). Curmans sam!.- b. Sjöjungfru.- c. Man som bär två fi skar. b och c foto R Hintze 198 1. Det a il ofare h S IV-SV,flg 62. a. Figure with a birdbody and a Harlequin head. - b. Mermaid. - c. Man carrying two /arge fishes . dessa fanns inga spår på sköldsidorna , men de har säkert funnits och målades dit vid re staureringen 1907-09. Liknande dekoration finns också på sköldbå­ garna på södra och västra sidan av södra sidoskeppet VIII. NORRA SIDOSKEPPETS GÖRDELBÅGAR Bågen norra sidoskeppet 1-11 (fig 40) Såväl sköldsidorna som undersidan är gråmålade . Den sistnämnda och den östra sköldsidan är försedd a med kvaderindelning , i vilken fogarna är vita med röda 54 KÄRNKYRKAN OCH STUREKORET N ö v s Fig 64. Bågen mellan N III och N IV. Ca 1300. Foto N Åzelius 1934. Arch between N III and N IV. c. 1300. kantstreck ; på västra sidan har det möjligen funnits vita fogar. Ned mot bågens anfang på bägge sidor är putsen lagad , och där finns blott vita fogar. Bågen norra sidoskeppet II-III (fig 42) Såväl sidorna som undersidan är gråmålade och för­ sedda med kvaderindelning av vita streck. Bågen norra sidoskeppet III-IV (fig 64) Sidan mot norra sidoskeppet III är vitkalkad och för­ sedd med imiterad kvaderindelning av målade svartgrå fogar. Sidan mot norra sidoskeppet IV är målad grå med vita fogar imiterande kvaderindelning på ungefär varannan tegelfog. Detta slags målning har också fun­ ö v s Fig 65. Bågen mellan N IV och N Y. Ca 1320-1340. Foto N · Åzelius 1934. Arch between N IV and N V. c. 1320-1340. nits på undersidan. Denna har emellertid troligen gans­ ka snart prytts med den nuvarande dekorativa mål­ ningen . Ornamenten avtecknar sig mot gulvit botten ; de större hjulformade rosorna har svartröda blad och samma färg återfinns också i de inre cirklarna på de minsta rosorna. Bågen norra sidoskeppet IV-V (fig 65) Sidan mot norra sidoskeppet IV är målad grå och på varannan tegelfog försedd med vita streck, imiterande kvaderindelning. En bred vit konturlinje ligger i fogen mellan bågen och basstrålen på denna sida. Sidan mot norra sidoskeppet V är vitkalkad och har kvaderin­ BESKRIVNING 55 N ö Fig 66. Bågen mellan N V och N VI. Ca 1320-1340. Foto N Åzelius 1934. Arch be/ll'een N V and N VI . c. 1320-1340. v 56 KÄRNKYRKAN OCH STUREKORET delning med svartgrå fogar. Huruvida målad kvaderin­ delning funnits även på undersidan , kunde vid restau­ reringen inte avgöras. Undersidans rika ornament är i huvudsak brunröda på vit botten . I varannan cirkel , börjande med den nedersta på södra sidan , är bottenfärgen , mot vilken rosorna avtecknar sig , svartröd; denna färg förekom­ mer också på den innersta cirkeln i övriga rosor. I varannan cirkel avtecknar sig rosorna mot bakgrun­ dens färg . Bågen norra sidoskeppet V-VI (fig 66) Sidan mot norra sidoskeppet V är vitkalkad och har kvaderindelning med svartgrå fogar; sidan mot norra sidoskeppet VI är däremot gråmålad och har kvaderin­ delning med vita fogar. På undersidan, som är vit till färgen finns fragment av två stora basunblåsande figu­ rer, var och en vid ett av bågens anfang. De är målade med svarta konturer, och fötterna är helt svarta . Inga spår av annan färg har iakttagits. Bågarna norra sidoskeppet VI-VII, VII-VIII (fig 52 och 53) Såväl på sköldsidorna som på undersidan är bägge dessa bågar gråmålade och försedda med kvaderin­ delning av vita fogar. · Sidan mot norra sidoskeppet VIII är dock vit och saknar fogindelning . Samma slags dekoration finns också på sköldbågarna på västra och norra sidan av norra sidoskeppet VIII. Målningarna på sturekorets valv och bågen till södra sidoskeppet (fig 67) Dessa målningar restaurerades 1895. Här nedan läm­ nas uppgift om vad som därvid nymålades och vad som redan tidigare fanns . Dekorationen på diagonalbågarna och de från dem utväxande bladen och medaljongerna fanns i huvud­ sak, utom nedåt svicklarna. Även flera av de i medal­ jongerna målade huvudena fanns . Omfattningarna och kreneleringarna kring >> Aron >>, >> Moses» och >>Josua >> ovanför östra sköldbågen var tydliga , men av figurerna själva fanns endast antydningar; inskrifterna är nya. Motsvarande bårder på övriga sidor är nya. Figurerna i alla fyra kapporna har funnits, dock inte fullständiga (se nedan s 60) . Av figurerna och ornamenten på undersidan av bå­ gen mot södra sidoskeppet skall även ha funnits en ganska fullständig »Eva» och dessutom en bit av arka­ turen kring »Adam >>. Denne, änglarna och hjässorna­ mente! fanns icke. Sköldbågarna pryddes till den senaste restaurering­ en , då de överkalkades, av schablonerade blommor i rött och blått. Anledningen till att denna dekoration kalkades över var, att des sa blommor icke tillhörde den ursprungliga målningsensemblen från 1300-talets mitt (då stod sköldbågarna ännu med teglet bart ) ut an tillkommit vid slutet av 1400-talet samtidigt med mål­ ningarna på undersidan av bågen mot södra sidoskep­ pet. Bårderna på kapporna omedelbart ovanför sköldbå­ garna avgränsas från dessa av en röd linje , och är målade i rött och blått med svarta konturer. Den tin­ nade muren i bården på östra sidan är blå. De i bår­ derna på östra och västra sidan inramade bröstbilderna har gulbrunt hår och gulröd gloria ; den mellersta figu­ ren har blå dräkt , de övriga röd . Figurerna, som fick namn vid restaureringen 1895 -grundat på vad kan nu inte avgöras - är på östra sidan Aron, Moses och Josua , på den västra Samuel , David och Salomo. Diagonalbågarna dekoreras av tvärgående , i vinkel brutna band , med ett 3-tlikigt blad vid spetsen . Vartan­ nat band står i bakgrundens färg. vartannat i grönt på den från sydöst till nordväst gående båge n och i rött på den korsande. På bågarnas sidor går röda band med blad i bakgrundens färg på jämna avstånd . De utefter bågarna målade rankstammarna avdelas av tvärgående vulster i sektioner, varannan röd , varannan grön; mitt­ emot varandra liggande sektioner på ömse sidor om en båge har alltid samma färg. In mot bågarna är rank­ stammarna mörkare. Från de runda vulsterna på rankstammarna utväxer spiralböjda, än gröna , än röda , plastiskt tecknade kvis­ tar med vinblad , druvklasar, ekblad , ekollon eller 5­ bladiga blommor. Gröna och röda kvistar växlar regel­ bundet. Röda kvistar har röda blad och tvärt om . Druvklasarna är blå, blommorna i bakgrundens färg med svart kontur. Kring rankstammarnas sektioner mellan kvistarna är trädda ramarna till medaljonger i bakgrundens färg med svarta konturer; de rombiska medaljongerna omges av en vit pärlstav på svart grund . Bröstbilderna i medaljongerna har gulröd gloria med svart kontur, gulbrunt hår, ansikten i bakgrundens färg med svart teckning samt röda eller gröna dräkter , lika varandra parvis på ömse sidor om en diagonalbåge . Kapporna upptages mellan bårderna utefter kan­ terna av stora figurframställningar. I östra kappan framställs Treenigheten. Gud Fader, iklädd blågrön dräkt, sitter på en perspektivistiskt tecknad tron med fyra ben i bakgrundens färg, gulbrun dyna och röd sockel med blå kant, ornerad med vita blommor. Kristi hår och ländkläde är rödbruna , hans gloria blå med BESKRIVNING 57 Fig 67. Målningar från ca 1350 i Sturekorets valv med Treenigheten , S Kristoffer och Johannes Döparen samt i bågen mot S I de år 1895 helt nymålade Adam samt två änglar. Eva är ursprunglig. Allt hårt restaurerat. Foto N Åzelius 1934. Paintingsfrom c . 1350 on the vault of the Sture Chapel depictinR the Ho/y Trin itv. S t . Christopher and John the Baptist . On the arch Iaoking towards S l , Eve is the original but Adam and two ange(s are from /895 . All heavily res tored. rödbrunt kors. Den Helige Andes duva mellan Gud Faders och Kri sti ansikten är vit. På södra kappan framställs den helige Kri stoffer, bärande Kristusbarnet. Helgonets mantel är blågrön liksom gloriorna , hår och skägg rödbruna , Kri stusbar­ nets klädnad brun , helgonets stav röd. Illusion av vat­ ten har åstadkommits genom vågiga streck i grått. På västra kappan framställ s Johannes Döparen, iklädd röd mantel med blå kant och gråvit underkläd­ nad med blå skiftningar på vecken . Rödbrunt hår och blå gloria ; ansikte , händer och ben i bakgrundens färg. I medaljongen är korsfanan röd med vitt kors och grunden gråröd. Staven är brun. Det veckade moln­ bandet täcks av blå färg . Alla konturer är dragna i svart. På norra kappan finns en framställning av S Mikael med gärningarnas våg. Överkanten på håret och ving­ arna täckta med rödbrun färg ; vingarna i övrigt är gröna liksom glorian. Dräkten är blågrön, underdräk­ ten gråvit. Vågen är vit och skålarna rödbruna. I våg­ skålen t v står två små figurer ; en konung och en helig person med vit gloria . I den högra sitter en dj ävul i gråbrun färg och med röda horn. Till höger därom synes på ett starkt skadat parti av putsen en ranka utan samband med den övriga ornamentiken . Möjligen har dessa målats upp på grundval av de missförstådda resterna av en andra djävul , som försökt tynga ned skålen på denna sida. - Ärkeängeln står på ett veckat molnband i blå färg. Den snidade valvplattan av ek i diagonalbågarnas skärningspunkt är nymålad , antagligen utan hänsyn till äldre färgspår. 58 KÄRNKYRKAN OCH STUREKORET På undersidan av bågen in mot södra sidoskeppet , finns fyra stora figurer i av ornamentik avgränsade fält . Nedtill på östra sidan framställes Adam, på den västra Eva; på ömse sidor om hjässan två änglar. Med hänsyn till att större delen av bågens målning tillkom vid res­ taureringen 1895, redogörs här endast för Eva och omramningen kring henne. Eva står i en arkad av gotiska former; fälten i svick­ larna ovanför arkadbågen är gröna och pryds av en stjärna i bakgrundens färg inom en röd rundel ; mellan stjärnans uddar finns små vita rundlar med röda blad . Eva står på grön mark , där ett träd i samma färg växer upp och avtecknar sig mot rödbrun bakgrund . Karna­ tionen är helt i bakgrundens färg , håret gulbrunt och bladet i Evas vänstra hand grönt. Ikonografi Kärnkyrkans målningar är vad gäller ornamentiken i huvudsak väl bevarade medan de få inslagen av figur­ måleri är svårt skadade eller- vad gäller målningarna i den östligaste traven - svårt förvanskade vid 1895 års restaurering . Det är därför i det närmaste omöjligt att avgöra , om något speciellt ikonografiskt program följt s vid valet av figurframställningar. En koncentration av figurmåleriet till de tre östligaste traveerna, dvs den del av kärnkyrkan som torde ha fungerat som kor, kan konstateras, medan de fyra västligaste traveerna helt saknar figurmåleri. Den fjärde traven från öster, det äldsta långhusets östligaste, är också försedd med fi­ gurmålningar, vilket väl motiveras av att lekmannaal­ taret torde ha haft sin plats där , framför korskranket som avdelade koret från långhuset. Det östligaste mitt skeppsvalvet i kärnkyrkan , dvs det som befunnit sig över 1300-talskyrkans högaltare , upptas nu av bilder av de fyra evangelisterna med sina symboler, en ring av bevingade änglahuvuden kring valvhjässan samt bilder av Jungfru Maria och S Anna (fig 5) . Dessutom finns i varje valvsvickel en rundel med ett huvud . På väggen över norra arkadbågen finn s målat en bröstbild av ett krönt , . manligt helgon, som det ligger nära till hands att tolka som S Erik (se 1: l , fig 131) . Om 1895 års målare tolkat de då påträffade och frilagda målningsfragmenten i valvet någorlunda rätt vad gäller innehållet, är tyvärr omöjligt att avgöra- att de icke särskilt troget lyckats återge målningarnas ur­ sprungliga stil är uppenbart. De språkband som åtföljer bilderna av Maria och Anna har inskrifter i minuskler, något som knappast skulle vara möjligt om de hörde till kärnkyrkans ursprungliga dekoration . Man bör emel­ lertid också räkna med möjligheten att inskrifterna är nytill skott från 1890-talet (se ovan s 17) . En framställ­ ning av Anna är visserligen icke otänkbar redan under 1300-talets förra hälft- hennes fest finns således upp­ tagen i kalendariet i Registrum Upsalense från 13443 ­ men någon större spridning vann knappast hennes kult före 1400-talet. Stilen i målningarna, såvitt denna över­ huvud taget kan studeras i målningarnas nuvarande tillstånd , antyder snarare att de delar av målningar som påträffats 1895 hört till en sengoti sk komplettering av den ursprungliga dekorationen. I huvudsak original är bilden av helgonkonungen . Möjligen hör också de fyra evangelisterna till den ursprungliga dekorationen - en placering av dessa över högaltaret vore väl motiverad. Att den östligaste delen av kärnkyrkan delvi s omde­ korerats under 1400-talets förra hälft framgår f ö av de fragment av målningar från denna tid som vid 1907-1909 års restaurering påträffades i det norra sido­ skeppets östligaste trave (se nedan s 68) . Målningarna i det södra sidoskeppets östligaste valv (fig 22) föreställer fyra kvinnofigurer, sittande vid skrivpulpeter. Alla är klädda i nunnedräkt och företer sinsemellan endast obetydliga variationer. Eftersom de bevisligen är i allt väsentligt helt nymålade 1895 (se ovan s 28) är det omöjligt att avgöra om det verkligen varit de medeltida målarnas avsikt att framställa fyra skrivande nunnehelgon - särskilt troligt förefaller det icke. Möjligen kan i valvet ha funnits en bild , troligen senmedeltida och möjligen före ställande S Birgitta, som 1895 kompletterats och därefter upprepats i samt­ liga valvets kappor. De i ornamentiken längs ribborna och i valvhjässan infällda huvudena, säkerligen en del av den ursprungliga dekorationen om också även de hårdhänt förnyade 1895, har givit B Söderberg anled­ ning att sammanställa valvdekorationen med vad gäller innehållet likartade på Gotland och tolka valvdekora­ tionen i dess helhet som en paradi sframställning, där de vegetativa ornamenten symboliserar livets träd , hu­ vudena de saliga . 4 · I det norra sidoskeppets östligaste valv (fig 40) har, som redan nämnts , den ursprungliga dekoren delvi s utplånats i samband med att en ny dekor tillkom under 1400-talets förra hälft , i sin tur delvis avlägsnad vid 1907-1909 års restaurering för att möjliggöra en rekon­ struktion av den ursprungliga dekoren . Figurmålningarna i det andra mittskeppsvalvet från öster (fig 6) är tyvärr svårt skadade, men de partier som återstår är i gengäld autenti ska. Det är fullt klart att här funnits fler figurer än en i varje kappa. Närmast valvhjässan i varje kappa finns således en glorieför­ sedd figur, som synes ha svävat över en något större figur, som upptagit kappans mittersta del. Endast en av dessa större figurer kan med visshet identifieras, nämligen den i östra kappan, som är försedd med korsgloria och framställd sittande på regnbågen och således föreställer Kristus på den yttersta dagen som Rex Gloria:. Den svävande figuren närmast valvhjäs­ san kan med hänsyn härtill knappast ha varit något annat än en ängel. A v figurerna i de övriga kapporna återstår så litet att en säker tolkning är omöjlig. Klart är dock att samtliga varit försedda med glorior. Kan­ ske har figurerna i söder och norr föreställt Jungfru Maria (i norr) och Johannes Döparen (i söder) som förbedjare inför Kristus- domaren. - De åtta kvadra­ tiska fälten med ansikten (två i varje kappa) är icke möjliga att med säkerhet tolka - deras betydelse är med största sannolikhet beroende av vilka valvets hu­ vudmotiv varit utöver Kristus som domare. I södra sidoskeppets andra valv från öster (fig 23) finns i varje kappa en bröstbild av ett helgon, i norr och söder innefattade i kvadratiska ramar, i öster och väster fristående . Frånvaron av tolkningsbara attribut omöjliggör en identifiering av helgonen -figuren i väs­ ter tycks dock ha haft prästerlig skrud . -Motsvarande valv i det norra sidoskeppet (fig 41) saknar helt figur­ måleri. I den tredje traven från öster, den sista i kärnkyr­ kans kor, finns i mittskeppsvalvet (fig 7) en stor figur i varje kappa. Nederdelen av en biskop, som tydligen flankerats av änglar som svängt rökelsekar (fragment av de sistnämnda återstår på båda sidor om figuren) har bevarats i den östra kappan . Det är frestande att tolka denna figur som S Eskil, Södermanlands apostel och stiftets förnämsta egna helgon. Av den stora figu­ ren i södra kappan återstår i stort sett endast ett par fötter. Bevarad i bättre skick är däremot en ängel med ett språkband (?) närmast hjässan. Det är alltså frågan om en helig person som får ett budskap från himlen, något som kommit åtskilliga helgon till del och som därför icke är ett tillräckligt karaktäristiskt drag för att möjliggöra en identifiering. A v figuren i västra kappan återstår nederdelen av en rikt draperad mantel samt ett stort stiliserat träd, som möjligen skall betraktas som ett attribut , av figuren i norr en stor del av kroppen men inga som helst detaljer som kan vara till hjälp vid ett tolkningsförsök. Troligen har samtliga figurer i det­ ta valv föreställt helgon. Om tolkningen av biskopen som S Eskil är korrekt, vilket tyvärr aldrig lär kunna bevisas, skulle två av de andra figurerna ha kunnat föreställa domkyrkans båda skyddspatroner, apost­ larna Petrus och Paulus. - I bågen mot den fjärde IKONOGRAFI 59 traven (fig 55 och 56) finns sex rundlar med bröstbilder en face, utan glorior, och således ej föreställande hel­ gon. Figurerna är delvis imålade efter framtagningen och svåra att bestämma. Om det genomgående vore kvinnofigurer, vilket icke synes vara fallet, skulle man kunna tänka sig att avsikten varit att framställa de visa och de fåvitska jungfrurna. I södra sidoskeppets valv i tredje traven (fig 24) finns i varje kappa en bröstbild av ett helgon. Frånvaron av attribut liksom bildernas starkt fragmentariska tillstånd gör en tolkning omöjlig. De obetydliga fragment av figurer som bevarats i motsvarande valv i norr (fig 42) medger icke heller någon tolkning. Den fjärde traven från öster, den första i kärnkyr­ kans långhus (fig 8), har i mittskeppsvalvet fyra sit­ tande figurer, försedda med glorior och språkband med tyvärr svårt skadade inskrifter i majus.kler. Det förefaller troligt att här avbildats de fyra latinska kyr­ kofäderna Ambrosius, Augustinus, Gregorius och Hieronymus. Ett antal bröstbilder av helgon, delvis mycket schematiskt tecknade , i bågen mot den femte traven (fig 57), kan lika litet som övriga bilder av likartad typ i kärnkyrkan namnges . Dekoren i sidoskeppsvalven i den fjärde traven från öster (fig 25 och 43) ä,r relativt likartad till sin utform­ ning. Det södra valvet utsmyckas enbart med orna­ mentik men i bågen mot följande trave i väster finns en serie om sex medaljonger (fig 62 och 63) , av vilka de tre som är original (övriga tre är rekonstruerade 1907-1909) har i behåll bilder av fabeldjur . Om dessa skall tolkas som symboler med ~n alldeles bestämd betydelse, t ex som symboler för tre av dödssynderna, eller om de skall betraktas i första hand som en del av den dekorativa utsmyckningen , är ovisst. Sidoskepps­ valvet i norr (fig 43) upptas också huvudsakligen av ornamentik , men där finns också rester av två djurhu­ vuden- i öster ett tjurhuvud, i väster ett lejonhuvud. Det är tveksamt om de skall ses som symboler för evangelisterna Lukas och Markus . Man skulle i sådant fall vänta sig att också de två återstående evangelister­ nas symboler skulle finnas i samma valv eller möjligen i motsvarande valv i söder, vilket dock icke är fallet. Evangelistsymboler brukar dessutom sällan placeras på en så pass undanskymd plats som i ett sidoskepp i långhuset. F o m den femte traven från öster saknas varje inslag av figurmåleri i de med kärnkyrkan samtida kalkmål­ ningarna. Enda undantaget utgörs av bågen mellan femte och sjätte traven i norra sidoskeppet (fig 66), där man återfinner två hornblåsande figurer, stående på bågens anfangslister i norr och söder. De är bitvis 60 KÄRNKYRKAN OCH STUREKORET mycket väl bevarade men svåra att placera m i ett större ikonografiskt sammanhang. Något mera komplicerat ikonografiskt program sy­ nes således, att döma av de bevarade målningsfrag­ menten , icke ha förelegat för målningarna i kärnkyr­ kan . Evangelistsymbolerna, de fyra latinska kyrkofä­ derna, en skara helgon , delvi s av ganska anonymt slag, dvs enstaka figurer, har dominerat. Scener med motiv ur bibeln eller helgonlegenderna saknas således. Bil­ den av Kristus tronande på regnbågen som Ärones konung på den yttersta dagen är egentligen det enda motiv med anknytning till bibelns berättelser som med säkerhet kan identifieras. Målningarnas främsta upp­ gift förefaller, som framhållits redan i inledningen , ha varit att utsmycka kyrkorummet , något som framgår av ornamentikens klara dominans över figurframställ­ ningarna , snarare än att predika med hjälp av bilder. Målningarna i det s k sturekoret (fig 67) bör ha till­ kommit i omedelbar anslutning till slutförande! av kärnkyrkans målningsutsmyckning, med all sannolik­ het i samband med själva korbyggets färdigställande, som troligen inträffat senast under 1350-talets första år. 5 Korets målningar har en stomme av ornamentik som har klara beröringspunkter med dekorationerna i kärnkyrkan men som dessutom har betydande inslag av figurmåleri. Tyvärr är dekorationen hårt påmålad år 1895, närmast nymålad med utgångspunkt från bevara­ de målningsfragment, som delvis feltolkats. En be­ skrivning av målningarna av B E Hildebrand den 4 oktober 1873 ,6 då målningarna stod synliga i orört men fragmentariskt skick, visar dock att man 1895 återgivit målningarnas viktigaste motiv i huvudsak korrekt men med betydande avvikelser vad gäller detaljer och stil. Ett exempel på avvikelser mot originalet är inskrifter­ na vid bröstbilderna ovan sköldbågarna i öster och väster vilka enligt Hildebrands anteckningar och skisser var utförda med majuskler, icke med minuskler som nu är fallet. De av Hildebrand återgivna bokstä­ verna ger tyvärr ingen mening , men kan under inga omständigheter ha ingått i de namn , som figurerna nu bär. Den stora figuren i södra kappan, som nu förestäl­ ler S Kristoffer, har av Hildebrand, om också med tvekan, tolkats som ett kvinnligt helgon. Även om de namn man 1895 givit bröstbilderna i öst­ och västkapporna - Moses , Aron och Josua i öster, Samuel , David och Salomo i väster- är fria påhitt, är det fullt klart att de avser att föreställa gammaltesta­ mentliga gestalter. Detta framgår bl a av deras dräkter och av den omständigheten att de saknar glorior. Deras uppgift i målningarna är att uppträda som före­ bud till Kristus och frälsningen genom Honom. Hu­ vudmotiv i målningarna är bilden av Treenigheten i form av en s k Nådastol i den östra kappan, dvs över den plats där kapellets altare bör ha haft sin plats. Det krenelerade murparti som återfinns under Nådastolen skall tolkas som en symbol för det himmelska Jerusa­ lem . Figurerna i de övriga tre kapporna, Johannes Döparen i väster, S Mikael med själavågen i norr och S Kristoffer i söder, kan här tolkas som förbedjare inför Gud, likaså den skara av anonyma helgon utan attri­ but , manliga och kvinnliga, som återfinns inom den vegetativa ornamentiken längs diagonalbågarna. Val­ vet med sin dekor framstår således som en bild av himmelen , paradiset. l ornamentiken ingår vinklasar och vinblad, som säkerligen skall tolkas som Kri stus­ symboler, samt ekblad och ekollon, som ofta används som evighetssymboler. Även slutstenens dekor , en sjuuddig stjärna, utgör med största sannolikhet en del i det ikonografiska programmet. 7 l t ex skildringen av är~eängeln Mikaels strid för Israel i Daniel s bok 12: 3 läses: »De förståndiga skola då lysa , såsom fästet lyser, och de som hava fört många till rättfärdighet såsom stjärnor , alltid och evinnerligen. » Stjärnan kan också ses som en Mariasymbol, för att nämna ytterli­ gare en tänkbar tolkning. Ursprungligen , då teglet i kapellets väggar stod synligt, bör valvets karaktär av baldakin , himmel över rummet , ha varit mera framträ­ dande än nu, då väggarna är vitputsade. 8 De två bil­ derna av Adam och Eva inom rundbågiga arkader, som återfinnes i bågen mot kärnkyrkan , kan ha hört till den ursprungliga dekorationen- ommålningen 1895, då f ö Adam helt nymålades, medger tyvärr inga säkra slut­ satser härvidlag - då även de kan sägas passa in i det ikonografiska schemat: de är placerade i bågen utanför korets paradisframställning. Två änglar i samma båge är däremot omisskännligt senmedeltida till sin karak­ tär, se t ex vingarnas utformning , och bör därför vara samtida med en vid restaureringen 1907-1909 avlägs­ nad sengotisk dekor på sköldbågarnas undersidor (se ovan s 56) . Vad gäller detaljutformningen av de fyra huvudfigu­ rerna bör noteras att bilderna av Nådastolen och Jo­ hannes Döparen överensstämmer med de under höggo­ tiken vanliga typerna. En del avvikande detaljer är en följd av feltolkningar av de fragmentariska originalmål­ ningarna , så t ex den stav som Johannes Döparen hål­ ler i sin högra hand. Hur korrekt den nuvarande bilden av S Kristoffer motsvarar originalet, som Hildebrand ansåg eventuellt kunna föreställa ett kvinnligt helgon med en stav och något som han tolkade som en pinje­ kotte i andra handen, går ej att fastställa . Hildebrands beskrivning tyder på att framställningen var svårt ska­ 61 dad. Man bör observera att han icke antecknat någon framställning av Kristusbarnet-pinjekotten torde vara identisk med den mantelflik som helgonet samlat i sin ena hand. Om 1895 års målare tolkat originalfragmen­ ten rätt , vilket trots Hildebrand förefaller rimligt , har vi här att göra med en av de äldsta framställningarna av S Kristoffer från det medeltida Sverige. Vad beträffar bilden av S Mikael med gärningarnas våg bör man observera att i den ena vågskålen sitter en krönt per­ sonjämte en figur med gloria- en helt otänkbar kombi­ nation i en medeltida framställning av detta motiv. Den krönta figuren torde återgå på originalmålningen och således föreställa kejsare Henrik II , medan det ligger nära till hands att antaga att den lilla helgonfiguren är en mi sstolkning av den kalk och den paten som ofta åtföljer kejsaren i vågskålen vid själavägningen , så t ex i den kända framställningen av motivet i målningarna i Dalhems kyrka på Gotland. 9 I motsats till vad som med relativt stor säkerhet kunnat konstateras gälla kärnkyrkans målningar, näm­ ligen att de huvudsakligen haft en dekorativ uppgift , mindre en undervisande funktion , har således med största sannolikhet ett väl genomtänkt ikonografiskt program förelegat för Sturekorets målningar. Det före­ faller icke att vara allt för djärvt a tt antaga att detta program upprättats av domprosten Nils Magnusson eller dennes broder och efterträdare Ingevald Magnus­ son.10 Datering och konsthistorisk ställning Ända sedan friläggningen och konserveringen av kärn­ kyrkans målningar har de intagit en central plats i varje framställning av monumentalmåleriets historia i Sveri­ ge under medeltiden. Den första presentationen av målningarna gav S Curman , 11 men de forskare som i första hand ägnat sig åt målningarna och försökt att inplacera dem i ett större sammanhang är C R af Ugglas och M Olsson . 12 Med O Montelius ' och H Hildebrands typologiska metod som bakgrund fram­ lade Olsson ett förslag till periodindelning av Strängnäs domkyrkas, Riddarholmskyrkans och andra därmed befryndade målningar och presenterade en utveck­ lingskedja, i vilken målningarna i Strängnäs domkyr­ kas fyra östligaste traveer (med undantag av mittskep­ pets och södra sidoskeppets östligaste trave som han ansåg sakna allt vetenskapligt bevisvärde efter 1895 års restaurering) utgjorde första länken och gavs beteck­ ningen Strängnäs I, medan målningarna i de fyra västli­ gaste traveerna sammanfördes under beteckningen Strängnäs Il. Målningarna i Riddarholmskyrkan, fri- DATERING lagda och konserverade under Olssons ledning , förde­ lades också på två grupper av vilka den första, Riddar­ holmskyrkan I, ansågs ha tillkommit efter Strängnäs I, medan Strängnäs II representerade den sista fasen i utvecklingen och kom efter Riddarholmskyrkan Il. Att i första hand bygga en datering av målningarna på ornamentikens varierande utformning och förmo­ dade förändringar måste dock ge ett osäkrare slutresul­ tat än om man så långt det är möjligt utgår från respek­ tive kyrkas byggnadshistoria. Om Riddarholmskyrkan vet vi att den har sitt upphov i en donation av Magnus Ladulås från 127013 och att kyrkan i allt väsentligt torde ha stått färdig ett stycke in på 1300-talet. Den av Olsson angivna dateringen av de äldsta delarna , de östra, av Strängnäs domkyrka och därmed av dess målningar till tiden före Riddarholmskyrkans tillkomst är emellertid , som klart torde framgå av redogörelsen för kyrkobyggnadens tillkomst i det första häftet av Sveriges Kyrkors monografi över domkyrkan , icke den rätta . Det står således nu klart att den del av kyrkan som invigdes omkring 1290 omfattade de tre östligaste traveerna men också att denna del av kyrkan strax efter invigningen skadades svårt vid en brand och till betydande delar måste byggas upp på nytt (se 1: l , s 150ft). Det har med tillräckligt stor säkerhet kunnat fastslås att kärnkyrkans fyra östra traveer stod färdiga i sitt nuvarande skick först något eller några årtionden in på 1300-talet. De äldsta målningarna , i kärnkyrkans östra del , kan således icke ha tillkommit tidigare än under 1290-talets sista år eller under 1300-talets början och måste således vara yngre , möjligen samtida med målningarna i Riddarholmskyrkan. Sedan den östra delen av kärnkyrkan slutförts i slu­ tet av 1200-talet, synes arbetet på de fyra västra tra­ veerna ha pågått successivt och avslutats ett stycke in på 1330-talet. Det finns också påtagliga skillnader mel­ lan utformningen av dekoren i den västra och den östra delen av kyrkan, såväl i utformningen av ornamentiken som i valet av färgstoffer. Under en byggnadstid av dryga fyrtio år har självklart också åtskilliga målare hunnit avlösa varandra i arbetet med att dekorera kyr­ korummet. En mera exakt och detaljerad datering av målningar­ na. i kärnkyrkan och sturekoret än den som bygg­ nadshistorien ger är tyvärr icke heller möjlig. Att man börjat med att dekorera koret, dvs den östligaste och först färdigställda delen av kyrkan , kan tas för givet. Tyvärr har dock 1895 års påmålningar av den östligaste travens dekorationer och den osäkerhet som till följd härav råder om vad som återgår på den ursprungliga dekoren , vad som kan vara rester av en sengotisk 62 KÄRNKYRKAN OCH STUREKORET nymålning och vad som helt och hållet är en nyska­ pelse , allvarligt komplicerat tolkningen och bedöm­ ningen av detta parti. Dekoren i de följande tre tra­ veerna är relativt enhetlig, även om vissa skillnader finns. En del av dekoren inom dessa traveer har först tecknats upp genom ritsning i putsen, något som bör ha gjorts innan putsen helt torkat. Putsning och dekore­ ring måste således ha skett i en obruten följd. Exempel på detta förfarande finns t ex i gördelbågarna i mitt­ skeppet mellan första och andra och andra och tredje traven liksom i bågen mellan fjärde och femte traven (fig 62) i södra sidoskeppet. På några partier finns en första , enklare dekor (kvadermålning) som ersatts med en rikare, så t ex i bågen mellan tredje och fjärde traven i södra sidoskeppet. Det förefaller som denna dekor ganska snart, troligen redan under målningsar­ betets gång, ersatts med den nuvarande , rikare deko­ ren. Att målningarna i de västligaste traveerna är av se­ nare datum , enligt byggnadshistorien från ca 1320-1340, antyds också av målningarna själva, som är avgjort enklare och fantasilösare , delvi s nästan primi­ tiva i jämförelse med de äldre målningarna . Som redan tidigare nämnts är de dessutom utförda i en avvikande färgskala. Målningarna i Sturekoret bör, med hänsyn till date­ ringen av denna del av kyrkan, ha tillkommit tidigast i slutet av 1340-talet och senast under 1350-talets första år och således vara endast obetydligt senare än mål­ ningarna i den västra delen av kyrkan, med vilka de dock icke har några som hel st likheter. Trots 1895 års övermålningar är det fullt klart att sturekorets målningar är gjorda av en målare (eller snarare målar­ verkstad) som väl behärskat såväl ornament- som fi­ gurmåleri. En stilanalys, i varje fall av fi gurmålning­ arna, är tyvärr icke möjlig, men vare sig komposition, ornamentik eller ikonografi talar emot den datering som byggnadshistorien ger. Målningarna i Vårfrukoret i Storkyrkan i Stockholm, minst lika vanställda genom övermålning i början av 1900-talet som sturekorets målningar, visar till sin komposition stora likheter med de sistnämnda - kapporna domineras av breda orna­ mentbårder med infällda medaljonger med bröstbilder. Vårfrukoret dateras allmänt till tiden omkring 1340, vilket väl stämmer överens med dateringen av sture­ koret. 