Medeltida träkyrkor .o:r DEL2. ERLAND LAGERLOF -- . - - .. . ··--~:--:..:.:=..._~-:.~-=----=-.· - . ----- .:....:--:-~::-: .:·.· ..:.-_-:.:.::..:....:::..:.. . ~ . -~. ==.- .-~-:;-~~?- :. ~7=====-= -----. --­~:-==-~~::-~=- ·.:~-=-=:.;.=?::::· --=-:-_:__ . ­ -- - - -- ----· --·------ ------------­ SVERIGES KYRKOR KONSTHISTORISKT INVENTARIUM Medeltida träkyrkor II Medeltida träkyrkor ll Västergötland Värmland Närke ERLAND LAGERLOF VOLYM 199 A V SVERIGES KYRKOR, KONSTHISTORISKT INVENTARIUM GRUNDAT AV SIGURD CURMAN OCH JOHNNY ROOSVAL UTGIVET A V RIKSANTIK V ARIEÄMBETET OCH KUNGL. VITTERHETSHISTORIE OCH ANTIKVITETSAKADEMIEN Riksantikvarieämbetet Stockholm 1985 REDAKTIONSKOMMITTE: EVALD GUSTAFSSON, STEN KARUNG, R . AXEL UNNERBÄCK UPPMÄTNINGAR GUNNAR WIREN Översäuningen till engelska av bildtexterna, katalog och samrnanfauning har wförts av Roger C Tanner. Uppmätningar och fotografier förvaras i A TA . Omslagsbilden visar en detalj av fig 233, Södra Råda kyrka. Distribution Almqvist & Wiksell International Stockholm Centraltryckeriet, Borås 1985 91-7192-645-3 Innehåll FÖRORD VÄSTERGÖTLAND INLEDNING Landskapet Västergötland 9. Skara stift 10. Kyrkorna 10- 12. Källor och litteratur 12-15. Karta över belagda medeltida trä­ kyrkor i Västergötland 13. Als härad Landa 16. Askims härad Råda 17. Barne härad Häll u m 17- 18. Kyrkås 18. Long 19- 20. Naum 21. Vara 22-23. Önum 23 - 25. Gäsene härad Grude 26. Hällestact 26- 32. Jällby 33. Käl­ lunga 33. Ljur 33-34. Kinds härad Ambjörnarp 35. Grönahög 35. Håcksvik 35-36. Kalv 36-37. Limmared 37. Ljushult 37. Mjöbäck 38. Mossebo 38. Mårdaklev 38-39. Roasjö 39. Sjötofta 40. Svenljunga 40. Tyggestorp 41. Älvsered 42. Ölsremrna 43. Kinne härad Bredsäter 44- 46. Husaby 47. Kultings härad Bergstena 48. Hemsjö 49. Landa 49-50. Långared 50. Rödene 50-51. Ödenäs 51 . Kåkinds härad Hjo 52. Mofalla 53. 7 9-15 16 17 17-25 26-34 34- 43 44- 47 48- 51 52-53 Kållands härad Höra 53-55. Uvered 55-56. Marks härad Fritsla 56. Kinnarumma 57-60. Seglora 60-61. Skephult 61-62. Svänasjö 62. Tas­ tared 62. Redvägs hiirad Bjättlunda 63. Gullered 63-64. Kinnared 64. Kölingared 64. Strängsered 64-65. Vång 65. Skånings härad Härjevad 66-67. Vadsbo härad Berga 69. Björkäng 69-70. Bäck 70. Fager­ lid 71. Finnerödja 71 - 72. Halna 72- 75. Hundakuila (Beateberg) 75-76. Skaga ka­ pell 76-79. Undenäs 79-82. Älgarås 83-96. Vartofta härad Brandstorp 97. Habo 97. Korsberga 98. Vät­ tak 99. Vedens härad Hedared 100-109. Vänga 110-115. Viste härad Slädene 116-117. Trökörna 117-118. Väne härad Väne-Ryr 118-119. V ätt le härad Lerum 119-120. Ås härad Brämhult 120-129. Fänneslunda 129. Kärr­ åkra 129. 53-56 56- 62 63-65 66-67 67-96 96-99 100- 115 115-118 118- 119 119- 120 120- 129 VÄRMLAND INLEDNING Landskapet Värmland 131. Stiftet 131-132. Kyrkorna 132-134. Källor och litteratur 134-137. Karta över belagda medeltida trä­ kyrkor i Värmland 130. Fryksdals härad Fryksände 137-138. Lysvik 138-139. Sun­ ne 139. Vitsand 139. Östra Ämtervik 140. Färnebo härad Filipstad 140-141. Gillbergs härad Glava 141-143. Kila 144. Långserud 144-146. Stavnäs 146. Svanskog 146-148. Värmskog 149-150. Grums härad Ed 151. Segerstad 151. Jösse härad Arvika 152. Eda 153. Gunnarskog 154. Köla 154. Älgå 154. Karlstads härad Hammarö 155-176. Karlstad (Tingvalla) 176-177. Kils härad Frykerud 178. St Kil178. Övre Ullerud 179. Nordmarks härad Blomskog 179-182. Holmedal 183. Järn­ skog 183. Karlanda 183-184. Silbodal 184. Sillerud 184-185. Skillingmark 185-187. Trankil 187. Töcksmark 188. Västra Fågel- vik 188. Östervallskog 188-189. Näs härad Huggenäs 189-190. Tveta 190. Visnums härad Nysund 191. Rudskoga 191 - 192. Södra Rå­ da 192-205. Visnum 206-207. 131-137 137-140 140-141 141-150 150-151 152-154 155-177 177-179 179-189 189-190 191 - 207 Väse härad 207-208 Alster 207. Kristinehamn 208. Älvdals härad 209-211 Dalby 209. 211. Ekshärad 209-210. Norra Ny NÄRKE INLEDNING 213-215 Landskapet Närke 213. Stiftet 2 na 213-214. Källor och litterat Karta över belagda medeltida Närke 212. 13. Kyrkor- t ur räkyrkor i 214-215 . Askers härad 216 Lännäs 216. Edsbergs härad 217-231 Kvistbro 217. Tångeråsa 218-231. Glanshammars härad 231-232 Glanshammar 231-232. Örebro härad 233-237 Mosjö 233-237. DE MEDELTIDA TRÄKYRKORNA I VÄSTSVERIGE Sammanfattande översikt 237 Slavkyrkorna 238 Timmerkyrkorna 241 Material och teknik 244. Ytterväggar 245. In­ gångar 245. Fönster 246. Interiör 247. Sak­ ristior och vapenhus 248. Dateringar 248 MEDIEVAL WOODEN CHURCHES IN V ÄSTERGÖTLAND, VÄRMLAND AND NÄRKE Catalogue 250. Summary 261 FÖRKORTNINGAR 274 ALFABETISK FÖRTECKNING ÖVER KYRKORNA 275 Förord Det ursprungliga syftet med Sveriges Kyrkors projekt Medeltida träkyrkor var att bygga upp en fullständig dokumentation av de bevarade medeltida träkyrkorna. I den första publikationen , som utkom 1983, redovisa­ des de sex kyrkor som bevarats inom det gamla små­ ländska området, d v s Småland och södra Östergöt­ land. För sammanställning och forskning svarade antik­ varien Marian Ullen, för uppmätningarna arkitekten Gunnar Wiren. I den nu föreliggande volymen, omfattande Väster­ götland, Värmland och Närke, har ytterligare sex kyr­ kor dokumenterats. Därmed är samtliga bevarade medeltida träkyrkor dokumenterade och projektets ursprungliga syfte uppnått. I riksantikvarieämbetets arkiv ligger nu ett rikt dokumentationsmaterial i form av fullständiga uppmätningsritningar, fotografier och beskrivningar över dessa ovärderliga och ömtåliga monument från vårt lands äldsta träbyggnadskultur. Redan i ett tidigt skede av projektarbetet visade det sig önskvärt att kartlägga även de träkyrkor som var kända endast genom arkivaliskt och arkeologiskt mate­ rial. Därmed tillkom inom det småländska området 112 kyrkor, redovisade i den första volymen. I nu förelig­ gande arbete redovisas utöver de bevarade kyrkorna ytterligare 125 medeltida träkyrkor: 76 i Västergötland, 44 i Värmland och fyra i Närke. Framtida undersök­ ningar kommer säkerligen att innebära en ökning av antalet kända träkyrkor från medeltiden ; i Värmland t ex, finns 35 ödekyrkogårdar, av vilka hittills endast ett tiotal är undersökta. För forskning och text i föreliggande volym svarar docenten Erland Lagerlöf, för uppmätningarna arkitek­ ten Gunnar Wiren och för fotograferingen av de beva­ rade kyrkorna fotografen Rolf Hintze. Tack vare dendrokronologiska undersökningar har det blivit möjligt att göra en säkrare tidfästning än tidi­ gare , ofta mycket ungefärliga , dateringar. För nu före­ liggande del har provtagning och analyser, som omfattat både bevarade kyrkor och arkeologiskt material från rivna kyrkor, utförts av fil mag Alf B råthen. I samband med inventeringen och sammanställningen av materialet har värdefull hjälp lämnats av berörda länsmuseer. Som enda museum i landet visade Skara­ borgs länsmuseum den stora utställningen Frtihe Holz­ kirchen im nördlichen Europa, gjord vid Helms­ Museum i Hamburg av professor Claus Ahrens. På initiativ av landsantikvarien Ulf Hagberg och antikva­ rien Tom Ohlsson ordnades i samband därmed ett sym­ posium om de medeltida träkyrkorna. Värdefull hjälp har även lämnats av tjänstemannen vid länsmuseet Lars Hassel berg, främst genom dokumentation av ödekyrko­ gårdar i Västergötland, samt av landsantikvarien Hen­ rik Ahnlund vid Älvsborgs länsmuseum, landsantikva­ rien Hans Kruse och antikvarierna Håkan och Karin Eles vid Värmlands museum samt landsantikvarien Egon Thun vid Örebro läns museum. Hammarö hembygdsförening har bl a bistått med fotografier från Hammarö kyrkas restaureringar. Redaktionskommitten vill slutligen framföra sitt tack till församlingarnas prästerskap, kyrkoråd och kyrk­ vaktmästare för värdefullt bistånd i samband med undersökningarna i kyrkorna. Stockholm i april 1985 Sten Karting Eva/d Gustafsson R Axel Unnerbäck INLEDNING Landskapet Västergötland Landskapsnamnet Västergötland påträffas för första gången hos Adam av Bremen , som nedskrev sin historia på 1070-talet. Han använder där den latiniserade namn­ formen Westragothia. Under högmedeltiden , då den äldre västgötalagen nedskrevs (slutet av 1200-talet) omfattade landskapet Västergötland även några härader i det nuvarande Dals­ land , nämligen Nordal , Sunda( och Vedbo härader, samt Mo härad , som nu hör till Småland. Det är ovisst hur det förhöll sig med det nordligaste Dalsland och Nordmarks härad i Värmland. I ett brev utfärdat av Magnus Ladulås 1287 (SGL l , s 69 f) anmodas invå­ narna i Sundals, Nordals, Valbo , Vedbo , Tössbo och Nordmarks härader att tillsammans med övriga härader i Västergötland till prästerskapet i Skara stift utgöra tionde i säd. Detta har förmodats kunna tyda på att även dessa härader tillhört landskapet (I Lundahl , 1961, s l not 5) . Eftersom de dock ej nämns i lagens tinglotta­ balk tillsammans med de övriga häradena i det egentliga Västergötland är det ovisst om de bör räknas in i land­ skapet vid denna tid . Däremot hörde de naturligtvis till Skarastifte t, som ju även omfattade hela Värmland under medeltiden. Landskapet gränsade i väster till Norge och i söder och sydväst till Danmark . Naturliga vattengränser utgjordes av Västerhavet och Göta älv i väster, Vänern i norr och Vättern i öster. I nordost bildade det stora skogsområdet Tiveden en svårforcerad gräns mot Svea­ land. Landskapets gränser synes ha varit ganska fasta hela medeltiden igenom , åtminstone i norr, öster och söder. Gränsen i väster mot Norge skiftade något från tid till tid. Ön Hisingen delades mellan Västergötland och Norge . Delningen bör ha skett före 1276 då kung Valde­ mar Birgersson i ett brev gav löftet till den norske kungen Magnus Lagaböter att Lundby och Tuve sock­ nar skulle tillhöra Norge till evig tid . Ä ven andra områ­ den i väster var omtvistade. De s k utlanden, Askims, Sävedals , Vättie och Hisings härader, bildade ett gräns­ område mellan Norge och Danmark. De skall ha tillhört Danmark till 1200-talets början, för att sedan tillföras Sverige och Västergötland på 1270-talet, då Danmark hade en svaghetsperiod (G Olsson 1953) . De mest befolkade områdena i landskapet var av naturliga skäl slättområdena nedanför silurbergen , det stora slättlandet omkring Skara, Falbygden samt dal­ gångarna vid Göta älv, Tidan, Ätran och Viskan. Man räknar med att landskapet i betydligt större utsträckning än i dag var skogbevuxet. Enligt en uppgift från omkr 1325 (SG L l , s 290 f) skall det ha funnits 37 " allmänningsskogar" i Västergötland. Detta kan natur­ ligtvis ha haft stor betydelse när det gäller att väl ja material till kyrkobyggnaderna . Under missionstiden och äldre medeltid var det naturligt att uppföra träkyr­ kor, men efter 1150, då vi anser att man började bygga kyrkor av sten, var materialtillgången av avgörande betydelse vid kyrkobyggandet , vilket vi skall finna i den fortsatta framställningen. Hela Västergötland med Dal utgjorde en enda lag­ saga med en lagman som ledare för landstinget. Här gällde alltså samma lag vid "alla götars ting", vilket i allmänhet synes ha hållits i Skara. Denna lag, Västgöta­ lagen, användes nästan hela medeltiden igenom. Det var först på 1400-talet, under drottning Margaretas tid , som den ersattes av Magnus Erikssons allmänna landslag. Den äldsta kända administrativa indelningen är här­ adsindelningen. Landskapet hade 32 härader, alla med en häradshövding som ledare . Häradenas storlek skiftar starkt. De största är Vadsbo , Mark och Kind , som omfattar upp till 50 socknar (Vads bo) , medan några härader endast består av några få socknar. De minsta häradena är Al, Askim, Bjärke, Flundre och Hising. Als härad omfattade 4 socknar: Landa, Rycka , Saleby och Trässberg, medan Hisings härad , som var det min­ sta, endast omfattade två socknar: Lundby och Tuve. Fig 1. Hedared , landets enda bevarade medeltida stavkyrka. Foto R Hintze 1981. Hedared, Sweden's on/y surviving medieval s/ave church. lO VÄSTERGÖTLAND Skara stift Skara stift omfattade under medeltiden hela det egent­ liga Västergötland samt Dalsland och Värmland. Det var således till arealen e tt mycket stort stift. Västergötland hörde till de områden inom det dåva­ rande Svea rikes gränser, som först kristnades. Adam av Bremen skriver i sin Gesta Hammaburgensis Eccle­ siae Pontificum (nedskriven 1080-85) följande om stiftsgrundläggningen (II , kap 58): "Den andre O lof (Olof Skötkonung) sägs ha utmärkt sig för sin stora kärlek till religionen i Sverige. I sin avsikt att omvända sina undersåtar till kristendomen lade han ned stor möda på att riva det hedniska Uppsalatemplet , beläget mitt i sveonernas land . Hedningarna , som med rädsla såg hans avsikter, sägs ha träffat ett avtal med sin kung av den innebörden , att om han själv vi lle vara kristen fick han utföra sina kungliga befogenheter i det land­ skap i Sverige som han själv föredrog. När han där grundade en kyrka och införde kristen gudstjänst , fick han emellertid inte med våld tvinga någon invånare att avsäga sig dyrkan av sina gudar, försåvitt denne inte självmant önskade omvända sig till Kristus. Kungen , som var nöjd med denna överenskommelse, grundlade en kyrka åt Gud samt inrättade ett biskopssäte i västra Götalandet, som ligger närmast danerna och nordmän­ nen. Det är de t stora samhälle t Skara, fö r vilket , på den mycket fromme kung Olofs begäran , ärkebiskopen Unwan vigde Thurgot som den förste biskopen . Denne man skötte energiskt sin mission bland hedningarna. Genom sin verksamhet vann han de två namnkunniga götiska folkstammarna för Kristus. Under förmedling av denne biskop sände kung Olof ofantliga gåvor till ärkebiskopen Unwan." " Denne kung sägs för övrigt ha haft två söner. Dessa båda lät han döpa tillsammans med sin gemål och sitt fo lk . Den ene av dem , som föddes av en bihustru , fick namnet Emund. Den andre, Anund , som kungen hade avlat med sin lagliga gemål, fick trons och nådens till­ namn Jacob. Han var visserligen ung till åren men över­ träffade alla sina föregångare i visdom och fromhet. Ingen kung var så älskad av sveonernas fo lk som Anund." A v denna tidiga historieskrivning framgår tydligt att Västergötland och Skara redan under 1000-talet var ett viktigt kristet centrum i Sverige . Det förefaller som om basen för missionsverksamheten i det dåtida Sverige blev biskopssätet i Skara. Detta innebar också att kyr­ kobyggnadsverksamheten var livligare här än på andra håll i landet. Kyrkorna Anta let socknar i Västergötland var redan på 1200-talet mycket stort. Äldre västgötalagen , nedskriven på 1280­ talet, anger deras antal till 517. Särskilt på slätterna och i dalgångarna, således i de tidigt befolkade bygderna, låg kyrkorna mycket tätt . Det förefaller som om varje "fullby" (by med minst en halv tolft bofasta män) hade egen kyrka och bildade en socken. Under missionstiden , dvs fram till ca 1150, var dessa kyrkor med få undantag uppförda av trä, vilket innebär att de flesta romanska stenkyrkorna föregåtts av en träkyrka. Kyrkornas antal var således redan under tidig medel­ tid stort. Man räknar med att det fanns över 500 kyrkor i Västergötland vid denna tid . Som nämnts var de flesta av dessa kyrkor av trä. Det var först omkr 1150 som man på allvar tog itu med stenkyrkobyggandet, som krävde ett helt annat kunnande och en större ekono­ misk insats . Ä ven i denna trakt , där man hade god tillgång till en lämplig byggnadssten , valde man således att uppföra sina kyrkobyggnader av det mindre bestän­ diga , men lätt bearbetade materialet. Förhållandet synes ha varit likartat i hela Norden , således även i de andra områden , som hade tillgång till lätt bearbetad sten som Östergötland, Gotland och Skåne. Endast reste r av dessa tidiga träkyrkor har bevarats, främst som återanvänt material i senare uppförda kyr­ kobyggnader. Genom dendrokronologiska undersök­ ningar (årsringsdatering , se nedan) har vi nu kunnat konstatera att endast en av dessa stavkyrkobyggnader från Västergötland kan föras ti ll missionstiden , nämli­ gen Vänga, som bör ha uppförts strax efter 1050. De två andra stavkyrkorna , från vi lka material (väggplankor) bevarats, nämligen Hällestact och Kinnarumma, har till­ kommit under 1100-talets förra hälft. En stalpända påträffad vid utgrävning i Husaby kyrka har ej kunnat dateras dendrokronologiskt på grund av rötskador, men bör, om den hört samman med en kyrkobyggnad , vilket förmodats, kunna dateras till missionstiden , då de första