Sveriges Kyrkors volymer fr o m nr 85 distri­ bueras av Almqvist & Wiksell International , Box 62 , 101 20 Stockholm , tel 08-23 7990 . Äldre volymer av Vitterhetsakademiens bibliotek, Box 5405, 11484 Stockholm, tel 08-228900. Varnhems klosterkyrka Varnhems klosterkyrka .. .. VALLE HARAD, VASTERGOTLAND Av RALPH EDENHEIM och INGRID ROSELL VOLYM 190 AV SVERIGES KYRKOR, KONSTHISTO RISKT INV ENTAR IUM GRUNDAT AV SIGURD CURMAN OCH JOHNNY ROOSVAL UTGIVET AV RIKSANTIKVARIEÄMBETET OCH KUNGL VITTERHETS HISTORIE OCH ANTIKVITETS AKADEMIEN Almqvist & Wiksell International Stockholm 1982 REDAKTIONSKOMMITTE: ARON ANDERSSON , EVALD GUSTAFSSON , STEN KARLING , R AXEL UNNERBÄCK UTGIVET MED ANSLAG FRÅN HUMANISTISK-SAMHÄLLSVETENSKAPLIGA FORSKNINGSRÅDET FOTO ROLF HINTZE (där ej annat angives) Översältning till engelska av bildtexter och sammanfattning av Nils Stedt. Arkivmaterialet har genomgåils av förfaltarna, envar för sitt avsnill. Bildmaterial, anteckningar och excerpter förvaras i A TA . Omslagsbilden återger Interiör av Varnhems klosterkyrka mot öster. Foto 1978. På omstående sida: Sigi/1 för Varnhems kloster. Sigillstamp från 1300-talets mitt. RA. ALMQVIST & WIKSELL, UPPSALA 1982 ISBN 91-7192-518-x (inb) ISBN 91-7192-519-8 (häft) Innehåll VARNHEMS KLOSTERKYRKA Förord 7 FÖRSAMLINGENs HISTORIA AV RALPH EDENHEIM 9 KYRKOGÅRDEN OCH DESS OMGIVNING A V INGRID ROSELL lO BYGGN ADSBESKRIVN ING A V RALPH EDENHEIM 19 MEDELTIDENS BYGGNADSHISTORIA A V RALPH EDENHEIM 50 Stilfränder Den medeltida kyrkan 56 59 NYARE TIDENS BYGGNADSHISTORIA A V INGRID ROSELL Reformationstiden. Johan 11/:s reparation Stormaktstiden. Drottning Kristina och Varnhems klosterkyrka Magnus Gabriel De la Gardies restaurering De la Gardieska gravkorets fullbordande 1700-talet. Reparationer och gravkorsbyggen Restaurering:,jorslag vid mitten och sittfet av J800-talet Sigurd Curmans restaurering och dess forspel Restaureringsåtgärder /960-70-talen 68 70 71 98 108 Il O 121 130 INREDNING OCH INVENTARIER A V INGRID ROSELL 132 Medeltida gravar av Ralph Edenheim 163-174 VÄSTGAVELNS INSKRIFTER. KONUNGAGRAVAR OCH GRAVKOR AV INGRID ROSELL 183 Konungagravarna 184 De la Gardieska gravkoret 200 Övriga gravkor från /600- och 1700-talen 224 KLOsTERANLÄGGNINGEN A V RALPH EDENHEIM 229 NOTER 231 BILAGOR l. Kontrakt J529 mellan Gustav Vasa och abboten i Varnhem 240 2. Brev från Johan Il/ angående virke till Varnhems klosters återuppbyggnad 240 3. Donation av drottning Kristina 1648 till Varnhems klosterkyrka 241 4. Rapport om Magnus Gabriel De la Gardies restaureringsåtgärder 1668-70 241 5. Brev från Olof Falk 1681 angående De la Gardieska gravkoret KÄLLOR OCH LITTERATUR FÖRKORTNINGAR SUMMARY 242 243 247 247 REGISTER AV INGRID SCHWANBORG Ortregister Personregister sakregister PLANSCHER 254 256 260 266 Förord Den volym om Varnhems klosterkyrka , som härmed framlägges, innebär att Sveriges Kyrkor inom ramen för sin publiceringsverksamhet kunnat inlemma en av vårt lands märkligaste kyrkobyggnader. Som arkitekturhistoriskt monument intar klosterkyrkan en framträdande ställning såväl när det gäller dess medeltida som senare byggnadsskeden , varvid den speglar restaureringskonstens utveckling i former som även ur internationell synpunkt är värda att uppmärksammas. Uppgiften att teckna klosterkyrkans historia och att redogöra för de rika inventarierna har anförtrotts antikvarierna i Riksantikvarieämbetet fil kand Ralph Edenheim och fil dr Ingrid Rosell , vilka genom sina tidigare arbeten gjort sig väl förtrogna med de i samman­ hanget aktuella konsthistori ska problemen . Ingrid Roseli har även svarat för det redaktio­ nella arbetet. Bilddokumentationen har utförts av fotografen Rolf Hintze. De i slutet av volymen återgivna uppmätningsritningarna utarbetades av arkitekt Axel Forssen i samband med den restaurering som leddes av Sigurd Curman . Vissa kompletteringar har utförts av arkitekt Gunnar Wiren. Registren har utarbetats av fil kand Ingrid Schwanborg. Översättningar från latinet har verkställts av fil dr Hedda Gunneng, som även granskat tidigare översättningar av Jan Swanbom. Ur Konung Gustaf VI Adolfs 80-årsfond för svensk kultur har Sveriges Kyrkor fått mottaga ett bidrag till tryckningskostnaderna , ett välkommet stöd för vilket vi känner uppriktig tacksamhet. Arbetet har tillkommit under vänligt tillmötesgående från försam­ lingens sida med kyrkoherde Claes Robach och hans medarbetare i spetsen. Församlingen har även lämnat ett generöst bidrag till en rikare illustrering av volymen. Bland de många personer, som på olika sätt stött författarna i deras arbete , må främst nämnas f länsantik­ varien Sven Axel Hallbäck , landsantikvarien Ulf Erik Hagberg och avdelningsdirektör Åke Nisbeth. Till samtliga framför vi ett varmt tack. Stockholm i april 1982 Aran Andersson Eva/d Gustafsson Sten Karting R Axel Unnerbäck VARNHEMS KLOSTERKYRKA Västergötland, Skaraborgs län, V alle härad, Skara stift, Billings kontrakt Församlingens historia av RALPH EDENHEIM Varnhems kyrka ligger vid foten av det mäktiga och skogklädda berget Billingen och omges av ett vackert böljande landskap på gränsen till den bördiga skara­ slätten. Det är en av rikets fagraste nejder och ideal­ platsen för ett cistercienserkloster. Konung Fredrik I betogs vid sitt besök i Varnhem av traktens skönhet och yttrade att V alle härad var den vackraste trakt han besökt. Ännu ett kungsord förtjänar att citeras. Det fälldes av den blivande Gustav III och gällde kloster­ kyrkan som han menade var så vacker att den vore förtjänt av en plats i huvudstaden. 1 Varnhems pastorat utgöres av församlingarna Varn­ hem, Istrum , Eggby , Öglunda och Norra Lundby. Varnhem är moderförsamling och gränsar i norr till Öglunda, i nordväst till Eggby , i väster till Skärv , i sydväst till Norra Lundby , i söder och öster till Våmb i Gudhems härad samt i nordöst till Säter i Vadsbo härad. Varnhem nämns första gången 1150 då det skrivs Warnhem (Ann Dan, h l s 138). Sedan växlar namnfor­ merna mellan (de) Warnem (1234, SD l: 281 ), Wernem (1288, SD 2: 65) och Varnhem (1260, SD l: 400) . Den ursprungliga forn svenska namnformen är Varnhem, växlande med Värnhem . Namnet är sammansatt av »varn » med betydelsen värn, skydd, hägn eller hägnad och >> hem » som möjligen betyder hemvist eller bo­ plats, eventuellt även gård. 2 Enligt G Linde har förle­ den i detta fall sannolikt betydelsen värn = försvarsan­ läggning och namnet motiverat av läget vid början av den viktiga vägen genom Billingspasset där en för­ svarsanläggning kan tänkas ha varit uppförd. 3 Före 1937 var socknens officiella namn Skarke men namnet Varnhem efter klostret har använts parallellt under både 1700- och 1800-talen. Skarke socken nämns första gången 1370 och skrivs då parochia Schadrughä (RAP). 1404 skrivs det Skatvikis sokn (SD ns l : 386), Skarricke 1564 (jb) och Skarcke 1715 (jb) .4 Namnets betydelse är oklar. Lindroth har med tvekan antagit att namnet är en förvanskning av ett ursprungligt Skadha­ hargh(e) sammansatt av gudinnenamnet »Skade» och »hargher» med betydelsen hednisk helgedom .5 Soc­ kennamnet är lånat från byn Skarke i vilken socken­ kyrkan låg till s den förstördes av eld år 1566. Härefter övertog klosterkyrkan i Varnhem rollen som socken­ kyrka. Skarke kyrka är omnämnd första gången år 1371 (RAP) och skall enligt traditionen ha varit beläge n i närheten av gården Kyrkebo ca 700 m norr om kloster­ kyrkan. Den utpekade platsen blev år 1979 föremål för en arkeologisk provundersökning. 6 Härvid idagab ring­ ades fragment av grundmurar, vilka kan antas ha ut­ gjort delar av grunden till en stenkyrka, antingen ett parti av koret eller västra delen av långhuset , alterna­ tivt tornets västparti. Inom byggnaden påträffades en begravning enligt kri sten sed. Vid undersökningen framkomjämväl ett fragment av en kyrkogårdsmur och i rasmassorna en profilerad sandsten. Även om läm­ ningarna inte utan ytterligare undersökning går att sä­ kert bestämmas torde det emellertid ej råda något tvi­ vel om att den av traditionen utpekade platsen för Skarke kyrka är den riktiga och att de påträffade mur­ resterna härrör från en stenkyrka. Fig l. Varnhems klosterkyrka. Exteriör av koret från sydost. Foto 1978. Varnhem Abbey. Exterior of the chance/ from SE. 10 VARNHEMS KLOSTERKYRKA Varnhems socken består av byarna Skarke , Klostret och Överbo. Klostret eller Varnhems by var under medeltiden störst och hade enligt j b 1566 elva hemman medan Skarke hade åtta hemman. 7 Skarke socken låg vid medeltidens slut under Varnhems kloster. 8 Även Norra Lundby låg sedan 1467 under klostret. Eggby var annexförsamling till Skarke fram till år 1566, då den förra övertog rollen som moderförsamling, samti­ digt som Skarke kyrka övergavs som församlingskyrka till förmån för klosterkyrkan . Efter det att klosterkyrkan genom Magnus Gabriel De laGardies försorg grundligt restaurerats blev Varn­ hem genom kungligt brev år 1695 moderkyrka i pasto­ ratet. År 1714 lades pastoratet som prebende under biskopen i Skara. Detta förhållande varade till år 1875. Ett flertal fornlämningar inom socknen vittnar om bygdens tidiga odling. Vid Ulunda gård finns en gång­ grift och på Fiskaregårdens ägor ytterligare två. Vidare finns flera bronsåldershögar och gravfält med rösen och stensättningar. I en åker ca 100 m sydöst om klosterkyrkan påträffades år 1884 en runsten med ett stort kors i relief och inskriften: »Kättil gjorde denna sten efter Kata , sin hustru. Torgils' syster». Den för­ varas nu i klostermuseet. 9 Varnhems eller Klosters by ligger norr om kyrkan, i huvudsak längs den gamla landsvägen mellan Skövde och Skara och kring korsningen med vägen mellan Öglunda och Broddetorp. Prästgården är belägen ca 700 m norr om klosterkyrkan strax öster om platsen för Skarke kyrka. >Presta bohlet » nämns första gången år 1663 . Den nuvarande prästgården är uppförd år 1880 men dess flygelbyggnad synes vara äldre. Huvudbygg­ naden är av brädfodrat timmer i en våning under tegel­ täckt sadeltak med frontespis. Flygeln är ett putsat gjuthus under tegeltak. Gården Kyrkebo invid platsen för Skarke kyrka är omnämnd som Prestagårdhen 1564. Kiörckeboohl 1685 och Kyrkebol 1715. Namnet är ursprungligen det fornsvenska »kirkiubol », dvs gård på vars mark kyrkan står. 10 En gästgivaregård låg tidigare invid kyrkogårdsmuren i Varnhem men flytta­ des år 1781 till en plats invid vägkorsningen norr om klosterkyrkan. 11 En lindalle för fram till kyrkan och avslutas med en vändplats framför västra stigluckan. Väster om allen ligger Ryttaregården och Klostergården , båda tillhö­ riga riksantikvarieämbetet. Kring dessa finns också lämningar av klostret. Klostergården restaurerades 1976-1977 och rymmer bl a en servering. Kyrkan omges i söder av de 1923-1927 framgrävda och konser­ verade lämningarna efter klosterbyggnaderna och i ös­ ter och norr av kyrkogården . Norr om kyrkogården ansluter den s k De la Gardieparken, tillkommen i sam­ band med Sigurd Curmans restaurering . I parken bör­ jar pilgrimsleden över Billingen till Häggum. Kyrkogården och dess omgivning av INGRID ROSELL Varnhems kloster förlades i avskildhet i en skön natur enligt cisterciensernas ideer. Dess betydelse för om­ givningen och den bebyggelse , som växte upp även utanför dess murar, har framkommit vid utgrävningar. En skön trädgård, som munkarna anlagt , fanns ännu på 1640-talet. 1 Efter reformationstiden följde en förfal­ lotid för bygden . Kyrkan står som ett »gyldene beläte uthi ett orent fäähuus » skriver Johan Hadorph dras­ tiskt om Varnhems by och den nyrestaurerade kyrkan på 1670-talet. Han gör upp ett förslag till reglering av bebyggelsen och anordnande av marknadsplats i Varn­ hem. 2 Stora vägen löpte nu förbi och det skulle lätt kunna ordnas. Som så många andra av tidens projekt blev emellertid inte planen genomförd . Då klosterkyrkan började användas som försam­ lingskyrka , växte kyrkogården fram runt kyrkan . Även klosterområdet söder om och intill kyrkan nyttjades som kyrkogård fram till 1920-talet (fig 4). Kyrkogården , belägen norr och öster om kyrkan, utökades 1927 med ett 15 m brett område för ca 200 gravar utmed kyrkogårdens gamla östra gräns (fig 4). 3 Marken runt kyrkan nedschaktades 1921-22. Kyrko­ gården ordnades med grässlänter , gräsmattor, kalk­ stenslagda gångar och nya trappor av kalksten till kyr­ kans portaler och i grässlänterna till de högre belägna delarna av kyrkogården. På kyrkogården fanns tidigare endast ett fåtal gångar, mellan vilka låg stora grav­ kvarter (ATA, Rest rapport 1911-23). Till kyrkogården leder tre ingångar- en kyrkogårds­ port i väster samt två ingångar med grindar i nord­ muren . Kyrkogårdsporten med välvd ingång och sadel­ tak är spritputsad med släta hörnlisener samt avfärgad KYRKOGÅRDEN OCH DESS OMGIVNING Il Fig 2-3. Kyrkan och den omgivande byg­ den från söder. Söder om och intill kyrkan klosterområdet. Foto H Eriksen 1907, ATA. T h foto 1978. Church and general viewfrom S. South of and n ear the church the monastery grounds. 12 VARNHEMS KLOSTERKYRKA i gråvitt (fig 7). Taket har tjärad spåntäckning samt konturerade spiror på gavelnockarna. I röstet är insatt en rektangulär sandstenstavla med vapen i relief för ätterna De la Gardie och Pfalz-Zweibriicken inom korslagda kvistar. Grindar av svartmålat smidesjärn den ena märkt med smedens bomärke, en nyckel. Den andra bär årtalet 18 1/4 66. I samband med schaktning av marken väster om kyrkan nedtogs porten och åter­ uppbyggdes på sin gamla plats 1921-22 (AT A, Rap­ port). De båda ingångarna i norra kyrkogårdsmuren har murade, oputsade stolpar, den östra med grindar av svartmålat smidesjärn med samma mönster som gallerverket för De la Gardieska gravkoret (fig 84) . En ingång till klosterområdet från kyrkogårdens sydöstra del har samma typ av grindar. Västra kyrkogårdspor­ ten och de smidda järngrindarna härrör från 1600-tals­ restaureringen (se nedan) . Kyrkogårdsmuren är uppförd av kalksten i kallmur med kompletteringar i murbruk. Mur fanns före 1920­ talets restaurering endast i söder och väster. Kyrko­ gården låg mot den s k kyrkparken norr och öster om kyrkan utan någon som helst begränsning. Under mar- Fig 4. Situationsplan, l : 2 000. Uppm A Forssen 1923 , ändrad 1981. General plan , l :2000. Fig 5. Kyrkan och kyrkogården från nord­ ost. Teckning och förlaga till kopparstick för Erik Dahlbergs Suecia antiqua et ho­ dierna . KB , foto NordM. The church and churchyard from NE. Ori­ ginal drawing for engraving for Erik Dahl­ berg's Suecia Antiqua et Hodierna. ken kvarlåg grunden av 1600-talsmurarna, nedrivna i slutet av 1800-talet. Den västra kyrkogårdsmuren norr om kyrkogårdsingången omlades på en längd av ca fyrtio meter. Den södra hälften av denna del har vridits åt väster, så att den numera ligger över en gammal klostermur. Den östra muren , som nu utgör gräns mel­ lan den nya och gamla kyrkogården , har blott påbyggts så att den bildar terassmur. Kyrkogårdsutvidgningen har delvis påfyllts med schaktmassa från klostret, så att den ligger 40--90 cm högre än den gamla kyrkogår­ dens östra del. l gränsen mellan kyrkogårdsutvidg­ ningen och kyrkparken har planterats häck av liguster (AT A, Rest berättelse 1922) . Muren närmast söder om kyrkogårdsporten utgöres av de här restaurerade klos­ terruinerna (AT A, Rest rapport) . Före klosterområdets ordnande vid Curmans restau­ rering löpte kyrkogårdsmuren även på kyrkans södra sida. l en beskrivning av Varnhems församling 1817 berättas , att det fanns en lucka i kyrkabalken söder om kyrkan åt det övergivna klosterområdet. 4 Här uppges även, att hos allmogen på orten fanns en myckenhet huggen sten, som förmodligen hämtats från klostret. 1600-talsrestaureringen Sveciateckningen återger kyrkogården , sådan den tedde sig under 1600-talets andra hälft, omgiven av murad, taktäckt inhägnad med välvda portar (fig 5). Kyrkogården tecknas som ett oordnat område med spridda kors , benhus och ruinrester. Då Magnus Gab- riel De la Gardie på 1650-80-talen tog sig an den för- fal lna klosterkyrkan , ingick ordnande av den omgi- vande kyrkogården i restaureringsarbetet. Uppgifter om komplettering av den förfallna och nedfallna kyrko- gårdsmuren och planering av ingångsportar till kyrko- gården möter flerstädes i arkivmaterialet. 5 Planerna, som sannolikt ligger till grund för Sveciagravyren , kom blott delvis till utförande. I maj 1673 hade man fram- skaffat kalk och sten till murens återupprättande. 6 Den ena sidan av den gamla muren hade nedrivits. Ännu 1680 pågick arbete med kyrkogårdsmuren . stenhug- garen och murmästaren Hans Eriksson, en av de le- dande vid 1600-talsrestaureringen, svarade även för arbetet med kyrkogårdsmuren. I ett memorial av De la Gardie 1680 näm ns, att ingången till kyrkogården med dess portal skall förfärdigas och tvenne vapen infällas i dess murverk . 7 Flera portar planerades 1673 i kyrko- 1 ·l KYRKOGÅRDEN OCH DESS OMGIVNING 13 gårdsmuren, vilket även framgår av Sveciateckningen (fig 5). En karta i Lantmäteriverket över Skaraborgs län visar kyrkan och den omgivande bygden 1655 (fig 6). Kyrkan kallas här och ofta i 1600-talshandlingarna Kloster. Den gamla tidigt ödelagda moderkyrkan Skarke är markerad norr om klosterkyrkan . Detta namn brukas stundom i de äldre handlingarna i stället för Varnhem. Till de större egendomarna i trakten hörde Böjentorp norr om kyrkan , Ölanda strax söder om kyrkan samt Skålltorp nordväst om kyrkan. Böjentorp förlänades 1647 i bröllopsgåva till Maria Euphrosyne De la Gardie av drottning Kristina . Går- den reducerades 1681 , men furstinnan fick nyttja den i sin livstid. 1688 tillföll Böjentorp kronan. 8 På Höjen- torp inrättade De la Gardie ett särski lt gårds kapell. 9 Gårdens folk hörde i kyrkligt avseende till Eggby kyr- ka , som i början av 1660-talet upprustades på grevens bekostnad med predikstol och bänkinredning. Särsk il- da herrskapsbänkar inrättades äve n här för greven och hans gemål. 10 De la Gardie vistades gärna på Höjen- torp och föredrog vinter och vår det varma träslottet , som han där låtit uppföra , i stället för det kyliga sten- slottet Läckö. 14 VARNHEMS KLOSTERKYRKA med Varnhems klosterkyrka, benämnd ••Klåster•• och Skarke , »Skerke» kyrka samt Höjentorp, »Höggentorp», i det sjörika landskapet norr därom. LMV. Map of the province of Skaraborg , 1655, with the Varnhem Abbey, Skarke Church and Höjentorp with the land· scape to the north dotted with small lakes. .. ·-·1~ -····· ····· Fig 7. Västra kyrkogårdsporten med in­ fall! vapen för ätterna De la Gardie och Pfalz-Zweibriicken. Från De la Gardies restaurering. Foto 1978. The west churchyard gate with inse/ coats-of-arms for the De la Gardie and Pfalz-Zweibriicken families . From the De la Gardie restoration. KYRKOGÅRDEN OCH DESS OMGIVNING 15 l l· .l /t···· .... ~ Fig 8. Klosterkyrkan och dess omgivning 1845 . Teckning av Fritz von DardeL Privat ägo. Foto Clan~us 1930, NordM . The Abbey and surroundings, 1845. Drmving by Frit z von Dardel. 1700- och 1800-talen Några kartor och teckningar skildrar bygden omkring klosterkyrkan och kyrkogårdens utsträckning under 1700- och 1800-talen . En karta 1781 visar den gamla slingrande vägen från landsvägen fram till kyrkan. En smal biväg från denna leder fram till Björsgården norr om kyrkogården , där ovannämnde Hans Eriksson hade sin bostad. Väster om kyrkvägen - ungefär vid dess mitt - markeras en gård , Borregården. 11 På en karta 180~5 anges kyrkogårdens dåvarande utsträck- ning och den omgivande bebyggelsen. 12 Femtio år senare markeras kyrkogårdsområdet med samma om- fattning. 13 En teckning 1845 ger en utblick över områ- det runt kyrkan från nordväst (fig 8). 14 Gravstenar på kyrkogården En gravplats för biskop Thure Weidman , död 1828, är belägen på kyrkogården öster om koret. Graven inhäg- nas av staket av smidesjärn. Gravstenen av röd kalk- sten bär följande inskrift i versaler, nu till större delen bortnött : »Här hvila l biskopen öfver Skara stift l kommendören af K Nordstjerne orden l Doktor Thure Weidman l född 1744 död 1828 l och hans maka l Inga Lovisa von Celse l född 1755 död 1811 l Han var l i andlig och verldslig vishet förfaren l i offentliga och enskil ta värf outtröttelig l i Lefverne och ålder patriar- kalisk l Hon var l i sin vandel de rättsinnigas föresyn l i sitt hus de sinas glädje l i sin död av alla saknad ./ Bådas minne är barnens rikaste arf>> (Foto 1924 , ATA). En flyttad gravplats för biskop Sven Lundblad, död 1837 , är belägen på kyrkogårdens södra del. Graven inhägnas av staket av smidesjärn. En stående sten av sandsten på trappstegsformigt uppbyggt postament har inskriften i versaler: >> Svenoni Lundblad l Episcopo sui l el e rus l dioeceseos l Scarensis >> ( = Skara stifts präs- terskap åt sin biskop Sven Lundblad). En liggande tumba av sandsten hade följande inskrift , nu bortnött : »Här hvilar Konungens Troman Bisk. öfver Skara stift, ledamoten av Kong!. Nordstjerneorden Högvör- digste Herr Doctor Sven Lundblad f.d. 30 oct. 1776 16 VARNHEMS KLOSTERKYRKA d.d. 29 april 1837- och dess K Maka Catrina Helena Lundblad född Afzelius, f.d. 6 dec . 1792 d.d. 5 juli 1840» (Swanbom, s 46) . Graven flyttades till sin nuva­ rande plats 1922 (AT A, Rest berättelse) . Den låg tidi­ gare inuti klostrets östra länga. Inom klosterområdet låg förutom biskop Lundblads grav 129 st gravar med en ålder mellan 40 och 50 år. A v dessa överflyttades 92 gravar till kyrkogårdens sydöstra och norra delar (ATA, Rest berättelse 1922). Framför museibyggnaden nordost om kyrkan står sex gravstenar av granit med korsform, av vilka tre med ringkors. Tre av stenarna har läsliga inskrifter: ­ l. Ringkorssten av rödaktig granit norr om ingången till museibyggnaden. Bär årtalen 1659 och 1616. Höjd 102 cm. - 2. Ringkorssten av grå granit söder om ingången . Har initialer samt årtalet 1733. Höjd 96 cm.­ 3. Korsformig sten av rödaktig granit. IHS , initialer samt årtalet 1688. Höjd 78 cm. Fragment av gravstenar finns även i Halleniuska gravkoret. Bårhus, benhus, spannmålsrum I nordöstra hörnet av kyrkogårdens utvidgning åt öster uppfördes 1921-22 ett bårhus av oputsad kalksten med lågt pyramidtak, täckt av skiffer (fig Il) . På Sveciagra­ vyren av kyrkans exteriör återges flera små fristående Fig 9. Högra delen av kyrkogården. Detalj av fig 5. Foto NordM . The right part of the churchyard. Deta i/ of fig5. benhus på kyrkogården. Liknande hus är avtecknade på Sveciagravyren av Vreta klosterkyrka . Utrymmet väster om transformatorsrummet har nyttjats som socknens spannmålsbod och även som spånbod (AT A, Rest rapport 1911-23). Prästgården Nuvarande prästgårdsbyggnad uppfördes omkring 1880 enligt ritningar av länsbyggmästaren Forsell (PÄ, st prot 29/ 1 1880). Enligt besiktningsinstrument 1882 bestod den då uppförda gården av: »Mannhus af tim­ mer, brädbeklädt och oljemåladt, under tak af tegel på spån, 64 fot långt, 36 fot bredt samt 14,5 fot högt på knut, uppfördt , indeladt till förstuga, salon, 2ne för­ mak, expeditionsrum, kabinett , matsal, pigkammare och kök .>> Till vindsvåningen, som hade 4 boningsrum, korridorer, garderober och veranda , ledde en sten­ trappa. Byggnaden har undergått moderniseringar, bl a 1953 . Den tidigare prästgårdsbyggnaden utgjordes av en låg timmerbyggnad, som inrymde sal , två kamrar samt kök med intilliggande kammare . 15 Taket var täckt med halm och torv . Byggnaden nämns 1825 vara gammal och i behov av en omfattande reparation (se även för­ samlingens historia) . KYRKOGÅRDEN OCH DESS OMGIVNING 17 Fig 10. Klosterområ­ det söder om kyrkan under utgrävning. Foto A Forssen 1929. ATA. The monastery grounds south of the church during exca­ vation. Fig Il. Bårhuset i nordöstra hörnet av kyrkogården , uppfört av kalksten 1921-22. Foto A Forssen 1922. ATA . The mortuary in the northeast corn er of the churchyard, built of /imestone in 1921-22. 2- 57 10 Varnhems klosterkyrka 18 VARNHEMS KLOSTERKYRKA Skola och hospital Folkskolan, en gulmålad träbyggnad , belägen vid kyrk­ vägen norr om klostergården, uppfördes 1886-87. En­ ligt sockenstämmobeslut 11 /8 1885 skulle byggnaden uppföras efter >>Normalritningar till folkskolebygg­ nader>>, blad 12 och vara färdigställd 1/ 1 1887. Tidigare hade Varnhem gemensam folkskolebyggnad med Nor­ ra Lundby (PÄ, st prot 18/2 1884). De la Gardie uppförde såväl skola som hospital i kyrkans närhet. Enligt ett brev november 1671 lät han inrätta >>en lijten barna Schola>>vid klosterkyrkan och antog prästmannen Laurentius Andrae att förestå sko­ lan . Tillsammans med stenhuggaren Hans Eriksson hade han dessutom uppsikt över hospitalet bredvid Fig 12. Teckning till Sveciaverket med den slingrande vägen till kyrkan från norr. Deta lj av fig 60. KB , foto NordM. Dunving for Suecia Antiqua with the winding road to the church from N. Detai/ offlg 60. skolan . 16 I februari 1673 berättas skolan vara färdig. Där finns redan omkring 70 barn och kommer förmod­ ligen att bli fl era, skriver prästen Magnus Tengner i Varnhem till De la Gardie . 17 Magnus Gabriel De la Gardies omsorger om fattiga och sjuka tog sig uttryck i inrättande av hospital och barnhus på flera orter , bl a i Veckholm och vid Läckö slott .18 Hospitalet vid Läckö hade 24 kamrar och ett sex alnar högt torn. De la Gardie utförde själv skisser till hospital, uppbyggda enligt likartade principer - oli­ ka antal kamrar för fattiga eller sjuka, grupperade runt en kyrksal, som upplystes av fönster ovanför kamrar­ nas yttertak. 19 Fig 13. Exteriör från nordväst. Foto 1978. Exrerior from NW. Byggnadsbeskrivning av R ALPH EDENHEIM Huvuddelar Kyrkan bestå r av långhus, indelat i mittskepp och sidoskepp , tvärskepp , samt kor med absid , omgång och kapellkrans . Långhus, tvärskepp och kor täckes av kryssvalv , avde lade av kraftiga gördelbågar. l norr finns i hörnet mellan långhus och tvärskepp en sakri- stia och på motsvarande plats i söder ett gravkor för Magnus Gabriel De la Gardie. Väster om sakristian ligger ett mindre gravkor tillhörigt Jesper Svedberg. Över korsmitten re ser sig ett torn med rikt svängd barockspira och i väster flankera s ingången av två mindre torn . Kyrkan är i huvudsak en medeltida anläggning med tillägg under 1600-ta let av det södra av gravkoren, hela det synliga strävpelarsystemet , tornet över korsmitten och det norra av västtornen. Det södra västtornet fick också sitt nuvarande utseende under 1600-talet, men dess inre hälft är medeltida och rymmer en spiral- trappa. Det svedbergska gravkoret slutligen till- byggdes under 1700-talet. (På motsvarande plats på 20 V ARNHEMS KLOSTERKYRKA Fig 14. Västfasaden med västra kyrkogårdsporten. Foto 1978. Th ewest fron t with the west churchyard ga te. södra sidan fanns tidigare ännu ett gravkor, uppfört på 1700-talet för Jonas Lundin.) Material och murningsteknik Kyrkans medeltida murar är uppförda av väl tuktad kalksten i jämna skift med omväxlande höjd (fig 25) . Alla arkitektoniska detaljer såsom pelare , båg<\r, knek­ tar, kolonnetter, fönster- och portalomfattningar, socklar m m är av finhuggen kalk- och sandsten. Absi­ dens murytor är av huggen kalksten i låga, jämna skift. Norra sidoskeppets yttermur är upp till i höjd med fönstrens underkant murad av icke fullt lika väl tuktad kalksten som de medeltida murarna i övrigt. De murar som ommurats eller nyuppförts på 1600­ talet i samband med Magnus Gabriel De la Gardies restaurering består av mindre väl tuktad, ibland rå kalksten i ojämna skift. strävpelarna och västtornen är försedda med raka ankarslutar av järn. Tvärskepps­ gavlarnas ytterfasader är av finhuggen kalksten , fogad med cement. De fick detta utseende åren 1889-91. De medeltida grundmurarna är, där de har undersökts , av gråsten i kallmur och upptill avslutade av ett avjäm­ ningsskift av kalksten. Flerstädes är grundmurarna vid Curmans restaurering förstärkta med betong. strävpe­ larnas grundmurar är i sin helhet av detta material. Exteriör Kyrkans yttre präglas i hög grad av De la Gardies restaurering på 1600-talet (fig 13-15). Då tillkom det stora antalet strävpelare och strävmurar, västtornen och centraltornet. Murarna står i dag oputsade med den i grågrönt och gråblått skiftande kalkstenen fogstruken. De medeltida partierna har relativt tunna och jämna fogar medan 1600-talsmurverket har tjockare och ojämnare. Den nuvarande fogstrykningen med färgat bruk tillkom hu­ vudsakligen på 1920-talet, då de tidigare putsade mu­ rarna renknackades. 1600-talsmurverket har från bör­ jan varit putsat och det är sannolikt att även de medel­ tida murarna ursprungligen varit putsade utom dörr­ och fönsteromfattningar , som endast bör ha varit kalk­ målade. I norra sidoskeppets fasad ses en horisontell mur­ skarv i höjd med fönstrens underkant och en vertikal skarv nära nordvästra hörnet (fig 16, 35). Ovan och väster om skarvarna är murverket utformat på samma sätt som i kyrkans övriga medeltida murar medan de nedre partierna som nämnts är murade med något bredare fogar och ej lika väl tuktad, måhända vittrad kalksten . I kapellkransen och omgången är ytterfasa­ derna till största delen ommurade på 1600-talet (fig 18). BYGGNADSBESKRIVNING 21 Endast de nedre skiften är kvar sedan medeltiden. Av de tre holklika byggnaderna som reser sig ovan korom­ gångens tak är den östra till det yttre ommurad på 1600-talet medan de båda övriga har kvar sitt medelti­ da murverk och är försedda med finhuggna hörnkedjor av sandsten (fig 26). Södra sidoskeppets fasad är till sin västra hälft helt ommurad på 1600-talet. I dess östra hälft ses spåren efter den forna korsgångens gördelbågar och dessas avhuggna sandstenskonsoler (fig 28). I hörnet mellan södra sidoskeppet och tvärskeppet ligger det på 1600­ talet uppförda gravkoret för Magnus Gabriel De la Gardie. Mellan detta och strävpelaren väster därom låg tidigare ett åt Jonas Lundin på 1700-talet uppfört grav­ kor och dess minnessten ses nu inmurad i sidoskepps­ muren . På motsvarande plats på nora sidan finns allt­ jämt det åt Jesper Svedberg på 1700-talet uppförda gravkoret med sin fasad av kantställda kalkstensskivor inom ett ramverk av kalksten . Huvuddelen av kyrkans fönster har yttre omfatt­ ningar av finhuggen sandsten, upptill rundbågiga och med skrånande smyg (fig 25, 27). Fönstren på långhu­ sets sydsida och i korkapellen är omsatta vid De la Gardies restaurering. Södra sidoskeppets västfönster och det nordligaste av korkapellens fönster återfanns och rekonstruerades med nya omfattningar vid Cur­ mans restaurering. Vid denna restaurering erhöll övri­ ga beskrivna fönster nya solbänkar av sandsten. I mittskeppets västgavel finns inom en yttre spetsbå­ gig omfattning av finhuggen kalksten en trefönster­ grupp (fig 14, 57 b-c) . Denna består av ett större spets­ bågigt fönster i mitten flankerat av två mindre sådana, samtliga försedda med svagt skrånande smygar av fin­ huggen sandsten och omgiven av slanka knektar som förenar sig till en båge över vardera fönstret. Denna fönstergrupp torde före De la Gardies restaurering ha fortsatt betydligt längre ned på fasaden , vilket den yttre omfattningen alltjämt gör. I tvärskeppets båda gavlar sitter inom yttre spetsbå­ giga omfattningar av finhuggen kalksten stora rosett­ fönster (fig 16, 22-23). Dessa omges av en ram av finhuggen sandsten i två språng. Den rosettformade infattningen eller masverket utgöres också av finhug­ gen sandsten, i mitten av en rikt profilerad cirkel från vilken radiellt utgår kolonnetter som då de förenas med profilerade bågar bildar rosettbladen. Inom ro­ settbladen sitter jä rnspröjsar som infattning åt det mönsterfärgade glaset. Det södra rosettfönstret är helt ett nytillskott från år 1889 och hade då som förebild ett medeltida i norra gaveln. Detta nygjordes emellertid i sin tur helt år 1891. 22 VARNHEMS KLOSTERKYRKA Fig 15 . Korpartie t från nordost. Foto 1978. The chancel from NE. Mindre , rektangulära öppningar finns i gavelröstena till tvärskeppet och koromgångens holkar i norr och söder samt i trapptornets västfasad. l långhusets väst­ gavel finns ovan trefönstergruppen en rundbågig öpp­ ning (tig 14, 17). Kyrkans väldiga strävsystem är till sina synliga delar i sin helhet tillkommet i samband med De la Gardies restaurering. Det består av fyra strävpelare på var­ dera långsidan, två på de båda tvärskeppsgavlarna, sex kring koret samt slutligen en vid tvärskeppets nordöst­ ra hörn . Över sidoskeppen , korkapellen och korom­ gången finns i anslutning till strävpelarna kraftiga strävmurar som vilar på de underliggande valvens gör­ delbågar. Under sidoskeppens tak finns under vissa av strävmurarna en kombination av strävbåge och sträv­ mur som tillsammans upptar samma bredd som den synliga strävmuren. Högkorets murar avslutas upptill av en karni sprofi­ lerad taklist av sandsten (tig 27). Den bildar hörn mot tvärskeppet men omedelbart därefter avslutas den med en rundning in mot murlivet (fig 29). Taklisten är me­ deltida men stora skadade partier utbyttes vid Cur­ mans restaurering. De fem östliga korkapellen är också försedda med profilerade 'taklister, raka i tre språng. Taklisterna är av sandsten och tillkom vid De la Gar­ dies restaurering. Även de närliggande strävpelarna är BYGGNADSBESKRIVNING 23 Fig 16. Nordfasaden från nordost. Foto 1978. The norr h front from NE. försedda med taklister av samma utseende. Övriga kyrkan saknar taklist. Långhus, tvärskepp , kor och koromgångens holkar täckes av sadeltak , sidoskepp, koromgång , korkapell , sakristia och gravkapell av pulpettak. Takmaterialet är genomgående kluven och tjärkokt ekspån . Även sträv­ pelare och strävmurar är täckta med spån. Det fyrkantiga centraltornet är till i höjd med den omgivande taknocken spånklätt, därovan är sidorna täckta med stående locklistpaneL Tornet är krönt av en huv med rikt svängd , åttkantig spira. I huvens fyra sidor sitter cirkelrunda tavlor, tre av dem målade i svart med vit omramning, den fjärde åt norr med sam­ ma utseende men utformad som en urtavla. Spirans undre svängda del är försedd med åtta vita blinderingar med svart kors i mitten . I övrigt är spiran och tornet i sin helhet svarttjärad liksom kyrkans övriga tak . Även västtornens små svängda spiror är spånklädda och svarttjärade. Portaler Kyrkans huvudportal är belägen i västgavelns mitt (fig 31 ). Den är uppbyggd av finhuggen sandsten och äger en tresprångig , svagt spetsbågig omfattning. I sprången finns på ömse sidor inställda kolonnetter, som nedtill sammanhålles av ett band av attiska baser och upptill 24 VARNHEMS KLOSTERKYRKA Fig 17. Exteriör från nordost. Foto 1978. Exterior from NE. BYGGNADSBESKRIVNING 25 av ett kapitälband (tig 30). Det norra kapitälbandet är försett med femflikiga blad, vars undersidor är orne­ rade med vinkel- och cirkelband, rutmönster och blad med diamantnerv och som utgår från en bård av dubbla blad. Det södra har treflikiga blad, liknar i övrigt det norra men är av betydligt lägre hantverksmässig kvali­ tet. Sannolikt är det ny hugget i samband med portalens flyttning (se nedan). Kapitälbanden avslutas upptill av en profilerad list på vilken den tresprångiga arkivolten vilar. I arkivoltens språng är vulster placerade, för­ sedda med skaftringar. Själva dörrsmygens yttre hörn är profilerat med en vulst omgiven av hålkälar. I öpp­ ningen sitter en upptill rak dörr av sammannitade, smidda plåtar, tillkommen vid De laGardies restaure­ ring. Portalen torde ursprungligen ha varit placerad längre norrut på västfasaden, mittför norra sidoskeppet. Här har murverket 1600-talsutseende och den medeltida sockeln gör ett språng, som torde ha anpassat dess höjd till portalens (tig 54 a-b). I samband med porta­ lens flyttning synes västgavelns stora trefönster ha avkortats nedtill. Att portalen är sekundär på sin nuva­ rande plats framgår slutligen tydligt av det omgivande murverket. Kyrkans nordportal, klostertidens porta mortuorum, är belägen i tvärskeppsgavelns mitt (tig 32). Dess smyg är upptill fempassformad och utåt profilerad med en vulst omgiven av hålkälar. Dörröppningen flankeras av framförställda kolonnetter med attiska baser med hörnblad och diamantsnittsprydda band- och bladkapi­ täL Kolonnetterna bär upp en spetsbågig aedicula med spetsvinklad avtäckning. Aediculans arkivolt är två­ språngig med vulster och i anfangen sitter fram­ kropparna av lejon, som rytande vänder sina huvuden mot ingången och med sina klor griper om vädurshuvu­ den. Portalen är av finhuggen sandsten utom delar av aedikulan , som är av kalksten. Det östra lejonhuvudet och vädurshuvudenas nos­ partier var på 1870-talet skadade och nygjordes då av Hilder Werner i cement > efter gamla mönster >> (se nedan). I dörröppningen sitter en upptill rak , tvådelad dörr av sammannitade, smidda plåtar, tillkommen vid De la Gardies restaurering . Kyrkans ena sydportal, munkarnas ingång under klostertiden, är belägen i sidoskeppets östligaste trave. Ingången igenmurades vid De la Gardies restaurering i samband med De la Gardieska gravkorets tillkomst, men dess yttre och inre smygar framtogs åter vid Cur­ mans restaureging. Mot gravkoret ses sålunda den ytt­ re smygen med en yttre rundbågig sandstensomfatt­ ning med raka sidor (fig 33). Därinnanför finns rester av en inre omfattning av sandsten, profilerad med en vulst omgiven av hålkälar. I språnget mellan de båda omfattningarna har funnits inställda kolonnetter, av vilka de attiska baserna återstår, och på östra sidan ett fragmentariskt bladkapitäl med diamantsnitt i mittner­ ven. Den inre smygen är skrånande och har en slät omfattning av kalk- och sandsten och trubbvinklat överstycke (fig 34). Strax öster om ingången återfinns i muren en 60 cm bred , ca 40 cm djup och 60 cm hög nisch med finhuggen omfattning av kalksten med vink­ lat överstycke. I nischen finns rester av sannolikt ur­ sprunglig puts. Den andra sydportalen, lekbrödernas ingång, har funnits i sidoskeppets västligaste trave. Av denna åter­ står blott två attiska baser , som kan ses på kyrkans utsida. Fönster Huvuddelen av kyrkans fönster har som ovan nämnts yttre omfattningar av finhuggen sandsten , upptill rund­ bågiga och med skrånande smyg. Även de inre omfatt­ ningarna är i sidoskeppen och i koret av finhuggen sandsten (tig 57 a). I mittskepp, tvärskepp, koromgång och kranskapell är de inre smygarna helt putsade. Mittskeppets och södra sidoskeppets fönsterbänkar är långt nerdragna och upptill fortsätter dessa fönster ända till respektive valvkappa, så att fönstrets båge är gemensam med valvkappan. Detta förhållande torde vara resultatet av en ombyggnad i samband med De la Gardies restaurering. Vid Curmans restaurering återfanns och rekonst- Fig 18-21. Interiör mot väster och öster, av koret mot sydost och södra sidoskeppet mot väster. Foto 1978-81. Interior facing W and E , of the chancel facing SE and the south a is/e .facing W. 26 VARNHEMS KLOSTERKYRKA 30 VARNHEMS KLOSTERKYRKA Fig 22. Tvärskeppet mot norr med dopkapellet. Foto 1978. The transept jäcing N with the christening chapel. BYGGNADSBESKRJVNJNG 31 Fig . 23. Tvärskeppet mot söder med De la Gardieska grav­ koret. Foto 1978. The transept .facing S with the De la Gardie bu ria l chapel. 32 VARNHEMS KLOSTERKYRKA Fig 24. Sakristians interiör mot sydväst. Foto 1981. Interior of the vestry facing SW. merades fönstret i södra sidoskeppets västvägg och det nordligaste fönstret i kapellkransen. De fem östliga kapellfönstren tillkom i samband med kapellens rekon­ struktion på 1600-talet, men placeringen och delar av omfattningarna torde vara medeltida . På 1600-talet om­ byggdes som ovan nämnts fönstren i mittskepp och delar av södra sidoskeppet. I västra hälften av detta sidoskepp är fönstren helt nybyggda på 1600-talet i och med att denna del av sydmuren nyuppfördes. Endast det östligaste fönstret i södra sidoskeppet , som igen­ sattes på 1600-talet, visar med sin inre smyg de medel­ tida fönstrens sannolika utseende (fig 26). Denna smyg har liksom fönstren i norra sidoskeppet en inre, upptill rundbågig omfattning av finhuggen sandsten. Sakri­ stians båda fönster har också denna utformning, men är huvudsakligen av kalksten. Samtliga nu beskrivna fönster, bortsett från korka­ pellens, är försedda med bågar av ek med utåt blyinfat­ tade smårutor och inåt stora rutor med träspröjsar. Dessa fönsterinfattningar tillkom 1911. Korkapellens fönster är smårutiga, enkla och innefattade i järnbågar med järnspröjsar. Västgavelns stora trefönster är försett med en yttre spetsbågig omfattning av finhuggen kalksten (fig 57 c). Fönstersmygarna är skrånande, upptill spetsbågiga, av finhuggen sandsten och omges av rundstavar som ut­ går från attiska baser placerade på trapetsformade plin­ tar. Bågarna är av järn med glesa järn spröjsar. Mellan BYGGNADSBESKRIVN ING 33 dessa finn s mindre, blyinfattade rutor. Sedan Curmans restaurering finns dessutom innanfönster med träbå­ gar. Socklar Längs kyrkans västra , norra och östra fasader löper en sockel , upptill avslutad av ett skift med skråkantprofiL Sockeln har varierande höjd i förhåll ande till grundsu­ lan och skråkantens lutning är skiftande. l norr fö lj er sockelhöjden markens lutning längs långhuset fram till nordvästra hörnet , där sockeln genom ett språng höjer sig drygt 40 cm (fig 35). Denna högre höjd har sockeln sedan längs större delen av den medeltida västfasaden utom kring platsen för den ursprungliga ingången fram­ för norra sidoskeppet , där den att döma av en bevarad rest vid nordvästra hörnet legat lägre (fi g 54 a). Likaså sänker sig sockeln genom ett språng vid sydvästra hörnet. Sockelns skråkantskift består längs västgaveln och långhusets nordsida av sandsten, längs sakri stians västsida av sand- och kalksten och längs dess nordsida av sandsten samt slutligen längs norra tvärskeppsga­ veln och hela kapellkransen omväx lande av kalk- och sandsten. Interiör Kyrkan är en treskeppig basilika med tvärskepp och absidialt kor med omgång och kapellkrans. Väggar och valv står i huvud sak putsade men interiören präglas trots detta i hög grad av den synliga gråblå kalkstenen i långhusets pelare och arkadbågar och den varma brun­ gula sandstenen i valvstöd , ribbor, bågar och korets pelare (fig 18-24). Långhuset är välvt enligt det bundna systemet så att en valvtrave i mitt skeppet motsvarar två i vardera sidoskeppet. Arkadernas pelare markerar traveindel­ ningen genom väx ling mell an huvudpelare och bipe­ lare. Varje mitt skeppstrave får sitt ljus från ett högtsit­ tande fönster i norr och söder. Mot långhusets kärva och svalt kalkstensgrå pelare kontras terar starkt de rikt utformade knippepelarna av sandsten som markerar övergången mell an tvärskepp och kor. Även i övrigt är koret rikare utformat med sina runda och åttkantiga sandstenspelare och det fem­ kupiga hjälmvalvet med ribbor och fönster. Interiören fi ck sitt nuvarande ut seende vid Curmans restaurering. Då återställdes i mittskeppet de medelti­ da golvnivåerna, som återspeglar den indelning kyrkan hade under klostertiden. Lägst ligger golvet i det s k lekbrödrakoret längst i väs ter. Här har vid restatire­ ringen det medeltida lekbrödraaltaret återuppförts på sin sannolikt ursprungliga plats (fig 136). Framfö r al­ 3-57 10 Varnhems kloste rkyrka taret ligger den grav och gravsten som anses vara Birger Jarl s. Två steg högre ligge r golvet i det s k sjukkoret och ytterligare ett steg högre själva munk­ koret, vars utsträckning också markeras av den slutna bänkinredningen. Högkoret slutligen ligger tre steg ovan munkkoret och inom högkoret markeras absiden med ytterligare ett steg och altarplatsen med tre. Kyrkans arkitektoni ska uppdelning bevarar således, om än delvis i rekonstruerat skick, det medeltida mönstret. Den fas ta inredningen i övrigt är däremot helt präglad av barocken och den restaurering Magnus Gabriel De la Gardie lät kyrkan genomgå på 1600-talet. Från denna tid stammar således den stora skulpterade altaruppsatsen med en målning av Johan Aureller , den av Georg Baselaque rikt snidade predikstolen, målad i svart , vitt och guld , den slutna bänkinredningen, de båda kungsstolarna i koret , korskranket , orgelläkta­ rens fasad och förebilder till orgelfasaden samt inred­ ningen i den till gravkapell inredda södra delen av tvär­ skeppet. Pelare och valv Långhuset omfattar fyra travee r. Arkadpelarna av fin­ huggen kalksten i jämna skift är släta och rektangulära. Huvudpelarnas längdriktning är densamma som kyr­ kans medan bipelarna är tvärställda. Den ut skjutande delen av bipelarna bildar stöd åt sidoskeppets gördel­ bågar, medan huvudpelarna mot sidoskeppen är för­ sedda med pilas trar med motsvarande funktion (fig 19). Arkadpelarna saknar markerad sockel mot mittskep­ pet , medan övriga sidor är försedda med en med hål­ käl, platt och vul st profilerad sockel. Huvudpelare och bipelare är slutligen försedda med smala, hålkälade kapitällister, utom på huvudpelarnas sida mot mitt­ skeppet , där kapitällist saknas. Arkadbågarna är rund­ bågiga , släta och av finhuggen kalksten. Mittskeppet täckes av kryssribbvalv som utgår från vad som bör kunna kallas knippekonsoler på muren ovan huvudpelarna. Varje knippekonsol består av en konsolpilaster som bär upp valvets svagt spetsbågiga gördelbåge. På konsolpilas terns mitt är fästad en stör­ re konsolknekt och vid dess sidor två mindre. Pilas tern och knektarna har upptill ett gemensamt kapitälband av knoppkapitäl och en pofil erad li st (fi g 19 , 22, 41 ). Knektarna vilar på figurati vt e ller ornamentalt utfo r­ made konsoler , medan pilastrarna vil ar på profi lerade li ster. Från mittknektarna utgår en kraftig vul st som följer gördelbågens undersida. På sidaknektarna står svickelkolonnetter som i sin tur bär upp de treklöver­ formade ribborna. Svickelkolonnetterna är försedda med atti ska baser och bägarkapitäl, utom längst i väs­ 34 YARNHEMS KLOSTERKYRKA Fig 25 . Parti av norra långhu smuren. Foto 1978. Part of the non h nave wall. ter där de har knoppkapitäl (fig 57 b) . l valvens hjäss­ punkter finns nedhängande, ornerade slut stenar. Valvens kappor är ca 35 cm tj ocka och slagna av kantställd, tuktad kalkstensfli s, medan konsoler, bågar och ribbor är av sandsten . l konsolpil as trarna finn s emellertid också inslag av kalksten. Sidoknektarnas konsoler är all a utom de båda östli­ gaste på norra sidan försedda med tre vul ster och tre hålkälar och med undersidan ornerad med en stili serad dubbel rosett elle r i ett fall en fyrklöver. De båda östliga sidaknektkonsolerna på norra sidan utgöres av skulpterade manshuvuden, det västra krönt , det östra försett med skägg och upptill en spiralvriden vulst med diamantsnitt (fig 37-38). Mittknektarnas konsoler är mera omväxlande. De utgöres på norra sidan med början från väster (fig 41) av en vul st med ett underliggande fembladigt yppigt akantusknippe och underst ett liljeformat treblad , där­ BYGGNADSBESKRIVNING 35 näst (tig 42) av vulst med underliggande, fembladigt bladknippe, kalkformat 'och med en dubbel rosett ned­ till , sedan av en vulst med underliggande hårt stiliserat bladknippe i låg relief, kalkformat och med en dubbel rosett nedtill samt slutligen (fig 39) av en bladornerad vulst med en underliggande spiralvriden basilisk vars svans strålar ut i ett kalkformat bladknippe. Mittknektarnas konsoler på södra sidan utgöres från väster av en vulst med underliggande trebladigt akan­ tusknippe , därnäst (fig 40) ett kraftigt manshuvud med mustascher i form av flikiga blad , sedan av en vulst med ett underliggande kalkformat knippe av blad med mittnerv och nedtill en dubbel rosett samt slutligen av ett manshuvud med skägg . De fyra mittskeppsvalvens slutstenar är alla ned­ hängande och klotformiga . Det vänstra av dessa klot är helt odekorerat, det nästföljande (tig 46) är försett med en dubbel rosett och fyra femflikiga blad, nästa har en dubbel rosett medan det östra slutligen (tig 44 c) är prytt med en enkel rosett nedtill och på sidorna fyra bladknippen förenade med bågar. sidoskeppens valv är ribblösa kryssvalv slagna av kantställd , tuktad kalkstensflis. Deras släta gördelbå­ gar är av finhuggen sandsten och vilar som nämnts mot mittskeppet på bipelarnas utskjutande del respektive huvudpelarnas pilastrar. Gördelbågarna vid huvudpe­ larna är bredare och vilar vid ytterväggarna på koppla­ de konsolkolonnetter (tig 45). De övriga gördelbågarna vilar vid ytterväggarna på enkla konsolkolonnetter. Liksom mittskeppsvalven saknar sidoskeppsvalven sköldbågar. Samtliga konsolkolonnetter i sidoskeppen är försedda med briochekapitäl som bär upp en profi­ lerad list. Kolonnetterna har baser med hålkäl och vulst som vilar på närmast koniska konsoler. Valvens krysslinjer utgår vid huvudpelarna från små och enkelt profilerade konsoler. Tvärskeppet omfattar tre traveer. Dess valv är utfor­ made på samma sätt som mittskeppets. Gördelbågarna är något mera spetsbågiga än i mittskeppet. l väster vilar tvärskeppets gördelbågar ej på konsolpilastrar utan långhusets östligaste huvudpelare fortsätter här upp som pilastrar till stöd för gördelbågarna. I övrigt är arrangemangen med mitt- och sictoknektar desamma som i mittskeppet. Mittknektarnas konsoler utgöres i norr (tig 47 a) av en stående figur insnärjd i ett bladverk och i söder av en spiralvriden basilisk vars svans strå­ lar ut i ett kalkformat bladknippe. Av sidaknektarna har de mot mittskeppet beskrivits i samband med det­ ta, medan den norra (tig 44 a) av de övriga två har en konsol i form av ett brett leende manshuvud och den andra har en med vulst och hålkälar försedd konsol. Vid korsmittens östra sida vilar däremot gördelbå­ garna och de anslutande ribborna på knippepelare. Dessa är upptill utformade på ungefär samma sätt som mittskeppets knippekonsoler, men har här förts ned ända till golvet , så att konsolknektarna blivit hela knektar och konsolpilastrarna hela pilastrar. Dessa knippepelare är helt av finhuggen sandsten och för­ sedda med attiska baser med hörnblad. Upptill är de försedda med bladkapitäL Varje knekt har sitt eget kapitäl (fig 43) och bildar inte kapitälband som knippe­ konsolerna i mittskeppet och vid tvärskeppets väst­ sida. Vid tvärskeppsgavlarna vilar valvribborna på enkla konsolkolonnetter med bägarkapitäl och attiska baser på närmast koniska konsoler. I nordöstra hörnet är kolonnetten försedd med en skulpterad konsol i form av ett fragmentariskt lejon som med framtassarna gri­ per om ett människahuvud (fig 44 b). Tvärskeppet öppnar sig mot sidoskeppen genom svagt spetsbågiga öppningar med släta omfattningar av finhuggen kalksten . Mot sakristian vid västra sidan av tvärskeppets norra del finns en större spetsbågig öpp­ ning också, med slät omfattning av finhuggen kalksten . Denna bågöppning är sedan Curmans restaurering till sin nedre hälft igensatt med en mur av nyhuggen kalk­ sten, försedd med en nisch med skrånande sidor i vilken dopfunten är placerad . Bågöppningens övre hälft är försedd med ett ramverk av järn med blyinfat­ tat antikglas. Mot koromgången öppnar sig tvärskeppet i norr och söder genom höga och smala rundbågiga öppningar Fig 26. Parti av koret och hörnet mot tvärskeppet från nordöst. l bildens mitt en av korsgångens holklika överbyggnader. Foto 1978. Part of the ehaneel and the eornerfaeing the transept from NE. In the middle, on e of the nesting-box like supers/ruetures of the eross-ais/e . Fig 27. Parti av absidmuren från nordöst. Foto 1978 . Part of the ap se wall from NE. 36 VARNHEMS KLOSTERKYRKA BYGGNADSBESKRIVNING 37 38 VARNHEMS KLOSTERKYRKA med omfattningar av finhuggen sandsten. Bågarna är försedda med inställda halvkolonner med attiska baser och knoppkapitäL Kolonnerna bär upp en vulst som följer bågens undersida . Koret (fig 20) består av en trave jämte absid , omgång och kapellkrans. Mellan koret och omgången löper en ca 160 cm hög putsad bröstningsmur. På denna står åtta pelare av sandsten som förenade med bågar bär upp korets övermur. De fyra västra och de två östli­ gaste är åttkantiga med profilerade baser och kapitäl medan de två övriga är runda och försedda med attiska baser och knopp- , respektive bladkapitäL Ovan de runda pelarnas kapitäl sitter en kraftig, profilerad im­ post med fyra språng. De bågar som pelarna bär upp är släta, av finhuggen sandsten och följes på undersidorna av likaledes finhuggna sandstenslister. Bågarna mellan första och andra pelarparet respektive det östligaste är kraftigt uppdragna för att släppa in ljuset från fönstren i de holklika påbyggnader som höjer sig över korom­ gången. Bågen mellan korkvadrat och absid vilar på konsol­ pilastrar som utgår från det andra pelarparets kapi­ täler. Pilastrarna är försedda med bladkapitäl Kor­ kvadratens valvribbor utgår i likhet med valven i mitt­ och tvärskepp från svickelkolonnetter. Dessa vilar i väster på knippepelarnas knektar och i öster på blad­ kapitäl , burna av profilerade konsoler. Svickelkolon­ netterna är i väster försedda med knoppkapitäl och i öster med bladkapitäL Den nordöstra svickelkolonnet­ tens kapitäl är dessutom försett med en fågel i hög relief som med sina klor och näbb griper om kapitälets spiralvridna och diamantsnittprydda halsring (fig 47 b). Valvets ribbor är treklöve1formade och dess slutsten är prydd med ett i relief hugget korslamm (fig 47 c). Absidens mur av finhuggen kalksten står oputsad sedan Curmans restaurering. Över absiden vilar ett BYGGNADSBESKRIVNING 39 Fig 28. Två traveer av långhusets sydmur från söder. Observera resterna av korsgångsvalvens konsoler och sköldbågar. Foto 1981. Two bays in the south nave wall from S. Nate the remains of the consales and wall arehes of the eross-ais/e vaults. Fig. 29. Hörnet mellan tvärskepp och kor från söder. Observera taklistens början. Foto 1978. The earner between transept and chance/ from S. Nate the beginning of the c01·nice. 40 VARNHEMS KLOSTERKYRKA Fig 30--31. Klosterkyrkans västportaL På ömse sidor ses spåren av att portalen sekundärt infogats på sin nuvarande plats i västgavelns mitt. Upptill till höger ses nedre delen av den stora trefönstergrup­ pens ursprungliga yttre omfattning. Ovan deta lj av västportalens norra kapitälband. Foto 1981. Thewest portal of the Abbey. On either side, traces indicating thaithe portalwas secondarily plclC·ed in its present position in the middle of the we st gable. Top righ t: the lower part of the origina l out er surroundof the /arge three-window group. Above , det a il of the north capita/ frieze of the we st portal. femkupigt hjälmvalv med ribbor. I de södra och norra kapporna är infogat rundbågiga fönster med smygar av finhuggen sandsten, som också står oputsade. Valvets treklöverformade ribbor utgår från konsoler vid absid­ murens överkant. Konsolerna är koni ska och profilera­ de och pryds på undersidan av treklöver och rosetter. Vid absidvalvets anfang löper en profilerad list , som förkroppas över konsolerna . Valvets slut sten är or­ nerad med ett knippe treblad och en dubbel rosett. Koromgångens nio valv har släta gördelbågar av finhuggen sandsten. Valven utgår från korets pelare och från konsoler i yttermuren. Konsolerna är profile­ rade och nedåt avsmalnande. Över de traveer, som är de andra räknat från väster, vilar högt uppdragna , tvärställda tunnvalv. Härigenom beredes utrymme åt ett fönster i respektive yttermur. I det yttre höjer sig dessa part ier som holklika påbyggnader. En sådan finns även längst i öster, men denna är i stället försedd med ett högt uppdraget kryssvalv . Övriga traveer i omgången har lägre sittande kryssvalv. I koromgång­ ens östra mur återfinns ett fragmentariskt , tämligen grovt skulpterat manshuvud (fig 36). Kapell Koromgången öppnar sig åt öster genom rundbågiga, putsade öppningar mot fem radiellt anl agda kapell. Även vid koromgångens sidor finns långsträckta ka­ pellutrymmen , men dessa står ej i förbindelse med omgången. De fem östliga kapellen är a ll a kryssvälvda och har ett rundbågigt fönster med sandstensomfatt­ ning i östmuren. Valven är alla sedan De la Gardies restaurering rikt stuckornerade och försedda med gyl­ lene kronor som hänger i valvens hjässpunkter. I fyra av kapellen står gravtumbor, ursprungligen tillkomna på 1500-talet som kenotafier över ett antal svenska medeltidskonungar , men försedda med si na lock med BYGGNADSBESKRIYNING 41 ristade figurer och inskrifter vid De la Gardies restau­ rering. I det femte står ett mutat altare , tillkommet vid Curmans restaurering men på samma plats som kapel­ lets medeltida altare . De fem minneskapellen är från norr följande: l. Erik Läspe och Haltes kapell (fig 71 ). Gravtum­ ban pryds med konungens bild och är försedd med en omskrift. Kryssvalvet vilar på konsoler, prydda med stuck i form av maskaroner. Ribborna har stuckorna­ ment i form av lagerblad och i kapporna finns tomma vapensköldar mot bakgrund av en trofegrupp. På södra väggen sitter en inskriftstavla av kalksten med stuck­ ram. 2. Erik Knutssons kapell (fig 69). Gravtumbans lock bär konungens och drottning Richissas bilder jämte omskrift. Kryssvalvet vilar på konsoler med akantus­ blad i stuck. Ribborna pryds av lagerblad och i kap­ porna finns ovala kartuscher, krönta av bevingade äng­ lahuvuden . På södra väggen sitter en inskriftstavla av kalksten med stuckram. 3. Knut Erikssons kapell (fig 73). Gravtumba med konungens bild och omskrift. Kryssvalvet är buret av kolonnetter av sandsten med attiska baser och blad­ kapitäl. I svicklarna akantusblad, på ribborna lager­ blad och i kapporna päronformade kartuscher , krönta av kungliga kronor. På norra och södra väggarna in­ skriftstavlor av kalksten, den södra med stuckram. 42 VARNHEMS KLOSTERKYRKA Fig 32. Den baldakinförsedda nordportalen i tvärskeppets gavel. Foto 1978. The canopied north portal in the transept gable . BYGGNADSBESKRIVNING 43 4. Inge d ä:s kapell (fig 72). Gravtumba med konung­ ens bild och omskrift. Kryssvalvet vilar på konsoler, i norr av stuck och i söder av sandsten, prydda med stiliserade blad. I svicklarna akantusblad, längs rib­ borna vinrankor och i kapporna trekronorssköldar flankerade av lejon och krönta av hertigkronor. På norra och södra väggarna inskriftstavlor av kalksten, den södra med stuckram. 5. Birger Jarls kapell. I kapellet står ett altare av kalksten med medeltida altarsskiva. Altaret uppfördes som nämnts vid Curmans restaurering men står på samma plats som det medeltida. Vid restaureringen avlägsnades en gravtumba med oornerat lock som till­ kommit 1761 till Birger Jarls minne. Kryssvalvet vilar på konsoler av sandsten, i öster prydda med stiliserade blad, i väster koniska. I svicklarna akantusblad och längs ribborna vinrankor samt i kapporna krönta la­ gerkransar flankerade av putti (fig 70). På södra väggen sitter en inskriftstavla av kalksten och på norra en fragmentarisk gravsten som påträffades vid kapellets ingång i samband med Curmans restaurering. Vid omgångens norra och södra sida finns två lång­ sträckta rum. Dessa har senare avdelats i vardera två mindre rum. På södra sidan har rummen apterats till gravkor för biskop Engelbert Hallenius och Gustav Adolf De la Gardie, medan de norra inrymmer förråd och elcentral. Dessa rum är tunnvälvda och putsade. De norra är försedda med var sitt rundbågigt fönster i nordmuren. Det västra av dessa rekonstruerades vid Curmans restaurering med hjälp av då återfunna spår av det medeltida fönstret. Till det norra rummet har det funnits en rundbågig öppning mot omgången. Den­ na återfanns och rekonstruerades som en nisch vid Curmans restaurering . På motsvarande plats på södra sidan har också vid samma tillfälle rekonstruerats en nisch. Detta är emellertid felaktigt och den medeltida ingången till det södra rummet återfanns senare under restaureringen vid västra kortsidan mot tvärskeppet. I dess närhet finns den nuvarande ingången, tillkommen på 1600-talet då rummets västra hälft avskildes och inreddes till gravkor åt Gustav Adolf De laGardie och hans hustru (pi 1). Gravkoret får sitt ljus genom ett rundbågigt fönster i södra muren och i rummets mitt står herrskapet De la Gardies stora sarkofag av kalk­ sten. Till de norra rummen kommer man numera också från tvärskeppet genom en rundbågig portal (fig 48) , vars sandstenomfattning torde vara ditflyttad i sam­ band med öppningens tillkomst under 1600-talets re­ staurering. Omfattningen är profilerad med vulster och hålkälar , försedd med skråkantformad vederlagslist och svagt skråkantade , i plan rätvinkliga och ornerade baser. De båda rummen används som förråd respektive elcentral. Det östra tjänade tidigare från omkr år 1675 som gravkor åt Henrik Twengerhjelm medan det väst­ ra utgjorde kyrkans spånbod . Norra delen av tvärskeppet är sedan Curmans re­ staurering genom ett skrank avskilt som dopkapell (fig 22). Det knappt tre meter höga skranket är snidat och bemålat och fanns tidigare i bågen mellan tvärskepp och kor, där det satts upp i samband med De laGar­ dies restaurering . Dopkapellets golv ligger tre steg hög­ re än tvärskeppets mittparti. Vid kapellets västra vägg , som nyuppförts vid Curmans restaurering, är i en rak­ sluten nisch med skrånande sidor den medeltida dop­ funten av sandsten placerad på ett trappstegsformat podium (fig 122). Södra delen av tvärskeppet är alltsedan De la Gar­ dies restaurering avskilt som gravkapell i anslutning till de båda De la Gardieska gravkoren (fig 23). Mot kyr­ kan avgränsas kapellet av ett lätt smidesgaller med grindar. En trappa om tre steg leder upp till kapellet, som på tre sidor omgärdas av en hög , mörkt marmo­ rerad träpanel. Denna är prydd med framförställda jo­ niska kolonner, placerade på postament och bärande ett entablement. sydsidans kolonner är kopplade och mellan kolonnparen finns i mittpartiet en av stuck formad och två i sten huggna inskriftstavlor. Vid si­ dorna står två gråmålade kolossalstatyer, gjutna av bly och föreställande Magnus Gabriel De la Gardie och hans fader Jacob. Ovan entablementet återfinns på sydsidan inom snäckformade, emblemomgivna kar­ tuscher av driven och förgylld koppar två marmorbys­ ter, föreställande Magnus Gabriel De la Gardie och hans hustru, pfalzgrevinnan Maria Eurosyne. På östra och västra sidornas panel sitter ovan enta­ blementet Magnus Gabriel De la Gardies och hans son Gustav Adolfs huvudbaner och anvapen. Över kapellet hänger tre begravningsfanor. Bakom panelen finns i vardera muren två nischer som tillkommit på 1600-talet och visar att gravkapellet ursprungligen planerats få ett annat utseende . I kapellets östra och västra murar finns rektangulära öppningar, omgivna av bemålade lågerhuggna kalk­ stensomfattningar och tillslutna av smidda grindar, vilka leder till de båda gravkoren . Det östra, Gustav Adolf De la Gardies , har tidigare beskrivits till sin arkitektur. I dess mitt står en hög gravtumba av kalk­ sten med framtill sneda, pilasterprydda hörn och på framsidan smidda och förgyllda grindar (fig 176a-b). På tumbans främre krön står en snidad och förgylld 44 VARNHEMSKLOSTERKYRKA Fig 33. Resterna av munkarnas ingång i södra sidoskeppets östligaste trave. Bilden visar sydsidan som nu ingår i Magnus Gabriel De laGardies gravkor. Foto 1981. Remains ofthe monks' entrance in the easternmost bay of the south aisle. The photo sho111s the south side, no111 part of Magnus Gabriel De la Gardie's burial chapel. rokokokartusch , krönt med grevlig krona och försedd med en gravskrift över Gustav Adolf och hans hustru Elisabet Oxenstierna. På ömse sidor härom står ma­ karnas likaledes snidade och förgyllda vapenkar­ tuscher. Det västra gravkoret , Magnus Gabriel De laGardies är inrymt i en kvadratisk byggnad på platsen för den forna korsgångens nordöstra hörn. Gravkoret tillkom i samband med De la Gardies restaurering och är kryss­ välvt och i södra muren föresett med ett fönster, va rs omfattning är uppdragen ända till valvkappan. Grav­ korets kryssvalv vilar på sekundärt använda konsoler av sandsten. I nordvästra hörnet är konsolen utformad som ett manshuvud med skägg, i sydväst är den kalk­ formad och i sydöst är den profilerad med vulster och hålkälar och nedtill försedd med en rosett. I nordöst saknas konsol. I gravkorets östra vägg (fig 50-51) åter­ finns resterna av två nischer, båda 74 cm breda och åtskilda av en 16 cm bred pelare (mittpost). De utgjor­ de armarium under klostertiden och framtogs i sam­ band med Curmans restaurering. På gravkorets västra och norra väggar finns inskriftstavlor omgivna av dra­ perimålning. I norra väggen ses också, som ovan be­ skrivits , resterna av munkarnas sydportaL På golvet står herrskapet De la Gardies ki stor. Mag­ nus Gabriels är av koppar, sammetsklädd och rikt beslagen med förgyllda ornament av koppar. Maria Eufrosynes, som med den ursprungliga kistan som BYGGNADSBESKRIVNING 45 Fig 34. Munkarnas ingång i södra sidoskeppets östligaste trave. Inre smygen från norr. Foto 1981. Th e monks ' entrance in the eosternmost bay of the south ais/e . Th e inner recess .fi'Oin N. fö rebild nytillverkades vid Curma ns restaurering är av trä, kl ädd med förgylld tennplåt och försedd med för- silvrade ornament. sakristia Kyrkans sakristia är ett kvadrat iskt rum beläget i hör- net mellan norra sidoskeppet och tvärskeppet (pi I). Över sakri stian vilar ett kryssvalv som utgår från profi- lerade trapetskonsoler , av samma typ som i korom- gånge n. Mot tvärskeppet avgränsas sakri stian nedtill av en mur och upptill av en spetsbågig öppning, för- sedd med bl yinfattat antikglas i ett ramverk av järn. Bågens omfattning är av finhugge n kalksten och fort- sätter ända ned till golvnivå. Den nuvarande muren , i vilken två skåp är infällda, tillkom liksom glas partiet vid Curmans restaurering. Dessförinnan var hela båg- öppningen igenmurad , men under medeltiden torde det ha funnit s en mur nedtill , på samma sätt som nu , medan det övre bågpartiet varit öppet. sakristians ytterväggar synes ligga i förband med övriga kyrkan. Västra väggens utsida visar spår av en ombyggnad e ll e r reparation . I väst ra väggens innerli v finn s tre spetsbågiga ni scher, l 05 , l 00 resp 99 cm breda, 38 cm djupa och 208 cm höga (fig 24). Längs norra väggen finn s en 35 cm djup väggfast bänk. Ytter- väggarna är vidare försedd a med var sitt rundbågigt fönster med inre omfattning av finhuggen sandste n. I södra väggen finns sakri stians ingång. Denna är 46 VARNHEMS KLOSTERKYRKA utåt försedd med en slät rundbågig omfattning av fin­ huggen sandsten och med ett slätt tympanonfälL Inåt mot sakristian är omfattningen av finhuggen kalksten , med skrånande smyg och trubbvinklat överstycke. Dörren är av trä, beslagen med smidda plåtar. I södra väggen finns öster om ingången två upptill raka sakramentsnischer, 36 respektive 69 cm breda, drygt 50 cm djupa och 45 cm höga . Ytterligare åt öster finns en liten spetsbågig nisch och i anslutning till denna en konsolpiscina (fig 49) . Piscinan är av sand­ sten , har en fembladig fördjupning , slät utsida , nedtill en vulst och på undersidan en rosett . Vid östra väggen står sedan Curmans restaurering ett altare av huggen kalksten . Dess altarskiva härstam­ mar från ett äldre altare, som stod i sakristians nord­ östra hörn. Detta altare revs i samband med det nyas tillkomst. I altaret är ett järnskåp inmurat. Vapenhus Hälften av mittskeppets västligaste trave avskildes vid Curmans restaurering för att tjäna som vapenhus (pi 1) . Fig 35. Långhusets nordvästra hörn med mur­ skarv och sockelsprång. Foto 1978. The northwest earner of the nave with wall joint and sac/e projection. Fig 36. Skulpterat manshuvud i koromgångens östmur. Foto 1978. Scu/ptured man's head in the east wall of the ambulatory. En putsad vägg avgränsar vapenhuset mot kyrkan och likaledes putsade väggar skiljer vapenhuset från de i sidoskeppens västligaste traveer inrättade gravkoren. Vapenhusets tak utgöres av brunbetsade furubjälkar med mellanliggande panel med täcklister. I den oput­ sade västväggen kan man se de nedre delarna av det stora västfönstrets ursprungliga yttre omfattning av finhuggen kalksten. I västväggens mitt återfinns hu­ vud portalen, vars inre omfattning är av finhuggen sand- och kalksten med skrånande smyg och !rubb­ vinklat överstycke. Längst i söder finns i västväggen ingången till trapptornet. Denna är försedd med en järnbeslagen dörr och ett överstycke som utgöres av en finhuggen kalksten, nedtill rak och upptill !rubb­ vinklad. Ingången är sekundär. Vid vapenhusets båda kortsidor ses i hörnen de finhuggna kanterna till de första arkadbågarnas pilast­ rar respektive bipelare. I övrigt är den södra väggen försedd med ett överstycke med en snidad och bemå­ lad akantusranka och på detta två basunblåsande putti flankerande den uppståndne Kristus med korsstav . Också dessa är snidade och bemålade. Mitt på södra väggen sitter en tavla av kalksten med det Lejonstol­ peska vapnet och en latinsk inskrift. På norra väggen finns ett entablement av kalksten med inskrift. I väg­ gen finns också en öppning som via en trappa av kalksten leder till orgelläktaren. Gravkor Sidoskeppens västligaste traveer är nedtill avskilda för att tjäna som gravkor. Det södra inrättades år 1710 som gravkor åt Gabriel Lejonstolpe . Rummet täckes av ett tunnvalv med vederlag i norr och söder , är putsat och försett med ett litet rundbågigt fönster i norra muren . I gravkorets östra mur är ingången belä­ gen. Över denna på murens krön sitter ett snidat och bemålat överstycke och tre krönande putti med döds­ symboler mellan fackelkrönta tinnar av akantus med mittrosett. Högst upp på en bröstning av trä sitter Gabriel Lejonstolpes huvudbaner. Det norra gravkoret inrättades år 1710 åt Johan Warenberg. Rummet är tunnvälvt med vederlag i öster och väster. Väggarna är putsade och åt norr finn s ett litet rundbågigt fönster. I muren mot kyrkan finns en låg rektangulär öppning med en svartmålad järndörr. Över dörren sitter infällt i muren ett epitafium av kalk­ sten med en i upphöjd relief huggen framställning av Den Korsfäste omgiven av en bågställning och nedtill en inskrift. Muren kröns av ett entablement av kalk­ sten försett med en inskriftsfris . Det östra av kapellkransens södra sidoutrymmen tjänar sedan 1763 som gravkor åt Engelbert Hallenius. Det är ett tunnvälvt rum, putsat och utan fönster. Gravkorets ingång finns i söder. Den är försedd med en rektangulär öppning med en svartmålad järndörr och rak kalkstensomfattning med svängt, inskriftsför- BYGGNADSBESKRIVNING 47 sett överstycke. Gravkoret tjänar som förvaringsplats för allehanda arkitekturfragment och andra föremål, tillvaratagna vid Curmans restaurering och utgrävning. Väster om sakristian , mellan denna och närmaste strävpelare inrättades år 1720 ett gravkor åt biskop l esper Svedberg. Det rektangulära rummet är tunn­ välvt och har väggar av grå kalksten i ett ramverk av röd kalksten. Taket , klätt med plåt fick sin nuvarande lutning vid Curmans restaurering. I gravkorets norra mur finns en rektangulär, helt järnbeslagen dörr och ovan denna en oval inskriftstavla. 