14 Byggnadshi storien visar således att den av Olsson före slagna periodindelningen och dateringen knappast i sin helhet kan godtas. Det kan över huvud taget ifrågasättas om man bör sammanföra Riddarholmskyr­ kans och Strängnäs domkyrkas målningar till en grupp med delvis gemensamma upphovsmän . Visserligen finns ornamentmotiv som återkommer i båda kyr­ korna , men det sätt på vilket ornamenten använts är mycket olikartat. I Riddarholmskyrkan är valvens de­ kor i koret och långhuset koncentrerad till valvkappor­ nas hjässlinjer, medan ingen dekor åtföljer diagonalbå­ garna. Vegetativ ornamentik finns i valvsvicklarna, däremot icke i anslutning till valvhjässorna eller gör­ del- och sköldbågarnas hjässor. Dekoren i södra sido­ skeppet har en uppbyggnad som mera erinrar om Strängnäs-valven men icke är identisk med denna. I Strängnäs koncentreras nämligen dekoren kring dia­ gonalbågarna, valvhjässorna samt sköld- och gördelbå­ garnas hjässor, medan hjässlinjerna endast i några få fall betonas på samma sätt som i Riddarholmskyrkan . Svickelornamentik saknas helt i Strängnäs. Dekoren i Riddarholmskyrkan är dessutom stramare och mindre variationsrik än i Strängnäs, även om man bör obser­ vera att av Riddarholmskyrkans dekor nu i stort sett endast konturerna och bottenfärgerna återstår, varför de nu gör ett mera grafiskt intryck än vad som ur­ sprungligen varit avsikten. stutsatsen måste bli att det knappast finns någon anledning att anta ett direkt sam­ band mellan de målare som varit verksamma i Sträng­ näs och Riddarholmskyrkan. Större överensstäm­ melser föreligger mellan Strängnäs-målningarna och t ex vissa delar av dekoren i Mariakyrkan i Sigtuna och i Vårfrukoret i Storkyrkan i Stockholm, men även när det gäller dessa målningar är det svårt att bevisa ett direkt samband, bl a med hänsyn till att såväl Sigtuna­ som storkyrkornålningarna är hårt restaurerade. Likartade arbetsuppgifter och ett rela ti vt enhetligt ornamentförråd gör det svårt att skilja ut särskilda mästare eller skolor inom denna stora grupp av med arkitekturen nära sammanhängande måleri . Man vet icke heller i vilken ut sträckning murmästaren och be­ ställaren var med och bestämde dekorationens utform­ ning och valet av ornering- att bestä ll aren gav anvis­ ningar om figurmåleriet kan vi ta för givet. Det nära sambandet mellan arkitektur och måleri i t ex Strängnäs och Riddarholmskyrkan talar för att murmästare/arkitekt , dvs den som svarade för byggna­ dens uppfö rande och arkitektoni ska utformning, arbe­ tade tillsammans med en eller fl era målare som stod för dekorationen av väggar och valv, åtminstone delvis efter murmästarens anvisningar. I den ut st räckning fi­ gurmåleri av högre kvalite t skulle ingå i dekorationen kan man möjligen ha anlitat särskilda målare. Målare med högst vari erande handlag och skicklighet har varit verksamma i Strängnäs, och att en uppdelning på orna­ mentmålare och figurmålare före kommit är troligt. 14" i BESKRIVNING 63 Ornamentförrådet är, som framhållits redan av af Ugglas och Olsson, delvi s ganska ålderdomligt och uppvisar en del motiv av närmast romanskt ursprung. Åtskilliga av unggotikens och en del av höggotikens vanligaste ornament som vi känner från monumental­ måleri , glasmåleri, miniatyrer och skulptur återfinnes dessutom i olika kombinationer. Liksom domkyrkans arkitektur uppvisar infl ytanden från olika delar av kon­ tinenten, från norra Tyskland , t ex Liibeck , frå n West­ falen och Rhenlandet , från Danmark osv, är det möjligt när det gäller målningarna att visa på paralleller från i stort sett samma områden. Men det är , liksom vad gäller själva kyrkan , mera fråga om överensstäm­ melser i vissa delar än i stort. Sammansmältningen av de många, delvis di sparata dragen har resulterat i en högst personlig enhet , till vilken några direkta förebil­ der utom Sverige icke kan påvisas. Vad gäller figurmåleriet borde det vara något lättare att peka på direkta motsvarigheter på kontinenten, men figurmåleriets fragmentariska skick försvårar alla säkra slutsatser. Bäst bevarade och därför bäst läm­ pade för jämförelser är figurerna i tredje travens mitt­ skeppsvalv (fig 7) , speciellt den i norra kappan, figu­ rerna i fjärde travens mittskeppsvalv (fig 8) samt bågen mellan femte och sjätte traven i norra sidoskep­ pet (fig 66) . För de flesta av dessa figurer gäller att de uppvisar en ganska hård och kantig draperibehandling , som har litet gemensamt med den franska höggotikens mjukhet och elegans men som har åtskilliga paralleller i det sena 1200-talets måleri i norra Tyskland , bl a i Liibeck (t ex vissa av målningarna i Heiligengeistspital och i S Jakobi) men också i Westfalen. 15 Figurerna i bågen i norra sidoskeppet låter antyda en något mjukare, mera rent höggot isk draperibehandling , vi lket stämmer med att denna del av kärnkyrkans de­ koration måste vara något senare än de tidigare nämnda delarna av mittskeppsvalvens målningar. Att av de anade likheterna med samtida måleri i Liibeck och Westfalen dra bestämda slutsatser om direkta för­ bindelser mellan Nordtyskland och Strängnäs är dock knappast möj ligt. Vårfrukorets målningar och målningsfragment i kärnkyrkans norra sidoskepp Beskrivning Målningarna i Vårfrukoret vanställdes å det veder­ styggligaste på 1870-talet , , fornminnesföreningens le­ damöter, domprosten och biskopen ovetande ( !) av en stadens ämbetsmålare »16 (fig 70) . Denna övermålning avlägsnades så långt det var möjligt vid restaureringen 1907-{)9. Ytterligare en rengöring ägde rum 1970 (se ovan, s 16). Givetvis har målningarna skadats betyd­ ligt genom dessa procedurer , men de kan alltjämt bidra till kännedomen om svenskt senmedeltida måleri.17 Valvets målningar Diagonalbågarnas rutmönster är i rött och vitt (fig 68 och 69) . I hj ässan, där bågarna har räts ictig profil, är en växtranka målad i rött. Valvkapporna täcks av tunna spiralvridna rankor med tätt sittande klänge n och långa parflikiga blad . Rankorna är röda , bladen ljusgula och röda . I östra svicke ln av norra kappan är utefter kan­ terna målade långa , röda blad med runda flikar på översidan. Spirairankorna skär delvi s över dessa blad . l rankverket fin ns figurframställningar. nu till större delen utplånade. l östra kappan återstår endast färg­ spår i rött och gult , av allt att döma rester av någon framställning av arkitektur. Två perspektivisti skt teck­ nade och med skuggor modellerade kolonner kan tyd­ ligt urskiljas. På södra kappan fin ns till vänster en stor rödbrun färgyta , och i mitten och till höger går breda, vertikala linjer i rött och rödgult, möjligen antydande en port. Rutmönstret av röda linjer skull e då kunna ange ett tak. Båglinjen i hj ässan är gul ut åt, röd inåt . Mi tt på västra kappan antyder en gul färgfläck och några parallella streck till höger därom en figur. Till höger finn s rester av en knäböjande figur. På norra kappan står längst till vänster tre figurer i långa kläd­ nader av röd och gu l färg . Därefter kommer ett med rött tecknat lejon, framför vi lket syns en man med röd dräkt och med gul gloria. l mitten står en ängel med gul vi nge och till höger om denna en man med rödgul mössa(?) och dräkt och med en kalk i handen . Längst till höger, på den med gult ant ydda marken, står en man i kort ljusröd klädnad tecknad som en djurfäll och 64 VÅRFRUKORET. KÄRNKYRKANS NORRA SIDOSKEPP ö s med gul gloria . Bakom honom ett gult , fyrsidigt fält, tecknat i perspektiv. Väggarnas målningar Väggarnas målningar består av rader med stående figu­ rer i två serier, den ena ovanför den andra. De avgrän­ sas nedåt av en bård , sammansatt av ett blåvitt band med röd begränsningslinje nedåt och svart uppåt. Mel­ lan de båda serierna målningar går ett vitt band. På östra väggen avslutas den övre serien uppåt med en bård , bestående av omväxlande svarta och vita romber, konturerade med rödbrun färg. Figurernas numrering, se fig 71, 72 och 73. Östra väggen: l. Biskop (fig 74) med rödbrun man­ tel, rödgult hår, vit mitra med svarta konturer. Bakom biskopens huvud syns två änglahuvuden med rött hår. En grön skiftning antyder mark. Till höger en del av en röd ranka. Ovanför figuren en inskrift i minusk.ler: >> Sts .. . riala».- 2. Ornamentik i gulbrun och svartbrun färg (fig 75).- 3. Marie bebådelse. Maria är iklädd grå, vec­ kad mantel och har gul gloria. På en bänk ligger svarta böcker; bokstöden är gulröda. På marken står en vit vas. Till vänster fragment av ängeln.- 4-7. Fyra apost­ lar och profeter (fig 70, 76). Samtliga apostlar och pro­ feter i detta register är försedda med språkband med in­ skrifter på latin, delvis utplånade , delvis svårt förvans­ kade . Inskrifterna och deras ursprungliga lydelse redo- Fig 68. Målninga rna i Vårfrukorets valv , ca 1404-1440, södra delen med bl a en tronsto l P) och ett hus e). Foto N Åze lius 1934. Pain tings on the vault of the Ladv Chapel. c . 1404-1440. south side containing i. a .. a throne v (?)and a house {?) . visas närmare nedan s 78 ff. Marken är grön ; stjärnorna i bakgrunden, som är målade för hand , är röda. Hår och skägg på samtliga figurer rödgula. Nr 4 saknar gloria och har vit hatt , dräkten är vit med rött foder , boken svart. Till höger om figurens huvud minuskelinskrift: »-eremias ». Nr 5 med vit dräkt och gul gloria; bär i vänster hand en yxa med gråblått huvud och gult skaft. Nr 6 har grön dräkt och svart mössa. Nr 7 - »judas thadeii » enligt minuskelinskrift till vänster om glorian­ har gul gloria och grön dräkt med brun-svart under­ klädnad . - 8. Kristi födelse. Kristusbarnet ligger på en gul strålkrans. Till i)öger knäböjer Maria som har ljus­ rött hår, är klädd i grön mantel och röd kjol ; glorian är vit. Till vänster sitter den sovande Josef, helt i vitt, med brunröd gloria och rödgula fötter. Ovanför Kris­ tusbarnet en ängel i vit dräkt och med bruna och vita vingar. -Bakom och till höger om Maria finns röda och gulröda färgytor , rester av nu utplånade figurer- troli­ gen herdarna - varav en mindre sådan med en gulgrå påse (?) i handen kan urskiljas. Stallet är gulrött. Södra väggen. Marken är grön och bakgrunden i nedre registret dekorerad med små gulröda stjärnor. Hår och skägg på samtliga figurer är gulröda. - l. Fragment (fig 77). Rödgul mantel med vecken dragna i svart. - 2. Glorian gul, dräkten blå. Vid axeln minus­ kelinskrift: »symon». - 3. Dräkten ljust grön med röd­ brunt foder. Huvudbonaden grönsvart med uppvikt BESKRIYNING 65 s Fig 69. Målningarna i Vårfrukorets valv, ca 1404- 1440, norra delen. Foto N Åzelius 1934. Paintings on the 1'(111/t of the Ladv Chapel. c. 1404- 1440. north side . N grågult brätte. - 4. (l fönstersmygen) : Figur med rött hår och gul gloria. Över figurens huvud minuskelin­ skrift : »mathe(us) ». Av dräkten återstår röda färg­ fläckar. - 5. Obetydligt fragment. Innanför en bred svart konturlinje grönsvart färg . - 6. Nedre delen av stående figur. Manteln är rödgul med ljusa dagrar på de djupa vecken och svart foder. - 7. (l fön stersmygen) : Stående figur med gloria. Över språkbandet står skri­ vet: »bartholomeus >> i svarta minuskler. Nedtill syns en vit mantel och en gulröd kjol. Därovan en gulröd ranka . - 8. Manteln (fig 78) har varit blå. Under man­ telfållen två rödbruna fläckar , vilka möjligen antyder fötter. Snett ovanför figuren en inskrift i minuskler : »jOel >>. - 9. Manteln gråblå, underkläd nade n rödgul, glorian gul.- 10. Dräkten ljusgrön . - Il. Ljusblå man­ tel med svart foder. Fötterna svarta. - 12. Ett par orangegula skor , tillhörande en åt höger gående figur. Fig 70. Målning på Vårfrukorets östra vägg (tig 71: 4-7), apostlar och profeter , ursprungligen målade ca 1404-1440, men hårt restaurerade på 1870-ta le t. Nuvarande till stånd en­ ligt tig 76. Foto C F Lundin( ?) 1907, före konservering. Paintings on east wall of the Lady Chapel (fiR 71 :4-7). Apasties and Prophets original/y painled c. 1404-1440. but heavily restared in the 1870's. Present conditivn see fiR 76. Photographed before rerestoration . 5-815650 Strängnäs domkyrka ö 66 V ÅRFRUKORET, KÄRNKYRKANs NORRA SIDOSKEPP 1. 5. 1. 3. 2. 8. '-t. 5 6. 7. Fig 71. Schema som anger numreringen a\ Vårfrukorets väggmålningar, östra väggen. Key to numbering ofmurals in the Lady Chapel, eas t IVa ll. Fig 72. Schema som anger numreringen av Vårfrukorets väggmålningar , södra väggen. Key to numbering o.{murals in the Lady Chapel, south IVa /1. 6. 11. 12. 4. 7 2. 3. 5. 9. 1o Västra väggen (fig 79 ff): Marken i bägge bildfälten är gråblå och bakgrunden i det nedre fältet är översål­ lad med stjärnor. I det nedre fältet står tolv figurer med gulrött hår och skägg; varannan med gul gloria. varan­ nan med huvudbonad. De sistnämnda figurerna har kortare mantlar och alltid skor på fötterna. Över och under figurerna här liksom på övriga väggar böjda språkband med minuskelinskrifter i svart. Övre bildfältet har också tolv stående figurer, av vilka några framställs inbegripna i en livlig diskussion. En del har huvudbonader, andra är barhuvade och gloria saknas alltid . Även här åtföljs figurerna av språkband med minuskelinskrifter, tyvärr både ska­ dade och förvanskade och därför svåra att tolka. Figu­ rerna står under ett stort träd , vars stam växer upp från en rödgul färgyta i mitten av bildfältet; grenarna är plastiskt tecknade, konturerade med svart och för­ sedda med röda skuggor. Fragment av bladverk i bak­ grundens färg och röda frukter är bevarade . I grenklykan över mittstammen sitter en kvinnlig figur, tecknad i svart och med rödgult hår och gloria i bak­ grundens färg. Ett djur ligger med frambenen i hennes knä och utefter ett språkband kommer snett från väns­ ter en duva och en liten naken figur med gloria svä­ vande. Ett språkband med en förvanskad minuskelin­ skrift åtföljer denna figur. På en gren till vänster ses underdelen av en knäböjande figur tecknad i svart och med vecken svagt skuggade med röd färg. l. Glorian är gul , manteln rödbrun. - 2. Håret är gulrött , manteln gråblå, underdräktens ärmlinning och den vänstra skon rödbruna . Till vänster om huvudet står: »am .. · '' · - 3. Manteln är gråblå med brunrött foder. Till vänster om huvudet står »tho », till höger är ett »ffi ». - 4. Dräkten är blå med vit modellering på vecken liksom kullen på hatten ; strumporna, snibb­ skorna och brämet på hatten rödbruna.- 5. Dräkten är röd med blå uppslag. Till höger står: iohäes (=Johan­ nes). - 6. Manteln med färger i rödbrunt , grönt och blått. Huvan grön. - 7. Manteln och underdräkten är rödbruna med brungula skuggor på vecken. Rödgul stav. Bredvid denna ett gulgrått föremål som bör tol­ kas som en pilgrimsväska. - 8. Dräkten rikt draperad Fig 73. Schema som anger numreringe n av Vårfrukore ts väggmålningar , väs tra väggen . Key to numbering ofmurals in the Lady Chapel, west ll'a/1. med gråblå färg längs kanterna och ovanpå denna brunaktig i själva konturen. Håret , skägget och mös­ sans uppslag är gula. - 9. Manteln är grågrön med rödbrunt foder och underklädnaden ljusröd . Korset är gult med en dragning åt rött. På bården under står »St andreas » med starkt förvanskade minuskler. - 10. Manteln ljusröd och underklädnaden grå med brunt på vecken. Håret gult, mössan grå, strumpor och skor samt höger ärmuppslag rödbruna. - Il. Manteln blå och underklädnaden vit , håret ljust gulrött och glorian målad med gulockra. Attributet - nyckeln - är delvis bibehållet. På bården under står »petrus >> . - 12 . Den vida manteln är gråblå; vecken är tecknade med mörkblå färg , på vilken lagts brunrött , som också an­ vänts till skuggning. Hatten har vit kulle och gult upp­ vikt brätte. Figurerna i övre fältet är mindre . På vänstra halvan är sju klädda i världslig dräkt, de övriga i vida mantlar. 13. Manteln är tecknad med breda konturer och skuggor i svartbrun färg.- 14. Dräkten gråviolett med mörka skuggor i rödbrunt ; vit hatt . Hår , skägg och ben rödgula. Karnationen är gulgrå, som på de fle sta figu­ rerna i detta bildfält.- 15 . Dräkten grön , hattens kulle gul och brättet vitt och svart. Skägget gulrött , benen grå. - 16. Dräkten är vit med svart och brunt på konturerna , mössan gul med rödbrunt brätte , hand­ skarna vita. Skägget gulrött , benen grå. Väskan, som hänger vid bältet , ä r svart med gul kant , gult band samt med en gul fläck mitt på . Ä ven käppen är gul. - 17. Dräkten grön, hår och skägg gula och benen rödbruna. - 18. Dräkten svartröd , benen gråbruna. Den fl ätade p 13. 14. 15.16. n 18. 19. 20. 21. 22. '23. 24. 1. 2. 3. 4. 5. G. 7. 8. 9. 10. 11. BESKRIVNING 67 2. 12. väskan med bygel , hängande vid skärpet är i bakgrun­ dens färg . Karnationen grå, håret gult. På kinden finns en svart fläck , förmodligen röd färg som svartnat.- 19. Gråaktig mantel med bruna veck , orangegul huva. Är­ men och strumporna rödbruna. Karnation mörkgrå. ­ 20. Manteln är grön med svart foder. Hår och skägg gula. - 21. Manteln är kraftigt modellerad , brunsvart med vitt foder. Skon svart. Hår och skägg gulröda. ­ 22. Dräkten är gråvit, hår och skägg gulröda. - 23. Manteln är grön , hår och skägg gula . - 24. Manteln är gulröd med vecken modellerade i vitt; underdräkten gråvit. Längst till höger skiftar marken i violett. - 25. Manteln gråvit med vecken modellerade i mörkare färg . Målningarna på bågens undersida (fig 82 och 83) Närmast ovanför anfanget på östra sidan är en scen som möjligen kan tolkas som Kri sti gravläggning (se nedan s 86). Dräkterna är svarta , doken vita; karna­ tionen är mycket ljust röd och gloriorna gula . Ran­ korna ovanför huvudena är gråsvarta . - Där­ ovanför framstä ll s Kri stus som smärtornas man. Glo­ rian vit , håret gulrött, ländklädet vitt och blodstän­ ken på kroppen röda. Sarkofagen tecknad i perspektiv med svarta linjer. De gula och röda linjerna till vänster framställer några av pinoredskapen: spjutet, kolonnen och stången med ättikssvampen. Korset är gult.- Ned­ till , på bågens västra halva framställs Maria mater omnium (Maria som skyddsmantelmadonna; fig 83) . Alla konturer i svart , håret och glorians kontur är gula, kragen gråsvart. U n der den utbredda manteln kan elva 68 VÅRFRUKORET. KÄRNKYRKANS NORRA SIDOSKEPP • ansikten urskiljas . - Bågens övre delar har en ranka i gult och rött, av samma slag som på valvkapporna. Målningar i kärnkyrkans norra sidoskepp På väggarna och valvet i norra sidoskeppet I, samt på valvet i norra sidoskeppet VII, finns fragment av målningar från senmedeltiden. De är visserligen obe­ tydliga , men så mycket är bevarat , att man kan påstå att dessa målningar är av samma art som de i Vårfruka­ pellet. Vissa av de större fragmenten är dessutom i Fig 74. Målningar på Vårfrukorets östra vägg , närmast S VIII (tig 71: 1-3). Ca 1404-1440. Helig biskop, vars mitra på­ sättes av äng lar. Foto N Åzeliu s 1934. Murals on east wall of the Ladv Cha­ pel, new·est to S VIII (fig 71: 1-3). c. 1404-1440. Angels placing mitre on Bishop ·s head. sådant skick, att man kan göra sig en ganska god föreställning om målningarnas ursprungliga konstnär­ liga kvalite . Norra sidoskeppet I, östra väggen . Denna vägg har till största delen rivits bort för att förbinda norra sido­ skeppet i äldsta kyrkan med högkoret (1: l plansch Il) . Väggens sydligaste parti , mot vilket högkorets västli­ gaste pelare i norra raden byggdes , är emellertid be­ varat. Här och i inre smygen på södra sidan till det stora gotiska fönster som funnits i denna vägg finns BESKRJVNJNG 69 Fig 75 . Målningar på Vårfrukorets östra vägg, t v om den stora nischen (fig 71: 2-3) . Ca 1404-1440. Marie bebådelse. Foto N Åzelius 1934. Murals on east wall of the Lady Chapel. on left side of the /arge re­ cess (fig 71:2-3). c . 1404-1440. Th e Annuncialian . ganska betydande rester av de ifrågavarande målning­ arna . Smygen har prytts med spirairankor av samma slag som rankorna på Vårfrukapellets valv (tig 84). De är rödbruna med sexbladiga klarblå blommor. Målningar­ na på väggfältet har avtecknat sig mot gulvit grund , överströdd med schablonerade , rödbruna rosor. Fogen mot sköldbågens undersida har markerats med ett röd­ brunt streck. Strax nedanför bågens anfang på södra sidan finns fragment av en åt vänster vänd , knäböjande figur (fig 85). Doket på huvudet har varit blått med pålagda vita glansdagrar. Manteln har bakgrundens färg . är upptill modellerad med ljus gråblå färg , nedtill rödbruna streck som anger vecken . Snett ovanför. till höger om huvudet finn s ett perspektiviskt tecknat föremål kon­ turerat i rödbrunt och skuggat med gråblå färg . Högst upp är ett svängt band av tre jämnlöpande rödbruna iinjer. På ömse sidor om detta band finn s blå färg­ fl äckar. Vad dessa fragment framställer kan inte nu 70 VÅRFRUKORET. KÄRNKYRKANS NORRA SIDOSKEPP avgöras - möjligen kan den blå färgen härröra från en klädnad och det svängda bandet vara ett stycke målad arkitektur. Så mycket kan dock konstateras , att fram­ ställningen skurits av då den stora öppningen till koret gjordes. Målningarna måste sålunda ha tillkornit före denna tidpunkt. Strax under fragmenten finn s rester av två språkband med inskrift i minuskler. På det undre kan läsas:--- a(?) timur -- . Sköldbågens undersida har prytt s av figurframställ­ ningar i 2 eller 3 våningar på ömse sidor om hjässan. Fig 76. Målningar på Vårfrukorets ös tra vägg, t h om den stora nischen (tig 71: 4-8), ca 1404-1440. Jesu födel se samt apostlar och profeter (jfr tig 70). Foto N Åzeliu s 1934. Murals on e as! wall of !h e Lady Chap­ el, on rig /11 side of 1he /arge recess (flg 71:4-8). c. 1404-1440. The Nalivily , Apaslies and Prophels (cf flg 70) . Både på norra och södra sidan är spår av sådana framställningar bevarade, men det finn s plats för ytter­ ligare en på var sida- här har emellertid ut smyckning­ en kanske blott utgjort s av ornamentik. I jämnhöjd med kolonnettkapitälet i valvets sydöstra hörn går en bård som skiljer de båda framställningarna på södra sidan från varandra (fig 86). Bården som är 7 cm bred består av en ljusblå rand , omgiven av en rödbrun på var sida. Under denna bård är en framställ­ ning av en man och en kvinna . Mannen står till höger , BESKRIVNING 71 Fig 77. Målningar på Vårfrukorets söd­ ra vägg, östra delen (fig 72: 1-6). Ca 1404-1440. Apostlar och profeter. Foto N Åzeliu s 1934. Murals on south wall ofthe Lady Chap­ el. east side (jig 72: l-f!). c. 1404-1440. Apasties and Prophets. något vänd åt vänster och med framsträckta händer. Han är iklädd ljusblå mantel och brunsvart underdräkt (troligen delar av en rustning). Sju horisontala band gå över midjan, vart och ett vitt överst och svart underst. Ansiktet är kraftigt tecknat och modellerat, håre t röd­ brunt (fig 87). Kvinnan till vänster håller högra handen vid midjan , den andra över bröstet. Ansiktet, förstört med undan­ tag av ett par färgspår , tycks ha varit omgivet av ett gråaktigt dok. Från axlarna nedfaller en kappa av obestämbar färg- sannolikt putsens med svarta skug­ go r - med foder i ljust blågrönt. Underklädnaden är rödvit. Ovanför mannens huvud ser man två gråsvarta träd­ kronor , den högra uppburen av en gulbrun stam . Till vänster härom skymtar ett flersidig! torn med spetsigt tak och en spetsig gavel på var sida. Tornkroppen har rödbruna konturer, huven är blå. Nedanför tornet går ett snett målningsfält i klarblått, möjligen antydande ett tak. l övrigt finns flera färgspår, nu omöjliga att tyda. 72 VÅRFRUKORET, KÄRNKYRKANS NORRA SIDOSKEPP Av särskilt intresse är modelleringen av ansikten och dräkter. Mannens ansikte (fig 87) är målat med mörka skuggor och en lätt pålagd ljust brunröd färg och glans­ dagrar av vita streck. Dräkten är målad så, att färgen i vissa partier pålagts med gles pensel, så att putsens färg skiner igenom och ger glansdagrar. Ovanför begränsningsbården finnes en framställning av en man med en djävul (fig 88) framför sig. Figurerna avtecknar sig mot en grund i putsens färg överströdd med schablonerade rosor. Mannens dräkt är klarblå Fig 78. Målningar på Vårfrukorets södra vägg, västra delen (fig 72: 7-12). Ca 1404-1440. Apostlar och profeter. Foto N Åzelius 1934. Murals on south wall ofthe Lady Chapel. we st side ({tg 72: 7-12). c. 1404-1440. Apasties and Prophets. Fig 79. Målningar på Vårfrukorets västra vägg (fig 73). Ca 1404-1440. Apostlar och profeter, illustrerande Credo apostolicum samt träd med bl a Jungfru Maria med enhör­ ningen. Foto N Åzelius 1934. Murals on we st wall of the Lady Chapel (fig 73). c. 1404-1440. Apostles and Prophets illustrating the Apostles' Creed, a tree with the Virgin Mary with a unicorn and other figures. med utsparade glansdagrar. Längs dräktens framsida går ett brunrött band som fortsätter nedåt mellan benen där det skymmer vänstra foten. Vid hans vänst­ ra sida hänger ett kort svärd. Djävulen är rödbrun med utsparade glansdagrar och kroppen är överströdd med klarblå fläckar. Marken är svart. På bågens översta parti finns 145 cm från hjässan blott ett obetydligt spår av en rödbrun slinga. I jämnhöjd med kapitälet i valvets nordöstra hörn finns på bågens norra sida ett stycke av en begräns­ BESKRIVNING 73 ningsbård mellan två figurer bevarat. Bården består av ett smalt blått band mellan två bredare av rödbrun färg. Ca 140 cm ovanför synes ytterligare en bård , bestående av tre rödbruna band med två brungula emellan. Mellan dessa bårder finnes fragment av en scen som möjligen framställt Delila som klipper Simson (fig 89). En man med slätrakat , rosafärgat ansikte vilar med kinden i handen i en kvinnas (?) knä. Bakom och över detta huvud syns en kvinnas dräkt i rödbrun, klart lysande färg. Hennes ena hand vidrör mannens huvud. Längre upp finns linjer som antingen kan tydas som dräktens gördel eller som konturer av en hand tillhö­ rande en annan figur. Ännu högre upp finns delar av kvinnans ansikte och huvud , med kortklippt hår och med huvudbonad målad i caput mortuum . Till vänster om denna grupp ses en hand som omfattar ett svårtol­ kat föremål (det glödgade järn varmed Simson blän­ dades?). Händer och ansikten är här endast tecknade med caput mortuum. A v framställningen i nedre bildfältet på denna sida finns endast obetydliga spår av någon figurs klädnad bevarade. Nedanför har grunden varit beströdd med rödbruna rosor. Ännu längre ned på pelaren fanns fragment av en rödbrun slinga av den vanliga typen. Ett fragment ca 50 cm från bågens hjässa får möjligen också tydas som rester av dylika slingor. På arkadbågen mot sidoskeppet finns obetydliga spår av den senmedeltida målningen: ljusblått och röd­ brunt. Vid östra anfanget finns schablonerade stjärnor i brunt. Norra väggen och sköldbågen har obetydliga men intressanta fragment av samma dekoration som också finns på fondväggen i murgångens nisch. Övre delen av sistnämnda muryta har en dekoration som avgränsas nedåt av ett språkband med en inskrift i minuskler i blågrått och dubbla begränsningslinjer i samma färg (fig 90). Inskriften är ofullständig och omöjlig att tolka . Målningen ovanför är mycket fragmentarisk men kan möjligen tydas som Kristi gravläggning. Strax till väns­ ter om mittlinjen ovanför språkbandet syns höftpar­ tierna, låren och övre delen av underbenen på en lig­ gande naken figur i caput mortuum, med konturer och skuggningar i mörkare nyanser av samma färg samt vita glansdagrar. Vissa inre konturer som möjligen kan föreställa sår är mörkgrå. Under figuren finns svarta 74 VÅRFRUKORET. KÄRNKYRKANs NORRA SIDOSKEPP BESKRIVNING 75 Fig 80--81. Detaljer av målningarna i fig 79. Jungfru Maria med enhörningen samt två profeter. Foto R Hintze 1981. Delails of murals in fig 79. The Virgin Mary with a unicorn and two prophets. 76 VÅRFRUKORET. KÄRNKYRKANS NORRA SIDOSKEPP linjer, troligen antydande underlaget på vilket figuren ligger. Strax ovanför knäna syns några obetydliga frag­ ment med grå konturer som tonas ut. l bildfältets högra parti är ett komplex av fragment i caput mortuum där endast en uppåtriktad hand har en nu tydbar form . En framåtlutad kvinna skymtar ovanför, målad med grå kontur som tonats ut. På väggfältet ovanför murgången ser man nu endast obetydliga fragment av målningarna i hörnet mot sköldbågens undersida. l jämnhöjd med bågens anfang på västra sidan finns en rätt betydande putsyta med svarta ornament och utsparad i detta finns ena ändan av ett språkband i putsens färg med nu oläsliga bokstä­ ver i svart. Utanför den svarta färgyt an finns kvar några obetydliga röda streck samt ett finger tecknat i rödbrunt. Något högre upp på samma sida finns frag­ ment av de vanliga rankorna i caput mortuum. De återkommer även på andra ställen. Ett stycke nedanför hjässan på östra sidan finns ett 7 cm brett band , utdra­ get i en snibb. Dess översta halva är rödbrun , den nedre grå. Fönstersmygen har varit dekorerad med spirallagda slingor i svart och cap ut mortuum (fig 91). Dessa mål­ ningar har aldrig varit överkalkade men blivit skadade genom den nu borttagna igenmurningen av fönstret. På smygens vänstra sida finns ca 40 cm från hjässan ett språkband, 7 cm brett, med konturer och minuskler i svagt orangegul färg. Av inskriften kan läsas: -­ w i t n a. Ca 37 cm under detta språkband finns ännu ett , med de dubbla begränsningslinjerna och bokstä­ verna i orangegult. Av inskriften, nästan helt utplånad , kan urskiljas minusklerna: --a d--. Målningen på sköldbågens undersida tycks ha be­ stått av midjefigurer insatta i rankornamentik. På väst­ ra sidan strax ovanför bågen till gången genom murpe­ laren , är ett rätt betydande parti av dekorationen be­ varad (fig 92). Här urskiljs fragment av den vanliga rankan i svart och caput mortuum. Vidare de långa, spetsigt parflikiga bladen, även påträffade i Vårfru­ koret , men här med konturer och nerver i rött. Bland de ornamentala detaljerna finns vidare en romboid med insvängda sidor konturerade med svart och med ett 4­ tlikigt blad som avtecknar sig mot en grund i caput mortuum . Något högre upp finnas små fragment , möjli­ gen av en figur som hållit ett språkband, allt i caput mortuum. Inom språkbandet urskiljs mycket svagt i minuskler följande: --T - r(?) mu --. Östra hälften av bågen har obetydliga fragment av de vanliga rankorna i caput mortuum , svart och rött. Dessutom finns 75 cm ovanför nordöstra kolonnettka­ pitälets nivå ett gubbhuvud i halvprofil vänt mot väns­ ter och tecknat och modellerat i caput mortuum med håret i mörkare nyans av samma färg. Detta ansikte kan , vad den konstnärliga kvaliten beträffar, jämföras med mansansiktet på östra sköldbågens södra hälft. Ä ven på valvets kappor har funnits fragment av samma dekoration. På östra, södra och västra kappan fanns obetydliga spår av målning i svart och caput mortuum. På norra kappan , 60 cm ovanför basstrålens hjässa , fanns en djurfot målad i caput mortuum , av formen att döma tillhörande ett lejon . Även valvkapporna i norra sidoskeppet VII hade fragment av senmedeltida målning , avlägsnade vid 1907-1909 års restaurering efter fotografering och kal­ kering , tydligen av samma slag som i norra sidoskep­ pet l . På östra kappan fanns närmast under diagonalbå­ garnas skärningspunkt ett framifrån sett ansikte inom ett trekantigt fält som från valvkappan i övrigt avgrän­ sas av en ram , som hade samma form som kanten på ett paraply (fig 93). Ramen var sammansatt av tre band, det innersta rött, det yttersta blått , i vilka införts fyrpass med spetsiga blad . Utanför ramen fanns ett rutnät med fyllningar i rött och blått. Södra kappan hade också fragment av ett liknande huvud och på motsvarande ställe. Kappan hade syn­ barligen varit täckt av ett spinkigt rankverk i rött och ljusblått , med klängen upprullade i spi ral. Mellan sling­ orna har bottnen täckts av på fri hand och med ljust rödbrun färg målade sexsidiga stjärnor. l svicklarna har antagligen funnits smärre figurer. l västra kappan fanns fragment av slingor, stjärnor och sannolikt också en figur. l norra kappan fanns obetydliga fragment av spiralvridna klängen samt slingor. Fragment av slingor av samma slag som på valvkapporna sågs även på arkadbågen i mittskeppet VII - norra sidoskeppet VII och målade i caput mor­ tuum . Ikonografi Ur ikonografisk och konsthistorisk synpunkt hör Vår­ frukorets målningar och de med dem sammanhörande målningsfragmenten i kärnkyrkans norra sidoskepp till de intressantaste i domkyrkan . Desto beklagligare är det att Vårfrukorets målningar i stor utsträckning spo­ lierats vid den hårdhänta renoveringen på 1800-talet och att fragmenten i norra sidoskeppet, i allt väsentligt autentiska, tyvärr är av mycket begränsad omfattning. Vårfrukorets målningar bör , helt naturligt, till vä­ sentlig del ha varit ägnade åt Jungfru Maria . Så synes också vara fallet, men vad som nu är mest framträdan­ 77 IKONOGRAFI Fig 82. Målningar på undersidan av bågen mellan Vårfrukoret och S VIII , östra delen. Ca 1404-1440. Längst ned Korsned­ tagningen eller Gravläggningen. däröver Smärtomannen. Foto N Åzelius 1934. Paintings on the under side of the arch bet11·een the L{/(h Chapel and S VII/. eäst side, c. 1404-1440. At bollom The Depositionfrom the Cross or Th e Entombment. abm•e. Th e Man of Sorrows. Fig 83. Mål ninga r på undersidan av bågen me llan Vårfrukoret och S VIII. västra delen. Ca 1404-1440. Jungfru Maria som skyddsmantelmadonna. Foto N Åzeliu s 1934. Paintings on under side of the are h bet11·een the Ladv Chapel and S VIII. west side. c. 1404-1440. The Ho/v Vir[!in as Mater miserieord i(/'. 78 VÅRFRUKORET, KÄRNKYRKANS NORRA SIDOSKEPP Fig 84. Målningar på södra sidan av smygen till det stora goti ska fö nstre t i östra väggen av N l. 1400-talets förra del. Foto C R af Ugglas 1908. Paintin~:s on south side l!( the la r~:e Gothic 11 ·indo>t · embra­ sure in the east •m il r>( N l . Ear/y 15th century. de i målningarna ä r en svit apostl a- och profetbilder som fle rfinns på alla korets tre väggar. Även nä r mål­ ningan a befann sig i sitt ursprungliga skick , intog denna svit en dominerande plats, något som väl stäm­ mer med svitens moti v: den aposto li ska trosbekännel­ sen . Moti vet är känt från åtskilliga svenska medeltids­ målningar men förekommer hä r i sin mest uta rbe tade fo rm , dvs med bilde r av såväl apostl a r som profete r. a lla utrustade med språkband med texte r : apostla rnas texte r den aposto li ska trosbekännelsen (Credo aposto­ li cum), profete rnas texte r va lda så a tt de fö rebådar motsva rande stycke av trosbekännelsen. 1s Sviten skall läsas mot sols och börja r längst i norr på korets väs tvägg (fig 79 ). Den fö rsta figuren ä r en profet. den Fig 85. Målningar söder om den stora bågen mellan N l och högkoret. 