Enköpings kyrkor SVERIGES KYRKOR UPPLAND ANN CATHERINE BONNIER Enköpings kyrkor Enköpings kyrkor ÅSUNDA HÄRAD UPPLAND BAND X AV ANN CATHERINE BONNIER UNDER MEDVERKAN AV INGRID ROSELL VOLYM 195 AV SVERIGES KYRKOR , KONSTHISTORISKT INVENTARIUM GRUNDAT AV SIGURD CURMAN OCH JOHNNY ROOSVAL UTGIVET AV RIKSANTIKVARIEÄMBETET OCH KUNGL VITTERHETS HISTORIE OCH ANTIKVITETsAKADEMIEN Almqvist & Wiksell International Stockholm 1984 REDAKTIONSKOMMITTE: ARON ANDERSSON, EVALD GUSTAFSSON , STEN KARLING, R AXEL UNNERBÄCK UTGIVET MED ANSLAG FRÅN HUMANISTISK-SAMHÄLLSVETENSKAPLIGA FORSKNINGSRÅDET FOID ROLF HINTZE (där ej annat angives) Översättningen till engelska av bildtexter och sammanfattningar har utförts av Roger Tanner. Bildmaterial, anteckningar och excerpter förvaras i A:lA. . Omslagsbilden återger valvmålningar medjungfru Maria i koret. Foto 1983. På omstående sida Enköpings konvents sigill. Avtryck 1501 . Stamp från 1200-talets tredje fJärdedel. RA . ALMQVIST & WIKSELL, UPPSALA 1984 ISBN 91-7192-625-9 (inb) ISBN 91-7192-626-7 (häft) Innehåll ENKÖPINGS KYRKOR Förord 6 Inledning. Topografi och fornminnen av Lars Löthman 9 FÖRSVUNNA KYRKOR 16 VÅRFRUKYRKAN Inledning. Topografi och forn­ minnen av Lars Löthman 24 Kyrkogården Enköpings och den omgivande byg­ 29 Byggnadsbeskrivning 38 Kalkmålningar 65 Glasmålningar 80 Utgrävningarna 1971 och 1974 82 Byggnadshistoria 86 dens kyrkor av Ingrid Roseli 106 Inredning och inventarier. 113 NOTER 158 KÄLLOR OCH LITTERATUR 164 FöRKORTNINGAR 166 SUMMARY 167 REGISTER av Ingrid Schwanborg 172 Förord Föreliggande volym har som huvudförfattare antikvarien vid riksantikvarieämbetet Ann Catherine Bonnier, som ägnar sig åt studier av Upplands medeltida historia i dess bygg­ nadsarkeologiska sammanhang. Hon har i sin redogörelse för Enköpings kyrkor kunnat anknyta till de forskningar, som under många år bedrivits av framlidne landsantikvarien i Uppsala, fil dr Nils Sundquist. Vi vill vid utgivandet av denna bok bringa denne mångsi­ dige och iderike forskare i åtanke och uttala vår uppskattning av hans bidrag till kännedo­ men om uppländsk konsthistoria. Antikvarien vid Sveriges kyrkor docent Ingrid Roseli har varit arbetets redaktör. Hon har bearbetat avsnittet om inredning och inventarier samt författat en översikt över bygdens kyrkor, baserad på den skildring av kyrkorna i Åsunda härad hon tidigare lämnat. Den fylliga orienteringen i traktens topografi och fornminnen har utarbetats av antikvarien vid riksantikvarieämbetet Lars Löthman. Kyrkans orgel och orgelfasad har beskrivits av Ingrid Roseli och R Axel Unnerbäck. Layout och register för volymen har utförts av antikvarien vid Sveriges kyrkor Ingrid Schwanborg. Arkitekten Gunnar Wiren har svarat för uppmätningsarbetet och fotografen Rolf Hintze för väsentliga delar av bildmaterialet. Det rikliga arkivmaterialet har genomgåtts och excerperats av f byråchefen vid riksanti­ kvarieämbetet fil lic Erik B Lundberg. Redaktionskommitten framför ett varmt tack för detta krävande och viktiga a:tbete. Beskrivningarna av kyrkans silverföremål bygger på den förteckning som upprättats av fd landsantikvarien i Gävle fil dr Olle Källström och som publicerats i Nils Sundquists arbete om Vårfrukyrkan 1952. Inskrifter på gravhällar och epitafier, avfattade på latin, har tolkats av elever i årsklasserna 2 och 3 vid Sandbroskolan i Enköping 1978 under ledning av deras lärare i latin Gunnel Eriksson. Den nedtecknade latinska inskriften på de nu förlorade korstolarna har översatts av docent Hedda Gunneng. Bidrag till tryckningskostnaderna har lämnats av församlingen, som även bekostat omslagets färgbild . För detta ekonomiska stöd framför redaktionskommitten ett hjärtligt tack. Under arbetets gång har välvillig hjälp lämnats av prosten Seth Rimbe. Vi riktar även ett tack för vänligt tillmötesgående till kyrkvaktmästare Bernt Hedlund och Ellen Strand. Stockholm i augusti 1984 Aron Andersson Eva/d Gustafsson Sten Karling R Axel Unnerbäck Kort efter att ovanstående förord undertecknats av redaktionskommitterade avled den 7 augusti dess ledamot, avdelningsdirektören vid Statens historiska museum professor Aron Andersson. Han hade med anledning av professor Armin Tuulses sjukdom av Vitterhets Historie och Antikvitetsakademien 1977 utsetts till dennes ersättare i redaktionen för Sveriges kyrkor. Hans lärdom och förtrogenhet med det material som Sveriges kyrkor har till uppgift att undersöka och beskriva har för verket varit en utomordentlig tillgång 7 FÖRORD framför allt när det gällt bestämningen av den medeltida skulpturen och silversmidet. Som författare har han medverkat i beskrivningen av Strängnäs domkyrkas inredning 1978 (volym 176), där han ägnat de praktfulla altarskåpen en klarläggande undersökning och där han låtit det smidda korskranket framträda i ett nytt ljus. Aron Andersson var även huvudförfattaren i den volym (194) som 1983 ägnades Vadstena klosterkyrkas inredning. Här sammanfattade han resultaten av de omfattande forskningar för vilka han redogjort i det stora verket Medieval Wooden Sculpture in Sweden, volume III, 1980. Till den 14 maj 1984 då Aron Andersson fyllde 65 år hade vänner och kollegor överläm­ nat en festskrift som en hyllning av den vägledande forskaren . Den är tillika ett uttryck för den uppskattning som omfattade den lärde humanisten och tolkar i denna stund även den förlust som Sveriges kyrkor genom hans bortgång lidit. .. KYRKOR I ENKOPING Uppland, Uppsala län, Åsunda härad, Uppsala stift, Trögds och Åsunda kontrakt av ANN CATHERINE BONNIER Inledning Topografi och fornminnen A v Lars Löthman Enköpings stad är belägen i södra delen av det gamla folklandet Fjädrundaland i sydvästra delen av Upp­ land. Staden gränsar i norr och söder till Vårfrukyrka socken samt i väster till Svinnegarn och Tillinge sock­ nar, alla inom det egna häradet, Åsunda. I öster slutli­ gen gränsar den till Litslena socken i Trögds härad. Enköping är beläget där ursprungligen den genom Enköpingsån uppträngande havsviken en gång genom­ bröt den mäktiga Enköpingsåsen, som löper ända från södra Norrlands kustland ned i Södermanland. Den äldsta stadskärnan ligger huvudsakligen nordöst om åkröken och på nivåer mellan 3 och 15 meter över havet 1 samt i svag sydvästsluttning av den ca 40 meter höga Kyrkåsen. De högre partierna av det nuvarande stadsområdet utgöres av smärre urbergsplatåer med moränavlag­ ringar av block och grovmo, de lägre av utsvallad sand och lermarker, av vilka de senare mellan den 25 meter höga Gröngarnsåsen och ån samt vid Fannamosse och Åkerbymyran är gyttjeblandade och ända in i sen tid utgjort sankmarker. Belägen vid korsningen mellan viktiga land- och vattenvägar bör denna plats redan från bronsåldern ha haft ett strategiskt och från han­ delssynpunkt gynnsamt läge , ehuru även en för anfall från sjösidan mycket utsatt position. Enköpings stad har också förhållandevis glest Fig l. Vårfrukyrkans interiör, sedd mot väster. Foto 1983. Interior of Vårfrukyrkan (the Church ofOu r Lady), Iaoking we st . fornlämningsbestånd jämfört med Vårfrukyrka soc­ ken. Vid riksantikvarieämbetets fornminnesinventering 1980 för revidering av de ekonomiska och topografiska kartorna över Sverige registrerades 32 fornlämningar på 28 platser. Därutöver förtecknades ett tiotal bort­ tagna fornlämningar och ett mindre antal Iösfynd .2 Alla dessa fornlämningar redovisas på särskild kart­ översikt tillsammans med Vårfrukyrka socken (tig 19). Från bronsåldern härrör de på nivåer mellan 25 och 30 meter över havet belägna 8 älvkvarnsförekomsterna och de 12 skärvstenshögarna med boplatsavfall , av vilka ett par undersökta i Bergvretenområdet kunnat dateras till äldsta bronsålder (Söderberg 1979, s 8, 32-45). De allra flesta av de 10 gravarna - gravfält saknas - är sannolikt från järnåldern. Från övergången vikingatid till medeltid är de 3 runstenarna (U 758-760) vilka alla också återfinns i den mycket koncentrerade miljö som de tre medeltida kyrkorna, S !lian, S Olov och Vårfrukyrkan, en gång bildade vid åsslutet. Det är mycket troligt att ytterligare fornlämningar inom sta­ dens område har borttagits eller överlagrats under ti­ dernas lopp. På åsen norr om kyrkan har en labyrint , en s k trojeborg, funnits . Kulturlager med flera meters mäk­ tighet har påträffats vid arkeologiska utgrävningar inne i staden.3 10 ENKÖPINGS KYRKOR Fig 2. Karta över Enköping med de i texten nämnda kyrkorna markerade. l. Vårfrukyrkan, 2. S Ilian , 3. det förmodade läget för S Olov , 4. den nya begravningsplatsen med S:t Olof s kapell samt 5. franciskanerklostret. G Wiren 1983. Map of Enköping, showing the churches mentioned in the text. l . Vårfrukyrkan, 2. S t I/ian , 3. preswned site of St Olov, 4. the new cemetery and St Olof s Chapel, 5 . the Franciscan Monastery. stadens utveckling och betydelse »Enköping prydes av vackra trähus och går med Guds hjälp stadigt framåt, ty somliga innevånare äro mycket trägna i sin köpenskap. Kyrkan ligger på en sandås i Fig 3. Karta över Enköpings stad av C D Gyllenborg 1795, enligt påskriften en kopia efter ett original från 1733. UUB. Map ofthe town ofEnköping, by C D Gyllenborg (1795), said to be copied from an original da ting from 1733. norr och är rikt ornerad. Staden omges hel t av trädgår- dar, rika på all slags frukt, varav borgarna gör sig stor förtjänst i Stockholm. >> Så positivt beskrevs staden 1650 i ett lovtal på latin , hållet av Andreas Erici Lilo- nius.4 Enköping, en av Mellansveriges äldsta städer, låg under medeltiden vid vattnet, men redan under 1500- talet började stadsviken bli grund och på 1700-talet fl yttades själva hamnen närmare Enköpingsåns utlopp. Idag ligger staden mer än tre kilometer från öppet vatten. I äldsta tid fanns goda förutsättningar för handel och sjöfart, men landhöjningen, förändringar i järnhan- INLEDNING Il delns struktur, konkurrensen från de övriga mälarstä­ derna och uppgrundningen av segelleden vid Södertäl­ je gjorde att staden förlorade den betydelse den haft under högmedeltiden. Redan på 1600-talet påbörjades de trädgårdsodlingar som gjort staden känd - bl a för pepparroten - och idag har staden drygt 30 000 innevå­ nare och en rad industrier, främst metallindustri. Bebyggelsen består ännu till stor del av trähus och är koncentrerad till området mellan åsen och ån. Staden har upplevt flera stora och förödande eldsvådor, fram­ för allt vid 1300-talets slut samt 1572, 1609 och 1799. Efter den sistnämnda branden fick Enköping en ny stadsplan med regelbundna kvarter. Den äldsta i sin helhet bevarade byggnaden är Vårfrukyrkan, som har ett dominerande läge på åsen ovanför staden. Enköping var under medeltiden och kanske redan under järnåldern en centralort i Fjädrundaland, som fram till 1200-talets slut var ett av de tre folkland som i administrativt och judiciellt avseende utgjorde Upp­ land. Vid Enköping sammanträdde sålunda Åsunda härads ting och även dess högre instans, folklands­ tinget. Till det senare var den stora tjugondedagsmark­ naden knuten , en av de största medeltida marknaderna i Sverige. Marknaden pågick vanligen i åtta dagar och levde kvar fram till 1865 (Sundquist 1944, s 36). Den var som namnet anger en vintermarknad och var öp­ pen även för andra än befolkningen i den närmaste omgivningen. Enligt en uppgift från 1525 hölls markna­ den på isen , på samma sätt som distingsmarknaden i Uppsala (Ljung 1963, s 317t). Den viktigaste varan var osmundjärn från bergslagen, men även jordbrukspro­ dukter, lax från Norrland , strömming från Bottenhavet och torkade gäddor från Finland bytte ägare vid mark­ naden. Även en mindre, lokal marknad, skeppunds­ marknaden, har funnits i Enköping. Platsens betydelse under tidig medeltid visas också av att prosten för Fjädrundaland hade sitt säte här- de båda övriga folklandsprostarna var stationerade i Sig­ tuna och Aros (Uppsala). Detta framgår av ett brev, utfärdat av ärkebiskop Stefan något av åren 1164-67. Brevet, som är Sveriges äldsta i original bevarade urkund , har förutom av kungen bevittnats av bl a pros­ ten Johannes i Sigtuna, prosten Walter i Enköping och prosten Rikard i Aros (DS 51). I det omtalade brevet nämns orten Enköping för första gången, de enescopinge. Vad förleden syftar på är inte slutgiltigt utrett - det kan röra sig om enbusken eller syfta på en föreningspunkt , kanske därför att platsen passerades av eriksgatan både på väg söderut och norrut. Grannsocknen Litslena har antagits vara uppkallad efter ett »Lilla Ena» (möjligen skärningen mellan landsvägarna från Stockholm och Uppsala) i motsats till ett >>Stora Ena>> vid Enköping. Enligt en annan teori skulle Ena vara ett äldre namn på En­ köpingsån (Ljung 1963, s 14). stadsvapnet innehåller fyra korsformigt ställda liljor och återgår på det medeltida sigillet- känt från 1327­ som tidvis haft en ensam lilja. Liljan var jungfru Marias attribut och syftar sannolikt på Vårfrukyrkan (Scheffer 1967, s 31). Enköping under medeltiden Platsens tidiga uppsving sammanhänger med de topo­ grafiska förhållandena. Enköpingsåsen utnyttjades re­ dan under förhistorisk tid som transport- och handels­ väg, och det har antagits att pälsverk från Norrland, myrmalm från Gästrikland och bergslagsprodukter från Dalarna forslats på åsen ned till Mälaren, där de antingen bytte ägare vid marknaden eller omlastades för vidare transport sjövägen. 5 Där åsen mötte vattnet uppstod en naturlig handelsplats. Platsen var också lätt åtkomlig från alla håll och därför en lämplig mötes­ plats, först för tingssammankomster och senare också för riksrådssammanträden och andra politiska möten (Ljung 1963, s 37). Det finns inga tecken som tyder på att Enköping skulle ha varit stad på 1160-talet, då folklandsprosten omnämns. De första beläggen på ett stadsliknande samhälle härrör från 1200-talets mitt: 1253 omtalas borgare, då ärkebiskopen kom överens med dessa ­ cum ciuibus de enecopie - om en tiondeavgift (DS 376). Vid samma tid eller något senare anlades francis­ kanerklostret, och år 1300 kallas Enköping för första gången stad, una cum villa forensi Enecopia (DS 1317). Stadens äldsta bevarade privilegier utfärdades av Erik av Pommern 1413. I stadsprivilegierna fastslås bl a borgarnas rätt att delta i fisket i Enköpingsviken (Ljung 1963, s 379), vilket tyder på att fisket var en betydande inkomstkälla. Åtminstone på 1500-talet ­ och troligen redan tidigare - fiskade enköpingsborna även strömming i Bottenhavet. Borgarna bedrev dock knappast något eget jordbruk, eftersom de jordar som hörde till staden var mycket små och utvidgades först vid 1600-talets början genom kungliga donationer (Ljung 1963, s 126, 153). Huvudnäringarna var handel och sjöfart. Enköpings utveckling från en lokal han­ delsplats till ett stadssamhälle med fjärrhandel anses ha berott på en närmast industriell gruvdrift vid de mellansvenska malmfälten redan under 1100-talet. För kapitalinvesteringar och transport till utlandet skulle de tyska handelsstäderna ha stått (Ljung 1963, s 16). 12 ENKÖPINGS KYRKOR ENEKOPXA / { Fig 4, t v. Vy av Enköping vid 1600-talets slut. Kopparstick i Svecia Antiqua. Lejt. View of En köping in the mid-17th century. Engraving in Suecia Antiqua . Fig 5, nedan tv. Enköping på 1820-talet. Teckning av A F Cederholm. Privat ägo. Enköping in the 1820's. Drawing by A F Cederholm. Below lejt. Fig 6, t h. Enköpings rådhus. Foto G Ewald 1935. ATA. Enköping Town Hall . Right. Fig 7, nedan. Vårfrukyrkan och Kyrkogatan, sedda från Stora Torget 1906. Ti ll höger syns stadens rådhus. Foto Enköpings musem. Vålfrukyrkan and Kyrkogatan, viewedfrom Stora Torget (the main square) in 1906. The town hall can be seen to the right. Below. ---;~:- ·._- -"" t t l INLEDNING 13 14 ENKÖPINGS KYRKOR Man har dock på grund av källornas knapphet inte några säkra belägg på tyskt inflytande på den svenska handeln förrän vid 1200-talets mitt, och vad det gäller Enköping först vid 1300-talets början. Vid den tiden är det dock uppenbart att familjer med tyskt ursprung intog ledande positioner i staden , och några tyskar förefaller rent av ha varit borgmästare (Ljung 1963, s 460). Att utsocknes köpmän vistades i Enköping fram­ går redan 1253 av den ovan omtalade överenskommel­ sen om tionde, enligt vilken borgarna årligen skulle betala 10 penningar till ärkebiskopen för va!je bättre gård och 5 penningar för va!je mindre gård. Dessutom skulle »gäster som stannade över vintern >>, dvs gästan­ de köpmän och ombud från handelsstäder, erlägga 4 penningar (Ljung 1963, s 22). Stadens skattekraft jämfört med övriga målarstäder Fig 8. Runsten (U 760), huggen av Livsten och påträffad framför altaret i S Ilian. Nu rest i Skolparken. Foto ATA. Runestone (U 760), earved by Livsten and f ound in front of the altar ofSt Ilian's. Now erected in Skolparken . framgår av en skattelängd från cirka 1530, vilken återger den bestämda skatt som va!je stad - troligen sedan 1300-talets senare del - hade att erlägga till kronan. Enligt denna betalade Uppsala 200 mark , Ar­ boga 150 och Västerås 100, medan Enköpings belopp var 66 mark och 16 örtugar (Stockholm var befriat från skatt; Ljung 1963, s 4220. Några möjligheter att med hjälp av dessa siffror räkna fram befolkningens storlek föreligger inte. Enköping plundrades vid vitaliebrödernas härjningar omkring 1390 och var indraget i de politiska stridighe­ terna på 1460-1470-talen (Ljung 1963, s 26, 31). Riks­ rådsmöten hölls i staden bia 1438, 1472, 1488 och 1493 (Sundquist 1944, s 46) . De kyrkliga institutionerna spelade en viktig roll för stadens andliga, sociala och kulturella liv under medel­ tiden. S /lian och S Olov var stadens församlingskyr­ kor- eventuellt för en tysk och en svensk församling­ medan Vårfrukyrkan först tillhörde folklandsprosten och senare blev sockenkyrka åt landsförsamlingen (se vidare nedan). Franciskanerklostret (fig 9) anlades möjligen redan 1250 (jfr Ljung 1963, s 169t) och existerade i alla händelser 1267, då ärkebiskop Laurentius - som var franciskan - begravdes där. Klostret uppfördes på en liten holme i den sedermera uppgrundade stadsviken, och lämningar efter dess byggnader har frilagts och konserverats av Nils Sundquist, som publicerat sina iakttagelser i en rad skrifter.6 Ruinen har nyligen åter täckts över. Anläggningen var byggd av gråsten och tegel, och utvidgades i etapper. Kyrkobyggnaden var ursprungligen enskeppig och förlängdes med ett nytt, rakavslutat kor redan under 1200-talet. Ä ven kloster­ längorna söder om kyrkan uppvisar minst två större byggnadsperioder. De första byggnaderna bör ha stått färdiga senast 1342, då kyrkaprovinsen Dacia höll sitt provinsialkapitel i Enköping, vilket för övrigt skedde även 1371 , 1440 och 1487 (Sundquist 1965, s 14). Kyr­ kan och klosterlängorna revs vid 1600-talets mitt. 1278 omnämns första gången ett hospital i Enköping (DS 876), vilket tycks ha bildats sedan hospitalen i Sigtuna och Stockholm slagits samman och flyttats hit (Ljung 1963, s 198). Från Enköpings hospital härstam­ mar de enda bevarade svenska hospitalsstadgarna från medeltiden, utfärdade av ärkebiskop Birger Gregers­ son (1367-1383). Enligt stadgarna intogs fattiga spe­ tälska fritt , medan de besuttna fick lämna över sin lösegendom till hospitalet. Detaljer i hospitalets dag­ liga liv framgår också av stadgarna, som t ex vilken mat som serverades (Sundquist 1944, s 74; Ljung 1963, s 202 ff). INLEDNING 15 Fig 9. Franciskanerklostret. Plan av ruinen med rekonstruktioner. UpMus . The Franciscan Monastery. Plan of the ruins, showing reconstructions. Fig 10. Kyrkan och klosterlängan frilagda 1930. Foto från sydost. UpMus. Fig Il. Ruinen från norr. Foto O Ehn 1960. UpMus. Church and monastery wing, la id bare in 1930. Viewed from the south-east . The ruins from the north. 16 EN KÖPINGS KYRKOR Då hospita let flyttades till Stockholm 1438, gick dess gamla tiondeinkomster i stället över till en magister Andreas Bondonis för att denne skulle hålla föreläs­ ningar i Uppsala- vilket så småningom ledde till grun­ dandet av Uppsala universitet 1477 (Sundquist /944 , s 74f; Ljung 1963, s 216) . Var det medeltida hospitalet och dess kyrka låg är inte känt - det har antagits ligga utanför staden (Sundquist 1944, s 74) eller på Grönås, där senmedeltida källare funnits under den s k Lång­ holmen (Gustafsson 1979, s 33). Den senare möjlighe­ ten styrks av att man på 1600-talet påträffade skelett på Grönås och att traditionen ville placera en S Anna kyrka eller kloster där (Ljung 1963, s 221 ff). 7 - Ett nytt hospital inrättades i Enköping på 1500-talet. Ett av de äldsta kända svenska gillena är ett präst­ gille i eller invid Enköping- convivium preshyterorum apud Enicopiam - som sannolikt omfattat prästerska­ pet i hela folklandet och som omnämns i ett testamente från 1307 (DS 1557). En sigillstamp från 1300-talets mitt , påträffad i Risinge socken i Östergötland , har Försvunna kyrkor Vårfrukyrkan är den enda som bevarats av de fem kända medeltidskyrkorna i Enköping. S !lian och fran­ ciskanerklostrets kyrka har dock grävts ut , medan S Olov samt hospitalet och dess kyrka eller kapell ännu inte påträffats. Förutom dessa kyrkobyggnader kan även ett eller flera kapell ha funnits och varit knutna till de medeltida gillena (se ovan). Här kommer dock endast församlingskyrkorna att behandlas. Enköpingskyrkorna omnämns första gången 1314, då kyrkorna i ärkestiftet erlade den s k sexårsgärden till Rom. Vid detta tillfälle betalade Vårfrukyrkan 3 mark , S Ilian 2 mark och S Olov l mark (DS 1946). Som avgift för lösandet av ärkebiskopens pallium gav samma kyrkor 1343 4 Y2 mark (dvs 36 öre), 3 mark (24 öre) samt 18 öre (DS 3754). 1323 hade S Ilian och Vårfrukyrkan gemensam kyr­ koherde, herr Lydolphus Lydolphi (DS 2379) , och 1334 omtalas herr Nicolaus som kyrkoherde i S Olov (DS 3045). Under resten av medeltiden har de båda stadsförsamlingarna förmodligen haft gemensam kyr­ koherde.9 I alla händelser hade de samma prästbord 1548, då Gustav Vasa utfärdade ett dekret om att stadsförsamlingarna skulle slås ihop och i fortsättning­ en använda sig av Vårfrukyrkan och dess kyrkoherde (Sundquist 1944, s 79; Ljung /963, s 146). Enligt dekre­ enligt sin omskrift tillhört ett Helga korsgille i Enkö­ ping, men detta är dock troligen inte identiskt med prästgillet (Ljung 1963, s 164f). En annan sigillstamp, prydd med en bild av S Göran och på stilistiska grun­ der daterad till tiden omkring 1300, kan möjligen också härröra från ett gille i Enköping.8 Den gillestuga som omtalas 1406 och som låg i närheten av S Olov och dess prästgård , kan ha tjänat ett eller fl era av dessa gillen. Det är inte känt om den var identisk med den S Gertruds gillestuga som upplöstes 1541 (Lj ung 1963, s III , 167f). En skola fanns i staden senast 1406, då den fick en stor donation av riddaren och riksrådet Sten Bengtsson (Bielke) på Mariuborg strax söder om staden . Skolan tycks ha haft till syfte att utbilda blivande präster, och inkomsterna kom till största delen från den badstuga som ingick i donationen (Sundquist 1944, s 76 ff; Ljung 1963 , s 72 f) . Den medeltida skolbyggnaden låg sanno­ likt i hörnet av Rådstugatan och Kungsgatan och revs 1770 (Sundquist 1944, s 78). tet skulle 5 öresland jord som tidigare tillhört stadens prästbord läggas under Vårfrukyrkan, medan resten av dess jord skulle användas till underhåll för skolstugan och skolmästaren, som fick bosätta sig i den forna prästgården (Ljung 1963, s 153f). Därefter övergavs kyrkorna, även om S Ilian underhölls sporadiskt, och av S Olov kvarstod på 1600-talet endast grundmurarna. S !lian tycks ha rivits först på 1700-talet. S !lian och S Olov fungerade visserligen som för­ samlingskyrkor för staden , men var belägna i stadens utkant eller rent av utanför själva stadsområdet (Gus­ tafsson 1979, s 8). Tillsammans med Vårfrukyrkan låg de på åsens sluttning en bit från bebyggelsen. Förhål­ landet mellan de tre kyrkorna och deras församlingar kommer att närmare diskuteras nedan. S Olov S Olovs kyrka är helt försvunnen, men har av äldre källor att döma legat ungefär där Tull- och Kyrkoga­ torna möts , bara ett hundratal meter från Vårfrukyrkan och S !lian. 10 I själva gatukorsningen har skelett på­ träffats och lite längre norrut har man stött på en gråstensmur (Gustafsson 1979, s 24, 27f). 1314, då kyrkan omnämns för första gången, taxerar den minst av enköpingskyrkorna, bara en mark- ett av 17 FÖRSVUNNA KYRKOR de lägsta beloppen i ärkestiftet (DS 1946). Den enda kända medeltida kyrkoherden är den ovan omtalade herr Nicolaus, vars testamente omtalas 1334. En grav­ sten från 1526 över kyrkoherde Bartholomeus skall ha funnits vid högaltaret i kyrkan (Ljung 1963, s 145). Trots sin ringa ekonomiska status tycks S Olovs kyrka ha haft en viss betydelse. 1363 samlades nämli­ gen ärkebiskopen och andra svenska biskopar i kyr­ kans sakristia för att gå i borgen för kung Magnus Erikssons skulder till påvestolen (DS 6844). Eftersom någon medeltida rådstuga inte är känd från staden, kan det tänkas att S Olovs sakristia utnyttjats som sådan. Enligt Ljung stipulerade påven, eventuellt på den nyut­ nämnde ärkebiskopen Jakob Ulvssons förslag, att bul­ lan om utnämningen år 1470 skulle anslås antingen i domkyrkan eller - om detta var omöjligt på grund av de inrikespolitiska oroligheterna - på S Olovs port (Ljung 1963, s 131). Endast föga är känt om kyrkans inventarier. Vid Gustav Vasas beslag av brons och mässing 1541 fick S Olov lämna ifrån sig 6 altarstakar och 3 rökelsekar av >>gjord koppar>> om sammanlagt cirka 30 kg samt en klocka på cirka 400 kg (Ljung 1963 , s 144). Vid den allmänna klockuppbörden tio år tidigare lämnades fyra klockor från Enköping, varav den största enligt upp­ skattning vägde inte mindre än 900 kg. Klockornas antal tyder på att de tre församlingskyrkorna och klos­ terkyrkan lämnade var sin, men vid sammanslagningen av församlingarna togs ytterligare två klockor från >>Sancte Clausses kyrka i Enköping >>, vilket troligen är en felskrivning för S Olov. Även om den ena av dessa senare klockor kan ha kommit från S Ilian, förefaller det alltså som om S Olov haft minst tre klockor under medeltiden (Ljung 1963, s 144). Vid beslaget av kyrksilver 1545 lämnade S Olov 2 förgyllda och en oförgylld kalk (om sammanlagt 3 lö­ diga marker och 15 lod), en förgylld monstrans (18 marker 7 lod), förgylld knapp och spänne (l mark l lod 2 kvintin) , en förgylld krona (3 marker 13 lod 2 kvin­ tin), 2 oförgyllda oljekar (9 lod l kvintin) samt förgyllt småsilver (13 lod 2 kvintin)- sammanlagt nära 6 Yz kg silver (Ljung 1963, s 517). Däribland märks särskilt den förgyllda kronan, sannolikt en helgonkrona, som en­ sam vägde mer än de tre kronor som S Ilian samtidigt lämnade. 1554 avkrävdes de båda stadsförsamlingarna ytterligare 2 förgyllda kalkar och annat förgyllt silver om sammanlagt drygt lYz kg (Ljung 1963, s 517). Efter sammanslagningen av stadsförsamlingarna vid 1500-talets mitt övergavs S Olov. 1564 beskylldes en borgare för att ha klivit in genom kyrkans fönster, vilket framgår av stadens tänkeböcker. Den stora bran­ 2- 825748 Enköpings kyrkor Il 20 30 Fig 12. Plan av S !lian, delvis rekonstruerad . Den yngre kyrkans nordmur vilar ovanpå resterna av absidkyrkans syd­ mur. Uppm N Sundquist 1940-tal. UpMus. Plan ofSt llian's, part/y reconstructed . The n ort h wall of the later church s tands on the remains of the south wall of the apse church . den 1572, som lade hela staden i aska, började vid kyrkan och det är möjligt att den förstördes vid detta tillfälle. Kanske hade man dock redan på 1560-talet använt S Olov som stenbrott för att kunna betala den årliga skatten om l O000 tegel till slottsbygget i Uppsala (Ljung 1963 , s 148). 1641 fanns i alla händelser endast grunden kvar (vis prot N 1: 1). S llian under medeltiden S Ilians eller S Egidii kyrka låg pa asens sluttning knappt hundra meter sydväst om Vårfrukyrkan och dess kyrkogård (fig 2), och dess grundmurar grävdes ut 1943- 1946 av Nils Sundquist. 11 Av dessa framgår att två medeltida kyrkobyggnader funnits på platsen- dels 18 ENKÖPINGS KYRKOR o o lO III Fig 13. Rekonstruk­ tion av S Ilians utse­ ende cirka 1300. N Sundqvist 1940-tal. UpMus. Reconstruction ojSt Ilian's , c 1300. en romansk absidkyrka med västtorn , dels en gotisk salkyrka som byggts först efter det att den äldre kyr­ kan rivits. Att de båda byggnaderna inte fungerat sam­ tidigt framgick vid utgrävningen av att den yngre kyr­ kans norra mur vilade på absidkyrkans södra grund­ mur (fig 12). Absidkyrkan (fig 15), vars grundmurar nu är över­ täckta men markerade i gräsmattan, hade ett långhus som var nära7 mbrett och 13m långt i det inre, medan motsvarande mått i koret var 4 respektive drygt 5 m. Eftersom dagermurarna var helt bortbrutna, är måtten Fig 14. Ruinområdet sett från sydost 1946. Närmast kameran den yngre kyrkan. Foto UpMus. The ruins, viewed from the south-east in 1946, showing the later church in the foreground. ungefärliga. A v absiden återstod endast några stenar. Västtornets placering avviker något från kyrkans längdriktning, vilket möjligen skulle kunna tyda på att det byggts till i ett senare skede. Dess grundmur är ovanligt kraftig, särskilt i väster, vilket sannolikt beror på att kyrkan byggts i åsens sluttning med tornet belä­ get i den lägsta delen . Genom en bred grund i väster förhindrade man troligen att muren kanade ut åt detta håll. I långhuset påträffades fragment av två gravstenar och i koret en stenkista, möjligen rester av högaltaret. Absiden har haft ett golv av småsten, medan golvet i Fig 15. Absidkyrkan sedd från väster med frilagt murverk. Foto 1946. UpMus. The apse church, uiewed from the we st and with masonary laid bare. Photograph from 1946. Fig. 16. S Ilians ruin vid 1600-talets slut. Teckning av J Pe- ringskiöld i Monu- menta Sueo-Goth- orum. KB. The ruins of St Ilian 's at the end of the 17th century. Drawing by J Peringskiöld in Manumenta Sueo- Gothorum. övrigt bestod av stampad jord. Bland lösfynden kan nämnas en brakteat från 1360-talet, präglad i Lödöse. Absidkyrkan har varit av samma typ som en grupp kyrkor i Uppland, vilka brukar dateras till tiden 1100- talets slut-1200-talets början. Vanligtvis finns inga do- kument eller fynd som kan precisera dateringen, och så är det även i detta fall. Absidkyrkan har dock sanno- likt byggts ungefär samtidigt med övriga romanska kyrkor i enköpingstrakten, såsom Litslena och Bog- lösa i Trögds härad, Biskopskulla i Lagunda härad och Tillinge, Teda, Svinnegarn och Enköpings-Näs i Åsunda härad. Av dessa har Litslena, Biskopskulla, Tillinge och Enköpings-Näs också byggts med väst- torn . 12 Absidkyrkans livslängd kan inte ha varit lång, efter- som den varken försetts med sakristia eller vapenhus . Det förefaller därför troligt att kyrkan rivits senast under 1200-talets senare hälft. 13 Den yngre kyrkan, vars murar frilagts, var präglad av gotikens stilideal och utformad som en rektangulär salkyrka (fig 13). Av murresterna att döma var S Ilian i detta skede cirka 9,5 m bred och28m lång (innermått) . Dess västmur var snett placerad, kanske på grund av sluttningen, kanske av akustiska skäl. 14 I norr låg en sakristia, vars östra mur gick i flykt med salkyrkans FÖRSVUNNA KYRKOR 19 östmur, och i sydväst fanns ett stort vapenhus, som endast delvis berördes av utgrävningen. Byggnadsma- terialet var gråsten och tegel. Till kyrkorummet ledde två ingångar - en sydportal innanför vapenhuset och en korportal (senare igensatt) längre österut i sydfasa- den. Av korportalens placering att döma, upptog koret i det närmaste hela den östra hälften av kyrkorummet. Salkyrkan har under senmedeltiden täckts av fyra tegelvalv, vilket framgår av en rad väggpelare , som skjuter långt in i kyrkorummet, samt av yttre strävpe- lare i norr. I resterna av pelarna ingår sandstenskvad- rar. Valven har haft profilerade ribbor och ribbtegel av tre olika typer, några med målningsfragment, fanns i ruinen. Ett av dessa är av samma typ som påträffats i franciskanerklostret. 15 Golvet i salkyrkan steg kraftigt mot öster, beroende på kyrkans läge i sluttningen. Den enda golvläggning som kunde konstateras vid utgrävningen var ett stam- pat jordgolv. Rester av högaltaret av tegel påträffades nära östväggen, och framför detta fanns två gravar, täckta av stenhällar. Den östligaste gravens täckhäll bestod av en sekundärt använd runsten (U 760, nu rest i Skolparken), signerad av Livsten (fig 8). Även den andra hällen - av tidigmedeltida typ och avsmalnande mot fotändan - förefaller ha använts sekundärt, efter- 20 ENKÖPINGS KYRKOR som fotändan placerats i väster i stället för i öster. Fragment av ornerade gravstenar påträffades på flera ställen inne i kyrkan , liksom också två fragment av en runsten av sandsten (Gustavson-Strid 1977, s 162 f). Två andra runstenar har tidigare varit placerade i kyrk­ dörren och på kyrkogården (U 758 och 759). En del kompletterande kunskap om S Ilian under dess yngsta skede fås från en teckning av kyrkan, utförd vid 1600-talets slut av Johan Peringskiöld 16 (fig 16). Ytterligare två avbildningar är kända - från 1689 och 1695 (fig 17, 18) - men dessa visar kyrkan på stort avstånd. 17 Peringskiölds teckning visar kyrkan som ruin, tydligen från söder. Västgaveln står ännu, medan den östra brutits ned. Ett spetsbågigt, lansettformat fönster finns i sydfasaden, och ett mindre, likartat fönster syns i västgaveln. Där portalerna suttit är mu­ rarna nedrivna. Själva murverket tycks bestå av ore­ gelbunden gråsten , utom på två ställen. Peringskiöld har markerat en annan struktur på muren i kyrkans sydvästra hörn (det enda oskadade hörn som syns på teckningen) samt i översta partiet i den östra delen, vilket måhända innebär att kyrkan haft hörn­ kedjor av huggen sten samt att murarna förhöjts med tegel. Följande slutsatser kan dras om salkyrkans bygg­ nadshistoria. En rektangulär gråstenskyrka med tillhö­ rande sakristia och med tegel runt fönster- och portal­ öppningar byggdes vid 1200-talets slut eller 1300-talets böJjan (Sundquist 1944, s 61). Kyrkan hade troligen i likhet med andra kyrkor från perioden ett tunnvalv av trä (Sundquist 1965, s Il). Ovanligt nog fanns en me­ deltida korportal, möjligen ursprunglig, som sattes igen vid okänd tidpunkt. Under 1400-talet försågs salkyrkan med tegelvalv , som vilade på långt framspringande väggpelare - ett drag S Ilian delat med Vårfrukyrkans långhus. Valven kan ha liknat de äldre stjärnvalven i Vårfrukyrkan , som delvis har profilerade ribbor och torde ha tillkom­ mit under 1400-talets förra hälft. S Ilians murar för­ höjdes troligen vid välvningen och gavlarna fick sanno­ likt tegelblinderingar. På 1400-talet torde även vapen­ huset ha byggts. Vissa egendomligheter syns i salkyrkans grundplan. I korets nordöstra hörn saknas spår av valvstöd och korets nordmur ligger inte helt i linje med långhusets; sakristians västra mur är tunnare än de övriga. Oregel­ bundenheterna torde bero på närheten till absidkyr­ kan, som kanske inte var totalt riven då salkyrkan byggdes. Måhända stod en del av dess korparti länge kvar, vilket också skulle kunna förklara förekomsten av sandstenskvadrar i salkyrkans 1400-talspelare. Des­ sa kan ha brutits loss från den äldre kyrkan och återan­ vänts. Liksom när det gäller S Olov, vet vi ytterst lite om S Ilians inredning och inventarier. S !lian tycks ha läm­ nat ifrån sig en klocka 1531 och möjligen också 1541 (Ljung 1963, s 144). 1545 beslagtogs 3 oförgyllda kalkar med patener (om 4 lödiga marker 9 lod), 2 förgyllda monstranser (den största vägde 20 marker 9 Y2 lod), 3 förgyllda kronor (2 marker 14 lod) , l delvis förgyllt sockenbudstyg (l mark 4 Y2 lod) samt småsilver. Till­ sammans vägde silvret nära 8 kg (Ljung 1963, s 516). Vid nästa beslag, 1554, togs drygt l kg från S Olov och S Ilian (Ljung 1963, s 517). Anmärkningsvärd är den större av de båda förgyllda monstranserna som beslagtogs 1545 - den tycks ha vägt över 4 kg. De tre förgyllda kronorna hörde sanno­ likt till helgonbilder (Ljung 1963, s 143). Triumfkruci­ fix, träskulpturer och dopfunt har säkert funnits i kyr­ kan, och något av de triumfkrucifix som nu förvaras i Vårfrukyrkan kan ha tillhört S Ilian. Med tanke på att stads- och landsförsamlingarna efter 1548 hade skilda kassor är det dock kanske troligare att stadskyrkornas inventarier såldes. En orgel i S !lian omtalas så sent som 1590 (Ljung 1963, s 150). S Ilian efter 1548 S Ilian tycks ha underhållits även efter 1548, ty 1551 levererades nya fönsterbågar till kyrkan. Om dess öden under 1500-talet lämnar Enköpings stads tänke­ böcker en del upplysningar. 1575 begärde stadsfogden, sannolikt på Johan III : s befallning, att S !lian skulle iståndsättas >>för ty honn hade legat mer än 30 åår Öde, först skulle golffue Jamnas ... > Följande år bestämdes >>Om :S:Jllians kyrkio att ther skulle vpmuras altarenar Och Jnsätias bänckiar Och lägias in golffue>>. Det är uppenbart att man avsåg att använda kyrkan som gudstjänstlokal, eftersom altarna skulle iståndsättas ­ flera altaren trots reformationen. Senare samma år fick fogden tillsammans med kyrkoherde Andreas Olai i uppdrag att låta reparera både Vårfrukyrkan och S Ilian, eftersom kungen fått veta att de båda kyrkorna var >fast bofällige och med tak illa försedda» (Ljung 1963 , s 149). Kyrkan tycks åter ha tagits i bruk, ty 1590 klagade borgarna över att tiondeanslaget inte räckte till för reparationer eller för inköp av vax, vin och oblater till >>Stadskyrkan >> , dvs S !lian. Man behövde också hjälp att betala >>Orgemakaren >> som reparerat orgeln (Ljung 1963, s 150). 21 FÖRSVUNNA KYRKOR Fig 17. Vy över Enköping, där bia S !lian kan skönjas . Gouache av C Gripenhielni 1689 till håns mälarkarta. KB. View ofEnköping, inc/uding St 1/ian's . Gouache by C Gripenhielm , /689, for his map of the Mälaren region. Några uppgifter från tänkeböckerna rör sannolikt S Iiians kyrkogård. 1573 dömdes Pips Eskil till 120 marks böter för att han brutit tre stenar ur kyrkogårds­ muren. Bötesbeloppet är högt - prästen Bengt som smädat kungen dömdes till l 00 mark - varför det natur­ ligtvis kan röra sig om Vårfrukyrkans kyrkogård. 1593 blev dock drängen Sigfrid dömd att sitta i stocken och återställa de bräder han stulit »aff S Ilians kyrkio mur >> , vilket måste syfta på den träövertäckta kyrko­ gårdsmuren. 1641 stod ännu kyrkans murar (vis prot N 1: 1), men då Peringskiöld gjorde sin teckning var kyrkan en ruin. A v ett magistratsprotokoll från 1732 framgår det att man ännu på 1700-talet sökte bevara S !lian, »den vid ändan af Hospitalet stående gamla stadskyrkan, som genom en olycklig vådeld blifvit afbränd, men af Bor­ gerskapets medellöshet ej sedermera kunnat upprättas , borde efter åtskilliga Magistratens förra utgifna och publicerade förbud vara orubbad och stående våra ef­ terkommande i framtiden till ett monument . .. » Därför förnyade magistraten sitt förbud mot användningen av kyrkan som stenbrott, vid vite av 40 daler silvermynt (Eriksson /903, s 9t). Den brand som omtalas torde vara 1609 års eldsvåda, eftersom kyrkan reparerats efter branden 1572. 1747 befallde dock konungens befallningshavande att resterna av S !lian skulle rivas och gråstenen an­ vändas till brobygge och tegelstenen till reparation av Vårfrukyrkan (Eriksson 1903, s 10). Församlingskyrkornas inbördes förhållande De tre församlingskyrkorna i Enköping har under me­ deltiden stått i ett komplicerat förhållande till varand­ ra. En analys av kyrkorna och av de skriftliga källorna leder till slutsatser, som delvis kastar nytt ljus även över stadens utveckling. 18 S Ilians föregångare, absidkyrkan, byggdes minst ett halvt århundrade innan Enköping fick stadskaraktär. Runt Enköping uppfördes andra absidkyrkor vid sam­ ma tid, samtliga som sockenkyrkor. Eftersom Vårfru­ kyrka socken omfattar inte bara Enköpings stad, utan framför allt ett stort område norr om staden med cirka 20 byar, måste en tidigmedeltida sockenkyrka ha fun­ nits. Det finns starka skäl att tro att absidkyrkan hade denna funktion. Det kan visserligen inte uteslutas att en stenkyrka funnits på annat ställe i socknen, men inga som helst spår efter en sådan har påträffats vid riksantikvarie­ ämbetets fornminnesinventering. Absidkyrkan-socken­ kyrkans placering i socknens sydligaste del, intill Mälaren, var måhända betingad av kommunikations­ tekniska skäl, men visar framför allt att en naturlig mötesplats redan fanns här. Kyrkby var möjligen det 22 ENKÖPINGS KYRKOR sedermera försvunna Sörby, som torde ha legat ome­ delbart söder om Vårfrukyrkan (Ljung /963, s 388). Vårfrukyrkan byggdes ungefär samtidigt med absid­ kyrkan och var i sitt äldsta skede en ovanligt stor kyrka, försedd med korsarmar och troligen också cen­ traltorn. Liturgiska och statusmässiga skäl ligger bak­ om utformningen av dess arkitektur, som återfinns i våra äldsta domkyrkor och andra kyrkor av hög digni­ tet. Att en kyrka av Vårfrukyrkans typ och med dess dimensioner uppförts som sockenkyrka är helt uteslu­ tet - den har med största sannolikhet byggts som kyrka åt folklandsprosten i Fjädrundaland. De tre folklandsprostarna omtalas första gången på 1160-talet och var stationerade i Sigtuna, Enköping och Aros/Uppsala. Vid den tiden hade endast Sigtuna stadskaraktär, medan de båda andra orterna var mark­ nadsplatser. I Sigtuna var möjligen S Per prostkyrkan -den är av samma typ som Vårfrukyrkan och prosten Gaufred vid S Per omnämns 1220 (Sundquist 1944, s 24f; Gallen 1946, s 4). I Aros var det troligen S Maria (Vårfrukyrkan), vars utseende är okänt (Ljung /954, s 221 t). Vårfrukyrkans storlek beror sannolikt på att den vid vissa tillfällen skulle hysa bl a tings- och marknads­ menigheten samt på att dess speciella status skulle framhävas. Liksom domkyrkorna torde prostkyrkan inte ha haft någon stationär församling, och det är omöjligt att avgöra om prostkyrkan och sockenkyrkan byggts samtidigt eller om den ena föregick den andra. Vid 1200-talets mitt genomgick ärkestiftet en omfat­ tande omorganisation och de stora folklandsproste­ rierna upphörde . Inkomsterna från Fjädrundaland övergick på 1270-talet till ett av de första kanonikaten vid det nya domkapitlet, dekanatet, men dekanen var medeltiden igenom kyrkoherde vid Vaksala kyrka utanför Uppsala (Dahlbäck 1977, s 83 t). Eftersom Vår­ frukyrkan på så sätt förlorade sin ursprungliga funk­ tion, är det troligt att det var vid detta tillfälle som den blev socknens församlingskyrka. På detta tyder också att den förmodade äldsta sockenkyrkan - absidkyrkan -övergivits under 1200-ta1et. Att absidkyrkan verkligen övergavs framgår av att den revs innan dess efterföljare S Ilian byggdes. Det normala sättet att ersätta en romansk kyrka med en modernare var annars att bygga de nya murarna runt den fungerande kyrkan. På så sätt kunde gudstjänsten upprätthållas i det längsta. Den tid som förflöt innan S !lian- salkyrkan- kunde tas i bruk måste ha varit flera år. Den nya S !lian byggdes först sedan Enköping ut­ vecklats till stad, och kyrkan fanns 1314. Det är knap­ past troligt att landsförsamlingen bekostat uppförandet av den nya kyrkan, och därför får man förmoda att stadsförsamlingen brutits ut ur landsförsamlingen om­ kring sekelskiftet 1300. Att detta skett ganska nyligen framgår av ett diplom från 1323 (DS 2379). Ärkebisko­ pen meddelar i detta brev hur han fördelar en donation av herr Lydolphus. Denne kallas kyrkoherde i Vårfru­ kyrkan och S Ilian, men av brevet framgår att han inte längre officierar i S Ilian (quam habuerat) och att denna, skild från Vårfrukyrkan (a predicta ecclesia beate uirginis separata), knappt själv kunde underhålla en kyrkoherde. Ärkebiskopen förordnade därför att egendomen skulle läggas till prästbordet i S Ilian mot att de framtida prästerna där skulle hålla själamässor över herr Lydolphus och hans föräldrar. Vid 1300-talets böJjan fanns också S Olov, som var den ekonomiskt svagare av de båda stadsförsamlings­ kyrkorna. Med tanke på att de kyrkliga myndigheterna var obenägna att avskilja nya församlingar- kyrkoher­ dens inkomst sjönk om församlingen minskade (Blom­ kvist 1978, s 63) - är det överraskande att finna två kyrkor utanför landsförsamlingen. Kanske beror detta på att Enköping mycket snabbt vuxit i betydelse och ekonomisk kraft under 1200-talets slut. Sven Ljung har påpekat, att ett par äldre testamen­ ten med särskilt stora legat till S !lian skulle kunna tyda på att denna varit kyrka för tyskarna i Enköping, medan S Olov tjänat det svenska borgerskapet (Ljung 1963, s 130t). Mot teorien strider dock, menar han, att S Ilians föregångare absidkyrkan är från tiden före tyskarnas invandring, som finns belagd först vid 1300­ talets böljan. Om absidkyrkan byggts som socken­ kyrka för landsförsamlingen faller denna invändning. Det är inte känt vilket helgon absidkyrkan varit upp­ kallad efter, men det är mindre troligt att det var S Ilian, eftersom kyrkan övergivits och dess reliker för­ modligen flyttats till Vårfrukyrkan. S !lian som patro­ cinienamn är i själva verket ovanligt och känt endast från kyrkor i Västerås och Söderköping (Sundquist 1944, s 60), båda omnämnda vid 1300-talets början, samt på Gotland. 19 De nämnda platserna hade livliga handelsförbindelser med de tyska östersjöstäderna, vilket skulle tala för Ljungs teori . Ilian är det nordiska namnet på S Egidius/0 som var populär framför allt i Frankrike, England och Tysk­ land, men vars helgongrav i Saint-Gilles-du-Gard ock­ så besöktes av pilgrimer från Norden. Under medelti­ den sköttes fjärrhandeln av köpmän med en geografisk specialisering, inte specialisering på vissa typer av varor. En sammanslutning av köpmän som seglade på en viss utländsk hamn skulle alltså mycket väl kunna FÖRSVUNNA KYRKOR 23 Fig 18. Vy över Enköping med Vårfrukyr. an och S Ilian, som felaktigt kallas S Iohannis. Detalj av Erik Dahlberghs tecknade förlaga till Svecia Antiqua. KB. View of Enköping, showing Vårfrukyrkan and St llian 's, the latter erroneously entitled St Iohannis. Det a il from drawing by Erik Dahlbergh for Suecia Antiqua. tänkas välja ett gemensamt skyddshelgon med anknyt- ning till kontinenten och inviga sin kyrka till hans ära. I sammanhanget är det intressant att flera tyska städer, däribland Liibeck, hade S Ilian till skyddspatron. 21 En källa från 1600-talet, vars uppgifter dessvärre knappast tål ett källkritiskt studium, uppger att en delvis ruinerad kyrka i Enköping skulle ha »warit up- bygd af de rijke kiöpmen, som i fordom tijd i Enkiöping hade sitt burskap och seglade utom landz att hand- la».22 Av beskrivningen av ruinen och dess läge fram- går klart att kyrkan i fråga är S Ilian , som dock kallas »StoorEna» (Stoorlena). Enligt samma källa låg allde- les intill denna kyrka grunden efter ännu en kyrka, som skulle ha varit u p p kallad efter S Nikolaus. 23 Härav skulle man kunna dra slutsatsen att absidkyrkan haft detta patrocinienamn, men det är väl inte troligt att minnet av detta levt kvar ännu efter 400 år. Snarare har man missuppfattat uppgifter om S Olov, som i så fall nämns två gånger i samma källa24- dock utan antydan om vilken typ av församling kyrkan haft. o VARFRUKYRKAN Inledning Topografi och fornminnen A v Lars Löthman Vårfrukyrka socken intar ifråga om sitt läge en på samma gång både perifer och central position inom det gamla folklandet Fjädrundaland i sydvästra delen av Uppland. Belägen långt i söder och i direkt förbindelse med Mälaren genom Svinnegarnsviken är socknen ge­ nom sin längd nästan unik vad beträffar antalet gräns­ kontaktermed omgivningen (fig 19). Vårfrukyrka grän­ sar nämligen till inte mindre än 11 socknar inom 5 olika härader: i norr till Frösthults socken i Simtuna härad och Härnevi socken i Torstuna härad samt Långtora socken i Lagunda härad , i öster och sydost till Härke­ berga, Litslena, Boglösa och Vallby socknar i Trögds härad samt slutligen i sydväst och väst till Enköpings­ Näs , Svinnegarn, Tillinge och Sparrsätra socknar inom det egna häradet, Åsunda. Dessutom omsluter sock­ nen delvis Enköpings stad i sin södra del. Vårfrukyrka socken upptar en största längd och bredd av ca 17x8 km samt uppvisar en omväxlande topografi. Nivåerna varierar från endast några meter för strandängarna kring Enköpingsån i söder upp till 50 meter över havet för den markanta men ställvis nu bortgrävda Enköpingsåsens krön i nordöst. Karakte­ ristiska inslag utgör tiotalet höjdplatåer på mellan 25 och 35 meter över havet, vilka huvudsakligen består av urberg med mer eller mindre mäktiga och blockrika moränavlagringar. Mellan dessa finns ett flertal flacka sidodalgångar av olika leror, vilkas bottnar är belägna kring 20-metersnivån och i flertalet fall avvattnas av Enköpingsåns källflöden, Långängsbäcken i väster och Jungbodike i norr eller andra numera kanaliserade småbäckar. Socknen består till ungefär lika stor del av öppen mark och skogsmark. Vårfrukyrka och Tillinge är Åsunda härads största socknar med ett drygt tjugo­ tal byar vardera. Vårfrukyrka socken är synnerligen rik på fasta forn­ lämningar. Vid riksantikvarieämbetets fornminnesin­ ventering 1980 (för revidering av de ekonomiska och topografiska kartorna över Sverige) registrerades 712 fornlämningar på 376 platser. Därutöver antecknades uppgifter om ett femtiotal borttagna fornlämningar samt lika många förhistoriska lösfynd, varibland flerta­ let utgöres av stenyxor.25 De nu kända fasta fornlämningarna och lösfynden talar för en begynnande kolonisation redan under yng­ sta stenålder i de höglänta delarna av det dåvarande skärgårdslandskapet. Denna åtföljdes av en ställvis mycket rik bronsåldersbebyggelse, indikerad främst av cirka 175 hällristnings- och älvkvarnsytor (Kjellen 1976, s 39-42, 65 f) samt ca 110 skärvstenshögar med boplatsavfall, av vilka ett par utgrävda i Bergvreten­ området i södra kanten av Enköping kunnat dateras till äldre bronsålder (Söderberg 1979, s 8, 32-45). Ytterli­ gare ett 15-tal arkeologiska undersökningar inom främst Skälby, Åkerby och Ål visar också att en betydande del av de närmare 400 registrerade gravarna sannolikt tillhör bronsåldern. Huvudmassan av de förtecknade gravarna, vari­ bland cirka 250 ingår i 21 gravfält, är dock från järnål­ dern. Huvuddelen av dessa gravfält är tämligen små, 5-15 gravar. De största med 25-40 gravar finns inom Lund by, Norrby, Sävsta och Åkerby. Intressanta är även socknens många runstenar,26 av vilka 3 återfinns i vardera Klista och Norrby , båda dessutom med par­ stenar, av vilka de i Klista är belägna strax norr om den ödelagda bytomten. På översiktskarta (fig 19) och i särskild tabell nedan lämnas byavis antalet kända forn­ lämningar av de vanligaste fornminnestyperna inom de 23 byarna, av vilka huvuddelen har äldsta kända skrift­ liga belägg redan från 1300-talet och ca hälften utgöres av enheter på -by och -sta. 12 byar har egna gravfält. 25 INLEDNING N t TECKENFöRKLARING • •= skärvstenshög , 1 el flera + = häll ri s tning "' = älvkvarnsförekoms t • • = grav, 1 r esp 2-3 e l större ••= g('avfäl t, mi ndre resp stör re Il = r unst e n, 1 resp 2 öppna symboler markerar bort ­ tagna for nl ämningar 2km l Fig 19. Fornlämningarna i Vårfrukyrka socken enligt riksantikvarieämbetets fornlämningsregister , reviderat för ekonomiska kartan 1980. I täta områden markerar vanligen en symbol flera forn lämningar. Kartsammanställning L Löthman 1981. Godkänd för spridning av LMV (medgivande nr 82 0091) . Archaeologica/ re mains in Vårfrukyrka parish , according to the register campi/ed by the Central Board ofNational Antiquities and revised for the 1980 Economic Map ofSweden . In areas where archaeological remains are c/ose/y concentrat ed, on e symbol usually denotes several items. 26 VÅRFRUKYRKAN Tabell över antalet 1980 kända fornlämningar (inklusi­ ve borttagna) au de vanligaste kategorierna: skärv­ stenshögar, hällristnings- och älukuarnsytor, gravar och gravfält samt runstenar inom olika byar i Vårfru­ kyrka sn, Uppland Antal kända fornlämningar Äldsta skärv- rist- antal run­ kända stens­ nings­ summa gravar/ s te- belägg By högar ytor gravar gravfält nar enl OAU Boda 2 o 9 5/1 o 1370 Brunna l o 5 l 1361 Ekeby o 3 o 1480 Enögla o o o 1329 Gånsta 27 102 35 16/ 1 2 1542 Jung 4 7 o 1370 Jädra 3 o l o 1370 Klista 4 2 3 1435 Kävra 3 o o 1308 Lundby o o 40 40/ 1 o 1439 Norrby 2 8 45 39/3 3 1445 Nynäs o o o o 1435 Rekasta 9 5 21 8/ 1 o 1370 Skälby 6 l 24 15/1 o 1323 Sävsta 2 29 25/ 1 o 1419 Testeby o 7 (l) 1430 Tjursåker 7 20 16 6/ 1 2 1329 Tärby 29 lO 27 17/3 o 1334 Ulunda o o (5) (5/ 1) (l) 1419 Valla o o o l 1329 Viggeby lO 2 lO o 1385 Åkerby 5 3 67 54/4 o 1378 Ål 3 6 42 32/4 o 1375 Summa 112 175 384 257/21 12 Källor: Riksantikvarieämbetets reviderade fornlämningsregis­ ter 1980. Äldsta belägg enligt Ortnamnsarkivet i U p p sala. Tabell L Löthman 1981. Fyra byar har endast ett par enstaka gravar och lika många saknar helt gravar, vilket skulle kunna tyda på en förhållandevis sen kolonisation under yngre järn­ ålder eller t o m medeltid , ett förhållande som torde vara allmänt inom flertalet av Fjädrundalands sock­ 27nar. Medeltid I Rannsakningar efter antikviteter /667-1684 om­ nämnes lämningar efter två borgar i socknen, dels Fig 20. Hällristning Vårfrukyrka nr 273, Tjursåker l: 2. Denna lilla ristning består av bl a minst fyra ringkors och två figurer med koncentriska cirklar. Bakom figurerna är i hällen en klyfta och över denna står ett stenblock. Foto Åke Hyen­ strand 1970. This small rock earving consist s ofat /east four ring-erosses and t wo figures with concentric circ/es. Behind the figures a c/eft in the rock and above this a boulder-stone. Paddeborg på Ulunda mark, dels Näbborg inom Ål. Av den förra, som är belägen vid en skarp krök av Enkö­ pingsån, kan numera ses endast mycket svaga spår, men att döma av andra uppgifter från 1600- och 1700­ talen är det troligt att det på platsen stått ett befäst medeltida hus. Även Näbborg, beläget på sydsidan av åsbrottet söder om byn Ål, kan genom sin planlösning och sina vallar med måttligt inslag av sten jämfört med vanliga fornborgar tänkas vara medeltida. 28 Vid Husberget öster om Enköping ville traditionen på 1600-talet utpeka platsen , där en »tämlig stor fäst­ ning eller slott warit omgifwen med een stoor graf, uppå siälfwa hällebärget hafwer huset stått, där både grå- och tegelsteen nog finnes tillika med kalckband». Till platsen knyts även en sägen om en fru, vars rikedomar möjliggjorde byggandet av Vårfrukyrkan.29 Inga spår av någon medeltida byggnad har dock fram­ kommit här vid fornminnesinventeringarna . Under medeltiden följde eriksgatan delvis åsen och passerade Enköping två gånger, dels på väg mot Strängnäs, dels på återvägen från Västerås (Sundquist 1944, s 23). I Vårfrukyrka är inga medeltida sätesgårdar kända (Styf e 1911) , men i angränsande socknar finns flera sådana, vilkas ägare påverkat bygdens ekonomiska, politiska och kulturella liv. Så tex Mariuborg, byggt vid 1300-talets slut på en dåtida ö vid inloppet till Enköping av Sten Bengtsson (Bielke), och Haga kungsgård , också känt från 1300-talet och liksom Ma­ riuborg beläget i Svinnegams socken, samt Ekholmen i Veckholms socken, bebott från 1370-talet av Karl Ulvsson (Sparre av Tofta) , som där byggde ett sten­ hus .30 Under 1600-talet fanns däremot flera säterier i Vårfrukyrka socken, bl a Boda, Skälby, Valla och Åkerby (Almquist 1931). Kyrkliga förhållanden Vårfrukyrka socken omtalas första gången 1334, para­ chie beate virginis enecapie (DS 3045), och det första omnämnandet på svenska härrör från 1361 , »Wårfru­ kyrckie Sockn» (DS 6397). Två av folklandsprostarna är kända till namnet , nämligen Walterus prepasitus de enescapinge på 1160­ talet (DS 51) och Jacobus prepasitus Enecapensis 1275 (DS 595). Först sedan folklandsprosteriet upphört på 1270-talet, blev Vårfrukyrkan sockenkyrka för lands­ församlingen, som tidigare troligen använt den absid- Fig 21. Runstenar, s k parstenar, vid Norrby i Vårfrukyrka socken (U 766 och U 767). Foto N Lagergren 1946. ATA. Pair of runestones at Norrby in Vårfrukyrka parish (U 766 and U 767). INLEDNING 27 kyrka av sten som legat på åsens sluttning (se ovan kapitlet om försvunna kyrkor). Socknen uppkallades efter kyrkan och har därför troligen tidigare haft ett annat namn, kanske Ena eller Stora Ena (Sundquist 1944, s 32ff; Ljung 1963, s 14). A v de kyrkoherdar som under medeltiden fanns vid Vårfrukyrkan känner vi bl a från 1323 herr Lydalphus, som även officierade i S Ilian (DS 2379), och herr Gerardus från 1334 (DS 3045) . Även Gudrnarus Fride­ rici, kaplan hos den heliga Birgitta då hon vallfärdade till Jerusalem från Rom 1372, tycks ha varit kyrkoher­ de i Vårfrukyrkan (Ljung 1963, s 136, 140f). 