48 VARNHEMS KLOSTERKYRKA BYGGNADSBESKRIVNING 49 Fig 37. Konsol i form av ett manshuvud under den västra av sidaknektarna på långhusets norra sida närmast korsmit­ ten. Foto ATA. Conso/e in th e form of a man 's head below th e west shaft on th e north side of the n ave next to the erossing . Fig 38. Konsol i form av ett manshuvud under sidaknekten närmast korsmitten på långhusets norra sida . Foto 1981. Conso/e in the form of a man 's head be/ow the shaft next to the erossing on the norr h side of the nave. Fig 39. Konsol under mittknekten vid långhusets nordöstra hörn. Foto A T A. Conso/e be/ow the shaft in the norrh­ east earner of the n ave. Fig 40. Konsol under andra mittknekten från väster på södra långhusmuren . Foto ATA. Conso/e be/ow th e seeond shaft f rom the west on the south nave wall. Fig 41. Den väst ligaste av norra lång­ husmurens knippekonsoler. Foto 1978. The westernmost of the c/uslered con­ soles of the norr h n ave wall. Foto 42. Konsolen under andra mitt­ knekten från väster på norra långhus­ muren . Foto 1978. Conso/e be/ow the seeond shaft fr01r the west on the north nave wall . 4-5710 Varnhems klosterkyrka 50 VARNHEMS KLOSTERKYRKA Fig 43 . Kapitäl till mittknekten på tvärskeppets östra sida invid öppningen till koret. Foto 1981. Capita/ of the central shaft on the east side of the transept n ear the opening to the chance/. Medeltidens byggnadshistoria av RALPH EDENHEIM Varnhems klosters äldsta historia finns skildrad i en handskrift i Köpenhamns universitetsbibliotek med ti­ teln >>Sorensis monasterii antiquitatis >>. Handskriften är skriven år 1608 av Johannes Stephanius och är en avskrift av en äldre handskrift från Sorö kloster. Ka­ pitlet som berör Varnhem har påteckningen >>Narra­ tiuncula de Fundatione Monasterij Vitaescholae in Cimbria>>. Förlagan , som numera är förlorad, anses vara tillkommen 1409 och i sin tur gå tillbaka på en äldre skildring. Gertz antar att författaren till den ur­ sprungliga skriften bör ha varit en munk från Varnhem och inte från VitsköL 1 Skildringen lyder i översätt­ ning:2 »På den helige Bernhards av Clairvaux tid tog sig den svenske konungen Sverker och hans drottning Ulvhild an två munkkonvent och gjorde av dessa två kloster i Sverige , av sina egna gods , nämligen Alvastra och Lurön. Alvastra anses vara det första av alla klos­ ter såväl i Sverige som i Danmark, Norge och Tysk­ land. Det andra konventet däremot skickade de till en liten ö som kallas Lurön . Därifrån flyttade konventet p g a sin svåra fattigdom till en skog( strakt) kallad L u g­ nås. Från denna skog flyttades det av en högättad kvinna till ett rikt gods, som heter Varnhem, och än i dag är detta kloster dotterkloster till Alvastra . Denna kvinna Sigrid, som hade flyttat abboten Henrik och hans konvent till Varnhem, blev efter en kort tid för­ därvad av en mäktig man genom hans onda råd och fördrev därför abboten och dennes munkar därifrån. Men genom Guds dom drabbades hon då genast av spetälska och blindhet , och för att mildra den Allsmäk­ tiges vrede mot henne själv , återkallade hon genom bönfallande budbärare abboten och munkarna , då de stod i begrepp att fara. Hon återgav dem Varnhem, som hon hade berövat dem, och bönföll dem att för återstoden av sitt liv få näras av resterna från bröder­ nas bord , för att på så sätt sona sin synd. Detta till­ staddes henne också. Efter att Sigrid, som grundade Varnhem , hade dött , hände det emellertid att hennes släkting drottning Kris­ tina , den svenske kung Eriks gemål, på alla sätt plå­ gade abboten och konventet för att fördriva dem där­ ifrån och därigenom komma i besittning av platsen. Under inflytande av drottningen började genast trak­ tens folk avsky dem till den grad att kvinnorna skam­ löst gick in på klostrets område för att tömma sin tarm. Ja, då bröderna gick i procession genom klostret på Palmsöndagen hände det till och med att en präst i grannskapet skickade några fräcka och oblyga kvinnor in bland munkarna; kvinnorna hade lämnat sina kappor i hans hus och var endast iförda linnen . Själv firade han under tiden mässa i sin kyrka . Och se , medan kvinnorna dansade i klostret brann prästens hus upp med allt vad där fanns, både kvinnornas kläder och annat. Slutligen lät drottningen befalla abboten att riva ned ett stort hus i vilket han brukade skriva mäss­ böcker och låta flytta det till en annan plats, som hon hade bestämt. Besegrad av mänsklig ondska beslöt alltså abboten att uppsöka generalkapitlet och att på abboternas inrådan bege sig till påven, för att om möj­ ligt genom påvligt interdikt betvinga drottningens ondska och avund . Nu hände det sig emellertid, på den tid då abbot Henrik lämnade Sverige och for genom danernas rike, att ett stort prästmöte hölls i den själländska staden Roskilde , vid vilket möte kung Valdemar och ärke­ biskop Eskil presiderade . Abboten hälsade då på ärke­ biskopen och berättade genast noga för honom varför han var stadd på resa och vilka vedermödor han lidit i Sverige . På den tiden fanns det emellertid tre kungar i danernas rike . Den förste och främste var Valdemar, son till den helige martyren Knut ; den andre var Knut, Magnus' son; den tredje var Sven, son till Erik Emune. MEDELTIDEN$ BYGGNADSHISTORIA 51 Men eftersom det mellan dessa tre kungar inte rådde något förtroende, utan endast rykten och misstankar om krig , hade en av dem, nämligen Valdemar, en gång lovat den allsmäktige Guden att grunda ett kloster av Cistercienserorden, om Gud stod honom bi under olika faror i hans liv. Sedan kung Sven svekfullt sökt döda de båda kungarna Valdemar och Knut men endast lyckats döda den senare , besegrade Valdemar äntligen med Guds hjälp sin fiende och kung Knuts mördare i ett allmänt krig , varvid han dödade och förintade ho­ nom . Men ärkebiskop Eskil, som hyste mycket djup vörd­ nad för alla munkar och som förstod att abboten Hen­ rik var en bildad och hederlig man, talade ivrigt och mycket väl för honom hos kung Valdemar och rådde därvid kungen att göra en sådan man till abbot i det kloster som han hade lovat grunda. Och kungen , som önskade hålla sitt löfte till Gud, bönföll genast abboten om det , som ärkebi skopen hade tillrått honom. Abbo­ ten svarade utan vidare ja på kungens fråga- han sökte ju en plats för sig och bröderna, där de kunde tjäna Gud - och några få dagar senare skickade kungen män till Jylland och befallde att alla de finaste gårdarna i hans personliga egendom skulle visas för abboten, för att denne till klostret skulle välja ut det gods som passade cistercienserorden bäst. Efter att ha granskat alla de gårdar som förevisades honom inhämtade abbo­ ten noggrant ärkebiskopens och många andra mäns råd, överlade noga med sig själv och valde därpå god­ set Vitsk!l)l. Han skickade omedelbart brev till Varn­ hem för att bjuda hela sitt konvent till den nya plats som Herren hade givit dem i Danmark. I Varnhem befann sig vid den tiden herr Gerhard, som var Alvastras andre abbot och en mycket helig och rättrogen man. Denne helige fader visste väl hur mycket ont konventet i Varnhem hade lidit och gav envar tillåtel se att resa till den nya platsen i Danmark eller stanna kvar, som han ville. Tolv munkar och med dem många lekbröder for till danernas kung , och de förde med sig kalkar , böcker, kläder och boskap. Vitsk!l)ls kloster grundades den l april 1158. Märk, att Henrik , (den förste abboten) i Vidtsköl och hela hans konvent under det första året efter grundaodet underordnade sig herr N . i E s rom ; detta skedde på uppmaning av herr Eskil, denne storslagne och ytterst ärevördige man , som efter att ha varit danernas förste ärkebiskop och apostoli skt sändebud i de nordliga öarna senare blev en ödmjuk cisterciensermunk och broder i Clairvaux kloster. Efter dessa händelser blev kung Erik och drottning Kristina av Sverige, till följd av munkarnas avresa, 52 V ARNHEMS KLOSTERKYRKA mildare till sinnet gentemot stället; salig herr Gerhard, abboten i Alvastra, förde från Alvastra dit så många som, utöver dem vilka återvänt från Danmark , be­ hövdes för att de skulle utgöra ett kloster, och som abbot insatte han herr Lars , en man med sinne både för det himmelska och det jordiska. Så började alltså Varnhem åter bebos efter att ha legat öde en tid. Ära vare därav den allsmäktige Guden och jungfru Maria. Amen. » Trots att skildringen rymmer mycket legendstoff torde den ge en någorlunda sannolik bild av konventets äldsta historia. 3 Hilding Johansson anser att det redan i den kontin­ gent munkar från Clairvaux som grundade Alvastra och Nydala ingick munkar för ett tredje kloster. 4 Detta förverkligades inte omedelbart , utan det blev alvast­ raabboten Gerhard som sände ut den koloni munkar som först slog sig ned på Lurön i Vänern. Från en sannolikt tämligen kort vistelse på Lurö flyttade kon­ ventet enligt nyssnämnda skildring till Lugnås . Även här synes vistelsen ha blivit kort innan den högättade kvinnan Sigrid erbjöd bröderna att flytta till Varnhem i Skarke socken. Några medeltidskrönikor uppger åren 1149 respektive 1150 som tidpunkten för konventets ankomst till Varnhem.5 Klosterstiftelsens full ständiga namn var Monasterium beatae Mariae de Varnhemio. På Lurö finns alltjämt rester av en medeltida sten­ byggnad som måhända tillkommit under konventets vistelse på ön.6 I Lugnås finns inga synliga lämningar men traditionen och namn som Klosterängen utpekar en plats ej långt från Lugnås kyrka som konventets uppehållsort. Betingelserna i Varnhem blev enligt >>Narratiun­ cula>>till en början så svåra att abboten Henrik lämna­ de klostret för att söka hjälp vid generalkapitlet. På vägen dit fick han, stöttad av ärkebiskop Eskil, konung Valdemars erbjudande att grunda ett nytt kloster i Danmark. Han accepterade detta och grundade år 1158 klostret Vitsk!ZII på Jylland och varnhemsmunkarna er­ bjöds att fl ytta dit. Snart förbättrades emellertid betingel serna i Varn­ hem och de utflyttade munkarna ersattes med nya från Alvastra och en ny abbot insattes. Varnhem var där­ med åter etablerat som fungerande kloster vilket kan antas ha skett omkring år 1160. Den högättade kvinnan Sigrid som upplät sin egen­ dom åt konventet var enligt >Narratiuncula>> släkting till drottning Kristina, Erik den Heliges gemål. Enligt Ortved var hon troligen dotter till Björn Järnsida och Kung Inge den äldres dotter Katarina. 7 Den erikska ätten synes också framgent ha gynnat klostret och flera Fig 44 a. Konsol under mittknekten vid långhusets sydöstra hörn. Foto ATA. Conso/e be/ow the central shaft in the southeast corner ofthe nave. av dess medlemmar ligger enligt krönikorna och Mag­ nus Ladulås testamente begravda i klosterkyrkan . Så­ lunda nämner Lilla rimkrönikan Inge d ä , Erikskröni­ kan Birger Jarl , en annan medeltida krönika8 Knut Eriksson och Erik Knutsson och av Magnus Ladulås testamente framgår slutligen att båda hans föräldrar och en bror till honom fått sina vilorum i klosterkyr­ kan . Klostrets äldsta historia är för övrigt höljd i dunkel. Först från år 1192 finns generalkapitelbeslut som berör Varnhem och från år 1234 en skrivelse från påven Gregorius IX i en ekonomisk angelägenhet.9 Samma år härjades klostret enligt krönikan av brand. 10 Ekono­ miskt stöd till återuppbyggnad lämnades genom påv­ liga avlatsbullor åren 1234, 1250, 1256, 1257 och 1262 . I Magnus Ladulås testamente från år 1285 blev klostret rikligt ihågkommet. Även ett flertal andra testamenta­ riska gåvor kommer klostret till del. År 1370 överlät biskopen i Skara biskopstiondet från Skarke socken till MEDELTIDENs BYGGNADSHISTORIA 53 Fig 44b-c. Konsol under svickelkolonnetten i tvärskeppets nordöstra hörn. Foto 1981. T h slutsten i långhusets östra valv. Foto A Forssen 1921, ATA. Conso/e be/ow the spandrel colonnette in the northeost earner ofthe transept. Right , keystone in the east va u/t of the n ave . klostret och 1467 lades grannsocknen Lundby under Varnhem som därigenom kom i åtnjutande av sock­ nens prästerliga inkomster och rättigheter. 11 År 1394 under striderna mellan Margareta och Al­ brekt av Mecklenburg härjades klostret åter av eld. Ännu en brand utbröt år 1513. 12 Härefter synes klost­ ret ha varit ekonomiskt försvagat , då det vid general­ kapitlet år 1520 för Varnhem fastställdes den lägsta avgift till orden som något svenskt kloster betalade. 1526 utfärdade Gustav Vasa ett skyddsbrev för klost­ ret. Redan året därpå pålade konungen emellertid klostret ett flertal avgifter och år 1537 förlänade han hela klostergodset till Olof Eriksson. Härmed torde de ekonomiska förutsättningarna för klostrets existens ha upphört. 13 De nämnda notiserna ur klostrets historia ger bort­ sett från uppgifterna om bränder knappast någon upp­ lysning om kyrkans byggnadshistoria. Vi är således hänvisade till att söka skildra byggnadens historia ge­ nom stilistiska och byggnadstekniska analyser och med hjälp av de få arkeologiska iakttagelser som gjorts. Sigurd Curman menar i sina arbeten om cistercien­ serordens arkitektur att klosterkyrkan är en i stort sett enhetlig anläggning tillkommen efter branden 1234. 14 Erik Lundberg hyser samma uppfattning vad gäller tiden men menar att de stilistiska skillnader inom bygg­ naden som trots allt är påtagliga beror på byte av hantverkare och arbetsledning. 15 Båda är ense om att klosterkyrkan uppförts efter en enhetlig plan med franska förebilder, närmast den utformning klosterkyr­ kan i Clairvaux fått vid sin år 1174 avslutade ombygg­ nad. Lundberg antar att kyrkan börjat byggas från alla håll samtidigt och att det var vid tiden för högkorets välvning och långhusets fullbordan med bl a det tre­ kopplade fönstret i väster skett ett byte i arbetsled­ ningen. Till ett sista byggnadsskede vid 1260-talets mitt hänför Lundberg kyrkans väst- och nordportaler. För 54 VARNHEMS KLOSTERKYRKA den norras tillkomst skall den gotländske Follingbo­ mästaren ha svarat (se nedan). Trots att således både Curman och Lundberg anser klosterkyrkan vara ett enhetligt verk, tillkommet efter branden 1234 finns det skäl att framhålla de särdrag i byggnadsverket som kan ge anledning till en annan tolkning av byggnadens tillkomsthistoria. Kyrkans långhus med sina kraftiga fyrkantpelare och runda arkadbågar talar romanikens klara och kärva språk. På korets spetsiga bågar och omväxlande och smäckra pelare har däremot unggotiken satt sin prägel. Detsamma gäller hela kyrkans valvsystem med sina bågar, kolonnetter och konsolknektar. Förutom den stilmässiga skillnaden finns en skillnad i material. Långhusets arkadpelare är av finhuggen kalksten med enkla lister, medan korpelarna och valvsystemets arki­ tektoniska element är av finhuggen sandsten med ri­ kare lister och frejdig kapitäl- och konsolornamentik. Långhuset har sina förebilder inom den äldre cister­ cienserarkitekturen. Att detta skulle ha planlagts och Fig 45 . Gördelbåge i södra sidoskeppet. Foto 1978. Transverse arch in the south aisle. Fig 46. Slutsten i andra långhusvalvet från väster. Foto 1981. Keystone in the seeond n ave va u/t from w. utförts först efter år 1234 är därför svårt att tänka sig. I synnerhet som dess moderkyrka i Alvastra, som anses vara tillkommen under 1100-talets andra hälft , med sina spetsbågar talar ett mycket modernare språk. Det rikt utformade koret i Varnhem med sin förebild i klosterkyrkans i Clairvaux år 1174 fullbordade kor torde däremot kunna sägas vara mera i tiden om det tillkommit efter år 1234. Således finns det skäl att skissera en annan bygg­ nadshistoria. Under den tid som förflutit efter klostrets etablering omkring år 1160 fram till branden 1234 har en klosterkyrka planlagts och påbörjats enligt den tra­ ditionella cistercienserarkitekturen med treskeppigt långhus , tvärskepp med rakslutna kapell och ett rak­ slutet kor i öster. Vid tiden för branden 1234 har långhus , tvärskepp och kor varit uppförda till full höjd men utan välvning. Vid branden blir tak och takstolar lågornas rov. Hypotetiskt kan man tänka sig att koret just stod inför sin välvning , att dess inre var fyllt av ställningar och att dess murar därför skadades mera än MEDELTIDENS BYGGNADSHISTORIA 55 kyrkan i övrigt. Till följd härav rivs koret och ett nytt planlägges och uppföres enligt då förhärskande ideal. Långhusets och tvärskeppets murar bevaras däremot och förses med sitt valvsystem ungefär samtidigt med koret. För denna hypotetiska byggnadshistoria talar för­ utom skillnaderna i stil och material mellan långhus och kor jämte valvsystem även planernas inkongruens . Långhuset är planlagt enligt det bundna systemet med huvudpelare och bipelare , vilket saknas bland de fran­ ska cistercienserkyrkorna men är vanligt på tysk bot­ ten . Koret med omgång och kapellkrans har däremot som nämnts sin direkta förebild i Clairvaux. Om en förändring under byggnadsskedet vittnar även det faktum att huvudpelarna saknar kapitällist mot långhuset (fig 19). Det kan antagas att det ur­ sprungliga valvsystemet var avsett att ha konsolpilast­ rar som började med sin konsol i höjd med kapitällis­ ten, varför således kapitällisten utelämnades . Även murverket synes ge stöd åt hypotesen om två skilda byggnadsperioder. Sålunda saknar långhus och tvärskepp den profilerade taklist som löper längs ko­ rets högmur. Taklisten börjar invid hörnen mellan tvärskepp och kor, på den plats man kan antaga att skarven mellan ett äldre kvarstående tvärskepp och ett nyuppfört kor borde finnas (fig 26, 29). Murverket härintill uppvisar också vissa oregelbundenheter, som måhända är resultatet av en ombyggnad. En annan murskarv som förtjänar att nämnas är den horisontalskarv , som finns i norra sidoskeppsmuren strax under fönstrens underkant (fig 16) . Murverket under skarven synes vara skadat genom vittring medan det upptill är oanfrätt. Forssen antar att skarven beror på att byggnadsverksamheten här legat nere en tid och att muren i höjd med skarven stått oavtäckt och tagit skada av frost och vatten. I norra sidoskeppsmuren finns i närheten av nord­ västra hörnet i anslutning till ett språng i sockeln en vertikal skarv mellan det just beskrivna vittrade mur­ verket och den typ av murverk som utmärker kyrkans 56 VARN H EMS K LOST ERKYRKA medeltida delar i öv rigt (fig 35). Partiet omedelbart öster om skarve n är ommurat i samband med De la Gardies restaurering, varför det är svårt att faststä lla de båda medeltida murverkens förhållande till varan- dra. Sannolikt är som nämnts det vittrade murverket ä ldst och partiet väs ter om skarven således yngre . Måhända tillhör hela väs tgaveln detta något yngre ske- de. stilfränder Långhusets plan och arkadsystem söker som nämnts sina närmaste fränder inom den tys ka cisterc ienserar- kitekturen medan korets plan är fransk. För att finn a härkomsten för korets och valvsystemets stendetaljer Kyrkans ombyggnads- eller nybyggnadsperiod efter branden anses vara avslutad vid ti den fö r Birger Jarls död och begravning i klosterkyrkan år 1266. Utan någ- ra i murverket avläsbara fö rändringar har ky rkan kvar- stått under medeltiden. Två bränder härj ar , åre n 1394 och 15 13, men om dessa berört mer än tak och taksto- lar och hu r omfattande återställningsarbetena varit , äge r vi ingen kunskap. och utsmyckning får man åter söka sig till Tys kland , framfö r allt till Westfalen. Detta har framhållit s av ett fl ertal forskare; senast och mest ingående är Hans Thiimmlers studie i Nordi sk medeltid . 16 Thiimmler Fig 47 a. Konsol i tvä rskeppet unde r mittknekten invid nordöstra långhu s- hörnet. Foto 198 1. Conso/e in the tran sept below the cen- tral shaft near the northeast earner of the nave. Fig 47 b. S k ö rnkapitä l till svickelkolon- netten i korets nordöstra hörn . Foto 198 1. So-called eag/e capita / of the spandrel co/onnette in the northeast earner of the chancel. Fig 47 c . Slutsten i korval vet. Foto A Forssen 192 1, AT A. Keystone in the chancel vault. MEDELTIDENS BYGGNADSHISTORIA 57 menar att hela valvsystemet i Varnhem har en direkt förebild i cistercienserkyrkan Marienfeld i Westfalen, att detta byggnadsverk måste ha varit bekant för dem som svarade för bygget i Varnhem. I Varnhem och Marienfeld vilar valven på konsolknektar , gördelbå­ garna beledsagas av en underliggande vulst, också buren av konsolknektar. 17 I Varnhem är mellan kon­ solknekten och valvribban en kolonnett inskjuten. Det­ ta saknas hos de tyska stilfränderna men finns däremot i den ungefär samtidigt med Varnhem välvda domkyr­ kan i Lund. Thummler går vidare i sinajämförelser med Westfa­ len och hävdar att knektkonsolerna vid mittkvadratens nordvästra hörn i Varnhem nästan med visshet vittnar om att westfaliska hantverkare medverkat i Varnhem. Figurerna på konsolerna har enligt Thummler paral­ leller dels i klosterkyrkan Marienfeld dels i domen i Munster. 18 Huvudena i Munster är emellertid ej likt Varnhem placerade som konsoler utan som imposter i svicklarna mellan kapitällist och valvribba och visar enligt författarens mening ej så stor likhet med konsol­ huvudena i Varnhem, att de kan anses ha haft samma upphovsmän. Bland figurskulpturerna i Varnhem finns vidare på en svickelkolonnett i koret ett s k örnkapitäl (fig 47 b) , en örn som med huvudet nedåt biter i kapitä­ lets halsring. Thummler nämner inte förekomsten men även för detta finns paralleller i Westfalen. 19 I Lud­ gerikirche i Munster återfinns således i mittskeppets andra trave fyra likartade kapitäl. Likheten är emeller­ tid ej heller sådan, att man kan tala om direkta förebil­ der. Det torde vara riktigare att beteckna såväl huvudfigurerna som örnkapitälen som ett tämligen vanligt inslag i det westfaliska formförrådet. Örnkapi­ täl uppträder i Rhenlandet redan i mitten av 1100-talet och sprids sedan över stora delar av Tyskland. I Sveri­ ge finns örnkapitäl förutom i Varnhem, i Linköping och Lunds domkyrkor, i Visby Mariakyrka och i ett flertal andra gotlandskyrkor. 20 En mera specifikt cisterciensisk dekorationsdetalj torde däremot de i Varnhem såsom konsolavslutningar rikligt förekommande blad- och akantusrosetterna vara . . Förekomsten av svickelkolonnetter i Varnhem och Lund har nämnts ovan men det finns skäl redovisa även andra likheter mellan de båda kyrkorna. De drab­ bades av eld år 1234, varför deras återuppbyggnads­ perioder i stort sett bör ha sammanfallit. Svickel- och konsolkolonnetterna i Lund är försedda med knoppka­ pitäl liknande dem på konsolkolonnetterna och kon­ solknektarna i Varnhem. Absiden i Lund hade före 1800-talets ombyggnad ett ribbhjälmvalv, vars ribbor utgick från konsollika förkroppningar i murens krön­ 58 VARNHEMS KLOSTERKYRKA list. Varnhemsabsidens valv är också ett ribbhjälmvalv med likartade förkroppningar i krönlisten. 2 1 En skill- nad mellan de båda valven ligger i att fyra av varn- hemsabsidens valvkappor är försedda med fönsteröpp- ningar. I Lund fanns vidare före 1800-talets ombygg- nad ett stort trekopplat fönster i väst såsom alltjämt är fallet i Varnhem. Västportalen i Lund, slutligen, som också den gick förlorad vid 1800-talets nybyggnad av västpartiet, var en perspektivportal ej helt olik Varn- hemsportalen. Delar av Lundaportalen finns numera uppsatta i Domkyrkamuseet i Lund. Portalens ur- sprungligen södra kapitälband har ett växtornament med en inflätad figur som är närmast identiskt med ornamentiken på nordvästra tvärskeppspelarens östra knektkonsol i Varnhem (tig 47 a , 52). Klosterkyrkans båda portaler i väst och nord anses av många forskare röja lundensisk påverkan. Som ovan nämnts förmodar Lundberg att åtminstone den norra portalen är huggen Fig 48. Portal i tvärskeppets östvägg på norra sidan. Sekundär placering. Foto 1981. Portal in the east wall of the transept on the north side. Secondary /ocation. av den gotländske FollingbomästarenY En mästare som skall ha gjort sina första lärospån vid domkyrko- bygget i Lund, där han i västportalen hämtat grundele- menten till sin kommande verksamhet. Efter lundati- den skall han ha huggit Skövde kyrkas nordportal och sedan den norra varnhemsportalen. Lundberg sätter tillkomsttiden för varnhemsportalerna till slutskedet av kyrkans byggnadsperiod , dvs 1260-talets mitt. Fischer framhåller också sambandet mellan varnhemsporta- lerna och Skövde och anser att alla tre har samma upphovsman. 23 Likheterna mellan nordportalen i Varnhem och skövdeportalen omfattar blott lejonskulpturerna, som i Skövde griper om ett människo- respektive ett väd- urshuvud, och Varnhem om vardera ett vädurshuvud. I övrigt är nordportalen i Varnhem en baldakinportal med diamantsnittsprydda band- och bladkapitäl och en fempassformad avs lutning på själva dörromfattningen MEDELTIDENS BYGGNADSHISTORIA 59 (fig 32). Mellan Skövdeportalen och Varnhems väst­ portal är däremot likheterna större. Båda är perspek­ tivportaler med kolonner och kapitälband (fig 31). Skövdes östra kapitälband överensstämmer med Varn­ hems båda (fig 30), medan det västra visar stora lik­ heter med kapitälbanden från Lundactomens forna västportaL24 Kapitällisterna slutligen har mycket lik­ artade profiler i såväl Varnhem och Skövde som Lund. Förutom Skövde vittnar en annan västgötakyrka om nära samhörighet med klosterkyrkan. Det är Forshem, som ursprungligen uppförd under romansk tid fick ett nytt kor under 1200-talets andra hälft. Över koret vilar ett kryssvalv på fyra hörnkolonnetter med ribbor och slutsten, allt i ett utförande närmast identiskt med Varnhem. Här torde man kunna anta, att samme mäs­ tare hållit i mejseln i de båda kyrkorna. 25 Den medeltida kyrkan Som framgått av byggnadsbeskrivningen är själva byggnadskroppen till största delen bevarad sedan me­ deltiden. Den medeltida kyrkan har således varit en treskeppig basilika , med tvärskepp , kor med absid, omgång och kapellkrans (fig 53). Den nuvarande sak­ ristian har utgjort ett kapell , avskilt från tvärskeppet genom en ca två meter hög mur och därovan en båg­ öppning. Mittskeppet har varit indelat i lekbrödrakor längst i väster, därefter sjukkor, sedan det stora munkkoret och i öster presbyteriet med absid och högaltare . Grän­ sen mellan munkkor och presbyterium har gått vid nuvarande kortrappan. De olika koren i mittskeppet torde ha skilts åt av låga murar, vars förmodade grund­ valar påträffats vid Curmans restaurering. Förutom med murarna har skillnaden mellan de olika koren markerats i skilda golvnivåer. Sålunda har lekbrödra­ koret legat lägst, sjukkoret två steg högre , munkkoret ytterligare ett steg högre samt presbyteriet slutligen ett steg över munkkorets golv. Ä ven inom presbyteriet har det funnits en höjdskillnad mellan den kvadratiska delen och den högre belägna absiden med högaltaret. Det medeltida golvet har , där det påträffats vid Cur­ mans restaurering, varit belagt med kalkflis , dels kanthuggna rektangulära hällar , dels obehugget oregel­ bundna (fig 55) . Varje kor har haft ett eller flera altaren. I lekbrödra­ korets östligaste del påträffades som nämnts vid Cur­ mans restaurering grundstenar som antogs ha utgjort fundamentet till det medeltida Heliga Korsets altare. De tre holklika överbyggnader som höjer sig över koromgången i Varnhem synes sakna paralleller inom cistercienserordens arkitektur. Deras uppgift är att möjliggöra ett större ljusinflöde till högkoret. Under holkarna är valven högre än i omgången i övrigt och korarkadens bågar är vid holkarna uppdragna, så att ljuset från fönstren i holkarnas gavlar kan strömma in i högkoret. I Helge Ands kyrka i Visby förmedlas ljuset på ett måhända jämförbart sätt från fönstren i ytter­ murarna genom trapparkadernas uppdragna mittbågar till kyrkans centralrum. Ä ven i andra detaljer visar Helge Ands kyrka och koret i Varnhem släktskap. 26 Från sina förebilder inom cistercienserarkitekturen skiljer sig Varnhem slutligen genom att tvärskeppet saknar kapell i öster. Samtidigt återfanns ett antal ornerade kvadrar i den troligen vid De la Gardies restaurering tillkomna muren mellan nuvarande sakristian och tvärskeppet. Dessa stenar bildade tillsammans ett altare och detta återuppfördes på den förmodade altargrunden i lekbrö­ drakoret. Självfallet kan intet säkert sägas om till vil­ ket altare dessa stenar ursprungligen hört. A v övriga altaren i mittskepp och tvärskepp har inga säkra spår påträffats. Det nuvarande kolonnettprydda högaltaret är medel­ tida och står på sin ursprungliga plats. Altarskivan är däremot tillkommen vid De la Gardies restaurering. Altaret är murat med samma typ av bruk som använts vid det tredje korgolvets tillkomst. Det kan således knytas till detta golv. Emellertid har det i koret påträf­ fats två äldre golvnivåer och i absiden åtminstone en äldre. Hur altaret sett ut under äldsta tid eller var exakt det då varit placerat känner man inte . De två kolonnet­ ter som pryder altarets framsida kan stilistiskt sägas höra hemma i 1200-talet , varför det förefaller troligt att altaret tillkommit samtidigt med det nya koret vid 1200-talets mitt. De fem östliga kranskapellen bör under medeltiden varit försedda med var sitt altare. I det sydligaste av dem har vid Curmans restaurering påträffats ett frag­ ment av ett altare, som därefter rekonstruerat s. I sam­ ma kapell kunde det konstateras , att det medeltida kalkflisgolvet legat på två nivåer, en lägre närmast öppningen och en ett steg högre i de inre två tredjede­ larna av kapellet. Samma förhållande rörande golvni­ 60 VARNHEMS KLOSTERKYRKA våerna kunde konstateras i nästföljande kapell. Det förefaller således troligt, att alla de fem kranskapellen haft golv på skilda nivåer. Hur de långsmala utrymmena på norra och södra sidan av koromgången varit inrättade under medelti­ den är svårare att få en uppfattning om. Forssen antar att de genom lägre skiljemurar varit indelade i vardera två kapell med altareY Någon arkeologisk grund för en sådan tolkning föreligger emellertid ej . Ett indicium på att det norra respektive södra utrymmet haft skilda funktioner är ingångarnas olika placering. Till det nor­ ra har man kommit genom en öppning från koromgång­ en, medan ingången till det södra funnits från tvär­ skeppet. Båda påträffades vid Curmans restaurering. Den portal som finns mellan tvärskeppet och norra utrymmet torde däremot vara ditflyttad vid De la Gar­ dies restaurering. I samband med klostrets utgrävning framkom res­ terna av ett 2,5x7 m stort rum omedelbart utanför södra tvärskeppsgaveln. Det antogs vara den medelti­ da sakristian. Någon ingång mellan den förmodade sakristian och tvärskeppet har emellertid ej konstate­ rats. Att förbindelsen mellan sakristia och kyrka skett via korsgången förefaller mindre troligt och torde sak­ na paralleller bland ordens övriga medeltida kloster. Om man således avvisar tanken på en sakristia söder om tvärskeppsgaveln , ligger det nära till hands att i stället se utrymmet söder om koromgången som den medeltida sakristian. Denna funktion skulle således vara anledningen till att ingången placerats mot tvär­ skeppet och ej mot koromgången . Det norra av de långsmala utrymmena bör däremot ha tjänat som ka­ pell med tillträde från koromgången i likhet med de övriga kranskapellen. Huruvida det varit indelat i två mindre kapell är emellertid ovisst. Målningar Kyrkorummets nuvarande färgskala med den varma sandstenen och lite kyligare kalkstenen synlig samt de gråvita putsytorna återspeglar inte det medeltida utse­ endet utan är ett resultat av De la Gardies och Cur­ mans restaureringar. Vid Curmans restaurering avlägsnades till största delen den puts eller slamning som då täckte partier av behuggen sten . I de fall putsen satt alltför hårt fast patinerades partiet i stället till likhet med den omgi­ vande naturstenen. Vid Curmans restaurering kunde det emellertid ock­ så konstateras att rester av färg fanns på mittskepps­ valvens gördelbågar och slutstenar. 28 Likaledes finns det fortfarande på gördelbågen mellan korpelarna stora MEDELTIDENS BYGGNADSHISTORIA 61 Fig 49. Piscina i sakristians sydöstra hörn. På undersidan försedd med rosett i relief. Foto 1981. Piscina in the southeast corner of the vestry. Underneath provided with a ro­ se/le in relief. Fig 50. Parti av Magnus Gabriel De la Gardies gravkor mot sydöst. Rest av medeltida nisch som funnits i korsgång­ ens östmur. Foto A Forssen 1922 , ATA. Part of Magnus Gabriel De la Gardie's burial chapelfacing SE. Remain ofme­ dieval niche in the east wall of the eross-ais/e. Fig 51. Rester av medeltida nisch i öst­ väggen till Magnus Gabriel De la Gar­ dies gravkor. Jfr fig 50. Foto 1981. Remains of medieval niche in the east wall ofMagnus Gabriel De la Gardie's burial chapel. Fig. 52. Detalj av södra kapitälbandet till Lunds domkyrkas forna västportaL Nu i domkyrkomuseet. Jfr fig 47 a. Foto Lunds Universitets historiska Museum. Detail ofthe south capitalfrieze on the ancient westportal ofLund Cathedra/. Now in the Cathedra/ Museum. 62 VARNHEMS KLOSTERKYRKA ~A '>AD 1'\0T NOI>Ortoger Rede peninge» och en halv läst smör. De tjugo landbönderna närmast klostret i Valle härad skulle gå fria från fog­ darna och i stället göra dagsverken under klostret eller sörja för klostrets gäster. Från Varnhems kloster överfördes 1540-41 värde­ fulla silverpjäser till kungens och drottningens hovhus­ hålL Cupporna till två kalkar av förgyllt silver togs troligen av kungen personligen . En liten silvertavla, vari fanns en Mariabild, troligen ett bäraltare eller en relikdosa, »anammades» av drottning Margareta. 1 »Efter Religionens reformation , och sedan kloster­ Jefwernet blef i wårt fädernesland ödelagd! och reditij borttagne ifrån Clostren, hafwer detta Tempel mästa­ delen stått och förfallet; dock till att hålla den någor­ lunda wid macht, är då strax rätte Sochnekyrkian Skärke bortrifwen , som här wäster för Jågh, och denna till Sochnekyrkia igen giord » heter det i ett utkast till västfasadens inskriftstavlor om De JaGardies restaure­ ring (om klostrets upphörande se vidare s 53). Reformationen var en långsam process, som blott så småningom genomsyrade riket. Det följande 1500-talet karakteriseras av denna process , egendomskonfiska­ tioner, ökade anspråk på skatter och uppror. I slutet av århundradet väcktes med Johan lil en viss återgång till en katoliserande gudstjänstordning till liv. År 1563 under Erik XIV: s regenttid utbröt N ord i ska sjuårskriget , närmast ett blockadkrig från Liibecks och Danmarks sida för att utestänga Sverige från handels­ förbindelserna med utlandet. Danskarna inföll i Sveri­ ge och erövrade Älvsborg. 1566 blev trakten vid Varn­ hem utsatt för danskarnas härjningar. Såväl klostret som Skarke kyrka utsattes för brand. Inskrift stavlan norr om västra ingången till kyrkan berättar enligt avskrift av Johan Peringskiöld om denna brand : »Se­ dan war klostret och kyrkan upbränd i then feigd emel­ lan konung Eric then 14. och the danske. »2 Under Curmans restaurering kunde man iaktta spåren efter denna brand . I synnerhet södra fasaden har varit svårt angripen (AT A, Rest rapport). Ä ven egendomen Hö­ jentorp, som indragits till kronan och blivit kungsgård, blev ödelagd av danskarna. Gustav Vasa berättas ha besökt Höjentorp. Av hans söner vistades Karl , seder­ mera Karl IX, som 1571 utökat sitt hertigdöme med Valle och Vadsbo härader, ofta på Höjentorp och lät här uppföra en ny mangårdsbyggnad (fig 59) . 3 Denna stod kvar ännu i mitten av 1700-talet. Johan lil berät­ tas också tidvis ha vistats på gården. 4 Hertig Karl och hans bror kung Johan beslöt enligt ett kungligt brev 24/2 1574 »att Warnums Clöster udi Walla häredt som för någre år sedenn är afbrändt, måtthe nu i tillkommende Wår och Sommer bliffwe upbygdt och Renoueret efter wij förnimme thett ännw LättJigen står till att hielpe » (bilaga 2). 5 Enligt inskrift på den största av klockorna blev kyrkan »Af k. Johan 1574 å nyo täckt ». Av en skrivelse av hertig Karl 1588 framgår att renoveringsarbete ännu så sent utfördes. 6 Johan III var förutom teologiskt starkt estetiskt och historiskt inriktad - en sida som tog sig uttryck i byg­ genskap och upprättandet av gamla monument. Han lät återuppföra de av Gustav Vasa rivna kyrkorna på malmarna i Stockholm, såsom Jakobs och Klara kyr­ kor. Det var uppenbarligen konungagravarna i Varnhems klosterkyrka , som tilldrog sig Johan III :s intresse på samma sätt som i Vreta klosterkyrka. Johan III lät i båda dessa kyrkor uppställa minnesvårdar över ko­ nungar och furstar, som ansågs ha sina viiopiatser i kyrkorna. År 1582 utfärdade han medel till Vreta klos­ terkyrkas reparation. 7 Johan III:s omsorg om histo­ riska gravar gällde också Sten Sture d ä:s kvarlevor, som på kungens befallning 1578 nedsattes i sturegrav­ koret i Strängnäs domkyrka. 8 Johan III synes även hyst planer på att återuppbygga själva klostret i Varnhem i likhet mecJ!fflera kloster i riket , bl a Gudhem och Alvastra. Åte~uppbyggnaden av Alvastra kloster var honom särskilt angelägen ,för the konungers och Furstars begraffninger, som i sam­ me closter liggie begraffne ». Skara domkyrka , som NYARE TIDENS BYGGNADSHISTORIA 69 1566 även den blev utsatt för danskarnas härjningar , stod liksom Varnhems klosterkyrka efter brand utan tak . Johan III ombesörjde reparationer även av dom­ kyrkan , vilka ägde rum samtidigt med arbetena i Varn­ hem (1571-86). 9 Bakgrunden till Johan III:s omsorg om monument , som inrymde konungagravar, är den >>göticism >> som under 1500-talets andra hälft och 1600-talet växte fram i Sverige . 10 Den svenska nationalstaten hade befästs . Med nationalstaten växte känslan för fosterlandet och dess historia fram . Den nationella historieskrivningen var på modet. Som landsflyktig katolsk ärkebiskop författade Johannes Magnus verket >>Historia de omni­ bus gothorum sveonumque regibus >>, som utkom pos­ tumt på latin 1554. Kungalängder fram till Gustav Vasa presenterades och den götiska historien levande­ gjordes för att med förfädrens exempel lära och leda dåtidens svenskar. Fig 58. Kontrakt 1529 mellan Gustav Vasa och abboten i Varnhem om den årliga avgiften till kronan av klostrets inkomster. RA (se bilaga l). Confl·act from 1529 between Gustavus Vasa and the abbot of Varnhem determining the annual fee to the Crown of the monastery income (see Appendix l). 70 VARNHEMS KLOSTERKYRKA Stormaktstiden, Drottning Kristina och Varnhems klosterkyrka Först efter mitten av 1600-talet, då den lutherska läran hade vuxit sig stark, hade man fått tillräckligt perspek­ tiv på den katolska tiden. Ett intresse för medeltida byggnader och minnesmärken började växa fram. Re­ formationstiden med dess religionstvister, dyrtid och uppror innebar stagnation av byggnadsverksamheten. Konfiskationerna av silverföremål minskade också en­ tusiasmen för underhållet av kyrkobyggnad och kyrko­ gård. Kyrkorna lämnades att förfalla eller fick blott ett nödtorftigt underhåll. Detta gällde också Varnhems klosterkyrka, som efter Johan III:s insatser åter läm­ nats åt sitt öde. Vid mitten av 1650-talet uppges en stor del av kyrkans sydmur vara nedfallen , delar av valv­ systemet i kyrkan samt i kapellkransen runt koret in­ störtade (se nedan). Med Gustav II Adolfs trontillträde ingick ett nytt skede i vår historia - stormaktstiden. Det svenska östersjöväldet växte fram och det avlägset liggande landet började hävda sig i Europa. Samtidigt skedde ett inre uppbyggnadsarbete i landet . Detta gällde såväl byggnadsverksamheten som den andliga odlingen. Strävan att förse den nya stormakten med storvulna minnen från en svunnen tid gav ny näring åt den göti­ cism, som frodats sedan 1500-talets andra hälft och som inspirerat Johan III i hans insatser för äldre monu­ ment. Städerna tillväxte i invånarantal och försågs med nya representativa byggnader. Vid 1600-talets mitt kul­ minerade adelsväldet i landet. Genom förläningar fick adelsmännen vidsträckta landområden och innehade vid denna tid ca 60 % av landets jord . Till adelsprivile­ gierna hörde också kompetens att inneha rikets högsta ämbeten. Adeln kom att spela stor roll för byggnadsverksam­ heten under denna tid genom sitt ökade jordinnehav. Dess ökade ekonomiska resurser kom också kyrkorna till del. En av föregångsmännen på detta område var Magnus Gabriel De la Gardie , som hade vidsträckta landområden framför allt i Västergötland och Uppland. År 1647 ärvde han Ekholmens friherreskap , som hans farfar Pontus De la Gardie erhållit 1571. Samma år gav drottning Kristina egendomen Böjentorp i bröllops­ gåva åt hans hustru Maria Euphrosyne , dotter till Gus­ tav II Adolfs halvsyster, prinsessan Katarina , som hade Kristina i sin vård. År 1652 ärvde han Läckö grevskap, som donerades till Jakob De laGardie 1615. Böjentorp bildade centrum i en rad västgötagods, som sträckte sig upp mot Vänern. Godset uppbyggdes genom en rad donationer , som började 1647 och i stort sett nådde sin fullbordan i början av 1650-talet. Höjen­ torps kungsgård med Varnhems kloster och nära 60 mantal ingick i den första donationen 1647 (fig 59). 11 Varnhems klosterkyrka fick inte kontinuerligt un­ derhåll efter Johan III:s insatser. På 1640-talet var behovet av reparation, framför allt av taket, påträng­ ande och frågan upptogs av drottning Kristinas för­ myndarregering. I en skrivelse till landshövding Carl Siggesson den 14 april 1641 påminner förmyndarregeringen (för den då 15-åriga drottningen) om den reparation av Varn­ hems klosterkyrka, som rekommenderats vid senaste mötet i Stockholm, bl a att kyrkan »måtte blifwa med h Taak försedd >> (RA, Riksreg, s 335 verte fl). Under vintern hade man inte gjort något åt detta arbete, var­ för man erinrade om ärendet: >>Nådeligen befallandes , att efter som det wore stor skada samma kyrkia allde­ les att förfalla låtha , uthi betrachtande af den sköne byggningh , och elliest dee tänkwärdige griffter som där finnes, dock I för den skuldh giöra edert bästha, till att förmåh allmogen så uthi sochnene där näst om kringh­ boendes, som dee Bönder, hwilke , i samma Clöster­ kyrckio pläge hafwa sin Gudstiänst dät dee uthi tilkom­ mande winter framkiöra , hwadh wirke som till taket kan wara af nödhen, så att man sädan må kunna fordt­ fahra med h täckningen ... >> Förmyndarregeringens ansträngningar att reparera den förfallna klosterkyrkan synes inte ha vunnit några resultat. Den20mars 1648 beordrar drottning Kristina översten Per Ribbing att låta knektar ur hans regemen­ te arbeta vid klosterkyrkan (RA , Riksreg , s 376). Drottningen har beslutat , att låta reparera kyrkan , >> SOm nu en långh tidh hafuer legat ödhe >> . Samma datum förärar drottningen ett tusen riksdaler till den närbelägna Gudhems klosterkyrka , vilken >> till taak och innandöme så godt som heelt ähr förderfwat >>. Den 31 :e i samma månad donerar drottningen ett tusen riksdaler även till Varnhems klosterkyrkas reparation och dessutom årligen kyrkotionde till dess vidmakthål­ lande, vilket hon ytterligare hade specificerat i ett öppet brev . Åtskilliga svenska konungar har i kyrkan utvalt sin gravplats >>Och äre der begrafne wordne, der deres dödhe been ähnnu sigh hwijla >> heter det i skrivelsen . Såväl för kyrkans härliga vida berömda byggnads skull som för de berömda och tänkvärda >> konungslige Grifter skulldh, som ähnnu i föreskrefne kyrkio ähr till att finna>> tillkom denna donation . Under de långa krigstiderna hade kyrkan som så många andra byggna­ der inte underhållits och >> till Taak och innandöme NY ARE TIDENS BYGGNADSHISTORIA 71 Fig 59. Höjentorp. Teckning till Sveciaverket omkring 1690. Böjentorps kungsgård med Varnhems kloster ingick i drottning Kristinas donation 1647. KB . Foto NordM. Höjentorp . Drawing for Suecia Antiqua, c 1690. Höjentorp RoyalManor with Varnhem monastery was part of Queen Christina's donation of 1647. myckit förderfuat blefuen >>. Några mer omfattande re­ staureringsåtgärder synes emellertid inte ha genom­ förts under drottning Kristinas regeringstid. Det kan synas märkligt, art drottning Kristina, så snart efter det hennes far kämpat för den lutherska läran , donerade medel till klosterkyrkors reparation . Genom sin lärare , sedermera biskopen i Strängnäs, Johannes Matthiae erhöll hon emellertid från början en Magnus Gabriel De la Gardies restaurering De la Gardies oerhörda besittningar och hans priorite­ ring av byggenskapen gjorde honom till landets störste byggherre under stormaktstiden. Han frigjorde arbets­ kraft och medel till byggnadsverksamheten genom att välja en mindre intensiv driftsform för jordbruket (Re­ vera, s 87). Varnhems kloster tillhörde som nämnts drottning Kristinas donationer till greven 1647. I sitt donationsbrev till kyrkans reparation 1648 uttryckte stor tolerans i religionsfrågor. Marken blev härigenom förberedd för hennes övergång till katolicismen vid mitten av 1650-talet. I förmyndarregeringen kan riks­ marsken Jakob De la Gardie , av Gustav II Adolf 1615 upphöjd till greve av Läckö, tänkas ha arbetat för klosterkyrkans reparation. Den kom ju även att fullföl­ jas av hans son, Magnus Gabriel De la Gardie . hon en önskan »att och andre wåre och Riksens trogne män och Undersåthere , som af förmögenheet ähro, warde i lijka måtto något här till förährandes» . Då De la Gardie året innan fått Varnhems kloster i donation av drottningen, måste han känt det som en förpliktelse att fullfölja restaureringen av den förfallna klosterkyr­ kan. År 1652 förordnade han medel till arbetets igång­ sättande.12 Det kom emellertid att dröja några år, 72 V ARNHEMS KLOSTERKYRKA Fig 60. Konungagravkor (Knut Eriksson). Teckningarna av konungagravkoren före De la Gardies restaurering återger fantasifullt deras raserade tillstånd. KB. Foto NordM. Royal burial chapel (Knut Eriksson) . The drawings of the royal burial chapels prior to the De la Gardie restoration represent, in an imaginative way, their derelict state. innan restaureringen påbörjades. I ett detaljerat utkast till inskriftstavla över restaureringsåtgärderna under De la Gardies tid beskrivs kyrkans dåvarande tillstånd sålunda: 123 >>Men efter församblingen war ringa och kyrkian stoor, hafwa dhe inte förmått hålla henne wid macht, uthan hon sedan altsedan mästadeles stått och förfallet; långwäggiarne af hwalfwens tyngd sig åt­ skildt; hwalfwen derafsönderrempnade, och en dehl af dem nidfallne ; konungschoren alt sönderspruckne, hwalfwen nidfallne ; samaledes sido Choren; taken all­ deles förruttne och bortskembde ; a lt innandöme så föråldrat och förslid t , att intet dugeligt fin s ... ,, (fig 60). En omfattande byggnadsverksamhet planerades 1653 på egendomarna i östra Sverige. I Uppland låg näst efter Västergötland De la Gardies största godsin­ nehav. 13 Ekholmen var huvudgården och den närbe­ lägna Veckholms kyrka hade fadern Jakob De la Gar­ die utsett till ättens gravkyrka. De la Gardie vistades fram till 1653 mest vid hovet i huvudstaden och på godsen i Uppland. Han var drott­ ning Kristinas gunstling och erhöll höga ämbeten och stora förläningar av henne. Nämnda å r 1653 föll han emellertid i onåd och detta medförde en brytning med Kristina och en kris för honom även som hovman och politiker. Han avsattes sålunda från sin tjänst som riksskattmästare. För byggnadsverksamheten blev denna kris av avgörande betydelse. De laGardie läm­ nade huvudstaden långa tider och drog sig ned till Läckö grevskap och organiserade byggnadsverksam­ heten i Västergötland. Arbeten, som långt senare kom att fullbordas helt eller delvis , planerades nu. Detta gällde tillbyggnaden av Läckö slott, nybyggnaden av Höjentorps gård och återupprättandet av Varnhems klosterkyrka. Brytningen med Kristina var sålunda av avgörande betydelse för den första byggnadsetappen av Varnhems klosterkyrkas restaurering. Liksom vid flera andra byggnadsplatser kom restaureringen att ske i två byggnadsetapper, en pla nerande, som 1654 blott hann påbörjas, då krigsangelägenheter kom emellan, och en mera omfattande från och med 1668, då a rbetet bedrevs med intensitet och slutfördes. Källmaterial och forskningsläge Första byggnadsetappen Under den första byggnadsetappen av klosterkyrkans restaurering har vi ett mindre omfattande källmaterial att arbeta med. Vilken information ger oss dessa hand­ lingar? Byggningsräkenskaperna från 1654 i LUB be­ rättar om material och byggningsfolk men lämnar oss i ovisshet om vad som verkligen utfördes under denna första etapp. Räkenskaperna kompletteras av korre­ spondensen: De laGardies koncept och registratur och inkomna brev , bl a från hauptmannen på Läckö slott Tore Ollonberg och befallningsmannen på Höjentorp Sven Höök. Även om bilden inte kan tecknas med någon fullständighet är den av stort värde för vår kun­ skap om nästa period . Riktlinjerna för restaureringens uppläggning uppdrogs under denna första byggnads­ etapp och ger oss ett oväntat perspektiv mot det som skulle fullföljas över ett decennium senare. Den arbets­ styrka av viktiga stenhuggare och murmästare , som skulle följa hela Varnhemsrestaureringen anställdes i samband med denna första etapp. Byggnadsdetaljer, som ger kyrkan dess karakteristiska utformning, ingick redan nu i planerna. Den första byggnadsetappen vid Varnhems kloster­ kyrka har klarlagts av August Hahr och Sten Karling. Hahr har framdragit byggningsräkenskaper om arbe­ tets påbörjande 1654 och Sten Karling viktig korre­ spondens i frågan . I sitt arbete om Matthias Holl drar han fram argument för att det var denne arkitekt från Augsburg, som var arbetsledare och arkitekt till Varn­ hemsrestaureringen. Andra byggnadsetappen Under den andra byggnadsetappen är källmaterialet rikt flödande. Vilken typ av material är övervägande och hur har det använts? Här finns i huvudsak tre skilda typer av källor: Korrespondens, räkenskaper , memorial och rapporter. Korrespondensen utgörs till större delen av De laGar­ dies konceptsamling , samlad i 88 volymer i Riksarki­ vet. Brev angående byggenskapen ingår i den allmänna korrespondensen. De är framför allt ställda till dem , som hade hand om byggenskapen- arbetsledare, bygg­ ningsskrivare, befallningsmän och fogdar på de ak­ tuella byggnadsplatserna . Bland inkomila brev ger oss breven från hauptmannen på Läckö slott och befall­ ningsmannen på Höjentorp viktigast information. Hauptmannen på Läckö hade översyn av arbetet och NYAR E TIDENS BYGGNADSHISTORIA 73 klosterkyrkans reparation stod under Höjentorps för­ valtning. Memorialen är ofta fogade till korresponden­ sen. De har samma karaktär av planering av arbete. Man kan ej säkert veta, om det har utförts. Det plane­ rade måste kollationeras mot byggningsräkenskaperna, som till större delen ingår i godshandlingarna rörande Läckö och Höjentorp. I serien Gref- och friherreskap i Riksarkivet finns även räkenskaper angående kloster­ kyrkan liksom i Läckösamlingen i Göteborgs landsar­ kiv . Byggningsräkenskaperna ger oss namnen på vid restaureringen verksamma konstnärer och hantverka­ re, vilka med ledning härav kan sökas i korresponden­ sen. Information om konungagravkoren och inskriftstav­ lan på västfasaden får vi i inkomna brev från Antikvi­ tetskollegiet , skrivna av dess sekreterare Johan Ha­ dorph till Magnus Gabriel De la Gardie . Detaljerade uppgifter om restaureringen finns i olika utkast till in­ skriftstavlan till västfasaden. Johan Hadorphs koncept i Antikvitetskollegiets handlingar i A T A ger oss kom­ pletterande material liksom De la Gardies egna kon­ cept till Johan Hadorph . Prästen i Varnhem Magnus Tengner berättar i utförliga brev till greven om restau­ reringen, förvarade i serien Prästers brev i Sverige och Finland . I samma serie finns även intressanta brev från Jonas Rudberus , som ombesörjde orgelbygget i Varn­ hem. Ett viktigt dokument till Varnhemsrestaureringens historia är samtida restaureringsrapporter , dels bilagda en skrivelse från befallningsmannen på Höjentorp, dels bland Läcköräkenskaperna i serien Gref- och friherre­ skap. Formuleringarna i rapporterna är emellertid stundom oprecisa. De samtida rapporterna måste stäl­ lås mot rapporterna från Curmans restaurering och byggnadstekniska iakttagelser. Vid 1920-talsrestaure­ ringen har man- utan kännedom om 1600-talsrappor­ terna - noggrant försökt urskilja kyrkans medeltida delar och de De laGardieska insatserna. Teckningarna och gravyrerna till Sveciaverket återger den nyrestau­ rerade klosterkyrkans exteriör och interiör. Beträffande restaureringens andra etapp drar Hahr fram viktiga dokument ur 1670 års räkenskaper röran­ de Läckö slott i De la Gardieska arkivet i LUB. 14 Karling berör även andra byggnadsetappen i sitt arbete om Matthias Hol!. Ett omfattande nytt material fram­ drogs i undertecknads avhandling Magnus Gabriel De la Gardies kyrkobyggnadsverksamhet i Sverige, vilket kompletteras och ytterligare bearbetas i denna fram­ ställning. 74 VARNHEMS KLOSTERKYRKA ... l 'l Fig 61. Kyrkan från nordost efter De laGardies restaurering. Teckning till Sveciaverket , detalj. KB . Foto NordM . Th e church from NE after the De la Gw·die res /oration. Drawit1g fo r Suecia Antiqua, detail . Första etappen 1654 Hauptmannen vid Läckö slott Tore Ollonberg ger i ett brev till Magnus Gabriel De laGardie december 1653 en berättelse om planerna för restaureringen av Varn­ hems klosterkyrka: 15 »Hafwer iagh warit uthi Warnomrna kloster kyrckia och den granneligen beseet , såsom och ährfahrit på hwad sätt som den kan best låta sigh reparera.<< En avritning av kyrkan , på vilken han antecknat sina iakt­ tagelser, nämns i brevet. Han har sammankallat allmo­ gen i församlingen och meddelat De la Gardies avsikt att låta reparera klosterkyrkan. Han ger även förslag till materialanskaffning. Trävirke kan väl anskaffas med församlingens hjälp. Sten finns redan till hands , även kalksten, och han har redan låtit hopsamla sten (sannolikt från klostret). >>Dee stoore Steen bandh till hwalfwen, som fattas ähre och icke långdt derifrån at kunna bekomma.» Eftersom till bygg- och murmäs­ tare, spik , bräder och järn krävs ansenliga medel , ber församlingen att få nyttja tiondemedel samt sakören i Valle härad . Församlingen anhåller även att få lov att hugga några ekar till spån »effter allt taaket måste giöres aff nyoo , och effter såsom detta ähr eet herligt tempel om E :H :G:E:"5 behagar, så tycktes wara sierli­ gere at mann giör eet toorn midt på kyrckian weedh korsbyggningen som det store fönsteret sitter undher , och twenne torn effterst i kyrckian och kyrckiedören kommer så midt imellan begge tornen mitt för store gången ». Bygg- och murmästare har han redan anlitat och haft med sig på platsen. Det var sålunda Ollon­ berg, som från början hade hand om restaureringen , anskaffade byggnadsmaterial och organiserade bygg­ ningsfolk. I början av följande år hade han emellertid lämnat denna uppgift till befallningsmannen vid Höjen­ torp , Sven Månsson Höök. 16 Förvåren 1654 var arbe­ tet vid klosterkyrkan i full gång. De !a Gardie begav sig i april själv till Västergötland för att planlägga och organisera ett omfattande byggnadsprogram. 17 Som Sten Karling betonat, var insatsen av den augsburgske byggmästaren och arkitekten Matthias Hol! i detta sammanhang av den största betydelse. Matthias Holl Matthias Hol! trädde enligt ett kontrakt den 4 oktober 1653 i De la Gardies tjänst. 18 Han upptas bland bygg­ ningsfolket på Drottningholm 1653-55 men anlitades även för andra uppgifter. 19 1654 finner vi honom verk­ sam vid Hapsals slott i Estland , varifrån han i mars kallades till Ekolsund. I april befaller emellertid De la Gard i e honom att skyndsamt bege sig till Höjentorp. 20 NY ARE TIDENS BYGGNADSHISTORIA 75 Som Sten Karling betonat , var Holls roll betydande vid organiserande! av det omfattande byggnadspro­ grammet i Västergötland .21 Arbetet vid Varnhems klosterkyrka kom under den första byggnadsetappen att ske under hans ledning. Sten Karling påvisar , att Holls ritningar till rundtornen vid Hapsals slott har stora överensstämmelser med klosterkyrkans mittorn , vilket talar för att Hol! är upphovsmannen till tornets utformning. Hol! uppgjorde även ritningarna till ny­ byggnaden av Höjentorps gård och det första projektet till Läckö slottskyrka. Spelade Hol! en motsvarande roll vid andra bygg­ nadsplatser? Vid restaureringen av Drottningholms slott, då 1500-talsslottet bl a ikläddes en klassicistisk dräkt med fasaderna indelade av pilastrar, tycks han 21 fl f oha spelat en mera underordnad roll . In uenser ran restaureringen, som leddes av tidens ledande arki­ tekter, Jean De la Vallee och Nikodemus Tessin d ä , är dock märkbara vid Holls byggnadsprojekt i Västergöt­ land. Sveciateckningen av klosterkyrkans exteriör återger kyrkans mittorn med en klassicistisk utform­ ning, som erinrar om Jean De la Vallees arkitektur (fig 61). Höjentorps fasader indelades av kolossalpilastraL En motsvarighet till slottskyrkan i Drottningholms 1500-talsslotts mittparti med dess från fasaden fram­ spring~nde tresidiga korparti finner vi vid Höjentorp22 (fig 59). Östflygeln mellersta del upptas här av gårdskyrkan, som framskjuter med ett tresidigt kor­ parti från östfasaden. Åren 1661-62 är Hol! åter några månader verksam med nybyggnaden av Höjentorp. Han kallas emellertid därifrån till Jakobsdal , som efter De la Gardies utnämning till rikskansler omvandlades till en ståtlig representationsbostad . Holls insats synes emellertid här ha varit begränsad till vattenkonst , lusthus och grottor. Han verkade här av allt att döma till sin död vid tiden omkring 1681. 23 Byggningsfolk och material Höjentorps gård var centrum för godsets förvalt:1ing. Restaureringen av klosterkyrkan bedrevs under går­ dens drätsel. Bland Höjentorps handlingar i LUB redo­ visas 1654 medel till klosterkyrkans reparation. 24 De laGardies enskilda sakören 1647-53 , häradshövdinge­ räntan 1648-1652, bidrag av kröningshjälpen från stä­ derna Mariestad, Lidköping, Skara, Falköping , Sköv­ de och Hjo belöpte sig 1654 till en summa av tillhopa 2194 dir kmt (s 540, 542 verte). De la Gardie förord­ nade således dels egna medel (521 dir kmt) och organi­ serade dels medel från andra håll (häradshövdingerän­ tan: I 098 dir kmt , kröningshjälpen: 575 dir kmt). Bygg­ 76 V ARNHEMS KLOSTERKYRKA ningsräkenskaperna ger oss information om hur dessa medel användes - betalning av byggningsfolk och ma­ terial. Bland byggningsfolket möter vi den under hela Varnhemsrestaureringen verksamme stenhuggaren Hans Eriksson Stenhammar, som redan nu synes haft en ledande ställning och attesterar listor över bygg­ ningsfolk och räkningar (s 543). Den l maj 1654 slöt De la Gardie kontrakt med Hans Eriksson. >> l synnerhet skall han wara förplichtat sitt steenhuggare- , murmes­ tare- och annat arbete , som honom anbefalt blifwer uthan försummelse, och effter sin bästa konst att fär­ digt giöra, hafvandes alfvartigit inseende på dee steen­ huggare- och murmestare geseliers troohet och flijt som under hans handh , eller eliest tillijka med honom på ett arbete förordnade warda. » 25 I september sam­ ma år erhöll han torpet Stenhammar i Ljungstorp att obehindrat nyttja (fig 6, s 256). Hans Eriksson, hädan­ efter även benämnd Hans Eriksson Stenhammar, skul­ le sedan följa arbetet ända fram till 1680-talet , varvid många viktiga uppgifter anförtroddes honom. Till sten­ huggarestyrkan hörde även Erik Hansson, förmodligen den förres far, samt stenhuggarna Arvid och Bengt. Arfued Biörsson, murmästare och stenhuggare var även verksam vid flera av De la Gardies byggnads­ platser, bi a vid Veckholms kyrka 1661 26 och Läckö slott 166927 . Det var således åt Hans Eriksson och hans folk, som De la Gardie från början anförtrodde uppgiften att återupprätta klosterkyrkan. Den 2 juni 1654 anlände tjugo soldater och en under­ officerare till arbetet vid klosterkyrkan. Ytterligare tolv soldater anslöt sig senare till de förra och arbetade tillsammans med dem i 4,5 vecka, till den 24 juli (s 543). Om svårigheter a tt få hantlangare berättar hand­ lingarna om Skokloster (Andren, s 42). Man använde soldater men också kvinnliga hantlangare som kalkrö- Restaureringens återupptagande J 668 1650-talets byggnadsprojekt hade blott delvis hunnit påbörjas, då De la Gardie 1655 kallades som krigsle­ dare och förhandlare till östersjöprovinserna. Detta innebar en avmattning av byggenskapen, som avstan­ nade på fl era byggnadsplaster. Byggnadsingenjören Jo­ han Peter Kirstenius förordnades till inspektor och direktör över byggnadsväsendet. 29 På grund av svårig­ heter med utbetalningar m m blev det dock i stort sett ett uppehåll i byggenskapen under denna tid. Först vid De la Gardies återkomst 1660 bedrivs den åter med rerskor och tegelbärerskor. sotdaterna utgjorde en god arbetsreserv . Det var ur rättslig synpunkt tvivelaktigt men nyttjades både av kronan och enskilda (Kumm, s 129). Såväl vid Läckö som Skokloster finner vi sol­ dater i arbete. Vad utfördes? Handlingarna ger oss ingen säker kunskap om vad som exakt utfördes. Vid klosterkyrkan fanns synbarligen en byggnadshytta med kalkugnar och smidesverkstad. Kalkbrännaren Håkan Andersson arbetade vid kloster­ kyrkan i 14 veckors tid . Två soldater och en son var honom behjälpliga med framkörning av material. En förteckning på smide till klosterkyrkan av smeden Hå­ kan Pederson ger oss flera viktiga uppgifter om vilket arbete , som utfördes under den första byggnadsetap­ pen (s 549 verte f) . Läktspik, takspik , ställningsspik, kofötter, kalkslagarejärn , murhakar , kalkrakor, bögfar att bära med o s v berättar om takarbeten , uppröjning av nedfallna delar av byggnaden och påbörjande av upprustning av denna. Hästar och vagnar upptas för materials framkörning. De anslagna medlen var emellertid under denna första period ringa och genom oegentligheter av befallnings­ man Sven Månsson Höök ytterligare reducerade . Höök förestod 1647-1661 Höjentorpsgodsen. Hans förvaltning underkastades 1661-62 ingående kontroll på grund av oegentligheter i räkenskaperna (Revera s 44). Dylika besvär med redovisningen var också på andra byggnadsplatser hämmande för byggnadsverk­ samheten. En motsvarighet till Höökaffären fanns så­ lunda vid Veckholms kyrka , där befallningsmannen vid Ekholmen Börje Abrahamsson, som här hade hand om kyrkans medelredovisning, 1664 fick avsked för oegentligheter. 28 intensitet. Den kris De laGardie råkat i efter brytning­ en med drottning Kristina var nu överstånden . Efter hemkomsten utnämndes han 1660 till rikskansler och insattes tillsammans med bl a den unga änkedrottning­ en Hedvig Eleonora och riksdrotsen Per Brahe i för­ myndarregeringen för Karl XI. I mitten av decenniet skärptes emellertid motsättningarna inom rådet mellan De la Gardies franskvänliga parti och anhängarna till riksskattmästaren Gustaf Bonde , som nu insatts i för­ myndarregeringen och krävde en fredlig och sparsam NYARE TIDENS BYGGNADSHISTORIA 77 ,//···:~-~ REVALLA ! _.-· "SLiDEU +.-I'Co / ;.IAGIUSBERG o 5 10 15 20 Il Fig . 62 . De la Gardies västgötagods. Karta med olika byggnadsföretag, samtida med andra byggnadsetappen vid klosterkyrkan. The De laGardie estales in Västergötland. Map with various building enterprises, contemporaneous with the seeond construction phase of the Abbey . politik. De riksstater, som 1667 och 1669 tillkommit under De la Gardies inflytande , bar sig inte . Riksdrot­ sen Per Brahe ingrep. Det blev en kraftmätning dem emellan, som pågick in på följande år. Koncentration av byggenskapen till Västergötland Den situation, som här tecknats ger bakgrunden till andra byggnadsetappen vid Varnhems klosterkyrka , som inleddes 1668-69. Varför återupptogs restaure­ ringen just då? De la Gardie hade åter anledning att lämna huvudstaden och dra sig ned till Västergötland . Här låg redan från början hans största godsinnehav , som han tycks ha prioriterat och genom byten och köp ökat och förändrat kvantitativt och kvalitativt (Revera , s 88 ff). l samband med godsförvärven ökade också byggnadsaktiviteten i Västergötland. Enligt grevens befallning skulle byggenskap äga rum i Läckö grevskap och »på alle orter» - vid Läckö , Mariedal , Hedvigs­ holm , Orrevalla , Magnusberg , Näs tegelbruk. Ett lusthus skulle byggas i gamla djurgården vid Läckö samt skola och hospital vid Synnerby (tig 62). 30 Byggnadsmemorialen 1668-69 innehåller även vid­ lyftiga planer. 3 1 Vintern 1669 skulle timmer framköras till åtskilliga byggnader. Man byggde farkoster för transporter, anlade hamn och vägar. Två vägar >>att kiöra med Caret » planerades - en till Traneberg på Kållandsö, en till Synnerby med bro över till Jöns­ lunda ladugård på fastlandet. En avmätning av trakten omkring Läckö förmodligen utförd för greven, visar två vägar från Läck ö med deras broar (fig 63). 32 Kar­ tan återger även Otterstads, Senäte och Synnerby kyr­ kor. l planerna ingick också en förhöjning av Läckö slott med en fjärde våning, inredning av riddarsalen , nya omfattningar till spisarna i gemaken m m. Jöns­ lunda ladugård skulle repareras och få nytt stall och två nya byggnader. Beträffande Storegården i Rackeby på fastlandet söder om Kållandsö , flyttas heela gården på ett annat stelle » och uppsättes ny byggnad i två våningar efter dessein. Gården Orrevalla sydväst om Lidköping skulle byggas ut till säteri . Ny grund lägges till stenhus på Söderbo sätesgård , omdöpt till Marie­ dal, i Ova socken sydost om Lidköping samt till Mag­ nusberg i Flo socken invid Hurmeberg. 33 Byggnationen vid gårdarna hann emellertid blott del­ vis genomföras , innan reduktionen kom . 78 V ARNHEMS KLOSTERKYRKA J ) • l Fig 63 . Avmätning av Kållandsö (för De la Gardie 1683) . Två vägar med broar vid Senäte och Synnerby kyrkor leder över till fastlandet. LMV. Measuring of Kållandsö (for De la Gardie, 1683) . The roads with bridges at Senöre and Synnerby Churches leading to the mainland. Upprustning av kyrkorna , som alltsedan reforma­ tionen blott nödtorftigt hade underhållits , var också en angelägen uppgift. Restaurering av Lidköpings kyrka pågick sedan 1667 och planerades bl a vid Ova kyrka invid Mariedal , Otterstads kyrka invid Läckö slott och Eggby kyrka invid Höjentorps gård .34 Man arbetade även på 1660-talet med Höjentorps gårdskyrka, som långsamt färdigställdes. Samtidigt med den andra byggnadsetappen vid Varnhem skedde emellertid arbe­ tet vid Höjentorp i ökat tempo Y Huvudbyggnaden får då sin fasad , indelad av pilastrar. Man arbetar med trädgårdsbyggnaden , bryggan och de andra husen in­ vid sjön, köket och badstugan. Restaureringen och den historisk-antikvariska forsk­ ningen Magnus Gabriel De la Gardie var en av dem som starkast stödde fornforskningen i vårt land och en nyckelperson vid inrättandet av Antikvitetskollegiet i Uppsala 1666 - vår första akademi med historisk-an­ tikvarisk forskning som uppgift. 36 J o han Hadorph , sekreterare i Antikvitetskollegiet, blev den mest ut­ präglade representanten för den praktiskt-nyktra strömningen av forntidsintresset. När väcktes De la Gardies intresse för fornforsk­ ningen? studieresorna och ambassaden till Frankrike 1646 hade säkerligen stor betydelse för hans kultur­ främjande gärning på skilda områden. Inför utlandet måste den nyvordna stormakten hävda sig genom byggenskap enligt kontinentalt mönster med symme­ triska gårdsanläggningar och dyrbart utsmyckade ge­ mak samt genom minnen från ett ärorikt förflutet. Intresset för landets forntid spelade stor roll som bak­ grund till vår stormaktstid. I Varnhems kloster, som tillhörde drottning Kristinas tidigaste donationer 1647, fanns viktiga historiska minnen. Stockholms grundläg­ gare Birger Jarl och konungar ur Sverkerska och Erikska ätterna var enligt traditionen begravda i kyr­ NY ARE TIDENS BYGGNADSHISTORIA 79 kan. Redan 1652 förordnade De la Gardie, som nämnts, medel till klosterkyrkans reparation . Från 1650-talets första år har vi också exempel på hans »restaureringsverksamhet » av sockenkyrkorna i närheten av godsen, såsom Lovö kyrka vid Drottning­ holm och Otterstads kyrka vid Läck ö slott. 37 Forn­ intresset låg eljest nere under denna tid. Först på 1660­ talet började ett nytt skede för den svenska fornforsk­ ningen . Hösten 1665 beordrades Laurentios Bureus att under en antikvarisk rundresa i riket inventera alla gamla monument- kyrkor, kloster, slott , runstenar­ och se till att de konserverades och vårdades. Särskilt nämndes de förfallna kungagravarna i Vreta kloster­ kyrka. Hösten påföljande år utfärdades på De la Gar­ dies initiativ ett kungligt plakat , enligt vilket alla fasta fornl ämningar, kyrkor och kloster fridlystes och präs­ terna uppmanades att rannsaka efter antikviteter i sina socknar. Sannolikt enligt förslag av Hadorph grun­ dades i december 1666 ett särskilt ämbetsverk- Antik­ vitetskollegiet - med fornminnesvård som uppgift. Akademiens sekreterare och drivande kraft blev Ha­ dorph , från 1679 även riksantikvarie. Mycket av si tt hi storiska vetande tycks De la Gardie förvärvat av Hadorph och medföljde honom på antikvariska forsk­ ningsresor, bl a till Västergötland (fig 64) . 38 Återupptagandet av Varnhemsrestaureringen var vid denna tid i högsta grad aktuellt. Vid ett besök i Varn­ hem redan i mars 1662 har De la Gardie planer på att åter igångsätta restaureringen .39 . Det skulle emellertid dröja några år, innan arbetet påbörjades. Varnhem i dess egenskap av konungarnas gravkyrka var ett vik­ tigt monument att vårda . I en skrivelse till Antikvitets­ kollegiet 1668 ber De la Gardie om »een exact under­ rättelse /: så wijda dhen af dhenne tijden kunnige och förhanden warande skrifter hemptas kan :/ om bem'e Kyrkias function så ock dhe gamble Sweriges Konung­ ars som dher begrafne äro lefwerne och bedriffter, ärnandes iagh låtha re staurera widh besagde Kyrkia alla dhe Choren som bem'e Konungars grafwar finnas uthi och på wäggen Korteligen beskrifwa dhet för­ nämbsta som om h war och een af förbemälte Konung­ ar i bökerna kan finnas förmält wara ».40 Han sade sig själv blott ha någon liten kunskap därom . Märkligt är, att De la Gardie trots sin förbindel se med Hadorph lämnade klosterruinerna att förfa lla. Klosterkyrkans 1600-talsmurverk visar , att man använde klosterbygg­ nade rnas ruiner som stenbrott , där man hämtade an­ vändbar sten. Hans syn på dessa minnesmärken fram­ går av ett memorial om Vreta , Vadstena och Alvastra kloster och byggnader i Norrköping och Linköping. 