. . Kyrkorna i Mora • SVERIGEs KYRKOR DALARNA MATSBERGMAN Kyrkorna i Mora Kyrkorna i Mora MORA TINGSLAG, DALARNA Av MATS BERGMAN VOLYM 197 AV SVERIGEs KYRKOR, KONSTHISTORISKT INVENTARIUM GRUNDAT AV SIGURD CURMAN OCH JOHNNY ROOSVAL UTGIVET A V RIKSANTIKV ARIEÄMBETET OCH KUNGL VITTERHETs HISTORIE OCH ANTIKVITETSAKADEMIEN Almqvist & Wiksell International Stockholm 1984 REDAKTIONSKOMMITTE: EVALD GUSTAFSSON, STEN KARLING, R AXEL UNNERBÄCK Denna beskrivning ingår även i "Mora. Ur Mora, Sollerö, Venjans och Våmhus socknars historia ". Mora 1984. Utgiven av Mora kommun under redaktion av Täpp John-Erik Petlersson. Beskrivningen av kyrkorna i Mora är avslutad i maj 1982. Excerperingen är utförd av förfauaren. Översältningen till engelska av bildtexter och sammanfauningen har utförts av Louise Seuerwall. Bildmaterial, anteckningar och excerpter förvaras i A TA . Omslagsbilden återger Marie bebådelse, läktarmålning från 1678- 1680. Foto: Kje!ls Foto AB 1983. På omstående sida Mora sockens sigill 1720. MALUNGS BOKTRYCKERI AB, MALUNG 1984. ISBN {Häftad) 91 -7192-637-2 (Bunden) 91-7192-638-0 Innehåll MORA KYRKA 9 Omgivningar 9 Kyrkogården 9 Bodar 13 Klockstapel 15 Kyrkobyggnaden 19 Kyrkans byggnadshistoria 49 Kalkmålningar 66 Inredning och inventarier 68 NY A BEGRAVNINGSPLATSEN OCH S:T MIKAELS KAPELL 163 BEGRAVNINGSPLATSEN I ULVSJÖ 166 OXBERGS KAPELL 167 Begravningsplats 167 Omgivningar 168 Kapellbyggnaden 168 Byggnadshistoria 172 Inredning och inventarier 177 SAMMANFATTNING 186 FÖRKORTNINGAR 192 NOTER 193 KÄLLOR OCH LITTERATUR 199 SUMMARY 205 CAPTIONS TO ILLUSTRATIONS 208 Förord Inför utgivningen av första delen av en omfattande monografi över Mora kommun och däri ingående socknar tog kommunen genom sin redaktions­ kommitte initiativet till ett samarbete med Sveriges Kyrkor om en framställ­ ning av Mora kyrka och dess inventarier. Som författare anlitades fil. kand. Mats Bergman, som tidigare medverkat i Sveriges Kyrkors utgivning. Fram­ ställningen skulle läggas upp enligt den disposition som tillämpas i Sveriges Kyrkors beskrivningar för att därefter kunna utges separat som en särskild volym i Sveriges Kyrkors publikationsserie . Mora kommun har svarat för för­ fattarens och redaktörens arvode , fotograferingen och en översyn av ritnings­ materialet. Största delen av den totala kostnaden för kyrkaavsnittet har bestritts av Mora församling. Tack vare detta värdefulla och generösa initiativ har publiceringen av Dalarnas kyrkor, som av olika skäl vilat sedan 1941, då Falu stads kyrkor utgavs, kunnat återupptas. Närmast i tur för publicering står Venjans, Sollerö och Våmhus kyrkor, som skall beskrivas i 'Morabokens' andra del , samt Lima och Transtrands kyr­ kor i samarbete med Malungs kommun , i andra delen av Lima och Tran­ strand. Ur två socknars historia. Genom att beskrivningen utges som separattryck med endast smärre för­ ändringar och kompletteringar har den beträffande lay-out och typsnitt kom­ mit att avvika från övriga publikationer i serien Sveriges Kyrkor. Dispositio­ nen och allmän uppläggning följer emellertid helt det gängse mönstret. Redaktionskommitten riktar ett tack till Morabokskommitten och dess ordförande Nils Legranäs för värdefullt samarbete och till Morabokens redak­ tör, fil. kand. Täpp John-Erik Pettersson , som svarat för det grannlaga redi­ geringsarbetet. Vi framför också vårt tack till dem som under arbetets gång har fungerat som kommittens sekreterare: bibliotekschefen Karl-Arne Sandvik och kultur­ sekreteraren Mats Persson. Mora församling med kyrkoherde Lars Westberg i spetsen har visat gene­ röst tillmötesgående. Till honom och församlingens övriga anställda , främst kyrkvaktmästarna och personalen vid pastorsexpeditionen , riktas ett hjärtligt tack. Fil. lic. Ragnar Lannerbro har läst manuskriptet och bidragit med värde­ fulla synpunkter. Ett tack riktas även till fil. kand . Svante Nyberg som svarat för översätt­ ningarna från latin . Vid Sveriges Kyrkors redaktion har förste antikvarie Ragnhild Boström svarat för kontakterna mellan Morabokskommitten och Sveriges Kyrkor. Arkitekt Gunnar Wiren har biträtt med anvisningar rörande uppmätnings­ materialet. Avsnitte t om textilier har granskats av förste antikvarie Inger Estham vid riksantikvarieämbetets textilsektion . Stockholm i december 1984 Sten Karting Eva/d Gustafsson R . Axel Unnerbäck Altaruppsats från 1755. Oljemålning av okänd mästare, f ramställande korsfästelsen. ro ta: Kjells Foto AB 1983. MORA KYRKA OCH OXBERGS KAPELL Dalarna, Kopparbergs län, Mora tingslag; Västerås stift, Mora kontrakt MORA KYRKA Omgivningar Mora kyrka dominerar högslätten vid Siljans nordvästra ände . Kyrkan är belägen på det smala näs, som skiljer myrmarkerna vid Prästön och Österdalälven från Siljan, och är numera belägen i samhällets, f.d. Morastrands köpings, norra del. Väster om kyrkan ligger Zorngården med sin stora tomt, vilken i norr begränsas av Hemulån. I söder går den hårt trafikerade Vasa­ gatan; söder om denna- på den gamla kyrkvallens plats- finns en park, anlagd efter Ragnar Östbergs förslag kring Christian Erikssons staty av Anders Zorn. Öster om kyrkan går Badstu­ gatan och öster därom står klockstapeln samt det 1938 uppförda kommunalhuset med omgivande park. I nordost finns träbebyg­ gelse från tiden omkring 1900, omgiven av trädgårdar, i nordväst kyrkans materialbod samt en lekpark , enligt minnessten skänkt av "Morasonen K. O. Erickson, indianhövdingen Barth-Arkell , (Vita Björn)" till barnen i Mora 1951. Utmed kyrkogårdsstaketet i väster och norr går en smal cykelväg. I äldre tid fanns inte mycket bebyggelse i närheten av kyrkan. I väster låg byn Lisselby och i öster prästgården med omgivande byggnader samt skolan. Först mot 1800-talets slut förändrades den agrara miljön i och med Morastrands tätorts expansion. När de gamla kyrkogårdsmurarna raserades 1849 förstördes den gamla kyrkvallen. Vid kyrkvallen fanns 1662 (inv.) "Järn alnen , som der wijdh en stolpa fast hänger". Kyrkogården Kyrkogården inhägnas av ett gjutet järnstaket på kallmurad grå­ stensgrund. Spjälornas övre del bildar i varandra flätade spets­ bågar under rak överliggare. stolparna är utformade som kanne­ lerade kolonner och krönta av palmettburna halvklot; grindstol­ 10 MORA KYRKA p a rna har samma form men större dimensioner. Ingångar finns i söder mitt för vapenhuset, i sydost, samt en mindre utan sär­ skilda grindstolpar i norr. Vid sydöstra ingången finns ett rek­ tangulärt brunnskar med kant av röd sandsten och i norr en sop­ behållare av röd sandsten med trätak, båda tillkomna 1936 efter förslag av dåvarande antikvarien Erik Lundberg1. Gången mellan vapenhuset och södra kyrkogårdsingången är belagd med röda sandstensplattor enligt kyrkorådsbeslut 1933 och senast omlagd 1968. Övriga gångar är grusade. Runt omkring själva kyrkobygg­ naden finns en 1892 stensatt remsa av röda kullerstenar. På kyr­ kogården växer ett flertal träd, mest björkar. År 1861 (räk.) planterades lönnar, almar och björkar av gästgivaren C. J. Blom­ berg. 2 Trädplanteringar har även ägt rum senare, huvudsakligen i norr. Det nuvarande staketet i söder och öster är gjutet vid Furudals bruk och uppsatt 1852-1853. Det i väster och norr är gjutet vid Mora Mekaniska Fabriks AB och uppsatt 1870 (st. prot.). Stake­ tet kompletterades i samband med en kyrkogårdsutvidgning 1891 . I äldre tid inhägnades kyrkogården av murar av gråsten och tegel med höga spånslagna och rödtjärade spåntak. År 1661 (inv.) sägs "kyrkiobalcken" vara "ottekantigh, ähr muradh aff Gråsteen och Spånslagen, gåår rundt om Kyrkian". Socknemännen var tröga med underhållet av murarna; ständigt återkommer i protokollen klagomål på utebliven tjärning och reparation , och ibland hotas med böter, t.ex. 1670, 1678 och 1682. Vid kyrkans brand 1671 eldhärjades också ett stycke av muren, men iståndsattes redan samma höst. Efter Kungl. Maj :ts förbud 1764 mot spåntak på kyrkogårdsmurar3 underhölls inte taken. År 1828 (st. prot.) föreslogs stenhällar från Östnor till "kyrkobalkens betäckning". Det visade sig dock vara svårt att få ihop sådana i tillräckligt antal, varför torvbeklädnad föreslogs, men inte heller detta blev genomfört. År 1836 (st. prot.) uppläs­ tes Kungl. Maj :ts tillstånd att åter lägga spåntak på muren , men ingenting hände förrän 1849, då valet stod mellan att bygga en ny stenmur eller att uppsätta ett staket, vilket föreslagits redan 1832 Fig. J. Mora kyrka, situations­ plan, skala J:2000. Uppmätning av Th. Bergen/z och O. Lagergren J916 samt L. Andersson J971; ren­ ritad av S. Hård afSegerstad J983. Fig. 2. Kyrkan med kyrkogårds- mur och en stiglucka från sydöst. Oljemålning av Axel Nordgren, 1850-talet. (Zornmuseet.) Foto: Zornmuseet, Bengt Mattsson, 1982. KYRKOGÅRDEN 11 (st. prot.). Det senare förslaget vann, och den gamla bogårdsmu- ren revs samma år. År 1661 (inv.) fanns tre kyrkogårdsportar: "1. på Nordre sijdan, murad uhtan Hwalff medh Grååsteen och tegel , Taaket Spånslagit och tiärat , Port aff Träägallerij. 4 Wijndskifwor, Huuf, och 2 st. Korss förlohrade [ .. . ] 2. Port Sudhösteruht, aff gråå- steen och Tegel uhtan Hwalff", samt i övrigt lik den föregående. "3. Port Söder uht", även den av gråsten och tegel utan valv och lik de övriga, men trägallerporten sägs vara "stoor, och i honom en lijten gånghport". År 1681 (inv.) uppges norra porten vara "förlorad". År 1737 (räk.) revs den sydöstra porten och en ny uppmurades av Garp Per Andersson (1695-1743) från Rothagen på Sollerön. Den hade valmat spåntak och var åtminstone i bör- jan av 1800-talet vitputsad (fig. 2). År 1749 (vis. prot.) ersattes den gamla södra porten av en ny, sannolikt av samma typ som den sydöstra. År 1757 (vis. prot.) togs norra porten ned och öpp- 12 MORA KYRKA .- 1?:..~1'0/~ -.df-1,{-fit..., ~ pj,tuf-.':Y.k_/ll:. .. ~w &j«~~ ;J,.:...:t.l..w--.. ningen i muren sattes igen. Nya grindar till portarna skulle göras 1778 (kr. pro t.), så att småkreaturen lättare skulle kunna ute- stängas. Portarna revs 1849 samtidigt med bogårdsmuren.4 År 1665 (inv.) "Nedergrofwos the Dödas Been, som till en stoor Hoop i Beenhusett, som Stoodh Öster på kyrkiogården, församblade woro, Beenhuset och Korsen, som Stoodho wijdh the dödes griffter, bortfördes, och Kiörkiegården Jämnades, så mycket som mö j eligett skee kundhe". År 1808 (kr. pro t.) beslöts att begravningar skulle ske i varv, med början i nordvästra hörnet och mot öster. Ett järnkors skulle sättas på den senast öppnade graven. År 1816 (st. prot.) diskute- rades begravningsplatsernas bortflyttning från kyrkor och byar på grund av osunda ångors skull m.m. enligt Kungl. Maj :ts brev av den 18/10 1815. Pastor frågade om detta skulle genomföras i Mora. Socknemännen svarade att "Mora Församlings Kyrkogård var den bästa som kunde finnas: att ingen bättre stod att erhålla: att ännu ingen smitta eller skada förspordts af de dödas hviloplats omkring Kyrkan, och att ingen By i nära grannskap fans; hvar före de Alsingen nödvändighet kände , att öfvergifva begagnaodet af den plats, som deras Fäder och Förfäder til detta ändamål bru- kat , och hvarest de önskade hvila för sina egna ben, i kretsen af sina Anhöriga" . Man ansåg inte heller att kyrkogården behövde utvidgas, utan tyckte hellre att man skulle gräva djupare gravar och ställa kistorna ovanpå varandra. I samband med storskiftet blev mark anslagen till kyrkogårdens utvidgning, och 1849 utvid- gades kyrkogården till tre gånger sin gamla storlek, huvudsakli- gen mot väster och norr. Härvid ersattes den gamla bo gårdsmu- ren av det nuvarande staketet i söder och öster; i norr och väster uppsattes till en början ett provisoriskt trästaket, vilket 1870 ersattes av järnstaket. Efter denna utvidgning blev betning på kyrkogården förbjuden . År 1891 (kr. prot.) beslöts att kyrkogår- den skulle utvidgas 65 fot mot väster och 115 fot mot norr. Här- vid kompletterades staketet. Gången mellan vapenhuset och södra kyrkogårdsingången stensattes 1892 med kullersten, liksom Fig. 3. Kyrkan med omgivningar från sydväst. Teckning av CJ F. Ptagemann 1838. (Mandelgrenska samlingen, Folklivsarkivet, Lund.) Foto: Folklivsarkivet, Lund 1982. KYRKOGÅRDEN 13 Fig. 4. Kyrkan och klockstapeln från nordöst. Teckning av Carl Svante Hallbeck omkring 1880. (ATA.) Foto: ATA. en smal remsa runt kyrkan. Gångens kullerstenar utbyttes 1933 mot sandstensplattor. Ett förslag av trädgårdsarkitekt Sven A. Hermelin 1934 till planteringar och planering av kyrkogården genomfördes ej. Bodar En materialbod av naturfärgat timmer under tegeltak - innehål­ lande även lunchrum m.m. för kyrkogårdspersonalen - är be­ lägen utanför kyrkogården nordväst om kyrkan. Boden uppför­ des 1965 efter förslag av församlingsbyggmästaren Per-Erik Holin. År 1631 (inv.) omtalas "Kyrckioherberge tu st". De beskrivs 1661 (inv.): "Herbergen 2 stycken, Hwartdeera medh döör, Låås och Nycklar, och en Luuka. Husen äh ro gamble, och Taaken behöfwa förbettras". Vidare fanns "en Dubbeli Boodh, medh 2 döörar och ett Låås och Aspa för den eena, den andra medh en 14 MORA KYRKA Aspa", samt "Ett lijtet Stolpherberge, till Wijn och Byggningz Sädh, medh döör, 2 låås och gångejeren , 2 aspar en Luuka" . Av socknemännen upptimrades 1666 (inv.) "et Tyghuus , eller Wärcktygsboodh , wästan för Stoore Kyrkiedören" . Det hade "golff af stadiga Tillgor, Taak af Stadiga brädher, döör af twå Haltdelar, medh låås före och nyckell där till" . I samband med kyrkans återuppbyggnad 1671 uppfördes en smedja. År 1697 (vis. prot.) frågas om smedjan, som omtalas i böckerna, och sockne­ männen svarar att den sålts till Anders Persson i Kråkberg. Två nya härbren omtalas 1683 (inv.), vardera med tre lås. År 1736 (vis. prot.) sägs dubbelboden - verktygsboden eller "tiärboden" - vara "aldeles bofällig", och stalphärbret uppges vara till "wäg­ gar och tak förlorad" . År 1738 (kr. prot.) revs "tiärboden" och återuppfördes , dock inte på samma ställe som förut , eftersom den stod för nära klock­ stapeln, utan mitt emot sydöstra kyrkogårdsporten. Nytt tak lades på stalphärbret 1749 (vis. prot.). År 1792 (kr. prot.) togs det gamla stalphärbret ned och försåldes, och ett nytt uppfördes "för wästra ändan på Kyrkan, där gl. Klockstappulen stått". År 1801 (kr. prot.) klagas på betydande brister på kyrkans "Mark- Fig. 5. Kyrkan och klockstapeln f rån öster. Foto: Carl Curman 1889. (ATA.) •• KLOCKSTAPELN 15 Fig. 6. Klockstapeln. Planer och sektion, skala 1:300. Uppmätning av Th. Bergentz och O. Lagergren 1916. ::::::::: ,~- ---- ------- ----- _!:i ·:;;; ' i• • • .,~ ~- J .l .l -~ ~------- - - -- - ------------- - ·· ·· -'>: ....... " nadsbodar", och 1804 skall de säljas på auktion och en ny bod uppföras följande år. Den nya marknadsboden rödfärgas 1807 (räk.). År 1815 (inv.) fanns ett stolphärbre, en marknadsbod med två rum samt en materialbod, byggd utanför kyrkogården med ena gaveln mot dess östra mur. Den sägs då vara förfallen, och revs i samband med kyrkogårdens utvidgning 1849. Ännu 1868 (in v.) fanns stolpboden och marknadsboden kvar. 5 Klockstapel Klockstapeln (fig. 6-9) är uppförd av trä på kvadratisk plan och har grund av tuktad gråsten. Dess nedre del upp till klock­ våningen är uppåt avsmalnande och spånklädd. Spånen är till övervägande delen rektangulära och av senare datum. I norr finns dock stora delar av den ursprungliga mönstrade spånbekläd­ naden kvar (fig. 7); ett snedrutigt mönster med omväxlande halva rutor med rektangulära spån och halva rutor med spetsiga, nedtill tvärt avhuggna spån. I öster och väster finns strävor, spån­ klädda på ovansidan och stödjande mot klackvåningen strax under huvens nedre takfall. Mitt på västra sidan är en stor rund­ bågig dörröppning, avdelad på mitten med en stock som mitt­ 16 MORA KYRKA Fig. 7. Klockstapeln från nordväst. Foto: G. Reimers omkring 1940. (Dalarnas museum.) post, med två dörrar och en portik med spånklätt sadeltak samt profilerade taklister och vindskidor, uppburen av stock pelare. Till denna dörröppning leder några trappsteg av trä , stängda av spjälgrindar. Denna ingång leder till klockstapelns nedervåning. Dess övre delar nås från en mindre, raksluten ingång på stapelns södra sida. Denna ingång- som också är försedd med en portik, av samma typ som den större - har framför sig två trappsteg av sandsten; innanför leder en bred trappa rakt upp till klockvåning­ en. Klackvåningens väggar är lodräta och klädda med stående bräder, samt har två par ljudluckor på varje sida. I klackvåning­ ens inre träkonstruktion finns talrika inskurna bomärken , initi­ aler och årtal från 1700-talet och framåt. Huven är sedan 1887 kopparklädd; ursprungligen var den spån­ KLOCKSTAPELN 17 Fig. 8. Klockstapeln från sydväst. Foto: Nils Lagergren 1952. (ATA.) täckt (fig. 4). Dess nedre del är karnissvängd och på varje sida försedd med en bred takkupa under kopparklätt sadeltak , krönt av en förgylld flöjel med dalpil. Varje kupa har dubbla ljudluc­ kor, de i öster och väster försedda med små glasade fönsterglug­ gar. Lanterninen, som upptill och nedtill avgränsas av profilerade lister, har på varje sida två rundbågiga arkadöppningar, och kröns av en spetsig, upptill åttkantig spira med ett förgyllt kors samt en tupp. Klockstapeln är rödmålad med svarttjärade dörrar. Enligt uppgift i kyrkoarkivet (O I a:1) är klockstapeln "af Grunden och alt Resewercket" byggd 1672 av Stor Lars Jönsson (1640-1718) från Noret. Årtalsangivelsen måste emellertid vara åtminstone ett år för tidig, eftersom huvens former uppenbarli­ gen anknyter till tornspirans, vars av Jean de la Vallee6 uppgjor­ da ritning var färdig i mars 1673.7 Om de la Vallee även uppgjort ritning till klockstapeln är okänt. Den 1706-1707 uppförda klock­ stapeln i Sundborn8 har av allt att döma inspirerats av morasta­ peln. Vidare var spånbeklädnaden på den 1667- 1668 uppförda träkyrkan i Aspeboda9 identisk med de bevarade partierna av ur­ sprunglig spånbeklädnad på klockstapelns norra sida, vilket kan 18 MORA KYRKA tyda på , att samme byggmästare varit verksam i Aspeboda och i Mora. År 1678 (räk.) utbetalas till fjärdingsmannen Margrets Mats Larsson (1643-1707) i Morkarlby, "som tiärade Stapeln, och upsate Hanen" . Stapelns nedervåning inrättades ursprung- ligen som bårhus. År 1681 (kr. prot.) klagas över att liken står "obegrafne och rutna under Stapulen uti Båhrhuset" . Stapeln blev reparerad, tjärad och rödfärgad 1742 (vis. prot.). En stor re- paration ägde rum i etapper 1830--1832 (vis. prot.) , då den gamla spånbeklädnaden till största delen ersattes med ny av enklare utförande. Huven bekläddes med gammal kopparplåt från kyrk- taket 1887-1888 (kr. pro t.). Betydande reparationer ägde också rum 1900 och 1938. Vid det senare tillfället beslöt kyrkofullmäk- tige att huvens kopparbeklädnad skulle förnyas. Detta väckte starkt motstånd hos flera ledamöter, främst rektor J ann e Fig. 9. Klockstapelns övre delar f rån sydväst. Foto: Kjells Foto AB 1983. KYRKOBYGGNADEN 19 Romson10 och kyrkoherde Erik Hillerström11 , samt även hos Gerda Boethius, vilka ville återinföra den gamla spåntäckningen. Man fick stöd hos såväl Riksantikvarieämbetet som Byggnads­ styrelsen, vilka påyrkade spåntäckning, men trots detta genom­ fördes kopparbeklädnaden 1940. Klockorna hängde i tornet 1621 (inv.). År 1649 (räk.) omtalas dock en klockstapel , som man har "förbettrat". En stapel finns 1661 (inv.) "uht på där nu ähr Stapulzgärde, för Wästregafflen, ifrån denne Staapul ähr giordh en broa alt up till Klockestellet i Thornet, och klockorna där på upförde". År 1672 (st. prat.) "arbethade och dirigerade Mårtz Anders på Sold medh 8 andre Stapulen, hwarest Trotz Klockan i medlertijdh hengia skulle". Det förefaller alltså som om den gamla stapeln provisoriskt iståndsatts för detta ändamål, och klockan upphängdes där den 24 maj samma år. Kyrkobyggnaden Mora kyrka består av ett treskeppigt långhus från medeltiden med ett femsidigt kor av samma bredd, uppfört 1754, i väster ett torn, troligen från 1581, i söder ett vapenhus från omkring 1500, samt i norr en medeltida sakristia, utvidgad 1725-1726, och en tillbyggnad från 1756 vid tornets norra sida. De medeltida bygg­ nadsdelarna har tillkommit i flera etapper. Äldst är norra murens mittparti, som hört till en rektangulär kyrkobyggnad - troligen med smalare kor och ursprunglig sakristia - från omkring 1300. Ungefär ett sekel senare har denna kyrka förlängts mot väster. Sannolikt under 1400-talets sista fjärdedel har det nuvarande treskeppiga långhuset tillkommit genom breddning mot söder och förlängning mot öster, varvid sakristian ombyggts. Vapenhuset har tillfogats något senare. Långhuset har fyra strävpelare; en snedställd i sydvästra hörnet, två lägre på södra väggen på ömse sidor om vapenhuset - ej korresponderande med långhusvalvens gördelbågar - samt en på norra väggen väster om sakristian. Kyrkan är uppförd av gråsten i grått och rött med inslag av röd sandsten, samt tegel i murarnas övre delar , tornets översta våningar, gavelrösten samt dörr- och fönsteromfattningar. Teglet griper ojämnt in i gråstensytorna och är i kyrkans medeltida delar lagt i munkförband. Format: i västgavelns norra del 26,5­ 27 x 9,5-10,8 x 13-13,5 cm; i långhusets övriga medeltida delar 28-31 x 9,5-10 x 13-14 cm; i tornet 24,5-27,5 x 11-12 x 13- 15 cm. Måtten enligt Gerda Boethius (ms. SvK.). I tornet förvaras en lös tegelsten med tegelslagarmärke; längd 25 , bredd 13,1, tjocklek 9 cm. Från vapenhusets vind kan den ursprungliga taklisten stude­ ras. Den består av två skift på kant lagda, över varandra utkra­ gade tegel. Den övre raden är av mörkare, hårdbränt tegel, i den nedre är varannan sten mörk och varannan ljusare. Långhusmu­ rarna har höjts med omkring 9 tegelstensvarv 1671. 20 MORA KYRKA Fig. JO. Längdsektion mot norr, skala 1:300. Uppmätning av Th. Bergentz och O. Lagergren 1916. l t KYRKOBYGGNADEN 21 Fig. 11 . K yrkans plan, skala 1:300. Uppmätning av Th. Ber­ gentz och O. Lagergren 1916, kom­ pletterad av D. Dahl1964 samt M. Bergman och S. Hård af Segerstad 1983. <{CDUDUJU.c.:li- III~~IIDD a:: w o o il: w Q_ 1/) o å tornets inskriftsband, norra sidan. Foto: Gerda Boi!thius 1921. (ATA .) Tornet Tornet, som är smalare än långhuset, är byggt vid långhusets västgavel och rider med östväggen på denna . Det är inte symmet­ riskt placerat, utan har en dragning mot söder. Tornet har fyra­ troligen ursprungliga - strävpelare, två snedställda i sydvästra respektive nordvästra hörnen samt två lägre mot västgaveln i söder respektive norr, den södra trappstegsformad. Tornmurar­ nas nedre gråstensdelar är spritputsade upp till hörnsträvpelarnas höjd; där ovanför är muren av oputsat tegel i renässansförband , ställvis avbrutet av enstaka oregelbundna koppar. De översta tegelskiften under gesimsen från 1673 har enligt G. Boethius (ms. SvK.) glaserade eller starkt hårdbrända koppar, som bildat ett snedrutat mönster. Ursprunglig fogstrykning kan ingenstans iakttas. Mitt på tegelfasaderna finns en blinderad bård med trappstegstandad översida, och ovanför denna en slät blinderad list. Tornet har mot söder, väster och norr tre, i öster två, svagt stickbågiga ljudgluggar, täckta av tjärade träluckor, sannolikt från 1681 (kr. prot., inv.), då man gjorde "Nya luckor för Tor­ net, at icke Kai j orne, Som tillförene sked t war, Tornet innan till oreena, och fördärfwa skulle". Tegelmurarna är lagade på flera ställen, mest i norr. Under ljudgluggarna finns runt tor­ net, med början i söder, ankarslutar, bildande inskriptionen Fig. 32. Ingång till tornets övre delar, i tornets södra sida. Foto: Kjells Foto AB 1982. KYRKOBYGGNADEN 35 "A MDCLXXIII". Läsningen störs dock av flera , mellan bokstä­ verna i senare tid insatta, lodräta ankarslutar. I norr finns dess­ utom ankarslutar bildande inskriften "l H S" samt där under "1873" . Överst på tornmuren en gesims med fris , avfärgad i gul­ aktig puts och med inskrift i röda versaler: "GUDI TILL ÄRA HAFVER KONUNG CARL XI ÅR 1673 LÅTIT BYGGA DETTA TORN". Inskriften har fått sin nuvarande bokstavsform 1921 och har ytterligare påbättrats 1936. Den har tidigare ommå­ lats 1715 (räk.), 1751 (krönikebok) och 1873 (räk.) , då bokstä­ vernas utseende förändrades och stavningen fick sin nuvarande lydelse. Den ursprungliga inskriften, delvis blottad och undersökt 1921, var enligt G. Boethius (ms. Sv K.) i guld på rödgulaktig bot­ ten . 17 Bokstävernas plats överensstämmer inte med de nuvarande (fig. 31). Tornets bottenvåning är sedan 1964 öppen upp till tornkamma­ rens golvnivå. Fem rader av stockhål utvisar de forna låga mel­ lanvåningarnas plats. I väster byggdes 1964--1965 en läktare av trä med trappa i söder, för att underlätta studium av kyrkans sen­ medeltida västfasad , som utgör rummets östra vägg. De övriga tre väggarna är vitputsade. Tegelmuren runt ingången mot kyrko­ rummet skjuter fram något från det omgivande gråstensmurver­ ket, vilket före 1964 varit tjockt överputsat i nivå med ingångens omfattning. I söder och norr uppsattes 1936 ett ramverk av stockar och bitar av 1671 års taklist. Golvet är av rödaktig sand­ sten , lagt vid 1964--1965 års restaurering. Golvet var 1661 (vis.) av "tijlster". Ett platt trätak byggdes 1681. Tornets övre delar nås genom en rundbågig öppning (fig. 32) på dess sydsida. Öppningen täcks av en enkel svarttjärad bräd­ därr med stocklås, troligen tillverkad 1678 (kr. prot.), då "en döör giordes för Thornet, at ther inne kunde så mycket bettre både heela Kyrkian blifwa stengd och hägnad , som och andra kyrkiones reedskap förwarade". På dörrens insida är ett bomärke inskuret. Nedanför dörröppningen ligger tre trappsteg av rödak­ tig gråsten. Genom en tegelmurad spiraltrappa med ojämna steg av gråsten och sandsten med inslag av tegel kommer man direkt upp till tornkammaren. Trapploppet får ljus av tre ovanför var­ andra sittande smala, rakslutna gluggar. Tornkammaren har trä­ golv. Västgavelns övre del - svartbränd efter eldsvådan 1671­ avtecknar sig tydligt i öster. Hål efter snedställda stockar i södra, västra och norra väggarna torde hänföra sig till den ursprungliga tornspirans konstruktion . I söder leder en trätrappa upp till den ursprungliga klockvåningen. Från denna leder i öster en öppning ut på takåsen samt en trätrappa upp till tornspirans inre delar. Tornspiran är numera helt kopparklädd. Dess nedre del består av en karnissvängd huv, som mitt på varje sida har en kantställd kvadratisk öppning med profilerad omfattning, krönt av en för­ gylld kula. I dessa öppningar sitter fyrdelade fönster, utom i den 36 MORA KYRKA östra, där tornurets timslagsklocka är placerad. Huven uppbär en lanternin med svagt skrånande hörn. På grund av tornets form är lanterninen bredare i väster och öster. Mitt på varje sida finns ett rundbågfält, flankerat av släta pilastrar. I höjd med fältens neder- kant går en list runt lanterninen. I bågfälten, som av allt att döma ursprungligen stått öppna, har sedan 1764 urtavlor varit insatta. De nuvarande urtavlorna av glas härrör från 1936. Lanterninen har överst en profilerad kornisch; där ovanför sitter på varje sida krön i form av trubbiga gavelfrontoner med lökkupolformade spi- ror och förgyllda flöjlar. Tre ursprungliga tvåtungade flöjlar av koppar (fig. 35) förvaras i klockvåningen . En är prydd med ett C i spegelmonogram, en med S och en med årtalet 1673. Den felan- de torde ha haft bokstaven R, så att innebörden blir Carolus Rex Suecia? 1673. I den östra frontonen sitter tornurets kvarts- slagsklocka. Själva spiran är åttakantig. Strax nedanför dess mitt är ett mellanstycke, avgränsat upptill och nedtill av profilerade vulster, och försett med åtta ovala fönsteröppningar, liggande i de fyra väderstrecken, stående på skråsidorna . Spiran kröns av ett förgyllt klot med kors. Tornet är i sin helhet ca 67 m högt. 18 Efter kyrkans brand 1671 stod tornet länge obetäckt. Kyrko- herde Andreas Erici Nohr-Morreus 19 , som hade goda kontakter Fig. 33. Tornspiran från sydväst. Foto: Kjells Foto AB 1983. Fig. 34. Tornspiran från sydväst före 1935. Foto: Fredrik Falken- berg omkring 1920. (A TA.) Fig. 35. Tre flöjlar av koppar från 1673, hörande till tornspiran. Foto: Kjells Foto AB 1983. KYRKOBYGG NADEN 37 med rikskanslern Magnus Gabriel De la Gardie, lyckades emel­ lertid - säkerligen genom dennes förmedling20 - under konung Karl XI:s besök i Mora i början av 1673 utverka, att konungen skänkte en ny tornspira till församlingen. Ritningarna till denna uppgjordes , som Gunnar Ekström påvisat, av Jean de la Vallee21 -ej Nieodemus Tessin d.ä., som den lokala traditionen tidigare gjort gällande - och var färdiga redan i mars samma år. 22 Den 2 april skrev kammarkollegium kontrakt med tornbyggaren Anders Olofsson från Stockholm, som skulle utföra själva bygg­ nadsarbeteL Detta kunde påbörjas den 17 april. 23 Den 3 oktober var spiran färdig , och då hade också de i Stock­ holm tillverkade dekorationerna anlänt: "1. Stoor Knapp. 3. mindre Dito. l dubbel Sool och en flamma till Sielfwe Store Kårset , altsammans af förgylt Kåppar. Sedan; 4 Stycken aflånge spitzige Kåppar-Knappar, med tyrekantige Fötter in under, men upp i Spetzen med små runda förgylta Knappar Flögden och Spetzen, som komma äfwen uppå de fyra frontispicerne; Och sids t fyra runda Kåppar Knappar med tyrekantige Fötter, till de tyrekantige windz Kapperna nederst på tornet , så och så mycket Kåppar-Spijk som till heela wärcket behöfwes. "24 Den 3 januari 1674 skriver landshövding Gustaf Duwall25 till riksskattmästaren Sten Bielke och meddelar denne , att "emedhan uthaf sielfwa afrijtningen , som i Mohra Sochn ähr, man ingen anledningh kan hafwa , hwadh slagz Färger bäst der till Kunna wara tienlige; Förthen skul hafwer Jagh skrifwit , Borgmäst. La­ vale, som afrijtningh giordt hafwer , här om till , medh beiäran han wille migh Notificera hwadh Resolution Eders Excellz her­ uthöfwer behagar att fatta [ . . .)''. 26 I augusti 1674 är dock allt fär­ digt , och Nohr-Mor--,_~.---"-~- ·--.