1400- talets fö rra del. Fragment av draperifigur . Foto C R af Ugglas 1908. PaintinJ;S south of the /arge are h bet11 ·een N l and the Chan­ cel. Ear/v 15th century . Fra~:m ent l!/. draped .fi~:ure . andra en apostel som del s bär ett tydligt attribut - en nyckel - dels genom en inskrift under bild registre\ är be tecknad som Petrus (om denna inskrift å te rgår på origina let ä r tveksamt). Inskriften på profetens språk­ band ä r svårt förvanskad men gå r dock a tt identifiera med det bibe lc itat som i medeltida Credo-framställ ­ ningar hämtats från profeten Jeremias: »Patrem invo­ cabitis, qui te rram fecit et condidit coe lum >> (= >>Åka ll a Fadern , som har skapat jo rd och himmel 1>> ). Kursive­ rade dela r av texten gå r fo rtfarande a tt identifie ra på språkbandeL På Petrus ' språkband , som nu ä r i det närmaste helt tomt, har stått att läsa trosbekännelsens fö rsta a rtike l: »Credo in Deum patrem omnipotentem , creatorem coe li et terra e (= J ag tror på Gud Fader 79 IKONOGRAFI Fig 86. Målningar på undersidan av östra sköldbågen i N l , nedre partiet på södra s idan. 1400-ta lets förra del. Man och kvinna. Foto C R af Ugglas 1908. PaintinRS on under side l~{ eastwallarch in N l . lower part on south side Lar/l' 15th century. Man and woman. 80 VÅRFRUKORET. KÄRNKYRKANS NORRA SIDOSKEPP Fig 87. Detalj av mannens ansik te i tig 86. målat med mörka skuggor och en lätt pålagd brunröd färg och glansdagrar av vita streck . Foto C R af Ugglas 1908. Detail of man 's face in fig 86 painted ll'ith dark slwdmn· and a liRht coat of hrownish-red with white streaks (~f liRht. 81 IKONOGRAFI Fig 88. Må lningar på undersidan av östra sköldbågen i N 1: mellersta partiet med en man oc h en djävul. 1400-ta let s förra del. Foto C R a f Ugglas 1908. Paintings on under side ofeast wall arch in N 1: cen tre partwith a man and a devil. Ear/v 15th century . allsmäktig, himmelens och jordens skapare). I nästa par är aposteln Andreas utmärkt såväl med sitt attri­ but , ett X-kors, som med sitt namn under bilden. Av texten på hans språkband å terstå r endast enstaka bok­ stäver, men där har stått: >> Et in Jesum Christum, filium ejus unicum dominum nostrum >> (=och på Jesus Kristus, hans enfödde son, vår Herre). Profetens in­ skrift är däremot möjlig att rekonstruera (bevarade , identifierbara delar av texten här, liksom också i fort­ sättningen kursiverade) : >>Dominus dixit ad me: filius meus es tu >> (= >>Herren sade till mig: 'Du är min son. '»). Profeten skall således i detta fall vara konung David och borde ha burit en krona, istället för den hatt han nu bär, möjligen en följd av 1800-ta lsmålarens &-8 15650 Strängnäs domkyrka insatse r. - Nästa apostel bär en vandringsstav och i anslutning till denna finns ett föremål som kan tolkas som en pilgrimsväska . Den avbildade är således Jakob d ä vars del av trosbekännel sen är: »Qui conceptus est de Spiritu Sancto , natus est ex Maria virgine » (=avlad av den helige Ande, född av jungfrun Maria). Inget av denna text går att identifiera på språkbandeL Vid pro­ fetens huvud finn s en inskrift med hans namn. >> ysai >> , dvs Jesaja, och språkbandets te xt ä r också hämtad ur dennes skrifter: >>Ecce virgo concipiet et parie t filium >> (= >>Se,jungfrun ska ll bli havande och föda en son >> ). ­ Av nästa par är aposteln genom en inskrift i huvudhöjd betecknad Johannes och han är också framstä lld som ung och skägglös. På hans språkband har en gång 82 VÅRFRUKORET, KÄRNKYRKANS NORRA SIDOSKEPP kunnat läsas: >Passus sub Pontio Pilato , crucifixus, mortuus et sepultus est» (=pinad under Pontius Pila­ tus , korsfäst, död och begraven). Hans motpart bland profeterna är traditionellt Sakarja, vilket innebär att inskriften på dennes språkba nd ursprungligen bör ha varit: >>Aspicient ad me Dominum suum quem confix­ erunt (= >>De skall se upp till mig , sin Herre , som de stungit »). Inget av denna text eller av någon annan av de textvarianter som brukar förekomma i detta sam­ manhang går nu att identifiera. Nästa apostel är Thomas - första delen av hans namn kan fortfarande läsas över hans högra axel. Hans del av trosbekännelsen- >>Descendit ad inferna , terti a die resurrexit a mortuis >> (= nederstigen till dödsriket , Fig 89. Målningar på undersidan av östra sköldbågen i N l. 1400-talets förra del. Delila som klipper Simson eJ. Foto C R af Ugglas 1908 . Paintings on under side of east wall arch in N l. Ear/y 15th century. Deli/ah culting Samson's /wir (?). på tredje dagen uppstånden från de döda)- har således stått på det nu nästan tomma språkbandeL Pröfeten bör vara Hosea och inskriftsbandets ursprungliga ly­ delse >>O mors , ero mors tua , morsus tu us ero , in­ ferne >> (=O död, jag skall bli din död, jag skall bli dig till smälek, du dödsrike ,, ). - Det sista paret på västväg­ gen har varit Jakob d y och Amos (de två första bokstä­ verna i den sistnämndes namn stå r till vänster om hans huvud). Bådas texter är fortfarande möjliga att identifi­ era: >>Ascendit in coelos, sedet ad dextram Dei patris omnipotentis » (=uppstigen till himmelen, sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida) , re spektive >>Qui aedificat in coelo ascensionem suam >> (= >> Han bygger sin boning högt uti himmelen >>). 83 IKONOGRAFI Fig 90. Målningar i ni schen på norra sidan av N l. 1400-talets fö rra del. Gravlägg­ ningen (?) . Foto R Hintze 1981. Paintin f?S in recess on north side of N l. Ear/y 15th century . Th e Entom!Jinent {") . På sydväggen finns åtta figurer, dv s fyra par (fig 77 och 78). Det västligaste paret hör till de svårast ska­ dade i hela Credo-sviten, men bör ha varit Filippus och Malaki med inskrifterna »>nde venturus est iudicare vivos et mortuos '' ( = därifrån igenkommande till att döma levande och döda) respektive >>Ascendam ['l Vulgata : Accedam] ad vos in judicium et ero testis velox (= >> Jag skall komma till er för att hålla dom , och jag skall vara ett snarfärdigt vittne '' ). - A v det därpå följande paret, där aposteln placerat s inne i fönster­ smygen , identifieras aposteln med hjälp av en inskrift ovanför figuren : »bartholomeus ». Hans del av trosbe­ kännelsen är »Credo in spiritum sanctum » (=Jag tror på den helige Ande). Även vid profeten står hans namn i minuskler: »joel» . Den nu helt försvunna inskriften på dennes språkband bör ha haft denna lydelse: · »Ef­ fundam de Spirit u meo super om nem earnem » ( = ,Jag skall utgjuta min Ande över allt kött »). De två paren öster om fönstret på sydväggen är också möjliga att identifiera. Ordningsföljden mellan de två är härifrån omkastad , så att aposteln kommer först. I fönstersmygen återfinner vi således aposteln Matteus som identifieras med hjälp av en inskrift med hans namn , medan hans partner kan namnges med hjälp av inskriften på språkbandeL Aposteln Matteus ' del av trosbekännelsen är >' Sanctam ecclesiam catholi­ cam, sanctorum communionem » (=en helig allmänne­ lig kyrka , de heligas samfund). Profeten brukar beteck­ 84 VÅRFRUKORET. KÄRNKYRKANS NORRA SIDOSKEPP nas Mika och hans text , som dock härstammar från Sefanja, har ursprungligen haft följande lydelse: > lnvo­ cabunt omnes nomen Domini et servie n t e i >> (= >> De skall a lla åkalla Herrens namn och tjäna honom >>). - I nästa par ä r aposteln Simon (enligt inskrift) och hans text fortfarande möjlig att läsa: >> remissionem pecca­ torwn >> (=syndernas förl åtelse). Profeten är däremot till större delen utpl ånad och inskriften svår att identi­ fiera. Vanligast återfinnes Malaki på denna plats med texten: >> Deponet Dominus omnes inquitates nostras >> (= >> Herren skall utplåna alla våra missgärningar >>), som dock är hämtad från profeten Mika. På korets östvägg, söder om den nisch som markerar Fig 91 . Målningar i smygen till ä ld­ s ta kyrkans fön ster i N l. 1400-ta let s förra del. Foto S Curman 1908. Paintin{?s in the recess of the ll'in­ doll' in the oriRinal clwrch in N l . Ear/v 15th centur.1·. platsen för korets altare, finn s de två sista paren i Credo-sviten (fig 76) . Längst i söder finns aposteln Judas Taddeus (namnet står till vänster om hans hu­ vud) . På hans språkband har ursprungligen stått >>Car­ ni s resurrectionem (=de dödas [köttets] uppståndel­ se). Profetens skriftspråk går ej att rekonstruera med hjä lp av de få bevarade bokstäverna på språkbandeL Vanligtvis återfinnes på denna plats >> Educam te de sepulcris tuis , popule meus >> (= >>Jag skall föra dig ut ur dina gravar , mitt folk»); citatet är hämtat från Hese­ kiel , även om profeten icke så sällan kallas Sakarja eller Daniel. Den siste aposteln är Matthias med sitt attribut, en yxa, och den fortfarande fullt läsliga in­ IKONOGRAFI 85 skriften: >> et vitam aeternam, amen ,, (och ett evigt liv , Amen). Den siste profeten är genom en inskrift beteck­ nad som Jeremias. Inskriften på hans språkband kan rekonstrueras: »Evigilabunt a/ii ad vitam , a/ii ad mor­ tem >> (= >>De skall uppvakna , somliga till liv , andra till död >> ). Observera, att det sista >alii > målats till efteråt, ovanför språkbandeL Denna text brukar normalt tillde­ las Hesekiel, icke Jeremias, som här är fallet. Av väggarnas målning i övrigt , dvs i det övre av de två regi stren , är scenerna på östväggen möjliga att tolka även om de i sitt nuvarande skick mera är präg­ lade av 1800-talet än av 1400-talet - i allt väsentligt l; torde de dock återge de ursprungliga kompositionerna. Scenen norr om altarnischen (fig 75) visar Marie bebå­ del se, den söder om nischen (fig 76) Kri sti födelse. Den sistnämnda scenen visar Maria knäböjande inför det nyfödda barnet , dvs i enlighet med S Birgittas vision av födel sen. 19 Det är frestande att anta att de två scenerna på ömse sidor om sydväggens fönster (fig 77 och 78) fortsatt skildringen av Kri sti barndom , men alltför litet åter­ står; det lilla som bevarats är dessutom i alltför över­ målat skick för att medge en säker tolkning . Tänkbara scener vore frambäraodet i templet och fl ykten till Egypten. Scenen i det övre registret på västväggen (fig 79) är däremot i s ina huvuddrag förhåll andevis väl bevarad och uppvi sar dessutom en del detaljer som är någor­ lunda oförvanskade sedan målningarnas tillkomst. Hu­ vudmotivet är ett stort träd med rikt grenverk; under trädet står tolv manliga figurer, a lla försedda med långa språkband , vilkas inskrifter dock icke går att läsa förrän man funnit en förlaga till scenen som kan ge tillräckliga ledtrådar. I trädet s norra del , men icke direkt infogad i grenverket , finns en bröstbild av en manlig figur, även denna försedd med ett språkband . Möjligen kan ytterligare några figurer av samma typ ha funnit s i den övre delen av trädet , som nu är helt utplånad. I trädet , just där det första gången grenar sig, har målats en glorieförsedd kvinna i vars sköte ett hjortliknande djur söker sin tillflykt. En glorieförsedd duva flyger mot kvinnan och rör med sin näbb vid hennes huvud ; efter duvan följer ett litet , naket barn , också det med gloria. Duvan och barnet åtfölj s av ett språkband med en tyvärr förvanskad inskrift. En knä­ böjande figur till vänster om kvinnan, endast delvis bevarad , hör troligen till samma figurgrupp (fig 80). Det är fullt klart att vi här har att göra med en symbolisk framställning av Kristi mandomsanam­ melse . Djuret som söker sitt skydd i kvinnans sköte skall föreställa en enhörning, ett djur som troddes kunna fångas endast av en jungfru och som under medeltiden ofta förekommer som en symbol för Kris­ tus men också för den rena jungfru Maria. 20 Enhör­ ningen kombineras här med en bebådelsescen av det slag där den helige Andes duva åtfölj s av Jesus-barnet , båda utsända av Gud Fader- säkerligen har en bröst­ bild av denne inom en molnbård funnits också i scenen på Vårfrukorets västvägg. Den knäböjande figuren till vänster bör ha före ställt bebådel seänge ln Gabriel. Att trädet avser att föreställa Kri sti stamträd ­ ,,Jesse rot > för att använda en i svensk ikonografi sk litteratur ofta använd beteckning- är en förmodan som ligger nära till hands. I detta träd intar alltid Maria en framträdande plats, men hon avbildas mestadel s med Jesus-barnet i sina armar. Trädet i Vårfrukoret ·är framställt som ett rikt förgrenat, fruktbärande träd och saknar de i grenverket inkomponerade bilder av Jesu förfäder som är en given ingrediens i varje framställ­ ning av »lesse rot ». Skall då möjligen de sex + sex figurerna som fl ankerar trädet föreställa förfäderna? Om detta varit avsikten borde åtminstone någon av dem vara försedd med krona (David), vilket icke synes vara fallet. Man kan konstatera att de två grupperna är sammansatta av var sitt slags figurer, de söder om trädet klädda i dräkter som närmast kan betraktas som profana (observera t ex att två av figurerna bär pen­ ningpungar vid sina bälten) , medan de norr om trädet är iklädda långa mantlar, som närmast för tankarna till profeter eller andra lärda och andliga - profeterna i Credo-sviten bär dock alla korta livkläd nader och hu­ vudbonader och skiljer sig således helt från figurerna norr om trädet. Figuren närmast trädet , som av allt att döma pekar mot Jungfru Maria är iklädd en mantel som också höljer hans huvud. Att tolka denna figur som profeten Jesaja är frestande . På hans språkband bör då ha stått att läsa orden »Ecce virgo concipiet et parie t filium, et vocabiter nomen eius Emmanuel » (=Seen jungfru skall varda havande och föda en son och hon skall giva honom namnet Emmanuel). Ett annat tolkningsalternativ är att mannen närmast trädet skall föreställa Moses och att språkbandet innehållit ett citat ur Fjärde Mosebokens 17 kapitel , som skildrar hur Arons stav grönskar. Mannen närmast till höger om honom, med vilken han befinner sig i livligt sam­ språk, skulle i sådant fall kunna vara Aron. Samtliga personers språkband torde ha innehållit texter som syftat på Kri stus som Messias, född av jungfru Maria. Vad de sex männen i världslig dräkt söde r om trädet skall illustrera är om möjligt ännu svårare att gissa: möjligen kan man tänka sig att de skall representera tiden »ante legem », dvs före lagen genom Moses . och 86 VÅRFRUKORET. KÄRNKYRKANS NORRA SIDOSKEPP således föreställa några av patriarkerna medan de norr om trädet i så fall skulle höra till perioden >>sub le­ gem>>, dvs under lagen. Det förefaller således som om trädet hellre bör tol­ kas som ett slags livets och frälsningens träd - obser­ vera frukterna i grenverket - än som en framställning av Kristi stamträd. Kanske har också ursprungligen vid trädets fot funnits en bild av den döde Adam- plats finns för en sådan framställning i form av en dödskalle och några benknotor. Däremot ger platsen vid trädets rot knappast erforderligt utrymme för en bild av den sovande Jesse . Troligen har också trädet krönts av en bild av den korsfäste Kristus. Kanske har också den som givit målaren prögrammet för korets utsmyckning också haft Höga visan i tankarna och då särskilt kapit­ let 7: 7-9, där bruden (som enligt medeltida synsätt identifierades med Kyrkan) skildras som ett fruktbä­ rande träd. Över huvud taget kan man förmoda att denna scen är laddad med symbolik långt utöver vad som här kortfattat föreslagits. En noggrann specialstu­ die krävs för att om möjligt avslöja tankarna bakom motivet. Målningarna i valvet (fig 68 och 69) är tyvärr så fragmentariska att icke en enda scen med säkerhet kan tydas. I östra kappan , dvs över den plats där korets ursprungliga altare bör ha stått, finns en scen med betydande inslag av perspektiviskt tecknad arkitektur. Kanske har här funnits en bild av Jungfru Marie krö­ ning där tronstolen givits samma överrika och fanta s­ tiska utformning som i t ex Meister Bertrams framställ­ ning av samma motiv i det s k Buxtehuder-altaret i Kunsthalle , Hamburg. Även i södra kappans målning­ ar har arkitekturmotiv spelat en väsentlig roll. Där finns vidare närmast valvets hjässa målat ett cirkelseg­ ment, som antyder att därinnanför funnits en bild av Gud Fader(?) och att denne således spelat en väsentlig roll i de avbildade händelserna. I västra kappan åter­ står endast några färgfläckar som visar att där funnits i varje fall två figurer. I norra kappan är en del figurer relat ivt väl bevarade , bl a bilden av ett liggande lejon, en man med en kalk i ena handen samt ytterligare en figur , klädd i en djurhudsmantel av samma typ som brukar bäras av Johannes Döparen. Att finna ett sam­ band mellan dessa figurer är svårt - det kan inte ens med säkerhet avgöras om de hört till en och samma scen. I bågen mot långhuset (fig 82 och 83) finns också målningar, i väster en bild av Jungfru Maria under vars mantel en skara människor sökt sin tillflykt , dvs en s k skyddsmantelmadonna, en av de äldsta kända från det medeltida Sverige. I bågens östra hälft finns överst en bild av Kri stus som smärtornas man , stående i en sarkofag och omgiven av passionsredskapen. Scenen därnedanför, som målaren på 1870-talet lyckats virra till ganska avsevärt, torde föreställa Kristi gravlägg­ ning. Längst ned finns en bild av en helig biskop, vars mitra bäres (påsättes) av två änglar. Ovanför bisko­ pens huvud finns en inskrift i minuskler, som dock i sitt nuvarande skick icke går att läsa som namnet på någon helig biskop- där står nu »Sts ... riala ». Efter­ som biskopen saknar attribut - de två mitrabärande änglarna, som f ö återkommer på t ex S Henriks keno­ tafium i Nousis kyrka i Finland , kan knappast betrak­ tas som attribut - är varje identifieringsförsök lönlöst. De med Vårfrukorets målningar stil- och tidsmässigt sammanhörande målningarna i kärnkyrkans norra si­ doskepp (se beskrivningen ovan s 68 ff) påträffades och frilades vid restaureringen 1907-1909 och behandlades härvid på ett föredömligt pietetsfullt sätt - inga som helst retuscher gjordes. Tyvärr utgör de dock bara obetydliga rester av en dekoration om vars ursprungli­ ga omfattning vi inget vet. Dock bör åtminstone norra sidoskeppets östligaste valv, som vid tiden för mål­ ningarnas tillkomst hörde till kyrkans högkor, ha varit dekorerad, kanske också flera valv längre åt väster än det i vilket målningsfragment påträffades. De spridda rester som bevarats är dessutom så fragmentariska att knappast någon scen med säkerhet kan tolkas. Frag­ menten ger däremot en mycket klar bild av målningar­ nas ursprungliga utseende och om konstnärens tek­ niskt och konstnärligt mycket högtstående handlag. Av scenerna i det östligaste valvets sköldbågar i öster och norr kan möjligen en föreställa Delila som klipper av Simson hans hår (fig 89). Ingen av scenernas figurer har glorior, varför det vill synas som om moti­ ven hämtats ur Gamla testamentet. Scenen i ni schen under arkadbågen vid nordväggen kan möjlige!) före­ ställa den döde Kristus (fig 90). Nischen skulle onekli­ gen utgöra en bra uppställningsplats för en skulpterad framställning av Kristi grav, i närheten av den plats där ett sakramentskåp bör ha haft sin plats. En lång in­ skrift åtföljer scenen, av vilken dock inga tillräckligt långa , sammanhängande stycken bevarats för att en läsning skall vara möjlig . - De efter fotografering av­ lägsnade målningsfragmenten i sjunde valvet från ösler i norra sidoskeppet är icke möjliga att tolka. 87 Datering och konsthistorisk ställning Ett antal bevarade urkunder gör det ganska lätt att fastslå Vårfrukorets tillkomsttid (se Strängnäs I: l , s 212 ff) . Koret nämns första gången i ett avlatsbrev som den nyvalde biskopen Petrus Johannis utverkade av påven Bonifatius IX i Rom den 28 maj 1401. I brevet talas om det Mariaaltare (kapell) , som inom kort skall 21uppföras vid Strängnäs domkyrka . Korets grundare var Gjord Petersson, ärkedjäkne 1389, biskop 1408 , död 1411 , en uppgift som bl a lämnas av hans ättlingar i ett brev från 1450,22 där det sägs att Gjord först bör­ jade bygga på Vårfrukoret , ytterst i domkyrkan . En betydande donation gjordes till koret den 14 oktober 1404 av riddaren Sten Bengtsson (Bielke), två av hans söner, en dotter och en måg23 och kompletterades den 3 september 1405 av Sten Bengtsson .24 I det först­ nämnda brevet talas om >> Warfru altare , thet nylika funderat aer innan Sirengines domkirkio , som yterst aer bygdt i domkirkione uppa sudhra sidhone». Ytterli­ gare två gåvobrev från 1404, det första från februari månad , bekräftar att koret stod färdigt senast vid tiden kring årsskiftet 1403/1404,25 dvs efter en byggnadstid på i runt tal tre år. Att målningsdekorationen också stod färdig när koret togs i bruk framgår icke av de arkivaliska uppgif­ terna, men de ger oss en bestämd uppgift om när målningarna tidigast kan ha tillkommit. Målningsfrag­ menten i kärnkyrkans norra sidoskepps östligaste tra­ ve hjälper till a tt ge en ungefärlig tid före vilken dessa målningar måste ha tillkommit och ger därmed också hj älp vid dateringen av Vårfrukoret s av samma målar­ verkstad utförda dekoration . sidoskeppsmålningarna återfinnes bl a i ett fönster i östväggen som förlorade sin funktion, när det nya högkoret byggdes. Större delen av den ursprungliga östväggen revs också, var­ vid en del scener , som framgår av fragmenten , stym­ pades . Högkoret påbörjades 1448, och det är knappast troligt att man låtit dekorera sidoskeppets till det nya koret omedelbart gränsande trave efter det planerna för korbygget tagit fast form . Detta torde innebära att målningarna senast tillkommit omkring 1440. Kan man t ex med hjälp av stilanal ys och genom jämförel ser med likartade målningar närmare bestäm­ ma när inom den sålunda givna tidsramen ca 1404-1440 Vårfrukorets och norra sidoskeppets målningar till­ kommit? Stilanalyser försvåras vad gäller Vårfrukorets målningar av att de i sitt nuvarande skick , efter den brutala påmålningen på 1870-talet och omkonserve­ ringen 1907-1909, endast ger en antydan om målnin­ garnas ursprungliga utseende men underlättas av det Fig 92 . Målningar på undersidan av norra sköldbågen i N l , västra sidan. 1400-talets förra del. Foto C R af Ugglas 1908. Paintings on under side of north wallarch in N l , west .1ide . Ear/y 15th century . helt orörda skick som målningsfragmenten i sidoskep­ pet befinner sig i. Att de sistnämnda äge r direkt sam­ band med Vårfrukorets målningar och med stor sanno­ likhet utförts någorlunda samtidigt med dessa, något som redan flera gånger påpekats , framgår bl a av att exakt samma rankornamentik återfinnes på båda stäl ­ lena . Man kan också ana sig till ett samband vad gäller figurstilen . Figurfragmenten i sidoskeppet uppvisar också mycket nära överensstämmelser med målningar­ na i Fogdö kyrka strax utanför Strängnäs , vilka mål­ ningar i sin tur sedan länge och med all rä tt samman­ fört s med målningarna i Vårfrukoret av B Söder­ berg. 26 En jämförel se mellan Fogdö-målningarna och sidoskeppsfragmenten visar än tydligare på ett sam­ band och ger en klar anvisning om att samma målare eller snarare målarverkstad varit verksam såväl Strängnäs som i Fogdö. Vad är det då som i första hand karaktäri serar mål­ i 88 VÅRFRUKORET, KÄRNKYRKANs NORRA SIDOSKEPP ningarna i Strängnäs och Fogdö? Den livfulla komposi­ tionen , med figurer i intensiva samtal och som med stora gester understryker sina budskap, faller i ögonen både i Fogdö och Strängnäs. I båda fallen är det apost­ lar och profeter i en Credo-svit som tydligast visar detta särdrag, till vilket få om ens några motsvarighe­ ter finns i samtida svenskt monumentalmåleri. I Strängnäs finner man också en förkärlek för perspekti­ viskt tecknade arkitekturkulisser av ett slag som har sitt yttersta ursprung i Italien men till vilket också åtskilliga paralleller finns även i nordtyskt måleri , t ex hos Meister Bertram. Se t ex den fragmentariska bilden av en tronstol (?)i östra valvkappan i Vårfrukoret (fig 68 och 69) eller ett snedställt , åttkantigt torn med spira i en av scenerna i östra sköldbågen i norra sidoskeppet (fig 86).Några motsvarande arkitekturkulisser har icke bevarats i Fogdö. Den starka plasticiteten i figurmåleriet, särskilt framträdande i sidoskeppsfragmenten men också tyd­ ligt skönjbar i bl a Fogdö-målningarnas apostlabilder, är icke mindre karaktäristisk. Genom ett osedvanligt drivet användande av lasyrer eller andra halvtäckande övermålningar har konstnären åstadkommit bl a ansik­ ten som har mera gemensamt med samtida tavel- och miniatyrmåleri än med gäng~e svenskt kalkmåleri. Se t ex figuren i östra sköldbågen i sidoskeppet som avbil­ das i fig 87 och som kan jämföras med bilden av S Bartolomeus i Fogdö. Målaren har också lyckats skapa karaktärsfyllda och varierande figurer i en större ut­ sträckning än de flesta andra i Sverige verksamma yrkesbröder som arbetat med monumentalmåleri. Den schvungfullt tecknade , bakgrundsfyllande rankan , identiskt lika i Fogdö och Strängnäs, är också karak­ täri stisk även om vi möter den också i andra målningar där figurmåleriet är av enklare beskaffenhet. Mtd all rätt har Söderberg framhållit att Fogdö­ målningarna >>äro de märkligaste och konstnärligt vär­ defullaste vi känna från 1400-talets förra hälft i vårt land och försvara väl sin ställning bland de främsta monumenten i vårt gotiska måleri över huvud ta­ get>>Y Söderberg har också trott sig kunna återfinna samme mästares hand i en serie målningar i N Åkarps medeltidskyrka i Skåne, kända endast genom fotogra­ fier tagna i samband med kyrkans rivning på 1890­ talet , liksom i ett antal danska kyrkor, främst Undlöse kyrka på Själland. Att dra några bestämda slutsatser om ett eventuellt samband mellan N Åkarp och Fogdö-Strängnäs är svårt med ledning av fotogra­ fierna, även om dessa återger en del detaljer med all önskvärd tydlighet. Vad gäller Undlöse och de med denna sammanhängande målningarna i ett antal själ­ ländska kyrkor är överensstämmelserna med ornamen­ tiken i Fogdö-Strängnäs påfallande , medan likheterna i figurstilen mellan de två grupperna icke är spec iellt framträdande, något som Söderberg också själv fram­ hållit. Undlöse-gruppens målningar gör över huvud ta­ get ett intryck av att vara senare än Fogdö-Strängnäs , även om de dateras till i stort sett samma tid som Strängnäsmålningarna . 28 Det namn som Söderberg givit målaren utifrån hans förmodade verksamhet såväl i Sverige som i Danmark - Unionsmästaren - kan därför knappast sägas vara fullt adekvat. Det torde vara bättre att ge honom nam­ net Fogdö-mästaren eller, om man önskar ett mera fantasifullt namn, Credo-mästaren efter hans mycket karaktäristiska och karaktärsfull a framställningar av Credo apostolicum i såväl Fogdö som Strängnäs. Den stil Fogdö-och Strängnäsmålningarna represen­ terar är den s k sköna eller internationella stilen, som dominerade europeisk konst, skulptur såväl som måle­ ri , under 1300-talets sista decenn ier och ett par decen­ nier in på 1400-talet. De mjukt flödande, rikt draperade dräkterna, ofta av mönstrade stoffer, den starka beto­ ningen av det plastiska i figurerna och den förkärlek för perspektiviskt tecknade landskap och arkitekturde­ taljer som hör till de mest karaktäristiska dragen i denna stils måleri återfinner vi i Fogdö-Strängnäs. Den sköna stilens främsta verk inom måleriet var miniaty­ rerna i de handskrifter som framställdes bl a för kungen av Frankrike och hertigarna av Burgund och Berry. 29 Det vill synas som om Fogdö-mästaren icke saknat kännedom om detta hovmåleri eller någon av dess många avläggare, om direkt eller i andra hand går knappast att fastställa även om det sistnämnda förefal­ ler troligast. En del av figurscenerna i Fogdö gör när­ mast intryck av kraftigt förstorade miniatyre r och ser man närmare på valvmålningarna i Vårfrukoret kan man konstatera att också dessa har åtminstone ett drag gemensamt med 1300-talet och det tidiga 1400-talets bokmåleri, nämligen sättet att använda yttäckande or­ namentik , vegetativ eller geometrisk , kring figursce­ nerna. Det är f ö lättare att finna motsvarigheter till Vårfrukorets slingrande bladrankor i miniatyrmåleri än i monumentalmåleri . Målningarnas stil tillsammans med vad vi vet om Vårfrukorets tillkomsttid gör således icke en datering till 1400-talets första årtionde omöjlig. Med tanke på den mycket höga kvalilen på målningarna, såväl tek­ niskt som konstnärligt, vill man inte gärna tänka sig att de tillkommit alltför långt efter den tid den sköna stilen ...:.pelat ut sin roll på kontinenten , dvs knappast senare än på 1430-talet. En exaktare datering av målningarna DATERING 89 Fig 93. Fragment av sengotisk målning på va lvet i N VII. bortknackat vid restau re­ ringen 1907. Foto S Curman 1907. Fragment of late Gothic painting on vault in N VII, rem01•ed during restoration in 1907. än den som byggnadshistorien ger, dvs ca 1404-1440, icke heller möjligt att våga sig på att söka fas tställa kan dock knappast ges utan en utförligare analys än målarens ursprung, geografiskt och konstnärligt , och vad som kan beredas plats inom ramen för Sveriges avgöra om han inkallats speciellt för arbetena i Sträng­ Kyrkors normala publikationer. Utan en sådan analys näs (och Fogdö) och därefter lämnat landet eller om och utan grundliga och omfattande jämförel se r med han haft sin verkstad fast etablerad inom det medeltida kontinentalt måleri , icke minst miniatyrmåleri , är det Sveriges gränser. IV. Målningarna på kärnkyrkans pelare och vid den ursprungliga nordportalen Beskrivning Målningarna på murpartiet 5 B Det målade fältet (fig 94), endast ett fragment av ett större målat parti, har en höjd av 56 cm. Dess nedre kant ligger på 208 cm höjd över kalkstenssockelns övre kant. Åt höger sträcker sig målningen fram till det inre framsprånget kring norra portalen . Det är tydligt att målningen fortsatt såväl åt vänster som uppåt och nedåt. Den kan inte ha tillkommit då det äldre vapen­ huset med sina låga valv existerade, och en datering till tiden efter de nuvarande valvens tillkomst är av stilistiska skäl otänkbar. Alltså måste målningarna ha tillkommit före norra vapenhuset, innebärande att de varit utförda på en vägg som då var yttermur. I bården som uppåt begränsar det målade fältet, är kantbanden, bladens ena sida och den smala staven i mitten svartröda. Andra sidan av bladen är svart. Längs mittnerven på bladen är en ljus rand ·utsparad . Ett kantband ligger också intill det inre framsprånget kring portalen och det fortsätter både ovanför och nedanför tvärbården. Fältet innanför bårderna är översållat av små 6­ uddiga stjärnor, målade för hand utan användande av schablon. Där finns också små runda svartröda fläckar sammanställda 3 och 3, samt ringar i samma färg . Mellan bottenornamenten finns fragment av 2 figur­ framställningar , målade med konturer i ovan nämnda svartröda färg. Innanför konturerna är ytorna gråak­ tiga . Den vänstra figuren - vars nedre del är borta ­ framställer en i skinnfällar klädd man , troligen Johan­ nes Döparen . Till höger är en mindre figur som höjer vänstra armen . Denna scen har otvivelaktigt fortsatt djupare ned . Målningarna på pelaren 4 D På pelarens västra sida är halvkolonnen bortbilad från sockeln och upp till 8:e skiftet under kapitälet. Den sålunda bildade jämna ytan är vitputsad så när som på en 8,5 cm bred kant utefter högra sidan . På putsen är målningar utförda i 2 avdelningar, den nedre med en­ bart rankor , den övre med bildframställningar i 4 vå­ ningar (fig 95). Rankan i nedre avdelningen är tunn och går i mjuka slingor. Den är svart och har spetsiga blad, röda på ena sidan om slingan , svarta på den andra. I de upphöjda ändarna sitter kottar i bakgrundens färg , tecknade i svart. Övre avdelningen inramas och indelas-i våningar av bårder, mönstrade i svart och blått (fig 95). Den verti­ kala begränsningsbården saknas på vänstra sidan . Då en sådan emellertid måste ha funnits, har målningen tydligen ursprungligen fortsatt något åt vänster- detta förutsätter att språnget i pelarens nordvästra hörn varit helt eller delvis utmurat. Teckningen i figurframställningarna är genomgående utförd med svarta linjer. Marken antyds genom en horisontlinje och små grästuvor. Bakgrunden pryds av schablonerade stjärnor av flera typer i svart och rött. Ansikten, hår och händer är, där icke annat angives utförda i bakgrundens färg med svart teckning . Figu­ rernas numrering framgår av schemat fig 96. I översta våningen framställs 6 stående apostlar (av vilka den 4:e från höger dock helt är utplånad): l. Paulus med svärd i höger hand , klädd i rödbrun mantel och ljusgrön dräkt. - 2. Andreas med X-kors som är i bakgrundens färg, hans mantel är grön och dräkten rödbrun.- 3. Fragment av apostel som i väns­ ter hand hållit sitt attribut, möjligen en stav eller en nyckel (i så fall föreställer bilden Petrus) . Manteln grön, dräkten röd.- 4. Helt utplånad med undantag av obetydligt fragment av stav eller liknande , som hållits i vänster hand . - 5. Apostel, utan tolkbart attribut, med bok i vänster hand . Grön mantel , röd dräkt. - 6. Mat­ tias med si tt attribut, en bila, i höger hand och en bok i den vänstra. Manteln grön, dräkten rödbrun . I näst översta våningen står heliga män , alla med gloria: 7-8. Biskopar med mitra (på nr 8 har denna röda bårder) och kräkla i vänstra handen . Mässhakarna är gröna , dalmaticorna rödbruna och mässkjortorna vita (på detta plagg tillhörande nr 7, är vecken tecknade med jämnlöpande. svarta och gröna streck). Inga attri­ but bevarade. Till vänster om nr 7 antyder vissa frag­ ment, att ännu en figur måste ha funnit s. - 9. Munk med röd huvudbonad , kräkla i vänster hand och iklädd fotsid, vit klädnad med kapuschong. Vecken markera­ de med svarta streck och skuggade med grönt. - lO. Fragmentarisk figur, med endast höger hand hållande ett processionskors bevarad .