41 För Vreta upptar en punkt i memorialet , att »klostret brytes aldeles neder och föres bort så grafstenar som andra >>. Vadstena klosterkyrka erhåller nytt tak . Al­ vastra kloster är däremot >>aldeles ruinerat och icke at reparera » utan avsevärd kostnad , heter det i memoria­ let. Även Varnhems klosterruiner befann sig sannolikt i ett sådant skick vid restaureringen , att det ansågs otänkbart att återuppbygga dem. 42 Intresset för rikets historiska minnen förmedlades till den unge Karl XI av Johan Hadorph . Änkedrott­ ningen Hedvig Eleonora delade denna omsorg om äldre monument , såsom Vadstena klosterkyrka, belä­ gen inom hennes livgeding. En annan sida av tidens forn intresse var den fantasi­ fulla göticism , som företräddes av Olof Rudbeck. Ä ven med denne blev De la Gardie förtrogen och under­ stödde honom i utgivandet av hans Atlantica. Rudbeck besökte ofta De laGardie på Venngarn , där Disasalen smyckades med motiv ur en fornnordi sk saga. Utgi­ vandet av Sveciaverket blev också föremål De la Gar­ dies uppmuntrande arbete . Planering, restaureringsrapporter 1668-70 I ett byggnadsmemorial om arbetena i Västergötland 1668-69 upptas Varnhems klosterkyrka och att »dess bygningh förmodas at bringas så wijda att föruthan rappningen inthet fehla skall». 43 Samtida restaure­ ringsrapporter berättar , hur arbetet undan för undan växer fram . l detalj kan vi följa det fram till hösten 1670, då det viktigaste arbetet med själva kyrkobygg­ naden var avslutat. Ännu återstod dock tornen och kyrkans inredning. En tidsgräns för arbetet s fu llbordan synes ha varit sommaren 1673 , då en invigning av kyrkan också berättas ha ägt rum . Varför hade man då denna målsättning? Restaureringen av klosterkyrkan var ett omfattande och komplicerat arbete, som fort­ gick lång tid efter detta årtal , bl a med inredningen av konungagravkoren och De la Gardieska gravkoret. Man synes ha påskyndat arbetet före 1673 och huvud­ delen av kyrkans inredning, inklusive kungastolarna, stod färdiga detta år. Den unge Karl XI skulle 1673 göra sin Eriksgata. Elias Brenner fick åtfölja konung­ en , därtill uppmuntrad av De la Gardie , för att avteck­ na och ge upplysningar om historiska monument av skilda slag . En huvudväg genom Västergötland gick enligt Gripenhielms ltinerarium 1688 förbi Höjentorp och Varnhem och vidare genom Skara till Göteborg. 44 Karl XI : s almanacksanteckningar förmäler endast »Anno 1673 giorde iagh min Eriks-gatha»45 Sitt intres­ se för äldre monument hade kungen som nämnts för­ värvat av Hadorph. D~ Höjentorp efter reduktionen indragits till kronan, vistades Karl XI ofta på Höjen­ 80 VARNHEMS KLOSTERKYRKA Fig 64. Skrivelse från Antikvitetskollegiet 1668 med uppgifter om medeltidskungar, begravda i Varnhems klosterkyrka. RA . Letter from the Society of Antiquarians of /668 containing information about the medieval kings buried in Varnhem Abbey. torps kungsgård, där han den 16mars 1685 underteck­ nade indelningsverket för Kungliga Skaraborgs rege­ mente.46 År 1695 heter det : »Dher ifrån rest(e) K. M. 47(til) Warnhems-Kiörkan och så til Höientorp igen. >> I ett memorial sammanfattas restaureringsåtgär­ derna i tolv punkter. 48 Ett koncept till samma memo­ rial är påtecknat, att det gäller byggnadsarbetena i Varnhem från begynnelsen 1668 till den 28 juni 1670. Skadade partier i memorialet kan här kompletteras. Bland Läckö räkenskaper 1669 förvaras även en för­ teckning över arbetena från den l januari till den 22 september 1670.49 Memorialet återges i bilaga 4. Vid byggnadstekniska undersökningar kan omfat­ tande arbeten från 1600-talsrestaureringen konstateras. Då kyrkans yttermurar befriades från puts vid Cur­ mans restaurering, framkom skillnaden mellan det me­ deltida murverket av huggen sten och 1600-talsmurver­ ket av rå sten med inblandning av ur klostret tagna huggna sandstensblock (fig 25) . Vid 1918 års ombygg­ nad av nedre delarna av södra fasadens strävpelare påträffades i dessa talrika sandstensblock med huggna profiler. Överhuvudtaget visade murverket , att man använde klosterbyggnaderna som stenbrott och därur hämtade användbar sten. Omfattande 1600-talsarbeten ägde framför allt rum i korpartiet. Västra delen av sydmuren samt kyrkans sydvästra hörn synes ha varit raserade (ATA), Rest rapport). Den samtida rapporten upptar i huvudsak följande åtgärder (fig l, 13-23 , pi I-IX): De sju gravkoren och koromgångens mur uppmurades från grunden . En ny gravkammare, avsedd för Magnus Gabriel De la Gar­ die, tillkom väster om södra tvärskeppet. Trettio alnar av den raserade och av brand skadade västra delen av sydmuren uppfördes ånyo. Omfattande arbeten med valven ägde rum, som framgår av bilaga 4, punkt 1-3 . Åtskilliga valv uppges vara nymurade, bl a de sju val­ ven i gravkoren, fem valv i koromgången, fyra i södra sidoskeppet samt tre valv i mittskeppet. Pelare försågs med nya grunder och tre kraftiga ankarbjälkar lades tvärs genom kyrkan. Kyrkan erhöll ett nytt , rikt utfor­ mat strävsystem. Trettiotre fönster uppges vara nymurade eller repa­ rerade. Takarbeten och spåntäckning och inlagda rän­ nor rapporteras . Norra tornet vid västgaveln har ny­ murats . Enligt Ollonbergs planering av byggnadsåtgär­ derna 1654 skulle ingången placeras mellan två torn i väster. En tidigare ingång var placerad i västgaveins norra del. Ingångar för munkar och lekmän ledde in till kyrkan från klostret (se ovan). Av planerade åtgärder upptas arbeten med västra kyrkodörren, golvet , trap­ pan, fönstret och hallen samt norra kyrkadörren med dess rosfönster, vilka arbeten i huvudsak skulle äga rum under vintern 1669-70. Restaureringsrapporten för fram till den 28 juni 1670. Varför har den upprättats just då? Sannolikt för att summera restaureringsåtgärderna för inskriftstavlan på västgaveln. I en skrivelse från Johan Hadorph åter­ finns ett detaljerat utkast till inskriftstavlan. 50 Denna dag , då hauptmannen på Läckö Tore Ollonberg be­ sökte klosterkyrkan , inträffade en svår olycka vid valvarbetet i koret (se vidare kap Byggningsfolk) . Av allt att döma medförde detta ett avbrott i byggnads­ verksamheten. Förteckningen över arbetena l januari till 22 septem­ ber 1670 av byggningsskrivaren Sven Carlsson ger oss ytterligare inblick i arbetet vid klCJsterkyrkan. Våren 1670 förfärdigades ställningar av 500 timmerstockar med hjälp av dagsverken och >>S nälle huggekarlar >>. stenhuggarna har huggit sten till valvbågar och andra huggstensdetaljer. Rappning och vitlimning av exteri­ ören, i konungagravkoren, koret och De la Gardies gravkor rapporteras. Arton fönster har reparerats med nytt stenhuggarearbete. Takarbeten och spåntäckning har ägt rum. Den övre avslutningen på trapputbyggna­ den i väster har nedtagits och denna har uppmurats i jämnhöjd med kyrkotakeL Till trappan 'framför västin­ gången är lagd ny grund med stora gråstenar och häl­ lar. Material anskaffas till höstens kommande arbete: Mursten , kalksten , sandsten brytes och hemföres. Tre limbrunnar skall insättas för kalkbränning under hösten i förråd till den kommande vån;:ns arbete. Tre­ hundra lass ved och många dagsverken beräknas till detta arbete. Golv och bänkar i kyrkan, konungagrav­ 6-5710 Varnhems klosterkyrka NYARE TIDENS BYGGNADSHISTORIA 81 korens inredning, tornhuvarna till västtornen samt mittornet tillhör återstående arbeten . I januari 1670 hade Ollonberg låtit framköra 300 lass sten till valvbå­ gar, portaler och pelare. Restaureringsarbetena av ex­ teriören har nu ytterligare fortskridit. Enligt en rapport i oktober 1670 var då valvarbetet i det närmaste avslu­ tat och kyrkans ytter- och innermurar rappade. 51 Till våren skulle man avsluta valvarbetet, vitlimma kyrko­ rummet samt uppbygga mittornet och västtornens hu­ var. Ett detaljerat utkast till inskriften om restaureringen på kyrkans västfasad är bifogat en skrivelse från Johan Hadorph till Antikvitetskollegiet 12/7 1670. Här be­ skrivs restaureringsåtgärderna sålunda: 52 >> . . . först alla 5 konungs Choren , som förfallne woro af grunden nidtaget , bättre grund lagdt ; och dem alldeles såsom förr upmura låtet och uphwelfwa ; Samaledes dhe twenne ... Choren , och dhe hoopfogade långhwelwde rum emellan Choren, och war och söder dörren , största delen till sina hwalf och sönderspruckPe lutande Murar nidtaget och ånyo reparerat , alt in till den norra storadören och den lilla södre, hwarest ingången till Clostret waret hafwer, der som en Graf Chor ånyo med hwalf upbygd är; 5 stycken hwalf i den smala sidogången emellan konungs Grifterne och högehoret sama­ ledes ånyo upgiorde , med den Runde Sträckemur emellan grafwerne och altaret , noch 30 al.' muur af grunden upmurat på södre sijdan om kyrkian näst widh grafwarne , och der samastäds 4 st nya hwalf upbygde, alt i sama trånga smal­ gång , som löper ifrån nore dören kring om höghchoret och södre; der och 5 hwalf fram för höghchoret wid fönstren äre reparerade och kalkslagne. Uthi denne smala gång norr wid Choret är 4 hwalf och nidh åth wäster 8 st reparerade och kalkade ; det store hwalfwet widh norre dören å nyo giordt , och 3 st stora hwalf på stora gången nid åth wäster , aldeles af nyo giorde ; noch 3 st som spruckne voro reparerade ; på södre sijdan ett stort hwalf söndersprucket, alt renoverat och lagat; nya grunder lagde under dhe 2 störste pelarne i kyrkian wid höghchoret. Östre höghmuren wid norre dören och hörnpe­ laren, samaledes den wäggen , som wijker sig framåth lilla gången, störste delen riefwde och upbygde . Norra kyrkio­ dören med oval fönsterrosen alldeles reparerat; wästre dören mit på af nyo giord. 33 st fönster af nyo upmurade och reparerade en dehl af gama! , en dehl ny sten. Men dhe fönster på konunga Grifterne aldeles ny giorde. Sist alla murar innan till uprappade och botade dher som behof giordes och alla hwalfwen hwitlimmade och så sirade som nu finns . Sträcke­ murarne på norr och södersijdan mycket reparerade och kal­ kade ; dhe 20 st stödiepelarne på n orre öst re och södre sijdan uth på kyrkian , som förr aldrig wore , alldeles af grunden nye giorde upp till öfwerste taket, som dhe nu stå, med sine järnankar igenom murarne fäste, efter kyrkian begynte skilja sig åth. En stor pelare på Wästre gafwelen ny giord emot trappan; 3 store ankarbielkar twert öfwer kyrkian , med starke 82 V ARNHEMS KLOSTERKYRKA inmurade ankar järn på både sijdor af nyo giorde till att samanhålla kyrkian. , Prosten Magnus Tengner i Varnhem avger också rapporter till greven om det fortlöpande arbetet i klos- Sammanfattning av restaureringsåtgärderna Gravyrerna och teckningarna till Sveciaverket återger kyrkan efter De la Gardies restaurering (fig 61 , 65) . Gravyren av interiören tar dessutom upp ej utförda planer på inredning av De la Gardieska gravkoret. Som framgår av restaureringsrapporterna återupp­ rättades delar av själva byggnadskroppen vid restaure­ ringen, nedfallna murar framför allt korets murar och delar av sydmuren samt valvsystemet. Nya grunder lades under korpelarna. Fönstren fick helt eller delvis nya omfattningar och det norra medeltida rosett­ fönstret nytt masverk. Byggnaden erhöll nytt yttertak, beklätt med spån. Sannolikt hade kyrkan även före restaureringen samma takbeklädnad. Som framgår av kapitlet Byggnadsbeskrivning tyder påträffade frag­ ment av medeltida taktegel på att kyrkan tidigare haft tegeltak. 1600-talsrestaureringens nytillskott är det rikt utformade strävsystemet - en påbyggnad av äldre strävsystem -, det stora mittornet och de båda västtor­ nen, av vilka det södra rymmer ett medeltida trapp­ torn. Västgavelns portal flyttades från norra delen av gaveln till dess mitt enligt restaureringsrapporter och spår i murverket. Väster om södra tvärskeppet byggdes De la Gardies gravkor som en motsvarighet till sakristian på norra sidan (fig l, 13-23, pi I-IX). Yttermurarna putsades och vitkalkades enligt res­ taureringsrapporterna (bilaga 4). Gravyren och teck­ ningen till Sveciaverket återger emellertid kyrkans ex­ teriör med oputsade murar (fig 61) . Skillnaden mellan det medeltida murverket i jämna skift och det ommurade och nymurade 1600-talsmur­ verket i ojämna skift kan nu iakttagas på kyrkans Byggningsfolk Då restaureringen av klosterkyrkan återupptogs 1668 anförtroddes arbetsledningen åt en byggmästare och murmästare från Värmland, Daniel Skragge. Mäster Daniel påträffas i räkenskaperna 1668.53 Sommaren 1669, just då det svåra arbetet med ommurande och terkyrkan 1672-73. Arbetet väckte uppskattning hos samtidens människor: »Folck söker hijt långhwäges lijka som fordom til Jacobsdaal att medh förundran detta härliga tempel beskåda och Eders Höghgretl. Exs dherförer högeligen prijsa och berömma. , 52• oputsade ytterfasader (fig 25). Man försökte uppenbar­ ligen inte ansluta sig till den medeltida murningstekni­ ken , då murarna avsågs att putsas. Ytterfasaderna hade sannolikt varit putsade sedan medeltiden och befriades från puts först vid Curmans restaurering. Man eftersträvade vid restaureringen att bevara val­ vens och fönstrens medeltida utseende och använde i stor utsträckning äldre byggnadsmaterial . Mittskepps­ valven, valven i konungagravkoren och koromgången samt fyra valv i södra sidoskeppet uppges ha ombyggts vid restaureringen. Mittskeppets och södra sidoskep­ pens fönster fick sannolikt i samband därmed sitt nu­ varande utseende. Sveciagravyren av kyrkans interiör visar det nylagda plana golvet med två trappsteg upp till kor och koromgång. Nuvarande golv med dess olika golvnivåer framtogs vid Curmans restaurering. Väggar och valv vitlimmades men pelare, lister samt rosettfönstrets masverk målades i en gråblå färgton . Eventuellt behöll man även medeltida bernålning av gördelbågar, slutstenar och valvanfang, på vilka färg­ fragment har påträffats. Kolonnettskranket på korets bröstningsmur, kor­ skrank och korgrindar med målade inskrifter tillhör 1600-talets nytillskott liksom konungagravkorens in­ redning med stucktak utanpå de återuppbyggda medel­ tida valven samt södra tvärskeppets inredning som minneshall i den De la Gardieska gravanläggningen. Helt ny inredning - altaruppsats, predikstol, orgel, orgelläktare och bänkinredning- förfärdigades , då den tidigare gått förlorad. reparation av valven skulle inledas, avled emellertid Daniel Skragge efter en skärmytsling i klostret med Nils Kaggs befallningsman Anders Torbjörnsson.54 Brodern, murmästaren Lars Skragge, övertog efter Daniel Skragges död dennes arbete vid klosterkyr­ Fig 65. Klosterkyrkans interiör efter De laGardies restaurering. Teckning till Sveciaverket. KB. Foto NordM. The interior of the Abbey after the De la Gardie restoration. Drmving for Suecia Antiqua. kan.55 Lars Skragge förekommer i handlingarna ännu våren 1672, då han skall komma till Varnhem och avsluta vad som återstår av murningsarbetet enligt kontraktet.56 När han är färdig med sitt arbete vid Varnhem, skall han bege sig till Mariedal för att förfär­ diga kyrkan därstädes efter upprättad dessein. 57 Till den viktigaste arbetsstyrkan under hela Varn­ hemsrestaureringen hörde stenhuggaren och murmäs­ taren Hans Eriksson Stenhammar med sitt folk, 1670 bestående av åtta man. Hans Eriksson, som 1654 an­ förtroddes restaureringsarbetet vid klosterkyrkan, fick nu ånyo ansvarsfyllda uppgifter. Han hörde till De la Gardies mest kvalificerade arbetsfolk, som inte bara utförde stenhuggare- och murmästarearbeten utan även ledde byggnadsföretag. Han ingick i den fasta arbetsstyrkan och hade sin bostad i Björsgården vid klostret. 58 Ännu på 1680-talet är Hans Eriksson i De la Gardies tjänst och nämns i samband med De la Gar­ dieska gravkoret. En arbetslista 1669 upptar Hans stenhuggare, en murare- och stenhuggaregesäll, vaktknekten Sven Jonsson , byggningsskrivaren Sven Carlsson och 20 soldater.59 Hans Eriksson och murmästaren Skragge var anställda enligt kontrakt. Räkenskaperna för byg­ genskapen och memorialen upptar dessutom dagsver­ ken. Inblick i arbetet i klosterkyrkan och den där verk­ samma arbetsstyrkan ger en rapport om den nämnda olyckan i samband med arbetet med korvalvet .60 ställ­ ningarna rasade och slog tio personer halvt fördärvade och »Een aldeles til dhöss strax fallen , och de andhra lijtet til at tro om dheras Lif>>. Vaktmästaren Sven Jonsson , den bäste murargesällen Börje, en murar­ dräng och åtta soldater upptas, de flesta med livsfarliga skador. Särskilda timmermän anställdes för tornbyggen . Tornbyggaren gjorde 1672-73 väsentliga insatser i sam­ band med kyrkans restaurering, vilka behandlas i föl­ jande avsnitt. Den omfattande byggenskapen vid klosterkyrkan 84 VARNHEMS KLOSTERKYRKA Fig 66. Stenhuggare i arbete. Detalj av gravyr till Sveciaverket (Katarina kyrka) . Stone-masons at work. Detail of engraving for Suecia Antiqua (Katarina Church). skedde också med hjälp av soldater och dagsverksar­ betare. De användes som hantlangare , till forsling av byggnadsmaterial m m. sotdaterna är upptagna på ar­ betslistorna. Materialet om böndernas dagsverken är ofullständigare. Byggningsfolk Daniel Skragge, murmästare (fr Värmland), 1668-1669 Lars Skragge, murmästare (fr Värmland, den förres bror) , 1669-72 Hans Eriksson Stenhammar med sitt folk ( 1670 åtta man) , stenhuggare , murmästare , 1654, 1668-1680­ talet Per Andersson i Bräcke (Jämtland), tornbyggare, 1672-73 sotdater' dagsverksarbetare Sven Carlsson, byggningsskrivare Bengt Olufsson, byggningsskrivare Johan Pedersson, befallningsman på Höjentorp Sven Jonsson, kyrkvaktmästare Byggningsfolkets levnadsvillkor Enligt ovannämnda kontrakt med stenhuggaren och murmästaren Hans Eriksson 1654 skulle han erhålla 50 rdr i arvode för sitt arbete, inräknat de 16 rdr som han eljest skulle erlägga i arrende för Hammarskvarn . Till förbättring av lönen erhöll han 1654 torpet stenharn­ mar (beläget i Ljungstorp) >>att obehindrat nyttja, bru­ ka och hävda >> (fig 6). Under den tid han arbetade åt De la Gardie skulle han erhålla fri kost enligt »medel­ ordningen ,, . Läcköräkenskaperna 1668-69 ger oss kompletteran­ de upplysningar om byggningsfolkets avlöning och för­ måner.61 Häri ingick oftast månadskost enligt första ordningen, medelordningen eller ringaste ordningen. Konduktören Olof Falk erhöll sålunda månadskost en­ ligt första ordningen, hantverkare som stenhuggare och timmermän enligt medelordningen , drängar och hantlangare enligt ringaste ordningen. En uppfattning om hantverkarnas avlöning ger några uppgifter ur räkenskaperna om Varnhemsrestaure­ ringen 1673-74.62 En snickare avlönades med 3 dir kmt i veckan. En murare , som arbetat i 12 dagar på egen kost, erhöll 19 dir kmt. En kokerska, som arbetat för orgelbyggaren och hans folk i 28 veckors tid erhöll 12 dir kmt. Som jämförelse kan nämnas, att ett skål­ pund järn vid samma tid kostade 27 dir kmt och 9750 spånspik betalades med 48: 24 dir kmt. Bildhuggaren Georg Baselaque erhöll 40 dir kmt för en altaruppsats till Otterstads kyrka. Ofta kombinerades avlöningen med andra förmåner, exempelvis rätten att bruka del av ett hemman och att uppbära hemmansränta och månadskost. För flera av de vid restaureringen verksamma hantverkarna upp­ läts gårdar i trakten av Varnhem.63 Björsgården strax norr om kyrkogården anvisades från 1665 till Hans Eriksson (inrättades senare som gästgivaregård). 64 Snickaren Sven, som förfärdigade bänkinredningen i kyrkan, bodde i Fiskaregården i Klostrets by. Målaren Hans Rebäck , verksam framför allt på Höjentorp men även i klosterkyrkan , bodde i Korsgården i Öglunda. Till organistboställe skänkte De la Gardie enligt dona­ tionsbrev 28/7 1671 Sven Månsgården (114 hemman) i Eggby socken.65 I Johan Hadorphs ovan nämnda förslag till anord­ nande av marknadsplats i Varnhem mars 1673, upptar han inflyttning av olika anställda i grevens tjänst som underlag för ortens uppsving (Antikvitetskollegii handl). Fogde, skrivare , organist, skomakare , jutma­ kare, byggmästare, timmermän , murmästare och sten­ huggare osv skulle få dela r av byns ägor. Förslaget blev inte genomfört men flera av byggningsfolket var som nämnts bosatta i Varnhem. Materialleveranser Räkenskaperna över restaureringen 1673-74 berättar om materialleveranser till tornbyggen, orgelläktare och spåntäckning.66 Virke till torn och arbeten med orgel­ läktaren anskaffades från trakten av Varnhem. Ekträ, bl a till orgelverket, levererades från Lerdala , Lundby, Öglunda och Såntorp. Till tornen redovisas virke från Överbo. Spånspik och läktspik till takarbeten köptes i stort antal bl a från Hjo (i oktober 1673 '14 750 spånspik Tornbyggen 1600-talets mest karakteristiska nytillskott är kyrkans originella mittorn (fig 13, 61). Då klosterkyrkan skulle tjäna som församlingskyrka, tillhörde klocktorn och västingång önskvärda förändringar. Till 1600-talstill­ skotten hör även de båda västtornen. Som nämnts var det hauptmannen på Läckö Tore Ollonberg, som 1653 föreslog att kyrkan skulle förses med mittorn och väst­ torn. Jakobs kyrka i Stockholm (invid Makalös) har även såväl mittorn som västtorn. Vid mittskeppets södra del fanns ursprungligen en framspringande ut­ byggnad med en trappa upp till vinden. Det norra tornet, som uppbyggdes i sin helhet vid 1600-talsres­ taureringen, tillkom enligt murskarvar i etapper. Me­ morialets punkt 10 bekräftar, att en »pelare >vid västra gaveln har uppmurats från grunden. Båda tornen har något senare förhöjts. Förteckningen över arbetena jan-september 1670 berättar, att man utfört en på­ murning av >>pelaren>> vid västra gaveln. I en räkning av murmästarna Daniel och Lars Skragge upptas bl a 300 dir kmt avseende >>Överbygnadt för dhe 2ne små >. 67Tornen I maj 1672 inleds arbetet med mittornet och de båda västtornens huvar. Ett antal skrivelser från befall­ ningsmannen på Höjentorp, Johan Pedersson, och den vid Varnhemsrestaureringen i så många sammanhang verksamme stenhuggaren Hans Eriksson ger oss in­ blick i det komplicerade arbetet. I maj månad skriver Johan Pedersson till De laGardie >at tornen som byg­ gemestaren förmäler, tillförende icke kunna ressas, för en Spirorna med knopparna, och solen nedkomma, will och tornbyggaren gerna weta klåekornas widd, at >. 68tornet kan giöras der effter Enligt ett brev från Hans Eriksson den 17 maj var allt trävirke framskaffat och tornbyggaren skulle inom kort låta hugga samman virket på marken. 69 Några dagar senare är han i arbe­ te. Hans Eriksson föreslår, >>att på Ammiralitetet kun­ de opkiöpas dhe 2 lijnor som brukas skola till res­ ningen av tornen>>. 70 Spiror till tornen är beställda från NYARE TIDENS BYGGNADSHISTORIA 85 och 10900 läktspik) . Smedja fanns dessutom vid klos­ terkyrkan. En ny smedja inköptes 1673, då den gamla förstörts av brand. Räkenskaperna upptar bl a järn från Lidköping och 30 korgar kol till smidesarbetet från Stora Kullen. I oktober 1673 inköptes 60 tolfter sågbrä­ dor bl a från Sjogerstad och Sparresäter. I augusti 1673 levererades 4236 spån från Tokatorp, Myreberg och Kulhult. Värmland, knoppar och sol förfärdigas i Mariestad, koppar till tornens övre del är inköpt. 71 Den 18 juli är det ena av de mindre tornen rest och det andra beräk­ nas resas påföljande dag. På det största tornet >>ähr twå reesningar giordt>>. Solen och knopparna till detta torn är även färdiga och om allt går väl är tornbyggaren färdig med sitt arbete inom en månad. 72 I oktober är mittornet brädklätt och delvis spånklätt. 73 Bland före­ stående arbeten nämns förvåren 1673 spåntäckning, tjärning och rödfärgning av mittorn och yttertak. 74 Mittornets utformning En teckning till Sveciaverket återger Varnhems klos­ terkyrka efter 1600-talsrestaureringen (fig 61). 75 Mitt­ tornet har här en smäckrare utformning än verklighe­ tens med listindelning markerad i tornets hörn och nedanför ljudluckorna. Sveciaverket återger stundom stormaktstidens byggnader såsom de planerades, vil­ ket inte alltid svarade mot verkligheten. En huvudrit­ ning till mittornet, som byggningsfolket hade att följa, har sannolikt funnits men inte konstruktionsritningar. Enligt ett memorial, bifogat en skrivelse från Johan Pedersson oktober 1672, nämns >>dhen afrijtningh (till det stora tornet) som af Eders Högh grefl: Excell: sist nedsändes>>. 76 Tornets dimensioner bestämdes emel­ lertid på platsen - tornbyggaren ville veta klockornas vidd. Det komplicerade arbetet med tornets konstruk­ tion och resning överlämnades åt en särskild tornbyg­ gare, som svarade för arbetet på platsen (fig 67). Vem ritade mittornet? Frågan om upphovsmannen till kyrkans mittorn har ingående behandlats av Sten Karling i hans arbete om Matthias Holl från Augsburg. 77 Jämförelser med Holls spira till Rapsals stora rundtorn visar så stora överens­ stämmelser med Varnhemstornet, att samma arkitekt synes ligga bakom utformningen till båda. Holl ledde 86 VARNHEMS KLOSTERKYRKA ju även, som nämnts , Varnhemsrestaureringen under dess första skede 1654. Sveciateckningens återgivande av Varnhems mittorn ligger än närmare Holls Rapsalsritningar (fig 61). Här återfinns även de små fialerna från tornet i Hapsal. Holl har sannolikt, som ofta förekom under 1600-talets byggenskap, lämnat en ritning till tornet men inte följt upp arbetet. När först omkring ett decennium senare tornet uppbyggdes, var av handlingarna att döma inte arkitekten på platsen. Han var då upptagen av sin tjänst på Jakobsdal (Ulriksdal), framför allt som vat­ 78tenkonstmästare . Hjälp med det komplicerade tornbygget kan De la Gardie vid denna tid tänkas ha fått av sin vän Olof Rudbeck, även verksam som arkitekt och byggmästare och med en utpräglad ingenjörsbegåvning. Solna kyr­ kas tornavslutning på rundtornet uppfördes sålunda av De la Gardie enligt >>Professor Rudbeckij förslag » 1673-74.78 Med sin karnissvängda profil och vulstför­ sedda, lökformiga spira visar tornavslutningen anknyt­ ningar till såväl Varnhems klosterkyrkas mittorn som tornavslutningarna på Läckö slott med sina lökformiga spiror, synliga på avritningen i Peringskiölds Monu­ menta·: Vem utförde tornbygget? Tornet fick vid utförandet kraftigare dimensioner och dessutom en lökformig tillsats ovanför mittvulsten. Materialet var rödfärgat trä med svarttjärad , spånklädd spira och vitmålade detaljer. Blandningen av arkitek­ tens eleganta ide och tornbyggarens mustiga utform­ ning ger tornet dess säregna karaktär. Tornets utform­ ning erinrar såväl om den augsburgske arkitektens ele­ ganta tornskapelser som om rustika landskyrkotorn och klockstaplar. U n der 1600-talets slut och 1700-talet fick den senare tornbyggartraditionen en blomstrande utveckling , bl a i Jämtland och Värmland. Då tornbygget pågår i Varnhem våren och somma­ ren 1672, nämns ofta »tornbyggaren » och hans besvär­ ligheter. Han var dessutom en ofärdig man, som måste ha hjälp av Hans Eriksson i sitt arbete. Men hans namn nämns inte vid denna tidpunkt. l klosterkyrkans bygg­ ningsräkenskaper 1673 förekommer emellertid en jämt­ ländsk tornbyggare - tornbyggaren i Bräcke Per An­ dersson, som får 3 dir smt för en ram åt de tre klockor­ na i mittornet. 79 Enligt ett memorial i februari 1673 hade man då insatt upphängningsanordning för kloc­ korna . 80 Vi får ej full kunskap om det är denne torn­ byggare , som var i verksamhet även året innan . Tor­ nets slutliga utformning ligger emellertid nära flera jämtländska klockstaplars från tiden omkring 1700-ta­ l l . . . . . "" • • l'- Fig 67. Tornkonstruktionen överlämnades åt en särskild torn­ byggare. Uppm A Forssen 1920-talet , ATA. The construction of the tower was entrusted to a special tower builder. lets mitt såsom Håsjö och Åre gamla kyrkas. De ersat­ te oftast tidigare staplar och deras utformning torde spegla en äldre tradition. Ett mäktigt tornbygge planerades samtid igt med Varnhemstornen vid Lidköpings kyrka . »Stadhens Kyrkia lofwar wij på wår kostnad att låta förlängia med ett Torn widh wästra gafwelen » heter det i grevens förordningar , upprättade på Höjentorp 1671. 81 Mycket litet blev emellertid utfört under De laGardies tid . År 1688 - två år efter hans död - upptar räkenskaperna material till tornet, som skulle förfärdigas i likhet med tornet till S Klara kyrka i Stockholm. Under arbetena med tornet nämns ej någon tornbyggare. Tornbyggarkonsten var den förnämsta grenen av timmerhuggarkonsten och åtskilliga tornbyggare är kända som upphovsmän till kyrktorn och klocksta­ plar. 82 A v tornbyggare i De la Gardies tjänst känner vi Johan Ondsvich , som 1668 byggde Veckholms klock­ NYARE T!DENS BYGGNADSHISTORIA 87 Fig 68. Varnhems klosterkyrkas mittorn (A Forssen) och några likartade tornformer på Peringskiölds teckningar av Skärvs , Hass ie och Sunnersbergs kyrkor. Monumenta Sveogothorum , KB . The centraltower of Varnhem Abbey and some similar tower designs in Peringskiö/d 's drawings of Skärv, Hassie and Simnerberg Churches . 88 VARNHEMS KLOSTERKYRKA Fig 69 . Stucktak i Erik Knutssons gravkor. Foto 1978. Stucco cei/ing in Erik Knutsson's burial chapel. stapel efter en modell av byggmästaren Andreas Bret­ zel samt ett lusthus i Ekholmens djurgård. 83 Denna ävenledes originella klockstapel har emellertid inte Varnhemstornets rustika karaktär. Johan Ondsvichs härstamning är inte känd. Sannolikt kan hans namn härledas från ett ortnamn, såsom Odensvik (ett Odens­ vik är beläget på Kållandsö). Han anlitades av De la Gardie ännu 1680, då han anmodades att sätta upp korset på tornet till Ödeby kyrka. Detta torn hade 1679 uppförts av timmerbyggmästaren Hans Orthman.84 En annan tornbyggare Anders Rauk var verksam på 1690­ talet med tornen till Lyrestads kyrka på Johan Rud­ berus ' uppdrag. 85 Har De la Gardies förkärlek för torn , som kom till uttryck i synnerhet i Västergötland, skapat en särskild tornbyggnadstradition i den omgivande bygden? I Ti­ davad strax norr om De la Gardies gård Katrineberg står ännu en klockstapel med hög, vulstförsedd spira . På Kållandsö fanns på Johan Peringskiölds tid två på 1800-talet raserade gravkor med originellt utformade NY ARE TIDENS BYGGNADSHISTORIA 89 Fig 70. Stucktak i Birger Jarls gravkor. Foto 1978. Stucco ceiling in Birger Jarl' s buria/ chapel. huvar- Ekebladska gravkoret vid Sunnersbergs kyrka och Kaggska gravkoret vid Örslösa kyrka, avritade 1671.86 Den förra huven återges med vulst och lanter­ nin (fig 68). Av den senare skymtar man en lökformigt utformad avslutning bakom långhusets tak . Den närbe­ lägna Skärvs kyrka hade två vulstförsedda spiror, Hassie kyrka nordost om Mariestad en rustikt utfor­ mad barockhuv (fig 68). Inredningsarbeten Inredningsarbetet i klosterkyrkan påbörjades koncen­ trerat efter det murmästarna avslutat sitt arbete våren 1672. Samtidigt med tornbyggena pågick arbeten med altaruppsats, predikstol , orgel, orgelläktare och bänk­ inredning. Till de viktigaste uppgifterna hörde inred­ ningen och utsmyckningen av konungagravkoren . Häl­ lartill gravkorens tumbor höggs 1672-73. >>Tre konung­ stenar ähro färdiga och på sina ställen lagda. Kronorna 90 YARNHEMS KLOSTERKYRKA Fig 71. Stucktak i Erik Erikssons gravkor. För stuckutsmyckningen av konungagravkoren slöt De la Gardie 1674 kontrakt med Carlo Carove. Foto 1978. Stucco ceiling in Erik Eriksson 's burial chapel. In 1674, De la Gardie made a contract IVith Carlo Carove for the stucco ornamentation of the royal bu ria l chapels. NY ARE TIDENS BYGGNADSHISTORIA 91 Fig 72 . Stucktak i Inge d ä:s gravkor. stuckutsmyckningen i konungagravkoren utförde s av Lars Jonsson gipsmakare , elev till Erik Niure . Foto 1978 . Stucco ceiling in Inge the E/der' s burial chapel. The stucco ornamentation in the royal burial chapels was made by Lars Jonsson, plasterer, a pupil of Erik Niure . 92 VARNHEMS KLOSTERKYRKA öfwer konungsgrafwarna ähro uphängda . Altar stenen ähr och uplagd . Coret ähr planerat. Pelarwärket på muren kringhorn choret ähr och upsatt, men intet wedh upgången til choret. Konungens och drottningens stoo­ lar ähro färdiga och uppsatta. Liusekronorna ähro uphängda. Stakarna ähro alla färdiga. Golvet ähr medh sand planerat>> skriver kyrkoherden i Varnhem Mag­ nus Tengner i februari 1673.87 1674 slöts kontrakt med stuckatören Carlo Carove om stuckutsmyck.ningen av konungagravkorens tak (fig 69-73). Carove synes ha lämnat uppgiften till Erik Niure , som han hade överta­ git 1677 vid sitt arbete på Karlberg . Dennes elev Lars (Jonsson) gipsmakare finner vi sålunda i arbetet vid Varnhem 1680. Samma år var han även verksam på Mariedal där han kvitterat material till kyrkan och stenhuset. 88 Arbetet med kyrkans inredning fullbordades under 1670-talets andra hälft i långsamt tempo. Härtill bidrog krigstiderna. Danmark förklarade Sverige krig 1675 . Prosten Jonas Rudberus i Lidköping skriver 1676: »Här är een stoor jämmer i landet , alla man warder pressat af oändeligh krigs beswär och på andra sijdan starke fläckfebern, hwar af folcket hooptals stuu­ par. ,89 Kronologi 1672 våren 10 stenar brytes till konungagra­ var hösten bänkinredningen färdig 1673 våren 3 konungagravhällar, inskrifts- sten om restaureringen1 in­ skriftssten bakom altaret, sten­ häll på altaret färdiga, kolon­ nettskranket runt koret uppsatt, korskrank förfärdigas 3 ljuskronor i kyrkan och för­ gyllda kronor i konungagrav­ koren upphängda altaruppsatsen uppsättes, kungastolarna färdiga sommaren predikstolen uppsättes, målning och förgyllning av inredningen våren-hösten orgel med fasad , läktare med barriär förfärdigas 1674 våren kontrakt om stuckutsmyckning i konungagravkoren Konstnärer och hantverkare Den expansiva utvecklingen av byggenskapen efter 1600-talets mitt medförde efterfrågan på skickliga konstnärer och hantverkare till inredningen av slotts­ gemak och kyrkor. Själv en amatör förstod De la Gar­ die att knyta viktiga kontakter. Till hans kulturfräm­ jande gärning hörde även inkallande av utländska konstnärer och vidareutbildning av inhemska yrkes­ utövare i olika grenar. För skulpturutsmyckningen av klosterkyrkan anlitade han främst Georg Baselaque, som enligt kontrakt daterat i Hamburg 1665 trädde i grevens tjänst. Från 1669 verkade bildhuggaren på Läckö, där han hade sin fasta verkstad fram till början av 1680-talet. Från den Baselaqueska verkstaden ut­ gick skulpturverk till åtskilliga kyrkor framför allt i Västergötland . För Varnhems klosterkyrka förfärdi­ gade han altaruppsatsen, predikstolen och orgelfasa­ den. Han blev en av de centrala gestalterna i Läckö­ skolan och fick i sin gesäll, Bengt Jönsson bildhuggare, en direkt inhemsk efterföljare i Västergötland. skulpturutsmyckningen av läktarbarriären utfördes av en annan bildhuggare Anders (Andersson Falk?). Denne arbetade i den broskverksstil, som dominerar träskulpturen vid 1600-talets mitt till skillnad från Ba­ selaque, som i sin figurstil och sin förkärlek för akan­ tusornamentik följde klassicismens ideer. Anders Falk hade redan 1660 utfört en predikstol till klosterkyrkan (se Predikstol). Bildhuggaren Anders tillhörde den arbetsstyrka, som var anställd av Jonas Rudberus. Jämsides med sin tjänst som kyrkoherde i Lyrestact och efter 1673 i Lidköping bedrev Rudberus orgelhyggarverksamhet med egna anställda. I Varnhem svarade han för hela uppbyggnaden av läktaren med dess orgel och orgelfa­ sad . Han ledde även ombyggnader av kyrkor. 1674 påbörjade han en omfattande ombyggnad av Lyrestads kyrka, om vilken en inskrift på altartavlan berättar. Om inspiration från Varnhem talar kyrkans sträv­ system och de höga spiror, med vilka det tresidiga koret smyckades. En omfattande ombyggnad av Lid­ köpings kyrka pågick ända till 1695. Målaren Hans Rebäck från Göteborg anlitades fram­ för allt för målning och förgyllning av inredningsföre­ mål , såsom altaruppsats och predikstol. Åren 1669-70 utförde han den rika utsmyckningen med målade in­ skrifter, emblem, landskap , änglar och skyar på det nu förlorade Höjentorp. Hans Eriksson Stenhammar, som med sitt folk ut­ gjorde restaureringens mest anlitade arbetsstyrka, grep in även vid olika moment vid kyrkans inredning. För konungagravkoren utförde han dess minnesgravhällar i medeltidsstil och svarade även för inskriftsstenar i kyrkan och på dess västfasad. För stuckutsmyckningen av konungagravkoren slöt NY ARE TIDENS BYGGNADSHISTORIA 93 Fig 73. Stucktak i Knut Erikssons gravkor. Foto 1978. Stucco ceiling in Knut Eriksson' s burial chapel. De laGardie 1674 kontrakt med Carlo Carove. Arbetet utfördes av Lars Jonsson gipsmakare. Han var tidigare elev till stuckatören Erik Niure , som tillhörde Caroves arbetsstyrka på Karlberg. För snickararbetet i kyrkan engagerades 1670 snic­ karen Erik Olufsson , tidigare verksam på Höjentorp. För en stor del av arbetet svarade dessutom Sven snickare, som bodde i Fiskaregården i klostret och sedan hösten 1672 var i verksamhet i kyrkan med diverse avbrott för arbete på sin gård. Snickararbetet gällde framför allt bänkinredningen och träinredningen i koret med dess kolonnettskrank. Baselaque hade i likhet med Rudberus egna anställda snickare till sin hjälp vid arbetet med altaruppsats, predikstol och or­ gelfasad. Arbetet med de båda kungastolarna i koret anför­ troddes åt en särskild schatullmakare- sannolikt iden­ tisk med Fredrik Siptus, från början en tysk finsnick­ are och schatullmakare . Han fick senare omfattande uppgifter vid ombyggnaden av Ödeby kyrka i Närke . Vid planeringen av inredningsarbetet i De laGardieska gravkoret 1680 upptas Siptus i den arbetsstyrka från Kägleholm, som skulle utföra träinredningen i gravko­ rets minneshalL 90 Färgsättning Ett detaljrikt inventarium över Böjentorp 1687 ger oss rika möjligheter att bilda oss en uppfattning om färg­ sättning och målningsutsmyckning av detta 1600-tals­ slott.91 Hand i hand med inredningen av Böjentorp bedrevs arbetena vid Varnhem. Uppgifterna om färg­ sättningen vid klosterkyrkans re staurering är spridda och ej så full ständiga som Höjentorpsinventariets . Vi igenkänner dock vissa drag , som är gemensamma för båda arbetsplatserna. För målningsutsmyckningen av Böjentorps inte­ riörersvarade Hans Rebäckfrån Göteborg. 92 Ännu vid 1670-talets slut och på 1680-talet arbetade Rebäck tid­ 94 VARNHEMS KLOSTERKYRKA vis på Böjentorp med reparationer och komplettering­ ar av sina tidigare målningar. 1670 hade han målat och förgyllt inredningen i Böjentorps kapell samt smyckat väggarna med sexton >>tatlor>> med inskrifter i guld mot blå botten. Hans Rebäck utförde även hantverksmäs­ sig målning. Den nyuppförda huvudbyggnaden av trä på Böjentorp strök han sålunda två gånger i rött och grått. I Varnhems klosterkyrka målade han >>alla huaif­ bogar kapteler och pelare så och alla hualfbogar i konungsgrafuarna i vatugrå färia >> . 93 I juni 1673 finner vi Rebäck i arbete med inredning i klosterkyrkan. 150 >>böcker>> guld , 100 böcker silver och 30 böcker koppar skulle anskaffas till hans målning i kyrkan.94 Predik­ stolen målades på Läckö, sannolikt und~r ledning av Johan Hammer. De la Gardie beordrade denne att även resa till Varnhem för att ge råd om hur altarupp­ satsen och kungastolarna bäst skulle målas . 95 Arbe­ tena gällde den just förfärdigade inredningen - altar­ uppsatsen , kungastolarna och orgelfasaden. På kunga­ stolarna återfinns den i Böjentorps kapell karakteris­ tiska färgsättningen i blått och gult, likaså på korskran­ ket och läktarbarriären med dess inskrifter i guld mot blå botten. Ursprunglig målning på altaruppsatsen, predikstolen och kungastolarna framtogs vid Curmans restaurering (A T A, rapport , fig l 03 , l 07, Il0). Altaruppsatsen är marmorerad i brunt och grått med förgyllda kolonner och detaljer. Predikstolen har vitmålade figurer och ornament med sparsam förgyllning mot svartmarmo­ rerad botten. Kungastolarnas bänkskärmar har mål­ ningar i gult och brunt mot blå bakgrund. Vid 1920-talsrestaureringen renoverades och kom­ pletterades målningen på läktarbarriären, utförd i över­ vägande brunt, blått, gult, rött och svart (fig III a). Den vid Curmans restaurering rekonstruerade orgelfa­ saden (efter brand 1965 ersatt av en kopia) målades i huvudsak i svart och vitt med sparsam förgyllning. Bänkinredningen erhöll efter ombyggnad ny marmo­ rering i olika grå toner. De la Gardieska gravkorets träinredning skulle enligt en plan 1680 målas av Per marmorerare, även benämnd Pelle Pipare (fig 165). Han var sannolikt identisk med Peter Sabell , som var 20 år i De la Gardies tjänst och utförde gipsarbete , Restaureringen och dess upphovsmän Sveciaverket återger klosterkyrkans interiör efter re­ staureringen, befolkad med gestalter i eleganta dräkter (fig 74). Personstaffaget i Dahlbergs teckningar poäng­ marmorering och målning.Y6 I gravkoret skulle han stoffera skulpturerna som vit marmor, panelverket som svart och vit marmor, ornament, kapitäl, festoner mm som vit marmor.97 När gravkorets träinredning fullbordades på 1690­ talet , föreskrevs i en specifikation, som kan hänföras till Burchardt Precht, följande färgsättning: Kolon­ nerna marmoreras i grönt blandat med vitt , svart och något gult, panelverket i brunt blandat med purpur och gult, övre och nedre listverk i ljusgult , sockeln i svart med ådring i vitt. Övre panelverket i vitt, gult och något grönt.98 Nuvarande marmorering avviker något från den 1690 föreskrivna. Arkivalierna ger oss ytterligare några uppgifter om 1600-talsrestaureringens planer på färgsättning . Beträf­ fande kolonnettskranket på korets bröstningsmur frå­ gar befallningsmannen, om De la Gardie önskar detta målat i röd färgton med grå knoppar.99 Har i likhet med i åtskilliga av De la Gardies kyrkor och kapell målningsutsmyckning utförts även på väg­ gar och valv? Rapporten om 1920-talsrestaureringen berättar sålunda om spår av blågrå kalkfärg på pelarna i koret. Enligt byggnadsmemorialen vitlimmades väg­ gar och valv, men alla pelarna och li ster samt rosfön­ stret uppges 1672 vara >>af målaren blå anstruukne >>. Vid rivning av muren mellan de östligaste korpelarna framkom att pelarna här varit målade i blågrå färgton . (jfr ovan, målning av Hans Rebäck i >>vatugrå färia >>). 100 Sveciateckningar av interiören markerar målad dekor även på valvribborna. Färgspår i rött och blått av medeltida målning bl a på pelare , valvanfang och slutstenar till korvalven konstaterades vid Cur­ mans restaurering (se ovan). l stället för vägg- och valvmålningar smyckade De la Gardie i flera fall ­ exempelvis i Ödeby kyrka - kyrkorummen med en rikedom av tavlor med olika målade motiv . 101 I Varn­ hems klosterkyrka upphängdes på pelarna målningar av de tolv apostlarna (nu ersatta av kopior, fig 18). 102 Läckö slottskyrka fick likaledes partierna mellan fönstren utfyllda med stora, målade tavlor. Den ovan omtalade rappningen och vitkalkningen av exteriören fick 1673 ett nytt färginslag, då mittornet spånslogs, tjärades och rödfärgades. 103 terar, att den europeiska kulturen gjort sitt intåg i det avlägset liggande landet i norr. Sveciaverket är emel­ lertid inte alltid , som känt är, en tillförlitlig källa, när NY ARE TIDENS BYGGNADSHISTORIA 95 Fig 74. Konungagravkor (Knut Eriksson). Teckning till Sveciaverket med klassicistiska detaljer, som inte kom till utförande. KB . Foto NordM. Royal burial chapel (Knut Eriksson). Drawing for Suecia Antiqua with classicist details , which were not executed. det gäller att återge den historiska verkligheten. Åtskil­ ligt var inte fullbordat, när Dahlberg utförde sina teck­ ningar för det stora verket. Han tecknade i många fall monumenten som de var tänkta att utföras. Beträffan­ de Varnhems klosterkyrka är det intressant att finna flera klassicistiska detaljer, som inte kom till utförande - framför allt gäller det De la Gardieska gravkorets interiörer och konungagravkoren. För De la Gardieska gravkoret har vi i behåll ritningar och planer, som inte kunnat fullföljas. Har planer även funnits till Svecia­ verkets detaljerade utformning av ingångarna till Knut Erikssons och Erik Knutssons gravkor samt tilllistver­ ket på pelarna i kyrkorummet och övriga gravkor (fig 65 , 74)? Ritningar kan här, som i många andra fall när det gällde oavslutade byggnadsföretag, ha ställts till Sveciaverkets förfogande. Flera huvudfrågor besvaras ej entydigt av arkivma­ terialet. Efter vilkens ide genomfördes 1600-tals­ restaureringen? Var det en av tidens ledande arkitek­ ter, som ansvarade för huvudtanken bakom det hela? Många namn i det byggnadshistoriska avsnittet av 1600-talsrestaureringen har passerat revy - Matthias Holl som upphovsman till kyrkans originella mittorn , mur- och byggmästarna Daniel och Lars Skragge, Nielas Steen, »Tornbyggaren >> , stenhuggaren och mur­ mästaren Hans Eriksson, Nikodemus Tessin d ä i sam­ band med inslaget av klassicism vid De la Gardieska gravkorets utformning, Burchardt Precht vid inred­ ningen av detta. Men alla dessa svarade blott för de­ taljer. Den som har satt sin personliga prägel på restaure­ ringens helhetstanke och verkat som en sammanhål­ lande faktor är framför allt byggherren själv. Arki­ tekter, byggmästare och konstnärer skiftar och spelar en underordnad roll. Särskilt när det gäller västgöta­ godsen, tog De laGardie själv del i byggenskapen och 96 VARNHEMS KLOSTERKYRKA framträder här med personligare drag än på representa­ tionsslotten invid huvudstaden. Sina egna ideer om hur anläggningarna skulle utföras nedkastade han på pap­ perslappar- över ett hundratal är bevarade, de flesta tummade och slitna, som om han ständigt funderade över sin byggenskap. Även Carl Gustav Wrangel ritade och ruorde mo­ deller till byggnader och fästningar , liksom De laGar­ die ofta i anslutning till diskussioner med arkitekt och byggmästare. 104 Wrangel lät för övrigt påbörja Sko­ kloster 1654- vid samma tid som Varnhemsrestaure­ ringen. Arbetet på Skokloster pågick ända till 1677. Byggherren, arkitekter och arbetsledare Vid hovets och adelns slottsbyggen efter 1600-talets mitt satte byggherren vanligen en arkitekt över bygg­ mästaren eller murmästaren. 105 Arkitekten ·var i regel utlänning med utbildning på kontinenten. Somliga arki­ tekter var samtidigt byggmästare som Matthias Hol!. Över murmästaren och stenhuggaren Hans Eriksson stod arkitekten och byggmästaren Matthias Holl under Varnhemsrestaureringens första skede. Det synes från början ha varit De laGardies avsikt att låta en arkitekt ha hand om arbetsledningen vid restaureringen. Res­ taureringsarbetet i hela dess omfattning påbörjades som nämnts först 1668. Redan 1661-1662 hade emeller­ tid De la Gardie planer på att återuppta restaureringen vid klosterkyrkan. 106 I januari 1661 hade man förfärdi­ gat en predikstol till klosterkyrkan (se nedan). Arkitek­ ten Matthias Holl återvände under våren 1662 till sitt arbete med den nya huvudbyggnaden på Höjen­ torp . 107 Uppenbarligen avsåg De la Gardie , att Holl även skulle återuppta arbetet vid klosterkyrkan . Då restaureringens andra skede inleddes 1668, var emellertid inte arkitekten på platsen. Det tycks dock i flera avseenden - främst beträffande tornbyggnaderna - vara hans intentioner, som fullföljdes . En väl för­ faren murmästare och byggmästare - Daniel Skragge ­ ledde nu murningsarbetet i kyrkans inre, framför allt restaureringen av de skadade valven. Uppgiften var begränsad och våren 1672 har bröderna Skragge avslu­ tat sitt arbete vid klosterkyrkan . Arbetet med tornen inleddes av en skicklig timmerbyggmästare . Tornbyg­ garens uppgift var väsentlig men också begränsad till ett avsnitt av restaureringen. Mittornets dimensioner bestämdes av klockornas vidd , uppges det. En grund­ ritning fanns att följa men i praktiken fick verket sin slutgiltiga utformning av tornbyggaren på J)latsen . På De la Gardies uppdrag fick olika personer varie­ rande roll vid Varnhemsrestaureringen. Redan i dess inledande skede sattes stenhuggaren och murmästaren Hans Eriksson att övervaka arbetet (se ovan rest 1654). Undan för undan tilldelades han de mest skiftan­ de arbetsuppgifter, alltifrån medverkan vid tornbygget till kyrkogårdsmurens uppbyggnad jämsides med den verkliga huvuduppgiften - stenhuggarearbetet i kyr­ kan . Över hela restaureringen spänner den mångkun­ nige och flitige Hans Erikssons verksamhet. Han var en person, användbar på de flesta områden , och åtnjöt De la Gardies odelade förtroende. Arbetet med kyrkans inredning skedde på De la Gardies uppdrag av olika konstnärer och hantverkare. Dels anlitades kvalificerade konstnärer, dels traktens egna hantverkare. skulpturutsmyckningen utfördes huvudsakligen av bildhuggaren på Läckö, Georg Base­ laque. Med målningsutsmyckningen arbetade Hans Rebäck, även verksam på Böjentorp och Läckö . En överraskande omfattande uppgift fick Jonas Rudberus, som svarade för hela läktaruppbyggnaden med dess barriär, orgel och orgelfasad. Han var en flerkunnig man, såväl kyrkoherde, slottspredikant på Läckö som ledare av orgelbyggen. Ä ven när det gäller kyrkans inredning är det sålunda byggherren , som väljer arbetskraft och det är hans anvisningar , som följs. För inredningen av hans eget gravkor har vi emellertid åter anledning att söka en arkitekt , som utformat en ide, efter vilken man haft att arbeta. En bevarad ritning visar en indelning av min­ neshallen med pilasterarkitektur i likhet med flera av Tessin d ä:s gravkorsbyggen. Ä ven detta arbete plane­ rades emellertid ske under byggherrens ledning. Kon­ duktören Olof Falk, vilken i Västergötland svarat för så många uppgifter vid gårdarnas planering, träder dessutom in som den drivande kraften vid Varnhems­ gravkorets inredande på 1680-talet. De la Gardie tar också den första kontakten med bildhuggaren Burch­ ardt Precht , som efter hans död kom att göra många viktiga insatser vid gravkorets fullbordande. Byggherrens sammanhållande ledning var väsentlig. Även i enskildheter grep De laGardie in . Vi har exem­ pel på att figurer, som smyckar altaruppsatser, predik­ stolar och orgelfasader utvaldes av De la Gardie. Det gäller också inskrifter, som återges i kyrkorum och slottsgemak. Mer än i representationsporträtten med deras uppställningar och poser efter tidens mönster träder han här oss nära . skulpturer skulle återge sym­ boler för höga, dygderika mål - Fortitudo , Prudentia , Justitia , Pietas, Fides och Patientia i hans eget grav­ kor. Olika dygder framställs även på predikstolens korg och trappa. Orgelfasaden kröntes av kung David , som spelar på sin harpa- ett motiv, som återkommer i utsmyckningen av orgelfasaderna och finns i såväl Läckö slottskyrka som Ödeby kyrka. Raden av apast­ lafigurer i Läckö slottskyrka fick en motsvarighet i apostlarnålningarna på pelarna i klosterkyrkan. I de personligt inredda gårdskapellen ger De la Gar­ die friare utlopp för den fantasi , som i den stora klos­ terkyrkan blott återhållsamt kunde komma till uttryck. I dessa kapell kan man också ana furstinnans medver­ kan, såsom i Venngarns slottskapell. 108 De naivt må­ lade emblemen med dess inskrifter har här en djupare bakgrund- en komplicerad tankevärld, som gav asso­ ciationer till samtidens människa men som måste tol­ kas för den nutida betraktaren. Inskrifterna i Varn­ hems klosterkyrka har en annan tonart. Konungagrav­ korens inskrifter skildrar vår flydda historia, bibelcitat återges på korskrank, läktare och skilda föremål. Upp­ byggliga texter smyckar såväl kyrkorum som slottsge­ mak , där de stundom som bakgrund hade De la Gar­ dies personliga erfarenheter. En inskriftstavla i De la Gardieska gravkoret nämner avunden, förtjänstens orättvise följeslagare . Framgångens obeständighet gjorde att han ständigt frågade sig: kan någon gå säker i lyckan och gå fri från avundsmän. Ovanför ingångarna till konungagravkoren rymmer inskrifterna dystra ord om livets förgänglighet. De la Gardies tankar kring förgängligheten är dock typiska för tiden. Krig, pest och andra farsoter drabbade Sverige under hela 1600­ talet och dödens närhet var påtaglig. En tryggare ton vilar över de inskrifter, som smyckar väggarna i hans eget gravkor. Hoppet om det eviga livet och en stoisk hållning i motgången fick en utpräglad framtoning un­ der De la Gardies sista år. 109 Restaureringsprinciper Till De la Gardies kulturfrämjande gärning på skilda områden hörde upprustningen av sockenkyrkorna vid hans egendomar. Dess omfattning ger oss möjlighet att se ett visst mönster i detta tidiga exempel på aktiv kulturminnesvård . Enligt förteckningar har De la Gar­ die byggt eller ansenligt reparerat 37 kyrkor, 17 blott i Läckö grevskap. 110 Efter vilka principer utfördes res­ taureringarna? När det gäller sockenkyrkorna var må­ let att återupprätta och utvidga de sedan reformationen blott nödtorftigt underhållna byggnaderna. Det skedde i anslutning till äldre byggnadstraditioner. Kyrkorna förlängdes ofta med ett tresidigt avslutat kor såsom Otterstads och Ödeby kyrkor. Tornens originella ut­ formning och förkärleken för tornbyggen är karakteris­ tiskt för västgötaområdet. Till Nicolaikyrkan i Lidkö­ ping planerade De la Gardie att uppföra ett högt torn. Otterstads kyrka försågs med torn, Eggby och Lyre­ stads kyrkor med små torn över koret. För tidens 7- 5710 Varnhems klosterkyrka NYARE TIDENS BYGGNADSHISTORIA 97 inslag svarade portaler och barockinredning. Planer på ombyggnaden av Veckholms , Ödeby och Otterstads kyrkor till korsformade anläggningar utfördes ej. Sommaren 1669 företog Magnus Gabriel De laGar­ die en resa genom Östergötland och Västergötland tillsammans med Johan Hadorph. 111 Man besökte bl a Linköping, Vreta , Skänninge, Vadstena, Skara och Varnhem . Restaureringen av Varnhems klosterkyrka var just påbörjad och kyrkorna på dessa orter bör ha gett rikligt studiematerial för de kommande restaure­ ringsåtgärderna. Studerar vi samma orter i Sveciaver­ ket, ser vi monumenten med samtidens ögon. En in­ tressant iakttagelse är hur angelägna tornbyggena i Varnhem måste ha varit: Skara domkyrka har såväl mittorn som två västtorn, Linköpings domkyrka två östtorn och takryttare över västpartiet, Vreta kloster­ kyrka torn över korsmitten , Skänninge kyrka och Vad­ stena klosterkyrka takryttare . Den invid Makalös be­ lägna Jakobs kyrka i Stockholm hade även såväl mitt­ torn som två västtorn. I Linköpings domkyrkas inre stod vid denna tid ett skrank av trä på korets bröstningsmur. Till Varnhems klosterkyrkas restaurering hörde skrankverk i koret. Av medeltida inredning och inventarier är föga be­ varat. Det mesta torde ha bortförts i samband med klostrets indragning till kronan. Räkenskaperna 1668-70 upptar dessutom den oroande posten: >>för­ sålda persedlar wed h klåstret. >> 112 Vid restaureringen av Varnhems klosterkyrka blev mycket ett rent återuppbyggnadsarbete: nedfallna mu­ rar och valv uppfördes åter. Man försökte uppenbarli­ gen vid den arkitektoniska uppbyggnaden följa medel­ tiden. De gamla stenarna berättas med stor möda ha sammanletats från olika håll. Valven i konungagrav­ koren ornerades med stuckornament i 1600-talsstil , men under dessa ligger de medeltida valvstrålarna, som rekonstruerats vid 1600-talsrestaureringen. Valvet i Magnus Gabriel De la Gardies gravkor nymurades i nära överensstämmelse med korsgångens hörnvalv. Vid valvets inslagning använde man sig av från klostret tagna anfangskonsoler av huggen sandsten. De la Gardie lät utföra gravtumbor i konungagrav­ koren i medeltidsstil samt lät uppsätta inskriftstavlor. Vid inskrifternas avfattning sökte han hos Antikvitets­ kollegiet hållpunkter i tillgängliga dokument. Några av kyrkans medeltidsgravar täcks sannolikt även av ko­ pior av medeltidsstenar, gjorda under den De la Gar­ dieska restaureringen (Björn Näf Färlas och Jöns Nils­ sons gravstenar , se nedan). Vid Varnhems klosterkyr­ ka var den historiska informationen viktig som bak­ grund till vår stormaktstid. 98 VARNHEMS KLOSTERKYRKA Fig 75. De la Gardieska gravkoren vid Veckholms kyrka , Läckö slottskyrka och Ödeby kyrka , 1=300. Efter SvK, Läckö uppm Ä Noreen 1922, ATA. The De laGardie burial chape/s at Veckholm Church, Läckö Castle Church , and Ödeby Church. De la Gardieska gravkorets fullbordande Gravkorsplaner för olika kyrkor Gravkorstanken var väsentlig i De la Gardies bygg­ nadsplaner men var till en början inte förknippad med Varnhems klosterkyrka. Liksom hos andra av rikets stormän , t ex Carl Gustaf Wrangel , kommergravkors­ tanken tidigt in i Magnus Gabriel De la Gardies bygg­ nadsprogram.1 13 Alltsedan början av 1650-talet möter vi olika planer på att inreda gravkor för den De la Gardieska ätten. Vid faderns död 1652 planerade han i enlighet med dennes önskan gravkor vid Veckholms kyrka i Uppland . 114 Enligt förslag av Jean De la Val­ lee skulle kyrkan få korsform med gravkor mellan korsarmarna. De la Gardie avsåg att i ett av dessa inreda sin egen grav. Planerna blev emellertid uppskjutna och utfördes långt senare och efter en enklare form. De la Gardie föll , som nämnts, 1653 i drottning Kristinas onåd, och drog sig till följd härav ned till sina gods i Västergöt­ land . Han planerade här en omfattande byggenskap under ledning av Matthias Holl , som 1654 upprättade en plan även för Läckö slottskyrka - en treskeppig basilika med halvrund koravslutning. Koret är på en skiss av De la Gardie täckt av en kupol. 115 Arbetet med kyrkans uppförande skedde mera koncentrerat efter 1658 men efter en enklare plan. 116 Under koret inreddes emellertid ett gravkor. En fråga är, om De la Gardie här gett form åt en ny tanke för sitt eget grav­ kor. Flera saker tyder på detta - de detaljerade pla­ nerna för Veckholms kyrka, vilka så plötsligt övergavs - kupolen över koret , som vid så många kyrkor mar­ kerar en gravkorsbyggnad. Vid Veckholms kyrka åter­ upptogs gravkorstanken 1658. Ett gravkor för fadern påbörjades 1658 enligt ritning av Tessin d ä. 117 En ritning innefattande detta gravkor samt därtill en om­ byggnad av kyrkan till korskyrka med klassicistiskt indelade fasader har påträffats av Lars Sjöberg i De la Gardieska arkivet på Borrestad . 118 Blott gravkoret blev emellertid påbörjat och endast till nedre delen utfört (fig 75) . 11 9 De många gravkorsplanerna kan också förknippas med tidens barnadödlighet. Blott tre av De la Gardies och hans makas elva barn överlevde dem. De övriga hade avlidit före 1672. Ännu en gravkorside skymtar efter det att Varn­ hemsgravkoret påbörjats: 1674 hade De la Gardie ärvt Kägleholms slott i Närke efter modern . En omfattande ombyggnad av slottet och den närbelägna Ödeby kyrka ägde rum. I kyrkan, som ombyggdes 1679-80, lät De la Gardie, märkligt nog, inreda ett gravkor. 120 Möjligt är, att De la Gardie , nu sjuk och dyster till sinnes, under en period hyste planer på en egen gravplats vid Ödeby kyrka. Vid riksdagen 1678 hade man tagit upp frågan om en omfattande reduktion . Den hotande reduktionen av Läckö, som verkställdes 1681 , började redan kasta NYARE TIDENS BYGGNADSHISTORIA 99 Fig 76. De la Gardieska gravkoret vid Varnhems klosterkyrka, sektionsrit­ ning av minneshallens in­ redning och Magnus Gabri­ el De la Gardies gravkam­ mare. Nämnd 1669. LUB. The De la Gardie burial chapel at Varnhem Abbey. Section drawing ofthe flt­ tings ofthe memorial hall and Magnus Gabriel De la Gardie's sepulchral chamber, mentioned in 1669. sin skugga framför honom. 1680 skildes han dessutom från rikskanslersämbetet. Han fortfor dock ännu en tid med sin påkostade byggnadsverksamhet. Hans skuld­ sättning var förödande och skulle även reduktionen förutan ha blivit hans fall. 12 1 Varnhemsgravkoret De la Gardie tycks som nämnts inte från början tänkt att förlägga sitt gravkor till klosterkyrkan. Tanken på ett eget gravkor synes ha vuxit fram under själva bygg­ nadsarbetet i början av andra byggnadsetappen i sam­ band med restaureringen av konungagravkoren. Kon­ takten med Antikvitetskollegiet om gravarna 1668 och Johan Hadorphs resa i Västergötland följande år hade åstadkommit stort intresse för konungagravkoren hos De la Gardie. Tanken synes nu ha väckts att förlägga en egen gravplats till klosterkyrkan. Som en motsva­ righet till sakristian vid norra tvärskeppet uppfördes Magnus Gabriel De la Gardies gravkor vid södra tvär­ skeppet (fig 175 , pi 1). Tidigare hade södra tvärskeppet varit förbundet med klosteranläggningens kapitelsal. Från Magnus Gabriel De la Gardies gravkor ledde munkarnas ingång till kyrkan. Då denna funktion inte längre var aktuell, låg södra tvärskeppet outnyttjat. Iden om ett gravkor vid klosterkyrkan påträffas tidi­ gast i ett memorial 1669. 122 De la Gardie har, som nämnts , denna tid åter flytt huvudstaden och planerar en omfattande byggenskap i Västergötland , bl a att återuppta restaureringen av klosterkyrkan. Intill den långa raden av konungagravkor utvalde De la Gardie sin egen gravplats. Kyrkans södra tvärskepp planera­ 100 VARNHEMS KLOSTERKYRKA des som gravkapell eller minneshall och väster om denna en ny liten utbyggnad som gravkammare med kistrum. >>Begge chorerna skola förferdigas efter afrit­ ningen>> lyder en punkt i memorialet. I De la Gardieska samlingen i Lunds universitetsbib­ liotek förvaras en hel dossier handlingar om Varn­ hemsgravkoret. 123 Den innehåller även ritningar och skisser. En sektionsritning av mera avancerad art visar minneshallens sydvägg och Magnus Gabriel De la Gar­ dies gravkammare, till vilken en trappa leder upp samt det under gravkammaren belägna kistrummet (fig 76) . Minneshallens väggar indelas av parställda , joniska kolonner, som uppbär ett profilerat listverk. Kolon­ nerna flankerar rundbågiga nischer, i vilka som senare framgår skulle insättas skulpturer. sydväggens mitt upptas av ett altare, till vilket en trappa leder upp. Över listverket markeras begravningsvapen . Partiet mellan listverket och en kraftig takgesims med kon­ soler skulle enligt anteckning på ritningen uppfyllas av ett stort epitafium. Vidare skulle ovanför takgesimsen återges en framställning av Kristi uppståndelse samt valvet smyckas med förgyllda stuckaturer. Gravanläggningen representerar en ovanlig typ , där minneshall och gravkammare ligger bredvid varandra och inte med tvåvånig uppbyggnad, som vanligen var fallet (fig 166) . 124 En liknande anläggning visar Bengt Oxenstiernas gravkor vid Uppsala domkyrka. En min­ neshall med två angränsande gravkamrar har här inpressats i kapellkransen runt domen. 125 Varnhemsgravkorets pilasterarkitektur är utformad enligt traditionellt schema, i likhet med flera av Tessin d ä:s gravkorsbyggen . 126 Ovanlig för en gravbyggnad är dess altare, vilket även kom till utförande, ehuru med annan utformning (fig 77-78). Arbetet planeras Redan 1670 hade man utfört den tillbyggnad väster om södra korsarmen, som inrymmer De la Gardies grav­ kammare.127 I kyrkans yttre arkitektur gör sig inte gravanläggningen gällande. Den glider in i helheten utan att särskilt markeras. Så sent som från 1680 är nästa meddelande om grav­ koret.128 Det är ett svårläst och nött memorial av greven, som nu sjuk och präglad av motgångar tycks se sig nödgad tänka på sitt gravkor. Han betonar, att hans gravkor måste göras färdigt. Munkarnas ingång från klostret , vilken var belägen i hans gravkammare, skulle igensättas och en ny ingång upptas i dess ställe. Rummet skulle få tvåvånig uppbyggnad: överst en gravkammare, därunder kistrum. Byggningsfolk Vid mitten av 1670-talet började det myllrande bygg­ ningsfolket vid klosterkyrkan tunnas ut för att slutligen skingras helt. Då gravkorsinredningen togs upp 1680, var arbetskraften koncentrerad till Kägleholms slott och Ödeby kyrka. Det var också flera mästare från denna byggnadsplats De la Gardie tänkte utnyttja för gravkorets inredning. I Ödeby kyrka verkade som nämnts Fredrik Siptus . 129 Till Ödeby kyrka snidade han predikstolen, som smyckades med skulpturer av Georg Baselaque. 130 Även för Varnhemsgravkoret planerade De la Gardie ett dylikt samarbete: Siptus skulle snida panelverket med dess kolonner, festoner och kråkstenar, Baselaque skulpturer till nischerna. Enligt en planskiss, förmodligen utförd av Niklas Steen på 1680-talet, skulle i nischerna insättas skulp­ turer av Fortitudo, Prudentia, Justitia, Pietas , Fides och Patientia. 131 Träinredningen skulle marmoreras som olika marmorarter av Per marmorerare , även kal­ lad Pelle Pipare. Hans fullständiga namn var säkerligen Peter Sabel , känd från sin tjugoåriga verksamhet i De laGardies tjänst. 132 Han var medhjälpare åt Carlo Ca­ rove vid Karlberg och medföljde denne till Kägleholm 133för att utföra stuckarbeten . Som namnet antyder ägnade han sig också åt kvalificerad målning. De knap­ pa uppgifterna om gravkorsarbetet vid denna tid läm­ nar oss emellertid i okunnighet om det verkligen var denna arbetsstyrka, som påbörjade arbetet med grav­ korets träinredning, vilken slutfördes först på 1690­ talet (se nedan). Arbetet avmattades redan sommaren 1681 för att slutligen helt nedläggas. I varje fall hann inte den åldrige Baselaque snida sina nischskulpturer till gravkoret. Den drivande kraften i restaureringsarbetet Hans Eriksson Stenhammar nämns också i samband med gravkorsarbeteL 134 Även han måste emellertid nu va­ rit en gammal man - över trettio år hade förflutit , sedan han första gången knöts till restaureringen av klosterkyrkan. En annan av De la Gardies betrodda medhjälpare, konduktören Olof Falk, nämns i flera fall som arbetets pådrivande kraft. Den ävenledes åldrige Falk avled emellertid 1684. 135 Det blev två nya krafter, som gjorde de viktigaste insatserna vid gravanläggningens fullbordande: bygg­ mästaren Niklas Steen och stenhuggaren Per Jonsson Stenhammar. Niklas Steen, från början vattenkonst­ mästare, anlitades som byggmästare på flera orter un­ der grevens sista år, bl a vid Kägleholms och Mariedals slott . 136 Per Jonsson Stenhammar, 1699 ålderman och uppsyningsman vid stenhuggeriet på Kinnekulle, är en av de centrala gestalterna vid gravanläggningens full­ NYARE TIDENS BYGGNADSHISTORIA 101 Fig 77. De laGardieska gravkorets minneshall, planskiss av Niklas Steen, efter 1695. LUB. The memorial hall of the De laGardie chapel, ground-plan by Niklas Steen , after 1695. bordande vid 1700-talets början . 137 Han nämns även i samband med inskriftstavlor för konungagravko­ ren. 138 Bland byggningsfolket i Västergötland möter vi 1684 bildhuggaren Burchardt Precht, av allt att döma anlitad av De la Gardie för gravkorets skulpturutsmyckning (se nedan). Det blev även Burchardt Precht , som efter De laGardies död svarade för såväl dennes som sonen Gustav Adolfs likkistor , gravtumba och huvudbaner. Jämsides med hovbildhuggaren Precht utnyttjades hantverkare på platsen , som följde inhemska traditio­ ner såsom den även vid Läckö verksamme klensmeden Anders Assarsson. Denne är mästare till järnskranket framför gravkoret och av utförandet att döma även till två grindar på kyrkogården med samma motiv (se ne­ dan). Arbetet påbörjas Det bevarade källmaterialet lämnar luckor mellan det planerade och fullbordade arbetet med gravkorets in­ redning. Det framgår dock , att det ganska snart upp­ stod en paus i arbetet med anläggningen. Det finns skäl att anta, att arbetsstyrkan från Kägleholm, som plane­ rat, förvåren 1681 koncentrerat arbetade med inred­ ningen. I februari 1681 har man enligt ett brev från Olof Falk hunnit utföra åtskilligt av minneshallens inred­ ning. Vid denna tid var >>stora hufgesims Listen öfuer Colonerna färdigh och opslagin, Petistalerna och fod­ ringen om kringh musloma färdige , Colonerna och 139fotgesims ähro suarfade ». Huvuddelen av arbetet skedde sålunda i snabb takt för att plötsligt avmattas. I juni 1681 är blott en snickare i arbete vid anläggning­ en.140 I ett brev till De la Gardie januari 1682 klagar 141Olof Falk över arbetets långsamma tempo. Järn­ gallret förfärdigas av smeden på Mariedal men är inte mer än halvfärdigt. Per Stenhammar har lämnat sitt arbete vid klosterkyrkan och »tagit arbete på Får­ dalla ». Falk tar kontakt med Niklas Steen, som lovar infinna sig vid gravanläggningen, så snart snickare och bräder anländer. Trots Falks ansträngning3r synes ar­ betet definitivt ha avstannat. Först efter Magnus Gab­ riel De laGardies död 1686 möter vi åter gravkoret i arkivalierna. Arbetet vid gravanläggningen har i juni påbörjats. Rapporter från befallningsmannen på Hö­ jentorp Erik Palm till furstinnan Maria Euphrosyne berättar att valvet över De la Gardies kistrum då är färdigt. 142 Palm sänder en lista på material , som ford­ ras till den övriga anläggningen och bifogar en avrit­ 102 VARNHEMS KLOSTERKYRKA ni ng över denna. Det är sålunda furstinnan själv, som håller i trådarna. Greveparets begravningar Magnus Gabriel De la Gardie avled på Venngarn den 26 april 1686. Under sin sista tid vistades han mycket på denna egendom, som han enligt ett memorial 1680 försökte försälja men enligt reduktionsdomarna fick bebo under sin livstid. Begravningen ägde rum i Rid­ darholmskyrkan den 26 september i närvaro av Karl XI och medlemmar ur konungahuset. 143 Efter Magnus Gabriel De la Gardies död 1686 vis­ tades Maria Euphrosyne ofta på Höjentorp, som hon fick behålla som änkesäte. Hon avled här 1687 ett och ett halvt år efter sin gemål. Det detaljerade inventariet över Höjentorp, som upprättades vid furstinnans död, berättar om det sorgbehängda gårdskapellet, där hon stod lik. 144 Begravningen ägde rum i februari 1688 i Riddarholmskyrkan i Stockholm. Såväl begravningsrä­ kenskaperna som handlingar rörande begravningsak­ ten är bevarade. 145 Bland gästerna märktes Karl XI och hans gemål , som inledde sorgetåget från sorgehu­ set. 146 Här finns också föreskrifter för den övriga processionsordningen och en redogörelse för förbere­ delserna för begravningsakten. Denna inleddes på morgonen den 19 februari 1688 med sorgeprocessionen till kyrkan. Predikan förrättades av ärkebiskopen. Bland den rikliga musiken och sången ingick på Maria Euphrosynes begäran psalmen: >> Ich habe einen guten Kampf gekempft. >> Karl XI och De la Gardieska gravkoret Överraskande nog hade K Maj :t 1694 utfärdat en reso­ lution , att l00 dir smt av landshövdingeräntan skulle användas till gravkorets fullbordande. 