~. -~-----.___.---~-~- ·-..:···-~.-.-..-~:c Sannolikt under 1520-talet försågs valven och troligen också väggarna i kyrkans östligaste trave med kalkmålningar, av vilka fragment ännu finns bevarade (se nedan). Enligt uppgift i en inskrift på en nu försvunnen klocka (se nedan), samt i kyrkans krönikebok , byggdes tornet 1581, "I her Olofs Andrere44 Kyrkio-Heerdes , och Aaron Olofssons Lähns­ mans tijdh", en datering, som inte motsägs av de grova formerna och det vacklande förbandet. Det måste ändå stilistiskt sett räk­ nas till medeltiden trots sin tillkomst långt efter reformationen. Vid samma tidpunkt nybyggdes i det närmaste grannskapet två kyrkor med senmedeltida formspråk; Ore omkring 1570 och Älv­ dalen 1586. Vid tornbygget spolierades stora delar av västgavelns utsmyckning, västportal och fönster murades igen och en enkel, stickbågig portal togs upp mellan tornet och långhuset. Det torn som 1578 omtalas som "förfallet" , och som Consistorium samma år medgav socknemännen att "förbygga och upprätta", torde ha varit en senmedeltida takryttare av trä , som vid denna tidpunkt rivits och ersatts av det nuvarande tornet. 45 1600-talet fram till 1671 Kyrkans grundförhållanden tycks tidigt ha orsakat problem. Väg­ garna sägs 1621 (inv.) vara "remnade" och valven "mäst alla rem­ nade" . Samma uppgifter återkommer i en inventarieförteckning 1631, där dock pelarna sägs vara "beholdne". Kyrkan uppges här vara byggd "af sochnen sielff". Hiilphers uppger, att kyrkan utvidgades 1632 med ett valv i sydvästra hörnet , på bekostnad av Gustaf II Adolf. 46 Detta är uppenbarligen en missuppfattning, 54 MORA KYRKA eftersom detta parti tillhör den senmedeltida byggnadsetappen. Däremot kan det mycket väl hända, att ett valv på grund av sprickbildningen blivit nedrivet och slagits om, och det är också tänkbart att åtminstone strävpelarna i söder tillkommit samtidigt; att södra väggen lutar utåt kan tydligt iakttas. Att reparationer även ägt rum på östra gaveln antyder Hiilphers' uppgift att man vid rivningen av östgaveln 1754 påträffat 7 mynt från 1632.46 I alla händelser pågick byggnadsarbeten under 1630-talet; 1637 (räk.) utbetalas för "Jern och Spijck till Kyrckiones bygningh" , och 1638 till "Jöran Matzon som bygde Hualffuet" . Detta är möj­ ligtvis den reparation som Hiilphers avser. År 1639 (räk.) utbeta­ las för "bygningh, smedningh och them som hafwa tiäradt". I ett visitationsprotokoll 1661 beskrivs kyrkans dåvarande utseende: "Sielfwe Kyrckian bygd aff Grååsteen och teegell, först Lijten, sedhan tillökadh på bredd- Lengd- och Högden, medh Thorn på Wästre gafwelen, begrijper nu uhti sigh i Lengden 66 alnar, i bredden 32 alnar. Pelare mitt i Kyrkian 2 rader, på hwarthera raaden 4 stycken, för uhtan Hwalfpeelare uht medh Weggarna, giöre tillhoopa 15 Hwalf Charer alle aff Tegel Hwelfde. Taaket Spåånslagit och tiärat , Faoten på taaket rund t om festad t [ ... ] Thoren spåånslagit och tiärat , behöfwer förbettras. Uhtan på, på nordre sijdan, Pelare 3 stycken, på Södre sijdhan 7 stycken Spån­ slagne behöfwe förbettras. Windskijfwor och Korss på östre gaf­ welen, halfwe Windskijfwor på den westre. " Strävpelarna blev 1662 (kr. prot.) "medh Sochnens kalck och dagzwerchen" repare­ rade , och 1666 (inv.) blev "hualffuett innan til boatatt och med stoara Spi j kar ihoophöfttatt". Branden 1671 och återuppbyggnaden Natten mellan den 3 och 4 maj 1671 drog ett synnerligen kraftigt åskväder fram över morabygden. Man kunde inte dra sig till min­ nes något liknande, "förmenandes Werldennes enda och then sidstoo Jesu Christi dagh altreedo komma" . Ungefär vid midnatt slog blixten ned i kyrktaket på södra sidan invid tornet. Elden spred sig så hastigt , att kaplansdrängen , som rusat upp i tornet för att klämta brandsignal , endast hann slå tre slag på den största klockan "till ett bedröfweligit Valete" innan elden tog överhan­ den och drängen "sigh medh flychten salvera moste". En stor mängd folk strömmade till från alla håll , men elden hade redan spritt sig. Man kunde inte göra mycket för att hejda den. På en timme var alla tak övertända, liksom halva bogårdsmuren och ett "nytt skiönt tygz-huus" på kyrkogården , varefter "i brand och asko altsamman nedhergiordes" . Alla klockor smälte ned. Ge­ nom tornet spred sig elden även in i kyrkan , men åstadkom där förhållandevis liten skada. De båda dörrarna i väster , västläk­ taren samt golv och fönster skadades och gapskullens trävirke och korportalens dörrar förstördes , men man lyckades genom KYRKANS BYGGNADSHISTORIA 55 riklig vattenbegjutning stoppa eldens framfart, och valven höll. Även prästgården och flera andra hus i närheten var hotade men räddades, delvis tack vare en lägligt kommande kraftig hagelskur. Endast tre dagar före branden hade Andreas Erici Nohr­ Morreus tillträtt som kyrkoherde. Han var morakarl, bördig från Noret och hade tidigare varit komminister i församlingen; dess­ utom var hans bror Mats Ersson Nohrman (1638-1698) länsman i socknen. Han var alltså en man som i hög grad ägde socknens förtroende. Nohr-Morreus hade även sedan sin studietid ett gott förhållande till högt uppsatta personer, som rikskanslern Magnus Gabriel De la Gardie och landshövding Gustaf Duwall i Falun, och ger i allt ett intryck av att ha varit en synnerligen dugande och handlingskraftig man, väl skickad att snabbt ge sig i kast med återuppbyggnaden. I kyrkans inventariebok samt i kyrkorådets protokoll skildrar han utförligt eldsvådan och återuppbyggnads­ arbetet. Redan den 25 maj - 21 dagar efter branden - utfärdade för­ myndareregeringen ett kungligt brev med innehåll att Mora för­ samling under tre fortlöpande år skulle till reparationskostnader­ nas bestridande erhålla all kronan tillkommande säd i kyrkohär­ bärget, kronotiondet. Denna förmån hade Nohr-Morreus lyckats utverka genom sina kontakter. Samtidigt hade man inte försuttit någon tid med att påbörja återuppbyggnaden; det gällde främst att få kyrkan under tak för att skydda valven. Det beslöts att var­ je person äldre än 12 år i socknen skulle till bygget ge "it bräde och en spin". Samtidigt skickades "en beskedetig man" till Orsa för att "bese thes kyrckias taakslag". En erfaren byggmästare måste tillkallas, varför pastor uppsatte en skrivelse , och "Finnes Lars uppå Kråkberg" avreste med denna till Falun. Skulle han inte där hitta någon byggmästare fick han söka vidare, "alt medh it omak". Material hade nu kommit fram, men 40 spiror per tak­ lag visade sig inte räcka, varför ytterligare 40 beställdes fram. I slutet av maj anlände byggmästaren Olof Nilsson och hans dräng Johan Nilsson från Kopparberget, och den 30 maj gjordes "ac­ cord" med honom att han skulle bygga långhus-, sakristie- och vapenhustak med vindskidor, spånslagningen dock undantagen. Arbetena påbörjades den 29 maj. Man undersökte kyrkan och fann att alla pelarna var "beholdne", utom en på norra sidan. Den 10 juni sändes en karl från varje tingslag till kyrkan för att röja bråte från valven och hjälpa Brygt Olof Matsson att flytta stegen på taket. Den nya takkonstruktionen skulle uppföras i två fall, "för l) större warachtighet skull 2) större Guds Huus pryd­ nadh". Dessutom skulle långhusmurarna höjas två alnar. Ytter­ ligare fem syllar per tingslag skulle framskaffas, liksom 30 tunnor kalk och 1600 tegelstenar per tingslag. 16 timmerkarlar antogs till en början r- dessa skulle få 5 daler om dagen och hålla kost själva - och så många murmästare som fanns att uppbringa 56 MORA KYRKA Fig. 53. Kyrkan från söder. Teck­ i ning av O.S. von Unge omkring 1845. (Kungl. Biblioteket.) Foto: Kungl. Biblioteket. l ; skulle utan ursäkt tillsättas av fjärdingsmännen, samt få goda drängar. Två murmästare och en dräng per tingslag behövdes; dessutom skulle varje tingslag ställa till förfogande en smed för att räta ut spik. Arbetet fortskred till en början planenligt, men den 30 juni , som var den första stora böndagen, blåste de resta sparrarna omkull mitt under pågående gudstjänst. Denna olycka berodde delvis på "wåra synder", men också på slarv från byggmästarens sida , då han låtit resa sparrarna fortare än han hunnit fästa dem. För detta fick han också avdrag på lönen. Ingen större skada ha­ de emellertid skett. Den 29 juni hade ansenlig penninghjälp kom­ mit från Stockholm, och fjärdingsmännen sändes upp på valven för att se vad som felade samt "gilda" bräder och förkasta de Fig. 54. Kyrkan med omgivningar från sydväst. Blyertsteckning av Carl Ståll844. (Privat ägo.) Foto: Nordiska museet. KYRKANS BYGGNADSHISTORIA 57 "ogilda". Vidare skulle spån tillredas och torkas för att kunna läggas till hösten. Man undrade om man skulle lägga näver under spånen, varför detta skulle kontrolleras med Leksand och andra socknar. Den l oktober 1671 kunde pastor gratulera sig till arbetets framgång, och berömde församlingsbornas stora flit. Vindskidor- na skulle nu målas "medh åtskillig färga" av en målare från Kop- parbergeL Den 6 oktober besiktigades taket och befanns riktigt. Efter påsk 1672 var det dags att återuppta arbetena efter vintern. Brygt Olof skulle tjära taket, kyrkan skulle vitlimmas utvändigt, bogårdsmuren repareras och vindskidor uppsättas. Kalk lovades från Rättvik, och ett par socknemän for till Rättvik och Leksand för att tacka för all hjälp. Mellan den 7 juni 1672 och l januari 1677 saknas kyrkoråds- protokoll, och återuppbyggnadsarbetena kan därför inte följas i detalj. Arbetena fortsatte dock successivt. Tornspiran uppfördes 1673- som Nohr-Morreus genom Magnus Gabriel De laGardies förmedling lyckats få Karl XI att skänka - av tornresaren Anders Olofsson efter ritning av Jean de la Vallee. Spiran stod färdig på förhösten 1674. Samma år (räk.) hade mäster Johan Israelsson från Västerås "bebundet hwalfwet med många och åthskillige swåra Jernband, och hwijtlijmat" . Enligt ett visita- tionsprotokoll från 1683 pågick byggnadsarbetena successivt fram till 1677. 58 MORA KYRKA 1700-talet Under 1700-talets första decennier ägde mest småreparationer rum. 1725- 1726 utvidgades dock sakristian mot norr till sin dubbla storlek. Grundförhållandena var emellertid problema- tiska; vid visitation 1736 uppges det sydöstligaste valvet vara räm- nat, och östgavelns tillstånd är inte heller tillfredsställande. Det sägs vidare, att man redan 1729 ansökt hos konsistoriet och landshövdingeämbetet om att få bygga ett nytt kor, vilket också beviljats, men att man på grund av penningbrist fått avstå från detta och i stället byggt en läktare. I ett brev till konsistoriet 1751 omtalar pastor att en hotande spricka uppstått i östgaveln "ända up genom muren in til takfoten", och därför ansöker man om stiftskollekt. Denna beviljades, och grunden till det nuvarande femsidiga koret kunde läggas 1753. I samband med korbygget lagades alla valv och vitkalkades, samtidigt som stora delar av den fasta inredningen förnyades och ombyggdes. Det nya koret invigdes första advent 1754. Byggmästare och sannolikt även arkitekt var Peter Schultzberg47 från Västerås , med Elinos Eric Fig. 55. Kyrkan med omgivningar f rån sydväst omkring 1870. KYRKANS BYGGNADSHISTORIA 59 Fig. 56. Interiör mot öster omkring 1890. (KyA.) Ersson (1721- 1793) från Noret som "Wärkgesäll" och i praktiken arbetsledare. Elinos Eric byggde 1756 en benkammare i hörnet mellan västgaveln och tornets norra sida. Ett urverk insattes 1764 i tornets lanternin. 1800-talet fram till 1895 Åskan slog ånyo ner i kyrkans tak 1820. Elden kunde släckas utan större svårigheter, men flera fönster gick sönder och delar av inredningen skadades. Från 1829 och framåt bekläddes kyr­ kans tak successivt med kopparplåt. En mer omfattande repara­ tion påbörjades 1837 med utvändig vitkalkning, utförd av Jugås Anders Ersson (1808-1854) i Kråkberg. En invändig putsning och kalkning ägde rum och nya fönsterbågar insattes 1838; sannolikt fick fönstren vid detta tillfälle den stickbågiga form, som de be­ höll till 1895. Den fasta inredningen ommålades 1839 och 1840 av Anders Reinhold Richman48 i Falun. Nästa större reparation genomfördes 1872-1873 efter förslag av byggmästaren Björk Anders Jonsson (1815-1891) från Vikarbyn i Rättvik. Då tillkom den nuvarande spritputsen med släta omfattningar och lisener. Arbetet utfördes av Stickopers Anders Matsson (1830-1917) i Färnäs. I förslaget ingick också en sockel av sandstenshällar runt kyrkan samt ny tegelbeklädnad på tornets 60 MORA KYRKA Fig. 57. Interiör mot väster. Foto: Car/Curman 1889. (ATA .) övre delar, "hvilket skulle medföra icke allenast en nu saknad prydlighet, utan och en kanske 200-årig varaktighet" (kr. p rot.). Inget av detta genomfördes, endast utbyte av vissa tegelpartier på tornets norra sida. År 1874 beslöts att mura en sockellist av cement runt kyrkan. Sin första värmeanläggning fick kyrkan 1879, i form av två järnkaminer, s.k. Gurneyska ugnar, från Bolinders verkstäder. 1895 års restaurering Behovet av en genomgripande restaurering gjorde sig allt mer gällande, och 1884 utarbetades ett förslag av Björk Anders Jons­ son. Man ansåg dock att frågan borde utredas ytterligare, och förslaget insändes därför tillsammans med församlingens önske­ mål till ÖIÄ, där ett nytt förslag upprättades 1887 av arkitekten Carl Möller49 . Emellertid anfördes besvär över uttaxeringen för KYRKANS BYGGNADSHISTORIA 6 1 Fig. 58. Interiör mot öster efter 1895 års restaurering. Foto: Berta Hallgren. (Mora bygdearkiv.) kyrkoreparationen, vilket fördröjde arbetena. En byggnadskom­ mitte tillsattes 1888, bestående av en man från varje by. Samma år enades kyrkorådet och byggnadskommitten om ett reviderat förslag, det s.k. bemedlingsförslaget. Oenighet förelåg emellertid fortfarande om hur restaureringen skulle genomföras. En del ansåg att man borde behålla läktarna för att få så många platser som möjligt, och att läktarbröstningarnas målningar borde till­ varatas. Beslutet dröjde . Vid röstning i kyrkostämman 1891 mel­ lan Mällers förslag och bemedlingsförslaget avslogs det förra, och det senare avslogs också i andra voteringen. Hösten 1892 upp­ rättades två nya kostnadsförslag av Anders Romson , i huvudsak följande Mällers förslag, ett fullständigt och ett partiellt. Kyrko­ rådet ansåg dock att man helst borde genomföra det fullständiga förslaget, så detta antogs. Efter vissa förändringar och tillägg fastställdes ritningarna den 28 maj 1894. Ingen huvudentreprenör antogs, utan skilda anbud infordrades på olika delar; Anders Romson hade dock överinseende över samtliga reparationsar­ beten. Restaureringen genomfördes 1895. Härvid omändrades fönstren till spetsbågig form - några fönster flyttades också för 62 MORA KYRKA Fig. 59. Interiör mot väster efter 1895 års restaurering. Foto: Fredrik Falkenberg. (ATA .) symmetrins skull - valven kalkades och försågs med enkel mål­ ningsdekor, och nya golv lades, i koret av cement och i långhuset av trä. Alla läktare revs, och en ny västläktare samt en barriär på gapskullemuren uppfördes. Likaså revs den gamla bänkinred­ ningen, och en ny insattes. Predikstolen flyttades österut till nästa pelare och sänktes. Nytt altarskrank insattes, och kaminerna flyttades. Tak och väggar i tornets bottenvåning brädfodrades. Interiörens utseende efter restaureringen framgår av fig. 58-59. Restaureringar under 1900-talet En ny värmeanläggning med varmluft installerades 1904 enligt förslag av civilingenjör Wilhelm Dahlgren i Stockholm. För detta ändamål byggdes en ny källare under sakristian, och varmlufts­ kanalerna drogs genom gapskullemuren. Kaminerna hade näm­ ligen sotat ned interiören kraftigt, och redan 1905 beslöts att inte­ riören helt skulle ommålas. Verkställaodet av beslutet dröjde dock, och 1910 framlade arkitekten Fredrik Falkenberg förslag till flera restaureringsåtgärder: restaurering av vapenhuset, av­ knackning av pelarna och framtagning av eventuella medeltida målningar, nya vindfång, målning av bänkar, eventuell återupp­ sättning av läktarmålningarna m.m. Man beslöt dock att skjuta dessa åtgärder på framtiden, men interiörens vitkalkning genom­ fördes 1912 (fig. 60), och i samband härmed installerades elekt­ risk belysning i vissa delar av kyrkan. Tre vindfång utfördes efter Falkenbergs förslag 1921. Mer genomgripande åtgärder var emellertid önskvärda. Ett program upprättades 1925 av arkitekten Ragnar Hjorth50 för en KYRKANS BYGGNADSHISTORIA 63 Fig. 60. Interiör mot öster efter 1912 års restaurering. Foto: Berta Hallgren. (Mora bygdearkiv.) fullständig inre restaurering. Som en omedelbar följd av detta blev en 1895 uppsatt brädvägg under läktaren borttagen, men nå­ gra andra åtgärder vidtogs icke. Restaureringsplanerna återupp­ togs först 1934, då Hjorth emellertid förklarade sig vara förhind­ rad att delta i restaureringsarbetet. Ett nytt program, baserat på det föregående, presenterades av Erik Lundberg i november 1934. Många bristfälligheter fanns, som snabbt borde åtgärdas. Särskilt akut var värmesystemets dåliga tillstånd. En olycka inträffade 1935 mitt under pågående högmässa med biskopsvisita­ tion, varvid flera personer kolosförgiftades och måste föras till sjukhus. En omfattande reparation av takkonstruktion och torn­ spira ägde rum 1936 efter förslag av plåtslagarmästare Mauritz Andersson, Stockholm, varvid kopparbeklädnaden förnyades. Interiören rengjordes 1937 och vissa småreparationer utfördes, men mer genomgripande förändringar vidtogs ej. Ett nytt restaureringsprogram utarbetades av Jerk Werkmäster i samarbete med Gerda Boethius 1943, innefattande bl.a. fram­ tagning av gamla färger på den fasta inredningen och återinföran­ de av sluten bänkinredning. Ett fullständigt restaureringsförslag 64 MORA KYRKA med beaktande av dessa önskemål, samt i övrigt i överensstäm­ melse med Hjorths program från 1925, upprättades 1945 av arki­ tekten Bernhard Schill51 , Djursholm, och antogs. Entreprenör blev Byggnadsfirman Anders Diös. Arbetena påbörjades 1945 med installation av ny elektrisk värme och belysning, och skulle fortsättas hösten 1946. Den 29 november detta år avslog emeller­ tid Kungl. Maj :t ansökan om byggnadslov på grund av överträ­ delse av bestämmelserna om tillståndstvång för byggnadsarbete, och Kungl. Arbetsmarknadsstyrelsen förbjöd genom polisen ar­ betenas igångsättande. Först i maj 1948 kunde arbetena återupp­ tas. Kyrkan återinvigdes första söndagen i advent samma år. Restaureringen innebar kalkning av väggar och valv - pro­ grammet hade innefattat avknackning av senare puts och fram­ tagning av eventuella kalkmålningar, men detta blev inte genom­ fört - nya glasfönster i koret samt nytt golv av kalksten i koret , mittgången och tvärgångarna. Vidare återinfördes sluten bänkin­ redning, varvid de gamla bänkkvarterens läge delvis rekonstru­ erades, och ett nytt altarskrank gjordes. Äldre färger framtogs på altaruppsats och predikstol och konserverades av Jerk Werkmäs­ ter , som även färgsatte bänkinredningen. Programmet genomfördes dock inte i sin helhet. Vissa arbeten ägde rum i etapper under 1950-talet; 1951 upptogs en yttre in- Fig. 61. Interiör mot öster efter 1948 års restaurering. Foto: Ernst Karlsson 1953. (Mora bygdearkiv.) KYRKANS BYGGNADSHISTORIA 65 Fig. 62. Interiör mot väster efter 1948 års restaurering. (KyA .) gång till sakristian och en WC anordnades därinvid ; 1953 om­ byggdes och utvidgades orgelläktaren, varvid äldre läktarmål­ ningar återuppsattes. Samma år restaurerades sakristian efter Jerk Werkmästers förslag. Under hela 1950-talet oroades man dock av sprickbildningar i valven, och behovet av en grundlig restaurering med byggnadsteknisk genomgång kvarstod. Ett nytt restaureringsförslag av byggnadsrådet David Dahl antogs 1961 i princip, och fastställdes efter smärre ändringar 1963. Byggnadsarbetena påbörjades i februari 1964 med Bygg­ nadsfirman Anders Diös som entreprenör, och återinvigningen kunde ske den 3 oktober 1965. De företagna åtgärderna blev om­ fattande. I tornet revs alla bjälklag ut till tornkammarens golv­ nivå, den medeltida västgavelns synliga delar restaurerades och en läktare byggdes i väster för att underlätta studium av denna. Samtliga golv revs upp utom i sakristian, och gamla grundmurar och gravar undersöktes och uppmättes, varefter betongvalv göts över gravarna. Nytt golv av sandsten lades överallt utom i bänk­ kvarteren, där det gamla trägolvet återinlades efter komplette­ ring och isolering. En brudkammare inrättades i den f.d. ben­ kammaren , varvid en dörrförbindelse till kyrkorummet togs upp . Väggar och valv omputsades; det visade sig härvid att den mesta putsen i valven samt även på väggarna satt lös och måste knackas 66 MORA KYRKA ned helt. Dessutom var sprickbildningarna i valven betydligt värre än väntat, vilket medförde extra omfattande förstärknings­ arbeten. I den medeltida kortravens tre valv framtogs och kon­ serverades fragmentariska kalkmålningar, vilka sedan åter över­ kalkades utom i det nordöstligaste valvet. Ä ven pelarna försågs med helt ny puts, kapitälen behölls dock. Den gamla muren mel­ lan kyrkorummet och sakristian med uppgång till gapskullen revs, delar av gapskullebågen framtogs och en ny läktare uppför­ des här. I väster uppfördes en helt ny, mindre orgelläktare, och i båda läktarnas bröstningar insattes ett antal av de gamla Jäktar­ målningarna. Bänkinredningen ommålades delvis. Ovanpå valven isolerades med mineralull. KALKMÅLNINGAR I långhusets östligaste trave - den senmedeltida kortraven ­ finns i de tre valven fragmentariska kalkmålningar bevarade, av vilka dock endast de i det nordöstra valvet (fig. 63-64) är synliga. Provavknackningar utfördes 1958 av konservator Sven Dalen, som därvid inte ansåg, att målningarna var i sådant skick att de borde tas fram. Vid restaureringen 1964--1965 fanns ett starkt önskemål hos församlingen att målningarna skulle blottas, medan Raä rekommenderade deras överkalkande. Kompromisslösning­ en blev - som tidigare sagts - att målningarna i det nordöstra valvet togs fram helt, medan de båda andra valvens målningar undersöktes, konserverades och överkalkades sedan åter. Ar­ betet utfördes av konservator Evald Håkansson från Bengtsarvet på Sollerön, som även i akvarell avbildat samtliga målningar.52 Målningarna undersöktes av Henrik Cornell och Sigurd Wallin, vilka i en skrivelse 1965 daterar dem till 1520-talet och anser dem ha samhörighet med målningarna i Stora Skedvi från samma tid. Till denna uppfattning ansluter sig också Mereth Lindgren och nämner även kyrkor i Uppland- t.ex. Edebo ochValö-samt Arbrå i Hälsingland som tänkbara paralleller. 53 Målningarnas synnerligen fragmentariska tillstånd lägger emellertid svåra hin­ der i vägen för varje tolkningsförsök. Beskrivning över målningarna Siffrorna nedan syftar på dem i vidstående schema. Mittvalvet:­ 1-6, Änglar. - 7, Kors(?). - 8, Stående helgon. - 9, Otydlig figurscen med byggnad t.h. - 10, Otydlig scen. - 11 , Växt­ ranka. - 12-13, Stående helgon. - 14, Figurscen med byggna­ der i bakgrunden. - 15, Stående helgon (kyrkofader?) med språkband. - 16, Växtranka. - 17, Stående helgon. - 18, Helgon(?). - 19, Scen med i mitten stående helgon med lågkul­ lig hatt. - 20, Helgon med språkband. - 21, Växtranka.- 22, Utplånat. - 23-24, Figurscener med flera inblandade. - 25, Fig. 63. Schema över kalkmålning­ arna. M. Bergman och S. Hård af Segerstad 1983. Fig. 64. Kalkmålningar i norra sidoskeppets östligaste medeltida valv, sannolikt tillkomna under 1520-talet. Foto: Kjells Foto A B 1983. KALKMÅLNINGAR 67 Helgon med djur vid sina fötter (S:t Hieronymus?). - 26, Växt­ ranka. - 27, Stående helgon. - 28, Figurscen(?). Södra valvet: l , Figurscen med vapen(?), eldar(?) och språkband, där ovanför gestalt med gloria och mandorla som bakgrund (Kristus?) , tit­ tande ned från ett moln . - 2, Nästan helt utplånad figurscen. ­ 3, I mitten tre kvinnliga helgon med språkband över, t.h. äng­ el(?) , t.v. två mindre gestalter (donatorer?), överst gestalt med gloria och mandorla som bakgrund (Kristus?). - 4, I mitten manligt helgon med huvudbonad (kyrkofader?) , t.h. nästan helt utplånat , t .v. stående helgon. Norra valvet: l , Figurscen med träd i bakgrunden. - 2, Figurscen med flera personer, mittpar­ tiet till största delen utplånat. - 3, Figurscen med ett flertal stå­ 68 MORA KYRKA ende personer, träd runt omkring, röd bakgrund upptill, i svick­ larna nertill änglar(?). - 4, Figurscen med ett flertal personer med höjda lansar(?), i mitten två förnäma(?) personer, den ena med röd, den andra med grön bakgrund. I valvribborna finns geometriska mönster, och i bågar samt vissa svicklar blomrankar samt geometriska mönster. Målning­ arna är mycket urblekta, rött och grönt dominerar dock. Figu­ rerna har dräkter, som klart inspirerats av den begynnande renäs­ sansen. Anders Zorn företog 1910 provavknackningar efter målningar på norra väggen och i vapenhuset. Enligt G. Boethius (ms. SvK.) påträffade han på norra väggen - okänt dock var - draperimål­ ningar och schablonmålning i brunrött, samt i vapenhuset inris­ tade bokstäver och årtal. Några vidare undersökningar företogs dock inte. År 1895 utfördes enkel dekor av kvadermålning på pelare, sköld- och gördelbågar, valvribbor samt runt fönsteromfattning­ arna, efter förslag av firma Cederholm & Hyden. Den överkal­ kades 1912. INREDNING OCH INVENTARIER Altaranordning Högaltare av trä med tresidig front och spegelfyllningar; sex på framsidan, en på var och en av de övriga. Speglarna är blågrön­ målade med profilerade och förgyllda lister, ramverket blått. Altarskivan har profilerad kant, omålad. Altarbordets höjd är 100 cm, längd 360 cm, bredd 107 cm. Det är tillverkat 1895. Tre trappsteg av trä leder upp till altarbordet. Högaltaret var 1661 (inv.) "aff Teegel muradt" . Det hade flyt­ tats intill östgaveln under "Pastore Adolpho" (Terserus)54 tid , sannolikt 1659, och då blivit "beprydt medh Snickarewerkie" . I samband med korbygget 1754-1755 revs detta altare, och i ja­ nuari 1756 stod ett nytt färdigt . Det var av trä och grönmarmo­ rerat, och skulle bli "med någon anständig Ceremoni , helgad Herranom". I ett odaterat inventarium från omkring 1600 nämns "H. Kors­ Altaret"; av G. Boethius (ms. SvK.) tolkat som lekmannaaltaret nedanför triumfkrucifixet. Altaruppsats (fig. 65) av skulpterat, målat och förgyllt trä, med i mitten en oljemålning på väv, framställande korsfästelsen ; i mit­ ten Kristus på korset, t.v. Johannes i grön klädnad och röd man­ tel samt Maria i skär klädnad och blå mantel , t.h. Maria Magda­ lena i gul klädnad och gråblå mantel. Brunaktig mark. I bak­ grunden syns Jerusalem och t.h. ett brunt berg med torra träd. Molnig himmel, skär karnation. Profilerad och förgylld träram med svagt välvd överdel samt Fig. 65. Altaruppsats från 1755. Oljemålning av okänd mästare, framställande korsfästelsen. Ram­ verket är tillverkat av Olof Gerd­ man och förgyllt av Aran Empo­ ragrius. Foto: Kjells Foto AB 1983. INREDNING OCH .INVENTARIER 69 broskornament i hörnen och mitt på nederkanten . Härunder en predella med en skulpterad och förgylld framställning av natt­ varden (fig. 66). På bordet, kring vilket Kristus och lärjungarna sitter, en blå duk med förgylld frans samt en förgylld bägare; i bakgrunden finns två förgyllda kannelerade pilastrar och ett dra­ peri i mörkare blått. Profilerad och förgylld ram med bredare 70 MORA KYRKA Fig. 66. Nattvarden, förgylld relief i altaruppsatsens predella, utförd av Olof Gerdman 1755. Foto: Kjells Foto AB 1983. sidor, så att bredden blir densamma som altartavlans; i dessa stå­ ende fyllningar med växtornament. Det omgivande ramverket består av överst ett rundbågigt krön med slät botten och profilerad kornisch med avsatser vid än­ darna, på vilka gråmålade putti med förgyllda vingar sitter. Den vänstra håller ett förgyllt språkband med inskriften: "Si , Guds lamm, som borttager werldens synder. Joh. 1:29"; den högra har hållit en nu försvunnen palmkvist. På krönet ovanför altartavlan är fastsatt en skulpterad och gråmålad molnformation , i vars mitt sitter en förgylld triangel med J ahve-namnet, omgiven av strålar, vilka i knippen sticker ut genom molntäcket. På strålarna sitter också fyra förgyllda änglahuvuden med vingar. Krönet uppbärs av två sidostycken, vars ytterkanter upptill är utformade som pilastrar med förgyllda konsoler överst; två fram­ till och två vid sidorna. Från var och en av framsidans konsolers insida hänger en förgylld blomsterguirland, vilken sneddar över pilastrarna och försvinner runt kanten till altaruppsatsens bak­ sida. Nedtill är sidostyckenas ytterkanter utsvängda, snedställda och nedtill avslutade som voluter med förgyllda växtornament på sidorna. Sictastyckenas inre parti närmast altartavlan har dekor av plattskuret snedställt rutnät i guld på blågrönmarmorerad bot­ ten , med blad i skärningspunkterna och en rund förgylld prick mitt i varje ruta. Altaruppsatsen flankeras av två gråmålade skulpturer, t.v. Tron med förgyllt kors och bägare , t.h. Hoppet med förgyllt ankare och brinnande hjärta. Sockeln är profilerad och vilar på ett postament med spegelfyllningar i sidorna. Marmoreringen är blågrön i olika nyanser. Altaruppsatsen är tillverkad 1755 av bildhuggaren Olof Gerd­ man. 55 Förgyllningen är utförd av "ContoirsSkrifwaren" Aron Emporagrius. Själva altarmålningens mästare är dock okänd, IN REDN ING OCH INVENTARI ER 7 1 Fig. 67. Knäfallspall, en av två, klädd med blommönstrat ylletyg. 