träkyrkorna hade jordgrävda stolpar. Den märkligt väl bevarade stavkyrkan i Hedared , landets enda , har intressant nog daterats till 1500-ta lets början , troligen 1506. Detta innebär säkerligen ej att man allmänt upp­ förde stavkyrkor ännu vid denna tid . Troligare är att man här uppfört en kopia av en föregångare , som kan ha byggts på 1200-talet. Återanvänt material i den nuva­ rande stavkyrkan i Hedared tyder på detta. De två timrade kyrkor, som bevarats i Västergötland - Brämhult och Älgarås - har båda daterats till 1400­ talets senare hälft. Vi vet dock från andra områden , t ex INLEDNING Il Närke och Småland , att man började uppföra kyrkor av liggtimmer redan vid 1200-ta lets börj an . Denna trä­ byggnadskonstruktion med hörn , sammanfogade ge­ nom knutning, blev sedan den allmänt använda vid träkyrkabyggandet i landet. I de skogrika trakte rna av landskapet fo rtsatte man att bygga kyrkor av trä även sedan uppförande t av stenkyrkor blivit vanligt vid 1100-ta lets mitt. Detta skedde uppenbarligen i större usträckning än man tidi­ gare förmodat , vilket framgår av före liggande under­ sökning. Över 80 medeltida träkyrko r har kunnat påvi­ sas inom landskape ts gränser, av vilka de flesta synes ha uppförts under senmedeltiden . Att träkyrkor var van­ liga i Väste rgötland under hela medeltiden framgår av den äldre Västgötalagens kyrkobalk med bl a följande text: "Börja r kyrka å ldras, stå stolpar , ligga syllar , ä r dörrträ helt och fästband , ligger takås hel, altarsten och altare, have kyrkan samma sin vigning, även om man lagar henne, om dessa alla äro hela ." Man ta r alltså en träkyrka som exempel så sent som på 1280-ta let då denna lag nedskrevs. Hotet mot träkyrkorna var stort redan under medelti­ den. Som nämnts hade de byggts mycket tätt under missionstiden och de små församlingarna hade svårt att underhålla sina kyrkor. Redan 1234 fick därför skara­ biskopen tillstånd av påven att sammanslå mindre sock­ nar, vilket innebar att åtskilliga kyrkor revs e ller lämna­ des öde redan vid denna tid . Detta gick naturligtvis främst ut över träkyrkorna, som sanno likt ansågs mindre värda att bevara . Nästa stora ödeläggelse av de västgötska medeltida kyrkorna skedde under Gustaf Vasas tid . Han förkla­ rade i ett brev 1557 att de överflödiga och allt för nära varandra byggda kyrko rna synnerligen i den landsändan Väste rgötland måste en parti avläggas och de andra desto bättre vid makt hållas. Men även biskoparna förordade sammanslagning av socknarna och rasering av kyrko rna . Särskilt gällde detta biskopen E rik Falck (1547-58) , som vid sina visi­ tationer ofta yrkade på indragning av små socknar. Han medverkade bl a till att Ingareds, Kinnareds, Tissla reds och Vångs kyrkor, samtliga i Redvägs härad , ödelades. Motståndet mot kyrkoraserandet var dock stort från sockenbornas sida . De ville behå lla sin kyrka, som för­ fäderna hade byggt upp och de ville ha kvar gudstjänst och präst. Striden blev ofta hård. Vi vet t ex att Sträng­ sereds lilla träkyrka utdömdes av biskopen vid 1500­ talets mitt. Den stod en tid öde , men blev ej riven och 1671 blev den e rsatt med en ny träkyrka. Församlings­ borna hade segrat och både socknen och kyrkan finns fortfa rande kvar. Denna kamp mellan sockenborna , främst bönder, å ena sidan och biskop och präste rskap å den andra sidan , framträder tydligt i Västergötland redan på 1500-talet. Den blir vanlig i hela landet och accentueras ytte rligare under 1800-ta le t , kanske främst i Växjö stift under Esaias Tegners tid som biskop där (1824- 46). Ä ven i Väste rgötland blir senare delen av I 700-talet och hela 1800-talet en tid då de små medeltida kyrkorna rivs elle r ombyggs . Befolkningsökningen krävde större kyrkobyggnader och även de nya ideströmningarna om hur gudstj änstrummet skulle vara utformat - stora ljusa predika lokale r - gav upphov till nybyggnader och omfattande tillbyggnader av de ä ldre, ofta små kyr­ korna . Det är naturligt att de gamla träkyrkorna, som vid denna tid ofta var i dåligt skick , var de som drabba­ des hårdast vid denna nybyggnadsvåg. N u försvann , med några få undantag, de medeltida träkyrkor , som undgått den tidigare ödeläggelsen. De som bevarades blev utsatta för omfatta nde om- och tillbyggnader. Av de många medeltida träkyrkorna i Västergötland - det fanns över 80 vid 1500-ta le ts mitt - åte rstår endast en som är he lt bevarad , nämligen Hedareds stav­ kyrka i Vedens härad. Dessutom har två timrade kyrkor bevarats i tillbyggt skick, nämligen Brämhul t i Ås härad och Älgarås i Vadsbo härad . Inom det medeltida Ska­ rastiftet finns dock även Södra Råda - helt bevarad ­ och Hammarö - tillbyggd på 1700-talet - båda i Värm­ land . T rots att endast tre medeltida träkyrkor är bevarade i Västergötland , kan vi ändå få en ganska god bild av de äldre träkyrkornas konst ruktion och utformning i land­ skapet. Detta beror på fle ra omständigheter. Utom de ännu stående kyrkorna, som kan ge de viktigaste upp­ gifterna, finns bevarat materia l från flera rivna träkyr­ kor, vilket åte ranvänts när nya kyrkor byggdes. Viktigt i sammanhanget ä r också det arkeologiska och arkiva­ liska materiale t. Fle ra kyrkor och ödekyrkogårdar har varit föremål för arkeologiska utgrävningar, som givit viktiga uppgifte r om de medeltida träkyrkornas plan och utformning. I det arkivaliska materialet är främst de äldre avbildningarna av stor be tydelse. Som exempel på dessa kan nämnas endast Johan Peringskiölds "Monu­ menta" (KB) från 1670-talet med ca 20 värdefulla teck­ ningar av dessa äldre träkyrkor. I den följande framställningen redovisas 76 belägg för medeltida träkyrkor i Västegötland. I flera fa ll har det arkeologiska och arkivaliska materialet kunnat lämna mycket detalje rade uppgifte r om dessa försvunna trä­ kyrkor. Genom de dendrokronologiska undersökningar , som utförts av Alf Bråthen , har de t varit möjligt att mera i 12 VÄSTERGÖTLAND exakt kunna datera inte endast de ännu stående träkyr­ korna , utan också det material som bevarats från de rivna kyrkorna . Dateringarna återfinns dels i beskriv­ ningen av respektive kyrka , dels i ett särskilt kapitel, författat av Alf Bråthen. Källor och litteratur Undersökningar om de medeltida träkyrkorna som grupp har tidigare endast utförts i några få fall. Utförli­ gast har stavkyrkorna behandlats i Emil Ekhoffs bety­ dande arbete "Svenska stavkyrkor" , som utkom 1914-16. E tt av huvudnumren i denna bok är naturligt­ vis stavkyrkan i Hedared, som här blivit allsidigt belyst och dokumenterad . Ä ven det övriga då kända stavkyr­ komaterialet från Västergötland , det från Husaby, Häl­ lestad , Kinnarumma och Vänga behandlas utförligt i detta monumentala och grundliga arbete om de svenska stavkyrkorna . I ett av bokens sista kapitel skriver Ekhoff också om de stavkyrkor, som var kända genom äldre avbildningar eller genom skriftliga uppgifter. I detta sammanhang tar han upp Skaga (Skagens) kapell i Undenäs socken , Vadsbo härad , och ger den lilla offer­ kyrkan , som revs 1825, en utförlig beskrivning. Där­ emot har han helt uteslutit de västgötska timrade trä­ kyrkorna, som han för övrigt knappast kände till , eller kunde datera . Gerda Boethius har i sin bok Hallar , tempel och stavkyrkor (1913) behandlat de medeltida träkyrkorna främst ur konstruktiv teknisk synpunkt. E rik Lundberg har i flera arbeten , senast i "Trä gav form" (1971) behandlat träbyggnadskonsten i Norden utförligt. I Romansk konst i Norden ger A rmin Tuulse en översikt­ lig framställning om missionstidens träkyrkor , således stavkyrkorna. De två försvunna träkyrkorna i Kållands härad , Höra (i Järpås socken) och Slädene, har behandlats i mono­ grafiform i Sveriges Kyrkor, konsthistoriskt inventa­ rium, Västergötland , band I (1914) . Ett stort antal av de rivna elle r på annat sätt försvunna träkyrkorna är omnämnda och beskrivna i både yngre och äldre littera­ tur som sockenbeskrivningar och vägledningar. För denna litteratur liksom för otryckta källor redovisas i samband med behandlingen av respektive kyrka. Den mest utnyttjade källan för uppgifte r om vilka socknar som haft träkyrkor, socknarnas ålder och soc­ kennamnets ursprungliga stavning