- Il. Manligt helgon (dia­ 91 BESKRIVNING Fig 94. Målningsfragment på norra sidan av pelaren 5 B. Senast 1470. Johannes Döparen samt fragment av ytterligare två figurer. Foto C F Lundin 1908. Fragment of painting on north side of column 5B. 1470 at the lates!. John the Baptist and a fra gment of t wo other .fif?ures. kon) med palmkvist (?)i vänster hand. Dalmatican röd med grönt foder, mässkjortan vit. - 12. Manligt helgon - S Torgils eller Torkel av Kurnia - med radband i höger hand och en stor klockkläpp i den vänstra , klädd i en lekmans dräkt med röd huva med grönt foder, kort grön dräkt med vitt kulskärp , röda hosor och svarta skor . I näst nedersta våningen står heliga kvinnor, alla med glorior: 13 . Kvinnligt helgon utan tydligt attribut. Ovanför höger hand en brungul fyrkant. Manteln grön med svart foder , klänningen brunröd, sammanhållen i mid­ jan av ett pärlbandsliknande skärp. - 14. Kvinnligt helgon utan tydligt attribut. Karnationen antydd med tunn gul färg , huvud och hals täckta av att vitt , veck­ rikt dok. Manteln röd med vitt foder, klänningen grön . - 15 . S Ursula med en pil i höger hand och krona på huvudet. Manteln grön på vänstra , röd på högra sidan, klänningen grön. - 16. S Gertrud som i höger hand håller en modell av en kyrka med rödbrunt tak och takryttare, svarta fönster och svart port. Manteln i bakgrundens färg , klänningen grön . - 17. Kvinnligt helgon som i vänster hand håller en kvist med risiga gröna blad . Manteln ljust blågrön med vitt foder, klän­ ningen röd. - 18. Kvinnligt helgon (S Dorotea?) med krona och i vänster hand en röd kvist med rosor i bakgrundens färg . Manteln ljust blågrön med vitt fo­ der, klänningen röd. I nedersta våningen framställs två scener ur S Lau­ rentius' liv och hans martyrium: 19. Laurentius ledsagar fattiga fram till kejsar Decius och yttrar: >>Se här kyrkans skatter, som aldrig för­ 92 KÄRNKYRKANS PELARE SAMT VID URSPR NORDPORTAL Fig 95. Målningar på västra sidan av pelaren 4 D. Senast 1470. Överst sex stående apostlar (fig 96: 1--6) , därunder heliga män (fig 96: 7-12), heliga kvinnor (fig 96: 13-18) samt två scener ur S Laurentius' liv och martyrium. Foto N Åzelius 1934. Paintings on west side of column 4 D. 1470 at the lutest. Above, six standing Apasties (fig 96: 1-6) , be/cJW , ho/y men (jig 96 : 7-12), ho/y women (fig 96: 13-18), and two scenes from the Iife and martyrdom of St. Laurence. minskas men evigt tillväxa .>> Bildens mitt upptages av S Laurentius i vit diakondräkt. På en tron till vänster sitter kejsaren med krona på huvudet, iklädd röd her­ 1. 2. 3. lt. 5. 6. 7. B. 9. 1O. 11. 12. 13. 14. 15. 16. 17. 1&. 19. 20. Fig 96. Schema för numreringen av figurerna i målningen på västra si­ dan av pelaren 4 D. Key to numbering offigures in the painting on the we st side ofcolumn 4D. meJiosbrämad mantel. På tronens ryggstöd är upp­ hängt ett draperi, tecknat i svart. Bakom helgonet syns en folkhop. I förgrunden en knäböjande man iklädd grön dräkt med skärp i bakgrundens färg. Bredvid honom en gammal man med kryckor, i röd dräkt och grön mössa. Människorna i bakgrunden har röda och gröna kläder och de flesta har en reshatt på huvudet.­ 20. S Laurentius' martyrium med helgonet i förgrun­ den (blott benen och höfterna bevarade) iklädd ett ländskynke och liggande utsträckt på halstret. I bak­ BESKRIVNING 93 grunden är flera personer sysselsatta med att underhål­ la elden och rakt ovanför helgonets ländkläde syns kej sar Decius med krona på huvudet. Helgonet samt ländklädet i bakgrundens färg . Halstret grått , röda streck antyder elden. Kejsaren har röd dräkt med kra­ ge, ärmlinningar och skärp i bakgrundens färg. Till höger om kej saren rör en stående man om i elden med en stake i bakgrundens färg och klädd i röd dräkt. En bit till vänster om kejsaren finn s fragment av en man som tydligen sysslat med samma sak. Längst till höger en hukande man i dräkt i bakgrundens färg och röd hatt med grönt brätte . Snett bakom honom står en man med dräkt också i bakgrundens färg och tömmer en säck kol (?), som han håller över vänstra axe ln. Även på pelarens norra sida finns målningar. Från och med 5:e skiftet och 20 uppåt är halvkolonnen bortbilad och pelarsidan putsad ända ut i kanten. Mål­ ningarna är anbragta på putsytan (fig 97). Målningen , omgiven av en ornamental ram, fram­ ställer påven Gregorius i bön inför Kri stus som >>Smär­ tornas man». Ramen begränsas av färgade band , det yttre vitt, det inre brunrött , båda med svarta konturer. De små kvadraterna i hörnen där ramens sidor korsas är svarta. Mellan kantbanden går en bård av blad , vartannat grönt, vartannat rödsvart och alla med vit insida, samt virade kring en stav i bakgrundens färg. Bladen avtecknar sig mot svart bakgrund och alla kon­ turer är svarta . Översta delen av fältet inom ramen upptas av en inskrift i svarta minuskler , ned mot bildfältet avgrän­ sad av ett brunrött band med svarta konturer. En annan inskrift finns nedanför ramen på den putsade ytans nedersta parti (fig 98) . Inskriften lyder (med säkra kompletteringar inom parentes): Ovanför målningen: (re)spice deuote passioni [pati­ ens?] sum ( ?) qualia pro te (H)ic caput inclina propter mea wlnera q(ui)na (= Betrakta fromt , hur jag lider för dig! Böj här ditt huvud för mina fem sår!). Inskriften består således av ett par leonioska hexamet­ rar och är närmast en parafras på Jesaja 53: 3-5 (se vidare nedan s 94f). Inskriften under målningen är svårare skadad. Den går dock att identifiera som ett citat ur Klagovisorna 1: 12 , med en något avvikande formulering ijämförelse med Versio Vulgata. Rekonstruerade del ar av texten återges inom parentes: »O vos omnes qui (transitis per viam) attendite et videte (si) est doJor (sicut doJor) meas» (=Går detta eder ej till sinnes, I a lla som dragen vägen fram? Akten härpå och sen till : kan någon plåga vara lik den varmed jag har blivit hemsökt ). Bakgrunden inom det målade fältet utfyll s av spens­ liga rankor med blad ; blommor och kl ängen. Rank­ stammen är svartröd , bladen till ena hälften gröna , den andra röda. Blommorna är gröna med gult fält i mitten , ibland är den yttersta kanten på bladen i bakgrundens färg , där innanför en ring i gulrött samt slutligen in­ nerst ett grönt fält. I mitten av bildframställningen har Kri stus stått , framställd som Smärtornas man . Figuren är till största delen utplånad , i behåll finns endast vänster arm , ett stycke av ländklädet och partier av vänster ben. I sin vänstra hand håller han ett gissel, vars med inflätade taggar försedda rep syns längst upp i högra hörnet. I högra handen har Kristus hållit ett ri sknippe , av vilket ett i grönt målat parti finns kvar till vänster om glorian. Denna har haft svart (ursprungligen rött) kors. Teck­ ningen i Kristusbilden är gjord med röd färg som har en svartviolett ton . Till höger knäböjer en ängel , klädd i lång , rödsvart dräkt med vecken tecknade i ljusare röd färg, samt vit krage tecknad med svart. Ansikte och hår är tecknade med svartröda konturer mot bakgrundens färg. Kring hår och panna går ett grönt band med ett rött kors som diadem. Vingarna äro gröna. Med båda händerna hål­ ler ängeln en kalk , och i denna , vilken i likhet med händerna är tecknad med rött , uppsamlas blodet som i form av orangeröda linjer kommer från Kristi sår. Till vänster knäböjer Gregorius iklädd påvemitran som är tecknad med svartröd färg direkt på putsen. Kåpan är svartröd med grönt foder och mässkjortan i putsens färg med vecken tecknade och skuggade med svartröd färg. Ansiktet är tecknat som ängelns, håret är svartrött och glorian grön med svart , dubblerad kontur. Marken antydes med en svart buktande linje , från vilken uppväxer små risiga växter. Målningen på pelaren 4 C På västra sidan är från och med åttonde skiftet ovanför kalkstenssockeln halvkolonnen och pelarkroppen bort­ bilade genom 17 skift uppåt , ända fram till hörnet mot södra och norra sidans liv . Den sålunda bildade ytan är putsad och försedd med målning. Mot sva:tröd bak­ grund avtecknar sig ett målat draperi med röda ringar upphängt på en brunsvart stång. Draperiet är klarblått med röda, schablonerade rosor och avs lutas nedåt med en frans, framställd av svarta streck direkt på putsen. Det putsade fältets översta kant saknar målning. 94 KÄRNKYRKANS PELARE SAMT VID URSPR NORDPORTAL ganska säkert beroende på, att denna varit dold bakom en baldakin. Målningen har tjänat som dekorativ bak­ grund för en , på ett altare nedanför uppställd helgonfi­ gur. Ikonografi Det lilla målningsfragmentet öster om långhusets (kärnkyrkans) ursprungliga nordportal (fig 94) uppvisar överdelen av en manlig figur , iklädd en mantel av djurhudar, dvs Johannes Döparen. Dessutom finns till höger (väster) om denne en liten , som det vill synas naken figur med sin vänstra hand höjd till en avvär­ jande (?) gest. Fragment av ytterligare en liten figur finn s - möjligen griper han tag i håret på figuren med lyftad arm. De två synes således vara invecklade i strid . Ingen av figurerna- icke ens Johannes Döparen -har glorior. En säker tolkning av de två små figurerna är icke möjlig- det är icke ens fullt kl art om de ingått i en mera omfattande framställning med ytterligare figu­ rer. Målningsfragmentet äger sitt största intresse som ett av de få i Sverige bevarade exemplen på utvändiga målningar. Som påpekats ovan s 90 måste nämligen målningen ha tillkommit innan det norra vapenhuset byggdes utanför långhusportalen. Hur stor väggyta in­ vid portalen som från början varit försedd med figur­ måleri går ej att faststä ll a, då muren delvis helt brutits bort och putsen, på vilken målningarna anbringats , till stor del saknas på de bevarade murpartierna . Det är dock fullt klart att ytterligare ett övre målningsregister funnits av vilket endast några centimeter av den lodrä­ ta infattningsramen i väster bevarat s, likaså att det del vis bevarade målningsregistret fortsatt ett gott styc­ ke längre ned (bilden av Johannes Döparen är bevarad till knapp midjehöjd). Betyd ligt mer har bevarats av målningarna på västra sidan av tredje pelaren från väster i den södra pelarra­ den i (4 D) kärnkyrkan (fig 95). Inom ett lodrätt parti ungefär mitt i målningen har dock huvudparten av dekoren utplånats. Målningen består av fyra ornament­ inramade register, de tre övre med vardera sex figurer (fragment av en sjunde figur finn s i det mellersta av dessa tre regi ster) , det nedersta med två scener ur S Laurentius' legend . De översta sex figurerna är alla apostlar. Bevarade attribut medger en säker identifi­ ering av S Paulus, S Andreas och S Mattias (med svärd , X-kors respektive bila). Den näst översta raden inleds med en endast fragmentari skt bevarad figur var­ efter följer två biskopar med kräklor som enda beva­ rade attribut och därför icke möjliga att namnge. Där­ näst följer en abbot med stav, möjligen S Benedictus. Den femte figuren är nästan helt utplånad, av den sjätte återstår så mycket att man kan fastställa att det varit en diakon. Det sista helgonet i detta register är det enda som med säkerhet kan identifieras. Han är klädd i världslig dräkt och har som attribut -förutom ett radband - ett föremål som med största säkerhet skall tolkas som en klockkläpp . Bilden föreställer såle­ des S Torkel av Kumla , ett av Strängnäs stifts egna helgon, om vars levnad dock inga som hel st säkra uppgifter är kända .30 I det tredje registret uppifrån återfinns sex kvinnliga helgon , av vilka tre har attribut som möjliggör en iden­ tifiering - en pil för S Ursula , en rosenkvist för S Dorotea och en kyrkamodell för S Gertrud . Fördelningen av helgonen efter kategorier leder tan­ karna bl a till det s k Liibecker-skåpet i Västerås dom­ kyrka från 1400-talets senare del , där dörrarnas mål­ ningar före ställer grupper av helgon fördelade på tre register på vardera dörren , nämligen de heliga jung­ frurna , de heliga apostlarna, de heliga martyre rna, de heliga änkorna , de heliga fäderna och de heliga dokto­ rernaY I Strängnäs bildar apost larna sin egen grupp (reducerade till sex), medan änkorna och jungfrurna sammanslagits till en grupp, likaså doktorerna, fäderna och martyrerna. Att S Torkel fått sin plats i den sist­ nämnda gruppen är det ur ikonografisk synpunkt intressantaste inslaget i denna målning. Det är f ö den enda säkert identifierbara bilden av detta helgon som bevarats till våra dagar i Strängnäs stift . Det nedersta registrets framställningar av två scener ur S Laurentius' legend - hur han visar kej saren de fattiga som kyrkans skatter och hur han pinas till död s på halstret - kan möjligen tyda på att ett altare till S Laurentius' ära funnit s i målningens närhet. På samma pelares norra sida finn s e_n bild av påven S Gregorius i bön inför Kristus som Smärtornas man (fig 97). De beledsagande inskrifterna är tyvärr skadade men dock möjliga att tolka. Båda har således ma'nat till andakt och bön inför bilden av den lidande Frälsaren. Den övre inskriften kan sägas utgöra en koncentrerad (och versifierad) form av profetian i Jesaja 53: 2-5: >> Han hade ingen gestalt eller fägring; när vi sågo på honom , kunde hans ut seende ej behaga. Föraktad var han och övergiven av människo r, en smärtornas man och förtrogen med krankhet ; han var såsom en, för vilken man skyler sitt ansikte , så föraktad, att vi höllo honom för intet. Men det var våra krankheter han bar , våra smärtor, dem lade han på sig , medan vid höllo honom för att vara hemsökt , tuktad av Gud och pinad. Ja, han var sargad för våra överträdelsers skull och 95 IKONOGRAFI Fig 97. Målningar på norra sidan av pelaren 4 D. Senas t 1470. Påven Gregorius i bön inför Kristu s som Smärtornas man . Före re staurering. Foto C R af Ugglas 1908 . PaintinRS on the north side of column 4 D. 1470 at the /(// es t . Pope Gregory in prayer bef01·e Christ as the Man of Sorro11·s. Beji1re heing restorf!d. 96 KÄRNKYRKANS PELARE SAMT VID URSPR NORDPORTAL slagen för våra missgärningars skull; näpsten var lagd på honom, för att vi skulle få frid, och genom hans sår bliva vi helade. » Den nedre inskriften är ett direkt citat ur Klagovisorna l: 12 (se ovan s 93). Framställningen var för senmedeltidens människor av särskild vikt, då den hörde till avlatsbilderna, dvs bilder inför vilka andakt , förrättad i bestämda former , gav en särskild avlat. 32 Den s k Gregorius-avlaten , som helt utan grund fördes tillbaka på Gregorius den store , innebar således att var och en som förrättade andakt inför en bild av den lidande Frälsaren (av den typ som vi brukar kalla Smärtamannen och som Gregorius enligt legen­ den en gång såg när han läste mässan) och då bad Fader Vår, Ave Maria och ett antal böner , av vilka några sades vara författade av Gregorius, andra av efterträdare till honom på påvestolen , erhöll ett avse­ värt antal års avlat Y Datering och konsthistorisk ställning För såväl pelarmålningarna som målningsfragmentet vid kärnkyrkans ursprungliga nordportal gäller att domkyrkans byggnadshistoria tyvärr icke ger någon hjälp vid dateringen av målningarna. För fragmentet vid nordportalen gäller dock att det måste ha tillkom­ mit någon tid innan det norra vapenhuset byggdes i slutet av 1400-talet och således bör ha tillkommit se­ nast vid tiden omkring 1470, en datering som icke motsäges av målningens stil. Några arkivaliska upp­ gifter sorr. kan sättas i samband med pelarmålningarna eller fragmentet vid nordportalen finns icke . B Söderberg har sammanställt pelarmålningarna Fig 98 . Inskriften u n· der figurscenen i tig 97 efte r re sta ure· ring. Foto N Åzelius 1934. Textunder the scene infiR 97 qfter beinR restored. med målningarna i Strö kyrka i Västergötland , som han i sin tur hänför till målaren Nils Håkansson från Vadstena, som år 1456 signerade de sedan länge för­ svunna målningarna i Skalunda kyrka i samma land­ skap. 34 Betydande överensstämmelser finns också mellan Strängnäs-målningarna och målningarna i Strö (om de sistnämnda sedan kan attribueras till Nils Hå­ kansson från Vadstena som signerat de till sitt utseen­ de helt okända målningarna i Skalunda och om denne är identisk med den målare med samma namn som signerat målningarna i Ysane i Blekinge år 1459 kan icke diskuteras i detta sammanhang). Rankan med ro­ sor som fyller ut bakgrunden i framställningen av Gre­ gorius i bön inför Smärtamannen har således nära motsvarigheter i Strö liksom över huvud taget i det måleri som Söderberg anser ha sitt ursprung i birgitti­ nerklostret i Vadstena. Rankor av samma eller mycket likartat slag förekommer emellertid också i t ex Ären­ tuna-skolans målningar35 liksom i högkorets målningar i Strängnäs , som i övrigt uppvisar endast obetydliga överensstämmelser med Strö-rnålningarna och der~s götaländska stilfränder. En väsentlig olikhet mellan den s k Vadstena-skolans målningar och pelarmålning­ arna i Strängnäs är vad gäller ornamentiken att i de förstnämnda sällan används schabloner vid målningen av bakgrundsornamentik , medan schablonornamenti­ ken är helt dominerande i pelarmålningarna. Fragmen­ tet vid nordportalen uppvisar däremot bakgrundsorna­ mentik, målad på fri hand och mera överensstäm­ mande med vad som är karaktäristiskt för det göta­ ländska 1400-talsmåleriet. Överensstämmelserna vad gäller ornamentiken är således knappast av den arten BESKRIVNING 97 att man utifrån dessa med bestämdhet kan påstå att ett nära samband föreligger mellan Strängnäs-målningarna och målningarna i Strö och deras stilfränder. Vissa likheter finns onekligen också mellan figurmå­ leriet i t ex Strö och i pelarmålningarna i Strängnäs. Sättet att teckna ansikten är delvis påfallande likartat , likaså teckningen av dräkterna. Åtminstone det sist­ nämnda kan förklaras av en gemensam tidsstiL Likhe­ terna vad gäller ansiktsteckningen kan möjligen förkla­ ras av gemensamma förlagor: träsnitt, kopparstick el­ ler i mönsterböcker samlade teckningar. Att t ex Gre­ gorius inför Smärtamannen åte rgår på någon form av grafisk förl aga förefaller således högst troligt. Söder­ berg har också pekat på de likheter som finns vad gäller figurteckningen mellan pelarmålningarna och högkorets målningar liksom med vissa av de göta­ ländska målningarna. 36 Sambandet mellan de olika målarskolorna i Götaland och Svealand under 1400­ talets förra hälft och mitt förefaller över huvud taget att ha varit betydligt mera komplicerat än vad som hittill s antagits och inneburit ett utbyte av ornamentik , motiv och dekorationsprinciper som behöver utredas mera i detalj , innan man vågar sig på några bestämda slutsatser om vilken skola som i varje särskilt fall är givande eller tagande . För de här aktuella Strängnäs­ målningarnas del gäller att de har sina rötter såväl i Mälardalens som i Götalandskapens av den s k sköna stilen präglade monumentalmåleri och att en datering till ca 1440-1460 förefalleratt varaden troligaste . Frag­ mentet vid nordportalen torde ha utförts av en mera hantverksbetonad målare än den (de) som svarat för pelarmålningarna. Om de sistnämnda målningarna har samme mästare till upphovsman är tveksamt och kan knappast med säkerhet avgöras, bl a av det skälet att målningarna på västsidan , trots de av Curman hävdade principerna att undvika retuscher och kompletteringar, i sitt nuvarande skick knappast ger någon helt riktig bild av originaltillståndet. Skillnaderna mellan de två sidornas målningar är emellertid knappast av den gra­ den att de utesluter att de har samme mästare (eller verkstad) till upphovsman . Målningen på västsidan av pelaren 4 C, den tredje från väster i den norra pelarraden i kärnkyrkan - ett målat draperi som bildat bakgrund till en skulp­ terad helgonbild el dyl -har inga så utpräglade stildrag att en någorlunda säker datering är möjlig. Troligen är den från 1400-talet. V. Målningarna på södra väggen i tornets bottenvåning Beskrivning Ämnet för denna målning (fig 99) har varit apostla­ bilder, i en spenslig arkad. Fragment av två apostlar med omgivande arkader är bevarade närmast väster om en grund nisch i väggens östra del. Dessutom finns fragment av två arkadbågar alldeles över nischen . Obe­ tydliga färgspår finns också på nischens fondvägg. Åt väster avslutas målningen med ett rankparti ut­ fört på kl art vit bottenfärg med en bestämd vertikal begränsningslinje, 370 cm från sydöstra hörnet. Arkadens stolpar är röda med brunsvarta konturer. Bågarna är blå på un.dersidan , rödsvarta på översidan. stolparnas huvar har rödsvart >> krage >> och spets i putsens färg. Ornamentet på bågarnas hjässa har blå spets och är i övrigt rödsvart och svartblått. Bladen som växer ut från stolparnas huvar är till hälften röda, 7-8 15650 Strängnäs domkyrka till hälften blåsvarta. Nerverna är i putsens färg. På ni schens rundade begränsning åt väster finns istället för en stolpe av nyss beskriven form en rund stam, kring vilken blad lindats . Dessa är omväxlande brun­ svarta och röda med insida i putsens färg . Stammen är i putsens färg och med brunsvart kontur. De schablo­ nerade blommorna som täcker grunden ovanför och inom arkaden är röda . Inom arkaden finns dessutom små blå stjärnor. stammen i rankan som avslutar målningen åt väster består av två jämnlöpande streck, det ena rött det andra svart, skilda åt av en linje i putsens färg. Bladen uppdelas i en röd och en svart hälft av en nerv i putsens färg. De båda apastiabilderna är framställda stående och 98 TORNETS BOTTENVÅNING Fig 99. Målningar på södra väggen i tornrummet. Ca 1460-1470. Två heliga män. den ene aposteln Andreas . Foto C R af Ugglas 1910. Paintings on the south wall in the tower room. c. 1460-1470. Tll'o ho/y men, one of them the Apastie Andrell'. sedda framifrån. Den högra, som är bäst bevarad , är Andreas som i sin vänstra hand håller si tt attribut , ett grönt X-kors. Glorian och dess inre bård är målade med svartgrå linjer direkt på putsen. Mellan de kon­ centriska cirklarna finnes blå, schablonerade stjärnor. Hår och skägg är svartröda, lockarna antydda med ljusgrå linjer. Ansiktets och handens karnation ljusröd. Manteln är ljusblå med mörkrött foder och kantad med ett smalt vitt band , konturerat i svart , sammanhållet vid halsen av ett spänne . Underklädnaden synes ha varit röd. A v den vänstra aposteln, vars attribut inte är be­ varat, är övre delen kvar, sånär som på hj ässan och översta delen av glorian . Den senare och karnationen överenslämmer med Andreas-bildens. Av håret finns färgspår. Manteln är svartröd, underklädnaden grön. Endast röda och gröna färgfläckar finns kvar av figu­ rens nedre partier. Ikonografi De två figurer , som bevarats, före ställer båda apostlar av vilka en, Andreas, kan identifieras med hjälp av attributet , ett X-kors (fig 99). Fragment av ytterligare två arkadbågar utöver de två med bevarat figurmåleri återstår av väggens dekoration . Möjligen kan apost­ larna ha utgjort en del av en framställning av den apostoliska trosbekännelsen (detta motiv har vi redan mött i Vårfrukoret) , i sådant fall troligen fördelad över alla tornrummets väggar. Eftersom inga som helst spår av målningar bevarats annat än på sydväggen och där endast på en begränsad del av murytan, går det dock icke att med bestämdhet avgöra om tornrummets be­ varade målningar från början ingått i en sv it omfat­ tande alla de tolv apostlarna, eller om de skall betrak­ tas som ett slags andaktsbild , möjligen place rad i an­ slutning till ett altare. BESKRIVNING 99 Datering och konsthistorisk ställning Tornet började byggas 1424 och invigdes 1445 (se Strängnäs I: l, s 246-247). Bottenvåningen var från början försedd med ett plant innertak av trä istället för det nuvarande tegelvalvet , som antages ha tillkommit omkring 1460, då också tornets bottenvåning öppnades mot långhuset genom en stor spetsbåge (se Strängnäs I: l , s 287). Tornet skadades svårt vid en brand 1473 och i samband med iståndsättningsarbetena efter bran­ den höjdes tornet och ändrades även i övrigt i flera avseenden . När biskop Kort Rogge 1481 invigde en ny storklocka bör arbetena på tornet ha varit avslutade. Några entydiga anvisningar om målningarnas tänk­ bara datering ger således byggnadshistorien tyvärr icke. Att målningarna skulle ha tillkommit någon längre tid före tornets invigning 1445 är knappast tro­ ligt ; mera talar för att de hör samman med valvslag­ ningen och förändringen av tornrummet till en del av kyrkorummet vid tiden omkring 1460. Det kan natur­ ligtvis icke heller uteslutas att de tillkommit efter bran­ den 1473, då valvet skadades men inte demolerades VI. Högkorets målningar Beskrivning . l. MÅLNINGARNA PÅ TRIUMFBÅGENS UNDERSIDA (fig JOO och 101) Undersidan av triumfbågen smyckas av målningar med scener ur Kristi lidandes hi storia, till sammans sex stycken - tre på var båghalva och dessutom ett hjäss­ fält med enbart växtornamentik. Den nedersta mål­ ningens underkant ligger på en höjd av 440 cm över golvet. Målningarna inramas och avdelas från varandra ge­ nom dekorativa ramar som även bildar inramning för motiven . Ramarna är av fyra slag: l . Ena kanten svart , den andra röd. Små svarta schablonerade blommor förekommer längs bågens kanter och på ömse sidor om hjässfältet. - 2. En bredare bård med svarta konturer och rödviolett grund, mot vilken större , röda schablo­ ner avtecknar sig. Som ram nedanför nedersta bildfäl­ helt (se Strängnäs I: l, s 287). Även av stili stiska skäl synes en datering till tiden ca 1460-1470 vara moti­ verad. Vissa överensstämmelser finns med den grupp av målningar med bl a Ösmo, Tarshälla och Vadsbro som några av de främsta representanterna vilken bru­ kar till skrivas målaren Peter och dateras till 1460-talet och 1470-talets början .37 Rankor av samma former , som avslutar vapenhusmålningarna åt väster är vanliga i Peters verk, liksom de stora, schablonerade blommor som täcker bakgrunden . Även vad gäller figurteckning­ en förefaller överensstämmelser att finnas , men när­ mare jämförelser försvåras av Strängnäs-målningarnas fragmentariska till stånd . I detta sammanhang bör näm­ nas att målningarna i Vadsbro , som allmänt förs till »Peter-gruppen», är bekostade av ärkedjäknen i Strängnäs, Erik van Lipen , som uppträder som dona­ tor också i högkorets målningar. Vadsbro-målningarna kan icke ha tillkommit senare än 1463 , då de innehåller biskopen Sigge Ulfssons (Sparre) vapen och denne dog detta år. Något samband mellan målningarna i Sträng­ näs domkyrkas högkor och >> Peter-gruppens» målning­ ar går, trots deras samtidighet, icke att påvisa. ten.- 3. Röda schabloner av samma form som föregå­ ende men på ofärgad grund; röda konturer. Mellan nedersta och näst nedersta bildfältet på bägge sidor. ­ 4. Samma som nr l men med schablonerna mot grön bakgrund. I bildfälten framställs följande scener med början längst ned på norra sidan: l . Jesus förrådes av Judas. ­ 2. Gisslandet- 3. Korsfästelsen . - 4. Växtornament.­ 5. Den helige Andes utgjutande . - 6. Himmelsfärden. ­ 7. Uppståndelsen. Dessa målningar restaurerades 1895. Nedan lämnas upplysningar vilka delar av målningarna som fanns före restaureringen och vilka som då nymålades: l . Var nästan fullständig. Jesu ansikte ommålat. - 2. Gycklaren till höger, högra krigsknektens ben, Jesu ländkläde och ansikte (konturerna) och båda gisslen 100 HÖGKORET Fig 100 . Målningar i triumfbågen, norra sidan: Jesus för­ rådes av Judas, Gisslandet samt Korsfästelsen. 1460-talets första år. hårt restaurerade 1895. Foto N Aze liu s 1934. PaintiiiRS on clwncel arch. nonh side . Jesus heinR hetraved hv Judas. the Scour{?in[.l and th e Cm cifixiun. Ear/v 1460's . Hea•·ilv restoredin /895. Fig 101. Må lningar i triumfbåge n. söd ra sidan: Den helige Andes utgjutande, Himmelsfärden samt Uppståndelsen. 1460­ ta lets första å r, hårt restaurerade 1895. Foto N Åze li us 1934. Paintin[.IS on the chance/ arch. south side: The Descent of the Ho/y Ghost. The Ascension and Th e Re.wrrection. Ear/v 1460's. heaFily restared in /895. fann s. Allt de t övriga komponerades och målades nytt efte r ett a lta rskåp i kyrkan. - 3. Jesu huvud , gloria , en del av armarna och korset samt Johannes gloria och ett par draperi stycken fanns. Allt annat komplette rades utan gammalt underl ag. - 4. Ornamenten i hjässan fanns . - 5. Allt målades nytt , utom molnen med duvan och några få draperifragment. - 6. Några glorior och draperi stycken fanns, i övrigt ä r bilden nymålad . - 7. Hatt bevarad . Med hänsyn till den a rt av restaurering som dessa målningar genomgått , lämnas här nedan endast en summari sk beskri vning av dem. Marken i bildfä lten är ljust grönblå och bakgrunder­ na utfyll s av schablonerade stjä rnor, delvis av samma slag som i ramarna . Figurernas dräkte r ä r röda , ljus­ gröna, mörkgröna och blå . All teckning med svart färg. vecken på kl äderna skuggade och ibland upphöjda med vitt. - Kedjeornamentet i hjässlinjen ä r rött. Grunden inom kedj ans ovaler är röd och på denna ligger i va1je oval e tt grönt blad e ller en kotte. Bladen och blom­ morna på sido rna är omväxlande röda och gröna ; dru vkl asarna gröna , skuggade med rött . 2. MÅLNINGARNA PÅ HÖGKORETS VÄSTRA VÄGG OVANFÖR TRI UMFBÅGEN (fig I , 102- 109) Dessa målningar upptäcktes , framtogs och restaurera­ des 1907-09. De är utförda på äldsta kyrkans östgavel som put sats. Den tvärs över denna gående rundbågsfri­ sen har ski ckligt använts i kompos itionen. Målningen är uppdelad i tre våningar. l den nedersta , som upptar den oj ämförligt största dele n av den målade ytan , framstä ll s Yttersta domen. l den melle rsta återges bröstbilder av profe te r, må lade på de halvrunda fä lten under den gamla bågfri sen och i de n öve rsta ä r i mitten en dominerande framstä llning av Kri stu s som Smärtor­ nas man och närmast till höger därom en knäböjande ängel som i en kalk uppsamlar blodet från Kri sti sår. Till höger om ängeln knäböjer ä rkedjä knen Erik van Lipen och till höger om honom knäböjer en ängel, som hå ller hans vapen. Till vänste r om Kri stu s et t sparre­ vapen , som likaledes hå lles av en knäböjande ängel. Det nedre målningsfä ltet avgränsas såväl uppåt som nedåt av en ljusröd bård med mörkare röda schabloner och svarta konturer. Samma bård går runt den ur­ sprungliga östgave lns lill a runda fönster. kompositionens mitt framstä ll es Kri stu s som värld sdomare , omgiven av en bred mandorl a och sit­ tande på en tvärs över gående båge . Hans fött er vila r på en mindre båge , koncentrisk med den förra. Färger­ na på mandorl an och bågarna, räknat utifrån-inåt samt uppifrån-nedåt: rött , vitt , grönt , med svarta konturer. BESKRI VN ING 101 Bakgrunden är tä tt beströdd med röda schabloner av samma slag som i bårderna kring den stora framstä ll­ ningen. All karnation och glorian i putsens fä rg med svarta konturer, hår och skägg gulröda, mante ln i röd. numera svartnad fä rg , med vecken tecknade med svarta streck samt med grönt foder. Ett svärd som utgår åt höger från Kristi mun har samma färg som manteln . Den lilj a , som bör ha utgå tt å t vänste r ä r helt utpl ånad. Svartkonturerade språkband finn s på ömse sidor om Jesus . Det på vänstra sidan ä r näs tan helt utplånat medan av inskriften på språkbandet på högra sidan det första ordet fortfa rande är fullt tydligt: ite ... Här har således stått att läsa Kristi ord till de för­ dömda : lte maledicti in ignem aeternum (Gån bort l förbannade till den eviga elden). På var sida om det runda fön stret , omede lbart under övre begränsningsbågen , är målad en basunblåsande ängel, som med sina basunstötar uppväcker de döda . Änglarna kommer fram ur ett veckigt molnband och ur basunerna utgår ett svart språkband . Inskrifte rna ä r fragmenta ri ska och vi ssa bokstäver fe laktigt komplet­ terade vid restaureringen 1907-1 909. På det norra språkbandet kan dock tydligt läsas: >Surgite mortui [venite] ad iu[dicium] » (= Stån upp l döda till domen) . Även inskriften på språkbandet i söder tycks ha börj at med »surgite ». Högra molnbandet ä r ljusblått och vitt. Vänstra änge ln med gult hår och gröna vingar, den högra har en gul skiftning på huvud och vingar. Basu­ nerna i bakgrundens färg och all teckning i svart . Jungfru Maria och Johannes Döparen knäböjer i egenskap av männi skornas förbedja re på va r sida om mandorlan. Maria har vitt dok och vit mante l vars veck framhävts med ljusblå fä rg, samt rödbrun underkl äd­ nad . Håret rödbrunt. glorian i bakgrundens fä rg med svart teckning . Johannes har vit karnation och gult hår med svart teckning. Han är kl ädd i djurhudar, målade med röd , nu svartnad fä rg och med svart teckning. Glorian i svart teckning mot bakgrundens fä rg, ställ vis höjd med vitt. Johannes symbol , lammet med ko rsfanan. ligger vid hans fötte r. Lammet och korsfanan i vitt. den senare med rött kors och fästad vid en grön stång. Nedanför dessa två fi gurer framstä ll s de döda. som stiger upp ur sina gravar, vilka ä r perspekti viskt teck­ nade som i marken nedsänkta, fyrkantiga lådor. Krop­ parna ljusa med gult hår. Till vänster om Maria skildras de saliga . som väntar utanför himmelriket s ännu stängda port. De saligas skara anföres av Petrus med himmelsporte ns nyckel i högra handen; manteln är rödbrun oc h dräkt en lju sröd . glori an i putsens fä rg med svart teckning. De sa ligas l 102 HÖGKORET Fig IO],_Målflingarn:Fpå högkorets västvägg ovanför triumfbågen (se även tig l): Yttersta domen , bröstbilder av profeter samt bild av målningarnas donator. Erik van Lipen i bön inför Smärtomannen . Foto Curmans sam!. Paintings on the west ll 'ali above the clwncel arch (see a/so .fig l ): Th e Last Judgement . .figures <~f the Prophet.1· in lw!Fiength and portmit > ysaias ppheta» (Jesaias), i ljust rod dräkt med ärmuppslag och krage i grönt.