1548 lades även de sammanslagna stadsförsam­ lingarna under Vårfrukyrkan och dess kyrkoherde, Ericus Jahannis (Ljung 1963, s 146). Ännu 1833 ansåg sig landsförsamlingen ha större rätt till kyrkan än stadsförsamlingen (Sundquist 1952, s 29) , och försam­ lingarna hade var sin kyrkokassa långt in på 1900-talet. Bland kyrkans arkivalier kan nämnas visitationspro­ tokoll från 1641 och framåt , inventarieförteckningar från 1649, räkenskaper från 1669 och kyrkorådsproto­ koll från 1682 (ULA). Den stora restaureringen av kyrkan 1903-{)4 är ovanligt väldokumenterad , med ett nittiotal protokoll från verkställighetskommittens sam­ manträden (PÄ). Vid en omfattande utgrävning av kyrkan 1974 gjordes iakttagelser av kulturhistoriskt och byggnads­ historiskt intresse. Utgrävningen beskrivs nedan i ett särskilt kapitel. F ig 22. Omgivningarna norr om staden 1695. Lägg märke till att Vårfrukyrkan, som utmärks av en schablonteckning, lig­ ger utanför själva stadsområdet. Detalj av karta . Foto LMV. The northern environments of the town in 1695. Notice that Vårfrukyrkan , indicated by a mode/, is situated outside the town. 28 VÅRFRUKYRKAN Fig 23. Vårfrukyrkans prästgård. Foto 1983. The vicarage, dating back to the 18th century. Prästgården Vårfrukyrkans prästgård ligger i kvarteret Prosten cir­ ka 200 m sydväst om kyrkan och består av ett gulmålat tvåvåningshus med svängda gavlar (tig 23). Mot träd­ gårdssidan finns balkong och veranda. A v Gustav Vasas brev från 1548 framgår att lands­ församlingen hade 12 öresland jord under prästgården samt att jorden sagda år utökades med ytterligare 5 öresland - den s k Landslöten - som tidigare ägts av de båda stadsförsamlingarna (Ljung 1963, s 146f). Enkö­ pings stad begärde år 1600 att få mer åkerjord, och bland det som 1604 lades under staden var den jord som hörde till prästgården och till skolmästargården (den senare hade tidigare varit prästgård åt stadsför­ samlingarna). Först efter flera års kamp fick kyrkoher­ den i Vårfrukyrkan ersättning för den inkomst han därmed förlorade (Ljung 1963, s 156ft). Enligt Ljung låg den medeltida prästgårdsbyggnaden på ungefär samma ställe som den nuvarande (Ljung 1963, s 114f). Den äldsta kända uppgiften om själva byggnaden härrör från 1550, då enligt stadens tänke­ böcker 9 mark betalades för tegel och då 6 mark lå­ nades från S Ilians kyrkokassa >>til pannemuren i pres­ tegarden>>. Husesynsprotokoll finns bevarade från 1664 och framåt. Enligt dessa bestod prästgården på 1600-talet av ett flertal hus, bl a en liten stuga med 6 fönster, en gammal bod och en stuga vid porten, en nattstuga med kammare, en liten källare med svale, en liten bod och en liten stuga på gården, en liten kamma­ re i trädgården samt en ladugård (N 1: 1). 1763 presenterades planerna på en ny prästgårds- Fig 24. Intill prästgården vid Västra Ringgatan ligger försam­ lingshem och pastorsexpedition. Foto 1983. The parish hall and parochial office adjoin the vicarage in Västra Ringgatan. byggnad: >>Planen til then tilämnade Stenhusbygnaden projecterades, t her stadsens träbygning ligger, så at gafwälen sträcker sig åt gatan, sa framt grunden pröf­ was tilförlåtelig. stenhuset skulle blifwa twå wåningar högt, 20 al. bredt och 40 al. långt, utwendig>> (kr prot). Senare samma år lämnade murmästaren Jöns Berg (se not 61) förslag till >>erforderliga materialer til stenhus­ bygnaden>>, och följande år slöt man kontrakt på 4500 daler kopparmynt >>da Berg blifwer answarig för hela arbetet håller en murhustru och äfwen nödig upsigt öfwer timmerarbetet >> (kr prot). På hösten 1764 omta­ las leverans av material till stenhuset, vilket bör ha varit färdigt före 1770, då golven i kyrkoherdehuset sägs ha angripits av svamp (kr prot) . Då granntomten skulle bebyggas 1958 (se nedan) , gjordes en arkeologisk undersökning under ledning av Ola Ehn, Uppsala. I de schakt som togs upp påträf­ fades byggnadsrester, sannolikt efter byggnader som tillhört den gamla prästgården. Byggnaderna kunde inte dateras , men de lösfynd som gjordes härrörde som äldst från 1700- och 1800-talen (rapport i ATA). Församlingshem och pastorsexpedition Granne med prästgården och med entre från Västra Ringgatan ligger församlingshemmet och pastorsexpe­ ditionen (tig 24) , som bildar tre längor runt en gård. Byggnaderna är ritade av arkitekt Sten Hummel-Gu­ maelius och uppfördes 1960. På 1970-talet tillkom ung­ domslokaler på en angränsande tomt. Gården avgränsas söderut av en tegelmur, som pryds av tre reliefer i kopparplåt, signerade AE (= Astrid Ekström). 29 KYRKOGÅRDEN Kyrkogården Vårfrukyrkans stora kyrkogård har rektangulär form med sin största utsträckning norr om kyrkan (fig 25). Den omgärdas huvudsakligen av terrassmur och är bevuxen med höga lövträd. Huvudingången ligger i söder, där Kyrkogatan mynnar. Kyrkogården har fått sin nuvarande storlek efter att i flera etapper ha utvidgats, framför allt över åsen norr om kyrkan, varvid en förhistorisk labyrint eller »troje­ borg» utplånats. Utmärkande för kyrkogården är de många familjegravarna, som inhägnas av vackra gjut­ järnsstaket (fig 27). Äldre kartor visar kyrkogården i den utformning som den sannolikt hade redan under medeltiden - ett förhållandevis litet område runt själva kyrkan med orientering mot söder (fig 26). Redan på 1770-talet fanns träd planterade på kyrkogården: >Som Kyrko­ herden förmälte, det Herr Baron Oxenstierna på Eka, utom de redan på kyrkogården planterade ask-träd, af Fig 25. Situationsplan, l : 2000. G lO .., Wiren 1983. ~t=~============~ Generalplan, l :2000. 30 VÅRFRUKYRKAN Fig 26. Vårfrukyrkan och dess närmaste omgivning 1736. Kyrkan är markerad av en schablon. Liksom S llian, >>Stads­ Kyrckan >>, ligger den utanför stadsgränsen. Lägg märke till kyrkogårdens utsträckning och klockstapelns placering. De­ talj av karta över Enköpings stads jordar av Olof Gerdes. Foto LMV. Vårfrukyrkan and its immediate surroundings in 1736. The church is indicated by a mode/. Like St llian 's, »The Town Church», it is outside the town boundary. Notice the shape and extent of the churchyard and the location of the belfry. Detail from property map ofEnköping. hwilka 3ne icke kommit sig före , äfwen gratis ock lämnat så många träd, som behöfwas till en alle ... » (st prot) . Vid visitationen 1773 klagade prosten över att >> ing­ en will beqwäma sig, att låta gräfwa åt sina döda på norra sidan, ehuru plats för dem, som böra afsides läggas , nu mera blifwer med stenar afskild . .. » (K III : 2). Eftersom det på grund av platsbristen var olämpligt att fortsätta med begravningar på södra delen av kyrkogården, borde man i stället använda området norr om kyrkan , vilket man beslutat om redan 1767. Någon särskild fattigkyrkogård skulle inte längre fin­ nas. Området skulle fördelas mellan församlingarna så >>att djäkne-Kyrkogården på södra sidan och den af­ sides platsen på norra sidan, utgör skilnaden Försam­ lingarna emellan ; tillkommande Stads Församlingen den östra och Lands Församlingen den wästra delen , till wästra sidan på den afsides platsen och nordwästra hörnet af norra Korskyrkan>> (K III: 2). Djäknekyrko­ gården, ett triangulärt område söder om kyrkan, skulle ännu tidvis utnyttjas för att ge kyrkan inkomster och de som ägde stentäckta gravar där skulle få behålla dessa som familjegravar. Redan 1790 var Djäknekyrkogården så fylld av lik att man knappt kunde begrava där längre (K III: 2), och 1795 beslöt församlingarna enhälligt att kyrkogår- Fig 27. På Vårfrukyrkans kyrkogård finns ovanligt många familjegravar med bevarade gjutjärnsstakeL Foto 1983. The churchyard ofVårfrukyrkan has an unusually /arge number of farni/y graves with their east-iron rai/ings intact . Fig 28, överst t h. >>Mot ljuset >>, skulptur av Eric Stål på kyrkogår­ den. Foto 1983. »Towards the Light», sculpture by Eric Stål in the churchyard. Above right. Fig 29, nedan t h. Balusterprytt sandstensblock på kyrkogården, möjligen från en äldre ingång. Foto 1983. Baluslered sandstone block in the churchyard, possibly from an ear­ lier entrance. Be/ow right. den skulle utvidgas - vilket sedan >> långliga tider an- setts nödvändigt>>- åt staden till , dvs åt söder (st prot). 1818 skulle >>gravbrev .. . i kyrkorådets namn utfärdas på alla begagnade och utsedda gravplatser å nya kyr- kogården >> (~t prot). 1832 beslöt man att kyrkogården skulle utvidgas åt norr och planteras med träd (st prot). Det nya området omgärdades med en stenmur och invigdes sommaren 1834 med tal på vers av kyrkoher- de A A Afzelius31 och >>Instrumental Musik från Wes- terås >> (st prot). 1882 beslöt kyrkostämman åter att utvidga kyrkogår- den. Hälsovårdsnämnden hade förbjudit användandet av den dåvarande kyrkogården efter 1884 och föresla- git att en ny kyrkogård skulle anläggas på andra sidan järnvägen. Kyrkorådet uppmanade stämman att inte ta någon hänsyn till förbudet och i stället anhålla om att >> Kongl. Majts befallningshavande >> måtte gå emot häl- sovårdsnämndens beslut. Ett område norr om kyrkan inhägnades och täcktes med ett gruslager, varvid den förhistoriska labyrinten uppe på åsen försvann. Efter klagomål fick den dåvarande kyrkoherden , C Th Hjerpe, avge ett yttrande 1883, där han hävdade att han inte känt till labyrinten, men att denna inte för- störts utan bara täckts av grus, vilket åter hade avlägs- nats . Enligt ett samtidigt yttrande från magistraten i Enköping var det dock efter dessa åtgärder inte längre möjligt att bilda sig någon uppfattning om labyrintens utseende. 1907 utvidgades kyrkogården åter mot norr. En urn- lund anlades på norra delen av kyrkogården efter rit- ningar av trädgårdsmästare Sixten Frank 1956. r denna växer en hög cypress, planterad på en grav på 1920- talet. I urnlunden placerades nyligen metallskulpturen >>Mot ljuset >> av Eric Stål, Uppsala (fig 28). En ny stor begravningsplats anlades 1930 i stadens västra utkant (se nedan). Kyrkogårdsmur Kyrkogården omges idag till största delen av en ter- rassmur, som längst i norr fortsätts av en häck. Muren är av varierande höjd och utgörs av sprängd sten i kallmur. Här och var finns dock spår av bruk. Det sydöstra hörnet är förstärkt av ankarjärn. Utmed en del av den östra murens sträckning löper en stenrad i markytan, som kan vara en undergrund till muren eller rester av en äldre mur. En inhägnad runt kyrkogården syns redan på Erik Dahlberghs teckning av staden (fig 18). I kyrkoråds- protokoll från 1684 sades >>Om bogårdsbalken kring kyrkian att han war ofärdig och taaket bortskiempt, KYRKOGÅRDEN 31 32 VÅRFRUKYRKAN både på Stadsens doch mäst på Sochnens sijda». 1702 klagades åter över de >>oferdiga och förfaldna>> bo­ gårdsbalkarna (kr prot). Uttrycket >balkar>> tyder på att kyrkogården haft en timrad inhägnad, även om det förefaller märkligt att en sådan i likhet med en mur skulle ha försetts med tak. En bogårdsmur omtalas dock 1767, då den vid visitationen befanns vara i gott skick, men redan följande år behövde både muren och dess taktäckning lagas (K III: 2). 1773 påminde prosten om att rotarna i de båda för­ samlingarna måste se efter sina delar av kyrkogårds­ muren, särskilt beträffande taket. 1778 skulle taket på landsförsamlingens del lagas och tjäras av båtsman Åman (K III: 2). Vid prostvisitationen 1787 ansågs >>Borggårdsmuren >> (sic!) vara i gott skick. 1832 betaltes dalkarlar för muren runt den nya delen av kyrkogården (räk). Ingångar Kyrkogårdens huvudingång ligger i söder, där en bred trappa i två språng leder upp från Kyrkogatan. Den Fig 30. Kyrkogårdens huvudingång i söder, tillkommen år 1900. Foto 1983. Main (southern) entrance to the churchyard, added in 1900. Fig 31, närmast t h. Gravvård av röd kalksten över skepparåldermannen Anders Åhlen (1766-1827). Foto 1983. Red limestone grave s/ab ofship­ per-alderman Anders Åh/en (1766-1827). To the near right. Fig 32, längst t h. Gravvård av granit över rådman Sven Holm­ ström (1756-1837) och hans maka och barn. Foto 1983. Granite grave s/ab ofSven Holm­ ström (1756-1837), magistrale, and his wife and children. To thefar right. nuvarande tredelade ingången härstammar från 1900 och är ritad av arkitekt Fredrik Falkenberg (se not 64), som senare var restaureringsarkitekt vid kyrkan (fig 30). En fristående portal med svängt krön pryds av ett kors och har mot söder en kartusch med texten >>Gån in i HANS Portar med Tacksägelse HANS Gårdar med Lof>> och mot norr >>Anno Domini MDCCCC>> . Porta­ len flankeras av murade grindstolpar, krönta av gjut­ järnsurnor och liksom portalen vitputsade och för­ sedda med hörnkedjor och tvärband av huggen kalk­ sten. I portalen sitter dubbla järngrindar med ett smitt överstycke, prytt av ett kristusmonogram. Även mel­ lan grindstolparna och själva portalen sitter järn­ grindar. På samma plats fanns tidigare en tredelad ingång från 1832, murad av tegel. Strax innanför ingången står två balusterprydda sandstensblock (H 55, B 40), vilka kan ha ingått i en ännu äldre kyrkogårdsportal (fig 29).32 Även framför kyrkans västportal finns en ingång i kyrkogårdsmuren, som här är något indragen. Grind­ 33 KYRKOGÅRDEN stolparna är av huggen granit med pyramidformad överdel och är försedda med järngrindar. H cirka 170 cm. Muren flyttades något inåt 1952, varvid också själva ingången breddades. Ytterligare några ingångar leder in till kyrkogården . Längst i norr finns en ingång, flankerad av grindstolpar av huggen granit med pyramidformad avslutning. H cirka 105 cm. Gångjärn visar att grindar funnits. Till den nordligaste delen av kyrkogården leder trappor i öster och väster. stiglucka, äldre ingångar En stiglucka i kyrkogårdens södra del syns på Erik Dahlberghs teckning (fig 18). 1749 sägs >>bägge stig­ luckorna>> vara alldeles förfallna (Memorial , UDA). 1759 köpte man 2000 murtegel vid Haga till »norra kyrckioporten >> (räk) och 1768 nämns två kyrkogårds­ portar i samband med att muren behövde lagas (K III: 2). 1829 beslöt man mura igen en ingång i väster, eftersom stadsförsamlingen >frånsagt sig skyldigheten att underhålla Portarne till Västra Ingången åt Kyrko­ gården, emedan de ansågo denna ingång onödig ... >> (K I: 2). Det nya kyrkogårdsområde som tillkom i norr efter 1832 skulle förses med »Portpelare .. . lika med dem vid stora porten: medlersta stora porten göres af trä , de på sidorna afjärn med galler under, vid samma högd som muren. Vid närmare öfverläggning beslöts att äf­ ven den medlersta skulle blifva utaf järn» (K 1: 2). Senare samma år meddelades att >>de på Svanå förfär­ digade Kyrko-portar vore att afhämta .. . >> samt att Jan Olson i Vellinge åtagit sig att mura »Port-pelarne» (K I: 2). 1833 fick kyrkvärdarna i uppgift att se till att de nya >>Portpelarne» genast blev rappade (K 1: 2). 1846 beslöts >>att de små portame på Norra sidan om Kyrkogården skulle med sina pelare fl yttas till vägen midt för stora kyrkoporten , samt vägen från Norra sidan upptagas mot ladorna .. . Trappan och pelarnes uppförande samt rumets fyllande med ny mur istället för portame öfverlemnas på entreprenad >> (st prot). Troligen är det dessa som 1848 säges skola byggas >>genom accord , med plan nederst och ett trappsteg, resten stenlägges med finaste småsten. Verkställighe­ ten häraf öfverlåtes med makt och myndighet till Tolf­ männen och Kyrkovärdarne » (st prot). Gravar De äldsta gravarna finns på södra delen av kyrkogår­ den (fig 25). Det stora triangulära kyrkogårdskvarteret sydvåst om kyrkan som kallas Klockstapellindan sak­ 3-825748 Enköpings kyrkor 34 VÅRFRUKYRKAN nar dock gravminnen, med undantag för en övervuxen oläslig kalkstenshäll och ett kors av gjutjärn från 1800- talets senare del. l. Gravvård av röd kalksten (fig 31) över skepparål- dermannen Anders Åhh~n (1766-1827). - 2. Huggen gravvård av granit i stram nygotik över rådmannen Sven Holmström (1756-1837) och hans maka Carolina !sander (1768-1850) samt deras barn (fig 32). - 3. Grav- vård av gjutjärn i nygotik över fru C H Skarström (1771-1860), som vilar tillsammans med sina båda män, traktör J O Broman och rådmannen Dan Östman (fig 33). Text på gravvårdens baksida: »Pris ske Dig Gud som gaf två stöd i lifvets öden /de ha f va gått förut/ jag följer dem i döden. » Bland korsprydda gravar märks (4.) ett kors av gjut- järn över arrendatorn Carl Ling och hans maka Anna Christina Persdotter, födda 1793 på samma dag och döda samma år, 1867. -5. Omedelbart sydost om koret vilar stoftet efter prosten Arvid August Afzelius (1785-1871 ; se not 31) under en kulle , romantiskt be- vuxen med ormbunkar och ängsblommor. Kullen Fig 33. Gravvård av gjutjärn över fru C H Skarström (1771-1860) och hennes båda män . Foto 1983. Cast-iron tombstone of Mrs C H Skarström ( 1771-1860) and her two husbands. kröns av ett granitblock prytt av en polerad drakslinga (fig 34).- 6. Familjen Thorslunds familjegrav söder om kyrkan (utan årtal) pryds av en gjutjärnsskulptur, före- ställande en urna med drapering.- 7-8. Bland gravarna med inhägnad av gjutjärnsstaket märks bl a rådman H Sundqvists grav ( 181 0--1866) och garverifabrikören Adolf Wändahl s grav. De flesta av dessa gravar befin- ner sig i den östra delen av kyrkogården. - 9. >>Enkö- pingsdoktorn >>, Ernst Westerlund33 (1839-1924), och hans maka Nina , född Fladerus (1839-1922), vilar sö- der om kyrkan under en gravvård av huggen granit med infälld porträttmedaljong i vit sandsten (fig 35). - JO. På den nordligaste delen av kyrkogården återfinns fabrikör J P Johanssons34 grav (1853-1943). Vården är av gjutjärn och prydd med en porträttmedaljong och reliefer av de verktyg som gjort Johansson berömd samt texten »Uppfinnare- grundläggare avEnköpings industrier>> (fig 36). Utmed västra delen av kyrkogårdsmuren har en del äldre gravminnen placerats. Fig 34. Gravvård av granit över prosten Arvid August Afze- lius (1785-1871). Granile tombstone of Dean Arvid August Afze/ius (1785-1871). 35 Försvunna gravminnen I inv 1829 räknas de 14 märkligaste gravarna på kyrko­ gården upp. Av dessa står endast Anders Åhlens grav­ vård kvar (se ovan), medan två 1700-talsgravstenar ­ prydda av ett skepp respektive av en brännvinspanna­ placerats i kyrkgolvet , sannolikt 1839 (Sundquist /952 , s 82 ff). En tredje sten , prydd av två fiskar och initialer­ na PAS HA SA AMD, påträffades vid utgrävningen 1974 under golvet mellan koret och korsmitten. De äldsta daterade gravar som omnämns 1829 till­ hörde Erec Matson (1619-1702) och Lars Mikhelsen (1630-1702). Gravvårdar av trä fanns på Johan Anders­ sons (1744-1812) och Erik Enströms (1760-1827) gravar. Klockstapel Klockorna hängde i stapel fram till 1840, då kyrkans nya torn blev färdigt och klockstapeln revs (Sundquist /952 , s 102). Den stod i sydvästra delen av kyrkogår­ den och syns på äldre teckningar (fig 18). Enligt uppgift Fig 35. Gravvård av granit med porträ ttmedaljong över ••en­ köpingsdoktorn» Ernst Westerlund (1839-1924) och hans maka. Foto 1983. Granile rombsrone with meda/lian portrair of Ernst Wester­ lund (1839-1924) and his wife. KYRKOG RDEN skulle den ha haft planmåtten 18,6x 10,8 m (Eriksson /903 , s 25) , vilket förefaller väl mycket. I ett schakt som togs upp intill kyrkans sydvästra hörn 1974 upptäcktes stenar i bruk, vilket tolkades som rester av klockstapelns murade stenfot. Att klock­ stapeln haft en sådan framgår av en uppgift från 1706, enligt vilken man »låtit kalckslå klåckstapelns muur» (räk). Den funna muren ligger dock mindre än en meter från kyrkmuren , vilket förefaller väl nära kyrkan med tanke på fukt och eldfara. Att klockstapeln stått syd­ väst om kyrkan framgår visserligen av de bevarade teckningarna (fig 18), men såväl fig 17 som fig 39 visar att klockstapeln låg ett stycke från själva kyrkobyggna­ den. Det är sannolikt att den stått i kyrkogårdskvar­ teret Klockstapellindan. 1683 talas om reparation av orgeln och »Uur wär­ ket». Samtidigt påmindes om »Klockans i Pannan för­ bättrande>>, och det är möjligt att de båda uppgifterna kan ha något med klockstapeln och ett urverk där att göra (kr prot). 1715 betalade man nämligen inte mindre Fig 36. Gravvård med porträttmedaljong av gjutjärn över fabrikör J P Johansson (1853-1943). Foto 1983. Cast-iron rombstone with meda/lian portrait offactory-owner J P Johansson (1853-1943). 36 VÅRFRUKYRKAN än 80 daler för reparation av »Sejarwärket» (urver- ket)35 i klockstapeln (räk). 1684 »Discurerades om Klockestapelen , som berät- tades wara heel swag och ofärdig, att befruchtades han skulle snart falla >> . Senare samma år besiktigades sta- peln och >>befans att hans botande eij kunde förtroos någon på denna orten .. . >> (kr pro t) . 1716 planerades en reparation av stapeln (kr pro t) , och 1730 beslöt man tjära den (kr pro t). I samband med att man 1733 plane- rade en omgjutning av klockorna, bestämde man sig för att göra >>luckor för Klåckstapeln >> och att tjära den (kr prot) . 1755 beslöt man åter om tjärning av klocksta- peln , som 1767 befanns vara i gott skick (kr prot). 1775 var det åter dags att tjära klockstapeln (inv) . Övriga byggnader I Enköpings stads tänkeböcker omtalas 1571 >>et ga- malth hus j kyrkrgarden >>. Det är omöjligt att nu avgöra om man därmed avsåg kyrkogården vid Vårfrukyrkan eller vid någon av de då övergivna stadskyrkorna. 1555 fick kyrkoherde Ericus Johannis redogöra inför Åsunda häradsrätt om ett inbrott som under vintern hade gjorts i kyrkohärbärget (Ljung 1963 , s 151 ). Detta var byggt av trä, som tjuven borrat sig igenom, och tycks ha legat på eller invid kyrkogården . Tjuven hade nämligen fört sitt byte till en släde utanför norra kyrko- gårds porten. Fig 37. Interiör av S:t Olofs gravkapell, med polykromt kruci- fix av Harry W Svensson. Foto 1983. Interior of St Olof s Chapel, showing polychrome crucifix. Fig 38. S:t Olofs gravkapell på nya kyrkogården, uppfört efter ritningar av Si- gurd Lewerentz 1930 och utvidgat 1966 av Jörgen Fåk. Foto 1983. St Olof s chapel in the new cemetery, designed by Sigurd Lewerentz in 1930 and enlarged by Jörgen Fåk in 1966. KYRKOGÅRDEN 37 Fig 39. »Utsigten af Enköpings Kyrka och Tullport », lavering av Carl Johan Fahlcrantz 1797. Lägg märke till kyrktakets utformingoch klockstapelns placering. UUB. » View of Enköping Church and Tol/gate», wash drawing by Carl Johan Fahlcrantz, 1797. Notice the shape of the church roof and the location of the be/fry. Övriga begravningsplatser En kolerakyrkogård anlades under I 800-talets förra hälft vid Gröngarnsskog i södra delen av staden (Eriks- son 1903, s 32). En ny , stor begravningsplats iordningställdes 1930 i västra utkanten av Enköping, där ett gravkapell - S:t Olofs kapell - ritat av arkitekt Sigurd Lewerentz, upp- fördes . Detta har senare utvidgats efter ritningar av arkitekt Jörgen Fåk 1966 (fig 38). I kapellet hänger ett skulpterat krucifix av polykromt trä, skapat av Harry W Svensson, Mariestad (fig 37). .. ... ~ .. ._- . . "'• Fig 40. Vårfrukyrkan från sydväst. Långhus och korsarmar har ingått i en ovanligt stor romansk kyrka. Koret är senmedeltida, medan tornet och vapenhuset byggts på 1800-talet. Foto 1983. Vårfrukyrkan from rhe sourh-wesr. The nave and rranseprs formed parr of an unusually /arge Romanesque church . The chancel is /are mediaeva/, while rhe rowerand porch were added in rhe 19rh cenrury. Byggnadsbeskrivning Vårfrukyrkan har ett dominerande läge uppe på åsen ovanför staden (fig 40) . Marken sluttar något där kyr­ 36kan är byggd, så att den norra halvan av kyrkan utifrån sett förefaller lägre än den södra. Detta har också haft konsekvenser för utformningen av kyrkans inre , som under medeltiden hade golv i olika nivåer. Med sina stora murmassor, sitt brutna skiffertak och sitt torn över korsmitten har kyrkan ett karakteristiskt utseende (fig 44-45). Arkitekturen har framför allt präglats av tre perioder - 11-1200-tal , 1400-tal och 1800-tal. Den västra delen av kyrkan utgörs av ett stort långhus av gråsten med tillhörande korsarmar i norr och i söder, som ursprungligen ingick i en ovanligt stor romansk kyrka. Till denna äldsta kyrka hörde från början också ett torn över korsmitten, absider på kors­ armarna och ett kor av okänt utseende. Dessa delar spolierades dock i samband med att det nuvarande stora och breda koret byggdes under senare hälften av 1400-talet. Koret , som är byggt av gråsten och tegel, har en tresidig avslutning i öster. Norr om koret ligger en medeltida sakristia. Strax före 1800-talets mitt byggdes det nuvarande tornet över korsmitten samt ett vapenhus i väster, varvid ett senmedeltida vapenhus revs. Andra tillbygg­ nader är ett litet benhus i vinkeln mellan långhuset och södra korsarmen, byggt vid slutet av 1700-talet , och en förlängning av sakristian, tillkommen vid 1900-talets början. Material Kyrkan är till största delen byggd av gråsten. I de medeltida partierna består murverket av vald och klu­ ven gråsten i tämligen jämna skift . Fogarna är skolade med gråstensflis. Murverket är förvånansvärt likartat i koret och i långhuset-korsarmarna, trots tidsskillna­ den på cirka 300 år. Stenarna håller samma format och murhörnen (i koret strävpelarnas hörn) har utformats av rätvinkliga stenar. Det är möjligt att det senmedel­ tida korets murfot består av sten från det rivna ro­ manska koret , vilket skulle förkl ara likheten. Murver­ ket i sakristian är dock inte fullt så regelbundet som i de övriga medeltida delarna. Murtjockleken är nära 170 cm i både kor och långhus. På långhusets sydfasad , runt det västligaste av syd­ fönstren, är murverket skadat, troligen av eld. Här låg fram till 1800-talet det medeltida vapenhuset. I sydfa­ saden finns också ett igensatt romanskt fönster , med omfattning av gråsten , samt spår efter en sydportaL Hörnkedjor av huggen sandsten finns på en medelti­ da murpelare som byggts mot södra korsarmens väst­ mur (fig 48), och på några ställen i kormuren ingår enstaka sandstenar. Medeltida tegel i vacklande munkförband finns i korets murar (8,5-9x 14x 27-29 cm, lO skift mäter 102 cm), i lagningar i murverket , i sakristieportalen , i fön­ steromfattningar samt i valven. Från sakristievinden kan man se medeltida fogstrykning fläckvis på korets nordmur. Det nuvarande tornet över korsmitten är byggt av trä. Dess nedre del är reveterad , medan den övre är plåtklädd. strävpelare, ankarslutar Det senmedeltida koret är försett med fem strävpelare - fyra vid koravslutningen och en i sydvästra hörnet , i vinkeln mellan koret och södra korsarmen (fig 57) , samt­ liga i förband med korets murverk. Liksom kormuren består strävpelarna nedtill av gråsten och upptill av tegel, utom den sydvästra, som är nästan helt byggd av gråsten. Högt upp på den senares östra sida sitter en röd kalkstenshäll inmurad (B 48-53 , L 115 cm), troli­ gen en medeltida gravsten (fig 44). Ä ven mot södra korsarmens västra mur finns en strävpelare , av gråsten med hörnkedjor av sandsten BYGGNADSBESKRIVNING 39 (fig 48). Den har sekundärt använts som vägg i det benhus som byggts i vinkeln mellan långhuset och korsarmen. Därvid har troligen den övre delen av pe­ laren rivits och försetts med ett snedtak. En tillhuggen sandsten , försedd med hål efter krampor , sitter in­ murad i pelarens södra sida. Likartade stenar bildar tröskel in till benhuset. - Om pelarens funktion , se avsnittet om kyrkans byggnadshistoria. Enligt Ihrfors hade kyrkan på 1890-talet ytterligare två strävpelare , nämligen i sakristians nordosthörn och 37i skarven mellan sakristian och norra korsarmen. På ömse sidor om det östligaste fönstret i långhusets nordfasad sitter två par svagt s-formiga ankarslutar av järn, och dekorativt utformade ankarslutar håller ock­ så ihop korets murar (fig 49). Möjligen kan det vara dessa som avses i räkenskaperna för år 1717, då man >>bundit kyrkan fram wid koret Twärt öfr och rundtom kring >> . Enkla ankarslutar finns också i takfoten på kyrkans norra sida och intill rundfönstret i väster. Blinderingar, nischer Korets yttermurar pryds av en blinderingsfris i form av varandra skärande spetsbågar , som är sammankom­ ponerade med fönstren (fig 49). Frisen saknas på den del av muren som vetter mot sakristievinden. I den nedre delen av korets östmur finns två stora spetsbågiga nischer (H 100, B 88 cm), som flankerar en sentida dörröppning in till värmecentralen under koret (fig 49). Nischerna, som togs fram 1956, består delvis av medeltida tegel med måtten 8-8,5x 13 x28-28,5 cm. Vitt fogbruk skymtar under cementfogningen. När kormurarna uppfördes, har man gjort utsparingar i gråstensmurverket , dels för fönstren , dels för de just beskrivna nischerna , som alltså bör vara ursprungliga. Mellan nischerna har troligen en tredje funnits. Puts Då tornet och vapenhuset byggdes vid 1800-talets mitt , blev hela kyrkan spritputsad med släta hörn och om­ fattningar. Kyrkan stod sedan putsad fram till 1956--60, då putsen avlägsnades från det medeltida murverket och från vapenhuset. sakristians tillbyggnad är putsad och avfärgad i gråbeige , liksom benhuset och lagningar i murverket. 1767 sägs att »rappningen har begynt falla af, i syn­ nerhet på östra gafwelen mot landsvägen> (vis prot), och följande år putsades kyrkans yttermurar. - På södra korsarmens västra mur syns inne i benhuset rosafärgad puts och under denna skymtar gulvit puts. Båda avfärgningarna måste härröra från tiden före 1768, då benhuset uppfördes. 40 VÅRFRUKYRKAN r -1 ~-·- Yttertak Kyrkan täcks av ett stort skiffertäckt, valmat tak (fig 44-45). Över koret och långhuset har det formen av ett säteritak, där den låga förhöjningen mellan takfallen är genombruten av glest placerade ljusöppningar, medan det över korsarmarna har byggts som ett mansardtak, vars taknock ligger i jämnhöjd med den nivå där säteri- takets förhöjda del börjar. En gavelfronton har sparats ovanför rundfönstret i västra fasaden. Vapenhuset är täckt av ett sadeltak av svartmålad plåt, medan sakristian och benhuset är försedda med pulpettak. Takbeläggningen på de senare är skifferplat- tor, något som även använts i avtäckningen över ko- rets strävpelare. Enligt avbildningar hade kyrkan på 1600-talet ett Fig 41. Vårfrukyrkan 1681. På bilden syns bl a det troligen me- deltida vapenhuset , som revs på 1800-ta- let, ett masverksför- sett fönster i koret samt spiror på sträv- pelarna. Teckning av Johan Hadorph. KB. Vårfrukyrkan in 1681. This picture includes the porch, probah/y mediaeua/, which was demolished in the 19th century, a tracery window in the chancel and pinna- des on the but- tres ses. Drawing by Johan Hadorph. stort sadeltak med fall mot öster (fig 18, 41). Även korsarmarna hade sadeltak, medan strävpelarna på koravslutningen kröntes av fialer. 1703--07 inköptes »spiror>> (troligen till byggnads- ställningar) , bräder, spån, spik och tjära, vilket visar att man höll på med en stor omläggning av taket (räk). 1730 skulle taket åter tjäras, och 1749 hade man ut- gifter för spån och spånslagning (räk) . 1684 och 1730 omtalas reparation av fialerna , och 1768 beslöt man att >>the ännu qwarstående gamla torn- fötterna uppå de fyra pelarna på kyrkans östra gafwel skulle nedtagas , så mycket näml. som står öfr kyrkans takfot , och pelarne i stället förses med annat taklag(?) emedan man funnit, att kyrckotaket bakom pelarna, på det nu warande sättet , ick är wäl förwarat för röta >> (kr Fig 42. Vårfrukyrkan från norr på 1890- talet , avbildad av Erik Ihrfors i U plan- dia sacra. ATA. Vårfrukyrkan viewed from the north in the 1890's, depicted by Erik lhrfors in Up/an- dia sacra. Fig 43 . Vårfrukyr- kans plan på 1890- talet, innan sakristian utvidgats och genom- gången till predik- stolen satts igen. Uppmätning Erik Ihr- fors i Uplandia sacra. ATA. Layout of Vårfrukyr- kan in the 1890's, before the vestry had been enlarged and the passage to the pulpit walled up . Sca/e drawing by Erik lhrfors in Up /an- dia sacra. BYGGNADSBESKRIYNJNG 41 .:.. lch no~'·"\'l'i" temp'\.\ E ~'E.CO'PEN515 , ') All""· n s,,c_;~c') tl.\~ JB) Sll \1( .. \~o~ :\ \.'IIA I\\ · W) A ck\1,.1. S M\ (1\ 11\ pnnl\S, VJ ~\1,·i~m 1\0""'"· \Jt) (c.Hi\ }e\c(11\ tH\ i~tJ+nll\1 <.'. 1\11\ Vt."f\),\to n~ !o \"l:C,• ucl.:"c.\f\; 1.. ~ .. t.:'1."""' · 42 VÅRFRUKYRKAN Fig 44. Kyrkan från nordost. Foto 1983. The church uiewed from the north-east. prat). Järnplåtar skulle inhandlas »till rännor emellan kyrkataket på östra siden , och taken på pelarene ther- städes>>. I 769 konstaterade man att taket var i dåligt skick och de värsta bristerna avhjälptes av snickarmästare Lundgren , som också gjorde ritning till nytt tak (kr prat). Följande år besiktigades taket av byggmästare Jöns Berg från Sala, som fan n att taket över koret måste göras nytt och lämnade förslag därtill. Försam- lingarna diskuterade därefter om taket skulle få >>sam- ma resning som förut , eller brutet , och med så kallad Italiensk facon , efter någondera af de ritningar som Byggmästaren dertill nu upgaf>> (kr prot). Man mena- de, att >> dessa senare slags takar icke känna så mycket på resningen efter de icke äro så höga, icke uti takföt- terna spänna så mycket på Murarna, såsom det be- fi nnes att detta gamla kyrkotaket gjort ... >> Dessutom skulle man på detta sätt spara virke. I 77 I beslöt man >>att gafwel på korskyrkan blifwer ändrad till det skick, som mäster Berg föregifw it med fall på alla kanterna . .. och kommer sacrestia taket att spettsas ihop under samma taklag> (kr prot). På hösten samma år var taken över koret och norra korsarme n färdiga och beströks med en blandning av rödfärg, vitriol och rågmjöl (kr prot, in v, räk). I 794 var det dags för nya arbeten, och det förefaller sannolikt att man nu tog itu med den västra delen av taket. Räkenskaperna visar att man köpte drygt I 00 stockar, 30000 spån, spik, järnplåtar och rödfärg. Det utseende kyrkan fick genom det nya taket fram- går av en teckning från I 820-talet (fig 5). Teckningen 43 BYGGNADSBESKRIVNING Fig 45. Kyrkan från sydost. Foto 1983. The church viewed from rhe sourh-eas'. visar ett säteritak med fall åt öster samt sadeltak över korsarmarna. Hur man löst takavtäckningen över den tresidiga koravslutningen framgår inte . I samband med ombyggnaden av kyrkan vid 1800­ talets mitt ändrades åter taket. De största förändringar­ na var att taket blev avvalmat både i väster och öster och att korsarmarna fick mansardtak. Därvid revs korsarmarnas gavlar och större delen av långhusets västgaveL Genom denna ombyggnad fick taket det utseende det har idag. Vid revision av kyrkans räken­ skaper 1846 anmärktes, a tt byggmästare Palmer inte sänkt yttertaket i överensstämmelse med ritningen, och det förefaller därför troligt att man behöll så myc­ ket som möjligt av de gamla takstolarna . 1897 och 1903-04 belades taket med skifferplattor. Ingångar Kyrkans huvudingång ligger sedan 1800-talet i väster (tig 50). Till vapenhuset leder en trappa med ramper i norr och söder. Genom en rundbågig och oartikulerad portal, försedd med pardörrar av ek i gustaviansk stil och däröver ett segmentformat fönster, kommer man in i vapenhuset. Till portalen finns ett vindfång av brunmålat trä med glasade dörrar, tidigare använda som sidodörrar i ett äldre vindfång mellan vapenhuset och långhuset, anordnat 1903-04. Från vapenhuset leder en stor stickbågig dörröpp­ ning in till kyrkorummet. Runt denna öppning finns dekorativ målning från 1903-04 och ovanför följande text: »Gifven åt Herren I folkens slägten, gifven åt Herren ära och makt , gifven åt Herren Hans namns 44 VÅRFRUKYRKAN Fig 46. Plan och längdsektion, l: 300. Uppm G Wiren 1983. Layout and longitudinal section, 1:300. i ii 46 VÅRFRUKYRKAN Fig 47. Tvärsektion, 1:300. Uppm G Wiren 1983. Cross-secrion, J.· 300. o 30~ ära, bären fram skänker, och kommen i Hans gårdar, Tillbedjen Herren i helig skrud . Ps. 96: 7-9 >>. Under kyrkans västläktare sitter glasade och brun­ målade ingångsdörrar. I söder leder en utvändig trappa upp till en portal i jugendstil i den södra korsarmen (fig 51). Portalen har en omfattning av huggen kalksten med svängd och skulpterad överdel, prydd med växtornament och ett språkband, EDERT BEKYMMER KASTEN ALLT PÅ HERREN. I portalen sitter pardörrar av ek i gusta­ viansk stil. Vindfånget av brunmålat trä har profilerat krön och glasade dörrar med svängd överdel (fig 65). I sitt nuvarande skick härrör portalen från 1903-04, då portalomfattningen höggs av Yxhults Stenhuggeri AB , yttertrappan ändrades och fönstret ovanför portalen fick sin runda form. I arkivalierna omtalas »lilla kyrkodörren », vilket troligen avser en föregångare till den nuvarande syd­ portalen. Att en portal funnit s här under 1600-talet framgår av avbildningarna av kyrkan från denna tid (fig 18, 41) , och det är möjligt att en sådan funnits redan under medeltiden. 1758 beslöt man att bygga ett vind­ fång av bräder, »et litet wapnhus », innanför lilla kyr­ kodörren (kr prot). 47 BYGGNADSBESKRIVNING Försvunna ingångar Kyrkans huvudingång låg ursprungligen i långhusets sydmur, där rester av den romanska portalen upptäck­ tes i samband med utgrävningen av kyrkan 1974 (fig 52). Den romanska portalen hade en inre smyg med en höjd av ca 350 cm och en bredd av 230 cm. Omfatt­ ningen var rundbågig och utförd i kvaderhuggen grå­ sten, och smygen var putsad . I ytterlivet tycks porta­ len ha haft en bredd av drygt l 1/ 2 meter, vilket tyder på att den yttre smygen varit rätvinklig, medan den inre varit starkt skrånande in mot kyrkan. Ett gångjärnsbeslag, en portring och ett ringbeslag (fig 53, 54) från Enköping finns i SHM, inköpta på auktion 1877 för 4 kr. Gångjärnsbeslagets längd , 125 cm med en bredd av 7,5 cm, tyder på att dörren varit ca 115-118 cm bred. Portringen pryds av tre vulster och av två djurhuvuden som flankerar ringfästet. Ring­ beslaget är kvadratiskt , ca 20,5 x 22 cm, och består av en ram med punsad ytterkant som slutar i utgående, spiralvridna flikar. I ramens hörn pånitade liljeorna­ ment samt på sidorna pånitade, bladformade beslag, endast delvis bevarade. På ramen sitter en platta med vågformad kant , i mitten upphöjd och prydd med ni­ tade, genombrutna knappar, som flankerar det fyrkan­ tiga hålet efter portringen. Ringbeslaget har en ovanlig utformning, men anslu­ ter sig i stilen till en rad beslag från senmedeltiden. Portringen är av en romansk typ, som länge levde kvar, men är dock sannolikt samtida med beslaget. 38 En ingång i norra korsarmen anordnades 1903-{)4 genom att ett stort fönster vidgades och försågs med ett yttre vindfång: »Ny förstuga med yttre vägg af tegel , hvari fönsteröppning med karm, båge och glas. Tvänne åt sidorna gående enkeldörrar med karm och beslag. Plåtklädt svängt tak med krönande urna af koppar» (Program för inlämnande af anbud å restaure- Fig 48. Långhusets sydfasad. Vid det västligaste fönstret spår efter den romanska sydportalen och det rivna vapenhuset. Benhuset i vinkeln mellan långhuset och södra korsarmen har som sydmur en medeltida strävpelare. Foto 1983. South front of the naue. Traces of the Romanesque south portal and the demolished porch can be seen near the westernmost window. The ossuary in the angle between the naue and the south transept has a mediaeual huttress as its south wall. 48 VÅRFRUKYRKAN ringsarbete n, 1903). Pågrund av nivåförhållandena fick man här, i motsats till i södra korsarmen, gå nedför en trappa för att komma in i kyrkan. Ingången sattes igen 1956-QO och fönstret återställdes. Fönster Långhuset har två fönster i norr och två i söder samt ett i västgaveln, ovanför vapenhustaket. Fönstren är stora och har rundbågiga dageröppningar med solbän­ kar av svartmålad plåt. Det västra fönstret är ett rund­ fönster. I den norra korsarmen finns ett fönster i norr, medan den södra korsarmen har ett fönster i öster och ett rundfönster ovanför portalen. Långhusfönstren har till största delen fått sin nuva­ rande utformning under 1800-talet, medan de fyra kor­ fönstren och det östligaste fönstret i södra långhus­ muren till det yttre återfått det utseende de hade under senmedeltiden. De flesta fönstren har blyinfattade rutor med färgat glas, tillkomna vid restaureringen 1903-04. Glasmålningarfrån l906finns i tvåav korfönst­ ren samt i södra korsarmens rundfönster (se beskriv­ ning nedan). I kyrkans murar finns spår efter medeltida fönster från olika perioder. Från den romanska kyrkans tid härstammar ett litet igensatt fönster i långhusets sydfa- Fig 49. Det senmedel­ tida koret från öster. Nedtill två ursprung­ liga men delvis re­ konstruerade nischer och upptill en blin­ deringsfris. Foto 1983. The late mediaeva/ chance/, viewedfrom the east. Below can be see two original but part/y recon­ structed niehes and at the top a recessed frieze . sad, högt upp i murverket mellan de stora sydfönstren (fig 55). Fönsteröppningen är 71 cm bred och 185 cm hög, med en dageröppning mitt i murlivet på ca 30x 137 cm. Omfattningen är rundbågig med ganska tunna, kilformiga valvstenar av gråsten. Fönstret påträffades i samband med att putsen på kyrkans yttermurar knac­ kades bort 1956-QO. Sannolikt har ytterligare två föns­ ter av denna typ funnits i långhusets sydfasad , vilka förstörts då man tagit upp de nuvarande fönstren . Det västligaste av dessa kan anas på Dahlberghs teckning till Suecia Antiqua och på en teckning från 1820-talet (fig 18, 5). På långhusets norra fasad har inga medeltida fönster funnits. Det östligaste fönstret i södra långhusmuren (fig 56) har medeltida ursprung och återställdes så långt det var möjligt till sitt senmedeltida skick 1956-QO. Det har en svagt spetsbågig yttre omfattning med ett halvstens tegelvalv , rundbågig dageröppning och skrånande , put­ sad smyg. Fönstret omges i fasaden av en 4 meter bred tegelskodd spetsbåge, som sannolikt är omfattnings­ nischen till ett äldre gotiskt fönster med tre smala ljusöppningar. Teglet i bågen har måtten 8x l3 ,5x29 cm; 10 skift mäter 97 cm. Denna typ av fönster var vanlig i Mälardalens kyrkor under årtiondena omkring sekelskiftet 1300. Fönstret har troligen moderniserats och fått sin nuvarande bredd på 1400-talet, varvid Fig 50. Kyrkan från väster. Foto 1983. The church viewed from the west. nischen satts igen med medeltida tegel. Tegelmått: 8-8,5x 13 x27-29 cm; lO skift mäter 103 cm. Den spetsbågiga fönsteromfattningen kan ha varit utförd i ett språng, såsom fallet är i korets fönster, men till skillnad från dessa har långhusfönstret ett påbörjat följarskift över halvstensbågen i omfattningen. Runt rundfönstret i södra korsarmen finns den en- språpgiga tegelomfattningen kvartill ett medeltida föns- ter av en typ liknande det nyss beskrivna långhusfönst- ret (fig 51). Omfattningen är spetsbågig och har ett följarskift över halvstensbågen. I tegelmurverket finns ännu spår efter det medeltida fogbruket. Fönstret fick sin nuvarande form 1903-04. 4- 825748 Enköpings kyrkor BYGGNADSBESKRIVNING 49 ~- · .;;}j~J!i .z 4. #' .... ....... . ~ ... ~ //-j .. /, Det mellersta korfönstret är i det inre dolt bakom altartavlan och murades därför igen på 1700-talet. Då det åter togs upp 1956--60, fick det tjäna som förebild för den partiella rekonstruktionen av de övriga senme- deltida korfönstren. Fönstren är i det yttre samman- komponerade med blinderingsfrisen och har en tegel- omfattning i ett språng (fig 57). Såväl omfattningen som själva dageröppningen är svagt spetsbågig, och den yttre fönstersmygen är liksom blinderingarnas bot- ten putsad och vitkalkad. Dageröppningen ligger så pass mycket lägre än den yttre omfattningsbågen att fönstersmygen får en fallande profil , vilket ger en ovanlig spänst åt fönstren. 50 VÅRFRUKYRKAN · Fig 51. Portal i kyrkans södra korsarm, tillkommen vid en restaurering 1903--04. Däröver rester av ett medeltida fönster. Foto 1983. Portal in the south transept ofthe church, added at a restora­ tion in 1903-04. Aboue it, traces of a mediaeval window. I det inre har korfönstren oartikulerad rundbågig form. Sannolikt har de dock ursprungligen haf~ en svagt spetsbågig, ensprångig omfattning även invän­ digt. Den utformningen har nämligen ett helt bevarat korfönster i Fittja kyrka i Lagunda härad, som vid 1400-talets slut fick ett nytt kor, byggt som en kopia i miniatyr av Vårfrukyrkans kor. Det är troligt att kor­ fönstren haft masverk av kalksten eller tegel , som antyds av Hadorphs teckning av kyrkan 1681 (tig 41).­ I korfönstren finns glasmålningar som närmare be­ skrivs nedan. Från sakristians vind syns hur öppningen efter den rivna romanska absiden murats igen med gråsten (tig 58). Mitt i detta sekundära murverk finns översta delen av ett igensatt medeltida fönster (tig 59) med svagt spetsbågig tegelomfattning (B 81 cm). Dageröppningen har troligen varit mycket smal. Runt fönstret och i själva smygen finns vit puts. Fönstret har troligen murats igen när sakristian byggdes under senmedelti­ den. 1704 utbetalades drygt 4 daler kopparmynt för »fön­ sterbygnadt>>, vilket troligen avser lagning av fönster­ glaset (räk). 1732 anskaffades inte mindre än 1259 nya glasrutor till kyrkan (räk). 1736 förnyades glas och bly i västgavelns fönster av glasmästare Eric Lind för 24 daler. 1750 omtalas att man förliden sommar >>upphuggit >> fönster i kyrkan. Uttrycket avser sannolikt vidgande av själva fönstersmygarna in mot kyrkorummet, ty av uppgifter från 1768 framgår att dageröppningen i de flesta fönstren inte ändrats sedan medeltiden. Det sägs nämligen att fönstren >>allesammans, undantagandes det Wästra, och thetichoret som har trädkarmar, icke äre försedde med ricktige ramar utan de yttersta glas­ rutorna fåstade i sielfwa muren , och de öfriga så illa sammanbundne med mellanrummen, at de ständigt gå sönder>> (kr prat) . 1768 beslöt man mura igen det mellersta korfönstret , som då liksom nu var dolt bakom altartavlan. Man hade tidigare satt igen det provisoriskt med bräder (kr pro t). 1770 började man förse kyrkans fönster med träkar­ mar efter mönster av korets södra fönster. Samma år vidgade man det östligaste av södra långhusmurens fönster, troligen endast i det inre, och man beslöt att göra detsamma med södra korsarmens fönster. För arbetena betalades murmästare Dahlbäck och glasmäs­ tare Enhörning (räk). 1773 bestämdes att norra korsar­ mens fönster skulle >>Uphuggas och göras lika med det stora på Södra sidan>> (kr prat). 1774 övervägde man att även >>Upphugga>> korfönstren (kr prat). Vid den stora ombyggnaden av kyrkan omkring år 1840, då torn och vapenhus tillkom, tog man upp två nya fönster, nämligen ett i söder och ett i norr i västra delen av långhuset. Enligt en ämbetsberättelse i dom­ kapitlets arkiv hade kyrkan 1875 >>ett visst medeltids­ dunkel föga öfverenstämmande med vårt upplysta ti­ dehwarfs fordringar>>, och 1876 övervägde man därför att göra om fönstren (kr pro t). 1884 ansågs kyrkan tillräckligt ljus. Vid sekelskiftesrestaureringen förmins­ kades korfönstren nedtill - fönstret bakom altarupp­ satsen hade murats igen redan 1768 - och försågs med glasmålningar. Samtidigt fick rundfönstret i södra korsarmen sin nuvarande utformning och försågs med glasmålning. Alla fönster fick rutor av >>katedralglas >> . Vid den utvändiga restaureringen 1956--60, som syf­ tade till att återge kyrkans fasader dess medeltida utse­ ende, togs korets igenmurade mittfönster åter upp och 51 @· BYGGNADSBESKRIVNING ----- ----- - - r · -- -Fig 52. Den roman­ -·-·-----·. ..:-------,-­ ska sydportalen. Ska­ ·. la 1:40. Uppm . H Eriksson 1974. UpMus. ' The Romanesque southporta/1:40. / V/////~ / / /// · / l /[/ / /.' l de övriga korfönstren återfick sin ursprungliga storlek~ Därvid togs glasmålningarna ned och ersattes av an­ tikglas . Vid den senaste restaureringen sattes glasmål­ ningarna åter upp innanför rutorna av antikglas. Korsarmar De båda korsarmarna tillhör kyrkans äldsta skede och har byggts samtidigt med långhuset. De har dock kom­ mit att få helt olika karaktär. Den norra korsarmen förefaller i det yttre vara betydligt lägre än den södra, medan den i det inre tvärtom har större höjd (se fig 47). Förklaringen till detta är kyrkans läge i en sluttning, och höjdskillnaden utjämnades tidigare i det inre ge­ nom att golvet låg i flera olika nivåer (se vidare nedan om golvet). \ l l ' ' PLAN AV V!GG Fig 53. Senmedeltida gängjämsbeslag frän Värfrukyrkan, nu i SHM. Foto Lennart Karlsson, SHM. Late mediaeual hinge mountings from Vårfrukyrkan, now in the Museum ofNational Antiquities. 52 VÅRFRUKYRKAN Fig 54 a-b. Portring och ringbeslag från Vårfrukyrkan , båda troligen senmedeltida. Beslaget har möjli­ gen varit hörnställ t. Nu i SHM. Foto ATA (a) och Lennart Karlsson (b). Ring-shaped door handie and mounting from Vårfrukyrkan, both probah/y late mediaeval. Vid välvningen av kyrkan under senmedeltiden gjordes gördelbågen in mot korsmitten dubbelt så kraf­ tig i söder, varför det södra rummet förefaller mindre än det norra (om valven, se nedan) . Vidare har södra korsarmen två fönster, och gör därför ett ljusare och varmare intryck (fig 65). Korsarmarna har ursprungligen haft absider i öster. Den södra absiden grävdes ut 1974 och dess grund markerades i markytan. I fasaden är såren efter dess murverk delvis igenfyllda med tegel (7,5-8,5x 12,5x28-29 cm, lO skift mäter 92 cm) med spår av medeltida fogstrykning. Den södra absiden revs innan det senmedeltida koret byggdes. Den norra absiden tycks däremot ha stått kvar då koret byggdes, ty kormurens liv är ojämnt på motsvarande ställe (fig 58), men den revs innan sakristian uppfördes.- Även i det inre kan man ana absiderna, vars öppningar finns kvar i form av djupa rundbågiga nischer (fig 65) . Den norra korsarmen användes före den senaste restaureringen som andaktskapell, men har nu karak­ tär av kyrkornuscum (fig 66). Här har träskulpturer och en dopfunt från medeltiden placerats, liksom montrar med fynd från utgrävningen av kyrkan . På väggarna hänger epitafier och prästporträtt. Den södra korsarmen används nu som dopkapell och har en inredning av lösa stolar. En läktare, den s k Bondläktaren, fanns här fram till 1903-04 (fig 63). Torn Klockorna hänger i tornet, som reser sig över korsmit­ ten och härrör från ombyggnaden av kyrkan 1839-41 (fig 44-45). Tornkroppen vilar på fyra stora spetsbå­ giga avlastningsbågar av tegel, slagna över korsmitten (fig 46, 47). Bågarna tar stöd från murverk av gråsten, lagt ovanpå det medeltida murverket och bestående av sekundärt använd sten med spår av rosafärgad puts. Troligen ingår material från det medeltida vapenhuset, som revs när tornet byggdes. Tornet är byggt i klassicistisk stil och består av en nedre del - byggd av tegel och avslutad av ett enkelt järnstaket i jämnhöjd med taknocken- och av en övre, slankare del, som är uppförd av trä och avslutad av en lanternin. Den nedre delen är rappad och avfärgad i gråbeige samt genombruten av ett par rundbågiga föns­ teröppningar i norr och söder. Den övre delen är helt klädd med kopparplåt och prydd med pilastrar. I varje väderstreck finns ljudportar samt runda urtavlor. Lan­ terninen kröns av ett förgyllt kors. Då tornet byggdes, beräknades bl a följande material behövas: >Circa 6500 Cb. al' Sprängd Sten l 28000 mur-tegel till Wacktare-tornet, 2ne Valf och Trappan l 200cte Läster Kalk l 2200cte Lass Sand,, och järnplåt till täckning, >>Manufactur jern till Gelender å Bal­ eonen wid Wäcktare tornet >> samt diverse stångjärn (0 1: 7). I september 1841 besiktigades det nya tornet , men ännu på 1850-talet var man sysselsatt med arbeten på det. För att få råd med kopparplåt tog kyrkan ett lån på l 000 riksdaler i Upsala Sparbank, och 1852 betala- des kopparslagare Pettersson för plåtarbetet (räk spe- cial) . 1870 beslöts att »altanen» skulle kläs med zinkplåt istället för den sönderrostade järnplåten, och att »Den del af tornet, som hittills varit oljemålad, skulle å nyo med perlfärg bestrykas, äfven som alla bristfälligheter å rappningen afhjelpas» (kr prot). Rappningen lagades av murare Brundin 1871 (0 1: 7). Senare övergav man tanken på zinkplåt och beslutade om ny järnplåt. Klensmeden Olof Bergqvist , som 1839 satt upp ett ur på Engelsbergs bruk, erbjöd sig att göra ett tornur till det nya tornet. Ännu 1842 hade han inte fått något svar på sitt erbjudande (L I a: 8). Först på 1860-talet kom ett tornur på plats, levererat av Krång Anders Mattsson från Mora (kr pro t) . Detta ersattes 1938 av ett urverk från Yngve Westerstrand i Töreboda, vilket Fig 55. Igensatt romansk fönsteröppning i södra långhusfasa- den. Foto 1983. Walled-up Romanesque window in the south wall of the naue . BYGGNADSBESKR!VN!NG 53 byttes mot ett helautomatiskt verk 1968. De äldre ur- verken förvaras på tornvinden. Försvunnet torn Den romanska kyrkan hade sannolikt ett torn på sam- ma plats som det nuvarande. Detta torde dock ha rivits under senmedeltiden då koret byggdes. Vid utgrävningen 1974 påträffades i korsmitten grundmurar som förefaller vara rester efter centraltor- net (fig 94). Dess innermått tycks ha varit ca 5,5 x 6 m, med den största utsträckningen i öst- väst. Grunden består av gråsten i kallmur med 2 meters tjocklek, och det översta lagret har avjämnats med ett hårt ljusgrått bruk. Omedelbart ovanpå detta har sannolikt dager- muren byggts. Korsmittens nuvarande väggar är ojämna och består delvis av gråsten, vilket syns på en äldre interiörbild (fig 64), och valvet är det enda av kyrkans valv som inte vilar på väggpilastrar, utan tar stöd direkt mot Fig 56. Senmedeltida fönster i södra långhusfasaden. Runt fönst ret syns omfattningsnischen till ett höggotiskt fönster , som troligen haft tre smala ljusöppningar. Foto 1983. Late mediaeual window in the south wall of the naue. Around the window can be seen the recessformer/y surroundinga High Gothic window which probah/y had three lancets. 