har varit Ivar Lun­ dahl , Det medeltida Västergötland (1961 ) med dess utförliga hänvisning till otryckta och tryckta källor. Här omnämns dock endast de förmodade träkyrkorna utan närmare beskrivning, men arbetet har varit den vikti­ gaste inkörsporten till det vidare sökandet och studie t i främst de äldre topografiska handskrifterna, där de utförligaste beskrivningarna och avbildningarna har på­ träffats . Främst bland dessa bör nämnas J Peringskiölds Monumenta Sueo-Gothorum antiqua et recentia (I KB , Stockholm) vars nionde band behandlar Västergötland. Denna värdefulla handskrift , som färdigställdes 1671, innehåller noggrant utförda teckningar av kyrkor Skara stift samt kortfattade beskrivningar. Inte mindre än 17 av de då ännu bevarade medeltida träkyrkorna är avbildade i detta arbete, som därför är av stort intresse . En annan 1600-talsresenär som ger värdefulla uppgif­ te r om kyrkorna , är J Hadorph i Reseanteckningar om Läckö grefskap eller Åse, Kållands och Kinnefj ärdings härad (1669 och 1671) (pub! i VGFT, Bd 2, h 11901) . Bland arkivalierna från 1700-talet bör en handskrift från 1724 först omnämnas, nämligen O Rhyzelius' Wes­ ter-Gothia ecclesiastica et literata (Landsarkivet , Göte­ borg) med kortfattade beskrivningar av kyrkobyggna­ derna och deras inventarier. Viktigt är också S Wilsk­ mans insamlade material om Västgötasocknarna , där kyrkorna intar en viktig plats. Sven Wilskman (1716-1797) , lektor i Skara, sände 1749 ut en frågelista till prästerna i Skara stift. Här anbefalldes de att författa sockenbeskrivningar enligt en fastställd plan. Man upp­ manades att utföra detta arbete "så att inte vådeld , fiendehand eller andra svåra omständigheter kunde för­ hindra eftervärlden att ha nöje och dra fördel därav" . De svar som inkom från 32 pastorat bearbetades och samlades av Wilskman. Den långa frågelistan till präs­ terna omfattade både ekonomi och historia . Vad kyr­ korna beträffar ville han ha följande uppgifter : " Kyr­ kornas äldre , om något derom finnes; belägenhet , stor­ lek , prydnad och Graf-chorer ; men besynnerligen Inscriptioner på Anor, Taflor , Kalkar, Klåckor, Epitap­ hier och hederligare personers Grafstenar. 2. Offerkäl­ lor, Grifter , Runstenar och andra til åminnelse upreste stenar. " Dessa samlingar utökades och kompletterades under senare delen av 1700-talet av Gabriel Tidgren och Olof Lundholm. Den s k Lundholmska samlingen: "Väster­ götlands historia" förvaras nu i Stifts- och landsbibliote­ ket i Skara. En sammanfattning av detta stora arbete utgavs 1911 - 16 av P E Lindskog under tite ln : " Försök till en korrt beskritning om Skara stift". De beskrivningar av kyrkorna som här ges är i allmänhet kortfattade , men i vissa fall har de kunnat ge mycket värdefulla uppgifter om kyrkornas tillkomsthistoria och om deras inredning och inventarier. INLEDNING 13 Fig 2.Karta över belagda medeltida träkyrkor i Västergötland. Understrykning beteck­ nar stående kyrka. G Wiren 1984. Map of known medievallimber churches in Västergötland. Churches underlined still standing. I A T A , Stockholm , förvaras en utskrift av den inven­ ter" samt kyrkogårdar, utarbetades av församlingspräs­ tering som gällde hela landets kyrkor. Den tillkom terna. Inventeringsprotokollen är av skiftande kvalitet genom en kunglig förordning 17/4 1828 och utfördes beroende på den ansvarige prästens intresse för uppgif­ 1829-30. Inventeringen , som utom kyrkobyggnaderna ten . Eftersom fle ra av de medeltida träkyrkorna i Väs­ skulle omfatta även minnesmärken och "märkvärdighe- te rgötland var bevarade vid denna tid har uppgifterna i 14 VÄSTERGÖTLA D detta inventarium dock varit av stor betydelse för fram­ ställningen. Under 1800-talets senare del var flera antikvariska resenärer verksamma i Västergötland. Bland dessa märks P A Säve, den lärde gotlänningen, som vid 1860­ talets början reste omkring på den västgötska landsbyg­ den. Han intresserade sig speciellt för kyrkorna och deras inventarier , men är ganska knapphändig i sina redogörelser för de små medeltida träkyrkorna , van som han var vid de ståtliga gotländska stenkyrkorna med sina rika portaler. Hans reseberättelse från Väs­ tergötland (1863), illustrerad med skickligt utförda teckningar, inlämnades till Vitterhetsakademien , som var hans uppdragsgivare, och förvaras i ATA , Stock­ holm. En annan flitig antikvarisk resenär i 1800-talets Sve­ rige var artisten och fornforskaren Nils Månsson Man­ delgren (1813-1899). Han besökte och beskrev de kul­ turhistoriskt intressanta företeelserna i landskapet 1846-48. Liksom i de övriga landskap han besökte intresserade han sig, vid sidan om det rent etnologiska, speciellt för kyrkorna och deras inredning. De flesta av de äldre träkyrkorna var vid denna tid redan rivna , men flera av de bevarade kyrkorna beskriver han utförligt. Inte minst betydelsefulla är hans teckningar, skisser och anteckningar, vilka ingår i den s k Mandelgrenska sam­ lingen , som förvaltas av Folklivsarkivet vid Lunds Uni­ versitet. Hans reseberättelser från 1846-48, som utför­ des på uppdrag av Vitterhetsakademien , förvaras i ATA. Det bör observeras att teckningarna vid renrit­ ningen ofta förenklats varför man bör använda koncept­ ritningarna och skisserna , som alltså förvaras vid Folk­ livsarkivet i Lund . I A T A förvaras också ytterligare en reseberättelse från 1800-talets Västergötland. Det är N G Djurklaus beskrivning av fornminnen och kyrkor efter en resa han företog i landskapet 1868-69. I denna behandlas kyrko­ byggnaderna summariskt , medan han ej sällan utförligt beskriver inredning och inventarier. Mellan åren 1873- 1901 avtecknades Skara stifts samtliga kyrkor av Ernst Wennerblad. Alla dessa avbildningar utgavs 1902 i 5 band med kortfattade beskrivningar av kyrkorna. Det är i allmänhet kyrkor­ nas sydfasader som avbildas. Flera av de senare rivna eller på annat sätt försvunna träkyrkorna har kommit med i denna samling noggrant avtecknade kyrkor. På 1920-talet påbörjade Sveriges Kyrkor, konsthisto­ riskt inventarium , sin beskrivning av Västergötlands kyrkor. Det var den främste kännaren av landskapets kyrkor, Ernst Fischer, som åtog sig det stora uppdraget. A v ekonomiska och andra skäl kom företaget att denna gång endast omfatta ett härad , nämligen Kålland , vars 25 kyrkor fick sin utförliga behandling i volymen Väs­ tergötland, band I. Här behandlas även två av de för­ svunna medeltida träkyrkorna, nämligen Höra och Uvered. Band I Västergötland utgavs i tre volymer mel­ lan åren 1913 och 1922. Under de senaste decennierna har arbetet med Västergötlands kyrkor återupptagits, bl a har 2 träkyrkor publicerats, nämligen Habo och Brandstorp. Sommaren 1984 genomförs en översiktlig inventering av kyrkorna och deras inventarier i Skå­ nings härad . I Sveriges Kyrkors arkiv förvaras dessutom anteckningar, uppmätningsritningar och avbildningar av ett stort antal kyrkor i Västergötland. Detta material liksom där ingående hänvisningar till andra arkiv har utnyttjats vid arbetet med de medeltida träkyrkorna . Kyrkornas arkivalier i form av räkenskaper, kyrko­ stämmaprotokoll och visitationsprotokoll är ofta viktiga källor för kyrkans byggnadshistoria. Ä ven när det gäller de medeltida träkyrkorna kan de ge viktiga upplys­ ningar om de förändringar och restaureringar som före­ tagits på kyrkobyggnaderna. De äldsta av dessa arkiva­ lier är dock vanligtvis från 1600-talets slut, vilket inne­ bär att tidiga ombyggnader eller andra förändringar ej kan klarläggas på detta sätt. Det skulle också vara allt­ för tidsödande att för varje enskild kyrka gå igenom de omfattande arkivalierna. I den mån de kunnat utnyttjas har de tidigare varit publicerade eller excerperade. Detta gäller främst de ännu stående medeltida träkyr­ korna , Brämhult, Hedared och Älgarås. LITTERATUR Andersson J, Boken om Mark. Uddebo 1932; - Densamme, Boken om Kind. Uddebo 1930. Beckman N, Äldre Västgötalagen. Uppsala 1924. Bexe/1 S P och J G, Göteborgs stifts historia och Herdaminne 1-2. Gbg 1835. Edgren F E, Vädtle härad beskrifvet. Gbg 1887. Ekhoff E, Svenska stavkyrkor. Sthlm 1914-16. Ewald G, Beskrivning över Kullings härad. Alingsås 1925 . ­ Densamme, Beskrivning