- 2. »jeremias ppheta» (Jeremias), i ljusröd dräkt med grön krage. ­ 3. »daniel ... » (Daniel) , i röd mantel, sammanhållen framtill av vit knapp. Grön underklädnad. - 4. Profet » ... eas ... » (inskriften oläslig) med gult skägg, 104 HÖGKORET Fig 104. Profeterna Jesaja och Jeremia , nr l och 2 från söder. Detalj av fig 102. Foto (före konservering) S Curman 1908. The Prophets lsaiah and Jeremiah, Nos. l and 2 from S. Detail '!f.fiR 102. Fig 105. Profeten Daniel samt ännu en profet (namnet oläsligt), nr 3 och 4 från söder. Detalj av fig 102. Foto (före konservering) S Curman 1908. The Prophet Daniel and another whose name is illeRihle. Nos. 3 and 4 from S. Detail offiR 102 . BESKRIVNING 105 Fig 106. Två profeter (namnen oläsliga), nr 5 och 6 från söder. Detalj av fig 102. Foto (före konservering) S Curman 1908. Two Prophers. whose names are il/erzible. Nos. 5 and 6 from S. Der a il of.fiR 102. Fig 107. Profeterna Zacharias (SakaJja) och Amos, nr 7 och 8 från söder. Detalj av fig 102. Foto (före konservering) S Curman 1908. Th e Prophets Zechariah and A mos, Nos. 7 and 8 from S. Detail qf'.fiR 102. 106 HÖGKORET mörkt svartröd dräkt med grön krage. - 5. Profet (in­ skriften oläslig). Brunröd mössa, ljusgrön dräkt. - 6. Profet (inskriften helt utplånad). Svartröd klädnad , hår och skägg i lysande gult. - 7. »Zacharias ... » (Zacha­ rias) i röd mantel och grön underklädnad med vita uppslag på ärmarna . I händerna bok i bakgrundens färg. - 8. Profet (inskriften oläslig , möjligen >>amos . . . >> ). Grön dräkt med vissa partier röda, starkt gult hår. - 9. >>esrast >> (Esra?) ppheta >> . Profet. Gult hår, svartröd dräkt. - 10. >> ioel ppheta >> (Joel) , med ljust svartröd mantel , grön underklädnad och gult hår. Kristus som Smärtamannen i översta våningens mål­ ningar, är liksom glorian tecknad med svarta linjer mot bakgrundens färg. Hår och skägg är rödbruna. Ri set t v är grönt, gisslet t h brunt. Ängeln , som samlar upp blodet i kalken, är liksom denna tecknad med svarta linjer mot botten i bakgrundens färg. Håret är rödgult , vingarna brun-svarta med grön undersida. Blodstrå­ larna från Kri sti sår är röda . Erik van Lipen (fig 109 a-b). All teckning utförd med svart färg , håret ljusgult, mössa och underklädnad röd­ bruna. Manteln i bakgrundens färg , vecken höjda med vitt. Den är prydd med röda tofsar. Ovanför hans huvud går i en kraft ig slinga ett språkband , vars i övrigt oläsliga inskrift börjar med ett D. Bandet bör ha inne­ hållit en bön till Kristus , som börjat med ordet D(o­ mine) (Herre) . En annan inskrift omedelbart ovanför hans huvud är även den oläslig. Fig 108. Profeterna Esra och Joel, nr 9 och lO från söder. Detalj av fig 102. Foto (före kon­ servering) S Curman 1908. The Prophels Ezra and J oel. Nos. 9 and lO f rom S. De1ail offig 102. Ängeln som håller Erik van Lipens vapensköld har gult hår , gröna vingar och vit dräkt. Skölden är teck­ nad med svart färg mot bakgrundens färg. Vapenbil­ dens tre spetsar är gröna med brunaktig skuggning . Hjälmen är tecknad i svart och modellerad med skug­ gor i ljusblå färg. Hjälmbusken är svartbrun och sling­ an till vänster ljust blå med svart kontur. Sköldemär­ kets spetsar ovanpå hjälmen är gröna . Ängeln till vänster om Kristus har gulrött hår, gröna vingar med brunröd undersida samt vit dräkt. Sparre­ vapnet , som den håller, är tecknat med svart , sparren är brunsvart. Hornen på hjälmen ovanför vapensköl­ den är tecknade med svart kontur , sparrarna är röd­ bruna. Schablonerna som täcker bakgrunden även i det översta fältet , är av samma form som i det nedersta, och av omväxlande ljusgrön och mörkröd färg. 3. MÅLNINGARNA PÅ NORRA SIDOSKEPPETS VÄGGAR l HÖGKORET Bortsett från de storslagna målningarna ovanför triumfbågen, saknar väggarna i högkoret i huvudsak målad dekoration . Dock finns sådan i norra sidoskep­ pet på västväggen ovanför bågöppningen mot långhu­ set. samt på norrsidan av arkadmuren ovanför bågarna mell an norra sidoskeppet och mitt skeppet. På västra väggen täcks sköldbågen och murparti et BESKRIVNING 107 Fig 109 a-b. Deta ljer av fig l och 102. Erik van Lipen. Foto S Curman 1908. Details offigs l and 102. Erik van Lipen. närmast under, liksom också det ovan nä(llnda partiet av arkadmuren, med i mjuka bukter svängda rankor i röd färg, med spiralrullade kvistar i vilkas toppar sitter flikiga gröna blad. Samma slags rankor fortsätter även upp i valven. Längre ned på västra väggen vidtager ett annat, dock liknande rankmotiv , där stammen är gul med röd kontur, från vilken utväxer korkskruvskläng­ en och >> pisksnärtsformade » blad. På arkadmuren över mittpelaren i norra raden syns närmast under valvet röda , gula och ljusgröna fläckar , möjligen härrörande från figurer. Längre ned på väg­ gen utbreder sig en spenslig ranka så långt ned som putsen sträcker sig . Stammen är ljusröd , gul och grå­ grön. De treflikiga bladen är till hälften gröna, till hälften gula. På samma mur. över östligaste pelaren finns tre fåglar målade med ljusröd färg. Hela väggen tycks i övrigt varit täckt av ett rankornament med mörkröd huvudton ; på bladens ena sida ligger en ljust grön färg . Rankan utgår från en bredare stam över hjässan på östligaste arkadbågen. Denna stam är gulröd, skuggad med mörkrött. Från stammen utgår spiralvridna kl äng­ en med gröna blad på undersidan samt röda slingor. Vid spetsen sväller stammen ut och där börjar den smala röda slingan . Grunden har en ljusgrön färgton. På norra väggen finns ingen annan dekor än en med tättsittande röda fl äckar mellan svarta begränsnings­ linjer målad bård, ett gott stycke ned på väggen under valvens anfang. 4. MÅLNINGARNA PÅ HÖGKORETS VALV OCH BÅGAR För att göra det möjligt att förstå beskrivningarna av målningarna på högkorets valv, har de olika valven och kapporna få tt de benämningar som framgår av fig 110. Mittskeppets , söd ra och norra sidoskeppets valv kallas resp MM , SS och NN samt numreras med ro­ merska siffror från väster. flögkorets samtliga valv har varit dekorerade med 108 HÖG KORET vegeta tiv o rnamentik, i vilken fi gure r ä r inströdda hä r och var, dock utan a tt på något uppseendeväckande sätt bryta sig ut ur det o rnamenta la schemat. Pela re och va lv ge r intryck av höga raka träd med vitt utbred­ da kronor , och hel a koret av en luftig lövsa l. Målningarna på valvet MM I, det västligaste i högkorets mittskepp (fi g III ) Valvribborna ha r fö ljande de korati oner: ribban a 3-b ~ har på nordöstra sidan ett mönster av ha lva nikiga blad i rödbrunt med röd kontur , sammanstä llda så att en kedj a av ova ler bildas (fig 112 A). Inom ovalen lyse r mell an bladflikarna putsens färg igenom . På sydvästra sidan finn s snedstä llda fä rgytor med svart kontur. Fä r­ ge rna är svartbrunt (svartnad mönja), grönt e ll er put­ sens fä rg. - Ribban b3- c2: längs sydöstra sidan löper ett veckband , grönt på in sidan, rött på ut sidan . I de tri angelfo rmade öppningarna mell an bandets slingo r sitter blommor, tecknade med svart på putsen (fi g 112 B). Nordöstra sidan ha r snedgående band i rött. svartnad mönja , putsens fä rg och grönt. - Ribban c3-d2 = a3-b2 . - Ribba n d3- a2 : på båda sidor står snedgående, fä rgade ytor mot varandra , skilda åt av likformade ytor i putsens färg . Färgerna ä r caput mor­ tuum , svartnad mönja och ljust blågrönt. 1 2 2 1 3Ribban a - a = d3- a • - Ribban a - a ä r dekore­ rad med trappstegsbårde r med olika fä rg på ömse sidor om ribbans spets. Ena sidan ä r a lltid i put sens fä rg, de n andra omväxlande röd , grå röd eller grön. - Ribborna b 1-b2 b 1 b3 2 1 2 2och - = d3- a • - Ribban c -c = b3- c • - Ribban c 1-c3 har på vänstra sidan o likfä rgade band d3 2(= - a ), på den andra en halv trappstegsbård (= a 1- a3). Ribban d 1- d:' = d3- a2• Ribban 1 2 2 3d 1-d3 = c - c - Ribban a -a dekoreras med i vin­ ke l brutna band i mönja, putsens fä rg och grönt , med b2-b3 2svart kontur. - Ribban = d3- a . - Ribba n c 2-c3 dekore ras med en trappstegsbård i rött , grönt och putsens fä rg. -Ribban d2-d3 = c2- c3. - I skä r­ ningspunkten mellan ribborna sitter rundflikiga blom­ mor i grönt , med en gråbrun rundel i centrum . Ringen i hj ässan prydes av en krans med gul röd stam och blad i grönt och putsens fä rg. På fä lte t inom ringen är en ro s målad med de yttre bladen gröna, de inre rödgrå och mittpunkten ljusblå. All a va lvfack inramas av om bamburör påminnande stavar med lede r av runda ringar. Stava rnas fä rger ä r rött , gult och grönt med skuggning. Från stavarna ut växer blad , blommor och klä ngen - på de ras fä rge r lämnas exempel i fig 115 . I de smala tri angul ä ra fä lten kring hjässan är de nyssnämnda ornamenten huvud­ sakligen den enda dekora tionen. I facket d2 finne s i stä lle t en från hj ässan utgående brunröd ranka med ta lrika blad , somliga pa rflikiga, med ena ha lvan mörk­ brun och den a ndra brunröd, 3-flikiga blad i grönt samt spiral vridna kl ängen . De sto ra. nedre valvfacke n dekore ras med spens­ liga , i spira le r lagda rankor som täcke r he la yto rna. De tunna stamma rna är dragna med röd fä rg. liksom de spiralvridna klä ngena . Dru vkl asa rna ä r gröna på ena sidan, röda på den andra . Somliga blad ä r 3-fliki ga och gröna , andra långa. pa rflikiga med ena sidan röd och den andra grön. Blommorna ha r övera llt samma form. men växl ar i färg. I valvfac ken a 1 och c 1 ä r de yttre bladen gröna, de inre gulröda och runde ln i mitten i put sens fä rg. I b 1 och d 1 ä r de yttre bladen putsfär­ gade, de inre gröna och rundeln gulröd . I väs tra sv ic­ ke ln är i d 1 den gröna fä rgen e rsatt med en kl a rt bl å. I va lvfacke t a 1 finn s ett stycke ovanför görde lbågens hj ässa ett stycke av en fi gur med ansikte ts högra sida i behå ll ; på den vänstra sidan finn s övera rmen , handen samt en de l av midjan i behåll. I vänste r hand en gul stav (fragment av en bi skopsstav) som vil a r mot axe ln . Manteln ä r röd , skiftande i vio le tt. På mot sva rande ställe i valvfacke t b' ä r en framstä ll­ ning av den helige Hie ronymus som dra r taggen ur lejone ts tass. Han ä r ikl ädd rödgrå drä kt och huvud­ bonad i samma färg med uppslag i put sens färg och rödbruna skor. Lejonet ä r måla t med röd fä rg, ljus­ nande inåt från konturen . Marken i gulockra. I valvfacke t c 1 finn s högra sidan kva r av en fram­ ifrån sedd , stående fi gur med glo ria i put sens fä rg . Han ä r kl ädd i grön mante l fodrad med rödbrunt oc h ha r vitgrå underdräkt. I ena handen hå ll e r han en bok i vi tt med sva rt kors i mitten (fi g l , 102). I val vfacket d 1 finn s en man med lju sröd mante l med teckning i mörkare rött och ljusgrön underkl ädnad . Hans hår ä r rött och han bä r en mi tra med blå fä rgspår. I vänste r hand hå ll e r han en bi skopssta v. tecknad med svart ; högra handen hå ll es i en välsignande stä llning. Marken är ljusgrön: Dekorationen på bågen mellan MM I och MM II På västra sidan finn s en dekoration av sneda band rö tt , gulbrunt . grönt och putsens fä rg. Östra sidan ha r en rika re dekoration , va rs fä rge r och fo rmer framgår avfigii 2C. Målningarna på valvet MM Il , det mellersta i högkorets mittskepp (fig 11 6) Valvribborna ha r följ ande dekora tioner: Ribban a3-b2; fä rger och former illu streras av fig 11 2 0--H . - Ribborna b3- c2 och c3-d 2 har samma de­ BESKRIYNING 109 NN ss MM o .1 5 10 15 Fig 110. Schema över valvkappor och valvribbor i koret , ritat uppifrån. Key to vault webs and vc111/t rihs in the clwncel. seen from a/)(!l ·e. kor som på ribban d3-a2 i MM l. Ena sidan av ribban d3-a2 är dekorerad på samma sätt , men högra sidan har en dekoration av breda, gröna blad med rödbrun undersida , virade kring en smal stav i putsens färg . Ribban a 1-a2: färger och former illustreras i fig 112 E. - Ribban a 1-a3: högra sidan= vänstra på före­ 2gående. Vänstra sidan= vänstra på ribban d3-a . ­ Ribborna b 1-b2 och b 1-b3 har båda samma dekora­ tion som ribban d3-a2 i MM I. Samma banddekoration förekommer också på västra 1 2 1 3sidan av ribborna c -c och c -c • Andra sidan av 1 1 2 1 3c -c2 =östra sidan av a -a och a -a • Östra sidan av c 1-c3 = d3-a2• Ribban d 1-d 2: västra sidan= a 1-a2• Östra sidan har det enkla mönstret av sneda band i rött, grönt och putsens färg . - Ribban d 1-d3: samma band förekom­ mer på dess västra sida. Östra sidans dekoration illusb reras av fig 112 F. Ribban a2-a3 : dekorationens former och färger framgår av fig 112G.- Ribban b2-b3 täcks av röda. snedgående band. omväxlande med band i putsens färg. -Ribban c2-c3: former och färger framgår av fig 112 H . - Ribban d2-d3 är till västra sidan= norra sidan av c2-c3 • Östra sidan= västra sidan av b2-b3 . I skärningspunkterna mellan ribborna finns lik som i nyss beskrivna valv, en liten grön blomma med gulröd rundel i mitten. På hjässringen är målad en grön krans med omväxlande brungula och gråvita blommor teck­ 110 HÖGKORET nade med svart. Rosen på fältet inom ringen är tecknad med svart, med en yttre, grön bladkrans och en inre gulbrun . Valvkappornas fack inramas av stavar i samma färger och former som i föregående valv. På stavens norra halva , under valvfacket a 1, ersätts emellertid ledringarna av små fjäll. Stavar saknas på ömse sidor av ribban a2-a3 ; där går istället ~treckade band , må­ lade i rött. Från stammarna och de nyssnämnda ban­ den utväxer blad, blommor och klängen i rött , gult och grönt. Formerna är desamma som i föregående valv , frånsett att de långa bladen med inåtböjd spets inte längre förekommer utan att en ny form uppträtt. l valvfacket c3 förekommer i stället för växtdekoration längs kanterna en spenslig ranka med enkel röd stam, i vars förgreningar långa blad med en röd , en grön sida samt röda klängen och hjärtformade blommor i gul­ brunt är målade. Valvfacket a 1 dekoreras av ett träd vars gula stam utgår från gördelbågens spets. Bladen är gröna med dragning åt blått. I valvfacken b 1 och d 1 växer en rikt förgrenad , spenslig ranka ut från valvfackets spets. I b 1 är stammen gul, i d 1 röd och i båda är bladen blå och gröna samt druvklasarna blå med röd skuggning på ena sidan. l valvfacket c 1 finn s i stället för rank or en fragmen­ tarisk figurframställning, nämligen en ängel , tecknad med röd färg och med en bevarad lång grön vinge med rödaktig undersida uppdragen med svarta konturer. Ovanför ängelns huvud finns en ljusgrön färgyta, på sidorna omgiven av små röda eldtungor. Ett mindre , bakgrundsfärgat fält finns i det ljusgröna. Dekorationen på bågen mellan MM II och MM III Här finn s snedgående band på vardera sidan i rött. gulbrunt och grönt och mellan varje färgat band ligger ett i bakgrundens färg. Svarta konturer. De båda konsolerna vid vardera änden av denna båge har en framifrån sedd, stående figur. Den på södra sidan (fig 117 a) står framåtböjd och håller hän­ derna på sina knän liksom för att få största möjliga kraft att uppbära bågen. Ansiktet är gråvitt med kort . svart hakskägg. Röd rock, gula byxor, ljusblå mössa, ljusgröna strumpor och svarta skor. Ett svärd, som hänger ned mellan hans ben , är grått med vitt fäste. På marken syns fläckar av gråblått och grönt. Nedåt av­ slutas framställningen med en rödgrå bård. Figuren på norra sidan (fig 117 b) har ansiktet teck­ nat med brungul kontur på bakgrundens färg. Håret är gult; mössan med grön kulle och brungult bräm. Man­ teln är grön , kantad med vitt och de vertikala plisse­ ringarna på framstycket tecknade med svart. Rödbrun halsduk, gröna strumpor och svarta snibbskor. Bälte och svärd i putsens färg . Den kuperade marken är grön med svart komur. Framställningen avslutas nedåt med en i violett skiftande bård med prickar i mörkrött. Målningarna på valvet MM III, det östligaste i högkorets mittskepp (fig 118) Det vanligaste mönstret i valvribbornas dekor utgörs av sneda band i rött , grönt och vitt. Samma dekoration återkommer på alla de korta ribborna kring hjässan och dessutom på följande ribbor: 3-4 (vänstra sidan) , 5-6, 6-7 (vänstra sidan), 7-8, 8-9 (högra sidan) , 9-10 (vänstra sidan), 10-11 , 11-12 och 12-1. - Ribban 1-2 har samma dekoration som a3-b2 i föregående valv (fig 112D). Ena hälften av detta ornament är målat på ena sidan av en del ribbor vars andra sida pryds med sneda band , nämligen rib­ ban 3-4 (högra sidan), 6-7 (högra sidan), 8-9 (vänstra sidan) och 9-10 (vänstra sidan). -Ribban 2-3 och 4-5 har en trappstegsbård i rött , grönt och putsens färg , med olika färger på var sida om mitten. Anfangen , från vilka valvribborna växer upp , pryds av målade orna­ ment bestående av röda , gröna och vita färgytor i geometriska mönster. På östra sidan av norra bågan­ fanget mellan M Il och M III finns en fet ranka med mörkröd stam och knoppliknande blad. Rankan sling­ rar sig uppåt i en kedjebård och slutar i två gröna profilblad . Anfangsstenen mellan valvkapporna är överdragen med den röda bård som utgör begränsning nedåt , och därifrån utväxer ett brett blad i röd färg , samt roten på den röda stammen utefter vänstra rib­ ban, här dragen med tvärgående streck mellan sida­ konturerna . Inom ringen i valvets hjässa pryds bottnen av en på grågul grund målad grön blomma med svart kontur­ linje . Själva ringen har bladornament i grönt, rött och grågult. På stenen i ribbornas skärningspunkter är en blomma målad i grönt och gult mot putsens färg. Ribbornas skärningspunkter markeras ytterligare ge­ nom på kapporna målade ornament i form av halva blommor, målade i mörka färger: grönt, rött och röd­ brunt. Valvkapporna inramas i allmänhet av en rund stam med leder av samma slag som i korets båda västliga mittskeppsvalv . l de fle sta fall är stammen röd och med skuggning på sidan som är vänd ut mot valvkap­ porna.- Under kappan Il är stammen gul på undersi­ dan och grön överst. På vänstra sidan av ribban 7-8 är den enbart gul. l valvets norra del inramas kapporna av band med små utskott i samma färger som de ovan BESKRIVNING III ö s N v Fig III. Målningar i högkorets västligaste valv, MM l. 1460-talets första år. Foto Curmans samt. Paintings in the far eastern vault of the chancel , MM l . Ear/y 1460's . nämnda stammarna. Övre delarna av korets tre östli­ gaste fönster inramas på samma sätt som valvkap­ porna. En rödfärgad begränsningsbård går horisontellt i höjd med valvanfangen. Genom dessa bårder blir de övre delarna av murarna sammanförda till en dekorativ enhet. Från stavarna och banden utefter valvkappornas kanter utväxer stora blad och blommor, omväxlande med mindre stänglar och blad . Färgerna är: rött, gul­ brunt och grönt. De vanligaste formerna återges i fig 114 och 115. I motsats till förh ållandet i de två västra valven, lämnas kapporna här - bortsett från den nu beskrivna dekorationen - helt fria. Undantag utgör dock kappan nr 3 på norra sidan , där ett större rank- mönster är målat. Från en smal vertikalstam i grönt vid bågens spets, utgår åt var sida en gul slinga med gröna blad . I svicklarna sitter gröna druvklasar med gul skuggning samt röda , spiralvridna hängen . Från båg­ spetsen utgår dessutom två stora profilblommor, den ena grön och röd, den andra gulbrun. En delvis utpl å­ nad ranka i grönt och gult finns även nedtill i kappa 5. Mitt i kappa Il antyder vissa fragment, att en blomma av samma slag funnits, som på motsvarande plats i kappa 3. På några ställen finns dekorationer , eller fragment av. sådana som förtjänar att uppmärksammas. Sålunda är längst ned i västra sv ickeln på kappa 3 målat en gråvit fi sk med svarta konturer och svagt gula fjäll (fig 119). I 112 HÖG KORET A B c Fig 11 2. Sammanstä llning av o lika deko ratio nsmoti v på högkore ts va lvri bbor. 1460­ tale ts fö rsta å r. Tusc hritn ing eft er fö rl aga i fä rg av L E Be rgs tröm 1933. Class(fica lion (!l mrioas decoral i••e 1110 1({1· on lhe ribs oflhe chancel••atdls. Ear/v /460' .L MM HI östra sid D F G H MM II a2. ,.=' BESKRIVNING 113 Fig 113 . Sammanställning av olika A B c D dekorationsmotiv på högkorets valvrib­ bor. 1460-talets första år. Tuschritning efter förlaga i färg av L E Bergström 1933 . Classification of various decaralive motifs on the ribs of the chance/ vaults . Ear/y 1460 's. ' ...... ,~•... • l -y- SS gördelbåge NNVa-b NNV c-d NNVd-a E NNV-YI västra sidan NN 'iZI-W västra sidan H J N N 'iZI a-b kappa 4 finns nedtill invid ribban mellan 3 och 4 en fläck av något liknande hår. Strecken är dragna med röd färg . - I kappa 5 syns längst ned till höger om fönstret en ängel i helfigur med utslagna vingar och ett rökelsekar i vänster hand. Vingarna har brunröd över­ 8-815650 Strängnäs domkyrka NN 'iZI c-d NN'iZI d-a sida , vit undersida. Den veckade dräkten och skorna är tecknade med röd färg, ansiktet är grått och ögonen vita. På andra sidan om fönstret i samma kappa finns längst ned ett ornament eller en blomma. med röda konturer och färgytor med grund i putsens färg . 114 HÖG KORET SSIV SSHYI. ss w ssm,w l nedre svicke ln av kappa 6 fö re kommer en räv i rödgult (tig 120). - Kappa nr 9 ha r målade dekora­ tioner i svickl arna nedtill på ömse sido r om fön stre ts båge. På vänstra sidan framstä ll es en ä nge l med e tt sto rt rökelsekar. Vingarna är lju sblå. hå re t gult och d räkten vit med blå skuggning . Röke lseka ret ä r vitt. skuggat med gult. Av de koratione n i svicke ln på andra sidan fönstre t åte rstår blo tt en rödbrun och en grön färgfl äck. Fig 114. Samman­ ställning av kantorna­ ment kring korva l­ vens ri bbor. 1460-ta­ le ts förs ta år. Tusch­ ritning efte r fö rlaga i färg av L E Berg­ ström 1933 . Class(fication ofthe decoration around the rib edges ofthe chancel vaults. Ear/y 1460's. ss w ss w Målningarna på valven SS I-VII i högkorets södra sidoskepp (fi g 12 1 och 122) Valven i högkore ts södra sidoskepp ha r samtliga gans­ ka väl bevarade målningar. De ä r av samma ka raktä r på a ll a valven men varie ra r något i deta lj e rna. Dekora­ tionen inskränke r sig till gö rde lbågarna och valvrib­ bo rna. De sena re sakna r dock ut smyckning vid anfang­ en och kring skä rningspunkterna. Bladbå rder finn s ut ­ BESKRIVNING 11 5 Fig 11 5. Sammanställning av kantornament kring korvalvens ribbor. 1460-talets första å r. Tuschrit­ ning efter förlaga i färg av L E Bergström 1933. Classifica tion of the decoration around the rib edges of the chancel vaults . Ear/y 1460's. MM l a3 116 HÖG KORET ö s N v Fig 116. Målningarna på högkorets mellersta valv MM II. 1460-talets första år. Foto Curmans samt. Paintings on the middle vault of the chancel, MM Il . Ear/y 1460's . efter kappornas sidor; dessas inre delar saknar mål­ ning. Gördelbågen mellan SS I och högkorets västra mur är, ·liksom båge n mellan SS VII och MM III helt odeko­ rerad. I övrigt har samtliga gördelbågar en dekoration som är lika på alla. De består av kedjor, sammansatta av sådana figurer som återges i fig 113 A. Alla linjer är dragna med caput mortuum och längs kanterna går en begränsninglinje i samma färg. Valvribborna i SS I och SS III dekoreras av bårder, sammansatta av trappstegsformigt brutna band lagda tvärs över ribborna. Färgade band skilj s alltid åt av band i putsens färg. De förra är i SS l röda eller gröna med svarta konturer; i SS III har de två röda nyanser, den ena djupröd , den andra nu förändrad till brunsvart. I SS II och SS IV dekoreras valvribborna av band i brunrött och gult, konturerade med svart och gående i sicksack. Valvribborna i SS V, SS VI och SS VII smyckas av tvärs över lagda , vinkelbrutna band i rött och grönt och med ett band i putsens färg mellan varje kolorerat. Fälten i de två sistnämnda valven begränsas av en r ·· d kontur. Två nyanse r av rött förekommer: den ena djupröd, den andra har mörknat till svartbrunt. Södra kappan i varje valv begränsas nedåt mot kor­ muren av ett rött streck. - Utefter gördelbågarna och valvribborna är på kapporna målade dels ledade sta­ var, del s färgade band. De förra ses i SS l , SS III , SS IV och SS V, de senare i övriga valv. De ledade stavarna i SS V är dragna med mörkare rött med en BESKRIVNING 11 7 Fig 117 a . Grotesk figur vid södra anfanget för bågen mellan MM Il och MM III. 1460-talets först a år. Foto S Curman (") 1908. Grotesque .figure at the south springing of the arch between MM Il and MM III . Ear/y !460"s. röd skuggning på översidan, som ger en illusion av rundning . I SS II är det färgade bandet i gulockra med röd begränsningslinje, i SS VI och SS VII är det rött. De från stavarna och banden längs kappornas kanter utväxande vegetativa ornamenten består av samma element soni återges i fig 114 - därav framgår även fördelningen på de olika valven samt färgerna. MÅLNINGARNA PÅ VALVEN l HÖGKOR ETS NORRA SIDOSKEPP Målningarna i NN I För den med dekorationen på norra sidoskeppets väst­ vägg och arkadmurens nordsida sammanhängande rankdekoren på valvet, har tidigare redogjorts. - De­ korationen på valvribban mellan södra och västra kap­ pan består av en tät ranka i rött med »korkskfl !vs­ klängen » och blad i »pisksnärtform ». Ribborna mellan Fig 11 7 b. Elegant klädd figur vid norra anfanget på bågen mellan MM II och MM III. 1460-talets först a år. Foto S C ur­ man 1908. Elegant/y dressed .figure at the north springing (}(t he arch berween MM Il and MM III. Ear/y 1460"s. 118 HÖGKORET s N v Fig 118. Målningarna på högkorets östligaste valv , MM III. 1460-talets första år. Foto Curmans sam!. PainrinR.\ on 1'{111/t MM III. Ear/v 1460's . östra kappan å ena sidan och den södra och norra å sande sicksackband i rött och grönt , erinrande om den andra, följes av en på kappan målad , ledad rund­ ornamentiken på valvribborna i SS II och SS IV (fig stav, tecknad och skuggad med rött. I hjässan finns 121 och 122) . spår av röd, ljust grön och ljusgul färg. Målningarna i NN III Dekorationen på bågen NN 1-NN II På undersidan av . ribban mellan östra och södra kap­ Här återstår endast ett rött blad med utdragna flikar pan har bevarats ett stycke av en vågformig ranka i och längs kanterna går en röd begränsningslinje. rött. I fogen till kappan går en röd konturlinje . Hela östra kappan har täckts av ett tätt rankverk av röda Målningarna i NN II (jfr fig 216 i Strängnäs I: l) slingor med gula och ljusgröna blad. l norra kappan, Endast obetydliga fragment finns bevarade . Längs rib­ som också har fragment av ornamentik . är grunden borna går en röd linje. Spenslig ornamentik i rött och överströdd med små röda stjärnor som fort sätter upp grönt, risiga blad kan urskiljas uppe mot hjässan i på sidan av ribban mellan västra och norra kappan. norra kappan . Dekorationen på bågen NN 11-NN III : Dekorationen på bågen mellan NN III-NN IV : under­ undersidan har en dekoration av två . varandra kor- sidan pryds av ett kedjemönster. sammansatt av ringar BESKRIVNING 119 Fig 119. Detalj av dekorationen på MM lll. en fi sk. 1460-talets första år. Foto C F Lundin 1908. Detail of decoration on MM III. a fis/l. Ear/y 1460's. och romboider i putsens färg och med röda konturer. På ringarna är yttre konturen bredast , på romboiderna den inre. Den av fig urerna inramade fälten har en svagt grön ton. På bågens insidor består dekorationen av mångflikiga blad med inskärninga r ända in till nerven , lagda i sicksack så att en bå rd bildas . Färgen är röd. Målningarna i NNIV (fig 123) A v utsmyckningen på ribborna återstå r nu endast en bå rd av röda blommor på ribbans östra sida mellan norra och östra kappan. Bevarade fragment utvi sar. att valvkapporna i sin helhet varit täckta av rankornamen­ tik . Bäst är denna bevarad i västra kappan. Rankorna är täta men spensliga och målade i rött. Förgreningar­ na slutar med stela, tättlikade gröna blad . Över putsen ligger en ljusgrön ton. Fragment av en figurscen finns i nedre delen av Fig 120. Detalj av dekorationen i MM lll , en räv. 1460­ talets första år. Foto C F Lundin 1908. Detail of decoration on MM III , a ./(>x. Ear/y 1460 '.1'. världs lig dräkt klädd dam , som synbarligen dominerat framställningen . Till höger, i jämnhöjd med hennes huvud skymtar en fragmentari sk fågel och något längre ned syns högra benet på en i hosor klädd figur. Neder­ delen av kolten och en bit av manteln på en manlig figur ses till vänster, målat i grågult. Kvinnans dräkt är ljusgul. Dekorationen på bågen mellan NN IV och NN V Det enda som finns kvar är en hjä rtformigt svängd linje i rött, på bågens undersida uppå t hjässan. Målningarna i NN V (fig 124; jfr fig 215 i Strängnäs l : l ) På valvribborna är betydande delar av dekorationerna bevarade, och för dessa redogöres i fig 113 B. C och D. Östra kappan har längs ribborna breda stammar må­ lade med röd kontur och skuggning med samma färg. västra kappan. Bäst beva rad är en knäböja nde . i Svaga spår av gulröda blad som vux it ut från stam­ 120 HÖGKORET Fig 121. Målningar i SS IV-VI , de tre östliga valven i korets södra sidoskepp. 1460­ talets första år. Foto N Åzeli us 1934. Paintings in SS /V-VI , the three eastern vaults in the south aisle >Ty Kri stus har icke gått in i det allra heligas te , som är gjort med händer och som allenast är en efterbildning av det sannskyldiga, utan har gått in i sjä lva himmelen för att nu träda fram inför Guds ansikte, oss till godo ... Och såsom det är människan förelagt a tt en gång dö och sedan dömas, så skall Kri stus , sedan han en gång blivit offrad för att bära mångas synder. för andra gången. utan synd. låta sig ses av dem som bida eft er honom till frälsning. ,, Det är således fullt logiskt att ärkedjäknen Erik van Lipen . som torde vara donator i varje fall till målningen på korets västvägg (se nedan s 124). fram­ stä ll s bedjande inför bilden av Kri stus som smärtornas man , ovanför den centrala scenen, som skildrar den yttersta dagen, då Kristu s slutgiltigt återkommer. I detta sammanhang bör också nämnas att van Lipen omedelbart efter sin hemkomst från uni ve rsitetet Rostock år 1449 blev medlem av Helga Lekamens gille i Stockholm och att hans prebende i Strängnäs dom­ kyrka var Helga Lekamens prebende. 39 Av intresse är också att Erik van Lipens far, Claus van Lipen , hörde till de första donatorerna till Helga Lekamens kapell , som tillkom vid mitten av 1420-talet. 40 De tio profe­ terna under scenen med den Yttersta domen skall ses som representanter för det gamla fö rbundet. De har alla från början varit namngivna, men endast några av dem har ännu sina namn i behåll , nämligen Jesaja, Jeremia, Daniel , Sakarja (Zacharias) , Amos , Esra och Joel. I samtliga dessa profeters skrifter kan man finna stycken, som under medeltiden anfördes som syftande på Yttersta domen. Så t ex Joel 3: 12 : >>Ja må hednafol­ ken resa sig och draga ås tad tilr Josafats dal, ty där skall j ag sitta till doms över a lla folken häromkring >> , Sakarja 9: 14: > la Herren skall uppenbara sig i höjden och såsom en ljungeld skall hans pil fara ut; Herren , Herren skall stöta i basunen och med sunnanstormen skall han draga fram >, Daniel 12:2: >>Och många av dem som sova i mullen skola uppvakna, somliga till evigt liv och somliga till smälek och evig blygd >>, Je saja 3: 13 : »Men Herren står redo att gå till rätta , han träder fram för att döma folken » osv. Scenen med Yttersta domen har i stort sett a lla de ingrediense r som man kan vänta sig i en sengoti sk framställning av detta motiv. Domaren är framställd sittande på regnbågen och omgiven av en mandorl a och med ett svärd och en lilja (den sistnämnda helt utplånad) utgående från munnen för att visa de saligas och de fördömdas olika öden . Jungfru Maria och Jo­ hannes Döparen uppträder som mänsklighetens för­ bedjare. Helvetet framställ s som ett odjursgap dit de fördömda släpas av dj ävlar, sammankedjade , utom en kvinna, som fraktas till helvetet i en skottkärra , det sistnämnda en detalj som återkommer i åtskilliga hel­ vetesskildringar, så t ex i Ottestrups kyrka i Dan­ mark .4 1 Himmelriket (paradiset) är en kyrkobyggnad med aposteln Petrus som portvakt. Hä rtill kommer de döda som står upp ur sina gravar och domsänglarna med sina basuner. En framställning av denna scen var av tradition så pass bestämd till sin uppbyggnad att målarna knappast behövde ta till några förlagor. Bilden av Kri stus som Smärtornas man , med ett gissel och ett spöknippe som attribut och med en knä­ böjande ängel som samlar blodet från Kri sti fem sår i en kalk . ansluter också den till de vanligaste typerna av framställningar av detta motiv under 1400-talet. Bilden av ärkedjäknen Erik van Lipen, i korherre­ skrud . som knäböjer vid Kri sti fötter, skall icke be­ IKONOGRAFI 123 Fig 123. Målningarna i NN IV-VI , de tre östliga valven i korets norra sidoskepp. 1460-talets första år. Foto R Hintze 1981. Paintings in NN IV-VI , the three eastern vaults in the northais/e of the clwncel. Ear/y 1460's . traktas som ett porträtt i egentlig mening, även om det givetvis icke kan uteslutas att målaren haft hans utse­ ende i minnet när han målat bilden . l det västligaste av mittskeppets valv i högkoret (MM l) återfinns en figur i varje kappa. Av dessa kan en utan tvekan identifieras som kyrkofadern Hierony­ mus (han har ett lejon vid sin sida). De övriga tre figurerna , alla i liturgisk skrud, bör då med största säkerhet kunna tolkas som de återstående tre latinska kyrkofäderna , nämligen Ambrosius, Augustinus och Gregorius . Att de fyra kyrkofäderna återfinns i korets målningar är något av en regel i sengotikens måleri i Svealand och motiveras av deras centrala ställning i medeltidens teologi. Av figurmåleri i korets andra mittskeppsvalv från väster (MM Il) återstår endast en fragmentariskt be­ varad änglabild i den västra ka ppan, place rad med huvudet åt väster och med en svårtolkad figur , som delvi s tycks bestå av eldslågor, över sitt huvud . Några ytterligare figurer har icke funnit s i valvet. Det är svårt att tolka denna framställning. Möjligen skulle ängeln kunna ha något samband med Johannes uppenbarelser och eventuellt kunna tolkas som ärkeängeln Mikael. l bågen mellan första och andra mittskeppsvalvet från väster är målade två mansfigurer i anslutning till valvanfangen. En av dessa kan närmast betraktas som ett slags atlant, medan den andra icke är infogad i arkitekturen. Om figurerna skall tolkas symboliskt el­ ler inte får vara en öppen fråga. Ovisst är också om de djurbilder som återfinns i det östligaste av de tre mittskeppsvalven (MM III) - en fisk och en räv är fortfarande fullt möjliga att identifi­ era - skall ses som ornament, som drolerier utan sär­ skild innebörd eller som betydelsefulla symboler. Om 124 HÖGKORET Fig 124. Målningarna i valvet NN V i koret s no rra sidoskepp. 