54 VÅRFRUKYRKAN väggarnas gråstensmurverk. Utgrävningen visade att centraltornet och korsarmarna grundlagts samtidigt och att korsmitten ursprungligen varit betydligt trängre än nu. sakristian Den senmedeltida sakristian (fig 67) ligger i vinkeln mellan norra korsarmen och koret, och har stötfogar mot båda dessa byggnadsdelar. Längst i öster finns en tillbyggnad från 1903-04, vilken inrymmer skrudkam­ mare , toalett och uppgång till sakristievinden, från vilken man sedan når kyrkans vind (fig 45) . Ingången till den medeltida delen av sakristian be­ står av en portal (fig 68) med tresprångig, spetsbågig tegelomfattning och stickbågig dörrnisch (själva dörr­ öppningens bredd endast 83 cm). Dörren är av ek och plåtbeslagen samt försedd med en triangulär portring och ett låsbeslag med ornerad kant (fig 69). Till till­ byggnaden leder en enkel plåtdörr utifrån och förbin­ delsen med själva sakristian är kamotlerad av ett vägg­ fast skåp. Fig 57. Korets delvis rekonstrue­ rade sydfönster. I hörnet mellan koret och södra korsarmen syns en av korets strävpelare samt en mar­ kering i stenläggningen av kors­ armsabsidens grundmur. Foto 1983. The partial/y reconstructed south window ofthe chancel. In the comer between the c han c el and the south transept can be seen on e of the buttresses ofthe chance/ and, marked in theflagstones, the out­ line ofthe foundation wall ofthe transept apse. Ett brett, rundbågigt fönster med blyinfattade rutor av antikglas finns i sakristians nordvägg. Rummet täcks av ett sturevalv med avfasade ribbor, som vilar på hörnpilastrar (fig 67, 70). Mot norr och söder är sköldbågarna rundbågiga, medan de i öster och väster är spetsbågiga. Valvet är av samma typ som korvalvet, men är mycket lågt och har slappare former. En an­ siktsmask finns modellerad i putsen, och valvribborna följs av dekorativa målningar från 1903-04 (se nedan). Utmed södra väggen i sakristian syns straxt ovanför golvnivån två murklackar (djup ca 20 cm, höjd 40 och 20 cm), som är parallella med väggen. Klacken i det sydvästra hörnet kan vara en rest av den rivna absi­ den, men den i det sydöstra hörnet är mer svårförklar­ lig. Möjligen kan den ha ingått i en väggsockeL Trägolvet omlades senast på 1970-talet i samband med att utrymmet under golvet undersöktes . En arkeo­ logisk utgrävning 1971 blottade bl a nedgången till en vinkällare (som åter sattes i stånd), en låg sockelbänk utmed norra väggen samt ett stenfundament i nord­ väst, sannolikt en rest av kyrkans norra absid. 55 BYGGNADSBESKRIVNJNG 1741 beslöt man reparera sakristian, utvidga föns­ tren (det östra fönstret försvann då sakristian senare tillbyggdes), jämna golvet och göra ny inredning (kr pro t). Galler sattes in i fönstren 1722 (räk), och 1784 murades sakristians kakelugn om och golvet förnyades (inv). Vid prostvisitationen 1849 var sakristian i gott skick, »Utom det att på muren mot kyrkan är en så betydlig fördjupning att den tunna väggen utan särdeles svårig­ het kan genombrytas >> (UDA). Då predikstolen flyttades till korsarmens nordöstra hörn 1782, hade en genomgång tagits upp i muren mellan sakristian och korsarmen (inv). Genomgången sattes igen vid restaureringen 1903-04, och ett kassa­ skåp sattes in i den nisch som då bildades. Anordning­ en avlägsnades vid den senaste restaureringen, då den äldre, skrymmande inredningen också togs bort och kalkmålningarna rengjordes. Ett stenbord i sakristian, omtalat 1741, kan vara ett medeltida altare (kr prot). Vapenhus Vapenhuset i väster (fig 50) från 1839-41 har blottat gråstensmurverk, men var fram till 1950-talet spritput­ sat med släta hörn. På båda sidor om vindfånget finns toaletter, installerade vid den senaste restaureringen. Rummet täcks av ett spegelvalv och har fönster i norr och söder. Försvunnet vapenhus Framför kyrkans gamla sydportal låg ännu vid 1800­ talets början ett äldre vapenhus, sannolikt medeltida. Det hade sadeltak och ingång i söder samt möjligen en glugg in till vinden , men några närmare detaljer fram­ går inte av avbildningarna av kyrkan (fig 18, 41). Stenen från vapenhuset återanvändes troligen vid om­ byggnaden av kyrkan 1839-41. Benhus I vinkeln mellan långhuset och södra korsarmen ligger ett litet benhus, täckt av pulpettak (fig 48). Dess södra vägg utgörs av en medeltida strävpelare. Ingången i väster har en trädörr, klädd med liggande panel, och flankeras av två små fönsteröppningar. 1759 beslöt man bygga ett benhus >>emellan kyrkio­ muren och pelaren til Södra korskyrkan . . . hwartil materialer af Tegel, kalk och Bräder skall nu i winter uphandlas ... » (kr prot) . 1768 beslöts åter att >> Ben­ husbyggnaden nu måtte företagas >> (kr prot), vilket troligen också skedde. Fig 58. Uppmätning av norra korsarmens östfasad, sedd från sakristievinden. I murverket syns spår efter den rivna absi­ den, som ersatts med en slät mur med ett fönster. Fönstret har murats igen då sakristian byggdes. Av tvärsnittet genom norra kormuren framgår det att absiden stod kvar då koret byggdes. Uppm N Sundquist 1948. Sca/e drawing ofthe eastfront ofthe north transept, viewed from the vestry attic. The masonry shows traces ofthe demol­ ished apse, which was rep/aced by a smooth wall having one window. The window was walled up when the vestry was built. The cross-seetian ofthe north wall ofthe chance/ shows t hat the apse was still standing when the chancel was bui/t. Fig 59. Det igensatta fönstret i fig 58. Foto UpMus. The walled-up window in Fig 58. 56 VÅRFRUKYRKAN Fig 60. Interiör mot öster. Foto 1983. The interior, Iaoking east. Interiör Kyrkans inre präglas trots kyrkorummets storlek av värme och intimitet (fig 60, 61). Detta beror i hög grad på den milda färgsättningen i valvmålningarna (se be­ skrivning nedan) och på det dämpade ljuset i koret. Rymden är påfallande och märks särskilt i koret, som visserligen är lika brett och högt som långhuset men verkar luftigare genom den spänstiga valvarkitekturen. I den lite smalare korsmitten mynnar korsarmarna, som genom sina höga och vida bågöppningar uppfattas som en del av kyrkorummet . Väggarna är sedan 1903-04 nedtill klädda med brun­ målad träpanel. En lucka i panelen i korets sydvästra hörn har tagits upp för att visa den skarv mellan den romanska delen av kyrkan och det sengotiska koret som kom fram vid utgrävningen 1974. I korets södra innermur upptäcktes vid den senaste restaureringen en tegelmurad och brädövertäckt nisch (H 61, B 64, Dj 45 cm), som frilades. I korsmitten , till vänster om öppningen in till norra korsarmen, finns i ögonhöjd en nisch (fig 70) med spetsbågig övertäckning (H 67, B 60, Dj 31 cm). Kyrkan värms upp med hjälp av fjärrvärme med radiatorer under bänkarna samt varmluft i koret. Vitlimning av kyrkorummet omtalas 1727 (räk) och 1837 (st pro t). Golv Kyrkans golv består av slipade kalkstensplattor. koret ligger golvet två steg högre än i resten av kyrkan, med en ramp i söder för handikappade. Äldre grav­ stenar finns inlagda i golvet i östra delen av kyrkan (se kapitlet Inredning och inventarier). Fig 61. Interiör mot väster. Foto 1983. The interior, Iaoking west. I 57 BYGGNADSBESKRIVNING 58 VÅRFRUKYRKAN Fig 62. Interiör av koret före 1974--75 års restaurering. Lägg märke till utformningen av korfönstren, · som ändrades vid Erik Lundbergs restaurering på 1950-talet. Foto K-byråns arkiv, ATA. The chancel interior before the restoration of1974-75. Notice the design ofthe chance/ windows, which was altered at a restoration by Erik Lundberg in the 1950's. Fig 63. Interiör mot öster före den stora restaureringen 1903-04. Till höger syns den stora s k Bondläktaren i södra korsarmen. Foto ATA. lnterior, Iaoking east, prior to the major restoration of 1903....()4. The great gallery in the south transept can be seen on the right. 59 BYGGNADSBESKRIVNING 1788 var golvet så bristfälligt, att man »Wore i fara, att falla ned i Grafwarne >> (st prot) , varför man ville ersätta tegelgolvet med en beläggning av ölandssten. Möjligen är det detta som en senare anteckning samma år syftar på, då handelsman Bolmin(?) meddelade sockenstämman »att han från stenhuggaren Gothe swar inhändigat, hwilket swar af Prosten uplästes och innehöll, att den qvantite sten, som en!. murarens project skulle åtgå, kostade i Stockholm 41 RD» (st prot) . Vid diskussioner om kyrkans inredning 1833 påpekades åter att golvet var så dåligt att gropar upp­ stått i gångarna (st prot) , och 1839 och 1844 betalades murare Sandgren(?) och murare Norell för att de lagt in plansten i koret (räk). Under medeltiden låg golvet på olika nivåer i olika delar av kyrkan, beroende på läget i åssluttningen. Högsta golvnivån fanns i den norra korsarmen och den lägsta i söder, med en sammanlagd nivåskillnad på drygt en meter. Detta innebar bl a att man från de båda portalerna i söder var tvungen att gå uppför några trappsteg innan man nådde långhusets golvnivå. Rester av det medeltida tegelgolvet har påträffats på flera ställen i kyrkan, bl a i södra korsarmen, där man ge­ nom en lucka kan studera den medeltida golvbelägg­ ningen. Först i modern tid , framför allt vid restaure­ ringen 1903-04, erhöll kyrkan en enhetlig golvnivå, genom att golvet sänktes i norra korsarmen och höjdes i den södra. Fig 64. Interiör mot väster före 1903-04 års restaurering. Lägg märke till det oregelbundna mur­ verket i norr mellan koret och korsmitten, vilket senare avjäm­ nats (jfrfig l). The interior, Iaoking west, prior to the 1903-04 restoration. Notice the irregular masonry in the north, between the chance/ and the crossing , which has since been levelied off(cfFigl) . Valv Kyrkorummet täcks av medeltida tegelvalv , tillkomna vid två valvslagningsperioder på 1400-talet. I långhuset och i korsarmarna finns stjärnvalv , medan korsmitten och koret har stjärnvalv av en yngre och mer utvecklad typ, s k sturevalv. 39 De senare valven är samtida med koret. Ett liknande valv finns också i sakristian. Långhusets två valv (tig 72) vilar på starkt fram­ springande väggpilastrar och skiljs av en bred, spetsbå­ gig gördelbåge. I norr och söder bildar de breda, rund­ bågiga sköldbågarna djupa nischer, medan sköldbå­ garna i öster och väster är tunna och spetsbågiga. Västvalvet har oartikulerade valvribbor i halvstens bredd och kupiga valvkappor. Östra långhusvalvet har en något rikare utformning, med klöverbladsformat profilerade valvribbor, som i valvhjässan förenas av ribbor med rak genomskärning. Från samma tid som långhusvalven är stjärnvalven i korsarmarna (tig 65, 66), som även de vilar på sköldbå­ gar och pilastrar. Valvhjässan ligger betydligt högre i den norra korsarmen än i den södra, vilket syns i tig 47. Detta hänger sannolikt samman med de medeltida golvnivåerna, då den norra korsarmens golv låg en halv meter högre än nu. Dess sköldbågar i öster och väster är rundbågiga och utförda i helstens bredd. Dubbelt så kraftig är den norra sköldbågen samt svagt spetsbågig, och samma djup och form har bågöpp­ ningen mot korsmitten. Valvkapporna är kupiga och 60 VÅRFRUKYRKAN 61 BYGGNADSBESKRIVNING Fig 66. Interiör av norra korsarmen. Till höger anas nischen Fig 67. Interiör av sakristian. Foto 1983. efter den rivna absiden. Foto 1983. Interior of the vestry. Interior of the north transept. The niche lejt by the demol­ ished ap se can just be made out to the right. Fig 65, t v. Interiör av södra korsar­ men. Runt fönstret till vänster syns nischen efter den rivna absiden. Foto 1983. Lejt . Interior ofthe south transept. The niche lejt by the demolished apse can be seen round the window to the lejt. Fig 68 , t h. Norra korväggen med sakristieportaien och Carl Wilhelm Pettersons porträtt av Melanchthon och Luther från 1904. Foto 1983. Right. North wall of the chancel, showing the vestry portal and Carl Wilhelm Pettersson ' s portraits of Melanchthon and Luther (1904). 62 VÅRFRUKYRKAN Fig 69. Detalj av sakristians järnbeslagna dörr. Foto 1983. Detail of the iron-bound vestry door. Fig 71. Medeltida väggnisch i korsmitten invid öppningen in mot norra korsarmen. Foto 1983. Mediaeual niche in the crossing, near the opening to the north transept. Fig 70. Gubbhuvud i sakristians valv . Den ornamentala mål- ningen har utförts av Carl Wilhelm Pettersson. Foto 1983. Sculptured human head in the vestry vaulting. The ornamen- tal painting is by Carl Wilhelm Pettersson. ribborna har halvstens bredd utom i hjässan, där de är något bredare. Södra korsarmens stjärnvalv har ribbor enbart i halvstens bredd, men är i övrigt utformat som valvet i norr. Bågen mot korsmitten är dock extra kraftig, cirka 140 cm tjock. Koret och korsmitten (fig 73, 74) har välvts samti- digt. I koret och koravslutningen vilar valven på enkelt avfasade valvpilastrar, men i korsmitten saknas pilast- rar, trots att valvet där är sekundärt i förhållande till murarna. A v oregelbundenheter i murverket att döma vilar korsmittens valv direkt på gråstensmurverk, och något ytterligare stöd har inte behövts . Koravslutningens valv är ett halvt stjärnvalv, medan korvalvet har fått den rikaste utformningen, ett sture- valv med ett intrikat ribbmönster. I korsmitten har valvet formen av ett ordinärt sturevalv, dvs ett stjärn- valv med en inskriven fyrklöverformad stjärna. Karak- teristiskt för valven i kor och korsmitt är de dekorativa figurer, »gubbar», som utförts i tegel och puts (fig 75). Den inre stjärnan i dessa valv bärs nämligen i alla fyra väderstrecken av sådana gubbar, som står på sköld- och gördelbågarna och vars armar bildar en direkt fortsättning på valvribborna. Ansiktsmasker i puts finns överallt där ribborna skär varandra, vid en del av valvanfangen samt över bågen in mot södra korsar- men. Gubbar fanns tidigare även i koravslutningens 63 Fig 72. Långhuset välvdes på 1400-talet med två stjärnvalv. Det västligaste valvet döljs bakom orgelfa­ saden. Den ornamen­ tala målningen härrör från 1903-M. Foto 1983. The nave acquired two stellar vaults in the 15th century. The westernmost vault is on/y part/y visible. The decaralive paint­ ing date s from 1903-()4. valv (fig 63), men höggs bort vid restaureringen 1903-04. Sannolikt har också ansiktsmasker avlägs­ nats. Vårfrukyrkans valv har uppmärksammats av profes­ sor Erik Lundberg, som i olika sammanhang framhållit deras höga kvalitet, bl a i sitt restaureringsprogram 1955. Där skriver han följande: »Ifrågavarande valv (=valven i långhuset och kors­ armarna) kunna med skäl göra anspråk på en rang­ ställning i svensk arkitekturhistoria. Endast sällan har sengotikens inledningsskede hos oss manifesterat sig med så nyansrika valvformer. Stjärnmönstret i ribb­ stommen tecknar sig i en smal sammanhållen stjärna och ribborna själva ha smäcker profilering till större delen av sin sträckning, medan de däremot i hjässpar­ tierna visa breda rätvinkliga sektioner. Man har på detta sätt uppnått en verkan av stigande stänglar, vilka svikta en aning under 'blomkalkens' tyngd ; samtidigt som hela hjässpartiet håller samman i sin rumsomslu­ tande substansiella kupning ... Om de äldre valven i kyrkan representera tidig sengotik så utgöra korvalven exempel på den nationella uppsvenska byggnadskonst, som florerade från tiden närmast efter slaget vid Brun­ keberg och långt in på reformationstiden (1470-ca BYGGNADSBESKRIVNING 1550). Denna valvbyggnadskonst, vilken synes ha bli­ vit introducerad genom en utländsk mästare i vissa sidobyggen i Västerås domkyrka, kännetecknas av rika och invecklade dubbla stjärnmönster i ribbnätet. Man har i Mälardalen och i Norrland fattat smak för denna art av valvslagning. En folklig arkitekturriktning har utbildats med dessa stjärnvalv såsom specialitet. Olika lokalskolor kunna urskiljas, mera eller mindre allmogemässiga. Bland dessa lokalskolors arbeten fin­ nas några som kunna göra anspråk på att räknas till den ~venska arkitekturens klenoder. Och detta gäller förvi sso välvningen i Enköping, byggda (sic!) av An­ ders Murmästare. Dessa stora vackert kupiga stjärnvalv omspänna rummet med en djärvhet och en smidig elasticitet , som väcker den allra största beundran. Betänk att valvkap­ porna äro blott 15 cm tjocka ('halvstensvalv')! Te sig långhusets och korsarmarnas valvribbor såsom en aning sviktande blomstänglar så frammanar korets ribbstomme föreställningen om ett jämnt fördelat rut­ nät, som 'spänner ryggen i brygga' över rummet.,, 1706 betalades 2 daler kopparmynt till »Oloff muur­ mästare för dhet han lagade kyrckiohwalfwet» (räk). Fig 73. Valven i koret och koravslutningen från 1400-talets slut , sedda mot öster. Ribbnätet bärs av skulpturalt utformade gubbar, en i varje väderstreck (jfr fig 75) . Den rika målningsskruden utfördes av Carl Wilhelm Pettersson 1903-04. Foto 1983. The vaults of the chancel, dating from the c/osing years of the 15th century . The intersecting rib structure is supporred by scu/ptured humanfigures, one at each point ofthe campass (ejFig 75). The lavish decoration was painred by Carl Wilhelm Pettersson in 1903-()4. Fig 74. Korsmittens valv, sett mot väster. Valvet är samtida med korets valv och är också försett med gubbar. Foto 1983. The vault of the crossing, Jooking west. This vau/t is contemporary with the chancel vaulting and is a/so decorated with sculptured human figures. Kalkmålningar Vårfrukyrkans väggar och valv är rikt smyckade med ningar från senmedeltiden finns också och har delvis målningar, utförda av Carl Wilhelm Pettersson i sam­ inkomponerats i den senare målningssviten. band med restaureringen 1903-04. Ett fåtal kalkmål- En målad marmorering, troligen från 1700-talet, har 5- 825748 Enköpings kyrkor 66 VÅRFRUKYRKAN Fig 75. Korvalvet före 1903--04 års restaurering. Lägg märke till ansiktsmaskerna på ribbornas skärningspunkter. Foto ATA. The chancel uaulting before the restoration in 1903-04. No­ tice the human masks at the points where the ribs intersect. funnits på korets östvägg. På 1890-talet målades en figurscen på korets nordvägg, men har senare utplå­ nats. Medeltida målningar De bevarade medeltida målningarna finns dels på valv­ pilastrarna i långhusets nordöstra och sydöstra hörn (ovanför de forna sidoaltarena) , dels på gubbar och ansiktsmasker i korets och korsmittens valv. Mål­ ningarna framtogs och konserverades av Carl Wilhelm Pettersson 1903, och vid hans egen dekorering av kyr­ kan påbättrades valvmålningarna, varför det är svårt att urskilja vad som är ursprungligt och vad som är sekundärt. Målningarna rengjordes vid den senaste restaureringen av konservator Lars Göthberg. Långhuset:- l. Stående krönt helgon , S Ursula? (på nordöstra valvpilasterns västra sida). Runt helgonet löper en ram, prydd av krabbor och målad i brunrött (fig 76). Bakgrunden har strödda treflikiga blad i ljus­ grönt och brunrött. Helgonet är iklätt en ljus livkläd­ nad och har en ljusgrön mantel, som hålls ihop i halsen av ett spänne och som helgonet samlat upp i sin högra hand. I den vänstra handen syns attributet, en pil med trubbigt huvud. Helgonet håller sitt huvud lätt lutat och har en stor krona med tre eklövsformade ståndare. Håret är kammat i en pageliknande frisyr. Varken frisyren eller klädedräkten utsäger klart om målningen föreställer ett manligt eller ett kvinnligt helgon. 40 - 2. Smärtamannen (på sydöstra valvpilasterns västra sida). Inom en brunröd ram liknande den i nr l och mot en bakgrund översållad med små enkla blommor i samma färg framställs Kristus stående med händerna lyfta och huvudet lätt lutat (fig 78). Ur de fem såren strömmar blodet och samlas upp i en kalk av en knäbö­ jande ängel. Kristus är iförd ett vitt ländkläde och har en korsgloria med dekorativt utformade korsändar i vitt och rött. Runt pannan har han en stiliserad törne­ krona - utformad som ett tjockt rep med knutar - i blekgrönt. Håret faller långt och böljande över axlarna, medan skägget är förhållandevis kort. Ängeln har en tygrik grön klädnad, som nedtill faller ut i en kaskad av små brutna veck. Korsmitten: - 3. Konsekrationskors på södra väg­ gen, intill sydvästra valvsvickeln. Korset har slagits med passare och korsändarna har indelats i fält i om­ växlande vitt och rött. Målningen togs fram och kon­ serverades av konservator Lars Göthberg vid den se­ naste restaureringen. - 4. Biskopshuvud, målat på ett i puts modellerat gubbansikte över bågöppningen in till södra korsarmen (fig 87). Förutom markerade anlets­ drag har huvudet en grön mitra med nedhängande band samt en ornerad krage. Målningen har bättrats på av Pettersson. - 5-8. Stående valvgubbar ovanför sköld­ murarna (fig 74), alla med utbredda armar och vidbrät­ tade hattar. Målningarna har fyllts i av Pettersson, men gör ett tämligen genuint intryck. Ovanför var och en av de fyra gubbarna har det angränsande valvfältet en enkel dekor av utströdda stjärnor, kryss och rundlar i brunrött. Denna dekor har en helt annan karaktär än Petterssons rikt varierade målningar och kan därför antas vara medeltida. Något motstycke finns inte i korvalvet Den östra gubben (nr 5) är iförd en kort röd jacka med hatt och hosor i blågrönt, medan den södra (nr 6) har en lång röd rock, sammanhållen av ett bälte, samt en bredbrättad röd hatt, krönt av en rad kulor. Den västra figuren (nr 7) är klädd i en öppen blå rock över röd väst och blågröna byxor. På huvudet har han en blågrön hatt. Den originellaste utformningen har 67 dock den norra gubben (nr 8) fått, som också bevarat mest av den medeltida bemålningen. Han är iförd en tvåfärgad , gycklarliknande kostym i rött och blågrönt med åtsittande hosor och långa snibbskor med sporrar (fig 81). På bröstet har han en stor, mönstrad medal­ jong och på huvudet en röd, bredbrättad hatt, prydd med bjällror eller kulor. Hatten kröns av ett stiliserat träd i rött och grönt, i vilket sitter två fåglar. Från en rem vid midjan hänger en pung och bredvid den är en sax målad. På gubbens andra sida avbildas ett arm­ borst med en ekorrpil. Koret: - 9-10. I korvalvet finns två ansiktsmasker, som vid den senaste restaureringen helt befriades från senare övermålning av konservator Lars Göthberg (fig 80). Den sydvästra (nr 9) är iförd en krona med tre klöverbladsformade ståndare. Under det skäggprydda ansiktet är en veckad krage markerad. Det nordvästra Fig 76. S Ursula (?), kalkmålning från 1400-talets senare del eller 1500-talets början på valvpilastern i långhusets nordöstra hörn. Målningen togs fram och restaurerades av Carl Wilhelm Pettersson 1903-04 (jfr tig 77). Foto 1983. Sr Ursula (?), late 15th or ear/y 16th-eentury mural in the norrh-east earner of the nave. Uneovered and restared by Carl Wilhelm Pellersson , 1903-41 (ej Fig 77). KALKMÅLNINGAR huvudet (nr JO) har en liknande bemålning. Färgerna är blekgrönt och svagt rött. Pettersson har målat ansikten överallt där ribbor möts i valvet, men dessa kan inte i något fall visas vara medeltida. Måhända döljer sig dock enkla målningar även under dessa. Samma anta­ gande kan göras beträffande två konsolhuvuden i puts, som finns i koravslutningen och som är något större än de övriga ansiktsmaskerna. Pettersson har försett des­ sa med anletsdrag, hår, skägg och grön klädnad. ­ 11-14. Stående valvgubbar över sköldbågarna i korval­ vet (fig 73 , 85). Den östra gubben (nr 11) är utförd i halvfigur och klädd i röd jacka med vit krage samt bredbrättad grön hatt med röda prydnader. Figuren i söder (nr 12) har en röd rock med midjebälte , gröna hosor och snibbiga skor. På huvudet bär han en grön mössa med uppvikta brätten, kantad av röda bollar. Den västra valvgubben (nr 13) är liksom nr 11 utförd i Fig 77. Kalkmålningen i fig 76 efter framtagandet. Foto C W Pettersson. ATA. The mural in Fig 76 after it had been uncovered. 68 VÅRFRUKYRKAN halvfigur. Han är iförd en mörk jacka med vit krage och en bred grön mössa med vågig kant. Gubben i norr (nr 14) har målats med blågrön rock med midjebälte samt hatt och hosor i rött. Skorna är snibbiga. Sakristian: - 15. Gubbhuvudet i valvet har bernål­ ning i grått och rött, med anletsdrag, hår och skägg markerade samt mössa och krage antydda. De medeltida målningarna i Vårfrukyrkan är svåra att närmare analysera på grund av den övermålning de utsatts för. De båda figurscenerna i långhuset är dock knappast förvanskade, att döma av foton från framta­ gandet (fig 77, 79). Dessa målningar kan på grund av sin placering antas tillhöra en tidigare period än mål­ ningarna i koret och korsmitten, eftersom valven i långhuset är äldre. Det är dock svårt att precisera dateringen. Helgonet har en höggotisk karaktär, me- Fig 78. Smärtomannen, kalkmålning från 1400-talets senare del eller 1500-talets början på valvpilastern i långhusets syd­ östra hörn. Målningen framtagen och restaurerad av Carl Wilhelm Pettersson (jfr fig 79). Foto 1983. The Man ofSorrows, late 15th or ear/y 16th-eentury mural in the south-east earner of the n ave. Uneovered and restared by Carl Wilhelm Pettersson (ef Fig 79). dan utformningen av Kristi ländkläde liksom ängelns knittrigt veckade klädnad tyder på att de båda figur­ scenerna utförts under 1400-talets senare del eller vid 1500-talets början.41 En liknande datering får även va1vgubbarna, som dock bör ha tillkommit efter 148942 (se kyrkans byggnadshistoria) . Det förefaller egendomligt att en så stor och rik kyrka som Vårfrukyrkan inte haft fler medeltida mål­ ningar än de nyss beskrivna. Redan 1882, i nyvaknat antikvariskt intresse , undersökte man putsen inne i kyrkan, dock utan att finna några äldre målningar.43 Tio år senare bad man riksantikvarien om ett utlåtan­ de, eftersom man ville låta dekorera kyrkan. Något svar har inte bevarats, men korets nordvägg dekorera­ des strax därefter, så tydligen påträffade man inte heller nu några medeltidsmå1ningar. Inför den stora Fig 79. Kalkmålningen i fig 78 efter framtagandet. Foto C W Pettersson. ATA. The mural in Fig 78 after it had been uneovered . 69 KALKMÅLNINGAR Fig 80 a-b. Medeltida bernålning på två ansiktsmasker i kor­ valvet , framtagna av konservator Lars Göthberg vid restaure­ ringen 1974-75 . Foto 1983. Mediaeval paintwork on two human masks in the chancel vaulting, uneovered by Lars Göthberg , conservator, during the 1974-75 restoration. Fig 81, t h. Den norra figuren i korsmittens valv. Gubbens bernålning är till stor del medeltida, men har bättrats på av Carl Wilhelm Pettersson vid restaureringen 1903...{)4. Foto Lars Göthberg 1974. Right. The north human figure in the vault of the crossing. Most of the paintwork on the figure is mediaeval, though i t was touched up by Carl Wilhelm Pettersson during the 1903-04 restoration . 70 VÅRFRUKYRKAN restaureringen 1903-04 undersöktes murarna återigen på jakt efter äldre målningar. Undersökningen gjordes av byggmästare J A Eklund, som knackade bort ett tjugotal kalklager på »hvalfstrålar, hvalfkupor och hvalfbågar samt å flera mera framstående väggpar­ tier>>.44 Den enda medeltida målning Eklund fann var den med rött tecknade mitran till biskopshuvudet (nr 4). 1914 skrev Carl Wilhelm Pettersson en kort redogö­ relse för sina arbeten i Vårfrukyrkan och nämner hur han inspirerats av »några få fragment efter målningar i äldre delen af kyrkan ... Dessa gamla målningsfrag­ ment äro bibehållna, men något restaurerade, bland annat å vestra kvadratens södra sidopelare - 'Kristus blödande ur de fem såren' -, och å den motsatta pe­ laren åt norr S13 Ursula. I mellersta kvadratens hvalf som är inslaget på 1500-talet? är vid strålarnas afslut­ ning figurer utförda i puts och målade, hvilken målning konserverades. I korhvalfvets rika stråtsystem före­ kom äfven en del murade och målade 'gubbhuvuden' hvilka bibehöllos oförändrade» (ATA). Fig 82. Målning på norra korväggen av Gösta Sandqvist 1892, övermålad vid restaureringen 1903...{)4. Foto ATA. Mural on the nortJi chance/ wall by Gösta Sandqvist (1892), painted over at the 1903-04 restoration. En medeltida målad dekor har dock troligen funnits i valven. På Petterssons eget foto av S Ursula (fig 77) syns att sprången på långhusets nordöstra valvpilaster varit bemålade med olika geometriserande mönster. Tydligen är det framför allt dessa fragment Pettersson inspirerats av och vidareutvecklat i sin egen dekora­ tion av kyrkan . Vid den senaste restaureringen togs provytor upp i norra korsarmen, men ingen medeltida målning påträf­ fades. Efterreformatoriska målningar Vid byggmästare Eklunds undersökning 1903 påträf­ fades också svartgrå färg på valvstrålarna i norra kors­ armen samt en marmorering i svart och grått på korets fondvägg, vilka inte längre är synliga. Den senare be­ målningen tillkom troligen vid 1700-talets slut i sam­ band med att altaruppsatsen sattes upp. Hela norra korväggen dekorerades 1892 av Gösta Sandqvist (Eriksson 1903 , s 19), där den övre, halv­ runda delen av väggfältet återgav Kristi vandring till Emmaus (fig 82). Scenen flankerades av två stående figurer och under löpte texten »Herre blif när oss ty det lider mot aftonen och dagen är förl iden. Luc. 24: 29». Den nedre delen av väggen var prydd med en draperimålning. Utsmyckningen var svårt skadad re­ dan vid sekelskiftet och målades över vid restaurering­ en 1903-04. Carl Wilhelm Petterssons målningar Vårfrukyrkans väggar och valv är till största delen täckta av målningar, utförda vid restaureringen 451903-04 av Carl Wilhelm Pettersson. Medhjälpare var bl a målarmästare C Forsslund , Stockholm, som enligt inskrift målade »ornamentiken i hvalfvet ». Pet­ tersson hade samarbetat med olika arkitekter och res­ taurerat målningar i flera medeltida kyrkor innan han kom till Vårfrukyrkan . Tydligen hade han samlat ett stort förråd av dekorativa former och stor erfarenhet av medeltida uttryckssätt , vilket nu kom honom väl till pass. Både som prov på Carl Wilhelm Petterssons skicklighet och på sekelskiftets historieromantiska må­ leri är Vårfrukyrkan idag enastående. Målningarna rengjordes av konservator Lars Göthberg 1974-75, varvid ett orört fält lämnades i sydvästra delen av korval vet. KALKMÅLNINGAR 7 1 Fig 83 a-b. Konsolhuvuden i koravslutningen , dekorerade av Carl Wilhelm Pettersson. Foto 1983. Braekers in the form of human heads in the east end of the chancel, decarared by Carl Wilhelm Pellersson. Målningsskruden kännetecknas av mjuka pastell­ färger och en rik formvariation . Till största delen består utsmyckningen av olika sorters ornament och bladslingor, men även figurer och språkband förekom­ mer. Pettersson har till övervägande del använt sig av former med senmedeltida karaktär, och om medelti­ dens »horror vacui>> (rädsla för tomrummet) minner framför allt målningarna i koret , där varje yta i väggar och valv dekorerats. I hela kyrkan löper i fönsterhöjd en målad bladbård i rött och grönt , och fönster och dörrar har en målad omfattning i blekgrönt, prydd med röda och/eller gula flikiga blad. Valvbågar och valvribbor följs av blad­ slingor eller ornamentband av medeltida typ. I korav­ slutningen är väggarna täckta av kvadermålning, som avslutas uppåt av en ornamentbård. Koret. Koravslutningens valvstjärna är fylld av humleslingor i blekblått och rosa, och de båda medelti­ da konsolhuvuden som bär valvribborna har dekore­ rats som skäggprydda byster (fig 83). I de tre valvfälten ovanför fönstren finns figurframställningar mot en ljus­ blå, stjärnbeströdd bakgrund. I det mellersta framställs Kristus som världsdomare, flankerad av två änglar samt bokstäverna alfa och omega (det senare upp­ och nedvänt) . Kristus är iförd en blå klädnad och röd mantel , och glorior och bokstäver är belagda med blad­ guld. I de båda andra fälten sitter apostlarna Petrus och Paulus , i grön livklädnad och röd mantel respekti­ ve röd klädnad och grön mantel (tig 84). På gördelbågen mellan de båda korvalven finns ett språkband med texten >>Halleluja Lofsjungen Gud i Haus helgedom Lofsjungen Honom i Hans makts fäste Lofsjungen Herran för Hans väldiga gerningar Lof­ sjungen Honom efter Hans stora härlighet >> . På korval­ vets södra sköldbåge står texten >Godt är att tacka Herran och att lofsjunga Ditt namn Du Allrahögste att om morgonen förkunna Din nåd om aftonen Din tro­ fasthet Ps 92 2 3>>. Den västra bågen har texten >Ty Herran är god och evig är Hans nåd från slägte till slägte Hans trofasthet Ps l00 v 5>>. På motsvarande Fig 84. Carl Wilhelm Petterssons målningar i koravslutningen. Foto 1983. Murals by Carl Wilhelm Pettersson in the east end of the chancel. ställe i norr står >>Lofven Herran alla folk Prisen Ho­ nom alla jordens slägten Ty Hans nåd är mäktig öfver oss Och Herrans sanning varar i evighet Halleluja Ps 117 >> , Korets stjärnvalv (fig 73) är prytt med slingor i grönt och rött samt med stjärnblommor mot gul bakgrund. I valvhjässan är åtta änglar målade i rosa och blekgrönt mot gul bakgrund, och de håller språkband med texten >>Helig helig helig är Herren Gud allsmäktig som war och som är och som komma skall >> . I hjässmitten är ett gudsöga målat. Över sköldbågarna i söder och norr ­ och flankerande de medeltida valvgubbarna som på­ bättrats av Pettersson - är evangelisterna framställda med sina attribut. I söder sitter Matteus i röd mantel Fig 85. Målningarna på norra korväggen och i valvet ovanför. Foto 1983. The murals on the north chance/ wall and on the vaulting above il. 6- 825748 Enköpings kyrkor 74 VÅRFRUKYRKAN tillsammans med en ängel och Markus i grön mantel med sitt lejon , och i norr Lukas i blått med sin oxe och Johannes i röd mantel med örnen (fig 85). Alla figurer­ na har glorior belagda med bladguld . På korets norra vägg finns målningar av Philip Me­ lanchthon och Martin Luther, som avbildas stående i helfigur inom mönstrade ramar (fig 68). Den skäggige Melanchthon bär en stor röd bibel och är klädd i en Fig 86. Månadsbilder på gördelbågen mel­ lan koret och kors­ mitten. Foto 1983. Images ofthe months on the transverse arch between the chancel and the crossing. Fig 87. Gördelbågen mellan korsmitten och södra korsarmen . Ovanför bågen en medeltida ansikts­ mask. Foto 1983. The transverse arch between the erossing and the south tran­ sept. Above the arch, a mediaeval human mask. pälsbrämad mörk kappa , medan Luther håller en upp­ slagen bok och har en stor krage på sin rock. Den övre delen av det norra väggfältet upptas av en mandorla med Maria i grön klädnad och röd mantel, stående med jesusbarnet mot en slingermönstrad, blekblå bakgrund (fig 85). Resten av väggfältet är fyllt av stora, frodiga bladslingor och bladrosetter av renässanskaraktär, ut­ förda i bl a ljusgrönt , rosa och blekblått. 75 KALKMÅLNINGAR På korets södra vägg och inom mönstrade ramar framstä ll s Olaus Petri , bärande en bok och iklädd en mörk kappa med grönt foder samt röd mössa, och Laurentius Petri , skäggig i brun kappa med röd krage och även han bärande en bok. Övre delen av väggfältet är fyllt av kraftiga bladslingor i ljusgrönt , rött och gult , i vilka två blekblå sköldar med kri stusmonogram är infällda. Undersidan av gördelbågen mellan korets och kors­ mittens valv är prydd med månadsbilder, insatta i en vegetativ ornamentik i huvudsakligen grönt (tig 86). Längst ned i norr står sentensen >>Vinnlägger eder att sköta det edert är och arbeta med edra händer att i vandren ärbart inför dem som utantill äro», och där­ ovanför vidtar månaden januari , som symboliseras av en skogshuggare . Scenerna avslutas i södra delen av bågen av ett brödbak, som representerar december. Därunder står texten ,,Vårt lif varar i sjuttio högst åttio år och då det bäst varit hafver så hafver det möda och arbete varit >> . Korsmitten . Fälten i själva valvstjärnan är fyllda av bladslingor i rött eller grönt , och i hjässan är åtta änglar målade mot omväxlande rosa och blekblå bakgrund (fig 74). Änglarna håller språkband med följande texter (lästa medsols med början i öster): >>Saliga äro de som lida förfölje lse för rä ttvisans skull ty dem hörer him­ melrike t till >>, »Saliga äro de andeliga fattiga ty him­ melriket hörer dem till >>, »Saliga äro de bedröfvade ty de skola få hugsvalelse>>, >>Saliga äro de saktmodiga ty de skola besitta jorden ,,, >>Saliga äro de barmhertiga ty dem skall ske barmhertighet >>, »Saliga äro de som hungra och törsta efter rättfärdigheten ty de skola blifva mättade >>, »Saliga äro de renhjertade ty de skola se Gud >>, >>Saliga äro de fridsamma ty de skola kallas Guds barn >> . Bågarna in mot korsarmarna har på undersidan fro­ diga bladslingor i rosa , ljusgrönt, blekblått och gult. På den norra bågen finns ett språkband med texten >>Sa­ liga äro de som höra Guds ord och gömma det>>och på den södra ,,Varer ordets görare och icke allenast hö­ 76 VÅRFRUKYRKAN Fig 88 a-b. Gustav Vasa och Gustav Il Adolf, målade av Carl Wilhelm Pettersson i bågöppningen in till södra korsarmen . Foto 1983. Gustav Vasa and Gustavus Adolphus, painred by Carl Wilhelm Pettersson over the arch to the south transept. rare, bedragande eder sjelfva>>. I den breda södra båg­ öppningen finns också framställningar av Gustav Vasa (i öster) och Gustav II Adolf (i väster), målade i helfi­ gur och i tidstypiska dräkter, stående mot en schablon­ mönstrad bakgrund (fig 88). Korsarmarna. Den norra korsarmens valvribbor är dekorerade med geometriserande mönster i mörkrött och gult samt bladstavar i ljusgrönt och gult (tig 66) . I själva valvstjärnan finns tunna bladslingor i rött och grönt, och i de övriga valvfälten finns språkband samt kraftiga bladslingor i olika pastellfärger. Den östra valvkappan har ett korsbärande lamm samt texten >Se Guds lamm som borttager verldens synder>>. I söder står >>En dag i dina gårdar är bättre än eljes tusende. Ps . 84: Il >>, och i väster >>Genom Hans sår blefvo vi helade» tillsammans med en framställning av Peli­ kanen som matar sina ungar med sitt eget blod. I norr lyder texten: >>Jag vill hellre vakta dörren i min Guds hus än dväljas i de ogudaktigas hyddor. Ps. 84: Il. ,, Valvribborna i den södra korsarmen har också geo­ metriserande dekor (i rött och gult) och bladstavar (i grönt och rosa), medan fälten i själva valvstjärnan är beströdda med enkla stjärnor. Valvkapporna i övrigt fylls av frodiga bladslingor i bl a ljusgrönt och rosa, i vilka inkomponerats personifikationer av dygderna Fortitudo (i öster), Justitia, Temperantia och Caritas (fig 65). Långhuset. I långhusets östra trave är de båda sköldbågarna i norr och söder på undersidan dekorera­ de med målningar av profeterna , insatta i runda medal­ jonger mot blekblå bakgrund och hållande språkband med sina namn. I den norra bågen framställs Jesaja, Jeremias , Hesekiel , Daniel, Hosea, Joel , Amos och Obadja (stavningen normaliserad) samt i bågens hjässa texten »Vi hafve ett fast profetiskt ord och I gören väl om I akten deruppå>>. Den södra bågen har profeterna Jona , Mika , Nahum, Habackuk, Sefanja, Haggai , Sa­ karja och Malaki samt texten »Salig är den som hörer och bevarer profetians ord». Det östra långhusvalvet har på valvribborna en geo­ 77 KALKMÅLNINGAR metriserande dekor i rött och grönt. Det är troligt att Pettersson här delvis har rekonstruerat en ursprunglig bernålning (tig 72, jfr tig 77). Fälten i valvstjärnan är fylld av enkla ornament i rött, som imiterar den troligt­ vis medeltida målningen ovanför valvgubbarna i kors­ mittens valv . I valvsvicklarna finns akantusblad. Gördelbågen mellan de båda långhusvalven är deko­ rerad med kraftiga bladslingor, som bildar medaljonger runt framställningar av de visa och de fåvitska jung­ frurna (tig 89). I hjässans mitt finns ett språkband med texten »Vaken ty I veten icke stunden då men­ niskosonen kommer». sköldbågarna i det västra långhusvalvet pryds av bladslingor i rött och grönt , och liknande slingor finns i valvhjässan. Valvribborna har en dekor av enkla orna­ ment i rött och grönt. Sakristian. I sakristievalvet har Pettersson lämnat valvribborna odekorerade, medan fälten i hjässan fyllts med bladslingor, stiliserade rosor och bladknoppar i rött, grönt och gult (tig 70). Sköldbågarna följs av ett ornamentband i rött. Vapenhuset. Runt fönster och dörrar löper blad­ bårder och i valvhjässan finns en målad bladrosett. Arkitekt Fredrik Falkenbergs (se not 64) restaure­ ringsförslag från år 1900 tog inte upp dekorering av väggar och valv, utan föreslog i stället att kyrkan - om inga äldre målningar påträffades - skulle bibehållas vitlimmad , >blott med någon färgdekoration å hvalf­ strålarnes knutpunkter och andra ställen >>. Till detta gjorde Falkenberg en ideskiss (tig 110) som visades för kyrkostämman, vilken skulle följas, >dock så att ko­ rets hvalf, väggfältet å sakristiemuren (som borde om­ målas med hållbarare färg) samt några andra ställen å hvalf och väggar skulle , liksom fönsternischerna, de­ koreras mera fylligt och att vi [= Falkenberg och Pet­ tersson] framdeles skulle närmare bestämma detal­ jerna . . . >> (brev från Fredrik Falkenberg 5 maj 1903). Valvmålningarna utfördes under sommaren 1903. Fig 89 a-b. De visa och de fåvitska jungfrurna, målning på gördelbågen mellan de båda långhusvalven. Foto 1983. The Faofish and Wise virgins, murals on the transverse areh between the two vau/ts of the nave. 78 VÅRFRUKYRKAN Fig 90 a-b. Delar av arbetsstyrkan vid Vårfrukyrkans dekorering 1903-04. Foto K R Forslund 1904. K-byråns arkiv, ATA. -Arbetsstyrkan vid restaureringen av kalkmålningarna 1974-75. I mitten Claes Knape, Ingrid Hemgren och Lars Göthberg. Same ofthe workers decarating Vårfrukyrkan in 1903-()4.- Workers restaring the murals in 1974-75 . Väggmålningarna tillkom dock först senare och var inte planerade från början. Sedan ledningen av restau­ reringen övertagits av byggmästare J A Eklund, ansåg denne att , eftersom Pettersson >>nedlagt så mycket och gediget arbete å kyrkans hvalf, . .. dessa med nödvän­ dighet fordra att äfven väggame förses med målningar>> (brev från J A Eklund l oktober I 903). Enskilda för­ samlingsmedlemmar erbjöd sig då att bekosta nya mål­ ningar, och Pettersson gjorde ett förslag, som tog upp scener ur Kristi barndomshistoria (Bebådelsen , Her­ darnas tillbedjan , Kristus frambäres i templet , Kristi dop samt Kristi förklaring) samt apostlar i koret, i södra korsarmen Den barmhärt ige samariten och i själva bågöppningen Luther och Melanchthon. I norra korsarmen skulle Den förlorade sonen samt Kristus välsignar barnen målas , och långhusets väggar skulle prydas av fyra gammaltestamentliga figurer. Överintendentsämbetet lät emellertid arkitekt Agi Lindegren46 utarbeta ett nytt förslag till dekorering av väggarna , vilket godkändes 3 juni 1904. Luther och Melanchthon kom på detta sätt att hamna i koret, tillsammans med Olaus och Laurentios Petri. Linde­ grens förslag nämnde dock inte Gustav Vasa och Gus­ tav II Adolf, vilka tillsammans med de övriga figurerna visar att bildprogrammet var uppgjort för att hedra 47 reformationens förgrundsgestalter. Carl Wilhelm Pettersson lämnade 1914 en redogörel­ se för sina arbeten i Vårfrukyrkan (ATA), av vilken man kan få intrycket att det var han som bestämde bildprogrammet: »Hua/f och väggmålningar. Nya kalkmålningar anbringades, dock ej efter något förut uppgjort förslag, ty den arkitekt som skulle uppgöra det hade inget färdigt, jag anmodades att börja måla ändå, och med ledning af några få fragment efter mål- ningar i äldre delen af kyrkan försigick detta. » Troligen ville han framhäva att varken Falkenberg eller Linde- gren hade gjort kartonger till målningarna, utan att han själv stod för utformningen av dessa. 48 Kommitten för 1903-04 års restaurering ansåg att kyrkan hade blivit enastående vacker, men hos senare generationer har åsikterna om Petterssons målningar gått vitt isär. I ett restaureringsprogram från 1955 häv- dade professor Erik Lundberg att de borde avlägsnas, eftersom de enligt hans mening förtog intrycket av valvarkitekturen och dessutom röjde en »rent upprö- rande dilettantmässighet ifråga om figurteckning och figurkomposition ,, . Eftersom målningarna med tiden blivit svårt ned- smutsade, kom saken att ställas på sin spets i samband med förberedelserna för den senaste restaureringen av kyrkan. Vid en besiktning 1965 av konservator Sven Dalen framgick det att bindemedlet i färgen delvis hade förintats. En rengöring skulle därför innebära att fär- gen fläckvis försvann och måste kompletteras , vilket KALKM ÅLNINGAR 79 skulle medföra extra kostnader. Detta bekräftades 1970, då målningarna i sakristievalvet rengjordes av konservator Gösta Lindström. Den ekonomiska aspekten samt en allmän misstro mot tidigt 1900-talsmåleri, vilken delvis också delades av de antikvariska myndigheterna , såg länge ut att avgöra målningarnas öde. En opinion för mål ningarnas bevarande växte sig dock allt starkare, och 1973 be- slöts att målningarna skulle restaureras. Svårigheten att uppskatta kostnaden för detta visas av de begärda offerterna- konservator Gösta Lindström uppskattade kostnaden till 250 000 kr och Lars Göthberg till 93 000 kr. Uppdraget gick till konservator Göthberg, som till- sammans med en arbetsstyrka på 3-6 personer och med hjälp av Gomrna Pane (gummideg) rengjorde mål- ningarna. Fläckvis lossnade färgpigmentet , eftersom bindemedlet (ett animaliskt lim , möjligen kasein) här och var hade torkat. Pigment av skiftande kvalitet hade använts, och särskilt den gröna färgen erbjöd problem. Arbetet tog 86 veckor under åren 1974-75 och kostnaden blev 11 7 000 kr (restaureringen i sin helhet kostade cirka l ,8 miljoner) . 80 Fig 91. Glasmålningar från 1906 av Carl Wilhelm Pettersson i korets nordöstra fönster. Nedifrån ses Bebådelsen, Konung­ arnas tillbedjan och Kristi dop. Foto 1983. Stained glass by Carl Wilhelm Pettersson ( 1906) in the north­ east window of the chancel. Bottom: the Annunciation. Centre: the Adoration of the Magi . Top: the Baptism of Christ. Glasmålningar Tre av Vårfrukyrkans fönster är försedda med glasmål­ ningar, utförda 1906 av P G Ringströms glasmästeri efter ritningar av Carl Wilhelm Pettersson. De är ut­ förda i medeltida stil , vilket är särskilt tydligt i de båda korfönstren. Här har konstnären placerat figurerna i en skenarkitektur av medeltida karaktär mot mönstrad bakgrund , och i alla tre fönstren finns ornamentbårder med motiv hämtade från bevarade gotländska glasmål­ ningar. Varken figurkompositionen eller färgsättningen gör dock något genuint medeltida intryck. Fig 92. Glasmålningarna i sydöstra korfönstret med Korsfäs­ telsen, Uppstånuelsen och Kristi himmelsf> Rundfönstret i södra korsarmen (fig 93) . Glasmål­ ningen framställer Majestas Domini , insatt i en medal­ 7- 825748 Enköpings kyrkor Fig 93. Majestas Domini , glasmålning i föster i södra korsar­ men. Foto 1983. Majestas Domini, stained-glass window in the south tran­ sept . jong med spiralmönstrad, blå bakgrund . Runt medal­ jongen finns ornament i huvudsakligen gult och grönt. Kristus har en gul gloria med kors i rött och är iförd en röd mantel med grönt bräm. En text i nederkanten anger att glasmålningen donerats av G L Björkman (v ordf i restaureringskommitten 1903-04) år 1906. 1903-04 års restaureringskommitte uppmuntrade do­ nationer till bl a glasmålningar, och källarmästare John Jonsson, som ville donera ett av korfönstren, visade en skiss av B G Liljeblad i Stockholm, föreställande Upp­ ståndelsen. Ä ven järnhandlare J L Thorslund ville be­ kosta ett korfönster , som skulle framställa Korsfästel­ sen. Carl Wilhelm Pettersson fick i uppdrag att göra skisser av fönstren , men genom ett underhandsbesked från Överintendentsämbetet fick kommitten meddelan­ de om att de insända ritningarna (som sannolikt också upptog Liljeblads förslag) troligen inte skulle godkän­ nas . Petterssons förslag, troligen utarbetat under över­ inseende av Agi Lindegren, godkändes dock 3 juni 1904. Liksom valv- och väggmålningarna ansågs Carl Wilhelm Petterssons glasmålningar i Vårfrukyrkan ha en för sin samtid >>tilltalande medeltida karaktär>> (ur K Majt :s beslut). Även i fråga om glasmålningarna tycks utformningen ha bestämts av Pettersson själv, medan Agi Linde­ 82 VÅRFRUKYRKAN grens insats begränsat sig till uppgörandet av själva bildprogrammet, där visserligen Korsfästelsen och Uppståndelsen kom att ingå men kompletterade med andra scener. Pettersson hade stor erfarenhet av glasmålningar från Gotland, där han både kompletterat medeltida fönster och komponerat helt nya (se not 45). Utgrävningarna 1971 och 1974 Vid två tillfällen har man företagit arkeologiska utgräv­ ningar under kyrkans golv , dels i samband med nyin­ redningen av sakristian 1971 , dels 1974 då kyrkan för­ sågs med varmluftskanaler för uppvärmning med fjärr­ värme. Undersökningarna i sakristian utfördes av antikvarie Lars Gezelius , Upplandsmuseet, som mitt i rummet under golvet fanns ett tegelmurat schakt, troligen en gravkammare. Väster därom låg nedgången till en käl­ lare , som sträckte sig in under skiljeväggen mellan sakristian och norra korsarmen. Källaren, som sekundärt använts som benhus, härrör sannolikt från 1500- eller 1600-talet. Den tömdes och renoverades och används nu som vinkällare. Utmed sakristians norra vägg påträffades en låg sockelbänk med tegelmurad kant , som ej var helt pa­ rallell med väggen. I rummets nordvästra del fanns ett stenfundament , sannolikt efter den absid som enligt spåren i murverket funnits i norra korsarmen. Den större utgrävningen 1974 leddes av amanuens Håkan Eriksson, Upplandsmuseet, och berörde hela kyrkorummet (fig 94). Under korgolvet upptogs större delen av utrymmet av en stor värmekammare från 1903-04, som gjorde det omöjligt att se några spår av ett äldre kor. I resten av kyrkan var marken helt omrörd av de många gravläggningarna, som förstört lagerföljden. Flera intressanta iakttagelser kunde trots detta göras. Hans största glasmålningar finns dock i koret i Trefal­ dighetskyrkan i Uppsala, utförda 1905. På 1950-talet avlägsnades korfönstrens glasmål­ ningar i samband med att fönstren förminskades, men vid den senaste restaureringen sattes de åter in , infat­ tade i en ram av glas i gröna toner. Byggnadsarkeologiska iakttagelser Ur vetenskaplig synpunkt var det angeläget att vinna så mycket information som möjligt om kyrkans äldsta skede. Den romanska kyrkans kor kunde som nämnts inte undersökas, eftersom dess murar måste ha brutits bort i samband med att värmekammaren byggdes . Några stenar intill korsmittens östra del visade dock att korets yttre bredd - på grundmurens nivå - varit nära 10m. Längden kunde inte fastställas. I korsmitten kom det fram grundmurar som kan tolkas som rester av ett centraltorn . Grundmurarna, som fortsatte in under korsarmarnas dagermurar, var 2 m tjocka och har omslutit ett rum med de ungefärliga måtten 5,5x6 m. Inga avtryck påträffades som hade kunnat tala om hur breda de ursprungliga bågöpp­ ningarna mellan centraltornet och långhuset , korsar­ marna och koret varit. Korsarmarna har ursprungligen varit försedda med absider. Grundmuren efter den norra absiden tycks till största delen ha brutits bort då man anlade källaren i sakristian. I söder påträffades dock tydliga rester efter en absid utanför södra korsarmens östmur. 49 Spår av ett golv av murbruk och småsten fanns i dess södra hörn . Det hade varit intressant att få veta om äldre valv funnits i långhuset. Några pelarbaser fanns dock inte under golvet , men eftersom så många begravningar gjorts i kyrkan kan spåren ha försvunnit. 83 UTGRÄVNINGARNA 1971 OCH 1974 Fig 94. Plan över grundmurar från den romanska kyrkan, påträffade vid utgrävningen 1974, l: 300. H Eriksson 1974-G Wiren 1983. Scale drawing to illustra te the foundation wall s ofthe Romanesque church, excavated in 1974, t.· 300. Den medeltida sydportalen, som sattes igen på 1800­ talet och som delvis kan skönjas i kyrkans sydfasad, påträffades bakom putsen under och intill södra lång­ husväggens västligaste fönster. Portalen visade sig ha haft en bredd av cirka 230 cm in mot kyrkan och vara gjord av kvaderhuggen gråsten (tig 52). Av spåren att döma tycks portalen ha varit drygt 3,5 m hög och täckt av en rundbåge. Inget tegel förekom i omfattningen. Från portalens tröskel och upp till långhusets golv ledde dock några trappsteg som murats av tegel. Höjdskillnaden var ca 30 cm. I norra muren tycks inte någon motsvarande portal ha funnits. När man under senmedeltiden byggde det stora koret hade redan den södra absiden rivits och öpp­ ningen efter den murats igen. Det fanns nämligen en tydlig stötfog mellan södra korsarmens nuvarande öst­ mur och korets strävpelare. strävpelaren visade sig däremot vara samtidig med koret (tig 46). Övriga iakttagelser Eftersom kyrkan ligger 1 asens sluttning var man tvungen att anpassa sig efter nivåskillnaden när man byggde kyrkan. Detta märks på flera sätt. Långhusets norra mur vilar på en enkel bädd av relativt små stenar, som lagts i en grund nedgrävning i moränen. Direkt ovanpå denna har sedan dagermuren byggts . Någon egentlig grundsula eller murad undergrund på­ träffades inte vid utgrävningen på något ställe i kyrkan. I söder var nedgrävningen för muren betydligt djupare än i norr, så djup att dess botten inte påträffades vid utgrävningen. Inte heller i korsmitten , där murar efter det förmo­ dade centraltornet påträffades , fanns några spår efter en omsorgsfull grundläggning. I södra korsarmens ab­ sid låg stora stenar, tätt sammanpackade, under golv­ nivån. Något motsvarande kunde inte upptäckas på något annat ställe i kyrkan. 84 VÅRFRUKYRKAN Fig 95. Grundmur påträffad vid ledningsgrävning sydväst om kyrkans långhus. Faundatian wall discovered south-we st of the nave. Fig 96. Grundmur utanför kyrkans sydvästra hörn. Jfr fig 95. Foto Håkan Eriksson 1974. Faundatian wall outside the south-west earner of the church. Cf Fig 95. På grund av nivåskillnaden låg också golvet på olika höjd inne i kyrkan under medeltiden. Högst var golvet inne i norra korsarmen , där spår i murverket i den östra väggen visade att den medeltida golvnivån låg hela 80 cm högre än motsvarande i långhuset. I södra korsarmen, däremot , låg golvet under medeltiden cirka 35 cm under långhusets dåvarande golvnivå. I de omrörda lagren under golvet fann man rikligt med murbruksklumpar, putsrester och tegel skärvor. Här och var påträffades golvtegel i ursprungligt läge . I fyllningen i koret låg ett helt och två fragmentari ska tegel från en valvribba . Teglen har rakt skaft och klö­ verbladsformad främre del. Tegel av liknande typ ­ men med ett mot klöverbladet avsmalnande skaft - har också påträffats vid utgrävningar i franciskanerklostret och i S Ilian. Typen förekommer knappast senare än vid 1400-talets början och kan möjligen härröra från ett valv i kyrkans ursprungliga kor. På några ställen i kyrkan påträffade man sotlager, bl a invid södra korsarmens östvägg, i långhusets nord­ östra och sydöstra hörn samt i södra delen av korsmit­ ten. På det sistnämnda stället fanns ett cirka 20 cm tjockt sotlager, som haft större utbredning men som Fig 97. Grundmur i korsmittens södra del , troligen efter ett centraltorn som ingått i den romanska kyrkan. Foto Håkan Eriksson 1974: UpMus . Faundatian wall in the south ofthe crossing, probah/y from a central tower formingpart of the Romanesque church. 85 genom gravgrävning endast fanns kvar på ett litet om­ råde. Mitt i detta låg en bit av en förkolnad bjälke och brända vetekorn. Brandskadat glas och blyspröjsar på­ träffades i långhusets sydöstra hörn och vid södra korsarmens östvägg, där sotlagret sträckte sig in under igenmurningen efter absiden. Den eldsvåda som läm­ nat dessa spår måste alltså ha ägt rum innan den södra absiden revs och - att döma av lagerföljden i långhu­ sets sydöstra hörn- troligen också innan långhuset och korsarmarna välvdes . Gravar Överallt under kyrkgolvet fanns rester av olika grav­ läggningar och i koret, korsmitten , norra korsarmen och sakristian påträffades murade gravkammare. En av gravkamrarna i korsmitten var putsad och försedd med en invändig blomdekor av renässanskaraktär, må­ lad i svart. Strax intill låg en gravhäll av 1600-talstyp, som sannolikt täckt gravkammaren. En annan grav­ häll , daterad år 1700, låg också i sekundärt läge i korsmitten. I koret påträffades en häll från en barngrav och en del av en annan gravhäll , båda mycket slitna och använda som övertäckning till en varmluftskanal från 1903. - Om gravstenarna, se vidare nedan i kapit­ let Inredning och inventarier. Ända fram till under 1700-talets senare del förekom UTGRÄVNINGARNA 1971 OCH 1974 Fig 98. Kranium med elegant hårband, påträffat vid utgräv­ ningen 1974. Foto Håkan Eriksson 1974. UpMus. Sku/1 with elegant hair ribban , discovered during excavations in 1974. Fig 99, t v. Tegel från en valvribba, påträffad i koret. Foto 1983. Brick from a va u/t rib , disi:overed in the chancel. Lejt. Fig 100, nedan. Fragment av medeltida gravhäll , påträffad vid utgrävningen. Foto 1983. Fragment of mediaeval grave s/ab, discovered during the excavations. Below. 