147 Karl XI hade låtit reduktionen drabba Magnus Gabriel De la Gardie och hans familj hårdast av alla. Förhållandet till Mag­ nus Gabriel De laGardie präglades efter 1680 av kung­ ens obeveklighet i reduktionsdomarna, som skapade ohjälpliga motsättningar dem emellan. Den allvarlige Karl XI med sin enkla och sparsamma livsföring visa­ de dock generositet vid gåvor till kyrkorna. Inredandet av kyrkor såsom slottskyrkan i Stockholms slott och Kung Karls kyrka i Kungsör var en viktig angelägen­ het för honom. Hans almanacksanteckningar berättar att han 1695 besåg Varnhems klosterkyrka, Skara domkyrka och Lidköpings kyrka . 148 Vid gravkorets fullbordande var det liksom på Mag­ nus Gabriel De la Gardies tid husfogden på Höjentorp, som engagerade sig i arbetet på platsen och gav infor­ mation om detta. >Salomon gör sig god flit att driva på. Han är en god karl att lita på>> är omdömet om Bäcks arbete vid 1700-talets början. 149 Elisabeth Oxenstierna och De la Gardieska gravkoret Vid Gustav Adolf De la Gardies död 1695 blev grav­ korsfrågan ånyo aktuell och hans gemål, Elisabeth Ox­ enstierna, utverkade tillstånd av Karl XI att inreda ännu en gravkammare i klosterkyrkan. 150 Gravanlägg­ ningen kompletterades med ett utrymme öster om min­ neshallen, sominreddes som gravkammare för Gustav Adolf De la Gardie och hans gemål. Elisabeth Oxen­ stierna blev därvid den drivande kraften till gravkorets fullbordan. Arbetet, som även denna gång drog ut på tiden, skedde under kärva villkor. 1695 rådde svår missväxt i landet. Det stora nordiska kriget, som inled­ des 1700, bidrog till att byggnadsverksamheten vid flera byggnadsplatser fördröjdes . Såväl Drottning­ holms som Strömsholms slottskyrkor fullbordades först långt in på 1700-talet. Elisabeth Oxenstierna såg sannolikt sin uppgift i historiskt perspektiv. Hon var sondotter till rikskans­ lern Axel Oxenstierna. Den oxenstiernska gravkyrkan , Jäders kyrka, synes delvis ha tjänat som förebild vid grevinnans planering av De la Gardieska gravkoret. Bland hennes papper om De la Gardieska gravkoret finner vi sålunda en skiss av Braheska gravkoret vid Jäders kyrka, som skulle tjäna som ledning i det kom­ plicerade arbetet med gravkoret vid klosterkyrkan. 15 1 Systerdottern Elisabeth Dohna (född Oxenstierna) på Tidö är henne behjälplig, då hon i början av 1700-talet är »Opasslig». 152 Även M G De la Gardies dotter Hedvig Ebba är engagerad i gravkorsarbeteL Källmaterialet om gravkorets fullbordande Det är svårt att följa, hur arbetet framskrider i den vidlyftiga brevväxlingen om gravkoret från 1695 in på 1700-talets första årtionde. Arbetet blev måhända yt­ terligare segdraget, på grund av att arbetsledningen skedde brevledes . Källmaterial till detta avsnitt av gravkorets historia finns dels topografiskt ordnat i De la Gardieska samlingen i Lunds universitetsbibliotek, dels samlat under släktarkiven i samma samling. De topografiska handlingarna innehåller memorial, för­ teckningar och specifikationer rörande arbetet till stör­ sta delen av husfogden på Höjentorp, Elisabeth Oxen­ stierna, byggmästaren Niklas Steen och stenhuggaren Per Stenhammar. Till handlingarna har fogats ett stort antal skisser, teckningar och ritningar. De, som har störst intresse för framställningen, förtecknas nedan: l. sektionsritning 31 ,5 x 26 cm. Tusch och lavering. (s 39, fig 76). Nämnd 1669. 2. Planskiss av Niklas Steen. 28,5 x 22 cm. Brunt bläck, röd och blå krita. (s 5, fig 77). Efter 1695. 3. Teckning till altaruppsats av Niklas Steen . 20,5x 16 cm. Brunt bläck, lavering. (s 37, fig 78) . Omnämnd 1696. 4. Planskiss med båda gravkamrarna av Per Stenham­ mar. 41 ,5xl9 (44) cm. Bläck. (s 17 , fig 80) . Efter 1699. 5. sektionsskiss med kistor av M G De la Gardies gravkammare av Per Stenhammar. Brunt bläck, röd krita. (s 4, fig 82) 6. Sektionsskiss med trappa av M G De la Gardies gravkammare av Per Stenhammar. Brunt bläck , röd krita. 32x21 cm. (s 2, fig 81). 7. Ritning till G A De la Gardies gravtumba. Tusch och lavering. 40x31 cm. (ss 22 , fig 177) 1701. 8. Teckning till järnskrank framför gravkorets minnes­ hall. Bläck och lavering. 23 x 17,5 cm (s 38 , fig 83). Tidöarkivet i Riksarkivet innehåller även ett intres­ sant material om konstnärer och hantverkare , verk­ samma vid Gustav Adolf De la Gardies begravning. Framför allt kan bildhuggaren Burchardt Prechts insats här ytterligare belysas. I forskningen har tidigare Au­ gust Hahr behandlat detta avsnitt i gravkorets historia på grundval av material i Lunds universitetsbibliotek . Gravkoret fullbordas Grunddragen av arbetet skall här följas och några vä­ sentliga insatser vid gravkorets fullbordande framdras. Sektionsritningen , som omnämnd< s redan 1669, följ­ des uppenbarligen även efter Magnus Gabriel De la Gardies död (fig 76). Husfogden på Höjentorp sänder sålunda i ett brev 1696 »den af hans Sal: höggretl :a Excellens affattade Dessein >>. 153 Brevet innehåller dessutom en planskiss över gravkoret (fig 77). Denna, som också medtar Gustav Adolf De la Gardies grav­ kammare , måste sålunda vara utförd efter hans död 1695. Märkligt nog anges ett altare på båda handlingar­ na. En teckning av Niklas Steen , som även synes vara planskissens upphovsman , visar en altaruppsats med vridna kolonner och änglar med palmkvistar i hän­ derna (fig 78) . En anteckning på skissen uppger att den var utförd såsom han >> af Sahl: kongl: Drotsen befalt att giöra afrijtningen >> . 154 Ännu 1696 var emellertid inte altaruppsatsen helt fullbordad och borttogs sena­ re, som nedan framgår. 155 Ännu vid mitten av 1690-talet återstod åtskilligt ar- NYARE TIDENS BYGGNADSHISTORIA 103 Fig 78 . Teckning till altaruppsats för De la Gardieska grav­ koret , omkring 1696 (jfr fig 77). LUB. Drmving for a retab/e for the De la Gardie burial chapel, c 1696 (cffig 77) . bete med gravkorets inredning. Byggmästare Niklas Steen, som ledde arbetet , utförde 1695 tolv kapitäl till träkolonnerna. 156 Ett brev följande år sammanfattar det återstående arbetet sålunda: målning och stoffering av hela gravkoret , sex skulpturer till nischerna, >> Bill­ huggare Fästonerne effter afrijtningen >>, stentrappa och järnskrank m m arbete >> som effter Deseine·n kan pröfvas nödigt >> . 157 Arbetet blev emellertid fördröjt av brist på medel. De 100 dir smt, som anslagits av lands­ hövdingeräntan var redan förbrukade. 40 d!r smt hade tagits av Höjentorps byggningsmedeL 158 I samband med Gustav Adolf De la Gardies begrav­ ning skedde arbetet i gravkoret i snabbare takt men avmattades snart ånyo sannolikt på grund av de svåra tiderna under det stora nordiska kriget. Det skulle dröja in på 1700-talets första decennium , innan grav­ koret blev fullbordat. Det är fram till 1699 Niklas Steen , som har hand om 104 VARN HEMS KLOSTERKYRKA Fig 79. Planskiss över klosterkyrkan , efter 1695. LUB. Ground-p/an of the Abbey, after 1695. ~~ Fig 80. Plan och sektion av De laGardieska gravkoret. Av Per Stenhammar, efter 1699. LUB . / Ley Plan and seetian of the De la Gardie burial chapel, by Per S tenhammar, after 1699. > ,. t, l r l l a J 'J " NY ARE TIDENS BYGGNADSHISTORIA 105 Fig. 8 1. sektionsskiss av Magnus Gabriel De la Gardies gravkammare. Av Per Stenhammar. LUB . Section plan of Magnus Gabriel De la Gardie's sepulchral chamber, by Per Stenhammar. Fig 82 . Sektion och plan av Magnus Gabriel De la Ga~·d i es gravkammare. Av Per Stenhammar. LUB. Section and plan of Magnus Gabriel De la Gardie's sepulchral chamber, by Per Stenlwmmar. 106 VARNHEMS KLOSTERKYRKA Fig 83-84. Teckning till järnskrank framför gravkorets minneshalL LUB. Nedan uppmätning av järnskranket. A Forssen 1915, ATA. Järnskranket tillverkades av klensmeden Anders Assarsson, en av hantverkarna på Läckö. Drawing for iron grille in front of the memorial hall of the chapel. Below, measurement of the iron grille. The grill e was made by Anders Assarsson , jobbing-smith and on e of the erafismen at Läckö. arbetsledningen. Han hann uppmura och kalka Gustav Adolf De la Gardies gravkammare men inte fullborda dess inredning. 159 Sannolikt på grund av Steens sjuk­ dom anlitades en ny kraft till gravkoret, stenhug­ garen Per Stenhammar, som från och med 1699 ledde arbetet. 160 Stenhammars kvalificerade insatser vann redan samtidens uppskattning, framför allt hans arbete med Gustav Adolf De la Gardies gravtumba (se nedan De la Gardieska gravkoret). Flera skisser och teck­ ningar till gravkoret och dess inredning är bevarade av hans hand. En planskiss, där båda gravkamrarna är medtagna, samt separata skisser av dessa kan sålunda hänföras till Stenhammar (fig 80-82). På planskissen markeras såväl nischindelning som altare. Bådadera kom till utförande. Vid Curmans restaurering påträf­ fades nischer uthuggna i kyrkans murverk bakom trä­ panelen. Nischerna igensattes redan omkring 1708, då de ändå inte var >>tjänliga». 161 Den skulpturutsmyck­ ning, som planerades kom av ekonomiska skäl inte till utförande. Enligt Elisabeth Oxenstiernas önskan bort­ togs också altaret, som hon ansåg påminna om de gamles offeraltare. 162 Ä ven skisserna till järnskranket har sannolikt utförts av Stenhammar (fig 83). Detta tillverkades av klensmeden Anders Assarsson, en av hantverkarna på Läckö. 163 Han fullföljde här en gedi­ gen inhemsk hantverkstradition med rötter i renässan­ sen. Blandningen av inhemsk hantverkstradition och kvalificerat arbete enligt tidens mönster på kontinen­ ten präglar gravkorets inredning. Gustav Adolf De la Gardies gravtumba smyckades med förgylld inskrifts­ kartusch och förgyllt gallerverk av smidesjärn. Som en motsvarighet uppställdes marmorbyster av Magnus Gabriel De la Gardie och hans gemål på bronserade piedestaler i gravkammaren mitt emot. Rikt snidade huvudbaner med fäderne- och möderneanor upp­ hängdes ovanför ingångarna till vardera gravkam­ maren. Värdighetsfanor med broderade grevliga och friherrliga vapen, som förts i begravningsprocessio­ nerna, upphängdes på stänger vågrätt ut från väggen. Burchardt Precht och De la Gardieska gravkoret År 1684 vistades bildhuggaren Burchardt Precht i Väs­ tergötland. Han nämns i ett memorial av greven detta år tillsammans med stenhuggaren Hans Eriksson, som skulle förfärdiga ett epitafium, av allt att döma för gravkoret. 164 På sektionsritningen anges att ett stort epitafium skulle placeras på gravkorets sydvägg (tig 76). 1686 berättas ånyo om det stora epitafiet samt grevens och hans gemåls vapen och bilder, vilka enligt De la Gardies egen utsaga skulle beställas i Stock- NYARE TIOENS BYGGNADSHISTORIA 107 holm. 165 En ntmng till epitafiet med påskrift av greven nämns 1708. 166 Var det Precht De laGardie anlitade för detta arbete? Epitafiet blev inte utfört. Man hämtade i stället inskriftstavlor från Läckö. 167 Däremot visar kontrakt och räkningar att ett stort antal föremål i samband med begravningarna har tillkommit efter modeller och ritningar av Precht eller utförts av bildhuggaren: 168 Magnus Gabriel De la Gardie: huvudbaner an vapen likkista värdighetsfanor (?) Gustav Adolf De la Gardie: huvudbaner gravtumba likkista Bland det bevarade arkivmaterialet om gravkoret finns även andra handlingar, skrivna på tyska med Burchardt Prechts karakteristiska handstil. En förteck­ ning från 1700-talets första årtionde över förestående arbeten i gravkoret är sålunda skriven på tyska med Prechts handstil men undertecknad av Elisabeth Oxen­ stierna. Handlingen finns även skriven med Elisabeth Oxenstiernas handstil på svårläst och inkorrekt tys­ ka. 169 Facktermer och formuleringar i förteckningen talar emellertid for att Precht är dess upphovsman. Dessutom hänvisas till beteckningar på en ej påträffad ritning. Den bevarade planskissen (tig 80) medtar en del av beteckningarna och synes återgå till denna rit­ ning. Det är svårt att bedöma i vilken grad Precht utfört sina arbeten för gravkoret självständigt. Som känt är utförde han arbeten efter Tessin d y:s förlagor. Ingen enda ritning av hans hand är känd. I förteckningen ges noggranna anvisningar om grav­ korets målning, imiterande skilda marmorsorter (se kap Färgsättning). Marmorbyster av Magnus Gabriel De la Gardie och hans gemål skulle flyttas från listver­ ket och ställas på piedestaler i två av gravkorets nischer. Blyskulpturer, hämtade från Läckö, skulle likaledes ställas på piedestaler i minneshallen. Portal till Magnus Gabriel De la Gardies gravkammare samt utbyte av träsockeln under järnskranket mot en sockel av sten hörde vidare till de förtecknade åtgärderna. 170 Gåvobrev till gravkorets underhåll Till gravkorets underhåll utfärdade Elisabeth Oxen­ stierna den 6/5 1719 ett gåvobrev på frälseräntan från hemmanet Per Töresgård i Lugnås socken (Domkap, E VI: 1). År 1763 försåldes hemmanet och av medlen bildades den De la bardieska gravkassan. 17 1 108 VARNHEMS KLOSTERKYRKA Gravkoret , kronologi 1669 Avritning till gravkoret omnämns. 1670 M G De la Gardies gravkammare fä rdig. 1680 Inredningen av minneshalle n påbö rjas. sten­ huggaren och murmästaren Hans E riksson Stenhammar och konduktören Olof Falk leder a rbetet. skulpturutsmyckning av Georg Base­ laque och Fredrik Siptus planeras . 1682 Arbetet avstannar. 1684 Olof Falk dör. 1686 Magnus Gabriel De la Gardies begravning . Huvudbaner , anvapen , likki sta, värdighets­ fanor (?) av Burchardt Precht. 1687 Maria Euphrosynes begravning. 1694 Donation av Karl XI till gravkorets fullbor­ dande. 1695 Gustav Adolf De la Gardie s begravning. Hu­ vudbaner och likkista av Burchardt Precht. Hans gemål Elisabeth Oxensti e rna fullbordar gravkoret. Byggmästaren Niklas Steen leder a rbetet. 1696 Alta re t i minneshallen borttages. 1697 Järnskrank av klensmeden Anders Assarsson. 1699 Arbetsledningen övertas av ste nhuggaren och byggmästaren Per Stenhammar från Väster­ plana. 1700-­ Den från början planerade nischindelningen 1712 igensättes. Inskriftsta vlor och blyskulpturer hämtas från Läckö. Gravtumba fö r Gustav Adolf De la Gardie av Burchardt Precht. Per Stenhammar leder a rbetet och utför kvalifi­ cerat stenhuggarearbete . l 700-talet. Reparationer och gravkorsbyggen 1700-ta let kom att innebära ett minskat intresse för hi stori ska monument. Stormaktstiden var förbi och rudbeckia ni smen , som var en av dess bärande ideer , hö ll inte för 1700-ta let s analyti ska, kriti ska hi storiesyn. Befolkningsökningen gjorde också, att man tvingades utöka e ll er nybygga kyrkor. l Yarnhems klosterkyrka utfördes mest underhållsarbe ten under denna tid . Ra­ den av gravkor tillhör också århundradets insat se r ­ bl a De la Gardies eget , som fullbordades av sonhus­ trun Eli sabe th Oxenstierna under 1700-tale ts första å r­ tionden, och skarabiskopen Jesper Svedbergs vid kyr­ kans norra sida. Johan Hadorph hade som rik santikva­ ri e eft e rträ tts av Johan Peringskiöld , som också be­ sökte Yarnhem och bl a nedtecknade de nu näs tan helt utpl ånade inskrifte rna om kyrkans 1600-ta lsrestaure­ ring (se nedan). 1700-ta lets underhå ll sarbeten av kyrkan, kan fö lj as i kyrkans räkenskaper (LI : l) . Inte riören vitlimmades 1700-01 (LI : l , s 313). År 1727 ägde en besiktning av kyrkan rum och man skaffade fram mate ria l till dess reparatio n. Vid detta tillfälle kalkades kyrkan ut vän­ digt , varvid tre murmästare och en kalkmästare var sysse lsatta vid kyrkan. Fönste r lagades samt åtta dubbla luckor uppsattes i mitto rnet (s 365, 369). En mer omfattande reparation ägde rum i början av 1740­ talet , då ytte rmu rarnas puts lagades och kalkades (s 289, 295). Yttertaken skrapades re na från mossa och omlades. Bokstäverna i väs tgave lns inskrifte r målades delvis (s 303) samt ströks med tjä ra blandad med röd­ fii rg (s 393). År 1744 skulle rosfönstre t i norra tvär­ skeppsgaveln , som var fördärvat >> aldehles å nyo >> upp­ rättas (Dom kap, E Yl : Il 0: l ). l börj an av 1750-talet skaffades två stora ekar till lagning av klockstä ll­ ningarna i mittornet (s 429 , 435). Vid prostvi sitation 1753 beslöt man, att mittornets spira skulle få ny spåntäckning och förses med nya lister samt strykas med vitriol och rödfärg av tornbyg­ garen Sven Westman. Denne hade tidigare tjä rat de båda västto rnens spiror (Domkap). l slutet av 1750­ ta let insamlades de fl esta medl en till nybyggnaden av den närbelägna Eggby kyrka . Från och med början av 1760-talet börjar en reparationsfond för Yarnhems kloste rky rka att läggas upp (LI : l , s 462 ff). U n der 1700-ta let s sista decennier uppt ar räkenska­ perna omfattande arbeten med ytte rtakens spånt äck­ ning och rödfärgning. Rödfä rgning av yttertaken före­ kommer bl a 1769. År 1777 rödfärgades tornen (L l : 2). En mer omfattande reparation av kyrkans ytte r­ murar påbörj ades i maj 1797 och pågick in på 1800-talet (s t prot 1797, 1802) . Arbete t utfördes av murmästa ren Falkenström och kostnadsberäknades till 80 rdr (st prot) . Arbeten med ytterput sen ägde, som nämnts. rum även på 1740-talet. Man hade svårighete r att få putsen att fäs ta på kalkst ensmurarna. På sockeri­ stämma den 7 maj 1797 föres logs, att man skulle pröva NYARE TIDENS BYGGNADSHI STORI A 109 WARNHEM' KYRKA l SKARA80RGS LÅN . Fig 85. Uppmätning av Johan Fredrik Åbom 1850. RA. Measurement by Johan Fredrik Åbom , 1850. en metod , enligt vilken murarna i två omgångar skulle bestrykas med surkalk , innan de n slutliga putsen an- bringades . Man skulle därvid inte tillföra mer väta än vad som behövdes för kalkens bea rbe tande. Till arbe- tet anskaffades 72 lass kalksten till utbyte av sköra stenar. T ill 1700-ta lsförändringarna hörd e fullbordandet av De la Gardieska grav koret (se ovan) samt tillkomsten av ytterligare fe m gravkor : Gabrie l Lejonstolpes grav- kor 17 10, Johan Warenbergs gravkor 17 10, Jesper Svedbergs gravkor 1720, Jonas Lundins gravkor 1738, E ngelbert Ha llenius gravkor 1763 (se nedan). 110 VARNHEMS KLOSTERKYRKA NY• t;"'iu a{ Jr..• b 1"'"' •H -"'(•fl._ J., !&.ft1!. WA. il[M KY!\1\A.L }uu.h:."rf-""uoY"'-1. i wr]t,.. c;.~ ~,~,~,L ~------~--~---~~--~r--~~~~~~·~ Nttt t.-•ul~r •f'.J"''"' J....,., •• ,._~t.o.~ i. T-r,...~ ~'"" Gll{wl tU"' rh la.Cra:rlfnh Graf(ill•ff'l RIKSAPKIVET _i________________ Fig 86. Ritning till nya fönster i trefönstret i västgaveln och rosettfönster i De laGardieska gravkoret. Av Johan Fredrik Åbom 1850. RA. Drmving for new windows in the three-window group in the we st g ab/e and a rosett e window in the De la Gardie burial chapel, by Johan Fredrik Åbom, 1850. Restaureringsförslag vid mitten och slutet av 1800-talet U n der 1800-tale ts första decennier fortfor reparatio­ nerna av tak och yttermurar. Vid visita tion 1837 sam­ manfattades återstående nödvändiga åtgärder sålunda: » l. stora tornets reparation , ett arbete af mycken vigt och kostnad, 2. stolarnas höjning i kyrkan, 3. golfvet s j emnande, 4. rappning utvändigt och någon väggs botn i ng invändigt., Vidare framhölls önskvärdheten att a ltarbarriären utvidgades, då den blott rymde elva personer vid nattvardsgång. Den l O juni 1849 sammanträdde sockenstämman och fattade beslut om fö ljande restaureringsåtgärder: Yt­ tertaken repareras och strykes med rödfärg eller sten­ kolsolja. Yttermurarna rappas ånyo med >>skarprapp­ ning». I kyrkans inre kalkas murar och valv. Försam­ lingen önskade dock, att den gröna färgen på pelare och valvbågar måtte behållas. Golvet höjes och om­ lägges. Bänkarna höjes och repareras. Rosettfönstret i norra tvärskeppet »omgöres helt och hållet ». Dess­ utom vidgas a lla de nedre fönstren i kyrkan och förses med vitt glas. Skranket framför alta ret borttages. Mål­ ningarna av apostlarna, uppsatta på pelarna i mitt­ gången, repareras. Kyrkdörrarna iståndsättes. I december 1849 förordnades professor F W Scho­ lander av överintendentsämbetet att avresa till Varn­ hem för a tt bedöma de föreslagna restaureringsåtgär­ derna. Då han emellertid blev förhindrad att fullfölja uppdraget , överlämnades detta till konduktören Johan Fredrik Åbom (skr ÖIÄ 15/ 1 1850). Åbom upprättade förs lag med kostnadsberäkning ( 18 000 rdr), fastställt den 30/ 11 1850 (ÖIÄ, fig 85): Ett nytt rosettfönster av gjutet järn upptas i De la Gardieska gravkoret. Nya fönster av smitt järn insättes i trefönstergruppen i väst­ Fig 87 . Exteriör 1876 av koret från norr med de före Curmans restaurering putsade fasaderna. Foto C F Lindberg, A T A. Exterior, 1876, of the chancel from N with the plastered fron ts prior to the Cunnan re.1·toration. gaveln (ritn i Ö IÄ, fig 86) . Fönstren i södra sidoskep­ pet göres lika höga som i norra sidoskeppet. Ytte rtak och yttermurarnas puts repareras. l kyrkans inre bort­ tages kalk och murbruket på sandstenspartie rna. s ten­ golvet omlägges . T rappstegen från tvärskeppet till koret breddas. Korskranket borttages. A v de föreslagna åtgärderna genomfö rdes blott gol­ vets omläggning och kortrappans breddning. I en skri­ velse till Konungen 1888 utta lade riksantikvarie Hans Hildebrand betänklighe ter mot de restaureringsåt­ gärder, som då påbörjats, bl a insättandel av ett rosett­ fönster i södra tvärskeppsgaveln . Ett förbud att insätta detta fönster utfä rdades i kungligt brev 31/5 18F8. Vi­ dare föreskrevs, att kyrkan skulle undersökas av sak­ kunnig person och förs lag upprättas till kyrkans beva­ rande och >>åte rförsättande såvitt möjligt i ursprungligt skic k>>. Arbe tet med rosettfönstret , som redan var på­ börjat , avbröts . Kyrkan besiktigades av överintenden­ ten Helgo Zettervall. Arkitekten i överintendents­ ämbetet Gustaf Pette rsson förordnades att före ta upp­ mätningar och undersökningar av klosterkyrkan . På grundval av dessa utarbe tade han därefter ett program, daterat den 23 januari 1889, >>angående åtgärder till Yarnhems kyrkas bevarande och åte rförsättande , för så vidt möjligt i dess ursprungliga skick» (ATA). För­ slaget omfattade en fu llständig restaurering och delvis ombyggnad av kyrkan , kostnadsberäknad till 180 000:- . 172 Ritningarna till restaureringen förvaras i Öl Ä (tig 90-91 ). Gustaf Pe ttersson föreslog fö ljande förändringar: Södra tvärskeppsgavelns rosettfönste r Fig 88. Interiör 1876 mot väster före Gustaf Petterssons restaurering med den De la Gardieska orgelläktaren och orgelfasaden. Foto C F Lindberg, AT A. lnterior, 1876, facing W prior to Gustaf Pettersson 's restoration ll'ith the De laGardie orKan gallerY and organ front. Fig 89. Interiör 1876 mot öster före Gustaf Petterssons restaurering. Foto C F Lindberg. ATA. lnterior. 1876. fac ing E prior to Gustaf Pettersson 's res/oration. 8-57 10 Varnhems kl osterkyrka 114 VARNHEMS KLOSTERKYRKA NY ARE TIDEN$ BYGGNADSHISTORIA 115 · ~I Tii.L• H61'~1RI!TiOI?· ~l6• -"'' . VAHt?I?EiiDf:i • Kyr~K!l+ • • ll·k•'I.-..,41' ..... 1M· D • ""~'"'''-~· I•I>• ,.,..• II'II:\1!6KN1• li· :'II.O'I•'I'IIr· f.l•\1 ~~ (/!Ofo::!l:••·•· tlllll.ofl.!:!f(.l'\j!. ....... I" ·(II~I.ICI~!f'> hafva visserlige n bevarat kyrkan till vår tid , men arbetet är gjord t på ett klumpigt och vanprydande sätt. , 173 1800-tale ts restaureringsförslag blev blott de lvis ge- nomförda. Orsaken var måhända det ogill ande Raä uttryckte mot ÖIÄ:s ovetenskapliga restaurerings prin- ciper. Hans Hildebrand anmärkte beträffande Åboms uppmätnings ritningar av klosterkyrkan att dessa inte va r exakta och att hans iakttagelse r om de inbördes förhåll andena mellan kyrkans olika delar även i viktiga punkter var felaktiga. Gustaf Petterssons 1889 före- fönstret som förebild . I det inre tillko m ny orgel och orgelläktare . Kyrkan före och efter restaureringen Fotografi er av kyrkans interiör och exteriör , tagna 1876 och 1892 vi sar kyrkan före och efter restaurering- en (fig 87- 89 , 92-94). Huggstenspartierna i det inre var som nämnts 1849 slammade med grön färg. Av inte- riörbilderna från 1892 framgår att naturstenen då fått samma ton som övrigt murverk (fig 92 , 94). Den De la Gardieska orge lfasaden och orge lläktaren , fi g 88 , ned- togs 1879. Gustaf Petterssons nyuppsatta orgelfasad och orgell äktare återges på fi g 94. Här synes äve n på mitt skeppspelarna kopior av de apostlamålningar , som borttagit s i samband med Åboms restaurering. Altar- ringen, fig 89 och 92 , härrör av fotografi erna att dö ma från Åboms restaurering, då även korskranket bortta- gits. Kyrkans såväl före som efter restaureringen vitput- sade yttermurar synes på fi g 87 och 92. Tvärskepps- gav larna befriades som nämnts vid restaure ringen från puts och bekläddes med ny kalksten , fogs truken. med cement (fig 95 a). Ä ven figurer på nordportalen kom- ple tterades i cement. slagna restaureringsåtgärder skull e högst väse ntligt ha fö rändrat kyrkans karaktär. Den svenska kulturminnesvården hade vid sekelsk if- tet föga förs tåe lse fö r senare tiders insatser för ky rko- byggnaderna. Principen fö r restaureringarna i såväl Sve rige som det öv riga Europa var vid denna tid , att byggnaden skulle såvitt möjligt presenteras i sitt ur- sprungliga skic k och befri as från senare tiders till skott. Petterssons förslag följ er i hu vudsak denna princip . I det inre fl yttas inredningsföremål från den De la Gar- dieska tiden undan. I De la Gardi eska grav koret bör, som han skri ve r »den ruskiga träpa nelen , ri vas och »de alldeles fö rstörda fa norna bo rttagas ». Biskop l es per Svedbergs grav kor vid kyrkans norra sida ri ves »såsom en i sen tid tillkommen ut växt». Hans Hildebrand instä mde i fl e rtalet av Pe tterssons föreslagna åtgärder- dock inte beträffa nde anbringan- det av rosettfö nstret i södra tvärskeppet. Han visade ä ven större förståelse för den De la Gardieska restau- reringe n. Ä ven Hildebrand a nslöt sig dock till princi- pen, a tt kyrkans arkitektur bord e såvitt möjligt presen- NYARE TIDENS BYGGNADSHISTORIA 119 Fig 94. Interiör 1892 mot väster med den nyuppsatta orgelläktaren och orgelfasaden. Foto ATA. lnteri01·. /892, facing W with the nell'!y erected organ gallery and organ .front. 120 VARNHEMS KLOSTERKYRKA Fig 95 a . Exteriör med norra tvärskeppsgaveln , beklädd med ny kalksten vid 1889 års restaurering. Foto 1978. Exterior of the north transept gable , coa ted with new limestone at the 1889 res /oration. teras i sitt ut sprungliga skick . Han före slog sålunda , att det norra västtornet, uppfört av De la Gardie, skulle nedrivas och det södra återfå sin ursprungliga utform­ ning. De Svedbergska och De la Gardieska gravkoren skulle sänkas. År 1900 framlade Gustaf Pe tte rsson ett förslag till restaurering av Yreta klosterkyrka. Reaktionen mot_ detta speglar restaureringskonstens utveckling vid se­ kel skiftet 1900. Den unga generationen vid sekel skiftet opponerade sig mot 1800-talets sätt att re staurera . För­ slaget blev utsatt för stark kritik av Vitterhetsakade­ mien och ansågs alltför vittgående och dåligt under­ byggt. Det granskades 1906 på ÖIÄ:s uppdrag av Si­ gurd Curman , som uppgjorde ett nytt restaureringspro­ gram. Detta föregicks av en ingående undersökning av kyrkobyggnaden med putsavknackningar och gräv­ ningar. Ä ven under arbetets gång , exempelvis vid gol­ vets omläggning, · utfördes a rkeologi ska utgrävningar och gravundersökningar. Restaureringen av Vreta klosterkyrka var den först a restaurering , som föregåtts av en dylik grundlig undersökning. Målsättningen för det fort satta arbetet var >>att avhjä lpa bristen , som hotade kyrkans framtida bestånd , att sätta kyrkan i sådant stånd , att den kunde värdigt fylla sitt ändamål, samt att låta byggnaden i estetiskt tilltal ande form själv berätta sina öden >> . V reta klosterkyrka återinvigdes 1917 . Året därpå påbörjade Curman sitt arbete som arbetsledare för NYARE TIDENS BYGGNADSHISTORIA 121 Yarnhemsrestaureringen. Curman tillämpade ånyo den restaureringsprincip, som han så ofta upprepade: att kyrkan skulle berätta sin historia. En grundlig under­ sökning, uppmätning och fotografering föregick även denna restaurering. Det gällde att trygga kyrkans be­ stånd , få den att fylla sin nutida funktion och att ge restaureringen en historisk förankring. Sigurd Curman införde på grundval av studier i Ita li­ en en ny restaureringsteknik i Sverige och blev även en av dess främsta praktiska utövare. Han ansåg, att kul­ turminnesvårdens målsmän borde tillägna sig praktisk­ tekniska kunskaper och de utförande arkitekterna ge­ nom historiska studier få bättre insikt om monu­ mentens värde och sitt eget ansvar. Curman skaffade sig själv arkitektutbildning. År 1912 disputerade han på avhandlingen >>Cistercienserordens byggnadskonst >> . Under en följande lärarverksamhet därefter som pro­ fessor i arkitekturhistoria och restaureringsteknik vid konsthögskolan (1912-18) lärde han en rad arkitekter historiskt synsätt och restaureringsteknik . Hans första mera betydande praktiska insats i den svenska restau­ reringskonsten gällde Strängnäs domkyrka. Hans prin­ cip var här att komplettera det som var ursprungligt på ett sådant sätt, att man kan se vad som lagts till. De svårt skadade och fragmentariska målningarna räd­ dades som historiska dokument. För att ge rummet ett arkitektoniskt helhetsintryck kompletterades de ur­ sprungliga målningarna med nya av ornamentalt slag men i en annan målningsteknik. Det ursprungliga kun­ de därvid skiljas från kompletteringarna. Sigurd Curmans restaurering och dess förspel Ett förslag till restaurering av Yarnhems klosterkyrka upprättades 1905 av byggmästarna L E Petterson, Mösseberg, och P J Pettersson, Skövde. Förslaget om­ fattade i huvudsak följande åtgärder: ombyggnad av mittornets stomme och tornens avtäckning med kop­ parplåt, ombyggnad av en del av kyrkans takstolar samt yttertakens täckande med skiffer och strävpelar­ nas fall med koppar, nya innerbågar med glas i samtli­ ga fönster, nytt kalkstensgolv i kyrkans sidoskepp , nytt trägolv under bänkarna, ny sluten bänkinredning samt värmeledning med lågtrycksånga . Ritningar till restaureringen av Hj Tessing förvaras i ÖIÄ. Församlingen fattade beslut om restaurering enligt detta förslag den 4 september 1905 (st prot). Man ingick därefter med en skrivelse till Skara domkapitel , som förklarade sig ur kyrklig synpunkt inte ha något att erinra mot förslaget. Det remitterades till överinten­ dentsämbetet. Arkitekt Ragnar Östberg och l :e inten­ denten !sac Gustaf Ciason i överintendentsämbetet be­ sökte kyrkan och lät utföra en ingående undersökning av denna. Den nya ta kbeklädnaden skulle väsentligt ha förändrat kyrkans exteriör. Även de övriga åtgärderna var a lltför ingripande , varför förslaget avstyrktes. Ett nytt restaureringsprogram med begränsade åtgärder framlades av överintendentsämbetet den 19 november 1907. Mittornets stomme skulle endast repareras, inte byggas om. Yttertakens spåntäckning skulle behållas, repareras och nyläggas . Förslaget omfattade vidare ombyggnad och lagning av en del takstolar , nya inner­ b ågar av glas i samtliga fönster , nya kalkstensgolv i sidoskeppen samt trägolv under bänkarna. Den gamla bänkinredningen skulle byggas om , varvid gavlar och dörrar skulle behållas. Dessutom föreslog ämbetet, a tt Kungl Maj:t skulle ålägga församlingen att nedschakta marken runt kyrkan , så att dess sockel kom i dagen . Den försänkta marken skulle dräneras . Förslaget utgick från principen att söka så mycket som möjligt bevara den ålderdomliga klosterkyrkan , sådan den då befann sig. Det var framför allt två perioder i kyrkans historia, som ansågs väsentliga ­ medeltiden och 1600-talsrestaureringen . En grundlig undersökning och uppmätning av kyrkan skulle föregå restaureringen . Förslaget fastställdes av Kungl Maj :t den 3 april 1908. 3000:- anvisades till kontroll av arbetet samt uppmätning av kyrkan. 50000:- ur den De laGardieska gravkassan anvisades till restaurering­ en. Till arkitekt för restaureringen utsågs Ragnar Öst­ berg och till kontrollant Sigurd Curman. Restaurering­ en kom inte igång förrän 1911 . Fram till 1914 utfördes arbeten med mittornets stomme och takstolarna. Yt­ tertaken belades debs med ny ekspån (mittornet , tvärskeppen och korpartiet). Kyrkans fönster fick vi­ dare nya bågar med dubbelt glas. Då dessa arbeten utförts , var de 50000:- förbruka­ de . Man anhöll om ytterligare 60000:- ur den De la Gardieska gravkassan. Överintendentsämbetet ansåg, a tt de invändiga arbetena ytterligare skulle utredas och kostnadsberäknas. Åtgärderna skulle tills vidare in­ skränkas till följande utvändiga arbeten: Lagning och reparation av takstolar till mittskeppet och sidoskep­ pen , spånklädsel av samtliga dessa tak samt ned­ 122 VARNHEMS KLOSTERKYRKA Fig 95b. Sydfasaden innan putsen avlägsnats och murverket fril agts. Foto A Forssen 1920. ATA . Th e south fro nt bej01·e th e plaster had been re mo ved and the wall revea/ed. schaktning och dräne ring av marken. Dessa arbeten kostnadsberäk nades till 28 000:-. 1916 utgick dessa medel ur den De las Gardieska gravkass.an. Arbetena , som legat nere sedan 19 14 , kom trots anslaget inte igång. I bö rj an av 191 6 förk la rade Ragna r Östberg , att han var fö rhindrad att vidare leda arbe- tena . Man tillsatte en kommission med Sigurd Curman som a rbetschef och arkitekt Axe l Forssen so m kontrol- lant (se vidare avs nittet Arbets led ning, arbetsstyrka). Kommissionen övertog i början av 19 18 ledninge n av restaure ringen . Arbetena, som igångsattes den 27 maj r9 18, bedrevs därefter i en följd ti ll vå ren 1923 med undantag för vintermånaderna vissa å r. U n der arbetets lopp utvidgades planen för restaureringe n till en full- ständig restaurering av kyrkobyggnadens exteriö r , in- teriör , fasta inredning och inventarie r. Restaureringen ge nomfördes enligt följande fö rslag: l. Förslag av ÖIÄ 19 november 1907, rö rande såväl ut- som invändiga a rbeten, stadfäs t 3 apri l 1908. 2. Förslag av ÖIÄ 13 juli 19 15, rörande ut vändiga arbeten, stadfäst 18 februari 19 16. 3. Res taure ringskommiss ionens av profe ssor Sigurd Curman uppgjorda förslag till kyrkans full ständ iga ytt - re restaurering 3 augusti 19 18, stadfäs t 8 nove mber 1918. 4. Restaure ringskommissionens av professor Sigu rd Curn1an uppgjorda förs lag till kyrkans fullst ändiga inre restaurering 26 augusti 19 19 , stadfäs t 24 juli 1920. Källäge Restaureringsritningar till Varnhems klosterkyrka ut- fördes av ark itekt Axe l Forssen under led ning av S i- gurd Curman. De omfattar de ls uppmätnings ritningar . · 34 blad, 2 stö rre väv ritningar och en stor . pappersrii- ning, dels 67 förslags- och arbetsritningar. Ett ar1tai' av · " dessa ritningar återges i slutet av volymen . Dessutom utfördes arbetsritningar till den nya orge lfasade n på S i- gu rd Curmans ritkontor i Stockh olm (ATA , A Forssen till BSt 6/6 1922, (fig 120)). E tt viktigt bidrag ti ll doku- mente ringe n av restaureringen är det stora anta l foto- grafie r , tagna dels före de ls efter restaure ringe n. Dessa Fig 96 a-b . Repara tion a'< yttertak och västtorn under Curmans restau rering. Foto A Forssen 1920. ATA. ' Repair of roo.f and west tower at the Curman res /ora tion . NY ARE TIDENS BYGGNADSHISTOR IA 123 124 VARNHEMS KLOSTERKYRKA Fig 96c . Gallergrindar till konungagravkoren, sannolikt upp­ satta på 1700-talet samt avlägsnade vid 1889 års restaurering. Foto ATA . Treiiis-gales to the royal burial chape/s , probah/y erected in the 18th century and removedat the 1889 restoration. förvaras huvudsakligen i A T A samt i Curmans famil­ jearkiv . I utförliga restaureringsberättelser 1918-23 samt en sammanfattande rapport för restaureringen 1911-23 re­ dogör Axel Forssen om restaureringsåtgärderna. Ma­ terialet kompletteras av korrespondensen från bygg­ nadsstyrelsen, riksantikvarieämbetet och pastorsäm­ betet samt Ecklesiastikdepartementets konseljakter i Riksarkivet. Sigurd Curmans familjearkiv innehåller även res­ taureringshandlingar: verifikationer, ekonomiska ut­ redningar, anbud, rapporter, protokoll , kassabok för restaureringen 1918-23 samt fotografier (till större de­ len dubbletter av fotografier i ATA). Arbetsledning, arbetsstyrka Till arkitekt och arbetsledare antog församlingen 1908 Ragnar Östberg och till kontrullant förordnade överin­ tendenisämbetet och riksantikvarieämbetet Sigurd Curman . 1916 förklarade sig Ragnar Östberg vara för­ hindrad att vidare leda arbetena. Enligt förslag av Si­ gurd Curman 1917 skulle det fortsatta arbetet ställas under ledning av en av Kungl Maj:t tillsatt kommis­ sion. Denna bestod av följande personer: landshövding Axel Ekman , ordförande biskop Hjalmar Danell , vice ordförande dr Emil Eckhoff, utsedd av Vitterhets Historie och Antikvi­ tetsakademien professor Sigurd Curman , arkitekt och arbetschef, utsedd av byggnadsstyrelsen (förutvarande överintendentsämbetel) kyrkvärden Johan Pettersson (utsedd av Varnhems försam­ ling) nämndemannen Edvard Jansson (utsedd av Varnhems för­ samling) Samtliga i kommissionen kvarstod under hela den följande restaureringen 1918-1923. Som kontrollant för arbetena efter Sigurd Curman inträdde arkitekt Axel Forssen . Som byggmästare anställdes byggnadsingen­ jör Albert Bergling, Skara, även verksam under hela restaureringen. Kontrollant för den elektriska värme­ anläggningen var ingenjör Sigurd Liden, Skara, och för orgeln domkyrkoorganist Ivar Widen , Skara . Den ve­ tenskapliga undersökningen av gravarna i kyrkan ut­ fördes av Sune Lindqvist och Carl M Furst. Arbetsstyrkan uppgick i medeltal till ca 20 man. Högst var antalet under sommaren 1918: 33 man och en verkmästare. 1922 var arbetsstyrkan under hela tiden ca 20 man, förutom specialarbetare, nämligen tre målare, två möbelsnickare för orgelfasadens uppsätt­ ning samt två orgelbyggare . I huvudsak anställdes ar­ betare från trakten kring Varnhem . För specialistarbe­ ten anlitades särskild arbetskraft. För specialleve­ ranser infordrades anbud av firmor och personer på andra platser. Ulunda kalkbrott levererade a llt stenmaterial till lagning av väggar och fasader , kalk­ stensgolv, trappor och gångar kring kyrkan . Artisten C L Lundin, Söderala, utförde ytbehandling av valven och undersökning av äldre färgbehandling på väggar och valv . Dekorationsmålaren F Månsson , Stockholm, svarade för målningen av inredning och inventarier med artisterna C M Zellman och A Kulle som medhjäl­ pare. Bildhuggaren E Reiman , Linköping , snidade träskulpturer till den nya orgelfasaden samt till !äktar­ barriären. Restaureringsåtgärder I kontrollantberättelsen av Axel Forssen sammanfattas res­ taureringsåtgärderna rörande kyrkobyggnaden enligt följande (språket moderniserat) : NYARE TIDENS BYGGNADSHISTORIA 125 Fig 97. Mittskeppet mot väster under Curmans restaurering . Västra väggen blottad. Foto A Forssen 1920, ATA. The navefacing W during the Curman res toration. Th e ll'e.l"l ll'a/1 revealed . 126 VARNHEMS KLOSTERKYRKA Yttre arbeten Stora tornets stomme har reparerats och förstärkts (1911 ). Samtliga tak har reparerats (takstolar och panel) och nytäckts med papp och tjärkokad, handkluven ekspån (1911-1914, 1918-1920). Västtornens spiror har reparerats och omklätts med ekspån (1920). Samtliga nytäckla ekspåntak har tjä rstrukits från en till fyra gånger ( 1918-1921 ). Svedbergska gravkorets tak har ombyggts och nytäckts med blyplåt (1921 ). Fasaderna har befriats från puts , lagats och fogstrukits, var­ vid stora delar av högkorets takli st samt smärre partier av korets sockel ersatts med ny sten . På de förut med cement fogade tvärskeppsgavlarna har fogarna krysshamrats (1918, 1920-1922). Kyrkans två rosettfönster har försetts med innerglas av s k katedralglas. Kyrkans stora tredelade västfönster har in­ nanför järnbågarna försetts med träbågar med enkelt glas i stora rutor. Samtliga övriga fönster utom de lågt sittande i konungagravkoren och De la Gardieska gravkoret har för­ setts med nya bågar , enkla av ek, med ytterglas av små rutor i blyspröjsar och innerglas i stora rutor med träspröjs (1911) . 23 st fönsterbänkar av sandsten har ersatts med nya (1921). I samband härmed har samtliga solbänkar av blyplåt , inlagda 1911-14, borttagits. Stora västfönstrets fönsterbänk har klätts med blyplåt (1921). Två nyfunna ursprungliga fönster har försetts med nya fön­ steromfattningar av sandsten, e tt på västra fasaden, ett på kapellkransens nordsida (1921 ). Marken runt kyrkan har nedschaktats till ursprunglig nivå, angiven av socklar och golvrester i klostret. Grundförstärkning med betong till e tt djup av 0,90 m under den nya marknivån har verkställts runt hela kyrkan för såväl medeltidsmurarna som kontreforterna . Kontrefor­ tema har i sina nedre delar till stor del ommurats (1 9 18). Marken runt kyrkan har omsorgsfullt dränerats (1918 , 1921). Inre arbeten Innan arbetena i kyrkans inre påbörjades, nedtogs alla inred­ ningsföremål och magasinerades dels i de fem konungagrav­ koren, dels i ett förhyrt magasin. Väggar och valv har rengjorts. Av huggen sten, sandsten och kalksten utförda partier, pelare , valvbågar , valvanfang, valvstrålar, dörr- och fönsteromfattningar har befriats från överputsning och sådan fogstrykning som delvis varit ut­ smetad över stenens yta. Erforderlig ny fogstrykning har gjorts och sådana delar av sandstenspartie rna, på vilka kalken icke kunde helt borstas bort , har patinerats med mycket tunn kalkfärg för att få samma valör som omgi­ vande partier. Av sot , rök och fukt skadade putsade mur­ ytor har omputsats. Samtliga putsade murytor på såväl valv som väggar har slutligen valtrivits med ett svagt färgat tunt bruk. Inga putsade ytor har kalkats ( 1920-1921). 7 st medeltida muröppningar, 3 dörrar , 3 fönster och en stor valvbåge har återupptagits och restaurerats på olika sätt (1920-1922). Samtliga golv har omlagts. De gamla golven har upptagits. Jordfyllningen under dem har utschaktats ti ll ett djup av 30 cm under den nya golvhöjden, vilken under arbetets gång har bestämts med ledning av pelarnas socklar och gamla golvrester. De nya golven, vilkas nivå så vitt möjligt över­ ensstämmer med de ursprungliga, ligger betyd ligt djupare än de förutvarande . Golven stiger från väster mot öster, så a tt kyrkans gamla indelning (lekbrödrakor, sjukkor, munk­ kor, presbyterium) kunnat markeras genom steg. Golven har underberetts med JO cm stenflis, 3 cm kalkstensmaka­ dam och 2 cm krossat kalkbruk (1920-1922). Grundförstärkningar har utförts under de fyra västligaste pe­ larparen emellan mittskepp och sidoskepp samt under korskvadratens nordvästra pelare , vilkas grunder samtliga var mycket angripna av fukt. Under murarna på ömse sidor om koromgången samt under murarna till Lejonstalpska och Warenbergska gravkoren, har även utförts grundför­ stärkning (1920). Samtliga innerdörrar av trä ä r nya med undantag av sakristie­ dörren . Kyrkans stora järnportar har reparerats och för­ setts med kullagergångjärn (1922). Kyrkans norra portal , som nu leder in i dopkapellet , har försetts med vindfång med vägg emot dopkapellet av trä ( 1920, 1922). Målning. Väggar och valv har inte kalkfärgats. En del blottad mur har patinerats med kalkfärg. För att få bort skarvar mellan gammal och ny puts har övergångarna svampats lätt med kalkfärg. På samtliga kyrkans gamla möbler och snickerier har mål­ ningen restaurerats eller renoverats och de nya har målats, i a llmänhet efter grundning med olja, med temperafärger . Samtliga lösa inventarier, vapensköldar, fanor, skulpturer, kronor , håvar m m har översetts, konserverats och renove­ rats. En del nya inventarier, ljuskronor, ljusstakar och textilie r har tillkommit genom gåvor. Samtliga inskriftstav­ lor har omsetts. I norra tvärskeppet anordnades ett dopkapell (fig 22) . Den igensatta bågöppningen mot sakristian, som innehöll delar av medeltida altaren, nedtogs och upp­ murades ånyo av huggen kalksten. Den övre delen försågs med blyinfattat glas i järnbåge . Mot en stor nisch i väggen uppställdes kyrkans medeltida dopfunt på ett halvrunt podium av kalksten (fig 122). Angående de restaureringsåtgärder , som gäller grav­ kor, inredning och inventarier, kyrkogården och dess omgivning samt klosteranläggningen se vidare respek­ tive avsnitt. Återfunna äldre inredningsföremål Under restaureringen har i kyrkan återfunnits o~h åter­ uppsatts följande inredningsföremål från den De la Gardieska restaureringen: orgelläktarbarriärens sido­ NYARE TIDENS BYGGNADSHISTORIA 127 Fig 98. Tjärkokning av takspån i samband med Curmans restaurering. Foto A Forssen 1920, ATA. Tar-hoiting of roofing shingles at the Curman res/oration. partier samt fragment av mittpartiet, de tre krönande figurerna från orgelfasaden, vapentavlorna av stuck ovanför de grevliga bänkarna i mittskeppet , korom­ gångens trägrindar mot tvärskeppen och korgallren på muren mellan kor och koromgång. Det även återfunna korskranket från De la Gardies restaurering har inte återuppsatts framför koret utan som skrank framför det nyordnade dopkapellet i norra tvärskeppet. De sannolikt under 1700-talet uppsatta gallergrin­ darna till konungagravkoren har återfunnits, men ej återuppsatts (fig 96 c). Enligt restaureringsledning­ ens uppfattning verkade de störande på koromgångens rumsgestaltning. Kostnaden för restaureringen uppgick till 418 181:-. Mest kostnadskrävande var arbetena med yttertak och torn: 109000:-, därnäst inläggaodet av elektrisk vär­ meledning: 46 500:-. Fasadernas befriande från puts och lagning samt en del nya fönsterbänkar av sandsten drog en kostnad av 33 600:-, arbeten med kyrkans väggar och valv 26 500:- och omläggningen av kyrkans golv 23 900:-. Kostnaden för orgelläktaren med ny fasad och ombyggnaden av orgeln belöpte sig till 23 000:-. Uppvärmning, belysning Elektrisk värmeledning och belysning installerades 1921-22. Transformator byggdes i inre delen av ka­ pellkransens nordligaste kapell (tidigare Twenger­ hjelmska gravkoret). 19 element placerades i nischer och i samband med bänkarna, 24 kamflänsrörkaminer under några väggfasta kalkstensbänkar, i fönsterni­ scherna till västfasadens stora fönster och i ett par nischer i sakristian . Värmeelementgaller av trä och smidesjärn uppsattes framför elementen . Anläggningen utfördes av Hjalmar Löfqvists Elektriska AB, Stock­ 128 VARNHEMS KLOSTERKYRKA holm . Transformatorn tillverkades av AB Svenska Transformatorfabriken, Linköping. Tidigare uppvärmdes kyrkan av s k Gurneyska ug­ nar, insatta i kyrkan 1889 (ATA , Hildebrand ang rest , fig 132). Transformatorsrummet nyttjades därvid som kol bod. Återinvigning Kyrkan återinvigdes efter restaureringen Kristi Him­ melsfärdsdag den 10 maj 1923 av biskop Hjalmar Da- Analys av Sigurd Curmans restaurering Kyrkarestaureringar i Sverige hade vid 1800-talets slut , särskilt under Helgo Zettervalls tid som överin­ tendent och ledare för överintendentsämbetet , bedri­ vits enligt den s k stilrenhetsprincipen. Dess främste inte rnatione lle företrädare var den franska arkitekten och a rkitekturhi storikern Viollet-le-Duc. Man strävade efter en rekonstruktion av byggnadens ursprungligen tänkta till stånd med utrensande av sena re tiders till­ satser. För att uppnå en enhetlig arkite ktoni sk ve rkan utfö rdes alla nytill skott i den ursprungliga stilarten . Aldrig utförda eller i annan stil utformade byggnadsde­ la r nygjordes med utnyttjande av modern byggnadstek­ nik, men i hi storiska former. Denna restaureringsme­ tod kritiserades tidigt av estetikern och konsthistori­ kern John Ruskin . Framför stilrenheten framhöll han stämningsvärdet hos det autentiska, naturligt fram­ växta byggnadsverket. l Sverige kom diskussionen kring dessa båda synsätt att koncentre ras till Helgo Zettervalls restaurering av Uppsala domkyrka 1885-93 och Fredrik Lilljekvists och Gustaf Upmarks restaure­ ring av Gripsholms slott 1892-95 . Den na tiona lroman­ tiska röre lse n inom arkitekturen kring sekel skiftet an­ slöt sig till den även från Ruskin emanerande material­ och hantverksromantiken , som försökte återskapa ä ldre konstha ntverksmetoder och en ny material­ känsla . Den antikvarisk-histori ska re staureringsprin­ cipen växte fram inte minst i It a lien med utgångspunkt från det kontinuerliga underhå ll et av den stora massan av hi stori ska byggnadsverk. Ragnar Östberg. som inledde restaure ringen av Varnhems klosterkyrka 1908 , var en av nat iona lroman­ tiken s främste företrädare inom arkitekturen. Hans förslag samma å r utgick som nämnts frå n principen att söka så mycket som möjligt bevara den å lde rdomliga klosterkyrkan, sådan den då befann sig. Sigurd (ur­ man, som var kontrollant under det inledande skedet nell , assisterad av sex präster i Skara stift. Vid invig­ ningshögtiden deltog konung Gustav V, kronprins Gustav Adolf, prins Eugen , prinsessan Ingeborg , prinsessorna Märtha och Astrid samt prinsessorna av Braunschweig-Uineburg med uppvaktningar. Vid in­ vigningen deltog dessutom ca 120 inbjudna personer ­ högre ämbetsmän i Stockholm och honorat iores i Väs­ tergötl and - restaureringskommissionen, arbetsled­ ningen och kyrkans arbetare, kyrkoråd och försam­ lingsbor i Varnhem . av restaureringen , övertog 1918 arbetsledningen med arkitekt Axel Forssen som kontroll ant. Efter hem­ komsten från en studieresa till Italien 1903-05 skrev Curman en uppsats »Restaureringsprinciper>>. Han framförde här huvudtesen: »Underhåll och reparera omsorgsfullt, framlocka vad som till äventyrs finns dolt men låt för övrigt byggnaden vara ifred » (s 257). Det som var ursprungligt borde bevaras som ett doku­ ment från tiden , och de kompletterande delarna göras, så att de tydligt kunde urskiljas. Reparationerna skulle utföras i samma material , form och teknik som de ursprungliga . Vid arbetena i Varnhem tillämpades des­ sa principer. Sålunda märktes ny sten, som inlades i fasaderna. En sten , som ersatte en·gammal trasig , fick inskriften R.N . (renovering). En sten , som inte ersatte en gammal , och som sålunda var en rekonstruktion , märktes R. K. Men de antikvari ska principerna fick på fl era punk­ ter stå tillbaka för esteti ska bedömningar. Såväl Rag­ nar Östberg som l sak Gustaf Clason, Sigurd Curmans lä rare . var förespråkare för användande av äk ta mate­ rial i fasaderna . Vid restaureringarna av såväl Vreta som Varnhems klosterkyrkor avlägsnades yttermurar­ nas puts, trots att båda byggnaderna från början torde ha varit putsade. Härigenom kunde man samtidigt till­ godose nati ona lromantiken s krav på äkt a materia l och en vetenskaplig önskan att göra olika byggnadspe­ rioder och tidigare dolda muröppningar lä tt av läsbara i fasaderna. Detta skedde emellertid på bekostnad av autentic itet och tro het mot byggnadens ursprungliga materia lva l och arkitektoniska fasadverkan. Viktigt var a tt tillvarata och understryka den stäm­ ningsskapande patinan hos den ålderdomliga kloster­ kyrkan. l det inre gavs putsen på de omgjorda par­ tierna samma karaktär som den gamla. så att muren s ojämnheter framträdde och gav ytan liv . Samtidigt NYARE TIDENS BYGGNADSHISTORIA l 29 YAI!NHf:.l'IS I\LOSITllKYlii\A ="'==~ ='"==~·.,·= . Fig 99-100. Golv och inredning före och efter Curmans restaurering. A Forssen 1918 och 1923. ATA. Floar and fitting before and after the Curman res /oration. 9-57 10 Varnhems klosterkyrka 130 VARNHEMS KLOSTERKYRKA avknackades emellertid putsen från pelare och valvbå­ gar, som i stället patinerades med tunna kalkfärger. Över gamla och nya murytor påfördes genom s k vatt­ rivning ett ytskikt av genomfärgad tunn puts i en varmt grå ton- en behandling, som var främmande för medeltid och 1600-tal, men som favori serades av na­ tionalromantikerna med Ragnar Östberg i spetsen. Redan i förslaget 1908 framhävde s två skeden i kyr­ kans hi storia som väsentliga - medeltiden och 1600­ ta let , epoker som jämte Vasa-tiden särskilt intressera­ de de nationalromantiska arkitekterna . l kyrkans inre togs samtliga golv av kalksten upp : Flera lager av äldre medeltidsgolv påträffades . Kyrkan återfick sina ur­ sprungliga golvnivåer, varvid kyrkorummet indelades i tre kor, stigande från väster till öster. Högaltaret erhöll den mest dominerande upphöjda platsen. Dopfunten uppställdes på ett podium. Vid restaureringen av ko­ nungagravkoren återställdes varsamt de av De la Gar­ die som minnesrum inrättade kapellen - men inte helt konsekvent : i Birger Jarl s gravkor återskapades ett medeltida bönekapell ; gravtumban borttogs och ett medeltida altare , av vilket man funnit rester , upp­ byggdes (fig 97, 99-1 Ol). Vid slutet av 1800-talet hade i enlighet med stilre­ staureringens principer inredning från 1600-talet bort­ tagit s och undanställts . Det gällde bl a korskranket med dess grindar till konungagravkoren , läktarbar­ riä ren och bevarade delar av orgelfasaden . Nu slo­ pades 1800-ta let s tillsatser till förmån för ett återska­ pande av De la Gardie-tidens inredning. Bevarade de­ ta ljer kunde i stor utsträckning återuppsätt as på ur­ sprunglig plat s. Man tillät sig emellertid också en friare å te ranvändning av de gamla föremålen , vilkas place­ ring dä rmed kom att underordnas en esteti sk rumsges­ ta ltning. - 1600-talets orgelfasad rekonstruerades täm­ ligen fritt , och i stället för ryggpositiv tillve rkades fyll­ ningar för läktarens mittparti som pasti scher. 174 " I fä rgsättningen av inredningen strävade man efter att få Restaureringsåtgärder 1 960-70-talen En brand utbröt i klosterkyrkan den 31 december 1965 , då ett kullfallet elektriskt element på orgelläktaren or­ sakade överhettning i läktarens golvträ. 175 Branden hann sprida sig i läktarens träpa rtie r , innan den släcktes. Vid branden skadades dela r av läktaren och orgeln försattes i obrukbart skick. Genom rökutveck­ lingen nedsmutsades interiörens putsytor, särskilt i västpartiet. Vidare skadades sandstenen i va lvribborna ganska avsevärt , genom att delar av under valven syn- fram de ursprungliga färgerna. Äldre inredningsföre­ mål målades enligt framtagningsprov , nya i a llmänhet i färgtoner , som anslöt sig till de äldres. En estetisk princip , som följdes vid återstä llandet av interiören , var att nytill skotten skulle underordna sig helheten såväl i utformning som färgsä ttning. Nya ljuskronor tillverkades som kopior av tidigare ba rockkronor. Ett nytillverkat dopfat till kyrkans medeltida dopfunt an­ slöt sig till dennas stil. En å lderdomlig stämning i kyrkan förmedlades även genom en dämpad belysning. De båda ljuskronorna närmast koret fick behålla sina levande ljus för att med de fladdrande lågorna ge guds­ tjänsten högtid och stämning. l nationalromantikens anda tog man vid re staure­ ringen tillvara gamla hantverksmetoder vid spånkl yv­ ning , tjärkokning och kalkbruksberedning. Som tak­ täckning användes ekspån, före på läggningen kokad i tjära (fig 98). Tekniska utföranden- grundförstärkning­ ar, schaktningar, dränering, isolering av golv osv , skiljer sig inte så mycket från tidigare restaureringar. Användandet av cement begränsades till grundför­ stärkningar. Fogstrykning av socke ln och det över denna närmast liggande kalk stensskiftet skedde med alunskifferbruk . Restaureringen i Varnhem kom att bilda skola inte minst genom Curmans nära meda rbeta re vid detta ar­ bete , Axel Forssen. Vid en rad kyrkarestaureringar framför allt i västra Sverige igenkänner vi principer från Varnhem. Vid Forssens restaure ring av Göss­ lunda kyrka i Västergötland 1921 avlägsnades så lunda yttermurarnas puts , utom från det Oxenstiernska grav­ koret s fasader. Genomgående tog man vid dessa re­ staureringar bort alla spår av det sena 1800-ta le ts in­ redningar och kyrkorna fick en a llmän ba roc kkaraktär med varma barockfärger , samtidigt som medeltida skulpturer och skulpturfragment togs fram och restau­ rerades. 174 b liga ribbpartier sprängdes bort vid temperaturspän­ ningarna , samt fönsterglasen och apostl arnå lningarna på mitt skeppets pelare. Kyrkans övriga inventarier er­ höll rökskador. Fram till september 1966 utfördes rengöring av väg­ gar och valv samt rengöring och konservering av inred­ ning och inventarier av konservator Olle Hellström , Skara . Arbeten med läktaren samt ny orgel pågick ända till februa ri 1969. Västligaste traven var under NYARE TIDENS BYGGNADSHISTORIA 131 5E.KT!ON ~(NOM TVÄ~KLPPlN MOT O J~> (fig l 02). Mål­ ningen i överstycket inom bågfo rmig ram framstä lle r Korsfäste lsen. Prede llan ha r två ovala inskriftsfä lt inom ramar med snidade blommor samt fö ljande må­ letde inskrifter: , l. Joh. 2.2 l Han ä r fö rsoningen l fö r våra synde r ». - »ES 53.5 l Han ä r sargad fö r wåhra missgärninga rs skull >>. Mittpa rtie t fl anke ras av två fi­ gure r i fri skulptur, stående på postament av ho prtlllade akantusblad : t v framställande Mose med lagens tav lor (fig 104), t h Johannes Döpa ren med lamm och kors­ fana . Överstycke ts sidovinga r bestå r av kvinno r i halv­ figur med a rmarna hoprullade till voluter. Överstycket fl ankeras av två figure r i fri skulptur, framstä llande ängla r med Kri sti pino redskap , t v med ko lonn och rep, t h med stege , spjut och ättikssvamp. l den kluvna gaveln en K ristusfigur med tö rnekrona stående på postament med änglahuvud och kartusch i re lie f. På gaveln två knäböjande änglar , t v med svetteduk . t h med törnekrona . På överbyggnadens socke lpa rti e tt änglahuvud , omgivet av festo ne r i relief. Alta ruppsatsen är marmorerad i brunt och grått med fö rgyllda ko lonner , lister och o rnament samt de taljer på figurerna . Altartavlan re noverades senast vid re­ staure ringen 1923 . Alta ruppsatsen, vars vapen hänsyftar på Magnus Gabrie l De la Gard ie och ha ns gemål Maria Euphro­ syne , tillhö r inredningsarbe tena under den De la Gar­ dieska restaureringen. De båda o ljemålningarna ä r sig­ nerade av Johan Aurelle r d y 1706. De e rsatte då två tidigare målningar. I en skrivelse till Skara domkapite l 1316 1705 skri ver sålunda Joha n Aure ller »att iagh fö r Schilde rie rnes fö rnyande skull , som uti Warenhems kyrkias alta r-Tafla kunna behöfwas , min williga Tienst prasenterar»2 Ha n uppger också , att han ditka llats av De la Gardie för att skö ta dylikt re noveringsarbete såväl i kyrko rna på la ndsbygden som på Läckö slo tt. År 1704 utbetalades ha lva a rvodet för a lta ruppsatsens må lningar till Aure lle r , 30 dir kmt. och 1705 samma summa. Johan Aure ller d y (1657-1 733), må la re och po rträttmå la re, var enligt det epitafium han låtit upp­ sätta över familjen i Mede lplana kyrka i Västergötland ursprungligen av tyskt ursprung och son till ko nstnä ren Johan Aure lle r senio r i Mede l plana. 3 Epita fi e ts huvud­ målning är utfö rd av Johan Aure ller d y . Han fi ck sin utbildning av fadern , Johan Aure lle r d ä, unde r vi lke n ha n a rbetade på Läckö slott. Han sysslade även med deko rati va uppgifte r och utfö rde 1720 takmålningar i Söne kyrka i Kå llands hä rad (nu förlorade) 4 Det rika västgötska kyrkomåleriet under 1700-ta let med namn såsom Olof Collander, J H Dieden och Johan Lied­ ho lm ha r sina rötter i detta från Läckökonstnä re rna inspire rade må leri. Fig 102. Alta rup psatsens mittparti , Ko rsnedtagningen . O lje målning date rad 1706 av Joha n Aure ll e r d y. Foto 1978. Corpus of the retable, the Descent ji-om the Cross. O il paintin;; bv Johan A urell er the Youn;;er. 1706. 134 VARNHEMS KLOSTERKYRKA Fig 103. Altaruppsats . Skulptu­ rerna, daterade 1673 , av bildhug­ garen Georg Baselaque och olje­ målningar från 1706 av Johan Au­ reller d y . Foto 1978. Retable. The sculptures , dated to 1673, by Georg Baselaque , and oil paintingsfrom 1706 by Johan Au­ re/ler the Younger. Fig 104. Mose med lagens tavlor. Detalj av altaruppsatsen. Foto 1978. Moses with the Law Tables . De­ tail ofretable. Upphovsman till altaruppsatsens ramverk ä r Georg Baselaque, den bildhuggare , som De la Gardie framför a llt anlitade för klosterkyrkans skulpturut smyckning . Base laque trädde enligt ett kontrakt 5/3 1665 i qe la Gardies tjänst och synes då ha anlitats som ersättare för den 1664 avlidne Markus Hebel. 5 Hebel hade på 1660-talet sin verkstad på Jakobsdal (nuv Ulriksdal). Bland a rbet sfolket här påträffar vi Base laque å ren 1665-69.6 De nä rmast följande åren hade bildhuggaren sin fasta verkstad på Läckö slott , varifrån han levere­ rade skulptura rbeten till åtskilliga kyrkor. Han stan­ nade i De la Gardies tjänst till 1683, då han lämnade sitt arbete av åldersskäl. 7 I ve rkstaden på Läckö utförde Base laque sina skulp­ tura rbeten för klosterkyrkan . Altaruppsatsen om­ nämns tidigast i ett brev frå n befallningsmannen vid Höjentorp Johan Pedersson till M G De laGardie den 2 maj 1672 , där han skriver beträffande alta ruppsatsen , att »Zirater och bildwärk der till , äro icke enu ifrån Lecköö hitt kombne , iagh hafuer fuller till skrifuet Bas­ Jak att han det Arbete wille med sna ras te ifrå n sigh skynda ».8 I oktober 1672 upptar bildhuggaren Varn­ hems a lta ruppsats bland åtskilligt annat a rbete för De la Gardie , vilket han beräknar ha färdigt i slutet av januari 1673 .9 Beträffande Varnhems a ltaruppsats sy­ nes ha n i stort sett ha hållit denna tid splan. Den 21 april 1673 anlände sålunda Base laque sjä lv till kloster­ kyrkan för att sätta upp altaruppsatsen dä rstädes. 10 I februa ri samma år planerade Base laque att på samma sätt bege sig till Höjentorp för att sätta upp skulptur­ verket till orgelfasaden därstädes. Han svarade i Hö­ jentorps gård skyrka för den skulptura la ut smyckning­ en även av a ltaruppsatsen , predikstolen och bänkin­ redningen.11 Till hans mer betydande arbeten hörde fullbordande t av Läckö slottskyrkas skulpturut­ smyckning . 12 Arbetade Baselaque självständigt efter egna ritning­ a r eller förel åg sådana han hade att följa? l Johan Pederssons brev till De la Gardie den 2 maj 1672 har han bifogat »af ritningen oppå altare tafl an wed klå­ stret , som Hans måhlare giort hafuer >> .13 J citatet framträder ännu en av de vid Varnhemsrestaureringen verksamma konstnä rerna- måla ren Hans Rebäck från Göteborg vilken är identisk med denne målare enligt a ndra handlingar. Rebäck utförde 1669-70 målnings­ ut smyckning på Höjentorp , bl a i kyrka n dä rstädes, men synes även ha utfört oljemålningar för a ltartav­ lor. 14 Bla nd ha ns a rbeten upptages sålunda en altar­ tavl a till Åmål. 15 Hans Rebäck ä r av a llt att döma upphovsman till de målningar i a lta ruppsatsen, som ersattes av de nuvarande 1706. De omtalas i brevet INREDN ING OCH INVENTARIER 135 från Aureller 13/6 1705 vara »aldeles förmultnade " . Problemet huruvida han även bidragit till a lta ruppsat­ sens utformning kan ej här få någon lösning. Nära schemat i Varnhem följer utformningen av en a ltarupp­ sats i Ormsö kyrka , belägen vid den estniska kusten nära Hapsal, som var en av De la Gardies baltiska besittningar. Den är tillskriven Base laque. 16 Förmod­ ligen har De la l.Ja rdie själv uaala t önskningar beträf­ fande alta ruppsatsernas utformning, vilka sedan har följt s av konstnäre rna. Detta förhållande framgår även av avsnittet beträffande predikstol en. En dylik ski ss till en planerad a ltaruppsats för De la Gardieska grav­ koret publiceras nedan. Vid Curmans restaurering befriades alta ruppsatsens ramverk från senare övermålningar. Då det de lvi s icke var möjligt att framtaga den ursprungliga fä rgen, kom­ pletterades de n med ny färg på somliga ytor (ATA, A Forssen , Restaureringsrapport 1911-23). 136 VARNHEMS KLOSTERKYRKA Fig 105. Krucifix med figur i elfenben från 1600-talets slut e ller omkring 1700. l testamente efter Elisabeth Oxenstierna 1726. Foto ATA. Crucifix wilh an ivory j igure from !he end of !he Il l h cen/urv or aboul 1700. In 1he wi/1 of Elisabelh Oxenslierna. 1726. Krucifix Krucifix 1600-talets slut eller omkring 1700, i testa­ mente efter Elisabeth Oxenstierna 1726. Kristusfigur i elfenben med uppåtvänt törnekrönt huvud , ländkläde och inskriftsband med INRI i elfenben ovanför Kristi huvud (fig 105). Korset av ebenholz har kantlist av stavformade inläggningar, omväxlande i elfenben och ljust träslag . Korset står på rikt utformad , femsidig, profilerad fot, uppbyggd i tre avsatser med rektangulä­ ra fält markerade av inläggningar i ebenholz och ljust träslag. På baksidan av inskriftsbandet följande text : >>Renoverat af Wilhelm Nordin Statens slöjdsinspek­ tör 18 26/3 88>>. Korset , höjd 103 cm, figuren 45 cm. På altaret. >>E tt mycket wähl arbetat Crucifix af Elfenben >>ned­ sändes i januari 1726 från Stockholm till Varnhems klosterkyrka tillsammans med grevinnan Elisabeth Ox­ enstiernas lik. Enligt en 2711 upprättad förteckning hade hon i sin livstid förordnat detta krucifix jämte ett flertal textilier >till Guds huus prydnad och Warnhems kyrkia>>. 17 Krucifixets ursprung har inte kunnat härle­ das . Korskrank Från De la Gardies restaurering. Återuppsatt vid restaureringen 1918-23 . På bröstningsmuren mellan kor och koromgång är uppsatt ett korskrank av trä, bestående av svarvade, vitmålade kolonnetter och brunmålat listverk (fig lOl). På det övre listverket löper följande inskrift i guld mot svart botten i ver­ saler: >>Psa: 84. v 2. Hvrv lvstige ähro Tina boningar. Herre Zebaout. Mina siäl längtar och trängtar efter Herrans gårdar Min kropp och siäl frögdar sigh i lef­ vandes Gvdi Ty fogelen hafver fvnnet itt hws och svalan sit boo ther the sina vngar läggia nembliga Titt altare Herre Zebaot min Konung och min Gvdh. > Korgrindar Från De la Gardies restaurering. Återuppsatta vid 1920-talsrestaureringen. I ingångarna till koromgången är insatta gallergrindar av brunmarmorerat trä med speglar, inramade av svarta lister (fig lOJ). Grindarnas övre del har vitmarmorerade kolonnetter. Ovanför gal­ lergrinden krönta sköldar med tre kronor i guld mot bl å botten. Sköldarna flankeras av dödsska llar med kors­ lagda ben (fig 106). På det övre listverket står följande förgyllda inskrifter i versaler, i norr: »( ) R92. v 2. l Iagh gaar alla werldenes wäg. >> I söder: >>( ) I dag konung i morgon dödh. << INREDNING OCH INVENTARI ER 137 Fig 106. Dörrkrön över no rra ingången till konungagravko ren med inskriften: IAGH GAAR ALLA WERLDENES WÄG. Från De la Ga rdies res ta ure ring. Foto 1978. Door cres t above the north entrance to the royal burial chape/s. From the De la Carelie restora tio11. Den nuvarande anordningen i koret hä rrör från 1920­ ta lsre staureringen , då golvet omlades och gravar un­ dersöktes i koret. I samband dä rmed åte rfanns även kyrkans korskrank och korgrindar från De la Gardi es re staurering (AT A, Forssen mars 1919). Korgrindarna och skranket på bröstningsmuren återuppsattes vid re­ staureringen. Däremot användes skranket me ll an kore t och korsmitten till att avskilja norra tvä rskeppets yttre del, där dopkape ll ordnades (A T A rapport 1922- 23) . I slutet av 1672 hade De la Gardi e till sänt befall­ ningsmannen på Höjentorp Johan Pedersson >>en afritt ­ ningh hwadh a rbete runt Coret jem wä ll eme ll an kyr­ kian och Konungs Coret giöras s ka ll » . 1 ~ Redan i fe­ brua ri påfö ljande å r rapporte ras kolonnett skranket va ra uppsatt på bröstningsmuren mot koromgången. Man arbe tar då även med skranket framför koret samt med korgrindarna. Ett arbet smemoria l 1673 uppta r frå­ gan hur De la Gardie önskade ha korgrindarna utfo r­ made. 19 För målningen av skranke t sva rade av a llt att döma målaren Hans Rebäck från Göteborg, som nämns bland arbetsfolket vid kloste rkyrkan andra ha lvåre t 1673. Målnings- och fö rgy llningsa rbe ten av kyrkans inredning påbörjades i juni 1673. 20 År 1670 hade Rebäck utfört ett liknande a rbe te i Höjentorps gård skyrka. Sexton fä lt med fö rgy llda inskrift er mot bl å botten (jfr skranket framför do pkape ll et) smyckade här väggarna. 21 Korskranket med dess målade inskrift e r , som a tt döma av uppgifte r om de n nedsända avritningen var ett uttryck för grevens personliga önskemål, ä r ett inslag i klosterkyrkan , som var typiskt fö r De la Gardi es kyr­ kor. Dylika målade inskrifter smyckar ännu Läckö och Venngarns slottskyrkor. Vid restaureringen 1889 avl ägsnades ne ra till skott från De laGardies restaure ring såsom skranket framför koret och korgrindarna. Koret s ut seende eft e r denna re staure ring kan stude ras på ä ld re fo tografi e r i ATA (tig 92). Skranket på bröstningsmure n nedtogs fö rst efte r 1896. Lekbrödraaltare Lekbrödraa lta ret i lekbrödrakoret s östligaste de l är 123 cm brett , 88 cm högt utan alta rskiva och 43 cm djupt (fi g 18). Det ha r i väs te r avrundade hörn och täckes av 138 VARN HEMS KLOSTERKYRKA en 49x 136 cm stor kalkstenssk iva med skråkant. Al­ taret ä r uppmurat av sandstenskvadrar och prydes på framsidan av tre pilasterburna bågar i relief. Vardera bågfältet är försett med två motställda palmetter ; de övre fästade vid bågar. Lekbrödraaltaret återupp­ fördes som nämnts år 1921 av de då påträffade kvader­ stenarna. Deras ornamentik har paralleller inom valv­ systemet, varför det ursprungliga altaret bör ha till­ kommit under kyrkans nybyggnadsperiod vid 1200­ talet s mitt. Altare i sakristian 1922 Ett altare av huggen kalksten uppmurades 1922 mot den nymurade östra väggen. Altaret av täcktes med den äldre altars kivan i sakristian. l altaret inmurades ett brandfritt jä rnskåp med järnlucka tillverkat av Rosen­ gren, Göteborg. l detta förvaras kyrkans nattvardskärl (AT A, A Forssen, Rest berättelse 1922) . Altare i Birger Jarls kor, återuppbyggt 1923 Ett altare av kalksten uppbyggdes vid restaureringen 1918-23 i Birger Jarl s kor. Altaret står på samma plats som det ursprungliga , av vilket ett fragment kvarlåg (Rest rapport) . Altarkors 1923 Enkla, svartmålade träkors utfördes 1923 till altarna i sakristian och Birger Jarls kor. Av samma modell som det 1922 uppställda korset på lekbrödrara ltaret (Rest berättelse 1923). Predikstol Predikstolen 1673 av Georg Baselaque av snidat , målat och förgyllt trä har femsictig korg på pokalformat un­ derrede stående på åttasidig pelare , ljudtak samt trap­ pa med bröstvärn och dörr (fig l 07). l grunda bågfor­ miga ni scher i korgens fält samt två fält av samma utformning i trappans barriär är insatta figurer i fri­ skulptur, framställande från v till h: Caritas med barn i famnen samt vid fötterna , Temperantia med lamm, Fides med kalk och bok , Spes med ankare (fig 109) , Veritas med eldslåga och eldskärl , Justitia med svärd och vågskål (fig l 08) samt Fortitudo med pelare. I korgens hörn joniska kolonnetter, i hörnen ovanför kolonnetterna änglahuvuden. Profilerat övre li stverk. Korgens yta utfylles i övrigt av ornamentfyllningar, framför allt akantusornamentik och voluter, i låg relief. Korgen avs lutas av hängande ornamentplattor i form av blommor och blad samt i hörnen druvklasar. Runt det femsictiga ljudtakets listverk står putti med Kristi pinoredskap: ättikssvamp, spjut , kors, pelare; mellan dem miniatyrgavlar , av vilka en bär målat va­ pen för ätten De la Gardie. De övriga sköldarna smyckas av druvklasar och blommor. Ljudtaket krönes av Kri stus med korsfana och avslutas nedtill av hängande festoner. Takets undersida smyckas av sni­ dade blommor; i mitten blomma med strå lkrans . Dörr­ omfattningen har snidat överstycke. Predikstolens figurer och ornament är vitmålade med sparsam förgyllning mot svart marmorerad bot­ ten. Trappans spegelindelade barriär är marmorerad i grågrönt och svart. Brunmarmorerad dörr , med speg­ lar med svart listverk. Predikstolens ursprungliga mål­ ning framtogs i samband med restaureringen 1922 , då även några förstörda skulpturelement ersattes med nya. Predikstolen var tidigare övermålad med två la­ ger, ytterst ett mörkbrunt med blå fält bakom figurer­ na , därunder ett tunt lager vit färg närn,ast ursprungs­ färgen (ATA , Rest rapport ). Den vita färgen härrör sannolikt från 1775 , då klockaren avskrapade gamla färgen och målaren Johan Sahlgren målade om predik­ stolen (LI: 2, räk, s 242). Ä ven predikstolens tillkomst kan följas i arkiva­ lierna, varvid hel a arbetet klart framstår som ett verk av Baselaque och hans medhjälpareY Samtidigt med altaruppsatsen arbetade bildhuggaren Georg Baselaque i sin verkstad på Läckö med predikstolen till kloster­ kyrkan. l juni 1672 uppges desseinen till predikstolen. som stå r på slottet , vara ändrad och man inväntar vi­ dare order från greven. I likhet med vad som gäller de flesta inredningsföremålen uttalade De la Gardie ön­ skemål, hur han ville ha predikstolen utformad: >>auf di manier ... wie der zur Catarina >> heter det i ett brev den 5/7 1672Y Baselaque bad med anledning därav om en avritning på den nu förlorade predikstolen i Katarina kyrka i Stockholm. 