1700-talet. Foto: Kjells Foto A B 1983. men torde ha varit verksam i Stockholm, eftersom man i oktober 1755 (räk.) utbetalar forlön för "Schilleriet" till altaruppsatsen från Stockholm till Mora . År 1840 (räk.) omförgylldes och om­ målades altaruppsatsen av A. R. Richman. Den konserverades 1948 av Jerk Werkmäster, varvid ursprunglig färg framtogs . Själva altartavlan konserverades 1965 av konservator Maud Bennel, Bromma. Före 1754 års korbygge pryddes altaret av ett medeltida altar­ skåp. Det var troligen anskaffat under Daniel Jönsson Svinhuf­ vuds tid; i inventarieförteckningen 1661 omtalas det Svinhuf­ vudska vapnet "på altaret" . I inv. 1621 och 1631 uppges altarskå­ pet vara "temligh" . År 1661 (inv.) beskrivs det: "Altare, aff Taffla medh 2 Luukor förgylt , 4 beläten i Hwardeera Luukan, 3 beläten mitt uthi, Crucifix och 2 Englar." Corpus framställde allt­ så uppenbarligen korsfästelsen. Altarskåpet uppges 1736 (vis . prot.) vara "gammal liten af trä". Altarskrank av trä med spegelfyllningar, femsidigt , blågrönmå­ lat i olika nyanser, förgyllt listverk. Överliggare och knäfall klätt med grått ylle. Höjd 87 cm, knäfallshöjd ca 25 cm. Tillverkat 1948 efter förslag av arkitekten Bernhard Schill , med 1754 års altarskrank som förebild. Vid visitation 1736 omtalas "trä­ disken". År 1745 (räk.) utbetalades till klockaren Hans Ersson och Thoms Lars Larsson för arbetet på altardisken och till Hans Odrucken för smidet, inalles 24 dagsverken. I samband med kor­ bygget 1754 utbetalades till Hans Ersson för ombyggnad av altar­ disken. Ett helt nytt altarskrank tillverkades 1895, prytt med smala, trifoliekrönta speglar. Det borttogs 1948. Altarbord av omålad furu med spegelfyllningar. Höjd 96 cm, längd 155 cm, bredd 61 cm. Anskaffat 1936. I sakristian. Knäfallspallar av trä , två stycken (fig. 67); blågråmålade och klädda med gammalt vävt ylletyg med blommönster i rött , vitt, gult, grönt och blått på brun botten. Allmogearbete från 1700-talet. Höjd 30 cm, längd 50 cm, bredd 18 cm. I Våmhus­ byggningen. Knäfallspall av trä, blåmålad, klädd med grått ylletyg. Höjd 26 cm, längd 37 cm, bredd 28 cm. Från 1800-talets slut. Korskrank Enligt en inventarieförteckning 1621 fanns vid denna tid inget korskrank. Biskop Johannes Rudbeckius56 påbjöd emellertid så­ dana,57 och därför uppfördes ett skrank 1639 (inv.) av samme snickare som gjort bänkinredningen och den lilla predikstolen (se nedan). Det målades 1643 (räk.) , och beskrivs 1661 (inv.) : "Sielf­ we Choren af trää, på tree sijdor medh snickarearbete , item Fer­ nijsath och måladh, Träägallerij ofwan uppå, der uppå på södre sijdan Kyrkoherdarnes nampn uptecknade ähro. Dörar, en på hwardera Sijdhan, den södra och Nordra, den wästra och stora 72 MORA KYRKA medh tuu luukor emoot Store gången" . Detta korskrank omslöt tydligen mittskeppets östligaste trave , eftersom gapskullen 1661 (inv.) sägs ligga i "den yttre deelen uthom choren" . Korskranket fanns kvar till 1725 ( räk.), då det utbetalades "Til Skranckets ne­ dertagande med annat murarbete i Choret". Medeltida träskulpturer Kristus som smärtaman (fig. 68) , av snidad björk(?) , stående frontalt på en sockel, iförd kort ländkläde med grunda veck samt törnekrona. Figuren svårt skadad; näsan , båda armarna och vänstra foten avslagna. På framsidan på armarnas plats finns in­ tappningshål för uppsträckta armar, vilket kan tyda på att skulp­ turen i ett senare skede gjorts om till triumfkrucifix. Obetydliga fragment av polykromi: på ländklädet rött, på skägget brunt, grå­ aktig karnation. Höjd 121 cm. Svenskt arbete från 1400-talets senare del. 58 I sakristian. Fig. 68. Kristus som smärtornas man. Träskulptur, svenskt arbete från 1400-talets senare del. Foto: Kjells Foto AB 1983. Fig. 69. Helig konung (S:t Olof?) . Träskulptur, svenskt arbete från 1400-talets sista fjärdedel. Foto: Kjells Foto AB 1983. INREDNING OCH INVENTARI ER 73 Fig. 70. Skulpturfragment, två äng­ lar och en gloria, kallat "stulpes­ kullon". Svenskt arbete, 1400-talets senare del. (SHM.) Foto: ATA. Helig konung (S:t Olof?) (fig. 69), av snidad ek. Konungen sitter frontalt i en stol med framsträckta armar. Han bär krona, vertikalt veckad underdräkt och bälte med snidade beslag, samt en mantel, som ligger slätt över axlarna och faller ned i grunda veck. Ansiktet skadat, stolen skadad, händerna saknas. Framtill på sockeln en upphöjd vapensköld ; själva vapenbilden torde ha varit målad påkrederingen och är således helt utplånad. Polykro­ min är nästan helt försvunnen; i mantelvecken spår av guld, på fodret av blått, på skägget av rödbrunt, spår av skär karnation. Urholkad baksida. Höjd 136 cm. Svenskt arbete från 1400-talets senare del, nära besläktad med en S:t Olofs-bild i Rättviks kyr­ ka.59 Vapenskölden kan tyda på, att den anskaffats under kyrko­ herde Daniel Jönsson Svinhufvuds tid , och dateringen skulle i så fall kunna preciseras till 1400-talets sista fjärdedel. Placerad i den f.d. kaminnischen i södra långhusväggen, på en piedestal av sandsten , tillverkad 1965. skulpturfragment av snidad ek (fig. 70), bestående av en kors­ gloria och två änglar. Änglarna står bakom korsglorian , den vän­ stra håller i dess överkant med båda händerna, den högra har händerna knäppta som i bön. Dräkterna är kantade av en bård runt den spetsiga halslinningen. Näsorna avslagna, korsglorians nedre del saknas, i dess mitt två hål samt en spricka. På änglarnas ryggar intappningshål för vingar. Fragment av polykromi: guld , rött , grönt, brungult, skär karnation. Höjd 26 cm, bredd 22 cm. Svenskt arbete , 1400-talets senare del. Kallades "stulpes-kullon" enligt G. Boethius (ms. SvK.) . Nu i SHM (inv.nr 23002:46). Kristus-bilden och den förmodade S:t Olofs-bilden skänktes 1882 till Nordiska museet genom Bud Erik Olssons förmedling .60 De återlämnades till församlingen 1921 som deposition . "Stulpes­ kullon" skänktes till Nordiska museet 1876 av Mats Anders Pers­ son i Färnäs , och överfördes senare till SHM.61 Enligt en inventarieförteckning 1661 fanns i koret "Beläten för­ gylta Maria l st. Birgitta l st. ", samt "Beläten fram Wijdh Sacristijedören , Joh. Baptistre Hufwudh , Jungfrus Maric:e beläte l st. Riddar S. Jöran medh hästen , 2 beläter i en tafla. Nere i Kyrkian , 4 st. beläten meste deelen förgylte. Crucifix ett Lijtet öfwer lilla Predikostoolen". Det lilla krucifixet kan möjligen vara identiskt med det , som nu finns i Sollerö kyrka. Klockaren till­ sägs 1668 (kr. prot.) att noga sopa kyrkan och damma "Altare­ Taflan och Belätena". Vid visitation 1736 och 1742 omnämns fyra "Beläten" på de fyra pelarna längst i väster. Predikstolar Predikstol (fig. 71) av snidat blågråmarmorerat, blåmålat och för­ gyllt trä, bestående av en polygonal korg med trappa , samt poly­ gonalt ljudtak. Upphängd på norra sidan, andra pelaren från öster. Korgen har fem - ursprungligen sex- sidor, åtskilda av 74 MORA KYRKA mellanstycken med förgyllda växtornament, upptill rullade, ned­ till volutformade. På korgens sidor är snidade och förgyllda plat­ tor fastsatta, bakom vilka sidornas ursprungliga musselkrönta nischer - i vilka skulpturer stått - är dolda , och även på två sidor iakttagbara. Plattornas dekor utgörs från vänster till höger av: 1-2, Broskornament, urna i mitten; 3, Jesus och den kana- Fig. 71. Predikstolen, tillverkad 1627, troligen av Hans Snickare (HDS) i Västerås, ombyggd 1755­ 1756 av Olof Gerdman. Foto: Kjells Foto AB 1983. INREDNING OCH INVENTARIER 75 Fig. 72. Jesus och den kananeiska kvinnan. Reliefpå predikstolen, ut­ förd av Olof Gerdman 1755. Foto: Kjells Foto AB 1983. Fig. 73. Jesus och Nikodemus. Re­ lief på predikstolen, utförd av Olof Gerdman 1755. Foto: Kjells Foto AB 1983. neiska kvinnan (fig. 72), t.h. Jesus, t.v. en kvinna med ett vin­ krus i handen, i bakgrunden syns en stad; 4, Jesus och Nikode­ mus (fig. 73), Jesus t.v. , Nikodemus t.h., sittande på ömse sidor om ett bord med ett ljus på, därovanför lagtavlor med inskrift: "Utan en Blifver Född på Nytt kan han icke Se Guds Rike. Joh: 3"; 5, som l och 2, liksom den sjätte plattan, vilken nu förvaras i sakristians källare. 62 Plattornas höjd 60 cm, bredd 47 cm. På bak­ sidan av två plattor påträffades inskrifter i samband med restau­ reringen 1964-1965. På nr 3: "Alt Förgyllnings Arbete på Pre­ dikstol och Alltare är Renskrapat till bara trädet, och omförgylt af And: Rejnh: Richman målare i Fahlun. med tilljelp af Dess Broder Otto Fred: i Sundbom Sockn. Samt målat all Olje färg i Kyrkan. Mora Kyrka den 7 mars 1840. Då var äfven Prost i Mora P. G . Svedelius.63 Comminister Blomberg. Vice pastor A. Fors­ berg. Vice Comminister P. G. Sandstenius Skolmästare A.W. Lidfors förgyllar Arbete förrättades i Tingshuset." På nr 4: "För­ bättrat och Förgylt A 0 1756", samt "Knappen under Predikstol är [ . .. ] med skrufv ock kan skrufvas i från. A. R. Richman" . Kor­ gens överliggare är profilerad och hålkälad, med förgyllda pal­ metter i hörnen . Bokstöd med profilerad undersida. Nedtill på korgen en kraftig, påsatt vulst - under vilken ursprungliga inskrifter möjligen döljer sig - med i hörnen förkroppningar med förgyllda änglahuvuden med vingar. Korgens underrede avdelas av påsatta lister med snidade och förgyllda växtrankor. 76 MORA KYRKA På ett par ställen har framtagits underredets ursprungliga bernål­ ning - rundlar samt beslags- och växtornament i grått, svart och brunrött, målat direkt på träet (fig. 74). Predikstolen vilar på en åttakantig pelare med djupa urtagningar i sidorna och profilerad bas, stående på ett kvadratiskt postament. Före 1895 avslutades predikstolen nedtill med en förgylld och målad druvklase, nu för­ varad i sakristians källare. Svängd trappa; räcket har romboida spegelfyllningar med profilerat och förgyllt listverk. Uppgången flankeras av två åttakantiga pelare med djupa urtagningar i sidor­ na, krönta av urnor. Ljudtakets sidor är hålkälade och dekorerade med snidade och förgyllda växtrankor, och i hörnen bladornament i form av kon­ soler. Därunder finns en bård av nedhängande trepassflikar med förgylld växtdekor. Ljudtakets mittparti är välvt och krönt av en gråmålad putto med förgyllda vingar och basun. Dess inre (fig. 76) bevarar sin ursprungliga dekor; ytterst en bred bård med plattskurna beslagsornament och nedtill avslutad med tandsnitts­ list, där innanför två släta bårder, avgränsade av profilerade lis­ ter, och innerst en oregelbundet åttakantig kassett med en liten spegelfyllning i mitten. Den ursprungliga färgsättningen är här framtagen: rött, svart och brunt, målat direkt på träet. I ljudta­ kets mitt hänger en förgylld duva. På pelaren under ljudtaket sit­ ter ett skulpterat och blåmålat draperi med guldfrans och en förgylld sol med Jahve-namnet i svart. Predikstolen tillverkades ursprungligen 1627 (in v.) och har av Gerda Boethius64 tillskrivits den mästare, som signerat prediksto­ len i Torsång med initialerna HDS - av allt att döma identisk med Hans Snickare (d. 1630) i Västerås- och som även tillskri­ vits predikstolarna i Stora Tuna (nu i Amsbergs kapell), Stora Kopparberg, Husby, By och Grytnäs , samt också i Munktorp i Västmanland (nu i Lövånger, Västerbotten) .65 Korgens sidor har prytts av musselkrönta nischer, i vilka statyetter stått. En av dessa statyetter (fig. 75) - evangelisten Lucas - förvaras nu i Zornmuseet. 66 Av snidad ek , med bok i hand , stående på oxe. Skadad, oxens huvud borta. Höjd 31 cm. Ett trappräcke (fig. 77) med tre romboida speglar med romber i diamantrustik i mitten samt profilerad överliggare , under denna en fragmentarisk in­ skrift: "[ ... ] MPORE. D. PA-TT[?]" och runt speglarna dekor av målade växtornament och diamantrustiker, torde höra till pre­ dikstolen. Förvaras i Zornsamlingarna. Predikstolen ombyggdes 1755-1756 av Olof Gerdman, förgylldes av Aron Emporagrius och målades av Hållams Nils Nilsson i Färnäs67 , vilken även må­ Jade "Skuggan deromkring" , troligen syftande på en nu försvun­ nen draperimålning. Då tillkom de täckande plattorna och lister­ na, draperiet, duvan, druvklasen, putti m.m. Predikstolen omför­ gylldes och vitmålades 1840 av A. R. Richman. Predikstolen var ursprungligen uppsatt på nordsidans nuvarande tredje pelare från Fig. 74. Ursprunglig målning från 1627 på predikstolskorgens under­ del. Foto: Kjells Foto AB 1983. Fig. 75. Evangelisten Lukas. Skulp­ tur från 1627, tidigare placerad på predikstolskorgens utsida. (Zorn­ samlingarna.) Foto: Zornmuseet, Bengt Mattsson, 1982. IN RE DNING OCH INVENTARIER 77 Fig. 76. Predikstolen, ljudtakets inre med ursprunglig dekor från 1627. Foto: Kjells Foto AB 1983. öster. Vid restaureringen 1895 flyttades den till sin nuvarande plats, gjordes femsidig, sänktes och försågs med ny trappa samt stödpelare, allt enligt Carl Möllers förslag. I samband med res­ taureringen 1948 framtogs och konserverades av Jerk Werkmäs­ ter 1756 års blågrå marmorering samt vissa partier av den ur­ sprungliga färgsättningen. Fram till 1754 hade kyrkan två predikstolar. I en senare till- Fig. 77. Predikstolens ursprungliga trappräcke. (Zornsamlingarna.) Foto: Benno, Stockholm. ·' 78 MORA KYRKA skrift i inventarieförteckningen 1631 omnämns den andra pre­ dikstolen som "een liten nyy, ther af Cateder i läser och Leetio siungas". Båda predikstolarna beskrivs 1661 (inv.): "1. Enstoor medh skiönt Snickarearbete, bestående aff sielfwa stoolen, Him­ mel, upgångh och döör, med h Målare guld h och annan ferga Wäll måladh, A 0 1627, Pastore D. Boetio.68 2. En Lijten , Wijdh Charen på södre sijdan, medh Snickare Werckie , aff stool och upgångh, måladh medh gull och annan fergha, uprettadh och måladh på samma tijdh som Charen", alltså 1639, och av samma snickare som utfört korskranket och bänkinredningen. Den upp­ ges 1736 (vis. prot.) sitta på sydsidans nuvarande andra pelare från öster. Vid visitation 1757 "Samtycktes, at then gamle ned­ tagne Predikstolen till OxbergsBoerne skänktes". Den finns fort­ farande kvar i Oxbergs kapell (se fig. 257). Timglas Timglas (fig. 78) på rikt skulpterad och förgylld tresidig ståndare av trä, dekorerad med växt- och broskornament och krönt av bevingad dödskalle. Glashållare av förgylld mässing, samman­ hållen av spiralvridna mässingstenar. Ståndarens höjd 83 cm. Timglaset är inköpt 1755 (räk.), och sannolikt är ståndaren till­ verkad samtidigt av Olof Gerdman ; i alla händelser är den för­ gylld av Aran Emporagrius samma år (räk.). År 1679 (räk.) inköptes "et Tijmglaas för Predikstolen". Ett "Nytt Tijme-glas a4 st. med iernarm" inköptes 1689- 1690 (räk.) . År 1725 ( räk.) har man "Kiöpt ett Timglas i Hedemora". Enligt ett visitationsprotokoll 1770 skänktes det "gamla Timglaset som ej brukas" till Oxbergs kapell. Bänkinredning Bänkinredningen är sluten och omfattar sex kvarter. Närmast koret finns två tvärställda kvarter; det i söder om fyra och en halv, det i norr om tre rader. I långhusets östra del finns två kvar­ ter om 18 rader i varje, och i dess västra del två kvarter om 12 rader i varje. Tvärgångar finns vid sydportalen och från korporta­ len till sakristieingången. Bänkkvarteren har profilerade över­ liggare; dörrar och skärmar pryds av två ovanför varandra sittan­ de spegelfält , det övre rundbågigt och flankerat av två pilastrar med profilerade kapitäl , det nedre rektangulärt med profilerat listverk . Bänkarna närmast koret är rikast utformade, med be­ slagsornament i plattskärning såväl i spegelfälten som mellan dem , och runt speglar samt arkivalter bårder med beslagsorna­ ment , omväxlande med flätad bård. På bänkgavlarna sitter utan­ påliggande spegelfyllningar. På korbänkarnas skärmar - mellan samma motiv, som återfinns på dörrarna - sitter utanpåliggande spegelfyllningar med omväxlande stämjärnsornament och flätad bård. De främsta bänkskärmarna i de östra långhuskvarteren Fig. 78. Timglas, troligen utfört av Olof Gerdman 1755. Foto: Kjells Foto AB 1983. IN REDN ING OCH INVENTARIER 79 Fig. 79-80. Bänkdörrar och gavlar från 1638, nu uppsatta som panel i Zorngårdens hall. På bänkgav­ larna sitter nedfällbara sittbrädor. Foto: Zornmuseet, Bengt Matts­ son, 1982. upprepar samma motiv men utan ornament; bänkdörrarna saknar här de omgivande ornamenten, och från och med fjärde raden har endast den nedre spegeln dekor. De västra långhuskvarteren saknar helt plattskärningsdekor, och samtliga kvarters dörrar mot sidogångarna är ännu mer förenklade . Bänkkvarteren är ljust brunbetsade med mörkare fyllningar. Deras inre är grågrönådrat med brunaktiga säten. I bänkarna finns psalmbokshylla samt fot­ bräda. Bänkkvarterens höjd 98 cm , sitthöjd 45 cm. Själva bänkarna tillkom i samband med restaureringen 1895. De hade då öppna gavlar med en snidad rundel upptill och var ekådrade. Några bänkar finns ännu kvar i ursprungligt skick och förvaras i klockstapeln. Ganska snart höjdes röster för att åter­ införa sluten bänkinredning, och 1929 fick länsarkitekten Magnus Dahlander69 i uppdrag att göra förslag till bänkdörrar och gavlar. På 1930-talet donerade komminister K. A. Reimer70 medel till ny bänkinredning, och 1945 beställdes de nuvarande bänkdörrarna , gavlarna och skärmarna hos Rullhans snickerifabrik i Vinäs. Plattskärningsdekoren utfördes av träsnidaren Per Zticko (1876­ 1961) från Morkarlby. Bänkinredningen färdigställdes i sam­ band med restaureringen 1948 och färgsattes av Jerk Werkmäs­ ter. Den mustiga färgsättningen - blågrönt med svart marmore­ ring i korbänkarna och rödgult med svart marmorering i övriga bänkar - ansågs dock kontroversiell och målades därför över i samband med 1964-1965 års restaurering. Den nuvarande bänkinredningen är utförd efter mönster av en äldre , av vilka delar ingick i den bänkinredning, som slopades vid restaureringen 1895 och såldes på auktion. Därvid inropades ett antal dörrar och gavlar av Anders Zorn , vilken lät sätta upp dem som panel i Zorngårdens hall. Där finns ännu 12 dörrar med gavlar och gångjärn bevarade. Dörrarnas plattskärningsdekor va­ rierar något. Två är dock rikare utformade, en (fig. 79) med en RO MORA KYRKA blomma i cirkel i nedre spegelfältet, den andra (fig. 80) med hjul och beslagsornament, på mitten inskuret initialerna PMS, samt i kanten ett L. Gavlarna är odekorerade. På två av dem finns ned­ fällbara sittbrädor fastsatta, båda med inskurna bomärken; den ena bär också inskriften AOD. Dörrar och gavlar bär spår av ombyggnader. Höjd ca 107 cm. Denna bänkinredning tillkom 1638 (räk.), då snickaren arbetade "i Kyrckian 17 weckor" med att göra nya bänkar "kring om heela Kyrckian" (st. prot.). Bänk­ inredningen utfördes av samme mästare som utfört korskranket samt den lilla predikstolen. Att initialerna PMS åsyftar mästaren kan inte uteslutas, ej heller att denne haft något samband med mästaren HDS samt dennes efterföljare Johan Matsson, som bl. a. tillskrivits predikstolen i Rättvi k. 71 Bänkarna anges 1621 (inv.) som "gambla". Bänkinredningen beskrivs 1661 (inv.): "Bencker, Manfolckz på större gången 36 st. på lille gången 48 st. Uht medh Choren 2 st. Quinfolckz benckier på stoore gången 31 st. på lille gången 40 st. Wijdh ehoren 7 st." I korets norra del stod en "Bijskopz stool medh wackert Arbeete, döör och Himmel måladh medh fernijs , gull och åthskillige fer­ gor, uprettadh på samma tijdh som sielfwe Choren", nämligen 1639. Vidare fanns på sidorna i koret "Book och sångh stool l st. Kyrkio Werdarnes stool l st. Klockare stool l. och Brudestoolar 2 st. " . Till Peder Snickare utbetalas 1665 (räk.) för "nya bänckiar i Wästre Wapnhuusett" . Kyrkorådet ansåg 1678, att det vore "tienligit och prydeligit" om dörrar fanns för alla mans- och kvinnfolksbänkar i stora gången. Det förefaller alltså som om 1638 års bänkinredning endast delvis - förslagsvis i de östra de­ larna - varit försedd med dörrar. År 1694 (räk.) har man gjort "en pall i bokstol". Vid visitation 1717 anses , att två bänkar bör byggas närmast koret för "hederwärt främmande som kommer i Kyrckian", och samma år utbetalas till snickaren "Pär Olsson ifrån Elfdahl , som flyttat Fonten och förfärdigat 3 st. frijbänckar, sampt 3 bänckar i stället insatt där fonten tilförene stådt". Härvid flyttades också biskopsstolen. Ny bänkinredning byggdes 1744­ 1746 (räk., vis.) av Klockar Hans Ersson (1706--1783) och Tho­ rnos Lars Larsson (1709-1773) från Noret. Den hade dörrar mot mittgången och enkla öppna gavlar mot sidoskeppen, som hade gång i mitten och smala bänkkvarter utmed ytterväggarna. Bi­ skopsstolen sparades dock . Efter korbygget 1754 kompletterades bänkinredningen 1757, och målades samma år av H ållams Nils Nilsson i Färnäs. Sannolikt i samband härmed borttogs biskops­ stolen. År 1772 (räk.) omtalas "Kungs-benkarne". Nya bänkar i koret tillverkades 1778 (kr. prot.) , vilka samma år målades av Erik Ersson från Västbjörka i Rättvik, som även numrerade bän­ karna. I äldre tid var nerfällbara pallar fastsatta på bänkdörrar och gavlar. Sockenstämman ansåg dock 1839 att de på dörrarna skulle tas bort, medan de på gavlarna fick sitta kvar, om de gjor­ INREDNING OCH INVENTARIER 8 1 Fig. 81. Gapskulleläktaren. Foto: Kjells Foto AB 1983. des enhetliga. Bänkinredningen ommålades 1840 av A. R. Rich­ man, enligt Arosenius i vitt med brunt innandöme; bänkarna numrerades härvid om, och de båda främsta vid mittgången var prydda med kunglig krona. 72 Läktare Orgelläktare i väster (fig. 47), tresidig och något avsmalnande mot öster, vilande på två sexkantiga grålaserade träpelare. Ljust grålaserad träbarriär med spegelfyllningar med profilerat ram­ verk, i vilka är insatta 13 oljemålningar på duk med bibliska mo­ tiv (se nedan), samt en tavla med förklaring över motiven. Taket under läktaren är vitlaserat. Trappa i söder med räcke av trä i rutverk . Uppförd 1965 efter ritningar av David Dahl. Läktare vid gapskullen i norra sidoskeppets östra del (fig. 81), tresidig , vilande på vitkalkad betongplatta. Ljust grålaserad trä­ barriär med kontursågad nederkant. Barriären har spegelfyllning­ ar inom profilerat ramverk , i vilket är insatta sju oljemålningar - de flesta på duk- med bibliska motiv (se nedan). Trappa i öster. Uppförd 1965 efter ritningar av David Dahl. Vid visitation 1661 fanns förutom gapskullen "Lectare 3 styc­ ken , medh 2 upgångar bygde på 4 Pelare rundt om nedre i Kyrc­ kian , uprettade Pastore Adolpho" . Läktarna ombyggdes 1678­ 1680 (räk.): "1. Opå dhen Stora Lechten låtit giöra Ramar, och uppå Lärff dhet Gambia och Nya Testamentetz historier medh oliofärger måla , och på samma Lecht kyrckian till någon prydna anslå låtit. - 2. Är dhen Uhrgamble Orgelechten [= gapskullens barriär] i Choret nederrijfwen , och i ställe een ny bygd worden , Continuerandes dher uppå mz Målning wijs medh nya Testa­ 82 MORA KYRKA mentz historier, men Enkannerligen om Christi Pijna, dödh, begrafning, upståndelse och himmelsfärdh". Snickarearbetet utfördes av "Tompt Hans Uthmed Land", dvs. Tomt Hans Mats­ son (f. 1644) i Utmeland. Korläktaren målades 1680, och sägs 1681 vara "lectare til Scholegåssarna". En ny läktare byggdes 1736 (kr. prot.) i södra sidoskeppet ­ främst med tanke på soldaterna - mitt emot skolläktaren och liknande denna, dock något högre för korportalens och ljusets skull. Följande år höjdes korläktaren i nivå med den nya soldat­ läktaren. Läktararbetena utfördes av Katt Lars Anders Matsson (1687-1764) från Vika och Garp Per Andersson från Sollerön. En läktare tillkom 1739 (vis. prat.) i söder mitt emot predikstolen. Läktaren i väster ombyggdes 1745-1746 (räk.) och en ny läktare uppfördes i sydväst. Snickerierna utfördes av Thornos Lars Lars­ son och Klockar Hans Ersson, och Kants Anders Matsson (1685­ 1764) i Noret svarvade stödjepelare. Ett par av dessa förvaras nu i klockstapeln. De nya läktarna målades 1755 och pryddes "med taflor, tagne af åtskillige Bibliske Historier" (se nedan). Mål­ ningsarbetena utfördes av Hållams Nils Nilsson , som den 30 de­ cember 1755 (räk.) utkvitterade 472 daler för allt sitt målningsar­ bete i kyrkan. Förutom de bibliska motiven målade han även series pastarum på tre läktarspeglar framme i koret , vilket om­ nämns av Hiilphers, som även omtalar att Svinhufvuds vapen ti­ digare funnits på "Läktare-Planket wid altaret" ,73 möjligen något som överförts från gapskullebarriären. Kyrkarådet anser 1771, att skolläktaren bör repareras och inredas för kvinnfolken, som "i nog stor oordning lupo i kring Kyrko-gångarne under Gudstiens­ ten". Läktarna ommålades 1840 av A . R. Richman, som också rengjorde målningarna och målade om series pastorum. Vid res­ taureringen 1895 revs alla läktare. Enligt G . Boethius (ms. SvK.) påträffades därvid under bänkarna på soldatläktaren spelkort och konjaksflaskor, och på skolläktaren ärter, småsten, knivar och pilar m.m. En ny läktare med barriär i nygotisk stil uppfördes i väster, och ovanpå gapskullemuren en liknande barriär, vilken sedermera fick dölja varmluftsanläggningen. Läktarmålningarna tillvaratogs dock , och då läktarbröstningen 1937 omändrades, provinsattes ett antal av dem enligt förslag av G. Boethius. Väst­ läktaren utvidgades 1953 mot öster. Beskrivning över läktarmålningarna Läktarmålningarna fördelar sig på två sviter, den äldre utförd på duk - två olika sorters duk, en grövre och en finare, har använts -av okänd mästare 1678-1680, den yngre på pannå av Hållams Nils Nilsson 1755. Hållams Nils har tydligen också retuscherat en del av den äldre svitens målningar, och även utfört vissa komplet­ terande scener. Den äldre sviten upptar scener ur Gamla och Nya testamentet, medan den yngre förutom kompletteringsscenerna INREDNING OCH INVENTARIER 83 upptar allegoriska motiv. De äldre målningarna, vars färgskala huvudsakligen går i gula och brunaktiga toner, uppvisar större känsla för plasticitet och perspektiv , medan Hållams Nils' mål­ ningar - vars färgskala är klarare - är rena bygdearbeten och får sägas förelöpa det senare dalmåleriet, främst i Mora och Rättvik. Han har även dekorerat läktarna i Rättvik och Orsa, de senare numera borta. 74 De äldre målningarnas förebilder är främst hämtade ur den 1618 utkomna Gustaf Adolfs-bibeln (G II A), men även ur andra arbeten. Hållams Nils' allegoriska förebilder har dock ej påträffats. 75 Målningssviterna är för när­ varande splittrade på flera platser. Förutom i kyrkan - på läk­ tarbarriärerna och norra väggen väster om korläktaren - finns några i prästgården, några i församlingshemmet, några på pastorsexpeditionen och några i Oxbergs kapell. Dessa är in­ ramade i enkla grå träramar. Läktarmålningarnas höjd är ca 60 cm; bredden varierar mellan ca 55 och ca 75 cm. Äldre serien (fig. 82-113). - l , Adam och Eva i Eden: Ska­ pelsen t.v., syndafallet t.h. Orgelläktaren, nr l fr.v . - 2, Utdri­ vaodet ur paradiset: Adam och Eva jagas ut t.h . av en ängel med lyftat svärd, upptill i mitten Jahve-namnet i molnomgiven sol. Orgelläktaren, nr 2 fr.v. - 3, Syndafloden: arken i mitten , omgiven av drunknande människor och djur (G II A). Orgel­ läktaren, nr 3 fr.v. - 4, Noaks rus: Noak sovande t.h. framför tält med bord och vinkanna, sönerna samt en regnbåge t.v. (G II A). Församlingshemmet. - 5, Hagar och Ismael på flykt: Hagar sittande under träd t.v., Ismael liggande i mitten , ängel t.h. (G II A). Orgelläktaren, nr 13 fr.v. - 6, Abrahams offer: Abraham i mitten med lyftat svärd hejdas av ängel , Isak knä­ böjande t.v. (G II A). Orgelläktaren, nr 4 fr. v. -7, Rebecka vid brunnen: Rebecka räcker ett kärl till Abrahams tjänare , kameler t.v. och t.h . (G II A). Orgelläktaren , nr 11 t.v.- 8, Jakobs ste­ ge: Jakob sovande t.h., stegen t.v. Orgelläktaren , nr 8 fr.v. - 9, Jakob brottas med ängel: ängel t.v., Jakob t.h. Orgelläktaren, nr 7 fr. v. - 10, Josef och Potifars hustru: Josef t.v. dras av Potifars hustru mot en himmelssäng t.h . (G II A). Församlingshemmet. - 11, Moses och lagtavlorna: Moses mottar lagtavlorna på ett berg t.v., går sedan ner och upptäcker dansen kring guldkalven t.h., tält i bakgrunden (ev. sammanställning av två bilder i G II A). Orgelläktaren, nr 9 fr.v.- 12, Bileams åsna: motivet svårt skadat, t.v. skymtar åsnan, t.h. en ängel (G II A). Nuvarande placering okänd. - 13, David och Goliath: Goliath t.h. i full stridsmundering, David t.v. enkelt klädd, bakom honom tält (G II A) . Orgelläktaren, nr 10 fr.v . - 14, David och Bathseba: Da­ vid med krona och harpa, stående i ett torn t.v., tittar ner på Bathseba, som sitter och speglar sig på en gård t. h. , medan en tjänarinna tvår hennes ben (G II A) . Orgelläktaren, nr 12 fr.v.­ 84 MORA KYRKA Fig. 82. Läktarmålning 18, Marie bebådelse. Foto: Kjells Foto AB 1983. 15, Elia får bröd av korparna: Elia knäböjer i mitten, en kanna står bredvid honom, korpar t.h. kommer flygande mot honom med bröd i näbbarna (G II A) . Orgelläktaren, nr 5 fr.v. - 16, Elia i öknen: ängel t.v. talar till Elia, som halvligger under ett träd t.h. (G II A). Orgelläktaren, nr 6 fr.v.- 17, Susanna i ba­ det: fontän t.v., Susanna naken, omgiven av två män, t.h. (G II A). Prästgården. - 18, Marie bebådelse: en ängel med en blom­ ma i handen kommer in fr. v. till Maria, som sitter t. h. och läser. Bakom ängeln en himmelssäng, ovanför Maria en bokhylla. Kor­ läktaren, nr 3 fr.v. - 19, Jesu födelse: Josef, Maria och Jesus­ barnet t.v. i stallet, ett bondepar går ut t.h., bonden med ett får under armen. Korläktaren, nr 4 fr.v. - 20, Omskärelsen: Jesus­ barnet i templets mitt, hållet av två präster, varav den t.v. utför omskärelsen med en stor kniv. T .h . ytterligare en präst med ett ljus , på tempelväggen två ljusarmar. Prästgården. - 21 , Jesus frestas av Djävulen: Jesus under ett träd t. v. , Djävulen t. h. I bakgrunden en kyrka. Församlingshemmet. - 22, Intåget i Jeru­ salem: Jesus t.v. , ridande på en åsna och omgiven av lärjungarna , mötande folkmassa t.h. , där bakom Jerusalem. I mitten ett träd. INREDNING OCH INVENTARIER 85 Fig. 83. Läktarmålning l, Adam och Eva i Eden. Foto: Fotostudion, Rättvik. (KyA.) Fig. 84. Läktarmålning 2, Utdri­ vandet ur paradiset. Foto: Fotostu­ dion, Rättvik. (KyA.) Fig. 85. Läktarmålning 3, Synda­ floden. Foto: Fotostudion, Rättvik. (KyA .) Fig. 86. Läktarmålning 4, Noaks rus. Foto: Kjells Foto AB 1983. Fig. 87. Läktarmålning 5, Hagar och lsmael på flykt. Foto: Fotostu­ dion, Rättvik. (KyA.) Fig. 88. Läktarmålning 6, Abra­ hams offer. Foto: Fotostudion, Rättvik. (KyA.) Fig. 89. Läktarmålning 7, Rebecka vid brunnen. Foto: Fotostudion, Rättvik. (KyA.) Fig. 90. Läktarmålning 8, Jakobs stege. Foto: Fotostudion, Rättvik. (KyA.) 86 MORA KYRKA Fig. 91. Läktarrnålning 9, Jakob brottas med ängeln. Foto: Fotostu­ dion, Rättvik. (KyA.) Fig. 92. Läktarrnålning 10, Josef och Potifars hustru. Foto: Kjells Foto AB 1983. Fig. 93. Läktarrnålning 11, Moses med lagtavlorna och dansen kring guldkalven. Foto: Fotostudion, Rättvik. (KyA.) Fig. 94. Läktarrnålning 12, Bilearns åsna. Fig. 95. Läktarrnålning 13, David och Goliath. Foto: Fotostudion, Rättvik. (KyA.) Fig. 96. Läktarrnålning 14, David och Bathseba. Foto: Fotostudion, Rättvik. (KyA.) Fig. 97. Läktarrnålning 15, Elia får bröd av korparna. Foto: Fotostu­ dion, Rättvik. (KyA.) Fig. 98. Läktarrnålning 16, Elia i öknen. Foto: Fotostudion, Rättvik. (KyA.) INREDNING OCH INVENTARIER 87 Fig. 99. Läktarmålning 17, Susanna i badet. Foto: Kjells Foto AB 1983. Fig. JOO. Läktarmålning 19, Jesu födelse. Foto: Kjells Foto AB 1983. Fig. 101. Läktarmålning 20, Om­ skärelsen. Foto: Kjells Foto AB 1983. Fig. 102. Läktarmålning 21, Jesus frestas av Djävulen. Foto: Kjells Foto AB 1983. Fig. 103. Läktarmålning 22, Intå­ get i Jerusalem. Foto: Fotostudion, Rättvik. (KyA.) Fig. 104. Läktarmålning 23, Natt­ varden. Foto: Kjells Foto AB 1983. Fig. 105. Läktarmålning 24, Get­ semane. Foto: Kjells Foto AB 1983. Fig. 106. Läktarmålning 25, Jesus fängslas. Foto: Kjells Foto AB 1983. 