över Gäsene härad. Alingsås 1925 - 26. - Densamme, Väste rgötlands kyrkor i o rd och bild. Alingsås 1929. - Densamme, Alingsåsbygden. Alings­ ås 1951. Fischer E, Västergötlands kyrkliga konst under medeltiden. Uppsala 1920. Friberg S, Studier över ortnamnen i Kållands härad. Sthlm 1938. Hadorph J, Reseanteckningar om Läckö grefskap eller Åse, Kållands och Kinnefjärdings härad af Johan Hadorph af år 1669 och 1671 . VgiT, bd 2, h l. 1901. Hallbäck S A , Stiftets kyrkor. Göteborgs stift i o rd och bild. Sthlm 1950. - Densamme, Medeltida dopfuntar i Älvsborgs läns no rra västgötadeL VgiT 1963 (= Hallbäck !). - Den­ samme, Medeltida dopfuntar i Sjuhäradsbygden. Från Bo rås och de sju hä raderna 1966 (=Hal/bäck Il). - Densamme, Medeltida dopfuntar i Skaraborg. VgiT 197 1-72 (= Hall­ bäck III) . Hellström J A, Biskop och landskapssamhälle i tidig svensk medeltid. Mota la 1971. Hjort R, Beskrifning öfver Wiste härad i Skaraborgs län. Vänersborg 1902. Hjort R och Lindberg G, Barne härad Skaraborgs län. Vänersborg 1899. Hol/man E, Flundre härad 1- 2. T ro llhättan 1938-39. Jacobson L, Från "Svarta fläckar" till vikingatida boplats. VgiT 1983-84. Johansson H, Skara stift 950 år. Jul Sk 1964. - Densamme, Kyrka och fromhe tsliv under mede ltiden. Skara stift i ord och bild. Sthlm 1949. Kellerman G, Västergötlands andliga liv genom tiderna. Lund 1958. Kjöllerström P A, Socknar i Västergötland . Lund 1921. Lagerlöf E, Mittelalte rliche Holzkirchen in Westschweden. A hrens, C, Friihe Holzkirchen im nä rdlichen Europa. Ham­ burg-Altona 1981. Lampa S, Inventa rium för kyrkorna i Skara stift 1583 med anmärkningar av SLampa. VgiT, bd 3, h 3-4. 1912. Lindblad C S, Lödöse stad samt Ale och Fl undre härader . Gbg 1897. Lindskog P E, Försök till en korr! beskrifning om Skara stift 1-5. Skara 1812- 14. Linnarsson L , Bygd , by och gård. Gammal bygd och folkkul­ tur i Gäsene, Laske och Skånings härader. Lund 1940. Ljungström C J, Redvägs hä rad med staden Ulricehamn. Fal­ köping 1861. - Densamme, Åhs och Vedens hä rader samt staden Borås. Sthlm 1865. - Densamme, Kinnefjerdings och Kållands hä rader samt staden Lidköping. Lund 1871. ­ Densamme, Vartofta härad och staden Falköping beskrifne. Lund 1877. Lundahl/, Det medeltida Västergötland. Lund 1961. Mandelgren, N Månsson, Monuments Seandinaves du moyen äge. Paris 1862. - Densamme, Atlas till Sveriges odlingshis­ to ria, XI: I -2, Helgedomar. Sthlm 1883- 1884. Markving G, Kyrkorna i Sjuhäradsbygden. Örebro 1981. Metander A, Anteckningar om Marks och B ollebygds härader i Älfsborgs län. Gbg 1913. Nordin E, Svenska träkyrkor, guide . Utgav Sveriges Arkitek­ turmuseum och tidskriften Arkitektur. Sthlm 1967. Olsson G, Sverige och lande t vid Göta ä lvs mynning unde r medeltiden. Göteborgs högskolas årsskr 1953:3. Rahn R , Forna kyrkor i nuvarande Ska ra stift. Skara 1981. Rudberg G, Något om ödekyrkor och kloste rlämningar. Skara stift i ord och bild. Sthlm 1949. SchmidT, Sveriges kristnande från verklighet till dikt. Uppsala 1934. -Densamma, Sankt Sigfrid och missionen . Skara stift i ord och bild . Sthlm 1949. I LEDNING 15 Schiick H, Det augustinska kanikesamfundet vid Skara dom­ kyrka. VgiT 1983- 84. Sigsjö R , Skara (Medeltidsstaden, 24). Sthlm 1980. Stavenow Å, Nils Månsson Mande lgren. Nord Mus Hand! 79. Lund 1972. Ström S, Beskrifning om Vädtle härad ( 1758). Gbg 1897. Styffe C G, Skandinavien under unionstiden. 3 uppl. Sthlm 1911. Sveriges kyrkor, Västergötland, Band l. Sthlm 1913-22. Söderberg B G, Medeltida kyrkokonst. Skara stift i ord och bild. Sthlm 1949. - Densamme, Stiftets kyrkor. Skara stift i ord och bild. Sthlm 1949. Ullen M, Medeltida träkyrkor , de l l. SvK volym 192. Sthlm 1983. Weibull L , Stiftet Skara och dess första biskopar. Skandia 19. 1948-49. W en nerblad E, Skara stifts kyrkor under de sista årtiondena af 1800-talet , 1-4. Norrköping 1902. Westman K B, Några anteckningar till Sigfridsproblemet. KHV, Uppsala . Årsbok 1952. Wideen H, Västsvenska vikingatidsstudier. Gbg 1955. Åmark M, Sveriges medeltida kyrkklockor. Sthlm 1960. Önnerfors A, Die Hauptfassungen des Sigfridoffiziums. Lund 1968. OTRYCKTA KÄLLOR ATA, Stockholm Inv 1830. - N M Mandelgren , Reseberättelse 1846-48. Handskrift. - P A Säve, Resebe rätte lse från Västergötland 1863. - N G Djurklou, Beskrivning av fornm innen och kyrkor 1868-69. KB , Stockholm J Peringskiöld, Me numenta Sueo-gothorum antiqua e t recentia (omkr 1670) . Sveriges Kyrkors arkiv, riksantikvarieämbetet, Stockho lm , uppmätningsritningar och äldre foton . Landsarkivet i Göteborg O Rhyzelius, Wester-Gothia ecclesiastica et literata . Hand­ skrift 1724. - Skara stifts bok (inv fr a lla stiftets kyrkor). Påbörjad under biskop Haqvin Spegels tid (1685-91) och fullbordad vid mitten av 1700-talet. Skara stifts- och landsbiblio tek, Skara S Wilskman, De singulis in dioecesi scarensi parochiis (Wilskmans saml) . - O Sundholm, Inscriptioner på epita­ fie r, grafstenar m m vid Skara stifts J.:yrkor. Skaraborgs länsmuseums topografiska arkiv. V ASTERGOTLAND Als härad Häradet omtalas på 1270-talet som Alshrerad (SD l , s 739). Det är osäkert hur många socknar det nu för­ svunna häradet omfattade under mede ltiden. De nuva­ rande socknarna Saleby och T rässberg, som nu hör till Skånings härad, ha r dock säkerligen ingått i häradet. Det synes ha varit det minsta häradet i landskapet och ska ll enligt äldre västgötalagen ha haft endast 4 kyrkor. I kyrkligt hänseende hörde härade ts socknar till Saleby proste ri . Endast en träkyrka är belagd från A ls härad , nämli­ gen i Landa, som numera ingår i Saleby socken. Litteratur f Lundahl, s 37. Landa kyrka Ingår nu i Saleby socken , som det tidigare va r annex till. Landa socken skrevs 1397 " Lande sokn" (DRA: pg: 15/ 2). Vid Skattegården finns kyrkogården delvis bevarad och här påträffades även stengrunden till en 14 m lång träkyrka, som haft rektangulärt långhus (10 x 9 m) samt ett smala re , nästan kvadratiskt kor (4 x 4 m) . E n klockstapel hade stått väste r om kyrkan. Vid en utgräv­ ning 1955 påträffades en mängd träko l, vilket to rde innebä ra att kyrkan brunnit ned . På platsen har rests en minnessten (fig 3) med fö ljande inskrift : " Här låg under mede ltiden Landa kyrka. Vårda och akta platsen. Ste­ nen restes då platsen iståndsattes 1955 ." P E Lindskog skrive r 1812: " Att vid Lanna by Y. mil söder från Saleby varit en liten Kyrka, vittnar dess Fig 3. Landa. Minnessten på den gamla kyrkplatsen. Foto Lqva rlefvor och de än varande Kyrkoba lkar. Uti Saleby Hasselberg 1984. Kyrkobok för 1665 läses sid 44: "Kyrkogården i Lanna afbärgas till Kyrkans bästa ." Landa. Memorial stone on the site of the old church. Källor och litteratur Raä: Fornminnesinv; P E Lindskog f , s 77. ASKIMS HÄRAD 17 Askims härad Häradets namn skrevs vid 1200-talets slut: In . . . Askems-hcenedi (SGL l , s 74) . Häradet är beläget i landskapets sydvästligaste hörn och gränsar i söder till Fjäre härad i Halland . Det hade under medeltiden i stort sett samma omfattning som nu. Det var den enda del av Västergötland och det svenska riket som hade kust i väster. Enligt äldre västgötalagen hade häradet fem kyrkor: Råda kyrka Sockennamnet skrevs 1493: R!!ldh (RA: Skokl , pg: 30/ 12) och 1497: Radhe (RA: pg: 23/6) . Socknen har sitt namn efter gården Råda, som 1493- 97 var sätesgård för häradshövdingen och väpnaren Roland Magnusson. Råda nuvarande kyrka , en liten träkyrka med torn över långhusets västra del , uppfördes 1712, sedan den "gambla träkyrkian" nedrivits. Denna äldre kyrka skall enligt traditionen ha varit en stavkyrka från medeltiden. Inga uppgifter finns om denna kyrkas storlek och Barne härad Häradet omtalas vid 1200-talets slut som Barena hcerced (SGL l , 69) . Det är beläget i landskapets nordvästra del, norr om Kullings härad. Det var under medeltiden av samma omfattning som nu och hade enligt äldre västgötalagen 15 kyrkor: Eling, Essunga , Fåglum, Halvås (nu ingå­ ende i Ryda socken) , Hällum , Kedum (nu Södra Kedum), Lekåsa, Long, Naum , Ryda , Sandbäck (nu Kyrkås) , Skarstad , Vara , Åsaka (nu Barne-Åsaka), Önum . Hällums kyrka Hällums socken nämns 1409 och skrivs då parochie Hcellem (SD) . Socknen har nu