1460-ta lets första år. Foto R Hintze 1981. Paintings in va u/t NN V in the northais/e r! f the chancel. Ear/y 1460"s. det sistnämnda är fallet , vilket förefaller troligt, bör räven betraktas som en symbol för slughet och falskhet eller rentav för djävulen, medan fisken är en symbol för Kristus eller för den döpta kristna människan . Öv­ riga figurer i detta valv består av två änglar som sving­ ar rökelsekar - ett passande motiv i valvet rakt över högaltaret , som de två änglarna för övrigt också flan­ kerar. Högkorets sidoskepp i söder saknar nu helt figur­ framställningar medan i norra sidoskeppet bevarats bl a en bild av Jungfru Maria med barnet i bågen mot mittskeppets mellersta valv . Möjligen markerar denna målning platsen för ett Maria-altare. Omöjlig att tolka på grund av sitt fragmentariska bevaringstillstånd är en scen i västra kappan i det fjärde valvet från väster i norra sidoskeppet (NN IV) . Datering och konsthistorisk ställning Enligt uppgift i domkyrkakalendariet påbörjades arbe­ tet med det nya högkoret den 30 juli 1448 och avsluta­ des den 23 juni 1462, då korets högaltare invigdes av biskopen Sigge Ulfsson (Sparre av Hjulsta och Ängsö , se Strängnäs 1: l, s 263 och där anförd litteratur). I målningarna på korets västvägg återfinns också bisko­ pens vapen samt dessutom en bild av ärkedjäknen Erik van Lipen med sitt vapen . Att den sistnämnde fram­ ställs i bild medan biskopen representeras endast av sitt vapen visar klart att van Lipen helt eller delvis bekostat målningarna - under alla omständigheter bör han betraktas som donator av västväggens målningar. van Lipen blev ärkedjäkne samma år som koret in­ vigdes- 1462- och det är högst sannolikt att målning­ BESKRIVNING 125 arna stod färdiga när koret invigdes detta år. Under inga omständigheter kan korets målningar ha tillkom­ mit senare än under förra hälften av år 1463 , då biskop Sigge Ulfsson dog i juni detta år. Att målningarna skulle ha tillkommit efter invigningen av korets högal­ tare förefaller f ö mindre sannolikt, varför en datering av målningarna till 1460-talets första år kan betraktas som helt säker. Utsmyckningen av det nya koret var ett omfattande arbete , som krävde medverkan av åtskilliga målare , något som också klart framgår av de st ilvariationer och prov på olika handlag som målningarna uppvisar. I huvudsak arbetade de målare , som svarade för dekora­ tionen , med för Mälardalen och norra Götaland tradi­ tionellt material , särskilt vad gäller ornamentiken, som domineras av motiv som introducerats redan under 1400-talets förra hälft eller tidigare . Det sätt på vilket ornamentiken utnyttjats gör det emellertid väl berätti­ gat att betrakta målningarna so.m ett av de allra främsta exemplen på sengotiskt dekorativt måleri i det medelti­ da Sverige . »Valven äro ombildade till en färgrik löv­ sal, som väl harmonierar med den sengoti ska arkitek­ turens luftiga och eleganta karaktär >> konstaterar med all rätt H Cornell. 42 Ornamentiken från Strängnäs­ koret återfinns också i ett stort antal kalkmålningar från tiden kring 1400-talets mitt och årtiondena däref­ ter, så t ex i Överselö i Södermanland , Björksta i Väst­ manland och Estuna i Uppland , om också icke alltid använd med samma skicklighet som i Strängnäs. 43 Vad gäller figurmåleriet är Strängnäs-målningarna mindre karaktäristiska och svårare att placera in i ett bestämt sammanhang . Söderberg har gjort jämförelser med det måleri i Götaland som brukar förknippas med Vadstena och som bl a knyts till målaren Nil s Håkans­ sons namrt. 44 Söderberg har också sammanfört mål­ ningarna på korets västvägg med målningarna på den tredje pelaren från väster i södra arkadräckan i långhu­ set (4 D). Vissa överensstämmelser finn s utan tvekan , men knappast av den arten att man måste räkna med en och samma mästare . Se också ovan s 96ff. Likhe­ terna bör till stor del betraktas som en följd av en gemensam tidsstil och likartade eller gemensamma fö­ rebilder snarare än av ett direkt samband, även om det sistnämnda icke helt kan uteslutas . Det är fullt klart att den stora och ganska diffusa grupp av kalkmålningar från tiden kring 1400-talets mitt som brukar hänföras till den s k Strängnäs-skolan behöver studeras mera i detalj , innan några mera definitiva teorier kan uppstäl­ las om målningarnas inbördes sammanhang eller om deras ursprung och utveckling. VII. Målningarna i norra vapenhuset Beskrivning Målningen är utförd på den putsyta som bevarar kon­ turen av det lägre valvet och dessutom också på norra väggen, fram till det äldre fönstrets östra smyg. Ämnet för målningen är hur Jesus förrådes av Judas i Getse­ mane (fig 125-127). Handlingen tilldrar sig i ett ganska utförligt skildrat landskap. Tvärs över går ett stängsel av spetsiga träpå­ lar målade i gult , med teckning i mörkare gul ton . I stängslet finns en överbyggd port av trä . ståndarna är gula med svart kontur , gaveln och taket röd svarta. Marken i förgrunden är ljusgrön och en gul gång leder fram till porten . I förgrunden, till vänster, är ett fanta­ sifullt klipparti i rött med konturer och modellering i mörkare rött samt med gröna växter. I bakgrunden , utanför stängslet skymta ljust gröna kullar och vid hori sonten ser man tornspirorna i en stad- Jerusalem­ målade med svartröd färg, och träd i gult och grönt. På denna scen framställe s den livliga handlingen , vars huvudfigur är Judas. Hans vänstra hand pekar mot klippartiet , den högra tar emot en penningpåse från en krigsknekt. Judas är iklädd en lång, röd dräkt med vita uppslag på ärmarna. Manteln är i putsens färg med ljusblå skuggningar i vecken. Hår och skägg är rödbruna. Knekten har en ljust grön dräkt och ljusa stövlar med spetsig tåhätta . En knekt längst till höger. som är i färd med att klättra över staketet , är i putsens färg med svarta konturer avtonande i gulrött. Gulrött hår och skägg . I handen håller han en rödmålad lykta . Porten är fylld av ansikten med rödaktig karnation och konturerade med svart. De fle sta knektarna bär ljusa huvudbonader, en har en blå med vitt bräm. Bakom kullen närmast utanför stängslet skymtar huvu­ den av flera knektar. De har blå hjälmar och bär fanor i gult och lansar i rödaktig färgton. 126 NORRA VAPENHUSET Ikonografi En enda scen upptar rummets östvägg och närmast angränsande del av nordväggen , fram till ett ursprung­ ligt men senare igenmurat fönster. Vad som framställs är en skildring i stor skala av örtagården i Getsemane med sin träinhägnad i vilken finns en stigluckliknande port och med en stadssilhuett- Jerusalem- i bakgrun­ den . De figurer som befolkar scenen är Judas Iskariot som i sitt följe har den knektskara som skall gripa Kristus. Men var finns Kristus? Icke det ringaste spår finns av vare sig honom eller de apostlar som följde honom. Däremot avbildas den klippa framför vilken Kristus brukar framställas knäböjande - Judas pekar också i riktning mot denna klippa. Att slumpen skulle ha sett till att varje spår av Kristus och hans följeslaga­ re helt skulle ha utplånats är föga troligt - inga lakuner finns heller i kompositionen som skulle kunna antyda läget för dessa försvunna figurer. Eftersom en Getse­ mane-scen utan Kristus är otänkbar torde den enda möjliga förklaringen till hans (och de sovande apostlar­ nas) frånvaro i målningen vara att målningen bildat bakgrunden till en skulpterad framställning av den bed­ jande Kristus, troligen åtföljd också av bilder av några av apostlarna. Dylika skulpterade Getsemane-fram­ ställningar är kända från åtskilliga kyrkor på kontinen­ ten , .i första hand i Sydtyskland (Schwaben och Fran­ ken) och i Österrike, där de återfinns såväl inne i kyrkor som placerade på kyrkogårdar och är i allmän­ het tillkomna i slutet av 1400-talet eller under 1500­ talets första årtionden .45 Några arkivaliska uppgifter som stöder denna förmodan finns visserligen icke , vil­ ket åtminstone delvis kan förklaras av att rummet omgestaltad~s redan på 1570-talet. Härvid överput­ sades målningarna första gången och en eventuell skulpturgrupp torde ha avlägsnats. Några uppgifter om likartade arrangemang i andra kyrkor i det medeltida Sverige är icke heller kända . Datering och konsthistorisk ställning Byggnadshistorien ger här liksom när det gäller huvud­ parten av målningarna i domkyrkan god hjälp vad gäl­ ler dateringen. Vapenhuset framför kärnkyrkans (långhusets) norra portal tillkom under biskop Kort Rogges episkopat, dvs mellan 1479 och 1501 , troligen mot slutet av denna period (se Strängnäs 1: l . s 322 ff). Det hade från början två våningar, av vilka den övre torde ha utnyttjats som magasin el dyl, medan botten­ våningen bestod av två delar , var och en välvd med ett kryssvalv. Den ena, västra delen , framför nord porta­ len , gjorde säkerligen tjänst som vapenhus, medan den östra delen , som ursprungligen troligen ej öppnat sig mot långhuset , varit ett kapell som stått i förbindelse med vapenhusdelen - genom en dörr eller en bågöpp­ ning. Utrymmet bör ha varit mycket lämpligt för upp­ ställning av en ganska utrymmeskrävande Getsemane­ framställning, vilken kan ha tjänstgjort som en upptakt till den korsväg som möjligen funnit s på kyrkogården. Vid en ombyggnad på 1570-talet (se Strängnäs 1: 2, s 374) revs nedervåningens valv och ersattes med nya , betydligt högre belägna, de ännu bevarade. Vapenhu­ set förenades då också med långhuset genom två stora öppningar. Den sista stora förändringen av norra va­ penhuset ägde rum år 1818 då portalen (som relativt troget kopierar den ursprungliga) och de två stora spetsbågiga fönstren tillkom (se Strängnäs I: 2, s 422) . Byggnadshistorien ger således dateringen tidigast ca 1480, senast 1560-talet. Det målade landskapets upp­ byggnad med dess tydliga strävan efter perspektivver­ kan och dess rikedom på naturalistiska detaljer liksom figurstil och dräktdetaljer gör en datering till tiden kring sekelskiftet 1500 troligast. Att målningen (och de förmodade skulpturerna) skulle ha tillkommit efter re­ formationen är f ö knappast heller troligt. Curman har redan 1908 påpekat likheterna med sen­ gotiskt nederländskt måleri och förmodat att målning­ arna utförts efter nederländsk förebild , varvid de tal­ rika importerade flandri ska altarskåpen kunnat tjäna som förmedlare. 46 En jämförelse med motsvarande scener i t ex det s k lilla Rogge-altarskåpet, gjort i Brussel omkring 1500, visar också vissa överensstäm­ melser, dock ej av den arten att man har skäl att påstå att de tjänat som förebilder för vapenhusets kalkmål­ ningar. 47 Betydligt mera troligt är att målaren utnyttjat ett kopparstick eller annat grafiskt blad som förlaga . Varifrån inspirationen kommit till att i Strängnäs domkyrka inreda ett särskilt kapell för en målad och skulpterad framställning av Kristi bön i Getsemane är omöjligt att med bestämdhet ange . Biskop Kort Rogge var en berest och lärd man , som under sina resor i Europa haft möjlighet att stifta bekantskap med likar­ tade arrangemang. Även hans efterträdare Mattias Gregersson (Lillie av Greger Mattsons ätt), biskop 1501-1520. med åtskilliga studieår på kontinenten, bl a i Greifswald och Köln , kan förmodas väl ha känt till detta speciella slag av andaktsbild. vars motiv särskilt synes ha omhuldats i tider av religiös oro och osäker­ het. bl a i medeltidens slutskede. 4~ DATERING 127 Fig 125 . Må lningar på östra vägge n i no rra vapenhuset. Ca 1500. Judas nch ett knektfölje i Getsemane . Målningen utgör troligen bakgrunden till en Getsemane­ framställning, dä r Jesus avbildats i skulptur. Foto R Hintze 198 1. Murals on the east wall of the north porch. c. 1500. Judas and soldiers in Gethse­ mane. This painting was probably the background fo r a scu!pture <>!' Jesus in prayer. 128 NORRA VAPENHUSET Fig 126. Detalj av målningen i fig 125. Judas. Foto R Hintze 1981. Detail of painting infig 125. Juda s. Fig 127. Detalj av målningen i fig 125. Foto R Hintze 1981. Det a il of painting in flg 125 . DATERING 129 9-8 15650 St rängnäs dom kyrka Noter l. ATA , B E Hildebranus arkiv. 2. För mera detaljerade upplysningar i målningstekni ska frå­ gor se t ex artikeln Kalkmåleriets teknik i Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid , band VJII , Malmö 1963 , sp 164ff. 3. Se G Lindberg, Die schwedischen Missalien des Mittel­ a lters, Uppsala 1923, s 178. 4. Se B G Söderberg, Gotländska kalkmålningar 1200--1400, Uppsala 1971 , s 83 ff. 5. Enligt Strängnäs 1: l , s 195 ff skulle koret ha stått färdigt senas t 1346. Ett noggrannare studium av de dokument på vilka denna datering stöder sig, leder dock till en något senare datering. År 1344 utfärdade konung Magnus Eriks­ son på begäran av bröderna Nils , Ingevald och Birger Magnusson (Magnus Marinasons ätt) skyddsbrev fö r de egendomar de skänkt till grundandel av en prebenda vid Strängnäs domkyrka, där Nils Magnusson då var dom­ prost och Ingevald Magnusson kanik . l ett testamente från 1346 skänker domprosten fem markland jord till domkyrkan , på villkor bl a att domkyrkan svarar för fär­ digställandet av det kor han byggt vid kyrkan- koret var således då av a llt att döma ej fullt färdigt. Nils Magnusson dog 1350 och efterträddes av sin broder Ingevald Mag­ nusson, som \log redan den 20 januari 1352. l dennes odaterade testamente , som dock troligen tillkommit un­ der slutet av 1351 eller allra senast i början av 1352, skänks bl a en läst spannmål till arbetarna vid koret , dvs det kor som han och hans bröder instiftat. Det vill således synas som om vissa arbeten pågick ännu 1351. Se för­ utom Strängnäs 1: l och där angiven litteratur M Coli mar, Strängnäs stifts herdaminne , l. Medeltiden , Nykö­ ping 1977 , s 121 ff. För uppgifter om brödernas släk t se Äldre svenska frälsesläkter. 1:2, Stockholm 1965. s 172-173 . 6. Återfinns i en anteckningsbok . ingåe nde i B E Hilde brands arki1•, ATA . 7. Om stjärnan som himmelssymbol se t ex G Heinz-Mohr. Lexikon der Symbole, Köln 1971 , s 275ff. 8. Se Strängnäs 1:/, s 191. 9. Se B G Söderberf? 1971 , s 171. Jfr också redogörelsen för samma motiv i Vamblingbo-målningarna s 121 ff. 10. Om dessa se G Carlsson, Biskopssäte, domkyrka och kloster. Från äldsta tid till 1563 (i Strängnäs stads histo­ ria , Strångnäs/Lund 1959, s 467 ff). Il. S Curman. Medeltida kalkmålningar i Strängnäs domkyr­ ka (i Svenska Dagbladet 18110 1908) . 12. C R afUE?glas, Till kännedomen om det gotiska måleriet i Uppland (i Studier i Upplands kyrkliga konst. Uppsala 1918, s 18ff) och Martin Olsson. Riddarholmskyrkan. Konsthistoriska studier. Stockholm 1918 samt den.1a111 me, Riddarholmskyrkan, Sv K, Stockholm band Il: l , Stockholm 1928. 13. Se SvK, Stockholm band Il : l , s 8ff. 14. Se Sv K , Stockholm band l, Stockholm 1924-1928, s 283 f. 14 a. För utländska paralleller till domkyrkans ark itekturan­ knutna måleri se t ex H Claussen , Zur Farbigkeit von Kirchenräumen des 12. und 13. Jahrhunderts in Westfa­ len (i West. Jahr. 56. Band 1978) , MUnster 1979, och F Kobler-M Koller, Farbigkeit der Architektur (i Reallexi­ kon zur deutschen Kunstgeschichte 7, s p. 274-428). 15. Målningarna i Heiligengeistspital är tyvärr till stor del förvanskade genom påmålning och dessutom hittills icke i sin helhet vetenskapligt behandlade. Se dock t ex A Stange, Deutsche Malerei der Gotik, Band l , Berlin 1934, s 120. För en översikt av kalkmåleri i Westfalen se D Kluge, Gotische Wandmalerei in Westfalen , MUnster 1959. 16. ATA. O Hermelin, Åkers härad l (handskrift). 17 . Jfr B G Söderberg , De gotländska pass ionsmålningarna och deras stilfränder, Lund 1942, s 250. 18. Se t ex B l Kilström , Den apostoliska trosbekännelsen i vår medeltida kyrkokonst , Fornvännen 1952, s 129ff. där också äldre internationelllitteratur i ämnet redovisas. Jfr artikeln Credo (av H W van Os) i Lexikon der christli­ chen lkonographie , Band l , sp 461 ff, Freiburg in Br. 1968. 19. Se H Cornell, The iconography of the nativity of Christ (Uppsala universitets å rsskrift 1924). l målningarna i Undlöse i Danmark , som sammanställts med Vårfruko­ rets målningar, finns en likartat komponerad födelsescen , där S Birgitta avbildats som åskådare. Se P När/und. Den hellige Birgittas vision (i Fra Nationalmuseets Arbejds­ mark 1933 , s 81 ff). 20. Litteraturen om enhörningssymboliken är rik. En utförlig sammanfattning ges i artikeln Einhorn (av Liselotte Wehrhahn-Stauch) i Reallexikon zur deutschen Kunst­ geschichte, Band IV, Stuttgart 1958, sp 1504ffl . 21. SD nr 2872 . 22. Se Striin[?näs stifts herdaminne l. Medeltiden , s 61 ff och där angivna källor. 23. SD nr 492. 24. SD nr 629. 25. SDnr419och422. 26 . B G Söderberf? 1942 , s 244ff. 27. B G Söderberg 1942, s 244. 28. Se t ex Nie/s M Saxtorph, Jeg ser på kalkmalerier . Khvn 1967, eller de band av Danmarks kirker där målningar av den s k Unionsmästaren presenteras. 29. Europäische Kunst um 1400. Achte Ausstellung unter den Auspizien des Europarates. Kunsthi stori sc hes Muse­ um Wien 1962. ger en bra sammanfattning av stilens karaktäristika . 30. För en sammanställning av uppgifter om S Torkel och bilder av denne. se R Norberg, Sankt Torkel marty,ren , Kurnia kyrkas skyddspatron (i Från bergslag och bonde­ bygd 1972, Örebro 1972, s 25 ff). Jfr också Sv K, Närke , Kurnia kyrkor . Stockholm 1976, s 24 f. 31. Se G Ekström , Västerås domkyrkas inventarier genom tiderna (Västerås kulturnämnds skriftserie nr 3), Västerås 1976, s 4~9. 32. Se N Paulus, Geschichte des Ablasses im Mittelalter, Paderborn 1922-1923 , Band lii , s 293 ff. 33. Paulus a a , s 294. Jfr också t ex J AEndres, Die Darstel­ lung der Gregoriusmesse im Mittelalter (i Zeitschrift fiir christliche Kunst. 30. Jahrgang , 1917) ; R Bauerreiss , Pie Jesu , Das Schmerzensmannbild und se in Eintluss au f die mittelalterliche Frömmigkeit , Miinchen 1931 ; G von der Osten, Der Schmerzensmann. Typengeschichte eines deutschen Andachtsbildwerkes von 1300 bi s 1600 (For­ schungen zur deutschen Kunstgeschichte Band 7) , Berlin 1935 och R Berliner, Arma Christi (i Miinchener Jahrbuch der bildenden Kunst , dritte Folge Band VI 1955 , Miin­ chen 1956, s 35 ff, speciellt s 65 ff. - På altarskåpet i Fresta kyrka i Uppland från ca 1470 finns en bild av Gregorii mässa, åtföljd av en inskrift som meddelar av­ latsförmånerna vid bön inför denna bild. Se SvK . Upp­ land V, Stockholm 1954, s 166f. En motsvarande inskrift finns i målningarna i Husby Sjutolfts kyrka i Uppland. 34. B G Söderberg 1942, s 152ff. 35. H Cornell- S Wallin, Uppsvenska målarskolor på 1400­ talet, Stockholm 1933 , s 31 ff. Summary STRÄNGNÄS CATHEORAL The paintings in the original church and in the Slllre chapel from c . 1290-1350 Work on the earliest part of Strängnäs Cathedra! , i.e . the original church, probably began about the middle of the 13th century and was completed c . 1330. That building operations took so many years can be partly explained by a collapse that occurred presurnably around 1290, necessitating exten­ sive repairs to the already completed parts of the building. Everything points to a plan having been submitled for the whole church before construction began. lt would seem that this plan was followed on the whole , a lthough many changes obvious to the eye in both masonry and detail s were made SUMMARY 131 36. B G Söderberg 1942 , s 156. 37 . Se S Wallin , Målaren Peter, Albertus Pietors lärare (i Studier i Upplands kyrkliga konst , Uppsala 1918, s 84ffi och H Cornell- S Wallin , Albertu s Pictor. Sten Stures och Jacob Ulfssons målare , Stockholm 1972, s 30tT. 38. Se A ron Andersson, Strängnäs domkyrkas medeltida korskrank (Antikvariskt arkiv 63) , Motala 1976. 39. Se t ex M Coli mar, Strängnäs stifts herdaminne. I. Medel­ tiden , Nyköping 1977, s 154ff. 40. Colimar a a, s 70. 41. SeN M Sax torph 1967, s 177. 42 . H Cornell , Den svenska konstens historia från hedenhös till omkring 1800, Stockholm 1944, s 136. 43 . Den s k Strängnäs-skolan har först presenterats i H Cor­ nell- S Wallin, Uppsvenska målarskolor på 1400-talet , Stockholm 1933 , s 31 ff. 44. B G Söderberg , Svenska kyrkornålningar från medelti­ den , Stockholm 1951, s 185ff, s 225ff; densamme 1942, s 152 ff. 45 . Se t ex artikeln Ö/berg (av J Thiiner) i Lexikon der christ­ lichen Ikonographie , Band III, Freiburgin Br. 1971 , sp 342 ff och där anförd litteratur. - Å Nisbeth , En Getse­ mane-scen i Strängnäs domkyrka , ICO 1981:2. s l ff. 46. S Curman 1908. 47 . Se Sv K, Strängnäs II: 2, fig 47. 48 . Uppgifter om de båda biskoparnas utländska studier och resor återfinns i M Coli mar, Strängnäs stifts herdaminne. I. Medeltiden , Nyköping 1977. du ring building. The history of the construction of the Cathe­ dra! has been fully accounted for in the first two volumes of the monograph on the Cathedra! in Swedi sh Churches, Vol. 100, Stockholm 1964, which deals with the Middle Ages, and Vol. 124, Stockholm 1968 which deal s with later years. The volumes are quoted in the following as Strängnäs I: I and Strängnäs I: 2. The first plan probably also included paintings in the church , where it would appear that their main purpose was to accentuate and decorale the architecture ra ther than to illustrate the Christian faith by a number of pictorial scenes. Therefore , the whole of the interior was provided with pain­ tings as was even parts of the exterior. Their architectural character appears particula r! y clearly in the ex te rior paintings 132 SU MMARY which consisled mainly of grey and red imitated ashlars around windows and doors, as weil as in certain simple geometrical designs in at !east some of the ornamental recesses which decorated the walls of the church (see e.g. Strängnäs 1: l figs 49 , 63 and 64) . A considerable quantity of this decora­ tion has been preserved and is described in Strängnäs 1: l . Even in the interior painting the architectural ornamentation clearly predominates and the few existing figures or figure scenes are subordinate to the arc hitecture . The paintings in the farthe st eastern bay are unfortunately badly mulilaled as the resull of a restoration in 1895, but the remaining paintings were uneovered and prese rved in an ex­ emplary and scrupulous manner in the extensive restoration of the Cathedra! carried out in 1907-1909. The paintings in the original church are given in figs 3-67 and in the drawings of certain decorations the present colours are indicated by the key in fig 2. The paintings in the three fa rthest eastern bays of the original church , which presurnably formed the chancel , are the earliest and were probably done afte r the building col­ lapsed about 1290 and during the beginning of the 14th cen­ tury. The overpainting in 1895 makes it impossible to decide whether some of the figure s- symbols of the Evangelists, figure of the Virgin Mary , St. Anne (fig 5) and a female saint wri ting-in the farthe st eastern bay , derive from the originals of the time around 1300, or if they are figment s of the imagination in medieval style . Of the figure paintings in the seeond vault from the east in the nave (fig 6), there are remains of a Judgement Day scene , and in the third vault from the east in the nave there are !a rge figures of saints (fig 7) , among which one may possibly represent the Strängnäs mi ssionary Bi shop , St. Eskil. In the fourth vault from the east in the nave (fig 8) , !here are four !arge paintings that probably portray the Four Latin Fathers of the Church. In the side aisles there are only isolated, now undecipherable , fragments of figures. This fragmentary condition make s it impossible to decide what iconographic programme lay be­ hind the paintings. The ornamental portions of the paintings in the original church are better preserved throughout , and during the res­ torat ion of 1907-1909 it was poss ible, with care, to complete them, so that they now give a reasonably good representa­ tion of their original appearance. The decorative motifs are , on the whole, the same in all parts of the church , although the composition and detai l is more simple in the western or later region . These are also, when compared to the rest of the paintings, somewhat different in colour. The nearest parailet to the pai ntings in the original church are to be found , inter alia , in the Riddarholm Church in Stockholm (originally the monastery church of the Franciscan Order) , but these are older and can hardly have been done in the same workshop. The work in Strängnäs was probably done by painters employed by the master builders of the Cathedra!. Similarities on the Continent exist , rnaini y, in north and west Germany even if no direct para lle ls can be indicated . In the Sture chapel , built farthe st east at the south wall of the original church and completed c. 1350. t here are paint­ ings which are somewhat similar to the paintings in the original c hurch , but in contrast to these have considerable elements of figure scenes. In the east part of the vault the Throne of God is depicted , and in the others John the Bapti st , St. Michae l with his scales and St. Christopher. There are also figure s of unknown saints and prophets and the decoration contains vine leaves, oak leaves and acorns. The paintings on the vault combine to portray a symbolic representation of Heaven , the abode of the Blessed. The iconographic pro­ gramme fo r the paintings was probably composed by the brothers Nils and lngvald Magnusson , both Deans of Sträng­ näs Cathedra!. Unfortunately the paintings were bad ly damag­ ed in the restoration of 1895 which makes all detailed slylistic comparison more difficult. Painrings from the late Gothic period in the original church When the original church stood complete about 1330, all of the interior was decorated with paintings of a comparatively homogeneous character. These paintings were , on the whole preserved unchanged during the Middle Ages. In some , rela­ tively small places they were, however, replaced by other paintings. Among others, in the eastern part of the north aisle and possibly in the whole of the farthest eastern bay. In other places, surfaces which had earlie r only been orna­ mentally decorated , were supplied with figure scene s, such as on some of the pillars in the nave. These alterations were a ll done during the late Middle Ages. The paintings farthest east in the north aisle of the original <;.hurch are unfortunately only fragmentary and therefore there is not even one scene that can be identified with any ce rtainty . The fragments (figs 84-91) show , however, that t hese are paintings of a high arti stic and technical qua! ity. Analogous with the se are the paintings in the Lady chapel , an addition at the west end of the south wa ll of the original c hurch , which according to prese rved documents was starled in 1401 and completed in 1404. A ruthless " restora tion" in the 1870's (see fig 70) unfortunately severely damaged the paintings in the Lady chapel. In the restoration of 1907­ 1909 the worst of the overpainting was removed. The greater part of the walls in the Lady chapel are filled with a series of apostles and prophets with banderoles, the apostles each with his part of Credo apostolicum and the prophets with quotations from the Old Testament corre­ sponding to the Creed (figs 7S-79). The suite starts a t the north end of the west wall with St. Peter and the prophet Jeremiah and ends on the east wall with St. Matthew and a prophet identified as Jeremiah but wi th a quotation from Ezekiel. On the east wall there are also depictions of the Annunciation and the Nativity (figs 75-76), and on the west wall a !arge scene with a thickly branching tree incorporating a paint ing of the Virgin Mary with a unicorn-part of an Annunciat ion scene (figs 79-80). Twelve mate figures stand under the branches of the tree (patriarchs and prophets?). The paintings in the vault are too fragmentary to be identified . In the arch against the wall of the original church a bishop (fig 74) and the Virgin Mary as mater omnium (fig 83) are portrayed. The paintings in the Lady chapel and those in the north ais le of the original church can be grouped. as with others of the period, to those in Fogdö church not far from Sträng­ näs. But the Fogdö murals have also been grouped with some in Scania and Denmark, and therefore the master has been given the name the Union-Master. If there is reallya connec­ tion between Fogdö-Strängnäs and south Scandinavian paint­ ings it is, however, doubtful. The murals were painled at the la test during the 1430's and are good examples of the inter­ national st y le w hich dominated art in Europe at the end of the 14th and beginning of the 15th centuries . On the third pillar from the west in the south arcade of the original church there are two painled areas. On the north side of the pillar St. Gregory is portrayed in prayer before the Man of Sorrows (St. Gregory's Mass), followed by in­ scriptions in Latin , among them a quotation from the Lamen­ ta tions of Jeremiah (figs 97-98). There is a row of sai nts on the west side of the pillar one being St. Torkel of Kumla , a patron saint of Strängnäs dioce se, and two scenes from the legend of St. Laurence (fig 95). Both paintings can be dated to c. 1440-1460, a t the la test 1470, and have counterparts in both contemporary painting in the Mälar valley and the stylist ically somewhat more old-fashioned paintings in north­ ern Götaland. A small fragment from about the same period , although of a more primitive type, depicting John the Bapti st is to be found near the north portal of the original church (fig 94) , whi le figures of apostles on the south wall of the tower show an affinit y with paintings usually attributed to the painler Peter, working about 1450-1470. Paintings in the High Chance/ The most extensive mural painting during the late Middle Ages took place in the years 1448-1462 in the then recently built High Chancel (figs 100-124). As is the case in the original church the paintings are predominately ornamental-the few figure scenes are principally in the arch between the original c hurch and the chancel and on the west wall of the chancel above the arch, i.e. on the outside of the eas t gable of the original church . The paintings on the chancel arch (figs JOO­ lOJ) which were inexpertly restored in 1895 , depict the Kiss of Judas, the Scourging of Jesus , the Crucifixion, the Re­ surrection, the Ascension and the Descent of the Hol y G hos t. The paintings on thewestwall of the chancel (figs 102-108) depict the Day of Judgement and above this scene the donor of the paintings, the archdeacon Erik van Lipen, kneeling in prayer before the Man of Sorrows (fig 109). van Lipen's arms together with that of Bishop Sigge Ulfsson dates the paintings to the early 1460's-Bishop Sigge died in 1463 and Erik van Lipen became arc hdeacon in 1462. The chancel murals form the essential part of a group of paintings from the years around SUMMARY 133 the middle of the 15th century which have not , as yet, been the subject of an y exhaustive research. The paintings in the north porch The north porch was built during the episcopate of Bi shop Kort Rogge (1479-1501) and was originally in two storeys. The original vaults were demolished in the 1570's when the porch was, in principle , given its present form. Paintings are preserved on the east wall and on an adjoining part of the north wall , depicting the Garden of Gethsemane when Judas Iscariot , accompanied by a number of soldie rs comes to arrest Jesus (figs 125-127). There is no figure of either Christ or the apostles who were with Him in the painting. As a Gethsemane scene without Jesus is unthinkable, one must believe that He and the apostles were portrayed in scu lpture , and that these sculptures were removed and destroyed when the porch was rebuilt in the 1570' s. The paintings are proba­ bly contemporary with the porch , i.e. the end of the 15th cen­ tury or about 1500. The fa t e of the medi val paintings du ring the time after the Reformation The Reformation in Sweden was tolerant in the c ase of medie­ val imagery in sculpture and paintings which was , on the whole, preserved and very seldom intentionally destroyed. In Strängnäs we find the first mention of whitewashing parts of the interior in 1588-1589 (see Strängnäs 1: 3, p. 174). A fire in 1631 in the tower and adjacent parts of the original church apparently damaged the three vaults of the western bay so badly that it was necessary to replaster the greater part of them , which explains why these vaults lack mural s . 