88 MORA KYRKA Fig. 107. Läktarmålning 26, Jesus inför Pilatus. Foto: Kjells Foto AB 1983. Fig. 108. Läktarmålning 27, Be­ gabbande/. Foto: Kjells Foto AB 1983. Fig. 109. Läktarmålning 28, Giss­ landet. Foto: Kjells Foto AB 1983. Fig. 110. Läktarmålning 29, Tör­ nekröningen. Foto: Kjells Foto AB 1983. Fig. 111. Läktarmålning 30, Via Dolorosa. Foto: Kjells Foto AB 1983. Fig. 112. Läktarmålning 31, Kors­ fästelsen. Foto: Kjells Foto AB 1983. Fig. 113. Läktarmålning 32, Upp­ ståndelsen. Foto: Kjells Foto AB 1983. Fig. 114. Läktarmålning 33, Elie himmelsfärd. Foto: Kjells Foto A B 1983. INREDN ING OCH l VENTARIER X9 Fig. 115. Läktarmålning 34, De tre vise männen hos Herodes. Foto: Kjells Foto AB 1983. Fig. 116. Läktarmålning 35, De tre vise männens tillbedjan. Foto: Kjells Foto AB 1983. Fig. 117. Läktarmålning 36, Her­ darnas syn. Foto: Kjells Foto AB 1983. Fig. 118. Läktarmålning 39, Jesus och en knäböjande kvinna. Foto: Kjells Foto AB 1983. Fig. 119. Läktarmålning 41, Den förlorade sonen i främmande land. Foto: Kjells Foto AB 1983. Fig. 120. Läktarmålning 42, Den förlorade sonen vaktar svin. Foto: Kjells Foto AB 1983. Fig. 121. Läktarmålning 43, Den förlorade sonens återkomst. Foto: Kjells Foto AB 1983. Fig. 122. Läktarmålning 44, Den rike mannen och Lasarus. Foto: Kjells Foto AB 1983. 90 MORA KYRKA Fig. 123. Läktarmålning 45, Lasa­ rus dör. Foto: Kjells Foto AB 1983. Fig. 124. Läktarmålning 46, Lasa­ rus bärs till himlen. Foto: Kjells Foto AB 1983. Fig. 125. Läktarmålning 47, Den rike mannen dör. Foto: Kjells Foto AB 1983. Fig. 126. Läktarmålning 48, Den rike mannen grillas i helvetet. Foto: Kjells Foto AB 1983. Fig. 127. Läktarmålning 49, alle­ goriskt motiv. Foto: Kjells Foto AB 1983. Fig. 128. Läktarmålning 50, alle­ goriskt motiv. Foto: Kjells Foto AB 1983. Fig. 129. Läktarmålning 51 , alle­ goriskt motiv. Foto: Kjells Foto AB 1983. Fig. 130. Läktarmålning 52, alle­ goriskt motiv. Foto: Kjells Foto AB 1983. INREDNING OCH INVENTARIER 91 Fig. 131 . Läktarmålning 53, alle­ goriskt motiv. Foto: Kjells Foto AB 1983. Fig. 132. Läktarmålning 54, alle­ goriskt motiv. Foto: Kjells Foto AB 1983. Fig. 133. Läktarmålning 55, alle­ goriskt motiv. Foto: Kjells Foto A B /983. Fig. 134. Läktarmålning 56, alle­ goriskt motiv. Foto: Kjells Foto AB 1983. Fig. 135. Läktarmålning 57, alle­ goriskt motiv. Foto: Kjells Foto AB 1983. Fig. 136. Läktarmålning 58, alle­ goriskt motiv. Foto: Kjells Foto AB 1983. Fig. 137. Läktarmålning 59, alle­ goriskt motiv. Foto: Kjells Foto AB 1983. Fig. 138. Läktarmålning 60, alle­ goriskt motiv. Foto: Kjells Foto AB 1983. \12 MORA KYRKA Korläktaren, nr 5 fr.v. - 23, Nattvarden: Jesus i mitten vid ett avlångt dukat bord, omgiven av lärjungarna, Judas med penning­ pungen ytterst t.h. Korläktaren, nr 6 fr. v.- 24, Getsemane: Je­ sus t.v., knäböjande vid en sten med en kalk på, där ovanför en ängel. I mitten ett träd, t.h. sovande lärjungar. Norra väggen, nr l fr.v. - 25, Jesus fängslas: Jesus i mitten, omgiven av soldater med höjda lansar, knäböjande lärjunge t.v. Två lärjungar, den ene med ett svärd, t.h. under ett träd. Norra väggen, nr 2 fr.v. -26, Jesus inför Pilatus: Jesus t.v. förs av en folkhop till Pilatus, som sitter t.h. med krona på huvudet och spira i handen. Norra väggen, nr 3 fr.v . - 27, Begabbandet: Jesus i mitten med för­ bundna ögon begabbas av den omgivande folkhopen. I bakgrund­ en en byggnad med arkadbågar, i den längst t.h. en klunga vis­ kande skriftlärde. Norra väggen, nr 4 fr.v. - 28, Gisslandet: Jesus, endast iförd ländkläde och bunden vid en kolonn i ett välvt rum, gisslas av män med piskor och kvistar i händerna. Norra väggen, nr 5 fr.v . -29, Törnekröningen: Jesus, sittande t .v., tör­ nekröns av omgivande soldater. Två soldater knäböjer t.h. Norra väggen, nr 6 fr.v. - 30, Via Dolorosa: Jesus med korset vand­ rande i mitten, omgiven av folkmassa, t.v. kvinnor med dok samt Simon av Cyrene, vilken bär på korsets stam. Norra väggen, nr 7 fr. v. - 31, Korsfästelsen: Kristus på korset, flankerad av de båda rövarna, Longinus t.v. stöter lansen i Kristi sida. Norra väggen, nr 8 fr. v. (Denna målning stals 1979, och återfanns senare svårt skadad i Hemulån. Den restaurerades av Evald Håkansson på Sollerön.) - 32, Uppståndelsen: Den uppståndne Kristus med korsfana upptill i mitten, den öppnade griften och vaknande, undrande soldater nedanför. Korläktaren, nr 7 fr.v . Yngre serien (fig. 114-140). - 33, Elie himmelsfärd: Elia, sittan­ de i en vagn, omgiven av två änglar. Vagnen dras i tömmar upp­ för en träbro av Guds hand, som sticker fram ur ett ljustöcken. Träd och klippor t.h. Brudkammaren.- 34, De tre vise männen hos Herodes: De vise männen t.v. med Betlehemsstjärnan ovan­ för, Herodes sittande på tron t.h. Oxbergs kapell. - 35, De tre vise männens tillbedjan: Josef, Maria och Jesus-barnet i stallet t.v., de tre vise männen med skänker t.h. Genom det högra av stallets båda rundbågiga fönster syns Betlehemsstjärnan. Försam­ lingshemmet. - 36, Herdarnas syn: Två herdar t.h . , den ene sovande, den andre ser en omstrålad ängel, genombrytande him­ lens molntäcke. Ko, hund och getter t.v. Pastorsexpeditionen. ­ 37 och 38, Sannolikt scener ur Jesu liv: Övermålade av A . R. Rich­ man med Series comministrorum 1840, sammanfogade i svart ramverk med profilerade och förgyllda lister. - 39, Jesus gående t.h. med utsträckt_hand, en kvinna knäfaller t.v. framför honom, bakom henne två personer.. Mur, trappa och träd i bakgrunden. Pastorsexpeditionen. - 40, Den förlorade sonen: Fadern med Fig. 139. Läktarmålning 61, alle­ goriskt motiv. Foto: Kjells Foto AB 1983. INREDNING OCH INVENTARIER 93 Fig. 140. Läktarmålning 40, Den förlorade sonens avresa. Foto: Kjells Foto AB 1983. sitt husfolk t.v . tar avsked av sonen, som sitter på en häst t.h. Korläktaren, nr l fr.v . - 41, Den förlorade sonen i främmande land: Tre personer t.v. , stående utanför ett hus med rundbågsar­ kader, i vilket en fiolspelare står t.h. och även några blåsinstru­ ment syns. Korläktaren, nr 2 fr.v. - 42, Den förlorade sonen vaktar svin, knäböjande t.v. , två svin äter ur en ho framför ho­ nom, i bakgrunden en byggnad med rundbågsarkader. Pastorsex­ peditionen. - 43 , Den förlorade sonens återkomst: Fadern väl­ komnar sin knäfallande son t.v., en kvinna står bredvid honom, den äldre brodern t.h. I bakgrunden en byggnad. Församlings­ hemmet. - 44, Den rike mannen och Lasarus: Den rike sitter vid ett dukat bord i ett hus t.v., en tjänare bär mat till honom uppför en trappa. Utanför t.h. sitter Lasarus, omgiven av hun­ dar, som slickar hans sår. Oxbergs kapell.- 45, Lasarus dör, lig­ gande i en säng, en ängel står vid sängen och en annan ängel med lagerkrans kommer ner på en stråle fr.h . Församlingshemmet. ­ 46, Lasarus bärs till himlen av de båda änglarna. Församlings­ 94 MORA KYRKA hemmet. - 47, Den rike mannen dör, liggande i en himmels­ säng, två sörjande personer t.v. Prästgården. - 48, Den rike mannen grillas i helvetet av två djävlar, Lasams och Abraham i himlen överst t.v. Prästgården. - 49, En samling personer, mest kvinnor, en med en pokal i handen , en dansande, utanför en byggnad t.h. T.v. öser en liten figur vätska i ett kar. Oxbergs ka­ pell. -50, Jesus t. v. med kors i ena handen och den andra visan­ de på ett hjärta, som sitter på en piedestal. Från denna faller två små människaliknande gestalter. Den ena har redan nått marken. T.h. står en kvinna med ena handen lyftad. Bakom den en rund­ båge. Pastorsexpeditionen. - 51, Två män, räknande pengar vid ett bord t .h . T.v. på en piedestal står en djävul med utsträckt tunga , hållande en snara över den ene mannens huvud. I bak­ grunden två fönster. Pastorsexpeditionen. -52, Sittande kvinna framför buskage t.v. Från hennes bröst går en ljusstråle till en konung med omstrålat huvud, krona och lyftat svärd t.h. Bakom honom en byggnad . Prästgården. - 53, En kvinna (Maria?), sit­ tande i en stol t.v. framför en rundbåge , t .h. framför henne två änglar, hållande ett porträtt av Kristus mellan sig. Bakom dem ett fönster. Oxbergs kapell . - 54, Jesus t.v. häller vatten över en knäböjande person, där bredvid en ängel, hållande en krona. T.h. en mur med ett rör , från vilket vatten strömmar. Försam­ lingshemmet. - 55, Gestalt med lagerkrans i håret , palmkvist i ena handen och en uppslagen bok i den andra, samt en sol på Fig. 141 . Orgel från 1912, byggd av Gebruder Rieger i Jägerndorf, Schlesien. Fasaden ritad av Fredrik Falkenberg. Nedtagen 1964. (KyA.) IN REDN ING OCH INVENTARIER 95 bröstet , stående på en liggande gestalt med ena handen lyftad och den andra med en oval platta med bokstäverna IHS. Runt ar­ men ringlar sig en orm. I bakgrunden ett draperi och två kolonn­ baser. Prästgården. - 56, En naken kvinna t.v. avlåter bröst­ mjölk i en skål, som hålls av två personer. T.h . framför en pie­ destal en man med en blomma i handen. - 57, En sittande skri­ vande man t.v. , nedanför honom och vända mot honom en häst , en get och en ko. T.h . ett stort hus med ett fönster längst t. h. , i vilket syns en kvinna och en man. Längst ned t.h. ett benrangel, snickrande på en likkista. Församlingshemmet. - 58, Ett barn med krucifix och en kvist i händerna, omgiven av tre gestalter med höjda svärd. I bakgrunden rundbågsarkader. Församlings­ hemmet. -59, En kvinna t.h . hållande en svart mask för solen. T.v. en person i blå mantel samt högst upp en lieman. Försam­ lingshemmet. - 60, Offerscen med en man och en kvinna t. h., t.v. ett barn, offerbålet samt en fågel. En ängel där ovanför kas­ tar löv på bålet. Oxbergs kapell. - 61, Kvinna med kors i ena handen och en rökelsekruka i den andra, vändande sig bakåt mot ett barn t.h . med en kalk i handen , på väg in i en kyrka t. h. , där ett krucifix hänger och ett ljus brinner. Pastorsexpeditionen . Orgel Orgel (fig. 47) med vitlaserad fasad, rödmålad invändigt bakom piporna. Ryggpositiv infällt i läktarbarriären. Fasaden är ritad av David Dahl. Orgeln är tillverkad 1965 av firma Olof Hammar­ berg, Göteborg. 76 I ett visitationsprotokoll 1576 finns en senare anteckning: "item giordes the nyie orgor anno 85 kostade 90 daler" . 77 Detta orgelverk stod på gapskullen, och härstammade enligt Sjögren sannolikt ursprungligen från senmedeltiden;77 vid denna tid fanns orglar också i Orsa och Rättvi k. Orgelverket sägs 1621 (in v.) vara "förloradt", och 1683 (vis. prot.) är det "förlorat och inte quar". Därefter fram till 1864 saknade kyrkan orgel. Uppsalastudenten Knut Johan Brenner (1666-1692) , som reste i Dalarna omkring 1680, omtalar, att han besökt Mora kyrka stora böndagen och imponerats av den vackra kyrkosången; "een rar siungning af församblingen i Kyrckian, nembligen mycket långsam, som på inga ohrter mehr än i Dalarna brukas men åter så liufligit med qwinfolckens ordentetige instämmande wid hwar vers, då manfaleken lychtat, med mångens förundran" . Även Linnes lärjunge Anders Tidström nämnde, då han reste genom Mora 1754, att kyrkan saknade orgel , "ty Morakarlen inbillar sig vara argevärk sjelf och skal vara rätt kjär i sin sång. De siungde och rätt ve!, [ ... )" .78 Man var också i alla tider stolt över kyrko­ sången: "Vi äro orgor själva", svarades när orgelinköp kom på tal. 79 Ett orgelharmonium inköptes 1864 (se nedan), men först 1909 beslöts anskaffandet av en orgel från Gebriider Rieger i 96 MORA KYRKA Jägerndorf i Schlesien (nu i Tjeckoslovakien). Ett fasadförslag av Fredrik Falkenberg i nygustaviansk stil antogs 1911, och den nya orgeln uppsattes 1912 (fig. 141). Den hade 28 stämmor och pneu­ matiskt system.80 Orgeln nedtogs 1964; fasaden finns magasine­ rad i S:t Mikaels kapell. Det orgelharmonium av mahognyfanerat trä, som inköptes 1864, förvaras på pastorsexpeditionen. En kororgel av omålat trä anskaffades 1965 från Grönlunds orgelbyggeri i Gammelstad. Denna är placerad i korets södra del. Dopredskap Dopställ (fig. 142) av snidat, grågrönmarmorerat och förgyllt trä, i form av en halverad urna på profilerad fot med flätat band ned­ till. Urnans sida är kannelerad, och har vid övre kanten en flätad bård med blommor i öglorna samt ett helt och två halva änglahu­ vuden med vingar, från vilka festoner hänger. Urnan står på en piedestal med förkroppat mittparti, avbrytande en från hörnen hängande feston. På piedestalen en målad inskrift i guld: "LÅ­ TER BARNEN KOMMA TILL MIG MARC:10 w:14" , samt år­ talet 1784. Dopställets höjd 101 cm, urnans diameter 50,5 cm. Enligt räkenskaperna är den tillverkad 1783 av bildhuggaren Samuel Huss i Gävle, samt förgylld av förgyllaren Ahlbom 1784. Inskriftstavla av snidat, grågrönmarmorerat och förgyllt trä, hängande över dopstället , rektangulär och inramad i profilerad och förgylld träram med pärlstavslist innerst och list av omväxlan­ de tre pärlor och en oval ytterst, samt festoner hängande från un­ derkanten . I tavlans mitt en oval konvex spegel inom lagerkrans , med inskrift i guld: "UTAN EN WARDER FÖDD AF VATN OCK ANDANOM, KAN HAN ICKE INGÅ I GUDS RIKE JOH;3;W 5". Höjd utan festoner 75 cm, bredd 58 cm. Tillverkad av Samuel Huss och förgylld av Ahlbom 1783-1784 (räk .). Oljemålning på duk (fig. 142) , föreställande Jesu dop: Jesus t.v. , stående i Jordan , döps av en större Johannes Döparen t.h. Landskap med träd och buskar samt Jordan, som ringlar sig som en bäck. I himlen syns en duva inom strålkrans. Färger: blått, ljusblått , grått, vitt , brunt, beige , ljusgult, skär karnation. I ram av samma utseende som inskriftstavlans och hängande ovanför denna. Höjd 73 cm , bredd 59 cm. Inköpt 1795 (räk.) av "Herr Hedendahl , 81 med förgylld Ram". Konserverad och uppsatt på ny duk av Maud Bennel 1965. Dopstället är placerat vid norra korpelaren, och omges av ett halvrunt skrank av smitt järn, med nio rundlar med hängande stjärnor i mitten, samt överliggare med påsatta profilerade knop­ par. Grind i mitten med ett kors som handtag. Skranket är svart­ målat, men har tidigare varit grönt. Höjd 64 cm. Smitt av Stenis Anders Persson (1728-1799) i Selja (räk.), troligen 1785. Skran­ ket var fram till 1895 fästat i en halvrund platta av sandsten. INREDN ING OCH INVENTARIER 97 Fig. 142. Dopställ och inskriftstav­ la, tillverkade av Samuel Huss i Gävle 1783-1784; oljemålning framställande Jesu dop, målad av Pehr Hedendahl i Falun, inköpt 1795. Järnskranket är smitt av Ste­ nis Anders Persson i Selja, troligen 1785. Foto: Kjells Foto AB 1983. 98 MORA KYRKA Detta år borttogs både skranket och stenen; skranket återinsattes dock 1903. Dopfunt av snidat trä , cuppan dekorerad med symboler för syndafall och frälsning, samt på randen inskrift: "OCH HAN TOG DEM UPP I FAMNEN OCH LADE HÄNDERNA PÅ DEM". Cylindriskt skaft med framställning av ärkeängeln Mi- kael, på foten dekor av fåglar, blommor, vatten och nederst löpande hund-bård. Höjd ca 105 cm. Tillverkad av bildhuggaren Hans Georg Faulmiiller 1951. En dopfunt av trä omtalas 1621 (in v.) , vilken 1661 (in v.) sägs vara "medh upgångh nedre i Kyrckian". Till funten hörde enligt en odaterad inventarieförteckning från omkring 1600 "En stor Messingskettill". Denna beskrivs 1660 (inv.): "En MessingssKiät- tel wijdh Funthen, een stoor Järngiordh Uth omkringh honom, och Jären fattan[?], håller 9 marker. " Det är troligt, att denna funt varit senmedeltida och av samma typ som den ännu bevara- de funten i Orsa. 82 Funten flyttades 1717 (inv.) till koret , på den plats där biskopsstolen tidigare stått. I ett visitationsprotokoll 1736 sägs funten vara "framför qwinfolcksbänkarna wid Pelaren i Choret, utaf trä målad, med himmel , som förr warit öfwer Biskopsstolen, då han der stådt". Vid en visitation 1770 uppges, att den gamla mässingskittelns metall använts till tornurets slag- klocka. Dopskål av silver (fig. 143) med lock , delvis förgylld; av kall- skålstyp, med två handtag och tre fötter, formade som gripklor omslutande kulor. På locket tre mindre knoppar av samma typ, så att de blir fötter till ett fat om locket vänds. Enkel graverad linjedekor. På locket inom förgylld rundel ett spegelmonogram Fig. 143. Dopskål av silver, utförd av Henrik Feiff, mästare i Stock- holm 1666-1694. Foto: Fahlt~ns Foto 1979. Fig. 144. Dopskål av silver, tillver- kad av Markströms Guldsmeds AB i Uppsala 1965 och skänkt av Anders och Lisa Diös 1965. Foto: Fahlens Foto 1979. INREDNING OCH INVENTARIER 99 -. under friherrlig krona, omgivet av palmkvistar. På skålens under- sida ingraverat "Ö Pihl Sophia Pihl"83 samt ett bomärke. Höjd 16 cm, diameter vid brädden 23,3 cm. Skålen, som är av profant ursprung, är tillverkad av Henrik Feiff84 mästare i Stockholm 1666-1694. År 1774 (kr. prot.) sägs ingenjören Carl Olof Wolle- nius på Lomsmyren vara skyldig kyrkan 1200 riksdaler, och som pant lämnat "en förgylter silfwerskål med låck och sked". Då han inte kunde lösa ut panten beslöts, att man skulle behålla skålen som "et wackert och för Kyrckan hederligt döpelses kjäril" , och dessutom som ett minne av prosten Wollenius. Detta stadfästes genom häradsrättens dom - om än med viss förlust för kyrkan - och ingenjören slapp betala räntan på 6%. Dopskål av silver (fig. 144) , halvsfärisk och godronnerad. En- ligt inskrift skänkt av Anders och Lisa Diös den 3 oktober 1965. Höjd 13 cm, bräddens diameter 27,5 cm. Enligt stämplar tillver- kad av Markströms Guldsmeds AB i Uppsala 1965. Dopskål av nysilver på åttapassformad fot. Enkel flätdekor vid kanten , på foten ett inristat kors. Höjd 11 cm, skålens diameter 22 cm. Inköpt 1923 (kr. prot.). Dopfat av hamrad mässing, duva i botten. Utfört av konstnä- ren Bengt Liljeström och kopparslagaren G. A . Adolfsson , Mora. Gåva av grosshandlare C. Sörensen 1954. I den odaterade inventarieförteckningen från omkring 1600 omtalas "en Lithin kopparkittiii i funthin". År 1669 (räk.) in- handlas en ny "Kopparkiättell åth Funten", som 1725 (räk.) er- sätts av "En Tenskål til Fonten kiöpt i Mora Midsommars mark- nad" . Denna blir bortbytt 1751 (räk.) mot mellanskillnad. Tenn- skålen i funten sägs 1809 (vis.) vara "borta". 100 MORA KYRKA Nummertavlor Nummertavla av trä (fig. 145), rektangulär och svartmålad med profilerad och förgylld träram. Kontursågat krön med årtalet 1726 inskuret samt målade guldornament, flankerat av två svar­ vade knoppar. Höjd 71 cm, bredd 45 cm. En av två nummertav­ lor, tillverkade av Anders Matsson i Vika 1726 (räk.). Nummertavla av samma typ och med liknande krön , helt svart­ målad och nedtill förlängd . Höjd 115 cm, bredd 42 cm. Sannolikt identisk med den nummertavla, som 1735 (räk.) tillverkades av Hans Andersson i Noret. Omändrad och förlängd sannolikt 1904 (kr. prot.), då en ny "siffertavla" omtalas. Två nummertavlor av snidat, målat och förgyllt trä (fig. 146), på höga ståndare. Ovala tavlor, svartmålade med förgyllda ramar med bandknippe, krön format som fladdrande band, uppburet av två blommor, samt nederst växtornament På ömse sidor om tavlorna är fastsatta ljusarmar av mässing för ett ljus , skänkta 1855 (räk.). Vridbara. Ståndarna är fyrsidiga, upptill avsmalnan­ de, kannelerade samt blågrönmarmorerade, och står på podier med spegelfält i sidorna. Kvadratiska socklar, profilerade och med snidad palmettbård på ovansidan, samt svartmålade. Total höjd ca 300 cm, tavlornas höjd 140 cm, bredd 78 cm. Enligt räk­ ning utförda av Mats Matsson i Nohlbäck 1788, samt målade och förgyllda 1789. Siffror av mässing, varav ett antal vitmålade. Delvis av äldre datum. I ett till Västerås domkapitel 1749 ingivet memorial ansöks om att få skaffa metallsiffror, "emedan de åldrige beklaga sig ej kunna see de Numror, som med Krita warda upsatte" . År 1786 (räk.) inköptes "100 numrer till Ziffertaflor" . Två nummertavlor tillverkades 1755 av Olof Gerdman. Dessa finns nu i Oxbergs kapell (se fig. 261). Nattvardskärl Kalk av förgyllt silver (fig. 147) , med sexpassformad profilerad fot, godronnerad nod med graverad växtdekor och påsatta kant­ ställda kvadrater, samt odekoreract cuppa. Höjd 27 ,5 cm, cup­ pans diameter 18,5 cm. Stämplad av Gustaf Biörn85 i Falun 1732, vilket årtal också står ingraverat under foten . Detta år (räk.) omtalas, att "af en gammal Kalk om 531/ 4 lod Silfwer är en ny giord, h war till är tillagt 21 lod Silfwer". Kalken var ursprung­ ligen inköpt 1647 (kr. prot.) för 224 daler km t, och var "förgylth alt Innan och uthan". Foten och noden kan återstå av denna kalk, medan cuppanomgjorts 1732.- Paten (fig. 147) av förgyllt silver, odekorerad. Diameter ca 20 cm. Enligt stämplar tillverkad av Gustaf Biörn i Falun 1732. Kalk av förgyllt silver (fig. 148) , med trattformad fot med de­ kor av graverade och ciselerade växtornament, nedtill avsmal­ nande nod med godronnerad ovansida, skild från foten av en Fig. 145. Nummertavla, tillverkad av Anders Matsson i Vika 1726. Foto: Kjells Foto A B 1983. Fig. 146. Nummertavla, en av två, tillverkad av Mats Matsson i Nohl­ bäck 1788. Foto: Kjells Foto A B 1983. INREDN ING OCH INVENTARIER 101 Fig. 147. Kalk och paten av för­ gyllt silver, tillverkade av Gustaf Biörn i Falun 1732. Foten och noden kan återstå av en äldre kalk, inköpt 1647. Foto: Kjells Foto AB 1983. Fig. 148. Kalk, paten och oblatask av förgyllt silver, tillverkade av Pehr Zethelius i Stockholm 1795 och skänkta av Gustaf IV Adolf. Foto: Kjells Foto AB 1983. Fig. 149. Oblatask av silver, till­ verkad av Gustaf Biörn i Falun 1732. Foto: Kjells Foto AB 1983. pärlstavslist, samt cuppa med godronnerad undersida och odeko­ rerad överdel med konkav sida. Inskrift på foten: "Skänkt af Konung Gustaf IV Adolph til Mora Kyrka under resan i Dalarna 1794." Höjd 28,5 cm, cuppans diameter 14,2 cm. Enligt stämplar tillverkad av Pehr Zethelius 86 i Stockholm 1795. -Tillhörande paten av förgyllt silver (fig. 148), odekorerad . Diameter 18 cm. Enligt stämplar tillverkad av Pehr Zethelius i Stockholm 1795. Tillhörande oblatask samt lock över kalk och paten, av förgyllt silver (fig. 148) . Oblatasken är cylindrisk; i lockets mitt är bok­ stäverna IHS ingraverade inom en pålödd törnekrona, och lockets kant utanför denna är fo rmad som en strålkrans. Oblatasken fästs på högkant med en skruv på sidan i ett svagt välvt lock, avsett att täcka kalk och paten. Inskrift på locket: "Skänkt af Konung Gus­ taf IV Adolph til Mora Kyrka under resan i Dalarna 1794." Oblataskens tjocklek 4,5 cm, diameter 10,5 cm, lockets diameter 18 cm. Oblatask av delvis förgyllt silver (fig. 149), oval med profilerat lock , krönt av lamm med korsfana, samt stående på utsvängda fötter. På undersidan är årtalet 1732 ingraverat. Invändig fö rgyll­ ning. Höjd 11 ,5 cm, längd 20 cm, bredd 14,5 cm. Enligt stämplar tillverkad av Gustaf Biörn i Falun. -Oblatask av silver, cylind­ risk med locket krönt av ett kors med pålödda kulor i vinklarna, samt stående på tre nedåt avsmalnande fötter. Invändig fö rgyll­ ning. Höjd 8,5 cm, diameter 9,8 cm. Enligt stämplar tillverkad av Eric Löfman, Markströms Guldsmeds AB, Uppsala 1978. Vinkannor: - l, Av delvis förgyllt silver (fig. 150), päronfor­ mad med profilerad fot och lock , snås, tumgrepp med växtorna­ 102 MORA KYRKA ment och maskaraner, svängt handtag med knopp på övre delen och nedtill avslutat av en volut. Inskrift inom förgylld rundel på buken: "Possessio Ternpli Morensis 1646. Renovata et aucta 1737." Invändig förgyllning . Höjd 29 cm. Stämplad av Gustaf Biörn i Falun. Vinkannan inköptes ursprungligen 1636 (räk.). Den beskrivs 1661 (inv.): "Een Kanna aff Silfwer, om 112 lodh , förgyllt all innan, uhtan giord förgylt och några render förgylda , inköpt[. .. ] A0 1636, Pastore M. Petro förgylt A0 1646." År 1737 (räk .) utbetalas för kannans omgörande. Åtminstone tumgreppet torde dock vara kvar oförändrat från den gamla kannan.- 2, Av delvis förgyllt silver (fig. 151) , päronformad med profilerad fot och lock med knopp, snås, förgyllda bårder samt svängt och dri­ vet handtag. Invändig förgyllning. Höjd 30 cm. Enligt stämplar tillverkad av Gustaf Biörn i Falun, enligt visitationsprotokoll1744. - 3, Av förgyllt silver (fig. 152) , bukig med böjt lock med knopp täckt av ciselerad bladdekor, vid halsen ett band av drivna och ciselerade vinlöv, och på bukens undersida drivna och ciselerade palmblad med graverade blommor mellan . Svängt drivet handtag med en ciselerad bladranka överst. Trattformad fot med dekor av drivna och ciselerade palmblad, täckande hela ovansidan, skild från kannans buk av ett godronnerat mellanstycke. Inskrift på foten : "Skänkt af Konung Gustaf IV Adolph till Mora Kyrcka Fig. 150. Vinkanna av silver, till­ verkad av Gustaf Biörn i Falun 1737 med användande av en äldre kanna, anskaffad 1636. Foto: Fah­ lens Foto 1979. Fig. J51. Vinkanna av silver, till­ verkad av Gustaf Biörn i Falun, anskaffad 1744. Foto: Fahlens Foto 1979. Fig. 152. Vinkanna av förgyllt sil- ver, tillverkad av Pehr Zethelius i Stockholm 1795 och skänkt av Gus- taf 1V Adolf. Foto: Fahlens Foto 1979. Fig. 153. Vinkanna av silver, till- verkad av Gustaf Otto Sjöberg i Falun 1819. Foto: Fahlens Foto 1979. INREDNING OCH INVENTARI ER 103 under Resan i Dalarna 1794." Höjd 40,3 cm. Enligt stämplar till- verkad av Pehr Zethelius i Stockholm 1795. - 4, Av silver (fig. 153), päronformad med driven och ciselerad våglistbård med blommor vid brädden, profilerat lock, dekorerat med en bård av drivna och ciselerade palmetter samt krönt av Gudslamm, och med tumgrepp med drivna broskornament; svängt handtag, profi- lerad fot med driven och ciselerad palmettbård på ovansidan och våglistbård med blommor runt kanten. Invändig förgyllning. Höjd 35 cm. Enligt stämplar tillverkad av Gustaf Otto Sjöberg d.y.87 i Falun 1819. Kanna av tenn , cylindrisk, uppåt avsmalnande, profilerat lock med infälld medaljong med Karl XII :s bild. Svängt handtag. Höjd 17 cm. Enligt stämplar tillverkad av Guldsmedsaktiebolaget i Stockholm. 1940-talet? Kommunionsked av silver (fig. 154) , tvärställt förgyllt skedblad med silhål, skaftänden rundad. Längd 18 cm. Enligt stämplar till- verkad av J o han Leffler88 i Falun 1771. 104 MORA KYRKA Sockenbudstyg: - l, Av silver, bestående av kalk, paten , oblatask och vinflaska (fig. 155). Kalken är helt förgylld och har sexpassformad profilerad fot, cylindriskt mellanstycke mellan fot och nod , tolvkantig nod med varannan sida bredare, dekorerad med graverade och ciselerade växtornament, och sexkantigt mellanstycke mellan nod och cuppa; cuppan är odekorerad. På foten ingraverat "1.7.3.3". Höjd 14 cm, cuppans diameter 8 cm. Patenen har förgylld ovansida och är odekorerad. Diameter 9,2 cm. Kalk och paten är enligt stämplar tillverkade av Gustaf Biörn i Falun. År 1733 (räk.) har man låtit göra om "en gammal sönd- rig Sochnbodz Kalk med paten, med tilökning af Silfwerflaka". Oblatasken är cylindrisk med svagt välvt lock, odekoreract och ostämplad. Höjd 2,2 cm, diameter 4,5 cm. Vinflaska av glas, Fig. 154. Kommunionsked av sil- ver, tillverkad av Johan LeJfler i Falun 1771. Foto: Kjells Foto AB 1983. Fig. 155. Sockenbudstyg av silver, kalk och paten tillverkade av Gus- taf Biörn i Falun 1733, oblatasken är ostämplad och troligen från om- kring 1910. Foto: Fahlens Foto 1979. Fig. 156. Sockenbudstyg av silver, tillverkat av Gustaf Biörn i Falun 1752. Foto: Kjells Foto AB 1983. Fig. 157. Sockenbudstyg av silver, tillverkat av Otto Henrik Sjöberg i Falun, oblatasken 1738, kalk och paten 1770. Foto: Fahlens Foto 1979. INREDNING OCH INVENTARIER 105 rund med platta sidor, förgyllt silverlock. Höjd 11,5 cm, lockets diameter 2,5 cm. Stämplad H=L, Falun 1908. Oblatasken härrör säkerligen också från denna tid , liksom det träschatull vari sockenbudstyget förvaras. - 2, Av silver, bestående av kalk och paten (fig. 156). Kalken är delvis förgylld , och har sexpassformad profilerad fot, sexkantigt skaft med nod och odekoreract cuppa, invändigt förgylld . Höjd 15,5 cm, cuppans diameter 7,5 cm. Pate­ nen har förgylld ovansida och är odekorerad. Diameter 10 cm. Enligt stämplar tillverkat av Gustaf Biörn i Falun . I svarvat och skinnklätt träfodraL Tillverkat 1752 (räk.) och tillbytt mot en gammal sockenbudskalk samt mellanskillnad. - 3, Av silver , be­ stående av kalk , paten och oblatask (fig . 157). Kalken är delvis förgylld, och har profilerad fot med graverad och ciselerad dekor av växtornament och draperiveck, cylindriskt skaft med profile­ rad nod , samt odekoreract cuppa. Skaft , nod och cuppans insida förgyllda. Höjd 13,5 cm, cuppans diameter 7 cm. Patenen är för­ gylld och har enkel linjedekor vid brättet. Diameter 9,3 cm. Oblatasken är cylindrisk med svagt välvt lock med enkel linjede­ kor. Det inre är förgyllt och format som ett trepass , i vilket en cylindrisk ring är infattad. I trepassets svicklar graverade växtor­ nament och ett hål i mitten . Höjd 1,5 cm, diameter 6 cm. Enligt stämplar tillverkat av Otto Henrik Sjöberg89 i Falun , oblatasken 1738, kalk och paten 1770. Oblatasken inköptes 1739 (räk .) , kalk och paten 1771 mot mellanskillnad av två gamla sockenbudsfias­ koL 106 MORA KYRKA Försvunna nattvardskärl När Gustav Vasa drev in kloekskatten i Dalarna 1531 besökte hans fogde Jöns Persson i Vibberboda Mora och "anamade try monstrans90 , iij [ =3] kalka alla förgylta mz theras patener, En pixenis91 , En arm aff silff [ . . . ]". 