24 Den 28 oktober 1672 uppgav bildhuggaren , att han för åtta dagar sedan överlämnat »ein abris so ich gernach hab zum Predig­ stuel in klosterkierke >> och nu väntade på De la Gar­ dies samtycke till arbetets påbörjande. 25 l förslaget ingick inte mindre än 33 skulpturer , av vilka 12 på li stverket , 13 på predikstolen , 7 på predik­ stolstaket samt en figur, framst ä llande Mose, som upp­ bar predikstol skorgen. Dessutom ingick änglahuvuden Fig 107 . Predikstol utförd 1673 av bildhuggaren Georg Baselaque i hans verkstad på Läckö. Foto 1978. Pulpit made in 1673 by Georg Base/aque in his Läckö workshop. INREDN ING OCH INVENTARI ER 139 140 VARNHEMS KLOSTERKYRKA Fig 108. Rättvisan , skulptur på predikstolskorgen . Foto 1978. Justice, sculpture on the pulpit . och många andra »sirate r >>. I februari 1673 stå r arbetet inför sin fullbordan , av det utfö rda a rbetet att döma enligt ett modifie ra t fö rslag . 26 De la Gard i e ha r då begärt , att Baselaque ska ll komma till Stockholm , un­ der det att gesällen Johan sta nnar kvar på Läckö och fortsätter sitt arbe te med predikstolen. Till avresan från Läckö ska ll Baselaque med Guds hjä lp »a lles biltwerk verdig bekommen, so ich under handen habe. was ziraten anbe langt kan es Jo ha n gar wol verfe rdi­ gen>>. Baselaque har även lovat att på Läckö e lle r i Stockholm förfä rdiga en liten trämode ll till prediksto­ len , efte r vi lken snic karen Harald och gesällen Joha n (Welamson) ha r att rä tta sig. Snickararbetet vid pre­ d iksto len utfördes av snicka ren och svarvaren Hara ld Andersson. som tillhörde arbe tsfolket vid LäcköY Därjämte hade Baselaque gesällen Johan (Welamsson) till hjälp . 28 Den 13 juni 1673 anskaffa r stenhuggaren Hans Eriksson bly till prediksto le ns infäs tande i muren i kloste rkyrkan . Den 29 juni levererar svarva ren An­ ders pe la re till prediksto len .29 Den senare uppgiften to rde avse predi ksto lskorgens hörnkolonnette r. Predikstolens snidade dygder fic k sju å r senare en motsvarighet i figurskul pturerna på lj udta ket till pre­ dikstolen i Ödeby kyrka. Även dygderna på ljud taket i Läckö kyrka , av vilka endast tre är bevarade, ä r san­ nolikt av samme bildhuggares hand . Redan 1660 fick bildhuggaren Anders Andersson Falk be talt fö r en prediksto l till klosterkyrkan . I janua­ ri 1661 fö rhörde sig hauptmannen på Läckö, Tore 01­ lonberg, var han skulle placera denna predikstol. 29 " Sannolikt ä r det denna prediksto l, som greven skänkte 1662 till Eggby kyrka. Eggby kyrkas predikstoluppges sålunda vara utförd av Anders Falk .29 b l Varnhems klosterkyrka svarade bildhuggaren som nämnts för skulpturutsmyckningen av läktarbarriä ren. Timglas för fy ra glas i mässingsstativ på å ttasidig fot a v trä . Överst blomma och blad i dri vet och genombru­ tet a rbete. Höjd med sta tiv 66 cm, timglaset 22 cm. Samtidigt med prediksto len. Bänkinredning, kungastolar Kyrkan ha r sluten bänkinredning 1672, inde lad i två kvarte r om 15 bänkar vardera jämte herrskapsbänkar (fig 19) . Dörra rna inde las av spegla r med profilerat listverk , gavla rna av enkla rektangulä ra fyllningar. Överst profile rat lis tverk . Bänkinredningen ä r mar­ morerad i olika grå toner med svarta liste r ; numrerade dörra r. De båda främsta bänkarna är a nordnade som herrskapsbänkar med dörra r med målade vapen ; norra bänkkvarterets fö r ätten De la Gardie, det södra för ä tten Pfa lz-Zweibriicken hänsyftande på Magnus Gab­ riel De la Gardie och hans gemål Maria Euphrosyne . Två kungasto la r 1673, avsedda fö r Karl XI och hans gemål Ulrika E leonora. ä r uppbyggda på va rde ra sidan av koret (fig 110) . Bänkskärmarna inde las av rektangu­ lä ra spegla r med målningar i gult och brunt mot blå bakgrund framstä llande musslo r fl ankerade av kvinno­ figurer och liggande lej on på den ena spegeln , mussla och stående lej on på de n andra. Kortsidornas spegla r har i öster målade lejon hållande en krona, i väster akantusornament. Hörne n markeras av pilastra r med målad kanne lle ring. Övre listverk med målad eklövs­ ranka . På bänkskä rmarnas insida fes toner målade i gult Fig 109. Hoppet , skulptu r på prediksto le n. Foto 1978 . edan kont rakt med bi ld hugga ren Georg Baselaque, date ra t Hamburg den 15 ma rs 1665 . RA. Hope, sculpture on the pulpit. Below. contract ll'ith GeorR Baselaque. sculptor. dated HamiJiti'R. 15 March , 1665. 142 VARNHEMS KLOSTERKYRKA mot blå botten; stoppade sitsar och ryggkuddar , klädda med blått bomullstyg, Över bänkarna baldakinliknande tak , uppburna av fyra vridna kolonner . Taken krönes av snidade, målade och förgyllda krönta vapen. fl anke­ rade av krönta lejon: i norr svenska riksvapnet och släktvapen för Karl XI , i söder danska riksvapnet med norska och holsteinska vapnet (Ulrika Eleonora). I takets hörn snidade urnor virade med förgyllda fes ­ toner. Bänkarna i övrigt är målade i bruna och gul­ bruna toner ; kolonnerna vitmålade. Längst i väster två enklare bänkar av samma utformning utan baldakintak och övrig utsmyckning. Bänkinredningen tillkom i samband med den De la Gardieska restaureringen. I ett memorial oktober 1672 rapporteras båda bänkkvarteren inom kort vara färdiga Fig 110. Kungastol för Karl XI. Kunga­ stolar för konungen och hans gemål Ul­ rika Eleonora uppbyggdes 1673 på var­ dera sidan av koret. Foto 1978. Royal chair for Charles XI. Royal chairs for the King and his Consort Ul­ rika Eleonora were built in 1673 on either side of the chancel. Fig III a. Läktarbarriär från 1673 , åter­ uppsatt efter restaurering och komplet­ tering 1922. Foto A Forssen 1923. ATA. Gallery baluster from 1673 re-erected t({ter restoration and additions in 1922. med dörrar och allt tillbehör. 50 Endast arbete med dörrarnas listverk å terstod. Smederna arbetade med järnbeslagen till bänkdörrarna . I december avslutades arbetet med bänkdörrarna av Sven snickare jämte två drängar .3 1 Sven snickare , som bodde i Fiskaregården i klostret, svarade för en stor del av snickeriarbetet i klosterkyrkan . Sedan hösten 1672 var han i verksam­ het i kyrkan med diverse avbrott för arbete på sin gå rd . 32 Snickeriarbetet hösten 1672 gällde framför allt bänkinredningen. Det mer kvalificerade arbetet med kungastolarna anförtroddes åt en schatullmakare , som i februari 1673 var färdig med sitt arbete. 33 I samband med Curmans restaurering ombyggdes bänkarna 1922. De försågs med trägolv och å terupp­ sattes blott i mittskeppets östra del , varvid antalet INREDN ING OCH INVENTARIER 143 bänkar minskades från 30 till 16 i vardera bänkkvar­ te ret. De upptar nu blott mittskeppe ts östra hä lft . Bän· ka rna gjordes bekvämare med luta nde ryggar och bre­ da sitsar. men med de gamla gavla rna och dörra rna bibehållna (fig 99-100). Bänkarna nymå lades efter av lutning av a ll färg i a nslutning till de n gamla må lningens ka raktär. Bän­ ka rna var tidigare övermå lade i e kimita tion , ett lager tillkommet före 1878. De n ursprungliga må lningen på kungastola rna. som hade pa rtie ll övermå lning , fram­ togs (ATA, Rest rapport). Kungastola rna var tidigare enligt ä ldre fotografier placerade vid De la Gardieska gravko ret. Läktare Läkta ren 1673 i väster har femsidigt bruten barriär med framspringande mittparti . Sidopartierna ä r ur­ sprungliga. mittpa rtiet en fri pasti sch , på platsen fö r den ursprungliga orgelns ryggpositiv (fig III a- c). Mitt­ pa rtie t är inde la t a v pilastrar med änglahuvuden , broskverksornament och maskkonsole r och ha r tre fä lt med följande förgyllda inskrifter , omgivna av beslags­ ornamentik : » l. Luc: l 1:46.47; 2 . Ko loss: l 5: 16; 3. Uppenb: l 15: 3. »34 De snidade sidostyckena med äng­ labarn , stående på konsoler , är ursprungliga och har tillhört 1673 å rs ryggpositiv (fig III c). Unde r mittpa r­ tiet en lika ledes ursprunglig ka rtu sch inom broskverks­ ornament med inskrift : »Alt thet l anda har l Lofwe Heran l Haleluia ». Sidopartierna inde las av pilastra r med maskaroner. Fyllningar med upphöjda fä lt inom bågar med profile rade lister. l svickla rna förgyllda äng­ lahuvuden och i fä lten följa nde förgyllda inskrifter från v till h : >>Psalt 150 v l l Loffwe r Gudh l i hans he lgedom l Loffwer honom l uthi hans mach t s l fäste. » - >> Psalt 150 v 2 l Loffwer l honom i hans (he)ligha gerningar l Loffwer honom i l hans stora he rlighe tt ,, - »P salt l 50 v 3 l Loffwer l honom medh basu/ner Loffwer ho nom medh trumfmor och danser l Loffwer honom medh l s trenger och pipor. ,, Överst lis tverk med genombrutet arbete: snidade blommor samt på mittpa rt iet inskrif­ ten : >>Anno Dni MCMXXII renoverat >> (Renove rad år 1922). Barriä ren avslutas upptill av kartuscher, om­ 144 VARNHEMS K L OSTERKYRKA givna av broskve rksornament. U n der läkta ren en fö r­ gylld ängel samt inskrift sband med tex ten: »Ähra wa re Gudh i höjdene och frid på Jordene. ,, Fä rger: öve rvä­ gande brunt , blått , rött och sva rt. Inskrift sfä lt bl å med fö rgyllda inskrifter , läktarens undersida blå. För a rbetet med läktaren och dess ba rri ä r , o rge lver­ ket och orge lfasaden anlitade De laGardi e Jonas Rud­ berus, kyrkoherde i Lyrestad och 1674 i Lidköping. III b-c. De ta lje r av läktarbarriä ren med snidad ut smyckning av bildhuggaren An­ ders (Falk). Foto 1978 . Det a ils ofga llery bal­ uster with earved or­ namentation by An­ ders (Fa lk), sculptor. Rudberus skänkte o rgelverk till såvä l Lyrestads som Lidköpings kyrkor. 35 Rudberu s svarade i Va rnhems kloste rkyrka fö r en he l serie a rbetsuppgifter i samband med uppförandet av läktaren och dess o rge l med egna anstä llda snic ka re och bi ldsnida re. Den 5 maj 1673 anlände Rudberus med sitt fo lk till Varnhem.36 Arbetsstyrkan på sju man bestod fö rutom av Rudberu s sjä lv av dennes gesä ll Pette r , tre sni cka re INREDNING OCH INVENTARIER 145 I0--57IO Varnhems klosterkyrka 146 VARNHEMS KLOSTERKYRKA - Erik, Olof och Gabriel-, en snickardräng Sven samt bildhuggaren mäste r Anders, som anlände den 9 maj . Denna a rbetsstyrka var förutom smärre avbrott i verk­ samhet vid kloste rkyrkan fram till senhösten 1673. För skulptura rbe tet till läktarbarriä ren anlitade Rud­ berus mäste r Anders, som i juni smyckade »Panel­ stycken medh billhuggare arbete >> . Arbetet var då i full gång. Man hade anskaffat fjorton ekbräder tillläkta ren och hoppades i början a v juni kunna uppsätta det viktigaste snickararbe tet. 37 Mäste r Anders var sanno­ likt identisk med den i samband med predikstolen nämnde Anders Andersson Falk , som 1660 förfä rdi­ gade en predikstol till kloste rkyrkan . Anders Falk ar­ betade i den av broskverksformer kännetecknande stil , Fig 112. Fragment av den De la Gar­ dieska läktarbarriären och orgelfasa­ den, återfunna vid Curmans restaure­ ring. Foto omkring 1920, ATA. Fragments of the De la Gardie galle1y baluster and organ front , rediscovered at the Curman res/oration . som dominerar träskulpturen vid 1600-ta lets mitt. 3~ En verkningsfull touche åt bildhuggarens stil ger lä k­ tarkonsole rnas grinande ansikt smasker. l Lyrestad var Anders bildhuggare verksam ännu 1686-87, då rä ken­ skaperna uppta r snickararbete på söndriga stolar. 39 Den De laGardieska läktaren nedtogs 1879, då en ny orgelfasad och läktare uppfördes enligt ritning av arki­ tekten i Ö IÄ E Jacobsson, stadfäs t 1878 (ÖIÄ) . Läk­ taren vilade på en bågstä llning av trä med rundbågar, burna av kolonner. På barriä ren e n enkel träbalustrad (fig 94). Vid Curmans restaurering återfa nns största delen av den De la Gardieska läkta rens barriä r (fig 11 2). vilken restaurerades, komple tte rades och å teruppsattes 1922. Fig 113 . Orgelfasaden, utförd efter branden 1965 enligt Sigurd Curmans rekonst ruktion av 1600-talsfasaden. Foto 1978. Organfront made afterthe /965 fire. After S igurd Curman 's recon­ s truction ofthe 17th century front. Vid en brand 1965 skadades orgel n och dela r a v o rge l­ läktaren och barri ärens insida . Läkta rba rri ä ren reno­ ve rades av konse rvator Olle Hell ström, Ska ra . Arbe te t var avs luta t i september 1966.40 Orgelfasad Orge lfasaden med skulpturer och o rnament av snidat. målat och förgy llt trä ä r uppbyggd med tre ture ll e r och två plana pipfält öve r en smalare sockel med volutfo r­ made sida partier (fig 113) . De yttre, lägre ture lie rna ä r spetsv inkliga. Pipfä lt och tureller avslutas upptill med snidade växtornament. Tureilerna vila r på konso le r i form av kartu scher och krönes av skulpture r: den mit­ te rsta av kung Dav id spelande på sin ha rpa. sidoture l- INREDN ING OCH INVENTARI ER 147 lerna av basunblåsande putti. skulpte rade sidov ingar i form av volute r och korslagda gambor. Fasaden ä r målad i öve rvägande vitt , ljusbrunt och rödbrunt med fö rgy llda de talje r. På ömse sidor om orge ln skrank med svarvade pe la re, krönta av e ldslågor, av samma utformning som skranke t på bröstningsmuren mot kor­ omgången. Orgel fasade n till ve rkades ursprungligen 1922 som en fri rekonstruktion av 1600-talsfasaden med användan­ de av några bevarade dekora ti va originalde ta ljer (fi g 114). Sigurd Curmans ritning ä r upprättad med ledning av ett fo tografi och följ e r origina lutfö randet re lati vt noga dock med utes lutande av ryggpositi vet (fig 11 5. 120). Sannolikt på grund av en okla rhe t i ritningen 148 VARNHEMS KLOSTERKYRKA Fig 114. Orgelfasaden från 1922. E n fr i rekonstruktion av De laGardies fa sad med några ursprungliga detaljer. Foto A Forssen 1923. ATA. Organ fron t from 1922 . A ji-ee reconstruct ion of the De laGardie ji-ont with sorne original de tails . Fig 11 5. Den De laGardieska o rgelfasaden med skulpturutsmyc kning av bildhuggaren Georg Base la- que. Riven 1889. Foto av Rauch, Göteborg , 1888. ATA (avfotogr). The De la Gardie organ fron t with sculptured ornamentation by Georg Baselaque . Pu/lecl down in 1889. Fig 11 6. Brev från Jonas Rudberus angående fors ling av orge ln från Lyres tad , da terat Klostret den 8 maj 1673. RA. Letter f rom Jonas Rudberus regarding the transporration of the organ .fi"om Lyrestad. dated Klostret , 8 May, 1673. INREDN ING OCH INVENTARIER 149 150 VARNHEMS KLOSTERKYRKA Fig 117. Kung Da vid , den krönande figuren på De la Gardies orgelfasad . förstörd vid branden 1965. Foto A Forssen 1918. ATA. King David, the crowning figure on the De la Gardie organ front. de­ stroyed by the fire in 1965. Fig 118. Putto från 1600-talsfasadens ryggpositiv , nu uppsatt över norra tvärskeppsportalen. Foto 1980. Pullo from the Riickpositiv ofthe 17th century front , now placed above the north tumsept portal. Fig 11 9. Fragment från 1600-talsfasa­ den. Foto 1980. Fragment of the l 7th century front. utfördes emellertid sidoturellerna spetsiga. Vidare fick sockelpartiet en annan från ritningen avv ikande ut­ formning med en bågformigt avslutad ni sch och två brutet ovala fyllningar. Vid branden 1965 skadades orgelfasaden. Från Gre­ villiifonden i Mariestad och Kungafonden lämnades ett större bidrag till restaurering av kyrkan , bl a rekon­ struktion av 1600-talsfasaden . Återuppbyggnaden skedde i huvudsak i enlighet med Curmans ritning med vissa förenklingar och en något avvikande pipupp­ ställning. Brandskadade skulpturer och sniderier ersat­ tes av nya , utförda av skulptören Arvid Bryth , Möln­ dal.41 Profiler av li stverk och dylikt uppmättes och nytillverkades, där så erfordrades. skulpturerna ut­ förde s efter fotografier , tagna i samband med restaure­ ringen 1922. Den ursprungliga orgelfasadens utsmyckning ut­ förde s av bildhuggaren Georg Baselaque i dennes skulpturverkstad på Läckö slot (fig 115). I juni 1673 uppges sålunda, att Mr Baslack wedh Lecköö på klås­ ter orgelwerk arbetar». 42 De tre skulpturerna , som enligt fotografier kröner orgelfasaden , ä r utförda i Ba­ selaques klassici stiska stil. Skulpturen av kung David , som nedföll vid branden , förstördes helt (fig 117) . En putto från ryggpositivet är uppsatt ovanför den dörr i norra tvärskeppet , som leder ut till kyrkogården (fig 118). Även till Ödeby kyrka invid De laGardies egen­ dom Kägleholm i Närke beställde greven en orgelfasad med samma motiv som i Varnhems klosterkyrka. 43 I december 1681 har den då åldrige bildhuggaren förfär­ digat tre änglar samt påbörjat Davidsskulpturen till Ödeby kyrkas nu förlorade orgelfasad. Blott fragment av Ödeby orgelfasads ornamentala ut smyckning finns i behåll. 44 Räkenskaperna ger en realistisk skildring av arbetet med orgelbygget. Enligt De laGardies befallning skulle arbetsfolk från kloste rkyrkan vara Rudberus till hjä lp i hans arbete .45 Det framgår sålunda att snicka ren An­ ders Ersson i Såntorp arbetat tillsammans med Mäster Jons folk i nio veckors tid. Svea Andersdotter svarade för mathå llningen under tjugoåtta veckor vid arbetet i klosterkyrkan . Lars mjölnare i Lerdala levererade ek­ trä till orgelbyggnaden och svarvaren »Anders på Hö­ gen » tjugofyra små knoppar till orgelverket. 46 Åtskil­ ligt arbete förfärd igades dessutom i Lyrestad. , 3 stoora Krantzar>>, förmodligen orgelpipor , fors­ lades på två vagnar , nedpackade i ha lm frå n Lyrestact till klosterkyrkan . 47 Rudberus lejde egna häs tar från Lyrestact till De la Gardies gård Katrineberg. belägen 3.5 mil från Lyrestad. Vid re staureringen 1889 nedtogs den De la Gar- INREDN ING OCH INVENTAR IER 151 die ska orgelfasaden , som i modifierad form åter­ ställdes vid 1920-talsrestaureringen av C J Egneils snickerifabrik i Linköping. Då å terfanns sju skulp­ turer: kung Dav id och sex änglar (fig 117-18) . Den ursprungliga orgelfasaden hade sannolikt en rikare skulpturutsmyckning än den nuvarande . Förutom de tre skulpturerna , som återuppsattes på orgelfasaden, återfanns dopkapellsskrankets båda änglafigurer. Hilder Werner beskriver i slutet av 1870-ta let orgel­ fasaden sålunda: >> dess fac,:ad är prydd med träsniderier föreställande Englar, blommor, frukt, bilder m. m. allt måladt i litliga färger och med rik förgyllning. En del af orgelverkets pipor äro pressade , föreställande blom­ mor och vinrankor, öfverst som slutprydnad stå Ko­ nung David spe lande på sin harpa , samt tvenne Englar som i sina händer hå lla Grefve M. G. De la Gardies och hans gemåls vapensköldar>> (s 45) . Vape nskölden för Maria Euphrosyne förvaras i sakristian. Vid restaureringen 1889 uppsattes en orgelfasad en­ ligt ritning av arkitekt E Jacobsson 1878 (fig 94 , 121). Delar av denna förvaras på vinden. Fasaden hade fem rundbågigt avslutade pipfält under ett rakt li stverk , ett öververk med ett fempassformat pipfä lt under en hög gavel. På vardera sidan om öververket en basun­ blåsande putto . Orgelverk Kyrkans nuvarande orgelverk om 35 stämmor, förde­ lade på tre manualer och pedal , tillkom efter branden 1965. Orgelverket, som byggdes av den östtyska fir­ man Herman Eule, Bautzen , invigdes den 2 advent 1968. I samband med påbörjande! av restaureringen av kyrkan 1654 skriver Magnus Gabriel De la Gardie till >> Orgelbyggaren i Lidköping >> om ett stort orgelverk till Varnhems klosterkyrka om 24 stämmor. Han upptar i brevkonceptet äve n orgelverk till Höjentorp och 48Läckö slottskyrka. Hela orgelbygget med läktare. läktarbarriär , orgel och orgelfasad ombesörjdes, som nämnts, först 1673 under restaureringens andra etapp av Jonas Rudberus och hans folk . Arbetet utfördes del s i Lyrestad , där Rudberus var pastor, dels på plat­ sen. Orgelverket hade 38 stämmor och var försett med ryggpositiv om 20 stämmor , infä llt i läkta rbarri ä ren (fig 49115) . Vem var mästa ren till själva orgelverket ? Rudberu s ombesörjde orgelbyggen på åtskilliga orter och uppger , att han äve n själv deltog i arbetet. Till Lidköpings kyrka skänkte han sålunda på 1680-ta let ett orge lverk om 43 stämmor. En inskrift i kyrkan förmälde >> ... ha r jag med egen hand och flit. til Guds ä ra af Chri sttig nit . I 152 VARNHEMSKLOSTERKYRKA ,;t··-.- -:. . VIl."~IU,..rM"'~· Alt"'"·~ 4i U/W .. ,, J• •.,»l~ tÅ''J-111 J~7T rfert• ~..,.~, • ., -. te r.<•t. •·t,,~ U.Gh'/P.:/Å ,1'_-t_ ."'/1 • • ,JfRv/ TW.A.t.:.:l- .t~~. '-' -r_-: !JJ..i · ..-A:.~>;/1, l~ ICTfGA­ " ,Jti•; 14 7l .. f..., .,i~:IV 6! / v • JUIT 1/:J(,J~AT.vA IF'".t~ 1rtt An ;,,~ ... 7,. ..­ l l •l!JONST'OLPES·GI> heter det i ett brev 20/2 1680 frå n Rudbe ru s till De la Gardie om orgelverke t i L idköping. 5 1 Även till Lyre - stads ky rka skänkte han e tt o rge lve rk , so m uppsattes av »Orge byggare n ».52 Vi få r eme ll e rtid i Rudbe ru s' egna brev till De la Gardie kun skap om att Rudbe ru s samarbe tade med yrkes män, som utfö rde a rbe ten åt greven. I ett brev 1676 hete r det bl a att Rudbe rus lå tit orge lbygga ren INREDN ING OC H INVENTARI ER 153 .)';,.;..._ ,_.;. • .> (lij;. L.Jt>~.tk. /7'- 6 ~ · il l i l l (Matthi a Stöödh) bö rj a med träve rket till Ekholmspos i- ti vet. 1679 ska ll han skri va till o rgelb yggaren mäster Matthias om e tt positi v till Öde by kyrka i Nä rke. 53 Orge lbyggaren Matthi a Stöödh var på 1670-ta le t i De la Gardies tj änst och utförde och re pare rade ett stort anta l o rgelverk framfö r a llt i Väste rgötl and . Ha n repa- re rade bl a 1678 o rge lverke t i L idköping, utfö rd e ett s to rt pos iti v till Riddarsalen på Läckö samt de t ovan- nämnda Ek holmspositivet .54 Rudbe ru s stod således i kontakt med yrkesmän och utfö rd e o rge lve rk i sama r- bete med sådana. Äve n med o rge lb yggaren F rant z Bo ll pl ane rades samarbete vid ett o rge lbygge i Ma ri estad 1667. 55 Då Rud beru s och hans fo lk uppsatte o rge lve rke t i 154 VARNHEMS KLOSTERKYRKA Varnhems klosterkyrka , omnämns inte någon orgel­ byggare. Även i detta fall är det dock troligt , att samar­ bete skett med en yrkesman såsom Matthia Stöödh eller Frantz Boll. De la Gard ie uppger i januari 1673 till sin befallningsman på Höjentorp , att »kyrkoherden i Lyrestadh Mäster Jon sigh uppå tagit att förfärdiga orgewerket till Warnehems kloster kyrka >>.56 Timmer­ män , snickare och smeder skulle vara honom behjälp­ lig i hans arbete. 57 Rudberus får sålunda betraktas som huvudupphovsman till orgelverket i Varnhem. Hans intresse för kyrkomusik bekräftas av ett brev om Lidköpings kyrka 1679. Här talas om musikanterna­ organisten, violinisten, skallmejnisten och >>de antagna pojkarna >> . Man arbetar på orgelverket i kyrkan , så att det skall kunna uppsättas under våren, >>effter wår lilla Music synes nu lempa sigh heelt wäll «. 58 Vid biskopsv isitation den 2/7 1704 beslöt Jesper Svedberg att orgelbyggaren Johan Nielas Cahman skulle anlitas för en betydande reparation av orgelver­ ket. Kontrakt upprättades med Cahman 17/1 1708.59 Orgelverket beskrivs enligt kontraktet vara i så dåligt skick >>at man ej kan wetta eller specificera hwad för slemmor der hafwa förr warit eller ännu äre , emädan uti hela Manualen snart inga eller få Pijpor äre qwar >> . Ryggpositivet hade dock huvuddelen av piporna i be­ håll , men var trångt och svårt att reparera. Cahman föreslog därför att man skulle reparera huvudverket och då begagna sig av användbara pipor från ryggposi­ tivet ; Trumpet och mixtur skulle nytiiiverkas helt i di sposition: >> l . Principal 8 fuss. 2. Borduna 16 fuss de största af trä. 3. Floit Doux 8 fuss. 4. Octava 4 fuss. 5. Qvinta 3 fuss. 6. Su- octava 2 fuss . 7. Decima af 4 fuss. 8. Mixtur af 4 dubbel. 9. Trompet 8 fu ss . >> Väderlådan borde vidare helt renoveras och verket förses med ny regering (mekanik) . Till reparation er­ fordrades bl a engelskt tenn och bly till piporna, 56 vita fårskinn till bälgarna och buxbom till nytt klaver. Ar­ betet kostnadsberäknades till 334 dir smt. Hiilphers uppger 1773, att 9 stämmor av manualen är i behåll , pedalen borttagen och positivet om 20 stäm­ mor obrukligt (s 272). De 9 stämmorna anges i en beskrivning 1785 varit följande , dvs desamma som i kontraktet med Cahman: >>Principal 8 fot af Orgelme­ taL Spetsileute 8 D :o af lika ämne , Borduna 16 D:o af Trä. Octava 4 D:o af metall Octava 2 D:o af metall Mixture 4 Cor af metall. Qvinta 3 fot af metall. Decima 3 fot af metall. Trumpet 8 fot af metall. ,, 60 Orgelverket besiktigades 1828 av Johan Everhardt, då endast 3 stämmor av manualen och inga av ryggpo­ sitivets befanns användbara. Iståndsältandet av orgeln kostnadsberäknades till 345 rdr. Angående reparation av orgeln förhandlades även med orgelbyggare Söder­ ling. 61 Vid kyrkans restaurering 1879 tillkom ett nytt orgel­ verk om 26 stämmor, fördelade på 2 manualer och pedal. Verket byggdes av den danska firman Markus­ sen och S~n i Åbenrå (fig 94, 121 ). 62 Vid Curmans restaurering nedtogs orgeln med dess läktare , även uppförd 1879. Orgelverket ombyggdes delvi s av firma Åkerman & Lund , Sundbyberg. 21 ljudande pipor, som stått i fasaden, infl yttades i ver­ ket. Orgeln försågs med ny magasinsbälg (fig 120). 63 Orgelverket förstördes vid den ovan nämnda branden 1965. Kronologi 1654 De laGardie beställer ett stort orgelverk om 24 ~tämmor till klosterkyrkan av orgel­ byggaren i Lidköping. 1673 Prosten Jonas Rudberus i Lyrestact orgel­ verk om 38 stämmor. 1708 Johan Cahman. Större reparation av or­ geln. 9 stämmor i manualen. Ryggpositi v om 6 stämmor. 1879 Markussen & S~n, Åbenrå (Danmark). Nytt orgelverk om 26 stämmor. Två ma­ nualer och pedal. 1922 Åkerman & Lund. Ombyggnad med beva­ rande av de gamla ljudande fasad piporna. 1965 Orgelverket förstörs av brand. 1966-68 Herman Eule, Bautzen (Östtyskland ). Nytt orgelverk om 35 stämmor. Tre manualer och pedal. Nummertavlor Nummertavlor : - l . Oval med snidad och förgylld ram med bladbård och pärllist. Höjd 103 cm. Troligen iden­ tisk med en nummertavla , tillverkad 1731-32 (räk). ­ 2-3. Rektangulära , ramar med målad träimitat ion med förgyllda li ster samt snidade pålimmade blommor och ornament (fig 22). Överstycke med svängd kontur , krönt av lyra samt fl ankerat av urnor synliga på 1876 års foto, då de hade fot i form av en stor lyra (fig 89). Två nya nummertav lor upptas i 1904 års inv jämte ovan nämnda äldre restaurerade nummertav la. Dopredskap Medeltida dopfunt, huggen av sandsten (fig 125). Den har cylindrisk skål med skrånande undersida och en fot Fig 122. Norra korsarmen , inredd som dopkapell med den medeltida dopfunten placerad på ett podium. Foto 1981. The north cross-arm , fu rnished as a christening chapel with the medieval font placedon a podium. formad som en något utslätad attisk bas. Skålen är dekorerad med en kraft ig bladranka i plattrelief, omgi- ven upptill av en bård av hj ärtinskrivna palmetter och nedtill av en repstav. Fotens övergång mot skålen markeras likaledes av en repstav. Höjd 89, diameter 75 cm. Funten är placerad på en åttkantig platta på e tt runt , trappformat pod ium i norra korsarmen i en nisch i muren mot sakri stian (fig 122). Funten har av Sven Axel Hallbäck placerats inom gruppen »lilj estensfun- tar>> som dateras till 1200-talets första hälft och mitt. 64 Funten anses ha kommit från den tidigare sockenk yr- kan Skarke. Dopfat 1923 av driven , punsad och cise lerad mäss ing (fig 123). På brättet ekbladsbård. I botten graverad INR EDN ING OCH INV ENTAR IER 155 framställning i bågfält , fl ankerat av vinrankor. Under botten graverad inskrift: »Gåfva till Varnhems Kyrka af Arkitekten Axel Forssen och hans hustru till minne af Ingrids Carl-Johans och Margaretas dop den Il maj 1923. » Diameter 74,5 cm. Ti llhör ovannämnda dop- funt. Dopfunt 1971 av trä, utförd av Arvid Bryth i sam- band med förfärdigandet av kyrkans orgelfasad (fig 124). Fyrs idig fot på nedåt avs malnande skaft. Rund skål med reliefframställningar av livets gång: Jesus välsignar barnen, ung man och kvinna framför altare, vid tempelingång, åldrande man och kvinna invid ett träd. Inskrift på fote n: »Arv id Bryth 1971 ». Färger: Lj usblått , li ster i mörkblått, reliefer förgyllda. Höjd 95 , diameter 57 cm. För dopfuntens färgsättning svarade 156 VA RN HEMS KLOSTERKYRK A Fig 123. Do pfat av mäss ing. Gåva av A Forssen 1923. Foto 1978. Christening boiV! of brass. konservator Olle Hell ström , Ska ra. - Dopskå l av glas. Diamete r 38 cm . F unten ä r pl acerad söder om den mede ltida dopfuntens podium . Dopskå l 1955 av te nn , rund , profil e rad fo t. Rund skål med graverad , geometri sk bård samt inskrift runt kanten: »Låten ba rnen komma till mig >> , på skå len: >> Varnh ems klosterkyrka 1955 >> . U n de r botten stämp- la r: >> E rik Jonsson l S ka ra l Gelbgj ute rie l Svenskt te nn >>. Höjd Il , diameter 20 ,5, fo tens di ameter 13,5 c m. Dopskrank N orra tvä rske ppet avskild es vid Curmans restaurering från kyrkorummet mede lst ett skrank av trä med dubbla dörrar från De la Gardi es restaure ring, då de t nyttj ades som korskrank (fig 22). Skranket är brunmå- lat med vitmarmore rade kolonnetter. Unde r skranke ts övre li st löpe r fö ljande inskrift i guld mot b lå bo tten: >> Ps LXXXIV . VII : E n dagh uthi tina gårda r ä r bättre än elliest tu se ndes lagh vill he lle r wachta dö ren uthi mins gudhs huse än länge boo uthi the. >> Inskrift ovan- fö r dörrarna : >> Ps 12 1: 8. He rren be va re Din utgång oc h Din ingång. >> Skranke ts nedre de l indelas av spegla r med ovala ljusblå fä lt med fö lja nde förgy llda inskrifter : ,, Ps U v. 12 l Ska pa i migh l G ud h ett rent hie r/ta och giff i migh l en ny wis l anda. >> >> L vc . XVIII. v. 13 l Gudh mis- kun/de sigh öfver l migh syn/da re .>> >> Ps LXXXIII v. 25 l N är jagh Tigh l hafver så frågar l iagh eft er himmel l och jord h intet. >> - >> Ps XX V v . l l E ffter T igh he rre läng/tar jagh min gudh j agh l hoppas uppå T igh låth l migh icke koma på skam. >> - >> H e b . 9 v. 27 l Menni sko l men är före/lagd t en gång l döö och sedan l domen. >> - >> Sac VII v. 6 l Alle hafv a l enahanda in/gång tilllifvet l och lika l uthgång. >> På skrankets övre li stverk ovanför dubbe ldörrarna ä r uppsatt en oljemålning framstä llande Kris ti dop, utförd av A Kulle 192 1. Den ursprungliga målninge n åte rgav e tt tö rnekrönt Kri stu shu vud (Forssen, Rest rapport). Förgy lld ram med snidat överstycke i vitt och guld . Överstycket krönes av stående putto, vid sido rn a Fig 124. Do pfunt av trä, utfö rd 197 1 .av Arvid Bryth . Foto 1978. Baptismal font ofwood, made in 1971. INREDNING OCH INVENTARIER 157 Fig 125 . Dopfunt av sandsten, troligen från den tidigare sockenkyrkan Skarke. Daterad till 1200-talets första hälft eller mitt. Foto 1981. Baptismalfont ofsandstone , probah/y from Skarke , the previous paris h church. Dwed to the.firs t ha/f or midd/e of the 13th century. änglahuvuden. Målningen flankeras av stående änglar , i den för Georg Baselaque karakteristiska figurstilen (Höjd JOO cm , fig 126). Nattvardskärl Kyrkans na ttvardskärl härrör från 1800-talet och 1900­ talet s början. Äldre nattvardskärl , bl a te stamenterade av Elisabeth Oxenstierna, sta ls vid inbrott i kyrkan 1805 (domkap, inv 1809) . Kalk 1806 av silver, inuti förgylld (fig 127) . Bägarfor­ mig , rund fot med bladbård i punsat och drivet arbete . Skaft med nod. Graverad inskrift på foten: »Warnhems kyrka., Stämplar: Wahlström 48 lod. Höjd 25 ,5 cm. ­ Paten 1806 av förgyllt silver, slät. Stämplar: Wahl­ 158 VARNHEMS KLOSTERKYRKA ström. Diameter 15 cm. Kalk och paten förfärdigades i Skara 1806 till större delen för sockenmagasinsmedel efter stölden 1805 . Oblatask 1873 av silver (fig 127). Oval på fyra fötter i form av blad . Pärllist runt askens övre och nedre kant , lock med liggande lamm. Graverad inskrift under bot­ ten: »Tillhör Warnhems kyrka l 1873 . 32 lod. » Stäm­ plar: O Westberg T5 (=1873). Höjd 8 , längd 13 , bredd 9,5 cm. Vinkanna omkring 1900 av nysilver (tig 127). Bukig på rund profilerad fot , snås, handtag , tumgrepp. Lock med liggande lamm , graverad ranka runt locket. Stäm­ plar: NS (nysilver) RA Carlström. Höjd 40 cm. Upptas tidigast i inv 1904. Nattvardskärlen förvaras i ett skåp , Fig 126. Ängel, daterad till 1670-talet och tillskriven bildhuggaren Georg Ba­ selaque. Placerad på dopkapellets skrank. Foto 1978. Angel, dated to the 1670's and attribut­ ed to Georg Baselaque. Placedon the screen of the christening chapel. Fig 127. Kalk 1806 och oblatask 1873 av silver samt vinkanna omkring 1900 av nysilver. Foto 1978. Chalice , 1806 , and breadbox, 1873. of silver and wine flagan, about 1900, sil­ ver-plated. insatt i sakristians altarbord. Anordningen tillkom vid Curmans restaurering. Sockenbudskalk och paten av silver. Höjd 12,5 , dia­ meter 8,7 cm. Omgjord 1806 av ett sockenbudstyg , skänkt 1666 av ryttmästaren Henrik Twengerhjelm (inv 1809) . Sockenbudskalken bar inskriften : »Hindrik Tvänger, Catharina Mesterade A:o 1666. >> - Socken­ budskalk av malm. Höjd 9 cm. Nämns i inv 1809 bland >>qvarlämningar sedan Catholska tiden >> (tig 152). Försvunna nattvardskärl Elisabeth Oxenstierna testamenterade enligt en för­ teckning 18/8 171 O följande nattvardskärl till kloster­ kyrkan (domkap): en stor kalk av förgyllt si lve r med paten , vinkanna av silve r, inuti förgylld , oblatask av förgyllt s il ver. Kalken , vinkannan och ob lataske n var smyckade med De la Gard ieska och Oxenstie rn ska vapnen. Kalke n bar initialerna G.A.D.G ; E.O. (=Gus- taf Adolf De la Gardi e , Grev innan E li sabeth Oxenstier- na). I sitt testamente 1726 hade hon dessutom förord- nat, att ytterligare före mål nedsändes till kyrkan (GLA , 0: 3). Ti ll dessa hörde »En Ab lats ask af fint guld giord som förb unds arke n med proportionerad stång å hwardera sidan . E tt fod ral uta n o m af silfwer förgyld in uti fodrad med grön sammet. >> Som nämnts blev samtliga stuln a 1805. Kyrkans räkenskaper 1703- 1704 upptar lagning av >> den lill a kalken >> samt inköp av en vinflaska av tenn (GLA, Ll: 1). En förteckning: »Till Warnhems kloster sy nes nödi- gast behöfwas » omkring 1700 uppta r: l kalk , ty dhen fö rra dher är, är myke t liten , l kanna, I dess stä ll e brukas på a ltare t ett Tennstop » (LUB, Topographica , Yarnhem , s 2 1). Brudkrona Brudkrona av förgy llt silver. Sju spetsar, krönta av glas pärlo r. Inskrift runt ringen: »Gåva till Yarnhems INR EDN ING OCH INV ENTAR IER 159 kyrka 19 23/6 38 av Ingrid Forsen och Ingemar H. Nordin ». Stämplar AÖG M8 (= 1938). Höjd 10 , dia- meter 5 cm. Textilier Samtliga text ilier härrör från 1900-talet. Kyrkans rika texti lskrud från 1600- och 1700-talen , skänkt av Maria Euphrosyne De la Gard ie och E li sabeth Oxenst ie rn a , ä r he lt förlorad. E nligt 1829 å rs visitationsprotokoll skull e ett flertal tex tilier fö rsäljas (se äve n ant ti ll in v 18 17). E n mäss hake , skänkt av Karl XIV Johan , blev stulen 1843. Antependier : - 1923. A v sidendamast med mönste r i grönt på guldbotten ; runt mönstret broderi i guldtråd. Applikati onsb roderi i guld: på mittfä ltet kors , vid si - dorna sma l bård; nedtill guld frans . Längd 230, bredd 94 cm. Utförd av Licium (Rest berättelse 1923). Gåva genom bidrag från ensk ilda (inv) . - 2. 1957. Av sva rt ylle. På mittfä lten och sidafä lten applikationsbroderi i vitt linne och ullgarn i form av kors. Broderad insk rift på fodret: »Gåva av Agda Österberg 1957 ». Längd 190, bredd 94 cm. Brodyrerna bekostade av Kyrk liga sy- föreninge n (inv). - 3. 1960. Av vitt y lle-li nne. Applika- tionsbroderi i guld , gult , vitt och pärlo r : På mit tfä ltet 160 VARNHEMS KLOSTERKYRKA kors, på sidafälten Alfa och Omega. Bård i grått och vitt ullgarn samt silvertråd . Broderad inskrift på fod­ re t: »Agda Österberg Varnhem 1960 >> . Längd 230, bredd 94 cm. - 4. 1961. Av violett linne. Applikations­ brode ri i silver , vitt och violett : på mittfä ltet ka lk , på sidafälten kors med respektive törnekrans och krona. Broderad inskrift på fodret : >>Agda Österberg Varnhem 1961 l komp. K .P. >> Längd 204, bredd 95 cm.- 5. 1962. Av rött mönstra t siden. Broderi i guld och silver , bl ått och vitt : På mittfältet kors, på sidafä lten duva och hjärta. Lä ngd 208 , bredd 92 cm. Gåva av kyrkliga syföreningen (inv). Mässhakar: 1-2. 1923. Av vitt ylle-silke . Applika­ tionsbroderi i blå tt , guld och si lver: På bakstycket kors med Kri stu smonogram och strålkrans i korsets mitt , på framstycket Gudsöga. - 3. 1923. A v violett ylle-silke. Applikationsbroderi i grått , silver och brunt: På bak­ stycket gaffelkors, på framstycket vertikalt band. - 4. 1923. Av grönt ylle-s ilke . A v samma utförande som nr 3.- 5. 1957. Av svart ylle. Applikationsbroderi i vitt i form av kors. - 6 . 1958. Av rött mönstrat siden . Appli­ kationsbroderi i guld , silver och blått : På bakstycket kors med Kri stusmonogram, på framstycke t Jehovah­ soL Broderad inskrift på fodre t: >>Agda Österberg Varnhem l 1958 l komp . K .P. » Håvar: - 1-2. Omkring 1900. Av grön mönstrad sammet. Frans i grönt silke, läderfoder. l. Försilvrad hyl sa med märken efter klocka . 2. Järnhyl sa. lnv 1904 upptar en håv med silverhylsa och silverklocka. Re­ staureringsberättelsen 1923 uppger, att kyrkans två hå­ var restaurerats av Licium (ATA) . - 3. Av gult silke , modern. Broderade blommor i gult och grått. Tofs i guld och grönt silke , guldfrans och läderfoder. Mäs­ singshylsa. - 4-5 . Av gulbrunt ylle indelade i fält av guldband ; guldtofs. Moderna. Upptill invävd bård med geometri skt mönster i vitt. Mässingshylsa, läderfoder. Gåva av Märta Persson , Tre bäckar, och kyrkvärden Olle Lindahl. En bokdyna av samma utförande som antependium nr l . Gåva av Sigurd Curman 1923 (Rest berättelse). Altarduk av vitt linne med antik ita liensk spets. Anskaffad 1923 av insamlade medel. Utförd av Lic ium (Rest berättelse). Kormatta i röll akansteknik , 1951. Framställningar av livets gång inom fyrsidiga fält med två moti v varde­ ra . Bildframställningen löper från väster till öster och åter från öster till väster: - Knoppar från livets träd ­ barn - ungdomar - tårar - tårar - brudpar (längst i öster)- tårar- tårar- familj - å ldrigt pa r med barn och ba rnbarn - urnor. Invävd inskrift : >>Agda Österberg 195 i ». Fälten är vävda i de liturgi ska färgerna. Botten i övervägande blått , grått och grönt; röd kantbå rd. Längd 1082, bredd 240 cm. Gåva av Agda Öste rberg. Brudkrona med broderier i guldtråd och pä rlo r på tyg i vitt och silver , modern . Åtta spetsar, krönta av glaspärlor. Höjd 6,5, nedre diamete r 10 cm. Förfärdi­ gad av Annette Magnusson , Ljungsto rp . Dopklänning av vitt bomullstyg med vita spetsar och pärlemorknappar, 1950-60-talet. Agda Österbergs atel­ je. Försvunna textilier En fört eckning över textilier i klosterkyrkan , som »furstinnan Maria Euphrosyne dit gifwit ,, upptar två gröna mässhakar med sammetsblommor, tillhörande mässkjortor med bå rd av samma tyg runt ärmarna , en mässhake av grön sammet med broderat kors på fram­ och bakstycket , ett altarkläde av samma tyg med galo­ ner , en vit a ltarduk , ett stycke grön sammet till predik­ stolen , en mässhake av gul sammet med broderat kors på fram- och bakstycket med >>en tvä rhand s>> bred broderad bå rd runt omkring (enligt inv 1739 från 1687) , tillhörande mässkjorta , ett altarkl äde av gul sammet (inv 1739: med guld och sil verbroderi samt smyckad med en krona), en vit altarduk samt ett stycke gul sammet till predikstolen (LUB , Topographica, Varn­ hem, s 21). 65 En förteckning 1726 över föremål, som sändes till Varnhems klosterkyrka tillsammans med Elisabeth Oxenstiernas likki sta , innehåller följande textilie r (GLA, 0 : 3): >>En fullkommelig Mässhake utaf rödt Allask med masift Tågengulds bordering på hwitt och blått Atlask , runt omkring infattad med uddig gullga­ lon , underfodrad med fin röd glantsdwälk . Ett a ltare täcke bestående af 3 wåder rikt guld och silfwertyg blå bå tten af samma tyg bå rd ofwan och nedan ! 1/2 qwarte r hög , 2 dito stora wåder av rödt atl as k med masiv Tågenguld borderade Blommor på Blå tt atlask , en uddig gullgalon till infattning ofwan och nedan, underfodring af fin röd dwälk . En Mässkiorta af holle nskt lärft med breda spetsar för armarna. En alta rduk af hollensk lärvft af 4 ahln ' längd med en bred spe ts ofwantill ä nda ut åt duken. En håf af Blått och hwit a t las k Broderad med tågen guld , med gullfrants upomkring sampt en gulltofs wid ändan af bå tten , beslagen utaf Silwer med 2"e klockor . med tillhörig stång rödmålad. Ett hyende till altare t af rödt a tl ask med en gull silfwer och silke sammed , ikringsatt med en gulld och silfwerspets underfodrad med rödt silfwer moir. Ett ka lkkläde med 4 rutor fin kammarduk påsytt Fig 128. Ljuskrona i koret. Gåva av Magnus Gabriel De la Gardie 1673. Foto 1981. Chandelier in the chancel. Donated by Magnus Gabriel De laGardie in 1673. med al lehanda färger silke, rundt om besatt med en spetz , med gull Paletter.» Hilder Werner, som i sitt arbete om klosterkyrkan redovisar kyrkans textilskrud på 1870-talet, upptar dessutom följande textilier (s 49 ff) : Två fragment av en korkåpa av gult siden med rikt guldbroderi , en bit av en mässhake av röd silkessammet , gåva 1823 av Karl XIV Johan (stulen 1843) ett större stycke av en altar­ duk av gult siden med Soopska vapnet samt initialerna E.A. broderade i silvertråd (sannolikt hänsyftande på översten Erik Soop och hans gemål Anna Posse) , ett kalkkl äde av svart silkessammet , en bokdyna broderad med rött zefirgarn, tre håvar, den största med tre silverklockor testamenterad av Elisabeth Oxenstierna (se ovan). Ljusredskap l ett memorial 27/2 1673 meddelar befallningsmannen Johan Pedersson till De la Gardie, att alla tre ljuskro­ 11 -57 10 Varnhems klosterkyrka INREDNING OCH INVENTARIER 161 norna är upphängda i kyrkan (nr 1-2, 6). 66 Järnlän­ karna var rödmålade med försilvrade knoppar. Vid restaureringen 1918-23 utfördes två kopior av nr l , två kopior av nr 6 samt en ljuskrona för 8 ljus. Samtliga nya kronor är gjutna av gelbgjutaren Erik Jonsson , Skara, som även rengjort och justerat de gamla (Rest berättelse 1922). Ljuskronor av malm eller mässing:- l. 1673. För 20 ljus , två kransar (fig 128) . Profilerad mittstam , krönt av strålsol och nedtill avslutad av stor kula. S-formade armar med spetsar, runda droppskålar. För levande ljus. Höjd ca 140 cm. Gåva av Magnus Gabriel De la Gardie. Nr 1-5 i mittskeppet från koret räknat. - 2. 1673 . För 30 ljus i tre kransar (fig 129). Profilerad mittstam , krönt av strålsol och nedtill avslutad av stor kula med veckad knopp . Rikt utformade , förgrenade armar med vridna spetsar, runda droppskålar. För le­ vande ljus. Höjd ca 180 cm. Gåva av Magnus Gabriel De la Gardie . - 3. 1922. Kopia av nr l. Graverad 162 VARNHEMS KLOSTERKYRKA inskrift på kulan i versaler: >> Varnhems klosterkyrka till prydnad skänktes denna krona 1922 av handels­ mannen Carl Högberg (Skövde) >> .- 4. 1924. Kopia av nr l. Graverad inskrift i versaler : >>Till fromma fäders minne upphängdes denna ljuskrona i Yarnhems klos­ terkyrka l konsertsångaren Augustin Koch l 1924 >> .- 5. 1922. Avgjutning av nr 6. - 6. 1673. För 12 ljus i tv å kransar. I övrigt av samma utförande som nr l . Höjd 110 cm. I södra tvärskeppet. Gåva av Magnus Gabriel De la Gardie. - 7. 1927. Avgjutning av nr 6. I norra tvärskeppet.- 8. 1922. För 61jus i en krans. I övrigt av samma utförande som föregående . Höjd ca 75 cm. I dopkapellet ovanför dopfunten . - 9. 1954. För 6 ljus i en krans. Höjd ca 75 cm. I sakristian. Ljusstakar: - l. 1700-talet. A v försilvrad metall, ett par för ett ljus. Nedre delen tresidig med svängda sidor på tre kulfötter. Profilerat skaft, växtornament på fot och skaft i drivet arbete. På skaftets övre del pålödda Fig 129. Ljuskrona nr 2 från koret räk­ nat. Gåva av Magnus Gabriel De laGar­ die 1673. Foto 1981. Chandelier no 2 counring from the chancel. Donated by Ma gnus Gabriel De laGardie in 1673. Fig 130. Gravar, mur- och golvrester, funna under Curmans restaurering. Uppm A Forssen . ATA. Remains of graves, walls and floors found at the Curman restoration. bladornament. Höjd 65 cm. - 2. Ett par av samma utförande. Höjd 51 cm . 1-2 Skänkta 1923 av direktör A L Andersson , Axvall, till högaltaret (rest berättelse) . ­ 3. 1700-talet. Av tenn , ett par av liknande utförande som 1-2. Rikt utformad, tresidig fot med gjutna orna­ ment, profilerat, svagt veckat skaft. Höjd 55 cm. An­ skaffade till högaltaret vid Curmans restaurering . - 4. 1923. Av malm , ett par för ett ljus . Rund fot, uppbyggd i avsatser, skålformig droppskål. Höjd 35 cm , fotens diameter 20 cm. Avgjutning av medeltida ljusstake av brons i Brahekyrkan , Visingsö. Av gelbgjutare Erik Jonsson , Skara. Inköpta av församlingen till lekbröd­ raaltaret (Rest berättelse). - 5. 1920-talet? Av tenn , ett par för ett ljus. Rund fot, profilera t skaft. Gjuten bård med runda knappar omkring fot och skaft. Höjd 22 cm . - 6. 1932. Av trä, 22 st bänkljusstakar. Tresidig fot med voluter, åttasidigt skaft. Marmorerade i grått, ljusrött och svart. Mässingsmanschett. Höjd 37 cm. INREDNING OCH INVENTARIER 163 -'---'----'-~-:~k~..,_,.J! ~-~ ~-k:{~~~~,-:...~...:...~_j~!Tr---rn-J.LTT ,.____,,....,__,..._~-"""-----· ---· W-----~ Utförda enligt förslag 1932 av a rkitekt Axel Forssen (ATA). Vid 1600-ta lets slut upptogs bland behövliga nyan­ skaffningar ett par ljusstakar till alta ret ••ty nu finnes der inga, uthan liusen sättes uthi ett par träklampar •• (LUB, Topographica, Varnhem s 21). Elisabeth Oxenstierna testamenterade enligt en för­ teckning 18/8 171O ••ett par skjöna Iiusestakar af drifwit a rbete , dels förgyll dels oförgylt , omistelige •• (dom­ kap). Stulna tillsammans med kyrkans nattvardssil ver 1805 (inv 1809) . En pipa samt två.bitar av silver, i form av små kronor, var a llt som åte rkom till kyrkan (Wer­ ner, s 50) . Hitder Werner upptar på 1870-ta let bland ljusstakar från senare tid två ljusstakar av mässing för två ljus vardera, gåva av Olof Jonsson på Hålltorp samt två ljusstakar av tenn , gåva av Magnus Jonsson i Klostret (s 50). Gravar Under schaktningar i kyrkan i samband med Curn1ans restaurering framkom trettiot re gravar (ATA, Forssen, Rest berättelse 1920, fig 130). Av dessa var tjugosj u medeltidsgravar , av vi lka tio undersöktes. Gravfynden i koret och koromgången var av störst intresse. Nio medeltidsgravar ligger i koromgången. De ä r byggda av kantställd kalkflis. En av dessa öppnades och innehöll skelettet av en man. l kore t inlades fem gravstenar över respekti ve gravar. De flesta åte rfunna medeltids­ gravarna har, då de saknat stenar, markerats i golvet med nya hällar. Dessa ä r av en gemensam typ och storlek: tio st med längd l ,90 och bredd 0,85-0,70 m. Ett undantag utgör stenen över den stora grav, som ligger i mittskeppets mittgång: längd 2,85 , bredd l ,05-0,80 m. Medeltida gravar av R ALPH EDENHEIM De påträffade gravarna utgjordes av fyra typer: mura­ de stenkistor, kistor med kantstä lld kalkflis, en kombi­ nation av dessa båda samt helt kistlösa gravar. Flera gravar täcktes av trapetsformade e ller rektangulära kalkstenshä lla r, med eller utan inskrift och ornamen­ tik . Ett anta l medeltida gravhällar utan anknytning till någon speciell grav påträffades ocksåY· 68 l . ••Birger Jarls grav ». I långhusets mittlinje och väster om det förmodade fundamentet till lekbrödraal­ taret påträffades en söndrig lockhäll av blåsvart ka lk­ sten, nedtill 134 cm, upptill 170 cm bred och 222 cm lång. Under denna fanns en närmast rektangulä r sten­ kista, 198 cm lång , 48 cm bred vid östgaveln och 57 cm vid västgaveln (fig 131 ). Kistan var omsorgsfullt murad av väl tuktad kalkflis i fyra skift och försedd med botten av bruk 57 cm under väggarnas överkanter. Delar av den söndriga lockhällen hade pressats ner i kistan. l kistan låg i ryggläge med underarmarna uppböjda över bröstet skelettet efter en kvinna . Hennes huvud stöttades på ömse sidor av kranierna efter två män, en 164 VARNHEMS K LOSTERKYRKA ä ld re på söd ra sida n och en yngre på norra sidan. Männens öv riga ben låg hopade över det kvinnliga ske lettets me ll e rsta och nedre de la r. l graven påträf­ fades för övrigt ett mynt och en finge rring av fö rgy llt s il ver. 67 · 6~ Skele ttde larna unde rsökt es på pla tsen av Carl M Fiirst som uppskattade att den kvinnliga indi viden vid sitt frå nfä ll e varit 60-70 år , de båda manliga 30-40 år respekti ve omkring 50 å r. 69 Eft e r unde rsökningen pla­ cerades de tre ske letten i en kopparki sta och åte r­ fö rdes till graven. G ravens ovannämnda lockhäll, som låg i ni vå med det medeltida golve t vi sade spår av nötning på sidopar­ ti e rna men ej i mitten . Det fö reföll således tro li gt att mittpartie t varit täckt av någonting anna t. På den se­ kundärt uppförda skilje väggen me ll an nu va rande sak­ ristian och tvä rskeppet satt seda n De la Gardies res­ taurering en fi gurprydd gravhä lL i fo lkmun ka ll ad Mechtild stenen (tig 132). Konve rge nsen me ll an Mec h­ tildstenens sidor och den påträffade lockhä llen öve r­ ensstämde någorlunda väl, varfö r det kunde antagas a tt stenen ursprungligen varit pl ace rad på loc khä llens icke nötta mittpa rti. Sedan såvälloc khä ll en som Mec h­ tild stenen restaurerats place rades båda över graven vid lekbrödraalta re t. För att skydda fi gurhä llen place­ rades ett me ll anstycke mell an denna och lockhä ll en. Mechtildstenen ä r huggen i sandsten, svagt trapets­ fo rmad och nedtill avslagen. Dess övre bredd är 8 1 cm, dess rekonstrue rade längd 174 cm och dess li kaledes rekonstrue rade nedre bredd 59 cm (fig 133). Stenen ä r på ovansidan fö rsedd med tre figurframstä llninga r i hög re li ef, tv å män som fl ankerar en kvinna . De tre gestalte rna intar samma stä llning med hu vudet vilande på kuddar, med vänstra handen lagd över midjan och högra handen fö rd uppåt öve r mante lremmen. De bä r långa tunikor med bä lte och däröve r mantla r , vars släp är hopsamlat och vil a r öve r vänste rarmen , utom man­ nen på kvinnans högra sida som håll e r mant e lsläpet med höge r arm . Kvinnan bä r en hög krona och ha r hå re t o rdnat i två fl äto r (tig 134-35). Männen ha r halv­ långt hå r. Mannen på kvinnans vänstra sida har runt hj ässan e tt spår, som måhända markera r att hä r funnit s e tt meta ll band . Ett sådant utmärkte en herti gs rang. Vid stene ns öve rkant sitte r två fragmenta ri ska änglar, som mellan sig hå lle r e n duk med fem små hu vuden, tre i en undre rad och två i en öv re. Figure rna på stenen anses föres tä ll a Birge r Ja rL hans andra hustru. den da nska änkedrottningen Mech­ tild och hans son , hertig Erik .70 De i graven påträffade gesta lt erna stämmer väl öve rens med en sådan to lk­ ning. Den i graven sist place rade var en 60-70 å r gammal kvinna . Drottning Mechtil d av led å r 1288 me­ dan Birger Ja rl dog å r 1266 och he rt ig Erik å r 1275 . Även placeringen i ki stan överensstämmer med grav­ Fig 131. Parti av mittskeppet mot väs­ ter. Rester av medeltida golv och grav­ stenar som frilagts vid Curmans restau­ rering. l förgrunden Birger Jarls grav. Foto ATA. Part of the nave facing W. Remains of medieval floar and tombstones, re­ vealed at the Curman res/oration. In the foreground, the tomb ofBirger Jarl . Fig 132. Den sentida skiljemuren mellan tvärskepp och sakristia. På muren häng­ er den s k Mechtildstenen och nedanför står gravstenarna fig 140, s 176 nr 4. The late dividing wall bel\Veen transept and ves/ty . On the wall , the so-ca/led Mechtild stone and below, Iombstones fig 140 p 176. stenen i så måtto att kvinnogestalten låg i mitten , det äldre kraniet på hennes högra sida, det yngre på hen­ nes vänstra. Att den sist jordade ligger i mitten är emellertid naturligt , varför det är ovisst om överens­ stämmelsen skall tillmätas någon betydelse. Av Magnus Ladulås år 1285 författade testamente framgår, att hans föräldrar och en bror till honom var begravda i Varnhems klosterkyrka. Carl R af Ugglas har därför och med hänsyn till stenens förmodade tillkomsttid i en studie 1927 hävdat att det är Birger Jarl s första hustru Ingeborg som jämte honom och sonen avbildats på stenen 7 1 Carl M Furst avvisar denna tanke med hänvisning till gravundersökningen , dä r det kunde konstateras att kvinnan var den i graven sist jordade72 Prinsessan Ingeborg dog emellertid re- INREDNING OCH INVENTARIER 165 dan 1254, således före både hertig Erik och Birger Jarl. Furst antar (tillsammans med flera andra forskare) att Ingeborgs gravplats bör sökas i den Erikska ättens familjegrav som torde ha funnits någonstans i kyrkans kor. 73 Både Ingeborgs fa r kung Erik Knutsson och hennes broder kung Erik Läspe och Halte vilar som ovan nämnts enligt traditionen i Varnhems kloster­ kyrka. Den förste som antog att Mechtildstenens bilder fö­ reställde just drottning Mechtild och Birger Jarl var Hilder Werner i sitt arbete om Varnhems kloster och kyrka . 74 Däremot tolkar Werner den tredje bilden som kung Abel av Danmark , drottning Mechtilds förste gemål. Att .stenen skulle kunna avbilda Mechtild , Bir­ ger Jarl och Erik framför Sigrid Lejonhufvud 191 O i en 166 VARNHEMS KLOSTERKYRKA Fig 133-135 . Den s k Mechtildstenen över Birger Jarls grav. Stenen torde vara tillkommen omkring å r 1275 och avbildar i relief den danska änkedrott­ ningen Mechtild omgiven av sin andre gemål Birger Jarl och dennes son hertig Erik. Foto M Bratt 1966. ATA. Tv och th detaljer. Foto 1981 och H Hultgren 1962. ATA. The so-ca/led Mechtild stone above the Iomb of Birger Jarl. The stone was probably made about 1275 and repre­ sents, in relief, the Danish Queen Dowager Mechtild surrounded by her seeond Consort Birger Jarl and his son Duke Erik. Lejt and right details. INREDN ING OCH INVENTARIER 167 168 VARNHEMS KLOSTERKYRKA Fig 136. Gravsättningen av stoften efter änkedrottning Mechtild , Birger Jarl och hertig Erik i samband med Curmans restaurering, 13 oktober 1922. Till höger ses gravhällen och gravmonumentet. Foto ATA. The deposition of the remains of the Queen Doll"a/?er Mechtild. Bir~?er Jarl and Duke Erik at the Curman res/oration, on 13 October, 1922. To the right , the Rrm·e s/ab and the sepulchra/monumet/1. INREDN ING OCH INVENTARIER 169 studie i Fornvännen75 men menar att denna hypotes faller på den datering av stenen som Hildebrand gjort i Sveriges Medeltid. Hildebrand daterar både Mechtild­ stenen och den närbesläktade Katarinastenen från Gudhem på stilistiska grunder till Il 00-talet. 76 Ä ven Carl R af Ugglas jämför dessa båda stenar. Han placerar emellertid båda i 1200-talet , dock ej sena­ re än 1275 , dvs hertig Eriks dödsår. Det kan således enligt af Ugglas ej vara Mechtild som avbildas på stenen utan Birger Jarls första gemål, prinsessan Inge­ borg. En syntes som borde kunna tillfredsställa båda rikt­ ningarna framföres av Jan Svanberg i en artikel i Konsthistorisk tidskrift 1968. 77 Svanberg menar att de arkeologiska och osteologiska vittnesbörden entydigt pekar på att stenen måste avbilda Mechtild , men där­ för behöver den inte nödvändigtvis vara tillkommen vid hennes död 1288. Det torde i stället vara den nyvordne konungen Magnus Ladulås, som i samband med brodern Eriks död, låtit utföra stenen som en gärd av tacksamhet mot fadern och mot den broder somjust hjälpt honom till tronen. De fem huvuden som överst på stenen bäres i en duk av två änglar har också de givits skilda tolkningar. Fi.irst och af Ugglas menar i sina nämnda arbeten att huvudena åsyftar Eriks fem syskon. Aron Andersson anser däremot att de på gängse sätt visar hur de avlid­ nas själar föres till himmelen . Andersson antar därför att det på stenen bör ha funnits ytterligare två figur­ framställningar, på den nu avslagna delen .78 Svanberg slutligen tror att de tre undre huvudena bör tolkas som de dödas själar och att de två övre representerar de saligas samfund vari de tre dödas själar just upptagits . När det gäller Mechtildstenens konsthistoriska ställ­ ning har som ovan antytts flertalet forskare antagit ett närmare samband mell an denna och Ka tarinas tenen från Gudhem. Den förra skulle vara en lokal förmågas efterbildning av den eleganta, av någon i utlandet sko­ lad mästare huggna Katarinastenen . Svanberg däremot hävdar i nyssnämnda artikel, att stenen i Yarnhem alls inte är någon enklare avbildning av den från Gudhem, utan att de ger uttryck för rakt motsatta stiluppfatt­ ningar: Katarinastenen representerar den romanska stilens förfinade slutskede medan Mechtildstenen visar >>en första osäker tillämpning häruppe av den draperi­ stil, som kontinentenshöggotiska skulptörer redan ex­ 79cellerade i" . 2. Bryniolfs grav. Strax sydöst om »Birger Jarls grav » ligger en vid Curmans restaurering nyhuggen gravhälL Den är en kopia av den nu mot södra sido­ skeppsmuren uppställda , fragmentariska gravhällen med en till största delen utpl ånad kantinskription och en snedställd sköld med en sjuuddig stjärna. A v in­ skriptionen kan läsas : CET + BRYNIOLFVS och MCDX (X). 80 a Under gravhällen , som är 181 cm lång och upptill 104 och nedtill 96 cm bred , påt räffades en kist­ lös grav med ett mansskelett. Gravhällen låg i nivå med det medeltida golvet. 80 b 3. Strax nordöst om »Birger Jarls grav » ligger en rektangulär gravhäll utan inskrift. U n der denna påträf­ fades vid restaureringen ett flertal skelettdelar i stor oordning. Gravstenen låg vid undersökningen i nivå med det medeltida golvet. 4. I långhusets mittlinje , åtta meter öster om Birger Jarls grav påträffades en till större delen locklös grav av kantställd kalkflis som i ett senare skede förlängts västerut med ett murat parti. Östra delen av kistan hade härvid avskilts och här hade benen tillhöriga den första begravningen placerats medan graven i övrigt upptogs av ett skelett in situ. En nyhuggen häll mar­ kerar platsen. 5 och 6. I korets norra del ligger två v.id restaure­ ringen tillkomna släta gravhällar av kalksten med smidda järnringar i hörnen. Under dessa återfinns två medeltida gravar, murade på likartat sätt som grav l och med en vägg gemensam (fig 137). De har senare blivit påbyggda och den södra utvidgad söderut. I den norra påträffades begravningar i två lager. I det undre framkom skelettdelar från fyra individer , men inga kranier . Graven antas vara anlagd under det äldsta korgolvets tid och är den äldsta i koret påträffade. Carl M Fi.irst framför hypotesen att detta är den Erikska ättens familjegrav och att kvarlevorna flyttats hit från en grav i en äldre klosterkyrka. 8 1 a 7. I absidgolvet norr om altaret återfinns en gravhäll över riddaren Anders Eriksson till Yelanda (t 1593) , prydd med riddarens bild och vapensköldar i upphöjd relief och längs kanten en inskrift. Under gravhällen påträffades vid Curmans restaurering en medeltida, murad grav med tre skift bevarade och botten av bruk , dvs av samma typ som grav l. Graven föreföll vara anlagd under det först a absidgolvets tid men har senare under medeltiden påbyggts och slutligen utvidgats för att motta Anders Erikssons stoft. l koromgångens golv markerar sju vid restaurering­ en nyhuggna gravhällar platsen för medeltida gravar med kistor av kantställd kalkflis som på träffats men med ett undantag ej undersökts (fig 138). 8. I öppningen till " Birger Jarls kor» påträffades vid Curmans restaurering en ganska skadad gravhäll av kalksten , försedd med en snedställd vapensköld med det s k Forstena-vapnet samt längs randen ramlinjen 170 V ARN H EMS KLOSTERK YRKA för en inskrift. Gravhällen låg i nivå med det inre, högre korgolvet till vilket gravhällens östra kortsida torde ha anslutit. Hällen står nu upprest vid kapellets norra sida medan en nyhuggen gravhäll markerar gra­ vens plats i bågöppningen . Själva graven var kistlös och innehöll ett skelett i ryggläge med underarmarna över bröstet. 9. l Erik Knutssons kor påträffades en grav med samma läge som den i Birger Jarls. Den var skadad men byggd av kantställd kalkflis och rymde ett skelett i ryggläge med en arm över bröstet och en längs sidan . 10. I samma kors sydöstra del fanns en grav huvud­ sakligen av kantställd kalkflis men med västgaveln murad . Graven var tom. Fig 137. Medeltida gravar på norra si­ dan i koret, frilagda vid Curmans res­ taurering. Foto A Forssen 1921. ATA. Medieval graves on the north side of the chancel, revealed at the Curman restoration. Fig 138. Gravstenar i koromgångens nordöstra del. Från Curmans restaure­ ring. Foto A Forssen 1920. ATA. Tombstones in the northeast part of the ambulatory . From the Curman res/ora­ tion. Fig 139. Medeltida gravhäll över Jöns Nilsson. I korskvadraten. Gravhällarna 139-40 återfördes till sina ursprungliga platser vid Curmans restaurering. Foto 1981. Medieval grave s/ab in memory ofJöns Nilsson. In the crossing. The grave slabs 139-40 were returned to their original places at the Curman res/ora­ tion. Fig 140. Medeltida gravhäll över Björn NaefFärla. I korskvadraten. Foto 1981. Medieval grave s/ab in memOI)' of Björn Naef Färla. In the crossing. Il. l Dahlbergs Svecia visar ett stick två gravar i korskvadraten i Varnhems kyrka (fig 65). 81 b Det är gravhällarna över Björn Naef Färla och Jöns Nilsson. På dessa platser påträffades vid Curmans restaurering två medeltida gravar med manliga skelett. varför de nämnda gravhällarna återfördes till sina förmodade ursprungsplatser. Vid norra pelaren återfinns således den upptill 101 cm och nedtill94 cm breda samt 189 cm långa gravhällen av kalksten över Jöns Nilsson (fig 139). 82 a På dess mitt ses inhuggen en vapensköld med fyra stolpar på en ginbalk. Skölden är försedd med en av två rosor prydd hjälm samt hjälmtäcke. Kring häl­ lens kant läses i två register majuskelinskriften: HA'R : LIGGA'R : JO'NIS NICLISS' : OK : HANS : HUSFRU : MAR· INREDNING OCH INVENTARI ER 171 172 VARNHEMS KLOSTERKYRKA 10 as: s on: ~ o · ii; ... -t:" ~ ~, -~ l­ o ,.... ~ Ci INREDNING OCH INVENTARIER 173 Fig 141-47. T v medeltida gravhä llar över Jöns Nilsson. Björn Naef Färla , Bryniolf och Johannes av Kyrna . Ovan gravhäll över Gus tav Svensson Klint h. T h grav hä ll med inskriften GUSTAVS MILES samt gravhä ll med in ristad vapensköld med en båt. Leiz och Brenner, Gravstena r 1669, 1670. KB . Lejt , medieval grave slabs in memory of Jöns N ilsson. Björn Nae.f Färla . Brynio/f and Johannes of Kyrna. lejt . Above , f? ra ve s/ab in memory of Gustav S vensson K/int/1. Right, g ra ve s/ab with the inscription GUSTA VS MILES. and a gra ve s /ab with an inscribed coat-of-arms with a boat. Drawn c 1670. 174 VARNHEMS KLOSTERKYRKA ITTA ; BA'NDIKTS ; DOTT ; OK ; INGIBORGH ; GO'ZSTAFS o DOTT + OK ; THA'RRA' o BARN NICLIS ; OK ; GO'Z­ STAVER o THA'NNE o STEN o WAR LA'GDA'R o ANNO ; DNI ; M ; CCC ; LXX : TERCIO. 12. Vid södra pelaren finns gravhällen över Björn Naef Färla (fig 140).82b Den är upptill 123 cm och nedtill 100 cm bred samt 218 cm lång, av ka lksten och på mitten försedd med en vapensköld med två kors­ lagda färlor. Skölden kröns av en hjälm med 16 fänni­ kor. Längs hällens kanter ses en majuskelinskrift med denna lydelse: HIC: REQVIESCJT: BERO: NA'F: FIDELIS: MINISTER: BIRGHERI: DVCJS: SVECIAE: ET. PEDAGOGUS: DNI: MAGNJ: REGIS. I koromgångens södra del inlades vid Curmans re­ staurering en del medeltida gravhällar och fragment av gravhällar, vars ursprungliga plats inte kunnat konsta­ teras. Bland dessa märks Kyrnas, Klints och Nafride­ sons gravhällar. Johannes av Kyrnas gravhäll låg när Werner gjorde sin beskrivning 1881 i koret under norra kungasto­ len.83" Den var redan då svårt skadad. På hällen ses en vapensköld med »tre bjälkvis ställda trappskurna ru­ tor» (fig 144). Över skölden en hjälm med horn och fjädrar. Av hällens kantskrift med majuskler kan nu blott läsas: DVCIS: SVECHIE: men enligt Brenners an­ teckningar har den full ständiga varit: HIC: REQVI ESCIT: DOMINIS: JOHANNES: DE: KYRNA: QVONDAM: MILES: ERIC!: DVCIS : SVECIAE:. 83 b Hällen ligger nu längst i väster i södra koromgången och är i sitt skadade skick 217 cm lång. Benedikt Nafridesons gravhäll låg enligt Werner framför kortrappan och var svårt skadad.84 " Av dess majuskelinskrift återstår nu blott : NAFRIDESVN. CON· DAM, men enligt Hadorphs anteckningar har det ur­ sprungligen stå tt : HIC. REQVIESCIT. BENEDICTY. NAFRI· DESVN. CONDAM. LEGIFER. VESGOTIAE .84 b Gustav Svensson Klinths gravhäll låg enligt Werner också framför kortrappan och var liksom de nyss­ nämnda svårt skadad .85 " På hällen ses en vapensköld med två vingar och över skölden en hjälm med samma bild som skölden jämte sex >>borsta r » (fig 145). Av hällens inskrift å terstår blott bokstäverna C, V och S, men enligt Brenners anteckningar har den lytt sålunda: HIC: REQVIESCVNT: GOSTAVS: SVEN: SYN: DICTVS: KLINTH : ET: YXOR: SVA: HVMFRIDIS: FILIA: DO: TYR· BERN!: STIALKONI: FILI: .85b Hällen ligger i söd ra kor­ omgången och är i s itt skadade skick 200 cm lång. Werner beskriver ytterligare en medeltida gravhäll som fanns i kyrkan på hans tid . 86 " Den låg innanför nordportalen , var söndrig och med fragmentarisk in­ skrift. Enligt Brenners anteckningar fanns på denna gravhäll en vapensköld med ett »alfkors och längs kan­ ten inskriften ANNO: DOMINI: M: CD: XX: VIII: OBIIT: 86PETRUS: IONESSON: ARMIGER: ET: HIC: SEPULTUS. b Brenner har ritat av ytterligare två medeltida grav­ hällar. Den ena var försvunnen redan på Werners tid medan den andra återfanns i bitar i samband med dennes undersökningar.87 a Den återfunna är en trapetsoid gravhäll med två kvinnofigurer i lå nga veckrika dräkter och mellan dem en man med lång veckrik rock som i ena handen håller ett svärd och i andra en sköld med tre sjöblad (fig 146). Under hans fötter står: GOSTAVS . MILES. Fragmenten 87förvaras nu i klostermuseet. b Den andra var också trapetsformad med en inskrift längs kanterna: HIC REQVIESCJT: NOBILIS: VIR.K8 På mitten fanns en vapensköld med en båt med hög fram­ och bakstam (fig 147). Samma båt å terfanns som hjälmprydnad. Gravhällar, nyare tiden l. Riddaren Anders Eriksson till Velanda , död 1593. Av grå kalksten med framställning av en riddare i helfigur i hög relief (fig 148). Svärd bakom ryggen , vid fötterna handskar och hjälm. Å ömse sido r om huvudet vapensköldar, t v med tre ekblad samt hjä lmprydnad med ekblad samt initialerna A E (Anders Erichson ) t h med sjöblad med stjälk mellan tvenne sparrar. Längs kanten löper följande inskrift: ANNO 1593 TEN 16 FE· BRUA/RUS · AF · SÅMNA · TEN EDELE OC · VELBORNE · MAN SALIG ANDERS · ERICH/SON · TIL VELANOA · OC · LIGER HER f BEGRAFVEN · GUD UP · VEKIE · HÅNOM · NÅDELIG · TIL · EN · EVIG · GLEDIE · O(C · SALI)GH · Längd 216, bredd 102 cm. l koret norr om altaret. 2. Prosten Lars Jonae Hjerpe , död 1621.89 Av grå kalksten . Hällen skadad och till större delen skymd av kungastolen i korets södra del. Inskrift enligt Swan­ bom, s 19: HÄRUNDER HEDERLIG VÖRDIG OCH VÄLLÄRD MAN HERR LARS JONAE FORDOM PASTOR ET. PRAEPOSI· TIVS IN SKARKIE HVILKEN AFSOMNADE ANNO 162 1 THEN 4 JANUARII SAMT HANS HUSTRU HEDERLIG OCH GUDER· AKTIGA MATRONA INGRID ERIKSDOTTER HVILKEN AF· SOMNADE GUD FÖRLÄNE THEM OCH OSS ALLOM EN FRÖGDEFULL OCH SALIG UPPSTÅNDELSE . 3. Edvard Halvard till Hälletorp , död 1638. Av grå kalksten. Mittpartiet upptas av en reliefframställning av en man och en kvinna i helfigur, mannen med spetsigt skägg och veckrik klädnad , kvinnan med ringkrage och fotsid veckrik dräkt , båda med sam­ manknäppta händer, i hörnen änglahuvuden. Nedanför figurframställningen inskriften: HÄR LIGER BEGRFVEN INREDNING OCH INVENTARI ER 175 Fig 148. Gravhäll över riddaren Anders Eriksson till Velanda, död 1593 . I koret. Foto 1980. Grave-s/ab in memory of Anders Eriksson of Ve/anda, Knight, dead in 1593. In the chancel. 176 VARNHEMS KLOSTERKYRKA THEN ÄHREBORNE OC l FORDOM VÄLACTAD (ED)VARD · HALVAD! TIL l HÄLETORP HVILKEN l HERANOM AF THEN 18 l NOVEMB ANO 1638 SAMPT HANS HVSTRV l KARIN IONSD SOM AFSOMNADE THE l (20) OC A4 (7) GUD THEM FOLÄNE EN FRÖD l VPSTÅN PÅ IESV C IRISTI DAG A( MEN). Runt hällens kant bibelcitat: Johannes uppenb kap 14 v 13. Längd 214, bredd 140 cm. I södra sidoskeppet. De stenar, vilkas plats man inte kunde bestämma, inlades vid Curmans restaurering i östra delen av södra sido­ skeppet utmed dess yttervägg (nr 3, 7-9). 4 . Prosten Nicolaus Jonae Katt, död 1650. Av grå kalksten. Mittpartiet upptas av en reliefframställning av kyrkoherden i Varnhem Nicolaus Jonae Katt , hans hustru Malin Månsdotter samt tre barn . Mannen fram­ ställs med långt skägg, iförd mantel, hållande en bok. Fig 149. Minnessten över prosten Abra­ ham Brinck , död 1713. l koret. Foto 1981. Stone in memory of Abraham Brinck. Dean, dead in 1713. In the chancel. på bröstet en kalk med blodsdroppar. K v innan har ringkrage , fotsid dräkt och håller ävenledes en bok. T v om mannen framst ä lls ovanför varandra i mindre for­ mat två söner, den övre iförd rustning med fana i handen, den nedre med samma utformning som fadern ' samt med initialerna IN(.) ovanför huvudet (föreställer sonen Jonas , som var kyrkoherde i Häggum). T h om kvinnan en dotter med samma dräkt som modern samt initialerna MND (= M NicklasDotter) ovanför huvu­ det. I hörnen evangelistsymbolerna med respektive namn . På hällens nedre del följande inskrift: HÄR­ UNDER HVLAR SIG THEN WORDIGE OCH VÄLÄ(R)I DE MANS HÄR NILS IONAE FORDOM PROST OCH KIÖRKIO­ IHERDE I SKERKIE FÖRSAMBLING , HVILK EN AFSOMNADE l DEN 26 APRIL( .. )S SAMPT MEDH SIN ELSIKELIG E KIERA HVSRV S. MA(L)IN l MÅRENS . D(OE)R 15 M(ARTI) BÅ(D)A l l HERRANOM A 1650. Längs hä llens kant bibelcita t , de l­ vis bortnötta . Längd 202, bredd 147 cm . Framför a ltar­ barriä rens södra del. 5. Pr.osten Magnus Tengner, död 1694. 