86 VÅRFRUKYRKAN begravningar inne i kyrkan och intressanta iakttagelser om gravskick och klädsel kunde göras vid utgräv­ ningen. De träkistor som påträffades var samtliga av furu . Flera kistor från 1600-talet hade bernålning i kim­ rök eller beslag av zinkplåt i form av årtal, initialer, kors, dödskallar, timglas, änglar m m. I flertalet kistor på norra sidan i kyrkan hade liken täckts av näver, sannolikt för luktens skull. Näver i stora mängder påträffades även löst i fyllningen, dock inte i söder. I en grav fanns en liksvepning av damast med silver­ trådar, utförd som en pyjamas. Även i andra gravar hittade man intressanta kläddetaljer, som rosetter kring handleder och på axlar, halskrås , hättor och hängen i blomform. På två kranier satt välbevarade myrtenkronor och på ett tredje fanns ett elegant hår­ band, som var lindat i två varv runt huvudet och knutet uppe på hjässan i en rosett (fig 98). Byggnadshistoria Den romanska kyrkan Nils Sundquist har i flera sammanhang analyserat Vår­ frukyrkan och dess byggnadshistoria, och redan 1944 antog han att det rörde sig om en romansk gråstens­ kyrka med absidförsedda korsarmar och torn över korsmitten . 50 Avknackningen av yttermurarnas puts på 1950-talet samt den stora utgrävningen 1974 har givit honom rätt , även om centraltornet inte säkert kan beläggas. Vårfrukyrkan har anlagts som en ovanligt stor ro­ mansk kyrka, med ett långhus vars inre bredd är nära 13 meter. Korsmitten har varit påfallande trång i för­ hållande till långhuset, och de båda korsarmarna har haft sin största utsträckning i norr-söder, med absi­ derna förskjutna i förhållande till rummens mittlinje (se fig 101). Koret har av grundmurarna att döma varit något bredare än korsmitten, och har sannolikt varit avslutat i öster med en absid . Bortsett från obetydliga rester intill korsmitten har dock alla spår efter det romanska koret förstörts vid senare århundradens in­ grepp, och dess storlek och utseende kan därför inte med säkerhet bestämmas. Vi kan endast bilda oss en ungefärlig bild av hur Vårfrukyrkan tedde sig då den var nybyggd. Säkert gjorde den ett imponerande intryck uppe på åsen med sina slutna murmassor. Över korsmitten höjde sig troli- Lösfynd En mängd mynt från 1600- och 1700-talen påträffades under utgrävningens gång, men från medeltiden här­ stammade endast fyra stycken, nämligen tre brakteater från 1300-talet och en från 1400-talet. 1300-talsmynten låg i norra korsarmen och i långhusets sydöstra del , medan den yngsta brakteaten hittades i stötfogen mel­ lan det senmedeltida korets sydmur och den södra korsarmen. Några små fragment av medeltida gravhällar påträf­ fades, bl a från en sandstenshäll med reliefornering i form av en växtranka. Från medeltiden härrör också några fragment av taktegel , s k munk- och nunnetegel. För övrigt bestod fynden till stor del av kistbeslag, spännen, pärlor, knappar, delar av kritpipor, keramik m m. - En del av fynden finns utställda i en monter i kyrkans norra korsarm. gen liksom idag ett centraltorn (se vidare nedan) , krönt av en enkel tornhuv. Korsarmarna och sannolikt också koret avslutades av höga absider. Ingången till kyrkan låg i söder och hade en omfattning av gråsten. Kanske fanns också en ingång i södra korsarmen. Mot norr fanns inga öppningar i det oputsade murverket, men små rundbågiga fönster, troligen tre stycken, fanns i långhusets sydmur, och även koret och korsarmarna hade någon form av fönster. Långhusets bredd skulle kunna tyda på en välvning i två skepp, men eftersom inga som helst spår efter valvstöd framkom vid utgrävningen 1974, får man för­ moda att kyrkorummet varit täckt av ett plant trätak eller öppen takstol. Inte heller korsmitten tycks ha Fig 101. Rekonstruerad plan av den romanska kyrkan. Jfr fig 94. G Wiren 1983. Reconstructed layout of the Romanesque church. Cf. fig. 94 . Fig 102. Idealiserad plan av den romanska kyrkan. Jfr s 90 A C Bonnier- G Wiren 1983. ldealised layout of the Romanesque church. A C Bonnier­ G Wiren , 1983. BYGGNADSHISTORIA 87 88 VÅRFRUKYRKAN ' o varit välvd, vilket en förkolnad bjälke, nedstörtad vid en medeltida brand och funnen vid utgrävningen , vi­ sar. Absiderna däremot har troligen enligt praxis haft hjälmvalv av sten. Analys och datering av den romanska kyrkan A v den ursprungliga kyrkan kvarstår idag långhusets och korsarmarnas murar, även om kyrkans utseende avsevärt förändrats genom olika ombyggnader. Den är därmed den största i bruk varande romanska kyrkan i Uppland, bortsett från S Lars i Gamla Uppsala, som varit betydligt större än Vårfrukyrkan men nu står som en torso. Såväl storleken som planen skiljer Vårfrukyr­ kan från flertalet romanska kyrkor, vilket visar att den haft en särställning. Detta framgår dels av att den i likhet med äldre domkyrkor och klosterkyrkor har korsarmar, som gav utrymme för extra altaren och som kunde tjäna som kapell , dels av det förmodade centraltornet, som är sällsynt i svensk kyrkoarkitektur och troligen haft en liturgisk-symbolisk funktion (Tuulse 1968, s 37). Det är därför uppenbart att Vårfrukyrkan inte upp­ förts som en vanlig sockenkyrka, utan som kyrka för Fjädrundalands folklandsprost (Sundquist 1944, s 25). Samma dokument (DS 51) som omtalar en prost i Enköping på 1160-talet nämner sådana också i Sigtuna och Aros, centralorter för Attundaland och Tiunda­ land. I Sigtuna residerade prosten åtminstone vid 1200­ talets böljan i S Per (Gallen /946 , s 4), medan ams­ prosten tycks ha använt Vårfrukyrkan i Uppsala-Aros (Ljung 1954, s 221 t), senare riven. Fig 103. Plan av S Per i Sigtuna, l : 300. Uppm G Redelius 1967. Layout ofS t Per' s Church, Sigtuna , /.·JOO. Eftersom domkyrkorna normalt inte fungerade som församlingskyrkor, har troligen inte heller prostkyr­ korna gjort det. Förklaringen till Vårfrukyrkans storlek skulle sålunda inte ligga i att den haft en ovanligt stor församling, utan snarare i att man där - liksom vid domkyrkorna - hade behov av att kunna rymma män­ niskomassor vid vissa enstaka tillfällen under året , bl a vid de stora högtiderna . När det gällerEnköping ligger det nära till hands att antaga, att besökarna vid tjugon­ dedagsmarknaden och folklandstinget utnyttjade Vår­ frukyrkan, medan församlingsborna på platsen troligen använde S Ilian (se kapitlet Försvunna kyrkor) . Storle­ ken kan också tänkas markera kyrkans status. För att kunna sätta in Vårfrukyrkan i sitt arkitektur­ historiska sammanhang är det viktigt att försöka fast­ ställa om kyrkan haft centraltorn eller ej. De grund­ murar som påträffats i korsmitten (fig 94) är cirka 2 meter tjocka och ligger i förband med korsarmarna, och deras översta lager har varit avjämnat med bruk. På grund av att de endast fragmentariskt bevarats , finns inga avtryck som visar den ursprungliga bredden på öppningarna in mot de olika delarna av kyrkorum­ met. I princip skiljer sig grundmurarna i korsmitten inte från de murar som normalt finns under större bågöppningar, som t ex triumfbågar och tornbågar. Visserligen är tjockleken anmärkningsvärd och skulle kunna tyda på fundamentet till ett torn , men hela den romanska delen av kyrkan har ett ovanligt kraftigt tilltaget murverk . Däremot tycks grundmurarnas sträckning i norr och söder inte ligga i liv med det romanska koret, vilket hade varit att vänta. Kormur­ 89 BYGGNADSHISTORIA Fig 104. Plan av S Lars i Gamla U ppsa­ la, l: 300. Osignerad uppmi ATA. Layout ofSt Lars ' Church. Gamla Upp­ sala. /:JOO. 90 VÅRFRUKYRKAN arna är dock inte tillräckligt väl kända för att några slutsatser skall kunna dras på grundval av dem. Ett indicium på att ett centraltorn åtminstone plane­ rats är att korsmitten är betydligt trängre än vad som borde vara fallet, vilket resulterat i att korsarmarna blivit oproportionerligt långa i norr-söder och därmed asymmetriska i förhållande till sin längdaxel (fig 101). Det tycks därför som om de anpassats till korsmitten och inte tvärtom. Om man på papperet ritar korsar­ marna symmetriska, finner man att skiljemuren in mot korsmitten kommer att ligga med sitt ytterliv i linje med långhusmurarnas innerliv (fig 102), ett drag som är vanligt i medeltida arkitektur (framför allt när det gäl­ ler förhållandet mellan kor och långhus), och som bl a förekommer vid korsmitten under centraltornet i S Per i Sigtuna. Samma förhållande mellan murarnas sträck­ ning skulle gälla den på så vis konstruerade korsmitten vis-a-vis koret - fortfarande dock med det förbehållet att det romanska korets utseende inte är tillräckligt känt. Det förefaller alltså som om det kan ha funnits en speciell anledning att lägga ut en så oregelmässig plan. Kanske fanns redan en stenbyggnad - ett torn eller ett kor- när den romanska kyrkan började byggas? Erfa­ renheterna från utgrävningen talar emot detta, och även tidsmässigt förefaller det mindre sannolikt. Där­ emot kan mycket väl ett planerat brett centraltorn ha befarats bli för tungt, varför man byggt ett smäck­ rare torn och därmed givit upphov till den ovanliga planen. Det finns ytterligare några indicier som talar för att ett centraltorn faktiskt funnits. Av byggnadsbeskriv­ ningen framgår att partiet närmast söder om korsmit­ ten förstärkts under medeltiden . Det stora senmedel­ tida koret har en extra strävpelare i hörnet intill södra korsarmen, och själva korsarmen har en sekundär för­ strävning som lagts intill dess västra mur. Vid valv­ slagningen på 1400-talet har södra korsarmen också fått en ovanligt kraftig gördelbåge in mot korsmitten. Alla dessa åtgärder torde kunna förklaras av att man hyst farhågor för att denna del av kyrkan skulle rasa nedför sluttningen -farhågor som ligger nära till hands om ett torn funnits över korsmitten . I själva verket förefaller det troligt att ett torn byggts, men att det rasat över södra korsarmen i samband med den elds­ våda som dokumenterades vid utgrävningen och som ägt rum före valvslagningen. Detta skulle förklara var­ för murverket är lagat och förstärkt i korsarmens väst­ ra del (strävpelaren har nämligen ingen funktion i för­ hållande till korsarmens valv) och varför gördelbågen in mot korsmitten gjorts tjockare än normalt. Till sa­ ken hör att grundförhållandena på platsen förefaller goda. 51 Om man sålunda antar, att Vårfrukyrkan verkligen haft ett torn över korsmitten, gäller det att finna de närmaste motsvarigheterna till detta. Kyrkor med cen­ traltorn är mycket ovanliga i Sverige och flera av dem har haft en särställning. Den äldsta domkyrkan i Lin­ köping, känd endast genom utgrävning, har möjligen haft ett sådant (Tuulse 1955, s 96). K var står fortfaran­ de S Per i Sigtuna, kanske byggd som domkyrka för sigtunastiftet och i alla händelser fungerande som prostkyrka vid 1200-talets början. S Per har stora lik­ heter med Vårfrukyrkan, liksom också S Lars i Gamla Uppsala, ärkestiftets äldsta domkyrka. Även S Olov i Sigtuna - med okänd ställning och en för Sverige unik planutformning-har central torn, kanske som ett resul­ tat av rysk-bysantinskt inflytande. Ytterligare två kyr­ kor i det medeltida ärkestiftet- Brunflo i Jämtland och Söderala i Hälsingland - har byggts med torn över korsmitten och tycks ha haft en högre dignitet än de omgivande sockenkyrkorna (Sundquist 1944, s 24; Berthelson 1963, s Il). Slutligen har två centraltorns­ kyrkor planerats på Gotland, nämligen S Lars i Visby (som liksom S Olov i Sigtuna har en förmodad rysk­ bysantinsk plan) och den därmed besläktade Hamra kyrka på södra delen av ön. De uppräknade kyrkorna faller inom perioden !JOO-talets början- 1200-talets mitt. I Norge finns en rad treskeppiga kyrkor med central­ torn , vilka troligen alla har den äldsta domkyrkan i Oslo, S Hallvard , som förebild. S Hallvard var plan­ lagd och delvis uppförd då kung Sigurd, död 1130, gravsattes där. S Hallvard hade ett treskeppigt långhus med runda kolonner, ett tvärskepp med torn över kors­ mitten samt ett absidialt kor. Domkyrkan i Hamar (stiftet upprättat 1153) har haft en likartad plan, medan Ringsaker har förkrympta korsarmar. Gamle Aker (omtalad 1140 och möjligen uppförd tidigare) och Ni­ kolaikyrkan i Gran saknar korsarmar (Tuulse 1968, s 37). Ä ven de norska centraltornskyrkorna har haft en särställning som domkyrkor eller huvudkyrkor för ett fylke (härad). De tycks ha byggts under 1100-talets förra hälft, men de är präglade av en annan stiltradition än Vårfrukyrkan och kan inte användas som direkt jämförelse. I Danmark förekommer centraltorn i Ringsted klos­ terkyrka, som är en stor, treskeppig tegelkyrka från cirka 1170 med stort tvärskepp , som i öster har absid­ försedda kapell. Ä ven den märkliga tegelkyrkan i Ka­ lundborg, som har formen av ett grekiskt kors med torn över alla korsarmarna, har centraltorn. Enligt tra­ 91 ditionen grundlades denna 1171 (Tuu/se 1968, s 53-57). Inte heller de danska kyrkorna är annat än avlägset släkt med Vårfrukyrkan. På grund av äldre forskning (Cornell 1920) betraktas ofta de svenska östtornskyrkorna som besläktade med kyrkorna med centraltorn. De hänger dock samman dels med en annan utveckling på kontinenten (Tuu/se 1968, s 42), dels med inhemsk träarkitektur (Cornell 1944, s 19 f; Tuulse 1955, s 93). De tycks inte heller ha haft någon särställning inom den kyrkliga hierarkien, utan har snarare varit knutna till kungamakten (Tuulse 1968, s 42). Ett annat ovanligt stildrag hos Vårfrukyrkan är de absidförsedda korsarmarna, som återfinns i några svenska kyrkor av speciell betydelse. Dessa är den äldsta domkyrkan i Linköping (troligen färdig under 1100-talets tredje fjärdedel) , klosterkyrkorna i Vreta (från 1100-talets förra hälft) , Askeby (cirka 1185) och Gudhem (före 1160), de redan omtalade S Per i Sigtuna och S Lars i Gamla Uppsala samt Kils kyrka i Närke och troligen tyskarnas kyrka i Visby , S Maria (möjli­ gen invigd 1190). 52 Alla dessa kyrkor har dock fler­ skeppiga långhus, utom Askeby och S Per. - Närbe­ släktade är rakslutna korsarmar med inre absider, som bl a finns i några kyrkor i Visby från 1200-talets förra del. Ä ven i grannländerna kan absidförsedda korsarmar förekomma i stora domkyrkor och klosterkyrkor under 1100-talet, med den danska benediktinerkyrkan i Venge som främsta exempel. Såväl centraltorn som absidförsedda korsarmar är alltså stildrag som förekommer under hela 1100-talet och möjligen en bit in på 1200-talet. Kombinerade finns de bara i tre kyrkor i Sverige, alla i Uppland- S Per, S Lars i Gamla Uppsala och Vårfrukyrkan. Just de nämnda dragen kan tyda på ett benediktinskt infly­ tande på arkitekturen (Redelius 1975, s 95), vilket skul­ le kunna sättas i samband med det äldsta domkapitlet i uppsalastiftet, som var regulärt och bestod av benedik­ tinermunkar (Gallen 1976, s 3 f). Vid ett ingående studium av de tre kyrkorna märker man dock vissa skillnader, vilket har betydelse för dateringen . Det engelska drag hos S Per, som tidigare hävdats (Cornell 1920) , har ifrågasatts och kyrkan anses nu stå närmare kyrkor i Normandie (Rede/ius 1975 , s 106). Kyrkan är sannolikt den äldsta stenkyr­ kan i Uppland och den har därför en särställning. En analys av S Per antyder att arkitekten inte var van att arbeta med en så stor stenbyggnad (fig 103). Kyrkans olika delar tycks adderade, och centraltornet och dess tyngd har berett bekymmer. Öppningarna från tornet BYGGNADSHISTORIA in mot övriga delar av kyrkan är mycket trånga och korsmitten har en kraftig stenpackning under golvnivå, troligen tänkt som en grundförstärkning (Redelius 1975 , s 44). Östra delen av långhuset uppfördes först, som en försträvning till centraltornet, och resten av långhuset byggdes senare. Ett brett västtorn , som pla­ nerats från början, har inte utförts utan ersatts av ett smalare sådant. S Per har både nord- och sydportal i långhuset (vilket den så vitt man vet varit ensam om bland de romanska kyrkorna i Uppland), och fönster­ öppningar har också funnits både i norr och söder. Korsmitten har måtten ca 4,9x5,9 m , med den största bredden i norr-söder, och långhusets innermått är ca 9,1 x 14,9 m , dvs drygt l Y2 kvadrat. S Per dateras av den senaste forskningen till cirka 1100 (Redelius 1975 , s 107), bl a på grundval av det valv som finns i central­ tornet. S Lars skiljer sig från både S Per och Vårfrukyrkan genom sitt treskeppiga långhus, vars sidoskepp öppnat sig in mot korsarmarna (fig 104). Centraltornet är myc­ ket mäktigt och omspänner ett kvadratiskt rum med en sida på ca Il ,4 m, vilket en gång öppnat sig med dubbla arkadbågar åt alla håll. Det stora långhuset har varit i det närmaste kvadratiskt, med en bredd på över 20 meter, och förmodligen avslutat av någon sorts tornfasad i väster. Eftersom långhuset och korsarmar­ na är rivna, kan man inte bilda sig någon närmare uppfattning om kyrkans ursprungliga utseende och det är därför okänt var ingångarna legat. I norra kormuren syns dock spår efter de äldsta fönstren. I S Lars är koret äldre än centraltornet, vilket framgår av att dess västra gavel byggts in i tornets östra mur. A v historis­ ka skäl kan man ganska säkert förlägga grundläggning­ en av katedralbygget till 1100-talets mitt (Wilcke­ Lindquist 1949, s 10). Inga tecken tyder på att Vårfrukyrkan planerats med ett torn även i väster. Kyrkan är också i motsats till de båda övriga kyrkorna helt och hållet södervänd och har aldrig haft någon muröppning mot norr. Korsmit­ ten har varit endast något större än i S Per (ca 5,5x6 m, med den största bredden i öst-väst), trots att måt­ ten i övrigt överskrider S Pers (långhuset är 12,7x 18,3 m, vilket är något mindre än l Yz kvadrat). Inga spår efter ett byggande i etapper - som i S Per och S Lars ­ kan idag konstateras i Vårfrukyrkans murverk . Nordfönster förekommer i de äldsta romanska kyr­ korna i Norden efter kontinentalt mönster, men en inhemsk tradition utbildades snart i Sverige att sluta murarna mot norr, kylans och mörkrets håll (Tuulse 1968, s 50). Vårfrukyrkan med sin södervändning till­ hör därför en yngre generation kyrkor än S Per och S 92 VÅRFRUKYRKAN Lars. På detta tyder också tjockleken på murverket, eftersom tidiga kyrkor brukar utmärkas av tunna mu­ rar,53 liksom att murförbandet har större stenar än i de båda andra kyrkorna och att det är mer oregelbundet. Murförbandet är dock inte tillräckligt karakteristiskt för att tillåta några slutsatser beträffande dateringen. Vårfrukyrkan har tidigare daterats till cirka 1100 eller till 1100-talets början på grund av dess likhet med S Per.54 Likheten inskränker sig dock till att kyrkorna har samma typ av plan, vilken använts åtminstone under hela 1100-talet. A v genomgången ovan förefaller det sannolikt att Vårfrukyrkan byggts senare än de båda övriga upplandskyrkorna, dvs efter 1100-talets mitt. Den övre tidsgränsen är svårare att fastslå. Det regulära domkapitlet i Gamla Uppsala , omnämnt vid tiOO-talets slut men troligen instiftat vid århundradets mitt, tycks ha upphört mellan åren 1207 och 1224 (Gallen 1976, s 3). Om Vårfrukyrkans planform beror på ett direkt benediktinskt inflytande, borde den därför ha byggts senast vid början av 1200-talet. I alla händel­ ser måste den ha tillkommit före 1200-talets mitt , då folklandsprosterierna upphörde i samband med att det nya sekulära domkapitlet bildades (Dahlbäck 1977, s 55, 59). Att folklandsprosten i Enköping omtalas på 1160­ talet innebär inte nödvändigtvis att han redan då hade en stenkyrka. Prosteriindelningens ålder är inte känd och kan ha genomförts samtidigt med att ärkestiftet grundades 1164. En provisorisk träkyrka, kanske komp­ letterad med en kastal, kan ha föregått den nuvarande kyrkan. Det är lockande att tolka muren intill kyrkans sydvästra hörn (tig 95, 96) som rester av en kastal eller möjligen en äldre stenkyrka, eftersom det inte är san­ nolikt att muren fungerat samtidigt med den nu stående kyrkan. Vid utgrävningen inne i kyrkan påträffades dock inga som helst spår efter en äldre kyrka. Medeltida förändringar Under 1200-talets senare hälft , efter upplösningen av folklands prosterierna, började Vårfrukyrkan troligen att tjäna som sockenkyrka för landsförsamlingen, som förmodligen tidigare använt S !lian. Ett stort tegelföns­ ter - med tre smala ljusöppningar inom en spetsbågig omfattningsbåge - togs upp i södra långhusmuren vid denna tid . Ett litet limogeskrucifix och ett triumfkruci­ fix (tig 124-126), som båda kan ha tillhört kyrkan, kan dateras till 1200-talets tredje fjärdedel (Andersson 1980, s 40, samt kapitlet Inredning och inventarier nedan) . Ett stort triumfkrucifix från 1300-talets andra fjärde­ del kan ha tillkommit i samband med någon för oss okänd ombyggnad eller modernisering (se Inredning och inventarier). Innan de nuvarande tegelvalven slogs i kyrkan, in­ träffade en eller flera eldsvådor, som lämnat spår i form av sot och trasigt fönsterglas inne i långhusets sydöstra hörn och i södra korsarmens östra del samt en förkolnad bjälke och brända sädeskorn i öppningen in till samma korsarm. Tydligen har vinden använts som spannmålslager, vilket talar för att kyrkan ursprungli­ gen hade ett plant innertak av trä. Det förefaller troligt att det förmodade centraltornet rasade i samband med eldsvådan och därvid skadade södra korsarmen, som därefter förstärktes av en strävpelare. Kanske var det nu som korsarmsabsiden revs och ersattes av en rak östvägg. Branden kan eventuellt sättas i samband med vitaliebrödernas härjning av staden vid 1300-talets slut. Under 1400-talets förra hälft försågs Vårfrukyrkan med stjärnvalv av tegel, som på grund av sina eleganta, kontinentala former kan dateras till 1420-30 (Lundberg 1948, s 123). Valven har likheter med dem som finns i Irsta i Västmanland och Sparrsätra i Uppland (Lund­ berg 1948, s 123). Valven finns kvar idag i långhuset och korsarmarna, men det är möjligt att även det ro­ manska koret välvdes (om det inte redan tidigare fått valv) liksom korsmitten. På grund av långhusets stora bredd har väggpilastrarna gjorts ovanligt fram­ springande, vilket gör att sköldbågarna bildar djupa nischer. Det senmedeltida koret Den största medeltida förändringen av Vårfrukyrkan ägde rum mot slutet av 1400-talet, då det romanska koret revs och ersattes av ett stort, ljust kor med tresidig avslutning (tig 44). Det nya koret uppfördes av tegel och gråsten- kanske återanvänt rivningsmaterial - och pryddes av strävpelare och blinderingsfris. I det inre vidgades korsmitten för att ge en så vid öppning som möjligt in mot koret , som blev lika brett som långhuset. Senast vid denna tid måste alltså centraltor­ net ha rivits . Koret och korsmitten välvdes med rikt utbildade sturevalv, prydda av dekorativa gubbar och ansikts­ masker i tegel och puts . Fönstren i koret gjordes stora och spetsbågiga, försedda med masverk av tegel eller kalksten (tig 41 ). Med det stora sengotiska koret fick Vårfrukyrkan en ny monumentalitet. Den tresidiga koravslutningen med sina smäckra strävpelare, prydda av fialer, de stora fönstren, blinderingsfrisen, de höga och vida valven ­ allt bidrog till att göra Vårfrukyrkan till en rik och modern kyrka . Förebilder för arkitekturen var de stora 93 BYGGNADSHISTORIA Fig 105. Pergaments­ brev från 1489, som omtalar Anders Mur­ mästares arbete vid Vårfrukyrkan. Foto RA. Parchmentleller from 1489, referring ro the work ofAnders Murmästare (»Ma­ son») ar Vårfrukyr­ kan . senmedeltida hallkoren i domkyrkor och stadskyrkor, som t ex koren i Strängnäs domkyrka från 1448-1462 och i Västerås domkyrka från 1460-talet, samt stora senmedeltida landskyrkor i Västerås stift, bl a Stora Tuna i Dalarna.55 Ett kor som mycket liknar Vårfru­ kyrkans återfinns i Munktorps kyrka i Västmanland , och enklare släktingar finns i de uppländska socken­ kyrkorna i Arnö och Fittja - det senare en i det när­ maste identisk kopia i förminskad form av enköpings­ koret.56 Blinderingsfrisen, valvtypen och de dekorativa gub­ barna är former som kännetecknar en rad kyrkor i Dalarna, Västmanland och västra Uppland. Som Nils Sundquist visat , varieras de olika formerna skickligt och är sannolikt sprungna ur en och samma byggnads­ hytta (Sundquist 1968/69, s 6) . I några kyrkor har den dekorativa lusten drivits längre än i Vårfrukyrkan, som i Stora Tuna, Folkärna och Torsång i Dalarna, där även fasaderna prytts med gubbar i relief. Det är också i Dalarna som de rikaste exemplen på byggnadshyttans verksamhet finns . Utan angivande av källa meddelar lhrfors att kyrkan 57invigts 1488. Något dokument om detta har inte bevarats, men årtalet stämmer bra med uppgifterna i ett brev (fig 105) som Nils Sundquist fäst uppmärksam­ heten på. Enligt detta fick en viss Anders murmästare år 1489 en gård på Munkgatan i Enköping, värd 40 mark penningar, av socknen »för att han murade Vår­ frukyrkan >>58 (Sundquist 1952 , s 17; brevet återges in extenso i not 58). Mycket tyder på att detta avser byggandet av det nya koret, som av stilistiska skäl bör ha tillkommit under 1400-talets sista fjärdedel. Betal­ ningen motsvarar ungefär en årslön. 59 Anders mur­ mästare är en av de få kyrkbyggarna som träder fram ur den svenska medeltidens mörker,60 och han kan enligt Sundquist ha varit ledare för den omfattande 94 VÅRFRUKYRKAN byggnadshyttan (Sundquist 1952, s 62; Sundquist 1968/69, s 8). Ett ovanligt drag hos Vårfrukyrkans kor är de blind­ nischer som finns längst ned på östmurens utsida (fig 49). Det är osäkert om nischerna haft någon praktisk funktion , t ex som altarnischer, eller om de enbart haft ett dekorativt syfte. Liknande nischer finns på östfasa­ derna i de senmedeltida koren i Strängnäs, Västerås och Åbo. En sakristia planerades i norr, vilket framgår av att kormurarnas blinderingsfris inte utförts på den del av muren som nu vätter mot sakristievinden. Byggandet av sakristian kom dock att dröja några decennier och norra korsarmen, som troligen tidigare fungerat som mariakapell och därför haft sin absid i behåll , kan under en tid ha tjänat som provisorisk sakristia. Absi­ den revs efter det att det nya koret uppförts och ersat­ tes av en slät östmur med ett fönster. Tämligen snart, troligen vid 1500-talets början, uppfördes så den nya sakristian, som fick ett valv liknande korets. Senast under denna byggnadsperiod byggdes också ett vapenhus framför sydportalen. Dess utseende fram­ går inte i detalj av de olika avbildningarna av kyrkan (fig 18, 41) och det revs på 1800-talet. Någon gång under seklernas lopp har det härjats av eld , som lämnat spår på kyrkans sydfasad i form av skörbränd sten. Smärre moderniseringar gjordes även av kyrkan i övrigt. Det tredelade fönstret i södra långhusmuren murades delvis igen och ändrades så att det liknade korfönstren (fig 56). En liten spetsbågig nisch i norra delen av bågöppningen mellan långhuset och korsmit­ ten tillkom troligen nu och kan ha tjänat som förva­ ringsnisch för ett lekmannaaltare. Även dörren till syd­ portalen förnyades genom nya beslag till gångjärn, lås och dörring (fig 53, 54). Av kyrkans inventarier anskaf­ fades vid denna tid en dopfunt (fig 141) och ett altar­ skåp med Korsnedtagningen i corpus (fig 128), medan en skulptur av Kristus i graven tillkom cirka 1500. Gubbvalven försågs med enkla ornamentala målningar samt en dekorering av själva gubbarna, och sannolikt målades också de två stora figurframställningarna i långhuset (fig 76, 78). Efterreformatortsk tid 1548 slogs stadsförsamlingarna ihop och fick samsas med landsförsamlingen om Vårfrukyrkan , vilket torde ha medfört förändringar i kyrkans inredning - som byggande av läktare- men knappast beträffande själva arkitekturen. Under 1500-talet omtalas kyrkan några gånger i stadens tänkeböcker, bia 1556, då 17 öre i silver »Vt giordes til glas penninger til vorfrv kyrkio». Takreparationer och lagningar av murverket försiggick antingen vid Vårfrukyrkan eller någon av de övriga kyrkorna under åren 1540, 1588 och 1593, då Hindric Körkiäspäner (kyrkspånare) , Nilss kyrkie bygiare (kyrklagare) och Staffan kyrkiobyggiare omnämns. Ett inbrott i sakristian, omtalat 1576 och 1582, har sanno­ likt medfört smärre reparationer. 1576 fick stadens fogde fullmakt att tillsammans med kyrkoherde An­ dreas Olai »täcka, bygga och förbättra » Vårfrukyrkan och S !lian, eftersom de var >>fast bofällige och med tak illa försedda» (Ljung 1963 , s 149). Enligt en tradition , bl a återgiven i inv 1829, byggdes >>korskyrkan> (korsarmarna) 1648, vilket är felaktigt. Uppgiften kan ha avsett läktarbyggen i korsarmarna, eller vara en spekulation utifrån en felläsning av årtalet 1548 (se ovan) . I arkivalierna omtalas »lilla kyrkadörren », vilket kan åsyfta den ingång i södra korsarmen som syns på avbildningar av kyrkan från 1600-talet (fig 18, 41) . Ingången kan ha tillkommit på 1600-talet , om den inte härrör från medeltiden eller från tiden för sammanslag­ ningen av församlingarna. De knapphändiga arkivalierna från 1600-talet näm­ ner endast tjärande av kyrktaket 1683 (kr prot) och reparation av de små spirorna på koravslutningens strävpelare 1684 (kr prot) . 1700-talets insatser inskränkte sig till reparationer samt arbeten med tak och fönster. Utgifter för bräder, spån, spik och tjära 1703-07 visar att man då höll på med en omläggning av taket, för vilket kyrkabyggaren Anders Thomson m fl fick 33 daler kmt. Vid flera tillfällen förstärktes också murarna med ankarjärn , ti­ digast känt från 1717, då byggmästare Hans Larsson från Nysätra fick 80 daler kmt för att han »bundit kyrkan fram wid koret Twärt öfr och rundtom kring» (räk). Även fönstren reparerades och ändrades under lop­ pet av 1700-talet. 1704 och 1732 anskaffades nytt glas­ vid det senare tillfället inte mindre än 1259 rutor från glasmästare Olof Schierff för 78 daler (räk). 1736 repa­ rerades västgavelns fönster av glasmästare Eric Lind för 24 daler, och 1768 beslöt man igenmura det meller­ sta korfönstret bakom altartavlan, vilket dittills varit igensatt med bräder (kr prot). 1770 började man förse fönstren med bågar av trä- tidigare var glasrutorna på medeltida vis fästade direkt i muren- och flera fönster vidgades. För glasarbetena betalades glasmästare En­ hörning (räk). Från 1768 och framåt var flera arbeten igång vid kyrkan. Eftersom rappningen hade börjat falla av , put­ sades kyrkans yttermurar under ledning av murmäs­ 95 tare Dahlbäck, som fick 900 daler för arbetet. Denne ansvarade också för murararbetet i samband med änd­ ringen av fönstren och troligen för uppförandet av ett benhus i hörnet mellan långhuset och södra korsar­ men. Samtidigt fick kyrkans båda ingångar »Huggna Trappstenar>> (st prot, inv) . Den största förändringen av kyrkan under 1700-talet var ombyggnaden av yttertaket, som redan 1769 var i dåligt skick. Det lagades så gott det gick av snickar­ mästare Lundgren (kr prot) , men redan nästa år ut­ dömdes taket över koret av byggmästare Jöns Berg61 från Sala, som engagerats av församlingarna för att bygga ny prästgård. Berg föreslog ett valmat tak , som utfördes under hans ledning och stod färdigt över koret och norra korsarmen 1771 (räk). Troligen tog man itu med västra delen av taket först på 1790-talet, då man hade stora utgifter för stockar, spån, järnplåt etc. I det inre av kyrkan hade man 1716 konstaterat sprickor i valven (inv) , som troligen lagades före 1727 då själva kyrkorummet vitlimmades (räk). Golven re­ parerades före 1749 samt 1788, och på 1790-talet in­ förskaffades altaruppsats och predikstol i tidens stil. Sedan länge hade kyrkan ansetts för liten, och för att råda bot på detta beslöt man 1784 att göra läktare i korsarmarna »till den allmänna trängselns undanrö­ jande, som i denna kyrka möter i synnerhet qwinno­ könet» (st prot). Ett stort problem var dock hur de olika bänkplatserna skulle fördelas mellan de bägge församlingarna, ett spörsmål som redan flera gånger diskuterats (Sundquist 1952 , s 74). Kyrkoherdens och stadsförsamlingens förslag om att stadsförsamlingen i så fall skulle få den södra läktaren förkastades av landsförsamlingen, som ansåg att båda de planerade läktarna skulle delas mellan församlingarna (st prot 1784). På grund av dålig ekonomi sköts dock frågan på framtiden . Vid 1800-talets början var det fortfarande inredning­ en som diskuterades, och 1832 heter det att »Den länge af behofvet påkallade reparationen å Kyrkans hela innanrede, motsvarande den nya predikstolen och al­ taret, beslöts , och skulle i denna sommar af kyrkovär­ darne i samråd med kyrkorådet verkställas » (K I: 2) . Oenigheten om bänkfördelningen fortsatte dock, och i ett protokoll från 1833 framgår det att stadsförsam­ lingen inte ville vara med om att bekosta en förnyelse av inredningen, om inte deras förslag till bänkfördel­ ning kom till stånd. »Landtförsamlingen deremot på­ stod: att den omtalta och länge nödvändig funna inred­ ningen i Kyrkan till gångar, golf och bänkar, såsom det kan vara värdigt ett Herrans Tempel , skulle genast företagas oberoende af Bänkdelningsfrågan, som kun- BYGGNADSHISTORIA de bäst afgöras sedan de nya bänkarne och Lektarne funnos . .. , Man enades om att låta upprätta »Tvenne Ritningar, en af Kyrkans inrede i närvarande skick, och en utvisande den nya projecterade, med golf af plansten ändrad Bänkinredning och nya Lektare » (K I: 2) . De begärda ritningarna gjordes av målaren Hjul bom, som gjorde förslag till bänkar och fyra läktare, och i augusti 1833 beslöt man >>Att Kyrkan skall , så fort sig göra låter, inredas, enligt merberörde ritningar, och med de jämkningar, som under arbetet finnes vara af nöden, då beqvämlighet och kostnader komma i öfver­ vägande» (K 1: 2). Av de föreslagna läktarna blev dock bara den södra, den s k Bondläktaren, någonsin upp­ förd. Den nya bänkinredningen avsynades i januari 1836 (st prot) och hur bänkplatserna slutligen förde­ lades framgår av en bevarad bänkfördelningsplan, upp­ rättad 1846 (fig 135). - Striden om bänkarna kan mer detaljerat följas i Sundquist 1952, s 26 ff. Av själva byggnaden ansågs »Hörnpelaren vid syd­ västra Korskyrkan » i behov av reparation 1829. Det framgår inte om därmed avses södra korsarmens sträv­ pelare eller den västra hälften av bågöppningen mellan korsmitten och södra korsarmen. I februari 1837 heter det att »Enköpings och Wårfru Kyrkoförsamlingars kyrka under en tid af 3"e år stått under reparation och till hela sitt innanrede blifvit å nyo inredd, och en ny Lektare byggd; och nu blifvit beslutadt , att reparationen äfven i år fortgå, och att stenkörning m m såsom förberedelse till tornbyggnad skall begynnas; samt, att en ny dörr på gafveln midt emot altaret upptagas i vår, jemte 2"e nya fönster till vinnande af mera ;jus bort i kyrkan ... » (st prot). Redan 1822 hade man haft planer på att förse kyrkan med ett torn , och tornbygget blev en av de största åtgärder som vidtogs vid ombyggnaden av kyrkan 1839-41 . Ombyggnaden 1839-41 Ombyggnaden av Vårfrukyrkan anförtroddes bygg­ mästare Carl Robert Palmer,62 vars principförslag till nytt torn och vapenhus antogs av sockenstämman i augusti 1838 (fig l 06) . Palmer ville förvandla den gamla medeltidskyrkan till en klassicistisk centralkyrka. Han placerade därför det nya tornet över korsmitten och utformade vapen­ huset i väster som en förhall med antikiserande tem­ pelfasad. Enligt förslaget skulle tornet göras åttkantigt och bestå av en nedre murad bas med rusticerade hörnkedjor, en tornkropp av trä prydd med parställda pilastrar samt en krönande lanternin med kupoltak . 96 VÅRFRUKYRKAN Fig 106. Förslag till nytt torn och vapenhus vid Vålfrukyrkan av Carl Robert Palmer 1838. Foto RA. Design by Carl Robert Palmer ( 1838) for new tower and porch at Vå1jrukyrkan . Långhusets hörn skulle förses med rusticerade hörn- kedjor och kyrkans tak avvalmas. Förslaget skickades in ti ll Överinte ndentsämbetet (ÖIÄ), där ärendet handlades av Samuel Fredrik Bohm.63 Denne begärde in nya ritningar för att kunna bedöma om tornet kunde placeras över korsmitten. I mars 1839 anlä nde sådana från Palmer, vilka visade kyrkans sydfasad samt en tvärsektion genom korsmit- ten (fig 107) . Tornet föreslogs nu få ett tälttak över lanternine n, som gjorts helt genombruten. Iden tilllan- terninens utformning hade Palmer troligen fått vid sitt arbete i Bred utanför Enköping, där en ny kyrka upp- förts under hans ledning efter ri tningar av Fredrik Blom (se Sv K vol 130, Up XI: 3) , som nyligen blivit tf chef för ÖIÄ . På grundval av Palmers förslag utarbetade Samuel Fredrik Bohm en ritning till ombyggnad av Vårfrukyr- kan , vi lken antogs av sockenstämman i maj och stad- fästes av Kungl Maj t i juli 1839 (fig l 08). Bohm hade förändrat Palmers förslag på vissa punk- ter, huvudsakligen för att >>Uti den tillämnade Torn- och Tillbyggnaden bibringa stil och form , passande för en Stadskyrka, med iakttagande, att icke derigenom öka kostnaden . Det nya projectet anser Öfver Inten- dents E mbetet förena dessa förmåner ... emedan Tor- net visserligen, till sin höjd , blifvit i obetydlig mån ökad , men deremot Wapenhusbyggnaden betydligen minskad i anseende till muram es tjocklek . .. hvartill kommer, att Taket på Wapenhuset icke öfverstiger kyrkans corniche, hvadan kyrkotakel på detta ställe blifvit oförändrad! >> (skr från ÖIÄ) . Beträffande tornet bestod skillnaderna i att Bohm förhöjt dess mella ndel genom ett högre postament , och i att tornkroppen gjorts kvadratisk istället för åttkantig. Dessutom hade han bl a tillfogat en triglyffris under mellanpartiets takgesims och parställda rundbågiga öppningar mellan pilastrarna. Förhallen krymptes på höjden och gavs en mindre dominerande utformning, och samtliga byggnadsdelar avsågs få rusticerade hörn- kedjor. I juli 1839 skrevs kontrakt med Palmer om arbetet. Det gamla vapenhuset i söder revs och byggnadsmate- rialet återanvändes till tornet och möjligen också till förhallen. Samtidigt revs klockstapeln , eftersom kloc- korna nu flyttades till tornet. Korsarmarna fick val- made ma nsardtak och långhustaket avvalmades, och tre nya fönster togs upp i västra delen av långhuset, det södra ungefär på den forna sydportalens plats. Bohms ritning kom inte att följas i alla detaljer. Vid avsyningen i september 184 1 anmärktes bl a på att kyrktaket inte bli vit så lågt som planerat. Det nya vapenhuset fick en stor rundbågig portal med glasföns- ter i själva dörren. Dess planerade rundfönster togs istället upp i långhusfasaden , där en del av västgaveln sparades för att fönstret skulle få plats på höjden (fig 50). Hörnkedjorna utfördes aldrig, inte heller rustice- ringen på tornkroppens postament. Istället markerades hörnen genom slätputs (mot fasadernas spritputs) och tornkroppen kläddes helt med plåt enligt beslut 1849 (st prot) . Korset på tornet vändes så att det blev synligt nedifrån staden och förs t på 1860-talet kom tornuret på plats, med andra urtavlor än planerat (fig 109). • ' l -r--_ --=- ::--.. l • ' . . . j)l . . "' -~ - - - -_. l Fig 107. Fasad och tvärsektion med förs lag ti ll torn av Carl Robert Palmer 1839. Foto RA. Front elevation and cross-section, including tower desif?n , by Carl Robert Palmer, 1839. 8- 825748 Enköpings kyrkor BYGGNADSHISTORIA 97 • r::::l -: .u:!.' j c-...: 3 3-" ) ·~ / 98 VÅRFRUKYRKAN l . Restaureringen 1903--04 -' ' ,/.. /, . " t r , En kraftigt bidragande orsak till att restaureringen 1903-04 kom till stånd var att man ville lösa bänkfrå- gan (st prot) . Som i så många andra kyrkor vid denna tid tille man nämligen byta ut de gamla slutna bänk- kvarteren mot öppna bänkar, helst med >> den trefliga och re tt billiga s k klöfverbladsformen » (st pro t). Arki- tekt Fredrik Falkenberg,64 som anlitats för att rita en ny ingång ti ll kyrkogården (tig 30), fick i uppdrag att uta rbeta ett förslag till restaure ring av kyrkan och hans program förel åg i oktober 1900. Vid seke lskiftet försiggick e n livlig debatt om princi- perna för restaurering av hi storiska byggnader, och flera av de arkitekter som i likhet med Falkenberg var knutna till ÖIÄ var aktiva i denna debatt. Det var Fig 108. Ritning till nytt torn vid Vårfru- kyrkan av Samuel Fredrik Bohm, stad- fäst i juli 1839. Foto RA. Design for a new tower at V ålfrukyr- kan , prepw·ed by Samuel Fredrik Bohm and approved in Ju/y /839 . därför na turligt att Falkenberg i inledningen till sitt restaureringsprogram redovisade sin principiella syn på problemen. >> En kyrkobyggnad skiljer sig hvad å l- dersgränsen beträffar betydligt från de flesta andra byggnader. Af största vikt ä r det då, att h varje föränd- ring å densamma är till det bä ttre, så att den ej är ett onödigt påhäng e ller sna rast måste göras om. Dvs stör- sta fordringar böra sättas å gedigenhet och konstnär- lighet , äfven om dessa egenskaper kanske måste vin- nas med torftiga medel. Man bör ej utan eftertanke följa h varje nytt mod; således ej måla eller- motsats- hvitmena sin kyrka, därför att a lla a ndra äro det , utan endast sträfva a tt erhå lla ett så lugnt , högtidligt och festligt helt som möjligt. Slutligen bör man , i det fa ll att fl era arbeten äro ö nskvärda, men medlen knappa , ej utföra alla och mindre godt, utan välja de nödvändi- gaste, göra dessa fullgodt och vänta med de öfriga ». Falkenbergs krav på kvalitet och varsamt handlag förstods inte alltid av restaureringskommitten , och samarbetsproblem uppstod. Arkitekten avsade sig där- för den konstnärliga ledningen av restaureringen i juli 1903. Råd om färgsättning av inventarierna samt pro- gram för väggmålningarna lämnades därför av Agi Lin- degren (se not 46) , även han arkitekt vid ÖIÄ, och nödiga detaljritningar till dörrar, nummertavlor m m gjordes av entreprenören, byggmästare J A Eklund från Enköping. Restaureringen kom dock i stort att följa Falkenbergs intentioner, även om åtgärderna blev radikalare än han hade tänkt sig. En tillbyggnad med förrådsutrymmen och trappa upp till tornet byggdes öster om sakristian, och samti- digt revs en gammal »förstuga » genom vilken man tidigare kunnat komma upp på kyrkvinden. sakristians östfönster gjordes om till dörröppning in mot tillbygget och dess norra fönster förstorades. En gång, som tidi- gare ledde från sakristian genom norra korsarmens mur och fram till predikstolen, murades igen och i nischen installerades ett kassaskåp . Fig 109. Kyrkans ut- seende före putsens avlägsnande på 1950- talet. Foto ATA. The church bej01·e its plasterwork was re- moved in the 1950's . BYGGNADSHISTORIA 99 Ingångarna till kyrkan ändrades såtillvida, att den västra vidgades något och försågs med nya dörrar, medan ett vindfång med svängdörrar anordnades un- der orgelläktaren. En ny portalomfattning av huggen kalksten i jugendstil (ritad av Falkenberg) från Yxhults Stenhuggeri AB murades upp framför ingången till söd- ra korsarmen , som också fick nya dörrar och vindfång. I norra korsarmen togs en ny ingång upp genom att dess fönster vidgades till dörröppning som försågs med ett litet vapenhus. Fönstret ovanför portalen i södra korsarmen ändra- des till ett rundfönster, och korfönstren förminskades genom att muras igen nedtill >>till cirka en sjättedel af sin höjd ». Alla fönster försågs med nya bågar och rutor av katedralglas med en enkel ramdekor. 1906 kom Carl Wilhelm Petterssons glasmålningar på plats i koret och södra korsarmen . Framför allt var det interiören i Vårfrukyrkan som förändrades genom restaureringen. Bondläktaren i södra korsarmen , som hade skjutit långt in i korsmitten (fig 63), revs för att den nya portalen, rundfönstret och höjden till valvet skulle komma till sin rätt. De slutna bänkkvarteren slopades och ersattes av nya bänkar 100 VÅRFRU KYRKAN med gavlar, ritade av Falkenberg och med varierande utformning men samma ytterkontur. Delar från de äldre bänkarna återanvändes som panel i koravslut­ ningen, och även övriga väggar försågs nedtill med panel. Den största förändringen i interiören åstadkom utan tvekan Carl Wilhelm Petterssons målningar. Falken­ berg hade tänkt sig en sparsam bemålning, »blott med någon färgdekoration å hvalfstrålarnes knutpunkter och andra ställen>>. Han delade dock sekelskiftets nå­ got respektlösa inställning till medeltida målningar, ef­ tersom han hade förbehållet >>Har vid närmare under­ sökning upp i hvalfven målningar blifvit blottade böra dessa undersökas, huruvida de kunna användas vid kyrkans dekorering ... >> Falkenberg lämnade Petters­ son anvisningar för hur målningarna i valven borde utformas , och själva arbetet utfördes sommaren 1903. Valvmålningarna blev betydligt mer omfattande än Falkenberg hade planerat (se fig Il 0), och när bygg­ mästare J A Eklund avtackades efter restaureringen sades det vara den senares förtjänst att >> hvalfdekora­ tionen blifvit så synnerligen riklig >> (bilaga till prot 1904). I alla händelser var det Eklund som genomdrev att även kyrkans väggar skulle dekoreras, eftersom Pettersson hade >>nedlagt så mycket och gediget arbete å kyrkans hvalf, att dessa med nödvändighet fordra att äfven väggame förses med målningar>> (brev l okt 1903). Carl Wilhelm Petterssons förslag till vägg­ målningar, troligen uppgjort tillsammans med Ek­ lund , godkändes inte av ÖIÄ. Ett nytt förslag upprättat under överinseende av Agi Lindegren godkändes dock och kom till utförande på våren 1904. De gamla kaminer som tidigare värmt upp kyrkan ersattes av centralvärme med varmluft , installerad av Ebbes Bruk, Huskvarna. Själva värmekammaren för­ lades under koret , sedan det visat sig alltför riskabelt att lägga den under sakristian, och kanaler med galler för utblåsning av varmluft anordnades i golvet. En ny golvbeläggning av planslipad kalksten lades in där så behövdes, och ett parti av golvet intill predikstolen i norra korsarmen sänktes . En del äldre gravstenar fl yt­ tades och några av dessa ställdes upp under sköldbå­ garna i långhuset. Belysning med hjälp av acetylengas installerades i hela kyrkan , varvid man i görligaste mån använde sig av de ljusredskap som redan fanns. I stället för ny altartavla, som Falkenberg hade före­ slagit, sänktes den gamla altaruppsatsen och försågs med en landskapsmålning, utförd av Carl Wilhem Pet­ tersson som bakgrund till det draperade altarkorset (fig 118). Altarbordet ändrades liksom altarringen, som kompletterades med två »mäklare >> eller piedestaler för ljusstakar. En gammal stake av smidesjärn , som påträffats bakom orgeln , fick sin plats där tillsammans med en nytillverkad pendang. Predikstolen sänktes och trappan flyttades mot koret. Orgelläktaren fick nya trappor och barriären sänktes något. En ny orgel från Åkerman & Lund anskaffades, men den gamla orgelfasaden bibehölls i det närmaste oförändrad , liksom det lilla ryggpositivet. Inredning och inventarier målades om, varvid äldre målning konserverades av Pettersson, och nya num­ mertavlor anskaffades. Den 8 maj 1904 kunde kyrkan åter öppnas för guds­ tjänst. Restaureringskommitten var mycket nöjd med resultatet och vi lle ge byggmästare Eklund en gratifika­ tion på l 000 kr för att han lagt ned mer arbete än som ingick i entreprenaden . Ett beslut om detta undanröj­ des dock av domkapitlet. Restaureringen 1903-04 gick på drygt 60 000 kr, var­ av hälften gick till entreprenören, medan Pettersson fick cirka 4 000 och Falkenberg l l 00 kr. Den nya or­ geln kostade drygt 9000 kr, belysningen 5300, värme­ anläggningen 2 500 och portalomfattningen 900 kr. Kostnaderna fördelades så, att landsförsamlingen be­ talade en elftedel av beloppet, medan stadsförsamling­ en stod för resten. Senare förändringar 1915 installerades elektrisk belysning och e lektrisk bälgdrift till orgeln. 191 7 diskuterade man en omputs­ ning av kyrkan , men nöjde sig med lagning och ifärg­ ning av skadad puts och reparationer på sockeln , vilket utfördes 1919. På 1940-talet gjordes en hel del arbeten, bl a installe­ rades ny armatur efter förs lag från Nordiska Kompa­ niet 1941 , en smärre »altaruppsats >> sattes i sakristians fönster och en ny dopfunt , ritad av Erik Sand 1943, skänktes till kyrkan . 1949 började man installera en ny värmeanläggning för eluppvärmning med radiatorer under bänkarna och transformator i utrymmet under koret. 1953 beslöt kyrkofullmäktige att låta restaurera Vår­ frukyrkan och till restaureringsarkitekt förordnades professor Erik Lundberg. 65 I januari 1955 presentera­ de Lundberg ett program, som 1957 och 1958 kom att följas av utarbetade förslag till en utvändig restaurering av kyrkan. Lundbergs program innehöll en rad värde­ ringar och förs lag som kom att sätta sin prägel på debatten om kyrkans restaurering i nära tjugo år. Det finns därför anledning att presentera detta närmare . Fig 110. Förslag till målad dekor i Vå rfru­ kyrkan av Fredrik Falkenberg å r 1900. Designfor mural de­ corQfions in Vålfru­ kyrkan , prepared by Fredrik Falkenberg in /900 . Erik Lundbergs restaureringsprogram Lundberg inleder sitt program med en presentation av Vårfrukyrkan och dess byggnadshistoria , dä r han beto­ nar det ka rakteristiska för olika perioder. Kyrkans skönhetsvärden framhävs och valven får en lyrisk be­ skrivning (delvis återgiven ovan vid beskrivningen av valven). Lundbergs förslag till åtgärder följer två linjer - den ena syftar till att återstä lla kyrkans medeltida yttre , den andra till a tt koncentrera kyrkorummet kring kors­ mitten och koret. För kyrkans exte riör föreslår Lundberg att putsen skall avlägsnas helt från murarna , tornets beklädnad anpassas efter murverkets utseende och korfönstren åte rstä llas i sin ursprungliga medeltida form . Vapenhu­ set i väster, som tillkommit på 1800-tale t och som Lundberg anser vanprydande för kyrkan , borde rivas . Framför a llt ä r det dock Lundbergs uppfattning om interiören som haft betydelse . Efter att ha beskrivit korvalven - >>Dessa sto ra vackert kupiga stjärnvalv omspänna rummet med en djä rvhet och en smidig elasticitet, som väcker den allra största beundran >> - BYGGNADSHlSTORIA 101 beklagar ha n att valven inte kommer till sin rätt med Carl Wilhelm Petterssons målningar. Dessa röjer enligt hans mening målarens >> rent upprörande dilettantmäs­ sighet ifråga om figurteckning och figurkomposition >> . Det är tydligt att Lundberg själv var medveten om att hans uttalande kunde uppfattas som utmanande. Han fortsätter nämligen: >>Det kan måhända synas otillbörligt a tt fälla omdömen av ovanstående art över arbeten som en tidigare generation infogat i en gammal byggnad , i a ll synnerhet då det är fråga om att återigen lägga byggnaden i stöpsleven. Programförfattaren mås­ te därför med eftertryck framhäva att värdeomdömet inte gäller hela restaureringen , utan en viss del av den målade dekorationen , vars upphovsman klart och tyd­ ligt ådagalagt att han på inte t sätt varit uppgiften vux­ en. >> l konsekvens med sin uppfattning anser han därför att målningarna bör tas bort och valven vitkalkas, med undantag för medeltida bernålning på själva >>gubbar­ na >> . Korfönstrens glasmålningar har inte högre konst­ närligt värde än ka lkmålningarna och bör följaktligen också avlägsnas . 102 VÅRFRUKYRKAN --­ ~- _ Fig III. Ritning till rekonstruktion av medeltida korfönster i Vårfrukyrkan. Erik Lundberg, 1950-tal. RA. Designfor the recon­ struction ofthe me­ ~ diaeval chancel win­ dows by Erik Lund­ berg in the 1950's. ......--­ Det stora koret borde enligt Lundbergs mening be­ handlas som en enhet, »ett verkligt kor>>, med ett framflyttat altare över vilket valvet kunde spänna sig som en baldakin . För att särskilja koret från resten av kyrkorummet borde dessutom korbänkarna få ett an­ nat utförande än övriga bänkar. Altarbordet skulle ut­ formas som ett mäktigt stenbord och en ny altarring skapas. Lundberg före slår vidare att korsarmarna dras in i rumsbildningen genom att korsmitten görs till >grup­ peringscentrum >> för bänkinredningen . Ett öppet parti i mitten för dop, vigsel och jordfästning skulle göra korsarmarna till en naturlig samlingsplats för de anhö­ riga. Beträffande inredningen anger programmet att snickerierna skall nymålas i temperateknik , att orgel och orgelläktare bör återfå sina ursprungliga färger , men att altaruppsatsen och predikstolen inte är av den kvaliteten att en dyrbar framtagning av ursprungsfär­ gen är motiverad. För övrigt behövs ny värmeanlägg­ ning, nya fönster och en ny elektrisk installation. Den yttre restaureringen 1956-60 Provavknackningar hade visat att murverket tålde att blottas. Vid fortsatta avknackningar framkom dels ett litet romanskt fönster. dels spår efter e tt stort gotiskt fönster, båda i långhusets sydmur (fig 48). Där blot­ tades också märken efter takfallet i det vapenhus från okänd tid som revs under 1800-talets förra hälft och efter kyrkans medeltida sydportaL Erik Lundbergs förslag till utvändig restaurering (från maj 1957) tog upp ideerna från 1955 års program. Sålunda ville han bl a riva vapenhuset och låta kyrkans murverk stå blottat. De antikvariska myndigheterna ställde sig dock tveksamma till att utplåna karaktären från Karl Johanstiden, och församlingen ville behålla vapenhuset. Vidare ville församlingen inte vidta några åtgärder som kunde låsa en kommande inre restaure­ ring. Lundberg gjorde därför ett nytt förslag i februari 1958, vilket i stort sett kom att följas . Det blottade murverket lagades och rengjordes där så behövdes och skadat tegel ersattes, särskilt på korets strävpelare. Kvarstående putsade partier - så5om benhuset och sakristians förlängning- avfärgades i en ton som anslöt sig till gråstensytorna. Nedre delen av tornet putsades om och plåtbeklädnanden förnyades . Det mellersta korfönstret , som varit igenmurat , togs åter upp och med ledning av spåren i murverket rekon­ struerades de övriga korfönstren (fig l Il ). Petterssons glasmålningar avlägsnades och ersattes av antikglas. lngången i norra korsarmen från 1903-04 års restaure­ ring sattes igen och gavelfönstret där omdanades så att dess bröstning kom att ligga i samma höjd som de övriga nordfönstrens. 