92 I en inventarieförteckning 1576 omtalas två kalkar "medh sine patener förgylte någott lithet på foten och mitth uppå". I den odaterade inventarieförteckningen från omkring 1600 omtalas dock bara en kalk , "öffuerst uppå midh en förgyldt ringh , mittuppå, såsom och Nederst på fothen, Medh sitt pathen Lithet förgyldt mittuppå" , samt senare tillskri­ vet: "med sit corporal med sölfwerknytning gifwit af Domino Andrea93 saceliana loci". Vidare omtalas "en Lithen Huitth Kalck , medh sitt pathen , som plägar bruukas i Sochnebudh", samt senare tillskrivet: "Een then flaska en ny Kanna . Item en li­ ten teenflaska. " Den förstnämnda tennflaskan är sannolikt den som 1661 (vis. prot.) kallas "gammal! odugeligh", med senare an­ teckning att den tagits till klockgjutning. Den nya kannan torde vara samma , som i senare anteckningar i inventarieförteckningen 1621 och 1631 uppges vara av tenn med "pi j p", och skänkt av "Åkke Hansson på Hudwijkswald"94 . År 1661 (vis. prot .) omta­ las den som "gammal! , medh Lock och Pi j p". Sannolikt är det denna kanna, som 1750 (räk .) byts bort mot en ny med mellan­ skillnad. Kalken skall 1631 (inv.) "reformeras", tillökas och hel­ förgyllas. När en ny kalk inköptes 1647 (räk.) hade man "ther uppå utgiffuit dhen gam b le kalken om 36 loodh". Sockenbudsty­ get sägs 1711 (inv.) vara "mycket illa faren", och metallen togs till 1733 års sockenbudstyg. År 1621 (inv.) omtalas "Oblatoria een ask af trä". År 1644 (räk.) har man "arbetat up the 26 lodh Silfwer som hafwer warit i Kyrkian til en oblatz ask" . Denna togs 1819 till den nya vinkannan , och beskrivs då (kr. prat.) vara "i formen af ett skrin, med Crucifix och Xtus-Bild utan på locket" . År 1651 (räk.) inköps "een lijten socknebodz Kalk", varjämte man har "lagat gamble socknebodz asken". Sockenbudskalken sägs 1661 (vis. prat.) vara "förgylt innan och en deel uthan". Den byttes bort 1752 mot en ny. År 1661 (vis . prat.) omnämns även "Sochnebodz Fiaske een Iijten" , sannolikt samma som nämnts omkring 1600, "Ett Lijtet Faat att tappa Wijn medh", samt som hörande till 1647 års kalk en förgylld paten , "hemptadt ifrån Dannemark och till Kyrckian förähradt , aff Diuus Erick Erickz­ son [1607- 1673] en zergiant, i Morkarlby". Ett tennstop inköps 1694 (räk.) , möjligen samma som 1815 (vis. prat.) finns "i Vin­ källaren, någorlunda behållen men knoppen på grepen af, finnes ej upptagen i något Inventarium" . En oblatask av bleck inköps 1707 (räk. ). År 1757 (vis. prat.) omtalas "et räflat stop" , vilket vid visitation 1815 uppges vara borta. Tenngjutaren Logren i Fa­ lun får 1773 (räk.) betalt för en omgjord tennskål "at tappa win uti", och 1788 (räk.) utbetalas för två omarbetade tennskålar. Fig. 158. Brudkrona av förgyllt sil­ ver, avsedd att bäras till socken­ dräkt. Tillverkad av Johan August Ferngren i Stockholm 1923. Foto: Fahlens Foto 1979. INREDNING OCH INVENTARIER 107 Brudkronor och brudkedjor Brudkronor:- l, Av förgyllt silver (fig. 158) , med fem ståndare av pressat silverbleck med växtornament, var och en behängd med två löv. Ståndarnas toppar sammanhålls av en ring, på vil­ ken sitter fästade pressade änglahuvuden med vingar och ett hängande löv. Ringen är besatt med kantställda nitar och där un­ der genombrutna rosor, liknande hjul med sex ekrar. Inskrift på ringens insida: "Mora Kyrka på Kontraktsprosten Axel Gustafs­ sons95 70-årsdag 19/2 1923." Höjd 10 cm, ringens diameter 19,5 cm. Enligt stämplar tillverkad av Johan August Ferngren i Stock­ holm 1923, och inköpt från Licium samma år. Kronan är avsedd att bäras till sockendräkt, och motiven har hämtats från brudkro­ nor från Mora och Sollerön i Nordiska museets samlingar. - 2, Av förgyllt silver (fig. 159), med fem upptill utåtböjda, genom­ brutna ståndare, från vars toppar en droppe hänger. Varje stån­ dare är besatt med tre stiliserade blommor; mellan varje ståndare sitter en mindre ståndare, även dessa med en droppe hängande från toppen. Ringen är besatt med omväxlande rundlar och rom­ ber mellan våglistbårder. Inskrift på ringens insida: "Skänkt till Mora kyrka av dess församling och kyrkoherde bars denna krona första gången av Margareta Hillerström, vid hennes bröllop mid­ sommardagen 1938." Höjd 9 cm, ringens diameter 7,2 cm. Enligt stämplar tillverkad av atelje Borgila i Stockholm 1938. - 3, Av förgyllt silver (fig. 160), med fem ståndare, formade som franska liljor och besatta med pärlstavsinfattade ovala akvamariner på ciselerad botten. Mellan ståndarna sitter ljusblå ovala stenar, infattade med pärlstav. Ringen är besatt med kronor och kors­ lagda dalpilar. Inskrift på ringens insida: "DALARNAs FRI­ 108 MORA KYRKA VILLIGA FÖRSVARSORG. BRUDKRONA VANDRINGS­ PRis I S.M. PÅ SKIDOR 50 KM. FALUN 1947." Höjd 10,5 cm, ringens diameter 5,1 cm. Enligt stämplar tillverkad av Lars Olhans i Falun 1946. Tillhörande koniskt podium av svartmålat trä , med på framsidan en förgylld silverplåt. Överst på denna sitter landskapsvapnet i blå emalj , och där under inskrift: "DALARNAS FRIVILLIGA FÖRSVARSORGANISATIO­ NERS VANDRINGSPRis I LAGTÄVLING 50 KM VID SM PÅ SKIDOR UPPSATI I FALUN 1947." Under podiet en sil­ verplåt med inskrift: "DALARNAS BEFÄLSUTBILDNINGS­ FÖRBUND HEMVÄRN, LOTIAFÖRBUND, LUFTSKYDDS­ FÖRBUND, sKYTIEFÖRBUND SAMT KOPPARBERGS­ DISTR. AV SVENSKA BLÅ STJÄRNAN." Gåva av IFK Mora 1951. År 1631 (inv.) omnämns "Krantz En". Om denna uppges 1660 (in v.) att den "plägar länas till Brudefolck", och den beskrivs 1661 (inv.): "En Crantz medh 10 stijffter, hwartera medh 4 stol­ par och 4 Lööf, ett Lööf allenast borto." År 1668 (inv.) blev "KiörkioKrantzen, som alldeeles förfallen war, söndertagen, och af Prästernoder å Nyo förfärdigat, Anno 1668, 10 Mars" . År 1693 (räk.) inköps ytterligare en "Brudcrantz" från prosten Holstenius'96 hustru Anna Christina Skragge. Denna krans hade "8 Styftter". Kransarna omtalas 1736 (vis. prot.), "hwaruppå äro 18 st. Styff- Fig. 159. Brudkrona av förgyllt sil­ ver, tillverkad av atelje Borgila i Stockholm 1938. Foto: Fahlens Foto 1979. Fig. 160. Brudkrona av förgyll! sil­ ver, Lillverkad av Lars O/hans i Falun 1946. Foto: Fahlens FoLo 1979. INREDNING OCH INVENTARIER 109 Fig. 161. Brudkedjor av silver från 1500- och 1600-talen. Foto: Fahlens Foto 1979. ter, förgylde, som fordom Brudar brukat i stället för crona". De­ ras silver togs 1744 (räk.) till den nya vinkannan. Brudkedjor (fig. 161): - l , Av silver, förgyllt krucifix med Kristus på ena sidan och Maria med barnet inom rosenkrans på den andra. Korsets ändar trepassformade med evangelistsymbo­ ler m.m. Enkel silverkedja. Korsets höjd 4,8 cm, bredd 3,7 cm. - 2, Av silver, krucifix med trepassformade ändar med t.v. sol, t.h . måne, upptill inskriften INRI. Krucifixets höjd 5,7 cm, bredd 3,6 cm. Enkel silverkedja. - 3, Av silver, krucifix med voluter i ändarna, från vilka hängt nu försvunna löv e.d. i ringar. På baksi­ dan graverad växtdekor. Silverkedja med ovala ringar, mot ytter­ kanten tunnare. Krucifixets höjd 5,8 cm, bredd 4,4 cm. - 4, Av silver, förgyllt krucifix med trepassformade genomborrade ändar, från vilka löv hängt (ett saknas, ett är ersatt av en romboid plåt) . Kedja som föregående. Krucifixets höjd 5,5 cm, bredd 3,6 cm.­ 5, A v silver, krucifix med trepassformade ändar, under vilka ringar för hängande löv suttit (två saknas). På korsstammens överdel skylt med inskriften INRI , på korsets baksida graverade växtrankor. Kedja som föregående. Krucifixets höjd 4,4 cm, bredd 3 cm. - 6, Av silver, krucifix med voluter i ändarna , två hängande löv under tvärarmarna. På korsets baksida beslagsorna­ ment och ros . Kedja som föregående. Korsets höjd 5,5 cm, bredd 4,3 cm.- 7, Av silver, krucifix med voluter i ändarna samt hål för hängande löv (saknas). Enkel silverkedja. Krucifixets höjd 6 cm, bredd 4,3 cm. År 1631 (inv.) omtalas "Kiäder fem". År 1661 (vis. prot.) finns "Kieder Hwijta 6 st. l st. medh Kors förgylte och 4 medh Korss Hwijta, der iblandh 3 st. med 3 Löff, och ett stycke uhtan Löff", samt "item Een Kiedh uhtan Korss"; en senare tillskrift uppger: "En Kedh medh kors forgylt igen löst." Sju kedjor omtalas 1683 110 MORA KYRKA (vis. prot.) , sex med kors och en utan. År 1742 har dock alla kedjorna kors . År 1767 (kr. prot.) frågas om brudkedjorna bör nyttjas utan avgift till kyrkan, varpå svaras, att så skett sedan "uråldriga tider" . Vid en visitation 1951 återfanns kedjorna i en kista, som troligen inte hade varit öppnad sedan restaureringen 1895. Ljusredskap Ljuskronor: - l, Av massmg (fig. 162) , med nio armar i två kransar, sex i den nedre, tre armar samt tre reflexblommor i den övre. Runda droppskålar , ett par av något enklare typ. Profilerad stam, krönt av sittande lejon och nedtill avslutad av ett lejon­ huvud , som ursprungligen haft en ögla i munnen. Höjd 60 cm. 1500-talets senare del. Troligen identisk med den ljuskrona , som i inventarieförteckningen från omkring 1600 omtalas som "hängiandes för H. KorsAltaret" . Den omtalas 1631 (inv.) som "Crona en medh Nijo pipor" , och 1661 (inv.) beskrivs den: "Een Lijten under Hwalfwet fram i Charen, medh 4 Pijpor nedhan och 3 ofwan, Förährdh aff Erick Jaenson i Östnohr, och aff honom Wijdh Rewell [=Reva!] i en Rudhdam funnen och sedan heem­ fördh, i Sal. Konungh Johans tijdh". Två armar hade alltså tyd­ ligen förkommit och senare ytterligare en- 1683 (inv.) sägs kro­ nan ha sex armar- men senare ersatts, sannolikt 1726 (räk.), då Bältar Aron Jaensson (1680-1738) i LångJet får betalt för repara­ tion av en ljuskrona. Vid visitation 1736 har kronan ånyo nio ar­ mar. I sakristian. - 2, Av mässing (fig. 163), med 16 armar i två kransar, åtta i varje. Profilerad stam, krönt av dubbelörn och Fig. 162. Ljuskrona av massmg från 1500-talet, funnen i en rud­ damm vid Reva/ under Johan 11/:s tid och förd till Mora. Foto: Kjells Foto AB 1983. Fig. 163. Ljuskrona av mässing, inköpt 1652. Foto: Kjells Foto AB 1983. INREDNING OCH INVENTARIER III Fig. 164. Ljuskrona av massmg, skänkt av rikskanslern Magnus Gabriel De la Gardie 1673. Foto: Kjells Foto AB 1983. Fig. 165. Ljuskrona av massmg, skänkt av major Daniel Jonssons arvingar 1679. Foto: Kjells Foto AB 1983. nedtill avslutad med en kraftig kulknopp. Runda droppskålar. Höjd 88 cm. Av allt att döma den ljuskrona, som inköptes 1652 (räk.) för 240 daler, och som 1660 (inv.) omtalas som "En Liuus­ Krona, tuenne rader Pi j por". I sakristian. - 3, Av mässing (fig. 164), med 16 armar i två kransar, åtta i varje. Runda droppskå­ lar. Profilerad stam, krönt av en mansfigur i rustning med en stav i ena handen och en Iyftad yxa i den andra; nedtill avslutad med en kraftig kulknopp. Höjd ca 140 cm. Skänkt av rikskanslern Magnus Gabriel De la Gardie 1673; i ett brev daterat den 9 april (J:4) förklarar De la Gardie att han därmed velat visa tacksamhet för morakarlars långvariga arbete hos honom och hans far med "all flijth och Erligheet" . Långhusets östligaste trave, södra si­ dan. -4, Av mässing (fig. 165) , med åtta armar i en krans. Run­ da droppskålar, reflexblommor. Profilerad stam, krönt av lut­ spelare, nedtill avslutad med en godronnerad kulknopp. Inskrift: "FÖRÄRAT UTAF SALIG DANIEL JOENSSONS97 ARP­ VINGAR. HMS. OAS. DDS. IDS. EPS. A0 1679". Höjd 75 cm. Koret , södra sidan. - 5, Av mässing (fig. 166), sex armar i en krans. Runda droppskålar, reflexblommor. Profilerad stam, ned­ till avslutad med en kulknopp med påsatta bladornament på un­ dersidan. Höjd 66 cm. Torde vara identisk med den krona, som inköptes till sakristian 1731 (räk .). Koret , norra sidan. - 6, Av 112 MORA KYRKA mässing (fig. 167), med 24 armar i tre kransar, åtta i varje. Mus­ selformade droppskålar, reflexblommor. Profilerad stam, krönt av en kvinnofigur med kvist i handen; nedtill avslutad med en kraftig kulknopp. Höjd ca 170 cm. Inköpt 1771 (räk.) från An­ ders Roth98 i Stockholm. Långhusets östligaste trave, norra sidan. - 7, Av mässing (fig. 168), 24 armar i två kransar, 12 i varje. Runda droppskålar. Profilerad stam, nedtill avslutad med en kraftig kulknopp med en vinlövsprydd mindre knopp nederst. Höjd ca 115 cm. Gåva av Rornbc Anders Matssons (1812-1851) änka Anna Ersdotter (1812-1889) i Östnor 1855 (räk .). Långhu­ sets tredje trave från öster, norra sidan.- 8-9, Av mässing (fig. 169), sexarmade om vardera en krans. Runda droppskålar. Pro­ filerad stam, nedtill avslutad med en kraftig, på undersidan godronnerad kulknopp. Höjd ca 65 cm. Båda kronorna är tillver­ kade av Frost Mats Matsson (1839-1914) i Östnor. Den ena är skänkt 1895 (kr. prot.) av handlanden Hållbus Lars Larsson (1848- 1920) och Anders Romson (1857- 1920) , den andra av Frost Anders Matsson (1867-1950). Långhusets västligaste trave vid orgelläktaren. - 10-14, Av mässing, kopior av nr 7. Tillver­ kade 1965 av Frost Mats Matssons mässingsgjuteri i Östnor, som också skänkt tre av kronorna. I långhusets övriga traveer. Långhusets kronor hänger i sköldbågarna i järnkedjor med dels svarvade rödmålade träkulor (koret), eller päronformade ku­ lor, dels av förgyllt trä, dels av mässing. Kedjorna i långhusets Fig. 166. Ljuskrona av massmg, inköpt 1731. Foto: Kjells Foto AB 1983. Fig. 167. Ljuskrona av mässing, tillverkad av Anders Roth i Stock­ holm och inköpt 1771. Foto: Kjells Foto AB 1983. INREDNING OCH INVENTARIER 113 Fig. 168. Ljuskrona av mässing, skänkt av Rombo Anders Matssons änka Anna Ersdotter i Östnor 1855. Foto: Kjells Foto AB 1983. Fig. 169. Ljuskrona av mässing, tillverkad av Frost Mats Matsson i Östnor och skänkt av Hållbus Lars Larsson och Anders Romson 1895. Foto: Kjells Foto AB 1983. Fig. 170. Ljusarmar av mässingfrån 1600-talets senare del. Foto: Kjells Foto AB 1983. östligaste trave är rikare utformade, med runda förgyllda träku­ lor och nedtill smidd dekor av blomrankar samt såväl vertikalt som horisontellt korsade dalpilar. År 1657 (räk.) inköps en " iärn Kedia tillliusKronan", och 1680 (räk .) betalas "Smeden på Sol­ öhn" för "iärnstången och knapparna som LiusCronan Skall Hängia uppå". En kedja till den minsta kronan inköptes 1744 (räk .). År 1766 (räk.) "fäijas" alla ljuskronor, och "Mäster Nils" Nilsson i Färnäs målar kedjorna, liksom han också gör med den nya kronans kedja 1771. Ljuskronorna reparerades 1895 av Frost Mats Matsson i Östnor. Ljusarmar: - l, Av mässing för ett ljus (fig. 170), med dri­ ven och punsad dekor av växtornament, spiralvriden arm , rund väggplatta samt droppskål. Längd 40 cm, väggplattans diameter 17 cm. 1600-talet. - 2, Av mässing för ett ljus (fig. 170), med punsad och graverad dekor av växtornament, spiralvriden arm, åttakantig väggplatta samt droppskål. Längd 40 cm, väggplattans bredd 21 cm. En enpipig ljusarm omtalas 1683 (vis. prot .); 1695 (vis. prot.) finns två , en "wijd Bokstolen och en wijd funten" . År 1661 (vis. prot.) omtalas "En messingz arm medh 3 Pijpor, Ett stoort Löff inunder, och någre deeras nampn som honom till Kyrckian förährt hafwa, nembligen, Pär Olufsson och Erick Matsson , i NOHR, medh sine Camerater heemkommandes ifrån Herre arbete, i Novembri , 1660". Vid visitation 1683 omnämns två stora ljusarmar, en med två, en med tre pipor, vilka enligt visitationsprotokoll 1695 var placerade en på vardera prediksto­ len . De nämns senast 1736 (vis. prot.) ; vid visitation 1750 anses, att de ljusarmar som inte kan lagas bör säljas. Två ljusplåtar av mässing (fig. 171), tvåpipiga, med driven och 114 MORA KYRKA punsad dekor av växtornament. Konvexa speglar. Höjd 47 cm. 1700-talstyp. I sakristian. År 1723 (räk.) inköptes "en liusplåt af messing", som enligt inventarieförteckning 1736 hade en pipa. Den omnämns sista gången 1868 (inv.). Ljusstakar: - l, Två kandelabrar av silver med driven och ciselerad dekor (fig. 173). Tvåpipiga med armar formade som bladrankor, cylindriska ljushållare, nedtill profilerade och deko­ rerade med palmblad och vinlöv. Cylindriska ljusmanschetter. Mellan armarna en nedåt avsmalnande ståndare, vars överdel är profilerad och dekorerad med vinlöv, samt krönt av lamm med korsfana. Skaft och fot är profilerade och dekorerade med vinlöv och palmblad. På foten ingraverat CJ under kunglig krona. Höjd 70 cm. Enligt stämplar tillverkade av Gustaf Folcker99 i Stock­ holm 1825. Skänkta av Karl XIV Johan under hans resa i Dalar­ na 1819, men hitkomna först 1825 (inv.).- 2, Kandelaber av sil­ ver (fig. 174); sjupipig, med profilerad, i avsatser uppåt avsmal­ nande stam, krönt av en profilerad ljushållare. Från stammen ut­ går sex svängda ljusarmar i trappstegsvis sjunkande höjd. Kraftig kulknopp nedtill. Svagt välvd fot, skild från kulknoppen av ett mellanstycke med stiliserad bladornamentik. Inskrift på kulknop­ pen: "JESUS SADE: 'JAG ÄR VÄRLDENS LJUS; DEN SOM FÖLJER MIG, HAN SKALL FÖRVISSO ICKE VANDRA I MÖRKRET' JOH. 8:12"; på andra sidan: "GÅVA TILL MO­ RA KYRKA JULEN 1925". Höjd 58 cm. Enligt stämplar tillver­ kad av Jörgen Jensen i Stockholm 1926. - 3, Fyra ljusstakar av tenn (fig. 177), med cylindriska skaft och trattformad fot, nedtill genombruten med galler. Löstagbara skålformade manschetter med bandknippebård. Ihåliga tvärs igenom. Höjd 43 cm. Enligt stämplar tillverkade av Eric Magnus HammarstrandHJO i Falun 1799. Inköpta 1800 (räk.) mot gammalt tenn och mellanskillnad. - 4, Två ljusstakar av tennliknande legering (fig. 172). Kanne­ lerade skaft med pärlstavslister upptill och nedtill, trattformig, kannelerad fot på kvadratisk bas med avhuggna hörn. Manschet­ terna formade som nedåtvikta palmblad. Höjd 21 cm. Under foten ingjutet i godset "NEEFF. I.G.", samt en stämpel med en ängel. Kan möjligen vara identiska med de "2 st metallsljussta­ kar" som inköptes 1777 (räk.) . - 5, Kandelaber av mässing (fig. 175) , ursprungligen tvåpipig, numera trepipig, med höj- och sänkbara ljusarmar, dekorerade med delfinhuvuden och försedda med en skruv på baksidan. Runda droppskålar. Smal cylindrisk mittståndare på tredelad fot med upprullade ändar. Höjd 46 cm. Den ena av ett par, som enligt inventarieförteckning 1660 inköp­ tes 1652: "Liuse staakar 2. stycken medh skruuf." Från 1815 (inv.) nämns bara den ena , och sannolikt vid denna tid har en ljushållare från den nu försvunna pendangen monterats på den bevarade kandelaberns mittståndare, så att den därmed gjorts trepipig. - 6, Kandelaber av mässing (fig. 175) , trepipig med Fig. 171. Ljusplåt av mässing, en av två, av 1700-talstyp. Foto: Kjells Foto AB 1983. Fig. 172. Ljusstake av tennliknande legering, en av två, möjligen inköpt 1777. Foto: Kjells Foto AB 1983. IN REDNING OCH INVENTARIER 11 5 Fig. 173. Kandelaber av silver, en av två, tillverkad av Gustaf Foteker i Stockholm 1825 och skänkt av Karl X1V Johan. Foto: Fahlt~ns Foto 1979. Fig. 174. Sjuarmad kandelaber av silver tillverkad av Jörgen Jensen i Stockholm 1926. Foto: Kjells Foto AB 1983. runda droppskålar (den mellersta saknas), profilerat skaft och platt fot med upphöjd kant. Höjd 33 cm. Troligen anskaffad mel­ lan 1677 och 1682 (inv.), då "Een Messings LiuseStake at bruka i Sacristijan" anskaffades. - 7, Ljusstake av mässing, med rund skålformad fot och cylindrisk pipa med höj- och sänkbar ljusbot­ ten . Höjd 22 cm. Den ena av ett par, som första gången nämns 1815 (inv.). Omnämnd av G . Boethius (ms. SvK.) , men ej åter­ funnen 1981. - 8, Två ljusstakar av rödaktig gulmetall, med kvadratisk, nedtill gallergenombruten sockel, vilande på kulföt­ ter , rund profilerad fot , godronnerat skaft och ljushållare med pärlstavslister. Höjd 18,5 cm. Enligt stämplar tillverkade vid Skultuna bruk; modellbeteckning "K 7 N:o 72" . Möjligen an­ skaffade 1925 (inv.). - 9, Två kombinationsljusstakar av mäs­ sing, med profilerat skaft och fot samt löstagbar överdel med två svängda ljusarmar. Total höjd 39 cm. Troligen identiska med de båda armljusstakar av "composition", som mellan 1865 och 1868 (inv.) skänktes av fjärdingsmannen och nämndemannen Skeri Olof Olsson (1821-1894) i Noret. År 1576 (inv.) omnämns "3 stt. jernstaka". År 1631 (inv.) finns "Järn Stakar twå", och 1661 (vis. prot.) omtalas: "Järenreed­ skaap: l. En Staake medh 2 pijpor ofwan, och en nedre i footen. 2. En Stake medh 4 pijpor och ofärdigh Trääfoot. 3. En Liuus­ staake medhen Pijpa och absconce[?] aff jeren. 4. 3 Plåtar medh Pijpa och Skaftt, en löös och 2 på lille Predijkestolen. " Vid visita­ 116 MORA KYRKA tion 1770 återstår en tvåpipig järnljusstake, som man anser kan säljas, och den nämns inte därefter. Ett par tennljusstakar inköps 1707 (räk.). Vid visitation 1736 finns fyra ljusstakar av tenn; dessa byts sannolikt bort 1800. Från 1809 (inv.) omnämns två andra tennljusstakar, vilka nämns ännu 1925. År 1711 (vis.) om­ talas en glaslykta och en "glaasstierna" i vapenhuset. Glaslyktan nämns sista gången 1815 (inv.), "stiernan" 1757 (inv.). Ljussax av järn (fig. 176) , skänklarna spiralvridna på mitten. Spetsen avbruten. Stämplad med fransk lilja(?). Längd 17 cm. 1600-talets slut. Textilier Altarbrun (fig. 178) med en rad stående helgon - Petrus, Pau­ lus, S:ta Barbara, S:t Olof, Maria med Jesus-barnet , S:t Erik, S:ta Katarina av Alexandria, samt en helig biskop, samtliga i Fig. 175. Kandelabrar av mässing, den vänstra höj- och sänkbar samt ursprungligen tvåpipig, inköpt 1652, den högra nämnd tidigast /682. Foto: Kjells Foto AB /983. Fig. 176. Ljussax av järn. 1600­ talets slut. Foto: Kjells Foto AB /983. Fig. 177. Ljusstake av tenn, en av fyra, tillverkad av Eric Magnus Hammarstrand i Falun 1799. Foto: Kjells Foto AB /983. INREDNING OCH INVENTARIER 117 Fig. 178. Altarbrun med brode­ rade helgon- Petrus, Paulus, S:ta Barbara, S:t Olof, Maria med Jesus-barnet, S:t Erik, S:ta Kata­ rina av Alexandria, samt en helig biskop - tillverkat i Sverige vid 1400-talets slut. Foto: Kjells Foto AB 1983. Fig. 179. Antependium av röd sammet med guldbroderier, inköpt 1725. Foto: Kjells Foto AB 1983. halvfigurer - broderade i läggsöm med guld samt silke i flera färger , främst grönt och rött i olika nyanser. 101 Längd 180 cm, bredd ca 15 cm. Svenskt arbete från 1400-talets slut. Konserverat av Pietas på Anders Zorns bekostnad 1912. Omtalas i inventarie­ förteckningen från omkring 1600 som "En Altarlist för HögAlta­ ret medh sine antependiis". Antependier: - l , Av röd sammet med guldbroderier (fig. 179); inskriften "ANNO" och "1725" , flankerande initialerna J:E under krona inom broderad krans, samt fransar och band med spetsar. Längd 247 cm, höjd 87 cm. Inköpt från Västerås 1725 (räk.). Skadat. - 2, Av röd sammet med guldbroderier (fig. 180); tre fält, avdelade av breda dubbla guldgaloner, med i det bredare mittfältet broderat bokstäverna IHS inom kvist och palmblad, flankerat av inskriften "ANNO" och "1794" . Längd ca 420 cm, höjd 83 cm. Enligt en inventarieförteckning 1815 gåva av Gustav IV Adolf under hans resa i Dalarna 1794, och anlänt l 18 MORA KYRKA Fig. 180. Antependium av röd sammet med guldbroderier, skänkt av Gustaf IV Adolf 1794. Foto: Kjells Foto AB 1982. 1795. - 3, A v mönstrad grön sidendamast med broderier i jugendstil (fig. 181); bårder, stiliserade växtornament och druv­ klasar, samt inskrift: "JAG.ÄR.VINTRÄDET.I.ÄREN.GRE­ NARNA" och årtalet 1912, i grönt, gult, grått, ljusblått och vio­ lett silke. Gul frans . Längd 385 cm, höjd 91 cm. Komponerat av Agnes Branting102 och utfört vid Licium 1912. Gåva av fröken Gustava Källström (1832-1917) på hennes 80-årsdag den 30 augusti 1912 (kr. prot.).- 4, Av violett sidendamast med bårder och likarmade kors i silverbroderi. Längd 420 cm, höjd 88 cm. Utfört vid Licium och skänkt av prosten Axel Gustafsson 1917. - 5, Av vit sidendamast med påsydda guldgaloner och ett guld­ kors på mitten . Längd 445 cm, höjd 85 cm. Gåva av kyrkliga ung­ domskretsen 1935. - 6, Av svart sammet med påsydda silverga­ loner och ett silverkors. Längd 465 cm, höjd 88 cm. Utfört av fru Elin Cassel 1939 och bekostat av frivilliga medel. -7, Av violett Fig. 181 . Antependium av grön sidendamast med broderier, kom­ ponerat av Agnes Branting och utfört vid Licium 1912. Foto: Kjells Foto AB 1983. INREDNING OCH INVE TARlER 11 9 Fig. 182. Korkåpans (fig. 183) rygg­ sköld, framställande Maria med Jesus-barnet, Johannes Döparen samt nederst det Svinhufvudska vapnet. Foto: Kjells Foto AB 1983. ylle med inslag av guldtråd. Kors med bredare ändar, broderat i guld, gult och silver, samt en stjärna i guld och silver i mitten. Längd 185 cm, höjd 84 cm. Utfört av fru Gusti Hiren och fröken Agnes Eliasson, Mora, 1948, och skänkt av fru Elin Cassel m.fl. Korkåpa av röd italiensk silkessammet med granatäpplemönster (fig. 182-189), med påsydda rikt broderade bräm samt ryggsköld. T.v. på skölden Maria med Jesus-barnet, t.h. Johannes Döparen med en bild av ett lamm. I sköldens nederkant är det Svinhuf­ vudska vapnet broderat. På brämen framställs broderade figurer, stående ovanför varandra inom ädikulor103 , tre på varje sida. T .v. syns överst aposteln Paulus med svärd, därunder aposteln Johan­ nes med kalk och underst S:ta Katarina av Alexandria med svärd och hjul; t.h. överst framställs aposteln Petrus med nyckel, där­ 120 MORA KYRKA under troligen aposteln Jacob d.ä. och underst S:ta Margareta med sitt attribut, en drake. Nederst vid brämen påsydda oiden­ tifierade vapensköldar. Broderiet ovanför ryggskölden tillfogades 1665 (räk., inv.), då "ChurKåpan, som alldeles förruttin wardt, bleff och förnyatt, af een Konstrijk hustru wid Kopparberget, så wäll uthstofferatt, att hon wardt lijka som een nyy". Broderierna är i guld samt huvudsakligen rött, blått och grönt silke i schatter­ och läggsöm, delvis itråcklade troligen 1665. Blått lärftfoder. Längd 123 cm. 1400-talets slut. 104 Anskaffad under kyrkoherde Daniel Jönsson Svinhufvuds tid, vars vapen finns på kåpan. Konserverad av Pietas på Anders Zorns bekostnad 1912 (kr. prot.). Sägs 1576 (inv.) vara "af rödhblomerat flogheldh105 , och medh förgylt sköld". Mässhakar: - l, Av numera gulbrun sammet med granatäpp­ lemönster (fig. 190), på ryggen ett rikt broderat kors med brode­ rier i guld och silke i flera färger i läggsöm och schattersöm på lärft, framställande på korsstammen fyra rödhåriga helgon , stå­ ende i ädikulor, genom vars arkader man ser landskap. Överst framställs Maria Magdalena, därunder en apostel(?) med stav och bok, därunder S:ta Katarina av Alexandria med svärd och hjul, samt nederst aposteln Johannes med kalk. På tvärarmarna två änglar. Bildframställningen är enligt G. Boethius av flandrisk eller burgundisk typ. 106 Höjd 115 cm, bredd 70 cm. 1400-talets Fig. 183. Korkåpa av röd italiensk silkessammet med broderade bräm samt ryggsköld. 1400-talets slut. Foto: ATA. INREDNING OCH INVENTARIER 121 Fig. 184. Aposteln Paulus. Detalj av korkåpans bräm. Foto: Fahlens Foto 1979. Fig. 185. Aposteln Johannes. Detalj av korkåpans bräm. Foto: Fahlens Foto 1979. förra hälft. Konserverad av Pietas på Anders Zorns bekostnad 1912. Sägs 1576 (inv.) vara "aff rödh biomeratt floghel medh för­ gyltt Kors". Sannolikt samma mässhake, som förbättrades 1665 (inv.), och då sägs vara "aff Brunt, nästan förslitit Sammett med guld; Sölfuer galloner". - 2, Av röd sammet med guldgaloner (fig. 191), på ryggsidan krucifix i guldbroderi med Kristus i silver; grön törnekrona samt vid korsets fot en dödskalle på grön bot­ ten. Inskrift "ANNO 1725". På framsidan Jahve-namnet inom guldbroderad sol. Längd 137 cm, bredd 86 cm. Skadad.- 3, Av svart sammet med silvergaloner (fig. 192) , silverkors på ryggsidan och på framsidan sol med Jahve-namnet i guldbroderi samt inskrift "ANNO 1751". Längd 136 cm, bredd 88 cm. Skadad.­ 4--5, Av röd sammet med guldgaloner (fig. 193), på ryggsidan ett 122 MORA KYRKA kors med törnekrona och gloria, på framsidan Jahve-namnet i tri­ angel inom strålkrans samt årtalet 1795. Rött sidenfoder. Längd ca 120 cm, bredd 87 cm. Anskaffade 1795 (räk.) från "Herr Thels & Comp"107.-6-7, Av svart sammet med silvergaloner (fig. 194), på ryggsidan kors med törnekrona och strålar, på framsidan J ahve­ namnet inom strålkrans. Längd ca 130 cm, bredd 63 cm. Den ena är inköpt 1847 (räk.), den andra utfördes vid Diakonisseanstal­ tens paramentverkstad 1911 med den äldre som förebild, och är skänkt av komminister K. G. Skoglund108 samma år. - 8, Av grön sidendamast, broderad med violett kors på ryggsidan och Andreas-kors i blått med violetta kanter på framsidan. Blått fo­ der. Höjd 120 cm, bredd 138 cm. Utförd vid Licium och skänkt av prosten Axel Gustafsson 1921. - 9, Av vit sidendamast, med Fig. 186. S:ta Katarina av Alex­ andria. Detalj av korkåpans bräm. Foto: Fahlt~ns Foto 1979. Fig. 187. Aposteln Petrus. Detalj av korkåpans bräm. Foto: Fahlens Foto 1979. INREDNING OCH INVENTARIER 123 Fig. 188. Aposteln Jacob d.ä. (?) Detalj av korkåpans bräm. Foto: Fahlens Foto 1979. Fig. 189. S:ta Margareta. Detalj av korkåpans bräm. Foto: Fahlens Foto 1979. broderat violett kors med bokstäverna IHS och stjärnor i ändarna samt kronor i guld och silke på ryggsidan, på framsidan en violett bård. Violett foder. Höjd 120 cm, bredd 125 cm. Signerad Licium 1924. - 10, Av violett sidendamast med broderade bårder och stjärnor i guld och rött, kors på ryggsidan och bokstäverna IHS på framsidan . Längd 125 cm, bredd 108 cm. Signerad E.P., Li­ cium 1929. Gåva av fru Johnsson 1929. -11, Av vit sidendamast (fig. 195), med på ryggsidan ett broderat kors i guld, vitt, blått och violett i olika geometriska mönster samt bokstäverna IHS i 124 MORA KYRKA mitten; samma mönster fortsätter som bård på framsidan. Violett foder. Längd 115 cm, bredd 125 cm. Utförd av fru Karin Jakobs­ son-Kans, Mora hemslöjd, 1944. - 12, Av grönt konstsilke med påsatta blå galoner med bruna kanter. Violett foder. Längd ca 120 cm, bredd ca 120 cm. Utförd och skänkt av förra barnmors­ kan Anna Palmberg 1946. - 13, Av violett ylle (fig. 196), med på ryggsidan ett långsmalt kors i vitt med broderade röda blom­ mor, flankerat av törnerankor. Ovanför korset bokstäverna INRI , där ovanför en i guld, vitt och rött broderad kalk med ett rött likarmat kors. Övercuppan ljungar tre strålar i rött och guld. Guldbroderi längs halslinningen. Från bokstäverna INRI går tv~. band upp över axlarna till framsidan , där de går samman till ett lodrätt band. I skärningspunkten ett likarmat kors. Längd ca 120 Fig. 190. Mässhake av ursprungli­ gen röd, nu gulbrun sammet. På ryggen ett rikt broderat kors med helgonbilder; på mittstammen S:ta Maria Magdalena, en apostel(?), S:ta Katarina av Alexandria och aposteln Johannes. På tvärarmarna två änglar. 