91 A v grå kalksten. Inskrift på hällens övre del: MORTUORUM SEPULCHRA l NE VIOLATO ; DEUS ULTOR ( = Skada ej de dödas vå rdar ; Gud är hämnare). På hä llens nedre del ovalt fält med inskriften : BEATAM HIC EXSEPCTANT RES· SURRECTIONEM l OSSA VIRI PL. REVERENDI ET CLARIS· SIMI MAGISTRI MAGNI TENGNERI l QUEM VERB! DIVIN! PRAECONEM SIBI DELEGIT OLIM DILEIXITQVE ILLUSTRIS· SIMA AULA DE LA GA RDl ANA ET POSTEA l ECCLES IA HAECCE WARNHEMENSIS PASTOREM, PRAEIPOS ITUMQVE ADJACENS CONTRACTUS , CONJUGEMQVE l ELISABETHA SCARINA, EPISCOPI WEX IONENSIS FILI A. l NATUS ILLE IN TENGENE ANNO DOM INI 1633. OBIIT IN DOMINO l 1694. D 25 FEBR. QU I LAES IT NEM INEM PROFUlT VERO l QUAM PLU­ RIMIS . EJUS, TU, SEPULCHRUM, VIATOR , NULLO l VIO­ LARIS MODO, SED VIRTUTEM IMITARE POTIUS, PRO l PRIAEQUE MORTALITATIS MEMOR IMMORTALITAITEM ET COELUM DEFUNCTO GRATULAR l TIBIQUE EXOPTA ( = En salig uppståndel se avvaktar här de jordiska kva rlevor eft er den Högvördige och vitt berömde man, Magister Magnus Tengner, vilken det Högborna De la Gar­ die ska Herrskapet utsåg till sin älskade det Gudomliga Ordets förkunna re (hovpredikant, huspredikant) och denna Varnhems församling sedan till Kyrkoherde , ävensom det nä rgränsande kontraktet till Prost dä r­ över , samt Eli sabeth Scarinia, Biskopens i Växjö dot­ ter, till maka. Han var född i Tengene å re t eft e r Chri sti börd 1633. Avsomnade i Herranom 1694 den 25 febru­ ari . Han till skyndade ej någon enda skada men ganska många båtnad . Du , som kommer a tt gå hä r fram , stör ej på något sätt hans vård, utan efte1följ he llre hans dygd , och med din egen dödlighet i minne, lyckönska den hädangångne till odöd ligheten och himmelen, samt tillönska dig sj ä lv desamma.) l hä llens hörn inhuggna rosor. Längd 248 , bredd 168 cm. l koret söder om a lt aret. 6a. Prosten Abraham Brinck, död 1713. Av grå ka lksten med inhugget kors samt följande inskrift i skri vs til: QUORUM HOCCE LAPIDE TEGUNTU R OSSA SU­ PRA l POSITUM MONSTRAT MON UMENTUM, FAC IAS l UT IN PACE QV IESCANT (= Ovanstående minnesvård visar vi lkas ben vilar under denna häll , låt dem ligga i frid). Längd 264 , bredd 164 cm. Framför a ltare t under kor­ matt an . Under gravhällen vilar prosten Abraham An­ ders Brinck och hans båda hustrur Anna El isabeth Germundsdotter Cederhjelm och Maria Fegreus (Swanbom , s 17) . 12-57 10 Va rnhems kl osterkyrka INREDN ING OCH INVENTARI ER 177 6 b. Av grå kalksten , stående klöverbl adsformad minnessten , övre delen med rester av brunröd färg med svartmålad ram (fig 149) . Inskriftsfält med dubbe l linjemarkering , krönt av kärve . Nedre delen av hällen omålad . Inskrift på stenens övre och nedre del : NYA HIMLAR OCH EN NY lORD l FÖWÄNTAS EFTER HANS LÖF· TE l THER RÄTTFÄRDIGHET UTI BOR l 2 PET : 3: V: 13 l AF l FÖR DETTA PROBST OCH KYRCKIOIHERDEN UTI WARN­ HEM SAL: l HERR MAG: ABRAHAM BRINCK l OCH BÄGGE HANS KÄRA HUSTRUR SAL: l FRU ANNA ELISABETH CE· DERHI ELM l OCH SAL: l MARIA FEGERAEA l SOM l HAFWA SIT BESTÄLTA HWILO-IRUM HER BREDE WID UTMÄRKT l MED TECKNET · · · OCH l BEG IERA MED FRID FÅ HWIILA UTI DERAS KAMMAR TILS l WREDEN GÅR ÖFWER l 1739 l T B A:SON(= Tore Brinck Abrahamson). Höjd 198 , stör­ sta bredd 124 cm . Uppställd mot koret s södra bröst­ ningsmur omedelbart öster om kungastolen. 7. Av grå ka lksten. På mitten ovalt fält med inskrif­ ten: HÄRUNDER l HYlLAR SIGH l MAN LARSSON SAMPT l MEDH SIN KlÄ RA HVSTRV l MARIA BÖRIESDOTER l SA MPT DES K BARN ... ( 1732). På övre och nedre delen av hällen rektangul ära fält , fl ankerade av bladrankor med delvi s utplånade inskrifter , den övre krönt av IHS . Runt hällens kant bibelcitat. Lä ngd 204, bredd 143 cm. I södra sidoskeppet. 8 . Av grå ka lksten. Hällen har tre ova la inskrift sfä lt , det övre krönt av IHS. Inskrifterna till större delen bortnötta. Längd 194 , bredd 141 cm . l södra sidoskep­ pet. 9. Av grå ka lksten . Sannolikt de l av stö rre hä ll. Nedre delen har insänkt fä lt med reli efframstä llning: krucifix , fl ankerat av man och kvinna samt ytte rst två pilastrar. 133 x 133 cm. I södra sidoskeppet. Tavlor, minnestavlor På mitt skeppe ts pela re ä r upphängda tolv o lj emålning­ a r , framstä ll ande apostlarna (fig 18) . Mått ca 11 7x 102 cm. l samband med re staurering på 1850-ta let (se ovan) synes de ursprungliga apostlatav lorna, som skul­ le re staure ras ha bortfört s från kyrkan och ersatts av kopior. År 1674 anskaffades bly till att fästa jä rnkro­ karna med i pe larna >> hwarest alla Apostlarna påhen­ gia >> .92 Vid Curmans restaurering återfanns en ram från de ursprungliga målningarna (rest rapport). Två tavlor av marmorstuck med vapen för ätte rna Pfalz-Zweibriicken (i söder) och De la Gardie (i norr) är uppsatta på mittskeppspel a rna ovanför de grev liga bänkarna (för Magnus Gabriel De la Gardie och Mari a Euphrosyne av Pfalz-Zweibriicken. fig 150a-b). Färger huvudsakligen svartgrått och ljusblå tt. Höjd 115, bredd 78 cm. Från De la Gardies restaure ring. 178 VARNHEMS KLOSTERKYRKA Fig 150 a-b. Tavlor av marmorstuck med vapen för ätterna De laGardie och Pfalz-Zweibriicken. 1670-talet. Foto ATA. Tablets ofmarble stucco with the De laGardie and Pfalz-Zwei­ brucken coats-of-arms, the 1670's. Fig 151. Medeltida rökelsekar. Hop­ satt och upphängt i sakristian vid C ur­ mans restaurering. Stulet 1980. Detalj av fig 152. Medieval censer. Assembled and hung in the vestry at the Cw·man res­ toration. Stolen in /980. Fig 152 . Medeltida rökelsekar fig 151 , sockenbudskalk av malm samt värja. Foto A Juhlin 1918. ATA. Medieval censer, fig 51, viaticum chalice of bronze, and sword. Vapentavlorna, som undanställts i Gustav Adolf De la Gardies gravkor , återuppsattes vid Curmans restaure­ ring. Övriga inventarier Förvaringskistor: - l. 1718. Järnbeslagen med plant lock . Årtalet 1718 i järnnitar på locket. Mittlås, två hänglås, bärringar. Längd 122 , bredd 61 , höjd 55 cm . I sakristian. - 2. Med järnbeslag i rutor. Plant lock med ett lås, två hänglås, bärringar. Längd 62, bredd 46, höjd 50 cm. I sakristian. Inv 1739 upptar två kistor med beslag och lås , sannolikt identiska med ovanstående. Ett medeltida rökelsekar hopsattes och upphängdes i sakristians mittersta västnisch vid Curmans restaure­ ring 1923 (fig !51 ; rest berättelse). Stulet 1980. Vid samma restaurering förfärdigades en kyrkvaktarstav med svarvad knopp. Från Italien anskaffades 102 st stolar av bok med flätad bastsits. En urtavla av koppar förvaras i Halleniuska grav­ koret. Tornur nämns i kyrkans räkenskaper 1734-35 (GLA , L!: l , s 227). Fanns ännu 1904 (inv) . Begravningsplåt av klippt och pressad bleckplåt. Be­ står av två ellipsformade plåtar , omgivna av bladkran­ sar. Krönt av krona (livets krona). Inskrift på den övre plåten: »Hemmansägaren l Petter Johnson l Född d . 19 Febr. 1760 Död d . Il Mars 1851 ».På den nedre plåten: >Han har kämpat han har vunnit/ och behållit tro och hopp: / Nu har han sin krona funnit/ Efter väl fullbordat INREDNING OCH INVENTARI ER 179 lopp l Efter möda , qval och strid wäntar os en salig frid l Hos wår Gud i evig tid l Sv Ps 497». Höjd 56 cm. Uppsatt på pelare i mittskeppet. Begravningsplåtarna är en folklig efterlikning av adelns begravningsvapen. Uppträder särskilt i västra Sverige under 1800-talets förra hälft (SvK , .Vg I, s 214, 260, 350) . Värja (fig 152) med fäste av gjutet stål. Handtag av trä med spår efter lindade trådar. Rund knopp. Karo­ linsk typ. Höjd 90 cm . Ljushållare av smidesjärn. Höjd 120 cm. Anskaffad 1981 till minne av kyrkvärden Olle Lindahl. Klockor I mittornet hänger kyrkans tre klockor , storklockan , gjuten 1673 , mellanklockan och lillklockan, gjutna 1672 (fig 154) . Gåva av Magnus Gabriel De la Gardie. I slutet av februari 1673 berättas upphängningsanord­ ningen för klockorna vara färdig . Johan Hadorph näm­ ner i brev till De la Gardie 4/3 1673, att han mötte klockorna i Västerås under deras transport från Stock­ holm till Varnhem. 93 Påskdagen 1673 ringdes med alla tre klockorna för första gången. »Dhe giöra en mächta liuflig Harmoni, så at en wälstält Music icke kan liufli­ gare wara , dhe höras och en mil rundht omkringh ... och wem som kommer låter sigh intet för swårt wara , at gå up i tornet at besee dhem», skriver kyrkoherden Magnus Tengner i april 1673 entusiastiskt till De la Gardie. 94 180 VARNHEMSKLOSTERKYRKA Fig 153. Stork1ockan, gjuten av Johan Meyer 1673. Foto 1978. The great hell , east by Johan Meyer in 1673. storklockan (fig 153) ha r följande inskrifter (Swan­ bom, s 46f) . Vid hal sen: »Fusa est haec campana cum duobus socijs Ho lmiae Anno MDCLXXIII >>. (=Denna klocka är jämte s ina båda kamrate r gjuten i Stockholm å r 1673 .) Runt s lagringen : >>Sumtibus illustrissimi Regni Sveciae Canzellarij Domi Magni Gabrie li s De la Gardie, Comiti s in Läckö e t Legiferi Westrogothiae et Daliae. >> ( = På bekostnad av den Högborne Svea Rikes Kanslä r Herr Magnus Gabriel De la Gardie. greve till Läckö och Lagman över Västergöt land och Da l. ) Ovanför s lagringen: >>Ho lmiae me fundebat Jo­ hannes Me ije r. >> ( = I S toc kho lm göt mig Johan Meyer. 95) Inskrift på klockans li v: >>Åhrom efter G udz bördh MLX (1060) bl e f Warnhems C löste r och kyrkia börgjat af konungh Ingo den III. l fö rfä rdigad af Konung Sverker II , Ko nung Knuth t he n heliges son. Konung Erich l Knutsson och Konungh Erich Läspe: men af de Danske sedan förbre n d h i Konungh Gustaf l den l tijd: åte r av Konung Johan åhr 1574 å nyo täckt, sedan a lt förfallen intill å hr 1666 tå hon l igen ä r med kostnad! och omsorgh börjat som ånyo att upprättas til s ine förfaldne murar. Konungah grifte r l och hvalf. torn . klöcker. innanrede, a lta re, skrudh och all he ligh tygh . såsom det nu fi nnes av Hans Kong!. Maijstez l sampt Sveriges Rijkes Högtbetrodde Ma. Rådh Rijks­ Canzle r. Laghman öfver Västergötland och Dahl. så och l Upsala Academiae Canzler. den Höghvälbo rne Grefve och He rre He rr Magnus Gabriel De la Ga rdie . Grefve til l Läck ö och Ahrensborgh. Frijherre till Ek­ ho lmen, Herre till Hapsal, Magnushof. Heuntorp och Wennegarn. >> INREDNING OCH INV ENTAR IER 181 F ig 154. Kyrka ns tre klockor i mitto rnet. Gåva av Magnus Gabrie l De la Ga rdie. Foto 1978. Th e three bel/s in the central tower. Donated by Magnus Gabriel De la Glll·die . 182 VARNHEMSKLOSTERKYRKA Växtornament runt hals och slagring samt på kloc- kans li v vapen i relief för ätterna De la Gardie och Pfalz-Zweibrucken , o mgivna av änglahu vuden. Höjd ca 100, diameter 108 cm. Mellanklockan (fig 155) har följ ande inskrifter (Wer- ner, s 41). Runt halsen: >> Gloria in exce lsis Deo et pax in terra << (=Ära vare Gud i höjden och frid och på jorden) . >> Holmiae me fundebat Johannes Meijer Anno 1672. » (=l Stockholm göt mig Johan Meyer å r 1672.) Runt slagringe n: »Laudate Dominum in Cymbali s, in Cymbali s bene sonantibu s >> (= Loven Herren med Cymbaler, med väl klingande Cymbaler). Växtornament runt klockans ha ls, på klockans liv vapen i re lief för ätterna De la Gardie och Pfalz-Zwei- Fig 155 . Mellanklockan, gjuten av Jo- han Meyer 1672 . Foto 1978. The middle-sized bel/ , east by Johan Meyer in 1672 . brOcken samt en hjort och e tt lamm med korsfana. Höjd ca 80, diameter 91 cm. Lillklockan har fö lj ande inskrifter (Werner, s 4 1 ). Runt halsen: »Gloria in exce lsis Deo in terra Pax 1672 » (=Ära vare Gud i höjden , frid på jorden , 1672). Runt slagringen: >> Laudate Dominum in Cymbali s, in Cym- balis bene sonantibus. Holmiae me fundebat Johannes Meijer. >> (=Loven Herren med cymbaler, med vällju- dande cymbaler. I Stockholm göt mi g Johan Meyer). Växtornament runt klockans hals och slagring samt vape n i reli ef för ätterna De la Gard ie och Pfalz-Zwei- brucken på klockans li v . Höjd ca 60 , diameter 73 cm. Klockorna har försetts med moderna kläppar och e lektrisk ringning install erats. Västgavelns inskrifter, konungagravar och gravkor av INGRID ROSELL Inskriftsstenar på västgaveln Redan i ett byggnadsmemorial 17/9 1669 planerar man att uppsätta en inskrift över kyrkans restaurering un­ 14). 96der västgavelns trefönstergrupp (fig Arbetet skulle utföras av stenhuggaren Hans Eriksson Sten­ hammar. l juni 1673 inmurades fyra inskrift sstenar av kalksten , två ovanför ingången , en på vardera västtor­ net. 97 Inskrifterna , som nu till större delen är bort­ fallna , lyde r enligt Johan Peringskiölds avs krift: 9~ >> Thetia på the små stenarna öfwer wästra döre11. l. Pasal. 29. lO. Herren hafwer utwalt tig at tu s kalt bygga honom it hus til helgedom . 20. War tröst och frimodig och giör så, fruchta tig intet , och war icke förskräkt , Herren Gud min Gud skall wara med tig och skal icke taga sin hand ifrån tig eller förlåta tig a lt in til tu all werk i Herrans hus fulkomnat hafwer. Esa. 5. Il . Wij ä ro himmelens och jordennes Guds tienare , och byggethet hus up , som för mång åhr bygt war, hwilket en stor Israel s konung bygdt och upsatt hade. l. Pasal. 30. 13. Nu wår Gud wij tacke tig och tacke tine helighet s namn , ty af tig ä r t het a lt kommet och af tine hand hafwa wij thet gifwit tig . 2. Pasal. 6. 21. Så hör nu tin tienares och tin folk s bön som the bidiandes warda i thetta rum : och hör ther til ifrån thetta rum ther tu i himmelen bor, och när tu hörer , at tu wille ock nådelig wara . I. Stenen på norre Pelaren om stora westre kyrko­ dören . Åhr efter Chri sti börd l 050 är thenna Warnhems kyr­ ki a tillika med Clostret först fund erat wordet af tå regerande Konung i Swerige lngone then 3 med thet namnet , hwilken ort föruthan a l annan härlighe t t her af högt berömd blefwen är att fyra Konungar, som är Konung lngo then tridi e , Konung Cnut , och Konung Eric then tijonde , och K. Eric then e lft e , såsom ock drottning Rechi sa ä ro här begrafne, föruthan månge tl e re tappre och förnäme Swenska män, af hwilka någre fåås Monumenter än finnas. På then tiden war Axevald s Slott förnämsta Konungasäte i Wäste rgöt­ land , som här twärt öfwer ligger, hwarest ock Konung lngo mäst re siderade . År 1494 . blef Clost re t och Kyrkan af the danske upbränd i tå warande feigd emillan drottning Margare­ tha och Konung Albrect, men straxt förbättrat igen och wid macht hållen in til thes Konung Gustaf then första wår Christliga Evangeliska religion inplanta lätt , och ther igenom Clostren ödelade. Sedan wardt Klos­ tret och Kyrkan upbränd i then feigd emellan Konung Eric then 14. och the danske. Altsedan in til åhr 1668. förföll kyrkian mehr och mehr, så at en stoor dehl af sielfwa kyrkohwalfwen , halfwa södra sidan af wäg­ garna , a lla KonungsChoren woro nidfa ldne och ruine­ rade , och !henne kyrkia altså nästan som ödelagd och sin total undergång närmast. II. Stenen på Södre pelaren om kyrkodören . År 1668 begyntes åter kyrkian at upbyggas och repare­ ras , som skedde under then stormächtige Herres och Konung Carl XI. regimente , och igenom then högwäl­ borne Herre her Magnus Gabriel De la Gardie Swe­ riges Rijkes Råd , RijksCantsler så ock lagman öfwer Wästergötland och Dalarna, grefwe til Läckö och Arensburg , friherre til Ekholmen, Heren til Hapsal, Magnushoff, Högentorp och Wännegarn , så ock thes högelskelige gemål, then durchleuchtige högborne fur­ stinna och Fru Maria Euphrosina boren Pfalsgrefwinna til Rein och Bajern , hwilka til största dehlen igenom egen försorg och kostnad henne låtit fulkomligen och mångastädes af grunden reparera efter the t skick och anseende som hon i förra dagar haft hade , begåfwat ock kyrkian med Torn , Segerwerk, så ock med fönster och alt innandöme , altare, Predikestol , Orgor, Stolar och til a ll a Ornamenter som thet nu finnes. Altså blef thenna Kyrkabyggning åter aldeles fulkornnad Anno 1671. Hwarföre ehwem tu äst somthetta läser , så önska af it Christeligit och dygdigt hiertel ag, at Gud wil låta thetta upbygde h. Tempel wara sig it behage ligit rum , ther hans namns ähra må bo in til we rldenes ända, beskydda thet för olycka , och wedergiälla med a ll andelig och timmelig wälsignelse så Swea Rijkes Ko­ nungar, som a lla them och theras efft erkommande, för then gudeliga nijt the haft hafwa , som thetta til alla tijder berömliga werk sig företogo, befrämjade och til en önskelig fullbordan sålunda brachte, som tu nu thet för ögonen hafwer. >> 184 VARN HEMS KLOSTERKYRKA Konungagravarna Fem av kapellen runt kyrkans kor är inredda som minneskor över medeltidskungar ur Sverkerska och Erikska ätterna samt Birger Ja rl , begravda på andra pla tser i kyrkan (fig 74 , 156--59). År 1668 uppger De la Gardie, att han ämnar repare ra >>alla dhe Choren som bem1 e Konungars grafwar finnas ut hi >> . 99 Uppenbarli­ gen hade han den före stä llningen, a tt de tumbor Johan III hade låtit uppstä lla i gravkoren vid 1500-talets slut , var verkliga gravar över konungar begravda i kape llen. Som nämnts ber han sina vänner i Antikvitetskollegiet vara ho nom behjälplig med uppgifte r om konungarna . Antikvitetskollegiets svar åtföljdes a v en mängd bila­ gor- gravskrifter och förslag till utsmyckning av lock­ hä lla r till gravtumborna. 100 Vid Curmans restaurering kunde till fullo konstateras, att tumborna inte rymde några verkliga gravar och sålunda få r betraktas som minnesgravar - kenotafie r - över medeltidskungar be­ gravda på andra pla tser i kyrkan. Även drottning Kri­ stina nämner i de t ovan behandlade donationsbrevet 1648 konungagrifte r >>som ähnnu i föreskrevne kyrkia ähr till att finna>>. Sannolikt åsyftas även i detta fa ll Johan III: s gravtumbor. Vem bekostade utsmyckningen av konungagravarna och därtill hörande inskrifte r? Kungl Majt måste ha sett det som en angelägen uppgift a tt konungagravarna i koren upprättades . Förmyndarregeringen för drott­ ning Kristina och därefte r drottningen själv do nerade medel till kyrkans restaurering. Möjligen har även se­ nare medel tillde lats kyrkan av Kungl Majt. l ett detal­ jerat utkast till inskriftstavla över restaureringen he te r det sålunda : »Af denna summa har Hans Kungl. Maj. t gifwet ... » (utan närmare angivelse av summan). En överstruken passus i e tt ett anna t utkast nämner, att De la Gardie bekostat restaureringen »undantagandes konungscharerna som af konglig (benådning) ä re repa­ re rade wo rdne ». 10 1 Iståndsättandel av konungagravarna var sålunda en riksangelägenhe t. T yngdpunkten i riket låg under äldre medeltid i göta landskapen, där konungarna under detta skede uppehöll sig på Vi singsö i Vätte rn , som därmed spelade rollen som kungligt residens . På ömse sidor om Vättern låg Varnhems, Alvastra och V reta kloste r­ kyrkor, där konungarna fann sina sista vilorum. En regentlängd över konungar fram till 1200-ta lets första årtionden anger deras regeringstid sålunda: 102 Erik Segersäll ca 990 Olof Skötkonung ca 1000 Anund Jakob ca 1025 Emund de n gamle 1050-60 s te nkil ca 1060 Inge d ä 1080-1 11 0 Filip 1110-18 Inge d y 111 8-25 Sverskerska ä tte n (S) och Erikska ätte n (EJ m fl Sverker d ä (S) 11 35- 55 Erik den helige (E) 11 58...{)0 Karl Sverkersson (S) 1161...{)7 Knut Eriksson (E) 11 67- 96 Sverker d y Karlsson (S) 1196-1208 Erik Knutsson (E) 12 10-16 Jo ha n Sverke rsson (S) 12 16-22 Erik Eriksson (E) 1222- 50 Knut Holmgersson Lå nge 1231-34 (Fram till bö rja n av 1200-ta let ä r uppgifterna delvis osäkra och å rta le n ungefärliga) Konungagravkoren genomgick 1922 en grundlig reno­ vering, då golven omlades och samtliga tumbor om­ murades. Vid tumbornas nedtagning samt upptag­ ningen av gol ven i gravkoren framkom , att samtliga tumbor var tomma och inte byggda över några gravar. De gravar, som påt räffa ts i gravkoren , låg i e ller intill öppningen mellan gravkoren och koromgången. De sy­ nes ha lagts i gravkorsöppningarna, på grund av att pla ts inte funnit s för ytterligare gravar i koromgången. Sigrid Leijonhufvud har utförligt redogjort för Mag­ nus Gabriel De la Gardies förha ndlingar med Antik vi­ tetskollegie t om konungagravhälla rna och tillhörande inskrifte r. 103 Hon stöder sig på Johan Hadorphs kon­ cept i Antikvite tskollegiet (ATA), därifrån inkomna brev i De laGardieska samlingen samt Magnus Gabrie l De la Gardies egna koncept (RA). Fig 156 a-c. Ko nungagravkor, Inge d ä ( 1080-1110) E rik Eriksson ( 1222-50), Birge r Jarl (t 1266). Fem av ka pelle n runt kyrkans ko r ä r inredda som minnesrum över medeltidskungar ur Sverkerska och Erikska ätterna samt Birger Ja rl , begravda på andra platser i ky rkan. Foto 198 1. Royal b1.1rial chapel. Inge the E/der (1080-1110). Erik Eriksson. ( 1222-50). Birger Jarl (t 1266). Fit·e > igenom dhe närboendes wåldhsamme niderbrytande och ochristelige afförande >> (s 145). Jo­ hannes Messenius, den mest betydande historieskri­ varen i sin tid , uppger 1611 , att det inte fanns det ringaste spår kvar av de fyra konungarnas från början ståtliga monument. Epitafier över de tre konungarna av Erikska ätten hade dock framdragits ur gravvårdar­ nas ruiner (s 139). l De laGardies ovan behandlade skrivelse till Antik­ vitetskollegiet 15/7 1668 begär han underlag för arbetet med konungagravarna och deras inskrifter. Brevet möttes av stort intresse och utlöste stor aktivitet i kollegiet , inte minst hos dess sekreterare Johan Ha­ dorph. Dels gällde det själva gravarnas utformning, dels uppletande! av historiska dokument , som berätta­ de om de i klosterkyrkan begravda konungarna . Som Sigrid Leijonhufvud visat, uppgjordes först förslag till gravmonument i tidsne stil (fig 160a-c) . Teckningarna ä r utförda i bläck och tusch och har skala i >> Ellen >> . Man beslöt emellertid att i stä llet utföra ristningar i medeltidsstil med inskrifter i majuskler och bilder av konungar samt en drottning inom gotiska klöverblads­ bågar (fig 161 a-162b). Johannes Schefferus 162 i Antikvitetskollegiet fick i uppdrag att göra utkast till konungabilderna (s 149). Denne var av tysk börd och en av den karolinska tidens betydande historiker. För flera detaljer anger Sigrid Leijonhufvud ett verk av kopparstickaren Domenicus Custos i De laGardies ägo som förebild för ristningarna. De renritades av Jakob Hartling, 1670 antagen till ritare i Antikvitetskollegiet (s 159). Erik Knutssons och drottning Rikissas bilder uppritades av HartJing på själva stenen i Varnhem. De tre övriga stenarna synes Hans Eriksson Stenhammar däremot utfört efter Hartlings teckningar (s 162). Våren 1672 hade man brutit tio stenar till konunga­ gravar. 105 Stenhuggaren Hans Eriksson Stenhammar arbetade under sommaren och höste n med utsmyck­ ningen av hällarna och hade i oktober två konunga­ gravhällar färdiga och lovar a tt ha ytterligare två klara under den närmaste tiden. l februari 1673 ä r konung Inges, konung Erik Knutssons och Erik Erikssons gravhällar färdiga. En gravhäll över konung Knut Eriksson stod i tur att förfä rdigas . 106 Gravtumbor l fyra kapell är uppmurade tumbor av på kant ställda kalkstensskivor. Monumentens sidor smyckas av kro­ nor i relief. Lockhällarna har ristade framställningar av konungar samt på en sten även en drottning i medel­ tidsstil. Längs hälla rnas kanter är inhuggna inskrifter i majuskler: Inge dä (fig 162a). Inskrift runt lockhällen: HIT SITUS EST REX INGO, QUI NIL FECIT UNQV AM CON­ TRA LEGES, REGNO PRAEFUIT FIDE SUMMA , SCAN IAM ASSERUIT PATRIAE, QUINQUIES SUPERATIS DA NIS. CECI· DIT SCELERE PERCUSSORIS IN SCANIA, ANNO D:NI M LXIV . ( = Här ligger Kung Inge , som aldrig något företog mot landet. Styrde riket med mycken trohet, förenade Skåne med fäderneslandet, sedan danskarna blivit fem gånger besegrade. Han föll i Skåne för mör­ darhand år 1064.) Längd 241, bredd 128 (119) cm. Knut Eriksson (fig 162 b) . Inskrift runt lockhällen: HIC SITUS EST REX CANUTUS ERICI FILIUS TRIUM REGUM CAROLI COLLI, ET BURISLAPHI DOMITOR , PACISQUE BELLO QUAESITAE CUSTOS SUMMUS, ET REX OPTIM US O B liT IN GIAESIMI ANNO DOMINI MCXCII . ( = Här ligger Konung Knut Eriksson, de tre Konungarnas , Carls, Kols och Burislaphs besegrare , den högste vårdaren av den genom krig vunna freden och den bäste Konung. Han dog i Gäseneds härad å r 1192.) Längd 228, bredd 122 cm. Erik Knutsson (fig 161 b). Inskrift runt lockhällen: HIC JACET ERICUS CANUTI FILIUS REX SVECORUM GOTO­ TUMQUE, CUM CONSORTE SUA RICHISSA QU I AB EXILIO REDUX PATERN UM VIRTUTE PEPERIT REGNUM, MOX RE­ BELLES VEN IA DANOS, PER MATRIMONI UM C UM VALDE­ MARI FILIA TENVIT IN PACE REGN UM EJ US FLORUIT OM NI RERUM COPIA . OBIIT IN VISINGZAE ANNO DOMINI MCCXVI. (= Här ligger Erik Knutsson, Svears och Göthers Konung, jämte sin gemål Rikissa; återvän­ dande från iråkad landsflykt , vann han genom tapper­ het sitt fädernerike; snart därpå bragte han danskarne , Sveriges fiender, till fred genom giftermål med Walde­ mars dotter. Hans rike var i alla avsee nden rikligen välsignat. Han dog på Visingsö år 1216.) Längd 24 1, bredd 156 cm . Erik Eriksson (fig 16 1 a). Inskrift runt lockhällen : HIC SEPULTUS EST ERI CUS ERICI FILI US REX SVECIAE ET GOTHIAE, QUI SEDITIOSOS COMPESCU IT FOLKUNGOS ET TAVASTANOS SUBEG IT, CHRISTIANOSQUE FIERI COMPU­ LIT, OBIIT ANNO DOMINI MCCL. (= Här är begraven Erik Eriksson, Sveriges och Göthes Konung, vilken stillade uppror, underkuvade Folkungarna och Tavaste rna, VÄSTGAVELNS INSKRI FTER. KONUNGAGRAVAR OCH GRAVKOR 189 Fig 157. Konungagravkor, Knut Eriksson ( 11 67-96). Foto 1978. Royal bu ria l chapel, Knut Eriksson ( 1167-96). 190 VARNHEMS KLOSTERKYRKA Fig 158-59. Konungagravkor, Inge dä (1080--1 110), th Erik Knutsson 1210--16). Teckningar för Sveciaverket. KB. Foto NordM. Royal buria/ chapel s, Inge the E/der ( 1080-1110) , right Erik Knutsson ( 1210-16). Dral1'ings for Suecia Antiqua . VÄSTGAVELNS INSKRIFTER, KONUNGAGRAVAR OCH GRAVKOR 191 192 VARNHEMS KLOSTERKYRKA l. ,. .,. , • rt..,. ~--~--~·~··-------T------~r-------,_-------i---------r-------~ Fig 160a-c. Teckningar till gravmonument och inskriftstavlor i konungagravkoren. l skrivelse från Antikvitetskollegie t. RA. Drmvings for sepu/chral monuments and inscription ta biet in t/re royal bu ria / chapel s. samt tvang de senare att bliva kri stna. Han dog år 1250.) L gd 217 , bredd 116 cm. Inskriftstavlor På gravkorens väggar är uppsatt a inskrift stav lor avfat­ tade på latin och svenska (fig 157). Johan Hadorph skrive r 2315 1671 till De la Gardie , a tt han översänt de fyra konungaepitafierna med verser avfa ttade på latin av Johannes Schefferus (s 160f). Det är dock endas t i konung Inges och Knut Erikssons gravkor som la­ tin ska inskrifter förefinns på stentavlor, fastsatta med klamrar i nordmuren. stentav lor med inskrifter på svenska är uppsatta på gravkorens sydmurar, infa ttade i stuck ramar , krönta av sköldar med tre kronor. År 1680 förhandlades med stenhuggaren Per Stenhammar om a tt utfö ra fy ra stenar förmodli gen för dessa in skrif­ te r på svenska. 107 Inge dä l . >>Hic si tu s est menti s sibi qui diaderna paravit l lngo , flo s populi , Svecia pri sca , tui . l Qui regere exem­ plo pa tri am bene novit e t una l Dicere jura a lii s . dicere jura sibi, l Quem rata coneardis memorant suffragia famae l Moribus a recto ni abii sse sui s l Claruit et bello felix invictaque virtus l Quique domi clemens , ace r in hoste fuit l Cladibus hoc Cimbri propri s Mosique faten­ tur l Victorique iterum Scania juncta Gotho l Nunc cinis ipse sui jacet ad fundamina te rnpli l Praemiaque optata magna quieti s ha bet. >> (= Här ligge r Inge begra­ ven , som genom sina förtj änster tillvann sig den ko­ V ÄSTGA VELNS INSKRIFTER, KONUNGAGRAVAR OCH GRAVKOR 193 nungsliga makten , och som , gamla Sverige 1 var blom­ man av ditt folk. Han visste att genom efterdöme väl styra landet och att på samma gång föreskriva andra och sig själv lagar. Billiga lovord omtalar med enhällig röst, att han i sina handlingar ej avvikit från det rätta. Även i krig framlyste hans oövervinnliga mod och framgång. Han var i fredstider mild, men sträng under pågående krig. Detta bevittnar danskar och ryssar ge­ nom de mot honom lidna nederlag, samt det till det segrade Götiska folket överlämnade Skåne. Nu bliven aska , ligger han vid grundvalarna av detta sitt tempel och njuter av vilans stora , efterlängtade belöning.) 2. >> Här ligger begrafwen lngo l Swea och Giöta Konung l medh thet nampnet l then tridie Han älska/ des storligen af sina voldersåtare efter han styr/de Sverige med h drängskap l och bröt aldrig Sweriges lag l The i hwarje landskap wider/tagen woro . Han wandt l Skåne medh fäm strider l vnder Swerige igen och l hade thett trij åhr vnder sina l hand. Ena natt wardt l han i sina säng mördat af skåningarne åh r M LXIV. Då / gingo Wästgiöta til och bo/ro honom hem til Axawald l och sade sig aldrig förwinna l den skaden . Han jor­ ' · ~1 .r .. 7 13-5710 Varnhems klosterkyrka 194 YARNHEMS KLOSTERKYRKA C:: er o o o c:: c: !<( ~I l<:, 8 1 ~ l CD I i ~~ ~ ~ l :s ! )> Erico genitus Sancto, Rex Rege , Canutus, Ossibus Sigtuna clara, tuas l Repulit hos armis aliosque , Canu­ his reperit dulce cubile suis. l Bella fatigabant ho- tia virtus l Utaque incolis redidit arva suis l Justa sed VÄSTGAVELNS INSKRIFTER. KONUNGAGRAVAR OCH GRAVKOR 195 indigni casi vindicta Parentis l Auspisium regni prima­ que cura fuit. (= Här har Konung Knut , son av Ko­ nung Erik den Helige, funnit för sina ben en skön vilokammar. Ständiga krig plågade denne man, så länge han levde , och fienden härjade med eld och brand landets kuster. Karelerna, förr fientliga , nu dig, svenske Mars! underdåniga , i förbund' med de vilda esterna, samt ryssarna, hade på flera hå ll plundrat kring Mätarens stränder och berövat dig , frejdade Sig­ tuna! dina hamnar. Dessa och andra fördrev Knut medel st den honom egna tapperhet , och liimnade å t landets innebyggare deras fält att av dem odlas; men 196 VARNHEMS KLOSTERKYRKA Fig 162 a. Inge d ä:s lockhäll. Teckning i Peringskiölds Monu­ menta. KB. lnscribed lid for Inge the E/der. Drcnving for Peringskiöld's Monumenta. en rättmätig hämnd för det orättmätiga mordet på fa­ de rn utgjorde hans anträde till regeringen och hans första konungsliga handling.) 2. >>Här hwilas Konung Knut hin l heliga Ericsson. Han wardt l i förstonne fördrifwen af ri/ket och wandt det igen medh l swerdi och drap Konung Carl l på Wisingsöö, Konung Kool och l Bursleef och fick öfwer alla l sina owenner seger. Han strid/de många strider och wandt l mycken seger i allom them. Han l hade marger oroo widh Swerige l inan han fick det medh roo. l Sedan wardt han godher l Konunger och rege- Fig 162 b. Ristning på Knut Erikssons lockhä ll. Foto ATA. /nscribed lid for Knut Eriksson. rade wäl l Swerige i tjugo tre åhr. Om/sider blef han dräpin i l Gäsinge häradh i Wäster/göthlandh åhr MCXCI och l jordades i Warnhem under l sin steen ., Erik Knutsson Här ligger begrafwen Konung l Eric Knutson. Han wardt i förston /ne landstlychtigh til Norrige l i trij åh r för det hath Konung Swerker, hans förwarare til l honom baar, omsijder wandt l han Swerige under sigh medh l swerdi och seger , och war l godher åhra Ko­ nunga ty l altid woro goda åhr om l alt riket medhan VÄSTGAVELNS INSKRIFTER. KONUNGAGRAVAR OCH GRAVKOR 197 Fig 163 a-c. Erik Eriksson , Erik Knutsson och drottning Rikissa. Nedan Inge d ä . Teckningar i Peringskiölds Manu­ menta. Sannolikt av Johannes Schefferus. KB. Erik Eriksson, Erik Knutsson and Queen Rikissa. Below, Inge the E/der. Drawingsfor Peringskiö/d's Monumenta. Probah/y executed by Johannes Schefferus. han l lefde, han blef soot dödh på Wisingsöö, och begrofs l här i Warnhem medh sin l drotningh Rechisa Kon/ungens dotter i Danrnarek l åhr MCXIX. Erik Eriksson >> Här hwilar sigh ko/nung Eric kallat Läspe l Konung Eric Knutssons l son . Han kom till riket l efter Konung Jahan l den unge åhr MCCXXIII och wardt fördrifwen l af her Knut en fålkun/ge som sigh emoth honom uphof och wandt strilden öfwer Konungen l widh Al­ wastra. Sedhan samblade sigh Konung l Eric en här af Danmark l och wandt striden öfwer Her Knut och flere folckungar widh Sparre/säther. Han war en spaker rätwiser man l och styrde sit rike wäl l och dödde åhr MCCL. >> Birger Jarls gravkor I det sydligaste kapellet, Birger Jarls gravkor , borttogs tumban 1922, varvid dess släta lockhäll användes att 198 VARNHEMS KLOSTERKYRKA markera en i gravkorsöppningen liggande grav (fig 156c). Birger Jarls gravsten var uppsatt i den igenmu­ rade valvöppningen mellan norra tvärskeppet och sak­ ristian före Curmans restaurering (fig 132). Golvet ut­ göres för övrigt av det gamla medeltidsgolvet av råa okantade hällar, något kompletterat. I gravkoret åter­ fanns rester av ett altare, som 1923 återuppbyggdes, och gav rummet dess nuvarande karaktär av böneka­ pell (rest berättelse) . På gravkorets sydmur uppsattes 1760 en kalkstens­ tavla, huggen av stenhuggaren Stenhammar från Väs­ terplana (GLA , LI : 2, räk 1760). Den bär följande in­ skrift: >>Här ligger begrafwen l hertig Birger Jarl / och l hans furstinna l Ingeborg konung Eric Knutsonsdotter. l Ibland Swea rikes störste män räknas billligt härtig Birger Jarl. Han war konung l Eric Ericsons swåger, och bestyrde l under honom rikets angelägnesta wärf. l När sedan konungawahlet fallit på l Birger Jarls son Waldemar antog l faderen riks styrelsen, och förde then l til rikets heder samt allmän nöije , så / länge han lefde , han förbättrade / landsens lagar, lade grunden till l Swea Rikes hufoudstad Stockholm l flyttade domkyr­ kian från Gamla l Upsala til Östra Åros eller Nya Up/sala, bygde åtskilliga fästen til rikets l förswar wid fientelige infall, och l giorde begynnelse med lands­ wägars l anläggande samt allmänna härber/gens inrät­ tande öfwer hela riket. l Dödde ändteligen på Hiälmbo­ lund åhr / 1266 och wardt begrafwen i Warnhems Klos­ ter. ,, Minnestavla En minnestavla är uppsatt i koromgången på väggen bakom altaret över konungarna Knut Eriksson , Erik Knutsson och Erik Läspe och Halte (fig 164a-b). Av kalksten med spår av röd färg. Höjd ca 250, bredd 170 cm. Johannes Messenius citerar 1611 texten på de ovan nämnda återfunna epitafierna över konungarna av den Erikska ätten. Johan Hadorph skickade i augusti 1668 en avskrift av Messenius' text till De la Gardie . Den överensstämmer med minnestavlans inskrift och synes utgjort underlag för denna (Leijonhufvud , s 139[). >> Nu hugges på dhen stenen som skal upsättias på muren emot konungsgrafwarna >> skriver kyrkoherden Magnus Tengner till Magnus Gabriel De laGardie 26/2 1673. 10~ Minnestavlan upptas bland färdiga arbeten i ett me­ morial 1673 . 109 Inskriften , huggen i majuskler, återger följande verser i hexameter: >>Ecce trium Regum sunt corpora contumulata , l Quae fractrix legum stravit mors insuperata; l Primo guber­ navit Gothorum Regna Canutus , l Qui conculcavit sa­ bulum, pia regna secutus. l Castra relinquendo tandem cadit astra petendo; Illic, quo tendo , sit in aethere manna legendo. II Post quem Magnificus haec Regna regebat Ericus , l Rector mirificus , existens juris Amicus , l In pravos saevit , hostes armis abolevit , l Cursum complevit , moriens in pace quievit. III Huic ejus Nato regnum cum nomine cessit, l Patreque sublat o sceptrum Rex no bi le ges sit. l Quam c i to vanes­ cit , qui colla ferocia tlexit, l Hunc mors evexit , Ericus et his requiescit. l His exspiratis non maeret Svecia gratis. l Fletibus ablatis , Deu s nos conjunge beatis! l Christe decus fidei fac hoc corpus speciei l Cernere du Iee De i loca praestando requiei . » VÄSTGAVELNS INSKRIFTER. KONUNGAGRAVAR OCH GRAVKOR 199 Fig 164 a-b. Minnestavla , uppsatt 1673 över konungarna Knut Eriksson, Erik Knutsson och Erik Eriksson. Foto l Lindqvist 1920. ATA. Th inskriften i majuskler , hämtad från de ursprungliga epitafierna över konungarna, uppteck­ nad av Johannes Messenius . Inskriften ur Peringskiölds ättartal. Foto 1921. ATA. Memorial tablet, put up in 1673 in mem­ ory of the Kings Knut Eriksson , Erik Knutsson, and Erik Eriksson. Right, the inscription in majusculesfrom the origi­ nal royal sepulchral table t s recorded by Johannes Messenius. I f!CCltS'IUSVPeTUlm!: m~6VseRWl SltiffiJl'Ultrote:~Qälo, / II · POSGO-vam mK6lUPiavsnea R«6'MMG'amr&IRICNS" Jtettö«amDUFJaYS roasotms IVRlS JlmiCNSI mP.RIVOS swwo It~ .muxus no~«Vm: GVRSW2 aomPLaYiumoruans mM~~ ,~~~ \ . .. '• ,. .- m hvrcJ rovs n1~ Rt76'JtV.m ~noonne: nssrtt FJmtaQVe SVBLJiiO SC1Gl'GJC/Sil Raxn «s ~ QVJia2 SI&O''UJrnE!SCUti QVI aOWl FOO(XDI.. hVna moRS EfllGXlöPClRIClVS' arinia~ hrs SXPOOrGTsnottme.BBO SvaaDl61Jlt:JS" PLaamasJ1BLJitilSDElVShOSao!llmWElm OM~ .OEIQVS FIOOilOla hOOOORPVSSPUOI«< OaRRQRHOVLctS.DEULOCOt.PRHS~RS'Qflal Översättning: I Här är begravna tillsammans tre konungar , vilka den oövervinnerliga döden, som sönderslår lagar, nedsla­ git. Först styrde Knut Götarnas rike , vilken under sin vandring i stoftets värld , strävade efter det himmelska riket. Han lämnade omsider det jordiska och ingick genom döden i de himmelska boningar. Må han där i höjden, dit även jag ställer min färd, hava himmelsk manna att upphämta . II Efter honom styrde den storslagne Konung Erik detta rike: han var en beundransvärd regent , och en vän av rättvisa. Han rasade mot de onda och utrotade med vapen sina fiender. Han fullbordade sitt levnadslopp, dog och vilar i frid. III Rike och namn gav han åt sin son , och denne förde, efter faderns frånfälle, såsom konungen ärorik spira ; huru snart förgås även den, som kuvat vilda stolta andar; denne har döden tagit bort och här vilar Erik. Ej utan skäl sörjer Sverige dessas bortgång. Avtorka , o Gud! våra tårar och låt oss åter förenas med dessa salige! Herre Kriste, du trons prydnad, låt denna kropp få skåda Guds ljuvlighet och vilans boningar. 200 VARNHEMS KLOSTERKYRKA Fig 165--Q6. De la Gardieska gravkoret med minneshall i södra tvärskeppet och angränsande gravkam­ rar i väster och öster för Magnus Gabriel De laGardie och hans son Gustav Adolf De la Gardie. Foto 1978. T h uppm från Curmans restaurering. AT A. The De la Gardie burial chapel with m emorial hall in the south transept. and adjoining sepulchral chambers in the west and east for Magnus Gabriel De la Gw·die and his son Gustav Adolf De la Gardie. Right . m easurement drc11vingsjrom the Curman res/oration. De la Gardieska gravkoret Vid omläggningen av golven framkom rester av me­ De la Gardieska gravkoret genomgick 1922 en genom­ deltida golv i förhallen samt den gamla ingå ngen från gripande restaurering (ATA, Rest rapport , fig 165- 72, tvärskeppet till kapellkransens sydvästligaste kape ll. l 175-76). Golvet i minneshallen omlades och sänktes Magnus Gabriel De la Gardies gravkor, som utgör den något. Runt väggarna uppsattes e tt sockelsteg av hyv­ gamla korsgångens nordöstra hörn , påträffades 1920 lad brun kalksten, på vilket träpane lens kolonner stå r. munkarnas ingång från klostret till kyrkan i gravkorets Ny trappa av kalksten byggdes från minnesha llen till norra vägg . l gravkorets östra vägg framtogs en dub­ kyrkan av samma storlek som den motsvarande trap­ belnisch, byggd av huggen sandsten. Den har sannolikt pan till dopkapellet i norra tvä rskeppet. Minneshallens varit försedd med trädörrar samt anvä nt s till att fö rva­ träpane l rengjordes och repare rades . Därvid framkom ra böcker uti . nischer för skulpturer inhuggna i kalkstensväggarna Magnus Gabriel De la Gardies gravkor och gravkam­ (fig 167). Denna ursprungliga plan frångicks emellertid mare sammanslogs till ett rum. varvid det gamla mel­ vid gravkorets fullbordande vid 1700-talets början. langolvet - rvå stora kalkstenshä llar upplagda på tre . A Plan . • 'ila lo t20 'n 11 rf t l l: f ,~ . i f 5d_!fon C -J!) . 202 VARNHEMS KLOSTERKYRKA Fig 167. Vid Curmans restaurering framkom ni scher för skulpturer, inhuggna i kalkstensväggarna. Foto A Forssen 1922. ATA. Niehes hewn in the limestone wall s and intended for sCIIIp­ tures were revealed at the Curman res/oration. Fig 168. Magnus Gabriel De la Gardies gravkor med det ursprungliga mellangolvet mellan kistrum och grav kammare , borttaget vid Curmans restaurering . Foto A Forssen 1922 . ATA. Magnus Gabriel De la Gardie 's burial chapel with the origi­ nal intermediatefloor removedat the Curman res/oration. Fig 169. Arbeten i minneshallen under Curmans restaurering. Foto A Forssen. ATA. Cons/ruetian work in the memorial hall d1.1ring the Cunnan res /oration . VÄSTGAVELNS INSKRIFTER. KONUNGAGRAVAR OCH GRAVKOR 203 grova smidda fyrkantsjärn - borrtogs (fig 168). Grav­ kammarens golv av medeltidshällar täcktes med sand , varpå mellangolvets båda kalkstenshällar placerades. På dessa hällar ställdes Magnus Gabriel De la Gardies och Maria Euphrosynes kistor fritt i rummet. Väggar och valv skrapades och vattrevs. Portalen till munkar­ nas ingång i gravkorets norra vägg igensattes med en tunn tegelvägg. Panelens nedre del , listverk , kolonner , väggfält, inskriftssockel och kalkstenssockel oljades. Järngrindarna ommålades. I Gustav Adolf De la Gar­ dies gravkor utfördes endast putslagningar på väg­ garna. Inskriftstavlor I minneshallens södra vägg är infattade tre inskriftstav­ lor , en större över släkten De laGardie av stuck, höjd 150, bredd 86,5 cm, samt två mindre av kalksten över respektive Jakob och Magnus Gabriel De la Gardie , höjd 90, bredd 88,5 cm. Inskriftstavlorna , som tidigare fanns på Läckö slott, fördes 1705 till gravkoret efter Gustav Adolf De la Gardies död .110 Ursprungligen planerade man som nämnts att uppsätta ett stort epita­ fium på minneshallens sydvägg. Flera av planerna för gravkoret blev emellertid skrinlagda i de svåra tiderna under det stora nordiska kriget. Den större stucktavlan, som omges av målade palm­ kvistar, bär följande inskrift : 111 Sl QUIS IN HANC SERUS SPECTATOR VENERIS ARCEM, l VERBAQUE PHIDIACAE LEGERIS ISTA MANUS : l HINC QUA PER SVECIAM GENS GARDIA CREVERIT ARTE, l QUODQUE DECUS DEDERINT ARMA ANIMIQUE, SCIES. l SCILICET ARCTOIS PONTUS DUM PRAESIDET ARMIS, l ET CLARUM GETtCO NOMEN AB ORBE REFERT: l GARDIA DEFENSO GENS INNOTESCERE REGNO l COEPIT , ET HIC PARTAE LAUDIS HONORE FRUI. l lS BONA (DUM FATIS CONCEDIT) AVITA JACOBO, l ET LAUDEM ET FAMAM ET ROBURET ARMA DEDIT. l HICQUE PARI PATRIUM FERRUM VIRTUTE CAPESSENS , l IPSE NOVUM MERUIT PRAECIPUUMQUE DE­ CUS l QUANDO, REPORTATIS SCYTHICA DE GENTE TR IUM­ PHIS, l MOX CONNESTABILIS NOMINA VIMQUE TULIT f JAM MILLESIMUS ET JAM SEXCENTESIMUS ANNUS l VI­ DERAT AUTUMNOS OCTO DECEMQUE SEQUI , l CUM NOVA BELLATRIX COMITATUM PRAEMIA VIRTUS l ET COM IT IS TITULUM CUNCTAQUE JURA DEDIT. l QUA RATIONE POTES NON ESSE, JACOBE . BEATUS , l HAEC QUIA GUSTA­ VUS REX DEDIT IPSE TIBI? l TANTUS IS INVIDlAM COM I­ TEM VIRTUTIS INIQUAM l VICIT , ET EX OMNI TEMPORE MAJOR ERAT. l DONEC EUM DECUPLEX LUSTRUMQUE: ANNUSQUE: l SECUNDUS l POST SEX ATQUE DECEM SE­ CULA OBIRE VIDET. l SUCESSIT PATRIJ NUNC CANCEL­ 204 VARNHEMS KLOSTERKYRKA LARI US ORBIS l PRISCARUM MAGNUS GABRIEL AUCTOR OPUM. l IS DUM LECCOVIUM COMITATUM INSIGNITUR OR­ NAT l CONDITQUE ET TEMPLI MU NIT ET ARCIS OPUS, l HI S NATOS MONITIS IMPLET SEROSQUE NEPOTES, l IN LAUDES UT AVI ET FACTA PARENTIS EANT, l UTQUE AN I­ MUM GRATUM NULLO NON TEMPORE REI l OBSEQVIO PRAESTENT. VICIBUS OFFICIIS l Ao CD. DC. LXVII ( = Vem du vara må, som i en avlägsen framtid kommer att bese de tta a lta re och läsa dessa ord av en Phidias (mästare) hand , skall du därav få veta, huru släkten De la Gardie vuxit i anseende inom Sverige och vilken glans dess medlemmars tapperhet och stora själsegen­ skaper spritt omkring sig. I det nämligen Pontus såsom befä lhavare för de nordiska trupperna i Göte rnas land vinner e tt ryktbart namn, börjar De la Gardieska ätten bli bekant för landets försvar och åtnjuta ä ra för sina berömvärda bragder. Med denne Pontus lämnade, när han gav vika för ödets lag den av förfäder erhållna förmögenheten , sin ära och sitt frejdade namn, sin kraft och sin tapperhet i arv åt (sonen) Jacob och denne, fattade lika modigt faderns svärd , vann sj ä lv en ny och synnerlig ä ra, då han, efte r att ha tillkämpat sig lysande segrar över ryssarna, genast benådades med högste befä lhavarens namn och makt. Efte r år 1618 e rhö ll han ny belöning för sin tapperhe t i fält medelst förläning av grevskap i förening med grevligt namn och alla grevliga rättigheter. Med skäl kan du , Jacob, skatta dig lycklig, efte rsom konung Gustav själv tillde­ lat dig dessa utmärkelser. Sto r, som han var, övervann han avunden , förtjänstens orättvise följeslagare, och steg städse uti anseende ända till sin död 1652. Han efterträddes av rikskanslern Magnus Gabrie l, som för­ ökade den gamla förmögenheten . Då han på ett ly­ sande sätt o rdnar sitt grevskap, Läckö, bygger slotts­ kyrkan och befäste r slo ttet , ger han härigenom sina barn och efte rkommande uppmaningar att taga farfa­ derns bragder och faderns handlingar till mönste r för sina strävanden, att de a lltid genom lydnad må visa sin tacksamhet mot sin konung, genom tjä nste r sin tack­ samhet mot sina medborgare. År 1667.) De båda mindre stenarna, placerade bredvid varan­ dra nedanför den större stucktavlan, har fö ljande in­ skrifte r: JACOBUS DE LAGARDIE l COMES IN LECKÖÖ, LIBER BARO l IN EKHOLMEN, DOMINUS IN HAPSAL l KOLKA, KID A ET RUNASIÖÖ ISACRAE REGIAE MAIESTATIS REGNORUMQUE l SVECIAE SENATOR, SUPREMUS EXERCITUUM DUX ET LEGIFER l UPLANDIAE l NATUS MO LXXXIII l (OB IIT ANNO M)DCLII. (= Jacob De la Gardie, greve till Läckö, friherre till Ekholmen, Herre till Hapsal, Kolka, Kida och Runasjö; Kungl Maj :ts och Svea rikes råd. högste befälhavare för krigsmakten och lagman i Uppland, född 1583, död år 1652.) MAGNUS GABRIEL DE LA l GARDIE l COMES IN LECKÖÖ ET ARENSBURG l LIBER BARO IN EKHOLMEN, DOMINUS IN HAPSAL, HEUNTORP ET WENNEGARN l SACRAE RE­ GIAE MAIESTATIS REGNORUMQUE SVECIAE l SENATOR, CANSELLARIUS ET LEGIFER l GOTHIAE OCCIDENTALIS ET DALIAE, l NATUS AO MCOXXII . ( = Magnus Gabrie l De la Gardie, greve ti ll Läckö och Arensburg, friherre till Ekholmen, herre till Hapsal, Höje ntorp och Venngarn ; Kungl Maj:t och Svea rikes råd, kansle r och lagman i Västergötland och på Dal, född år 1622.) Blystatyer s tatyer av bly, målade i grått , till skrivna skulptö ren Jean Baptiste Dieussart , 1660-talet (fig 171-72). 112 Framställer Jakob och Magnus Gabriel De la Gardie stående på svartmarmorerade stenpiedesta ler framför minneshallens södra vägg. Fältherren Jakob De laGar­ die återges i romersk dräkt med lagerkrans och draget svärd , statsmannen Magnus Gabrie l De la Gardie i romersk senatorsdräkt. Jakob De la Gardie höjd 216, Magnus Gabriel De la Gardie 213 cm . Sta tyerna torde ha utförts fö r Jakobsdals (U iriks­ dals) slo tt i samband med dess upprustning på 1660­ talet. Därifrån flyttades de till nischer på den inre borggårdens a rkader på Läckö slott , vilka färdigställ­ des 1667. 113 De uppställdes sannolikt de tta år i sina nischer men synes ha överförts till Varnhem på 1690­ ta let. År 1694 låg ännu statyerna på golvet i kloste rkyr­ kan och skulle >>äntligen» uppsättas i gravkoret. 114 De t kom emellertid att dröj a nära två å rtio nden , innan de restes i gravkoret. Först 1712 placerades de sålunda därstädes på piedesta le r, huggna av ste nhuggaren Per Stenhammar. 115 Målning av statyerna omtalas 1842. 116 l samband med Curmans restaurering av klosterkyr­ kan lät man göra avgj utningar av statyerna och åter­ uppsätta på Läckö slott . Marmorbyster Marmorbyster av Magnus Gabrie l och Maria Euphro­ syne De la Gardie , 1670-ta le t (fig 173- 75) . Till skri vna Nicolaes Millich . 117 Höjd 62 resp 66 cm. Byste rna ä r uppställda på piedesta ler i Magnus Gabriel De la Gar­ dies gravkammare. De var ursprungligen insatta musslor med förgyllda kopparramar och uppställda på listverket i minnesha llen till De la Gardieska grav­ koret. Ramarna har framställningar i d rivet arbete. Ramen till Magnus Gabriel De laGard ies porträttbyst, är dekorerad med vapen , hjälm, huvud med masker, i V ÄSTGA VELNS INSKRI FTER. KON UNGAGRAVAR OCHGRAVKOR 205 Fig 170-172. Magnus Gabrie l De laGard ies gravkor fö re Curmans restaurering. Foto Hara ld Erikse n 1904. ATA. På nästa uppslag statye r av bl y av Jakob och Magnu s Gabrie l De la Gardie, till skrivna Jean Baptiste Dieussart , 1660-talet. Statyerna hämt ade på 1690-ta le t från den inre borggårdens a rkader på Läckö slott , där de nu e rsatt s av avgj utningar . Foto 1978. Magnus Gabriel De la Gardie's burial chapel prior to the Curman restoratio11. On the next do uble- page spread, leaden stalues of Jakob and Ma gnus Gabriel De la Gardie, allrihuted to Jean Baptiste Dieussart , the 1660 's. In th e 1690's, the stalues were /liken fromthe areades <~l the inner cour/yard of Liickö Castle , IVhere they ha ve been replaced hy copies. 206 VARNHEMS KLOSTERKYRKA VÄSTGAVELNS INSKRIFTER. KONUNGAGRAVAR OCH GRAVKOR 207 208 VARNHEMS KLOSTERKYRKA basun . Ramen till Maria Euphrosynes porträttbyst har en putto i vardera hörnet samt blomdekor. 1681 anges »fodringen om kringh musloma färdiga >> . 11 8 1683 skul­ le målaren Wolter förgylla kopparramarna kring sta­ tyerna i kyrkan. 119 Ramarnas höjd 143 , bredd 110 cm. Man har antagit att porträttbysterna utförts för Ödeby kyrka vid Kägleholm, där två pilastrar i nordost och sydost tidigare hade oregelbundna ni scher utan synbar prakti skt funktion . 120 Ödeby kyrka ombyggdes 1679-80. Redan 1681 finns emellertid bysterna, som nämnts, i klosterkyrkan. Omkring 1700 skulle bysterna fl yttas till de ni scher , som ursprungligen var upptagna i minneshallens väggar. Detta blev dock inte genomfört. N i schema igensattes och 1708 nämns li stverket som den mest lämpliga placeringen. År 1712 förfärdigade Per Stenhammar piedestaler till byste rna , som insattes i Magnus Gabriel De la Gardies gravkammare (fig 146). 121 Piedestalerna, som bronserades 1712 , hade (enligt Swanbom, s 27) följande inskrift : 122 »Här hvilar then Högvälborne Grefve och Herre Magnus Gabriel De la Gardie Kong!. Maj :ts Högtbetrodde Man, Råd, Drot­ zet och Justitiae Praesident öfver hela Sveriges Rike , samt Upsala Academiae Cantzler, Grefve till Leckö och Ahrensburg; Friherre till Ekholmen , Herre öfver Hapsals Gebiet, Helmet , Höjentorp , Keggleholm , Magnusberg, Mariaedahl och Wennegarn , hvilken se­ dan han här i verlden lefvat i 64 åhr , afsomnade på Wennegarns Konungsgård de 26 April is Anno 1686. » Under Furstinnans bröstbild fanns följ ande inskrip­ tion : »Här hvilar then Durchleuchtige Högborna Furs­ tinna Maria Euphrosina , boren Pfaltzgrevinna vid Rhein in Beijern , till Giilich , Cleve och Bergen Hertig­ inna. Pfaltzgrevinna till Ravensburg och Ravenstein , Frijherrinna till Waldens, Spanheim och Mark, samt gifter Grefvinna till Leckö och Ahrensburg, Frijher­ rinna till Ekholmen , fru öfver Hapsals Gebiet , Helmet, Höjentorp , Keggleholm , Magnusberg, Mariaedahl och Wennegarn , hvilken , sedan hon sedt sina Moderfader, Moderbroder, Syskonebarn, kjöt sliga Broder och Bro­ dersson si ttja på Thron och vara regerande Konungar i Sverige , afsomnade på Höjentorps Konungsgård 1687. » Till musslorna har utförts avgj utningar av porträtt­ bysterna. Gravtumba för Gustav Adolf De la Gardie och Elisabeth Oxenstierna Gravtumba utförd av Burchardt Precht 1704, av grå och röd marmor (fig 176a-b) . Övre delen bestå r av två hällar, sidoväggam a av en hä ll vardera; tumban stänges av ett förgyllt gallerverk av smitt järn. Framsi­ dan krönes i mitten av en förgylld inskriftskartu sch av sten, vid sidorna av vapensköldar för De la Gardieska och Oxenstiernska ätten. Kartuschen bär följande in­ skrift i versaler: » D M S ./ immorta li s. ad. posteros imaginis l viro l Gustavo . Adolpho l sacrati ssimvm l avgvstissimi . proavvevli l nomen gerenti l Magni Ga­ briel Mar Eophros palatinae filis l comiti De laGardie l Sacrae Regi ae Majestali s l senatori legato mini stro l Regiique Dicasterii Praesidi l nec non l Academiae Aboensi s cancell l splendidissimo l aevi praesentis de­ cori l sequentium exemplo l genito l conjunx piissima l Elisabeta Oxenstjerna l Erici & E lsae Elisabetae Brahe palatinae fili s l marito sanctissimo l sibique manumen­ tum pesuit l unus amor thalamo quos junxerat: una sepulcro . l Nunc quoque compositos urnul a parva tenet. l Erectum l Anno l 1704.» 123 (=En helig gärd åt den intill senare eftervärld oförgätlige mannen , greve Gustav Adolph De la Gardie , uppka ll ad efter sin mor­ moders höge broder- konung Gustav II Adolf, son av Magnus Gabriel och Maria Euphrosyne av Pfaltz­ Zweibriicken , Kong! Majts Rådsherre , sändebud och minister, president i Kong! Hovrätten samt Åbo Aka­ demies vittberömde kansler, född till samtidens ära och kommande släktens föredöme. Den med innerlig kärlek hängivna makan , Elisabeth Oxenstjerna, dotter av Erik och Elsa Elisabeth Brahe, lät för si n högsalige man och sig sjä lv uppsätta denna minnesvå rd . De vilka den äkta kärleken i livet så nära förenat , vilar nu i samma grav , rest 1704.) 124 Mått enligt fig 176 b. Står mitt i gravkammaren för Gustav Adolf De la Gardie. Gravtumban skulle enligt kontra kt 2011 170 l förfär­ digas av gravkoret s dåvarande byggmästare Per Sten­ hammar »effter den afritning och modell mig översänt ähr». 125 Avritningen är bevarad och visar gravtum­ bans framsida med gallerverk , inskrift skartu sch och vapensköld (fig 177) . År 1704 nämns bildhuggaren Bur­ chardt Prechi i samband med arbeten för gravtumban . Carl Sparre skriver i september 1704, att »Bourgardt » till sänt honom »affritn på graffdörn ». 126 l slutet av samma månad har han varit hos Precht och sett av rit­ ningen , j stoort updraget ». 127 Stenhuggararbetet ut­ fördes av Per Stenhammar, som även högg kartu­ schens inskrift. Förlagan till denna skulle utföra s av en man vid namn »Keder», vilken såväl Precht som Tes­ sin brukade anlita för dylikt arbete . 1 2 ~ Skisser av kar­ tuschen med dess inskrift är bevarade. 12Y En ski ss av gravkammaren å terger gravtumban med gallerverk i 130form av akantusblad . VÄSTGAVELNS INSKRIFTER, KONUNGAGRAVAR OCH GRAVKOR 209 Fig 173. Marmorbyst av Magnus Ga briel De la Ga rdie, till skriven Nicolaes Mi llich , 1670-ta let. Foto 1981. Marb/e bust of Ma gnus Gabriel De la Gw·die, al/ributed to Nicolaes Mil/ich. the 1670 's. 14-57 10 Varnhems k los terk yrka 210 VARNHEMS KLOSTERKYRKA Fig 174. Marmorbys t av Maria E uphrosyne av Pfalz-Zwe ibrucken , till skriven Nicolaes Mi llich, 1670- talet. Foto 1981. Marb/e bus/ of Maria Euphrosyne Pfalz-Zweibriicken, attributed to Nicolaes Mil/ich. the 1670 's . Fig 175. Magnus Gabrie l De laGardies gravkor med marmorbys terna uppställda på piede sta ler. Foto 198 1. Magnus Gabriel De la Gardie 's burial chapelwith the marb /e busts set on pedestals . VÄSTGAVELNS INSKRIFTER. KONUNGAGRAVAR OC H GRAVKOR 211 212 VARNHEMS KLOSTERKYRKA Fig 176a-b. Gravtumba av marmor för Gustav Adolf De la Gardie och Elisabeth Oxenstierna. Utförd av Burchardt Pre c h t 1704. Foto A T A. Nedan , uppm av grav­ tumban av A Forssen, 1920-talet. A T A. Tomb-chest ofmarb/e for Gustav AdolfDe la Gar­ die and Elisabeth Oxen­ stierna. Executed by Bur­ chardt Prechr in 1704. Below measurement of the tornbchest by A Fors­ sen. VÄSTGAVELNS INSKRI FTER. KONUNGAGRAVAR OCH GRAVKOR 213 " -­ Il J l '•l' .. Fig 177. Ritning till gravtumban. Omnämns i e tt kontrakt 1701 med stenhuggaren Per Ste nhammar frå n Yäs terplana. LU B. DrawinJ? for the tomb· chest. /t is mentioned in a contract of 170 1 11 ·ith Per S tenlwmmar. a stone­ mason from Viisterplana. ~14 VARNHEMS KLOSTERKYRKA Fig 178 a-<:. Begravningsfanor, s k värdighetsfanor, förda i Magnus Gabriel De la Gardies begravningsprocession. Fa­ norna anger den dödes värdighet som greve av Läckö, fri­ herre till Ekholmen och greve av Arensburg. Foto Pietas 1922. Funeral banners carriedin Magnus Gabriel De la Gardie's funeral procession. Th e banners indicate the rank of the dead man as count of Läckö , baron of Ekholmen and count of Arensburg. Fig 179 t h. Magnus Gabriel De laGardies huvud baner. Utfört av Burchardt Precht , som sannolikt även svarat för fanornas utformning. Foto A Forssen 1922. ATA . To the right , Magnus Gabriel De la Gardie's fu nera/ arms. Executed by Burchardt Precht , who was probah/y a/so re­ sponsible for the design of the banners. VÄSTGAVELNS INSKRIFTER . KONUNGAGRAVAR OCH GRAVKOR 215 216 VARNHEMS KLOSTERKYRKA Fig 180-81. Interiör av minneshallen mot sydost med Gustav Adolf De laGard ies begravningsvapen. Foto 1978. Interior of the memorial hall facing SE with Gustav Ado([ De la Gardie"s fimertd coats-of-arms. VÄSTGAVELNS INSKRIFTER , KONUNGAGRAVAR OCH GRAVKOR 217 218 VARNHEMS KLOSTERK YRKA Begravningsfanor Tre värdighetsfanor, sannolikt utförda enligt ritning av Burchardt Precht 1686, hänger i gravkorets minneshall på stänger vågrätt ut från väggen . Fanorna torde ha förts i Magnus Gabriel De la Gardies begravnings­ procession. - l (fig 178 a) Guld- och silverbroderier i läggsöm och plattsöm, delvis i svag relief: I mitten vapen för ätten De la Gardie . Ovanför vapnet band, avslutat med tofsar; på bandet inskriften: FTEH ( = Friherre Till EkHolmen.) Nedanför vapnet årtalet: ANNO 1571. I kanten bård samt frans i svartbrunt silke. Liksidig. Mått 94x80 cm (utan frans) . Årtalet 1571 åsyftar det år, Pontus De laGardie erhöll friherreska­ pet till Ekholmen i Uppland. Till De laGardies vapen lades därvid fälten med det ur ett torn uppstigande lejonet. - 2 (fig 178 b) . Guld- och silverbroderier i läggsöm och plattsöm , delvis i svag relief: I mitten inom bladkrans vapen för ätten De la Gardie samt nedanför vapnet årtalet ANNO 1615. Ovanför vapnet band med inskrift : GTL (= Greve Till Läckö.) Samma bård och frans som föregående. Liksidig. Mått 90 x 100 cm (utan frans). Årtalet 1615 åsyftar det år, Jakob De la Gardie erhöll Läckö grevskap. Till De la Gardies vapen lades därvid fälten med de korslagda kanonerna och kulorna. Jakob De la Gardie var den ende som förlänades grevevärdigheten under Gustav II Adolfs regering. - 3 (fig 178 c). Broderier i silke, silver och guld i läggsöm och plattsöm: I mitten inom bladkrans vapen för ätten De la Gardie samt årtalet ANNO 1650. Ovanför vapnet band med inskriften: H MAGNUS GABRI· EL DE LA G. DIE GRAEWE TIL LECKÖ OCH ARENBURG . I kanten bård och frans som föregående. Liksidig. Mått: 103 x 104 cm (utan frans). Årtalet 1650 kan hänföras till det vapenförbättringsbrev 1650, som Magnus Gabriel De la Gardie erhöll, efter det han förlänats Arensburg som grevskap. Ytterligare fyra fält lades därvid till vapnet: två med svärd , palmkvist och olivkvist , sam­ manhållna av en krona, samt två med en rovfågel på ett berg- grevskapets vapen. 131 Värdighetsfanor av sam­ ma typ finns bl a i Lewenhauptska gravkoret i Riddar­ holmskyrkan (över översten Gustav Mauritz Lewen­ haupt, död 1700). 132 Fanor till Gustav Adolf De la Gardies begravning 1695 förfärdigades enligt ritning av Burchardt Precht av pärlstickaren Hans Lieben­ berg.133 Även till Magnus Gabriel De la Gardies be­ gravning lämnade Precht ritningar till pärlstickaren en­ ligt en bevarad räkning: >>for alle abrisse for den Gurtler sowol als for den Perelsticker sowol ins grosse als ins kleine ». 134 Till pärlstickarens arbete , som här inte närmare specificeras, hör bl a förfärdigaodet av begravningsfanor. De tre begravningsfanorna renoverades hos Licium , Stockholm, 1922, varvid de försågs med ny stomme av mollskinn (SHM, Textilavd). Begravningsvapen Begravningsvapen av snidat, målat och förgyllt trä är uppsatta i minneshallen över ingångarna till Magnus Gabriel och Gustav Adolf De la Gardies gravkammare (fig 181). l. Magnus Gabriel De la Gardie, huvudbaner (fig 179) . Vapen för grevliga ätten De la Gardie : sköld indelad i åtta fält runt en hjärtsköld: överst halvmåne , åtföljd av stjärnor , nederst andreaskors. Hjälmtäcke av akantusverk. Tre hjälmar med grevliga kronor och hjälmprydnader, i mitten grevlig krona flankerad av vingar, t v ryttare, t h lejon uppstigande ur torn med fanor. Nedtill inskriftstavla flankerad av putti med spår av inskrift. Höjd ca 200 cm exklusive bärstång. Anträd till huvudbaneret , ett för fädernet och ett för mödernet. Under vapensköldar för ätterna De la Gar­ die och Brahe , inkomponerade i lövverk med bandro­ setter, är på vardera anträdet tio vapen parvis uppsat­ ta. Nedtill band med inskrift: »Fäderne » och »Mö­ derne ». Höjd 280 cm. Huvudbaneret (70 rdr) och »die beiden Colonnen mit den palmen und ahnen » (80 rdr) upptas på en räkning av Burchardt Precht. 135 2. Gustav Adolf De la Gardie, huvudbaner (fig 182). Vapen för ätten De la Gardie, hjälmtäcke och hjälm­ prydnader som föregående. Nedtill inskriftskartusch med spår av inskrift. Höjd ca 200 cm . Utfört av Bur­ chardt Precht enligt kontrakt med kvittens av bildhug­ 136 garen den 23 oktober 1695. Anvapen till huvudbaneret, åtta st för fädernet och åtta st för mödernet (fig 180). Höjd ca 75 cm. Enligt Swanbom (s 26f) över följande personer: Pontus De la Gardie , Sofia Gyllenhjelm, - Wolfgangh Pfaltz , Anna lantgrevinna till Hessen- Petrus Brahe, Beatha Sten­ bock - Wilhelm hertig till Gulich Clefve och Bergen, Maria ärkehertiginna till Österrike- Jaques De laGar­ die , Catharina des: Colomb- Gustav Vasa , Margare­ tha Leijonhufvud - Ludvig den 5:te pfaltzgreve och kurfurste, Elisabeth lantgrevinna till Hessen - Sten Eriksson Leijonhufvud , Ebba Lilliehöök Magnidotter. Anvapnen utfördes 1695 av bildhuggaren Ulrich Beur­ lej .~7 Begravningsvapnen restaurerades vid Curmans res­ taurering (Rest berättelse 1922). Likkistor Magnus Gabriel De la Gardies och hans gemåls Maria Euphrosynes kistor placerades vid Curmans restaure­ VÄSTGAVELNS INSKRIFTER. KONUNGAGRAVAR OCH GRAVKOR 219 Fig 182. Begravningsvapen för Gustav Adolf De la Gardie , huvudbaner och anvapen. Uppsatta på minneshallens östvägg. Foto 1980. Fanera/ coat-of-arms for Gustav AdolfDe la Gardie and ancestnli escutcheons. Mounted on the east wall of the memorial hall. ring fritt i gravkoret, synliga från minneshallen. Vid restaureringen sammanslogs gravkoret med den under­ liggande gravkammaren, där kistorna tidigare var pla­ cerade (Rest rapport , fig 168). Vid öppnandet av grav­ kammaren befanns grevens kista vara väl bibehållen och erbjöd inga svårigheter vid restaureringen. Grevin­ nans kista var emellertid helt sönderfallen. Vid restau­ reringen av kistorna biträdde professor Martin Olsson. Kistornas restaurering utfördes av gelbgjutaren Erik Jonsson, Skara. Magnus Gabriel De la Gardie, död 1686. Utförd av Burchardt Precht Magnus Gabriel De la Gardies kista består av en inre kista av trä samt en yttre av koppar, utvändigt klädd med svart sammet (fig 183-84) . Ornament , listverk , fötter och handtag av förgylld mässing. Kistan står på åtta lejonfötter med akantusblad samt har fyra handtag på vardera långsidan; ovanför dessa kronor. På kistans långsidor i mitten stor inskriftskartusch samt fyra va­ pen. På huvudgaveln stor vapensköld. Locket 220 VARNHEMS KLOSTERKYRKA smyckas av inskriftssköldar, tre på vardera långsidan , en på vardera kortsidan , en på lockets översida. In­ skrifterna återger bibelcitat. Vid Magnus Gabriel De laGardies död 1686 upprät­ tades kontrakt med gördelmakaren Wolfgang Mötler och Hans Wulfmut att förfärdiga en kista efter »Mons: Burchard projectirenden und nachgebenden Model­ len >> .138 En räkning av bildhuggaren Burchardt Precht upptar en Kristusfigur av lindträ på locket , modell till fötterna, efter vilken gördelmakaren har att arbeta , ett handtag av trä, efter vilket mässingshandtagen skall 13förfärdigas , samt modeller till sköldar och vapen. Y Ett utkast till kistklädsel med vapen , bladornament och rosetter förvaras i samma volym som kontraktet (fig 185). 140 Vid Curmans restaurering ersattes den inre träkistan med en ny. Kopparkistan fick ny stomme av förtennt järn. De förgyllda mässingsornamenten rengjordes och den yttre sammetsklädseln förnyades helt. Maria Euphrosyne De la Gardie, död 1687 Maria Euphrosyne De la Gardies kista består av en inre kista av trä samt en yttre av förgyllt tenn med försilvrade ornament på stomme av trä (fig 186). Kis­ tan står på fyra kulfötter samt har två handtag på vardera långsidan. På locket , som har snidad list av ek. en sol. Ett utkast till kontrakt januari 1688 uppger . att kistan skulle förfärdigas av bildhuggaren , kanngjutaren och gördelmakaren »efter de däröfwer dem tilstälte modeller». Upphovsmannen till modellerna namnges ej. Burchardt Precht, som anlitats för Magnus Gabriel De la Gardies kista , befann sig tillsammans med arki­ tekten Nieodemus Tessin d y på studieresa i Italien 1687-88. 141 En kista av närstående utformning ut­ fördes för hovrättspresidenten Anders Torstenson , död 1686, i Torstensonska gravkoret , Riddarholmskyr­ kan (SvK , fig 488). Vid Curmans restaurering kunde kistan rekon­ strueras med hjälp av innerkistan samt fragment av träkistan och dess tennplåtklädseL Restaureringen om­ fattade ny innerkista av trä, ny stomme av trä till ytterkistan , tennplåtens ersättande med ny samt fast­ sättande av de försilvrade ornamenten (rest rapport). Gustav Adolf De la Gardie, död 1695. Utförd av Burchardt Precht Gustav Adolf De la Gardies likkista i gravtumban i dennes gravkor undersöktes ej vid 1920-talsrestaure­ ringen . Kistan beskrives ha klädsel av svart tyg med guldspetsar. Tidöarkivet i RA förvarar räkenskaper från Gustav Adolf De la Gardies begravning. Här uppges kistan vara förfärdigad »nach dem dazu vom 142Bilthauer Burchard gernachten Abriss ». Begrav­ ningsräkenskaperna upptar vapensköldar på locket samt fötter och handtag av förgylld mässing. 143 Av kopparstickaren David Engelhardt skulle till kistan ut­ VÄSTGAVELNS lNSKRIFTER . KONUNGAGRAVAR OCH GRAVKOR 221 Fig 183. Magnus Gabriel De laGardies kista av koppar , klädd med svart sam­ met. Ornament av förgylld mäss ing. Ut­ förd av Burchardt Precht. Foto A Fors­ sen 1922. ATA. Magnus Gabriel De la Gw·die 's cajfin of copper, lined with black velve t. Or­ namentation of gift brass. Executed by Burchardt Precht. Fig 184. Ki stans huvudgavel med va­ pen för ätten De la Gardie i förgylld mäss ing. Foto A Forssen 1922. ATA. The head end of the caJfin with the De laGardie coat-of-arms of gift brass . Fig 185. Ritning till kisiklädsel för Mag­ nus Gabriel De la Gardie. RA. Drmving for the tining of Magnus Gab­ riel De la Gardie 's co.ffin. :?.22 V ARNHEMS KLOSTERKYRKA föras ett stort vapen med inskrift , åtta blad samt åtta små kronor vid sidorna. 144 Räkenskaperna uppta r även arbeten av pä rlsticka ren Johan Liebenberg och gördelmakaren Wolfgang Möller. 145 Gustav Adolf De la Gardie bisattes den 26 septem­ ber 1695 i Riddarholmskyrka n, där kistan den 20 okto­ ber nedsattes i Lennart Torstenssons gravkor. 146 Den överfördes därifrån till Varnhem. Inskrifter i Magnus Gabriel De la Gardies gravkor Gravkorets väggar har målade draperier i röd fä rgton med rektangulära inskriftsfält , målade i svart (fig 175) . Fälten har följ ande inskrifter: På norra väggen: »Psal 116 7.8.9. v l War nu åter til fridz min siähl l Ty Herren l Giör Tigh godt l Han hafwer uthagit Tina siähl l uthur l dödenom, min ögon ifrån tå ra r l min foot ifrån fall./ Jagh will wandra fö r Herranom l uthi the lefva ndes l ande." På östra väggen: »Esra cap 26 v 20 l Gack bort mitt folck l uthi een Cammar l och slut dörena igen l effter Tigh fördröj l Tigh ett lijtet ögonblick l så länge wreden går öfwer. >> Fig 186. Maria Euphrosyne De laGar­ dies kista av förgyllt tenn med försilv­ rade ornament. Foto A Forssen 1922. ATA. Maria Euphrosyne De la Gardie 's caj­ fin of gilt pewter with silver-plated or­ namentation. På södra väggen: »Psal 4. v 9 l Ty iagh sofwer nu l alslinges i frid l ty a llena Tu l Herre hielper l migh att iagh l må säker boo. >> På västra väggen: >>Hesekie l 37 cap 12. 