uppgått i moderförsamlingen Skar- Askim , Frölunda (nu Västra Frölunda), Fässberg (nu ingående i Mölndals kommun) , Kållered, Råda. Gården Råda var en tid , 1493-97, sätesgård för hä­ radshövdingen i häradet . Litteratur Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län (OGB) 3. l Lundahl, s 48. utformning, men av kyrkans räkenskaper framgår att den ombyggdes 1684-85, då den förmodligen försto­ rades. Några medeltida inventarier har ej bevarats. Källor och litteratur ATA: Inv 1830; S A Hal/bäck , Råda kyrka. Gbg 1953 (nr 13 i ser Västergötlands kyrkor, Göteborgs stift) ; l Lundahl, s 52. Sex medeltida träkyrkor är kända från detta härad: Hällum, Kyrkås, Long, Naum, Vara och Önum. Socknarna var 1546 (PT) fördelade på fem gäll : Bit­ tem a, Lekåsa , Levene , Ryda och Skarstad. Litteratur R Hjort och G Lindberg, Barne härad i Skaraborgs län, Vänersborg 1899; l Lundahl, s 52. stad. En liten tornlös kyrka av trä med rakslutet kor samt med vapenhus i söder revs 1860. En dopfunt från tidig medeltid , nu i skarstads kyrka , tyder på att här 18 V ÄSTERGÖTLAND fanns en kyrkobyggnad redan vid denna tid. I lnv 1830 (ATA) lämnas följande utförliga beskrivning av träkyr­ kan: "Heliums Annex Sockne Kyrka , hvars byggnads­ tid, så väl som Wara och Önums Annex socknars kyr­ kors, är okänd, är uppförd af trä 25Y. aln (ca 15 ,5 m) lång, lOY, dito (ca 6,15 m) bred , 5Y. (ca 3,5 m) hög inom väggarne; försedd med läktare vid vestra änden, 2"c fönster på södra och 3 på norra sidan, alla små och med 2"e dörrar på den förra , samt ett litet vapenhus, täckt med sticketak, på södra , med spån på norra sidan, och Kyrkås kyrka Sandbäcks socken (1540 Skjb, s 158: Såndbeck), fick senare namnet Kyrkås (1558, Almquist , Lokalförv. 3, s 240: "Kyrckås . . . sock ner. ") Sandbäck har namn efter en tidigare kyrkby, som torde ha omfattat minst gården Sandbäck och Kyrkås (Stommen) prästgård. Den nuvarande kyrkan i Kyrkås är en liten rektangu­ lär träkyrka med sakristia, troligen uppförd på 1700­ talet (fig 4) . Den synes ha föregåtts av en medeltida träkyrka , från vilken några inventarier bevarats: en enkel dopfunt med ristad ornering och en madonnabild från 1200-talets mitt. P E Lindskog skriver vid 1800-talets början: "Kyrk­ ås, en gammal offerkyrka, med stapel och två klockor, med spån utomkring öfverallt förvarad ; omålad; men väggame inuti rappade och hvitlimmade; otillräcklig stor, att äfven emottaga Skarstads sockens folkmängd , som här samlas hvarannan Söndag till gudstjenst." År 1956 uppfördes på den gamla kyrkplatsen ett kapell av trä . Källor och litteratur ATA: Inv 1830; S A Hallbäck II , s 325; l Lundahl, s 54. är belägen i en ganska vacker äng med lötskog å ömse sidor. Kyrkan är byggd av ekevirke. (ant. Har ordinärt 9 prädikodagar om året, då alltid komma mer och mindre gåtvor i penningar från andra Församlingar ofta utom både län och Stift från sjuke, än gamle, än unge och barn.)" Källor och litteratur ATA: Inv 1830; Mandelgrens reseberättelse , ser 4; - P E Lindskog 2, s 205; A Lidell, Något om Kyrkås kyrka. Jul Sk 1912; E Wennerblad, nr 98; S A Hallbäck II , s 296. Fig 4. Kyrkås kyrka. Uppmätning av N M Mandelgren 1878. Folklivsarkivet, Lund. Kyrkås Church. Scale drawing by N M Mandelgren 1878. Langs kyrka Socknen nämns redan på 1200-talet och skrevs då , "in parochia de Lung" (1277 SD l , s 514) . E nligt PT 1546 var den annex till Levene i Viste härad . Den nuvarande kyrkan i Long är uppförd av sten 1898 efte r ritningar av arkitekt F Valström, Skövde . Den föregicks av en träkyrka med kor av sten , vars ålder man ej kunnat fastställa. Genom kyrkans arkiva- lier vet vi att denna ä ldre kyrka ombyggdes 1743, vilket innebar, a tt koret av trä ersattes med nytt och större av sten . Måtten på den ombyggda kyrkan blev: Koret (av sten) 9Yi alnar långt (ca 6 m) och 8Yi alnar bre tt , medan långhuset var 21 a lnar långt (ca 12,6 m) och 12 alnar bre tt (ca 7,2 m) . Kyrkans höjd var 6 a lnar (3,6 m). Av fotografi er tagna på 1890-talet (fig 5-7) framgår, att kyrkan hade en tillbyggnad i väster li ka bred som långhuset , men något lägre, samt en sakristia av trä på norra sidan. Hela kyrkan , utom kore t , var panelad och BARNE HÄRAD 19 vitmålad . Taken var täckta med tegel. Långhuset hade ett fönste r i västra gaveln samt en ingång på norra sidan. No rdost om kyrkan stod en öppen klockstapel med två klockor. Av inte riörbilderna framgår att stenkoret förenades med långhuset genom en vid och låg triumfbåge, uppta- gen i långhusets östra timmervägg, samt att långhuset hade vitlimmade väggar och täcktes av ett platt innertak dekorerat med en stor plafondmålning, troligen tillkom- men i samband med kyrkans ombyggnad 1743. Väggres- ter på norra och södra sidorna ca 4 m från långhusets nuvarande västvägg (fig 7) tyder på att kyrkan förlängts , vilke t kan ha skett före ombyggnaden 1743. Källor och litteratur ATA : lnv 1830; T Levenstam, Levenebygden, En hembygds- bok. Södertälje 1976. ·• Fig 5. Longs gamla kyrka från nordväst, riven på 1890-talet. Foto i Skaraborgs länsmu- seum , 1891. The old church at Long, dem olished in the 1890s, viewed from the northwest. Photograph in the Skaraborg Coumy Museum, 1891. 20 V ÄSTERGÖTLAND Fig 6. Longs kyrka, nu riven . Interiör mot öster. Foto i Skaraborgs länsmuseum, 1893. Long Church, now demolished. Interior Iaoking east. Photograph in the Skaraborg County Museum, 1893. Fig 7. Longs kyrka, nu riven. Interiör mot väster. Foto i Skaraborgs länsmuseum, 1893. Long Church, now demolished, Interior Iaoking west. Photograph in the Skaraborg County Museum, 1893. BAR IIÄRAD 21 Naums kyrka Kyrkbyns namn skrevs på 1380-talet: Naweem (UUB: pg) och 1540 " Naffwennis kyrkies" (Skjb , s 159). Den nuvarande kyrkan uppfördes av trä 1891 , en tidstypisk nygotisk anläggning med torn i väster och femsidig avslutning i öster. Den föregicks av en träkyrka , som beskrivs kortfattat av P A Säve: " Kyrkan , af eke, reparerad och invändigt reveterad , ej så liten , af detta plan (teckning), med 4 stora fönster, moderniserad. --- Allt som der fordom varit prydligt och kyrkligt ; bildverk, altarskåp m m, med högvälärevördigt tillstånd förstörd t 1811." Denna kyrka hade troligen tillkommit redan på 1500-talet, utbyggts omkr 1670 och helt förändrats 1811-13 (fig 8-10). Den medeltida kyrkan , socknen nämns redan på 1300-talet , bör även den ha varit av trä . På kyrkogår­ den , omedelbart söder om den nuvarande kyrkan , har rests en minnessten med följande inskrift: "Åt minnet av Gamla Kyrkan - Predikstolsplatsen - Stenen rest år 1943." Källor och litteratur ATA: Inv 1830; P A Säve, s 123; E Wennerblad nr 26; - Naumsboken . Vara 1977; I Lundahl,s 55. Fig 10. Naums gamla kyrka från nordost , riven 1892. Efter teckning av E Wenner­ blad 1884 The old church ofNaum, demolished in 1892, from the northeast. After a drawing by E Wennerblad, 1884. Fig 8. Naums gamla kyrka från sydväst. Foto i Skaraborgs länsmuseum, 1892. The old church ofNaum, viewed from the southwest. Photo­ graph in the Skaraborg County Museum, /892. f; ,.,{~., -•/• ,{-, ~/'no ' -;"~·/, .,; , , '., -";) / , , .,;.r,_. ·' .7"/, "/,­ /,,. •f /r d. /""" . / _') , ,.,.,1-?. ,.,.r,,. A pu-~6, , /r,_ , l, ,. u, ;r , "'..,Q.., Fig 9. Naums gamla kyrkas plan. Efter P A Säves reseberät­ telse 1863. Layout ofthe old church ofNaum. After P A Säve's trave/ repor/, 1863. {) :v- ctnnt.. l 22 V ÄSTERGÖTLAND Vara kyrka Sockennamnet skrevs på 1380-talet "af Varom" (UUB: pg) och 1540: "Vara kyrkies" (Skjb , s 61). Vara sockens nuvarande kyrka är uppförd av huggen granit i nygotik omkr 1900. Den invigdes 1902. På samma plats stod fram till 1865 en träkyrka, som troli­ gen var medeltida (fig 11). Vara och Önums försam­ lingar uppförde vid denna tid en gemensam kyrka, som kallades Varnum, nu Önums kyrka. I inv 1830 (ATA) antecknades följande om träkyrkan i Vara: "uppförd af groft och ganska moget furu-tim­ mer, med spån af ek väl förvarad, till tak och väggar, skall ega en lång tids varaktighet, om icke förr eller sednare en till äfventyrs inträffande vådeld , från de vid kyrkobalkarne på 2:"e sidor uppställde man- och ladu­ gårdshus förvandlar henne i en ask-hög. Hon är liten , utom choret