1400-talets förra hälft. Foto: ATA. INREDNING OCH INVENTARIER 125 Fig. 191. Mässhake av röd sammet med guldbroderier, daterad 1725. Foto: Kjells Foto AB 1982. Fig. 192. Mässhake av svart sam­ met med silvergaloner, daterad 1751. Foto: Kjells Foto AB 1982. Fig. 193. Mässhake av röd sammet med guldgaloner, en av två, anskaf­ fad 1795. Foto: Kjells Foto AB 1982. Fig. 194. Mässhake av svart sam­ met med silvergaloner, en av två, den ena inköpt 1847, den andra till­ verkad vid Diakonisseanstallens paramentverkstad 19ll. Foto: Kjells Foto AB 1983. 126 MORA KYRKA cm, bredd 105 cm. Signerad S. W. (Sofia Widen), Licium 1947. Enligt fastsydd lapp på insidan gåva av 47 kvinnor i Mora bygde­ lag i Stockholm 1948. - 14, Av vitt, grått och gråblått ylle i geo­ metriska mönster (fig. 197) , broderat med kvadrater i guldtråd. På ryggsidan ett stiliserat kors och ett P i blått. Längd ca 110 cm, bredd ca 105 cm. Enligt signatur utförd av Anna-Lisa Odelqvist­ Kruse, Libraria 1965. - 15-16, Av grönt ylle, på ryggsidan Kris­ tus-monogram i violett, blått, grönt och gult, på framsidan stilise­ rat vikingaskepp samt våglinjer i violett och grönt. Violett foder. Höjd ca 115 cm, bredd 102 cm. Utförda av prostinnan Gun Carls­ son samt skänkta av diakonikretsen 1965. -17, Av tegelrött ylle med på ryggsidan stiliserat kors i guld , vitt och mörkrött , guldga­ loner runt halslinningen och på framsidans mitt. Längd 130 cm, bredd 105 cm. Signerad I.J. , Licium 1965. Gåva av Färnäs' och Nusnäs' diakonikretsar. - 18, Av grönt ylle med guldbroderade bårder och Kristus-monogram på framsidan . Längd 125 cm, bredd ca 125 cm. Signerad A. L.T. A. C. 1975. Stolor: - l, Av vitt linne med invävda kors , två broderade kors i guld och blått. Spetsiga ändar. - 2, Av violett ylle i två nyanser, invävda kors, fransar i ändarna.- 3, Av tegelrött linne med invävda kors, tre guldbroderade likarmade kors, guldgalo­ ner i ändarna. - 4, Av vitt ylle med guldgult foder, tre guldbro­ derade likarmade kors, tegelröd kantställd kvadrat i mitten. - 5, Av grönt linne med invävda Georgs-kors, tre broderade hjulkors i silver, blått och violett. Fransar i ändarna.- 6, Av violett linne med invävda kors, tre guldbroderade likarmade kors, guldgalo­ ner i ändarna. - 7, Av rött linne, tre broderade likarmade kors i gult med bruna ändar. Fransar i ändarna. Utförd vid Libraria 1941. - 8, Av svart linne med invävda kors , två silverbroderade kors, spetsiga ändar. - 9, Av violett siden, tre broderade ring­ kors i guld, silver och blått. - 10, Av mörkgrönt ylle med violett foder , två broderade ringkors i blått, grönt, violett och vitt. - Fig. 195. Mässhake av vit sidenda­ mast med broderier, utförd av Ka­ rin Jakobsson-Kans, Mora hem­ slöjd, 1944. Foto: Kjells Foto AB 1982. Fig. 196. Mässhake av violett ylle med broderier, utförd av Sofia Widen, Licium 1947. Foto: Kjells Foto AB 1982. Fig. 197. Mässhake av vitt, grått och gråblått ylle med broderier, utförd av Anna-Lisa Odelqvist­ Kruse, Libraria 1965. Foto: Kjells Foto AB 1982. INREDNING OCH INVENTARIER 127 Fig. 198. Kalkkläde av vitt siden med broderade växtslingor i olika gröna nyanser, troligen skänkt 1664 av kyrkoherde Andreas Erici Wal­ lenius' arvingar. Foto: Kjells Foto AB 1983. Fig. 199. Kalkkläde av svart sam­ met med silverbroderier, möjligen anskaffat 1751. Foto: Kjells Foto AB 1982. 11, A v grönt linne med invävda kors, två kors broderade i guld och brunt. Fransar i ändarna. - 12, Av vitt linne med invävda stjärnor, tre broderade likarmade kors i guld och blått. - 13, Av gulvitt linne med två broderade hjulkors i guld och gråblå nyan­ ser. Fransar i ändarna. Kalkkläden: - l, Av vitt siden (fig. 198), broderat med tätt mönster av växtslingor i ljusgrönt och klargrönt. Klargrön frans. Längd och bredd 64 cm. Möjligen identiskt med ett 1664 (räk.) omnämnt kalkkläde: "En Skiön och Herligh duuk af Huit Atlass med åtskiligt Sijlcke Sömat, till att bruka Högtides dagar öfuer Kalcken, af P. Wallenij 109 barn och Arfwingar förährad till åmin­ nelse" . Blekt, söndrigt. - 2, Av svart sammet (fig. 199) med sil­ verbroderier runt kanterna och en silverbroderad sol i mitten. Längd och bredd 62 cm. Möjligen det kalkkläde, som anskaffa­ des 1751 (räk.).- 3, Av rött siden (fig. 200) med silverbroderier och paljetter, silverbroderier runt kanterna, broderade blommor och i mitten en lagerkrans med inskrift: "A:M:T: Född W:F: 1778". Längd 48 cm, bredd 50 cm. Söndrigt. - 4, Av vitt siden (fig. 201), guldbroderier runt kanterna, blommor i hörnen och i mitten en sol med Jahve-namnet. Längd 58 cm, bredd 55 cm. Tidigast nämnt 1809 (inv.). Skänkt av prostinnan Justina Elisa­ beth SvedeliusY° Fläckad. - 5, Av violett sidendamast med i guld och rött broderade hjulkors. Längd 50 cm, bredd 49 cm. Sig­ nerat Licium 1965. Ryamatta med geometriskt mönster i blått, gult, rött och vitt. Längd 430 cm, bredd 250 cm. Signerad B-H 1948. Ritad av Jerk Werkmäster i samråd med Gerda Boethius och utförd av 50 morakvinnor under ledning av Karin Albinsson. 128 MORA KYRKA Försvunna textilier I en inventarieförteckning 1576 omtalas bland annat följande nu försvunna textilier: "Item enn Mässehakel aff blåblameratt Flo­ gel, medh rödtt förgyltt Kors, särck och all tilbehörningh. Item enn Mässehakel aff grön biomeratt silkessäteroi j 111 , medh särck och all tilbehörningh. Item enn Messehakel aff Silkes Säternij, medh enn Hwijt list mitt på. Item en grön Messehakel aff Silke, medh enn rödh list mitt uppå, och på enn sidho lappatt. Item enn Messehakel aff blå Köie1112, medh Kors mitt uppå. Dalmatica113 enn aff grönngoll biomeratt Silkes Säternij. Röckline 2 str. Item Brudhepäll itt , aff gröngoltt biomeratt Silkessäternij. Item Altar­ Iistor 2 medh sine antependijs. Item 2 antependia. Item Jågh ett str. på funten en Altarelist, all gott blomerat silkessäteroi j." En av dessa altarlister torde dock vara identisk med det ännu beva­ rade altarbrunet (se ovan). I inventarieförteckningen från omkring 1600 sägs om det ena röcklinet, att det "kom till Elffuedalin, uthi Her Erichs114 tidh". Vidare omtalas bland annat "Örnegådt tri j s tycker , tu aff grön Atlask, och et aff silke säthiernij", samt en brudpäll, "nu nyligt giordt aff tuenne Altarlister". I en senare tillskrift omtalas " Item et gulltecke gifwit aff Hindrich Skååt i Hedemora". År 1621 (inv.) finns sex mässhakar, varav tre "gamble och odughlige", vidare "Täkerne tu, äkledhe sex. Humeral115 till hwar messehaka een. Stola tree. Band tu" . År 1640 (räk.) inköp­ tes en "Messe Serch om 16 alnar", varefter "een list mz perle­ stickar arbetet ther på, Hörer Kyrckian till, Sömadess på Serc­ ken". En ny mässhake inköptes 1643 (räk.) , som beskrivs i inven­ tarieförteckningen 1661: "En ny aff rödt Sammet, med Korss aff Fig. 200. Kalkkläde av rött siden med silverbroderier och paljetter, daterat 1778. Foto: Kjells Foto AB 1982. Fig. 201. Kalkkläde av vitt siden med guldbroderier, skänkt av pros­ tinnan Justina Elisabeth Svedelius och tidigast nämnt 1809. Foto: Kjells Foto AB 1982. INREDN ING OCH INVENTA RIER 129 Silfwer, dook på ryggen och framman, Silfwer galoner rundt om kringh". Vidare har efter 1644 bland annat tillkommit "Corporal Ett behållit, Sydt medh silfwer trååder. Noch En förähratt af D. Mri Petri Jonce hustro wijd Kopparbergett, Sömatt medh gult och blått Spri j t Silke". Brudpällarna beskrivs 1661 (inv.): "Päll aff blådt och guult Werckie, medh blådt dwälck11 6 och lärefft underfoodradh. 2. dito En Päll medh öfwer sydde di ur, aff grönt i röd t giordh" . Vidare märktes bland bårklädena ett med "Swart Sammetz Korss och en Fyrkantigh Sammetz Dödz Hufwudh och Tijmglaas" , inköpt 1650. Altarets utstyrsel beskrivs 1660 (in v.): "Omkringh Altareth gröönth tafft gammalt. Ofwan på Altaret giemeenth Lärfft gammalt. Item offuan uppå tuänne hyenden af tafft gambla. Prydningh OmkringhAltharet ofwan til : Slissingh[?], medh Knyt­ ningh neder omkringh. På duuken giemeenth hemma wäfwit Lärfft. Item Ett gammalt förnött kläde som Altharet plägar täck­ ias medh i Fastan. Päll gammalt Klädhe Elakt förnött". Altaret fick ny utstyrsel 1665 (inv.), bestående av "Bruunt Sammett Siu aln, som framför Altaret fästas skolle, med åsadt guld, Sölfwer­ spitzar". På altaret sattes vidare "Rödt fijnt kläde , som och beteeker bådhe des Twärwäggiar" , och ovanpå lades "fint Clös­ terLärufft". Utstyrseln förfärdigades av "Mäster Christian Hult. Kong!. Maij:ttz Lijfguardies och Stallskräddare, Huilken Arbets Löhnen till Mohra Kyrkia förährade". År 1697 (räk.) inköptes "swart Crepon" till en mässhake . Den­ na såldes 1751 (räk.) till Våmhus, och samma år anskaffades ett nytt antependium av "swart Schragge med Silfwer Galoner, F rants och Årtal 1751". Detta fanns kvar i svårt skadat skick än­ nu 1964, men har senare förkommit. År 1736 (vis. prot. ) fanns fyra mässhakar, förutom de bevarade från medeltiden och 1725 även 1643 och 1697 års. År 1742 (vis. prot.) omtalas följande nu försvunna kalkkläden: "Ett stycke Kalkkläde rödt av siden sarge med påsydda trådar omkring, behållen, nys gifwen till Kyrckan [ ... ]. l dito gammalt med et crucifix mitt uti . l dito med swarta blommor på , sönd­ rigt. " År 1828 (in v.) antecknas en mässhake - uppenbarligen 1643 års - vara utlånad till Våmhus, där den fortfarande finns kvar. År 1842 såldes ett gammalt rött antependium. Nils Måns­ son Mandelgren omtalar 1868 ett "gammalt täcke af gult och hvitt siden, antages vara en Brudpen (bör till ett museum)"117 . Kollekthåvar Tre kollekthåvar med guldgalonerade påsar av röd sammet (fig. 202), invändigt skinnklädda, holk och profilerad mässingshållare samt svarvade träskaft. Skaftets längd 164 cm, påsens diameter 17,5 cm. Inköpta 1732 (räk.). Två påsar omklädda efter 1842 130 MORA KYRKA Fig. 202. Kollekthåv med påse av röd sammet med guldgaloner, en av tre, anskaffad 1732. Foto: Kjells Foto AB 1983. (in v.) med tyg som blivit över efter 1795 års mässhakar. Ett skaft är nytillverkat vid Licium 1924. Två håvar av liknande utseende som de föregående. Skaftets längd 176 cm, påsens diameter 14 cm. På den ena håvens skaft sitter en silverplåt med inskrift: "GÅV A TILL MORA KYRKA FRÅN UTMELANDS DIAKONIKRETs VID DESS 25 ÅRS JUBILEUM ÅR 1950". Den andra är inköpt från Libraria 1951. Håv med påse av violett siden, broderat med stjärnor i rött och svart. Holk och hållare av järn, svart träskaft. Skaftets längd 182 cm, påsens diameter 15 cm. Inköpt från Licium 1924. Två håvar med påsar av grönt skinn, holk och hållare av järn samt släta träskaft. Skaftets längd 167 cm, påsens diameter 14 cm. Anskaffade 1967. År 1660 (inv.) omtalas "Tiggie Punger tuenne stycken inthet godha" . Ett par nya håvar inköptes 1680 (räk.), då pengar utbe­ talades till "Smeden för stänger till Nya håfwarna. Guldgaloner till Håfworna. Rödt Trijp 118 11/ 2 aln. Tufzer under håfwarne af Röt silke". Vid visitation 1695 omtalas "Håfwor 2 stycken dog­ lige, en gammal med Jernskafft". Vid visitation 1736 finns sam­ manlagt sex håvar; förutom de tre nya, två av röd "Plys" samt "en af blått med jernskaft". Dessa var illa medfarna, och den blå skulle skänkas till Oxberg. År 1749 (vis. prot.) skänks även en av de äldre röda håvarna till Oxberg, där en gammal kollekthåv ännu finns bevarad (se nedan). Gravminnen Epitafier: - l, Över två män i högreståndsdräkter från 1600­ talets förra del , mellan dem Kristus på korset. Oljemålning på trä. Höjd 80 cm, bredd 63 cm. Färgen skadad. Möjligen identisk Fig. 203. Epitafium över majoren Daniel Jonsson (1599-1663) på Sollerön. / INREDNING OCH INVENTARIER 131 132 MORA KYRKA med en i senare tillskrift i visitationsprotokoll 1661 nämnd "Lijten Lijktafla", och 1868 (inv.) omtalad "gammal tafla målad på trä föreställande Xi [=Kristi] korsfästelse". Omnämnd av G. Boethius (ms. SvK.), men ej återfunnen 1981. - 2, Av snidat och målat trä (fig. 203), över majoren Daniel Jonsson (1599­ 1663) på Sollerön. I mitten en oljemålning på duk med porträtt av Daniel Jonsson i krigardräkt; brunt hår och skägg, skär karna­ tion, gult kyller, vit spetskrage och röda byxor. I ena handen hål­ ler han en svart barett med fjäder, den andra stöder på värjfästet. Mörk bakgrund. Profilerad ram i svart och guld, flankerad av två kannelerade kolonner, målade i blått och brunt och med sick­ sackränder i olika bruna nyanser på kapitäl och baser. Därunder ett sockelparti med förkroppningar under kolonnerna. På för­ kroppningarna sitter plattor med diamantrustik. Däremellan en nu nästan helt utplånad inskrift; enstaka bokstäver kan skönjas, och redan 1890 var inskriften så skadad, att endast namnet Da­ niel Jonsson kunde läsas. Enligt en avskrift från 1800-talets förra hälft hade den dock följande lydelse: "Hans Kongl. Maj :ts till Sverige/ fordom trotjenares och Kapiten öfver Mora Compagnie, och sedermera Öfver Dahla Utskåts folket Major, Den sal. Hr Daniel Jonsson är född på Sohlöhn åhr 1599, fadren var Hötvids­ mannen Jöns Andersson, Modren Sara H. 0/ofs Angerm. fordom Kiörkoh. här i Mohra dotter. [ ...] fordom Kiörkoh. i then [ ... ] Hr Daniels Engelberti dotter , sammanlefvat i 30 åh r, [ ... ] tillhopa 5 Barn [.. . ] Sara,[ ... ] Samuel, Joannes och Margaretha [ . .. ] 1663". 119 Epitafiets understycke är format som en i ett trepass in­ skriven rektangel och har profilerad ram; här har varit infattad en målning eller inskrift i olja på duk, av vilken ännu smärre frag­ ment återstår. Entablementet har stående kvadrater i diamant­ rustik på förkroppningen ovanför kolonnerna. Ovanpå entable­ mentet en oljemålning på duk med trepassformat krön, framstäl­ lande Kristus på korset; mörk färgskala , skär karnation. Profile­ rad ram i svart och guld med kontursågade sidostycken. Mål­ ningen flankeras av kontursågade och målade träfigurer, Maria t.v., Johannes t.h. Överst - likaså kontursågad och målad ­ den uppståndne Kristus, flankerad av två änglar med palmkvistar och basuner. Epitafiet har kontursågade sidostycken med målade växtornament i grönt, brunt , ljusblått och vitt längs kanterna; på mitten är snidade bl ' ( ( l ~ 'l K l l l(i \J ""' l / -}/ / f ' ' SAMMANFATTNING 189 kopparplåt. In- och utvändiga reparationer ägde rum 1837-1840. Den nuvarande spritputsen med släta omfattningar och lisener till­ kom vid en utvändig restaurering 1872-1873. En genomgripande restaurering ägde rum 1895 efter förslag av arkitekten Carl Möl­ ler. Härvid fick fönstren sin nuvarande spetsbågiga form, valven försågs med enkel målningsdekor och ny läktare och nya bänkar insattes. 190 MORA KYRKA Redan efter ett drygt decennium hade valven blivit svårt nedso­ tade, varför de vitkalkades 1912. Mer genomgripande åtgärder blev snart önskvärda och ett grundligt restaureringsprogram utar­ betades 1925, men det dröjde med verkställigheten. Omfattande reparationer av tornspiran och takkonstruktionen ägde rum 1936, varvid kopparbeklädnaden förnyades. En inre restaurering efter förslag av arkitekten Bernhard Schill i samarbete med professor Gerda Boethius och konstnären Jerk Werkmäster påbörjades först 1945 och avslutades 1948. Bland annat återinfördes nu sluten bänkinredning och de ursprungliga färgerna togs fram på flera inredningsföremåL sakristian restaurerades 1953. Den senaste restaureringen, som berörde interiören och även medförde omfattande förstärkningsarbeten, främst av valven, genomfördes 1964-1965 efter förslag av byggnadsrådet David Dahl. Bland annat omputsades och kalkades väggar och valv, varvid fragmentariska kalkmålningar framtogs, nytt golv av sandsten lades och den f.d. benkammaren inreddes till brudkam­ mare. Kalkmålningar. - Sannolikt under 1520-talet försågs de tre valven samt sannolikt också väggarna i den östligaste medeltida traven med kalkmålningar. Målningarna framtogs och konserve­ rades i samband med restaureringen 1964-1965, men på grund av deras fragmentariska tillstånd överkalkades de åter, med undan­ tag för dem i nordöstra valvet. Av samma anledning låter sig en tolkning av deras innehåll inte göras. Man kan dock se, att de avbildade personernas dräkter är renässansinspirerade. Inredning och inventarier.-Den nuvarande altaruppsc.tsen består av en oljemålning av okänd mästare, framställande korsfästelsen, med en skulpterad, målad och förgylld omfattning, utförd av bild­ huggaren Olof Gerdman 1755. Dessförinnan pryddes högaltaret av ett medeltida altarskåp, vars öden är okända. Tre medeltida skulpturer har bevarats; en framställning av Kris­ tus som smärtornas man, en helig konung, troligen S:t Olof, samt ett fragment, bestående av en korsgloria, hållen av två änglar (nu i SHM). Samtliga är svenska arbeten från 1400-talets senare del. Predikstolen är ursprungligen tillverkad 1627 och har tillskrivits en mästare med initialerna HDS, sannolikt identisk med Hans Snickare i Västerås. Den ombyggdes 1755-1756 av Olof Gerdman, som sannolikt också tillverkat timglaset. Bänkinredningen från 1895 försågs 1945-1948 med dörrar och gavlar, utförda efter förebild av en äldre bänkinredning från 1638, av vilken ett antal dörrar och gavlar finns bevarade i Zorngården. Kyrkan har två läktare , en i väster och en i nordöst vid gapskul­ lens plats, båda byggda 1965. I läktarbarriärerna finns infällda ett antal oljemålningar, härrörande från äldre läktarbarriärer. Ett fler­ SAMMANFATTNING 191 tal målningar finns även förvarade på andra ställen; sammanlagt finns 61 läktarmålningar. De fördelar sig på två serier; en äldre, målad på väv av okänd mästare 1678-1680, samt en yngre, målad på pannå av bygdemålaren Hållams Nils Nilsson i Färnäs 1755. Motiven är främst hämtade ur Bibeln; i den yngre serien finns även ett antal allegoriska motiv. Den nuvarande orgeln tillkom 1965. Kyrkans dopställ är tillverkat 1783 av bildhuggaren Samuel Huss i Gävle. Ovanför dopstället hänger en oljemålning föreställande Jesu dop, utförd 1795 av målaren Pehr Hedendahl i Falun. Vidare kan nämnas en dopskål av silver, utförd av Henrik Feiff, mästare i Stockholm 166&-1694. Bland nattvardskärlen märks främst en förgylld uppsättning till­ verkad av Pehr Zethelius i Stockholm 1795 och skänkt av Gustaf IV Adolf. Kyrkan äger tre brudkronor, den äldsta från 1923, samt 7 brud­ kedjor, den äldsta möjligen från 1500-talet. Av ljusredskap kan främst nämnas en nioarmact ljuskrona från 1500-talet, under Johan III: s krig påträffad av en morakarl i en rud­ damm vid Reva! och hemförd till fädernekyrkan, en sextonarmad krona skänkt av Magnus Gabriel De laGardie 1673, och en tolvar­ mad, skänkt av majoren Daniel Jonssons på Sollerön arvingar 1679. Vidare märks två silverkandelabrar, tillverkade av Gustaf Folcker i Stockholm 1825 och skänkta av Karl XIV Johan . Kyrkan äger tre medeltida textilier; ett altarbrun och korkåpa från 1400-talets slut och en mässhake från 1400-talets förra hälft. Ett epitafium över majoren Daniel Jonsson (1599-1663) förvaras i kyrkan . Bland tavlor märks porträtt av Gustaf II Adolf, drottning Kristina, Karl XII , Ulrika Eleonora d.y. och biskop Johannes Rud­ beckius. En framställning av Jesus uppväckande Lasarus är tillskri­ ven den italienske målaren Jacopo Palma d.y. I tornets bottenvåning finns monterade ca 245 ursågade bomär­ ken från kyrkans takstolar , de flesta från 1671 års tak bygge. Kyrkans tre klockor hänger i klockstapeln. De är senast omgjutna 1762. S:t Mikaels kapell Vid den 1912 anlagda nya begravningsplatsen vid Broåkern, där Österdalälven rinner ut i Norsälven , uppfördes 1953- 1954 ett gravkapell och krematorium efter ritningar av arkitekten Börje Blome. Begravningsplatsen i Ulvsjö Vid Ulvsjö i socknens nordligaste del invigdes 1931 en begrav­ ningsplats. En klockstapel finns även här, vars klocka har en inskrift författad av Erik Axel Karlfeldt. 192 MORA KYRKA Oxbergs kapell Oxbergs kapell är byggt av invånarna själva i Oxbergs och Gapshus byar och överlämnades först 1938 till Mora församling. Ett enkelt rektangulärt bönhus uppfördes omkring 1720. Utan kyrko­ herdens vetskap lät byamännen 1798 flytta, ombygga och rödfärga bönhuset, varvid det troligen höjdes några stockvarv samt försågs med tunnvalv , sakristia och en klackställning på taket . Mellan 1850 och 1866 byggdes ett vapenhus med ett litet torn i väster, och 1875-1876 tillkom ett tresidigt avslutat, något lägre kor i öster. Samtidigt reveterades kapellet ut- och invändigt . En genomgripande restaurering ägde rum 1915 efter förslag av arkitekten Fredrik Falkenberg. Härvid flyttades kapellet ett litet stycke västerut. Restaureringen innebar, att reveteringen avlägs­ nades och sakristian revs, koret lades under samma tak som lång­ huset och en ny, svängd tornspira uppfördes. Vidare panelades kapellet ut- och invändigt, exteriören rödfärgades och interiören ommålades samt försågs med dekorativ målning av konstnären Yngve Lundström. Den senaste mer genomgripande restaureringen genomfördes 1966, då bland annat en ny sakristia uppfördes och interiören ommålades. Inredning och inventarier. - Altartavlan, framställande Kristus på korset, är målad av Yngve Lundström 1915. Predikstolen till­ verkades för Mora kyrka 1639 och skänktes till Oxberg 1757; moderkyrkan hade alltså mellan dessa år två predikstolar. Vidare kan nämnas nummertavlorna, tillverkade för moderkyrkan av Olof Gerdman 1755. storklockan är gjuten 1814 och lillklockan 1748. Förkortningar inv. inventarieförteckning BSt Kungl. Byggnadsstyrelsen kr. prot. kyrkorådsprotokoll ms. manuskript Raä Riksantikvarieämbetet , Stockholm räk . räkenskaper SHM = Statens historiska museum, Stockholm st . prot. = socken- och kyrkostämmoprotokoll SvK. = Sveriges Kyrkor , Riksantikvarieämbetet , Stockholm vis. prot. = visitationsprotokoll ÖIÄ = Överintendentsämbetet, Stockholm (efter 1918 BSt) NOTER 193 Noter 1 Erik Lundberg (1895-1969). Arkitekt; antikvarie vid Raä 1938-1946, sedan professor i arkitekturhistoria vid Kungl. Tekniska Högskolan. Förutom ett be­ tydande arkitekturhistoriskt författarskap har L. utfört ett stort antal kyrka­ restaureringar. 2 Arosenius 1866, s. 112. 3 En kunglig förordning 1764 föreskrev största sparsamhet med landets skogstill­ gångar. 4 G. Boethius uppger (ms. SvK.) att dörrar till en av dessa portar ännu omkring 1940 fanns kvar i en loge i Öna by. 5 G. Boethius uppger (ms. SvK.) utan närmare precisering att en kyrkbod omkring 1940 skulle finnas i Noret och en på Bryktgården i Utmeland. 6 Jean de la Vallee (1620-1696). En av 1600-talets främste arkitekter i Sverige, borgmästare i Stockholm 1671. Flitigt anlitad bl.a. av rikskanslern Magnus Gabriel De la Gardie för dennes omfattande byggnadsverksamhet. 7 Ekström 1965, s. 182. 8 Boethius 1920, s. 281 f. 9 lb. , s. 303, 307. Kyrkan förstörd av brand 1959. 10 Janne Romson (1873--1956) . Rektor vid Mora folkhögskola 1907-1938; präst­ vigd 1925. Mångårig ledamot i kyrkofullmäktige och kyrkoråd. 11 Erik Hillerström (1886-1960). Kyrkoherde i Mora 1932-1955, kontraktsprost. 12 Pehr Wollenius (1694-1767). Kyrkoherde i Mora 1740, kontraktsprost 1742; komminister i Maria Magdalena församling i Stockholm 1730-1740. G.m. Catharina Elisabet Kiellin (1713--1759). Inskrifterna i stenstil på minnestavlan, kyrkklockorna och hans egen gravhäll torde W. ha författat själv. Observera att C. G. Tessin: Några.. . Försök. Til . .. Sten-Stylen, Stockholm 1750, återfinns i kyrkans bokförråd ! 13 Enligt lokal tradition tillverkades dörren av en smed bosatt nära Eldris, där grunder till en gård samt slagg ännu finns kvar enligt G. Boethius (ms. SvK.). 14 Löser man upp inskriftens förkortningar bör den få följande lydelse: "Iesus Hominum Salvator ostinw [eg. ostium] hoc paratum est anno christi 1630 Pastore Petro lona? Helsingio." Översättningen lyder: "Jesus, människornas Frälsare. Denna ingång iordningställdes Kristi år 1630, då Petrus Jonre Helsingius var kyrkoherde." (Översatt av fil. kand. Svante Nyberg.) Petrus Jonre Helsingius (1592-1663). Kyrkoherde i Mora 1629-1640, sedan vid Stora Kopparberg.:! . G .m. Catharina Henriksdotter (1605-1678). 15 Fredrik Falkenberg (1865- 1924). Arkitekt, knuten till ÖIÄ från 1902. Utförde ett 20-tal kyrkorestaureringar. 16 Spår av fönsterposter på södra sidan iakttogs och uppmättes av P.-E. Holin 1964. Ett antal av kyrkans gamla fönsterrutor inköptes av Anders Zorn i sam­ band med 1895 års restaurering och användes vid Zorngårdens byggande en­ ligt G . Boethius (ms. SvK.). 17 Bokstäverna undersöktes av Gerda Boethius och Christian Eriksson när ar­ betet redan var långt framskridet. Boethius påyrkade genom hänvändelse till Raä och BSt konservering och återställande av den ursprungliga inskriften , men när Raä upptog frågan till behandling var ställningarna redan rivna, och en ändring således alltför dyrbar att genomföra. 18 Swen 1978, s. 118ff. 19 Andreas Erici Nohr-Morreus (1632-1676) . Kyrkoherde i Mora 1669, tillträdde 1671. Född i Noret, adjunkt i Mora 1665-1669. G . (l) m. företrädarens dotter Sara Tersera (1635-1672). 20 Ekström 1965, s. 180f. 21 lb. ' s. 182. 22 lbc 194 MORA KYRKA 23 lb. , s. 183. 24 Uppsala. ULA. LstA W-län . Landskontoret. D Illa:ll. 25 Gustaf Duwall (1630-1692) . Friherre, landshövding i Kopparbergs län 1662­ 1692. 26 Uppsala. ULA. LstA W-län. Landskontoret. Aa:7. 27 Stockholm. RA. De la Gardieska arkivet, Västerås stift , prästerskapets brev C III , E 1613. 28 Vissa justeringar måste göras efter anmälan från Raä och BSt. Spiran hade nämligen blivit något grövre efter reparationen på grund av ny teknik och otillräcklig antikvarisk kontroll; dessutom var den nya plåten lagd med stående falsar, medan den gamla hade varit slät. 29 Boethius 1927, s. 152; fig. 150, 153. 30 Boethius 1932, s. 356f. 31 Boethius 1923, s. 41 ff. 32 Boethius 1932, s. 338. Liknande figurer är kända från andra ställen i Dalarna, bl.a. Polkärna, samt i Uppland och Västmanland. 33 Jerk Werkmäster (1896--1978). Konstnär, bosatt i Rättvik. Utfört flera kyrko­ restaureringar, bl.a. i Rättvik, Bjursås och Hosjö kapell. 34 David Dahl (1895-1974). Arkitekt; byggnadsråd, ställföreträdande general­ direktör för BSt 1946--1960. Utfört flera kyrkorestaureringar. 35 Hiilphers 1762, s. 181 f. 36 Lannerbro 1978, s. 109. 37 Anders Romson (1857-1920). Byggmästare i Mora. 38 Muren torde även ha påträffats i samband med korbygget 1754. Hiilphers 1762, s. 182, uppger, att kyrkan från början haft "2 hwalf i längd, som en gam­ mal Grund-mur utwisar, sedan hafwa 2 hwalf blifwit tillökade bak i kyrkan" . 39 Boethius 1916, s. 112; 1920, s. 163; 1932, s. 348, 489; 1941, s. 22. 40 Boethius 1932, s. 481 f. 41 l b., s. 338, 348. 42 Boethius 1941 , s. 22. 43 Daniel Jönsson Svinhufvud (d. 1503). Kyrkoherde i Mora, nämnd 1484 och 1492; kanik i Västerås 1467, nämnd som kyrkoherde vid Stora Kopparberget 1500. 44 Olaus Andrere Angermannus (1522- 1607). Kyrkoherde i Mora troligen fr.o .m. 1576. Underskrev Uppsala mötes beslut 1593. 45 Ekström 1949, s. 439. 46 Hiilphers 1762, s. 182. 47 Peter Schultzberg (f. 1718). Byggmästare, bosatt på Malmaberg vid Västerås. Har bl.a. uppfört Åhls och Gustafs kyrkor. (Boethius 1916, s. 2 , 68; 1932, s. 469, 477.) 48 Anders Reinhold Richman (1786--1862) . Målare i Falun. Född i Sundborn; lärling hos dekorationsmålaren J.N. Asplind i Falun 1798, gesäll 1805, elev vid Konstakademien 1809-1810. Mästarbrev som "laquer- och tapetmålare" 1822. (Jfr Boethius 1916, s. 50, 51, 74.) - Fil. kand . Jan-Olof Montelius tackas varmt för dessa uppgifter. 49 Carl Mölie r (1857-1933) . Arkitekt; anställd vid ÖIÄ 1881 , överintendent 1904-1918, generaldirektör för BSt 1918--1924. Utfört ett 40-tal kyrkorestau­ reringar. 50 Ragnar Hjorth (1887-1971). Arkitekt ; anställd vid ÖIÄ 1917, byggnadsråd 1923-1952, ställföreträdande generaldirektör för BSt 1938- 1943. slottsarki­ tekt vid Haga slott 1927. 51 Bernhard Schill (1891- 1954). Arkitekt ; assistent vid BSt, K-byrån, 1940, stadsarkitekt i Djursholm 1950, byrådir. vid K-byrån 1953-1954. 52 Akvarellerna förvaras i kyrkoarkivet och tolkningsförsöken bygger främst på dessa . 53 Antikvarie Mereth Lindgren tackas varmt för synpunkter på målningarnas NOTER 195 datering och deras konsthistoriska ställning, samt för hjälp med tolknings­ försöken. 54 Adolphus Elai Terserus (1604-1659). Kyrkoherde i Mora 1641-1659. Gudson till Gustaf II Adolf, pneceptor för Magnus Gabriel De laGardie 1629-1630. 55 Olof Gerdman (1691-1765). Bildhuggare; elev till Burchard Precht, verksam i Stockholm. Har utfört altaruppsats och predikstol i Leksand (Boethius 1916, s. 20f.) samt flera altaruppsatser och predikstolar i Uppland. 56 Johannes Rudbeckius (1581-1646). Biskop i Västerås 1619. Professor i mate­ matik i Uppsala 1604, i hebreiska 1609, teologie professor 1611. Föregångsman inom det kyrkliga organisationsarbetet i Sverige. 57 Boethius 1951, s. 426. 58 Forssman 1961 , s. 122, nr 64. 59 lb., s. 122, nr 63. w Stockholm. NM. Inv.nr 34.517b-c. 61 Ib. , inv.nr 13.156. 62 Ytterligare delar förvaras i sakristians källare: två änglahuvuden med vingar samt listverk från underredet. 63 Pehr Gustaf Svedelius (1785-1846). Kyrkoherde i Mora 1826, kontraktsprost vid tillträdet 1828. 64 Boethius 1923, s. 61 ff. ; Raben 1934, s. 103. 