13. v l Thetta sägher Herren, sij iagh l skal uplåta edra grifter. och willhempta l eder, mitt folck , ther ut , och låta komma l Eder uthi Israels land . l Och I skolen förnimma at iagh äh r Herren l Tå iagh haffwer öpnat ed ra grifter , och haft eder, mitt folck, uth. >> Minnestavla över Magnus Gabriel De la Gardie Minnestavla av svart marmor i svart profilerad ram av trä (fig 187). Inskrift i versaler, överst: >> lllustrissimo et generosiss. Domino l Dno Magno Gabrie li De la Garde/ comiti in Leckoo et Arensburg L.B. in Echolm l dynastae in Habsal etc S.R.M. regnorumq ' Sveciae l senatori , gubernatori generali Livoniae l E Gerrnania stabilita ibi pace redeunti l summa divini favoris mun­ era precans ominansq' l quale de censu sue potuit donarium l animo devotissimo offert l musarum et Pallados togatae gratitudo. >> l två spalter på mittpartiet: >>Magne comes patrii VÄSTGAVELNS INSKRIFTER, KONUNGAGRAV AR OCH GRAVKOR 223 Fig. 187. Minnestavla över Magnus Gabriel De laGardie 1650. I den igen­ murade ingången för munkarna i södra sidoskeppet. Av Elias Noski , grafiker från Tjeckoslovakien , verksam i Sve­ rige på 1650-talet. Foto ATA. Tablet in memory of Magnus Gabriel De la Gardie , 1650. In the walled-up monks ' entrance in the south aisle . Exe­ cuted by Elias Noski. lux fulgentissima regni l Parrhasiq' novum sidus hon­ esq ' poli l Qui tua seepirigeris iunxisti stemmata ceris l Pectoraq ' excelso sangvine digna geris ./ Ore potens genioq' et Pallade plenus utraq' l Justitiaq' gravis mun­ ificusq ' manu ./ Post suspensa truci feliciter arma gra­ divo. Et tot rnagnorum condita pila ducum ./ Post ciau­ sum Jani tot hians immaniter annis l Limen et augustis signa reposta tholis l Nunc in Hyperboreum laetus retlecteris orbein l Pacis et optatae pulcra trophea refers ./ Ad nova sceptra gradum faciens , ponendaq ' jussa l Qui terram sulcat , qua mare Livo suum. l Obvia stat spetern pulcerrima nympha Trionum l Yenturo regimen Riga datura sui. l Sed quocunq ' pedem tlectis , Parnassia turba l Fit comes , occurunt ex Helicone Deae ,l Nempe altrice sua pia numina triumphant ,/ Pro­ que dato grates munere pacis agunt./ Et simul expe­ diunt omnes certamine rnagno l Quicquid habent de­ coris quicquid et artis haben! l Accipis en specimen mul to de Castalis au ro l lnduit adspectum jam subitura Tuum l Etjubet arte nova rigidum mollescere marmor l Et Tua vivaci nomina ferre sinu lExcitat ingenium nullo non diagna labore l Materies stimulos dat sua farn a novos l Ars certat marmorq ' istic geniusq' manusq' l lnq ' vicem semet vincere cuncta student l Plus ex fronte Tua tamen hoc opus omne superbit l Te Tibi qui superas omnia quando refert l Anno MDCL­ El. Noski sculps. >> I medaljongerna , t v: »Nom. Magnus Gabriel De la Garde , Come s, Gubernator Livoniae. » T h: »Anagr. MagneGrandi e Bello Victor l( ?) , Age , Urge Labores Amandus ». Översättning av Johan Norström (AT A, hand! 1932) och Svante Nyberg: När den ryktbare och ädle herren herr Magnus Gabriel De la Gardie , greve till Läckö och Arensburg , friherre till Ekholmen , herre till Hapsal etc , Kungl Maj :ts och Svea rikes råd och generalguver­ nör över Livland återkommit från Tyskland, sedan freden tryggats där, frambär muserna och den toga­ klädda Pallas , tillönskande och förutsägande honom de yppersta skänker av gudomlig ynnest , med hängivet sinne i tacksamhet en sådan gåva , som de kunnat förläna av sina rikedomar. Store greve (grev Magnus) vårt fädernerikes flam­ mande ljus Den nordiska himlens nya stjärna och 224 VARNHEMS KLOSTERKYRKA »Zijr>>, Som förenat Dina anor med spirbärande vax­ bilder ( = som gift sig med prinsessan Maria Eufro­ syne) Och äger själens gåvor värdiga Ditt ädla blod , I talekonst väldig och i snille och fylld av bådadera Pallas ( = skicklig i krigets konst och i vetenskaperna) I rättvi sans övande fast; frikostig Efter lyckligen åt den vilde Mars vigda vapen Och så många stora hövdingars nedlagda spjut Efter Jani stängda, så många år för­ skräckligt gapande port Och de på de höga tempelval­ ven åter fä sta fälttecknen Vänder Du nu glad åter till den hyperboreiska världen, Och å terför den önskade fredens trofeer På väg mot nya höga uppgifter att lagstifta Där varest Livländaren plöjer sin jord och sitt hav. Mötande står Nordens skönaste nymf, Riga, för att giva åt den kommande makten över sig Men vart Du vänder Din fot , blir den paroassiska skaran Ditt säll skap Gudinnorna kommer löpande från Helicon Ty de goda gudamakterna triumferar genom freden, sin fostermoder . Och frambär sin tacksamhet för fredens gåva. Och alla visar nu på en gång under stor tävlan Vad de ha r av skönhet , vad de har av konst. Du mottager här ett prov. Sånggudinnorna kläder sig i Övriga gravkor från 1600- och 1700-talet Twengerhjelmska gravkoret Ett gravkor över ryttmästaren Henrik Twengerhjelm , död 1675 , har varit inrett i ett utrymme, motsvarande nuvarande transformatorsrummet (pi 1) . 147 Enligt »Adeliga grafvar » 1753 var Twengerhjelms gravkor ett ·· ·m mell an kyrkans spånbod och Erik Läspe och Haltes gravkor. 148 Gravkoret har sedermera tillhört fru Juliana Pihlfeldt samt överstelöjtnant Axel Ham­ melin, Tubbetorp. Det återköptes 1777 av kyrkan-' 49 År 1779 beskrives graven vara murad samt försedd med dörr av ek och spåntak i likhet med Svedbergska gravkoret. 150 Vid värmeugnarnas uppsättande i kyr­ kan 1889 nyttjades gravkoret som kolbod . 15 1 Kistorna överfördes därvid till Lejonstalpska gravkoret. Ett begravningsvapen för ätten Twengerhjelm är uppsatt på dopkapellets östra vägg: tvådelad sköld: övre delen hjälm i rött fält, nedre delen korslagda pi stoler samt två kulor i blå tt fält. Hjä lmpryd nad : upp­ sträckt pansarkl ädd arm med pistol , omgiven av sex fanor i blått , gult och rött. På Sveciateckningen synes begravningsvapnet ovanför ingången till kapellkran­ sens nordvästligaste rum (fig 65). Lejonstolpska gravkoret Ett gravkor för häradshövdingen Gabriel Lejonstolpe , död 1710. och medlemmar av ätten Lejonstolpe är mycket guld . Nu skolande träda inför Din åsyn, och bjuder den hårda marmorn mjukna genom ny konst Och bär Dina namn i sitt levande sköte Ämnet värdig den största möda, eggar ingeniet Dess rykte sporrar till nya ansträngningar. Här tävlar konsten och marmorn , snillet och handen , Och ömsesidigt söker de alla att besegra varandra. Dock yves hela detta verk mera av Ditt anlete , Då det återgiver Dig åt Dig , som överträf­ far allt. År 1650. El Noski skulpterade. I medaljongerna , t v: Styresmannen (Nomarcha'l) Magnus Gabriel De la Gardie , greve , guvernör över Livland . Th Anagram. Välan , Magnus, segrare från det stora kriget , ägna Dig ihärdigt åt svårigheterna, ä lskvärd . Återfunnen 1932 och efter restaurering uppsatt i den igensatta ingången för munkarna i södra sidoskeppet. Mått 48 X48 cm. 146 " Ovanför minnestavlan hänger ett kopparstick , fram­ ställande Magnus Gabriel De la Gardie . Mått : 50x40 cm. Gåva av Sigurd Curman i samband med restaure­ ringen . inrett i kyrkans sydvästra hörn (fig 188) . Gravkoret utgöres av ett tunnvälvt rum med ingång från södra sidoskeppet. En glugg är upptagen i gravkoret s syd­ mur. I ingången rundbågig järndörr med målat vapen för ätten Lejonstolpe , tillkommen vid restaureringen på 1920-talet. Ovanför ingången skulpturutsmyckning i snidat och vitmålat trä: Tre änglabarn : - l . Med tim­ glas , trampande på dödskalle. - 2. Med bok i ena handen ; andra handen pekande uppåt. - 3. Trampande på ett ur. Mellan figurerna ornament med blad och blommor, krönta av urnor med eldslågor, därnedanför akantusblad. Ovanför skulpturutsmyckningen är upp­ satt ett begravningsvapen för ä tten Lejonstolpe . skulp­ turutsmyckningen fortsä tter på gravkorets norra vägg mot vindfånget. Här framställs Kri stus på korset , stående på jordklotet, samt två änglabarn , det ena blåsande i basun ; i övrigt samma ornament som föregå­ ende . Nedanför skulpturutsmyckningen en re ktangulär tav la av kalksten med vapen för ätten Lejonstolpe . Bård av blommor och blad samt följande inskrift: »Mortuorum , Sepulchra/ ne violate l Deus ulto r» (= Stör ej de dödas vård , Gud är hämnare). Vid Curmans restaurering återupptogs den på 1800­ talet igenmurade valvöppningen till gravkoret. Vid öppnandet påträffades arton 1700- och 1800-talski stor av trä, uppstaplade på varandra och samtliga myc ket VÄSTGAVELNS INSKRIFTER. KONUNGAGRAVAR OCH GRAVKOR 225 Fig 188. Begravnings- · vapen och skulptur­ utsmyckning till Le­ jonstolpska gravkoret i kyrkorummets syd­ västra hörn . Funeral coat-of­ arms and sculptural ornamentationfor the Lejonstolpe bur­ ia l chapel in the southwest corner of the church. illa medfarna. A v kistornas placering att döma har inte alla ursprungligen stått i gravkammaren. En del av kistorna härstammar från det Twengerhjelmska grav­ koret och hitfördes, då detta togs i bruk för kyrkans kolförråd. Av kistorna kunde 14 st helt eller delvis räddas (ATA , Rest berättelse 1920 av A Forssen). Till gravkoret förfärdigades en ny enkel sarkofag av svart­ målad furu. l denna nedlades de benrester, som legat i kistor , som inte kunnat räddas . A v kistorna har vissa 15-57 10 Varnhems kloste rk yrka delar även nedlagts såsom fötter, handtag, namnplåtar och listverk. De gamla kistorna , som reparerats, upp­ ställdes på träställningar som kalkats (Rest berättelse 1921). Warenbergska gravkoret Ett gravkor för kronofogden Johan Warenberg , död 1710, är inrett i kyrkans nordvästra hörn (fig 189) . Gravkoret utgöres av ett tunnvälvt rum med ingång i 226 VARNHEMS KLOSTERKYRKA sydväggen från vindfånget. En fön sterglugg är uppta­ gen i norra muren. Ovanför ingången löper ett profile­ rat listverk av kalksten med ett fält i mörkare grått med följande inskrift: >Rom: 14 cap , v. 7. Ingen af os lefwer sig sielfwom och ingen döör sig l sielfwom. v.8. Lefwe wi, så lefwe wi herranom, döö wi så döö wi herranom l ehwad wi lefwe eller döö , så höre wi herranom till ». Raksluten dörröppning med laserad , spegelindelad dörr. Kalkstensfri sen fortsätter på gravkorets östra vägg mot norra sidoskeppet med följ a nde inskrift : >> Uppen­ barelsebok 14 cap , v. 13 . Skrif Salige ä ro the döde i herranom döö här efter. Ja Anden l säger at the skola hwila sig ifrå sitt arbete ty theras gärningar föllja them efter. / Psalm 3 v. 5. Jag ligger och sofwer och waknar up : Ty herren uppehåller mig .» På väggen nedanför Fig 189. Kalkstenstavla till kronofogden Johan Waren­ bergs gravkor i kyrkans nordvästra hörn . Foto 1981. Limestone tablet fo r the sherif Johan Warenberg's buria l chapel in the north­ west corner of the church. frisen är inmurad en kalkstenstavla framställande Je­ sus på korset inom bågställning i relief. Ovanför figu­ rerna voluter i tavlans hörn; nedanför följande inskrift: »Denna graf hörer till Cronones befallnings-/man wäll­ betrodde herr Johan Warenberg l afsomnade Anno 1710 sampt hans k . hustru l dygdesamma matrona Brigitta Aurelia , som l och afsomnade Au 1718. Thes lijkes deras k l barn som ock hafwa här sitt hwilorum . » Grav rummet innehåller en kista av trä. Vid Curmans restaurering nedtogs gravkoret s söd ra vägg med den gamla Jäktartrappan av trä och återupp­ murades. Gravkoret försågs med ny järndörr. Till grav­ koret förfärdigades en enkel sarkofag av svartmålad furu. l denna nedlades samtliga benreste r från alla ki storna och några profilerade rester av ki stor jämte handrag. Av de ursprungliga ki storna fanns vid restau­ VÄSTGAVELNS INSKRIFTER . KONUNGAGRAVAR OCH GRAVK(lR 227 Fig 190. Gravkor för biskop Jesper Sved­ berg. Uppfört 1720 vid kyrkans norra sida. Foto 1978. Burial chapel ofBi­ shop lesper Sved­ berg. Built in 1720 at the north side of the church. reringens början inte en enda i sådant skick att den kunde repareras (ATA, Rest rapport). Svedbergska gravkoret Ett gravkor för biskop Jesper Svedberg (1653-1735) byggdes 1720 vid kyrkans norra sida mell an sakristian och strävpelaren väster om denna (fig 190). Gravkoret utgöres av ett tunnvälvt rum med ingång från kyrko­ gården . Fyra trappsteg av grå kalksten för upp till ingången . I ingången raksluten, järnbeslagen dörr med luftningshåL Gravkorets fasad är uppbyggd av hällar av grå ka lksten , infattade i ramar av röd kalksten. Ovanför ingången ett överstycke av sandsten med ovalt fält med följande inskrift : •• Biskopens l D.J. Swedbergs l och thes K . Hustrus l fru Sara Sweden­ borgs l Hwilorum l A:o l 1720.>> Gravkoret genomgick 1921 en grundlig restaurering (ATA, Rest berättelse). Takkonstruktionen om­ byggdes och sänktes , varvid ett till hälften dolt fönster till norra sidoskeppet helt framkom. Taket täcktes med blyplåt, fasaden fogströks, en ny trappa upp till grav­ koret uppmurades. I det inre omlades golvet. Valv och väggar lagades och kalkades i ljust grå färgton. I sam­ band med omläggningen av golvet företogs en prov­ grävning för att undersöka kyrkans gamla sockel. Här­ vid påt räffades två ki stor i jordfyllningen under golvet. Jonas Londins gravkor Ett gravkor från 1738 för häradshövdingen Jonas Lun­ din och hans hustru Beata Sjöberg har varit beläget mellan De la Gardieska gravkoret och strävpe laren närmast väster därom (pi I). Gravkoret hade en liknan­ 228 VARNHEMS KLOSTERKYRKA Fig. 191. Utblick över klosterområdet mot söder. Foto 1978. View of the monastery grounds facinR S. de uppbyggnad som det på norra sidan belägna Sved­ bergska gravkoret. Det berättas 1779 vara murat och försett med dörr av e k samt spåntak. Nu åters tå r blott fasadens överstycke av kalks ten , uppsatt på södra s i­ doskeppets yttermur. Stenen bär följande inskrift: >>Häradshöfdingen Herr Jonas Lundins och thes kä ra Hustrus Fru Anna Beata Sjöbergs beställda hvilorum l åh r 1738. >> År 1918 återfanns reste r av gravkorets grundmura r , vilka emellertid måste rivas på grund av ma rkens sänk­ ning till mede ltida nivå. Rester av kis tor påträffades dä rvid och gravsattes ånyo under den nya ma rkni vån på samma pla t s (ATA , Rest ra pport) . Halleniuska gravkoret Ett gravkor fö r biskop Engelbert Larsson Ha llenius och hans familj inreddes 1763 i kapellkransen söde r om Birger Jarls gravkor (fig l). Det utgöres av e tt tunn­ välvt gravrum med ingång i söder frå n kyrkogården. Tre trappsteg av ka lkste n för upp till ingången. I in­ gången ra ks lute n järnbeslagen dörr med fyrsidigt luft­ ningshål; omfattning av sandsten med nä rmast bågfor­ migt överstycke , avslutat av voluter, samt med föl­ j ande inskrift : >>A O l Biskopens l öfwer Skara s tift och denna fö rsamlings kyrkoherde l Die. Enge lbert La rs­ son Ha lle nii , dess kä rä lskeliga Husfrus och makas l fru Ulrica D:Drs Djurbergs , Ha lle ncreuts ,/ samt deras Kaere arfwingars graf- och hwilo ka mmar. Hä r l wi förwänte the dödas ups tånde lse och thet tillkom/man­ de werldenes li f./ Biskopens tanke och walspråk . 2 Timoth . 4 v 18 l Sv. Ps B(.... ) v 10. Then nya graf man Chris to gaf ha r nu så He lgadt Jorden l at wå r graf ä r oss e n skjön hwilokamma r worden. l Denna graf förfärdigad och sen uprest å r 1763. » Ki storna ä r gravsatta i jordfyllningen under golvet. Gravkoret användes nu som upplagspla ts för fynd frå n klosterområde t. Klosteranläggningen av RALPH EDENHEIM Söder om klosterkyrkan finns lämningarna efter kon­ ventsbyggnaderna. Dessa framgrävde s och rekon­ struerades å ren 1923-27 under ledning av arkitekten Axel Forssen. 1 Byggnaderna har grupperat sig kring en öppen klos­ tergård och genom den fyrlängade korsgången stått i förbindelse med varandra och klosterkyrkan. Utanför den centrala klosterfyrkanten har det funnit s byggna­ der dels i sydöst dels i väster. De västliga anl äggning­ arna har undersökts och delvis konservera ts under 1970-talet. Vid detta tillfälle har även stora delar av den yttre klausurmuren påträffats och markerats . 2 Under de nu synliga och konserverade lämningarna har framför allt kring skärningspunkten mellan östra och södra längorna påträffats rester av äldre byggna­ der, sannolikt de äldsta konventsbyggnaderna. l. Korsgången Korsgången har som nämnts inramat den fyrkantiga klostergården och förbundit de olika längorna med varandra och kyrkan . Korsgången kan av spåren i kyrkans sydmur antas ha varit kryssvälvd med valven burna av kon soler i omgivningsmurarna. Mot kloste r­ gården har korsgången öppnat sig , dels med ingångar i öster och väs ter, dels med fönster , kopplade spetsbå­ giga med mittkolonnett. Vid korsgångens södra länga finns re ste rna av en åttkantig byggnad, klostrets la­ vabo eller tvä ttrum. Den har mot klostergården haft fönster av likartat ut seende som korsgångens. Dess ingång återfinns i söder. Påträffade bronskranar och en stenskodd rörgrav vittnar om byggnadens funktion . 2. Östra längan Östra längan ligger i rät vinkel mot klosterkyrkan , i anslutning till tvärskeppet s sydgavel och rymmer två större och fyra mindre rum. Närmast kyrkan påträf­ fades vid utgrävningen ett nu åter igenfyllt lit et rum som ansetts vara kyrkans sakristia men som även kan tolkas som bibliotek . Härnäst ligger klostret s viktigas­ te rum, kapitel sa len . Detta närmast kvadratiska rum är bredare ä n längan i övrigt. l rummet har påträffats re sterna av fyra pela re, som indikerar att rummet varit välvt med nio kryssvalv . l väster har mot korsgången funnits del s en portal. kolonnfl ankerad och med profi­ lerad omfattning, dels en tredelad fönsteröppning , in­ delad av kopplade kolonnetter som sannolikt upptill förenats med spetsbågar. Rummets golv har varit täckt med kalkstensflis och längs väggarna har funnit s en något högre liggande fri s av 1-1 ,25 meters bredd . Efter kapitel salen följer tre mindre rum. Det första kan antas ha tjänat som samtalsrum eller parlatorium. Intill dett a återfinns resterna av dagtrappan , som lett till andra våningens dormitorium. Öster om trappan finn s e tt mindre rum , som ej haft förbindelse med korsgången utan blott med den smala förstugan söder härom . Rum­ met kan tänkas ha tjänat som vänt- eller vaktrum i anslutning till förstugan . Östlängans sista stora rum har också haft sin dörr­ öppning mot förstugan. Rummet ä r drygt 7x 12m stort och torde ha tjänat som munkarnas arbetsrum eller auditorium. Härunder har påträffats rester av flera äldre murar. I rummets sydmur ses rester av två föns­ tersmygar. l vinkel mot auditorium och tangerande des s sydöst­ ra hörn återfinns det s k abbotshuset. Denna byggnad delas av en hjärtmur i två hälfter. Den ena bestå r av ett enda rum i vars golv finn s en stenskodd vattenränna, en del av klo stret s vattensystem. Byggnadens andra hälft är indelad i tre mindre rum och vid byggnadens västra gavel finn s en smal korridor , som medgivit pas­ sage genom byggnaden och förmedlat förbind elsen med östlängans auditorium. l de beskrivna rummen har påträffats fynd , som anger att här bedrivits meta ll­ och glashantverk. Södra längan Södra längan är en oegentlig benämning på den tämli­ gen fria gruppering av tre byggnade r vars förenande länk är södra korsgången . Utmed denna ligger i väster ett ca Il x7 m stort rum , som till följd av den i sydöstra delen påträffade spisen bör ha tjä nat som kök . Köket har ursprungligen haft en ingång i norr , från korsgång­ en. Öster härom finn s ett sma lt rum som med öppning­ ar mot korsgången och köket förmedlat förbindelsen till den ca IO x 14 m stora och vinkelrätt mot längans huvudinriktning liggande matsa len eller refektorium. Detta en gång så ståtliga rum torde av på träffade sex petarfundament att döma ursprungligen täckts av tolv kryssvalv. Öster om refektoriet och sekundä r i förhå l­ 130 VARNHEMS KLOSTERKYRKA Fig 192. Utblick över klosterområdet mot söder. Foto 1978. View of the monastery g rounds fa cing S. lande till detta på träffades reste rna av en större e ld­ stads- eller ugnskonstruktion. Västra längan Västra längan synes av planen att döma ha varit klos­ terfyrkantens mest regelbundna byggnadsverk . Längst i norr finns reste rna av lekbrödernas nattrappa som lett från dormitoriet i andra våningen till korsgångens nordvästra hörn , ej långt från le kbrödrapa rtalen till kyrkan. Längans första rum från norr är närmast kva­ dra tiskt. Det torde ha täckts av fyra kryssvalv , burna av en mittpelare . l norr har funnit s två djupa ni scher. under nattrappan. l söder finns ingången som mynnar i en förstuga e ller passage genom västlängan. Söder här­ om återfinns det ca 25x9 m stora a rbe tsrummet för lekbröderna , cellarium. Rummet har täckts av tio kryssvalv , burna av fyra kolonner i rummets mitt . En av dessa kolonner har återuppförts vid restaureringen och i anslutning härtill har två gördelbågar rekon­ struerats. l rummets norra del har funnits dels tre nischer, den ena vänd mot förstugan , dels i nordöstra hörnet dagtrappan till dormitorie t. Cella riel har haft två dörröppningar, en i väster och en i öster. Längans sydligaste rum är liksom det norra närmast kvadratiskt och synes även ha varit täckt av fyra kryssvalv, burna av en mittpelare. Rummet ha r sin dörröppning i öster och ett fönste r i väster. Genom rummets södra del passerar klostrets stenskodda vattenränna . Övriga byggnader Väster om väst längan ha r påträffats resterna av ett antal mindre byggnader som av fynden att döma haft olika ekonomifunktioner. Längre åt sydväst finns mar­ kerat lämningarna efter en rekta ngulär trerummig sten­ byggnad . En annan rektangulär, till synes trerummig byggnad finns markerad i klosterområdets nordvästra del , ome­ delbart invid vägen som för fram till kloste rkyrkans NOTEK 23 1 huvudingång. l byggnaden påträffades nålar, finger­ borgar, sporrar och benkammar samt rester av en härd och en kalkugn. Byggnadens forts ättning mot öster har ej undersökt s, men möjligen har den hört samman med en tidigare påträffad byggnadsrest och måhä nda tjänat som klosteranläggningens porthus . Noter Församlingens hi storia l. E Tuneld. Geografi öfver Konungarike t Sverige IV . s 264. 2. Ortnamnen i Skaraborgs lä n 12 , s 44ff. 3. G Linde, Ortnamnen runt Billingen , s 6. 4. Ortnamnen i Ska ra borgs län 12, s 42, 48. 5 . Antikvaris k Tidskrift för Sverige 20:4 , s 29 . 6. Ra ppo rt över a rkeologisk provunde rsök ning på Ska rke kyrkplats 1979 , i ATA. - R Sig~jö , Varnhems socken , Skarke kyrkplats . Arkeologisk provundersökning. 7. l Lundahl, De t medeltida Västergötland. s 225. 8. l Lundahl, a a, s 226 . 9 . Västergöt la nd s runin skrift e r L s 134 f. 10 . Ortnamnen i Skaraborgs lä n 12 , s 47. Il. Beskrivning över Varnhems församling omkring å r 1785. s 12. Kyrkogården och dess omgivning l. RA. E 1327. De laGardieska saml . avs kr av kungl brev. do na tio nsbrev 18/3 1647 från Kri stina på kungsgårde n Höjentorp med dess underliggande »C ios ter Trägårdh sampt Diurgå rde n ». - Utdrag ur Valle härads dombok 3 1/5 164 1. i: Göteborgstidn nr 12. 29/1 1789 . 2. En rak gata skulle »stryka rätt upp » frå n väs tra kyrko­ gård smure n till a llmä nninge n. Från de nna gata sk ulle öv­ riga ga to r utgå vinke lrätt med stugornas fasader vända mot gata n . Ladugårdar oc h fähus skulle ligga å ömse s idor om stugorna på gå rd ss idan. Ett torg sk ulle a nläggas väster o m kyrkan . där ingen byggnad borde uppfö ras på grund av risken fö r e ldsvåda. Då stora la nd svägen löpte fö rbi Varnhem . sk ulle o rt e n lä tt få e tt uppsv ing som marknadsplats . Vida re kunde mark upplå tas till o lika ha ntverkare i De la Gardies tjänst (A T A. Ant ikvitetskol­ legiet s handl. vol 6. koncept från J Hadorph till M G De laGardie mars 1673. s 140, 144ff) . 3. GLA, Domkap 11 /3 1927 , Kö pebrev angående inköp av ett o mråde om l 134 m~ från den De la Gardieska grav­ kassan tillhö riga frä lse läge nheten Klostre t nr 17. 4. GLA. Varnhem s kyrkoarkiv . N: l. beskrivning över Varnhems församling 1817 . s 224. 5. RA. E 1640. De laGard ieska saml. M G De la Gardie. s kr Klausurmuren Den yttre kl ausurmuren har där den påträffats och markerats i väster och söder haft en ge nomsni ttlig bredd av l ,2 m och varit murad som skalmur av kalk­ sten. Begränsningsmurar har även konstaterats men ej markerats öster, norr och nordväst om kl oste rk yrkan. från befallningsmän , memorial bifogat sk r från J Peders­ son 27/2 1673 . 6. Ibidem , 15/5 1673. 7. RA , E 172 1, De laGardieska saml , M G De la Ga rdie . godsha ndl , samtliga västgötagod se n , memo ria l 1680 i slu­ tet av vo l. 8. Slott och herresäten i S verige . Västergötland , Vä rmland . Dalsla nd l , s 192ff. - LUB , De la Gardieska saml. S läk tarkive n , De la Gardie , vo l 92, Rosner til l M G De la Gardie 28/ 12 1685: Venngarn och Höjento rp nad dies vi tae zu be halte n und zu nut ze n». 9. l Rose/l , Magnus Gabriel De la Gardie , s 108ff. 10. A a. s 109 . - GLA, Egg by kyrkoarkiv , C: l Eggby-l s tru rr. kyrkobok 1688- 1704 , s 187: bänkdelnings längd 1663: manfolk : l G refwes tool till Höjentorp. - 1687 förä rade Maria Euphrosyne e n mässhake oc h e tt antependium av grön sammet till Eggby kyrka , i behåll (ibidem , s 14). Il. LMV , P 182- 16: l. Delning av tomtplaiser till Björs- och Borregårdarna. Johan Afzelius 178 1. 12. LMV , P 182- 16: 3, Storskifte. Anders Thun 1804-05.- En kartbeskri vning 1803 rä knar upp gå rda rna i Klosters by : Trädgården. Fogdegården, Ulfsgårde n , Borregå rden , Simmesgården , Fiskaregården , Gjestgifvaregå rden e ller Björsgård , Hospitalshemmanet Björsgård , lonkragå rde n , E ric Larsgå rd , Sven Michels e ll e r Rytta regården , Picka­ gården , Ha mma rsqvarn , Löten , Ambjörnstorp, Dynge­ sätter och Grufvesätter. 13. LMV , P 182- 16:9 , Laga s kift e 1844-53, fastst 1853. 14. Nordiska museet. Teck ning av Fritz von Dardel 1845. Pri vat ägo. Foto 1930. 15. G LA, Skara domkapitels ark iv. E VI 11 0, besiktningsin­ strument 1825 : Måtten var: lä ngd 28.5, bredd 14, höjd 5 1/4 alna r. Byggnade n innehöll npå ös tra ända n 2"e kam­ rar c irca 7 a lnar i fyrka nt , dernäst sätesstuga e ll e r Sal lO a lnar i fyrkant med förstuga på norra sida n till 3 3/4 a lnar bred och på västra ä nda n Kök med intill va rande kamma­ re 91 /4 a lnar i lä ngde n och 14 1/4 i bredden ». Enligt 1838 å rs besiktnings instrument har take t be lagts med tege l. Till reparationen hörde äve n putsning av innerväggarna. pappspänning av taken frå nse tt i köket samt översyn av ytte rpa nelen . Hä r uppges även , a tt byggnaden hade två gave lrum och svale, sex eldstäder och bakugn. 232 YARNHEMS KLOSTERKYRKA 16. RA . E 1688 , De la Gardieska sam! , M G De la Gardie , 20. G Svahnström, Visby Domkyrka . s 141 . godsha ndl , Höjentorp, gårdsräk 1673-74, ve rifikat io n 21. Likheten mellan de båda abs idva lven har fram hå llits av J 270. Ett hospital o mnä mns 1690. (GLA , Skara domkapi­ te ls arkiv , E VI 110, PÄ till domka p 4/ 11 1690). - Ett hospita l för 18 pe rsone r i Höjentorp omnäm ns av P Wie selgren (De la Gardieska Archivet del 6, s 196 ff) . Hospi­ ta l och skola inrä ttade De laGardie även vid Synne rby på Kå llandsö samt i Flo socke n i Västergötland (Magn us Gabriel De la Gardie , utst kat, s 127). 17. RA. E 16 12, De la Gardieska samt, prästers brev Ska ra stift , M Ten gner 26/2 1673 . 18. l R ose/l . Veckho lms kyrka. s 128ff.- GLA , Läc kösaml. C: l , Resolution och memorial 14/ 1 1668.- P Wieselgren. a a, de l 6, s 196ff. 19. G Lindahl, Magnu s Gabrie l De la Gardie. s 67f. Medeltidens byggnadshistoria l . M C L Gertz, Scriptares Minores Hi storiae Da nicae Me­ dii lEv i Il: l , s 137. 2. Översatt av H edda Gunneng. 3. Klostret s historia är ski ldrad av bl a A Forssen. F Hall . H J ohansson och E Ort ved i littera turförteck ningen upp­ tagna ve rk. 4. H Johansson . Ritu s cisterciensis , s 68. 5 . SRD l. s 176, 340, 388. SRD III , s 304. 6 . H Wideen, Klostret på ön, s 28 ff. 7. E Ort ved. Cis tercienserordenen og dens klostre i Norden. s 225 . 8. SRS 1: l , s 16. 9. DS 1:287 . 10 . SRS 1:62. SRS III : 3. Il. RAP 1:548 , 956 oc h 1002. 12. E Ortved. a a. s 248. 13. EOrtved. aa. s 248f. 14 . S Curman . Cistercienserordens byggnadskonst, s 183. ­ Densamme. Klostrens byggnadskonst. s 7 1 f. 15. E Lundbel'/~ . Byggnadskonsten i Sverige 1000-- 1400. s 477 f. 484 oc h 503. -A Tuulse me na r i Roma nsk konst i Norde n (s 52) att långhu se t delvi s kvarstå r frå n tiden före branden . - P Hoftinan a nser i Nordische Cisterc ien ser­ kirchen att he la knkan utom va lvsys te met ä r från tide n före brande n och a tt den i sitt ursprungliga skick varit fl attäckt. - J Karlsson s lutligen hävdar i e n ka ndi­ da tuppsats, Ett försök till byggnads hi stori sk och sti lhi sto­ ri sk undersökn ing av kloste rkyrka n i Yarn hem (Uppsa la universitet 1979). att både lå nghu s. tvä rskepp och väs tl i­ gas te delen av kapellkra nse n ä r tillkomna före branden. 16 . . H Thiimmler. Die Zisterzienserkirche Ma rienfeld in Westfa le n und i hr Einfluss a uf d ie Ma rienkirche in Visby und die Zisterziense rkirc he in Varnhem. Thumm ler håller för tro ligt a tt lå nghu set i Varnhem med sina arkader kva rstår från tide n före bra nde n. 17. H Thiimmler, a a , s 92. 18. H Thiimmler. a a, s 93. 19. J Karlsson. a a . s 45. Karlsson i a a. 22. E Lundberg . a a, s 549. 23. E Fischer, Västergötlands kyrkliga konst under medelti­ de n,s6 1. 24. Det södra kapitälbandet i Varnhe ms västportal är nyhug­ ge t , sannolikt i samband med De laGardies restau rering, men det ursprungliga, som påträffades vid Curmans re­ staurering visar att man efte r förmåga sökt fö lj a förebil­ den. Det ä ldre kapitä lbande t förvaras nu i Hallenii grav­ kor. 25. E Fischer. a a, s 64. Fischer nämner dock inte att slut­ stene n i Forshem har direkt fö rebild i Va rnhem . 26. E Bolu·n och G Svahnström , Helge Ands ruin och Hospi­ talet. 27. A Forssen, Varnhems klosterkyrkas restaureri ng 191 1­ 1923, Berä tte lse avgiven 1926, i ATA , s 47 . 28.Aa,s53f. 29. H Werner, Warnhems klos ter oc h kyrka l , s 35. 30. A Forn·en , a a, s 41 f. 3 1. H Werner. a a Il , s 36. 32 . A Forssen . a a , s60f. Nyare tidens byggnadshi storia l. O Käl/ström. Medeltida kyrksilver , s 6 1, 286. 2. KB , F h 9, J Peringskiöld. Menumenta Sveogothorum IX , s 245-247. - RA , Rik sregistra turet 24/2 1574, s 28f.­ Konung Johan/1/:s bygnads- och befästningsföretag Il , nr 383. 3. S loll och herresäten i S1•erige. Västergötland, s 192.- S Karling . Trädgårdskonste ns hi storia i Sverige intill Le Öl res tilens genombrott. s 352 ff. 4 . A Tidström . Anders Tidströms resor i Västergöt land 1756 och 1760. s 37. 5. H Hildebrand. Va rnhem s klosterkyrka . s 16f. 6. H Hildebrand. aa, s 17. 7. S Cumwn oc h E Lundberg. Vreta klos ters kyrka. s 74. 8. E Bohm. Strängnäs do mk yrka. s 388 . 9. Konung J ohan III . a a, nr 256-259, 374 f. 384. 10 . S Lindroth. Svensk lä rdomsh istoria. Medeltiden. Refor­ mation st iden. s 288 ff. Il. M R e1•era. Gods och gård 1650--1680 . s 88f. 12 . S Kw·ling. Matthias Hol!. s 129.- RA . E 1212. De la Gardieska sam!. E 1212 . M G De la Gardie . koncept 15/1 1652. 13 . M R e1·era. aa. s 25ff. 14 . A Hahr. Konst och konstnärer. s 129ff.- Densamme. Läckö slo tt. s 186 ff. 15. S Kw·ling. Matthias Ho l! . s 129.- RA. E 1514. De la Gard ieska sam!. M G De la Gardie. sk r frå n enski lda. T Ollonberg 22/ 12 1653 .- 7ore 0 1/o nberg. född 16 11 . död 1690 . Ad lad 1648. ha uptrnan oc h härad shövdi ng i Läckö grevskap. -Tore O llonbt·rgs hu vudbaner oc h kista för­ varas i Råda sockenmagasin. Huvudbaneret , på vilket målning och inskrift nu är bortfallna , bar följande in­ skrift: »Kong!. Maj:ts Tro-Tienare och fordom Härads­ höfdinge uti Skaraborgs län, den Wälborna Herren Herr Thore Olufsson Ollonberg til Ryssbaholm och Hane­ ström , hvilken i Herranom afsomnade d. l Decembr Anno 1690 på sin gård Haneström ». Huvudbaneret ut­ ställdes på Läcköutställningen 1981: Adlig prakt- folklig möda. 16. S Kw·/ing , Matthias Holl , s 129f.- RA , E 1430, De la Gardieska saml, M G De la Gardie, inkomna brev från enskilda , S Höök 30/ 1 1654. 17. S Kw·/ing , Matthias Holl, s 130. 18. RA , E 1322 , De laGardieska saml, M G De la Gardie , registratur 4/ 10 1653. 19. RA, E 1675, De la Gardieska saml, godshandl. Drott­ ningholm . byggningsräk. 20. S Kw·/ing , Matthias Holl , s 130. 21. l Rose/l. Drottningholms slottskyrka , s 15. 22. l Rose/l, De la Gardie , s 110. 23. S Kw·/ing, Matthias Holl , s 22 ff. 24. A Hahr. Läckö slott, s 185.- LUB, De laGardieska saml, Topographica, Höjentorp l, byggningsräk 1654, s 543 ff. 25 . RA, E 1688, De laGardieska saml, M G De la Gardie , godshandl , Höjentorp , gårdsräk 1673 , 1674, verifikation 210. 26. l Rose/l , Veckholms kyrka , s 50. 27. RA , Gref- och friherreskap , Läckö räk 1669, s 1717.­ Jfr även A Hahr, Konst och konstnärer, Arvid murmäs­ tare enligt registret. 28. l Rose/l, Veckholms kyrka , s 49. 29. RA , E 1456, De laGardieska saml, M G De la Gardie, skr från enskilda , J P Kirstenius 215 1656. 30. RA, Gref- och friherreskap , Läckö räk , s 1589, brev från O Falk 12/11669. 31. GLA , Läckösaml , C!, skr till hauptmannen på Läckö, resolution och memorial 14/ 1 1668.- RA , E 1703 , De la Gardieska saml. M G De la Gardie , godshandl , Läckö. memorial 1668-69. 32. LMV, P 163-16:2, Avmätning av trakten omkring Läckö slott , odat (en anteckning med årtalet 1683 och "eders nåde " å terfinns på baksidan). 33. LMV , P 165-11:3 , Geografisk avmätning av Mariedal i Ova socken. Av L lnsulander 1690. 34. l Rose/l, De la Gardie , s 104ff. 35. Aa , s 108ff. 36. S Lindroth. a a, s 320 ff. 37. l Rose/l. a a, s 55 ff; l 04 f. 38. J Hadorph. Reseanteckningar om Läckö grefskap. s 65 ff. 39. RA. E 1248 , De laGardieska saml, M G De la Gardie. koncept 11 /3 1662 . 40. AT A , Antikvitetskollegiets hand l. M G De la Gm·die till Antikvitets Collegium 15/7 1668. 41. RA, E 1317-18. De la Gardieska saml. M G De la NOTER 233 Gardie , egenhändiga planritn till byggnadsförslag m m , odat memorial. 42. Intressant är att De la Gardie även arbetade för istånd­ sättande av Husaby biskopsborg, utgrävd 1965-67. Gre­ ven hade 1677 gett order »O m däth gamble steenhuset uprettelse i Huseby ». Befallningsma nnen på Mariedal h.ade med anledning härav hållit en allmän stämma med hela församlingen i kyrkoherdens närvaro och pålagt varje »jonelagh » 120 spån , sågbräder till taket samt me­ del till inköp av spik (RA, E 1640, De laGardieska saml, skr från befallningsmän på godsen i Västergötland , Ma­ riedal, H Svensson 27/ 12 1677.- Ch Westerdahl . Medel­ tida profana byggnadsverk, s 155 ff). 43. GLA, Läckösaml , C I, skr till hauptmannen på Läckö 1668-, resolution och memoria l 14/ 1 1668. 44. KB, Gripenhielm , Itinerarium 1688. 45. Carl Xl:s Almanacksanteckningar, s 2, not 3. 46. K af Geijerstam , Kungl Skaraborgs regemente. - Sve­ ciagravyren över Höjentorp återger sannolikt ett av Karl XI:s besök på gården. 47. Carl Xl:s Almanacksanteckningar, s 336. -Resan gick därefter till Skara, där han besåg domkyrkan , därefter till Lid köping, där han även besåg kyrkan, och till Läckö (s 337). 48. RA , E 1640, De la Gardieska saml, M G De la Gardie, skr frå n befallningsmän å godsen i Västergötland , J Pe­ dersson.- Memorialet är bilagt en skr från J Pedersson 28/7 1670. 49. RA , Gref- och friherreskap , Läckö räk 1669, s 1705f, 1707 f. 50. RA , E 1425, De laGardieska saml, M G De la Gardie, skr från enskilda , J Had01ph 1217 1670. 51. RA, E 1513, ibidem , T Ollonberg 18/1,3/10 1670. 52. RA , E 1425 enligt ovan. 52 a. RA , E 1612, De laGardieska saml, prästers brev ... Skara stift. 53. RA , Gref- och friherreskap. Läckö räk 1669, s 1706. ­ Jfr S Kw·/ing. Matthias HoIl , s 131. 54. Daniel Skragge blev enligt en berättelse av brodern Lars Skra{:l(e överfallen på väg till hauptmannens (Ollon­ bergs) gård Rydboholm (Ryssboholm). Daniel Skragge var emellertid trots sina skador å ter i arbete vid kloster­ kyrkan , då Nils Kaggs befallningsman Anders Törbiörn­ son kom till klostret och inledde en så häftig skärmyts­ ling med byggmästaren , att denne avled (RA , E 1557 , De laGardieska saml, M G De la Gardie, skr från enskilda. L Simonsson Skragl(e. odat). -Jfr S Kar/in!(. a a, s 131 f. 55. RA, E 1557, ibidem. 56. RA, E 1640, De laGardieska saml. M G De la Gardie , skr från befallningsmän å godsen i Västergötland . J Pe­ denson 215 1672. 57. RA , E 1263 , De laGardieska saml. M G De la Gardie, koncept , odat (16 71). 58. 22/9 1669 fick hans hemman Biörsgården frihet från årliga skatter och pålagor > Anders på Högen •• levererade bl a 24 små knappar till orgelverket (ibidem , :'erifika tion 309 29/6 1673). 58. RA , E 1612, brev från Rudberus enl not 51 19/2 1679. 59. GLA , Skara domkapitels arkiv, E VII lO. 60. Beskrivning över Varnhems församling omkring år 1785, s 46. - Orgelverket inventerades 1786 och 1800 vid organistbyte (GLA, Yarnhems kyrkoarkiv , Kl: 3; Kl : 1). l inventeringsprat anges orgelverkets dåvarande disposi­ tion . 61. GLA , Skara domkapitels arkiv , E Yl 110, 13/ 10 1828.­ Yarnhems kyrkoarkiv , N l , vis pro! 1829. 62. Curmans familjearkiv , kuvert nr 310 , besiktningsinstru­ ment 8/5 1923 av domk yrkoorganist l Wide11. 63. Ibidem , kuvert nr 319 , Å kerman & Lund till S Curman 22/ 12 1922.- En modell tillverkades till orgeln (kuvert nr 219). 64. S A Hal/bäck , Medeltida dopfunta r i Skaraborg, s 200 tT, 209 och 346.- Densamme, Medeltida dopfunta r i västra Sverige , s 40. 65. År 1687 fö rä rade Maria Euphrosyne en mäss hake och ett antependium av grön blommönstrad sammet till Eggby kyrka ännu bevarade (GLA. Eggby- Istrum kyr­ kobok 1688-1704, C:I s 14). 66. RA , E 1640, De la Gardieska saml , M G De la Gardie, skr från befallningsmän på godsen i Väs tergötland . 67. A Forssen , Kontrollantberättel se för å r 1920, i ATA , s 17-26. - Densamme, Yarnhems klosterk yrkas res taure­ ring 1911-23 . Berättelse avgiven 1926, i ATA , s 42-49. 68. S Lindqvist, Berättelse över undersökningar i Yarnhems klosterkyrka , utförda åren 1920, 1921 och 1922 . Rapport iATAfrån år 1925 . 69. C M Ft.lrst , Skr till t f riksantikvarien O J anse den 17/7 , 28/7 och 29/7 1920, i ATA. 70. S Leijonhufvud, Kungastenarna i Yarnhem , s 138. 140-42.- H Hildebrand, Sveriges medelt id 3, s 438.- H Werner, Warnhems klosteroch kyrka Il , s 5f. -J Svan­ berg , Folkungatumban i Varnhems klos terkyrka , s 131-144.- A Andersson, Medieval wooden Sculpture in Sweden Il , s 81. -H Toll , Något om kunga- oc h ja rl agra­ varna i Yarnhem, s 26 ff. 71. C R af Ugglas , Birger Jarls gravvård. 72. C M Fiirst , ovan anförd skrivelse av den 29/7 1920. ­ Densamme, Birger Jarl s grav i Varnhems klosterkyrka. - Densamme, Några reflexioner rörande Folkunga­ monumenten i Varnhem och Gudhem. 73. C M Fiirst, ovan anförd rapport. - Denswiune . Några reflexioner ... , s 90. 74. H Werner, a a, l c. 75. S Leijonht.({vud, a a, l c. 76. H Hildebrand, a a, l c . 77. J Svanberg, a a. 78. A Andersson , a a , l c och i muntligt meddelande till fö1f. 79. J Svanberg, aa , s 142. 80 a. S Gardell , Gravmonument från Sveriges medeltid l. s 343. 80 b. Samtliga gravundersökningar utförde s av dåvarande docenten Sune Lindqvist och finns redovisade i dennes under not 68 upptagna rapport. 81 a. C M Fiirst, ovan anförd rapport s 3 f. 81 b. E Dahlberg, Suecia antiqua et hodierna. 82 a . H Werner, a a , pi XIII: l. - S Gardell, a a , s 493f. - Grafstenar ritade af Leiz och Brenner 1669 oc h 1670. handskrift i KB , s 352. 82 b. H Werner , a a, s 12.- S Gardell , a a. s 230 f.- Le iz och Brenner, s 351 . - Björn Nilsson Niif (Färla) . riksråd , väpnare , lagman i Södermanland 1280-1288. död 1312. 83 a. H Werner. a a, s 8. - S Gardell. a a, s 234. 83 b. Le iz och Brenner, s 353.- Johannes al ' Kvrna . riddare . riksråd , omnämnd 1298 och 1319. 84a. H Werner. a a . s 13. - S Gardell. a a, s 231 f. 84 b. KB . F l 4 d , Grafstenar m m antecknade af J Hadorph. s 74. 85 a. H Werner , a a , s 14 . - S Gardell. a a . s 305. 85 b. Leiz och Brenner, s 355 . 86a. H Werner, a a, s 6.- S Gardell , a a. s 348f. 86 b. Leiz och B ren ner. s 354. 87a. H Werner, a a, s 14f.- S Gardell , a a, s 268f. 87 b. Le i z och B ren ner, s 357. 88. S Gardell , a a, s 305.- Leiz och Brenner. s 356 . 89. Lars Jonae Hjerpe. KyrkoherdeiHjä lstad 1590, i Varn­ hem 1610, prost i Varnhem 1616. Gift med företräda­ rens, kyrkoherde Ericus Beronius ' dotter Ingrid Eriks­ dotter Beronius. 90. Nicola11S Jonae Kalt. Prost i Varnhem 1621. Gift med Malin Må nsdotter. 91. Magnus Tengner. Född 1633 i Tengene . Huspredikant hos Magnu s Gabriel De laGardie på Läckö 1672. Kyr­ koherde i Varnhem 1677 och prost dä rstädes 1685. 92. RA , E 1688, De la Gardieska saml , M G De la Gardie , godshandl , Höjentorp gårdsräk 1673. 1674, s 39 verte . 93. AT A, Antikvitetskollegiets hand!, vol 6, J Hado1ph kon­ cept 4/3 1673. 94. RA , E 1612 , De la Gardieska saml, prästers brev i Sverige och Finland, Skara stift, M Tengner 10/4 1673. 95. Johan Meyer. Mästare ca 1655 , död 1679. Verksam i Stockholm 1660--1679. 96. RA . Gref- och friherreskap. Läckö räk 1669. 97. RA . E 1640. De laGardieska saml. M G De la Gardie. skr frå n befa llningsmän på godsen i Västergötland , J Pedersson 5/6 1673 . 98. KB. F h 9. J Peringskiiild. Monumenta Sveogothor·um IX . - Dokumentation av inskrifterna av S A Hallbäc k i ATA. 99. AT A. Antikvitetskollegiets hand l, vol6. J fladorpil kon­ cept 15/7 1668. 100. RA. E 1626, De laGardieska saml , ink skr från Antikvi­ tetskollegict. J Had01·ph 21 /8 1668. 101. RA , E 1262 , De laGardieska saml, M G De la Gardie, koncept 1670 (i början av vol). 102. En översikt över Sveriges historia . Ur Bonniers 3­ band slexi kon . 103. S Le(jonlu!fvud, Kungastenarna i Varnhem. 104. Johannes S che.ffems , professor i Uppsala. understöddes av De la Gardie. som medverkade till att han kunde ge ut sitt arbe te La pponia 1673 , den första i Sverige tryckta skildringen om samerna. 105. RA . E 1640, De la Gardieska saml. M G De la Gardie. skr från befallningsmän på godsen i Väs tergö tland . J Pedersson 2/5 1672. 106. Ibidem , memoria l bifogat en skr från J Pederssvn 2712 1673. 107. RA, E 1521, De laGardieska saml. M G De la Gardie. skr från enskilda , E Palm 10/3 1680. 108. RA. E 1612. De la Gardieska saml. präs ters brev .. Skara stift. 109. RA. E 1640 e nl not 105 . 110. LUB , De laGardieska saml, Släktarkiven, De la Gardie. 87, s 231 E Dol111a till E Oxenstierna ( 1708) : s 233 memorial bilagt föreg brev.- Topographica, Varnhem , s 76 odal memoria l. NOTER 239 112. Jean Baptiste Dieassart (Dusarl). Skulptör Ifrå n Bel­ gien?). 1664-omkring 1668 och 1680 åter i Magnus Gab­ riel De la Gardies tjänst. Bland hans verk mä rkes träd­ gårdsskulpturer och fontäner (Uiriksdal. Ka rlbe rgl. Av hans a nsenliga produktion återstå r endast Varnhems­ skulpturerna samt två blyskulpturer till Ridda rhu se ts tak »Amor Dei » och »Amor Patriae » (Svenskt konstnärs­ lexikon). 113. S A Hal/bäck , Läc kö slott, s 31.- Från samma år hä rrör den större stentavlan om De laGardieska ä tten i minnes­ hallen , även överförd från Läckö . 114. LUB , De laGardieska saml, Topograhica , Varnhem , s 93, utdrag ur Kungl Maj:t s resolution 9/8 1694 att 100 dir smt av kyrkans byggningsmedel kunde tagas till grav­ korets fullbordande . 115 . Ibidem , s 77, specifikation av Elisabeth Oxenstierna, odal. -Ibidem , s 218 , räkn till Elisabeth Oxenstierna a ug 1712 för De la Gardieska gravkorets förfärdigande. 116. GLA, Skara domkapitels arkiv, E VI 110 besiktnings­ in str . 117. B Walden , Nicolaes Millich och hans kret s. 118. RA , E 1402 , De laGardieska saml , M G De la Gardie, skr från enskilda, O Falk. 119. RA , E 1297, De laGardieska saml , M G De la Gardie , koncept 16/2 1683. 120. S Mörner, T Sarkilny och B Walden, Ödeby kyrka, s 644. 121. LUB , Topographica , Va rnhem , s 209: 16/2 1712. 122. Ibidem , verifikation 15/8 1712. 123. Förkortningar upplösta , felhuggningar korrigerade. 124. Översättning enligt J Swanbom, granskad av Hedda Gunneng. 125 . Ibidem , Släktarkiven , De laGardie 87, fasc Brev frå n P Stenhammar. s 280. - Enligt kontra ktet skulle Stenham­ mar erhålla en dir smt om dagen för sitt arbe te och skulle för denna summa också hålla två gesäller. - Fogden på Höjentorp skriver 1702 om Stenhammars a rbete . att det väckte stor uppskattning: Många ha r trott a tt något så­ dant a ldrig kunde göras i Västergötland av sten (Ibidem , S Bäck till S Fagrell 2/8 1702. -l Rose/l, Per Stenham­ mar- en stenhuggare från Västerpla na) . 126. Ibidem, Släktarkiven ... s 247 f, C Sparre till E Oxen­ stierna 7/9 1704. 127. Ibidem , s 252 verte, C Sparre till E Oxenstierna 28/9 1704. 128. Nils (Niklas) Keder , 1659-1 735. Numismatiker, verksam bl a som myntsamlare och författare av medaljinskrip­ tioner. 129. Ibidem , Topographica , Varnhem s 10. 35. 130. Ibidem , s 30. 131. Jfr Magnus Gabriel De la Gardie , utst kat , s 8, 107. 132. M Olsson, Riddarholmskyrkan , s 490, fig 384. 133. RA, Tidöarkivet, vol 427: sluträkn ... efter G A De la III. Översättningar enligt J Swanbom, granskade av Hedda Gardies död , s 126 kontrakt med pärlstickaren Hans Gunneng.- Förkortningar upplösta, felhuggningar korri­ Liebenberg angående begravningsfanor enligt ritningar ge rade. av Burchardt Prec/11 22/4 1695. 240 VA RNH E MS KLOSTE RKYRK A 134. RA. E 7640 , Rydbo holmssaml , M G De la Gardie , Eko­ no mi ska ha nd! , odal rä kn på bildhuggara rbe te n , mo­ de lle r och ritningar av Burchardt Precht . 135 . RA, E 7640 , Rydboholmssaml , M G De la Gardie , Eko­ nomiska ha nd! , ••Spetsivicazio n », undertec knad Bur­ chardt Precht , oda l. 136. RA , Tidöarkivet vol 428 , s 35.- vol 427 , s 127. 137 . Ibide m, vol 427, veri fi ka tion 8 1 5/ 10 1695 kvitte ns av Johan Ulrich Beur/ej. 138. RA. E 7640 , Rydboholmssaml , M G De la Gardie , Eko­ nomi ska ha ndl , kont rakt 12/6 1686 , ko pia . 139 . Ibidem , oda t specifikatio n. 140. På samma pa pperssort som ko ntra kte t a ngåe nde M G De laGa rdies likki sta , not 138 . 141. RA . E 5720 , Tess inska saml. rä k oc h andra ha nd! av N Te.l'sin d y och C G Tessin . 142. RA. Tidöa rkivet , vol 427 , s 166. 143. Ibide m, s 35 . 144 . Ibide m. s 38. 145. Ibide m, s 33ff. 146. Ibide m. vo l 428. s 142. Bilagor l. Kontrakt 3/10 1529 mellan Gustav Vasa och abboten i Varnhem om den årliga avgiften till kronan av klostrets inkomster En Contrachi emell an v: n: h : och Abboten 1 Varnhem om then dell han årliga giffua skall wår käri ste Nådigiste Herre Wij etc Göre witterligit med the tta wårt närwarandi s opna breff a tuj epte r Vesterårs ordinancia oc Recess haffu e giort thenne effte r :ne Contrac hi oc stadge med oss e lske ligh Abbothen i Varnem att han ska ll nywte oc beholl e för sigh oc sijne bröde re oc gånge nde gester a ll för :de closte rs renthe och å rlige vtskylder så när som thet laxe fi ske på Vermeland Saköre med land­ bönderne Gård estedzle oc Foringhen then wij synner­ lige befa led haffue wåre fogether vtt att kreffui a vpbära oc göre oss rede oc Rekenskap före Oc the t med så skäll att han fö r:de abbott oss årliga giffue ska ll vtaff för:ne vpbyrd oc re nthe hundradhe ma rk ort oger Rede peninge vm preste mot z tidh Oc ena halffua lest smör vm !arens messone i lödesze som han oss wtfest til­ sacht oc loffwad haffwer Huarföre biudeuj wåre Ca­ mererer oc befa lningxmen i Came ren att the för: n e taxe å rlige vtkreffui e oc vpbäre lathe til godan Rekäns­ kap Doch äre wij til fridz oc tilJ athe att xx landbönder som närmest ligge clostred i Valle herrede måge ware frij e för wår foge the gestningh oc göre i th en staden 146 a . Nedtill t v har stått författa re ns na mn : J Pastoriu s . Joachim Pastorius (1 6 11-8 1), 165 1 professor i hi sto ri a i Elb­ ing, 1654 i Da nzig. Kä nd latinsk poet och fö rfatta re a v histo­ ri ska och filosofi ska a rbeten . 147. Henrik Twenf?e rhjelm (Tu•en[?er. adlad 1666). Innehade Nygårde n i Va rnhe m. 148. G LA , Skara domkapitels a rki v, E VI 110. - Avskr i ATA. 149. H Wem er, de l 2, s 37. 150. Hwad Nytt '> Hwad N ytt " 4/5 1779. 151. H Hildebrand. Varnhems klos terkyrka , s 33. Klosteranläggningen l. En omfatta nde beskri vning a v klostre ts utgrä vning oc h fö rsök till re ko nstruktion a v de o lika de la rna finn s i AT A: A Fon ·sen. Be rätte lse öve r utgrävningen a v Va rnhe ms kloster åre n 19 18-1930. Klos te rl ämninga rna ä r också be­ skrivna i: A Forssen, Va rnhe m . Sve nska fo rnminnes­ platse r 8.- R Sigsjö , Klosterstade n Va rnhe m, s 103-1 56 . 2. Ra pport i AT A. - R S igsjö . a a . dagx werke vnder clostred e ll er holde abbote n then gestningh som wantt är Tess til wisso etc Konung Gustaf de n fö rstes registratur VI , 1529 . Stoc kholm 1875 . Handlingar rö ra nde Sveriges hi sto ri a. 2. Till Lasse Matsson 24/2 1574 angående virke till Varnhems klosters återuppbyggnad T ill Lasse Matzson vm wirke till Warnums Clöste r. Datum Stocholm thenn 24. Februarij , Anno etc 74. Må tw wette Lasse Matzsonn , a tt wij sampt thenn Högborn e Furste och herre her Carl , Swerigis Rijki s Artfurste och Hertigh till Sudermanla ndh etc wår El­ schelige käre Broder haffwe Oss emill en så bes luthet , att Warnums Clöste r vdi W a lla häredt som för någre år sedeon är afbrändt , måtthe nw i tilkommende Wår och Sommer bli ffwe vpbygdt och Renoueret eft er wij för­ nimrue thett ännw Lättlige nn stå r till att hi e lpe . Och eft e r wij wäll kunne tenckie atth thet a ldelis will falle them fö r swå rt som äre boendes vdi the härede ther samme Clöste r ä r liggendes vti , a tt framföre tijtt så mykitt Timber oc annedt hwadh som till för:ne Clöös­ ters vpbygningh will ware förnöden T herföre ä r wår wilie och befa llningh , att thw medh thenn meni ge mann vdi tijnn befa llningh på thet foge ligiste fö rhandie schaltt. ändogh wij wä ll wetthe thett the e lli est nogh medh andre förtzler och pålager äre betungede, att the doghlikwel hwar j sin stadh lathe sigh finnes wällwil­ lige vtöffwer theris årlige vttskylder, att hugge thet mäste Träwireke som the efter hwars och eens förmö­ genheet kunne åstad komme , Hwilkitt the sedenn medh thet aller försthe och nw mäden Åkeföredt ståår vpå , till förbe:de Warnims Clöster schole lathe fram­ komme, Ther tw weett tigh efter rätthe, och här vm ändeligen så bestellendes, Så frampt tw wiltt göre thet oss är till behagh , och beholle vår gunst. Datum ut supra. Riksregistraturet 24/2 1574. Efter C Silwerstolpe , Konung Johan lll :s Bygnads- och befästningsföretag Il , nr 383. 3. Donation av drottning Kristina 3113 1648 till Varnhems klosterkyrka Wij Christina giöre witterligit, att eftersom wåre förfä­ der hafva af Gudeligh devotion och icke uthan stoor och anseenligh bekostnadt låtit Gudi till ähra, och den cristelige Religionen till Uthwidgelse fundera och op­ byggia Warnumes Closterkyrckia uthi Wästergötlandh och Skaraborgs Lähn , hwilken kyrckia hafver warit så kostrijkt , wäl och zierligen bygdh , att åthskillige Swenske konungar hafva för des nampn kunnogheet och konstrijke bygnadt skulldh der uthwalt deras Lä­ gerstäder, och ähre der begrafne wordne , der deres dödhe been ähnnu sigh hwijla. Så alldenstund denne bem'e kyrckia ähr uthi feigdetijder, och den föränd­ ringen som offta uthi Rijket förelupne ähre till Taak och innandämme myckit förderfuat blefuen , och icke mindre af oss sielfua , än alle rättsinnige Patrioter så­ som ett berömmeligit monument wärdt skattas , att blifua till Guds nampns ähra reparerat och färdigh giordt , så wäl för dess herliga och wijda berömbda bygnings skuldh, som elliest för de berömmelige och tänkwärdige konungslige Grifter skulldh , som ähnnu i föreskrefne kyrkio ähr att finna , hwarföre hafua wij den N ijt och omsorgh nu böra till Guds hu u s opbyg­ gelse och widhmachthållande nådigest bewilliat och förährat till mehrbem'e kyrkias reparation och förfär­ digandhe Ettusendh Rijksdaler uthi innewarande åhr allenast att lefwereras; Och dess föruthan ... kyrkio­ tijonde åhrligen åhrs till kyrkians widh machthållande eftersom wårt Speciale therpå nådigast gifne öpne breef thet wijdare förmäler; lnthet twiflandes att och andre w å re och Rijksens trogne Män och U nderså­ there. som af förmögenheet ähr , warde i lijka måtto. något här till förährandes och i denna Book intek­ nandes. huadh dem hälst synes efter Rådh och ämpbne der till skiänckia och donera. efter som de nogsampt 16-5710 Varnhems klost e rk yrk a BILAGOR 241 någon wår widlöftige påminnelse föruthan sielfue be­ trachta huadh för ett Gudi behageligit wärck thet ähr att hielpa till kyrkiors opbyggelse och widh machthål­ lande , och huadh för ähra och beröm fäderneslandet der af hafuer, att sådene skiöne och herlige tempel blifua conserverade och widh machthåldne. Till ytter­ mebra wisso hafva wij detta medh egen handh un­ derskriwit Christina RA, Riksregistraturet 31 /3 1648 4. Rapport om Magnus Gabriel De la Gardies restaureringsåtgärder 1668-1670 l. (7 st. konungsgraffuar) mädh dhe 2 Långa kårar , som på Sijdorna Nor och Söder ähro aldeles aff Grunden upgiorde, sampt och dän långa Runda streckemuren Emellan Graffwarna, och altaret al­ deles och af grunden upp giordt. Alla 7 hwalfwen öf:' konungs Grafwarne af Nyio alldeles , 5 Nyia hwalff emellan samme runde Streckemur, och till pellarne, framför alta redt fär­ dige. Alt detta färdigdt kalkat och hwitlimat både innan och uthan ; 2. En lijten ny Graff på Söder Sijdan , der ingongen fordom warit haf:', Aldeles och af Grunden af Nyio giordt, sampt däss hwallff, detta och färdigdt kalkat och hwittlimat. 3. 30 al:' Ny mur aff Grunden uppmurat på södre sijdan på körkian emott wästre gafwellen. 4 Nyia hwalff dhär sammastädes öfwer Södre Gongen färdiga; 4 hwalff Dito Samma Södre Gon­ gen, som allenast ähnnu skolla kalkas repareras och hwittlimas. 8 hwalff i norra Gången , som allenast ähnnu skolla kalkas repareras och hwittlimas 4 hwalff frammen på sijdorna widh högh koredt i gångarna , som och allenast skall kalkas repareras och hwittlimas. 3 stoora hwalff i stoora körkian , som allenast skolla repar: kalkas och hwittlimas mädh sine hwalffbogar l Dito stoordt hwalf på Södre Sijdan sammaledes , ähr doch reparerat: män skall kalkas och hwittli­ mas mädh sinne hwalffbogar. 5 små hwalf öf:r högh koredt widh fönstren som skolla allenast kalkas och hwittlimas 3 Stora hwalff i stora körkian ... och wällwas mädh all behör ... sammaledes på norre Sijdan. Stora nor ... där till är all Steen fä rdigh huggen aff 242 VARNHEMS KLOSTERKYRKA steenhuggarna till hwalf Bogarna och till all däss behör. Sammaledes Ställningarna uppsatte till Reds af 500 st stora Timmer Stockar föruthan alt annat krusswerke och befästningarna och dässa hwalf skolla nu i åhr igenom Guds tilhielp blifwa färdige. 4. 2 Nyia Grunder lagda under dee 2 största pelarne i körkian fram i högh koret!. 5. Uppgiordt muren och dhe näste store pellaren , lagd grundh under på norre Sijdan, een dels muren Reparerat, een dels af nyio sammaledes pellaren aldeles reparerat , som wetter in till norre kyrkio­ dören: 6. 20 st: Stora stadighe pellare på Södre, Östre och Norre Sidan uthom körkian , aldeles af nyio mädh des djupa grundher förfärdiga mädh monga stora ankar jern, igenom pelarne och in igenom murarne in i körkian mädh sine starke förstenger , dessa alla kalkade och hwittlimade färdiga . 7. 33 st fönster aldeles af nyi o upmurade och repare­ rade , een dels ny huggen Steen (en dels) gammal Steen föruthan dhe nymurade konge graffwars och korers (fönster) som och mycken ny huggen Steen ähr tagen till , detta alt förfärdigat. 8. Streckemurarna på Norra och Södre Sidorna myckedt Reparerat och för färdiga! Sampt kalkat och hwittlimat. 9. 3 Stoora ankar i Bielkar lagda, twers öf:r körkian , och ähro in murade på bäggie Sictor mädh ankar Jern . 10. I pellare af grunden ähr färdigh på wästre gafwe­ len. Il . (Alla taken öfuer gångarna på norra och Söder Sijdorna alenasst sydt och Skåfäldt medh bräder. Samaledhes alla konungsgraffuarna medh den an­ dra nya graffuen item korerna Rundt om kringh kongs graffuarna och korerna med brädher Sydda. stora korskiörkian endels Sydh medh brädher. In­ lagdhe Rännor dhem tiärat och taket dher spååndt öfuer korssarna .) Alle konungs grafwarna mädh däss pelare nu i dässe dagar aldeles färdige mädh spånande! , dän nyia grafwen mädh däss näste Tak (in til) ähn ähre färdige spändte och l Ränna där inlagd!. 12. Norra körkiodören mädh Rossen upp öf:r blifwer till steenhuggare arbetedt, för steenhuggarena till tillkommande winter Sammaledes (och) wästre körkiodören mädh golfwet, Trappan och fönstrett Sampt hallen mädh des Skiäfft, dett som nu (i åhr icke) kan finnas färdigdt. RA, E 1640, De laGardieska saml , Skr till M G De laGardie från befallningsmän å godsen i Västergötland, bilaga till skr från Johan Pedersson 28/7 1670. Skadade och osäkra delar komplette rade (inom parentes) enligt koncept till ovan­ nämnda memoria l i serien: Gref- och friherreskap, Läckö räk 1669' s 1705 f. 5. Brev från konduktören Olof Falk till Magnus Gabriel De la Gardie 1/2 1681 angående De la Gardieska gravkoret Högh borne Grefwe aldra nådigaste herre Edhers högh Grefl Excelents Nådigaste Breff, daterat af Wenegarn den 20 Januari angående om grafwen ij Warnum kloster , så ähr stora hufgesims Listen öfuer Colonerne färdigh och opslagin , Petistalerna och fo­ dringen om kringh musloma färdige , Colonerna och fotgesims ähro suarfade , snikarena gingo ifrån arbetet 14 dagar för Juli och skulle straxt efter 13 dagen kom­ ma igen der de. något til kost kunde bekomma, och nu straxt iagh bekom Eders högh Grefl Excelents breff, talte iagh medh hoptman, at snikarena skulle komma til arbets det han straxt och befalte , M Nikolaus war iagh och hoss han lärer nu ij dessa dagar vara her til arbets , medh de andra , Ekebräderna som her sågades woro, hafua hella tiden legat i tork at nu kunde snikare komma i full arbete , stenhuggarena bryta sten i bärget , och en dell Trapsten ähr til slagin, Pär stenhuggare arbetar på dee Tuäne Wapnarna som komma i siä lfua grafuen, nu skal medh Guds hielp detta arbete gå fort alenast kunde arbetarna bekomma kost. Erik Palm will wehl låta dem bekomma kost alenast han finge hop­ mans befalningh der om, detta i största underdånig­ heet . E:s H:gh Gretl: Excelents Heuentorp d l Februarij Anno 1681 U nderdånigeste Tiänare så länge iagh lefuer Oloff Falk RA , E 1402, De laGardieska sam! , M G De la Gardie . skr från enskilda. KÄLLOR OCH LITTERATUR 243 Källor och litteratur OTRYCKTA KÄLLOR Stockholm RA: Pergament sbrevsamlingen 1370, 1371 . - Rik sregis trature t 3/ 10 1529 (bil 1), 24/2 1574 (bil 2) , 16/4 164 1, 20/3, 31 /3 1648 (bil 3) . - Ecklesiastikdepartementets konseljakte r 30/ 11 1850 ang J F Åboms försl ag till rosettfönster i södra gaveln samt förändring av trefönstret i väster , 3110 1878 nr 9 ang fasts! av ritning till orgelfasad , 25/ 1 1889 nr 12 ang ansökan att få fullborda södra rosettfönstre t , 12/4 1889 nr 8 ang G Peters­ sons restaureringsfö rslag , 16/5 1890 ang ritn till förändring av rosett fönstret i norra gaveln.- ÖIÄ, ritningssaml Va rnhem, J F Åbom 1850: uppmätnings- och restaure ringsrit ningar med förslag till rosettfönster i södra gaveln samt förändring av trefön stret i väs ter (4 blad) ; E Jacobsson 1878 : ritning till ny orgelfasad (2 blad); G Pellersson: uppmätnings ritning per­ spektiv 1880 samt förslag till fullständig res taurering 1889-90 ( 13 blad): Hj Tessin~:: uppmätnings- och restaure rings ritning­ a r 1905-{)8 (4 blad) ; Munkte /Is Mek verkstad AB 1905 , förslag till centra luppvärmning (l blad); H Theore /1 , ritning till vär­ me ledning ( l blad) : A Forssen 191 2, uppmä tnings ritning ( l blad) . (Kammara rkivet). Adeln och dess gods , M G De la Gw·die. Maria Euphrosyne. - Gref- och friherre skap, Läc kö räk. ­ Kyrka , sko la oc h hospita lsakte r. Lidköping (vol 26). - S lott och gårda r, Höjentorp (vol 15). Slottsarkivet , Karlberg slott sräk 1697-98. Enskilda arki v oc h saml , De laGardieska saml , M G De la Gw·die: A Allehanda koncept 1652-8 1 (E 1212-96) : egenhän­ diga anteckn och planritningar till byggnadsförslag (E 1317-18): B Regi stra tur 1653 (E 1322) ; C Inkomna brev , församlingars och präs ters brev i Skara stift (E 16 12) ; från hant ve rka re och näringsidkare (E 1615- 16) ; från Anti kv ite ts­ kollegiet (E 1626): från befallningsmän på godsen i Västergöt­ land (E 1640,) ; från enskilda: O Falk (E 1402) , J Hado1ph (E 1425). J P Kirstenius (E 1456), T 01/onber~: (E 15 13- 14 ). E Palm (E 152 1) , G Passelaque (Base laque, E 1522). L Skm~:ge (E 1557); F Godshand l, Drottningholm (E 1675) , Höje nt orp (E 1688). Jakobsda l (Uiriksda l E 1693), Läc kö (E 1703). samtliga väs tgö tagodsen (E 172 1 ), de smärre västgötagodsen Varn­ hems kyrka (E 1722) ; H Allehanda koncepträk 1678-87 (E 1924); K Pfalzgrevinnans Maria Euphrosynes papper (E 1940). - Rydboholmssaml , M G De la Gw·die , ekonomi ska hand! (E 7640) . - Tess inska saml , räk oc h andra handl av N Tessin d y och C G Tessin (E 5720). - Tidöarki vet , sluträk efter G A De la Gardies död (vol 427-28) . Raä : ATA, Antikvite tskollegiets hand! 1668-73 (vol 6) : Topo­ grafiskt ord nade hand! , Varnhem, Ade liga grafva r 1753: P A Sä1·e . reseberä tte lse 1862; G Pe11ersson. res taureri ngsförslag 1889: A Forssen . Varnhems klosterk yrkas re staurering 1911 -23. Berä ttel se avg iven 1926: A For.u en , Berä ttel se över utgrävningen av Varnhems kloster 1918-30: A Forss en . Kon­ tro ll a nt berättelser 19 18-23: C M Fiirs t . sKr till t f rik santik va­ rien O Janse 1920; S Lindql'i.H, Berättel se över grav unde rsö k­ ninga r i Varnhems klosterkyrka, utfö rda 1920-22. Rapport 1925 med därtill hörande arbetssk isser; skr 1965 ang försl ag till nytt orgelverk med rekonstruktion av den bru nna orge lfa­ saden ; 1966 a ng restaurering av klosterk yrkan efte r brand: 1976-77 ang res taureri ng av Klos tergå rden och anordning av parkeri ngsplats ; dokumentation 1977 av väs tgave lns inskrifte r av S A Hal/bäck; R Sigsjö , Rapport 1979 över arkeologisk provundersökning på Skarke kyrkplats. - Kulturhi stori ska byråns arkiv, S Curman & A Forssen , uppmätnings ritningar 1912-18 (38 blad) ; restaureringsritningar 1920 (5 blad); 1918- 23: huvuda rbet sritninga r (19 blad) , sandstens- och kalk­ stensarbeten ( Il blad) , snickerier och kistor ( 15 blad) , smiden (6 blad) , ritning till o rge lverk , orgelfasad och orge lläkta re (9 blad) ; plan av golv och inredning efte r restaurering 1923: ritning till mur mellan kyrkogå rdens östra del oc h kyrkbacken 1943 . KB : Kart och plansc havd , teckn till Sueci a antiqua et ho­ dierna, Va rnhem , Höjentorp ; K G Gripenhielm. ltinerari um 1688; J Hadorph , Grafstenar m m (f 14 d) ; Gravstenar ritade av Leiz & B ren ner 1669-70 (f 14 b) ; J Perin~:skiöld , Monu­ menta Suegot horum IX (F h9); J Söderwen , Beskrifning öfver Warnhems kyrka oc h dess Märkvärdigheter. Upprättad å r 18 14.- Curmans familjearkiv , S Curman , hand l a ng restau­ reringen 1918- 23, verifikationer , ekonomi ska utredningar. an­ bud , rapporter , protokoll , kassabok för restaureringen 1918-23, fotografier före och efter res tau reri nge n (till större delen dubbletter av fotografier i ATA). Nationalmuseum : Cronstedtska saml CC 2449; N Tess in d ii , Ritn till ombyggnad av Veckholms kyrka (från De la Gar­ dieska arkivet , Borrestad). Nordiska museet : F von Dardel, teckn av Varnhems kloster­ kyrka 1845. Gävle LMV: Avmätning av trakten omkring Läckö slott. odat ( 1683, P 163-1 6: 2); Ka rtor öve r Varnhems by: delning av tomt­ platse r till Björs- och Borregårdarna av J A.fze lius 178 1 (P 182-1 6: l) ; Sto rskifte av A Thun 1804-D5 (P 182- 16:3); Laga skifte 1844-53 (P 182-16: 9). Göteborg GLA: Läckösaml , skr till hauptmannen på Läckö 1668 från M G De laGardie m t1 (C: l) . - Eggby kyrkoa rkiv , bänkdelnings­ längd 1663 (i C: l ); Eggby- Istrum kyrkobok 1688-1704 (i C : l) . - Lyrestads kyrkoarkiv , räk 1684-85, 1692 (i C: 1).- Varn­ hems kyrkoarkiv , st pro t med bilagor 1700-1853 , handlang kyrkans reparation 1793 (K 1: 1) , st prot 1767-1806 . syneprot ang bleckslage ri- och murarearbeten vid De la Gardieska gravarna 1803 (i K 1: 3) , pro! ang repara tion av kyrkan 1808, 1844. 1852, sy neprot 1839 (i K 1: 4); räk 1695- 1799 (L 1: l) , räk 244 VARNHEMS KLOSTERKYRKA 1755-99 utgifter, reparationer m m, inköpt material 1756--93 (i L 1: 2), utgifter av kyrkornedlen 1803-05 (i L 1: 5) , reparations­ medel 1767-99 (i L V: 2); in v 1700, 1726 (i C: l) , in v 1729-91 (i L 1: 1) , visprot och inv 1759-1885 (N: l); övriga hand! ang kyrka och kyrkogård: E Oxenstiernas donationsbrev till Varnhems klosterkyrka 1719 (i L 1: 1), prot ang reparationer vid Skarke prästgård 1811, 1816--51 samt i kyrkan 1853 (i K 1: 5); E Oxenstiernas gåvobrev 1719 på Per Töresgården till underhåll av de De la Gardieska gravarna jämte andra hand l ang dessa bl a kista till E Oxenstierna, förfärdigad av Per Stenhammar; förteckn på vad E Oxenstierna förärat till Varn­ hem (i 0: 3) ; beskrivning över Varnhems församling 1817 (i N: 1) , - Skara domkapitels arkiv, hand! ordnade efter pastorat (E VI: 110), vol l diverse äldre hand! bl a kontrakt med J N Cahman ang omfattande reparation av orgeln 1708, vol 2 vis hand! 1753-1879, vol 3 inv hand! 1845-1901, vol 4 diverse äldre hand l bl a a ng restaurering 1850, vol 5 vis hand l 1900-62, R Östberg PM till kyrkorådet ang restaurering 1914. Lund LUB: De laGardieska sam!, Släktarkiven , De la Gardie , vol 87. 92 , 95: 1-2; Topographica , Höjentorp , Varnhem. Uppsula UUB: Kart och planschsaml , topografiska planscher, Väster­ götland , Varnhem, J E Söderlund. blyertsteckning exteriör nr 51915, C S Bennet. blyertsteckning nr 51917 (exteriör, på baksidan interiör). Västra portalen blyertsteckning nr 51918. Varnhem PÅ: Vis prot, inv 1890-- (N: 3) , inv 1953- (N: 4); Varnhems klosterkyrkas restaurering 1977-78 (l vol). TRYCKTA K.\LLOR OCH LITTER.-'1.TUR Ad patriwn illustrandam. Hyllningsskrift till Sigurd Curman 30 april 1946. Stockholm 1946. AdliK prakt- folkliR möda. Magnus Gabriel De la Gardie. del Il. (Utställning på Läckö slott.) Nationalmusei utställ­ ningskatalog 445. Skövde 1981. Andersson A. Medieval wooden Sculpture in Sweden Il. Uppsala 1966. Andersson A. Stenindustrien på Kinnekulle. i: Kinnekulle­ bygd- en bok om Götene kommun utgiven av Turist- och naturvå rdsnämnden Götene 1976. Skara 1976. Andren E. Skokloster. Ett slottsbygge under stormaktstiden. Stockholm 1948. Berr: F. Veckholms hospital och barnaskola. En donation av Magnus Gabriel De la Gardie. Minnesskrift. Uppsala 1969. Beskril·ninl( iil'er Varnhems församfinK omkring år 17g5. Ef­ ter manuskript i Sundholmska samlingen i Stifts- och Landsbiblioteket i Skara. Utgiven av H Sallander. Skara 1974. Bohrn E, Strängnäs domkyrka. SvK vol 124. Nyare tidens byggnadshistoria samt beskrivning av kyrkogården och begravningsplatsen. Stockholm 1968. Bohrn E & Svahnström G , Helge Ands ruin och Hospitalet. SvK, vol 184. Stockholm 1981. Carl Xl:s Almanacksanteckningar. Utgivna av S Hildebrand. Stockholm 1918. Celsius O, Dissenatio hislorica de Monasierio Warnhemensi in Westro-Gothia. Avh av Petrus Breander. Uppsala 1723. Die Cistercienser. Geschichte-Geist-Kunst. Köln 1974. Cornelius C A, Handbok i svenska kyrkans historia. Upsala 1867. Curtnem S. Cistercienserordens byggnadskonst. Stockholm 1912. Densamme, Kyrkorna som kulturminnesmärken. Härd och hembygd 1923. Densamme, Klostrens byggnadskonst i: Romdahl A. Roas­ val J , Svensk konsthistoria. Stockholm 1913. Densamme , Restaureringsprinciper. Några exempel och ön­ skemål. Kult och konst 1906. Cw·man S & Lundberg E. Vreta klosters kyrka , Sv K. vol43. Stockholm 1935. Dahlberg E. Svecia antiqua et hodierna. Stockholm 1856. Densamme. Teckningarna till Svecia antiqua et hodierna. Il Uppland. Stockholm 1966. IV. Götaland och Finland. Stockholm 1970. Dahlstein H, Konsthistoriska anteckningar om Varnhems kyrka. Ak avh. Upsala 1874. Diplomatarium Suecanum. l. Stockholm 1829. Eimer G. Carl Gustaf Wrangel som byggherre i Pommern och Sverige. Stockholm 1961. EkelöfJ A. Det gamla Longanäs och dess vita sten. Mariestad 1949. Densamme. , En värld för sig. , Mariestad 1953. Fischer E. Kyrkor i Kållands härad. SvK Västergötland. band l. Stockholm 1913. Densamme, Västergötlands kyrkliga konst under medeltiden. Uppsala 1920. Forssen A, Varnhem. Svenska fornminnesplatser nr 8. Flera uppl. Stockholm 1969. Fiirst C M. Birger Jarls grav i Varnhems klosterkyrka. i: KVHAA:s hand! 38: III: 5. Stockholm 1933. Densamme. Några reflexioner rörande Folkungamonumenten i Varnhem och Gudhem. i: Fornvännen 1932. F{lhraeus R. Magnus Gabriel De la Gardie. Stockholm 1936. Gabrielsson H. Walle härad och Varnhems kyrka. Skara 1925. Gardell S. Gravmonument frå n Sveriges medeltid . 1-11. Göte­ borg (1937) 1945. Geijerstam K qf Kungl Skaraborgs regemente. Sveriges för­ svar. del 2. Stockholm 1928. Gertz M C L. Scriptares Minares Historiae Aevi Danicae Medii AEVI Il: l. Kpbenhavn 1918-20. Gust{l\ ' Vasas rel(istratur. Konung Gustaf den förstes regi­ stratur. band VI. 1529. Stockholm 1875. Handlingar röran­ de Sveriges historia. Hadorph J. Reseanteckningar om Läckö grefskap eller Åse , Kållands och Kinnefjärdings härad af Johan Hadorph af år 1669 och 1671. i: Västergötlands Fornminnesförenings Tidskrift , band 2: l ( 190 l). Hagström P A, Om Skara, Axevall, Varnhem och Höjentorp. Göteborg 1858 . Halm H. Die friihe Kirchenbaukunst der Zisterzienser. Berlin 1957. Hahr A. Drottning Katarina Jagellonica och vasarenässansen . Uppsala 1940. Densamme , Konst och konstnärer vid Magnus Gabriel De la Gardies hof. Uppsala 1905. Densamme, Läckö slott och andra De la Gardieska monu­ mentalbyggnader i Västergötland. Göteborg 1923. Hall F, Bidrag till kännedomen om cistercienserorden i Sveri­ ge. l, Munkklostren. Gefle 1899. Hallbäck S A. Arvet från Läckö. i: Västergötlands Forn­ minnesförenings Tidskrift 1973-74. Densamme. Läckö slott. Svenska fornminnesplatser nr 12. 4:e omarbetade upplagan. Stockholm 1978. Densamme, Medeltida dopfuntar i västra Sverige: systema­ tisk del. Skara 1978. Densamme, Studier av relationer mellan profan slottskonst och dekorativt kyrkligt måleri. Vänersborg 1973. Hellner B, Ett barockt järnsmide . Maskinskrift. Nordiska museet. Utan ort och år. Hildebrand H , Sveriges medeltid . Stockholm 1898-1903. Densamme , Varnhems klosterkyrka (ang restaurering). i: KVHAA:s månadsblad 1889. Hoffman P. Nordische Cistercienserkirchen. Essen-Ruhr 1912. Holmberg N Hj , Lidköpings historia till 1860. Lidköping 1946. Hwad Ny11? Hwad Nytt~, nr 55-58 , 63-68 , 71-72 och 75-80. Göteborg 1779. Hiilphers A A:son, Historisk Afhandling om Musik och ln­ strumenter särdeles om Orgwerks Inrättningen i Allmän­ het jemte Kort Beskriwning över Orgwerken i Swerige. Westerås 1773. Jansson B. Släktcn Aurelier och det Aurellerska epitafiet i Medelplana kyrka . Lidköping 1974. Densamme, Västerplana kyrkas historia. Utan ort och år. Konung Johan 11/:s bygnads- och befästningsföretag. Brefur Riksregistraturet 1568-1592. Meddelade av V Granlund. Historiskt bibliotek. Utgav C Silfverstolpe. II. Stockholm 1876. Johannesson K. Om De laGardie och stoicismen. i: Magnus Gabriel De la Gardie. Nationalmusei utställningskata log nr 434. Skövde 1980. Johansson H , Ritus cisterciensis. Lund 1964. Josephson R. Tessin. Nieodemus Tessin d y. Tiden- Mannen -Verket. Senare delen. Stockholm 1931. Kalm P. Pehr Kalms Wästgötha och Bohusländska resa för­ rättad å r 1742. Stockholm 1746. Karting S. Hans Swant. En bildhuggare i Göteborg under KÄLLOR OCH LITTERATUR 245 1600-talet. Göteborgs och Bohusläns fornminnesförenings tidskrift 1943. Densamme , Jakob och Magnus Gabriel De la Gardie som byggherrar i Estland. Tartu 1938. Densamme, Matthias Holl från Augsburg och hans verksam­ het som arkitekt i Magnus Gabriel De la Gardies tjänst i Sverige och Balticum. Göteborg 1932. Densamme , Trädgårdskonstens historia i Sverige intill Le Nötre-stilens genombrott. Stockholm 1931. Densamme , Tyresö slott. i: En bok om Tyresö. Stockholm 1933. Karlsson J, Ett försök till bygggnadshistorisk och stilhistorisk undersökning av klosterkyrkan i Varnhem. Kandidatupp­ sats . Uppsala universitet 1979. Kumm E, Indelt soldat och rotebonde . Stockholm 1949. Käl/ström O, Medeltida kyrksilver från Sverige och Finland förlorat genom Gustav Vasas konfiskationer. Uppsala 1939. Lagerholm N, Den svenska stormaktstidens högadliga be­ gravningsskick 1650-1700. KVHAA:s hand!. Antikvariska serien 16. Stockholm 1965. Leijonhufvud S, Kungastenarna i Varnhem. i: Fornvännen 1910. Lindahl G, Grav och rum . Svenskt gravskick från medeltiden till 1800-talets slut. Stockholm 1969. Densamme, Magnus Gabriel De la Gardie. Hans gods och hans folk . Uppsala 1968. Linde G, Ortnamnen runt Billingen. Skövde 1952. Lindroth S, Svensk lärdomshistoria. I. Medeltiden. Reforma­ tionstiden. II. Stormaktstiden. Stockholm 1975. Lundahl/, Det medeltida Västergötland. Lund 1961. Lundberg E, Byggnadskonsten i Sverige 1000-1400. Stock­ holm 1940. Mörner S. Sarkimy T. Walden B, Ödeby kyrka. Sv K, vol 129. Stockholm 1969. Nordberg T O:son. Karlbergs slott. En byggnadshistorisk skildring. Stockholm 1945 . Densamme . Magnus Gabriel De la Gardies ombyggnad av Ödeby kyrka. i: Från Bergslag och bondebygd 1959. Öre­ bro läns hembygdsförbunds årsbok. Densamme & Axel-Nilsson G. Katarina kyrka . SvK . vol 56. Stockholm 1944. Norden. Skandinavisk National-Kalender för år 1851. Stock­ holm 1850. Nordisk medeltid. Konsthistoriska studier tillägnade Armin Tuulse. Uppsala 1967. Ohlsson J O, Varnhems klosters och kyrkas hi storia. Skövde 1926. Olsson M. Riddarholmskyrkan. SvK. vol 28. Stockholm 1928 . Om restaurering. En urkundsantologi. Texter bi a av S Cur­ man. Förord och sammanställning av S Johansson. Lunds universitet. 