1960 var arbetena färd iga . Något senare anordnades också fasadbelysning av kyrkan med strålkastarbe­ lysning på västra gaveln , södra långsidan och tornet. Diskussionerna om inre restaurering Sedan kyrkan till det yttre blivit färdig , aktualiserades frågan om en inre restaurering. Framför allt behövde de mörka och smutsiga valven och väggarna rengöras . Församlingen hade också behov av ett kapell för smärre gudstjänster, ny orgel och nytt värmesystem. Till ny restaureringsarkitekt utsågs nu Jörgen Fåk, Kalmar. Frågan om målningarna skulle bevaras eller ej blev en stötesten. På församlingens uppdrag undersöktes de av konservator Sven Dalen, som i sitt utlåtande i janua- ri 1965 ansåg att en rengöring skulle bli svår att ge- nomföra. Målninga rna hade nämligen inte utförts med kalkfärg och bindemedlet hade förintats . En rengöring skulle därför medföra att färgen fläckvis försvann och att stora partier måste målas på nytt. Dalen föreslog av tekniska och ekonomiska skäl att målningarna skulle tvättas bort. Att bevara och rengöra målningarna på en mindre yta, t ex i södra korsarmen som hade föresla- gits , skulle däremot inte möta några hinder, inte heller Fig 112. Yårfrukyr- ka n , tecknad av Erik Lundberg på 1950- talet. RA. Drawing ofVåt:fm - kyrkan by Erik Lund- berg in the 1950's. BYGGNADSHISTORIA 103 att å terställa den ursprungliga färgen på >>gubbarna » i valven. Arkitekt Fåk vände sig till riksantikvarieämbetet för att få ett principutlåtande om målningarna borde be- varas eller inte. Själv ansåg Fåk att de utgjorde en svår belastning för kyrkorummet, som förlorat den helhets- verkan det haft när Petterssons glasmålningar togs bort. Vid underhandskontakter visade det sig att riks- antikvarieämbetet och byggnadsstyrelsen hade skilda uppfattningar beträffande målningarna och något klart besked gavs inte. I det läget presenterade Fåk ett program för inre restaurering, daterat september 1966. Genom att de kulturminnesvårdande myndigheterna var oense , an- såg sig Fåk ha fria händer att föreslå att målningarna skulle tas bort. Liksom Lundberg såg han rumsbild- ningen vara ett problem, eftersom den trånga mittkvadraten drar ihop interiören omedelbart framför det stora koret. Enligt Fåks mening borde man anting- en i enlighet med Lundbergs förslag koncentrera .~-·---- .. ·-· --~J--- . i l - I l ' 1. J' l _;,·-·-···"' ·- · · -·--·~_;::- [53 26 104 VÅRFRU KYRKAN intresset till korsmitten genom bänkgruppering eller också betona kyrkans längdriktning. Efte rsom kyrkan under 1800-ta let och vid sekelskiftet s restaurering en­ ligt hans mening inte uppfattas som en korskyrka, utan som »ett långhusrum med mindre , i rumssammanhang obetydliga sidokapell », förordade Fåk det senare a lter­ nativet. Beträffande korets utformning ansåg Fåk att Lund­ bergs förslag med ett fri stående a ltarbord vore lämpligt för att markera rummets imponerande höjd - dock under förutsättning att altaruppsatsen kunde fl yttas till någon annan plats i kyrkan. Om altare och altaruppsats däremot bibehölls på sina ursprungliga platser, borde koret i stä llet få en tyngdpunkt genom att en cirkel markerades i golv- elle r bänkhöjd, en cirkel som kunde »Omsluta händelserna i rummet , vigseln , dopet , jord­ fästningen , kyrkospelet eller annan verksamhet ». Eftersom Fåk hade bestämt sig för att betona kyr­ kans längdriktning, före slogs i programmet att norra korsarmen skulle avskiljas genom ett gallerverk och inredas till kapell . I den södra korsarmen borde en läktare inrättas med väntrum etc inunder. Vidare kun­ de brudkammare anordnas under en del av västläk­ taren i enlighet med restaureringskommittens önske­ mål. Vissa möjligheter att disponera sakristians utrym­ men på ett annat sätt presenterades också i program­ met. Landsantikvarie Nils Sundquist , som varit kulturhis­ torisk kontrollant vid den yttre restaureringen , var kritisk mot såväl borttagandet av må lningarna som utformningen av interiören. Korsarma rnas avstängning från kyrkorummet skulle minska möjligheten att upple­ va den romanska arkite kturen , och målningarna hade enligt Sundqui sts mening sitt värde som utt ryck för ett visst tidsskede som inte var så rikt företrätt bland de uppländska kyrkorna. I maj 1968 anhö ll restaureringskommitten om be­ kräfte lse på att målningarna fi ck tas bort. vilket riks­ antikvarieämbete t >> inte ville motsätta sig» med hänsyn till bl a svårigheten att bevara målningarna vid rengö­ ring. För att lösa några akuta problem oberoende av den planerade totala restaureringen. inkom a rkite kt Fåk 1970 med e tt förslag till ny inredning m m i sakristian. Förslaget gick ut på att sakristian- som alltmer börjat användas som förrum - skulle å terges intrycket av slutet rum och förses med ny skåpinredning. Vidare skulle målningarna i valvet , även de av Pette rsson, rengöras och konserveras. Förslaget godkändes och de föres lagna åtgärderna vidtogs 197 1. Nya skåp byggdes utmed östra väggen och därigenom doldes ingången till sakristians tillbygg­ nad från 1903- 04 års restaurering . I samband med arbetena i sakristian undersöktes utrymmet under gol­ vet av antikvarie Lars Geze lius, Upplandsmuseet. En kä lla re , eventuellt från 1500-talet , påträffades och in­ rättades ånyo till vinkä lla re (rapport i ATA) . Målning­ arna rengjordes av konservator Gösta Lindström, som bekräftade Sven Dalens uppgifter om målningarnas bristande tekniska kvalite t. 197 1 presenterade arkitekt Fåk fem a lterna tiv för kyrkorummets utformning, vilka samtliga förutsatte att Carl Wilhelm Pette rssons målningar skulle tvättas bort. Diskussionen om målningarna tog ny fart. och konsthistoriker och kulturminnesvårdare gick i spetsen för en opinion som krävde a tt målningarna skulle be­ varas. Frågan rörde ytte rst om målningssviter från sekelskiftet ska ll anses ha ett antikvariskt värde e ller ej. I sitt yttrande över Fåks förslag framhöll riksantik­ varieämbetet inte riörens värde ur he lhetssynpunkt och påpekade a tt de praktiskt-funktionella behoven borde kunna lösas utan någon genomgripande omgestaltning av kyrkorummet. Ämbetet ville också rekommendera att målningarna bibehölls. T ill skrivelsen fogades e n pm med synpunkte r som kommit fram vid diskussioner inom och utom myndigheten, där bl a målningarnas betydelse som sammanhållande element i interiören betonades . Fåk utarbetade därför i maj 1973 e tt restaurerings­ förslag som syftade till att i stort sett å te rstä lla interiö­ ren i det skick den haae efter sekelskiftets restaure­ ring. Genom att frigöra korsmitten från bänkar och vända korets bänkar mot altaret skulle den östra delen av kyrkan kunna användas vid mindre gudstjänster. Församlingen var vid det här laget inställd på att låta rengöra och konservera målningarna, vi lket också be­ slöts vid kyrkofullmäktiges sammanträde i september 1973 . Det största problemet var nu undanröjt och re­ staureringen kunde börja . Den inre restaureringen 1974-75 Restaureringen inleddes med arbete n på vapenhuset , som fic k e n handikappanpassad entre och ny inredning med vindfång, toaletter och kapprum. Innan den nya värmeanläggningen insta lle rades , gjordes en omfat­ tande arkeologisk undersökning under kyrkans golv (se särskild redogörelse ovan). Värmecentralen under koret förstärktes och trappan dit ned ändrades. Under orgelläktaren anordnades väntrum , handi­ kapptoale tt och e konomiutrymmen, vilket åstadkoms genom att den södra av läktarens båda trappor revs och en vägg sattes in mot långhuset. I de båda korsar­ marna och korsmitten avlägsnades bänkinredningen, och bänkarna i koret riktades mot altaret. Norra kors­ armen inrättades till museum för äldre inventarier och fynd från utgrävningen , medan södra korsarmen fick karaktär av dopkapell och inredning av lösa stolar. De omdebatterade målningarna rengjordes med syn­ tetisk deg av konservator Lars Göthberg och komplet­ terades där så behövdes, och några smärre medeltids­ målningar togs fram (se kapitlet Kalkmålningar). I koret sattes Petterssons glasmålningar åter upp, och en nisch som påträffats i södra korväggen frilades på för­ samlingens önskan. Bänkarna justerades och golvet i bänkkvarteren sänktes till samma nivå som golvet i övrigt, vilket lades om. En del gravstenar fick ny placering, och till koret ordnades en ramp för handikappade. Altaret försågs med en ny altarskiva av kalksten, och predikstolen kompletterades med en lös talarstol i koret att användas vid vanliga gudstjänster. En ny orgel byggdes av A Magnussons Orgelbyggeri AB, efter ett förslag av Gotthard Arner, och kom på plats BYGGNADSHISTORIA 105 vintern 1975. Det gamla ryggpositivets fasad och orgel­ hus från 1600-talet bibehölls , liksom huvudfasaden från 1788, som återställdes till ursprungligt utseende. Målningen på den fasta inredningen förnyades , den ursprungliga färgen togs fram på bl a orgelfasaden och en del äldre inredningsföremål konserverades. Ovan­ för bänkarna tillkom ny armatur, ritad av Jörgen Fåk, och altaruppsatsen försågs med belysning. Vidare in­ stallerades hörselslinga, åskledare och automatiskt brandlarm. Vissa reparationer gjordes på yttertaket och valven isolerades med mineralullsmattor. Nya in­ ventarier tillkom också, mestadels genom donationer, såsom textilier, ett altarkrucifix i silver och en madon­ naskulptur. En stor del av arbetena kunde bedrivas som bered­ skapsarbete med AMS-bidrag. Restaureringen kostade cirka l ,8 miljoner kr, varav omkring 750 000 gick till den nya orgeln, 117000 till rengöringen av målningarna och nära 50000 kr till den arkeologiska utgrävningen . Den 16 mars 1975, på Marie bebådelsedag, återin­ vigdes kyrkan av ärkebiskop Olof Sundby i närvaro av konung Carl XVI Gustaf. 106 VÅRFRUKYRKAN Enköpings och den omgivande bygdens kyrkor av INGRID ROSELL En överblick över utformningen av kyrkorna runt En­ köping - centralorten - under skilda å rhundraden ger en förankring i bygden och tiden . 66 Den ger oss också möjlighet att tolka förändringar av gemensam orsak och urskilja höjdpunkter i den byggnadshistoriska ut­ vecklingen. Kyrkorna kan ses som var för sig särpräg­ lade verk, som följs åt i en byggnadshistorisk utveck­ ling. En kyrka bryter sig stundom ut ur mönstret ­ något speciellt har betytt ett uppsving för bygden . En insats av ägare till traktens större gårdar med kon­ takter på andra orter eller en präst , som kämpat mer än andra för sin kyrka, kan ha påverkat utvecklingen. Mycket har skett under tider, vilkas villkor vi inte känner och som vi endast ser följderna av. Att ingen­ ting händer med byggnaden har också sin orsak. Medeltiden För de medeltida skedena har vi endast spår, ej sälla n svårtydbara, att gå efter. Spåren hos de olika byggna­ derna ger rätt tolkade tillsammans ett mönster åt ut­ vecklingen. En karta över Enköping i dess omgivning med in­ lagda kyrkaplaner tecknar situationen vid tiden om­ kring 1200 (fig 113). Kyrkorna är i flertalet fall absid­ kyrkor, som tillkommit under å rtiondena omkring det­ ta sekelskifte. De tre större kyrkorna - Litslena, Til­ linge och Enköpings-Näs- är försedda med västtorn. Av samma typ är en kyrka i staden, S Ilians romanska kyrka . De tre kyrkorna var belägna vid centrala vägar. Eriksgatan, som drog genom Enköping, passerade även Tillinge. Litslena socken, som till yt innehållet var störst i Trögds härad , hade redan under den gamla folklandsindelningen den mesta jorden i folklandeL De nu mera avlägset liggande socknarna Bred och Sparr­ sätra hade enkla träkyrkor. Minst var Svinnegams ab­ sidkyrka, sannolikt gårdskyrka till den närbelägna går­ den Husby. Enköpingsslätten var troligen redan vid denna tid uppodlad i sin helhet. Mitt i detta landskap , högt belä­ gen på åsen, synlig på långt hå ll , låg Vårfrukyrkan. Den tillkom ungefär samtidigt med S Ilians romanska kyrka och var ovanligt stor, försedd med korsarmar och sannolikt centraltorn. Mycket talar för att den var byggd som kyrka åt folklandsprosten och var i denna egenskap den förnämsta i trakten . Det fanns ännu en kyrka i Enköping, S Olovs kyrka . Den är helt försvunnen och dess utformning känner vi ej. 1200-talet var en expansiv byggnadsperiod, då kyr­ kor och borgar byggdes i stor omfattning. Århundradet hade utrikespolitisk fred. Erövringen av Finland slut­ fördes urider 1200-talet. Rikets tyngdpunkt låg vid den­ na tid i götalandskapen. Kungarna under detta skede uppehöll sig mycket på Visingsö i Vättern . Erik Eriks­ son, ka llad Läspe, möter vi 1248 i slaget vid Sparr­ sätra, där han besegrade Knut Långe. Vid periodens slut ägde vissa förändringar rum , vilka kan följas i kyrka efter kyrka. Dessa gällde koret s utformning. Tillinge , Svinnegams och Teda kyrkor fick sålunda den tidstypiska utvidgningen av koret mot öster med rak avslutning. I Litslena betonades ortens betydelse av en mera omfattande utbyggnad . Kyrkan utvidgades inte endast åt öster utan även åt söder till en s k salkyrka. Som en liten salkyrka uppfördes den närbelägna Härkeberga kyrka vid samma tid. Vid slutet av 1200-talet har S Ilians romanska kyrka övergivits och rivits. I kapitlet Byggnadshistoria redo­ görs för orsakerna - en omfattande omorganisation vid 1200-talets mitt. Vid denna förlorade Vårfrukyrkan sin funktion som prostkyrka och blev troligen socknens församlingskyrka. Den tidigare sockenkyrkan över­ gavs. När Enköping utvecklats till stad , byggdes vid tiden omkring 1300 i dess ställe en ny kyrka av salkyrkotyp, benämnd S Ilian . Denna kyrka i staden­ kan ha varit förebild för kyrkorna i den omgivande bygden. Likaså kan franciskanerklorstrets kyrka i En­ köping med sitt långa, rakslutna kor ha påverkat om­ givningens kyrkor. Vårfrukyrkan hade förlorat sin ställning som den förnämsta kyrkan och någon större förändring av den­ na under 1300-talet ä r ej känd . Höjdpunkten inom kyrkabyggandet följdes av en vågdal. Tiden känne­ tecknas av falkungadömets strider och nederlag mot stormannavälde!. Digerdöden rasade vid mitten av DEN OMGIVANDE BYGDENS KYRKOR 107 D +Bred Teda Svinnegar + Litslena Fig 11 3. V årfrukyrkan och den omgivande bygdens kyrkor, 1200-talet. Konturkarta med kyrkoplaner inlagda. Vålfrukyrkan (the Church of Our Lady) and the churches of the surrounding district in the 13th century . Contour map with church layouts plotted. 108 VÅRFRUKYRKAN 1300-talet. Vid Gataskog i närheten av Enköping ägde en strid rum 1365. Kung Magnus Eriksson och Håkan Magnusson försökte återta det svenska riket men be­ segrades av kung Albrekt. Det skulle dröja ända till 1400-talets andra hälft in­ nan den byggnadshistoriska utvecklingen åter når en höjdpunkt. Denna berör också Vårfrukyrkan, som då får sitt utvidgade tresidiga kor och i det inre sin utök­ ning av korsmitten. Till perioden hör välvningen av kyrkorummet, som sker i Vårfrukyrkan och flertalet av omgivningens kyrkor. Utsmyckningen av väggar och valv med kalkmålningar framför allt i Härkeberga och Litslena är betydelsefull. Spår av målningar finns även i Vårfrukyrkan och Svinnegams kyrka. Vid senaste restaureringen (1983) har rester av valvmålningar från 1400-talets mitt även påträffats i sakristian till Sparrsä­ tra kyrka.67 Två av kyrkorna bryter mönstret under denna peri­ od, Svinnegams och Tillinge kyrkor. Svinnegams kyr­ ka, den minsta kyrkan på den förra kartan, har nu jämte Tillinge blivit den största (fig 114). Svinnegams kyrka utvidgades i olika etapper till en praktfull sal­ kyrka. Orsakerna är kända. Svinnegarn var under me­ deltiden en betydande vallfartsort. Ständigt växande pilgrimsskaror vallfärdade på 1300- och 1400-talen till Svinnegams källa, en av våra mest berömda offerkäl­ lor, belägen ca l km söder om kyrkan . Källkulten ger bakgrunden till denna utvidgning. Vad kan den ha betytt för Enköpingsbygden? En namnlängd med do­ natorer till kyrkan visar hur betydelsefull Svinnegams kyrka var vid denna tid. I namnlängden förekommer bl a Ivar Axelsson Tott, riksföreståndare och en tid medregent åt sin svärfader Karl Knutsson. Husby, på vars mark Svinnegams källa var belägen, tillhörde un­ der medeltiden ärkebiskopsstolen. Ärkebiskop Jakob Ulfsson, vilkens vapen fanns i kyrkans östra fönster, var av allt att döma den drivande kraften bakom den avsevärda utvidgningen av kyrkan. Ägare till traktens stora gårdar, bl a Haga, Hjulsta och Ängsö, förekom­ mer i längden, likaså betydande präster som kyrkoher­ den Olaus Nicolai i Tillinge, som var ärkebiskopens kansler i 26 år. Det gamla bondesamhället hade som medtävlare fått kyrkan och stormannaväldet. I Enköpingsbygden satt män med framskjuten ställning som ägare till stora gårdar. Karl Knutsson ägde en tid Haga i Svinnegams socken. Riksrådet Nils Fadersson Sparre innehade egendomen Hjulsta i Enköpings-Näs socken . Den stora utbyggnaden av Tillinge kyrka kan på något osäkra grunder dateras till 1400-talets tredje fjär­ dedel. Kyrkan utvidgades med ett sidoskepp i söder till ungefär dubbel storlek. Orsakerna till denna utvidg­ ning kan inte belysas på samma sätt som när det gäller Svinnegarn. Det centrala läget - närheten till Enkö­ ping, Eriksgatan drog genom Tillinge - kan ha varit av betydelse för denna avsevärda förändring . Nästa århundrade betecknar åter en vågdal i den byggnadshistoriska utvecklingen . Vad reformationen betydde av stagnation efter den intensiva byggnads­ verksamheten återspeglas hos kyrkorna i Enköping och dess omgivning. Vid Västerås riksdag 1544 för­ bjöds pilgrimsfärderna och avskaffades offerstockarna. Det blev av avgörande betydelse för Svinnegarn och hela bygden. Av kapitlet Byggnadshistoria framgår , att stadsförsamlingarna i Enköping slogs ihop 1548 och fick samsas med landsförsamlingen om Vårfrukyrkan . När det gäller kyrkorna i omgivningen kan vi notera, att påbö!jade förändringar blir oavslutade. Ett västtorn till Svinnegams kyrka blev ej fullbordat. Vid Sparrsät­ ra kyrka påbörjades omkring 1500 ett västtorn, som reducerades till en förlängning av långhuset åt väster. Medeltida inredning Vårfrukyrkans olika funktioner - som prostkyrka och efter upplösningen av folklandsprosterierna under 1200-talets senare hälft troligen sockenkyrka - måste ha avsatt spår i dess inredning. Om den äldsta tiden som prostkyrka finns nu endast svaga vittnesbörd. Dess status måste ha krävt en förnämlig inredning. Ett litet limogekrucifix och figuren från ett triumfkrucifix , som kan ha tillhört kyrkan , kan dateras till 1200-talets tredje fjärdedel. Till de bevarade föremålen i Enköpingsbygden från tiden omkring 1200 hör framför allt dopfuntarna. Lits­ lena kyrkas dopfunt kan dateras till 1100-talets slut. Svinnegams och Enköpings-Näs kyrkor har dopfuntar av äldre mälardalstyp från tiden omkring 1200. Under 1300-talet fick många av ärkestiftets kyrkor monumen­ tal träskulptur. I Vårfrukyrkan finns figuren bevarad från ett stort triumfkrucifix, daterat till 1300-talets and­ ra fjärdedel. Från samma tid är en skulptur, sannolikt en apostel från ett helgonskåp, i Breds kyrka. Trä­ skulpturer från ett altarskåp i Teda kyrka härrör från århundradets mitt. 1400-talsskulpturen är mera rikligt företrädd i Vår­ frukyrkan och den omgivande bygden. Det förnämli­ gaste bevarade inredningsföremålet är altarskåpet Litslena kyrka . Fragment av ett altarskåp och en skulptur framställande Kristus i graven i Vårfrukyrkan kan sättas i samband med föränd ringen av kyrkan vid 1400-talets slut. Dopfunten från 1400-talet har sanno­ likt kommit från S Ilians eller S Olofs kyrka. Som krön i DEN OMGIVANDE BYGDENS KYRKOR 109 + Bred Fig 114. Vårfrukyrkan och den omgivande bygdens kyrkor, 1500-ta let. Konturkarta med kyrkaplaner inlagda. Vårfrukyrkan and the churches of the surroundinR district in the 16th century. Contour map with church layouts plotted . 110 VÅRFRUKYRKAN på 1400-talets byggnadsföretag anskaffades sannolikt även de korstolar, som fanns i Vårfrukyrkan fram till I 770-talet. Stormaktstiden När de skriftliga källorna börjar flyta mer regelbundet efter 1600-talets mitt, kommenteras orsaker till föränd­ ringar och avsaknad av medel. I kyrkoarkiven kan vi följa församlingens insatser för sin kyrka i släktled efter släktled. Källorna är olikartade och mer eller mindre detaljrika beroende på vem som fört protokoll , räkenskaper och anteckningar. En överblick över ma­ terialet i området ger oss möjligheter att fylla ut luckor i arkivmaterialet och jämna ut skillnader i detaljrike­ dom. Att vårda kyrkan och dess hus var en gemensam angelägenhet för sockenmännen . Man samlades på sockenstämmor, överlade och fattade beslut. När det gäller Vårfrukyrkan, är protokoll bevarade först från 1700-talets mitt. Tillinge kyrkoarkiv innehåller socken­ stämmoprotokoll redan från 1614. Kyrkans räkenskaper är ett viktigt material, som ger exakta upplysningar om vad som utfördes av det beslu­ tade. Svinnegams räkenskaper är bevarade ända från 1583, Vårfrukyrkans första årtal är 1640. Ett intressant material är de avritningar från antikva- Fig 115. Enköpings­ bygden 1671. Detalj av karta: Sverige , to­ pografiska kartor nr 13. KrA. The En köping district in/671. riska forskningsresor, som företogs alltsedan 1600­ talets första hälft. Områdets kyrkor avritades på 1680­ talet av Johan Hadorph, sekreterare i Antikvitetskolle­ giet och riksantikvarie 1679-93 (fig 116). Under stor­ maktstiden kan vi åter notera en höjdpunkt i den bygg­ nadshistoriska utvecklingen. Slotts- och herrgårdsbyg­ gen gav en ny prägel åt bygden och adeln visade på olika sätt sina omsorger om sockenkyrkan. Gravkor (vid Enköpings-Näs och Teda kyrkor) och dyrbar in­ redning och inventarier tillkom under denna period. Städernas tillväxt i invånareantal hörde till perioden. Enköping bestod vid 1600-talets mitt till större delen av enkla träbyggnader och omgavs av borgarnas träd­ gårdar. Vi har endast knapphändiga uppgifter om vad som hände med kyrkan under 1600-talet. Stormaktstidens inredning Reformationen innebar inte något direkt avbrott i kyr­ kokonsten . Man nyttjade länge föremål från den ka­ tolska tiden. Ett nytt inredningsföremål ställdes i cent- Fig 116. Avritningar av kyrkor i Åsunda härad av Johan Hadorph , 1680-talet. KB. Scale drawings by Johan Hadmph of churches in Åsunda hundred in the 1680s . !· l t ~}>JI;i_;_~.....;;;..;.:..._..._,~ kf~.: . cri[( L___ ~ 112 VÅRFRUKYRKAN rum för gudstjänsten, predikstolen. Liksom tidigare för altaruppsatserna kom nu de bästa konstnärliga kraf­ terna att anlitas vid utformandet av detta föremål. Predikstolen i Svinnegams kyrka tillkom vid 1500­ talets slut och är sannolikt av samma mästare, som utformat gravskranket i Glanshammars kyrka i Närke. Under 1600-talet tillfördes bygdens kyrkor ytterligare predikstolar, t ex de bevarade i T eda och Sparrsätra kyrkor. Vårfrukyrkan berättas på 1640-talet vara rik på pryd­ nader. »En skön och prydlig» predikstol och orgel fanns i kyrkan vid denna tid. Litslena kyrka hade redan 1634 rester av ett äldre orgelverk, Sparrsätra kyrka hade 1642 ett »gammalt» orgelverk. Som en följd av att predikan nu ställdes i centrum för guds­ tjänsten tillkom bänkinredning i kyrkorna. Tidigast möter vi uppgifter om bänkinredning i Vårfrukyrkans arkivalier 1642. Bevarade från denna tid är bl a herr­ skapsbänkar i Enköpings-Näs kyrka för Axel Oxen­ stierna och hans gemål, som innehade Hjulsta i sock­ nen. Till stormaktstidens minnen hör fragment av ett gravmonument för ätten Ulfsparre i Teda kyrka, troli­ gen utfört i Jost Hennes verkstad. Ett stort antal be­ gravningsvapen, bl a över ätterna Falkenberg och Duwall, är upphängda i Svinnegams kyrka. I Vårfru­ kyrkan finner vi epitafier och gravhällar över kyrko­ herdar och stadens framträdande män. 1700-talet Ofärdsåren under 1700-talets första årtionden innebar naturligt en nedgångsperiod för kyrkobyggandet. 1700­ talets insatser för Vårfrukyrkan bestod framför allt i förändringar av fönster och yttertak. Om vi följer om­ givningens kyrkor under detta århundrade, ser vi hur nya ideer om kyrkornas utformning växer fram. Mot slutet av århundradet har de tagit form. Fönster försto­ ras och nya tas upp i såväl Svinnegams som Teda kyrkor. Ljusa kyrkorum, enhetlighet och symmetri ef­ tersträvades under denna period. Redan på 1730-talet restaurerades kyrkorummet i Svinnegarn på bekostnad av ägaren till gården Haga i klassicismens anda: vitkalkade väggar, stora fönster; pelare till tidigare valv borttogs; ny bänkinredning, på 1760-talet ny läktare och orgel. På 1760-talet omska­ pades kyrkorummet i Tillinge till en stor enhetligt ut­ formad sal, upplyst av förstorade fönsteröppningar. Altaruppsatsen i klassicerande stil , läktaren och bänk­ inredningen tillhör denna tid. I Enköpings Vårfrukyrka synes man längst ha mot­ stått tidens strömningar. Sannolikt fördröjdes många åtgärder genom att besluten för stadsförsamlingen kon­ tra landsförsamlingen måste samordnas. Nuvarande altare med altarprydnad, predikstol och fasaden till orgelns huvudverk tillkom omkring 1790 som krönet på flera förändringar av kyrkan: nytt brutet yttertak , vid­ gade fönsteröppningar och nytt stengolv . AnskafTandet av olika inredningsföremål skedde ej sällan vid samma tid i en bygds kyrkor. Sålunda fick följande kyrkor nya orglar på 1760-80-talen: Litslena, Svinnegarn, Enköpings-Näs, Teda, Sparrsätra och Breds kyrkor. 1700-talets befolkningsökning och därmed kravet på utökning av kyrkorummet var ett gemensamt problem för staden och den omgivande bygden. På kartor över området markeras nya gårdar och odlingar. Det bety­ der flera människor och krav på större kyrkor. Även i staden ökade folkmängden. För att råda bot på träng­ seln i Vårfrukyrkan beslöt man på 1780-talet att sätta upp läktare i kyrkan . Endast en läktare , den s k Bond­ läktaren , uppfördes emellertid , och först på 1830-talet. 1800- och 1900-talen U n der 1800- och 1900-talen skiftade staden karaktär under industrialismens utveckling. Grunden lades till industrier som Enköpings mekaniska verkstäder, upp­ hovet till industrikoncernen Bahco. Mycket för sta­ dens uppryckning betydde också enköpingsdoktorn Ernst Westerlund, ~om hade läkarpraktik i staden 1867-1924 och gjorde den till en kurort. På 1870-talet framdrogs järnvägen till staden. Konsekvensen av industrialismen blev på landsbyg­ den öde gårdar och tomma kyrkor. Vid århundradets första årtionden hade en av de mindre kyrkorna, Breds kyrka, rivits och lämnat plats för en ny större kyrko­ byggnad. Dess byggmästare Carl Robert Palmer knöts två år därefter till den stora ombyggnaden av Vårfrukyrkan 1839-40, då kyrkan fick sitt nuvarande centraltorn. Vid sekelskiftet 1900 genomfördes flera mer eller mindre genomgripande restaureringar i såväl Vårfru­ kyrkan som i omgivningens kyrkor. Dessa eftersträ­ vade i flera fall att ge större intimitet åt nyklassicis­ mens osmyckade kyrkorum. Vårfrukyrkans väggar och valv fick vid denna tid sin målningsutsmyckning av artisten Carl Wilhelm Pettersson, som även ritade glasmålningar till korfönstren. Bondläktaren revs och nuvarande bänkinredning tillkom. Några år tidigare hade Pettersson renoverat inredning och inventarier i Svinnegams kyrka. Här dekorerades väggarna med växtornamentik och kvadermålning av målaren Gerlin. Vid samma tillfälle synes enligt spår vid senaste res­ INREDNING OCH INVENTARIER 113 laureringen (1983) takplafonden målats i ekimita­ tion.67 Såväl Sparrsätra som Teda kyrka fick glasmål­ ningar i korfönstren under 1900-ta lets första å rtionden. På 1950-ta le t genomfördes fle ra restaureringar , del­ vis med ambition a tt dokumentera och redovisa bygg­ nadens historia . Detta gällde även Vårfrukyrkan , som 1956-60 genomgick en yttre restaurering, då puts av­ knackades och tidigare dolda byggnadsdetaljer fri­ lades . Det mellersta korfönstret återupptogs. Vid Svin­ negarns kyrka framtogs och markerades portalomfatt- Inredning och inventarier Bearbetat av INGRID ROSELL1 Altaranordning Altarbord 1792 av brunmålat trä, indela t i fä lt med förgyllda lister och snidade ornament : på mitten stort fält med korslagda palmkvista r, lans och spjut med ä ttikssvamp (tig 118). Vid sidorna smala fält med sädesax och druvklasar. Altarbordet fick vid restaure­ ringen 1974-75 ny skiva av kalksten från Borghamn, gåva av Kyrkobröderna . Altarring från restaureringen 1903- 1904. Halvrund med svarvade balusterdockor. Altarringen avslutas av mäklare , som uppbär ljusstakar. Brunmålad med för­ gyllda lister. Knäfallspa llen är klädd med grått ylletyg. Den tidigare a ltarringen med två s idodörrar synes på fotografie r, tagna före 1903-04 års restaurering (tig 63-64). Altarprydnad , 1792, av Per Ljung, 1" av snidat , må­ lat och förgyllt trä (tig 11 7) . Arkitektonisk uppbyggnad i klassicerande stil. Två joniska kolonner uppbär ett entablement med snidat överstycke. l överstycket Gudsnamnet Jahwe på moln med tre änglahuvuden , omgivet av strålsol. Mittpartie t mellan kolonnerna omges av en bågställning med e tt kors med svepning och törnekrona samt snidat moln med änglahuvud . Vid korsets fot tående ängel med ankare. Korset avteck­ nar sig mot en målad bakgrund , som återger e tt bergigt landskap. Målningen utfördes 1903 av Carl Wilhelm Pettersson i samband med kyrkans målningsutsmyck­ ning. Vid samma tillfä lle ommålades a lta rprydnaden och altarbordet (PÄ, rest rapport 1914). 9- 825748 Enköpings kyrkor ningar och tidigare dolda orneringar. På Enköpings­ Näs kyrkas vapenhusgavel framknackades också orne­ ringar och frilades en igensatt fönsterglugg i sakristi­ väggens östmur. Vid en inre restaurering av Teda kyr­ ka framtogs två inre smygar samt målad omfattning till medeltida fönsteröppningar. Vid den senaste restaureringen av Vårfrukyrkans inre på 1970-talet markerades lå nghusets orientering mot alta ret , korsarmarna avgränsades för speciella funktioner och bänkarna i koret riktades mot a ltaret. Färger: kolonner grågrönmarmorerade , bågställning och entablement rödmarmorerade; överstycke, kors med omgivande moln och figur , kapitä l till kolonnerna samt listverk förgyllda. Mittpartiets målade bakgrund har övervägande grågröna toner. Före 1903-04 års restaurering var a ltarprydnaden endast svagt marmo­ rerad. En ritning till altaret förvaras i ÖIÄ:s a rkiv (fig 119) . Ritningen är osignerad. E n kvittens da terad den 13 mars 1791 nämner emellertid , att arbete t kommer »uti Bildhuggerij och snikarearbete at väl och försvarligit förfärdigas >> enligt den antagna och av Ljung förfärdi­ gade ritningen. En summa på 300 rdr kvitte rades av Per Ljung. En tidigare ritning till altare upprättad 1765 av Carl Cronstedt2 förvaras i Cronstedtska samlingen (3357), Nationalmuseum (tig 120). Den visar en arkitektonisk uppbyggnad med breda pilastrar , som bär en bruten gavel med putti , Jahwesol och liggande lamm. På a l­ taret ett mindre kors , uppställt mot en målad bakgrund med moln och änglar. Altarkrucifix, processionskors Altarkrucifix , 1975, av Sven Arne Gillgren,3 Stock­ holm (tig 121). Stiliserad krönt Kristusfigur i livklädnad utförd i re lief av silver i drivet arbete samt anbringad på skiva av ekträ från regalskeppet Riksäpplet (förlist 1676 utanför Dalarö) med kors i re lief. Höjd 54,5, figuren 34,5 cm. Gåva av Bibelns-Ländercirkeln . 114 VÅRFRUKYRKAN INREDNING OCH INVENTARIER 115 Fig 117. T v. Altarprydnad av Per Ljung 1792. Av snidat, målat och förgyllt trä. Mittpartiet med målad bakgrund av Carl Wil­ helm Pettersson 1903. Foto 1983. Altar-piece by Per Ljung, 1792. Carved, pain t ed and gilded wood . Central background pain t ed by Carl Wilhelm Pet­ tersson in 1903. Fig 118. T h. Altarbord av Per Ljung 1792 med snidade och för­ gyllda lister och ornament. Foto 1983. Altar by Per Ljung, 1792, with earved and gi/ded trimmings and ornamentation. ÖIÄ, RA. Reredos designed by Per Ljung, c 1790. Fig 119. Ritning till altartavla av Per Ljung omkring 1790. Fig 120. Ritning till a ltartavla av Carl Cronstedt 1765. Cron­ stedt 3357. Nationalmuseum. Foto 1954, ATA. Reredos designed by Carl Cronstedt, 1765. l/hor. 7/j 116 VÅRFRUKYRKAN Processionskors, 1975, med Kristusfigur av snidat päronträ på kors av svartmålat trä (fig 122). Kopia av limogekrucifix , det s k Enöglakorset i Enköpings Mu- seum, påträffat inom staden och daterat till 1200-talets tredje fjärdedel (A Andersson 1980, s 40). Korset är uppsatt på stång med fotplatta . Figuren höjd 8, korset 32, total höjd med stång 203 cm. I dopkapellet. Medeltida träskulpturer I den musealt inredda norra korsarmen är kyrkans medeltida träskulpturer upphängda. Om Vårfrukyr- kans äldsta tid som prostkyrka minner figuren från ett triumfkrucifix, som kan dateras till 1200-talets tredje fjärdedel. Efter upplösningen av folklandsprosterierna vid 1200-talets senare del tjänstgjorde Vårfrukyrkan troligen som sockenkyrka för landsförsamlingen. Ett Fig 121. Altarkrucifix av Sven Arne Gillgren 1975. Relief av s ilver i drivet arbete på skiva av ekträ från regalskeppet Riksäpplet. Foto 1983. Altar crucifix by Sven Arne Gi/lgren , 1975. Chased silverwork on an oak board from the 17th-century jlagship Riksäpplet. större triumfkrucifix anskaffades under den närmast följande tiden , måhända i samband med någon föränd- ring av kyrkan . Som krönet på den största medeltida förändringen av Vårfrukyrkan vid 1400-talets slut , då det nuvarande koret med tresidig avslutning tillkom, anskaffades vid början av 1500-talet ett altarskåp, av vilket corpus är bevarat. Cirka 1500 tillkom en framställning av Kri stus i graven. Kristusfigur av ek (fig 124). Kors och vänster arm förlorade . Fötterna är korsade över varandra och fäs- tade med en spik. Höftklädet, som når ned till knäna , är mjukt draperat. Törnekrona i form av två varandra korsade band. Höjd l 03 cm. 1200-talets tredje fj ärde- del. Ett limogekrucifix som kan ha tillhört kyrkan, härrör från samma tid. Fig 122. Processionskrucifix, kopia 1975 av limogekrucifix , det s k Enöglakorset. Figuren i päronträ . Foto 1983. Processional cross, replica of a Limages crucifix. Pearwood figure . INREDNING OCH INVENTARIER 117 Fig 123. Inblick i norra korsarmen med medeltida träskulp­ turer, tig 127-29. Foto 1983. View ofnorth tran­ sept , showing me­ diaeva/ wood earv­ ing s. Figs 127-129. Kristusfigur av lövträ (fig 125) . Armarna och korset förlorade . Huvudet är avslaget och dess bakre del skadad . Utställes i en särskild monter (fig 126) . Föt­ terna är korsade över varandra och fästade med en spik. Revbenen markerade , höftkläde med mjuk veck­ behandling. Höjd ca 250 cm. 1300-talets andra fjärde­ del. Korsnedtagningen , träskulptur av lövträ (fig 128). 1500-talets början. Fötterna är korsade över varandra och fästade med en spik. Tv Josef från Arimataia och vid Jesu fötter Maria från Magdala (?). Har sannolikt utgjort corpus i ett förlorat altarskåp. Höjd ca 175 cm. Kristusfigur av lövträ (fig 127). Armarna förlorade. Fötterna jämsides varandra, ej korsade. Grovt dra­ perat höftkläde. Har sannolikt tillhört en framställning av Kristus i graven. Höjd ca 115 cm. Ca 1500. 118 VÅRFRUKYRKAN Fig 124. Medeltida träskulptur, Kristusfigur från triumfkrucifix, 1200-talets tredje fjärdedel. Foto 1983. Mediaeval wood carving: figure of Christ f rom road-screen , t hird quarter of 13th century . INREDNING OCH INVENTARIER 119 Fig 125. Medeltida träskulptur. Kristusfigur från triumfkrucifix . 1300-talets andra fjärdedel. Huvudet avslaget , tig 126. Foto 1.983. · Mediaeval wood carving: figure of Christ from road-screen, seeond quarter of 14th century. Head missing. Fig 126. 120 VÅRFRUKYRKAN Fig 126. Huvud från Kristufigur, fig 125. 1300-talets andra fjärdede l. Utställes i monter. Foto Henrik Hultgren ATA. Head belonging ro figure of Christ , Fig 125. Second quar/er of 14th century. Skulptur 1900-talet Mariafigur, 1975, av skulptören Harry W Svensson , Mariestad (fig 129). Av snidat, målat och förgyllt trä. Skulpturen framställer Maria, som bär fram barnet i templet omgiven av den svenska sommarängens blom- mor. Målad i flera klara färger. Höjd l 17, största bredd 58 cm. I dopkapellet. Harry Svenssons träsniderier har en stram form av expressionistisk karaktär , påverkad av Bror Hjorth . Han har bl a utfört altartavlor i furu för Utby och Forsbacken nya kyrka (Svenskt konstnärs- lexikon). Mariahuvud (av brons?) , 1980, av Gunnar Nordberg, uppsatt på sockel av brunt trä vilande på en del av en stock av gammal svart ek. Skulpturens höjd 8, soc- kelns 36 cm. I nisch i långhusets norra vägg. . '• Fig 127 . Kristusfigur, träskulptur omkring 1500. Sannolikt från en framställning Kristus i graven . Foto 1983. Figure of Christ, wood earving c 1500. Probah/y from a depiction of Christ in the sepu/chre . Predikstol Predikstol, 1794, av snidat, må lat och förgy llt trä (fig 130, 13 1 ). Består av flersidigt bruten korg med rygg- stycke i form av ett draperi , ljudtak samt trappa med barriär. Korgens sidor indelas av rektangulära fält med snidade ornament : i huvudfältet nedanför predikstols- INREDN ING OCH INVENTARIER 121 Fig 128. Korsnedtagningen , träskulptur 1500-talets början. Sanno likt från corpus i a lta rskåp. Foto 1983. The Descent from the Cross , ear/y /6th-century wood ccu·uing. Probah/y from reredos corpus. 122 VÅRFRUKYRKAN Fig 129. Träskulptur 1975, Maria med barnet , målad och förgylld. Av Harry W Svensson , Mariestad. Foto 1983. Wood earving 1975, Virgin and Chi/d, painred and gilded. Harry W Svensson , Mariesrad. brädet en glob med strålsol , nedanför predikstolsbrä- det änglahuvud och på de fasade hörnen fruktknippen . I de mindre fälten fr v t h: fruktgirland , lagerkrans , bok med orm, som biter sig själv i stjärten, sädeskärve , lagerkrans. Korgen avslutas nedå t av en snidad druv- klase omgiven av akantusblad. Trappans barriär inde- las av romboida fält med snidade blommor. Korgen och barriären avslutas upptill och nedtill av snidade bladlister. Det fyrsidiga ljudtaket ä r utformat som ett tabernakel med tofsprydd lambrekin kring nederkan- ten och kröntes av ängel med krona och segerpalm. Färger: Korgens sidor och trappans barriär är brun- målade med blå fält , ryggstycke och ljudtak blå målade; lister och ornament förgyllda. En osignerad ritning till predikstolen bär påskrift >> Enköping 1794. Den godkände. Brander. » ( = kyrko- herde Johan Brander, 1733- 1793, tig 130). Ernst Philip Thoman upptar predikstolen i sin meritlista. 4 Predik- stolen uppges i 1829 å rs inventarium vara förfärdigad av samma konstnär, som utfört altaruppställningen (Per Ljung 1) . Sannolikt har Ernst Philip Thoman sni- dat predikstolen efter ritning av Per Ljung. Vid restaureringen 1903 flyttades predikstolstrappan från norra korsarmen till sin nuvarande plats. År 1640 omtalas i ett brev till domkapitlet från Len- nart Hansson (20/9) >>den sköna och prydliga predik- stol , som min S:e Morbror på egen bekostnad upsätta låtit >> och som nu blir fördärvad genom att orgelverket skulle nedrivas. Ett visitationsprotokoll 1699 nämner den högt placerade predikstolen , som inte kunde an- vändas av prosten Staaff på grund av hans >> swag- heet >>. Predikstolen var tydligen placerad tillsammans med orgeln på en läktare i en av korsarmarna. En mindre predikstol uppsattes över manfolksbänkarna men nedtogs 170 I . År 1782 flyttades predikstolen >> så att Predikanten kan ses af dem som sitta i korskyr- korna >> (N: l , an t efter in v 1767). Fig 130. Ritning till predikstolen 1794, osignerad (Per Ljung?). Enligt påteckning godkänd av kyrkoherde Brander, Enköping .. Foto Upplandsmuseet. Anonymous design for pulpit, 1794 (Per Ljung?). According to inscriprion , approved by Vicar Brander of Enköping. . ..... Fig 131. Predikstol tillverkad 1794 av Ernst Philip Thoman sannolikt efter ritning av Per Ljung. Foto 1983. Pulpit constructed by Ernst Philip Thoman in 1794 and probably designed by Per Ljung. År 1761 berättas att nytt timglas har inköpts till predikstolen (kr prot). Ett timglas inköptes 1699 (inv). Bänkinredning Den nuvarande öppna bänkinredningen tillkom vid restaureringen 1903- 04 enligt ritningar av arkitekt Fredrik Falkenberg (fig 133). Gavelkrönen har skulp- terade krön med varierande motiv , änglahuvud, an- INREDNING OCH INVENTARIER 123 kare , kors , vågskål, eldfat, blomma, kolonn omvirad av vinranka, spegel omslingrad av orm (fig 134-35). De skilda motiven sammanhålls av en gemensam ytter- kontur. Bänkinredningen har stöpplad oljemålning i gulbrunt. Delar av den äldre slutna bänkinredningen från 1600- talet uppsattes vid restaureringen 1903-04 som panel i koravslutningen (fig 136). Snidade bågställningar, om- givna av pilastrar, båda med snidad ornering. Stöpplad 124 VÅRFRUKYRKAN Fig 132. Bänkdel­ ningsplan 1846. ULA. Pari sh church seat­ ing plan, 1846. t· Kronologi 1642 Klockaren Hans Eriksson bygger 8 bänk­ rum i >> korskyrkan». 1685 Nya bänkar åt stadsförsamlingens kvinnor. Delar av 1600-talets bänkinredning uppsatt som panel i koret , 1722 Nya bänkar åt landsförsamlingens kvinnor. Snickaren Lars Enholm. 1740-talet Nya manfolksbänkar. Snickaren Petter Åberg. 1830-talet Ny sluten bänkinredning. Snickaren Israel Grundin. Förslag av målaren Hjulbom. 1903-04 Ny öppen bänkinredning. Ritning av Fred­ rik Falkenberg. 1974-75 Bänkarna i korsarmarna och korsmitten av­ lägsnas. Bänkarna i koret riktas mot al­ taret. Fig 133. Ritning till bänkgavlar av Fredrik Falkenberg 1903. ÖIÄ, RA. Pew-end design by Fredrik Falkenberg. 1903. INREDNING OCH INVENTARIER 125 Fig 134-135. Gavelkrön till bänkinredning, utförda enligt ritning av Fredrik Falkenberg 1903. Foto. 1983. Pew-end basses, made to a design by Fredrik Falkenberg, 1903 . i brunt med fält i blått. Denna bänkinredning utfördes på 1830-talet samtidigt med Bondläktaren av snickaren Israel Grundin enligt förslag av målaren Hjulbom (se ovan Byggnadshistoria). Den tidigaste uppgiften om bänkinredningen påträf­ fas 1642, då klockaren Hans Eriksson fick betalt för 8 bänkrum, som han hade byggt i »korskyrkan >> på sock­ nens vägnar (NI: l , s 16 verte). År 1685 uppgjordes ny bänkdelningslängd i kyrkan för nya bänkar åt stadsförsamlingens kvinnor, då »Guds Huus till prydnat och qwinfolken till stoor Commoditet: desse bänkiar och nyia Stohlar äro så widt brachte , att dhe nu medh gångjärn låås och nyck­ lar aldeles äro färdige >> (K III : l , kr prot 8. 11 1685). År 1722 byggdes nya bänkar åt socknens kvinnor av snickaren LarsEnholm (K III: 1). På 1740-talet tillkom - - 126 VÅRFRUKYRKAN nya bänkar på manfolkssidan i kyrkan. De utfördes av snickaren Petter Åberg (Dornkap 1742-49). Även den samtidigt byggda orgelläktaren försågs med bänkar. Ett stort problem var hur bänkplatserna skulle fördelas mellan stads- och landsförsamlingen. Ett stort antal bänklängder från 1735-1866 berättar om detta problem (se vidare ovan Byggnadshistoria). År 1884 uppges kyrkan ha 150 bänkplatser men icke numera någon bänkdelning (Dornkap, ärnbetsber). Försvunna korstolar Fram till 1770-talet fanns korstolar i kyrkan. Johan Hadorph beskriver dem sålunda: >Uthi kyrkian är att see dhe 2"e kostelige stolar 8 mans rum huar dera i choret som i Erchiebiskop Jacobs tijdh äre utskurne af en bonde, huilket arbete af den snelleste bilthuggare nu måste giöras. Dher finnas desse vers rnedh garnbia bokstäfuer utskurne.,, Inskriften eller stolarna uppges vara från 1526. >>Psallere debebas [. . .]1 amabile earmen et rniserere rnei vox tua rauca sonet at si sic placuit nomen quaesisti perenne haec tibi posteritas haec rnonurnenta dabit et flavarn contra tendas his ipse Minervarn o pater helleboro et ablue saepe caput. Hereticos contra dulce est audire tonantern2 Hieronirnurn flagrans eloquiurnque senis tecurn Augustinus caeli sublirnia tractet explicet eloquii sensa profunda sacri et gravis Arnbrosius divino rore madescens ad populurn erudiat de pietate loqui Gregoriusque pius doctor rnorurnque magister instruat ad caelurn qua via datur. ,, Översättning: Du borde sjunga en ljuv sång, och må din ljudande röst frambringa Miserere rnei, ty om den har behagat så, har du förvärvat evig berömmelse. Eftervärlden kornmer att ge dig dessa minnesmärken och därigenom må du själv sträva mot den guldhåriga Minerva, o Fader, och rena ofta ditt sinne med prust­ rot. Det är ljuvligt att höra Hieronirnus kraftfullt tala mot kättare med den åldriges flammande vältalighet. Må Augustinus diskutera himmelens höjder med dig och förklara den Heliga skriftens djupare mening. Må den allvarlige Arnbrosius, fuktad av himmelsk dagg, lära ut konsten att tala till folket om fromhet , och må Grego­ rius, from undervisare och sedelärare, visa vägen till himmelen.5 1829 års inventarium beskriver korstolarna sålunda: Fig 136. Delar av bänkinredning från 1600-talet, uppsatt som panel i korav­ slutningen. Foto 1983. Pew fragments from the 1600s, conuerled .:', =---~~:~~7.:,~?,.~ ~ ~ .... -:};~~( ..'?t~ -i~. -4-: .. .-;~~".\..~- . into panelling for the .. ,,.-~.. , ...!\.- .·....;., "~ ....~~"""'"" . .. . _.-. -..>Wid sidan af Choret i Kyrkan är en gammal Munk­ bänk, på hvilken är uppsatt en bild af ett vilddjur och på detta sitter en mansbild , som med vred upsyn, hållande i Vilddjursbildens bägge Käftar, en med hvar­ dera handen, upbryter dem, såsom för att slita dem ifrån h varandra.» Rådman C G Frediani i Uppsala beskrev på Karl XII : s tid uppländska kyrkor, bl a Skuttunge kyrka , som hade »gamla kanikstolar till 8 eller 10 säten , väl gjorda och målade samt med Enköpings stads kyrkas kanikstolar jämlike och åldrige och av en mans hand gjorde: uppå var ryggtavla är avtecknad en av gamle kyrkolärare såsom Ambrosius, Hieronymus samt flere, med vars och ens tänkespråk utav deras skrifter dragne». Peringskiöld har vidare avskrivit en latinsk inskrift på dessa korstolar , enligt vilken de förfärdigats år 1500 av Laurentius Nicolai från Enköping.6 Läktare Läktaren i väster, 1746, uppbärs av fyra korintiska kolonner (fig 137). Barriären indelas av speglar med musselformade ornament , målade i grisaille. Barriär och kolonner har stöpplad oljemålning i brunt med förgyllda lister. Enligt fotografier , tagna före restaure­ ringen 1903-04, har barriären och kolonnerna varit marmorerade. Läktaren tillkom på 1740-talet och på­ börjades enligt räkenskaperna 1746. År 1749 berättas orgeln ha flyttats till den nya läktaren (Domkap 18.8 1749). Orgeln synes tidigare ha varit placerad på en 128 VÅRFRUKYRKAN Fig 138. Ritning till orgelfasaden av Mat­ thias Svahlberg stad­ fast 1786. ÖIÄ, RA. Organ case design, approved in 1786. •l läktare i en av korsarmarna men planerades redan 1640 att borttas från densamma (se nedan) . En läktare för utökning av bänkinredningen, den s k Bondläktaren, uppsattes på 1830-talet men nedrevs samband med restaureringen 1903-04 (se ovan). Kronologi 1640 1740-talet Läktare för orgel och predikstol korsarmarna omnämns. Orgelläktare uppförs i väster. en av 1830-talet Bondläktaren byggs i södra korsarmen en­ ligt förslag av målaren Hjulbom. 1903-04 Bondläktaren rivs. Orgelfasad Orgelfasaden är utförd enligt ritning av Matthias Svahl­ berg 1786 (fig 137-38). Ryggpositivets fasad härrör från kyrkans 1600-talsorgel. Huvudverkets fasad vilar på en hög sockel, utformad som ett postament med förkrop­ pade hörn , och består av tre tureller och två plana pipfält med svängd kontur. Turelierna kröns av urnor och blomsterkorgar. Huvudverket flankeras av två pe- daltorn med vardera en turell , krönt av en skulpterad blomsterkorg, och ett plant pipfält , som är hopbyggt med postamentet. Ryggpositivets fasad har tre tureller, den mellersta krönt , de båda yttre med musselformade ornament. Mellan turelierna lägre, rakt avslutade pip- fält. Huvudfärger: ljusbrunt , lister och ornament för- gyllda. Mittfältet på postamentet under huvudverket har målning i grisaille av samma typ som läktarbar- riären. Före 1903 var fasaden ljust gråmålad med för- gyllda detaljer (fig 64). Vid restaureringen 1903, då kyrka n erhöll nytt orgel- verk, behöll man den tidigare fasaden men höjde peda- lens plana pipfält, så att fasaden kom att dölja det nya, mera skrymmande orgelverket. Ryggpositivet bibe- hölls i sitt dåvarande skick som ett tomt skåp (F Fal- kenberg till ÖIÄ 11.4 1903). Vid restaureringen 1974-75 återställdes fasaden med ledning av originalritningen. Orgelverk Orgelverket omfattar 36 stämmor, fördelade på huvud- verk, ryggpositiv, svällverk och pedal , och är byggt 1974-75 av A Magnussons orgelbyggeri AB, Göteborg. De gamla fasadpiporna i huvudverk , pedal och ryggpo- sitiv ingår i den nya orgeln , likaså några stämmor från det närmast föregående orgelverket från 1903. Dispo- sitionen är upprättad av Gotthard Arne r. 6a De tidigaste uppgifterna om orgel i kyrkan påträffas 1640, då kyrkoherden Johan Nyrenius fått tillåtelse att >>nedriva och kulltaga >> det »sköna och prydliga >> orgel- verket (Domkap). Räkenskaperna 1642 upptar emeller- tid flera poster för en omfattande reparation av orgeln , som tydligen bibehölls . Orgelbyggaren erhöll 1642 en större summa, l 03 dir km t , som rest på betalningen för orgelverkets förbättring. Snickaren fick 20 dir i snic- karlön för sitt arbete på orgeln (N: l , s 17). År 1645 isattes en ny regalstämma i orgelverket (N: l , s 16 verte). År 1683 omnämns ånyo orgeln: Johan Wolde skulle >>tillika med organisten förfärdiga bälgorna sampt ränsa piporna>> (kr prot 18.11 1683). Kyrkorådet beslöt 1729 att orgeln skulle flyttas och ny läktare byggas. Orgel- verket skulle besiktigas av orgelbyggaren Johan Nielas Cahman. 7 Flyttningen verkställdes dock först på 1740- talet , då ny läktare byggdes (se läktare). Om detta äldre orgelverk uppger Abraham Htilphers , a tt det om- fattade fjorton stämmor, fördelade på manual, ryggpo- sitiv och pedal. Det >>åldriga>> verket reparerades och utökades 1746 av Holm enligt Htilphers. Han uppger 10-825748 Enköpings kyrkor INREDN ING OCH INVENTARIER 129 också, att >> I äldre tider war här et litet Positiw bak i Kyrkan >> (s 236) .8 På 1780-talet aktualiserades frågan om en reparation av orgelverket. Ett förs lag lämnades av orgelbyggaren Nils Söderström men kritiserades av amatörorgelbyg- garen Petter Nielas Forsberg, vid den tiden sysselsatt med orgelbyggnaden i den närbelägna Teda kyrka ; 1781 hade han byggt orgel i Enkö pings-Näs .9 I ett skriftligt utlåtande till pastor den 13 oktober 1785 föres lår han en mera omfattande ombyggnad och en ny struktur; han har tydligen också ombetts att förmedla kontakt med en annan orgelbyggare och har därför tillskrivit Matthias Svahlberg, som han rekom- menderar . Den 28 maj 1786 slöt församlingen kontrakt med Matthias Svahlberg om en ny orgel, omfattande 19 stämmor (01: 1). Enligt Svahlbergs någon månad tidi- gare lämnade projekt skulle tre stämmor i ryggpositivet behållas, men i kontraktet heter det , att också dessa skall göras nya och att >> intet utan Structurn af gamla Fig 139. Dokapellet i södra korsarmen med dopfunt , fig 140, och gobelängvävnad , fig 163. I bakgrunden processionskruci- fix , fig 122. Foto 1983. Baptismal chapel in the south transept, showing fant (Fig 140) and tapestry (Fig 163). The processional cross (Fig 122) can be seen in the background. 130 VÅRFRUKYRKAN wärket nyttjas >> . I kontraktet utfäster sig Svahlberg att förutom den redan lämnade ritningen >>författa en mera accurat , dock på denna sig grunda nde ritning, som jag til granskning och aprobation hos Kong!. Hof Inten­ dents Ämbetet utfäster mig, at på min egen bekostnad ingifwa, och hwarför innan sådant för sig gått , jag wid thetta arbetet icke äger lägga handen . , Ritningen , som visar en helt ny struktur, där endast ryggpositivet finns kvar av den gamla, stadfästes enligt påskrift december 1786. stämmornas antal blev vid utförandet ökat till 21 (st prot 21.2 1788). 10 Kontrakt om en reparation av orgeln slöts 1828 med orgelbyggaren Gustaf Andersson (250 Rdr Bco). Repa­ rationer gjordes även 1836 och 1852. Orgel verket uppges 1849 omfatta 20 stämmor, av vilka en var för­ ändrad och två insatta i senare tid (vis prot). Ett helt nytt orgelverk om 24 stämmor, två manualer och pedal byggdes 1903 av firma Åkerman & Lund. Av Svahlbergs orgel behölls endast fasaden, men något Fig 140. Dopfunt av grå sörmländsk granit , utförd av Erik Sand, Strängnäs. Foto 1983. Baptismal fant of grey Sörmland granire, earved by Erik Sand, Strängnäs. förändrad (pedalens plana pipfält höjdes). Fasadpi­ porna, som tidigare varit ljudande, fick stå kvar som blindpipor. Orgelverket uppställdes i sin helhet bakom huvudfasaden ; ryggpositivet behölls som ett tomt skåp. 11 När detta orgelverk år 1974-75 ersattes med det nuvarande verket behöll man några av stämmorna; övrigt pipmaterial magasinerades. Kronologi 1640 Ett »skönt och prydligt>> orgelverk om­ nämns. På läktare i en av korsarmarna. 1642 Större reparation. 1746 Reparation av Holm enligt Hulphers, som meddelar orgelns disposition . Flyttas till läktare i väster. 1788 Ny orgel av Matthias Svahlberg med bibe­ hålla nde av ryggpositivet från 1600-talsor­ geln . 1903 Nytt orgelverk av Åkerman & Lund , Sund­ byberg. 1974-75 N ytt orgelverk av A Magnussons orgelbyg­ geri AB , Göteborg. Disposition enligt Gott­ hard Arner. Fasaden återställs enligt Svahl­ bergs originalritning. Nummertavlor Nummertavlor: - 1-4. Rektangulär med svängd övre del. Utförd enligt ritning av G Leander 1936. Profilerad ram av förgyllt trä. Två placerade i koret förfärdigade 1936, två i långhuset 1939.- 5-6. Ovala. Profilerad ram av förgyllt trä, 1800-tale t. I dopkapellet. A v förlorade nummertavlor omnämner A W Eriks­ son i sin skrift om Enköpings kyrka 1903 (s 22) en nummertavla i koret med svårläst inskrift avfattad på latin , >> som anger henne vara ett minne efter hederlige och vällärde scholmästaren i Enköping magister Olaus Andreae, 1578». I 1741 års inventarium (tillägg 1761) upptas en ny nummertavla med förgyllda siffror av mässing. Sanno­ likt identisk med en nummertavla tillverkad av bild­ huggaren Jonas Holmin. 