65 Boethius 1923, s. 61ff. ; Carlsson 1979, s. 81. 66 Mora. Zornmuseet. Inv.nr Z 1581 , N gången 6. 67 Hållams eller Målar Nils Nilsson (1724-1776) i Färnäs. Var halt och hade måleriet som sin främsta inkomstkälla. En av dalmåleriets föregångsmän. 68 Boetius Olai Moneus eller Morensis (1560/61-1628). Kyrkoherde i Mora 1607 vid faderns , Olaus Andrere Angermannus, död. Tidigare kaplan i Mora från 1603. 69 Magnus Dahlander (1862-1951). Arkitekt ; stadsarkitekt i Örebro 1899-1920, länsarkitekt i Kopparbergs län 192(}.-1933, i Västmanlands och Gävleborgs län 1922- 1934. Aktiv kulturminnesvårdare , grundare av Gammelgården i Säter. 7 °Karl August Reimer (1868--1941) , komminister i Mora 1908--1941. 71 Boethius 1923, s. 60ff.; Raben 1934, s. 104. 72 Arosenius 1866, s. 105. 73 Hiilphers 1762, s. 182, 184. 74 Lannerbro 1978, s. 113ff. ; Wirmark 1963, s. 2ff. 75 Antikvarie Mereth Lindgren tackas varmt för hjälp med uppspårandet av förebilder. 76 Orgelns dispv~ition: HY: Principal 8, Gedackt 8, Fugara 8, Oktava 4, Travers­ flöjt 4, Oktava 2, Rauschkvint 2 ch , Ters l 3/5, Mixtur 4 ch, Dukian 16, Trumpet 8. RP: Trägedackt 8, Kvintactena 8, Principal 4, Koppelflöjt 4, Wald­ flöjt 2, Kvinta l 113, Septima l 1/7, Scharf 2 ch , Krumhorn 8, Tremulant. Pedal: Subbas 16, Principal 8, Gedackt 8, Nachthorn 4, Mixtur 3 ch , Rörflöjt 2, Fagott 16, Trumpet 4. 77 Sjögren 1952, s. 212 f. 78 Uppsala. UUB. Palmskiöldska samlingen , vol. 290, s. 139f. (Brenner); Tid­ ström 1955, s. 27. 79 En obekräftad tradition uppger, att Gustaf III vid sitt besök i Mora erbjudit sig att skänka en orgel, men att församlingen tackat nej , eftersom organistlön inte ingick i erbjudandet. 80 1912 års orgels disposition (efter Sjögren): I man: Principal 16, Principal 8, Octava 4, Octava 2, Dubbelflöjt 8, Flöjtharm 8, Flöjt 4, Gamba 8, Dolce 8, Mixtur 3 ch , Trumpet 16, Trumpet 8. II man: Basettharm 8, Salicional 8, Borduna 16, Rörflöjt 8, Flöjt actaviante 4, Waldflöjt 2, Violin 8, Voix celeste 8 (1916) , Klarinett 8. Pedal: Principal 16, Subbas 16, Borduna 16 (transmit­ terad från Borduna 16 i II man.) , Borduna 8, Quinta 12, Violoncell 8, Basun 16. 196 MORA KYRKA 81 Pehr Hedendahl (1757-1805). Målare i Falun. Född i Åhl; burskap 1791. Se Boethius 1916, s. 141. - Fil. kand. Jan-Olof Montelius tackas varmt för des­ sa uppgifter. 82 Se även Andersson & Unnerbäck 1978, s. 125. 83 Östen Pihl (1668/69-1713). Komminister i Maria Magdalena församling i Stockholm. G .m. Sophia Schröder (1688-1734), dotter till bildhuggaren Caspar Schröder. Pihl var komminister samtidigt med Pehr Wollenius' svärfar Carl Kiellin (1683-1728), komminister i Maria Magdalena 1712, och dopskålen torde ha kommit i Wollenius' ägo via denne. 84 Henrik Feiff (1635-1694). Mästare i Stockholm 1666-1694, änkan stämplade till 1709. 85 Gustaf Biörn (1701102-1760). Född i Stora Tuna, burskap i Falun 1731 , mästare ib. 1731-1754. G.m. Brita Aspegren (d. 1750). 86 Pehr Zethelius (1740-1810). Mästare i Stockholm 1766-1810. En av sin tids främsta silversmeder. 87 Gustaf Otto Sjöberg d.y. (1778-1824). Mästare i Falun 1803-1824. 88 Johan Leffler (1723-1800). Mästare i Falun 1754-1800. 89 Otto Henrik Sjöberg (1699-1775). Mästare i Falun 1726-1775(78). 90 'Monstrans', liturgiskt kärl för framvisandet av hostian. 91 'Pyxis' eller 'ciborium', liturgiskt kärl för förvarandet av hostian. 92 Åmark 1928, s. 30. 93 Andreas Laurentii Ferneboensis (före 1576-1631). Kaplan i Mora 1613-1624, kyrkoherde i Gagnef 1624. 94 Åke Hansson, borgmästare i Hudiksvall. Hans förbindelser med Mora har inte kunnat utrönas. 95 Lars Axel Gustafsson (1853-1931). Kyrkoherde i Mora 1902, kontraktsprost 1912. 96 Gabriel Holstenius (1632-1700) . Kyrkoherde i Mora 1683, i Hedemora 1691. G. (2) m. Anna Christina Skragge (1657-1742). 97 Daniel Jonsson (1599-1663). Major vid Dalregementet, tidigare kapten för Mora kompani. Deltog i det trettioåriga kriget. Född och bosatt på Sollerön. 98 Anders Roth (1715-1801). Gelbgjutareålderman i Stockholm, bosatt i Klara församling. 99 Gustaf Folcker (1782-1865). Mästare i Stockholm 1807-1865(69). 100 Eric Magnus Hammarstrand (1755-1837). Född i Roslagen, kom 1785 från Vimmerby som tenngjutare och å!derman till Falun. Mästare i Falun 1788­ 1837. Rådman senast 1797. G. 1787 m. Catharina Carlsdotter (1747-1824) från Vika utanför Falun. 101 Branting & Lindblom 1928, s. 131. 102 Agnes Branting (1862-1930). Textilkonstnärinna; direktris vid Handarbetets vänner 1891-1904, en av Liciums grundare 1904 och ensam ägare från 1918. Pionjär inom forskningen rörande äldre kyrklig textil konst. 103 Omfattning bestående av två pelare, uppbärande en gavelfronton. 104 Branting & Lindblom 1928, s. 131. 105 'Flogheldh' eller 'flöjel', äldre benämning på sammet. 106 Boethius 1951b, s. 404. 107 Theel, handelsmän i Falun. 108 Klas Gustaf Skoglund (1855-1924). Komminister i Mora 1907, tidigare klockar­ präst från 1888. 109 Andreas Erici Wallenius (1615-1663). Kyrkoherde i Mora 1661 . G . (2) m. Anna Bergesdotter Rhoman (1625-1663) . 110 Andreas Svedelius (1737-1809). Kyrkoherde i Mora 1775, kontraktsprost 1777, hovpredikant 1768. G. (1) m. Anna Margareta Fahlsten {1752-1777). G . (2) m. Justina Elisabeth Schotte (1757-1805) . 111 'Säternij', troligen samma sak som 'säterverk', ett genom tryck mönstrat tyg, här av allt att döma ett siden. NOTER 197 112 'Köiel' eller 'kögel', tyg av linne. 113 'Dalmatika', liturgiskt plagg i form av ett rakt , med ärmar försett plagg, som dras över huvudet, och pryds av två längsgående band, clavi. 114 Ericus Ingevaldi Sevalensis (död trol. 1602). Kyrkoherde i Mora 1564-1576, i Västerfärnebo 1576--1578, i Orsa 1578--1602. 115 'Humeral' eller 'halslin' linneduk med besättning, tillhörande mässdräkten , som vid påklädningen först läggs över hjässan varefter banden knyts i kors över bröstet och runt midjan . Sedan samtliga andra plagg är på dras halslinet ner. 116 'Deualck' eller 'dvälk', grov lärft, ofta använd till foder. 117 Lund. Folklivsarkivet. Mandelgrenska samlingen, ser. IV:5. 118 'Trijp' , här möjligen samma sak som 'schagg'.- Uppgifterna om textilierna har granskats av förste antikvarie Inger Estham, som tackas varmt. 119 Uppsala. UUB. W 1181 , fol. 171r. 120 Akke Hugh Malmeström (1894-1968). Konstnär, särskilt känd för sina mo­ saikarbeten. Bosatt i Siljansnäs. 121 Gustavus Christophori Schilling (1638--1682). Kyrkoherde i Mora 1676. 122 Arosenius 1866, s. 107. 123 Christian Eriksson (1858--1935) . Skulptör; har utfört ett stort antal monumen­ talarbeten runt om i Sverige. 124 Torchillus, kyrkoherde i Mora. Nämnd mellan 1515 och 1519/20. 125 Jacob Persson, kyrkoherde i Mora. Nämnd 1520-1525, sedan avsatt och flyd­ de till Norge. Han återkom 1527 i samband med Daljunkerns uppror, men då detta misslyckades tvangs han återvända till Norge och omnämns inte vidare. 126 Jacob Boethius (1647-1718) . Kyrkoherde i Mora 1691. Avsatt 1697, sedan han i riksdagen kritiserat 1686 års kyrkolag samt Karl XII:s myndighetsförklaring två år tidigare än vad Karl XI avsett. Detta ansågs som majestätsbrott, varför B. blev avsatt från prästämbetet samt dömd att mista liv, ära och gods. Han benådades till livet, men satt fängslad till 1710, då han frigavs . 127 D .O.M. =DEO OPTIMO MAXIMO; SVEC=SVECIAE; AN.SAL. =AN­ NO SALVTIS. Inskriftens översättning: "Åt Gud, den Allgode och Störste. Hon, som under sin levnad år 1661 var gäst här och nu är död, var en prydnad för Maria. Sveriges drottning Kristinas porträtt lät greve Nikolaus Papini utföra efter levande modell frälsningens år 1607." (Översatt av fil. kand. Svante Nyberg.) 128 J. Samberrochi; enligt Gerda Boethius en norditaliensk målare. 129 Johan Mauritz Holmquist (1705-1774) . Kyrkoherde i Mora 1768, hon. prost 1770. Var tidigare regementspastor och bevistade flera fältslag. 130 Fredrik Brant:er (1705- 1779). Målare; elev till G. E. Schröder. Främst känd som porträttmålare. 131 Gunnar Pers (f. 1891). Konstnär, bördig från Mora. 132 Jacopo Palma d.y. (1544-1628). Italiensk målare och etsare, verksam främst i Venedig. 133 Arosenius 1866, s. 106. 134 Ambrosius Hedengran (1660-1741). Tecknare och kopparstickare; tecknade flera minnestavlor, vilka graverades av honom själv, Erik Geringius och Clau­ de Haton, och spreds till ett mycket stort antal kyrkor i landet. 135 Stockholm. NM. Inv.nr 34.517a. 136 Forsslund 1921, s. 106; Berg 1969, s. 263. 137 Forsslund 1921, s. 108. 138 Inskriften återgiven efter Åmark 1924, s. 200ff. Isaac Rockman (1705-1765) . Klock- och styckgjutare, bergsrådman. Född i Sala, dit han återvände efter att ha lärt sig gjutarekonsten utomlands och i Stockholm. Hans svärson Lars Biörkman (1732-1803) blev mästare 1759 och övertog sedermera rörelsen. Han var verksam till 1787. 139 Åmark 1924, s. 187ff. 198 MORA KYRKA 140 Inskriftens översättning: "Om denna klocka sade norrmännen fordom med fruktan :". 141 Mora. KyA. P 1:18. Inskriften återgiven efter Åmark 1924, s. 190f. Översätt­ ningen lyder: "Stöten i basun på Sion , lysen ut en högtidsförsamling, försam­ len folket, pålysenen helig sammankomst. [Joel 2:15-16.]" I. "Jag utsände ti­ digare i helig tjänst klingande budskap i 177 år, jag församlingens dyrbara kro­ na, alla fienders skräck och de furstliga Gustav-ättlingarnas förnämsta kungliga horn. Men medan jag med skrämmande ljud och sorgsen röst klagade över att fursten Karl Gustav bortryckts av döden, blev jag skadad och mitt välljud försvagat. Under Karl Xl:s, Sveriges konungs, regeringstid och änkedrottning­ en den svenska furstinnan Hedvig Eleonoras styrelse tillsammans med det adli­ ga rådet, blev jag, denna Nordens basun, omgjuten. Konungens hjälte Creutz ombesörjde i utomordentligt tjänstenit, att jag framställdes i brons på nytt. " Il. "Må glansen av ditt rykte, namnkunnige biskop Laurelius, gå härifrån ut i världen och Guds, den Högstes, högsta ära vara ett ljus för jordkretsen. Må även de dalska grannprästerna, vilka den kände Uno Troilius, fadern, har om­ sorg om, lysa med ett frejdat namn. Då jag ljuder i helgedomen , må härvid, kyrkoherde Wallenius, ditt pris blomstra och liv till frälsning bland menighe­ ten. Också ni , det tjänande heliga ståndet i Mora , skall blomstra, Nohr­ Morreus, blomstra, så även mitt lov och rykte! Må folket i Mora blomstra och offerviljan för templet , vördnaden för religionen och kärleken till fromheten , så att Herrens ande vilar över de nordiska nejderna, tills mitt sista budskap blir: Slutet är här. Till Guds namns ära och till minnet av fosterlandets för länge sedan, 140 år, återställda frihet förnyade Ambjörn Anderson mig, Moras basun, Herrens år 1661." (Översatt av fil. kand. Svante Nyberg, till vilken jag härmed framför mitt varma tack.) 142 Anthony Trotzig (1623-1675). Brukspatron vid Stora Kopparberget. 143 Mora . KyA. P 1:18. Inskriften återgiven efter Åmark 1924, s. 195f. 144 Lannerbro 1978, s. 114. 145 Inskriften återgiven efter Åmark 1924, s. 204ff. 146 "HANS LYBECKER" är placerat ovanför "JOHAN OTTO". T.h. om de båda namnen står "BERGMESTARE". 147 Mora. K yA. P I: 18. Inskriften återgiven efter Åmark 1924, s. 191f. 148 Mora. KyA. P 1:18. Inskriften återgiven efter Åmark 1924, s. 196f. 149 Inskriften återgiven efter Åmark 1924, s. 206f. 150 Mora. KyA. P 1:18. Inskriften återgiven efter Åmark 1924, s. 192f. 151 "Olof Strand" är placerat ovanför "E. Emelius" . T.h. om de båda namnen står "Comm:". 152 Mora. K yA. P 1:18. Inskriften återgiven efter Åmark 1924, s. 197. 153 Åmark 1924, s. 188. 154 Muncktell 1844, s. 327; Åmark 1924, s. 189. 155 Arosenius 1866, s. 95. 156 John Åkerlund (1884-1961). Arkitekt; ivrig anhängare av hembygdsrörefsen. Har bl. a . ritat Sigtunastiftelsen samt flera kyrkor. 157 Ärland Noreen (1888-1970). Arkitekt; anställd vid BSt 1925, intendent vid K-byrån 1927, även privat verksamhet. Har utfört ett hundratal kyrkorestau­ reringar. 158 Ulvsjö kyrkklocka [ ...] 1931. 159 Forsslund 1921, s. 112. 160 Hiilphers 1762, s. 187. 161 Västerås. VDK. E IV:55b. 162 Arosenius 1866, s. 114. 163 Forsslund 1921, s. 12. 164 Yngve Lundström (1885-1961). Målare, teaterdekoratör. Har utfört dekora­ tionsarbeten i ett stort antal svenska kyrkor. KÄLLOR OCH LITTERATUR 199 165 Orgelns disposition: Man. 1: Rörflöjt 8, Principal 4, Mixtur 2 ch.; Man. II: Gedackt 8, Fugara 4, Kvintactena 2, Tremulant; Pedal: Borduna 8. 166 Åmark 1924, s. 207. 167 lb. , s. 208, där han på grund av meddelarnas felaktiga inskriftsläsning förletts att tro att klockan är omgjuten, vilket dock icke är fallet. Källor och litteratur Otryckta Lund Folklivsarkivet Mandelgrenska samlingen Fasad av Mora kyrka (I:XI:197:635); div. ritningar (I:XI:255:785; I:XI:256:787); Västerås stift , Mora , fasad, vyer, detaljer (IV:5); Västerås stift, Mora, 5 anteckningar. De flesta teckningarna är utförda av C.J .F. Plagemann. Mora Kyrkoarkivet (KyA) Hela Mora kyrkoarkiv förvaras i Mora. För beskrivningen värdefulla uppgif­ ter finns i följande avdelningar: Ingående skrivelser från Kungl. Maj:t , landshövdingeämbetet och consisto­ rium (J:l-6) Sockenstämmoprotokoll 1660-1697, 1751- 1840 spridda år , 1837- 1862 (K 1:1-5) Kyrkostämmaprotokoll 1863- (K II) Kyrkorådsprotokoll 1660-1697, 1733-1742, 1767- (K III) Räkenskaper 1630- (L Ia-c) Verifikationer till räkenskaper 1771-1845 (L Ie:l) Visitationsprotokoll 1631 , 1644, 1661- (N III:l ; N I) Inventarieförteckningar (inv.) 1631, 1644, 1660, 1661 , 1665 , 1666-1670, 1677­ 1682, 1683, 1693, 1695, 1697, 1709, 1711, 1736, 1742, 1749, 1757, 1767, 1769, 1770, 1777, 1809, 1815, 1823, 1828, 1830, 1842, 1846, 1847, 1848, 1861 , 1865, 1868, 1871, 1880, 1888, 1903- (N III) Diverse handlingar (O la: l , 4, 6, 7) Handlingar rö·ande Oxbergs kapell och kyrkogård (O Ia:5) Handlingar rörande Mora kyrkogård (O Ib) Kyrkans krönikebok (P 1:18) Kyrkoherde E. Hillerströms annotationer över beslut fattade inom Mora för­ samling 1861- 1955 (P 1:19) Uppmätningar och ritningar från restaureringen 1964-1965 av P.-E. Holin Akvareller med avbildningar av kalkmålningar (17 st.) av E. Håkansson 1965. Zornmuseet Brev från F. Falkenberg till A . Zorn ang. Oxbergs kapells predikstol 1915 Föremålssamlingarna Stockholm Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA) Mora kyrka Anteckningar om adliga gravar 1754; inventarieförteckning 1830; utdrag ur beskrivning över Mora kyrka 1888; angående orgeln 1915; snabbinven­ tering 1919 av G. Boethius; innanfönster 1920; elektrisk belysning och 200 MORA KYRKA ommålning av inskriften på tornet 1921; kyrkogården 1922; rödmålning av klockstapeln 1923; planerad restaurering av kyrkan 1924; program för inre restaurering av R. Hjorth 1925; kyrkogården 1925; restaurering av Johan­ nes Rudbeckius' porträtt 1926; framtagning och ~onservering av läktar­ målningar 1927; förslag till gravkapell på nya kyrkogården av J . Åkerlund 1927; program för inre restaurering av E . Lundberg 1934; elektrisk belys­ ning 1934; tornets och takets omläggning 1935-1936; förstärkning av val­ ven 1936; transparenta urtavlor 1936; benkammarens användning som av­ träde m.m. 1937; klockstapelns huvs beläggning med koppar 1934-1939; restaurering av Daniel Jonssons epitafium 1939; elektrisk belysning 1945; invändig restaurering 1946; sprickbildningar 1950; kalkmålningar 1950­ 1951; utvändig ingång till sakristian 1951; påträffade grundmurar i sam­ band med läktarens ombyggnad 1952; rörande krematorium på nya kyr­ kogården 1954; inredning av skrubbar i sakristian 1957; undersökning av kalkmålningar 1958; förstärkning av taket 1958; elektrisk klockringning 1956-1959; invändig restaurering 1960-1965; utlåtande av H. Cornell och S. Wallin ang. kalkmålningar 1965; gamla orgelns försäljning 1967; elekt­ risk överföring av klockringning till S:t Mikaels kapell 1970; sprickbild­ ningar 1981 . Ritningar Uppmätningar av O . Lagergren och Th. Bergentz för Sveriges kyrkor 1916 (9 blad); ritning till nya urtavlor 1936; uppmätningar av B. Schill 1945-1948 (9 blad); ritningar till ändring av sakristian 1957 (2 blad) ; uppmätningar av P.-E. Holin m.fl. 1960-1965 (9 blad). Oxbergs kapell Restaureringsförslag av F. Falkenberg 1912; snabbinventering av G. Boe­ thius 1919; funt 1958; ny sakristia 1958; restaureringen 1965. Ritningar Uppmätningar och restaureringsförslag av F. Falkenberg 1912 (2 blad) ; ritningar till orgelfasad 1952 (3 blad) ; ritningar till utvidgning av begrav­ ningsplatsen 1972 (2 st) . Kungl. Biblioteket (KB) Handskrift UNGE, Orro SEBASTIAN voN: Kyrkor i Dalarne (F.m. 44) Nordiska museet (NM) Föremålssamlingarna Handskrift NOHRMAN, MATS ERSSON: {A/manacksanteckningar åren 1671-1672, 1674­ 1676, 1678] (Inv.nr 12.555) Riksantikvarieämbetet (Raä) Sveriges kyrkors arkiv (SvK) BoE:THIUS, GERDA, [ca 1940: Manuskript till beskrivning överj Mora kyrka (ms.) BoE:THIUS, GERDA , [ca 1940: Koncept till beskrivning över/ Oxbergs kapell (ms.) Riksarkivet (RA) De la Gardieska samlingen Skrivelser till M.G . De la Gardie, prästerskapets brev, Västerås stift; ang. tornspirans uppförande 1673 (C III; E 1613). Kammararkivet (KA) Kloekskatten från Västerås stift; Gustav Vasas silverkvitto 1553; likvida­ tioner 1673; ang. tupp, kors och knoppar till tornspiran . Överintendentsämbetet (ÖIÄ) Ritningar och restaureringsförslag av C. Möller 1894 (2 blad) ; ritningar till orgelfasad av F . Falkenberg 1911 (3 blad) ; ritningar till restaurering av Oxbergs kapell av F. Falkenberg 1912 (2 blad) . KÄLLOR OCH LITTERATUR 201 Uppsala Uppsala landsarkiv (ULA) Länsstyrelsens i Kopparbergs län arkiv (LstA W-län) Landskontoret In- och utgående skrivelser Ang. uppförandet av tornspiran 1673 Mora kontrakts kontraktsprosts arkiv Räkenskaper 1671, 1687-1693 Verifikationer 1693-1697 Rättviks kontrakts kontraktsprosts arkiv Inventarieförteckning omkr. 1600 (möjligen 1598) (A:l); 1621 (D:1) Uppsala universitetsbibliotek (UUB) Handskrifter [AROSELIUS, PETRus ,] 1707: [Beskrifning öfwer Mora socken] (Nordin, vol. 298, fol. 151ff.) BRENNER, KNUT JOHAN, [ca 1680: Resa i Västmanland, Dalarna, Gästrik­ land och Uppland] (Palmskiöldska samlingen, vol. 290, fol. 139ff. och 417ff.) Avskrift av inskriften på Daniel Jonssons epitafium i Mora kyrka (Westin, vol. 1181, Mora) Västerås Västerås domkapitels arkiv (VDK) Visitationsprotokoll (vis.prot.) och inventarieförteckningar (inv.) 1576, 1621­ (E IV:55a-b, F III) Inkommande skrivelser (E IV:55a-b) Tryckta ADELSWÄRD, JOHAN ISAC; GAHN, JOHAN GOTTLIEB, HENRIK & HANS JACOB, 1970: Resa i Dalarna 1765. Utg. med inledning och kommentar av OLOF H. SELLING. Falun . Dalarnas hembygdsbok 1968-1969. AHLBERG, HAKON, 1977: Dalarnas kyrkor. Falun. ANDERSSON, ARON & UNNERBÄCK, AxEL, 1978: Strängnäs domkyrka. 2:2, Inred­ ning. [Stockholm.] SvK. Södermanland 2 :2 (=vol. 176). ANDERssoN, MAURITZ, 1957: En gammal plåtslagare berättar om 60 år på plåttak {. . . j på kyrkor och andra byggnader. Stockholm. [ARosENIUs, fREDRIK REINHOLD,]1866: Beskrifning öfver provinsen Dalarne. 2:3, Mora socken med Våmhus kapell. Falun. [Även som faksimilutgåva 1978.] AxELsoN, MAXIMILIAN, 1856: Säthersdalen och Siljan. Vandringar. Göteborg. BERG, GösTA, 1969: "Gubben Rosenbom" och de antropomorfa fattigbössorna . Fornvännen. 64, s. 256-271. Stockholm. BoETHIUS, GERDA, 1916: Kyrkor i Leksands och Gagnefs tingslag. Konsthistoriskt inventarium. SvK. Dalarne. l, s. 1- 146 (=Dalarne l: 1). Stockholm. - 1919: Mora kyrka. Mora Tidning 1919-12-29, s. [3f.]. Borlänge. - 1920: Kyrkor i Falu domsagas norra tingslag. Konsthistoriskt inventarium. SvK. Dalarne. l, s. 147- 324 (= Dalarne l: 2). Stockholm. - 1921: De tegelornerade gråstenskyrkorna i norra Svealand {. . .]. Stockholm. (Diss. Stockholm.) Studier från Stockholms högskolas konsthistoriska institut. 3. - 1922: Två berömda stockholmsbildhuggares verksamhet i Dalarna. Dalarnas hembygds-förbunds tidskrift. 2, s. 145- 153. Hedemora. - 1923: Konsthistoriska riktlinjer inom Västerås stift under 1600-talet. Från Johannes Rudbeckius' stift, s. 37-69. Stockholm. - 1927: Studier i den nordiska timmerbyggnadskonsten från vikingatiden til/1800­ talet. En undersökning utgående från Anders Zorns samlingar i Mora. Stock­ 202 MORA KYRKA holm. Studier från Zornska institutet för nordisk och jämförande konsthistoria vid Stockholms högskola. 5. - 1932: Kyrkor i Falu domsagas södra tingslag . Konsthistoriskt inventarium. SvK. Dalarne. l, s . 325-513 (=Dalarne l :3). Stockholm. [-)1941 a : Falu stads kyrkor. Konsthistoriskt inventarium. Sv K. Dalarne. 2, s. 1­ 176 (=Dalarne 2: l). Stockholm. - 194lb(- 1946) : Mora med omnejd. Vägvisare för dalaresor. [l och 2 uppl.) Mora. Zornmuseets hembygdsböcker.. l. - 1951 a: Den äldsta kulturen. Dalarna. Ett vida berömt landskap. Red . av OLLE VEIRULF, s. 70--86. Stockholm. - 1951 b: Kyrkan, ett rum för gudstjänst och andakt. Västerås stift i ord och bild, s. 381-440. Stockholm. - 1959: Guds lag i den folkliga konsten . Västerås stiftsbok. 54. 1959/60, s. 80--93. Västerås. BRANTING, AGNES & LINDBLOM, ANDREAS, 1928: Mede/tida vävnader och broderier i Sverige. l , Svenska arbeten. Stockholm. BRUZELLI, BIRGER, 1967: Tenngjutare i Sverige under kontrolltiden 1754-1912. Verksamhet, föremål, stämplar samt upplysningar om äldre mästare. Stockholm. BÄLTER, GuNNAR, 1954: Boken om Mora, min hembygd. Till skolornas tjänst sam­ manställd. Mora . CARLssoN, ERIC, 1979: En konstsnickarve rkstad i Västerås under 1600-talet. Hans Predikstolsmakare och Israel Hansson Snickare. Västmanlands fornminnesföre­ ning. Årsskrift. 57, s . 80--103. Västerås. CARLSSON, STEN L., 1973: Sveriges kyrkorglar. Lund . CARLSSON, STIG, 1963: Mora kyrka. (Ny uppl.) (Mora .) - 1967: Mora kyrka. Västerås stiftsbok. 61, s. 162f. Västerås. CARLssoN, STIG & LANNERBRO, RAGNAR, 1975: Mora Church. Mora . Dalarna i ord och bild. 6, Mora. Hedemora 1910. Diplomatarium Dalekarlicum. Urkunder rörande landskapet Dalarne. 1- 3. Supple­ ment. Samlade och utg. af C .G. KRöNINGSSWÄRD och J . LIDEN. Stockholm 1842- 1853. EKSTRÖM, GuNNAR, (1939) ff: Västerås stifts herdaminne. l :lff. Falun och Västerås. - 1965: Mora kyrkspiras tillkomsthistoria. Dalarnas hembygdsbok, s. 177-185. Falun. - 1980: Kyrksilvret i Västerås stift genom tiderna. 3. (Västerås.) ERIXON, SIGURD, 1943: Mässing. Svenska manufakturer och konsthantverks­ produkter under 400 år. Stockholm. ESTHAM, INGER, 1974: Figurbroderade mässhakar från reformationstidens och 1600-talets Sverige. Stockholm. [Kungl. Vitterhets, Historie och Antikvitets Akademiens handlingar. Antikvariska serien . 27. ) FoRSSLUND, KARL-ERIK, 1921 : Med Dalälven från källorna till havet. 1:5, Mora. Stockholm. FoRSSMAN, ERIK, 1961: Medeltida träskulptur i Dalarna . Dalarnas hembygdsbok, s . 5-144. Falun. GusTAFSSON, Ax[EL], 1916: Oxbergs kapell. Julbok för Västerås stift. Il , s . 39-45. Västerås. [HANSPERS, OscAR,) 1975: Mora kyrko-arkiv. A rkivförteckning med bilagor. Mora. [Stencil.) HDLPHERS, ABR. ABRAH:SON, 1762: Dagbok öfwer en resa igenom de, under Stora Kopparbergs höfdingedöme lydande lähn och Dalarne år 1757. Wästerås. lgnis. Tidskrift för eldbegängelsespörsmål. 26:11, [Mora-nummer.) Stockho lm 1954. KARLING, STEN, 1978: The Stockholm University Collection of Paintings. Stock­ holm. LAGERGREN, HELMER, 1937: Majoren Daniel Jonsson från Sollerön och hans epi­ KÄLLOR OCH UTIERATUR 203 tafium i Mora kyrka. Gammalt och nytt från Dalarna. Sammanfört ur Falu­ Kuriren. [7,} årg. 1934, 1935 och 1936, s. 56-60. Falun. LANNERBRO, RAGNAR, 1978: Mora kyrka- några tidsskeden. Gammal bygd blir ny. Med Anders Diös under 40-årig byggenskap i Övre Dalarna, s. 109-117. Uppsala. [LANNERBRO, RAGNAR & WESTBERG, LARS,j 1982: Mora kyrka. (Mora.) LEVANDER, LARs, 1925: Dalmålet. l. Uppsala. (Diss. Uppsala.) L[ITSTRÖM, CARL GusTAF] & M[uREuus, K .F.,) 1880: Genom Öster-Dalarne. Handbok för resande och turister. Falun. LJUNGBERG , P[ER] A[oOLF,] 1881: Vesterås stifts herdaminne. N.F. 1800-1880. 2, Dalarne. Örebro. LuNDWALL, STEN, 1951: I Mora socken på 1670-talet. Ur länsman Mats Ersson Normans anteckningar. Fataburen. Nordiska museets och Skansens årsbok, s . 219-230. Stockholm. Moras första kyrka var byggd i Kråkbe rg. Mora Tidning 1980-12-10, s. 7. Bor­ länge. MuNCKTELL, JoH[AN] FR[EDRic], 1844: Westerås stifts herdaminne. 2. Upsala. Oro för sprickbildning i Mora kyrkas väggar. Mora Tidning 1982-12-19, s. 9 . Borlänge. Oxbärgs kapell . Falu-Kuriren 1915-05-19, s. 3. Falun. PERS, ANDERS, (utg.) 1927: Gamla papper angående Mora socken. [1 ,} Dess äldsta skatte/ängder. Västerås. [PLAGEMANN, CARL FREDRIK,] 1944: C.l. F. Plagemanns resor i Norrland, Dalarna och Västmanland samt på Gotland åren 1833-1856. 1-2. Utg. och kommente­ rade av CARL JOHAN LAMM. Uppsala. RABEN, HANs, 1934: Träskulptur och snickarkonst i Uppsverige under renässans och barock intill den Prechrska skolans genombrott. Stockholm. (Diss. Stock­ holm.) RHYZELIUS, ANDREAs OLAVI, 1721: Brontologia theologico-historica, the t är en faldig lära och sanferdig berettelse, om åske-dunder, blixt och skott. Stockholm. Riksantikvarien vill ha spåntak på klockstapeln . Mora Tidning 1939-07-19, s. 2. Borlänge. RoMSON, J[ANNE], 1939: Mora kyrktorn och klockstapel. Efter arkivstudier. Mora Tidning 1939-07-19, s. 2. Borlänge. SJöGREN, JosEF, 1952: Orgelverken i Västerås stift. En historisk översikt. Stock­ holm. Nordiska museets handlingar. 40. SuNDQUisT, NILs, 1969: Rundbågsfris och spetsbågsfris. Två dekorativa tegelmur­ ningsmotiv i Upplands, Västmanlands och Dalarnas gotiska landskyrkor. Bygg nadsfirman Anders Diös AB. Årsredovisning och revisionsberättelse för år 1968, s. 17- 39. Uppsala. SWEN, GöTE W ., 1978: Mora kyrktorn från byggnadsteknisk synvinkel. Gam mal bygd blir ny. Med Anders Diös under 40-årig byggenskap i Övre Dalarna, s. 118-120. Uppsala. Svenskt silversmide 1520-1850. [4,} Guld och silverstämplar. Stockholm 1963. Sveriges kyrkobyggnader i ord och bild jämte series pastorum. [2,} Västerås stift. Stockholm 1934. SvK = Sveriges kyrkor. Konsthistoriskt inventarium. 1ff Stockholm 1912ff. [TmsTRÖM, ANDERs ,] 1955: Anders Tidströms resa genom Dalarna 1754. Falun. Dalarnas hembygdsbok . Tvenne dalaresor 1765 och 1799. Jämte sex porträtt. [Red . av S .J. KARDELL.] Falun 1909. Ulvsjö kyrkklocka . Karlfeldts sista dikt . Dalarnas hembygdsbok 1931, s. 26f. Falun . [UNGE, Orro SEBASTIAN voN ,] 1829: Vandring genom Dalarne[. . .}. Stockholm. 204 MORA KYRKA WIRMARK , MARGARETA , 1963: salighets ordningen. Hållams Nils Nilssons mål­ ningar i Rättviks kyrka. Uppsala. (Konsthistoriska institutionen. Uppsats för 3 betyg.) [Stencil.] Vägvisare för kyrkan och klockstapeln i Mora. Mora kyrkotidning. Aug. 1954, s. 7-10. Mora. ÅMARK, MATS, 1924: Dalarnes kyrkklockor nu och fordom. Sockenvis skildrade. Stockholm. Dalarnas hembygdsförbunds skrifter. 4. - 1928: Kyrkklockor, klockare och klacksägner i Dalarne {. . .]. Stockholm. Dalar­ nas hembygds-förbunds skrifter. 