1t was not until 1648, at the instigation of the then Bishop Johannes Matthiae that it was whitewashed-for ideological and aesthetic reasons. A report on the work notes that the church was earlier " very dark with some unsuitable , di staste­ ful figure s and old murals" (see Strängnäs 1: 2, p. 381). After these changes were made in the 1640's, there were probably only some few parts of the medieval paintings visible. Certai n alterations undertaken in the interior a t the end of the 1720's and at the beginning of the 19th century also involved inter­ ference in the parts of the church where t here had been medie­ val murals. In 1875 at the request of the Cathedra) Chapter , the arehi­ teet Helgo letterwall was commissioned to tender plans for the restoration of the Cathedra!. Hi s d raft was read y the same year bu t was n ev er realized (see Strängnäs 1: 2. p. 428 fl). letterwall did not iniend to uneover the med ie val masonry surfaces with their paintings but instead suggesled an entirely new decoration which was of a very modest type. New plans for an extensive re storation were drawn up in 1895 by the arc hitect Fredrik Lilljekvist. As a preparatory measure the paintings in the eastern bay of the o rigi nal church and the Sture chapel were uneovered and completed . Based on experience gained in this work , the Crown was petitioned for a grant to a llow the uneovering and restoring of all the paintings in the church. This petition was refused. fortunately 134 SUMMARY one must admit, when one looks at the result s of what was done in 1895. When the comprehensive restoration of the Cathedra! was at last begun in 1907, under the direction of Fredrik Lilljekvi st with Sigurd Curman as historical and cultural controller, the uneovering of the paintings was one of the most important items of the plan. A detailed presentation of the uneovering and restoration work and the discussions concerning it thai look place between the representatives of various principles of restoration has been given in Strängnäs 1: 2, p 447 ff. Here , the only fact to be emphasized is that thanks to Sigurd Cur­ man' s contribution the restora tion of the Strängnäs paintings was a pioneer work notable for a caution and respect in the handling of the uneovered and often very fragmentary paint­ ings thai was remarkable for the time . Painting technique No resea rch has been done up to date to determine the tech­ nique of the painting or what pigments were used . However, it can almost certainly be assumed that the technique was the same as thai in the majority of Swedish medieval churches, i.e. al secco, which means thai the work was done on dry plaster with lime water as a binding medium. lt is possible thai disternper technique was also used. The latter would appear to be more probable in the paintings of the Lady chapel and the simila r paintings in the north aisle of the origi­ na l c hurch. At some few place s in the paintings in the original church , a preparatory sketch can be seen traced in the plas­ ter , which means tha t the pa inting was begun as soon as the wall had been plastered . The pigments were probably those used in normal medieval mural painting, i.e. mainly various mineral colours (ochre , umber , caput mortuum , etc) , lampblack (black) , chalk (white) , as weil as different copper a lloys for blue and green. Pro­ bably red lead was used for the original bright red which has now turned black . If even more costly and rare pigments such as cinnabar and lapi s lazuli have been used , can only be determined by analysis. Rättelse till Södermanland, band I I beskrivningen av tegel i domkyrkans murverk stå r fler­ städes: »bearbetat efter bränning •• eller andra uttryck med samma betydel se. Skall vara: »bearbetat före bränning». Detta gä ll er I: l , s. 19 (fig 14) , 20 (fig 15 samt text). 35, 36 (fig 30). 56 , 68. 108-110 (fig 94-97). 11 2, 129f, 196 . 200 , 212 , 220, 257 . 260. Jfr Karin Andersson-Agneta Rosenqvist , Handledning vid byggnads­ arkeologisk undersökning , Stockholm/U ppsala 1980. s 55-57. l Källor och litteratur till band I OTRYCKTA KÄLLOR S tockholm RA: Pergamentsbrev 1425, 1487, 1488 , 1507 , 1509; Pappers­ brev 1425 ; Hertig Karl s diarier 1592 ; He rtig Karl s registratur 1575; Riksregistra ture t 1601-1698 (spridda å r) ; Riksrådets prot 1660; Str consistori i underd skriv till 1689, 1675; ED:s konseljakter 1858 , 1905 , 1923 ; Akten t kgl brev 1858 ang ny läkta re och o rge lfasad ; Sävstaholmssaml vol F 84. ÖIÄ:s ar­ kiv : Avgjorda mål före 1811 (blyertsski ss 179 1 av a lta rskåp , div brev 1786-1802); ÖIÄ:s prot 1787 , 1789, 1800; Koncept 1810; Avgjorda må l 1875 ; ÖIÄ:s registratur 1875-1914 (spridda år); Granskningsmå l 1902 , skriv fr F Li//jekvist, tjän­ s tememoria l av C Mö/ler ; Kg! Majt:s nåd iga brev 1888-1916 (spridda å r) ; Str domkyrkas hand! , skriv fr F Lit/jekvist 1911 samt kostnad sförs lag av S Cw-man f kompl av uppm rit n samt publika tion om domkyrkan 1912 ; J Wulff 1787, uppm av fön ster ; P Ljung 179 1, förs! t a lta rprydnad; Sandah/!875, ser uppm för Zetterwalls planerade resta ure ring; F Lit/jekvist 1905 , ritn t orgel o -läktare , predikstol , jordfästn kapell m m , 1909 , ritn t altaruppbyggnad, korskrank , o rge lfasad , plan, bänkar, 1910 , ritn t järnga ller i tornbågen , jä rngaller mellan dopkapellet och norra sidoskeppet , v indfång vid porta le rna; Bensow 1912, uppm av j ä rnga ller framför Gyllenhielmska gravko ret; A Eld o Y Lundström 1914, förs! t glasmåln i korfönstre t. KA: Str domkyrkas rä k 1574-1801 (spridda å r) ; Ser 91 , Likvidationer och försträckningar före 1620, bunt 12; Söder­ manlands lä ns verifikationer 1801-1823 (spridda å r) , fo l 82, 104. RAÄ , ATA: C G Brunius' Samlingar XI ; KVHAA:s kon­ cept 1895-1937 (spridda å r); KVHAA: s diarium 1908 , dnr 58 ; KVHAA:s prot 1909; Förvaltningsutskottets prot 1908 ; Topo­ g rafiska dossierer, Sö , Str domkyrka , ha nd! rör restaur 1907-10 , samt E Lundberg 1935, fö rs! t restaur av tornporta­ le n ; B E Hildebrands arki v; S Curman, färglagda ka lkeringar av kalkmåln framtagna vid restaur 1907-10. - Kulturhi s tori­ s ka byråns a rkiv: Str domkyrkas ha nd! program , M Wern­ stedt 1923 ; E H Bergquist , manusang byggnadshistunders a v Roggeborgen utförd 1952-53; R Hjorth , ritn t restaur under 1950-ta le t. - Sveriges K yrkors a rkiv: 19 17-29, l Fehr's ex­ cerptsaml ; 1933, utförliga beskrivn , teckningar , a nteckn o excerpter av L E Bergström; di v a nteckn o exce rpter . ­ Kulturhi storiska byråns arki v : Nådiga brev 1923, t Kulturhi s t byrån ang ritn t glasmå ln ; sk ri v t K Majt 1923 ang glasmåln . KB : förlaga t interiörbild i Suec ia Antiq ua av koret i Str do mkyrka; origi na lritn t Strängnäsbi lden i S uec ia Antiqua ; Cod Holm A 28: Martyriologium Strengne nse (fo l l r-6v Ka­ lendari um) ; Bullarium Stre ngnense (b isk Serenius 1790-ta iJ: J Peringskiöld, Manumenta VI , tec kn av Str domkyrka fr sö­ der. NatM: C J Billmark 1852 , teckn av korets östra del, teckn av koret mot sydväst, Handteckningar, portfölj III , nr A 418. NordM: Tro! C Hårleman 1739, ritn t tornhuv. Stadsarkivet: Gustav Vasas sigill av å r 1523 på brev 1527 28/6 . Gävle LMV (f d LSt i Stockholm): Stadsplan över Strängnäs fr 1640­ ta le t. Lund LUF: N M Mandelgrens sam!, Reko nst r av Kärnkyrkan fr sydväst utförd av N M Mandelgren efter a nvisn av Joh Wahl­ _fisk; ser Il , avd IX , pi 21 , nr 21 ; ser 3 , avd l , nr 14 (beskr över Strängnäs av Hall man); se r 4 , avd IV , 37 rit n (plan , fasad , sektion , deta ljer , inv); se r XI , pi 186-194 (plan , fasader , sektioner) ; se r XI: 4, pi 388, nr 1453 (a ltare) och pi 390 , nr 1458 (alta rskåp) ; kalker, rullen nr 2 , nr 18-19 (gravstenar). Nyköping Södermanlands museum: Södermanlands fo rnminnesför­ enings prot 1891. Strängnäs Str domkap arkiv : En kort relation om biskop Jo ha nnes Mat­ ti> Särm/andsbygden 19. - , Lundh , A, 1957. Strängnäs domkyrka . En bilderbok. Sö­ derman/ands hembygdsförhunds årsskrift. Berliner, R, 1956. Arma Christi. Miinchener Jahrhuch der bildenden Kunst, dritte Folge, Band VI 1955 . Mi.inchen . Berthelson , B, 1943. Mariakyrkan. Några byggnadshistoriska detaljproblem. Sirune Dei. Bidrag till Riks-Archivets äldre historia. A. En archivalieför­ teckning från medeltiden. Meddelanden fr svenska RA , 1:2. 1878. Blomqvist , R, 1963. En stavkyrka från 1000-talet. Thule­ grä vningen /96/ av Blomqvist , R och Mårtensson. A W. Lund. Boethius , G, 1921. De tegelornerade gråstenskyrkorna i nor­ ra Svealand. Uppsala. 1932. Falu domsagas södra tingslag. SvK, vol 37. Dalarna 1: 3. Stockholm. Romdahl , A L. 1935. Uppsala domkyrka 1258-1435. Upp­ sala. Bohrn , E , Roosval , J , 1942. Atlingbo kyrka. SvK. vol 54, Gotland Il!. Hejde setting. Stockholm. 1946. Över-Selö kyrka. Sörmländska kyrkor 76. Eskilstu­ na. 1948. Zetterwalls planerade restaurering av Strängnäs domkyrka. Fornvännen. 1950. Strängnäs domkyrka. Sörmländska kyrkor 124. Es­ kilstuna . Boman, H, 1964. Två stockholmskonstnärer på 1700-talet. Sr Eriks årsbok. Bonnier, A C, Ullen , M, 1976. Kurnia kyrkor. SvK, vol 166, Närke Il: l. Stockholm. Branting , A se Roosval , J . Brilioth , Y, 1925. Svensk kyrka, kungadöme och påvemakt /363-1414. Uppsala. Brunius , C G, 1851. Konstanteckningar under en resa 1849. Lund. Carlsson , G, 1947. Jungfru Marie psaltares brödraskap i Sve­ rige. Kyrkohistorisk Årsskr. Kort Rogges biografi. 1949. Peder Jakobsson Sunnanväder. Ett livsöde och en tidsbild . Kungl humanistiska vetenskapssamfundets Lund årsberättelse 1948/49 , 4. Lund. 1954. Der Schma/kaldische Bund und Schweden. Ge­ schichtliche Kräfte und Entscheidungen. (Festskrift till Otto Becker.) Wiesbaden. 1955 . Biskop Thomas av Strängnäs. Strängnäs. 1959. Biskopssäte, domkyrka och kloster. Från äldsta tid till 1563. Strängnäs Stads Historia. Utg av Föreningen Strengnenses. Strängnäs. 1962. Enge/brekt , Sturarna , Gustav Vasa. Undersökning­ ar och studier. Lund. Chronica Erici Olai, Decani Upsalensis. Scriptares rerum Svecicarum medii aevi. II. 1818. Utgav Fant , E M. Upp­ sala. Clasen, K H, 1958. Deutsche Gewölbe der Spä/gotik. Berlin. Claussen , H, 1979. Zur Farbigkeit von Kirchenräumen des 12. und 13. Jahrhunderts in Westfalen. West Jahr. 56. Band 1978. Mi.inster. Cnattingius, B, 1962--63. Linköpings domkyrka. Några bygg­ nadshistoriska notiser. Medd fr Österg:s o Linköpings stads museum. Collmar, M, 1956. Rikssalen och Prästgillestugan . Ett bidrag till frågan om lokaliteterna vid kungavalet i Strängnäs 1523. Sörm/andshygden. 1977. Medeltiden . Strängnäs stifts herdaminne, l. Nykö­ ping . i 137 Cornell , H, 1924. The iconography of the nativit y of Christ. Uppsala universitets årsskrift . - , Wallin, S, 1933 . Uppsvenska målarskolor på 1400-ta/et. Stockholm. - 1944. Den svenska konstens historia från hedenhös till omkring 1800. Stockholm. - . Wallin, S, 1972. Albertus Pictor, S ten Stures och Jacob U/fssons målare. Stockholm. Curman, S, 1908. Medeltida kalkmålningar i Strängnäs dom­ kyrka. Svenska Dagbladet 18/ 10 1908. 1908. Strängnäs domkyrka. Några ord till orientering i anledn af Sv Arkitektmötets utflykt till Strängnäs. Teknisk Tidskr. Klostrens byggnadskonst, 1913 . Romdahl , A L, Roosval , J , Svensk konsthistoria. Uppsala. Dehio , G, 1919. Geschichte der deutschen Kunst. Berlin . Diplomatarium Suecanum. Från och med år 817-. 1829-. Stockholm. Donner, G A. St Erich in Danzig. Mitleifungen des west­ preussischen Geschichtsvereins 1930. Ekhoff, E. 1914-16. Svenska stavkyrkor. Stockholm. Ekström. G, 1976. Västerås domkyrkas in ventarier genom tiderna. Västerås kulturnämnds skrift serie nr 3. Västerås. Ellger, D, Kolbe , J , 1951. St Marie n zu Li.ibeck und ihre Wandmalereien. Neumiinster i. Hol stein. Endres, J A, 1917. Die Darstellung der Gregoriusmesse im Mittelalter. Zeitschriff fi.ir christliche Kunst. 30. Europäische Kunst wn 1400. Achte Ausstellung unter den Auspizien des Europarates. 1962. Kunsthi storisches Mu­ seum Wien. Fehr, l , 1895. Strengnäs kyrkamuseum samt notiser om sta­ den och dess domkyrka. Strengnäs. 1911. Vägledning för besökande i Strängnäs domkyrka. Strängnäs. 1920. Strängnäs , det forna och nuvarande. Strängnäs. Franke, O, 1949. St Nicolai zu Rostock. Die erste chorlose Hallenkirche in Mecklenburg. Marburger Jahrbuch fiir Kunstwissenschaft 14. Gallen, J , 1958 . Kring det sk Florensdokumentet från om­ kring år 1120. Historisk tidskr för Finland. Gillesboken 1393-1487. 1921. Utgav I Collijn . Uppsala. Gillingstam, H, 1952. Ällerna Oxenstierna och Vasa under medeltiden. Stockholm. Glasmålningarna i Strängnäs domkyrka . Svenska Dagbladet 28/ 11 1916. Granlund, V, 1872. Strängnäs domkyrka. Märkligare svenska kyrkor. Stockholm. Gustafsson , E, 1962. Själakor och Consistorium i Växjö dom­ kyrka. Fornvännen. Göransson , T, 1957. Ättehögen i 1600- och 1700-talen s sven­ ska grav konst. Symbolister l , under red av R Josephson , N G Sandblad, K E Steneberg. Malmö. Hallman, Lars , 1853 . Det gamla och nya Strengnäs. Sträng­ näs. Hanssen, B, 1959. Näringar och handel. Strängnäs Stads Historia. Utgiven av Föreningen Strengnenses. Sträng­ näs. Hedström , C W, 1877. Den forna dominikanerklosterkyrkan i Strengnäs. Bidrag till Södermanlands äldre kulturhistoria. l. Stockholm. Heinz-Mohr, G, 1971. Artikel i Lexikon der Symbole. Köln . Hellerström, A O T, 1940. Liturgik . Uppsala. Henschen , I, Tuulse, A, 1954. Vallentuna härad , västra de­ len . SvK , vol 72 , Uppland V: 2. Stockholm. Hildebrand , B E , 1862 och 1867 . Svenska sigiller från medel­ tiden. Stockholm. Holmqvist , W, 1943 . Rhenländsk stil i Sigtuna. Sirune Dei 1943. Hägs tröm , K A, 1867. Strengnäs stifts herdaminne, första delen . Strengnäs. Jägerstad , H, 1959. Stadens styrel se och förtroendemän. Ti­ den 1080-1718. Strängnäs Stads Historia. Utgiven av För­ eningen Strengnenses. Strängnäs. Kamphausen, A, 1938. Die Baudenkmäler der deutschen Ko­ Jonisation in Ostholstein und die Anfänge der nordeuro­ päischen Backsteinarchitektur. Neumiinster i. Holstein. Karl i ng, S, 1931. Trädgårdskonstens historia i Sverige. Stockholm. - 1936. Tyska orden och den svenska kyrkobyggnadskon­ sten omkring år 1400. Rig . S Katarinasav Vadstena kanonisationsprocess . 1942-46. Utg av Collijn , l. Samlingar, utgivna av Sv Fornskr sällsk. Ser 2, Bd 3. Uppsala. Kilström , B I, 1952. Den apostoliska trosbekännelsen i vår medeltida kyrkokonst. Fornvännen. Kluge, D, 1959. Gotische Wandmalerei in Westfalen. Miin­ ster. Kobler, M, Koller, F. Farbigkeit der Architektur. Reallexi­ kon zur deutschen Kunstgeschichte 7. Kolbe , J se Ellger, D. Konung Gustaf I:s registratur. 22. Handlingar rörande Sveri­ ges historia. Serie l . Stockholm. Krogh , K J , Voss , O, 1961. Fra hedenskab til kristendom i H!llrning. Fra Nationalmuseets arbejdsmark. Kbhvn . Kalkmåleriets teknik. Kulturhistorisktlexikon för nordisk me­ deltid, band VIII, 1963 . Malmö. Kunst- und Geschichts-Denkmäler des Freistaates Mec·k/en­ burg-Strelitz l , 1929. Neubrandenburg. Leijonhufvud, K K:son, 1927. Strängnäs äldsta kända kartor. Bidrag till Södermanlands äldre kulturhistoria XXII. Strängnäs. 1930. Strängnäs domkyrkatorn under 1600-talet. Bidrag till Södermanlands äldre kulturhistoria XXIV. Strängnäs . 1932. Strängnäs domkyrkas orgelverk genom tiderna. Bi­ drag till Södermanlands äldre kulturhistoria XXV. Sträng­ näs. 1933. Strängnäs domkyrkas predikstol genom tiderna. Bi­ drag till Södermanlands äldre kulturhistoria XXVI. Strängnäs. 1935 . Ur Strängnäs domkyrkas inventarieförteckning. Bi­ drag till Södermanlands äldre kulturhistoria XXVIII. 138 1937. Gravkor och gravar i Strängnäs domkyrka. Bidrag till Södermanlands äldre kulturhistoria XXX. Strängnäs. 1941. Medeltida gravstenar i Strängnäs domkyrka. Bidrag till Södermanlands äldre kulturhistoria XXXIV. Sträng­ näs. Lilljekvist , F , 1891. Strengnäs och dess Domkyrka. En kort historik och beskrifning. Stockholm. - 1916. Glasmålningarna i Strängnäs domkyrka. Svenska Dagbladet 2/ 12 1916. Lindberg, G , 1923. Die schwedischen Missalien des Mittel­ a/ters. Uppsala. Lindblom, A, 1914. Gamla och nya svenska glasmålningar. Teknisk tidskrift , årg 44. Lindqvist, S , 1915. Den helige Eskils biskopsdöme. Stock­ holm. 1936. Uppsala högar och Ollarshögen. Stockholm . 1959. Strängnästraktens äldsta bebyggelse. Strängnäs Stads Historia. Utgav Föreningen Strengnenses. Sträng­ näs. Ljung , S, 1949. Söderköpings historia . Lund. Lundberg, E, 1933. Linköpings domkyrka. Randanteckningar i ett praktverk. Fornvännen. 1934. Gotlands folkliga gotik. Rig. 1936. Västerås domkyrka och katedralen i Poitiers. Väst­ manlands Fornminnesförenings årsskrift XXIV. 1940. Byggnadskonsten i Sverige under medeltiden 1000-1400. Stockholm. 1947. S:t Nikolai kyrka. Sörmländska kyrkor , 97. Eskilstu­ na . 1948. Byggnadskonsten i Sverige. Sengotik och renäs­ sans. 1400-1650. Stockholm. 1950. Arkitekturens formspråk IV. Stockholm . Lundh , A , se Bergquist , E H. Löw, G. 1925. Anteckningar om Strängnäs stad och Sträng­ näs stift i äldre tid. l. Stockholm. Muller , W , 1949. Die Nikolaikirche in Lemgo , Il. Sonderheft der Zeitschrift , Westfalen". Munster West f. Möller , E, Olsen , O. 1961. Danske tr> I: 2 40 l Olsson. Anders. " kyrkobyggare" 1:2 398 Olsson. Martin , professor . riksantikva­ rie I : 3 61 ff Olssons S nickerifabrik , Richard. Väs­ terås 1: 2 467f Oxens tierna, Axel , rikskansler. dona­ tion 1: 2 376 -Jöns Bengtsson , ärkebiskop 1: l 247 Pa l111stedt. Erik , arkitekt , professor 1:2 426 Paln e. mäs ter, dona tion 1: l 173 Panten. C aspar. a rkitekt , bildhuggare I: 2 382 Par/er. Peter. byggmästare 1: l 264 Peder Andersson, glasmästare J: 2 380 Peder J on& , biskop 1: 2 375 Pederläransson 1:2 376 Peder S med. mäster. urma kare 1:2 378 1~ 1 5650 St rängnäs domk yrka Peder timmerman I: 2 375 Per E.1bjöm sson . klensmed. Strängnäs 1:2 390 Peringskiöld . Johan. riksantikvarie. tecknare , gravör 1: I 285 Peter Jonsson, biskop l: 1 2 14 Petrus Johannis, biskop 1:3 87 Pfa/z. Maria a1•. drottning av Sve rige . grav 1: 2 376 P.f~ff'er. Gusta1 · A. sekreterare 1: 2 4 12f, 4 15, 42 1 P./ i111dt . Krist ian. sten- och bi ldhuggare 1:2 390 P/önnies, H er m till. rådsherre. Lubec k 1: l 340ff Pollu11nmar, Anders . direktör 1:2 403 Polheimer. Anders. kommerse råd 1:2 399 Ponsba ch . G A . bildhuggare l: 2 418 Porse, Birgi//a Man gusdoner (till Fåll ­ näs ) 1: l 224 Posse, Kristina. gm Karl-Filip Sock (sd); grav 1:2 395 Ramborg Gemwndsdotter (Siädha m­ mar), do nation 1: l 2 14 Ralunqvist , Augus t. byggmästare l: 2 44 1 f . 446 , 449, 457 f , 464 R ecl1ner, Mikael (Mickel Snickare). snickarmästare . g m Anna Esbjöms doter (sd) ; 1:2 382, 386; do nati on 1:2 385 Rogge. K ort. d ä. stadsbyggmäs tare. Stockholm 1:1 313 Kort . biskop , 1: l 16 , 205 246 . 275 , 282, 287f. 290 , 300, 3 13. 328, 334. 339.34 1:1:2 478: 1:3 99 , 126 RooSI'a! , Johnnv, profe ssor 1:2 473 Sock. Karl-Filip. landshövding, gm Kristina Posse (sd); 1:2 395 gravvalv I: I 332 Salin. Bernhard. fil dr , riksantik varie 1: 2 46 1 Samuelsson. Hjalmar. smidesmäs tare 1:2 459 Sa ndahl . C, arkitek t 1:2 422 , 432.494 Sa nditl. A . bildhuggare 1: 2 463 Sa ubert , Johan , snickare 1:2 41 8, 420 Schejel. Fredrik . klockgjuta regesä ll 1:2 399 Sc/wlander, Fredrik Wilh elm . arkitekt. professor 1:2 432 f , 435 Schulströtn-Holmstedt , Anna Catha­ rina . kopparslagaränka 1: 2 403 , 405 -Pehr , koppa rslagare 1:2 398 , 401 Sclnmn . Olof, orgelbyggare 1: 2 4 10 f S ellmatl , Ture. arkitekt 1: l IX Se renius. Jacob. biskop, g m Elsa Maria 1·on Hemlanson (sd) ; 1:2 405 gravminne 1: 2 488 Se//erquist . E A . orge lbyggare 1:2 426 Sjöström s stenafj{ir. C A. Sandviken I: 2 443 S ofia a 1· Sachsen. hertiginna . grav 1:2 388 Sonntag. Mikael . byggmästare , Stock­ holm1:2 397 Spa rre. vapensköld 1:310 1, 106 - Sigge uu:Ho/1. biskop 1: 1 247. 263f: 1:3 125: vapen 1:3 99 , 124 - S1 ·ante, land shövd ing , frih erre , g m Görel Båt/ r (sd); gravvalv 1: l 219 grav 1:2 390 Staren.flvcht. Inga. överstinna 1:2 400 S tefa n. ärkebi skop 1: l lO Stenbock . Gusta v O/lo. fa ltmarska lk . greve , g m Kristina Stenbock (sd); grav 1: l 190 : 1:2 388 - Kristin a Katarina (f De la Gw·die), grevinna. g m Gusta 1• Ouo S tenbock (sd) : grav 1: l 190: 1:2 388 - R. greve , dona ti on 1:2 474 Stetha imer (S te//h eimer). Han s. bygg­ mästa re I: l 264 Stråle. Daniel, orge lbyggare 1:2 410 Strömberg. Adam Teodor . domprost 1:2 429 - Th , läroverksadjunkt. magister 1:2 426 Sture. Sten d y. gravmonument 1:2 4 10 - Stend ä.grav l:l1 90; 1:2388 S tyrbern i , Laurentius. notarius publicu s 1: l 143 Stvrbjörn, bi skop l: l 143. 176 , 187 Sundström . Anders. länsmurmästare 1:2 405 , 408 Sundva/1, Ca rl Fredrik . arkitekt 1:2 414f, 419 , 450 Svanström . A. instrumentmakare 1:2 420 Sven Elofsson. kungl sekr , donation 1: 2 386 Svensson . Oscar, konservator 1:2 473 f Sl'inht((ntd. Krister. grav 1: 2 387 . 390 f Söderberg . Bengt G. fil dr 1:3 58. 87 f. 96 f. 125 Södermanla nds fornminne sförening 1:2 427f, 444, 458 146 Tempelman , Olof , arkitekt I: 2 411 Theore/1 , H , ingeniör I: 2 463f Textren , domkyrkasyssloman I: 2 403 , 405 Tingstadiu s, Jo h Adam , bi skop I: 2 412, 418 ; gravminne I:2 488 Tholander. Anders , borgmästare I:2 401 Tomas Simonsson , biskop I: l 244 , 246 f Tord Gunnarsson . bis kop I: l 205 Torsk . Jon. urmakare I: 2 422 Torst en Gjurdsson, g m Benkta Eriks­ dol/ er (sd) ; donation I: l 214 Tramp. Johan Kristof er. mäster , ur­ makare I: 2 399 Thun . Josef. rektor , epitafium I: 2 462 Thyselius. Christina Margareta , g m Pehr Thyselius (sd) ; gravminne I: 2 488 - Lovisa Sophia Chr . gravminne I: 2 488 - N Aug. gravminne I:2 488 -Pehr. biskop , gm Christina Marga- SAKREGISTER Kursiva s iffror betecknar a vbildning Abbot I:3 94 Adam I:3 56 , 57. 58. 60 , 86 Adorant I:3 19 Alarmanordning , se även Bra ndskydd I: 2 477 Al secco , se Mura lmålning Altan (kring la nternin) I: 2 403 Altare medel tida I: 2 225 Helgakors I: 3 121 helgon- I: 3 94 , 98 hög- I: 2 263 , 281 ; I: 3 124 f lekmanna - I: 2 381 f ; I: 3 58 Maria- I : l 214 ; I:3 87, 121. 124 S Andreas I: l 204 sido- I: l 98. 116. 238 ; I:2 381 , 446 Vå rfru- I: l 208, 214 , 217 eft e rmede ltida 1:2 414.418.468 . 477 a l tarestrad I: 2 443 Altarring I: 2 438 , 452 , 455 Altarskra nk I: 2 454 Altarskå p. medeltida I: l 339; I: 2 383 . 409f, 420f, 423 , 433 , 437f, 451 f , 462f, 468 , 473 , 475 ; I: 3 126 predella I: 2 4 73 reta Thyselius (sd) ; gravminne I: 2 487f Tiinnes, glasmäs ta re 1: 2 374 Törnberg, H , handlande I: 2 427 Törnqvist , J E . do mkyrkoorganis t I: 2 420 Ugg las . Carl R af, friherre, antikva ri e I : 2 449, 467 , 473 ; I:3 61,63 Ullman , O, domkyrkoorganist I: 2 458 Ullnwn . Uddo Leclwrd , biskop I: 2 436. 440 Unionsmästaren I:3 88 , 130 Upmark , GustqJ: d ä . intendent I:2 428 Valdemar, hertig , do na tion I: l 175 Wallenberg , K A, donationi:2470 Wahlman . Lars Israel. professor I: 2 471 Walmstedt , J H. kapteni:2421 Wernstedt , Melchior, arkitekt I: 2 469, 482 Wes tling. Johan , mäster I: 2 399 Westman , K G. ecklesiastikminister I: 2 472 Alta rstiftelse I: l 189 . 300. 320 . 329 Alta ruppsats , se även Altarskåp. efter­ medeltida I:2 409, 410, 412 , 414 . 415 , 4 16.f. 423 , 428 , 433 , 435ff , 438. 441. 450. 451 ff S Ambrosius I: 3 123 Amos , profet I: 3 82 , 105. 106, 122 S Andreas. apo ste l I:3 67, 81 , 90 , 92. 94.98 Ankarjärn I: l 286. 290 ; I: 2 422 , 433 , 442 S Anna 1: l 225 -s kor, se Tynnel sö- och Sparrekoren Sjä lv tredje 1:3/2 . 17. 58 Antependium , se Textilier Apostel. se även res p namn 1:3 64 . 65. 70ff. 90. 92. 94. 97f Apostoliska trosbekä nnelsen , se C redo­ svit Arboga möte 1435 1: l 244 Arkadbåge I: l 122 , 123. 127. 155. 158 . 164, 166. 168 . 259f. 262; I: 3 45 ff, 50f, 52 Arkitekturkuliss 1:3 63 . 64. 86. 88 Arki v se Rik sarki v . Stift sa rki v A rk ivhu s I: 2 408 Widebeck . domprost I: 2 426 Vigeland. Emanuel, konstnär l: 2 472 Vigse l/. Anders , murmästare I: 2 400 Wiklunds Armatur- och Meral!fabrik , Stockholm I: 2 468 Wikman. J E. jägmästare 1:2 440 Wilcke. Johan Karl , fy s iker , professor I: 2 405 Wilh elm , Heinrich . bildhuggare , bygg­ mästare I: 2 491 Wollner . Johan Caspar , byggmästare 1:2 397 f. 402 f Wu(ft: Hans , må lare I: 2 403 , 409 - Ja cob . konduktör I: 2 406 , 421 Z ebrozynthius, Ja cob Burreus. bis kop , g m Katarina N icolai (sd) ; minne s­ porta l I: 2 379f Zelling . Anders. målare I: 2 400 Zelt erll'a/1 , Hel go , arkitekt 1:2 422. 429ff , 434 ; I: 3 Il Åbon1. Johan Fredrik . arkitekt I: 2 427 Åkerman & Lunds orge/jilbriksaktiebo­ lag . P L . Stockholm I: 2 426 , 457 Arkivolt. se även Sköldbåge, Arkad­ båge 1: l 155 , 158 , 191 , 305 . 324 , 325 Aron 1: 3 56, 60 - s grönskande stav l: 3 85 Atl anti:3//7.123 S Augustinus I: 3 123 Avla t I: l 96 ; 1:3173. 214 -sbild 1:3 96. 131 -sbrev l: 3 87 Gregorius-1: 3 96 Avloppshå l , se Va lv Ba ldakin 1: l 29 Balko ng invändig 1:2 436 s kytte- 1: l 246, 286 utvä ndig 1: l 210 , 257 Band , vitputsat på y tte rmur 1: l 220 , 221 . 25 1, 282 , 290 Baner I: 2 473 Barriär . se även Skrank 1:2 443 S Ba rtolomeu s, apostel l: 3 65 , 83 Bas , pela r- , se även Kolonet!, Knekt I: l 90. 98 . 100-105, l 09, 112jf, 258 . 260 147 med blad 1: l 35 , 37 Basilika 1: 1 183 , 186 pseudo- 1: l 184 Basstråle 1: l 125 , 130, 141 , 142 , 224, 238 ; 1:3 16f, 19, 22 , 24 , 28f, 31 f , 35, 37 , 43 Befästningstorn. se även Torn 1:2 485 Begravningsfana 1: 1383; 1:2 461 f Begravningsregalier I: 2 468 Begravningsvapen 1:2 462 , 471 Belysning , elektrisk 1:2 465 , 476 i form av kunglig krona 1:2 465 ff S Benedictus 1: 3 94 Benhus 1:2 483 Beslag , järn-l: l 194; 1:2 386f järnbeslagen dörr 1: l 269, 306, 318 , 329 Bibliotek , »iiberiet » 1: l 303 ; 1:2 386f, 467 BibliotekskOI·et. Johannes Matlix kor 1:1301. 302-306. 3!5.f Bindare , av kalksten 1: l 190 S Birgitta 1:3 26. 58 , 130 -s vision 1: 3 85 Biskop, se även resp namn , kalkmålning 1:3 20 , 59, 64 . 124 . 126, 131 helig , kalkmålning 1:3 68. 86, 90 , 92 , 94, 108 »Biskop Korts bönekammare» se Kam­ mare Biskopsborg 1:2 485 biskop Rogge s borg. »Roggeborgen , 1: l 342. 343: 1:2 478. 480 Bjälke 1: l 125 förankrings- 1: l 138, 140, 165 , 290; 1:2 452 förstyvnings- 1: l 28 f , 87 Bjälklag 1: l 286 Blindering 1: l 18 , 26 , 27. 28f, 32 , 38 , 4/.f, 43f, 46 , 54 , 58 f , 71. 72ft'. 83 , 154, 157 , 165 , 168f, 220 , 224 , 236,239,283 , 294. 295. 298 f: 1:2 483 Blindnisch 1:154. 58 f , 67f , 69 . 70 , 72. 85. 86 , 178f Bod. se äve n Förrådsbod 1:2 483. 486 Bom räcke 1: l 46 för upphängning av textilier 1: l 333 Bondkoret (Bondkyrkan) 1: l 189, 314­ 322; 1:2 427f, 467.474f. 476f datering 1: l 3 18-322 Bord 1:2 467 Brand 1: l 174, 186, 234, 238 , 275 (år 1473), 373f, 376f , 396; 1:3 9f, 24 , 32 , 43 , 61 , 99 -spär 1: l 35 , 41 . 44. 87 -skydd 1:2 405 , 477 Brädvägg 1: l 150, 164 , 254 , 312; 1:2 427 avskiljande vägg under läktaren 1:2 415 , 426 »Burspråk», Gustav Vasas 1: l 342 Byggnadsställning 1: l 246 hål för b 1: l 248, 250 , 266 , 286 , 323 Båge , se även Arkadbåge, Diagonal­ båge, Gördelbåge , Sköldbåge , Triumf­ båge konstruktion av 1: l 124 för av lastning av tryck 1: l 284, 291 Bågfris , se Korsbågefris , Rundbågs­ fris Bågöppning , medeltid a 1: l 25. 39, 204, 206 , 213 , 224, 238 , 256, 269, 296 , 298 , 304 f , 328 , 330, 334; 1:2 428 , 444 eftermedeltida 1: l 374 Bänkinredning , bänk , stol , pall I: l 332; 1:2 381 f , 384f, 400. 410 , 412 , 413. 419, 423, 433 , 436ff, 452 , 454 , 455. 458 f , 477 biskopsbänk 1:2 455 »bondstolarna» 1: 2 385 korstol, medeltid a 1:2 382 ,383, 437 . 462 pallar för djäknegossar 1: 2 385 pallar för skolgossar 1: 2 41 O sittbänk längs muren 1:2 390 ,476. 477 stolar för hörselsvaga 1:2 384 bänklås 1:2 419 Bönegluggar, se Hagioskap Bönekammare se Kammare Cedercrantzska gravkoret 1: 1301, 302­ 306; 1:2 387 , 392f datering l: l312f Credo-svit (apostlar) l: 3 97 f , 98 (apostlar och profeter) 1:3 70ff, 75. 78 , 81 ff, 88, 130 Daniel, profet 1:3 85 , 103 , 104. 122 David , konung och profet 1:3 56 , 60. 81 Diakon 1:3 90f, 92. 94 S Laurentius 1:3 91 , 92. 94 Diagonalbåge 1:3 //, 15 . 16f, 20. 24. 28f. 31 f, 35 , 37 , 56.63 Djäkne, se äve n »Prubba" 1:2 390 Dj äkne- och Gyllenhielmska koren 1: l 189, 198 , !99- 203 . 204f,fi!;' /90. 290ff, 293; l: 2 387 . 389 datering l: l 204 f Djävul1:3 57 , 72 , 8 1. 102 , 103. 122 Dominikan 1: l 177 -klosterkyrka l: l 178 f Domkapitelhus l: 1343;1:2378 Domkapitlets lokal för sammanträden 1: 2 386 Donation 1: l 224; 1:3 87 , 130 Donator, kalkmålning 1:3 9. 99 , 102. 106 , 107. 122ff Dopfunt medeltida 1: 1 184 brons I: 2 383. 437, 463 ej angiven ålder, kalksten 1: 2 463,468 Dopkapell 1: l 301, 302-306; 1:2 387 , 467 f datering 1: l 313 f Dopskål, mässing 1: 2 468 S Dorotea 1: 3 91 , 92. 94 Draperi , målat 1: l 20; 1:2 390 Dropprör , se Valv. avloppshå l Duva (se även Treenigheten och En­ hörningsjakten) 1:3 120 Dödssynd 1: 3 59 Dörr , port medeltida 1: 146, 218 trä 1: l 274 : 1:2 482, 484 eftermedeltida 1:2 433 järn 1:1271 , 274 ; 1:2 380 , 388 , 393{. 395, 458 (galler) , 468 trä 1: l 212. 274 , 295 . 3 18 (järnbe sla­ gen). 318 , 329 (järnbes lage n) ; 1:2 415. 428. 477 ej angiven å lder , trä 1: l 256 järnbeslagen 1: l 269, 306 gångjärn , -shake , medeltida 1: l 256ff, 268 , 274, 309 eftermedeltida 1: l 212, 387 dragring l: 2 380 Dörrhandtag, järnsmide l: l 269 Dörröppning . ingång. se även Bågöpp­ ning medeltida I: 2 444 rektangulär l: l 28 rundbågig 1: l 32 , 46. 147 , 258 spetsbågig 1: l 257 , 269 , 270; 1:2 422 stickbågig 1: l 210ff, 217. 218 , 252. 255. 256f, 268f. 271 , 304, 305. 309,338 ej angiven form l: 1142 , 145f, /4 7.f. 271, 273 , 328 . 333; 1:2 432 eftermedeltida 1: l 272; 1:2 390 , 428 korgbågig l: l 3 29 rektangulär l: 2 393f. 395 rundbågigt: l 210 stickbågig l: 1269,329, 336 övriga former 1:2 458 , 477 ej a ngiven ålder 1: l 269 , 306 Ekimitation. mål ad 1:2 433 Eldstad 1: l 242 ff. 245: 1: 2 428 148 Enhörningsjakten 1:3 66 , 73f, 85. 130 Epitafium 1: 2 421, 462 , 473 ff S Erik , helgonkonung 1: 13 13. 314; 1:2 462; 1:3 58 -s kor 1: l 313f, 339 S Eskil. bi skop 1.: l 4. 6: 1: 3 59 Esra , profet 1:3 106 , 122 Eva 1:3 56 , 57. 58 , 60 Evangelist. se även res p namn 1:2 390. 39 1; 1:3 12 -symbol l: 3 17, 58ff Exkommunicerade 1: l 216. 2 18 Fabeldjur 1:3 59 Fattigbössa 1:2 486 Fattigvärd 1:1321 f Figur. männi sko-. se även Bi skop. Hel­ gon, Huvud , m fl , kalkmå lning 1: 312 f. 19f. 29. 35 . 44. 46f. 52. 56.59 f. 63- 67. 69f. 76. 78. 85f. 88ff. 91f 94. 101. 102. 103. 104fT. 107f basunbläsande 1:3 56 , 59 kvinno- 1:3 28. 58. 70f. 76. 79 . 103. 11 9. 122 mans-1:3 52 , 53 , 63 , 70ff. 79f{. 85f. 110. 11 7. 11 9. 123 med fågelkropp och harlequinhuvud 1:3 52,53 S Filippus. apostel 1: 3 83 Fisk 1:3 52 . 53. III , 119. 123f Florensdokumentet (prov insfårteckning för den katolska kyrkan) 1: l 9 Foderhus 1:2 486 Fodermur , murmantel l: l 142, 234, 236, 237. 240f, 243 , 247 , 282 , 287 Fogbehandling 1: l 52 , 62 , 70, 75 , 190f, 198 , 202 , 211 , 266, 290 , 310 , 333; 1:2 405 vitkalkning av fogar 1: l 18 , 52, 57 , 70,73 , 75 fogstryk ning, olika typer 1: l 20, 21 , 150f, 160,248 Fogdon ii gravkor, se Vårfrukoret Formtegel , se Tegel Forngrav 1: l 3 f , 6-9 »Frescokapellet », se Vårfrukoret Fri luft sgudstjänst 1: l 46, 308 , 3 10 Fägell: 3 107 . 119f Fåvitskajungfrur 1:3 59 Färgstoff caput mortuum 1:3 16, 19 , 24 , 28, 31 f, 35, 44 . 52, 73 , 76, 108, 116 ci nnoberl:3 16, 19 kalkl:316 kimrök 1:3 16 kopparföreningar 1: 3 16 lapi s lazuli 1:3 16 mönja 1:3 16 , 19, 24 , 29, 31, 43 . 52. 108 ockra l:3 16 , 24,31 f , 43, 11 7. 121 umbral:316 Fönsterglas , -rutor, se även Spröjsar. 1: l 256, 304, 3 17; 1:2 380 , 399. 406ff. 421 f , 433 , 438, 444 ff innanfånster 1:2 477 smiden till fl:2 374 Föns teröppning , se äve n Glugg medeltida 1: 2 444 f klöverbladsformad dageröppning 1: l 209. 210. 2 16 korgbågig l: l 306 rektangulär 1: l 77, 78 , rund 1: l 23,fig 20 1. 84 rundbågig 1: 1 65 , 66, 67. 68.69-72 . 79. 82.141. 142 , 157 , 209; 1:2 444 spetsbågig l: 133 . 46 , 65 . 66 ,67. 76. 77 f , 79 .80--83. 84ff. 90f, 144 , 145 . 158 , 160f, 183, 192f: 193 , 199f. 202 , 203. 2 10 , 216 , 2 19. 220,221. 222 , 236, 238. 239. 252 , 253. 256. 262, 268 , 295. 303 f, 309. 316ff. 3 19. 330, 336; 1:2 406. 407; 1: 3 (kalkmålning) 68 ej angiven form 1: l 44 . 296 , 298 . 324.326 dubbelkopplade 1: l 65. 66, 67. 68 . 84 trekopplade l: l 83 f eftermedel tida oval l : 2 393 . 394 , 403 spetsbågig 1: l 206 , 209. 295 . 298 , 323 , 324. 336; 1: 2 422 stickbågig 268 f, 295. 298, 374 ej angiven form 1:2 433 , 476 droppnäsa 1: 1200 slutsten i omfattning 1: l 220 , 222 Förband , se Munk- , Vendiskt Förbindelsegäng mellan Roggeborgen och Övre sakristian 1: l 336. 337. 339, 341 ,343 Förebedjare 1:3 59 f , 101 , 102 Förkroppning , mur- runt porta l 1: l 38, 54. 57 f, 61 f, 66, 190 , 192 , 198 , 203 Förrädsbod , magasin 1: l 314 ; 1:2 424 ; 1:3 126 Försvarskyrka 1: l 244 , 246 f Förtagning 1: l 151 f , 153fT. 164, 266, 274,276 Förvaringsrum för arkeologiska samlingar 1:2 428 får boktryckares pappersförräd l: 2 428 får riksregistraturet och rikets s tats­ handlingar 1: l 275 för stift sarki v 1: 2 427. 468 för textilier m m 1: l 275 , 325. 333. 336: 1:2 386 . 427 f. 468 Gabriel , ärkeängel. se Enhörningsjak­ ten . Marie bebådel se Ga ller järn- för fön ster 1: l 144 , 212 . 268. 273 . 333: 1:2 393 , 395 i hagioskop 1:1 212 silhälll:2 412 , 416 övrigt l : 2 389f. 393f. 408. 41 O. 419 . 428 , 441. 444. 459, 460f koppar l: 2 380 brons 1:2 452 Gavel prakt-1:2 392. 393 tinnad l: 2 432 f, 433 f Geometriska ornament , kalkmå lning 1:3 28 , 88 . 110, 112 f fyrpass 1:3 29. 52 , 76 kedjeornamentl:3101 , 108 , 110, 11 2. 116, 11 8 romb 1:3 23. 46 , 52. 56 , 64 . 76. 119 stjärna l: 3 58, 60. 64, 66. 73. 76, 90. 97. l ol. 118. 120 . 130 S Gertrud 1:3 91 , 92 , 94 Glasmålning l: l 79; l: 2 436 f, 446, 470 ff. 471 Glasvägg 1:2 467 Glugg. se även Fönsteröppning, Hagi o­ skap medeltida fyrpassformad 1: l 161 korsformig l: 146 , 141 . 142 rektangulär 1: l 72 , 208. 