12 I 1787 års inventarium nämns en nummertavla, skänkt av handlanden Johan Romberg. Dopredskap Dopfunt, 1943, av grå sörmländsk granit, huggen av konstnär Erik Sand , 13 Strängnäs (fig 139-40). Den bär i tre fält på kuppan förgylld inskrift : »Gören l alla folk l Fig 141. Dopfunt 1400-talet. Av kalksten. Fragmentarisk dopfuntsskål samt del av dop­ funtsfot. Foto 1983. Baptisma/font, 15th century. Limestone. Fragment of the bowl and part of the foot. till l lärjungar. » Höjd 90, kuppan diameter 67 cm. I dopkapell et. Dopfunt omkring 1300, av kalksten, dopfuntsskål fragmentarisk samt del av dopfuntsfot (fig 141). Skålen har välvd botten utan dekor. Dess sarg är dekorerad i låg relief med dubbla rosor med åtta rundade blad i nedsänkta, runda fält; mellan dessa medaljonger på dubbel stängel uppskjutande Iiljeblad . Dessas stjälkar bildar en sammanhängande bågfris , flätad med medal­ jongernas undre ramlist, som löper som en smal rund­ stav, avgränsande funtens sarg från dess undre hälft. Av skålens sarg är något mindre än hälften bevarad . I ena sidan är dessutom ett större parti av skålens under­ del bortslaget. Skålens inre diameter ca 49, djup ca 21 cm. - Foten är cylindrisk, massiv. Utsidan är dekore­ rad av flätverk i relief: fyra liggande rundstavar flätade INREDNING OCH INVENTARIER 131 med arton vertikala stavar av samma grovlek. Dia­ meter 52, höjd 27 cm. I norra korsarmen. Den frag­ mentariska dopfunten deponerades från SHM 1975 och uppställdes i den musealt inredda norra korsarmen. Dopfunten härrör eventuellt från S Ilians eller S Olovs kyrkor. Dopskål 1776 av silver, invändigt och delvis utvän­ digt förgylld (fig 142). Dopskålen är av kallskålstyp och är försedd med lock samt tre kulfötter, ornerade med frukter. De S-formiga greparna avslutas av kulor med samma ornering. Inskrift på skålens liv: »Till ett heligt bruk vid det högvärdiga dopet l är denna skål, med dess låck, åt Wårfrukyrka förärad af l Herr Eric stoc­ kenborg på Jädra och dess fru Brita Maria Buhre l År 1776 d. 29 sept. '' Stämplar för Hans Andersson Wigg­ man, Kalmar (1712-61). Locket har svagt höjda vridna 132 VÅRFRUKYRKAN bucklor, mellan vilka gränsen markeras av en ås, ås och reftla etc i drivet arbete. Det är vidare försett med tre uppåtvända kulfötter, ornerade med blommor. Locket höjer sig till en trubbig topp med ett plan, i vilket infällts en Karl Xll:s-medalj med datum 30 no- vember 1718. Den inifrån synliga frånsidan återger ett markavsnitt med ett lejon, som sliter i sina fjättrar med inskriften »lndocilis pati » (=Kan ej läras att tåla) . I markavsnittet inskriften: »In perpet. mernor magnan- nimi » (=För evigt minnandes den storsinnade). Stämplar för Johan Meyer, Karlshamn (1939-58-83). Skålens höjd 9,8, bredd över greparna 35,3, lockets höjd 7,7 och diameter 23 ,7 cm. Dopfat , 1943, av mässing, till dopfunten från samma år. I botten kors, omgivet av blomma, i drivet arbete. Diameter 42 cm . Utfört av ciselören Arnold Karl- ström, 14 Spånga, efter skiss av Erik Sand. Dopfat 1800-talet? av mässing, blomkalksformat. Diameter 29 cm. I monter i norra korsarmen. Nattvardskärl Vid restaureringen 1974-75 uppställdes kyrkans natt- vardssilver, dopskål och brudkrona i ett kassaskåp, försett med glasskiva , i norra korsarmen. Kalkar: - l. Av silver (fig 143) . Den oornerade skå- len är av senmedeltida strutformig typ . Godset är myc- ket tjockt, något som får anses ovanligt i medeltidskal- kar i vårt land. Skålen har möjligen blivit omgjord vid fo tens tillverkning (se nedan). Skaftet är cylindriskt med grov diameter och med tillplattad rund nod. Den- Fig 142. Dopskål av silver. Gåva 1776. Foto J Dahlgren, Enköp- ing 1950. Upplandsmuseet. Baptismal how/, silver. Donated 1776. na är ornerad med pålödda, från underlaget delvis fria akantusblad samt med sex rundlar. Fem av dessa prydes med genombrutet fyrpass (det sjätte saknas) . Bakom fyrpassen syns sex lika ansikten (Kristusansik- ten?), uppenbarligen pressade över samma matris . Fo- ten är rund , koniskt uppstigande, nederst smyckad med tämligen grovt graverade schweifornament, alter- nerande rundade och liljeformigt uppstigande . Fotran- den är vertikal , genombruten. Under foten finns ett lock (med bladformigt beslag till scharner) för förva- ring av oblater. Under fotranden är graverat >> A O 1574>>. Inga stämplar. Höjd 12,3, skålens diameter 8,6, fotens diameter 10 cm. Årtalet 1574 avser sannolikt någon renovering eller komplettering av kalken. Som nämnts ingår i kalken delar, som är typiska för århundradets allra första decennier. Å andra sidan är fotens schweifornamentik åtskilligt yngre än vad årtalet anger. Varierande upp- gifter om kalkens vikt får härvid också sin förklaring. Tillhörande paten av silver, rund oornerad. Under botten finns stämplar för Eric Ahlin , 15 Enköping, samt årsbokstaven C(= 1761). Diameter 10,8 cm. 2. Av förgyllt silver, 1695. Mycket stor, klockformig skål och rund , något tillplattad nod. Foten är rund och har under fotranden följande stämplar: S Erikshuvud, krönt monogram FR ( = Friedrich Richter) 16 G ( = 1695). Höjd 25,5, skålens diameter 13 ,2, fotens dia- meter 14,1 cm. Tillhörande paten sannolikt av silver, förgylld . Rund , oornerad. Stämplar saknas. Diameter 16 cm. Kalken med patenen omgjordes 1695 av en kanna av silver >>om l stoprum >> , gåva av Jonas Biörckmans änka Anna Olofsdotter (inv 1695, 1699). Sockenbudstyg bestående av kalk med paten (fig 144) och fodral. -Kalken är av silver, delvis förgylld. Rund , oornerad skål. Skaft, nod och fot bildar en profilerad baluster. Stämplar för Eric Ahlin, 15 Enkö- ping, samt årsbokstaven C ( = 1761). U n der foten är Fig 143. Kalk med paten av sil- ver. Kalkens skål av senmedel- tida typ. Foten försedd med år- talet 1574, sannolikt hänsyftande på en renovering eller komplet- tering av kalken . Patenen är till- verkad av Eric Ahlin , Enköping, 176 1. Foto J Dahlgren , En- köping 1950. Cha/ice and siluer paten. Chal- ice bowl of the late mediaeual type. Foot inscribed with the date 1574, probah/y refen·ing to renovation or augmentation of the chalice. Paten by Eric Ahlin ofEnköping, 1761. Fig 144. Sockenbudstyg av sil- ver utfört av Eric Ahlin , En- köping, 1761. Foto 1983. Portable altar-eioth of siluer fabric, made by Eric A hlin of Enköping, 1761. INREDNING OCH INVENTARIER 133 inristat: 1751 221f4 lod. Höjd 14 cm. - Tillhörande paten med underliggande dosa för oblater av silver med förgylld översida. Samma stämplar som kalken. Diameter 8,9 cm. Inv 1761 uppger, att två kalkar om- gjorts till en kalk , som brukas av landsförsamlingen som sockenbudskalk. Inv 1649 och följande upptar två små sockenbudskalkar med patener. 134 VÅRFRUKYRKAN Fig 145. Vinkanna, nr l , av förgyllt silver. Gåva 1679 av rådmannen Per Erichson och Christina Mårtens Dotter. Foto J Dahlgren , Enköping 1950. Upplandsmuseet. Communion flagan No l , silver g i/t. Donated in 1679 by Per Erichson, magistrale, and Christina Mårrens Dotter. Vinsked 1637 av förgyllt silver. Av dessertskedtyp med vidgande skaft , konturen bruten i trubbig vinkel och skaftänden med avskurna hörn . På skaftet ålder- mansranka och stämplar Jeremias Dahh!n (Dale- nius), Västerås (1922-36). Inskrift: » Anders Graw Anna Anders Doter 1637. 4 lod. IHS .» Längd 23 cm. lnv 1741 upptar en ny vinsked, tillverkad av silvret till en obruklig håv. På skeden anges namnen på dem, som 1637 skänkte håven till kyrkan. Vinkannor: - l . Av förgyllt silver, gåva 1679 (fig 145). Rund , helslagen fot på kort profilerat skaft, hög, nästan cylindrisk behållare med rundad nederdel. Kring behållaren löper på något över halva höjden en profilerad vulst. Pålödd djupt nedgående, korpnäbb- formad snås. Handtag i raka linjer och spetsiga vinklar utom nedre ansatsen, som är volutformad . Profilerat, tillplattat kupolformat lock med balusterliknande krönknopp. Vid handtaget gjutet volutformat tum- grepp. På övre delen av behållarens liv är graverat ett vapen och krönt monogram ; på nedre delen följande inskrift: >>Guds Huus Till Prydning och Hans Nampn l Till Högsta Ähra Blef Denna Kanna l Schöngt i E h kö- ping och Förährat l Af Her Rådmann W Per Erichson . och Hans Hust Christina Mårtens Dotter l åhr 1679 den 8 Junij. » Inga stämplar. Höjd 31 ,8 cm. 2. Av silver, delvis förgylld , gåva 1700-talets slut (fig 146). Ursprungligen dryckeskanna för profant bruk, 1600-talets senare del. Cylindrisk på tre granatäpple- formade kulfötter och försedd med stora akantusblad- fästen på behållaren. Locket med rundad kant, har perifert en bred, graverad ranka och i centrum en liten lockplatta med drivet motiv: brottningen med Gud. Det kulformiga tumgreppet har fruktornering, på gre- pen en fruktranka. I botten inskrift: »J: A: S S : P : D A:o 1719 d . l Maij. >> På behållaren inskrift inom lager- krans: »Förärad af Johan Andersson Skatte bonde ij Fig 146. Vinkanna, nr 2, av silver, delvis förgylld. Ursprungli- gen dryckeskanna för profant bruk , 1600-talets senare del. Sannolikt utförd av Henning Petri , Nyköping. Gåva 1700- talets slut. Foto J Dahlgren , Enköping 1950. Upplandsmu- seet. Communion flagan No 2, parce/-gilt silver. Original/y a seeu- lar tankard, late 17th century. Probah/y made by Henning Petri of Nyköping . Donated at the end of the 18th century . G ån stad N 2 född 1705, död 1794 och dess hustru Sara Persdotter föd 1711, död 1791 . Till ärkänsla för Guds wälsignelse under 50 års sammanlefnad. » Otydliga stämplar. Höjd 18,2, största bredd (över grepen) 18,7, behållarens diameter 12,8 cm. I katalogen till Utställ- ning av äldre kyrklig konst i Uppsala 1918, nr 551, hänförs arbetet till Henning Petri , 17 Nyköping. Upptas dock inte bland dennes arbeten i Upmark, 1925. 3. Av silver, delvis förgylld , gåva 1745 (fig 148) . Ursprungligen dryckeskanna för profant bruk. Cylind- risk på tre fruktornerade kulfötter. Locket har rundad kant och stor, mattvit lockplatta med drivet motiv: svävande amoriner med facklor och frukter. Kulfor- migt tumgrepp med bladornering; fruktranka på gre- pen. Inskrift på behållaren: >> Förärt af rådmannen Herr Lenardt Buhre och Beata Borneman d. 14 November Fig 148. Nedan. Vinkanna, nr 3 , av silver, delvis förgylld . Ursprungligen dryckeskanna för profant bruk. Utförd av Anders Bengtsson Starin, Stockholm, 1704. Gåva av rådman- nen Lenardt Buhre och Beata Horneman 1745. Foto J Dahl- gren , Enköping 1950. Upplandsmuseet. Communion flagan No 3, parcel-gilt silver. Original/y a seeu- lar tankard. Made by Anders Bengtsson Starin of Stockholm , 1704. Donated in 1745 . Below. INREDN ING OCH INVENTARIER 135 Fig 147. Ovan. Vinkanna, nr 4 , av silver. Tillverkad 1814 av Johan Petter Hörling, Enköping. Foto 1983. Communion flagan No 4, silver. Made by Johan Petter Hör- Ii ng of Enköping in 1814. Above. 1745. >> Stämplar under botten för Anders Bengtsson Starin, Stockholm; Q (= 1704). Höjd 17,2, största bredd (över grepen) 21, behållarens diameter 14,3 cm. 4. Av silver, invändigt förgylld , tillverkad 1814 (fig 147) . Amforaformad behållare med lock, ornerat med bladkrans samt krönt av lamm med korsfana. Snås och rand är dekorerade med en list av lodräta band. Gre- pen är mycket stor och ihålig. Stämplar H 3 (= 1814) för Johan Petter Hörling, Enköping, vilken var verk- sam 1810-46. Inskrift på grepen: >> Enköping och Wår- fru Kyrkcka tilhörig . Förfärdigad av dess silver år 1815. >> Höjd 52 cm. I inv 1649 upptas en vinkanna av silver delvis för- gylld, enligt inv 1695 vägande 98 1/2 lod . 1695 skänktes en vinkanna av silver oförgylld om l stop av Anna Olofsdotter, änka efter Jonas Björkman. Uppges i inv 1741 ha omgjorts till en kalk. Oblatskrin: - l. Av förgyllt silver, 1575, gåva 1685, rektangulär ask med ett kraftigt utskjutande karnispro- filerat sockelparti på stora kulfötter (fig 149). Locket är 136 VÅRFRUKYRKAN Fig 150. Oblatskrinets lock samt bottenplatta med inskrift. Foto N Lagergren 1950. ATA. Lid and inscribed base of the pyx. Fig 149. Oblatskrin, nr l , av för- gyllt silver enligt inskrift daterad till 1575. Sannolikt utförd i en sydtysk verkstad. Gåva av Hans Addesson och Magdalena Nanne 1685. Foto N Lagergren 1950. ATA. Pyx No l , silver gilt and in- scribed 1575. Probah/y made in a south German workshop . Donated in 1685. utformat som ett åsat och valmat tak, försett med kantornament (fig 150). Locket är fäst vid askens bak- re långsida med två scharner, vilkas fästen är liljefor- made. Kantornamentet utgöres av en grov, torseract snodd och en uppstående akantusrand. På takåsen är fastlödda två bevingade kerubhuvuden. Lockets fyra takfall har i övrigt följande graverade utsmyckning. Främre takfallet: I mitten en kartusch i rullverk och beslagsverk med ett primitivt utfört ansikte i mitten ; på sidorna om kartuschen fruktknippen. Bakre takfallet : en cirkelrund bandvirad lagerkrans omgärdad av några smärre arkitektoniska och vegetativa ornament; inom lagerkransen en efter ett romerskt mynt utförd byst i profil åt höger, huvudet prytt av strålkrona. På det vänstra sidotakfallet: en tvådelad akantusbukett. På det högra sidotakfallet: en moresk med trådsmal ranka och skrafferade blad. Inskrift på lockets insida: »Den hellige maat l hellige drick l syndaren l frögdar frälsar l förnyar främiar l fölher l till evigt lyf. >> Asken har sidorna dekorerade på följande sätt: Främre långsidan: i gravyr har utförts en stadsvy, med borgtorn , stadsmur, hus och kupoltäckt torn såsom bakgrund , upptill en girland av moln , i mitten ett kors med titulus , och, flankerande korset i förgrunden , Ma- ria och Johannes. På det graverade korset en gjuten Kristusbild i hög relief. Dess ländkläde har från höf- terna nedåt i vinkel mötande veck och är dessutom upplagt i stora knutar på båda sidor (den på figurens vänstra sida sittande synes emellertid före pålödandet ha blivit delvis avklippt). Den gjutna Kristusbilden kan i fråga om utformning och utförande spåras tillbaka till Hans Reinhart d ä, troligen stammande från Dresden, borgare i Leipzig 1539, och torde vara en avgjutning av någon av de reinhartska krucifixbilderna. En jämförel­ se mellan verk av Reinhart och Kristusbilden på ob­ latskrinet i Vårfrukyrkan visar nämligen på en kvali­ tetssänkning; både gestalt och detaljer har förgrovats på oblatskrinets Kristusbild. Bakre långsidan av skrinet uppvisar fortsättning av framsidans stadspanorama, mitt på avbrutet av en stor, symmetrisk sköld med voluter och krönt av en lilja, flankerad av årtalet 1575. Inom skölden är graverad Kristus med törnekrona bärande ett T-format kors . Himlen ovan stadspanoramat uppfylls till största delen av de förut nämnda, pålödda, liljeformade beslagen för scharneren. Kortsidornas utsmyckning är i huvudsak överens­ stämmande men i detaljerna olika. Vänstra kortsidan har i mitten en medaljong, kring vilken ringlar sig en i nästan cirkelrunda slingor buktande akantusranka. Högra kortsidan smyckas av en arabesk med trådsmal ranka och blad med skrafferade ytor, en mycket vanlig form av denna ornamenttyp, som här emellertid företer ytterst få spetsiga men desto fler rundade blad. I mit­ ten ses även här en medaljong. Tyngdpunkten i kortsidornas dekor utgörs således av två i centrum insatta, gjutna medaljonger, diameter 24,5 mm, vilka representerar var sin sida av en medalj , som blivit avgjuten. I det fält , som motsvarar medal- Fig 151. Oblatskrin av delvis för­ gyllt silver, 1660-talet. Gåva av magister Johannes Njurenius. Foto ATA. Parcel-gift pyx. 1660s. INREDNING OCH INVENTARIER 137 jens åtsida, ser vi en Kristusbyst i profil åt vänster, ett ädelt ansikte med rena drag och med ett ganska långt och spetsigt skägg. Omskriften lyder: »Ego sum via veritas et vita» (Jag är vägen , sanningen och livet) och som begränsningslinje därutanför löper en streckad vulst eller pärlband. På frånsidan ser vi Lammet med korsfanan, gående mot vänster, med huvudet en face . Omskriften lyder: >>Ecce Agnus Dei qui tollit peccata> (Se Guds lamm som borttager synderna) ; utanför den­ na samma avslutande vulst som på åtsidan. De båda medaljdekorationerna är utan tvivel avgjutningar av en medalj av den niirnbergske kopparstickaren och deko­ ratören Peter Flötner (t 1546) och troligen utförda i Tyskland. Huruvida fotpartiet är det ursprungliga eller ej är svårt att definitivt avgöra. I skrinets botten finns en senare ditsatt inskriftsplatta med text i kapitäler: >>Till Gvds Nampns Ähra l Enekiöpings Altar Till l Prydna Foräras Denne l Oblat Kijsta Om Lod l Af 31 1/2 l Hans Addeson Och Dess l Hvstrv Magdalena Nanne l 1685. >> Skruvar man bort denna platta, lossnar även hela fotpartiet och i den egentliga skrinbottnen står kursivt inristat : ,,J G Åhlen 1884 C O Pettersson, En­ köping>>, samt något längre ned »18 Y4 lod ». Dessa namn hör samman med rent sekundära åtgärder och har intet att upplysa om skrinets ursprung. Möjligt är att skrinet haft en äldre fot ställning. Men då det är svårt att tänka sig att denna spårlöst skulle ha försvun­ nit, vill man snarare se den nuvarande som den ur­ 138 VÅRFRUKYRKAN sprungliga. Antingen har det nuvarande fotpartiet till- kommit först 1685 eller också tillhör det originalkom- positionen. Stämplar saknas. Oblatskrinets mått: Längd 13, bredd 9,7, höjd 10,7 cm. Det på ena långsidan graverade årtalet 1575, som ovan omtalats, torde utgöra en pålitlig datering av skrinet. Någon av de sydtyska guldsmedsverkstäderna är sannolikt dess ursprungsorL 2. Av delvis förgyllt silver, 1660-talet (fig 151). Be- hållare med avlångt åttkantig plan och grepar vid si- dorna, utsvängt fotparti och lock. Behållarens sidor bildar stående rektanglar, orne- rade i gravyr med förgyllda broskornamentsmotiv. Vaije sida har ett övre , större, och ett nedre, mindre, schweifornament. Det övre utgörs av två mot varandra böjande voluter, vilka i mötespunkten mer eller mindre tydligt övergår i skäggmasker, det nedre av en lätt broskbetonad och flätbandsantydande uppåtriktad schweif. Locket stiger, med rundade övergångar, i tre svagt markerade avsatser. De två yttersta följer åttkants- planen, det nedersta är kasettindelat , det därpå föl- jande ornerat med korta, graverade schweifspetsar. Det högsta fältet är ovalt och dekorerat med en grave- rad dubbel sjubladig ros. Längs lockets rand löper en fritt uppstående, gjuten ornering av volutomgivna ud- dar. En kraftig utsvängd, helslagen fotrand , med Fig 152. Nattvards- servis av silver 1970. Foto 1983 . Silver communion p/are, 1970. underhängande , gjutna änglahuvuden med utspända vingar, vilar på fyra av gripklor hållna kulfötter. På behållarens kortsidor gjutna, öronformade, he.rm- prydda grepar. I botten Stockholms äldre stämpel, kronan, och en mästarstämpel BO, överensstämmande med en stäm- pel, vilken G Upmark attribuerar till Bengt Olofsson (1632-66). Av samme mästare är bia en dopskål i Öster-Lövsta kyrka. I botten inristat >>224 lod >>. Höjd 25,6, längd 19 (med grepar 27,7) , bredd 16 (med det utsvängda fotstycket 20) cm. Enligt 1671 års inventarium är oblatskrinet en gåva av Magister Johannes Njurenius. Ej upptagen i 1649 och 1664 års inventarier. 3. Av silver, 1967. Rund med profilerat lock med graverat Kristusmonogram. Stämplar under botten NSK Einar Ljungberg R9 (= 1967). Diameter 9,5 cm. Nattvardsservis av silver, 1970, bestående av kalk , paten, vinkanna och oblatask (fig 152). Utan dekor. Kalken, höjd 19 cm, patenen diameter 15 cm, oblat- asken diameter Il , höjd 4 cm, och vinkannan höjd 23 cm, bär inskriften » Vårfrukyrkan i Enköping gåva av Bibelns Länder 1971». Stämplar OCK U9 (= 1970) Göthe. Oblatasken, rund, med lock dekorerat med kors i rundel. Vinkannan har handtag, snås och lock krönt av kors i rundel. Vid Gustav Vasas konfiskationer lämnades från Vår- frukyrkan 1545 en förgylld monstrans. Den höga vikten anger, att det var en praktpjäs. En mindre förgylld monstrans samt tre oförgyllda kalkar med patener in- gick i det nattvardssilver, som levererades från kyr- kan18 (s 292t). Från franciskanerklostret, S Ilians och S Olofs kyrkor konfiskerades även kyrksilver (se ovan). Brudkrona Brudkrona av silver, förgylld, inköpt i början av 1760- talet men kan ha utförts under 1600-talets senare del- 1700-talets förra del (tig 153). Från en kronring upp- stiger sex större ståndare alternerande med sex små. Upptill är de större ståndarna för bättre stadgas skull sammanhållna av en ringformig ten med pålödda ängla- huvuden, varifrån oförgyllda >> lÖV>> nedhänger. Ut- smyckningen består i övrigt av blå, gröna och röda ädelstensimitationer i glas; bakom varannan sten på kronringen matta oförgyllda ornament. Stämplar sak- nas . Diameter 13,5, höjd 9,7 cm. Enligt tillägg till 1815 års inventarium omgjordes brudkronan 1824. Nattvardssilvret och brudkronan har i senare tid försetts med inskriften : >>V årfrukyrkan i Enköping. >> Fig 153. Brudkrona av förgyllt silver med äde1stensimitationer, 1700-talet. Foto 1983. Bridal crown, parce/-gi/t silver and imitation precious stones, 18th century. INREDNING OCH INVENTARIER 139 Textilier Äldre textilier är utställda i montrar i norra korsarmen. Övriga textilier förvaras i skåp i sakristian samt ett utrymme invid sakristian. Altarbrun:- l. Av blått ylle-linne, 1975, med brode- rier i guld- och silvertråd, rött yllegarn och violett silke: i mitten kalk, vid sidorna kors krönta av törne- kronor. Broderad inskrift på fodret: >>Agda Österberg Varnhem 1975 l Komp. Kerstin Persson.> Längd 304, bredd 35 cm. Gåva av Missionssyföreningen. - 2. Av violett ylle- linne, 1977, med invävt mönster i guld, blått och brunt: i mitten kalk, vid sidorna hjulkors . Broderad inskrift på fodret: >>DL- ALT 1977 >> (=Dag- mar Loden- Alice Lunds Textilier). Längd 304, bredd 16 cm. Antependier i de liturgiska färgerna svart (1924), rött (1924), vitt (1930) och violett (1933) . Ett vitt antepen- dium förfärdigades av Libraria i samband med restau- reringen 1975. Mässhakar:- I. Av mönstrad rödbrun sammet, gra- natäpplemönster, senmedeltiden (tig 154). Dekorerad med 1700-talsband av silver formande stort kors på ryggsidan, på framsidan litet kors med två korsarmar. Två korkåpor upptas i 1649 års inventarium. I inven- 140 VÅRFRUKYRKAN Fig 154. Mässhake, nr l , av mönstrad rödbrun sammet med granatäpplemönster. Tyget senmedeltida från korkåpa, om­ gjord på 1700-talet till mässhake . Foto ATA. Chasuble No l, reddish-brown velvet with pornegrana te par­ tern . Late rnediaeual fabric from a cope, made into a chasu­ ble in the 18th century. tariet 1741 uppges , att den ena var av röd sammet »nog söndrig och utgl , bör förbättras innan den blifwer bru­ kelig». Enligt 1815 års inventarium har den då om­ gjorts till en mässhake med breda silvergaloner och torde vara identisk med ovanstående mässhake . - 2. Av brunröd slät sammet 1704 (fig 155). Kors av 1700­ tals silverband , på ryggsidan stort och på framsidan litet och försett med dubbla korsarmar. På ryggsidan märken efter påsydd inskrift : >>HAS AMD 1704». Båda mässhakarna renoverades 1965 på SHM:s textilkon­ servering.- 3-4. Av svart sammet, 1822, med guldga­ loner, på ryggstycket kors med törnekrona och strål­ soL Under 1900-talet har ett stort antal mässhakar till­ kommit. - 5-6. Av vitt mönstrat siden, 1929. Agda Österberg, Libraria. - 7-8. Av grönt ylle, 1938. E P Licium. - 9-10. Av violett mönstrat siden, 1938. Li­ cium.- 11-12. Av svart mönstrat siden, 1939. Licium. - 13. Korkåpa av vitt ylle, 1965. - 14-15. Av vitt linne-silke, 1966. Libraria.- 16-17. Av rött ylle, 1970­ talet.- 18. Av blått ylle, 1973. Agda Österbergs atelje, Varnnom. Håvar: - l . A v blommönstrad silverbrokad, 171O (fig 156). Indelad av silverband, silvertofs . Försilvrad hylsa med inskrift: »Jonas Larson Elisabeta Mats Dåt­ ter». Enligt stämplar från 1710. -2. Av svart sammet, 1700-talet (fig 157). Indelad av silverband, silvertofs . Försilvrad hylsa med initialerna »ME CB». - 3. Av svart sammet, 1790 (fig 159). Indelad av silverband ; Fig 155. Mässhake , nr 2, av brunröd sammet med silverband. Märken efter inskrift : HAS AMD 1704. Foto ATA. Chasuble No 2, reddish-brown velvet with siluer strips. Traces of inscription : HAS AMD 1704. Fig 156. Kollekthåv, nr l , av blommönstrad silverbrokad 171 O. Gåva av Jonas Larsson och Elisabeta Mats Dåtter. Foto 1983. Collection bag No l , floral-pattem ed silver brocade, 1710. Fig 158. Kollekthåv, nr 4, av svart sammet med silverband, frans och tofs. Gåva 179 1 av riksdagsman Lars Andersson och Malena Pehrsdotter. Foto J Dahlberg, Enköping, 1950. Upplandsmuseet. Collection bag No 4, black velvet with silver strips, fringe and tassel. Donated in 1791. INREDNING OCH INV ENTARIER 141 Fig 157. Kollekthåv, nr 2, av svart sammet med silverband och silvertofs, 1700-talet. Hylsan bär initialerna ME OB. Foto 1983. Collection bag No 2, black velvet with silver strips and silver tassel, 18th century. Fig 159. Kollekthåv, nr 3, av svart sammet med silverband , frans och tofs. Gåva 1790 av skepparåldermannen Anders Biörklund och hans hustru Chattarina. Foto Johan Oahlberg, Enköping, 1950. Upplandsmuseet. Collection bag No 3, black velvet with silver strips, fri n ge and tassel. Donated in 1790. 142 VÅRFRUKYRKAN -- - ----- -- -- Fig 160. Kalkkläde, nr 4, av vitt ripssiden med broderier i gult silke. Gåva av Agnes Nyström 1904. Foto i samband med renovering av Libraria 1966. ATA. Chalice c/oth No 4, white rib silk with yellow silk embroidery . Donated by Agnes Nyström in 1904. Fig 162. Kalkkläde, nr J, av svart satin med silverbroderier, 1700-talet. Foto i samband med renovering av Libraria 1966. ATA. Chalice c/o t h No l, black satin with silver embroide1y, 18th century. Fig 161. Kalkkläde, nr 2, av vit satin med guldbroderier, 1700- talets(?). Foto i samband med renovering av Libraria 1966. ATA. Cha/ice c/oth No 2, white satin with go/d embroide1y, 18th century (?). silverfrans och tofs . Mässingshylsa med inskrift: >> D. Håf är förärad Till l Guds hus af Skeppar: l ålderman- nen Anders Biörklund och Des Kiera l Maka Britta Chattarina l Biörklund >> . 19 - 4. Av svart sammet, 1791 , (fig 158). Indelad av silverband ; silverfrans och tofs. Mässingshylsa med inskrift: »År 1791 förärad Till Vår- fru församlings Kyrcka l af Herrdagsmannen wed 1772 års Riksdag l Skattebonden ij Tiursåker Lars Anders- son och dess l hustru Malena Pehrsdotter». Under senare år har anskaffats ett flertal håvar: två röda håvar 1930, två gröna 1969, två blåa och fyra vita 1970-talet (inv). Kalkkläden: - l. Av svart satin , 1700-talet?, med silverbroderier: en blomma i varje hörn, i mitten en krans (fig 162). I kanten silverspets. Mått 50x 50 cm.- 2. Av vit satin , 1700-talet? (fig 161), med guldbrode- rier: två blommor i varje hörn , i mitten en krans med gudsnamnet Jahve. Innanför kanten guldspets som bård . Mått 50x 50 cm. - 3. Av vitt siden, 1731 , med i guldtråd broderad krans med växtmotiv , initialerna CES samt årtalet 1731 (fig 160). Mått 41 x43 cm inra- mad, glas, profilerad förgylld ram.- 4. Av vitt ripssi- den, 1904, med broderier i gult silke: i mitten IHS i sol , bård med ax och druvor. I kanten kavelfrans i gult silke. Broderad inskrift på fodret: >>Agnes Nyström 1904>> . Mätt 50x50 cm. Kalkdukarna nr 1-2, 4 renove­ rades av Libraria 1966. Under senare årtionden har anskaffats ett flertal kalkkläden i vitt och färger, bl a ett vitt kalkkläde med guldbroderier gäva 1956, ett grönt, ett vitt, ett violett och ett rött kalkkläde gäva 1959-60 samt ett vitt kalkkläde gäva 1962. Ett vitt kalkkläde märkt >>Malvina Höttger 1862 >> tillkom 1964 (inv). Kormatta och altarmatta, 1975, i röllakan frän Lib­ raria. - Kormatta, naturfärgad med solsträlar i färger. Mätt 418 x248 cm. - Altarmatta i naturfärg, gult, vitt och blått. Invävd inskrift: >>Libraria 1975 ALO Kru­ see >> (=Anna-Lisa Odelqvist-Kruse). Mätt 448 x241 cm. Till kyrkans rika textilskrud hör dessutom bokdynor frän 1800- och 1900-talet, predikstolskläden frän 1900­ talet.20 I samband med senaste restaureringen förfär- Fig 163. Gobelängvävnad »Van­ dringen mot ljuset>>. Av Anna Lisa Odelkvist-Kruse, Libraria, 1981. l Dopkapellet. Foto 1983. Woven tapestry, " Journeying Towards the Light" , by Anna Lisa Odelkvist-Kruse , Libraria , 1981. INREDNING OCH INVENTARIER 143 digades 1975 ett predikstolskläde av vitt ylle-linne med invävt segelfartyg i guld, blått och grått av Anna-Lisa Odelqvist-Kruse, Libraria. Stolor i de liturgiska färger­ na har genom gåvor tillförts kyrkan under 1900-talet.20 Gobelängvävnad 1981 , >>Vandringen mot ljuset>> (fig 163). Av Anna-Lisa Odelqvist-Kruse, Libraria. Fär­ ger: I huvudsak gula och röda färgtoner samt blått. Mätt: Längd 294, bredd 228 cm- I dopkapellet. Försvunna textilier A v äldre försvunna textilier upptar inventarierna 1649-71 ett antependium av blommönstrad röd sammet med guldbroderier pä övre delen. I inventariet 1695 har ett nytt antependium av röd >>damask >> med svarta silkes- och guldfransar tillkommit, gäva av rädmannen Hans Addesson.21 I inventarierna under 1600-talets andra hälft redovi­ sas tvä korkåpor av respektive röd sammet (se mäss­ hake nr l) och vit silvermoire samt fem mässhakar: av 144 VÅRFRUKYRKAN Fig 164. Ljuskrona, nr 3, av mässing. Gåva av befallnings­ mannen vid Kopparberget Mats lorenson och Hanna Mats Dotter 1619. Uppges vara det första exemplaret från Skultuna bruk. l koret. Foto 1983. Chandelier No 3, brass. Donated in 16/9 by Mats lorenson , Superintendent of the Kopparberget Mines, and Hanna Mats Dotter. Said to be the first specimen from the Skultuna works. In the chancel. röd damask (gåva av Jost Klensmitt);22 av atlas ; av röd sammet med broderat krucifix (såld enligt inv 1815); av röd, blommönstrad sammet ; av röd blom­ mönstrad atlas . Tre kalkkläden upptas i 1649 års inventarium, ett av grön taft, ett av >> insängt lärft och gulknytningh >> , ett av vitt, tunt gyllentyg. Enligt samma inventarium hade kyrkan två håvar med hylsor och klockor av silver. Av silvret från en håv, skänkt 1637, tillverkades på 1700­ talet en vinsked (se ovan). Ännu en håv med >Gull arbete» har enligt 1664 års inventarium förärats till kyrkan av »salig» Hans SchwedeY Två brudpällar, den ena av blå och gul taft , nämns i 1649 års inventarium. En kyrkvaktarrock av violett kläde med röda upp­ slag inköptes 1732 (inv 1741). Ljusredskap Kyrkan har fem ljuskronor av mässing. Av dessa är tre genom inskrifter daterade till 1619, 1648 och 1759, två härrör av typen att döma från tiden omkring 1600. De tre daterade ljuskronorna är sannolikt tillverkade i Skultuna (Ljung 1963, s 158ft). l. Tolv ljusarmar i två kransar, omkring 1600 (fig 165). Den profilerade mittstammen kröns av dubbelörn och avslutas nedtill av ansiktsmask , hållande en ring i sina käftar. s-formade ljusarmar mot stammen avsluta­ de av blomma. Höjd ca 125 cm. I norra korsarmen.- 2. Sexton ljus i två kransar, omkring 1600 (fig 166). Dub­ belörn och S-formade ljusarmar avslutad av ansikts­ mask. Höjd ca 150 cm. I södra korsarmen. - 3. Sexton ljus i två kransar, 1619 (fig 164). Den profilerade mitt­ stammen kröns av dubbelörn och avslutas av stor kula med följande inskrift: »Anno 1619 l föraerade Mats Iorenson och l hans kaere hvstrv H : Anna l Mats Dotter tenna krona til Gudz aere i Enekopings kyrkia>. Höjd ca 125 cm. I koret. Är sannolikt det första exem­ plaret från Skultuna bruk (Ljung 1963, s 159ft).- 4. Av samma typ som föregående , 1648. Inskrift på kulan: »Iacob Erichson. 23 Hans Swede förära denna crona för sijna lägerstellen i korskyrkian Anno 1648». Höjd ca 125 cm. Framför orgelläktaren . - 5. Tjugofyra ljus i tre kransar, 1759. Den profilerade mittstammen kröns av ängel och avslutas nedtill av stor kula med följande Fig 165. Ljuskrona , nr l , av mässing, omkring 1600. l norra korsarmen. Foto 1983. Chandelier No/ , brass, c 1600. Fig 166. Ljuskrona, nr 2, av mässing, omkring 1600. I södra korsarmen. Foto 1983. Chandelier No 2, brass , c 1600. inskrift: »Till Guds hus prydnad föraerad af råd- och handelsmannen Pehr Eneboms enka l dygdesamma matrona Margareta Melin och des k. son råd- och handelsmannen Pehr Enebom l samt des k. hustru Anna Noraea l för des graf och h vilostad haer l framme i choret. Anno 1759». Höjd ca 250 cm. I korsmitten . Ljuskronorna har levande ljus. Elektriskt ljus är monterat i en uppåtriktad krage för belysning av val­ ven. Armatur för elektrisk belysning placerades vid res­ taureringen 1974-75 över bänkkvarteren på båda sidor om ljuskronorna. A v mässing med dekor i form av kronor i genombrutet arbete , vilket ansluter sig till Mariasymboliken i kyrkan. Ljusplåtar av mässing i drivet och punsat arbete , tio st för två ljus. 1600- och 1700-talen, två för tre ljus , 1704; den ena med inskriften: »H.A.S.A.M.D. ANNO 1704»; en för fem ljus (tig 167). Ljusarmar av mässing, sex st för fem ljus, två st för tre ljus. Kyrkan har ett stort antal ljusstakar (förtecknade i kyrkans senaste inventarium). Av dessa redovisas föl ­ jande:- l. Av smidesjärn för sju ljus, medeltida typ (tig 168). Dekor i genombrutet arbete och kläppar i form av kors och liljeornament. Foten omarbetad . Jfr ljus­ kronor i Sparrsätra, Edebo och Färentuna kyrkor 11 - 825748 Enköpings kyrkor INREDNING OCH INVENTARIER 145 (SvK Up XI:3 , s 3llf, 11:2, s 887, VI: l , s 142). Höjd 116 cm.- 2. Av tenn, 6 st, för ett ljus omkring 1700. Åttasidig profilerad fot , ått~sidig skaftring. Stämplar: ängel och krona med initialerna M B ( = Melchior Beck 1693-1747). Höjd 28 cm (4 st) , två omgjorda och för­ höjda 37 cm. Enligt 1741 års inventarium gåva av kommendör Ernest Ekestubbe, antalet anges här vara 8 st. Samma antal nämns i 1787 års inventarium. - 3. Av malm 2 st, för fem ljus 1700-talet (fig 169) och 1904. Inskrift på den förra: »l Past et Prep. M: Mellanders tid Reparerat Aö 1735.» Den senare bär inskriften: >>Till Enköpings kyrkas prydande skänkt av redaktör August Lundin 1904>>. På piedestaler, som avslutar altarringen. - 4. Av polerat trä, 1834, för ett ljus i rödbrunt och svart , detaljer i elfenben, 4 st . Fyrsidig fotplatta på kulfötter i elfenben. Inskrift med bläck under foten . >>Gifvit till kyrkan l år 1834 l af Christian l Jacobsson Svarfvare l i Enköping.>> Höjd 27 cm. - 5. Fig 167. Ljusplåt av mässing med dekor i drivet och punsat arbete, omkring 1700. l korsmitten. Foto 1983. Brass sconce, with chased and incised decoration . C 1700. 146 VÅRFRUKYRKAN Fig 168. Ljusstake av smidesjärn med dekor i genombrutet arbete och kläppar i form av kors och liljeornament. Medel- tida typ. Höjd 116 cm. Foto 1983. Wrought-iron candiestick with open-work decoration and drops in the shape of erosses and ii/ies. Mediaeuai type. 5. Av silver 1930, 4 st , för ett ljus. Vridet skaft med skaftring, bukig fot. Enligt inskrifter gåva av Gina född Stenqvist och Astrid Bergwall (2 st), Valborg Wårman (l st) , Helena Wårman (l st). Höjd respektive 46 (2 st) och 40 cm (2 st). - 6. Av mässing 1930, 4 st. Vridet skaft med punsat arbete , pokalformad fot. Enligt in- skrifter gåva av Vårfrukyrka syförening (2 st) , Enkö- pings församlingsbor (2 st) Höjd 40 cm. Av försvunna ljusstakar nämner Johan Peringskiöld (Monumenta III , KB) följande : »Twenne höga ljusa- stakar, medh 2ne vapn på , dubbelt huar, nembl 3 roser medh blått och rödt fiäld . Sparren huijt uthi rödt fiäld». Kyrkans äldsta inventarium, 1649, upptar fem ljus- stakar av mässing »i muren», gåva av Hans Schwede/ 3 och en >>liushand >> på predikstolen med tre pipor. 1664 års inventarium upptar två ljusstakar av mässing, en med fem och en med fyra pipor samt sex >> i muren >> . 1741 års inventarium redovisar elva ljusstakar eller plåtar. Epitafier Vid restaureringen 1974-75 samlades kyrkans epitafier (frånsett nr 3), prästporträtt samt tio av kyrkans grav- hällar i den musealt inredda norra korsarmen (fig 170). Epitafier: - l . Över skolmästare O/au s Andrea e, död 1578 (fig 171). Av svartmålat trä, rektangulärt med triangulärt överstycke. Förgylld text , på överstycket Jehova i hebreiska bokstäver samt inskrift: >>Sacrum honesti l pii et docti viri M: Olai Andreae l olim ludi- moderatoris Enecopiensis lauldatissimi qui obiit Ano et: 1578 >> (=Minnesvård över den hedervärde , fromme och lärde mannen, Mäster Olaus Andreae , fordom be- römlig rektor i Enköping, som avled år 1578). Den rektangulära tavlan har inskrifter, t v avfattad på latin, t h: >>Dette wärk utwijser och sägher l Mester Oliiffs graff och läger l Som i denne Scholen lärde l H wad gott man aff honom begerde l I all ting war han klook och wiis l Derföre har han !off och prijs l I honom regerede allene l Sachtmodigheet ingen til mena l Karin Olilffs- dotter til ächte l at taga Gudh honom upilächte l Den Fig 169. Ljusstake , nr 3, av malm. Enligt inskrift reparerad 1735. På piedestal, som avslutar altarringen. En ljusstake på motsvarande piedestal tillkom 1904. Foto 1983. Candiestick No 3, bronze . Inscription records repairs in i 735. On the pedestai at the end of the communion raii. The oppo- sile pedestai ·was fitted with a candiestick in 1904. Fig 170. Inblick i norra korsar- men med epitafier, tig 171- 173 , och prästporträtt, tig 174-177 . Foto 1983. View of the north transept, showing m emorialrablets (Figs 171- 173) and c/erica/ portraits. han i all nöd h och fahra l monde hull och kerligh wara l Aff henne han i fijre åhr l Tw sköne barn och Söner fåår l seden droog han frå dette qwaall l och skildes widh denne Jemerdaal l Nu ähr han i himelens högd l Och har med Christo gledie ok frögd l Ty ingen sorg honom mere nåhr l Altiid han derföre trygger står l Hans hiistriis tårer dhe äre l Affstrockne medh heder och ähre l Dedh hafuer alt Isak Nilsson giordt l som alle wette och hafua spordt: - > Höjd ca 100, bredd 60 cm. 2. Över befallningsmannen vid Kopparberget Mats Iorenson , daterad >Anno 1620> (fig 172, gravhäll nr 6). Av snidat , målat och förgyllt trä, uppbyggd i avsatser med arkitektonisk inramning. Mittpartiet består av en oljemålning framställande Jesu uppståndelse . Som till- INREDNING OCH INVENTARIER 147 bedjare inför den uppståndne avbildas Mats Iorenson, hans hustru , en son och två döttrar. Målningen flanke- ras av kolonner med basparti dekorerat med beslags- ornamentik och av sidavingar med voluter och be- slagsverk. Kolonnerna uppbär ett profilerat listverk med inskrift: >Ego sum Via Veritas et Vita Nemo Venit ad Patrem nisi per me. Joh Cap. 14> (=Jag är vägen , sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig) . Inskrift på rektangulärt fält nedan- för målningen: >> Dette tempel til beprydelse och sigh til efuigh åminnelse , hafuer l Ehrligh och välbetrodde Mats lörenson, befaldningsman widh l Kopperberiget denne tafla upsätia låtit , och ähr här afmåladt l medh sin hustru , sam p t l theras son och 2 dotterar, Anno 1620>>. 148 VÅRFRUKYRKAN Fig 171. Epitafium, nr l , över skolmästare Olaus Andrere död 1578. Foto J Dahlberg, Enköping, 1950. Upplandsmuseet. Memorial table t No l , to Ola u s Andrell!, d 1578. Den övre delen har i mittpartiet en oljemålning fram- ställande Gud Fader. Målningen flankeras av renäs- sanspilastrar och sidovingar samt kröns av bjälklag och trekantsgaveL Bjälklaget bär texten: »Ecce Agnus Dei qui tollit peccata munddi Joh. l >> ( = Se Guds Lamm, som bär världens synder). Inskriften i versaler. Epitafiet har nedtill en snidad avslutning med vo- luter samt infälld cirkelrund oljemålning, framställande Martin Luther. Höjd ca 350, bredd 150 cm. 3. Över kyrkoherden Erik O Schepperus ,24 död 1620 (fig 173, gravhäll nr 5). av snidat, målat och förgyllt trä med samma arkitektoniska uppbyggnad som föregående. Mittpartiets oljemålning framställer korsfästelsen. Inför den korsfäste med de tre kvinnorna vid korset knäböjer Schepperus och hans maka samt åtta söner och fyra döttrar. På bjälklaget ovanför mittpartiet återges bibelcitatet: >>Dette är thet ewiga lifuet att wij kiänna tigh sanner Gudh l och then Tu sent hafuer Iesum Christum . Iohan. 17. >> Ett rek- Fig 172. Epitafium , nr 2, över befallningsmannen vid Koppar- berget Mats lorenson, daterad 1620. Foto J Dahlberg, En- köping, 1950. Upplandsmuseet. Memorial rablet N o 2, to Mats lorenson, Superimendem of the Kopparberget Mines, dated 1620. Fig 173. T h. Epitafium , nr 3, över kyrkoherden Erik O Schepperus , död 1620. Foto 1983. Memorial table / N o 3 , to Erik O Schepperus, vicar, d 1620. Right. tangulärt fä lt nedanför målningen bär inskriften: »Afio 1620 then 14 martij afsompnade i Herranom then wyr- dige l och wällärde man M Erich Sceppere fordom kyrkioherde här l i Eneköping sampt hans elske, käre hustrw dygdesame matro/na H Carin Pärsdotter, INREDNING OCH INVENTARIER 149 150 VÅRFRUKYRKAN hwilcken afsompnade, 1618, then 23 aprlilis. Gud gifve d hem en saligh wupstondelse. Anno 1622. >> Överstyckets mittparti består av en rektangulär tavla med bibelcitatet: »Så elskade Gud h IWerldena at han l vthgaf sin eenda l son på thet hwar l och en som troor l på honom skal iclke förgåtz vtha l få envinnerligit l liiff. Ioh. III. » Inskriftstavlan flankeras av refflade pilas- trar. På bjälklaget står årtalet: »Anno 1622. » Samtliga inskrifter i versaler. Bjälklaget uppbär en trekantsgavel med änglahuvud, krönt av snidade spetsar. Mittpartiet och överstycket flankeras av snidade sidovingar med målade växtrankor. Epitafiet har nedtill snidad avslut- ning med målat änglahuvud och växtmotiv. Höjd ca 350, bredd 150 cm. På långhusets norra vägg. 4. Över komminister Erik P Dalenius , död 1693 (fig 170). Oval oljemålning, framställande Erik Dalenius, hans hustru och två döttrar i böneställning, omgiven av ramverk av snidat, målat och förgyllt trä. Målningen har ovanför figurerna texten i versaler: »Monumentum l hoc l in memoriam reverendi viri Erici P. Daleni , ecclesiae Enelcopensis praeconis , ut et l lectissimae verecundae eius uxoris l Beatae Dufwae l et l liberorum l extructum anno MDCXCIII die 19 juni. » (=Detta monument till minne av den vördade mannen Erik P Dalenius , förkunnare i Enköpings kyr- ka och av dennes älskade dygdädla hustru Beata Duva och deras barn är uppfört den 19 juni 1693)_25 I ramverket framställs å ömse sidor om målningen apostlarna Petrus med nyckel (t v) och Paulus med svärd (th). Ramverket kröns av två putti, bärande gudsnamnet Jahwe inom lagerkrans. Nedtill dödskalle med korslagda benknotor och palmblad samt draperi med inskriften »Ut somnus est mortis, sic leetus imago sepulcri l Ergo sole oriente tui reditus e morte me- mento.» ( = Liksom sömnen är en bild av döden, så är sängen (en bild) av graven. Kom därför ihåg din åter- Fig 174. Ovan t v. Porträtt , oljemålning, nr l , av kyrkoherden Johan Brander, 1733- 1793. Foto J Dahlberg, Enköping, 1950. U pplandsmuseet. Portrait No / , oils, of Johan Brander, vicar, 1733-1793 . In the north transept. Above lejt. Fig 175 . Nedan t v. Porträtt, o ljemålning, nr 2, av kyrkoher- den Jacob Strangh , 1745-1819. Foto J Dahlberg, Enköping, 1950. Upplandsmuseet. Portrait N o 2, oils , of Jacob Strangh, vicar, 1745-1819. Be- low lejt. INREDNING OCH INVENTARIER 151 komst från döden soluppgången). 25 Höjd ca 350, bredd 150 cm. I 1829 års inventarium upptas ett nu försvunnet epita­ fium >>hängande på Södra sidan i Kyrkan . Nedanföre läses: Anno 1598 Den 23 Augusti Afsompnade I Her­ ranom Saligh Jöran Hansson Hvilken Hafver varit Borgmästare Här i Staden I 24 Åhr. Och Hans Hustru Margareta HansDoter Afsompnade 168 (detta årtal kunde icke synas tydligare) Den 5 Decemb. Och Ähre Här Afmålade Med 6 Theras Söner Och 6 Dötrar. Gud Gifve Them En Frögdefull Upstondelse. Anno 1620. >> Prästporträtt På västra väggen i norra korsarmen hänger fyra präst­ porträtt, oljemålningar på duk, i snidade och förgyllda ramar (fig 170): - l. Av kyrkoherden Johan Brander, 1733-1793 (fig 174). Rektangulärt, osignerat , namn och data på den avlidne på målningens övre del : >>Johan Brander. l Theol. Doctor. l född d. 14. April! 1733 l Kyrkoherde l i Enköping l och Wårfrukyrka l 1767./ Kyrkoherde i S Catharina l och Bromma 1782 l Or­ denskapelan 1785 l Död i Stockholm l d 7 Mart 1793 .>> Höjd 75, bredd 62 cm. - 2. Av kyrkoherden Jacob Strangh , 1745-1819 (fig 175). Ovalt, i gustaviansk ram, osignerat , namn och data på den avlidne runt tavlans övre del: >>Jacob Strangh Född den 10 Junii 1745. blef Pastor uti Enköpn och WårfruKyrka Församlingar 1782. Dog den 23°ie Mart1; 1819. >> Höjd 92 cm.- 3. A v prosten Arvid August Afze/ius , 1785-1871 , rektan­ gulärt (fig 176). Höjd 80, bredd 69 cm. - 4. Av kyrko­ herden Conrad Theodor Hjerpe, 1823- 1906 (fig 177). Rektangulärt. Höjd 82, bredd 70 cm. Nr 1- 2 konser­ verades 1975 av konservator Brita Östmar (rapport , ATA 1975-04-18). Samtliga i norra korsarmen. Fig 176. Ovan t h . Porträtt , oljemålning, nr 3, av prosten Arvid August Afzelius , 1785-1871. Foto J Dahlberg, En­ köping 1950. Upplandsmuseet. Portrait No 3, of Arvid August Afzelius, vicar, 1785-1871. Fig 177. Nedan t h. Porträtt , oljemålning, nr 4, av kyrkoher­ den Conrad Theodor Hjerpe , 1823- 1906. Foto J Dahlberg, Enköping, 1950. Upplandsmuseet. Portrait No 4. oils, of Conrad Theodor Hjerpe, vicar 1823-1906 . Below lejt. 152 VÅRFRUKYRKAN Gravhällar Gravhällar (i kronologisk ordning, placering se nedan): l. 1607. Över rådmannen och handelsmannen Jacob Berntsson (inv 1829). Av rödaktig kalksten. På mitten Kristusmonogram, krönt av änglahuvud, nederst initi­ alerna MSS inom lagerkrans, omgiven av årtalet 1607. Ovanför lagerkransen initialerna MSSIMID. I hörnen rundlar med evangelistsymbolerna. Omskrift: »Johan­ nis 3 Capitel »Ty så elskade Gudh verldena at han uthgaf sin eende son på thet at hwar och en som troor på honom skal icke förgåås utan (få) evinnerlighit lif. >> Upptill och nedtill inskriftsfälL Längd 197, bredd 140 cm. Vid norra pelaren under orgelläktaren. 2. Över rektorn vid Enköpings skola Anders Mår­ tensson, död 1612. Av rödaktig kalksten. På hällens övre del initialerna AM, på mitten rektangulärt fält med följande inskrift: >>Cui Musae linguas, sophiam simul atque rnathesin ingeniique dotes , holmi (?) ac electus pubis moderator et auctor, inde scholae rector factus Enecopiae. Dis­ solvit phtisis tandem vitaha fila, conditur hic corpus, spiritus astra tenet. ,, (= Åt denne skänkte muserna språk (kunskaper) , vishet och lärdom och begåvning (ho/mi ac bör troligen vara Holmiae) , vald till ungdo­ mens ledare och lärare i Stockholm, därefter utsedd till rektor vid skolan i Enköping. Lungsoten klippte till sist av hans livstrådar, kroppen göms här, hans ande har nått stjärnorna.)25 På hällens nedre del uppslagen bok (utan text). I hörnen rundlar med evangelistsymboler. Omskrift, av­ fattad på latin , bibelcitat? Längd 208, bredd 107 cm. I norra korsarmens nordvästra hörn. 3. Över kyrkoherden Johannes Stephani Be//inus/6 död 1617 och hans hustru Karin Pavelsdotter (fig 178). Av grå kalksten. På hällens övre del reliefframställning av de döda, i hörnen rundlar med evangelistsymboler. Figurerna framställs i helfigur, iförda mantlar med parallella veck. Kyrkoherden håller en uppslagen bok med latinsk text. Ovanför figurerna inskrift i versaler: »lohannes l Stephani l Bellinus l Karin Pavelsdotter. ,, Mellan figurerna änglahuvud. Inskrift på hällens nedre del i versaler: >>Hic sepultus est reverendus et perdolctus vir, d[o­ minus] Iohannes Stephani Bellinus,/ quodam pastor Enecopensis, qui firma l in Christum fide 23 apr anno 1617 l vitam cum morte commutavit, simul l et hones­ tissima matrona Cathalrina Pauli, eius coniunx l charis­ sima, quae pie et plalcide in Christo 7 sept ano l 1618 obdormivit. >> (= Här är begraven den vördade och grundlärde mannen, herr Johannes Stephani Bellinus, en gång kyrkoherde i Enköping, som i fast tro på Fig 178. Gravhäll , nr 3, över kyrkoherden Johannes Stephani Bellinus, död 1617. Avritning av K Arosenius 1891. Foto ATA. Burial s/ab No 3, commemorating Johannes Srephani Bel­ linus, vicar, d 1617. Drawing by K Arosenius, 189/. Kristus bytte livet mot döden den 23 april år 1617, tillsammans med den högt aktade fru Catharina Pauli , hans älskade hustru , som fromt och stilla insomnade i Kristus den 7 september 1618.) Längd 210, bredd 132 cm. Söder om altaret. 4. Över borgmästaren löste Klensmitt och Brita Olofsdotter 1620. Av grå kalksten , starkt nött men läslig inskrift avskriven i 1829 års inventarium: >>För­ stondige Jöste Klensmitts hustro Brita Olofs Dotter. I Herranom saligt afsompnade then 23. Majus Anno MDCXXIX> (1629). I hörnen rundlar med överst äng­ lahuvuden nederst rosor. Omskrift , avfattad på latin. Längd 196, bredd 125 cm. I norra korsarmens nord­ östra hörn. Delvis skymd av skåp. 5. Över kyrkoherden Erik O Schepperus, död 1620, och hans hustru Catharina Petri , död 1618. Av grå kalksten. På hällens övre del reliefframställning av ett segelfartyg. Inskrift i versaler på rektangulärt upphöjt mittparti: »Hic sepultus est honoratus ac ciarus vir, M(agister) Ericus Skepperus, olim pastor Holmensis , postea Ub­ salensis , tandem Enecopensis, qui annos 65 natus in Christo placide obdormivit A.D. 1620 Martii 14 cum uxore sua Catharina Petri , quae die obiit Aprili 13 A.D. 1618. Quorum animae in manu Dei beatam corporum resurrectionem expectant. >> (= Här är begraven den ärade och frejdade mannen, magister Erik Skepperus, en gång kyrkoherde i Stockholm, sedan i Uppsala och slutligen i Enköping, som 65 år gammal insomnade stilla i Kristus i Herrens år 1620 den 14 mars jämte sin hustru , Catharina Petri, som dog den 13 april 1618. Deras själar inväntar i Guds hand kropparnas sälla uppståndelse.) Omskrift: >> (Sic de)us dilexit mundum ut filium suum unigenitum daret ut omnis qui credit in eum non pereat sed habeat vitam aeternam. >> (= Så älskade Gud värl­ den att han utgav sin enfödde son, på det att var och en som tror på honom ej skall förgås utan ha evigt liv.) I hörnen rundlar med evangelistsymboler. Längd 234, bredd 129 cm. I norra korsarmen vid östra väg­ gen. Tillhörande epitafium , nr 3. 6. Över befallningsmannen vid Kopparberget Mats farenson (Jöransson) 1620 och hans hustru (fig 179). Av grå kalksten . De döda framställs i helfigur på häl­ len. Ovanför figurerna en vapensköld. En son och två döttrar återges på hällens nedre del. Nedtill inskrifts­ fält. Inskriften uppges redan i 1829 års inventarium vara bortnött. I hörnen rundlar med evangelistsym­ boler. Järnringar. Längd 195 , bredd 110 cm. I koret norr om altaret. Till gravhällen hör ett epitafium, nr 2. 7. Över komminister Erik P Dalenius, död 1693, och hans hustru Beata Dufwa. Av grå kalksten. På hällens mitt inskrift i versaler inom lagerkrans: >>Hic sepultus l est vir ille reverendus l Ericus Dale­ nius, l eccls (= ecclesiae) Enecopensis praeco, ut l et castissima ejus uxor l Beata Dufva cum l liberis. ,, (=Här är begraven den vördade mannen Erik Dale­ nius, förkunnare i Enköpings kyrka, jämte dennes dyg­ diga hustru Beata Duva och barnen .) Längd 174, bredd 114 cm. Norr om altaret. Till gravstenen hör ett epita­ fium, nr 4. 8. Oidentifierad 1651. På mittpartiet spår av inskrift (enligt inv 1829 med årtalet 165 1) inom lagerkrans, buren av änglar. På hällens övre och nedre del kar­ tuscher med bortnötta inskrifter. Omskrift: >>Och skalt 12-825748 Enköpings kyrkor INREDNING OCH INVENTARIER 153 i ålderdomen komma till grafve såsom en hvetekjerffve infördt varder i retorn thid. Hiob 5 cap v. 26. >> Längd 196, bredd 142. Vid östra väggen i norra korsarmen. 9. Över rådmannen OlofF Jacobsson , död 1651. Av rödaktig kalksten. På mitten rundel med Kristusmono­ gram. På hällens övre del följande inskrift inom kar­ tuschliknande inramning: >Här är begrafven S./Oiof F Jacobson fordom rå/dman thene staden. Afsomnad l den 20 janu. och begrofs den 2 febr. A 1651. >> Nederst inskrift: >>Syrach 51 v 35. (Ser uppå mig, jag hafwer en liten tid haft mödo och arbete , och hafwer funnit en stor hugnad) >> (efter bibelutgåva 1834). Omskrift: >>Sy­ rach 14 (vers 18). Alt kjött förslites såsom ett k1ädhe , ty detta är thet gambia förbundet= Tu måste döö . >> I hörnen rundlar med överst rosor, nederst timglas och dödskalle. Längd 188, bredd 11 2 cm. Uppställd vid södra pelaren under läktaren . Fig 179. Gravhäll , nr 6, över befallningsmannen vid Koppar­ berget Mats rorenson 1620, hans hustru och tre barn. Foto 1983 . Burial s/ab No 6, to Mats l orenson, Superintendent of the Kopparberget Mines, d 1620, his wife and three children . 154 VÅRFRUKYRKAN 10. Över köp- och handelsmannen Per Jonsson 1655. Av rödaktig kalksten. På mittpartiet bortnött inskrift inom lagerkrans. På hällens övre del spår av inskrift. På hällens nedre del inskrift i versaler enligt 1829 års inventarium: >Här under ligger l begrafven salli Pär Jonson fordom köp- och handelsman l här i staden hvilken afsom/nade i Herranom den 22 novem­ ber A0 1655. > Omskrift: »Saliga ähro de döda, som i Herranom dö härefter, ja anden säger at the skola hvila sigh ifrå sitt arbete.>>I hörnen nedsänkta rundlar med änglahuvuden. Längd 227, bredd 140 cm. Vid östra väggen i norra korsarmen. Il. Över rådmannen Mats Andersson och hustru Malin Eriksdotter 1676. Av rödaktig kalksten . På mitt­ partiet initialerna MAS l MED inom lagerkrans. In­ skrift på hällens övre del i versaler: »Denna sten och l läger-stad hörer l mig och min k. hustro l ewerdeligt till .>> Inskrift på hällens nedre del: »Härunder ligger begr/afven salig hos Gudh fordom rådmannen Mat/tz Anderson och atT/somnade d. 2 julii Anno 1676.» Omskrift: >>Psalm den 31 vers 6. Uthi Tina händer befaller jagh min anda, Tu hafver migh förlöst Herre, Tu trofaste Gudh. ,, I hörnen rundlar med överst ängla­ huvuden nederst dödskalle och timglas med vingar. Längd 230, bredd 149 cm. Vid östra väggen i norra korsarmen. 12. Över kyrkoherden Simon Olai Nauclerus (död 1638) och hans hustru Anna 1692. Av grå kalksten, på hällens övre del reliefframställning: kalk inom kar­ tuschliknande ram, flankerad av basunblåsande änglar. På mittpartiet ovalt fält omgivet av lagerkrans med följande inskrift: »:Hic eineres rndi (= reverendi) admodum --- Si­ monis O - clerici, civitatis huius pastor et praeco, et coniugis Annae, archiepiscopi Upsalensis Olai Mar­ t(ini?) Nycopensis filiae, matronae honestissimae ut et liberorum aliquot qui successive ante plures obiere (= obierunt) annos . Exspectant actventum domini sui Iesu Christi. » (=Här (vilar) askan av den mycket vördnadsvärde Simon 0., klerk och herde i denna stad och hans maka Anna, dotter till ärkebiskop Olov M. i Uppsala från Nyköping, en mycket hedervärd kvinna, och några av deras barn, som vid olika tillfällen dött flera år tidigare. De inväntar sin Herres Jesu Kristi ankomst.) Nedtill inskrift , flankerad av timglas och dödskalle: >Grati posuerunt e filiabus nepotes magister Magnus Melander, P. et P. Nycopensis et magister Simon Iso­ gaeus, concionatus regius anno 1692.» (= Med tack­ samhet restes vården av dottersönerna magister Mag­ nus Melander, P. och P. Nycopensis pastor et praeco N. - kyrkoherde och förkunnare i Nyköping?) och magister Simon Isogaeus, hovpredikant, år 1692.) Omskrift: »Jesus är opståndelsen och lifwet Joh 2, Then som troor skal icke förgåås Joh 3, Herre Jesu anarna min anda Act l, Jag leffwer i skolen och leffwa Joh 14.» I hörnen rundlar med evangelistsymboler. Höjd 234, bredd 158 cm. Mycket nött . Söder om al­ taret. 13. Oidentifierad, initialerna ILS l EMD l APD samt årtalet A0 170l inom lagerkrans på mittpartiet. Av grå kalksten . Inskrift i versaler på hällens övre del: >>Daf­ vis Psalm D. 116 l 7. 8. 9. verserna: Var nu åter till freds min själ, ty Herren gjör tig godt, ty tu hafwer uttaget l min själ utu dödenom mina ögon ifrå l tårar min foot ifra fall jag will wandra för Herranom uthi the Lefwandes !ande l .. .> Längd 214, bredd 145 cm. I norra korsarmen vid västra väggen. 14. Oidentifierad, initialerna IAS och APD, en son Johannes och dotter Anna 1712. Av grå kalksten . På hällens övre del segelfartyg i relief. Nedanför inskrif­ ten i versaler >A0 1712 l Konung David l psalm l07 (Psaltaren) v 23 l The som med skep på hafwet fara och drifwa l sin handel til siös v 24 The hafwa fornummet Herrans werck och i hans under i haf/wet v 25 När han sade: och et stormwäder l upkastade sigh som böljorna uplyfte v 26 l Och the foro up åth himmelen och foro neder l i afgrunden: at theras sia! fortvievlade l för ångest så the raglade och stap/lade så som en l druken och wiste ingen råd l mer v 28 och the ropade til Herran i sin nödh l och han förde them utur theras ångest v 29 l och stiltes stormen at böljorna sachtade sigh l v 30 Och the wordo glade at thet stilla l wardh och han förde then til lands efter theras önskan./ IAS APD son Johannes dottren Anna. >> I hörnen rundlar med överst änglahuvuden, nederst dödskalle och tim­ glas. Längd 217, bredd 150 cm. Vid norra korsarmens västra vägg. 15. 1753 (1733), oidentifierad (Petter Hål/berg). Av grå kalksten . Bortnött inskrift på hällens övre del. På hällens nedre del framställs i hög relief veteax och sädesmalare. Framställningen flankeras av inskrif­ ten = »Christus är mitt lijf och l Döden är min winning Phiii.C. I D . 13 Aug. 1753. » Längd 200, bredd 134 cm. Väster om predikstolen. 16. Över Eric Slockenborg och Elisabet Tilberg 1750. Av grå kalksten. Inskrift i versaler: >>Denna graf tillhö/rer frelsemannen Eric stockenborg /, samt däs kiära hustru l Elisabet Tilberg /.Jag skall upplåta Edra l grifTter och wiU hemta l Eder mitt folk ther ut Hese 37 cap. 12 v. Och så skole wi blifwa när l Herranom alltid och få se l Honom såsom han är l l Johan: 3 c. 2 v. l Fig 180. Kyrkstöt med knopp av silver av J P Hörling, En- köping, 1814. Foto J Dahlberg, Enköping, 1950. Upplandsmu- seet. Sexton's prodder with siluer knob, by J P Hörling of En- köping, 1814. A 0 1750. » I hörnen rundlar med bortnötta motiv . Längd 192, bredd 136 cm. I norra korsarmen vid västra väggen. 