6. Öfre Dalarna förr och nu. Stockholm 1903. SUMMARY 205 Summary MORA CHURCH Mora church is situated on a promontory between the north­ west end of Lake Siljan and the Österdal river. lt lies in the densely populaled northern part of Mora and has as its nearest neighbour Zorngården . The churchyard, originally surroun­ ded by a tar-shingled stone wall with three masonry lychgates, was enlarged twice during the 19th century. !t is now surroun­ ded by a wrought- iron fence from 1852- 53, 1870 and 189 1. The bell-tower is placed east of the church . !t is constructed of timber , for the most part shingled ; the now copper covered ogee hood with its lantern was also originally shingled. The belltower is said to have been built by Stor Lars Jönsson from Noret in 1672 . The date , however, would seem to be a year too early as the hood has obviously been inspired by the tower spire, the designs for which were completed by Jean de la Vallee in March 1673. History of the church 1t is not known if the present stone church in Mora had a pre­ decessor of timber. A layer of ashes that was found at the north wall during the last restoration may possibly indicate as much. Abraham Hiilphers, however, states that the earliest Christian place of worship in Mora was at Kråkberg. Probably at the end ot the 13th century or about the year 1300, a grey stone chur::h (A) was e rected ,consisting of a nave, a narrower chancel .:nd a vestry. Allthat r~mains of this church is the north wall of the nave, now included in the middle part of the present no rth wall , and parts of the east and west walls of the vestry. We should add that the vestry may be the o ldest part of the church and may originally have been built beside the timber church. A century later, c. 1400, the church was lengthened to the west (B) and the new west brick gable was richly decorated with a rampant frieze of round arcading, dentil course reces­ ses and probably other , now hidden , items of ornamentation. There was a doorway in the centre of the gable with a window above it and on each side of the doorway segmental-arehed recesses. Inside, the wooden ceiling was flat. Probably about 1480, during the incumbency of the parish priest Daniel Jönsson Svinhufvud, the church was enlarged to the south and became a !arge rectangular hall church , origi­ nally three- aisled and vaulted, (C). The earlier west gable with its rich decoration and its portal was preserved and incor­ porated with the new wider and higher west gable and the recess decoration was continued to form a weil proportioned whole . This made it necessary to halve the far weste rn vaults. To keep the interior of the vestry which presurnably had a lready been vaulted in brick la rgely unaltered, the original no rth wall of the chancel was preserved and the refore came to jut into the church. In the attic of the vestry a choir galle ry was constructed which gave onto the nave through a !a rge rounded vault, and whose floo r leve! was the same as the height of the former chancel wall. The ingenious master buil­ der then rebuilt the western part of the wall into a stairway leading up to the gallery. The roof of the church was presu­ rnably crowned with a high pointed ridge-turret. At the end of the building period , o r samewhat late r, a porch was erected on the south side and i t is very Iike ly t hat du ring the 1520s the vaults , and probably also the walls, in the eastern bay were decorated with murals. A strong west tower is said to have been erected in 1581, (D), with the result that the rich recess decoration was largely destroyed. The tower , which in spite of its late date , still pre­ served its late medieval style , was possibly crowned with a tall spire with onion-shaped bulges reminiscent of the old spire on Stora Tuna church built in 1607-D9. During the 1630s repairs and reinforcement work were undertaken, and it was pro­ hably then that the two buttresses against the south wall came into being. During the night between the 3rd and 4th of May 1671, the church was struck by lightning and caught fire . The tower spire and all the roofs were destroyed, but the vaults held and the damage to the interior was minimal. Rebuilding was immediately started under the leadership of the vigorous par­ son, Andreas E rici Nohr-Moraeus, who , through his good connections with the authorities and people in high places, quickly succeeded in obtaining genereous financial conces­ sions. The new roof was finished by October of the same year. Building continued and in 1673 the new tower spire was raised by the tower builder Anders Olofsson after drawings by Jean de la Vallee (E) . Nohr-Moraeus had, through the agency of Magnus Gabriel De la Gardie, persuaded King Carl XI to donate it. The next more important change took place in 1725-26, 206 MORA KYRKA when the vestry was enlarged to the north to double its size and the choir gallery was removed. In 1753- 54 a !arge, five­ sided chancel, designed by master builder Peter Schultzberg from Västerås, was added to the church under the direction of Elinos Eric Ersson from Noret. The latter also built an ossu­ ary in the corner be tween the west end and the north side of the tower (F). A tower dock was installed in 1764. From 1829 onwards the roof of the church was gradually sheathed with copper. Both exterior and inte rior were re­ paired in 1837-1840. The present plastering with smooth moul­ dings and lesenes was done in connection with externa! reno­ vations in 1872-1873. A thorough interio r renovation was undertaken in 1895 after suggestions by the architect Carl Möllcr. It was at this time that the windows were given their present pointed-headed form·, the vaults painled with a simple decoration and new pews installed. After little more than ten years the vaults had become so grimy that they were limewas­ hed in 1912. It was soon obvious that more radical repairs were necessary and a plan for a thorough restoration was drawn up in 1925 - but progress was slow. In 1936 extensive repairs were made to the tower spire and the roof and the copper sheathing on the roof was renewed. An inte rior restoration planned by the architect Bernhard Schill , working with Professor Gerda Boethius and the artist Jerk Werkmäster , was not staned until 1945 and was completed in 1948. Among other things, box pews were reinstalled and the original colours of some of the furnishings brought to light. The vestry was restared in 1953. The latest renovation of the interior, which also included considerable reinforcement work , particularly on the vaults, was carried out in 1964-65 to plans by David Dahl, Head of Division at The National Board of Building and Planning. Walls and vaults were plastered and at the same time frag­ ments of murals discovered, a new sandstone floor was laid and the ossuary converted into a brictal chamber. Murals Probably during the 1520's, the three vaults and the eastern­ most medieval bay were decorated with murals. These paintings were uneovered and restared at the 1964-65 restora­ tion , but on account of their fragmentary condition they were again limewashed with the exception of those on the north­ eastern vault . This has made it impossible to discover their subject matter. One can see , however , tha! the clothes on the figures are of beginning Renaissance style. Furnishings and filtings The present altar-piece consists of an oil painting by an un­ known master depicting the Crucifixion in a carved, painled and gilt frame, made by the sculptor Olof Gerdman in 1755. Before this, there was a reredos on the high altar, but its fate is unknown . Three medieval sculptures have been preserved. One , a depiction of Christ as the Man of Sorrows, a sanctified king, probably St. Olof, and a fragment consisting of a crucifix halo supporled by two angels (now in SHM). These are all Swedish work from the late 15th century. The pulpit was originally built in 1627 and is attributed to a master whose initials HDS are, in all probability, those of Hans the wood carver in Västerås. It was rebuilt in 1755-56 by Olof Gerdman, who may also have made the hour glass. In 1945-48, the pews from 1895 were supplied with doors and ends modelied on those from 1638, some of which are preser­ ved in Zorngården. The church has two galleries, one in the west and one in the north-east in place of the eho i r , bot h e rected in 1965. A number of paintings from older galleries are inserled in the parapets of the present galle ries. Many of these paintings are preserved in other places and there are 61 in all . They are of two series; an earlier one painled on canvas by an unknown artist , 1678-80, and a later one painted on panels by a provin­ cial artist, Hållams Nils Nilsson of Färnäs, in 1755. The motifs are mainly biblical, but in the later series there are also a number of allegorical motifs. The present organ is from 1965. The stand for the baptismal bowl was made by the sculptor Samuel Hussin Gävle. Above it hangs an oil painting by Pehr Hedendahl of Falun , 1795, depicting the Baptism of Jesus. There is also a silver bowl made by Henrik Feiff, master Sil­ versmith in Stockholm, 1666--1694. The most important communion is a silver-gill set med by Pehr Zethelius in Stockholm, 1795, and donated by King Gustaf IV Adolf. The church owns three brictal crowns, the oldest from 1923, as weil as seven brictal chains, the oldest of which is possibly 16th century. The most important lighting fixtures are a 16th century nine-armed chandelier .found by a soldier from Mora during the wars of Johan III in a pond near Reva! and carried home to the ancestral church , a sixteen-armed chandelier donaled by Magnus Gabriel De la Gardie in 1673, and a twelve-armed chandelier donaled in 1679 by the heirs of Major Daniel Jonsson (d. 1663) of Sollerö. Also of impor­ tance are two si lver candelabra made by Gustaf Faleker in Stockholm in 1825, a gift from Carl XIV Johan. The church owns three medieval textiles; an altar band and a choir cope from the end of the 15th century and a chasuble from the first half of the 15th century. An epitaph over Major Daniel Jonsson is preserved in the church. The portraits include those of King Gustaf II Adolf (Gusta­ vus Adolphus) , Queen Christina , Carl XII , Queen Eleonora (the younger) and Bishop Johannes Rudbeckius. A depiction of the Raising of Lazarus is attributed to the Ilalian painler J acopo Palma (the younger) . Mounted on the ground floor of the tower are 245 sawn-out ownership marks from the roof-trusses, the majority dating from 1671 , when the roof was rebuilt. The three bells , hung in the bell-tower , were last re-east in 1762. ST. MICHAEL'S CHAPEL In 1953-54 a funeral chape l and crematorium , designed by the a rchitect Börje Blome , were erected in the new cemetery which had been la id out in 1912 at Broåke rn , where the Österdala river runs into the Nors river. THE CEMETERY AT ULVSJÖ At Ulvsjö in the norrhemmost part of the parish , a cemetery was consecrated in 1931. There is a be ll-tower here too, with a bell hearing an inscription by Erik Axel Karlfe ldt. OXBERG CHAPEL The chapel at Oxberg was built by the inhabitants of the villa­ ges of Oxberg and Gopshus themselves, and was not included in the parish of Mora until 1938. A simple , square meeting­ house was erected about 1720. Without the knowledge of the parson the villagers, in 1798, moved and re-erected the meeting-house and painled it red. On this occasion it was pro­ hably raised by a few logs and supplied with a barre! vault , a SUMMARY 207 vestry and a be ll-rack on the roof. Between 1850 and 1866 a porch and a small west tower were built and in 1875- 76 a three-sided , somewha t lower east chancel was added. At the same time the chape l was plastered both inside and out. A thorough restoration was carried out in 1915 to a design by the a rchitect Fredrik Falkenberg, and the chapel was moved a little to the east. In the course of this resto ration the plaster was removed , the vestry demolished, the chancel placed under the same roof as the nave and a new tower spire raised . Furthe rmore, the chapel was pane lled both inside and out, the exte rior painled red and the interio r decorated by the artist Yngve Lundström . The last more de ta iled resto ration took place in 1966 when, inter alia , a new vestry was built and the inte rio r of the church re-painted. Furnishings and filtings The a ltar-piece, painted by Yngve Lundström in 1915, depicts the Crucifixion. The pulpit was built for Mora church in 1639 and was donat ed to Oxberg in 1757, the mothe r-church having, during these years, two pulpits. The hymn boards were also made for the mother-church by Olof Gerdman m 1755 . The tenor hell was east in 1814 and the trehle he ll in 1748. 208 MORA KYRKA Captians to illustrations MORA CHURCH Fig. 29. Doorway to vestry with medieval iron door. Fig. 30. Original window in south wall of porc/1. The Crucifixion, detail from the reredos from 1755 (fig. 65). Fig. 31. Visible portions of the original inscription on the Oil-painting by unknown master. tower inscription band, north side. Fig. J. General plan. Fig. 32. South entrance to upper parts of tower. Fig. 2. The church and churchyard wall and a lychgate f rom Fig. 33. Tower spi re from SW. the SE. Oil painting by Axel Nordgren, 1850s, now in Fig. 34. Tower spi re f rom SW before 1935. the Zorn Museum. Fig. 35. Three capper weather vanes from 1673 belonging to Fig. 3. The church and surroundings from SW. Drawing by the tower spire. CJ F Plagemann /838. Fig. 36. Hall door from Fageråsen with representation of what Fig. 4. The church and be/1-tower f rom the NE. Drawing by may be Mora church with the old tower spire Carl Svante Hal/beck , c. 1880. destroyed by fire in 1671. Fig. 5. The church and be/1-tower from the E. Fig. 37. The porch from S. Fig. 6. The be/1-tower. Plans and sections. Fig. 38. The vestry from N E. Fig. 7. The be/1-tower from NW. Fig. 39. The vestry, cross-seetian to S with the choir gallery Fig. 8. The be/1-tower from SW. arch. Fig. 9. Upper part of be/1-tower from SW. Fig. 40. fnscribed stone from 1665 in east wall of vestry. Fig. 10. Longitudinal seetian to N. Fig. 41. Interior of vestry to N. Fig. Il. Plan of church. Fig. 42. Interior of vestry to S. Fig. 12. Cross-seetian to E. The southern vault of the vestry is Fig. 43. Wall of choir gallery before demolition. incorrectly shown. Fig. 44. Cupboard in the west wall of the vestry, constructed Fig. /3. Cross-seetian to W. in connection with the rebuilding of the vestry in Fig. 14. The tower, cross-seetian to E and the W gable. f725- 1726. The door comes from an o/der cupboard. Fig. 15. The church from SE. Fig. 45. Wall of choir gallery during demolition. Fig. 16. The church f rom SW. Fig. 46. Bridal chamber from NW. Fig. 17. The church from NE. Fig. 47. Interior to W. Fig. 18. The church from NW. Fig. 48. Interior to E. Fig. 19. The west end of the nave f rom the tower. Fig. 49. The easternmost stellar vau/t of the n ave, the medieval Fig. 20. Opening in the oldest part of the west gable. chance/ vault. Fig. 21. Epitaph from 1754 on east wall of chance/. Fig. 50. Excavation plan of church. Fig. 22. South door of nave from the porch. Fig. 51. Supposed altar foundation andremains of the south Fig. 23. Epitaph from 1630 on porch door. wall of the earliest chancel. Fig. 24. Iron door, late Middle Ages, original/y in the south Fig. 52. The west gable after re-building c. 1480. Reconstruc­ portal of the nave, now in the ground floar of the tion . to we r. Fig. 53. The church from S. Drmving by O.S. von Unge, Fig. 25. Traces of a recess in the west gable south of the old c. 1845. west portal. Fig. 54. The church and surroundings from SW. Drmving by Fig. 26. Traces ofa doorway and windows on the inside of the Carl Stål, 1844. west gable. Fig. 55. The church and surroundings from SW, c. 1870. Fig. 27. Chancel door. Fig. 56. Interior to E, c. / 890. Fig. 28. West portal of tower Fig. 57. Interior to W, c. /889. CAPTIONS TO ILLUSTRATIONS 209 Fig. 58. Interior to E after the restoration of 1895. Fig. 97. Gallery painting J5. Elijah being fed by the Ravens. Fig. 59. Interior to W after the restoration of 1895. Fig. 98. Gallery painting 16. Elijah in the Desert. Fig. 60. Interior to E after the restoration of 1912. Fig. 99. Gallery painting 17. Susanna in the Bath. Fig. 6/. Interior to E after the restoration of 1948. Fig. JOO. Gallery painting 19. The Nativity. Fig. 62. Interior to W after the restoration of 1948. Fig. 101. Gallery painting 20. The Circumcision. Fig. 63. Plan of the murals. Fig. 102. Gallery painting 21. Jesus being templed by Satan. Fig. 64. Murals on the easternmost medieval vault of the north Fig. /03. Gallery painting 22. The Entry into Jerusalem. aisle, probably from the 1520's. Fig. 104. Gallery painting 23. The Last Supper. Fig. 65. Altar-piece from 1755. Oi/ painting by unknown mas­Fig. 105. Gallery painting 24. The Garden of Gethsemane. ter depicting the Crucifixion. Frame by Olof Gerd Fig. 106. Gallery painting 25. The Seizing of Jesus. man and gilding by Aron Emporagrius. Fig. 107. Gallery painting 26. Jesus before Pilate. Fig. 66. The Last Supper, gift relief on a/tar-piece predel/a by Fig. 108. Gallery painting 27. The Maeking of Jesus. Olof Gerdman l 755. Fig. 109. Gallery painting 28. The Scouring of Christ. Fig. 67. Hassock, one of two covered in flowered woollen Fig. JJO. Gallery painting 29. The Crown of Thorns. material, 18th century. Fig. III. Gallery painting 30. Via Do/orosa. Fig. 68. Christ, ' The Man of Sorrows', wooden sculpture, Fig. 112. Gallery painting 31. The Crucifixion. Swedish work from the /auer part of the 15th century. Fig. 113. Gallery painting 32. The Resurrection. Fig. 69. A ho/y king (St. Olof!), wooden sculpture, Swedish Fig. 114. Gallery painting 33. The Ascension of Elijah. work from the last quarter of the 15th century. Fig. 115. Gallery painting 34. The Magi before Herod. Fig. 70. Fragment of a sculpture, two angels and a halo, Swe­Fig. 116. Gallery painting 35. The Adoration of the Magi. dish work from the /auer part of the 15th century. Fig. 117. Gallery painting 36. The Angels appearing to the Fig. 71. Pulpit, made in 1627, probably by Hans the Wood Shepherds. carver (HDS) in Västerås, rebuilt 1755-56 by Olof Fig. J18. Gallery painting 39. Jesus with a kneeling woman. Gerdman. Fig. 119. Gallery painting 41. The Prodigal Son in a far Fig. 72. Jesus and the Canaanite woman. Relief on the pulpit country. by Olof Gerdman, 1755. Fig. 120. Gallery painting 42. The Prodigal Son feeding the Fig. 73. Jesus and Nicodemus. Relief on pulpit by Olof Gerd swine. man 1755. Fig. 121. Gallery painting 43. The return of the Prodigal Son. Fig. 74. Original painting from 1627 on the lower part of the Fig. 122. Gallery painting 44. Dives and Lazarus. pulpit. Fig. 123. Gallery painting 45. The Death of Lazarus. Fig. 75. St. Luke, sculpture from 1627. Fig. / 24. Gallery painting 46. Lazarus being borne to Heaven. Fig. 76. Under-surface of sounding-board over pulpit with Fig. 125. Gallery painting 47. The death of Dives. original decoration from 1627. Fig. 126. Gallery painting 48. Dives buming in Hell. Fig. 77. Original handrail on pulpit. Fig. 127. Gallery painting 49. Allegorical motif. Fig. 78. Hour glass, presurnably by Olof Gerdman, 1755. Fig. 128. Gallery painting 50. Allegorical motif. Figs. 79~0. Pew doors and ends from 1638, nowmountedas Fig. 129. Gallery painting 51. Allegorical motif. panelling in the hall at Zorngården. There are falding Fig. 130. Gallery painting 52. Allegorical motif. seats on the pew ends. Fig. 131. Gallery painting 53. Allegorical motif. Fig. 81. The choir gallery. Fig. 132. Gallery painting 54. Allegorical motif. Fig. 82. Gallery painting 18. The Annunciation. Fig. 133. Gallery painting 55. Allegorical motif. Fig. 83. Gallery painting l. Adam and Eve in the Garden of Fig. 134. Gallery painting 56. Allegorical motif. Eden. Fig. 135. Gallery painting 57. Allegorical motif. Fig. 136. Gallery painting 58. Allegorical motif. Fig. 84. Gallery painting 2. The Expulsion from Paradise. Fig. 137. Gallery painting 59. Allegorical motif. Fig. 85. Gallery painting 3. The Flood. Fig. 138. Gallery painting 60. Allegorical motif. Fig. 86. Gallery painting 4. Noah drunk. Fig. 87. Gallery painting 5. The Flight of Hagar and Ishmael. Fig. J39. Gallery painting 61 . Allegorical motif. Fig. 88. Gallery painting 6. Abraham's Sacrifice. Fig. 140. Gallery painting 40. The departure of the Prodigal Son.Fig. 89. Gallery painting 7. Rebeccah at the Weil. Fig. 90. Gallery painting 8. Jacob 's Ladder. Fig. 141. Organ from 1912, built by Gebruder Rieger, Jägern­ Fig. 91. Gallery painting 9. Jacob Struggling with God. dorf, Silesia, case by Fredrik Falkenberg. Taken Fig. 92. Gallery painting JO. Joseph and Potiphar's Wife. down in 1964. Fig. 93. Gallery painting 11. Moses with the Ten Command- Fig. 142. Baptismal bowl stand and inscription plate, made by . ments and the Dance before the Golden Ca/f. SamuelHussin Gävle 1783-1784; oil painting depict Fig. 94. Gallery painting 12. Balaam's Ass. ing the Baptism ofJesus, painled by Pehr Hedendahl Fig. 95. Gallery painting 13. David and Goliath. in Falun and purchased in 1795. Wrought iron railing Fig. 96. Gallery painting 14. David and Bathsheba. by Stenis Anders Persson in Selja, probably in 1785. 210 MORA KYRKA Fig. 143. Silver christening bowl by Henrik Feiff, master sil­Fig. 175. Brass candelabra, the /eft can be raised and lowered versmi/h in Stockholm 1666-1694. and original/y had two sockets, purchased 1652. The Fig. 144. Silver christening bowl made in Markströms Guld right is first mentioned in 1682. smeds AB in Upsala 1965 and presenled by Anders Fig. 176. Iron candle-snuffer, end of 17th century. and Lisa Diös in 1965. Fig. 177. Pewter cand/estick , one of four, made by Eric Mag­ Fig. 145. Hymn board made 1726. nus Hammarstrand in Falun, 1799. Fig. 146. Hymn board made 1788. Fig. 178. Altar border embroidered with figures of saints, Fig. 147. Chalice and paten, silver-gilt, made by Gustaf Biörn warked in Sweden at the end of the 151h century. in Falun, 1732. Fig. 179. Antependium, red velvet embroidered in go/d, pur Fig. 148. Chalice, paten and casket, silver-gilt, made by Pehr chased in 1725. Zethelius in Stockholm 1795. Fig. 180. Antependium, red velvet embroidered in go/d. Pre Fig. 149. Silver casket, made by Gustaf Biörn in Falun, 1732. senled by Guslaf IV Adolf in 1794. Fig. 150. Silver flagan, made by Gustaf Biörn in Falun, 1737. Fig. 181. Antependium, embroidered green silk damask, de­ Fig. 151. Silver flagan , made by Gustaf Biörn in Falun, ac- signed by Agnes Branting and executed in Licium, quired in 1744. 1912. Fig. 152. Flagan, silver-gill, made by Pehr Zethelius in Stock­Fig. 182. Shield on back of choir cape depicting the Virgin holm, 1795, a gift from King Gustaf IV Adolf. Mary with the chi/d Jesus, John the Baptist, and a1 Fig. 153. Silver flagan, made by Gustaf Otto Sjöberg in the bottom the arms of 1he Svinhufvud family. Falun, 1819. Fig. 183. Choir cape, red ltalian silk velvet with embroidered Fig. 154. Silver communion spoon, made by Johan LeJfler in edging and shield, end of 15th century. Falun, 1771. Fig. 184. The Apast/e Paul. De1ail of edging on choir cape. Fig. 155. Viaticum silver, chalice and paten made by Gustaf Fig. 185. The Apastie John. Detail of edging on choir cape. Biörn in Falun, 1733. The casket is unstamped and Fig. 186. St. Catherine of Alexandria. Detail of edging on probably from about 1910. choir cape. Fig. 156. Viaticum silver made by Gustaf Biörn in Falun 1752. Fig. 187. The Apastie Peter. Detail of edging on choir cape. Fig. 157. Viaticum silver, made by Otto Henrik Sjöberg in Fig. 188. The Apast/e James the Great? Detail of edging on Falun, casket 1738, chalice and paten 1770. choir cape. Fig. 158. Silver-gilt brida/ crown intended to be worn with Fig. 189. St. Margret, detail of edging on choir cape. parish peasant-costume. Made by Johan A ugust Fig. 190. Chasuble, original/y red but now reddish brown vel­ Ferngren in Stockholm, 1923. vet. On the back a richly embroidered cross and Fig. 159. Silver-gilt bridal crown, made in Atelier Borgila in figures of saints. On the shaft of the cross, St. Mary Stockholm, 1938. Magdalene, an Apast/e (?), St. Catherine of A lex Fig. 160. Silver-gilt brida/ crown, made by Lars O/hans in andria and the Apastie John. On the arms two Falun, 1946. angels, firsi ha/f of the 15th century. Fig. 161. Silver bridal chains from the 17th centuries. Fig. 191. Chasuble dated 1725. Fig. 162. Brass chandelier from the 16th century, found in a Fig. 192. Chasuble dated 1751. pond near Reva/ and brought to Mora in the time of Fig. 193. Chasuble acquired in 1795. Johan llf's wars. Fig. 194. Chasuble bought in 1847. Fig. 163. Brass chandelier, purchased 1652. Fig. 195. Chasuble, white embroidered silk damask, made by Fig. 164. Brass chandelier, a gif t from Chancellor Magnus Karin Jakobsson-Kans, Mora Home Craf ts lndu­ Gabriel De la Gardie, 1673. stries, 1944. Fig. 165. Brass chandelier, a gift f rom Major Daniel Jons­Fig. 196. Chasuble, embroidered mauve woollen material, son 's heirs, 1679. made by Sof ia Widen, Licium 1947. Fig. 166. Brass chandelier, purchasea 1731. Fig. 197. Chasuble, white, grey and grey-blue embroidered Fig. 167. Brass chandelier, made by Anders Roth in Stock- wool/en material made by Anna-Lisa Ode/qvist holm and purchased 1771. Kruse, Libraria, 1965. Fig. 168. Brass chande/ier, presenled in 1855. Fig. 198. Chalice veil, white silk embroidered with vine tend Fig. 169. Brass chandelier, presented in 1895. rills in shades of green, presurnably donmed in 1664 Fig. 170. Brass sconces, 17th century. by the parson Andreas Erici Wal/enius' heirs. Fig. 171. Brass sconce, 18th century type. Fig. 199. Chalice veil, black velvet embroidered in silver, pas­ Fig. 172. Candlestick, possibly purchased in 1777. sibly acquired in 1751. Fig. 173. Silver candelabra, one of two, made by Gustaf Fig. 200. Chalice veil, red silk with silver embroidery and Foteker in Stockholm, 1825, presenled by king Karl spangles, dated 1778. X IV Johan. Fig. 201 . Chalice veil, gold-embroidered white silk , donmed Fig. 174. Silver seven-armed cande/abra, made by Jörgen Jen­by Justina Elisabeth Svedelius, wife of the Dean, sen in Stockholm, 1926. and first mentioned in 1809. CAPTIONS TO ILLUSTRATIONS 211 Fig. 202. Collection-bag, red velvet with go/d galloons, one of Fig. 230. Epitaph plate from a poor-box, 19th century . three, purchased in 1732. Fig. 231. Mirror with gill and blue painted frame, purchased Fig. 203. Epitaph to Major Daniel Jonsson (1599-1663) of in 1779. Sollerön. Fig. 232. Wooden sundial, dated 1755. Earher placed on Fig. 204. Epitaph to Master Glazier Peuer Ugla (1680-17/8). porch gable. Fig. 205. Limestone gravestone of the parson Andreas Erici Figs. 233-234. Framed owner's marks sawn from the church Nohr-Morceus (1632-1676) and his first wife Sara roof-trusses, most/y dating from the 1671 building. Teresia (1635-1672). Fig. 235. Runic staff, earved with the date 1625. First mentio­ Fig. 206. Iron grave-s/ab of the parson Pehr Wol/enius (1694- ned 1868. 1767) and his [ami/y. Fig. 236. The tenor bel/, east by lsaac Rockman and Lars Fig. 207. Planks from a mould for Pehr Wol/enius' grave­Björkman in Sa/a, 1762. s/ab, now in the Nordie Museum. Fig. 237. The middle bel/, east by lsaac Rockman and Lars Fig. 208. Iron grave-s/ab of the churchwarden Holknekt Björkman in Sa/a, 1762. Anders Andersson (1667-1734) of Bergkarlås and Fig. 238. The treb/e bel/, east by /saac Rockman and Lars his wife Kerstin Matsdouer (1681- 1738). Björkman in Sala, in 1762. Fig. 209. Pinewood memorial to Bud Anna Disdotter (1831- Fig. 239. The hour-be/1 of the tower e/ock, "Olofs bel/", east 1840) of Risa, now in the Nordie Museum. by lsaac Rockman and Lars Björkman in Sala, Fig. 210. Memorial stone of Sol/erö granile to A nders and 1764. Emma Zorn by Christian Eriksson . Fig. 211. Pinewood memorial to Storlars Mats Olsson (1844­ 1858) of Noret, now in the Nordie Museum. Fig. 212. Memorial stone of Sollerö granile and bronze to Grudd Anna Andersdotter ( /838-1920), Anders ST. MICHAEL'S CHAPEL Zorn 's mother. Fig. 213. Iron memorial in the churchyard. Fig. 240. St. Michae/'s chapel. Fig. 214. Grudd Anna Andersdotter. Bronze relief on memo Fig. 241. St. Michae/'s chapel from NW. rial fig. 212, by A nders Zorn, 1920. Fig. 242. St. Michae/'s chapel, interior to SE. Fig. 215. Iron bound wooden chest of m edieval type, earhest Fig. 243. The bel/ tower at Ulvsjö. mentioned in 1621. Fig. 216. Wooden cupboard made by Elinos Eric Ersson in Noret, 1772. Fig. 217. Bridal bench, grey-blue marb/ed wood, end of 18th century. OXBERG CHAPEL Fig. 218. Chair, polished wood, learher covered, probably owned by Pehr Wollenius, end of 17th century. Fig. 244. Chapel from SE. Fig. 219. Wooden chairs, two of six, purchased in 1769 and Fig. 245. Oxberg chapel, general p lan, / 9/ 6. painled in 1770. The original paint is preserved on Fig. 246. Chapel from NW. the chair to the right. Fig. 247. Plan of chapel and sections to N and E, sca/e 1.·300. Fig. 220. King Gustaf Il Adolf (Gustavus Adolphus), c. 1650. Fig. 248. Interior to E. Fig. 221. Queen Christina, by J. Samberrocchi, 1760. Fig. 249. Interior to W. Fig. 222. King Carl X II, after a portrait by David von Krafft. Fig. 250. Chapel from SW before the restoration of 1915. Fig. 223. Queen Ulrika Eleonora (the younger), purchased Fig. 251. Chapel from NW before the restoration of 1915. 1743. Fig. 252. Chapel from SE before the restoration of /915. Fig. 224. Bishop Johannes Rudbeckiu$, c. 1650. Fig. 253. Interior to E before the restoration of 1915. Fig. 225. Jesus raising Lazarus. Oil f>ainting ascribed to Fig. 254. Interior to W before the restoration of 1915. Jacopo Palma (the younger). Fig. 255. Re-siting the chapel in / 9/5. The new foundations Fig. 226. Jesus and Nicodemus. Oil painting by unknown can be seen on the lef t. master. 18th century. Donated by the parson Andreas Fig. 256. Altar-piece, painted by Yngve Lundström, / 9/6. Svedelius' heirs, f irst mentioned in / 809. Fig. 257. Pulpit f rom 1639, original/y built for Mora church. Fig. 227. King Oscar 1/'s speech in front of Mora church on Fig. 258. A ltar-piece, painred by Anders Reinhold Richman, August 15th, 1875, in a earved oak frame from the 1840. same period. Fig. 259. Former position of pews in gallery, now removed. Fig. 228. Parson Johan Mauritz Holmquist (1705- 1774). Oil Fig. 260. Turned wooden stand for baptismal bowl, made painting by Fredrik Brander 1767. about 1800. Fig. 229. "Lazarus", wooden scu/pture belonging to a poor­Fig. 261. Hymn board, one of two, made by Olof Gerdman box. 17th century. for Mora church in 1755. 212 MORA KYRKA Fig. 262. Communion vessel, silver, made by B. Srefan, 1965. Fig. 266. Urn, porphyry, made by Alfred Nilsson, Oxberg, Fig. 263. Bridal crown, silver, made by Lars O/hans, jr. in and donared by his heirs, 1972. Falun, 1951. Fig. 267. The tenor bel/, east by Erik Göthe in Falun, 1814. Fig. 264. Wall-sconce, brass, one of rwo, 18th century type. Fig. 268. The treb/e bel/, east by lsaac Rockman in Sala, Fig. 265. Fotding travelling altar, brass, possibly Russian 1748. work. Fig. 269. Mora church, development of plans, sca/e 1:1000. FÖLJANDE KYRKOR l DALARNA HAR UTKOMMIT l SERIEN SVERIGES KYRKOR, KONSTHISTORISKT INVENTARIUM : Amsbe rgs kape ll , band I:3 , volym 37 Mockfjä rd , band I: l , volym 6 Aspeboda , band I:2 , volym 9 Mora, volym 197 Oxbergs kapell , volym 197 Bjursås, band I: l , volym 6 Siljansnäs , band l : l . volym 6 Djura, band l : l , volym 6 Silvbe rg, band 1:3, volym 37 Stora Kopparbe rg, band II: l , vo lym 52 Enbacka kapell , band 1:3 , volym 37 Stora Tuna , band I :3, volym 37 Enviken, band !:2, volym 9 Sundborn , band I:2 , volym 9 Svartnäs , band !:2, volym 9 Fa lun Kristine, band II: l , volym 52 Svä rds j ö , band I :2 , volym 9 Gagnef, band I:1 , volym 6 Torsång, band 1:3, volym 37 Grycksbo kapell. band II: l , volym 52 Gustafs , band I:3 , volym 37 Vika, band I:2 , volym 9 Hosjö, band !:2, vo lym 9 Ål, band l: l , volym 6 Leksand , band 1:1, volym 9 Östra Silvbe rgs kapell, band I:3, volym 37 UNDER UTARBETANDE: Lima och Transtrand. Venjan, Sollerö och Våmhus. Sve riges Kyrkors volyme r fr. o .m. nr 85 distribue ras av Almqvist & Wiksell Internationa l, Box 62, 101 20 Stockholm, t el. 08-23 79 90, äldre volymer av Vitterhetsakademiens bibl iotek, Box 5405, 114 84 Stockho lm , tel. 08-7839000. _} KONSTHISTORISKT INVENTARIUMSveriges K yr kOr VOLYM 197 DALARNA Mora tingslag -., . + Försam lin g skyr ko. kap e ll - - S tö r re vög. -•-• Gröns för T ingsl o g 10 2 0 30 4 0 5 0 ISBN (häftad) 91-7192-637-2 Almqvist & ·Wiksell International (bunden) 91-7192-638-0