257 , 268 , 278 , 291, 299, 304 , 310 (ta leöpp­ ning). 317 rombisk 1: l 23, 44 , 46 , 206 , 220 rund 1: l 71 ff, 74. 75,299 rundbågig el korgbågig 1: l 240 , 243 spetsbågig 1: l 28 stickbågig 1: l 239 , 240 , 241 . 242 , 243. 255 f, 276 f triforieglugg 1: l 183 ej angiven form 1: l 325; 1:2 465 eftermedel tida , rektangulär l: 2 389f, 393, 395 ljudöppning 1: 1240,243. 283 , 285f Golv 1: l 143f. 222, 243; 1:2 408,412 . 422 , 442 av gravstenar 1: l 256; 1:2 421, 424 . 442f 149 av ste n I: l 140f, 2 12, 256, 27 1. 318 , 332: 1:2 38 1. 389f. 393 . 395 , 408 . 421 , 424,428.443.468 av tegel 1: l 14 1. 147, 256. 269. 272, 318.332 f: 1:2 393,408 .443 . 477 av trä 1: I 2 12. 284. 332. 336: 1:2 428. 443 höjd ni vå 1: I 190. 194 , 222. 258, 304 . 330 :1:2 393 sänkt ni vå 1: l 330 bra ndb otte n 1:2 398 spår av sy ll 1: l 140 Grav , murad . överste Swinhufv ud s 1: 2 390 Gravhäll , se Gravsten Gravkor . se även resp na mn 1: l 189f; 1:2 373 . 382 (Karl IX ). 388f. 392.{; 1: 3 9 taxa för 1:2 387 Gravmonument I: l .fig 189 ; I: 2 410 . 412 , 427.435f.461.474 sarkofag I: 2 387 f , 390, 408 , 41 O. 460 Gravhög , forntid a 1: l 3 f , 6-9 Gravsten , -häll 1: l 332; 1:2 388. 390, 393 . 410. 424. 442 . 452. 462. 477. 487f run sten 1: l 4. 10 . Il se även Runste n Gravvalv , -källa re 1: l 219, 222, 225 , 303 , 304 , 332 , 388 tf, 393 ff. 400 , 442 , 460 S Gregorius 1: 3 96, 123 -avlat 1:3 96 mässa I: 3 93 f , 95 .f. 96 f, 131 G rind av järn 1: l 256: 1:2 48 1. 482. 484 Gud Fader , kalkmå lning 1:3 86 Guds lamm I:3 101 Gustav Il Adolfs bibel 161 8 1:3 2 / . 24 Gy ll enborgs ka gravkoret , se Sakristi a l Gyllenhielm skore t , se Qj äkne koret Gångjärn , se Dörr, Lucka Gård, jo rdegendo m dona ti on till kyrka n I: l 173 , 175, 195 , 204,214 , 224 , 332 kyrka n fråntogs g I: 2 373 Gåvobrev I:3 87 Gördelbåge I: l 94, 120, 121, 123 , 124f, 127. 144 , 158 , 160, 164 , 224 , 306, 330; 1:3 44 , 46-49 , 51 , 52f, 54 f , 62 inhuggning i g för tvärgående bjä lke 1: l 125 Hagioskopl: 1 208,2 12 , 2 /3.2 17, 218 Ha llkyrka I: l 17, 157, 177, 183ff Handel I : l 7 Hebreerbrevet I: 3 122 Hel ga Lekarnens kor . se Tynnelsö- och Sparrekoren Hel gon, se även resp namn I: 3 59 f kvinnligt 1:3 91 . 92. 94 manligt 1:3 58. 90 , 92. 98 titel- , kyrka ns I: l 39 , 40. 198 , 205; 1:2 470 Helvete. se Yttersta Domen S Henrik 1:3 86 Hesekie l, profet I: 3 85 S Hieronymu s 1: 3 l 08 , 122f Himmelriket , se Yttersta Dome n Hi ssbom 1: l 257. 308 Hjässprydn ad , se Valv Ho sea . profet I : 3 82 Hu s , kalkmålning 1:3 64 Hu vud , se även Figur tegel 1: 143 . 46, 142. 220,222 ka lkmål ning !: l 13 1, 139 ,; I:3/2. 17, 19. 28 , 56. 58 f , 76 ma ns- 1: 344 , 76 ängla- 1:3 17, 58 , 64 se även Ox- och Lejon­ Härbärge , kyrko- 1: 2 376 Höga visan 1:3 86 Högkoret I: I 247-265 , fig 200-203 . 249./f. 265 ; 1:3 9 , 68 , 87 , 99-125 , 102, 124, 130 datering 1: l 263 l nclusor ium 1: l 2 17 Innerta k , av trä I: l 16 1, 184 ,235. 236, 242f, 244, 247, 310; 1:2 433 In skrift , -stav la I : 2 379, 380 , 385 , 392. 394f, 401 ; 1:3 2 1. 56, 64 , 8 1 tf, 85f, 101 , 131 majus kler , kalkmå lning I:3 20 , 24. 59 f minus kler , ka lkmål ning !: 3 17, 52, 58, 60 , 64ff, 70, 73 , 76, 86 , 93ff, 96. 103ff, 106 S Jakob d y , a poste l 1:3 82 S Jako b d ä , a pos tel 1:3 81 Jeremia, profet 1:3 64 , 78, 85 , 103 , /04 , 122 Jerusa lem , kalkmålning I:3 125f, 127. 129 det himmelska J 1: 3 60 Jesaja, profet 1:3 8 1, 85, 94. 103./04, 122 Jesse rot I: 3 85 f Jesus , se Kri stu s Joel , profet I:3 65 , 83, 106 , 122 S Joha nnes , a postel , e va ngelis t 1:3 12 , 66 , 81 , 122 sy mbol 1:3 17, 58 tf J ohannes Döparen I: 3 57. 59 f , 90 , 9/ , 94 som förebedjare 1:3 l 01 , 102. 122 Jo ha nnes Mattia: kor. se Biblioteks- koret Jordfastning, loka l för I: 2 427 Jordfästningskapell 1: 2 489 Josua, profet 1: 3 56, 60 Jud as l skario t förråder Kri stu s 1:3 99, JOO. 125f, 127.{ -kyssen I: 3 122 mottar sin lön 1:3 125 , 127/ S Judas Taddeus , apos tel 1:3 64 , 84 Jungfrurna , de visa och de fåvit ska 1:3 59 Järnankare , se Ankarjärn Järnkrok , se Krok Jä rnring i valv I: l 333 Järnsmide , dekorativt 1: l 184, 269 , 271; I: 2 389I 393 .t: 428 Kalendarium I : l 246 Kalkmåln ing, se Muralmå lning Ka lksten bearbetningl:l22. 109 , 11 2 f , 1% -simita ti on av tege l I: l 94 må lad 1: l 115 Ka lvariegrupp I: 3 122 Kammare , böne- 1: l 205 , 207. 210-218 , 2 15-2 19. 321 f datering!: 1212 , 214 , 216,2 18 Ka ndelaber I: 2414. 418 Kapell. sido-. se äve n resp kor 1: l 16. 189-228 , 294. 296. 297. 302-306 . 328 f: 1: 2 387; 1:3126 förvandling från he lgonkor till grav­ korl:2 373 Kapitä l. se även Knekt. Ko lonnett 1: l 98 , 99 , !06f, III , 113 ,179 , 180./J: 184; 1:2 426 av puts 1: l 126 tra pets- I: l 185 tärnings- I: I 107 , 108 Ka pitälba nd m relieforna me nt I: l 36, 37, 56./J: 186 Kapitälli st 1: l 38, 39, 94 , 113 , l 15. 118 målning på k I: I 11 9 Ka pprum 1:2476, 477 S Katarina 1: 2 462 , 474 Kejsare (Henrik Il ?), se Mikae l som själ a vägare Kerub I: 2 384 Klagovi sorna I: 3 93 , 96 Klocka . ring- 1: l 244. 246 f. 275. 287 : 1:2 375 f. 396 f. 399. 403: 1:3 9'! 150 Klockstape l I: l 228; I: 2 376 , 396 Knekt (soldat), se Getsemane Knekt (arkitektur) I: l 98, /00 , 107, 108 , III , 112f, 116, 126 , 158, 166, 194, 196 , 204 , 223 må lad I: l 118. 119, 126 rest av förgyllning på kapitäl 1: l 194 bas , kapitäl I: l 194ff, 197, 204 Koadjutor I: l 288 Kolonn , halv- I: l 100, 102j; 107, 109, lllff, 115 , //6 , 11 7, 118 , 164 , 166; I:2415 ,426 Kolonn , he l, se Pelare Kolonnetti:I94 ,95, 125,126-13 1.156 , 158, 184; (kalkmålning) I :3 /0, 14, 18, 22. 25. 28j: 32. 36 , 40/ dubbla I: l 126, 127f! bas,kapitäii:ll26, /80jf, 156, 180f Konsol 1: l 34 . 35, 43 , 142, 144, 223. 226j; 228 , 238 , 260f, 318,320 -artat anfang I: l 332, 336 Kor , se även Bibtiotekskoret, Bondko­ ret , Gravkor, Högkoret, Sturekoret m fl hallkor I: l 264 Kors altar- I : 2 418 belysnings- I:2 452f, 465 , 467 Korsbågefris I: l 33, 35 , 45, 46, 48 , 51, 54, 58 , 68, 74f, 151 , 168 Korskrank I: l 184 , 381 f; I: 2 383. 412 , 413. 437f.452 , 454, 459;I:3 58, 121 f dörr I: 2 382 Korsväg I:3 126 Korstol , se Bänkinredning S Kristoffer I: 3 57 , 60 f Kristus Bebådelsen I: 3 64 . 69. 85 Frambärandet i templet I: 3 85 Flykten till Egypten I: 3 85 Getsemane I: 3 125 f, 12 7if Gisslandet I: 3 99, 100. 122 Graven I: 3 86 Gravläggningen I: 3 67, 73, 77, 83, 86 Guds lamm I:3 101 Himmel sfarden I: 3 99. /00 . 122 Jesse rot I: 3 85 f Jesu barndom I: 3 85 Je susbarnet se Maria och Enhörningen Jesu födelse I: 3 64 , 70, 85 Judas förråder J I: 3 99. 100. 125f. 127f Judaskyssen I: 3 122 på korse t I: 3 86. 122 Korsfästelsen I: 2 452; I: 3 99, 100. Ko rsnedtagningen I: 3 77 Pingstundret I: 3 99 , /00 , 122 Pinoredskapen I: 3 67, 86 Rex Gloriaei:3/2, 59f Smärtamannen I: 3 9. 67 , 77 Uppståndelsen I: 2 452 ; I: 3 99, 100, 122 Världsdomaren I:3 19 , 59, 101 , 102, 122 Världskonung I: 2 453 Krok , järn-, medeltida, för upphängning av textilier m m I: l 274 f , 336 Krona, kunglig , belysningsanordning I: 2 465ff Krucifix I: 2 452, 462 Kryssförband I: l 107. 109, 11 7, 120. 191 , 334,335 Kräkla I: l 339 Kultområde, hednisk t I: l 8 Kungaed I: l 342 Kungaval I: l 341 Kvaderstensimitation 1:3 9 , 44ff , 52ff, 56 , 62 Kyrka spå r av äld sta I: l !Off ä ldre kva rliggande inom påbörjad ny I: l 151 Kyrkofader I: 3 / J , 20. 59 f S Ambrosius I: 3 123 S Augustinus I: 3 123 S Gregorius I: 3 96 , 123 mässa I:3 93f. 95f 96f S Hieronymus I:3 108. 123 Kyrkogård I: I 6: I: 2 478-489 -singång I:2 478 , 48 / f, 483ff, 489 -s in hägnad I: 2 478. 483. 487. 489 Kyrktupp , se Tornprydnad Källarvåning I: l 144, 268 , 308, 309 , 329f; I: 2 441 kolkällare I: 2 441 pannrum I: l 269; I: 2 464 vinkällare I: l 269 Lanternin , se Tornhuv S Laurentius' legend I:3 91 , 92.94 Lejon I: 3 63 , 76. 86, 108 -huvud I: 3 35 , 59 -mask I:3 31 Lek torium , se även Korskrank I: 2 38 1 Livets träd I: 3 85 f Ljudöppning. se Glugg Ljusarm I: 2 423. 465 Ljuskrona I: 2 423, 463 , 465 Ljusredskap , se Belysning. Ljusstake m fl Ljusstake I: 1339; I: 2 382,465 Lucka till glugg , fönster I: l 268 , 270, 273 , 278 , 295;I:2393 , 398 , 468 till gravval v I: 2 390 gängjärnshake I: l 273, 278 , 310 hasp I: l 278 S Lukas , evangeli st I:2 39/: I:3 /2 symbol I:3 17, 58ff Läs I: l 270 eftermedeltida 1: l 212 , 269; I:2 375, 380 , 387 , 389 , 468 -ögla I: l 256ff, 268,273 , 309 Läkta re , se även Orgelläktare I: l 257 (utvändig); I:2 381 , 385 , 401,412,413. 417 f' 423 ' 427 f , 436 Länk , järn , se Upphängningsanordning Löpgäng I: l 47 , 50, 80, 90. 94, 96, 97, 158 f, 177 f, 186 ; I: 2 444 räcke till I: 180, 94; I: 2 428 , 444 trappa till I : l 96, 97 Magasin , se Förrådsbod Malaki , profet I: 3 83 f Maria, Jungfru I: 3 76 Bebådelsen I:12l4 ; I: 364, 69, 85 med barnet 1:2 446 , 462 ; I:3 /2 , 17 , 121' 124 Enhörningsjakten I:3 66, 73f, 85 , 130 som förebedjerska I:3 59, 101 , 102. 122 knäböjande vid Jesusbarnet I: l 214 vid korset I: 3 122 Kröningen I: 3 86 -s sju smärtor I:3 121 som skyddsmantelmadonna I: 3 67, 77,86 Mariaaltare I: 2 214 -skåp 1:2 468 , 474 -bild I: l 218 -kult I: l 218 Marie, Jungfru , psaltares brödra­ skaps kor (Sakristia Il) I: l 332 f Marknad , -splats I: l 7, 310 S Markus, evangelist I: 3 /2 symbol I:3 17,58 ff Martyriologium (med martyrlegender) I: l 246 Maskaron I:329 Masverk I: l /92 f. 194, 196, 198 , 200. 202 , 204 , 252.253, 256. 303 , 316f, 336; I: 2 445 S Matteus. apos tel, evangelist I: 2 39 1: I:J/2.65.83 S Mattias , apos tel I: 3 17, 58 ff , 85 , 90. 92. 94 122 151 Medaljong , kalkmå lning I:3 /2, 17 , 24 , 44, 52,56f, 59 , 62 Mika , profet I: 3 84 Mikael , ärkeängel , som själavägare I: 3 57 , 60f Minnessten 1: 2 388 Mitra I: 1339 Moses 1:3 56, 60 , 85f Munk , kalkmålning 1:3 90 , 92 Munkförband 1:118, 19, 190, 198 , 205 , 220, 232 , 248 , 266, 282 , 287 , 290, 294, 303 , 323,336 Mur , högmuren ovan valven 1: 1 68 , 69-77, 78, 122, 151 f, !53jf, 156, 161 , 164f, 168 , 254 höjning av h 1: l 276, 277, 278 , 279, 288 Muralmålning (även på Pelare) al secco I:3 16 medeltida inre 1: l 90f, 107, 115 , 118 , 119, 120, 122 , 125, 128 , 131 , 139, 184, 205f, 212, 214 , 260 , 325; 1:2 381 , 436ff, 440, 447ff, 451 , 468 ; 1:3 9-131 yttrei:l53,73 , 75;1:390 , 9/, 94 eftermedeltida I: 2 390, 428 , 437 f, 440, 449 . 467 f rengöring 1:3 16, 63 skiss , ristad i putsen I : 3 16 temperateknik 1:3 16 överkalkning 1:1 205; 1:3 9f, 15 , 56 , 126 Murklack 1: 1 165 , 238, 269, 271, 274 hörnklack 1: 1 142 , 144, 236 Murkrön liggande koppstenar I: 1 278 stäende koppstenar 1: l 230 , 23 1, 266 utkragat s kift av fasade koppar 1: l 298 utskjutande stående koppar 1: 1 316 Murmantel , se Fodermur Murskarv 1: l 7/ , 151f, 153 , 154 , 162 , 190, 230 , 231, 232,241 , 254 , 268,280 , 298 , 314 , 323 , 330 Murverk , se även Fodermur, Förkropp­ ning, Förtagning , Murkl ack , Mur­ skarv , Skal mur. Tegel avsats markerande nyare murverk I: l 276, 290 murskal som stöd för valv I: l 298 , 299 stödmur I: I 269 tegel I: l 198, 205 f, 211,220,232 , 248 , 254 , 266 , 282 , 294 uppl ag (ränna) för takfall I: 1254, 278 vitputsat band på mur I: l 220 , 221, 251 ' 282 , 290 Museilokal (i kyrkan) 1: l 314; 1:2 428 Målning , se även Glasmålning , Mural­ målning, Oljemålning figur- , på trä I: 2 390, 391, 458 Mässa, själa- 1: 1 322 Natt" ~ rdsbord 1:2 418 Nisch , se även Blindnisch 1: l 26, 38 , 39, 66, 67, 80 , 96, 98, 141 , 142, 145 , 147, 158f, 169, 176f, 194, 204, 208, 212,218,222 , 238, 240f, 243 , 252 , 258 , 269, 271' 304 , 310; 1:3 83 , 86 , 97 sitt- 1: l 211 Nummertavla I: 2 420 Nyckel I:2 419 Nådastolen , se Treenigheten Offerrit I: I 7 O! i vekransska gravkoret 1: l 301, 302­ 306; I: 2 387 ' 394 f datering 1: l 313 f Oljemålning 1: 2 452 f Orgel I: 2 432 , 435 ff, 454, 476 f -fasad 1:2 386 , 400 ,4 Il , 424,425 , 438 , 439,450 , 452 , 454 , 456 , 457 -läktare 1: l 116; 1:2 381 , 385 , 400, 411. 415. 423f, 425 , 426f, 437f, 439, 452 , 454 , 457 , 459 -pipor I: 2 386 , 457 -verk 1: 1 275: 1:2 385f, 410 , '20, 424 ff, 429 ' 433 ' 451 Oxhuvud 1: 3 35 Pall , se även Bänkinredning altar- 1:2 418 knäfall s- 1: 2 418 Pannrum , se Källa re Paradiset , kalkmålning 1:3 58 , 60 , 122 Livets träd 1:3 58 Passage frän vind till torn 1: l 32 mellan Sakristia Il och Norra va pen­ huset I: l 147 Patriark I: 3 86 S Paulus , apostel , kyrkans titelhelgon I: l 39, 40 , 198, 204f; 1:2 452 ; 1: 3 59. 90, 92 , 94 Petri oc h Pauli kor , se Djäknekoret Pelare, se även Strävpelare I: l 144, 151 , 269: I: 2 400 . 403. 405 . 437, 445 fyrsidig I: l 98 , 100-/03. 106f, 108­ 118, 120, 155 , 158, 160, 164, 166, 168, 18~f. 257, 258ff. 262; I:2 441 rund 1: l 98-101, 104 f, 107, 108, 120, 160, 164, 185f åttkantig I: l 120, 158, !59, 160, 182 f mur- 1: l 88-93, 94, 150, 256 , 269 , 305 , 330 pelarbas se Bas pelaresystem 1: l 159, 182 f sockel till p 1: l 23 , 98, 102-105 , 112 ff, 116 , 117 , 160, 164, 166, 314 , 336 Penningar, donation till kyrkan 1: l 224 S Petrus, apostel , kyrkans titelhelgon l: l 39, 198, 204f; 1:2 452; 1:3 59 , 67, 78, 90, 92, 101,122 Petri och Pauli kor , se Djäknekoret Pilaster 1: l 93 f, 88-93. 160, 240 f, 318 , 328, 336 Pilgrimshärbärge i kyrka 1: l 246 Pingstundret , kalkmå lning I:3 99. JOO. 122 Plundring av Strängnäs stad 1:2 373 Portal medeltida , spetsbågig I: l 30f 35ft: 38, 39, 40, 5/f 54J]: 159, 169, 178 , 180, 186, 203, 236, 238, 292 , 294f 296, 298 , 312f,3/7, 322,3241: 328f; 1:2 374 , 432 , 436 f , 443 f, 473 eftermedeltida 1: l 236 , 3/6; 1:2 379, 380 , 433 , 434, 436f omfattningsbågeI: 130. 38,39. 40 ,51 , 54f 58 kring dörröppning I: l 145 f, 146. 148 Prebende I: l 195, 204 , 300 , 313 , 339; 1: 3 122, 130 Predella se Altarskåp Predikotornet , se Torn Predikstol, se även Torn , prediko­ 1: 2 381 f, 384, 407, 408f, 423, 428, 433 , 436 f, 459 dö rr 1: 2 384 ljudtak 1:2 382 , 401 trappa 1: 2 384 Profet , se även re sp namn I: 3 9, 64 , 65. 70ff, 75, 85, 101. 102 . 103 , /04/f 106. 122 »Prubba » (fängelse för uppst ud siga djäknar) I: 2 485 »Präs tgilles tugan» 1: l 341 f Put s I: l 18 , 23, 26 , 129, 152, 165 , 222 , 256 , 270 bälte av puts imiterande soc kel 198, 250, 266,294 , 303 , 314 , 323 , 336 kapitäl av I: l 126 rödmå lad med vit fogindelning I: l 191 ' 232 Putto I:24// 152 Reduktion, Gustav Vasas 1:2 373 , 387 Registrum Upsalense (handskrift frä n 1344)1:358 Restaurering 1806-1820 1:2 412-423 18951:3 17 , 24, 28 , 56 , 58 , 60 . 76, 99 , 122 1907-1910 1:2 436; 1:3 15f, 52 f, 58 , 60 , 63 , 76. 86. 89. 101 -sprojekt 1:2 428--435 Riksarkiv i Strängnäs domkyrka, sen­ medeltid 1: l 275 Rikskanslerer, biskoparna i Strängnäs 1: l 275 Riksmöte i Strängnäs 1523 1: l 340 Riksregistraturet och rikets statshand­ lingar förvarade i Strängnäs domkyrka 1: l 275 Rikssigillet , »riksens klämma» i förvar hos Kort Rogge 1: l 275 Ring av järn 1: l 333 Ristning , ornamental 1: l 76 »Roggeanum », se Kammare •• Roggeborgen», se Biskop Rogges borg Rundbågsfris 1: l 23 , 24,(. jig 201. 26f, 28 , 32. 33f, 42. 44 , 46. 49. 52f, 62 , 63.ft: 66, 68 , 69, 70, 152 , 157, 169 Runsten 1: l 4, l O, Il inmurad i sockel205 , 303 , 314, 316 som tröskel 1: l 210,316 -sinskrift 1: l 4, Il Rustning 1:2 412 , 413, 419 , 427 , 437.467 Räcke , se Löpgäng Räv , kalkmälningl:3 114, 1/9, 123f Sack-Gyllenborgska gravkoret , se även sakristia l l: 2 395 Saka rja (Zacharias), profet 1:3 82 , 85 , 105. 106, 122 Sakramentskåp 1: 3 86 sakristia l (Gyllenborgska gravkoret) 1: l 61 f , 63f 140.tJ: 143 , 150, 157, 228. 230 , 274, 278f, 322, 329-333 Il (J ungfru Marie psaltares kor) 1: l 63-68 , 143-148, 165 , 175 , 228 , 230 , 274 , 278f, 322 , 329-333 Nedre 1: l 265, 266-275 ; 1:2 386,434, 476 datering 1: l 274 f Övre 1: l 267. 334-339. 341: 1:2 386, 428 , 432 , 467 f Salomo, konung, profet 1: 3 56 , 60 Sammanträdeslokal för riksrådet se , Prästgillestugan » Samtingsmarknaden 1: l 7 Samuel , profet 1:3 56, 60 Sarkofag , se G ra v värd Sefanja , profet I: 3 84 Sigill I: l 340, 344 Silhäll , se Galler Silverkammaren 1: l 266-275 , 278 , 322 . 333; 1:2 386, 467 f datering 1: l 274 f S Simon , apostel 1:3 64, 84 Simson Delila klipper Simsons hä r 1:3 73 , 82. 86 Simson bländas 1: 3 73 Siren I: 3 52 , 53 Själ akor. Capelire omnium ammarum 1: l 318--322 Själamässa 1: l 322 Själavägningen 1:3 57 . 60f Sjöjungfru , se Siren Skalmur 1: l 19; (på pe lare) 117 murkärna 1: l 19; (i pelare) 1: l 117 Skarnpåle 1:2 486 Skorsten 1: 2 424 skorstensförband 1: l 117 ' 118 Skrank , se även Altarskrank. Barriär. Korskrank kring grav, trä 1:2 390 framför altarpodium , meta ll 1:2 452 , 453 Skrubb 1: 2 427 skulptur medeltida arkitektur- , av tegel 1: l 35 , 37 , 39 , 40. 43. 46 . 47. 53.f 56-61. 98 . /08-117, 118, 126, 142. 178f, 180 ff, 184. 186. 220, 222 av trä 1: 1313 ; 1:2 446, 462 f eftermedeltida sten 1:2392, 393 , 419 trä 1:2 452 , 455, 457 , 474 , skvallerhål », se Valv skyddshelgon , skyddspatron , titelhel­ gon 1: l 39 , 40 , 198, 204 ; 1:3 59, 131 Skyddsmantelmadonna , se Maria Skyttebalkong på tornet 1: l 246, 286 Skåp , se även Sakramentskåp 1: l 271 . 310: 1:2 428 . 468 Sköldbäge 1:194, 95 , 120 , 121. 122, 144, 155 , 158, 194, 204, 206, 224, 260, 270, 272. 274, 296, 318 , 328, 332 ff, 336: 1: 2 374 anfangslist 1: l 204 Slutsten, se Valvplatta Smedja 1: 2 486 Smärtamannen 1:3 9. 67, 77. 86 , 93 f, 95. 96f, 101,102. 106, 122 Socke l 1: l 18. 22 . 34 , 52. 56, 61. 65. 144, 157. 190. 198, 205 , 220 . 250.258. 266. 294, 303 , 314 , 323 ; 1:2 393 , 405 f. 424 på pelare se Pelare Soubassementvä ning 1: l 267 . 334 Spa rrekoret. se Tynnel sö- och Sparre­ koren Spik 1: l 269 : 1:2 386 Sprinkleranläggning, se Brandsk ydd 1:2 477 Språkband 1:3/2. 17 , 20 , 22 , 64. 66 , 70 , 73 . 76. 78 , 81 ff, 85 , 101. 103. /04f j: 106 Spröjs jä rn 1: 1192 f 194 , 200. 256.304, 31 7. 333 tegel l: l 304 träl:l210 Stadsplan , Strängnäs 1: l 5 (frän 1640): l: l 12 (nuvarande) Slavkyrka 1: l lO Stege 1: l 268 , 311 stegeborgska gravvalvet 1: 2 388 stenbockska koret. se sturekoret stiftsarkiv 1:2 427 Stol , ka lkmå lning 1:3 24 , 28, 35 » Strängnäskatedralens Vänner». före­ ning 1:2 476 strävbåge , -pelare , -system 1: l 34, 39 f, 138, 150, 158, l64f, 169, 174, 178, 190, 191 , 198, 205 , 209, 220 , 221. 235. 242, 250 , 261 , 302 , 312f, 314 , 338f; 1:2 399 , 405 , 422 ras 1: l 162, 174 snedsträvor 1: l 286 spänslagning av s 1:2 380 stuckdekor 1: l 202 Slupränna 1: 2 422 Sturekoret (Stenbockska koret) 1: l 176, 188. 189-196, 204 , .fig 189, 290ff, 293; 1:2 387f; 1:3 9. Il, 15 . 56. 57. 60ff datering 1: l 195 f Ställningshäl , se Valv, träställning, Byggnadsställning Sägkvarn 1:2 376 Sägskift 1: 132f 35 , 49 , 51 . 52, 58 , 62 , 64{: 66, 74 Tak , se Yttertak , Innertak Takfall , se även Yttertak 1: l 86 spä r av 1: l 27 , 29, 86 , 205 f , 208 spår av inre tak 1: l 32 upplag för t 1: 1254, 278 Taklistl:ll90 , /9/,/93. 199, 250f, 254 , 153 266. 294 , 295. 303 , 3 16 , 323, 336; 1:2 397 f , 422 Takryttare 1: l 87 . 228: 1:2 405 Takränna 1:2 422 Takstol spå r av äld sta 1: l 23, 28, 86 f konstruktion 1: l 86 f Taleöppning 1: l 3 10 Tegel , se även Fogbe handling, Mur­ verk, Ri stning , Sk ulptur 1: l 18-2 1. 90, 202 , 204, 220 , 276 , 290,291' 303 -behand ling 1: l 19f 26, 35 , 36, 44, III , 220 brandskadat 1: l 234, 29 1 datering på grundval av olika ut seen­ de 1: l I 50 f , 154, 157 , 165f, 168 -dekoration , stj ä rna 1: l 74, 75 form- 1: l 19, 20, 26, 28 , 68, 69 , 94 , 194, 196,200, 212, 257 , 260,270 -förband 1: l 204, 26 1, 262f; 1:2 444 , se även Kryss-, Munk- , SkOJ·stens-, Vendiskt förband -imita tion på put s 1: l 191, 282 , 290; 1:2 424 , 440 · konsoler 1: l 26, 34 , 35 målat 1: l 18, 38 , 39 , 51 , 52 , 55-57, 69 f, 73.(. 75, 79 . 84, 86, 94, 96, 108, 111 , 11 3, 122, 142, 158,2 10,257, 290 -må tt 1: l 18f, 151, 278 , 287 profil- 1: l 20, 35ft: 52 , 56, 107 , 11 3, 129f, 132f svartbränt 1: l 220 , 232 , 248, 252 trapps tegsbård 1: l 290 växling mellan ljusare och mörkare stena r l: l 266 zigzagmönster 1: l 65 , 68, 206 , 2 10 f Tegellada 1: 2 376 Tegelugn 1: 2 376 Temperateknik , se Muralmålning Textilier antependium 1: l 173, 339; 1:2 38 1 mässk läder 1: l 175 furvaring av l: l 274f S Thomas, aposte l l: 3 82 Timglas 1:2 382 Tinna r, se Gave l, tinnad Tjurhuvud 1:3 59 Toalett 1:2 476, 477 STorke ll:3 91,92 . 94 , 131 Torn , se även Befästningstorn väst- 1: l 232-247, 263 , 276, 282,289, 300 ; 1:2 ~75 f, 378 , 398 f , 432; 1:3 9 f , hö rn- 1: l 17, 24 , 26ff 29, 32f, 45 , 46f, 47f, 49f, 157 , 168, 179 , 192 , 2 19 , 280 , 299 , 305 trapp- 1: l 250, 256, 267. 268 , 300, 30 1' 304 , 306, 308; 1: 2 399 prediko- 1: l 46, 30 1. 303 , 308-3 12, 329, 342 ; 1: 2 434 -små- (prydnads-) 1: 2 375 , 377 f för försvarsändamål l : l 244 , 246 f avsats i muren 1: l 234 , 235, 237, 240 höjd 1: l 232 höj ning av t 1: l 282-289 klackvåning 1: l 243 , 284 nödtak efter brand 1: 1277, 282 tornrum 1: l 32 , 46 , 2 15, 2 19 ; 1:3 97 ff, 98 Tornglugg, se Glugg Tornhu v 1: l 86 , 244 , 285 , 3 11 ; 1:2 372. 375 ff, 378, 399 , 40 1 ff, 422 o lika projekt 1:2 401 ff brädkur för tornväktaren 1: 2 404 gå ng av brädt'r för tornväktaren 1:2 404, 423 koppartäckning 1: 2 376 f, 403 ff lante rnin 1: 2 378, 404 , 432 spåntäckning 1: 2 377 Tornpryd nad 1:2 377 f, 397 , 403 ff Tornspira 1: l 244 , 275 , 286, 288, 289 ; 1: 2 375 , 397. 432 , 434 Tornur, »säjare » 1: l 283 f, 285: l: 2 375 f , 378 , 399, 403 f , 422 ff säjarkammare 1: 2 375 Trappa medeltida mur- 1: l 28, 32, 47 , 50, 96 , 97, 146 , 147, 242, 257 f, 259 , 269 , 272 , 280, 28 1, 286, 296, 305 , 308, 329, 336, 338; 1:2 385 , 457 f övriga , sten 1: l 306 , 328; trä 1: l 2 10 , 3 11 ; 1:2 385 eftermedeltida sten 1: l 272 , 336; 1:2 375 , 388 f, 394, 404, 428, 443 . 467 f, 477 . 458 , 485 trä 1:2 388, 411 ('!) , 417 m. 426 f. 486 trapptorn, se Torn Treenigheten 1:3 56, 57. 60 Nådastolen 1:3 60 Triumfbåge 1:1 256 ; 1:3 99 , 100. 102 , 121 Tronstol , kalkmålning 1:3 64 , 86, 88 Tryckeri . domk yrkans 1:2 478. 479 Träform för valvslagning, se Valv Ty nnelsö- oc h Sparrekoren (Helga Lekamen s oc h S Annas kor) 1: l 189, 219- 228, .fig 191 J: 233, 322 ; 1: 2 390; 1:3 122 date ring 1: l 224 f , 228 Tyska o rdens byggnadskonst 1: l 228 Upphängningsanordning för texti lier m m, medeltid 1: l 274 f , 333 , 336 Uppvärmningsanordning , se även Eld­ stad 1: l 268 f; 1:2 424 , 436 , 438, 463 ff, 473 , 477 vattenavdunstare 1: 2 473 Ur, se även Tornur slag- 1: 2 399 stadens rådstuklocka 1:2 422 SU rsula 1:3 9 1, 92. 94 Va lv 1: l 120- 140, 144 , 156-16 1, 324 , 326; 1: 2 408 , 412 , 42 1, 447 medeltida domical-1: l 125 , 185 halvt tunn- 1: l 26l , fi t:: 200 kryss- 1: l 46 , 9 1, 125 , 14 1. 142, 144, 146, 168 , 184 , 186 , 194 , 202 , 206 , 2 15, 2 19, 238 , 26 1, 267. 271, 273. 286f, 296.297 , 298 , 299 , 306, 330, 333 f, 335; 1:2 380 f , 398 , 400, 433 ; 1:3 9f, 12,/: 17 , 2 1, 23 , 26f. 30, 34.1: 38}: 42,/: 57, 64f 120f 123}: 126 kupol-l: l 134 , 157, 185 stjärn- 1: l 222 , 224 , 225. 228 , 260. 267, 270, 274, 318, 320, 336; 1:2 42 1, 433 , 441 , 446; 1:3 Il . 109. Il l' 1/6 , 118 stickbåg ig genomskärning 1: l 329 tunn-l : l 32 , 94, 147,2 11 , 269 , 280, 309; i nisch 1: l 38 , 39 avloppshål (»s k va llerhål>> ), dropp­ rör 1: l 194. 204, 238, 260f, 274 , 332 diagonalkonstruktion 1: l 126 , 128 hjässprydnad, va lvplatta 1: l 194, 195,202 , 204 , 206; 1:3 57 , 60 annan va lvprydnad 1: l 222f, 225 , 238 knyck på diagona lbåge där va lve t höjt s 1: l 238 -kupa, konstrukt ion 1: l 123, 134, 137 -kupa , »slagen på stick >> 1: l 194 , 196 , 204, 206, 272, 274, 306 , 318. 332 f, 335' 336 ribbprofil 1: l 94 , 95 . 125 , 128f, 132f, 142, 157, 194. 202, 206. 238 , 260 f , 270 f, 336 -system 1: 1123. 125, 186 träform och -s tä llning för va lvs lag­ ning 1: l 134,/: 136 , 137 upplag (ränna , hylla) för valv 1: l 326,327 , 328f valvplatta, se hjässprydnad 99 154 eftermedeltida 1: 2 433 , 436 f kryss- I: l 295 f, 298. 328 ; I: 2 374 stj ärn- 1: l 306 , 307 ribbprofil 1: l 374 f Vapenhus norra 1: l 273 , 322-329; 1:3 125-129 södra 1: 130, 189, 238, 273 , 292-298 Vapensköld 1:2.381 medeltida 1: l 202. 204; 1: 2 470; kalk­ må lning 1:3 10, 99 , 101 , 106, 124 eftermedeltida 1:2 389 , 394 , 395, 428 , 467 , 475 begravningsvapen 1:2 462 , 474 Vattenavdunstare 1:2 473 Vendiskt förband 1: l 18. 19, 232 , 287 Ventilrör. luftrör , från grav 1:2 412 Vind 1: l 254 , 257 , 268 Vindfång 1: 2 458 f Visa jungfrur 1: 3 59 Vårfrukoret (» Frescokapellet», Fog­ don ii gravkor) 1: l jig 156, 189, 205­ 218, 213. 225. 298-300: 1:2 387 , 393 grundare 1: l 214 , 216; 1:3 9, 15f, 63-89, 130 Vägare I: 2 374 Vägg , se Brädvägg, Glasvägg Väggskåp 1: l 194 Växtornament , kalkmålning 1:3 19. 20 . 22, 23 , 24, 29, 30-33. 36f, 88, 99, 112.{ druvklase 1:3 56, 60 , 101 , 108, l lO f ekblad 1: 3 56, 60 ekollon 1:3 56,60 kotte 1:3 60f, 90 , 101 lilja 1:3 24, 29, 31 , 44 , 52 ros 1:3 24, 31, 35, 49, 54, 56, 69, 72 f, 93, 96, 103 , 108, 110 vinblad 1:3 22 , 28 , 56, 60 Yttersta Domen 1: 3 9. l O l ff, 102.1: 122 Yttertak 1: 2 433 pulpet- , lut- 1: l 86, 229, 230, 254 f , 266, 268, 278, 279, 288, 289 , 290 , 292 , 293, 294 , 298, 312, 322, 333, 33 1. 339 pyramid-l: 1 30 / , 312 sadel- 1: l 86. 157, 190, 199.228,229, 230 , 254 , 278 , 290 valmat 1: l 252 av koppar 1:2 375 f, 378, 396 ff, 405, 421 ff av plank 1:2 375 av spån 1: l 87 , 157; 1:2 375 f, 380 höjning av yttertak 1: l 276ff, 279, 293 skadat av brand 1: l 275 f; 1:2 373,376 hål för taksparrar 1: I 278 Zacharias, se Sakarja Åskledare 1:2 405 , 441 Ängel 1:2 401 , 418 , 419 ; 1:3 57, 58ff, 63 , 68. 86 , 110, 123 med basunl:3101 , 122 med kalk 1:3 93, 101 , 106, 122 med musikinstrument 1:3 102 med rökelsekar 1:3 59, 113 f, 124 med språkband 1: 3 20. 59 med vapensköld 1: 3 10 l , l 06 Ärkedjäkne , se Lipen , Erik van ANVÄNDA RUMSBETECKN INGAR Bibliotekskoret Bondkoret Djäknekoret Dopkapellet ROOM DESIGNATIONS Library Chapel Peasants' Chapel Scholars' Chapel Helga Lekamens kap. Nedre sakristian Norra vapenhuset Predikatornet sakristia Si lverkammaren Corpus Christi Chapel Lower Vestry N Porch Sermon Tower Vestry Själakoret Södra vapenhuset Tornrummet Vårfrukoret Västra vapenhuset Övre sakristian All Souls ' Chapel S Porch Tower Room Lady Chapel W Porch Baptistery BI6LJOTEKSKORET BONDKORrT VARFRU· KORET Silver Chamber Upper Vestry MMll MMill PI l. Plan med angivande av namn och beteck­ ningar använda i målningsbeskrivningarna. 1963. Plan withnamesand symbols used in the descriptions (~f' the- cathedra/ murals and paintings. o._.~'~2-..3~t_•~======~'P......'cf====~~o------2~?======~~·----~~=5=====~~P......•cts====~lom PI Il. Målningarna på korets valv och västra vägg. Foto R Hintze 1981. PaintinJ,;s on the chancel \'att!! and \\'est \\'all. l ..SODERMANLAND BAND l HALVBAND Strängnäs domkyrka 1: 1-2 SVERIGES KYRKOR KONSTHISTORISKT INVENTARIUM GRUNDAT AV SIGURD CURMAN OCH JOHNNY ROOSVAL UTGIVET AV RIKSANTIKVARIEÄMBETET OCH KUNGL VITTERHETS HISTORIE OCH ANTIKVITETSAKADEMIEN SODERMANLAND BAND l HALVBAND l GENERALSTABENS LITOGRAFISKA ANSTALTS FÖRLAG SAMT ALMQVIST & WIKSELL 1964-1968 UTGIVET MED ANSLAG FRÅN KONUNG GUSTAF VI ADOLFS FOND FÖR SVENSK KULTUR , STATENS HUMANISTISKA FORSKNINGSRÅD SAMT GENERALKONSUL CARL BERGSTEN På omstående sida: Södermanlands vapenbild, tecknad av Ragnar Hjorth ALMQV IST & WIKSELL TRYCKERI AB. UPPSALA 19~~ Innehållsförteckning till band I, halvband l Strängnäs 1: l (volym 100) FÖRORD y FÖRKORTNINGAR X! I INLEDN ING 3 Missionstiden och perioden före 1250 3 l texte n anvä nda lokalbestämningar 15 A . DEN ÄLDSTA BEVARADE KYRKAN , »KÄRN KYRKAN » 17 I. Byggnadsbeskrivning 18 l . Byggnadsmaterialet och dess behandling 18 2. Bevarade delar av exteriören 23 a. Östra fasaden 23 b . Södra fasaden 34 c. Västra fasaden 38 d. Norra fasaden 50 e . sakristia l 64 f. sakristia Il 64 g. Högmurarna 68 h . Fönster i fasaderna 78 i. Yttertaken 86 3. Bevarade delar av interiören 90 a. Ytterväggar 92 b . Pelare 98 c. Valv 120 d. sakristia l 140 e. sakristia Il 143 II. Kärnkyrkans byggnadshistoria 149 l. Första etappen 150 2. Växlande byggnadsprojekt under fii rsta etappen 158 3. Raset 161 4. Andra etappen 162 5. Tredje etappen. Kärnkyrkans jitllhordande 168 III. Kärnkyrkans datering och konsthistoriska ställning 172 B. TILLBYGGNADER TILL KÄRNKYRKAN SAMT PÅBYGGNADER OCH ANDRA ÄNDRINGAR UNDER MEDELTIDEN 188 I. Kapell på södra sidan 188 l . Sturekoret (domprosten Nils Magnussons 2. Nya fönster på kyrkans östfasad 196 3. Djäknekoret och Gyl/enhielmska koret (Petri och Pauli kor) 198 4. V å1jrukoret och kamrarna väster därom ( >> Frescokapellet » och >> Roggeanum >> ) 205 5. Tynnelsö- och Sparrekoren (Helga Leka­ mens och S . Annas kor) 219 II. Sakristiorna I och II under gemensamt tak 229 III. Det äldsta västtornet 232 IV. Högkoret 217 l . Exteriör 2 18 2. Interiör 256 V. Nedre sakristian och silverkammaren 266 l. Exteriör 266 2. Interiör 269 VI. Högmurar och takfall höjas första gången 275 VII. Västtornet höjes 282 VIII. Högmurar höjas, takfall ändras andra gången 288 l . Högmurarna 288 2. Sturekoret , Djäknekoret och Gyl/en­ hielmska koret 290 3. Södra vapenhuset 292 4. VåJji·ukoret. Pulpettak över hela sydsidan 298 IX. Kapell utmed kärnkyrkans norra och västra fasader 300 l. Kapellen väster om Kärnkyrkans nordpor tal 300 Bibliotekskoret , Dopkapellet , Ceder­ cantzska och Olivekransska grav kore n samt Predikatornet (s. 308) 2. Bondkoret (Själa koret) 314 3. Norra vapenhuset 322 4. sakristiorna l och Il omby~~as 329 5. Silverkammaren påhy~~es 333 6. Enhetli~t tak över hela norra sidan 333 X. Övre sakristian 334 EPILOG 340 SAMMANFATTN ING 345 ZUSAMMENFASSUNG 351 kor , stenbockska koret) 190 SUMMARY 358 Strängnäs 1: 2 (volym 124) FÖRORD 369 FRÅN NYARE TIDENS BÖRJAN TILL 1723 Åtgärder rörande själva byggnaden 373 Åtgärder rörande den fasta inredningen 381 Gravvalv och gravkor 387 FRÅN ELDSVÅDAN 1723 TILL RESTAU­ RERINGEN VID 1800-TALETS BÖRJAN Eldsvådan 1723 och reparationer ejfer denna 396 Den nuvarnde tornhuven hygges 40 l 1700-ta/ets senare hälft fram till reparationen vid 1800-ta/ets hörjan 405 FRÅN OCH MED RESTAURERINGEN VID 1800-TALETS BÖRJAN TILL OMKRING ÅR 1900 Restaureringen 1806-/820 412 Tiden mellan 1810-ta/ets restaurering och restaureringen 1907-1910 423 Zetterwalls restaureringsprojekt 428 RESTAURERINGEN 1907-1910 Förberedelser 436 Verkställandel 440 Åtgärder berörande exteriören 440 Förankringar över koret 441 Å tgärder berörande interiören 442 PERIODEN EFTER RESTAURERINGEN 1907-1910 OCH FRAM TILL INNE­ VARANDETID 470 KYRKOGÅRDEN OCH BEGRAVNINGS­ PLATSEN Den nuvarande kyrkogården 478 Kyrkogården under äldre tider 483 Gravvårdar på kyrkogården 487 Strängnäs nuvarande begravningsplats 489 NOTER 490 FÖRKORTNINGAR 502 SUMMARY 503 PLANSCHBAND TILL VOLYM IOO ..SODERMANLAND BAND I HALVBAND 2 Strängnäs domkyrka 1: 3 SVERIGES KYRKOR KONSTHISTORISKT INVENTARIUM GRUNDAT AV SIGURD CURMAN OCH JOHNNY ROOSVAL UTGIVET AV RIKSANTIKVARIEÄMBETET OCH KUNGL VITTERHETS HISTORIE OCH ANTIKVITETsAKADEMIEN SODERMANLAND BAND l HALVBAND 2 ALMQVIST & WIKSELL INTERNATIONAL STOCKHOLM 1982 UTGIVET MED ANSLAG FRÅN KONUNG GUSTAF VI ADOLFS FOND FÖR SVENSK KULTUR OCH HUMANISTISK-SAMHÄLLSVETENSKAPLIGA FORSKNINGSRÅDET REDAKTIONSKOMMITTE: ARON ANDERSSON , EVALD GUSTAFSSON , STEN KARUNG OCH R AXEL UNNERBÄCK På omstående sida: Södermanlands vapenbild , tecknad av Ragnar Hjorth ALMQVIST & WIKSELL TRYC KERI AB . U PPSALA 1982 Innehållsförteckning till band I, halvband 2 Strängnäs 1: 3 (volym 189) FÖRORD 5 I. INLEDNING 9 II. KÄRNKYRKANs OCH STUREKORETS MÅLNINGAR 16 Beskrivning 16 Ikonografi 58 Datering och konsthistorisk ställning 61 III. VÅRFRUKORETS MÅLNINGAR OCH MÅLNINGSFRAGMENT I KÄRNKYRKANs NORRA SIDOSKEPP 63 Beskrivning 63 ~~~ M Datering och konsthistorisk ställning 87 IV. MÅLNINGARNA PÅ KÄRNKYRKANs PELARE OCH VID DEN URSPRUNGLIGA NORDPORTALEN 90 Beskrivning 90 ~~~ ~ Datering och konsthistorisk ställning 96 V. MÅLNINGARNA PÅ SÖDRA VÄGGEN I TORNETS BOTTEN VÅN ING 97 Beskrivning 97 Ikonografi 98 Datering och konsthistorisk ställning 99 VI. HÖGKORETS MÅLNINGAR 99 Beskrivning 99 Ikonografi 121 Datering och konsthistorisk ställning 124 VII. MÅLNINGARNA I NORRA VAPEN­ HUSET 125 Beskrivning 125 Ikonografi 126 Datering och konsthistorisk ställning 126 NOTER 130 SUMMARY 131 RÄTTELSER TILL BAND I 134 OTRYCKTA KÄLLOR TILL BAND I 135 TRYCKTA KÄLLOR OCH LITTERATUR TILL BAND I 136 FÖRKORTNINGAR I BAND I 140 REGISTER TILL BAND I Ortregister av Ingrid Schwanborg 141 Personregister av Ingrid Schwanborg 142 Sakregister av Ingalill Pegelow och Ingrid Schwanborg 146 FÖLJANDE KYRKOR l SÖDERMANLAND HAR UTKOMMIT l SERI EN SVERIGES KYRKOR, KONSTHISTORISKT INVENTARIUM: Botkyrka kyrka, Södermanland , band IV: l , volym 161. Fors kyrka , Södermanland , band V: l, volym 168. Sorunda kyrka, Södermanland, band III: l, volym 146. Strängnäs domkyrka l : l, Medeltidens byggnadshistoria , Södermanland , band l: l (text- och planschdelar) , volym 100. Strängnäs domkyrka l: 2~ Nyare tidens byggnadshistoria samt beskrivning av kyrkogården och begravningsplatsen , Södermanland , band 1:2 , volym 124. Strängnäs domkyrka l: 2, Kalkmålningar , rättelser och register till band l, Södermanland , band l: 3, volym 189. Strängnäs domkyrka Il: l, Gravminnen, Södermanland, band II: 2, volym 159. Strängnäs domkyrka Il: 2, Inredning , Södermanland , band Il: 2, volym 176. Tarshälla kyrka, Södermanland , band V: 2, volym 187. Tyresö kyrka, Södermanland , band lll: 3, volym 179. UNDER UTARBETANDE: Floda och Jäder. Sveriges Kyrkor KoNsTHisToRisKT INVENTARIUM. VOLYM 189 SÖDERMANLAND Band l, häfte ,~ Strängnäs domkyrka + Kyrka, kapell + Ödekyrka, kyrkoruin ~ Stod -· - Land skopsgräns -- Länsgräns ---- Hä radsgräns =Stör re väg O S l O 1 S 20 km KARTOGRAFISKA INSTITUTET ISBN 91 -7192-508-2 (Inb.) Almqvist & Wiksell Intern'ational ISBN 91-7192-507-4 (Häft.)