17. Över rådmannen Anders Björklund, död 1806. Av grå kalksten. Inskrift: >Här hwilar rådman And: Björklund l Föd 9 Martii 1727 l Död 19 Martii 1806 l samt dess K: maka l Brita Catrina Gärdt l f:d 4 Julii 1731 l d:d 23 Martii 1807 l Ty wi hafwe här ingen waraktig l stad utan wi sökom efter then l tillkom- mande. Ebr 13 cap: 14 W. >> Räfflad ram runt kanten. Längd 179, bredd 113 cm. Bröstpanel döljer del av INREDNING OCH INVENTARIER 155 hällen på bredden och längden. I vapenhusets norra del. 18. Över skeppareåldermannen Olof Björklund, död 1822. Av grå kalksten. Inskrift: >>Här hvilar l skeppare ålderman Olof Björklund l f d. 5 oct. 1760 död d. 20 Julii 1822 l samt dess efterlämnade maka l Christina Wassell l född d. 19 April 1763 död 27 dec 1836. l När plågorna sluta at trycka l jag flyr till en sällare hamn l där ingen kan rycka l min siäl från min frälsares famn .>> Räfflad ram runt kanten. Längd 191 , bredd 146 cm. Bröstpanel döljer del av hällen på bredden och läng- den. I vapenhusets södra del. 19. Oidentifierad, odaterad. Av grå kalksten. På häl- lens mittparti lagerkrans i hög relief; i hörnen rundlar med änglahuvuden. Starkt nött. Längd 210, bredd 142 cm. I norra korsarmen vid västra väggen. 20. Av grå kalksten. På hällens mitt framställs i relief två fiskar samt initialerna P.A.S . l H .A. S.A. l A.M.D. Omskrift runt hällen bortnött. I hörnen rund- lar; i de övre änglahuvuden, i de nedre rosor. Längd 221, bredd 158 cm. Framför predikstolstrappan. Gravhällar, placering I koret Norr om altaret: Mats Iorenson (Jöransson) 1620, nr 6. Erik P Dalenius 1693, nr 7. Söder om altaret: Johannes Stephani Bellinus 1617, nr 3. Simon Olai Nauclerus 1692, nr 12. I norra korsarmen Västra väggen från norr till söder: Anders Mårtensson 1612, nr 2. Initialerna IAS APD 1712, nr 14. Initialerna ILS EMD APD 1701, nr 13 . Oidentifierad odåt (med änglahuvuden) nr 19. Eric Stockenborg 1750, nr 16. Östra väggen från norr till söder: löste Klensmitt 1620, nr 4. Mats Andersson 1676, nr Il. Per Jonsson 1655, nr 10. Erik Schepperus 1620, nr 5. Oidentifierad 1651 nr 8. l långhuset Olof F Jacobsson 1651 , nr 9. Under läktaren, i söder. Med initialerna MSS MID 1607 (Jakob Berntsson) nr l. Under läktaren, i norr. 156 VÅRFRUKYRKAN Fig 181. Storklockan, omgjuten 1891 av Johan A Beckman & Co, Stockholm. Foto 1983. Tenor bel/, recast 1891. Oidentifierad (Petter Hållberg) 1753, nr 15. Vid predik­ stolen. Initialerna P.A.S. l H.A.S.A. l A.M.D. odat. Framför predikstolstrappan. I vapenhuset Anders Biörklund 1806, nr 17. Olof Björklund 1822, nr 18. Övriga inventarier Kyrkstöt med knopp av silver 1814 (fig 180). Vid skaf­ tet en vulst, därefter en hög reffiing och ett uppåt vidgat handtagsparti med graverad ranka. Som avslut­ ning profilering och bladkrönt , tillplattad överplatta. Längd 158, bredd 7,5 cm. Enligt stämplar utförda av Johan Petter Hörling 1814. Sanddosa av gul fajans 1764. Inskrift runt dosan: >>Enkiöpings kyrcka til hörig l Anno 1764 Eric Was­ sell. ,, Dosans lock till större delen förlorat. Höjd 7,5 cm. Sparbössa av gul fajans , 1700-talet? Med lock, spår av inskrift. Höjd 29 cm. Väijor, 2 st, 1700-talet. Enligt 1829 års inventarium var två väijor upphängda i koret på södra och norra sidan. Under väJjan på norra sidan fanns ett tygstycke av svart ylle med initialerna A.S.B . samt årtalet 1727. En tredje välja bar inskriften: >>För visad mandom mot rikets fiender 1798 under kriget mot Ryssland gifvit af Konungen till 1: E: Wikström .>> Wikström uppges ha varit löjtnant vid Upplands regemente. sakristian fick vid restaureringen 1974-75 ny skåpin­ redning av svagt vitlaserad furu för textilier vid östra väggen. Via en dörr i skåpinredningen har sakristian förbindelse med ett angränsande utrymme, som även har förvaringsskåp för textilier. Under fönstret i norra väggen uppställdes ett altarbord av furu. Vid restaure­ ringen tillkom även en enkel piscina - en liten koppar­ tratt med ett rör, som mynnar ut under sakristians golv (vid skåpinredningens norra sida) . Vid södra väggen tillkom en upphängningsanordning för kollekthåvar. Klockor I centraltornet hänger kyrkans tre klockor. Innan tor­ net färdigställdes 1840, var klockorna upphängda i en klockstapel invid kyrkan (se ovan kyrkogård). Stork/ockan av malm, omgjuten 1891 (fig 181). In­ skrift i versaler, runt halsen »Allt det anda Iofver Her­ ren >> på klockans liv , på ena sidan nedanför bröstbild av Oskar Il, profil åt h, i relief: >>Under konungen Oscar II:s 20:de regeringsår, l då A. N . Sundberg var erkebiskop, doktor C. Th. Hjerpe l kontraktsprost och kyrkoherde, P. S. Bäckström komminister l och som kommitterade för Enköpings stad och Wårfrukyrka l församlingarvoro rektor F . W. Åmark och rådman A. Östlund i Enköping, landtbrukarne C . C. E. Lundevall i Rekasta, och J Johansson i Åkerby l samt organisten J . O . Envall, blef denna klocka omgjuten och l tillökt af Co27firman Joh . A. Beckman & i Stockholm år 1891. > På andra sidan: >> l män och qvinnor, hören alla! l Hit Gud vill eder sammankalla l Att bedja, lära och )of­ sjunga, l Han vill välsigna gamla, unga, l Här eder väcka, trösta, rena l Och alla söndrade förena , l Och när I nedlagt vandringstafven , l Här vigens I till ro i grafven .>> Rik växtdekor runt hals och slagring. Diameter 165 cm. storklockan hade före omgjutningen följande text och dekor enligt avskrifter i 1829 års inventarium (ATA), på ena sidan: >>Utöfver stad och land mit Ljud månd ljutligt klinga l Ett hundra fyrtie åhr förän jag tystnad af l Nu jag omsmälter är och vill af Dig betinga l En enda ting förän jag ropar Dig i graf l Skall Du här lära Dig Din Gud Tillbörligt prisa l Uti Guds kärleks eld Du Dig omsmältas lät l Din munn och tungas ljud sig eljest månd bevisa l På en ljudande malms och en klingande bjällras sätt- l Cor 13 cap l vers .>> På den andra sidan fanns i reliefarbete ett krucifix , >>en man hållande en nyckel i handen >> (Petrus?) och följande inskrift: >>Commendeuren wälborne Hr Ernest Ekestubbe consul Petter Andreae Herkepaepus. Oe­ conomi Temp Rådman Johan Hofstedt Mart Hiller - Omgjuten i Stockholm åhret efter Christi börd Anno 1733 af Er Näsman. >> Mellanklockan av malm, omgjuten 1891. Inskrifter i versaler, runt halsen >>Lofver Gud i Hans Helgedom. Psalm 150. >> På ena sidan: >>Under konung Oscar II :s 20:de regeringsår, l då A N Sundberg var erkebiskop, C Th Hjerpe kyrkoherde, l P S Bäckström komminister samt kyrkovärdar P L Björklund l och Victor Rycker­ ström för staden, Joh Aug Andersson l i Gånsta och A W Carlsson i Skälby för landsförsamlingen, l blef den­ na klocka omgjuten och tillökt l af firman Joh A Beck­ man & C0 i Stockholm år 1891 . >> På andra sidan: >>Kom Herrans folk då jag dig bjuder l Att samlas i din faders hus! l En annan gång min stämma ljuder, l Du bäddas här i jordens grus .>> INREDNING OCH INVENTARIER I57 Rik växtdekor i låg relief runt hals och slagring. Diameter 130 cm. Mellanklockan hade före omgjutningen följande text och dekor enligt avskrifter i 1829 års inventarium (ATA). Kring klockans övre del : >>Lofven Gud i Hans helgedom. >> På ena sidan: >Helig, Helig, Helig är Her­ ren Zebaoth Esa 6-3 . Min fägring och mitt ljud som mångens hjerta rörde l i runda sjuttie åhr men sederme­ ra uphörde l jag åter vunnit har. Nu rör jag Dig min vän l med sackta mak och fog och låten på dig man l sachtmodighetens dygd lätt aldrig ifrån Dig fara l för äfven dåli ord och giarning Dig förvara l om Du vill tjena Gud och lefva som sig bör l Din gudstjenst fåfäng är om Du ej detta gjör- Jacob 1-27. >> Inskrift på klockans nedre del: > Fröjden Eder af Herranom I rättfärdige. The fromme skola prisa Ho­ nom. Psalm 33. >> På andra sidan krucifix i reliefarbete samt följande inskrift: >>Then ther hafver höron sic till att höra han höre. Lucae 8 C 8 v P et Praep Mag Sim Mellander Comminister Joh Agrivillius Kyrkovärden Johan Mattsson i Enögla Olof Andersson i Nynäs. Laborem praestitit Er Näsman Holmiae. Anno 1733. >> Fig 182. Lillklockan, kallad >>Ryssen», omgjuten 1876. Den tidigare klockan hade en inskrift på ryska. Foto 1983. Treb/e bel/, known as " The Russian" , recast 1876. The origi­ nal bel/hadan inscription in Russian. 158 VÅRFRUKYRKAN Lillklockan, kallad >>Ryssen >>, orogjuten 1876 (tig 182), bär följande inskrifter i versaler på ena sidan: »År 1876, då doktor Conrad Theodor Hjerpe var kyrkoher­ de l i Enköping och Wårfrukyrka församlingars pas­ torat, l och kyrkovärdar: för staden Handlanden An­ ders Östlund l och borgaren Johan Erik Ekberg samt för landsförsamlingen l landtbrukarne Carl Casper Erik Lundevall i Rekasta l och Jan Andersson i Åkerby, blef denna klocka l gjuten i Stockholm af Joh. A. Beckman & Co. » På andra sidan: »Vak upp för väkten ljuder från Zions murar än l se nådens sol Dig bjuder en bättrings­ dag igen l men snart skall budet fara från lifsens förste ner l att i hans namn förklara att ingen tid mer är. » Rik växtdekor i låg relief runt hals och slagring. Diameter 118 cm. Enligt 1829 års inventarium bar klockan före omgjut­ ningen inskrift på ryska, avtecknad och bifogad inven­ tariet. Klockan är sannolikt ett krigsbyte från Ryssland i samband med Gustav II Adolfs krig. Enligt B I Kil­ ström är avteckningen inte fullständig utan återger blott textens senare parti. Han meddelar också föl­ jande tolkning av inskriften enligt professor Anders Sjöberg: »... på befallning av Sozon Ma/t/fejs son Skrobo/v?/ och Ivan Sofonov och Fedor Amavikij (?) och Sozons barn Fedor och KiriUgöt/mäster Ivan Pa- Noter l . Enligt nivåkarta över Enköpings äldsta delar i Sundquist 1944. 2. Enköpings stad fornminnesinventerades för revideringen av ekonomiska kartan under två veckor 1980 av anti­ kvarie Lars Löthman, RAÄ. 3. En översikt över de utgrävningar som företagits i staden finns i: Gustafsson 1979. 4. Enköping och dess historia finns beskrivna i: Sundquist 1944 och Ljung 1963, och uppgifter från båda dessa verk har hämtats till avsnittet om staden. Citatet från 1650 är hämtat från Ljung 1963, s 332. 5. KLNM, artikeln Handelsveier. - Stadens uppkomst dis­ kuteras i: Sundquist /944, Ljung /963 och Gustafsson 1979. 6. Klostret grävdes ut och konserverades åren 1929-1964. Se bl a Sundquist 1935, Sundquist 1944 och Sundquist /965 . Påträffade byggnadsdetaljer, som formtegel och masverksrester, förvaras i Enköpings museum (Sund quist /965, s 22 t). 7. Jfr även Eriksson 1903, s 33. Se även not 24. 8. Ljung 1963, s 165ff. Jfr dock Sundquist 1944, s 75, som anser att sigillstampen tillhört hospitalet. ve!s son Matfejs styvson från Pskov. Ära (vare) Full­ bordaren Gud. Amen.» Tolkningen försvåras av för­ modade läsfel vid avritningen av texten. - Pskov är känd som klockgjutarstad . - Vid freden i Stolbova 1617 var bia de stora klockstölderna från Ryssland föremål för diskussion. Inskriften återger en västrysk 1500-talsdialekt.28 A v inskrifterna framgår att de tre klockorna omgöts, de båda större 1891 och den mindre 1876 av firman J A Beckman & Co, Stockholm. Enligt tidigare inskrift hade storklockan och mellanklockan dessförinnan orogjutits 1733 av Erik Näsman, Stockholm. 29 Enligt inskrifterna hade storklockan då använts i 140 år och mellanklockan »i runda sjuttio år», innan de skadades så att de måste omgjutas. En uppteckning 1641 om Enköpings klockor (NI: l) uppger, att storklockan blev »bräkt uti Salig Herr Johans tid» (Johan III). Mellan­ klockan »rämnad blef uti Saliga Herren Magni Erici . . . tid» . Enligt denna uppteckning bör i varje fall stor­ klockan ha varit medeltida, då den orogöts på Johan III:s tid (enligt inskriften 1593). Elektrisk ringning installerades 1937. Den medeltida seden med klämtning kl 10 och 16 varje dag vidmakt­ hålls fortfarande, varvid storklockan ljuder med nio slag. 9. Jfr dock Ljung 1963, s 132, 144 f. 10. 1641 sägs S Olovs grund ligga »offuan för Prestegården >> (vis prot NI: 1). Senare på 1600-talet beskrivs läget som söder om Vårfrukyrkan, alldeles intill skolan, eller öster om prästgården (Ljung /963 , s 129; Pro Memoria, ms i ATA). -Eriksson /903, som inte känner till var S Ilian legat, anser att denna låg »å nuvarande 'trehörningen ' eller planteringen midt för prästgården» (s 7t). På denna plats, som ursprungligen varit höglänt , påträffades på 1860- och 1870-talen människoben och profiltegel, och Eriksson förmodar därför att S !lian återfunnits (Eriksson 1903, s 10). Eftersom S Ilian i själva verket låg högre upp på åsens sluttning, härrör lämningarna troligen från S Olov. Il . Om utgrävningen, se skrivelser i ATA samt Sundquist /944 och Sundquist 1965. 12. Sundquist 1952 (s 60) anser att S !lian byggts cirka lHlO. Jfr dock Sv K Up IX: 2, vol 127 (Litslena), Åmark 1953 (Bog.lösa), Sundquist /957 (Biskopskulla), Sv K Up XI: 2, vol 121 (Tillinge), Sv K Up XI : l , vol III (T eda, Svinne­ garn och Enköpings-Näs). 13. Ingen av de romanska kyrkorna i Uppland har ursprung­ Jig sakristia. Sakristian som byggnadsdel torde ha intro­ ducerats i stiftet genom kloster- och domkyrkabyggandet vid 1200-talets mitt och senare hälft , och redan vid sekel­ skiftet 1300 har sakristior varit vanliga vid de uppländska sockenkyrkorna. Vapenhus byggdes först senare under medeltiden. 14. Se KLNM, artikeln Kyrkorummet . 15. Uppgiften har dock visat sig svår att verifiera. 16. Teckningen finns i Manumenta Sueo-Gothorum , Fjärl­ rundaland pi Xlll , p 42 (KB). - Johan Peringer (adlad Peringskiöld), f 1654, d 1720, riksantikvarie 1693-1719. Peringskiöld var en skicklig tecknare och gravör, som gjorde omfattande resor inom Sverige och hopbragte be­ tydande samlingar inom olika områden. Bl a skapade han ett stort antikvarisk-topografiskt arkiv, Manumenta Sueo-Gothorum, nu förvarat på KB. - Se Gödel 1930. 17. Den ena avbildningen är en gouache i litet format över Enköping, utförd 1689 av Carl Gripenhielm (direktör för lantmäteriet sedan 1683) som en av de 96 bilder som inramar hans mälarkarta, nu i KB (se Berefelt 1966, s 129f, 160). - Den andra är Erik Dahlberghs förlaga till sticket av Enköping för verket Svecia antiqua et ho­ dierna, också den i KB. På denna anges kyrkans namn felaktigt som »S. Iohannis». 18. Se Sundquist 1944, s 35f. Här framförs en något annor­ lunda tolkning. Se även Bonnier 1982, s 8ff. 19. S I/ian har troligen varit skyddspatron för Linde kyrka, vars högaltarskåp från 1521 till största delen ägnas helgo­ net och hans legend (Sv K Go VII: 2, vol 186), samt för Hemse (SvK Go VI: 3, vol 131 , s 226). 20. S Egidius (IEgidius, Ilian) dog i början av 700-talet och hans grav finns i Saint-Gilles-du-Gard (av nordiska pil­ grimer kallat Ilandsborg eller Iliensborg) , som var en berömd vallfartsort. Enligt legenden var han en man av förnäm härkomst från Aten, som levde som eremit i Frankrike. En hind kom till honom och livnärde honom med sin mjölk. Då hinden en dag jagades, tog den sin tillflykt till den helige mannen. Jägaren, som enligt en version var den västgotiske kung Vamba, sköt en pil mot hinden, som i stället sårade helgonet. För att sona detta lät kungen bygga ett benediktinerkloster, där Egidius blev föreståndare. - S Egidius var en av de 14 s k nödhjälparna samt skyddshelgon för bl a sjöfarande och skeppsbrutna, ammande mödrar och ofruktsamma kvinnor, sjuka och krymplingar, bågskyttar, sporrmakare och hästhandlare. Hans helgondag var den l september. Se Nordisk Famil­ jebok 1907, Kunst/e 1926 och Reau 1958 . 21. S I/ian var även skyddspatron för Edinburgh, Toulouse, Jlilich, Termonde, Osnabriick, Niirnberg, Braunschweig, Graz och Klagenfurt. Se Aurenhammer 1959, s 57. 22. ProMemoria, ms troligen från sent 1600-tal i ATA. Sam­ ma text finns i Nordin, fol 999, s 126, i UUB. Även en tryckt version finns (1897). 23. Traditionen kan ha uppkommit av att S Nikolaus var skyddshelgon för skolan i Enköping (Ljung 1963, s 144). 24. Även andra uppgifter i ProMemoria är dubblerade. Är- NOTER 159 kebiskop Lars sägs sålunda ha dött 1217 (egentligen 1267) och blivit begravd i klosterkyrkan, men längre fram på­ stås han vara begravd i en kyrka på Grönås , nordost om klosterkyrkan. Kyrkan på Grönås har- om den funnits­ troligen tillhört stadens hospital (Ljung 1963, s 221m.­ Dessa och andra uppgifter har hos senare topografer re­ sulterat i teorier om mer än ett kloster i Enköping. Så hos Salvius 1741 (s 77), som omtalar ett Tröggö bernhardi­ nerkloster (se därom Sundquist 1932 och Ljung 1963 , s 191m, och Eriksson 1903 (s 6), som anser att även ett dominikanerkloster funnits. 25. Vårfrukyrka socken fornminnesinventerades för revide­ ring av ekonomiska kartan under tio veckor 1980, huvud­ sakligen av Kjell Linner, samt granskades i sin helhet samma år av antikvarie Lars Löthman, RAÄ. Under en tidsperiod av inte mindre än sex decennier (eller från 1920- till 1970-talet) har Einar Kjel/en inventerat fram huvuddelen av socknens talrika hällristningar och skål­ gropsförekomster, varav merparten inom Gånstaområ­ det. Se Kjellen 1976. 26. Elva av de tolv runstenarna (U 762-772) behandlas utför­ ligt i W essen-J ansson 1951, s 322-346. Den tolfte stenen framkom vid vägbreddning sydöst om Husberg och står nu öster om Gånsta gamla skola. 27. Jfr Nyenstrand 1974, s 67 och fig 32. 28. Rannsakningar, s 35.- En avbildning av Paddeborg finns hos Peringskiöld i Manumenta Sueo-Gothorum (ms i KB) och visar en kvadratisk anläggning, omgiven av en vall­ grav. Enligt Salvius 1741 (s 76) syntes ännu på 1700-talet rester efter en stenbyggnad. - Liksom många andra före­ teelser i enköpingstrakten har även Näbborg och Padde­ borg av traditionen kopplats ihop med Joar Blå och hans bröder. Joar eller Ivar Blå var troligen släkt med den erikska kungaätten och levde på 1200-talet (SvK Up VI: l, vol 73, s 206). Han utpekas av Ericus Olai som ägare till Gröneborg i Svinnegarnsviken (SRS Il , s 53). 29. ProMemoria , ms i ATA; Matz 1973, s 46f. 30. Ljung 1963 (s 27) uppger felaktigt att Mariuborg lokalise­ rats och grävts ut. Det ungefärliga läget är dock bekant. ­ Om Haga och Ekholmen, se Styffe 1911 samt SvK Up Vlll: l, vol 155, s 7 f. 31. Arvid August Afze/ius, f 1785, d 1871, präst , skald och hävdatecknare. Afzelius prästvigdes 1811 och blev 1820 hovpredikant och kyrkoherde i Enköping, där han stan­ nade till sin död. 1811 invaldes han i det nyinstiftade Götiska förbundet, där han medverkade i tidskriften !duna. Afzelius spred kännedom om den fornisländska litteraturen genom ett antal översättningar, bl a av Her­ vara saga. Han gav också ut Svenska folkvisor från forn­ tiden (1814-17) och Svenska folkets sagohäfder, eller fä­ derneslandets historia (1839-70) . - Nordisk Familjebok 1904. 32. Enligt skrivelse av Rune Norberg 1951 (ATA) torde de huggna sandstenar som finns på kyrkogårdarna i Husby­ sjutolft och Enköping härstamma från Ekolsunds slott. 33. Ernst Wester/und, f 1839, d 1924, >>enköpingsdoktorn >>. 160 NOTER Westerlund blev med lic 1867 och var stadsläkare i Enkö­ ping 1867-86, varefter han öppnade privat praktik i sta­ den. Han blev berömd för sin behandling av neuroser ­ sund livsföring och inrutat dagsprogram med lugnande sysselsättning samt inkvartering i hemmiljö - och blev Sveriges på sin tid mest sökte läkare. Till hans berömmel­ se bidrog sannolikt hans låga taxa, som i 40 år var 2 kr per konsultation. - Svensk Uppslagsbok 1955; Sundquist 1944, s 152 ff. 34. Johan Petter Johansson, f 1853, d 1943, uppfinnare och fabrikör. Johansson startade 1886 verkstadsrörelse i En­ köping, vilken senare uppgick i firma Bahco och var början till Enköpings utveckling till industristad. Han är berömd för sina många uppfinningar, bl a rörtången, skift­ nyckeln och triplexpendeln (en arbetslampa). - SBL; Sundquist 1944, s 168ff. 35. Enligt Eriksson 1903 (s 24) fanns en klockstapel med >>Säjareverk» redan 1577. Uppgiften är dock hämtad från stadens tänkeböcker, där det av sammanhanget framgår att urverket tillverkades för rådstugan. 36. Kyrkan är inte rakt orienterad i öst-väst, utan snarare i sydost-nordväst. Alla angivelser av väderstreck i texten utgår dock från att orienteringen är riktig. 37. Uplandia sacra, p 130, 146 (handskrift i ATA) , visar strävpelarna både i kyrkans plan och norra fasad. Ihrfors har dock ej lagt märke till strävpelaren vid södra korsar­ men. Jfr tig 42. 38. För uppgifter om beslagen tackar jag docent Lennart Karlsson, SHM. 39. Lundberg 1948, s 127. 40. Då kalkmålningen togs fram var den mycket skadad (se tig 77), men tolkades av konservatorn som en framställ­ ning av den heliga Ursula, vars attribut är den pil genom vilken helgonet göt martyrdöden. Pilen i målningen kan dock inte ha varit dödsbringande - dess trubbiga huvud visar att det rör sig om en ekorrpil , vars uppgift var att bedöva djuret utan att förstöra dess värdefulla skinn (se Zachrisson 1976) . Även på ett annat ställe i kyrkan finns för övrigt enekorrpil avbildad (målning nr 8). Det krönta helgonets placering över det norra sidoaltaret tyder sna­ rast på att det rör sig om ett kvinnligt helgon , och konser­ vatorn tycks inte ha lagt till eller tagit bort något som kan försvåra tolkningen av bilden. Se även Bonnier 1979. 41. Enligt muntligt meddelande från professor Aran Anders­ son, SHM, har målningarna utförts efter 1470-80. 42. Kalkmålningar i gubbvalv brukar vara mycket spar­ samma och inskränka sig till betoning av ribborna och bernålning på själva gubbarna. De förefaller därför tillhö­ ra en senare tid än de ytfyllande kalkmålningar som ut­ fördes under större delen av 1400-talet. l några fall har gubbvalvsmålningar överlagrats av eller inkomponerats i 1500- och 1600-talsmålningar, såsom i Himmeta, Vs (1633), Frösthult, Up (1637) och Skerike, Vs (1664). 43. Brev till riksantikvarie Hans Hildebrand 16 juli 1882 (ATA). 44. Rapport 26 febr 1903 , återgiven i brev 16 mars 1903 (ATA). 45. Carl Wilhelm Pettersson , f 1866, d 1954, målare , tecknare och konservator. Pettersson började restaurera kyrklig konst på 1890-talet och var verksam i ett hundratal kyrkor på hemön Gotland och i Uppland, Västergötland, Söder­ manland och Dalarna. Förutom konservering av kalkmål­ ningar och inventarier utförde han även kompletterande kalk- och glasmålningar i medeltida stil, vilka han dock brukade signera så att de kan skiljas från originalen. Hans mest omfattande och bäst bevarade målningar finns i Vårfrukyrkan , men nämnas kan även t ex de konserve­ rade och kompletterade målningarna i Husaby, V g (1901 ), och i Vadsbro och Husby-Rekarne, Sö (1902). De största glasmålningarna av Pettersson finns i Trefaldighetskyr­ kan i Uppsala (1905), medan de flesta har utförts till gotländska kyrkor, såsom Dalhem (1902), Vamlingbo (1905), Endre (1915-16) och Lojsta (1923-24). Som kon­ servator var Carl Wilhelm Pettersson mer pietetsfull än många av sina samtida, särskilt i de arbeten han utförde from 1910-talet. Som exempel kan nämnas de kalkmål­ ningar han restaurerade på Gotland i Rone (1912-13), Bunge (1916-1 7) och Väte (1927-28) . - Svenskt Konst­ närslexikon ; Söderberg 1971 , s 10-25. 46. August (Agi) Lindegren , f 1858, d 1927, arkitekt , teckna­ re , dekoratör och grafiker. Lindegren var arkitekt vid ÖIÄ fr o m 1885 och slottsarkitekt vid Drottningholms slott 1894-1921. Som arkitekt har han bia ritat Biologiska museet (1893) och Gustav Vasa kyrka (1906) i Stockholm. Han har som restaureringsarkitekt ansvarat för restaure­ ringen av Västerås domkyrka (1896-98) och Mariakyrkan i Sigtuna, och som dekoratör för utsmyckningen av Jo­ hannes kyrka (invigd 1890) i Stockholm, Uppsala dom­ kyrka (1890-93) och Västerås domkyrka (1896-98). ­ Svenskt Konstnärslexikon. 47. Även glasmålningarna i Trefaldighetskyrkan i Uppsala , skapade av Pettersson, framställer Luther, Olaus Petri och Gustav II Adolf. 48. Figurerna i valven och i långhusets sköldbågar påminner om vissa målningar i Dalhems kyrka (Go), som Petters­ son utförde efter förlagor av Axel Herman Hägg vid sekelskiftet. Enligt brev från Hägg hade dock Pettersson gjort en stor del av målningarna där »efter egna ideer •• (brev till Hans Hildebrand 30 sept 1907 i ATA). Profe­ terna i den gotländska kyrkans kor har en stark släktskap med medaljongerna i långhuset i Enköping, och andra överensstämmelser finns i kvadermålningen, som pryds av stiliserade blad av samma utformning i de båda kyr­ korna, samt i det ytfyllande spiralmönster som finns på korväggen i Dalhem och i mandorlan på korets nordvägg i Enköping. På Gotland samarbetade Hägg och Pettersson även i Ardre (1902) samt i Visby domkyrka (1906), där Petterssons målningar dock senare har avlägsnats. l Ardre förekommer både medaljonger med profeter och den speciella typ av kvadermålning som finns i Enköping. De spänstiga och kraftiga bladslingor som finns i kors­ armsvalven och på korväggarna i Vårfrukyrkan har stora likheter med målningarna i koret i Funbo kyrka i Upp­ land, som restaurerades 1896 under ledning av Fredrik Falkenberg (se not 64), senare restaureringsarkitekt vid Vårfrukyrkan. Liknande - men enklare - slingor finns också i Ununge kyrka i samma landskap, som målades 1897 av flera dekorationsmålare, bl a Pettersson. I Vads­ bro och Husby-Rekarne i Södermanland (1902) komplet­ terades äldre målningar av Pettersson med figurer och bladrankor som är besläktade med enköpingsmålning­ arna. Carl Wilhelm Pettersson hade följaktligen samlat ett stort förråd av dekorativa former och en vid erfarenhet av medeltida uttryckssätt, vilket han fick användning för vid dekoreringen av Vårfrukyrkan . 49. Den södra absiden hade påträffats redan 1958 vid en yttre restaurering av kyrkan (brev från Nils Sundquist 12 april 1958 i ATA). 50. Sundquist 1944, s 27. Se även Sundquist 1952, s 8ff. Ett centraltorn vid Vårfrukyrkan har även antagits av Boethi­ us 1921' s 148. 51. Se »Rapport ang besiktning av sprickor i korvalv 1974-10­ 01 ,, utförd av Bjerking Ingenjörsbyrå AB (ATA). 52. Se Tuulse 1968, s 44 (Linköping, Vreta, Askeby), ibidem , s 46 (Gudhem); SvK Nä I: 2, vol 63 (Kil), SvK Go, vol 175 (Visby). -Kils kyrkas ställning är omtvistad. Kors­ mitten har haft en mycket trång öppning mot långhuset, och kor och korsarmar har således bildat en avskiljd enhet. I koret fanns ännu på 1700-talet medeltida korsto­ lar med tolv sittplatser. Kyrkans storlek, utformning och inredning talar för att den kyrkligt sett haft en särställ­ ning. Se vidare SvK Nä I: 2, vol 63, s 292 och däri angiven litteratur. 53. För denna upplysning tackar jag fil dr !war Anderson, Sthlm. 54. Se Sundquist 1952, s 59f. - Sundquist ändrade dock uppfattning om dateringen av Vårfrukyrkan, som han senare ansåg vara >>icke gärna . . . mycket yngre än l JOO­ talet >> (brev till Raä 12 april 1958). I ett yttrande över restaureringsförslag 12 jan 1968 säger han att >>den primä­ ra kyrkan på åsen tillhör 1100-talet, förmodligen dess andra hälft >> (ATA). 55. Beträffande dessa kyrkors byggnadshistoria, se SvK Sö I: l, vol 100 (Strängnäs), Boethius 1919 (Västerås) och SvK Da I: 3, vol 37 (Stora Tuna). 56. I Fittja kyrka har korfönstren en ensprångig omfattning även in mot kyrkan, vilket tyder på att så tidigare varit fallet även i Vårfrukyrkan. Se SvK Up XII: 2, vol 140, fig 160. 57. U plandia sacra, p 131. Ihrfors antar att årtalet återger kyrkans byggnadsår. 58. 1489 e. 24/6 [Enköping] "For alle the dandemren som thetta breff fore koma kan bekrennoms wi borgernestare och rader j Enakppungh m ed h thetta worth vppet breff ath aren epter Gud z b yrd h Mcdlxxxix nestha radstvwdagh repter sancte Johannes baptiste dagh komo for oss beskedlighe mren Pedher NafER 161 Olaffson i Thredherby och Jpnss i Gothnistha kyrkowrer­ iandhe ath Worfrukyrko medh alla soknene samtykkio giordhe ther eth skreligt och lagligt kpp i swa motto ath forn~mpde kyrkovrerande goffuo lysth och fasth pa then gordhen som Anders s murarmesthare opbar for e 40 mark i peninga i sin lpn for ath han muradhe Vorfrvkyrko. Och then forn~mpde gordh ligger på Munkagatuna ligger bredhe widher Pedher Brettare gordh och rer han langher iii alna minne sextio oc 15 alna wp i gordhen oc i alin oc 30 with gatwna. For thy aff hendhe forn~mpde kyrkowrerande Worfrvakyrko oc til tilregnadhe for­ nrempde manne Anderss mwramestare och hanss arf­ fuom thiil ewerdeliga rego medh hwss och tompth ingo wndhantagno. Och war forn~mpda gordh lagliga wpbud­ hin oc lagstandhin aldeles som laghin sreya oc heembwd­ hin nrestom frrendom wedherwaramen Suna Jönsson oc Olaff Eriksson ~pter ath swa i sanningh rer och rrettelica ranssakath tho hrengiom wi wetherligha worth stadzen­ oms inscigil nedhan thetta breff skriffuath ar oc dagh som fore star oc Ipnss gaff inscigil medh i Kaeffra i for­ n~mpda Worfrva soken''. (Avskrift av docent Birgitta Fritz) 59. För denna upplysning tackar jag fil dr Göran Dahlbäck , Sthlm, som påpekar att summan (40 mark) motsvarar vad en prebendat vid Uppsala domkyrka årligen uppbar. En arbetare kunde tjäna 2 öre per dag (dvs l mark på fyra dagar), vilket skulle innebära 40 mark för 160 dagars arbete. 60. Andra exempel är murmästaren Lars i Skälby, som 1479-83 fick betalt för arbeten (bl a 123mark för bogårds­ muren) vid den nyuppförda kyrkan i Hjälsta , inte långt från Enköping (se SvK Up XII: l , vol 134), och Erik murmästare i Kurnia (Nä), som fick nära 100 mark för arbeten vid kyrkan 1478-79 (se SvK Nä, vol 166).- Lars i Skälby kan möjligen ha tillhört samma byggnadshytta som Anders murmästare. 61. Jöns Berg har ocksavarit verksam i Tillinge kyrka utan­ för Enköping, där han 1765 uppförde ett nytt vapenhus (se Sv K Up XI: 2, vol 121). 62. Carl Robert Palmer f 1796, byggmästare i Jönköping 1829, d 1865. Verksam vid diverse kyrkor i Småland, bia Växjö domkyrka (Sv K vol 136, s 130). Vid 1830-talets slut arbetade han förutom i Vårfrukyrkan vid flera kyrkor i enköpingstrakten, där han reparerade Sparrsätra, byggde Bred och rengjorde valven i Litslena (SvK vol 130, s 293 och 337; uppgift i ATA). 63 . Samuel Fredrik Bohm, f 1817 i Stockholm, officer vid Upplands regemente, verksam vid ÖIÄ, d 1896 i Uppsala. Bohm har bl a år 1840 gjort fullständiga uppmätningar av Uppsala slott.- Sundquist 1952, s 39f. 64. Fredrik Falkenberg, f 1865 i Köpenhamn, studier vid Tekniska högskolan och Konstakademien i Stockholm, från 1902 arkitekt vid ÖIÄ, d 1924. Falkenberg har res­ taurerat och ritat kyrkor framför allt i Norrland . I Upp­ land har han förutom Vårfrukyrkan restaurerat Funbo kyrka (1897).- Sundquist 1952 , s 50 f. 162 NafER 65. Erik Lundberg, f 1895 i Malmö, studier vid Tekniska högskolan i Stockholm, fil dr 1935, professor i svensk och jämförande arkitekturhistoria vid Konstakademien 1946, d 1%9. Lundberg har varit verksam som restaureringsar­ kitekt vid en rad kyrkor, bl a Västerås domkyrka 1958-61 . 66. l Rose/l, 1966, 1968, 1969, 1980. -B l Kilström, 1969. 67. För denna uppgift tackar jag antikvarie Lars Gezelius , Upplandsmuseet. - En bild i årsboken Uppland 1983 (s 109) återger dessa målningar, huvudsakligen en sparsam växtdekoration i rött, grönt och gult, som följer valvrib­ borna. Inredning och inventarier l. Motsvarande avsnitt i: N Sundquist, Vårfrukyrkan i En­ köping (1952) bearbetat och kompletterat av Ingrid Ro­ sen. l a. Per (Sven Petter) Ljung, född 1743, död 1819. Orna­ mentbildhuggare , professor. Sina viktigaste arbeten ut­ förde han vid Kungliga slottet, där han bl a skar balustra­ dens och dörrinfattningarnas träsniderier i Stora biblio­ tekssalen 1792. För Strängnäs domkyrka, Stenkvista kyr­ ka i Sörmland och Klara kyrka i Stockholm har Ljung levererat skulpterade ornament till predikstolarna, i den senare kyrkan samt Adelsö kyrka även till altartavlan (Sv konstnärslexikon). 2. Carl Johan Cronstedt, född 1709, död 1777. Arkitekt , överintendent, tecknare och etsare. Elev till Hårleman, ledare av slottsbygget, den moderna kakelugnens uppfin­ nare. 3. Sven Arne Gillgren, guldsmed Stockholm. Har bl a utfört ett dopfat till Vä kyrkas medeltida dopfunt 1966. 4. ÖIÄ:s utlåtande 1697-1824. i: Tidskrift för konstveten­ skap 1944.- Ernst Philip Thoman, född 1760, död 1833. Hovbildhuggare, skulptör. Praktiserade 1781-90 hos Ljung. Utförde bildhuggeriarbeten på Tullgarn. Hovbild­ huggare på Rosersberg. 5. KB, F f 10, Avskrift av Johan Hadorph. - Översättning av Hedda Gunneng , korrigering. l . dandis korrupt orig. ­ 2. tonantes orig. 6. M Åmark, Glimtar från det forna Enköping, s 23 f. 6 a. Disposition: Huvudverk , manual II l. Principal 8 fot 1788 2. Rörflöjt 8 fot 3. Ok tava 4 fot 4. Spetsflöjt 4 fot 5. Quinta 2 213 fot 6. Ok tava 2 fot 7. Mixtur 5 ch. 8. Cornett 3 ch. 1903 9. Trumpet 16 fot 1903 JO. Trumpet 8 fot utbytt 1980 Ryggpositiv, manual I Il . Gedackt 8 fot 12. Principal 4 fot 1600-tal 13. Koppelflöjt 4 fot 14. Waldflöjt 2 fot 15. Nasat l Y3 fot 16. Scharf 3 ch. 17. Trumpetregal 8 fot Crescendoverk , manual III 18. Gedackt 16 fot 19. Flöjtprincipal 8 fot 20. Fuga ra 8 fot 1903 21. Oktava 4 fot 22. Fluto octavianto 4 fot 1903 23 . Nasat 2 213 fot 24. Piccolo 2 fot 25. Ters l 3/s fot 26. Mixtur 4-5 ch. 27. Oboe 8 fot Tremolo. Pedalverk 28. Principal 16 fot 1903 29. Subbas 16 fot 1903 30. Oktava 8 fot 1788/1975 31. Gedackt 8 fot 32. Oktavbas 4 fot 33. Nachthorn 2 fot 34. Rauschquint 3 ch. 35. Basun 16 fot 1903 36. Trumpet 4 fot Omfång: manual C-g3, pedal C-f' . Koppel: 5 normalkoppel: RP/HV, CV/HV, HY/P, RP/P, CV/P, vilka samtliga regeras med trampor i spelbordet. Svällare för crescendoverket, vilken regeras med vågba­ lanstrampa i spelbordet. 3 fria kombinationer enligt elektromekaniskt system. Slejflådor, mekanisk trakt ur och registratur. 7. Johan Nielas Cahman, född på 1670-talet, död 1737 i Stockholm, var son och elev till den invandrade nord­ tyske orgelbyggaren Hans Henrich Cahman. Han var sin tids mest betydande orgelbyggare, byggde ett trettiotal orglar, bl a de stora verken i Uppsala, Linköping och Åbo domkyrkor och skapade en ny orgelstil i Sverige. För­ utom Drottningholms orgel finns orgeln i Ulrika kyrka i Östergötland samt den stora 28-stämmiga orgeln i Leufsta bruk kyrka i Uppland bevarade (Erici , Inventarium över bevarade äldre kyrkorglar i Sverige). 8. Orgelns disposition enligt uppgift lämnad av And. A. Båld troligen 1770 (i Htilphers Orgelverksmanuskrift, Västerås stiftsbibliotek). Man: Ror fleut 8', Principal 4', Quinta 3' , Octava 2', Super octava l ' , Fleut regal 4'. Ryggpositiv: Gedact 8', Principal 4', Octava 2', Mixtur 2 [chor). Basson 4' . Pedal: Gedact 16' , Octava 4' , Trompet 8' . 9. Petter Nielas Forsberg (1733-1798) , kammarvaktmästare vid hovet (Erici, aa). Nils (Nie/as) Söderström, född NOTER 163 1730, död 1810. Har även utfört orgelverk för Litslena (1779) och Tensta (1780) kyrkor, det senare magasinerat i Musicum i Uppsala. 10. Disposition enl kontraktet med Svahlberg 1786 och tidi­ gare samma år lämnat projekt. Man Principal 8' (de sju största av trä, täckta, övriga i fasaden) Gedacht 8' Octava 4' Spetsfleut 4' Quinta 3' Octava 2' Scharf 3' ch Trumpet 8' Rp Gedacht 8' Principal 4' Fleut 4' Octava 2' Vox virginea [8 '] Från c'. P ed Untersats 16' trä Principal 8' de två största av trä, f ö metall Gedacht 8' delvis gamla pipor Octava 4' Basun 16' trä Trumpet 8' de 12 största av trä, f ö metall Manualomfång C-d3 Korton Matthias Svahlberg (1730-1800) var elev till Gren och Stråhle och på 1760-talet kompanjon med Nils Söder­ ström och samarbetade med Olof Schwan. Svahlberg re­ parerade 1788 orgeln i Svinnegams kyrka strax söder om Enköping (SvK Up XI, s 52). Il . Disposition Man. I Borduna 16' Principal 8' Gamba 8' Dubbelflöjt 8' Dulciana 8' (labialstämma) Oktava 4' Hohlflöjt 4' Oktava 2' Comett 3 chor Trumpet 16' Trumpet 8' Man . II Basetthorn 8' Violin 8' Rörflöjt 8' Salicional 8' Vox celostis 8' Flfito octaviante 4' Gamba 4' Piccolo 2' Euphon 8' Pedal Op. diapason 16' Subbas 16' Violoncell 8' Basun 16' Omfång: manual C-g3 , pedal C-f1. Fristående spelbord. Koppel mm: I/P, II/P, II/l , 4'/1, 16'/II. Tre fria kombina­ tioner. Forte. Crescendosvällare Il. Rooseveltlådor, mekanisk traktur. 12. Jonas Ho/min, född 1729, död 1815. Bildhuggare i Väster­ ås 1755, från 1764 även spegelfabrikör. Från 1766 verk­ sam i Köping. Har bl a utfört altartavla och predikstol till Norrbärke och Grangärde kyrkor. 13. Erik Sand har bl a utfört en dopfunt för Täby och Rinkaby kyrkor i Närke (Sv K Nä 1:6, s 870, 879) . 14. Oskar Arnold Kar/ström, född 1901. Silversmed, lärare och tecknare. Lärare vid Konstfackskolan i Stockholm. Bosatt i Spånga församling och har bl a utfört ett dopfat för Spånga kyrka. 15. Eric Ahlin, Enköping, född 1713, mästare i Enköping 1750. 16. Friedrich Richter, silversmed Stockholm 1668-1700. 17. Henning Petri (Peter Henning), mästare i Stockholm 1688-1713/35. Har bia utfört nattvardssilver för Stock­ holms slottskyrka. 18. Käl/ström 1939, s 292f. 19. Se gravhäll nr 18. 20. Förtecknade i Vårfrukyrkans senaste inventarium. 21. Jfr oblatskrin nr l. 22. Borgmästaren Jost (Jäste) Klensmitt, se gravhäll nr 4. 23. Borgmästaren Jakob Eriksson, död 1653, och hans svär­ son rådmannen Hans Schwede d ä, död 1659. 24. Ericus 0/ai Schepperus . Under Uppsala möte 1593 en av de mest stridbara och orädda företrädarna för den anti­ liturgiska läran (Ljung 1963, s 156). 25. Inskrifterna lästa och tolkade av årsklass 2 och 3 vid Sandbroskolan 1978 med assistens av deras latinlärare, Greta Eriksson. Några rättelser och tillägg av H 3 1982. 26. Johannes Stephani Bellinus, broder till biskopen i Väster­ ås 0/aus Stephani Be/linus , födda i Hälinge sn. 1572 kyrkoherde i Bälinge. 27. Johan A Beckman & Co, Stockholm, verksam 1875- 1912 (Holmbäck 1951). 28. Kilström 1975, s 74, 77. 29. Eric Näsman, Stockholm, mästare 1729 död 1742 (Holm­ bäck 1951). Källor och litteratur OTRYCKTA KÄLLOR Stockholm RA: Pergamentsbrev sam! 1488-1489, Enköping, efter 24.6 1489; Skr till KMaj:t 18.6 1839, vol 371, ÖIÄ; ritn till altar­ tavla (Per Ljung) , ritn till orgelfasad 1786 (M Svah/berg), ritn till tom av C R Palmer 1838 och 1839, ritn till torn av S F Bohm 1839, 6 bl ritn till restaurering av F Falkenberg 1902. RAÄ: ATA, Topografiskt ordnade hand!, Enköping, inv 1829. Pro Memoria, ms 1600-tal ; Uplandia sacra, ms av E Ihrfors; rapport fr utgrävn 1971 av L Geze/ius; rapport fr utgrävn 1974 av H Eriksson; div handl rör rest. Kulturhisto­ riska byråns arkiv, ritn till kyrkogård av S Lewerentz 1930, ritn till gravkapell 1932, ritn till ny nummertavla av G Leander 1936, ritn till armatur 1941 av G Leander, foto av modell till dopfunt av Erik Sand 1943, förslag till utvändig rest av E Lundberg 1958, förslag till utvidgning av kyrkogården av B Björkman 1964, förslag till rest av J Fåk 1973, förslag till friläggning av nisch av J Fåk. KB: Handskriftssaml , J Hadorph , Afritningar av Kyrkor och Kyrko-vapen i Upland (F l 3 b, s 43, kyrkan, vapen) . J Peringskiöld, Monumenta Sueo-gothorum antiqua et recentia III (F h III , 308 beskrav korstolar) , IV (F h 4, ruin) . Kart- och planschavd, teckn till Suecia antiqua et hodierna, Enköping. C Gripenhielms mälarkarta 1689. Enköping PÄ: Enköpings kyrkoarkiv, yngre handl. Gävle LMV: karta över Enköpings stads jordar 1736 av Olof Gerdes. Uppsala ULA: Enköpings kyrkoarkiv, st prot 1761-1875 (K 1: 1-6), kr prot 1682-1833 (K III: 1-3, i.: l, K 1: l, 2, 4, 5), räk 1638-1789 (L I: 2 strödda räk, räk ang klockornas omgjutning), räk 1640-1666 (i N : l) räk 1717-1865 (L 1: 3-6, JO, 12, 18), bis­ kopsvisprot 1695, 1741 , prostvisprot 1713, 1715, 1720, 1724, 1761, 1782 (N: 1) , vis prot 1782 (N: 3), vis prot 1849-1875 (N: 5), inv 1649, 1658, 1664, 1671, 1695, 1699, 1713, 1732, 1761, 1767, 1782 (N: 1), 1815-1866 (N:4), övrigahandlang kyrka och kyrkogård mm (01: 1): handl ang orgeln 1785, 1786, 1806; ang reparation och byggnad vid kyrkan 1834-49; ang nytt tornur 1842, bänkdelningsprut 1852, 1854, bänkdel­ ningsprat och bänklängd 1859; hand! ang prästgården 1787-1829, ant om gåvor till kyrkan 1649, 1745-1759 (i N: 1), ant om gravar i kyrkan 1722 (i N : 1), bänklängder 1735-1746, 1743-1763 (85?), 1785-1835, 1847-1866 (i L la: 3, 8, 16), ant om förändringar av kyrkan (i N: 1), ritn till orgel 1786 (01: 2 r), ritn till altartavla 1791 (01: 3 r), ant om utvidgn av kyrkogården 1832-40 (i L 1: 8), ritn till bänkindeln 1846 (01: 5 r), restaureringsarbete i kyrkan 1834-35, 1861 (01: 7).- Upp­ sala domkapitels arkiv, hand! ordnade efter pastorat E V: 28 vol l-III 1548-1900. Upplandsmuseet: Topografiskt ordnade handl, Enköping, hand!, fotografier. UUB: Kart och planschsaml , Karta över Enköpings stad, kopia 1795 av C D Gyllenborg efter original 1733, Nordinska sam/ fol 290, 998 s 32 (klockor), 999 s 126; Palmskiöldska sam/276. TRYCKTA KÄLLOR OCH LITTERATUR Almquist J A, Frälsegodsen i Sverige under storhetstiden, med särskild hänsyn till proveniens och säteribildning. l. Sthlm 1931. Andersson B-M, Emaux Limousins en Suede. Antikvariskt arkiv 69. Sthlm 1980. Aurenhammer H , Lexikon der christlichen Ikonographie. Wien 1959-. Berefelt G, Bilder från en mälarfard 1688. Acta bibliotheca: regia: stockholmiensis III. Sthlm 1966. Berthelson B, Brunflo kastal och de äldsta kyrkobyggnaderna i Jämtland. Särtryck ur Jämten 1963. Blomkvist N, Kalmars uppkomst och äldsta utveckling. Tiden till 1300-talets mitt. Uppsala 1978. Boethius G, Studier i Västerås domkyrkas byggnadshistoria, i: Fornvännen 1919.- Densamma, De tegelornerade grå­ stenskyrkoma i Norra Svealand. Sthlm 1921. Bonnier A C, Jag söker: Sankta Ursula med ekorrpil som attribut, i: ICO 1979:4. Sthlm 1979. - Densamma, Kyrkor och städer, i: META 1982:4. Lund 1982. Cornell H, Sigtuna och Gamla Uppsala. Sthlm 1920. - Den samme, Den svenska konstens historia, l. Sthlm 1944. Dahlbäck G, Uppsala domkyrkas godsinnehav 1344-1527. VHAA. Sthlm 1977. Diplomatarium Suecanum (ed J G Liljegren). Sthlm 1829-. Enebom D, De Enekopia Fierdhundria: urbe. Uppsala 1745. Enköpings stads tänkeböcker 1540-95 (utgav S Ljung). Sam­ lingar utg av Svenska Fornskriftsällskapet. Bd 65: 1-3. Enköping 1960-66. Eriksson E W, Enköpings kyrkajämte dess präster, klockare och organister samt berättelse om stadens kloster och hospital från äldre till närvarande tid. Enköping 1903. Gallen J, La province de Dacie de l'ordre des Freres Pre­ ceurs. Helsingfors 1946.- Densamme, De engelska mun­ karna i Uppsala- ett katedralkloster på 1100-talet. i: FHT 1976. Gustafsson J H, Enköping. Medeltidsstaden 12. Raä Rapport. Sthlm 1979. Gustavson H och Strid J P, Runfynd 1976, i: Fornvännen 1977. Gödel V, Riksantikvarieämbetet. Sthlm 1930. Hadorph J, Afritningar af kyrkor och kyrkvapen i Upland (utgav E Vennberg). Sthlm 1917. Holmbäck L M, Klockor och klockringning. Sthlm 1951. Nyenstrand Å , Centralbygd- randbygd. Strukturella, ekono­ miska och administrativa huvudlinjer i mellansvensk yng­ re jämålder. Sthlm 1974. Jansson S B F, Några runfynd 1965, i: Fornvännen 1966. Kartaschew K, Hotas Enköpings kyrka, i: UNT 28 okt 1972. Kilström B/, Litslena kyrka. SvK Up vol 127. Sthlm 1969.­ Densamme, Vårfrukyrkan i Enköping. Upplands kyrkor 168. Uppsala 1975. Kjel/en E, Upplands hällristningar. VHAA. Monografier 56. Sthlm 1976. Kulturhistoriskt lexikonför nordisk medeltid. Malmö 19-. Kunst/e K , Ikonographie der Heiligen. Freiburg 1926. Käl/ström O, Medeltida kyrksilver frän Sverige och Finland förlorat genom Gustav Vasas konfiskationer. Sthlm 1939. Ljung S, Uppsala under yngre medeltid och vasatid . Uppsala stads historia Il. Uppsala 1954. -Densamme, Enköpings stads historia l. Tiden till och med 1718. Enköping 1961. Lundberg E, Byggnadskonsten i Sverige 1000-1400. Sthlm 1940. - Densamme, Byggnadskonsten i Sverige. Sengotik och renässans. Sthlm 1948. Matz E, Mälardalens sällsamheter. Sthlm 1973. Nordiskfami/jebok. 2:a uppl. Pro memoria (1897), u o. Rannsakningar efter antikviteter, l. Utg av I Olsson, N-G Stahre och C I Ståhle. Sthlm 1960. R eau L , Iconographie de l'art chretien, III. Paris 1958. Redelius G, Sigtunastudier. Sthlm 1975. Rimbe S, Den heliga jungfruns kyrka i Enköping. Vårfrukyr­ kan äteröppnad, i: Ärkestiftet 1975/76. Roseli I , Svinnegams, Enköpings-Näs och Teda kyrkor. Sv K Up vol III . Sthlm 1966. - Densamma, Tillinge kyrka. SvK Up vol 121. Sthlm 1968. -Densamma, Sparrsätra och Breds kyrkor. SvK Up vol 130. Sthlm 1969. -Den samma, Sju socknar och kyrkor i Enköpingsbygden. Stu­ dieplan. Svenska kyrkans kulturinstitut i samarbete med Sveriges Kyrkor, Riksantikvarieämbetet, och Sveriges Kyrkliga studieförbund. Uppsala 1980. Salvius L, Beskrifning öfver Sverige!. Första Tomen om Upland. Sthlm 1741. KÄLLOR OCH LITTERATUR 165 Scheffer C G U, Svensk vapenbok för landskap, län och städer. Sthlm 1967. Scriptores rerum Svecicarum medii revi, I-III. Uppsala 1818-76. Styffe C G, Skandinavien under unionstiden . Sthlm 1911. Sundquist N, Till frågan om Enköpings klosters grundlägg­ ningsärtal, i: Enköpings-Posten 1931.- Densamme, Slaf­ fan frän Tröggö, i: Enköpings-Posten 1932. -Densamme, Enköpings kloster. Ett mellansvenskt stadskonvent av franciskanorden, 1935. -Densamme, En bok om Enkö­ ping. Uppsala 1944. - Densamme, Kyrkvalvet och himla­ valvet , i: Uppland 1950. - Densamme, Vårfrukyrkan i Enköping. Enköping 1952. - Densamme, Biskopskulla kyrka. Upplands kyrkor 91. Uppsala 1957.- Densamme, S:t Ilians kyrka och Franciskanklostret. Enköping 1965. ­ Densamme, Rundbågsfris och spetsbågsfris. Särtryck ur Byggnadsfirman Anders Diös AB Verksamhetsberättelse för är 1968. Uppsala 1%9. Svenskt biografiskt lexikon. Sthlm 1918-. Svenskt Konstnärslexikon. Svensk Uppslagsbok. Söderberg B G, Gotländska kalkmålningar 1200-1400. Visby 1971. Söderberg S, Fornlämningarna l, Vårfrukyrka sn, och 13 och 14, Enköpings stad. Arkeologisk undersökning 1972 och 1976. RAÄ Rapport nr 34. Sthlm 1979. Tuulse A , Hossmo, en försvarskyrka med östtom. VHAA Handlingar. Antikvariska serien 2. Sthlm 1955.- Densam­ me, Romansk konst i Norden . Sthlm 1968. Wessen E och Jansson S B F, Upplands runinskrifter, III :2. Sthlm 1951. Wilcke-Lindqvist / , Gamla Uppsala kyrka. Upplands kyrkor 24. Uppsala 1949. Zachrisson l , Medeltida ekorrpilar? i: Fornvännen 1976. Åmark M, Boglösa kyrka. Upplands kyrkor 56. Uppsala 1953. -Densamme, Glimtar frän det forna Enköping. Enköping 1955. Förkortningar ATA DS FHT in v KB KLNM K-byrån KrA kr prot LMV PÄ Antikvarisk-topografiska arkivet, riks­ antikvarieämbetet och statens historiska museer, Stockholm. Diplomatarium Suecanum. From år 817-. Stock­ holm 1829-. Finsk historisk tidskrift inventarieförteckning. Kungliga biblioteket, Stockholm. Kulturhistoriskt lexikon för svensk medeltid F d kulturhistoriska byrån vid byggnadsstyrelsen, Stockholm. Krigsarkivet, Stockholm. kyrkorådsprotokolL Lantmäteriverket, Gävle. Pastorsämbetet. RA RAÄ räk SBL SHM SRS st prot SvK SvR UDA ULA UpMus UUB vis prot ÖIÄ Riksarkivet, Stockholm. Riksantikvarieämbetet, Stockholm. räkenskaper. Svenskt biografiskt lexikon Statens historiska museum, Stockholm. Scriptores rerum Svecicarum medii revi sockenstämmoprotokoll. Sveriges Kyrkor, Konsthistoriskt inventarium. Sveriges Ruininskrifter. Uppsala domkapitels arkiv. Uppsala landsarkiv. Upplandsmuseet, Uppsala. Uppsala universitetsbibliotek. visitationsprotokoll. Överintendentsämbetet, Stockholm. Summary The town of Enköping is in the southwestern part of the Province of Uppland. The area surrounding it contains an abundance of archreological remains, especially Bronze Age rock earvings and Iron Age burial grounds. Many rune-stones have survived, including three in the centre of the town (Figs 8, 21). Enköping is one of the oldest towns in central Sweden, and during the early medieval period it was the central community of the old folkland (tribal territory) of Fjädrundaland, one of the three folklands which amalgamated in the 13th century to form Uppland. Enköping owesits existance to its position on an inlet of Lake Mälaren, where the road on the ridge met the water. One of the biggest fairs in medieval Sweden, the Hilarymas Fair, was perhaps already being heJd in Enköping during the Iron Age. Iron from the Bergslag region and var­ ious kinds of local agricultural produce would then be ex­ changed for fresh and dried fish. This fair coincided with the holding of the folkland ting in Enköping. The importance of this place during the early Middle Ages is al so reflected by the f act that the deans of the f olkland were stationed in Enköping until the mid-13th century. Enköping probably became a town at this time and is first mentioned as such in 1300. lts economy was principally based on trade and shipping, which to a great extent were probably in the hands of German merchants trading with Swedish iron. The medi­ eval town had three churches, a Franciscan monastery (Figs 9-11), a hospital and a school. The town declined in the 16th century when its harbour began to silt up because of the land elevation. Market garden­ ing became a new source of income during the 17th century, and Enköping today is also an engineering town. A !arge proportion of the town's buildings are still made of timber. VANISHED CHURCHES Enköping in 1314 is recorded as having three churches: Vår­ frukyrkan (the Church ofOur Lady), St Ilian's and St Olov's. Vårfrukyrkan was originally the church of thefolkland dean, while the other two served the citizens of the town, possibly representing German and Swedish communities respectively. The two parishes were amalgamated in 1548 and their churches abandoned. Instead the town parish was now al­ lowed to use the !arge building of Vårfrukyrkan together with the rural paris h. St Olov' s Church has completely vanished, but its approxi­ mate site is known (Fig 2). This was the !east of the Enköp­ ing's medieval churches in terms of as sessed value, but i t still seems to hl,lve been of some importance, for in 1363 the Swedish bishops assembled in its vestry, which may have done service as the town court-house. A papal bull in 1470 concerning the appointment of a new Archbishop had to be put up either at Uppsala Cathedra! or on the door of St Olov's . During the Middle Ages, St Olov's had at !east three bells. When church plate was confiscated by king Gustav Vasa in 1545, St Olov's had to surrender communion plate weighing almost 6.5 kgs. altogether, including a !arge gilt crown which probably came from a votive sculpture. The building was probably destroyed by fire in 1572, and in 1641 the foundations were all that remained. St llian's Church was on the slope of the ridge, a few hundred metres southwest of Vårfrukyrkan (Fig 2). We know from excavations of its foundation walls that two churches were built on this site during the Middle Ages (Figs 12, 13). The first of these was a Romanesque church consisting of a chancel and apse, nave and west tower (Fig 14). This church was built sometime between the closing years of the 12th century and the beginning of the 13th, but it was abandoned and demolished-probably during the latter half of the 13th century, since it acquired neither vestry nor porch. A new, Gothic church with a rectangular layout was erected parti y on the foundations of the first building (Fig 15). This church was probably put up during the decades surrounding 1300, by which time Enköping had become a town. The church includ­ ed a vestry and, later during the medieval period, a porch was added in the south and four brick vaults were constructed. This church al so had a door in the south wall of the chancel. St Ilian's had one or two bells. The communion plate, weighing almost 8 kgs. and including a gilt monstrance which itself weighed mo re t han 4 kgs., was confiscated in 1545. On e of the crucifixes now in Vårfrukyrkan may have come from St Ilian ' s or St Olov's. The church was still being used sporadically in the 16th century after the parish had moved to Vårfrukyrkan, but by the end of the 17th century it was in ruins (Fig 16) and in 1747 orders were given for its demolition. A complex interrelationship existed between the three churches of Enköping during the medieval period. The oldest of them, St Ilian's, was built at )east half a century before Enköping became a town and was probably an ordinary par­ ish church for the rural inhabitants. Such was the importance of the community that the church was built, not in the centre of the parish but on the shore of Lake Mälaren. Meantime Vårfrukyrkan was built for the dean of the folk/and. The majestic proportions of this church probably reflected the dean's status and the !arge numbers of people it would have to accommodate when the ting and fair were being heJd. The Archdiocese was reorganised in the mid-13th century and the three folkland deaneries were abolished. Vårfrukyrkan was now redundant, and this was probably when it became the parish church for the rural inhabitants, a theory corroborated by the demolition of the first church of St Ilian at this time. The new St Ilian's church was built after Enköping had become a town and a town parish had been hi ved off from the rural one . A charter from 1323 shows that the emoluments of the vicar of St Ilian' s were quite inadequate, possibly because 168 ENKÖnNGSKYRKOR the parish was a small one and had only recently been estab­ lished. There may have been two town parishes: a German parish, using St Ilian's, and a Swedish parish, based on St Olov's. VÅRFRUKYRKAN Vårfrukyrkan stands on the ridge overlooking the town (Fig 40). The oldest part of the church is a Iong granile nave and a transept which originally formed part of an unusually !arge Romanesque church. The entrance was in the south (Fig 52) and a small window from the earliest period can still be seen in the south front of the church (Fig 55). The transept shows clear traces of the former apses (Fig 65). The existing chancel, which is built of brickand triangular at the east end, dates from the closing years of the 15th century. The walls were embellished with flying buttresses and a recessed frieze under the roof (Fig 57). The windows have been restored to their medieval shape and the east front includes two original niches, the function of which is un­ known (Fig 49). The mansard shape of the church roof dates from repairs in the 18th and 19th centuries. The tower of brick and timber surmounting the central erossing was built in the mid-19th century and a west porch was added at the same time (Fig 50). Illustrations show the church as it stoodinthe 17th, 18th and 19th centuries (Figs 5, 18, 37, 41, 42). The church is brick-vaulted, the vaulting made in the 15th century (Fig l). The vaults and walls are decorated with murals painled in 1903--04. During the medieval period, the church had three different floor Ievels, owing to its position on the side of the ridge. Now that the floor has been levelied off, the north part of the transept is a good deal high er than the south one (Figs 47, 65, 66). The vaults in the erossing are decorated with human figures modelied in plaster (Fig 75). Mural paintings The wall s and vaulting of the church are richly decorated with paintings, most of which were done, in medieval style, by Carl Wilhelm Pettersson in 1903--04. Some genuinely medi­ eval murals from the late 15th or early 16th century have survived, however. That in the northeast corner of the nave probably depicts St Ursula, crowned and holding a blunt arrow in one hand (Fig 76). The painting in the corresponding southeast corner shows Christ as the Man of Sorrows (Fig 78). The human figures in the vaulting were probably also painl­ ed during the medieval period, bu t only one of them retains its original colour (Fig 81). All the medieval paintings mentioned were uneovered andrestored in 1903. More medieval painting was discovered in 1974 (Fig 80). Stained glass Three of the windows in Vårfrukyrkan have stained glass by Carl Wilhelm Pettersson (1906). The two windows in the chancel show scenes from the Iife ofOur Lord: the Annuncia­ tion, the Adoration of the Magi and the Baptism of Christ (Fig 91), and in the seeond window the Crucifixion, the Resurrec­ tion and the Ascension (Fig 92). A circular window in the south transept shows Christ in Glory (Fig 93) . These windows are done in medieval style and framed with decorative borders in the form of motifs from surviving medi­ eval stained glass windows in the island of Gotland. Architectural history An excavation beneath the floor of Vårfrukyrkan in 1974 showed that the very first church probably had a central tower (Figs 94, 97). Extremely few churches in Sweden have had the same layout as this church, with its chancel , apsed transept , central tower and nave. The two churches hearing the dosest resemblance to Vårfrukyrkan are also in Uppland. St Peter's in Sigtuna is the oldest stone church in the prov­ ince, possibly built as early as ca 1100 (Fig 103), while St Lawrence's in Old Uppsala probably dates from the mid-12th century (Fig 104). In contrast to these two churches, Vårfru­ kyrkan never had any windows orentrance on the north side, which suggests that it belongs to a younger generation of Romanesque churches, built after Contioental architecture had been modified to suit the Scandinavian climate. Probably, then, Vårfrukyrkan was built during the seeond half of the 12th century or the early years of the 13th. All three of these churches occupied distinctive positions. St Lawrence's in Old Uppsala was built as a cathedra) and used as such for a hundred years . The original function of St Peter's in Sigtuna is unknown-this church may also have been a cathedral-hut at the beginning of the 13th century i t came under the folkland dean of Attundaland. The folkland dean of Fjädrundaland was stationed in Enköping and in all prohability officiated in Vårfrukyrkan. The inclusion of a central tower in these churches may have been due to Benedieline influence, which at !east in the case of St Lawrence's and Vårfrukyrkan can be attributed to the earliest chapter in the diocese having been regular, con­ sisting of Benedieline monks. There are some signs that the tower of Vårfrukyrkan was originally meant to be rectangular in shape (Fig 102). During the seeond half of the 13th century, Vårfrukyrkan probably began doing service as a parish church for the rural inhabitants, following the reorganisation of the diocese. At this time a Gothic window-probably with three narrow lan­ cets-was inserted in the south wall of the nave (Fig 56). The church probably had a flat wooden ceiling. During a fire which, judging from the strata, broke out at the beginning of the 15th century if not earlier, corn which had been stored in the attic tumbled down onto the floor of the church. Perhaps part of the central tower collapsed at the same time; if so, this would account for somc of the reinforcement work done on the church masonry. The nave and transept acquired stellar vaults of brick dur­ ing the tirs t half of the 15th century. At the end of that century the Romanesque chancel was demolished and re­ c ·~ r·----·-­ ,n SUMMARY 169 !r===~~)___, A ' ;1[~5?) -. .._......