blott 16Y. aln (ca 10 m) lång, nära 12 aln (ca 7,2 m) bred och 6Y, (ca 3,9 m) hög med 2:"e fönster åt söder, och, ehuru försedd med läktare vid vestra gafveln, och ända fram till choret på norra sidan, allt för otillräcklig, att inrymma båda socknarnes folkmängd. ­ I choret, som är 6Y, aln (ca 3,9 m) bredt och 5 dito (ca 3 m) långt, der ett stort altare är placeradt, finnes vid disken rum blott för 8 å 9 personer." I ett syneprotokoll (1855 1119) i samband med sam­ manslagningen av de två socknarna antecknades bl a följande: "På södra sidan finnes ett litet så kallat vapen­ hus 5Y. alnar i fyrkant och 3!1. alnar högt , under tak af tegel. Kyrkan innehåller 21 bänkar, koret 4 och lika många bänkar å läktaren. I taket synes gamla mål­ ningar, men väggame äro endast hvitmenade. Golfvet af plank. Kyrkan rymmer endast 160 personer samt är upplyst af ett fönster i koret och ett fönster jemte en glugg i sjelfva kyrkan. Omkring 10 alnar derifrån var en trädstapel med 2 malmklockor." P A Säve skriver 1863: "Kyrkan, af trä , gammal, af denna grundform (se bild) är (hel) 15 aln, 6 tum lång (utom våckenhuset) och 12 aln 12 tum bred, utan torn , spånad samt med chor o ett slags triumfbåge." - "Gal­ leri , af eke, 3 aln 19 tum långt, 21 tum högt och 5 tum tjockt (fordom öppet), i vestraväggen af "våckenhuset" (se bild) . - Två Dörr-stolpar, af eke (se bild) mellan högkyrkan och "våckenhuset". Av arkivalierna framgår att kyrkan tidigt var bristfäl­ lig och måste repareras. I ett sockenstämmoprotokoll 1674 anmäldes, att man skulle "förskaffa någon såsom kunt skyffwa K yrkian till rätta och stöd i a e mott henne." Detta tycks ha skett först 1675: "Kyrckian rätt upställt och emott stödh och uppe på takitt medh brede täcktt , Fig 11. Vara gamla kyrka och kyrkogård från sydväst. Efter teckning av K Kullander. Foto i Skaraborgs länsmuseum. The old church and churchyard ofVara from the southwest. After a drawing by K Kullander. Photograph in the Skaraborg County Museum. och kyrkabalkorna reparerade. " - Redan 1688, alltså endast 13 år senare, var kyrkan åter bristfällig: "Kyrkan var förfallen , stod på stöd och var färdig att snart falla omkull, hvilket i tid skulle förekommas. " K yrkan måtte ha genomgått en omfattande reparation vid 1600-talets slut, eftersom man under hela 1700-talet enligt kyrkans arkivalier endast företar omläggning av spåntaken. 1798 omtalas att kyrkan är liten och trång, men att den skulle kunna bli " både rymlig och zirlig med lite nog be­ kostnad." Vid 1800-talets början föreslogs av prästerskapet en gemensam kyrkobyggnad för hela Skarstads pastorat (Vara, Önum, Skarstad och Hällum socknar) . Detta skulle innebära , att träkyrkorna både i Vara och Önum skulle rivas. I ett sockenstämmoprotokoll från 1816 står: "Efter någon tystnad hördes av en och annan den önskan att få behålla sin gamla kyrka, vilken önskan sedan blev allt mer och mer allmän." Pastor talade för en gemensam kyrka och hotade slutligen med Kungl Maj :ts beslut. Han framhöll, att det vore riktigare med ett frivilligt medgivande. "Men detta oaktat fortfore och förblevo sockenmännen i sin gamla vanliga önskan." Denna diskussion fortgick nu under många år. Först 1856 beslöt man bygga gemensam kyrka med Önums socken. Kyrkan grundlades 1862 och den 18 december 1864 invigdes den nya kyrkan . Då den gamla träkyrkan revs 1865 påträffades " under altaret" ett av bly omgivet helgonben . Källor och litteratur ATA: Inv 1830; RA: Syneprot 1855 11/9 i ED konseljakter 1860 30/11 ; P A Säve 1863, s 121; - Vara Hembygdsförenings skriftserie nr 2. Vara. 1964; l Lundahl, s 56. BARNE HÄRAD 23 Fig 12. Vara gamla kyrkas plan. Efter P A Säves reseberättelse 1863. ATA. Layout of the old church of Vara. After P A Säve's trave/ report, 1863. ATA. Onums kyrka Socknens namn skrevs 1386: " 0n!llpms sokn" (RA: Skokl. pg 12/4) . Den nuvarande kyrkan i Önum uppfördes 1864 som gemensam kyrka för Önum och Vara, jfr ovan. Den hade föregåtts av en liten, spånad och rödfärgad trä- kyrka (fig 13) , belägen vid stommen, dvs prästgården (se nedan) . I inv 1830 antecknades följande om Önums kyrka: "Kyrkan, om hvars byggnadstid ingen kännedom eges , är uppförd af groft Furutimmer, 29 aln (ca 17,4 m) lång, lOV:. (ca 6,3 m) bred och 6 aln (ca 3,6 m) hög inom wäggarne , nyssnämnde längd utgöres nu äfven med det år 1755, i kyrkoherde Tillbergs tid , skedda ti llbygge af 15 alnor (ca 9 m). Ehuru försedd med läktare på Vestra Fig 13. Önums kyrka , riven 1865. Efter målning av K Kullander. Foto L Hasselberg. Skaraborgs länsmuseum. Önum Church, demolished in 1865. After a painting by K Kullander. Photograph by L Hasse/berg. Skaraborg County Museum. 24 V ÄSTERGÖTLAND Fig 14. Önum kyrkas plan. Efter P A Säves reseberättelse 1863. ATA. Layout of Önum Church. After P A Säve's trave/ repor/, 1863. ATA. änden , och framåt Norra sidan, är hon dock ganska otillräcklig för de 2"0 Socknarnes ta lrika Folkmängd , som hvarannan helgedag här bevistar G udstjensten. Kyrkans 3:ne små fönster på Södra och 2:ne på Norra sidan kunna icke meddela tillräckligt ljus under den mörkare årstiden. Kyrkan har 2: ne dörrar åt Söder, med ett lite t Vapnhus vid den nedersta , och är täkt med E kspån , samt å a lla sidor beklädd och förvarad af samma slag. " Enligt kyrkans arkivalie r genomgick Önums träkyrka en grundlig reparation i slutet av 1600-talet. Den kläd- des med spån 1710. Om träkyrkan skriver P A Säve i sin reseberättelse 1863: "Önum. Kyrkan af trä , liten , 29 aln (ca 17,4 m) lång (invändigt) 11 aln (6 ,6 m) bred , o. 5:21 (ca 3,5 m) under tak samt af denna grundform (fig 14), utan torn , med små stugufönster och luckor. Kyrkan af ålder blott 14 aln lång, förlängdes 1759 åt öster med 15 alnar, -är byggd af furutimmer , bredare nerti ll o helt spånad. Golfvet består af huggna furuplankor. Kyrkan skall nästa år rifvas. Altaret är timradt i knut af ekestockar. Bräde, 14 alnar långt o 12 tum bredt (utvändigt å kyrkan andra tak-språnget) utskuret eller med knif ris- tadt (å gamla kyrkan) fullt med drakar, en "dromeda- rius"; och sådane gesimser derjemte ." - " Denna kyrka , ehuru af trä , liten och oansenlig, gör invändigt med sina målningar o kyrkliga bohag ett vida allvarli- gare intryck på sinnet , än dessa stora, ljusa, tomma, h vitmenade nya kyrkor, som beklagligen nu blifva allt allmännare. " Den bräda, som Säve beskriver, hade också en runinskrift av stort intresse . Trots att inskrifts- sidan var hårt vittrad och runorna därför svårlästa, kunde följande tydas" ... och? Olof gjorde kyrkan. " Inskriften utgör alltså en signatur. Det är dock ovisst, hur många kyrkobyggare, som ursprungligen angivits i inskriften , eftersom runorna är så starkt vittrade. Enligt Sveriges runinskrifter (Band 5, häfte 5, s 425) företer runinskriften ålderdomliga drag, som daterar inskriften och därmed även kyrkan till tidig medeltid . En avsågad del av brädan med runinskriften (55 cm lång, 26,5 cm bred och 16 cm tjock) förvaras nu i SHM (inv nr 3477). T räbiten skulle vara en del av den översta väggstocken (troligen hammarbandet) på kyrkans norra sida. 1789 höjdes golvet i kyrkan och utvändigt skulle mossa skrapas av tak och väggar. Det sistnämnda utför- des av "torpare och fattighjon". Även taken repare- rades. 