1978. Ortnamnen i Skamhor~-:s län. del 12. Valle härad. Lund 1958. Ortl'ed E. Cistercienserordenen og dens klostre i Norden. K~benhav n 1927-33. 246 VARNHEMS KLOSTERKYRKA Pursche. W. Timmermansämbetet i Stockholm före 1700, del 1-2. Stockholm 1979. Rahen H. Träskulptur och snickarkonst i Uppsverige under renässans och barock intill den Prechiska stilens genom­ brott. Stockholm 1934. Rel'era M. Gods och gård 1650-1680. Magnus Gabriel De la Gardies godsbildning och godsdrift i Västergötland l. Ak avh. Uppsala 1975. Densamma , Västgötagodsen. i: Magnus Gabriel De la Gardie. Nationalmusei utställningskatalog nr 434 . Skövde 1980. Roasval J. Westfälisch-gotländische Beziehungen in der Architektur des 13. Jahrhunderts. i: Hansischen Ge­ schichtsblättern. Jahrgang 1928. Bd XXXIII. Roseli I , Byggherre och donator till slottskapell och kyrkor. i: Magnus Gabriel De la Gardie . Nationalmusei utställnings­ katalog nr 434. Skövde 1980. Densamma. Byggningsfolket. i: Adlig prakt -folklig möda. Magnus Gabriel De la Gardie , del 2. Nationalmusei utställ­ ningskatalog nr 445. Skövde 1981. Densamma , Drottningholms slottskyrka . SvK , vol 174. Stockholm 1977. Densamma . Georg Baselaque- Magnus Gabriel De laGar­ dies bildhuggare på Läckö. i: Fornvännen 75 ( 1980). Densamma, Kyrka och prästerskap. i: Adlig prakt - folklig möda. Magnus Gabriel De la Gardie , del 2. Nationalmusei utställningskatalog nr 445 . Skövde 1981. Densamma , Magnus Gabriel De laGardie och klosterkyrkan i Varnhem. i: Skaraborgs läns tidning lO/ Il 1979 (föredrag i Skaraborgs länsmuseum). Densamma , Magnus Gabriel De la Gardies kyrkobyggnads­ verksamhet i Sverige. Stockholm 1972. Densamma, Per Stenhammar- en stenhuggare från Väster­ plana. i: Skaraborgs läns tidning 15/9 1981. Densamma , Ulriksdals slottskapell. SvK, vol 167. Stockholm 1976. Densamma , Veckholms kyrka . SvK, vol 155. Stockholm 1974. Scriptares Rerum Danicarum (ed Langebek m fl). Köpen­ hamn 1772-1878. Scriptares Re rum Svecicarum Medii A e vi (ed E Fant m fl) 1-111. Uppsala 1818-76. Sidenbladh G, Arkitekter och murmästare i äldre tider i Stockholm. i: Sankt Eriks årsbok 1980. Sigsjö R, Klosterstaden Varnhem. i: Västergötlands Forn­ minnesförenings Tidskrift 1979-1980. Densamme, Varnhems socken, Skarke kyrkplats. Arkeolo­ gisk provundersökning. i: Västergötlands Fornminnesför­ enings Tidskrift 1981-1982. Slott och herresäten i Sverige. Västergötland, Värmland, Dalsland, band l. Malmö 1968. Svanberg J , Folkungatumban i Varnhems klosterkyrka. i: Konsthistorisk tidskrift 1968:3. Swanbom J. Varnhems klosterkyrka . Skövde 1965. Flera uppl. Svanström G, Visby Domkyrka . SvK, vol 175. Stockholm 1978. Svenskt biografiskt lexikon . Stockholm 1931. Tegner G. Sigurd Curmans kyrkorestaureringar. Med en historik över den europeiska utvecklingen till 1900. Tre­ betygsuppsats Stockholms universitet vårterminen 1969. Stencil. Thiimmler H , Die Zisterzienserkirche Marienfeld in Westfa­ len und ihr Einfluss auf die Marienkirche in Visby und die Zisterzienserkirche in Varnhem. i: Nordisk medeltid. Uppsala 1967. TidstTöm A , Anders Tidströms resor i Västergötland 1756 och 1760. Med inledning och anmärkningar utgivna av H Sal­ lander. Föreningen för västgötalitteratur 1978. Uppsala 1978. Toll H , Något om kunga- och jarlagravarna i Varnhem. i: Västergötlands Fornminnesförenings Tidskrift IV: 10 1937. Trobäck E, Magnus Gabriel De la Gardies hovkapell 1645­ 1686. Några anteckningar. i: Svensk tidskrift för musik­ forskning 1930. Tuneld E, Geografi öfver Konungariket Sverige IV: l. Stock­ holm 1833. Tuulse A , Romansk konst i Norden. Stockholm 1968. Ugglas C R af, Birger Jarls gravvård. i: Festskrift till Hjalmar Wijk den 10mars 1927. Göteborg 1927. Walden B. Nicolaes Millich och hans krets. Studier i den karolinska barockens bildhuggarkonst. Stockholm 1942. Wallner B, Saga och sanning om orgelbyggaren Jonas Rud­ berus. i: Svensk tidskrift för musikforskning 1950. Warnhems kyrka. i: Tidskrift för praktisk byggnadskonst och mekanik m m. l :a årgången. Stockholm 1850. Werner H , Varnhems kloster och kyrka. 1-11 . Lidköping 1878 och 1881. Westerdahl Ch, Medeltida profana byggnadsverk. i: Kinne­ kullebygdeos bok om Götene kommun utgiven av Turist­ och naturvårdsnämnden, Götene 1976. '"'"ara 1976. Wideen H , Klostret på ön. i: Julhälsningar till församlingarna i Skara stift. Skara 1949. Wieselgren P , De la Gardieska Archifvet ... , del 6. Lund 1935. Wingborg F A. Från Valle härad med Varnhems Kyrka och Kloster ... Stockholm 1927. Västergötlands runinskrifter l. Uppsala 1970. Tidningsartiklar rörande restaureringar: Göteborgsposten 6/5 1978; Mariestads tidning 3/ 1 1966; Skaraborgs läns tidning 19/1 1968, 4/2 1969, Il / l 1977. 18111 1977. Utdrag ur Valle härads dombok. i: Göteborgstidningen nr 12 29/ 1 1789. Silverstämplar tydda enligt Upmark G , Guld- och silver­ stämplar i Sverige 1520-1850. Stockholm 1925 , och Guld­ och silverstämplar, Svenskt silversmide 1520-1850. IV. Stockholm 1963 . Förkortningar LANDSKAPSNAMNENS FÖRKORTNINGAR Bl Blekinge Bo Bohuslän Dr Dalarna Ds Dalsland Go Gotland G ä Gästrikland Ha Halland H s Hälsingland -Hr Härjedalen J ä Jämtland La Lappland Me Medelpad N b Norrbotten Nä Närke Sk Skåne Sm Småland Sö Södermanland Up Uppland V b Västerbotten V g Västergötland Yr Värmland Vs Västmanland Ån Ångermanland Ö g Östergötland Öl Öland The earliest history of the monastery is recorded in a Danish manuscript from the 17th century which , in ils turn, is a copy of a medieval manuscript, now lost, which was prob­ ably originally written in the 13th century. According to this account, the monastery after some time at Varnhem suffered persecution by the people living in the neighbourhood who were encouraged by a relative of the donator who wanted to seize the monks ' estate. As a result of this Henrik, the abbot of the monastery , left Varnhem to go to France and seek the support of the General Chapter for his persecuted monastery. On his way there h e met, in Denmark, Archbishop Eskil and King Valdemar. The latter had in mind to found a monastery and when he learnt of ATA BSt Domkap DS GLA m v j b KB LMV LUB NordM prot PÄ RA RAP Raä Riksreg räk SD SHM SRD SRS st·prot Sv K UUB VHAA vis prot ÖlÄ Antikvarisk-topografiska arkivet , riksantikvarie­ ämbetet, Stockholm Byggnadsstyrelsen , Stockholm Skara domkapitels arkiv , Göteborgs Landsarkiv Diplomatarium Suecanum Göteborgs Landsarkiv inventarieförteckning jordebok Kungliga biblioteket, Stockholm Lantmäteriverket , Gävle Lunds universitetsbibliotek Nordiska museet, Stockholm protokoll Pastorsämbetet Riksarkivet , Stockholm Riksarkivets pergamentsbrev Riksantikvarieämbetet , Stockholm Riksregistraturet räkenskaper Svenskt Diplomatarium från 1401 Statens Historiska Museum , Stockholm Scriptares rerum Danicarum Scriptares rerum Suecicarum sockenstämmoprotokoll Sveriges Kyrkor , Konsthistoriskt inventarium Uppsala universitetsbibliotek K Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien , Stockholm visitationsprotokoll Överintendentsämbetet (efter 1918 K byggnadssty­ relsen) , Stockholm Summary THE EARLY HISTORY OF THE MONASTERY In the conlingent of monks !hat was sent out from Clairvaux and that founded Alvastra Monastery in Östergötland in 1145 there were , il has been conjectured , monks for yet another monastery. Il was , however, some time before a new founda­ tion was formed and , consequently , i t was regarded as a daughter monastery of Alvastra. The group of monks who left Alvastra to found the new monastery first settled on the island of Lurö in Lake Vänern. After a comparatively short stay !here they left the island , however , and established themselves in Lugnås pari sh in Västergötland. Their stay here was brief, too , and they moved to Varnhem in Skarke parish , where they h ad been given a landed estale by a noble lady. 248 VARNHEMS KLOSTERKYRKA Abbot Henrik 's predicament , he offered hi m to found , tageth­ e r with his monks , a new monas te ry on the King' s estale Vidtskpl on Jutland . The abbot accepted his offer , and most of the Varnhem monks moved to the new monastery. At the same time the woman , who had persecuted the monks at Varnhem, repented and offered them to return . An abbot was appointed , and the monas te ry was fill ed with new monks from Alvastra. ARCHITECT URE The abbey is a three-aisled basilica with transepts, a chancel with an apse, an ambulatory and radially placed chapels (PI 1). In the north , in the corner between the nave and the transept , there is a vestry and , in the corresponding place in the south , a buria l chape l. Above the eross ing rises a tower with a richl y turned Baroque spi re, and in the wes t the entrance is fl anked by two small turrets (PI ll- IV) . In the main , the church is a medieval struc ture , to which were added , in the 17th century, the burial chapel in the south , the whole visible buttress system, the tower above the cross ing. and the north of the t wo wes t towers. The south of the west towers is, in its present appearance , from the 17th ce ntury . bu t the inte rio r hal f of i t is med ieval (figs l , 13-1 7). The nave is vaulted according to the bound vault-system so t hat the four bays of the nav e earrespond to e ight bays in each ais le (PI I, figs 18-19, 21). The columns of the areades mark the bay di vision by a lte rnatingly primary and secondary co l­ umns. 8 o th a re square, of Fine ly hewn limestone in even courses and provided with a simple capita! frie ze except towards the nave where the frieze is lac king. Nave, transe pt s a nd chancel are covered with cross- ribbed vaults , separated by stout transverse a rehes and supporled by c luste red con­ sales, except by the triumphal arch where the support s con­ sist of c lu ste red columns. The ribs are trefo il -s haped , of sandstone and , in the apexes, they converge around ba ll­ shaped and o rnated keystones. The ribs sta rt from the socle colonnettes which. in their turn , res t on console colonnett es. Below the transve rse a rehes runs a stout to rus supporled by console shafts. The consale s of bot h the console colonnett es and console shafts are ornated , in four cases sc ulptured as men's heads . The capilats a re mainl y crocket capita! s except those of the c lu stered columns which a re foliated. The capita! of the northeas t spandrel colonnette of the chancel is a so-called eagle capita! (fi g 47 b). The ais les a re covered with ribless cross-vault s, separated by transverse a rehes of sand stone (figs 21. 45). The trans­ verse arehes res t , by the oute r wa ll s . on a lte rnatingly simple a nd coupled console colonnettes. towards the nave they rest on the friezes of the arcade columns. T he vault of the apse is a c inque partit e semi -c upola with sandstone ribs sta rting from console-like projec ti ons from the chance l wa ll coping. Between the chancel and the ambula tory ru ns a breast wa ll (fig 20) . On th is stand e ight sand stone columns which. com­ bined with are hes , support the upper wall of the chance l. The four in the wes t and the two easternmost a re oc tagonal with profiled bases and capita ls. The remaining t wo are round wi th Att i c bases and fo liated and c rocket capi tals , respect ive ly. The ambulato ry is covered with nine vaults separated by transverse arehes of sandstone and res ting on the columns of the chancel and on profil ed consales in the oute r wa ll , respec­ tively. The vaults above the east , north and south bays of the ambulato ry are raised high and so prov ide room fo r a window in the outer wall. The light from these windows reaches the chancel sin.:e the arehes in the ambulatory in front of t hese bays a re ra ised higherthan the others. In the eas t , the ambulatory opens th rough round-arehed apertures towards fi ve radia ll y placed chapels. The chapels a re covered with cross-vaults, which were provided with a ri ch stucco ornamentation in the 17th century (figs 69-73). T he medieval wall s of the church a re built of weil-d ressed limestone in even courses with a lte rnating heights (fi g 27). All a rchitectural detail s, such as columns, a rches , shaft s , colon­ nettes, window and portal surrounds, bases , e tc, a re of Finel y hewn sandstone o r limestone . The wa lls tha t were e rected in the 17th centu ry in conjunction with Magnu s Gabriel De la Gardie's restora tion consist of less we ll -dressed , somelimes rough, limes tone in uneven courses (fig 28). T he wall s are today unplastered on the outside, with the greyish green limestone joint-pointed (fi gs 25- 29). The pres­ ent jo int-pointing was chiefl y made in the 1920's when the former . and probably a lso origina ll y plaste red , wa lls were laid bare . In the inte rior , wallsand vaults are mainl y plas te red but in s pile of thi s the inte rior is la rgely characte ri zed by the visible greyish blue limestone of the columns and a rcade a rehes of the nave and the warm , browni sh ye llow sandstone in vault support s. ribs, a rches , and the columns of the chancel. Most of the windows have outer surrounds of Fi ne ly hewn sandstone, a t the top round-arehed and with skewing embra­ sures (figs 25 , 28). The inner surrounds are mainl y plastered and , in the nave and the south aisle , reach up to the vault webs (fig 57 a). Th is is probabl y a resul l of the 17th century res toration . In the two transept gables are la rge rose tie win­ dows (figs 22-23). The south one is a new addition from the 19th century and was then mode tl ed on an o riginal rosetie window in the north gable . This, in it s turn , was replaced by the prese nt window la te r in the 19th ce ntury. T he church has two entire ly preserved medieval porta ls. The mai n porta l in the west and porta morruoru111 in the north . In the 17th ce ntu ry, the main portal was moved to its present place in the centre of the west gable from its original loca tion in fro nt of the north a isle (figs 30-3 1, 53). 1t is a th ree-recessed portal with , a t the top. a sl ightl y round-a rehed surround. In the recessed o rders there are colonnettes ke pt tage ther at the top by a capita! frieze with five- lobed leaves. the under-s ides of which have a geometrical ornamentation. The south capita! fri eze is simpler than the north and was probably earved when the porta l was moved. The north porta l. porta 111ortuu rum. is located in the centre SUMMA RY 249 of the ais le gable (fig 32). lts surround is , a t the top , cinque­ foil-shaped and profi led . 1t is fl anked by colonne ttes with Att ic bases and linear and fo liated capita ls. T he colonnettes support a pointed aedicule. The a rchivolt of the aedicule is two- recessed and in the springings sit the fo re parts of Iions which, roaring, turn the ir heads toward s the entrance and which, with the ir claws, clutch ram heads. In the south aisle wall !here are the re mai ns of anothe r t wo porta ls: the monks' in the east (fig 34) and the lay brothers' in the west. MURAL$ At the 1920 restoration, remains of decorat ive pain ting were found in several places. Primaril y in the fo rm of foi l a ra­ besques in some of the window embrasures on the south side. In addition, there were traces of pai nting on the keys tones and springing colonnettes of the chancel vaults. HI STORY OF BUILDING Middle Ages l. The monaste ry was pro babl y fina ll y es tabli shed at Varn­ hem in 11 60 . We may assume tha t the build ing of the monas­ tery was then immediately continued . We do not know how the work progressed du ri ng the 12th and the beginning of the 13th centu ry . lt would seem probable, however, that the wa lls of the present nave and a !arge pa rt of the present transe pt were built at that time . As was usua l among the Cistercians, the structure should have included a straight-e nded chancel tlanked by four straight-ended transept chape ls (fig 193 A). Il. The first certa in da te linked to the building history of the abbey is 1234 when it was ravaged by fire. The sources do not tell us how ex tensive the fire was . Most scho lars be lieve t hat the whole church was devastated and , consequently, was rebuilt afte r the fire . The re are, however, strong slylist ic reasons as we il as differences in material inC:icat ing that the wa lls of the nave and the transept remai n fro m the time prior to the fi re of 1234. After the fire, a poss ible origi na l chancel should have bee n pulled down and replaced by a new one-the present one-in accordance with the ideals of the time (fig 53). At the same time the nave and the transept s were provided with their still la rge ly prese rved vault-sys tem (fig 193 B). T he proto type of the chance l is the chance l at Cla irvaux consecrated in 11 74 (Clai rvaux Il ). T he nave. on the othe r hand . with it s heavy Romanesque fo rms and its bound bay­ system, has its prototypes on German soil. Varnhem. howev­ er. differs from all its slyli sti c re lati ves by the birdnes t-li ke build ings that rise above the ambulato ry. We may assume that the church was mainl y comple ted in 1266 when the remain s of Bi rge r Jarl, then ruler of Sweden. we re deposited in the n ave of the abbey, immedia te ly to the west of the laymen's a ltar. We have litt le knowledge of the furth e r f a tes o f th e church build ing du ring the remainder o f the Middle Ages. The re was a fire in 1394. but it left no discerni ble traces on the building. o o o o o o o o A o Q o q (l d o t;:J u B c dl~, ;~ ; ":;~~ U:,==::;:::::;:/,/: ' ·_ ...... ··... D Fig 193 . Kyrkans planutveckling, l: l 000. The plan development of the churc/1. Modern Times After the Reformat ion and the di scontinuance of the monas­ te ry the re fo llowed a pe riod of dec line for the abbey. By the confi scat ions of Gustavus Vasa the church was depri ved of sil ve r and othe r va luab le objec ts. Ano the r resull of the Refor­ mation was the loss of th e place as a ce ntre of spi ritua l cul ture with inte rnationa l re lations. During the Seven Years War of the North . the Danes burnt the monas te ry in 1566. T he church, too. was ravaged by fi re . lt stood roofl ess and de­ 250 VARNHEMS KLOSTERKYRKA cayed when . in 1574. John III tookan interest initand had it restored . above all the roof. In addition. in the row of chapels around the chancel. he had tomb-chests put up as memoria l graves for the medieval kings who were buried elsewhere in the church. After John pi. however, the church was not continuously maintained. ,In the 1640's, the need for repair was again urgent. In 1641, the Regency for the young Queen Christina engaged in re storing the abbey . In 1648, the Queen an­ nounced thai she was going to restore the church, ordered soldiers to work on it and donaled means for ils restoration. Several Swedishkings had ehosen to be buried in the abbey. The thought of t hese royal graves , which were !hen still in the church , and the magnificent architecture of the abbey were the reasons for the Queen to restore it. Il would seem, how­ ever, that no extensive restoration was made during the reign of Queen Christina. Magnus Gabriel De la Gardie's Restoration By the donations of Queen Christina the area of land held by the nobility increased . Queen Christina's favourite, Magnus Gabriel De la Gardie, Chancellor of the Real m in 1660, had by inheritance and royal donations received vast lands , above all in Västergötland and Uppland. Höjentorp royal mansion with Varnhem Monastery was included in the Queen ' s donation of 1647. In 1652 , De laGardie inherited the countship of Läckö in Västergötland from his father Jakob De la Gardie , Gusta­ vus Il Adolphus' general , and the only one to receive the title of count. The same year Magnus Gabriel De la Gardie donat­ ed means for the restoration of the abbey. He must have fel! it incumbent on him to continue the Queen's intention to re­ store the decayed abbey since i t was now situated on his land. Il was , however , not until 1654 that the restoration was begun . At the beginning of the 1650' s, De laGardie was in the capita! devoting his time to his estales in its vicinity. In 1653 , however , he fell into disfavour , !led from the capita! and retired to Läckö. From there he organized extensive building activities in Västergötland . He now drew up the guiding Iines for man y enterprises which were later to be completed who! ly or parti y. This applied to the restoration of Varnhem Abbey , the additions to Läckö Castle and the erection of the new Höjentorp Palace (fig 59). In 1654, a minor restoration took place which, however , was discontinued the following year as was all other building activity. The count was called as leader of the war in the Baltic States and Poland and did not return to Sweden until 1660. After his return home De laGardie was appointed C hancel­ lor of the Real m and became a member of the Regency for the young Charles XI. He was the foremost in the government to support the historical-antiquarian interests , and the Society of Antiquarians in Uppsala was founded on his initialive in 1666. Its driving force became Johan Hadorph , the King ' s Custo­ dian of Ancient Monuments from 1679 and De la Gardie 's enthusiastic assistant. They made an inventory of ancient monuments--churches , monasteries , eastles and runestones. In the summer of 1669, De la Gardie , together with Hadorph , made a journey to, i a, Västergötland , and on that occasion they visited Varnhem. The restoration of the abbey had been resumed the year before. As in 1653 , De laGardie for political reasons had had to stay for Iong periods of time in Västergötland. far from the capita!. Just as in the 1650' s, he now organized a comprehen­ sive building programme for his estales in Västergötland . It was Varnhem as the burial church of the kings that attracted his special interest , as had been the ca se , before him , with John III and Queen Christina. The state of dec a y of the royal chapels is vividly depicted in drawings and engrav­ ings for Suecia Antiqua (fig 60). Johan Hadorph assisted him with information about the medieval kings buried in the church (fig 64). The restoration of the royal burial chapels was one of the first works to be done du ring the seeond p ha se of the restoration, begun in 1668. Much was also rebuilt. Collapsed walls were re-erected , above all the chancel walls and parts of the south wall and the vault-system. The building was provided with a new shingled roof. The windows were furnished with partly new surrounds (fig 28). The new addi­ tions made in the 17th century, as far as the exterior is concerned , are the mighty buttressing which surrounds the walls of the church, the !arge central tower and the t wo west towers , the south of which houses a medieval stair-turret (pi 11-IV). The west gable portal was moved frÖm the north part of the gable to ils centre (figs 14 , 53). West of the south transept , De la Gardie 's burial chapel was built as a counter­ part to the vestry on the north side (fig 193 C). The furnishing of the royal burial chapel s with stucco ceil­ ings on top of the re-erected medieval vaults belongs to the 17th century alterations in the interior of the church (figs 69-73) . Otherwise , the De laGardie restoration endeavoured to preserve the medieval appearance of the vaults and win­ dows , and mainly old building material was used taken from the monastery grounds . The vaults of the nave , the vaults in the royal burial chapels and the am bulatory and four vaults in the south transept are mentioned in contemporary restoration reports as hav ing been rebuilt (Appendix 4). The windows of the nave and the south transept (fig 57 a) probably got their present appearance at the same time. Drawi ngs and engrav­ ings for Suecia Antiqua depict the exterior and interior of the church after the De la Gardie restoration (figs 61 , 65, 74, 158-59) . It was Magnus Gabriel De la Gardie himself who put his personal stamp on the tota l conception of the restoration. Especially in the case of the Västergötland estates, De la Gardie himself participated in the constructional work and formed ideas about how the structures were to be designed. More than a hundred drafts are preserved. For the planning and organization of the building programme in Väs tergötland he engaged the Augsburg architect and master-builder Mat­ thias Holl who, according to a contract of 1653 , entered the Count ' s service. As shown by Sten Karling, he led the Varn­ hem restoration during its first phase and seems to have been the originator of the originally formed central tower. In the building enterprises of thecourt and the nobilit y a fler the middle of the 17th century , the builder usually put an architect above the master-builder and the master-bricklayer. Above Hans Eriksson , master-bricklayer and stone-mason , stood Matthias Holl during the first phase of the restoration. When the seeond phase was begun, in 1668, however, the architect was not present. In several respects, however­ above all as far as the towers are concerned-it was his intentions that were carried out. A skilled master-bricklayer and master-builder, Daniel Skragge , now led the bricklaying work in the interior of the church. After his death, in 1669, his brother Lars Skragge continued the work up to 1672. The same year, the work on the towers was begun by a skilled timber master-builder, whose name we do not know. There was a ground plan to follow but, in practice, the work was ultimately designed by the tower builder on the spot. The work on the furnishing of the church was al so done at the request of De laGardie by various artists and craftsmen. Qualitled artists were engaged as weil as local craftsmen. The sculptural decorations were made mainly by the sculptor at Läckö Castle, Georg Baselaque, probably of Flemish origin. Hans Rebäck from Gothenburg worked on the decorative painting. The 18th and 19th Centuries. Burial Chapels and Proposed Restorations The man y bu riat chapel s we re built in the 18th century , among others the De laGardie chapel , which was completed by his daughter-in-law Elisabeth Oxenstierna during the first decades of the 18th century , and the chapel of Je s per Sved­ berg, bishop of Skara. on the south side of the church (see below). The 18th century was a period of dec Iine for historical monuments. During this period, mainly maintenance work was carried out at the abbey. The restorations proposedin the 19th century were carried out only in parts. In 1850, Johan Fredrik Åbom made a proposal for the restoration of the church (figs 85-86). A mo ng other things , a new rosetie window was to be opened in the De la Gardie burial chapel. A prohibition against the putting in of the rosetie window was issued in a royalletter of 1888. The work, which had already started , was discontinued. Gus­ taf Pettersson, architect in the Board of Public Works and Buildings, was appointed to examine the church and make a proposal for its restoration, as far as possible to its original state. The preservation of ancient monuments in Sweden had , at the turn of the century , little feeling for contributions made in recent times. The principle guiding the restorations in Swe­ den , as weil as in the rest of Europe , was to present the buildings in their original states and free them from the addi­ tions made in later times. Pettersson made a proposal for a complete restoration and parti y rebuilding of the church (figs 90-91). This programme was carried out only in parts. The transept gables we re covered with new limestone , joint-point­ ed with cement. The new-opened rosetie window in the south transept was completed. The north , originally medieval , ro­ sette window , which had been restored in De la Gardie ' s SUMMARY 251 time , was provided with new tracery. In the interim·. a new organ gallery was added. Photographs taken in 1876 and 1892 show the church before and after the restoration > , svarvare 151 , 238 Anders Assarsson , klensmed 101 , 106 ff, 236 Anders Eriksson till Velanda , riddare , gravhäll 169, 174, 175 Anders Ersson. snickare 151 Anders Torbjörnsson , befallningsman 82 , 233 Andersdotler, Svea se Svea Andersdot­ ter Andersson, A L , direktör , donation 162 - Harald se Harald Andersson - Håkan se Håkan Andersson - Per se Per Andersson Anna, lantgrevinna till Hessen , g m Wolfgang Pfa/tz (sd); anvapen 218 Antikvitetskollegiet se Ortregister, Uppsala Arvid Biörsson , murmästare, stenhug­ gare 76 Assarsson , Anders se Anders Assars son Astrid, drottning, Belgien 128 Aurelia, Birgilla, g m Johan W arenberg (sd) ; gravkor 226 Aureller d y , Johan, målare , porträttmå­ lare 33 , 132ff, 135 - dä , Johan , målare , porträttmålare 132 Baselaque, Georg, bildhuggare 33, 84, 92f, 96 , 100, 108, 132, 134f, 138-141 , 148, 151 , 157, 237 Benedikt Nafrideson , gravsten 174 Bengt , stenhuggare 76 Bengt Jönsson, bildhuggare . gesäll 92 Bengt 0/ufsson, byggningsskrivare 84 Bergling, Albert, byggnadsingenjör 124 Bernhard av Clairvaux, helgon, mys­ tiker 50 Beronius. Ericus. kyrkoherde 239 Beronius , Ingrid Eriksdotler, g m Lars J ona e Hjerpe (sd); gravsten 174 Birger Jarl, regent, g l m Ingeborg (sd) , g 2 m Mec·htild (sd); begravning 56 ; grav 33 , 52, 78 , 163, 164ff, 168, 169; gravsten 33, 164, 165-168, 169, 198 ; minneskapell se Sakregister: Kapell , minnes- Biörsson, Arvid se Arvid Biörsson Bjerkings ingenjörsbyrå AB 131 Beurlej, Ulrich, bildhuggare 218 Björn Järnsida, prins, Danmark, g m Katarina (sd) ; 52 Boll, Frantz, orgelbyggare 153 f Bonde , Gustav, riksskattmästare 76 Bra h e , ätten, anträd 218 gravkor, Jäders kyrka (Sö) 102 - Per, riksdrots 76f - Petrus, gm Beatha Stenbock (sd); anvapen 218 Brenner, Elias, miniatyrmålare , grafi­ ker , numismatiker 79 Bretzel , Andreas, byggmästare 88 Brinck , Abraham , prost, g l m Anna Elisabeth Germundsdotter Ceder hjelm (sd), g2 m Maria Fegreas (sd) ; minnessten, gravsten 176 , 177 Brunius, Carl Georg , professor, arki­ tekt , konsthistoriker 118 Bryniolf, gravsten 169, 172 Bryth, Arvid, skulptör 151 , 155f Bureus , Laurentius , riksantikvarie , pro­ fessor 79 Buris/ev (Burislaph, Burs/ej), Johans son, tronpretendent 188 , 196 - (?), Kol Johansson. >> konung » 188, 196 Bäck, Salomon , husfogde 102 Bö1je, muraregesäll 83 Bö1je Abrahamsson , befallningsman 76 Bö1jesdot1er, Maria se Maria Böljes­ dotter Cahman, Johan Nie/as, orgelbyggare 154 Carl. >>konung» 188, 196 Carl Siggesson. landshövding 70 Carlsson, Sven se Sven Carlsson Carlström, R A, guldsmed 158 Carove. Carlo, stuckatör 90 , 92 f, 100 Christian, murmästare 234 Cederhjelm, Anna Elisabeth Ger­ mundsdotler, g m Abraham Brinck (sd) ; gravsten , minnessten 176 , 177 von Celse, Inga Lovisa, gm Thure Weidman (sd); gravvård 15 C/ason, /sak Gustaf, arkitekt, professor 121 , 128 Collander, Olof, kyrkornålare 132 Curman, Sigurd, arkitekt, riksantikva­ rie, professor 121; donation 160, 224; familjearkiv 124; restaurering se Sakregister: Restaurering ; ritkon­ tor se Ortregister: Stockholm Custos, Domenicus , kopparstickare 188 Dahlberg, Erik , greve, arkitekt, fält­ marskalk , se även Otryckta källor 95 Danell, Hjalmar , biskop 124, 128 De la Gardie, ätten , inskriftstavla 203: vapen 12 , 14, 132, 138, 140, 159, 177, 178, 182, 208, 218 Carl Magnus, grav 235 - Christina Catarina , grav 235 - Gustav Adolf, greve , riksråd 159; a nvapen 43; begravning 108 , 222 ; gravkor , tumba m m 43 f , 101 ff, 107f, 200 , 203f, 212'f, 217, 218,219 , 220, 236; huvudban~r43, 101 -Ebba Hedvig 102 - Jacob August , grav 235 - Jaques , gm Catharine de Saint e­ Ca/ombe (sd); anvapen 218 - Johan Carl, grav 235 - Johan Casimir, grav 235 -Jacob, greve , fältherre 70ff, 218 ; inskriftstavla 203 f ; staty av 43 , 204 , 206 Ludvig Pontus , grav 235 - Magnus Gabriel (junior) , grav 235 - Magnus Gabriel, greve , rikskansler , g m Maria Euphrosyne (sd); dona­ tion 161 , 179ff, 184, 234 ; gravkor se sakregister: Gravkor; Varnhems restaurering se Sakregister: Restau­ rering; andra byggnadsföretag 13 , 18 , 70 ff, 76 , 77 (karta) , 88 , 92 , 94--98 , 100, 132 , 137 , 151 , 233, 236; övrigt, se även Vapen, 13, 43 , 70 , 72, 76ff, 92, 98 , 100, 102 , 107, 132 , 140, 151 , 177, 184, 188 , 198. 203f, 207 ff. 214 f, 218 ff, 221 ' 239 , 242 - Maria Sofia, grav 235 - Pontus, friherre, fältherre . g m Sofia Gy/lenhje/m; (sd) 70 , 203 , 218 ; an va­ pen 218 De la Va/lee, Jean , arkitekt 75. 98 Dieussart, (Dursart), . Jean Baptiste, skulptör 204 , 206 f , 239 Djurberg. Ulri('(l. g m Enf!elbert Lars­ son Hedenius (sd): gravkor 228 Dolma. Elisabeth Oxenstiema se Oxen stierna EckhofT Emil. arkeolog , konsthi s to­ riker 124 Ef!nel/s snickerifabrik . C J. Linköping se Ortregister: Linköping Ekeblad. ätten , gravkor i S unnersbergs kyrka 89 Ekman . Axel. landshövding 124 Elisabeth. tantgrevinna till Hessen , g m Ludvig V (sd): anvapen 2 18 Engelhardt. Den•id. kopparstickare 220 Erik. snickare 146 Erik XI V, konung 183 Erik. hertig. gravsten 164 f. 166,[{. 169 Erik den Helige. konung, gm Kristina (sd) ; 5 1f, 195 Erik Emune . Danmark 5 1 Erik Eriksson, Löspe och Halte. ko­ nung. se även Sakregister: Kapell. minnes- 183 Erik Hansson, stenhuggare 76 Erik Knutsson. konung, g m drottning Richissa (sd): 180, 183; grav 52 ; se även Sakregister: Ka pell , minnes­ Erik Olufsson. snickare 93 Erikska ätten, familjegrav 169 Eriksson , Anders se Anders Eriks.wn - Olof se Olof Eriksson Ersson, Anders se Anders Ersson Eskil. ärkebiskop. Danmark 5 1 f Eugen, prins 128 Eule , Herman. orgelfirma. Ba utzen, Östtyskla nd se Ort register: Ba utzen Euphrosyne. Maria. grevinna , g m Magnus Gabriel De la Gardie (sd): 13. 43, 70, 102, 132. i40, 15 1, 177. 183, 204. 208. 2 10: begravning 108, 235; dona tio n 159 f, 23 1, 238: grav­ kor, tumba 43. 10 1, 203 , 208. 2 18. 220. 222. 224 E1•erlwrdt. Johan. orgelbyggare 154 Falk. Anders Andersson 92. 140. 144ft' - Olof, konduktör 84, 96, l 00 f. l 08. Falkenström. murmästare 108 Fegreus. Maria. g m Abraham Brinck (sd): gravsten. minnesste n 177 Follingbomöstaren. stenmästare . Got­ la nd 54. 58 16 +- 57 10 Varnhcms klosterkyrka Forsell. länsbyggmästare 16 Forsen, Ingrid. donation 159 Forssen , Axel. ark itekt 122, 124. 128, 130, 163 . 229: donation 155f: barn: Carl-Johan. dop 155. irl~trid, dop 155 , Marr;arew. dop 155 Forstena, ätten. vapen 169 Fredrik I . konung 9 Färla, Björn Näf gravsten 97. 170, 171,{. 174 Gabriel. snickare 146 Gerhard, abbot 5 1 f Gregoriu.1· IX , påve, skrivelse 52 Gustav I . Vasa. konung, g 2m Marr;a­ retha Leijonhl!{vud (sd); 68 f, 183: anvapen 2 18: kontrakt 69, 240; kyr­ kareduktion 68: skyddsbrev 53 Gustav Il A do({: konung 7 1, 204 Gustav III , konung 9 Gustav V. konung 128 Gustav VI Adolf konung 128 Gvllenhjelm . Sofia . gm Pantus De la Gardie (sd): a nvapen 2 18 Hadorph, Johan , riksantikvarie , se även Kä llor och litteratur 73, 78 f. 8 1, 97, 99, 188, 192. 198 Hal/encreutz. Ulri{'(l Djurberg, se Djur­ herr; Halenius, Engelbert Larsson. biskop , g m Ulrica Djurberg (sd) ; gravkor 43 , 47. 109, 228 Halvw·d. Edvard, til l Hä lletorp , g m Ka rin Jonsdaller (sd) ; gravsten 174. 176 Hamelin, Axel, överste löjtna nt , g m Ju­ liana Pih(feldt (sel): gravkor 224 Hammer, Johan. må lare , konstnär 94 Hans stenhuggare. murare- och sten­ huggaregesäll 83 Hans Eriksson se Stenlwmmar. Hans Eriks.wn Hansson. Erik se Erik Hansson Haretid Andersson. snicka re , svarvare 140 Haraldsson. Magnus se Magnus Ha­ raldsson Hartling, Jakob. ritare 188 Hebel. Hans. träsnidare 237 - Markus. bi ldhuggare 135 Hedl'ig Eleonom. drottning 76, 79 Hellströn1. Olle . konservator 130. 147. 156 Henrik. abbot 5 1 f REG ISTER 257 Hildebrand, Hans , riksantikvarie III , 118 Hjerpe, Lars Jonae. prost, g m Ingrid Eriksdoller Beronius (sd); gravsten 174 Hol/ , Mallhias. arkitekt , byggmästare 73, 75 , 85 f , 95 f, 98 Håkan Andersson. kalkbrännare 76 Håkan Pederso11. smed 76 Högberg, Carl, ha ndelsman, donation 162 Höök. Sven Månsson, befallningsman 73, 75 f Inge d ä , konung, se även Sakregister: Kapell , minnes- 180, 183: grav 52 Ingeborg, prinsessa, g m Birger Jarl (sd) 165, 169, 198 Ingeborg , prinsessa, g m prins Carl Ber­ nadotte 128 Jacobsson . E. arkitekt 146. 15 1 - Elkonsult, Ingvar. Trollhättan se Ortregister: Trollhättan Jansson. Edvard, nämndeman 124 Johan III, konung 68ff, 184 , 194, 241; se även Sakregister: Restaurering Johan Pedersson, befallningsman 84 f, 135 , 137, 16 1, 242 Johan Welam.wn, bildhuggaregesäll 140 Johannes av Kyrna , gravsten 172. 174 Johannes Magnus. ä rkebiskop 69 Johannes Ma11iae, biskop 7 1 Johannes Stephanius 50 Johansson, Lars se Lars Johans.wn Jonsdoller. Karin se Karin Jonsdaller Jonson, Petter. he mmansägare, begrav­ ningsplåt : 79 Jonsson. Erik. gelbgjutare 156, 16 1 f , 2 19 - Magnus, Klostret. donation 163 - Olof, Hållto rp . donation 163 - Petrus se Petrus Jonsson - Sven se S ven Jonsson Jöns Nilsson, gravsten 97. 170, 17/ f 174 Jönsson. Bengt se Ben[? / Jönsson Kugg, ätten. gravkor, Örslösa kyrka 89 - Nils . friherre, kammarherre 82, 233 Karin Jonsdotter. g m Edl'(lrd Hal1•ard (sel): gravsten 174. 176 Karl /X , konung 68. 240 : skrive lse 68 242 258 VA RNH EMS KLOSTERKYRKA Karl X I . konung 79 , 102, 233; donatio n 108 ; förmyndarregering 76 ; kunga­ stoL se även Bä nk 140, 142; vapen 142 Karl XIV Johan , konung, donation 159, 161 Kata , runinskrift 10 Katarina. drottning , g m konung Erik Eriksson ; gravsten (Gudhem) 169 Katarina. g m Björn Järnsida (sd) 52 Katarina, prinsessa , g m Johan Kasi­ mir; 70 Katt. Jonas. kyrkoherde , gravsten 176 f - M Nicklasdoller, gravsten 176 f Katt , Nico/aus J ona e, prost , g m Ma/in Månsdotter (sd); gravsten 176 f , 239 Keder, Nils (Niklas). numismatiker 208 Klinth , Gustav Svensson, gravsten 173, 174 Koch , Augustin. konse rt sångare , dona­ tio n 162 Kirstenius. Johan Peter. byggnadsing­ e njör , inspektor och direktör över byggnadsväsendet 76 Knut . konung, Da nmark 51 Knut den He lige, Da nmark 51 Knut Eriksson , konung, se även sakre­ gister: Ka pell , minnes- 183 ; grav 52 Knut Holmgersson Långe, konung 197 Kol. Johansson se Buris /ev Kristina. dro ttning , g m Erik den Helige (sd)5 1f Kristina . dro ttning 13 , 70f; donation 70f, 78 , 184.24 1; förm yndarregering 70, 184 Kulle , A , arti st 124, 156 Kungl Vitte rhe ts- Hi storie- och Anti­ kvitetsakade mien se Ortregis ter: Stockholm Kyrkliga syföre ningen , Varnhem se Ortregister: Va rnhem Kiittil, runinskrift 10 Lam1. N ils, byggmästare 13 1 Lars, abbot 52 Lars mjölnare. Lerdala 15 1 Lars Jonsson, gipsma ka re 91 ff Larsson. g m Maria Sörjesdotter (sd); g ravs ten 177 Lasse Mats son 240 Laurentius Andrae, reformator, kyrko­ po litiker 18 Leijonhufvud, Margaretha, g m Gustav l , Vasa (sd); 68; anva pen 2 18 - S ten Eriksson , kungl råd och guver­ nör över V g, g m Ebba Lilliehöök Magnido/ter (sd); anvapen 218 Lejonstolpe, ä tten , begravningsvapen 224 , 225; gravkor 224 ; vapen 224 - Gabriel, häradshövding, gravkor 47 , 109, 126, 224, 225 ; huvudba ner 47 Lewenhaupt . Gustav Maurit z, övers te, gravkor 2 18 Liden , Sigurd, ingenjör 124 Licium se Ortregister: Stockholm Liebenberg, Hans , pä rl stickare 2 18 , 239 - Johan , pärlstickare 222 Liedholm, Johan, kyrkornå la re 132 Lilliehöök, Ebba Ma gnidolter, g m Sten Eriksson Leijonhufvud (s d) ; a nva­ pen 218 Lil!jekvist , Fredrik. arkitekt 128 Lindahl, Olle, kyrkvärd 179; donation 160 Lundblad. Ca trina Helena . f Afzelius , g m Sven Lundblad (sd ); gravvård 15 f - Sven . biskop, g m Catrina Helena Lundblad f Afze/ius (sd) ; gravvård 15 f Lundin , C L , a rtist 124 - Jonas , häradshövding , g m Beata Sjöberg (sd) ; gravkor 21, 109, 227f Löfqvists Elektriska AB , Hjalmar , Stockholm se Ortregister: Stock­ ho lm Magnus. Danmark 5 1 Magnus Haraldsson, bi skop 68 Magnus Ladu/ås. konung , testamente 52 , 165 , 169 Magnusspn. Annette. Ljungstorp 160 Ma/in Månsdolter. g m Nico/cws J ona e Kat t (sd); gravsten 176 f , 239 Margareta. unionsdrottning 183 Maria . ärke he rtiginna till Österrike. g m Wilhelm. hertig till Gulich C lefve och Bergen (sd) ; a nvapen 218 Maria Bö1jesdoll er. g m Larsson (sd ); gravsten 177 Markussen & Syjn, orgelfirma se Åbe nrå, Danmark Matsson , Lasse se Lasse Matsson Mechtild, drottning , g l m Abe/ (sd) , g 2m Birger Jarl (sd); 164; gravsten 164f, 166.ff 169 Messenius. Johannes , författa re, hi s­ toriker 188, 198 f Mesterade , Ca tharina . g m Henrik Twengerhjelm (sd); donation 158 Meyer, Johan, klockgjutarmäs ta re 180ff, 239 Miles, Gustav , gravs ten 173 , 174 Mil/ich , Nicolaes. skulpt ö r 204 , 209 Mo/et, Lambert, mäste rkoc k , donatio n 234 Månsdotter , Ma/in se Ma /in Månsdot­ ter Månsson , F , dekora tionsmålare 124 Märtha Bernadotte , prin sessa 128 Mö/ler , Carl, orgelbyggare 236 - Wolfgang, gördelmakare 220 , 222 Naji-ideson, Benedikt se Benedikt Na- F ideson Nilsson. Jöns se l öns Nilsson N i1.1re , Erik . stuckatö r 9 1 ff Nordin. Ingemar H. do nat io n 159 Noski (Noschi) Elias . grafiker , kalli­ g raf. 224 0 1/onberg. Tore . ha uptma n 73 , 75 , 8 1, 85 . 140. 232 f Olof, snicka re 146 Olof Eriksson 53 Olsson. Martin, professor, riksantikva­ rie 219 Oli!fsson . Bengt se Bengt Oli!{~son - Erik se Erik 0/ufsson Ondsvich. Johan . tornb yggare 86 . 88 Orthman , Hans . timme rb yggmäs ta re 88 Oxenstierna , ätten . vapen 159. 208 grav kor . Gösstunda kyrka 130 - Axel. rikskansle r 102 - Bengt. gravkor vid Uppsa la dom­ kyrka 100 Elisabeth. g m Gustav Adolf De la Gardie (sd) ; l 07, 159; donation 159 L gravkor. tumba 43 f. 102 , 108 , 208. 2 12 L tes ta mente 136, 157 ff. 16 1 . 163 - Elisabeth Dolwa 102 Palm . Erik. befallningsman 101 , 235 . 242 Pedersson. H{/kan se Håkan Pedersson Pelle Pipare se Sa bel/, Peter Peringskiöld. Johan. riksantikva ri e se även Kä ll or och littera tur 108 Per marmorerare se Sabel. Peter Per Andersson . tornbygga re , Bräc ke 84 . 86 Per Jonsson St enhammar se Stenham­ mar. Per Jonsson Persson , Miirta tex tilkon stnärinna , do­ nation 160 Petrus Jonsson. gravsten 174 Petter, bildhuggare, gesäll (?) 144 Pettersson. Gusta}: arkitekt III , 114 f, 118, 120, 236 - Johan . kyrkvärd 124 - L E, byggmäs ta re 121 - P J , byggmästa re 121 Pfa/z, Ludvig , greve , kurfurste , g m Eli­ sabeth , lantgrevinna till Hessen (sd) ; anvapen 218 Wolfgang , greve , g m Anna. la ntgre­ vinna till Hessen (sd); a nvapen 218 Pfalz-Zweibriicken , ätte n , vapen 12 , 14, 132, 140, 177 , 178. 182 Pihlfeldt , Julilma. g m Axel Ha me/in (sd); gravkor 224 Posse. Anna. g m Erik Soop (sd) ; vapen 161 Precht. Burchardt . bildhuggare 94 ff. 101 . 103, 107 f, 208 , 212 , 214 , 218ff, 236, 239 Rauk, Anders. tornbyggare 88 Rebäck , Han s. målare 84 , 92 ff, 96, 135 , 137, 237 Reiman . E. bildhuggare 124 Ribbing. Per. överste 70 Ridtissa (Rikissa). drottning , g m Erik Knutsson (sd); 183 ; tumba 41 , 188 , 194, 197 Rosengren . Göteborg 138 Rudbeck. Olof, professor, arkitekt, byggmästare 79 , 86 Rudberus . Jonas. kyrkoherde, orgel­ byggare 73 , 88, 92 . 96. 144, 149, 151 , 153f, 234f Ruskin , John , konsthi storiker . författa­ re. soc ia lfilosof. England 128 Sabel. Peter. gipsma kare . målare , (san­ no likt Per marmorerare. Pelle Pi pare) 94 . 100 Sahlgren , Johan. målare 138 Sainte-Colombe. Ca tharine de . g m Ja ques De laGardie (sd); an vapen 218 Sche.ffems. Johannes. professor 188 , 192 . 194 Scholander. Fredrik Wilhelm. profes­ sor, a rkitekt 110 Si!{f?esson. Carl se Carl Sigges.wn Sigrid 5 1 f Siptus. Fredrik. finsnickare , schatull­ ma kare 93 , 100, 108, 235 Sjöberg, Beata, g m Jonas Lundin (sd); gra vkor 227 f Skara Gelbgjuteri se Ortregister: Skara Kungliga Skaraborgs regemente 80 Skragge, Daniel , byggmästare, mur- mästare 82 , 84 f, 95 f, 233 -Lars, murmäs ta re 82f, 85 , 95f, 233 Soop , Erik , överste , g m Anna Posse (sd) ; va pen 161 Sparre, Carl 208 Stenbock , Beatha , g m Petrus Bra h e (sd); anva pen 218 Steen (Stone), Nie/as, byggmäs tare 95 , 100-103. 107f Stenhammar. Hans Eriksson , stenhug­ gare , murmäs tare 13 , 15 , 18 , 76 , 83 f, 86, 92 , 95f, 100, 107 f , 140, 183 , 188, 192 , 194 - Jon Andersson 236 - Per Jonsson , stenhuggare 100-105 , 107f, 204, 208 , 213 , 235f, 239 Stephanius, Johannes se Johannes St e­ phanius Sture d ii , Sten , riksföreståndare 69 Stöödh , Mallhia. orgelbyggare 153 f Svea Andersdotter 151 Svedberg , Jesper, biskop , g m Sara Swedenborg (s d) ; gravkor 19 , 21 , 47, 108f, 118, 120, 126, 154,227 Swedenborg, Sara . g m l esper Sved- berg (sd) ; gravkor 227 Sven , konung , Da nmark 51 S ven, snickaredrä ng 146 S ven snickare, Fiskaregården, Varn­ he ms sn 84, 93, 142 S ven Carlsson , byggningsskrivare 81 , 83 f Sven Jonsson. kyrkvaktmästare 83 f Svenska Transformatorfabriken, AB , Linköping se Ortregister: Linköping Sverker d y Karlsson , konung 180 S verker d ii. ko nung. g l m Ulvhi/d (sd) ; 50 Söderling, Johan Nikolaus (Niklas), or­ gelbyggare 154 Tengner. Magnus , prost 18 , 73. 82 , 92, 179, 198, 239 Tessin dy , Nicodemus, a rkitekt 107. 220 -dö. N ikodemus. arkitekt 75, 95f. 98 , 100 REGI STER 259 Tessing, Hj, arkitekt 12 1 Torbjörnsson, Anders se Anders Tar­ björnsson Torgil. runinskrift 10 Torstensson , Anders . hov rätt spresi­ dent, likkista 220 - Lennart, greve , fält he rre, gravkor 222 (Tre rosor) , Ture Jönsson , riksråd 68 Ture Jönsson se (Tre rosor) Twengerhje/m , H enrik , ryttmästare, g m Catharina Mesterade (sd); 240 ; begravningsvapen 224 ; donation 158 ; gravkor 43 , 127 , 224f Ulrika Eleonora , drottning, g m Karl X I (sd); drottningstol , se äve n Bänk 140, 142; vapen 142 Ulvhild , drottning, g m S verker d ä (sd); 50 Upmark , Gustaf, konsthistoriker, mu­ seichef 128 Wahlström , silversmed 157 f Valdemar, Birgersson . konung 198 Valdemar, konung, Danmark 51 f Warenberg, Johan, kronofogde, g m Birgilla Aurelia (sd); gravkor 47 , 109, 126, 225 , 226 Weidman, Thure , biskop , g m Inga Lo visa von Celse (sd) ; gravvå rd 15 Wehum·on , Johan se Johan We/am­ son Westberg, O, silversmed 158 Westman , S ven , tornbyggare 108 Widen , Ivar, domkyrkoorga ni st 124 Wilhelm , hertig till Gulich Clefve och Bergen , g m Maria , ärkehertiginna till Österrike (sd); a nvapen 218 Viol/et-le-Duc, Eugene Emmanuel, ar­ kite kt , a rkitekturhistoriker 128 Wo/ter, måla re 208 Wran ge/, Carl Gustav , greve , fältherre , riksråd 96 , 98 Wu/fmut , Han s, gördelmakare 220 Z ellman , C M. arti st 124 Z ellerva /1 , Helge, överintendent III , 128 Åbom, Johan Fredrik. konduktör 109 f, 118 Åkerman & Lund. orgelfirma se Ortre­ gister: Sundbyberg 260 VARNHEMS KLOSTERKYRKA Östberg , Ragnar, arkitekt 121 f , 124 , Österberg , Agda. textilkonstnär , Varn­ Överintendentsämbetet se Ortregister: 128, 130 hem 160; donation 159 Stockholm SAKREGISTER Kursiva siffror betecknar avbildning Abbotshus 229 Absid 19 , 21 , 33 , 38 , 57ff Adelsvälde , -privilegier 70 Aedicula 25, 42 Agnus Dei se Lamm Altarduk se Textilier Altare 33 , 41, 43, 46 , 59f, 67 , 92 , 100, 103 , 107f, 126, 130, 132 , 138, 180, 198, 241 bär- 68 lekbrödra- , Heliga Korsets a 33 , 59 , 137 f järnskåp i a 46 , 138 , 158 Altarkläde se Textilier Altarring 110, 118, 132,236 Altartavla, se även Altaruppsats 234 Altaruppsats 33 , 82, 89, 92 ff, 96 , 103 , 116, 118. 132 , 133f 135 , 236 »Amor Dei », skulptur 239 »Amor Patriae , , skulptur 239 Ankarbjälke 81 , 242 Ankarslut 21. 81 f Antependium se Textilier Apostel 94 , 97, 110. 118, 177 Arkadbåge 33. 38 , 54 . 59 Arkeologisk undersökning 9 , 17, 120, 163. 227. 229, 233. 240 Arkivolt 25 Auditorium. munkarnas arbetsrum 229 Avlatsbulla 52 Badstuga 78 Baldakin , portal- 42. 58 Baner, se även Vapen huvud- 43 , 47. 101 , 107f. 2/5, 218 , 219. 232f Barnadödlighet 98 Barnhus 18 Bas se Kolonn. Kolonnett. Pelare Basilika 33 . 59 Befolkningsökning l 08 Begravning 102. 108 Maria Euphrosynes 235 Begravningsplåt 179 Begravningsvapen se Vapen . Baner. huvud- Benhus 13 . 16 Biskopsborg 233 Blindering 23 Bod kol- 128 , 224 socknens spannmåls- 16 spån- 16, 43 Bokdyna se Textilier Bomärke 12 Brand år 1234 52, 54 , 232 år 1394 53, 56 år 1513 53, 56 år 1566 9, 68f, 183 år 1965 130 Brev 148, 242 kungligt 10 , 68, 70f, III , 241 påve- 52 skydds- 53 Brobygge 77 f Bronsåldershög lO Brudkrona, se även Textilier 159 Byggarbetskraft se Byggningsfolk Byggnadshytta, se även Byggnadsmate­ rial, Byggningsfolk 76 Byggnadsmaterial , anskaffning , trans­ port mm 75ff, 81 , 85, 94, 109, 240 Byggnadsställningar 81. 242 Byggningsfolk och andra vid bygget verksamma under M G De la Gardies restaurering 75 f, 82-84. l 00 f arkitekt 73 , 75 . 96 befallningsman 73 . 75 . 84 bildhugga re 84 byggherre 95 f byggmästare 75, 82. 96 byggningsskrivare 73. 83 f bönders dagsve rken 83 f fogde 73 hantlangare 76, 84 hauptman 73 kalkbrännare 76 kalkmästare 108 kalkrörerska 76 kokerska 84 kyrkvaktmästare 84 muraredräng 83 muraregesäll 76. 83 murmästare 73. 75 f. 82ff. 96. 108 målare 84 orgelbyggare 84 schatullmakare 93 snickare 84 , 242 soldater 76, 83 f stenhuggare 73 , 75 f, 81 , 83 f , 96, 242 stenhuggaregesäll 76. 83 tegelbärerska 76 timmerman 83 tornbyggare 83 ff. 86 , 96 underofficerare 76 vaktknekt 83 vaktmästare 83 arbetsvillkor , lön m m, se även Kon­ trakt 76 , 84ff, 151 , 235 , 239 , 242 Byst , marmor- 204 , 205, 208 , 209f Båge se Arkadbåge , Bågöppning , Gör­ delbåge . Sköldbåge Bågöppning 126 rundbågig 35 , 38, 40, 43 , 60 spetsbågig 35 , 45 , 67 Bå rhus 16 , 17 Bänk, -inredning 13. 33. 81 f, 84 , 89 , 92ff, 110, 121 , 135 , 140, 143 , 183 , 236 herrskapsbänka r 13 , 140 kungas tol 33 , 79 , 92 , 94, 140, 142 väggfast 45 BönekapeJl 130, 187, 198 Caritas 138 Cellarium. arbetsrum för lekbröder 230 Danska härjningar i Västergötland m m 68 f David, konung 96. 147 , 150. 151 Dopfat 130. 155 . 156 Dopfunt medeltida , sten 35 , 43. 126, 130. 154. 155 , 157. eftermedeltida. trä 155. /56 Dopkapell JO, 43 , 126, 137, /55 Dopklänning se Textilier Dopskål 156 Dormitorium 65 Draperimå lning 44 Dränering 131 Dörr av järn 25 . 47. 126. 224 , 226 av trä 126. 224. 226. 228. 236 järnbeslagen 46 f, 227 f Dörröppning, se även Bågöppning , Por­ tal 43, 46f, 65, 126, 224-230 , 236 Ekonomiska medel till kyrkans under­ håll mm dagsverken 68 , 81 , 83 De laGardieska gravkassan 107 donation 52f, 70f, 102 , 107f, 184, 241 Grevilliifonden 151 häradshövdingeränta 75 kröningshjälpen 75 Kungafonden 151 laxfiske 68 , 240 påv lig av latsbulla 52 reparationsfond l 08 sakören 75 tionde m m 53, 70, 75 Elcentral 43 Eldstad eller ugn , klostret 230 Entablement 43 Epitafium 47 , 100, 107, 132 , 188 , 198f, 203, 236 Eriksgata , Karl Xl: s 79 Evangelistsymbol 176 Fana , begravnings- , värdighets- 43, 107f, 118, 214, 218 Fides (Tron) 96, 100, 138 Figur, människo- , se även Huvud 35 , 56 kvinna 132 , 140, 174, 176f, 188, 195 , 197 man 174-177, 188, 194-197 Fingerborg 231 Fogstrykning se Murverk Fontän 239 Fornforskning , kulturminnesvå rd 1500-tal 69 1600-tal 70, 78 f, 97 , kungligt plaka: 79 1700-tal l 08 1800-tal 118 1900-tal 120f Fornlämning 10 Fortitudo (Tapperhet) 96, l 00 , 138 Fågel (örn) 38, 57 Färgsättning 93 f , 96 exteriör 10, 12 , 67 , 86 , 94 , 108, 110 interiör (ej inredning och inventarier) 60, 64, 82, 94 , 103. 110, 118 , 121 , 227 fast inredning 94 , 100, 103 , 107, 126, 130, 137 , 142f inventarier 94, 126, 130, 135 , 137 , 138 , 147 , 154f, 177 Fönsterglas 21, 32 f. 35 , 45 , 110, 121 , 126. 130. 236 Fönsteröppning, se även Glugg 21, 81. 108 , 121. 126, 230, 234, 241 17-57 10 Varnhems klosterk yrka rektangulär 22 rosettfönster 21 , 31, 65 f , 81 f, 94, l 08 , 110, III , 118, 126, 131 rundbågig 21 f , 25, 32 f, 40 , 43 ff, 47 , 58 f , 65 , 66, 82 , l lO f, 126, 227 , 236 spetsbågig trefönstergrupp 21 , 25 , 32 , 46 , 58, 66 , 67, 81 , 110, 126, 242 kopplade 229 masverk21, 82 , 118 tätning 131 Förrådsrum 43 Försvarsanläggning 9 Förvaringsplats för arkitekturfragment mm 47, 228 Galler , se även Skrank smides- 43 , 101 , 103 , /06, 107f, 236 värmeelementgaller 127 Gamba 147 Gesims 100, 242 Glasmålning 66 Glugg 224, 226 Golv av gravsten 203 av kalksten 59, 64, 121, 124, 126, 129, 130, 137 , 164, 198, 200, 203 , 227 ' 229 ' 236 avsten81f,92, IIOf av trä 121 -nivåer, olika 33 , 43 , 59 f , 82 , 126, 130 Grav 9 , 15f, 52 , 163-177 , 184, 188,224, 235 forn- 10 -fynd 163 -inhägnad 15 -undersökning 120, 137, 163 f Birger Jarls (samt drottning Mech­ tilds och hertig Eriks) 33, 52, 78 , 163 , 164ff, 168, 169 Gravfält, forntida 10 Gravkapell 43 Gravkassa, De la Gardies 121 f Gravkor, se även Begravningsvapen , Kapell , minnes-, Kungagravkor , Tumba , mm De la Gardies , Gustav Adolf och Eli­ sabeth Oxenstiernas 43 , 102 f, 107. 203 De la Gardies , Magnus Gabriel och Maria Euphrosynes 19, 21 , 31 , 33 , 43 , 44, 79ff, 82 . 93ff, 97-110 , 118. 120, 200--224. 235 f, 241 f minnesha1182 , 93 , 96 , 99 , 100, 101 , 106, 108 , 203, 204,217 REGISTER 261 kistrum IOOf, 202 , 219 källmaterial 102 Halenius ', Engelbert 43 , 47 , 109, 228 Lejonstolpes , Gabriel 47 , 109, 126, 224, 225 Lundins, Jonas 21, 109, 227f Svedbergs , Jesper 19, 21, 47 , 108f, 118, 120, 227 Twengerhjelms, Henrik 43, 224 Warenbergs , Johan 47, 109, 225 övriga g 69, 88 f , 96, l 02 Gravkyrka 72 Gravvård 188 gravsten, -häll 43 medeltida 97 , 169f, 17/ff, 174, 188 ; Birger Jarls , »Mechtildstenen » 33, 164, 165-168, 169, 198 ; >> Katarinastenen » 169 eftermedeltida 15, 97 , 163 , 174, 175, 176f kors 13, 16 ringkors 16 sarkofag 43 , 225 f tumba 15 , 40f, 43 , 89, 92, 97, 100, 103 , 107f, 130, 184 , 188, 192-197, 208, 212! Grind, se även Kyrkogårdsgrind 43 , 101 , 124, 127, 130f, 136f, 203 Grotta 75 Gånggrift l O Gård , gods se resp namn i Ortregister Gårdskapell , -kyrka 13 , 75 , 94 , 97 , 102 Gästgivaregård 10, 84 Gördelbåge 19, 21, 33, 35, 40 , 54 , 57 , 60, 81 , 94 , 130, 230, 236 , 241 »Göticism » 69 f, 79 Hamnbygge 77 Hantverkare se Byggningsfolk Helgedom, hednisk 9 Hjort 182 Holklik byggnad över koret 21, 36, 40, 59 Hospital 18 , 77 , 232 Husrester , sten 52 Huvud , människo- , se även Figur 35 , 53 , 64 , 164, 169 mans- 34f, 40 , 44 , 47f, 52 , 57 , 58 , 66 Huvudbaner se Baner Hörnkedja 21 Indelningsverket 80 Innertak , se även Stuckornering, Valv 46 fl attäckt 232 Ingång se Bågöppning, Dörröppning , 262 VARNHEMS KLOSTERKYRKA Kyrkogårdsingång, Portal, Taklucka Inskrift , -stavla 47 , 82 , 92, 94, 96f, 107 , 132, 136f, 143 , 155f, 208, 233 i gravkor 41 , 43, 44, 97, 108, 188, 192/, 193-199, 203, 222, 226ff västgaveln 68, 72f, 81, 92, 108 Invigning 79 , 128 Johannes Döparen 132 Justitia (Rättfärdighet) 96, 100, 138, 140 Kalk se Nattvardskärl Kalkkläde se Textilier Kalkmålning se Muralmålning Kalkugn 76 Kam, ben- 231 Kapell (i kyrkan) , se även Gårdskapell böne- 130, 187, 198 dop- 30, 43, 126, 137 grav- 43 minnes-, kungagravkor, se även Tumba m m 40, 59 f, 69 f, 72 f, 78 ff, 81, 89, 92f, 95, 97, 99, 118, 124, 130, 180, 184, 197f, 235 , 241 f Birger Jarls 43, 89, 130, 138, 169, 187 Erik Erikssons (Läspe och Halte) 41, 90, 186 Erik Knutssons 41 , 88, 95, 170, !90.f Inge d ä:s 43, 91 , 185 Knut Erikssons 41, 72 , 93, 95 , 189 -krans 19,21 f, 33, 38, 40, 55, 59, 232 Kapitelsal 99, 229 Kapitäl , -band , se även Knekt , Kolonn, Kolonnett , Pelare, 40, 58 f, 61, 232 Kista , förvarings- se även Likkista 179 Klausurmur 229, 231 Klocka, ring- 68, 86, 179, 180ff klockställning 108 Kloekeuppbörden se Reduktion , Gus­ tav Vasas kyrko- Kiockstapel 86, 88 Klosterbyggnad (ej kyrkan), se även Fönster, Valv osv !If, 13, 17, 50-53 , 79, 229 ff abbotshus 229 armarium, bibliotek 44, 229 audi torium , munkarnas arbetsrum 229 cellarium , arbetsrum för lekbröder 230 dormitorium 65, 229 kapitelsal 99, 229 klausurmur 229, 231 korsgång 21 , 38, 229 kök 229 lavabo , tvättrum 229 bronskran 229 metall- och glashantverk 229 parlatorium, samtalsrum 229 porthus 231 refektorium, matsal 229 vattenränna 229 f vänt- eller vaktrum 229 som stenbrott 79f, 97 Klosterträdgård l O Knekt 21 , 33 ff, 49, 54, 57 -kapitäl, -band 33 , 50 -konsol se Konsol Kollekthåv se Textilier Kolonn 43, 94, 100 f, 200, 203 , 242 halv- 38 bas 38, 65 kapitäl 38 , 103 Kolonnett 21 , 23, 25, 41 , 54, 59 , 64,229 konsol- 35, 54, 67 svickel- 33 , 38, 57, 59, 67 bas 23 , 25 , 33 , 35, 41 kapitäl , -band 25, 34f, 38, 41, 57(örn­ kapitäl) Konsol gesims- JOO knekt- 34f, 48f, 52, 56, 57 kolonnett- 53 valv- 21, 35, 38, 40[, 43, 44, 45, 57 , 229 knippe- 33, 49 -kolonnett se Kolonnett -pilaster 38 Kontrakt med hantverkare m fl 75 f, 83 f, 92, 141 , 213 , 220, 239 om klostrets årliga avgift till kronan 68, 69, 240 Kor , se även Gravkor, Kapellkrans hög- 9, 19 , 28, 33 , 38 , 54 f, 59 , 80ff, 92 , 97 f, III , 137, 234 -omgång 19, 21, 33, 38 , 40 , 55, 59, 163 , 171 lekbrödra- 33 , 59 munk- 33, 59 sj uk- 33, 59 Korgrind 82 Korkåpa se Textilier Kormatta se Textilier Kors , altar- 138 Korsgång 21 , 38, 229 Korskrank, se även Skrank 33, 82, 94 , 97, III , 118, 127, 130, 137 Krig Nordiska sjuårskriget (1563-70) 68 , 204 krig med Danmark (1675) 92 nordiska kriget ( 1700) l 02 f Kristus, se även Krucifix 220 den uppståndne med korsstav 46 Dopet 156 -huvud , törnekrönt 156 Korsfästelsen 132 Korsnedtagningen 132, /33 med korsfana 138 pinoredskap 132 , 138 på korset 47, 224, 226 Uppståndelsen 100 välsignar barnen 155 Krona drottning- 164 grevlig 44, 218 hertig- 43 , 164 kunga- 34 , 41 , 89 , 92 , 140 Krucifix , se även Kristus 136, 177 Kulturminnesvård se Fornforskning Kungsgård 68, 70 Kungastol se Bänk Kupol 98 , 118 Kyrka , socken- , se även Gårdskyrka 9, 68 Kyrkogård 10-17, 236 -sgrind , järnsmide 12 -singång 10, 12 , !3f, 16 , 20 -sinhägnad 9, 12 , 13f, /6, 96 -sport 10 , 12 , !3f, /6 , 20 Kyrkogårdsmur se Kyrkogårdsinhäg­ nad Kyrksal (i hospital) 18 Kyrkvaktarstav 179 Kök 78 , 229 (klostret) spis 229 Lamm 158 med korsfana 38, 57, 182 Lanternin 89 Lavabo , lavatorium , tvättrum 229 bronskran 229 Lejon 25 , 35 , 53 , 58 , 64, 140 krönt 142 Likkista 44, 101 , 103 , 105 , 107f, 164, 203, 211, 218f, 220ff, 224--228 , 232 , 235 Limbrunn 81 List, se även Taklist :verk 94, IOOf, 203, 208 , 226, 242 Livets gång 160 Ljushållare se Ljusredskap Ljuskrona se Ljusredskap Ljusredskap ljushå lla re 179 ljuskrona 40 , 92 , 130, 16/.f REGISTER 263 ljusstake 92, 162 f bänk- 162 Ljusstake se Ljusredskap Lucka 108 Lusthus 75, 77, 88 Lås, häng- 179 Läktare se Orgelläktare Lön m m se Byggningsfolk Marknadsplats l O, 231 Maskaron 41 Masverk 21, 82 , 118 Minneshall se Gravkor, M G De laGar­ dies Minnessten 21, 176 , 177 Minnestavla över Knut Eriksson. Erik Knutsson och Erik Eriksson 198f över M G De la Gardie 222, 223 Missväxt 102 Mose 138 med lagens tavlor 132 , /35 Munkkonvent 50 ff Mur, se även Murverk grund- 9, 228 f låg skilje- 35, 38, 45 , 59 f , 67, 165 , 241 Muralmålning, se även Färgsättning, exteriör, interiör 60, 64, 121 draperimålning 44 Murverk, se även Hörnkedja , Mur medeltida 21. 38, 45 , 46 , 55 , 64, 65, 80, 82 eftermedeltida 2 1, 25 , 63. 64, 65 , 80, 82 , 118, 124, 236 fogstrykning 21, 11 8, 126, 130 grundförstärkning 126, 130 murskarv 21, 46, 55 f , 63, 65 Musik begravnings- 235 kyrko- 154 Myntfynd 164 Målning se Färgsättning, Glasmålning, Muralmålning, Oljemålning, Takmål­ ning Mässhake se Text il ier Mässkjorta se Textilier Nattvardskärl 138, 157 kalk 68 , 157f, 159, 179 sockenbuds- 158 oblatask 158. 159 pa ten 157 sockenbuds- 158 tennstop 159 vinflaska 159 vinkanna 158. /59 Nisch 25, 35, 43ff, 60f, 67, 100, 107f, 126f, 155, 200, 202, 208, 230 för böcker 44, 200 sakraments- 46, 67 sedilie- 67 Nummertavla 154 Nål 231 Oblatask se Nattvardskärl Oljemålning 94, 110, 11 8, 130, 132, 133/. 135, 156, 177, 235 porträtt 96 Olycka vid byggnadsarbe te 83 Omgång se Koromgång Organistboställe 84 Orgel33 , 82 , 89, 92ff, 96, 112, 11 8, 1/9, 122, 124, 127, 130, 135, 143f, 146-150, 151 , 152/ , 183, 236 -läktare, barriär 33, 82 , 89, 92 , 94, 96f, 118, 126f, 130, 140, 143-149, 151, 152 , 236 ryggpositiv 236 -verk 144, 151, 153f, 236 arbetsski ldring 15 1 Panel vägg- 43 , 94, 100, 11 8, 200, 203 locklist- på mittornet 23 Parlatorium , samtalsrum 229 Paten se Nattvardskärl Pa tientia (Tålamod) 96, 100 Pelare 21, 33, 81, 130, 229f, 236, 241 knippe- 33 , 35 , 94 rektangulä r 33 , 35 , 54, 94 f rund 33, 38, 54, 82 , 94 å ttkantig 33, 38, 54, 82, 94 bas 35 , 38 kapitä l 35 , 38 Pietas (Fromhet) 96, 100 Pilaster 33, 35 , 46, 75 , 78, 96, 100 konsol- se Konsol, knippe-, Konsol- pilaster Pilgrimsled 10 Piscina 46, 60, 67 Portal, se även Dörröppning 21, 81, 97, 107, 11 8, 229, 236 fempassformad 25 , 42, 58, 64, 81, 242 rundbågig 25, 43 f , 45, 46, 60, 64 f, 81 , 99f, 200, 203 spetsbågig 23, 25 , 58 , 63. 64, 75,8 1 f, 85, 232 , 236, 242 ej angiven form 25, 64 lekbrödernas ingång 25 , 64 f munkarnas ingång, se även Portal , rundbågig 25, 44, 45 , 64 f, 99f, 200, 203 porta mortuorum , se även Porta l, fempassformad 25 , 42 , 58 , 64 Porthus 231 Porträ tt se Byst , Oljemålning, Ristning, Skulptur, Staty Prebende 10 Prede lla 132 Predikstol 13 , 33, 82, 89, 92ff, 96, 100, 135, 138, 139ff, 146, 183 , 237 -strappa 138 Presbyterium 59 Prudentia (Klokhet) 96, 100 Prästgård 10, 16 Puts 21 , 25 , 33 , 40, 43 , 46f, 60, 64, 66f, 80ff, 94, 108ff, III , 11 8, 126ff, 236 -avknackning 120, 130 Putto 43, 46f, 138, 147, 150, 151 , 156, 208 Reduktion , Gustav Vasas kyrko- 68 , 70 Karl Xl :s 77, 79, 98f, 102 Refektorium , matsal 229 Relikdosa 68 Restaurering, större reparation Johan III: s 68ff, 180 Magnus Gabriel De la Gardies, se även Byggningsfolk 10, 12f, 21 f, 25 , 32f, 40f, 56, 59f, 64ff, 71-97 , 11 8, 132, 136, 142, 156, 164, 177, 183 , 232, 241 f (restaur rapport) källmateria l 73 , 79 -sförslag, J F Åboms /09f, !!Of, 11 8 -sförs lag, Gustaf Petterssons III , 114f, 118, 120 Sigurd Curmans 10, 12, 21 f, 25 , 33, 35 , 41 , 43ff, 47, 59f, 64ff, 67f, 73, 80, 94, 107, 120-130, 132, 135, 137f, 142, 146f, 15 1, 154, 156, 158, 162 f, 168, 174, 176-1 79 , 184, 187 , 200, 202, 204, 218, 220, 224, 226 f , 232 andra kyrkor än Varnhem, se även resp kyrka i Ortregiste r 97 -sprinc ip 97, 118, 120f, 128, 130 Ring, finger- 163 Ristning, figur- 41 , 43 , 92, 173 , 174, 188, 194-197 Rudbeckianism 108 Runsten 10 -sinskrift 10 Rökelsekar 178.{ Sakramentsnisch se Nisch sakristia 19, 32 , 45, 59f, 67, 11 8, 138, 165, 234, 236 Sarkofag se Gravvård 264 VARNHEMS KLOSTERKYRKA Sedilienisch se Nisch Servering 10 Skade , fornnordisk gudinna 9 Skelett 163 f, 169 f Skola 18 , 77, 232 Skrank , se även Korskrank 43 , 82 , 92 ff, 97 , 127, 131 , 136, 137, 156 järn- se Galler Skulptur, relief, medeltida 130 arkitektur- 25 , 34 f, 38, 40 , 41, 44, 47ff, 52f, 56f, 58 , 61, 118 grav- 164, 165-169, 171 eftermedeltida, se även stuckorne­ ring 43, 46f, 92, 94 , 96, IOOf, 103 , 107f, 124, 132 , 134f, 138, 140f, 144ff, 147, 150, 151 , 158, 174, 175, 176f, 200 , 202 , 204 , 205ff, 209f; 224 , 225f, 239 Skyddsbrev se Brev Skåp 45 järn- i altare 46 , 138, 158 Sköldbåge 38 Slott se resp namn i Ortregister Slutsten se Valv Smedja 76, 85 Sockel 21 , 25, 33 , 63 , 64, 94, 107 , 121 , 126, 130, 200, 203, 227 Spes (Hoppet) 138, 141 Spetälska 51 Sporre 231 Staty 204 , 206! Stenhuggeri (på Kinnekulle) 100 Stiglucka se Kyrkogårdsport Stol , se även Bänkinredning 179 strävpelare , strävmur 19, 21 f , 66, 81 f , 92 , 118, 121 , 236, 242 Stuckornering, se även Innertak 40 f , 43 , 82 ,88-91, 92 , 93, 97, 100 Säteri 77 Tak se Innertak, Yttertak Taklist 22f, 39, 55 , 118, 126 Taklucka 131 Takmålning 132 Takryttare 97 Takstol 121 , 236 Tavla , se även In skriftstavla, Minnes­ tavla , Oljemålning av marmorstuck 177, 178 silver- 68 Temperantia (Måttfullhet) 138 Textilier 180, 234 altarduk 160f antependium , altarkläde 159 f, 231 , 238 bokdyna 160 f brudkrona 160 dopklänning 160 kalkkläde 160f kollekthåv 160f korkåpa 16I kormatta 160 mässhake I59 ff, 231 , 238 mässkjorta 160 Timglas 140 Torn , se även Yttertak 97 , 127 , 180 mitt- 19 , 21 , 23 , 66, 75 , 79, 82 , 85, 86f; 88f, 94 , 96f, 108, 110, 118 , 121, 126, 183 , 236 väst- 9, 19 , 21 , 66 , 75 , 79 , 81 f , 85, 96f, 118, 120, 123 , 126, 183 , 236 öst- 97 trapp- 19, 65, 66, 82, 85 Tornhuv 23, 81 , 85f, 86f, 88f Tornprydnad 85 Tornspira 23, 85 , 86f, 89, 108, 118, 126 Trappa sten- 10 , 19, 43 , 59, 65f, 81 , 100, 103, 105 , III , 124, 132, 200 , 227f, 242 dag- , klostrets 229 f natt- , klostrets 229 predikstols- 138 trapptorn se Torn Tumba se Gravvård Tvärskepp 19, 21 , JOf, 33 , 35 , 55 , 59, 156, 165, 232 Uppror 68 , 70 Uppvärmningsanordning Gurneysk ugn 128 varmluftskammare 118, 236 värmeledning 121 , 127 , 131 Ur, torn- 23, 179, 183 Utgrävning se Arkeologisk undersök­ ning Valv , -system 101 , 180, 232 , 234 , 236 hjälm- 33, 40, 57 f kryss- 19 , 33ff, 40f, 43ff, 54 f, 57 , 59 , 66, 70, 72 , 81 f , 94 , 96f, 118, 127 , 13 l ' 229 f , 236 ' 241 tunn- 40 , 43 , 47, 224 f. 227 f -ribba 33 , 38 , 40 f, 43, 57, 59 , 94, 97 , 130f slutsten 34f, 38, 40, 53, 55, 59f, 64. 94, 232 Vapen. -sköld , se även resp namn i Per­ sonregister 44, 47, 107 , 142, 159, 169f. 17/ff, 174, 208, 220, 222 , 224 De laGardies 12f. /4, 44 , 107 , 127 , 132 , 138, 140, 159, 177. 178, 179, 182, 208, 220 , 221' 222, 224 Pfalz- Zweibrucken 12f, 14 , 127, 132 , 140, 151 , 177, 178. 179, 182 an- 43 , 107f, 216f 218.2/9 begravnings-, se även Huvudbaner 100, 179,2/6, 218.2/9, 224,225 Danmarks riks- 142 Sveriges riks- 43 , 142 , 192 Vapenhus 46f Varmluftskammare se Uppvärmnings­ a nordning Veritas (Sanning) 138 Vattenkonst 75 Vattensystem 229 f Vindfång 126, 236 Vintlaska 159 Vinkanna se Nattvardskärl Vitkalkning 67 , 81 f , 94, 108 , 110, 241 f Vädur 25, 58 , 64 Vänt- eller vaktrum 229 Värja /79 Värmeisolering 131 Yttertak 72 , 236 blyplåt 47 ' 126, 227 koppar 85 , 118, 121, 236 skiffer 118, 121 , 236 spån 23 , 75, 81 f, 85f, 94 , 108, 121 , 126, 130 f, 224, 228 , 242 tegel 67, 82 reparation 68 , 70, 76, 108 , IIOf, 121 , 123 , 126f, 131 , 241 ränna 81 rödfärgning 85 , 94 , 110 svarttjärning 23, 85 f, 94 , 126 tjärkokning av takspån !27, 130 Ängel 41, 103 , 132, 138 , 143 , 151, 157, 158, 164 , 174, 182 , 224 PLANSCHER I. Plan, l: 300. Uppm A Forssen 1918. Senare Förändringar och bygg­ nadsperioder G Wiren 1982. Plan. 1918. Later alterations and buildinf? phases , 1982 Il. Östra fasaden , l : 300. Uppm A Forssen 1912-23. The east front. ~ 1111 / U:II. SI\AI A I:IDO!;;:Qö ~ p f p F ]7 ]B ]9 ]10 J15 ]iö po p!S J40 Mf. u .g N All VI III. Norra fasaden. l : 300. Uppm A Forssen 19 12- 23. The north front . ~ "'' 11'-'­SBAI A l:lööm;nP j1 p f e jG l' ro P' Jiö p::s 1!5 . p o !35 )4"5 f'O !66 )JO Mf l t.K N :AIDV IV . Väs tra fasaden , l : 300. Uppm A Forssen 19 12-23 . The west .front. V. Längdsektion genom mitt skeppet och koret. Sedd mot norr. Östra delen. l : 300. Uppm A Fors­ sen 19 12-23. Longitudinal seetian through the nave and clwn­ cel, .facing north. Th e east part. VI. Längdsekt ion genom mitt skeppet och kore t. Sedd mot norr. Västra delen. l : 300. Uppm A Forssen 19 12- 23 . Longitudinal seetian through the nave and chan­ cel , .facing north. Th e wes t part. ~ SKAB .A I:JOOtMfk!P J5 f'tf'JGPJ8 !13 p: o fL3 pö ps !46 ME . Af Q / '/1'1.. 1111 I V~ JV/5" . ,,,s. ffl AD IV ·IRlc; llSf..Kll(l1 W10M MIDT51\f.PPf.T OCH li.Ollf..T ·SLDD MOT Ii{}RR ·WI.STRA Df.llll• VII . Tvärsektion genom mittskeppets andra valvkvadrat. Sedd mot väster. l: 300. Uppm A Forssen 19 12-23. Cross seuion through the seeond va u l t bov <~F the tUI I'e. fac ing west. VII I. Tvärsektion genom korskvadraten och tvärskeppet. Sedd mot öster. l: 300. Uppm A Forssen 19 12-23. Cro.~.1· section through the erossing and the transept s . ./iiCing east. IX . Tvärsektion genom sakristian och M G De laGardies gravkam­ mare. Sedd mot öster. l: 300. Uppm A Forssen 19 18-23. Cross seetian through the vestry and the M G De la Gardie burial chapel, fa cing east . SriQAt;,m; ·SE.KTictt· TACU1C.UIOM WQUSTWi OCilM.C.Df. LA c;N!JlU:~ GR.N'KOII..• Sf.OD MOTU.~ TE.R. • Rättelse s 184, vänstra spalten rad 2-3 Sverkerska och Erikska ä tterna , skall vara: Stenkilska och E rikska ätterna. Motsvarande rätte lse i bildtex ten nederst på sidan. FÖLJANDE KYRKOR I VÄSTERGÖTLAND HAR KYRKOR . KONSTHISTORISKT INVENTARI UM: Brandstorp , bd Il: 2, vo l 164 Gi ll stad , bd 1: 3, vol 15 Göss lunda, bd 1: l , 4, vol 2, 16 Habo , bd Il: l , vol 135 Hägges led , bd 1: 2 , 4 , vo l 4 , 16 Höra , bd 1: 2, 4, vol 4 , 16 Järpås , bd 1: 2, vo l 4 Kålland s-Åsaka , bd 1:2 , vo l 4 Lavad (Lava), bd 1: 4, vo l 16 Mellby, bd l: 2, vol 4 Norra Kedum , bd 1: 4 , vol 16 Otterstad , bd 1: l , vol 2 Rackeby, bd 1: l , vol 2 Rac keby kloste r , bd 1: l , vol 2 Råda , bd 1: 2, vol 4 S Katarinre kape ll , Otters tads sn, bd 1: l , vo l 2 UNDER UTARBETANDE: Kungslena kyrka UTKOMMIT I SER I EN SVER IGES S Mari re kapell, Otterstads sn, bd 1: l . vo l 2 Senäte , Otterstads sn, bd 1: l , vo l 2 Skalunda , bd 1: l , vo l 2 Strö , bd 1: l . vol 2, 16 Sunnersberg , bd l: l , vol 2 Söne, bd 1:3 , vol 15 Tranum , bd 1: 4, vol 16 Tådene , bd 1:4, vol 16 Uvered , bd 1: 2, vo l 4 Varn hems klos terkyrka , vo l 190 Yedum , Jä rpås sn, bd 1: 2, vo l 4 Yäla , bd 1:3, vol 15 Åsa ka se Kå lland s-Åsaka Örslösa, bd 1:3, vol 15 Ti ll ägg och rätte lser samt register till bd l (i vo l 16) Sveriges Kyrkor KONSTHISTORISK T INVENTARIUM VOLYM 190 VÄSTERGÖTLAND Valle härad + Kyrka, kapell + Ödekyrka, kyrkoruin Större väg ---Länsgräns ------ Häradsgräns o 10 20 km L---K RTO::O::': ""K>:-O:::: TU::::TC::ET,---1::-:,-::' GR::-::::'o NS;:::T~O ISBN 91-7192-518-X (inb) Almqvist & Wiksell International ISBN 91-7192-519-8 (häft)