\ \ B ~U(c~' Fig 183. Kyrkans planutveckling, l: l 000. The plan development of the church. placed by a !arge, weil-lit Gothic chancel of brick (Fig 44). The central tower now probably had to be demolished in order to give the widest possible opening into the nave. The chancel and erossing were given elaborate vaulting, embel­ lished with human figures and masks of plaster (Figs 73, 74). The new chancel of Vårfrukyrkan has its counterparts in some cathedrals and town churches which were also modem­ ised in the 15th century. The Vårfrukyrkan chancel was prob­ ably built by one Anders Murmästare (Mason), who was paid in 1489 for work he had done on the church. The vestry was built a little later, and so too perhaps was the porch that used to stand in front of the south entrance. At the same time the church windows were altered, acquiring more or less the same appearance as the chancel windows (Fig 56). The town parishes were amalgamated in 1548 and obliged to share Vårfrukyrkan with the rural parish . This must have involved alterations to the interior fumishings , but hardly to the building itself. The roof and windows were repaired dur­ ing the 16th century. A 17th century reference to a " small church door" probably means an entrance in the south tran­ sept, though this may already have been built during the medieval period. The windows were repaired once more in the 18th century and the middle chancel window bricked up. 13- 825748 Enköpings kyrkor The exterior walls of the church were plastered and an ossu­ ary was built in the angle between the nave and the south part of the transept (Fig 48). The church roof was rebuilt at the end of this century. Vårfrukyrkan was extensively rebuilt in the mid-19th cen­ tury. The biggest change was the addition of a new tower over the erossing and mansard roofs throughout. The old south porch was demolished and the Romanesque south door blocked up. A new entrance was made in the west wall instead and provided with an anteroom. Two or three new windows were added in the nave. These alterations turned Vårfrukyrkan into a classicist centralised church. Alteration plans were drawn up by the building contractor, Carl Robert Palmer (Figs 106, 107), who subsequently took charge of the work, but the approved drawing was prepared by Samuel Fredrik Bohm (Fig 108). These alterations took place between 1839 and 1841. The architect Fredrik Falkenberg was engaged in 1900 to design a new entrance to the churchyard (Fig 30). Later he was also commissioned to draw up a restoration programme for Vårfrukyrkan. Like so many other architects, Falkenberg was a protagonist in the vigorous debate on restoration at the tum of the century. His own restoration programme advocat­ ed a maximum consideration for the history of the building and stressed that only necessary measures were to be taken, and in the best possible way. Falkenberg's principles of con­ servation and quality were not always appreciated by the restoration committee, but the restoration work proceeded largely in accordance with his intentions, although the meas­ ures taken were more radical than he had envisaged. A limestone door surround was iostalled in the south part of the transept and a new entrance was made in the north part. The vestry was extended eastwards to provide storage space. Above all, however, the interior of the church was transformed by Falkenberg' s new fumishings . A gallery in the south part of the transept was pulled down and the old box pews were replaced with open ones. The floor was relaid and a new heating plant installed. The church acquired a com­ pletely new look as a resull of Carl Wilhelm Pettersson's murals on the walls and vaulting (Figs 84-89). The ceiling murals were a good deal more extensive than Falkenberg had intended and his programme had not included any wall paint­ ings at all. The primus motor behind this superabundance of decorative painting was probably the master builder, J A Eklund, in charge of the restoration work. Parishioners ' do­ nations were used to finance the stained glass windows, which were al so the work of Carl Wilhelm Pettersson. In the course of externa! restoration work between 1956 and 1960 under the direction of Professor Erik Lundberg, the plaster was removed to reveal the medieval masonry. At the same time the windows were restored to their late-medieval condition and the stained glass removed. Erik Lundberg considered Pettersson's paintings "appal­ lingly amateurish" and wanted them to be done away with. For a Iong time his opinion did a great deal to influence the debate on plans for the restoration of the church interior. To 170 ENKÖPINGS KYRKOR begin with , the antiquarian authorities were also disposed to sacrifice the paintings , because cleaning them was expected to be a very expensive process. The crucial point, however, was whether series of paintings from the turn of the century could be credited with any historical and artistic value. The preservationists eventually carried the day, and the paintings were restored in 1974-75. Carl Wilhelm Pettersson's murals in Vårfrukyrkan are now one of the largest and finest extant specimens in Sweden of decorative painting at the turn of the century. The restoration of the interior followed a programme drawn up by the architect Jörgen Fåk and airned at restoring the interior to its condition following the restoration of 1903--04. The installation of a !arge new heating plant necessitated the excavation of the ground beneath the church, resulting in several medieval finds (Figs 99, 100) and an augmentatian of our knowledge concerning the architectural history of the building. Pettersson's murals were restored, the stained glass was reinstated in the chancel windows and the fittings and furnishings were cleaned and painted. The pews were re­ moved from the transept and chancel. The north part of the transept was turned into a museum and the south one into a baptismal chapel. A waiting room and other facilities were fitted out beneath the organ loft. Finally the church was reconsecrated on the Feast of the Annunciation in 1975. THE CHURCHES OF ENKÖPING AND THE SURRGUNDING COMMUNITIES A survey of church design round about Enköping-the cen­ tral locality-reveals a local pattern of architectural develop­ ment. A map of Enköping and its surroundings, showing the layouts of the various churches, illustrates the situation in about 1200 (Fig 113). Most of the churches are apse churches of the same kind as the Romanesque church of St Ilian in the town itself. At about the mid-13th century, Vårfrukyrkan lost its dean­ ery status and probably became the local parish church in­ stead. The 13th century was an apogee of church building, and the century which followed brought a period of decline lasting until the seeond half of the 15th century. It was at this time that Vårfrukyrkan and several other local churches ac­ quired vaulted ceilings (Fig 114). The spate of building during the seeond half of the 15th century was followed by the Reformation and a new period of architectural stagnation. In the 1680s, during the heyday of Swedish international power, the churches of Åsunda Hun­ dred were drawn to scale by Johan Hadorph of the College of Antiquities (Fig 116). The changes brought by ensuing centuries were connected with 18th century population growth and the consequent en­ largement of churches. The town of Enköping changed char­ acter in the 19th and 20th centuries with the coming of indus­ trialism. People migrated from the countryside to the towns, leaving deserted farms and empty churches behind them. FURNISHINGS, PLATE AND VESTMENTS The existing altar and altarpiece, pulpit and main organ case date from about I790, when they came as the high-watermark of changes made to the church. The altarpiece (Fig 117) and probably the pulpit (Figs 130, 131) as weil were designed by Per Ljung, whose other assignments included work at the Royal Palace in the 1790s. In the latest restoration , the north transept museum was made to house the medieval wood earvings belonging to the church (Fig 123). The figure from a crucifix which can be dated to the third quarter of the 13th century (Fig 124), is a memento of the earlies t period in the history of Vårfrukyrkan , when it was the deanery church. Following the dissolution of the folkland deaneries in the seeond half of the 13th century, Vårfrukyrkan served as a parish church for the rural inhabi­ tants . A larger rood-screen crucifix was acquired soon after­ wards, possibly in connection with some alteration to the church. As the culmination of the most sweeping medieval transfor­ mation of Vårfrukyrkan, at the end of the 15th century, w hen the existing chancel and its triangular east wall were added, a reredos of which the corpus has survived (Fig 128), was acquired at the beginning of the 16th century. A depiction of Christ entombed (Fig 127) was also acquired c 1500. The open pews, iostalled during the restoration of 1903--04, were designed by the architect Fredrik Falkenberg (Fig 133). Parts of the old box pews from the 17th century were turned into panelling for the east wall of the chancel (Fig 136). The chancel seating too k the form of earved stalls until the 1770s. A Latin inscription was written down by Johan Ha­ dorph. The inscription or the stalls are said to date from 1526. An organ loft was constructed at the west end during the 1740s (Fig 137). The organ case was designed by Matthias Svahlberg in 1786 (Figs 137-138). The rockpositiv case comes from the 17th century church organ. The presentday instru­ ment, which has 36 stops, was built in 1974-75 by A Magnus­ sons orgelbyggeri AB of Göteborg. A fragmentary limestone baptismal font, 15th century, may have been brought here from St Ilian's or St Olov's (Fig 141). The church has an abundance of silver plate, the finest items of which are on show in the north transept. A chalice with a late medieval bowl was augmenled later on, during the 16th century (Fig 143). A silver-gilt flagon was donated to the church in 1679 (Fig 145). A parcel-gilt flagon, originally a seeular drinking vessel from the seeond half of the 17th century, was donated to the church in the closing years of the 18th century (Fig 146). A silver-gill paten (1575) was donaled in 1685 (Fig 149). This richly decorated box probably came from the workshop of a south German goldsmith. Another paten, from the 1660s, can be attributed to a goldsmith by the name of Bengt Olofsson (Fig 151). Early textiles can be seen in showcases in the north tran­ sept. A late medieval chasuble of pattemed reddish-brown velvet is probably a converted cope (Fig 154). A !arge number of chasubles have been acquired by the church during the present century. 171 The church has five brass chandeliers , four of which are 17th century while the fifth is from the 18th century (Figs 164-166). In the course of the restoration of 1974-75, memorial tab­ lets, clerical portraits and ten of the grave slabs in the church were transferred to the museum in the north transept (Figs 17(}...179). SUMMARY The church has 20 grave slabs altogether, in the chancel, north transept, nave (beneath the organ loft) and in the porch, dating from between the early 17th and mid-19th centuries. The church has three bells, hung in the central tower. The t wo largest (F i g 181) we re east in 1891. The treble beIl, know n as "The Russian", was recast in 1876 (Fi g 182), previous to which it had an inscription in Russian. Register av INGRID SCHWANBORG ORTREGISTER Adelsökyrka (Up) 162 Arboga (Vs), skatt 14 Ardre kyrka (Go) 160 Amö kyrka (Up) 93 Aros se Uppsala Askeby klosterkyrka (Ög) 91, 161 Attundaland, folkland (Up) 88 Biskopskulla kyrka (Up) 19, 158 Boda se Vårfrukyrka sn Boglösa kyrka (Up) 19, 158 Borghamn (Ög), kalksten 113 Bottenhavet, strömming Il Braunschweig, Tyskland 159 Breds kyrka (Up) 96, 106, 108, 112, 161 Brunflo kyrka (J ä) 90 Bunge kyrka (Go) 160 Bälinge sn (Up) 163 Dacia, kyrkoprovins 14 Dalarna handelsvara Il kyrkor 160 Dalarö (Sö) 113 Dalhems kyrka (Go) 160 Drottningholms slott (Up) 160, 162 Edebo kyrka (Up) 145 Edinburgh, Skottland 159 Ekholmen, sätesgård, Veckholms sn (Up) 27, 159 Ekotsunds slott (Up) 159 Ena se Vårfrukyrka sn Endrekyrka (Go) 160 Engelsbergs bruk (Up) 53 England 22, 91 Enköping Bahco, industrikoncern 112, 160 badstuga 16 Bergvreten 9, 24 Enköpings mekaniska verkstäder 112 Enköpings Museum 116, 158 Enköpingsviken, fiske Il Enköpingsån 9 ff Enköpingsåsen 9 F annamosse 9 franciskanerklostret JO, 14, /5, 19, 84, 106, 139, 158 församlingshem och pastorsexpedi­ tion 28 gillestuga 16 Gröngamsskog 37 Gröngamsåsen 9 Grönäs 16, 159 gård på Munkgatan 93 , 161 hospital 14, 16, 20, 158 f kolerakyrkogård 37 Kyrkäsen 9 Långholmen 16 prästgärd 16, 28 rädhus 13 SAnna kyrka eller kloster 16 S Ilians kyrka 9, JO, 14, 16, /7ff, 20, 21' 22, 23, 27f, 30, 88, 92, 106, 108, 131' 139, 158 »S. lohannis » kyrka 159 S Olofs gravkapell36, 37 S Olovs kyrka 9, /0, 14, 16f, 20, 22, 106, 108, 131, 139, 158 skola 16, 152 skolmästargård 28 Skolparken, runsten 14 »Stoor Ena» (Storlena) 23 Tröggö, bemhardinerkloster 159 Vårfrukyrkan 9-158 Djäknekyrkogården 30 Klockstapellindan 33, 35 Kyrkohärbärge 36 Åkerbymyran 9 Enköpings-Näs kyrka (Up) 19, 106, 108, 110, 112f, 129, 158 Finland, handelsvara Il Fittjakyrka(Up)50, 93, 161 Fjädrundaland, folkland (Up) 9, Il , 22, 24, 26, 88 Folkärna kyrka (Dr) 93 Forsbacka kyrka (Gä) 120 Frankrike 22 Frösthult kyrka (Up) 160 Funbokyrka(Up) 161 Färentuna kyrka (Up) 145 Gamla Uppsala, S Lars kyrka 88, 89, 90ff domkapitlet 92 Gamle Aker kyrka, Norge 90 Gataskog se Vårfrukyrka sn Glanshammars kyrka (Nä) 112 Gotland 22, 82, 160 Gran, Norge, Nikolaikyrkan 90 Grangärde kyrka (Dr) 163 Graz, Österrike 159 Gröneborg, borg, Svinnegam sn (Up) 159 Gudhems klosterkyrka (V g) 91 , 161 Gästrikland, handelsvara Il Göteborg, A Magnussons orgelbyggeri AB 105, 129f Haga kungsgård, Svinnegam sn (Up) 27, 33, 108, 112, 159 Hamar, domkyrkan, Norge 90 Hamra kyrka (Go) 90 Hemse kyrka (Go) 159 Himmeta kyrka (Vs) 160 Hjulsta, gärd, Enköpings-Näs sn (Up) 108, 112 Hjälsta kyrka (Up) 161 Husaby kyrka (V g) 160 Husberget se Vårfrukyrka sn Husby, gård, Svinnegam sn (Up) 106 Husby-Rekame kyrka (Sö) 160f Husby-Sjutolft kyrka (Up) 159 Huskvama, Ebbes bruk JOO Härkeberga kyrka (Up) 106, 108 Ilandsborg se Saint-Gilles-du-Gard IIiensborg se Saint-Gilles-du-Gard Irsta kyrka (V s) 92 Jiilich, Tyskland 159 Kalundborg kyrka, Danmark 90 Kil kyrka (Nä) 91 , 161 Klagenfurt , Österrike 159 Klista se Vårfrukyrka sn Kurnia kyrka (Nä) 161 Yxhults Stenhuggeri AB 46, 99 Köping (Vs) 163 Leufsta bruk kyrka (Up) 162 >> Lilla Ena> (Up) Il Linde kyrka (Go) 159 Linköpings domkyrka (Ög) 90f, 161 f Litslena (Up) kyrka 19, 106, 108, 112, 158, 161 f sn Il Lojsta kyrka (Go) 160 Lundby se Vårfrukyrka sn Lödöse (Vg) 19 Mariuborg, sätesgård, Svinnegarn sn (Up) 27, !59 Munktorp kyrka (Vs) 93 Mälardalen, kyrkor 48, 63 Mälaren, sjö, handel Il Normandie, Frankrike, kyrkor 91 Norrby se Vårfrukyrka sn Norrbärke kyrka (Dr) 163 Norrland handelsvara Il kyrkor63 , 161 Niirnberg, Tyskland 159 Nyköping (Sö) !54 Näbborg se Vårfrukyrka sn Oslo, Norge, S Hallvards kyrka 90 Osnabriick, Västtyskland 159 Paddeborg se Vårfrukyrka sn Pskov (klockgjutarstad) Ryssland 158 Ringsaker kyrka, Norge 90 Ringsted klosterkyrka, Danmark 90 Rinkaby kyrka (Nä) 163 Risinge sn (Ög), sigillstamp 16 Rone kyrka (Go) 160 Rosersberg, slott (Up) 162 Ryssland, krigsbyte !56, 157, !58 Saint-Gilles-du-Gard (IIandsborg, Iliensborg), Frankrike, S Ilians (S Egi­ dius') helgongrav 22, !59 Sigtuna (Up) Il , 22, 88 Mariakyrkan 160 S Olovs kyrka 90 S Pers kyrka 22, 88, 90ff Skerike kyrka (Vs) 160 Skultuna bruk (Vs) 144 Skuttunge kyr~a (Up) 127 Skälby se Vårfrukyrka sn Sparrsätra (Up) kyrka92, 106, 112f, 145, 161 slaget vid 106, 108 Stenkvista kyrka (Sö) 162 Stolbova, freden i, Ryssland !58 Stockholm 10, 59, 152f Biologiska museet 160 Bromma kyrka !51 Gustav Vasa kyrka 160 Johan A Beckman & Co, kloekgjuten 156ff, 163 Johannes kyrka 160 Klara kyrka 162 Konstfackskolan 163 Kungl Byggnadsstyrelsen (fd ÖIÄ) 98, 100, 103f Kungl slottet 162 slottskyrkan 163 Libraria 139 f, 142f Licium 140 Nordiska Kompaniet 100 Riksantikvarieämbetet 103 S Katarina kyrka !51 skatt 14 SHM (Statens historiska museum) 47,131 , 140 Spånga kyrka 163 ÖIÄ se Kungl Byggnadsstyrelsen »Stora Ena» (Up) Il , 27 Stora Tuna kyrka (Dr) 93, 161 Strängnäs domkyrka (Sö) 93 f, 161 f Sundbyberg (Up), Åkerman & Lund, orgelfirma 100, 130 Svanå slott (Vs) 33 Svinnegarn sn (Up) kyrka 19, 106, 108, 110, 112 f, 158, 163 Svinnegams källa 108 Sävsta se Vårfrukyrka sn Söderala kyrka (Hs) 90 Söderköping (Sö), S Ilian, kyrka 22 Södermanland, kyrkor 160 Södertälje (Sö) Il Sörby, by (Up) 22 Teda kyrka (Up) 19, 106, 108, 110, 112f, 129 Tensta kyrka (Up) 162 Termonde, Belgien !59 Tillinge (Up) kyrka 19, 106, 108, 110, 112, 158, 161 sn 24 Tiundaland, folkland (Up) 88 Torsångs kyrka (Dr) 93 Toulouse, Frankrike 159 Tullgarns slott (Sö) 162 Tyskland 22, 137f Täby kyrka (Nä) 163 REGISTER 173 Ulrika kyrka (Ög) 162 Ununge kyrka (Up) 161 Uppland, kyrkor 160 Uppsala (Up) Il, 22, 88, !53 distingsmarknaden Il domkyrkan 160ff Musicum 162 möte 1593 163 S Maria kyrka (Vårfrukyrkan) 22, 88 skatt 14 slott 161 Trefaldighetskyrkan 82, 160 universitet 16 Upsala Sparbank 53 Utställning av äldre kyrklig konst 1918 135 Utby kyrka (Vg) 120 Vadsbro kyrka (Sö) 160f Vaksala kyrka (Up) 22 Valla se Vårfrukyrka sn Vamlingbo kyrka (Go) 160 Varnhem, Agda Österbergs atelje 140 Venge klosterkyrka, Danmark 91 Visby (Go) S Lars kyrka 90 S Maria 91, 160 Visingsö 106 Vreta klosterkyrka (Ög) 91 , 161 Vårfrukyrka (Ena, Stora Ena?) sn, se även Enköping, 27 Boda säteri 27 Enköpingsån 24 Enköpingsåsen 24 Gataskog, strid år 1365 108 Gånsta 159 skola 159 Husberget 26,159 Jungbodike 24 Klista24 Lundby 24 Långängsbäcken 24 Norrby 24, 27 Näbborg, borg 26, !59 Paddeborg, borg 26, !59 Skälby 24 Skälby säteri 27 Svinnegarnsviken 24 Sävsta 24 Valla säteri 27 Åkerby 24 säteri 27 Ål24 Vä kyrka (Sk) 162 Västergötland , kyrkor 160 174 ENKÖPINGS KYRKOR Västerås (Vs) 22 domkyrkan 63 , 93 f, 160 ff riksdag 1544 108 S Ilian, kyrka 22 skatt 14 PERSON REGISTER Kursiva siffror betecknar avbildning (sd =se denne; gm = gift med) Addeson Hans se Hans Addeson Afze/ius, Arvid August , präst , skald, hävdatecknare 31 , 159; gravvård 34; porträtt !51 Agrivillius, Joh , komminister 157 Ahlin, Eric, guldsmed 132 f, 163 Albrekt av Mecklenburg, konung 108 Alice Lunds Textilier 139 Anders Murmästare 63 , 93, 161 Anders Mårtensson , rektor, gravhäll 152, 155 Anders Dater, Anna se Anna Anders Dater Andersson, Aran , professor 160 Andersson, Gustaf, orgelbyggare 130 Anderson, /war , fil dr 161 Andersson, Jan, kyrkvärd 158 Andersson, Johan se Johan Andersson Andersson, Johan , gravvård 35 Andersson, Joh August , kyrkvärd 157 Andersson, Lars , riksdagsman , gm Ma­ lena Pehrsdotter (sd); donation 141 f Andersson, Mats se Mats Andersson Andersson, Olof, Nynäs 157 Andreae, 0 /aus, skolmästare, gm Karin 0/affs dotter (sd); 130; epitafium 146f, 148 Andreas Olai, kyrkoherde 20, 94 Anna Martin i, gm Simon Olai Nau­ cterus (sd) ; gravhäll 154 Anna Anders Dater, gm Anders Graw (sd) ; donation 134 Anna 0 /ofsdotter, gm Jonas Biörkman (sd); donation 133, 135 Anna Christina Persdotter, gm Carl Ling (sd) ; gravvård 34 Amer, Gotthard, professor, domkyrko­ organist l 05 , 129 f Bahco, industrikoncern se Ortregister: Enköping Bartholomeus , kyrkoherde, gravsten 17 Beck, Melchior, tenngjutare 145 Väte kyrka (Go) 160 Växjö domkyrka (Sm) 161 Åbo domkyrka, Finland 94, 162 Åkerby se Vårfrukyrka sn Beckman & Co, Johan A , klackgjuteri 156ff, 163 Bellinus, 0/aus Stephani, biskop 163 Bellinus, Johannes Stephani, kyrkoher­ de , gm Karin Pavelsdotter (sd); gravhäll/52 , 155; 163 Bengt , präst 21 Bengt Olofsson , guldsmed 138 Berg, Jöns , murmästare, byggmästare , kontrakt 28, 42, 95, 161 Bergqvist, Olof, klensmed 53 Bergwa/1, Astrid, donation 146 Bergwa/1, Gina, f Stenqvist , donation 146 Berntsson , Jacob se Jacob Berntsson (Bielke) Sten Bengtsson , riddare och riksråd, donation 16; 27 Bibelns-Ländercirkeln , donation 113, 138 Birger Gregersson, ärkebiskop 14 Bjerking Ingenjörsbyrå AB 161 Björklund, Anders, rådman, gm Brita Catarina Gärdt (sd); gravhäll 141 f, l55 f Biörklund, Chattarina , gm Anders Biörklund (sd); donation 141 f Björklund, Olof, skeppareålderman, gm Christina Wasse/l (sd); gravhäll 155 f Björklund, P L , kyrkvärd 157 Biörkman, Jonas, gm Anna 0/ofsdotter (sd); 133, 135 Björkman , G L , vice ordf i restaure­ ringskommitten 1903-04, donation 81 Blom, Fredrik , arkitekt , överintendent, professor 96 Bohm, Samuel Fredrik , officer 96, 98, 161 Bo/min , handelsman 59 (Bonde) , Karl Knutsson , konung 108 Bondonis , Andreas, magister 16 Brander, Johan , kyrkoherde , porträtt 122,150, 151 Ål se Vårfrukyrka sn Ängsö, slott , Ängsö sn (Up) 108 Öster-Lövsta kyrka (Up) 138 Brita 0/ofsdotter, gm l ost Klensmitt (sd); gravhäll 152 Braman, J O, traktör, gm C H skar­ ström (sd) ; gravvård 34 Brundin , murare 53 Buhre, Brita Maria , gm Eric Slocken borg (sd); donation 131 Buhre, Lenardt, rådman, gm Beata Horneman (sd); donation 135 Bäckström , P S , komminister 157 Böttger, Malvina 143 Cahman , Hans Henrich, orgelbyggare 162 Cahman , Johan Nie/as , orgelbyggare 129 Carin Pärs dotter, H (Catharina Petri) , gm Erik O Schepperus (sd); epita­ fium 148, 149, 150; gravhäll 153 Carl XVI Gustaf, konung 105 Carlsson, A W, kyrkvärd 157 Christina Mårtens Dotter, gm Per Erichson (sd) ; donation 134 Cronstedt , Carl Johan , arkitekt , överin­ tendent , tecknare , etsare 113, 115, 162 Cronstedtska samlingen 113 Dahlbäck , murmästare 50, 95 Dahlbäck, Göran , fil dr 161 Dahlen (Dalenius), Jeremias , guldsmed 134 Dalen, Sven, konservator79, 103f Dalenius, Erik P , komminister, gm Beata Duva (sd); epitafium 150; gravhäll 153, 155 Duva (Dufwa), Beata , gm Erik P Dale­ nius (sd); epitafium 150; gravhäll 153 Duwa/1, ätten, begravningsvapen 112 Ebbes Bruk, Huskvarna 100 Ekberg, Johan Erik, borgare, kyrkvärd 158 Ekestubbe, Ernest , kommendör, dona­ tion 145; inskrift !57 Eklund, J A, byggmästare 70, 78 , 99f Ekström , Astrid, konstnär 28 Elisabet a Mats Dåtter, gm Jonas Lar son (sd); donation 140f Enebom, Pehr, råd- och handelsman, gm Margareta Me/in (sd); donation 145 Enebom, Pehr, råd- och handelsman, gm Anna Noraea (sd) ; donation 145 Enholm, Lars , snickare 124 f Enhörning, glasmästare 50 , 94 Enköpings församlingsbor , donation 146 Enström, Erik , grav 35 Enval/, J O, organist !57 Erec Matson, grav 35 Ericus Johannis , kyrkoherde 27, 36 Ericus 0/ai, historieskrivare !59 Erik av Pommern , konung Il Erik murmästare , Kurnia 161 Erik Eriksson , Läspe och Halte, konung 106 Eriksdotter, Ma/in se Mali n Eriksdotter Eriksson, Hans se Hans Eriksson Eriksson , Jacob se Jacob Eriksson Eriksson , 0/affse 0/affEriksson Erichson, W Per se Per Erichson Eskil, Pips 21 Fahlcrantz, Carl Johan, konstnär 37 Falkenberg , ätten, begravningsvapen 112 Falkenberg , Fredrik , arkitekt 32 , 77 , 79, 98-101 , 123ff, 161 Flöt ner, Per, kopparstickare och deko­ ratör, Niirnberg 137 Forsberg , Petter Nie/as, kammarvakt­ mästare, amatörorgelbyggare 129, 162 Forsslund, C, målarmästare 70 Frank, Sixten , trädgårdsmästare 31 Friderici , Gudmarus , kyrkoherde , kap­ lan 27 Frediani , C G, rådman 127 Fåk, Jörgen , arkitekt 37 , 103ff Gaufred, prost 22 Gerardus , kyrkoherde 27 Ger/in, målare 112 Geze/ius, Lars, antikvarie 162 Gillgren , Sven Arne , guldsmed 113, 116, 162 Gothe , stenhuggare 59 Graw, Anders, gm Anna Anders Dater (sd); donation 134 Gregersson , Birger se Birger Gregers- son Gren, Jonas , orgelbyggare 163 Grundin, Israel , snickare 124f Gustav/, Vasa, konung 16; beslag av brons och mässing 1541 17; beslag av kyrksilver 1545 17, 139; brev 28; porträtt 76, 78 Gustav Il Adolf, konung, porträtt 76 , 78, 160 Gärdt , Brita Catrina, gm Anders Björk­ lund (sd) ; gravhäll !55 Göthberg, Lars , konservator66f, 69f, 79 , 105 Göthe , silversmed 138 Götiska förbundet 159 Hanna Mats Dotter, gm Mats farenson (sd) ; donation 144 ; gravhäll/53 Hans Addeson , rådman, gm Magdalena Nanne (sd); donation 136f, 143 Hans Eriksson , klockare 124 f Hans Larsson, byggmästare 94 HansDat er, Margareta se Margareta HansDater Hansson , l äran se läran Hansson Hansson, Lennart se Lennart Hansson Hemgren, Ingrid 79 Henne , lost , bildhuggare 112 Henning , Peter se Petri , Henning Herkepaepus , Petter Andreae, konsul !57 Hindric Körkiäspäner (kyrkspånare) 94 Hjerpe , Conrad Theodor , kyrkoherde 31; porträtt !51 ; inskrift !57 f Hjort , Bror, konstnär 120 Hjulbom, målare95 , 124f, 128 Holm, Carl , orgelbyggare 129 f Ho/min , Jonas , bildhuggare, spegel­ fabrikör 130, 163 Holmström , Sven , rådman , gm Caro lina /sander (sd) ; gravsten 33 , 34 Horneman , Beata , gm Lenardt Buhre (sd); donation 135 Hummel-Gumaelius, Sten , arkitekt 28 Hyckerström, Victor , kyrkvärd 157 Håkan Magnusson , konung 1340-80 108 Hägg, Axel Herman , konstnär, arkitekt 160 Hål/berg, Petter , gravhäll !54, !56 Hör/i ng , Johan Petter, guldsmed 135 , !55 f REGISTER 175 /orenson, Mats se Mats farenson /sak Nilsson 147 /sander, Carolina, gm Sven Holmström (sd); gravstenJJ , 34 /sogaeus, Simon , hovpredikant 154 Ivar Axelsson (Tott) se (Tott) , Ivar Ax­ elsson Jakob , prost 27 Jacob Berntsson , rådman , handelsman , gravhälll51 , 155 Jacob Eriksson , borgmästare , donation 144; 163 Jakob Ulvsson , ärkebiskop 17 ; vapen 108 Jacobsson, Olof se OlofJacobsson Jacobsson Svarfvare , Christian, dona­ tion 145 loar (Ivar) Blå !59 Johan III , konung 20 Johan Andersson , bonde, gm Sara Persdotter (sd); donation 134 f Johannes , gravhäll !54 Johannes , prost , Sigtuna Il Johansson , J , lantbrukare 157 Johansson , J P, fabrikör, uppfinnare , gravvård 34, 35; 160 Jonsson, John , källarmästare, donation 81 Jonas Larson, gm Elisabeta Mats Dåt­ ter (sd) ; donation 140 f Jonsson , Per se Per Jonsson Jönss i Gothnistha , kyrkvärd 161 Jönsson , Suna se Suna Jönsson läran Hansson , borgmästare , gm Mar gareta Hans Dater (sd); epitafium !51 Kah/ , C 81 Karin Pave/sdotter (Catharina Pau/i) , gm J S Bellinus (sd); gravhäll/52 Karin 0/uffsdotter, gm 0/aus Andreae (sd); epitafium 146f Karl/l , konung, medalj 132 Karl Knutsson (Bonde) se (Bonde) Karl Knutsson Karl Ulvsson se (Sparre av T ofta) Karlsson, Lennart , docent 160 Kar/ström, Oskar Arnold, silversmed , lärare , tecknare 132, 163 Klens mitt , l ost (löste), borgmästare , gm Brita 0/ofsdotter (sd); donation 144; gravhäll !52, !55, 163 Knape, Claes 79 Knut Långe , konung 106 176 ENKÖPINGS KYRKOR Kungl Byggnadsstyrelsen se Ortregis­ ter: Stockholm Kyrkobröderna, Enköping, donation 113 Lars, ärkebiskop !59 Lars i Skälby, murmästare 161 Lars Mikhelsen, grav 35 Larsson, Hans se Hans Larsson Larson, Jonas se Jonas Larson Laurentius, ärkebiskop, grav 14 Laurentius Petri, ärkebiskop, porträtt 75, 78 Leander, G 130 Lennart Hansson 122 Lewerentz, Sigurd, arkitekt 36f Libraria se Stockholm Licium se Stockholm Liljeblad, B G, konstnär 81 Lilonius, Andreas Erici 10 Lind, Eric, glasmästare 50, 94 Lindegren, Agi, arkitekt, tecknare, de­ koratör, grafiker 78 f, 81 f, 99 f, 160 Lindström, Gösta, konservator 79, 104 Ling, Carl, arrendator, gm Anna Chris tina Persdotter (sd); gravvård 34 Livsten, runristare 14, 19 Ljung, Per, ornamentbildhuggare, pro­ fessor 113, 115, 122 f, 162 Ljungberg, Einar, silversmed 138 Loden, Dagmar, textilkonstnärinna 139 Lund, Alice se Alice Lunds Textilier Lundberg, Erik, professor, arkitekt 58, 63, 79, 100-104, 162 Lundeval/, Carl Casper Erik, lantbruka­ re, kyrkvärd !57 f Lundgren, snickarmästare 42, 95 Lundin, August, redaktör, donation 145 Luther, Martin, reformator, porträtt 61, 74, 78, 148, 160 Lydalphus Lydolphi, kyrkoherde 16, 22,27 Magnus Eriksson , konung 17, 108 Magnussons Orgelbyggeri AB, A, se ortregister: Göteborg Malena Pehrsdotter, gm Lars Anders­ son (sd); donation 141 f Ma/in Eriksdotter, gm Mats Andersson (sd); gravhäll 154 Margareta Hans Dater, gm J öra n Hansson (sd); epitafium 151 Martini, Olov, ärkebiskop 154 Mats Andersson, rådman, gm Ma/in Eriksdotter (sd); gravhäll 154 f Mats farenson (Jöransson), befallnings­ man , gm Hanna Mats Dotter (sd); donation 144; epitafium 147, 148; gravhäll/53, 155 Mats Dåtter, Elisabe ta se Elisabe ta Mats Dåtter Mats Dotter, Hanna se Hanna Mats Dotter Matson, Erec se Erec Matson Mattson, Johan , kyrkvärd 157 Mattsson, Krång Anders, urmakare 53 Melanchthon, Philip , professor, port­ rätt 61, 74, 78 Melander, Magnus, magister 154 Me/in, Margareta, gm Pehr Enebom (sd); donation 145 Mellander, M, prost 145 Mellander, Simon, prost 157 Meyer, Johan , guldsmed 132 Mikhelsen, Lars se Lars Mikhelsen Missionssyföreningen, Enköping, dona­ tion 139 Mårrens Dotter, Christina se Christina Mårrens Dotter Mårtensson, Anders se Anders Mår tensson Nanne, Magdalena, gm Hans Addeson (sd); donation 136f Nauc/erus, Simon 0/ai, kyrkoherde, gm Anna M artini (sd); gravhäll 154 f Nicolai, Laurentius, träsnidare 127 Nicolaus, kyrkoherde 16; testamente 17 Ni/ss kyrkie bygiare (kyrklagare) 94 Nils Fadersson Sparre se Sparre, Nils Fadersson Nilsson, !sak se ! sak Nilsson Njurenius, Johannes, magister, dona­ tion 137 f Noraea, Anna, gm Enebom, Pehr (sd); donation 145 Nordberg, Gunnar, skulptör 120 Nordiska Kompaniet se Ortregister: Stockholm Norell, murare 59 Nyrenius, Johan, kyrkoherde 129 Nyström, Agnes, donation 142f Näsman, Erik, klackgjutare !57 f, 163 Odelkvist-Kruse, Anna Lisa , textil­ konstnärinna 143 0/affEriksson 161 0/affson, Pedher se Pedher 0/affson 0/aus Nicolai, kyrkoherde, donation 108 0/aus Petri , reformator, porträtt 75, 78, 160 OlofMurmästare 63 O/ofF Jacobsson , rådman, gravhäll 153, 155 0/ofsdotter, Anna se Anna 0/ofsdotter 0/ofsdotter, Brita se Brita 0/ofsdotter Olofsson, Bengt se Bengt Olofsson Olson, Jan , V eliinge 33 Oscar Il, konung, porträtt 157 Oxenstierna, baron 29 Oxenstierna, Axel, rikskansler, herr­ skapsbänk 112 Palmer, Carl Robert, byggmästare 43 , 95ff,ll2,161 Pauli, Catharina se Karin Pavelsdotter Pavelsdotter, Karin se Karin Pavels dotter Pedher Baeltare 161 Pedher 0/affson, kyrkvärd 161 Per Erichson, W, rådman, gm Christina Mårrens Dotter (sd); donation 134 Per Jonsson, köp- och handelsman, grav häll !54 f Persdotter, Anna Christina se Anna Christina Persdotter Pehrsdotter, Malena se Malena Pehrs­ dotter Persdotter, Sara se Sara Persdotter Persson, Kerstin, textilkonstnärinna 139 Petri, Catharina se Carin Pärsdotter Petri, Henning (Peter Henning), guldsmed 134f, 163 Pettersson, kopparslagare 53 Pettersson, C O, guldsmed 137 Pettersson, Carl Wilhelm, målare , teck­ nare, konservator 61 f, 64-72, 76-82, 99-105, 112 f, 115, 160 f Pips Eskil se Eskil, Pips Pärsdotter, H Carin se Carin Pärs dotter Reinhart d ä, Hans , guldsmed, Leipzig 137 Richter, Friedrich, sil.wersmed 132, 163 Rikard, prost, Aros Il Riksantikvarieämbetet se Ortregister: Stockholm Ringströms, P G, glasmästeri 80f Romberg, Johan, handlande, donation 130 Sand, Erik, konstnär 100, 130, 132, 163 Sandgren, murare 59 Sandqvist , Gösta , konstnär 70 Sara Persdotter, gm Johan Andersson (s d); donation 134 f Schepperus, Ericus 0/ai, kyrkoherde, gm H Carin Pärsdotter (sd) ; epita­ fium 148, 149, 150; gravhäll 153, 155, 163 Schierff, Olof, glasmästare 94 Schwan, Olof, orgelbyggare 163 Schwede, Hans, rådman, donation 144, 146 Sigfrid, dräng 21 Skarström, C H , fru, g lm J O Broman (sd), g 2m Dan Östman (sd); grav­ vård34 (Sparre av T ofta) Karl Ulvsson 27 Sparre , Nils Fadersson, riksråd 108 Staffan, kyrkobyggiare 94 Starin , Anders Bengtsson , guldsmed 135 Stefan , ärkebiskop, brev Il Sten Bengtsson se (Bie/ke) Stenquist Gina se Bergwa/1, Gina Stockenborg, Eric, gm Elisabet Tilberg (sd); gravhäll l 54 f Stockenborg, Eric, gm Brita Maria Buhre (sd); donation 131 Strangh, Jacob , kyrkoherde, porträtt 150, 151 Stråh/e, Peter (Petter), orgelbyggare 163 Ståh/, Eric, skulptör 30f Suna Jönsson 161 SAKREGISTER Kursiva siffror betecknar avbildning Absid 18f, 38, 50, 52,54f,60f, 82, 85f, 88, 90ff, 94, 106, 161 inre 91 Agnus Dei 76 Alfa och omega 71 Altarbrun se Textilier Altare 20 hög- 18f, 100, 102,104, 112f, 115 i sakristian 55 , 156 lekmanna- 94 sido- 88, 160 -skiva 105, 113 Altarkors 100, 113, 114 Altarkrucifix se Krucifix Altamisch 94 Altarring 100, 102, 113 knäfallspall 113 Sundby, Olof, ärkebiskop 105 Sundquist, Ni/s,landsantikvarie 104 Sundquist, H, rådman, grav 34 Suahlberg, Matthias, orgelbyggare 127-130, 163 Svensson, Harry W, skulptör 36f, 120, 122 Söderström , Nils (Nie/as), orgelbyg­ gare 129, 162 Thoman, Ernst Philip, hovbildhuggare, skulptör 122f, 162 Thomson, Anders, kyrkabyggare 94 Thors/und, J L, järnhandlare, donation 81 Thorslund, familjegrav 34 Tilberg, Elisabet, gm Eric Stockenborg (sd); gravhälll54f (Tott) Ivar Axelsson, riksföreståndare, donation l 08 Ulfsparre, ätten, gravmonument 112 Ulvsson Jakob se Jakob Ulvsson Walter, prost, Enköping Il, 27 Vamba, vestgotisk kung 159 Wasse/1, Christina, gm OlofBjörklund (s d); gravhäll 155 Wasse/1, Eric 156 Wester/und, Ernst , med lic, stadslä­ kare, gm Nina Westerlund (sd); gravvärd 34, 35; 112, l 59 f Altarskåp94,108, 116f, 121, 159 Altartavla 100, 120, 162f Altaruppsats 95, 100, 102, 104f, 112 f, 114f Ambo 105 Ambrosius, kyrkofader 126f Amos , profet 76 Andreas 81 attribut 81 Ankare 123 Ankarslut, -järn 39, 94 Ansiktsmask 54, 62, 63, 66, 67f, 69, 70, 75, 92, 136, 144, 160 skäggmask 138 Antependium se Textilier Antikvarisk forskningsresa 110 Apostel, se även resp namn 78, 80, 108 REGISTER 177 Wester/und, Nina, f Floderus, gm Ernst Westerlund (sd); gravvärd 34, 35 Westerstrand, Yngve, urmakare 53 Wiggman, Hans Andersson, guldsmed 131 Wikström, I E, löjtnant 156 Wo/de, Johan, orgelbyggare 129 Vårfrukyrka syförening, donation 146 Wårman, Helena, donation 146 Wårman, Valborg, donation 146 Wändah/, Adolf, garverifabrikör, grav­ värd 34 Yxhults Stenhuggeri AB se Ortregister Åberg, Petter, snickare 124, 126 Åh/en, Anders, skepparälderman, grav­ sten 33, 34 f Åh/en, J G, guldsmed 137 Åkerman & Lund, orgelfirma se Ortre­ gister: Sundbyberg Åman , båtsman 32 Åmark, F W, rektor 157 Österberg, Agda, textilkonstnärinna 139f Öst/und, A, rädman 157 Öst/und, Anders , handlande, kyrkvärd 158 Östman, Dan, rådman, gm C H Skar­ ström (sd); gravvärd 34 Östmar, Brita, konservator 151 Arbetslön 28, 50, 63, 93 ff, 125, 129, 161 Arkadbåge 91 Arkeologisk undersökning 9, 16, 24, 27 f, 35, 47, 52 ff, 56, 82 ff, 86, 90, l 04 f, l 58 f Attribut, helgon- 66, 67, 81 Augustinus, kyrkofader 126 Avgift för lösandet av biskopens pal­ lium 16 Badstuga 16 Bartolomeus 81 attribut 81 Bas, pelar- 82 Befolkningsökning 112 Begravning, se även Grav, 14, 159 178 ENKÖPINGS KYRKOR Begravningsplats, se även Kyrkogård 10, 31,37 Benhus 39, 47, 55, 82, 95, 102 Belysning, se även Ljusredskap elektrisk 100, 105, 145 fasad- 102 med acetylengas 100 Beslag gångjä rns- 47, 51, 94 lås- 54, 62 portrings- 47, 52 , 94 på gravkista 86 Beslag, se även K lockuppbörden Gustav Vasas av brons och mässing 1541 17 Gustav Vasas av kyrksilver 1545 17, 139 Biskop 17 huvud 66, 70, 75 Blindering 20 , 39, 48, 49, 92 ff Blomma, se även Växtornament , 123, 125 Blomsterkorg 129 Bokdyna se Textilier Boplatsavfall9, 24 Borg 26, 106, 159 forn- 26 Braktea t 19, 86 Brand 94 1300-talets slut Il , 85 , 90, 92 1572 Il , 17 160911 ,21 1799 Il -larm 105 Brev 93 , 161 ä rkebiskops- Il , 22 Brobygge av sten från kyrka 21 Brudkammare 104 Brudkrona 132, 139 Brudpäll se Textilier Brännvinspanna, på gravsten 35 Bulla, påve- 17 Byggnadshytta 93 f, 16 1 Byggnadsmaterial, se även Murverk å teranvändning av kyrkas 17, 21, 92, 96 Byggnadsställning 40 Båge, se även Arkadbåge, Gördelbåge , Sköldbåge avlastnings- 52 bågöppning 56, 82,91, 95 , 161 Bänk , -inredning 20, 98 ff, 102, 104 f , 110, 11 2f, 123, 124ff, 127 -delning95 , 124, 125f herrskaps- 11 2 kor- 102, 104, 124 korstol 126 f, 161 skulpterade gavelkrön 123, 124! sockel- 54, 82 stol 52, 105 Böter 21 Caritas , dygd 76 Centraltorn se Torn Centralvärme med varmluft 100 Daniel, profet 76 Dekan 22 Digerdöden 106 Djurhuvud 47, 52 Domkapitel 22, 92 Domkyrka 88, 90f, 93 Donation tillkyrka22,81, 105 till skola 16 namnlängd med donatorer 108 Dop 102, 104 Dopfat 132, 162f Dopfunt medeltida 20, 52 , 94, 131 eftermedeltida 100, 129f, 163 Dopkapell se Kapell Dopskål131 , 132, 138 Dryckeskanna, profan, som vinkanna 134! Duva, den helige andes 81 Dödskalle 86, 150, 153 f Dörr trä , järnbeslagen 54, 62 medeltida 94 eftermedeltida av trä 43 , 46, 55 , 99 av trä , glasad 43 , 46 plåt 54 Dörröppning 43, 99, 104, 156 genomgång till predikstol4/ , 55, 99 vindfång 43 , 46f, 99, 104 Ekimitation 113 Ekonomiutrymme 104 Eldfat 123, 125 Eluppvärmning JOO Epitafium 52, 112, 146, 147ff, 151 , 153 Eriksgata Il , 26, 106, 108 Evangelist , -symbol72 , 73 , 74, 152ff Fasadbelysning 102 Fial40, 92, 94 Filippus, apostel81 attribut 81 Fisk, på gravsten 35 Fiske Il Fjärrvärme 56, 82 Fogstrykning, -bruk, se Murverk Fornlämning 9, 24, 25 , 26 Fornminnesinventering 158 f Fortitudo, dygd 76 Fronton, gavel- 40 Fönstergaller 55 Fönsterglas 50 , 85, 94 antikglas 51 , 54, 102 »katedralglas •• 48 , 50 , 99 Fönsteröppning, se även Glugg, 50 , 52, 99, 112 medeltida 39, 55, 91, 94 f, 108 rundbågig 39, 48, 53 , 86, l 02 spetsbågig 20, 40 , 48, 49, 50, 51, 53ff,58, 92, 94f, 99, 10 1, 102, 113, 161 tredelad 48, 53 , 92, 94 eftermedeltida 55 , 94, 102, 112 i portal , segmentformad 43, 49 , 96 rund 46, 48f, 49, 50 , 96,99 rundbågig 47, 48, 50, 52, 54 f , 95 f. 99, 102 fönsterbåge 20 Förrådsutrymme 99 Församlingshem 28 »Förstuga» 99 Galler, fönster- 55 Gallerverk se Skrank Geometriska ornament 70, 76 f, 160 Gille Helga kors- 16 präst- 16 S Gertruds 16 -stuga 16 Glasmålning 48, 50 f , 80f, 82, 99, 101 ff, 105, 112 f , 160 Glugg, ljusöppning 40, 55, 113 Gobelängvävnad 129 Golv 55 , 95 , 112 av kalkstensplattor 56, 95 (»plan­ sten»), 100 av småsten 18, 82 av stampadjord 19f av tegel 59, 84 av trä 54 nivåskillnader38, 51 , 59, 84, 100, 105 Gomrna Pane (gummideg) 79 Grav, se även Skelett, 19, 29, 30, 82 , 85f forn- 9, 24, 26 -fält , forntida 9 , 24, 26 helgon- 22 -kapell 36, 37 Gravinhägnad 29, 30, 34 Gravkammare 82, 85 Gravkapell se Kapell Gravkista se Kista Gravkor 110 Gravskick 86 Gravvård gravmonument 112 gravsten , -häll 17-20, 32, 33ff, 39, 56, 85 , 86, 100, 105, 112, 146, 152f, 154 ff, 163 av gjutjärn 34 kors 34 urna 34 av trä 35 sekundärt använd runsten 19 Gregorius , kyrkofader 126 Grundmur 15, 16f, 18, 23 , 52 f, 54, 82, 83f, 87, 88 Gruvdrift Il Gubbe, skulpterad 62 f, 64ff, 67 f , 69, 92 ff, 101 ' 103 Gubbhuvud se Ansiktsmask, Konsolhu­ vud Gud Fader 148 brottningen med 134 Gudsöga 72 Gångjärnsbeslag 47, 51 Gård, se även Prästgård samt Orts- registret , 93, 108, 112, 161 Gädda, torkad Il Gördelbåge 52, 59, 74f, 77, 90 Götiska förbundet 159 Habackuk, profet 76 Haggai , profet 76 Halskrås 86 Handel 10, Il fjärr- 22 Handelsplats Il Helgon se resp namn Helgongrav 22 Helgonkrona 17, 20 Helgonskåp 108 Herm 138 Hesekiel , profet 76 Hieronymus, kyrkofader 126 f Hosea, profet 76 Hospital 14, 16, 158 f kyrka eller kapell 16 stadgar 14 Hårband 85 , 86 Hällristning 24, 26, 159 Hänge, på kläder 86 Härbärge , kyrko- 36 Hätta 86 Hörnkedja 20, 39, 95 f Hörselslinga 105 !duna, tidskrift 159 Inbrott 94 Industri , -alism 112 Ingång se Dörröppning, Kyrkogårdsin­ gång, Portal Inkomster, kyrkans (tionde m m) 14, 16, 20,22, 30 Innertak se även Valv plant trätak 86, 92, 113 öppen takstol 86 Inskrift , -stav la , språkband 32 , 46, 71 , 75 , 80f, 126f, 130fT, 134-140, 142-148, 150--158 kalkmålning43, 70, 72, 76f Invigning 93 , 100, 105 Isolering 105 Jahwesol 113 Jakobdä81 attribut 81 Jeremias, profet 76 Jesaja, profet 76 Joel , profet 76 Johannes, apostel 81 , 136 attribut 81 Jakob d y 81 attribut 81 Johannes Döparen 81 Johannes, evangelist 73, 74 symbol , örn 73 , 74 Jona, profet 76 Jordbruksprodukter Il Jordfästning 102, 104 Josef, Konungarnas tillbedjan 81 Joseffrån Arimatea korsnedtagningen 117, 121 Judas Lebbeus, apostel81 attribut 81 Justitia, dygd 76 Järn , osmund- Il Järnväg 112 Kakelugn 55 , 162 Kalk se Nattvardskärl Kalkkläde se Textilier Kalkmålning se Muralmålning Kamin 100 Kanonikat 22 Kapell16, 88, 90, 103f, 129 andakts- 52 dop- 52, 105 REGISTER 179 grav- 36, 37 maria- 94 Kapprum 104 Karta/0, 25, 27, 30, 107, 109! Kassaskåp 55 , 99, 132 Kastal92 Keramik 86 Kerub 136 Kista , grav- 86 bernålning 86 beslag 86 liket täckt av näver 86 Klocka, ring- 17, 20, 35f, 52, 96, 156f, 158 elektrisk ringning 158 klockringningssed 158 Klockuppbörden 17 >>Ryssen» 157, 158 Klockstapel30, 35 f, 37, 96, 156, 160 Klockstölder från Ryssland 158 Klockuppbörden 17 Kloster benediktiner- 159 bernhardiner- 159 dominikaner- 159 franciskaner-/O, Il , 14, 15 , 16, 19, 84, 106, 139, 158 -kyrka 91 Kläder, i grav 86 Knapp 17, 86 Kollekthåv se Textilier Kolonisation 24, 26 Kolonn 90, 127 omvirad av vinranka, relief 123 Konsekrationskors 66 Konsolhuvud 7/ Kor 38, 48, 62 ff, 67 f , 71-76. 82 , 86, 90, 92, 102, 104, 106, 108, 161 hall- 93 Korkåpa se Textilier Kors , se även Altarkors, Krucifix , 32 , 52 , 86, 96, 123,138ff konsekrations- 66 Korsarm 22 , 39, 51 , 55 , 60f, 76, 82, 86, 88 , 90 f, 94, 96, 102, 104 ff, 113, 117, 128, 146f, 161 Kranium, se även Skelett , 85 Krig , se även Strid mot Ryssland 156 krigsbyte /57 , 158 Kristus , se även Krucifix -ansikte 132 Bebådelsen 78 , 80 -byst 137 Den barmhärtige samariten 78 Den förlorade sonen 78 180 ENKÖPINGS KYRKOR frambäres i templet 78 Herdarnas tillbedjan 78, 80, 81 Himmelsfarden 80, 81 -i dop 78, 80, 81 -i förklaring 78 i graven 94, 108, 116 f, J20 -i vandring till Emmaus 70 Korsbärandet 137 Korsfasteisen 80, 81 f, 136, 148 Korsnedtagningen 94, 117, J2J Majestas Domini 8J -monogram 32, 75, 138, 152 f Smärtamannen 66, 68, 70,94 som världsdomare 71, 72 Uppståndelsen 80, 81 f, 147 välsignar barnen 78 Kritpipa 86 Krona helgon- 17, 20, 145 myrten- 86 Krucifix36, 37, 137, 144, 157 altar- 105, 113, 116 limoges-, Enöglakorset 92, 108, JJ6 processions- JJ6, J29 triumf- 20, 92, 108, 116f, 118ff Kurort 112 Kvadermålning 112 Kyrka central- 95 dom- 88, 90f, 93 gårds- 106 kloster- se Kloster prost- 22, 88, 90, 106, 116 sal- 19, 106, 108, 112 trä- 92, 106 Kyrkogård 21,29-37 Djäkne- 30 fattig- 30 Klockstapellindan 33 ff kolera- 37 grind 32, 33 grindstolpar 32, 33 ingång 29, 3J f, 33, 98 galler under 33 inhägnad 21, 29, 31 f , 161 portal32 stiglucka 33 umlund3J Kyrkoherde 16f, 22, 27, 112 Kyrkospel104 Kyrkstöt J55 Kyrkvaktarrock se Textilier Källare medeltida 16 vin- 54, 82, 104 Köpmän, sammanslutning 22 Labyrint, forntida (trojeborg) 9, 29, 31 Lamm 113 korsbärande, Agnus Dei 76, J35 , 137 Landhöjning 10 Landslöten 1548 28 Lans 113 Lanternin 52, 95 f Lax Il Lejon 132 Liksvepning 86 Limageskrucifix se Krucifix Ljudöppning 52 Ljusarm se Ljusredskap Ljuskrona se Ljusredskap Ljusplåt se Ljusredskap Ljusredskap, se även Belysning, 100, 105 armatur för elektrisk belysning 145 ljusarm 145 ljuskrona J44f ljusplåt 145, 146 ljusstake 17, 100, 113, 114, 145, J46 mäklare, piedestal JOO, 145f Ljusstake se Ljusredskap Lukas, evangelist symbol, oxe 73, 74 Läktare 94 f, 104, 112 -barriär J26f >>Bondläktaren>52, 58, 95, 99, 112, 128 läktartrappa 100, 104 orgel-46, 100, 102, 126, J27f, 129f Låsbeslag 54, 62 Lön se Arbetslön Malaki, profet 76 Maria,jungfru 105, 145 attribut Il Bebådelsen 78, 80 Himmelsefarden 80, 81 -huvud 120 -kapell94 Konungamas tillbedjan 78, 80, 81 Korsfasteisen 80, 81, 136 med barnet 73, 74, 120, J22 Maria från Magdala Korsnedtagningen 117, J2J Marknad distings- Il skeppunds- Il ~ugondedags- 11,88 Markus, evangelist 74 symbol, lejon 74 Masverk 40, 50, 92, 158 Matta se Textilier Matteus, apostel81 attribut 81 Matteus, evangelist 72 symbol, ängel 74 Medalj 137 Karl XII:s 132 Metallindustri Il Mika, profet 76 Monstrans se Nattvardskärl Munkförband se Murverk Muralmålning 113 medeltida 19, 66, 67ff, 70, 77, 79, 81 , 94, IOOf, 103, 105, 108, 160f eftermedeltida 43 , 54 ff, 62-65 , 66 ff, 69-79,85, 99f, lOJ . 103 ff, 112, 160 draperimålning 70 kvadermålning 71 , 160 marmorering 65 f, 70 Murverk 14, 19f, 38 f, 52, 55, 59, 83, 86, 88,92,94,102 fogstrykning, -bruk, medeltida 39, 49, 52 medeltida tegel39, 48f, 52, 84, 158 form-, profiltegel 158 munkförband 39, 92 Museum, kyrko- 52, 105, 116, 131 , 146 Myrmalm Il Myrtenkrona 86 Målning, se även Glasmålning, Mural­ målning, Oljemålning, Porträtt, Tak- och väggmålning (på trä) på kista 86 Månadsbild 74, 75 Mäklare, piedestal för ljusstake 100, 113, 114 Mässhake se Textilier Nahum, profet 76 Nattvardskärl 163 kalk 17, 20, 132, J33, J38 , 139, 154 monstrans 17, 20, 139 oblatskrin 135, J36ff paten 20, 132, J33 , J38, 139 sockenbudstyg 20, J33 vinkanna 132, J34f, J38 vinsked 134, 144 Nisch 39, 48, 52, 55, 59, 60ff, 92, 94, 99, 105 altar- 94 Nummertavla 99 f, 130 Näver, för täckning av lik i kista 86 Obadja, profet 76 Oblat förvaring i kalk 132 inköp till k:an 20 REGISTER 181 Oblatskrin se Nattvardskärl Offerkälla 108 Oljekar 17 Oljemålning 100, 113, 114, 147-151 Orgel20, 100, 102f, 105, 112, 122, 127/, 129f, 162f elektrisk bälgdrift l 00 -fasad 100, 105, 112, 127f, 129f -läktare46, 100, 102, 126, /27/, 129f barriär 100 trappa 100 ryggpositiv 100, 105,127, 128ff -verk 129f Orm 122 Pall knäfalls- 113 Pallium 16 Palmkvist 113 Panel, trä- 56, 100, 123, 126 Pastorsexpedition 28 Paten se Nattvardskärl Paulus, apostel71, 72 , 81, 150 attribut 81 , 150 Pelare 112 bas 82 sträv- 19, 39, 40, 47 vägg- 19f Pelikan 76 Pepparrot Il Petrus, apostel71, 72, 81, 150, 157 attribut 81, 150, 157 Pil , ekorr- 160 Pilaster 52 ff, 59, 62, 66, 92, 95 f Pilgrim, -sfärd 22, 108, 159 Piscina 156 Plundring 14 Portal se även Dörröppning medeltida 19f, 46, 55, 94, 113 korportal 19 f rundbågig39,47, 5/ , 83,86,91 , 102 spetsbågig 39, 54, 61 eftermedeltida 43 , 46 ff, 50, 94 ff, 99 f, 102 Portring 47, 52, 54, 62, 94 beslag47,52 Porträtt 157 kalkmålning6/ , 74f, 76,78 -medaljong, sten 34, 35 präst- 52, 146, 147, /50f Predikstol 55 , 95, 100, 102, 112, 120, 122/, 128, 162f ljudtak 120, 122! trappa 100, 120, 122 Predikstolskläde se Textilier Processionskrucifix se Krucifix Prost, folkland s- Il, 14, 22, 27, 88, 92, 108 Prostkyrka 22, 88, 90, 106, 108, 116 Provinsialkapitel 14 Prästgård 16, 28, 95 Puts -avknackning 86, 102, 113 medeltida 47, 50, 52, 84 eftermedeltida 39, 55 , 85, 94, 99-102 Putto, amorin 113, 135, 150 Pälsverk Il Pärla 86 Ramp för handikappade 43 , 56, l 04 f Reformationen l 08 Relief se Skulptur Restaurering, reparation, ombyggnad 27, 50, 55,58 f, 63, 65ff, 69f, 79, 82, 94 f, 98 ff, 102-105, 108, 112f, 123, 132, 145f, 156, 160f restaureringsprinciper 104 Riksrådsmöte Il, 14 Rosett, kring handled 86 Runsten 9, 14, 19f, 24, 26, 27, 159 Rådhus13 Rådstuga 17, 160 Räkenskaper 110 Rökelsekar 17 Sakaija, profet 76 sakristia 19f, 38 f, 41 , 50, 54 f, 61, 77. 82, 94, 102, 104, 108, 156, 158 f inbrott i 94 som rådstuga 17 Sanddosa 156 S Egidius (S Ilian), helgon 22f, 159 S Gertrud, helgon -s gillestuga 16 S Göran, helgon 16 S Ilian (S Egidius), helgon 22 f, 159 S Nikolaus, helgon 23 S Ursula, helgon 66, 67, 68, 70, 94, 160 attribut 66, 67, 160 Sefanja, profet 76 sexårsgärden 16 Sigill stadens Il -stamp 16, 158 Simon, apostel81 attribut 81 Själamässa 22 Sjöfart 10, Il Skatt 14, 16f Skelett, människo-, se även Kranium 16, 85, 158 skenarkitektur 80 Skepp på gravsten 35, 153 f på predikstolskläde 143 regalskeppet Riksäpplet 113 Skola 16, 159 skolmästare 16 Skrank, se även Staket, 104 grav- 112 skrudkammare 54 Skulptur, relief medeltida arkitektur- av puts 54, 62 , 63, 66, 67 f, 69, 70, 75, 92 av sten3/, 32, 7/ av tegel och puts 62 f, 64ff, 67 f, 69 , 92ff, 100, 103 av trä 20, 52, 92, 94, 108, 116, 117-121 eftermedeltida 31, l 05, 116, 120, 122 f, 124/, 152 f skyddshelgon 22 f, 159 Skåp 54, 104, 156 kassa- 55 skärvstenshög 9, 24, 26 Sköldbåge 54, 59, 76f, 92 Sockel 54, 100 Sockelbänk 54 Sockenbudstyg se Nattvardskärl Sockenstämma, protokoll 110 sotlager 84 f Spannmålslager 92 Sparbössa 156 Spegel omslingrad av orm 123 Spetälsk 14 Spjut med ättikssvamp 113 Språkband se Inskrift Spänne 17, 86 Stadsplan Il stadsprivilegier Il Stadsvapen Il Stadsvy, på oblatask 136 f Staket, järn- på torn 52 Stenyxa 24 Stiglucka se Kyrkogårdsingång stockstraff 21 Stol se Bänkinredning Stola se Textilier straffstock 21 strävpelare 19, 39, 40, 47, 54, 55 , 83, 90, 92, 95, 102 med fialer40, 92, 94 Strid krig mot Ryssland 156 slaget vid Sparrsätra 106 182 ENKÖPINGS KYRKOR vid Gataskog 1365 l 08 Strålsol 113 , 122, 140 Strömming Il Sädesmalare, på gravsten 154 Säteri 27 Tak se Innertak , Yttertak Tak- och väggmålning (på trä) 113 ekimitation 113 Tegel , medeltida, se Murverk Temperantia, dygd 76 Textilier 105 altarbrun 139 antependium 139, 143 bokdyna 143 brudpäll 144 gobelängvävnad /29, 143 kalkkläde 142 , 143 f kläder i gravkista 86 kollekthåv 134, 140, 141 , 142f, 156 med klocka 144 korkåpa 139f, 143 kyrkvaktarrock 144 liksvepning 86 matta 143 mässhake 139, 140, 143 predikstolskläde 143 skåp för 156 stola 143 Timglas 86, 123, 153f Ting folklands-, Fjädrundaland Il , 88 härads-, Åsunda Il Tionde 14, 16, 20 Toalett 54 f, 104 Tomas, aposteln 81 attribut 81 Topografi 9, 24 Tom -beklädnad 96, 101 f central- 22, 38, 39, 50, 52 ff, 82, 84, 86, 88 , 90ff, 95 , 96ff, 102, 106, 112, 156, 161 väst- 18, 91 , 106, 108 öst- 91 Tornhuv 86 Tornprydnad se Kors Tornur 52, 96 Trappa 99, 104 med ramp 43 predikstols- 100, 120, 122 trä 100, 104 sten, tegel32, 33 , 43, 46, 48 , 52, 59, 83 , 95 Triglyffris 96 Triumfkrucifix se Krucifix »Trojeborg» 9, 29, 31 Trädgårdsodling Il , 110 Tyskar, kyrka för 22 Tyskt inflytande på den svenska han­ deln 14 Uppfinning 160 Uppvärmningsanordning 102 ff centralvärme med varmluft 100 eluppvärmning med radiatorer 100 fjärrvärme 56, 82 kakelugn 55 kamin 100 värmekammare 82, 100 Ur 160 i klockstapel 35 f, 160 i torn 52 f Urna32 , 34, 47, 129 Urnlund J/ Vallfartsort 108, 159 Valv medeltida 19, 56, 79, 82, 84, 86, 90f, 95, 103, 108, 112, 160 gubb- 160 hjälm- 88 stjärn- 20, 39, 52f, 59 , 60-63 , 71 f, 92 , 99, 112 s ture- 54, 59, 62f, 64ff, 69 , 71 , 77, 92 ff, 101 f, 112 trätunn- 20 eftermedeltida 52, 55 -ribba 19f, 54, 59, 62ff, 71 , 76f, 84, 85 , 160 stöd, se även Pilaster, 53, 62, 86 Vapen, -sköld, se även resp namn i Per­ sonregistret, 108, 134, 146, 153 begravnings- 112 Vapenhus l9f,38, 39,40, 43 , 47, 50, 52, 55, 77 , 94f, 96, 99, 101 f, 104, 113, 159, 161 Vax, inköp till k:an 20 Vigsel 102, 104 Vin inköp till k:an 20 -källare 54 Vind 54 spannmålslager 92 Vindfång se Dörröppning Vinkanna se Nattvardskärl Vinsked se Nattvardskärl Visa och fåvitskajungfrurna 77 Vitaliebrödernas härjningar 14, 92 Vitkalkning 56, 77, 95 , 101 , 112 Vågskåll23 , 125 Väg, förhistorisk transport- och han­ dels- Il Väntrum 104 Värja 156 Värmekammare 82 , 100 Västtorn se Tom Växtornament muralmålning 71 f, 74--77 , 85, 112, 160f skulpterat 46, 86, 131 övrigt47, 113,122/, 132, 134/, 136ff, 140, 142f, 145f, 150, 152f, 155-158 Yttertak 20, 37, 96, 105, 112 av koppar 52 f av munk- och nunnetegel 86 av plåt 40, 52, 95 av skiffer 38, 40, 43 av spån 40, 42, 94 f säteritak 40, 43 takfall, spår efter 102 Åskledare 105 Älvkvarn, skålgrop 9, 24, 26 Ängel66, 68, 71 , 72 , 81, 86, 113, 122 f, 124f, 138 f, 144, 150, 152- 155 Ärkebiskop Il , 17 Öm, dubbel- 144 Östtom se Torn Sveriges Kyrkor KoNsTHisToRisKT INVENTARIUM VOLYM 195 ·+ Kyrka, kapen + Ödekyrka, kyrkoruin e Större ort, ofla med flera kyrkor • Siad - landskapsgrön.•UPPLAND .....,.,., Länsgräns --- Härad_sgränsBand X = störreväg o 10 15 20 kmEnköping \ VÅLA HD '~- '• ... ,? l +End.~er -~--.....,-........ _.. SIMTUNA f _,.. KARTOGRAFISKA INSTITUTET ISBN 91-7192-625-9 (inb) ISBN 91-7192-626-7 (häft) Almqvist & Wiksell International