1816 togs frågan upp om att man gemensamt inom pastoratet (Önum , Vara, Skarstad och Hällum) skulle bygga en stor, gemensam kyrka, Detta innebar , att den lilla träkyrkan i Önum skulle rivas. Sockenborna mot- satte sig detta med bestämdhet. Som skäl anfördes bl a "att det till del mossade spånet, som betäcker våra träkyrkor (i Önum och Vara) har bedragit ögat och i förtid gjort dem föråldrade, ty vid närmare efterseende befinnes väggarna av så kärnfullt och friskt timmer, att de ännu kunna stå i några mansåldrar. " Först 1856 kunde man enas om ett gemensamt kyrk- bygge och 1864 invigdes den nya kyrkan, som kallades Varnum (se Vara kyrka). Den gamla träkyrkan i Önum revs i oktober 1865. Ödekyrkogården omges av en stenmur med ingång markerad genom portstolpar av sten samt järngrindar (fig 16) . Platsen för träkyrkan markeras av fyra grav- kors samt en minnessten med följande inskrift: "Minne af Öhnums kyrka l Nedtagen 1865." (fig 17) Källor och litteratur ATA: Inv 1830; P A Säve, s 120 f; - P E Lindskog 1, s 92; J Lundahl, s 57; Vara Hembygdsförenings skriftserie nr 2. Vara 1964. BARNE HÄRAD 25 Fig 15. Önum, ödekyrkogården med minnessten och gravste­ nar. Foto L Hasselberg 1984. Önum, deserted churchyard, showing memorial stone and gra­ vestones. Fig 17. Önum, minnessten på ödekyrkogården. Foto L Hassel­ berg 1984. Önum, memorial stone in the deserted churchyard. Fig 16. Ödekyrkogården i Önum, ingång. Foto L Hasselberg 1984. Entrance to the deserted churchyard of Önum. 26 V ÄSTERGÖTLAND Gäsene härad Häradets namn skrevs vid 1200-talets slut: Giresini (SGL l, s 69). Häradet är beläget i landskapets mitt och begränsas i nordost av Lidan samt genomflyts av Nossan . Det hade enligt äldre västgötalagen tjugotre kyrkor och var där­ med ett av Västergötlands största härader. Det har nu samma omfattning. Häradets socknar, med undantag för Hällestad , som var annex till Floby i Viiske härad , var fördelade på fem prästgäll: Björke, Eriksberg, Nårunga , Od och Skäl­ vene. Grude kyrka Grude nämns redan på 1300-talet: Apud ecclesiam Grodha (1364 18/4 , RA: pg). Den nuvarande kyrkan i Grude , uppförd av sten, är till sina äldsta delar från senmedeltiden. Den tillbyggdes 1688, och tornet uppfördes först 1891. Denna kyrka skall enligt traditionen ha föregåtts av en träkyrka på annan plats i socknen, troligen vid Kyr­ korud på Grude bys utmark . Hällestads kyrka Hällestads socken nämns 1447 och skrevs då Hellistade (RA:pp 6/7). Den nuvarande kyrkan är uppförd av trä 1907. Den ersatte en kyrka av liggande timmer, till största delen av ek , vilken troligen uppförts på 1600-talet. Kyrkan hade rektangulär grundplan med ett kor som var lika brett som långhuset (fig 18). Invändigt skildes koret från långhuset genom en vägg med triumfbåge. Kyrkorum­ met pryddes av målningar från 1700-talet både på väg­ gar och tak. När denna kyrka uppfördes, revs en stavkyrka, troli­ gen socknens första kyrka , och stora delar av materialet användes som golv i den nya träkyrkan . Dessa viktiga rester av stavkyrkan upptäcktes och tillvaratogs 1899, då timmerkyrkan revs . Materialet överfördes till Sta­ tens historiska museum , där det har inv nr 10977. Medeltida träkyrkor är kända från fem socknar i Gäsene härad : Grude, Hällestad, Jällby, Källunga och L jur. Litteratur G Ewald, Beskrivning över Gäsene härad. 1926. Ortnamnen i Älvsborgs län (SOA) 6; L Linnarsson, Bygd, by och gård. Gammal bygd och folkkul tur i Gäsene, Laske och Skånings härader - 1948-50; l Lundahl, s 81. Dopfunten av sandsten har daterats till 1200-talet och bör alltså ursprungligen ha tillhört den medeltida trä­ kyrkan. Källor och litteratur ATA: Djurk/ou 1869, s 194; l Lundahl, s 84; G Markving, s 23; S A Hallbäck l , s 101 och 151. Material Det var ett ganska omfattande, och också illa medfaret material , som kunde tillvaratagas vid timmerkyrkans rivning 1899, allt av ek: -l. 2 delar av syllarna . -2. 8 delar av hammarbanden. - 3. 23 väggplankor, en por­ talplanka med överstycke samt golvbräder. Trots att endast två mindre delar av syllarna bevarats lämnar de viktiga upplysningar om stavkyrkans kon­ struktion. De är höga och smala och har mitt på översi­ dan en nåt med "dropphål" för avrinningen (fig 20). Sådana dropphål återfinns också i syllarna till Hedareds stavkyrka. Båda syllresterna har på ena, yttre , sidan en insänkning av ytan som vid änden begränsas av en båg­ böjd linje. Samma nedbilning finns på hammarbanden. I detta fall torde nedbilningen ej ha haft någon praktisk funktion medan den på hammarbanden även tjänat för fästandet av takfotsbrädan. Fig 18. Hällestads tim- merkyrka, uppförd på 1600-talet, riven 1899. Efter teckning av E Wennerblad 1892. The limber church at Hällestad, erected in the 17th century and dem o- lished in 1899. After a drawing by E Wenner- blad, 1892. Av hammarbanden är mycket bevarat , 16 delar (fig 21), men de är svårt skadade genom tillhuggning vid återanvändandet som golv och av röta . Samtliga har nåt i underkanten för infästandet av väggplankorna. Det bäst bevarade hammarbandet har i ändarna förtunn ade tappar för infogningen i hörnstolpar. Fyra av hammar- banden synes ha tillhört långsidorna, eftersom de har list för fästandet av takfotsbrädan. E tt av dessa ham- marband har fyra urtagningar för takstolsbjälkarna. En annan av de bjälkar, som har förmodats vara ett ham- marband , är helt slät , men har en bred nåt i ena kanten. Den har bevarats till hela sin längd med undantag för de tappar, som skulle infogas i hörnstolparna. Det förefal- le r som om dessa bortbilats vid brädans inläggning i golvet. Troligen har detta hammarband , som i ena änden har en urtagning , varit placerat över kore ts östra vägg. Längden är 3,74 cm , vilket överensstämmer med korets förmod ade bredd (se nedan). Som nämnts kunde 23 st av väggplankorna från stav- kyrkan tillvaratas, alla av ek (fig 22- 23). Av dessa har fem bevarats till nära nog hela sin längd med tappar i båda ändarna för infästande i hammarband och syll. Troligen har dock tapparna ursprungligen varit något längre. Ytterligare fem plankor har ena tappen be- varad. GÄSENE HÄRAD 27 De flesta av väggplankorna har den typiska plankon- vexa genomskärningen , men flera har fått den bortbilad i samband med återanvändandeL Inte mindre än 19 plankor har nåt i båda sidor, vilket måste innebära , att de sammanfogats med lös fjäder (se nedan). Spår av tjära har ej kunnat iakttagas på någon av plankorna. Väggplankornas längd varierar ej särskilt mycket , vi l- ket beror på att de avhuggits vid golvläggningen. De fem plankorna, som har båda tapparna delvis i behåll , är 223 -242 cm långa . Dessa plankor har troligen ingått i korväggarna. Tillsammans med syll och hammarband skulle korets vägghöjd kunna ha varit ca 320 cm, vilket motsvarar vägghöjden i koret i den ännu stående stav- kyrkan i Hedared. Långhusväggarnas höjd är här ca 405 - 410 cm. Delar till en dörromfattning har också bevarats , näm- ligen en sictoplanka och ett överstycke (fig 24) . Plankan är plan på båda sidor, vilket synes vara ursprungligt. Den har strax ovanför mitten två rektangulära hål, som kan ha haft samband med låsanordningen. Öppningen har varit både låg, ca 180 cm , och smal, ca 70 cm. (Möj ligen kan den ha tjänstgjort som korportal). Mot- svarande mått på den bevarade långhusportalen i Heda- red är 180 samt 80 cm. Någon korportal har ej stavkyr- kan i Hedared. 28 V ÄSTERGÖTLAND Fig 19. Material från Hälleslads stavkyrka, syllar och del av hammarband. Nu förvarat i SHM. Foto ATA. Material from Hälleslad stave church, ground-plates and part of a top plate. Now in SHM. E n lång ekbjälke med tappar för inlaxning i andra togs vid timmerkyrkans rivning 1899, kan numera byggnadsde lar har också förts till stavkyrkamaterialet avskrivas. En dendrokronologisk undersökning av detta från H ällestad . Det är dock tveksamt om den hört sam­ material ha r nämligen visat , att dessa bräder kan date­ man med stavkyrkan eftersom knutning ej brukar fö re­ ras till 1600-talet. komma i stavkonstruktioner. De t kan dock tänkas att den tjänstgjort som sammanfogande element i långhu­ set. Några spår på syllarna, vilket skulle kunna styrka stavkyrkans plan och konstruktion de tta antagande, ha r dock ej påträffats. Syllar , hammarband och väggplankor har , som framgått Några golvbräder av ek , som tidigare ha r antagits av ovanstående, bevarats från stavkyrkan i Hällestad . höra samman med stavkyrkan och som därför tillvara- Trots att nära nog samtliga de lar är stympade och ska- Fig 20. Hälleslads stavkyrka, rester av syllarna. Efter E Ekhoff 1914-16 (uppm J Lydh). Hälleslad stave church, f ragments ofground-plates. After E Ekhoff, 1914-16 (sca/e dra­ wing by J Lydh) . GÄSENE HÄRAD 29 l ••r--., 2ft . '' l. ' . ~ . . 'l o 2M Fig 21. Hälleslads stavkyrka, delar av hammarbanden. Efter E Ekhoff (uppm J Lydh) . Hälleslad stave church, parts of the top plates. After E Ekhoff (sca/e drawing by J Lydh) . Fig 22. Hälleslads stavkyrka, väggplankor. Efter E Ekhoff (uppm J Lydh). Hälleslad stave church, wall planks. After E Ekhoff (sca/e drawing by J Lydh). ~'. . ,_•._'_.'_.7._~~--T--·~~~~·--'_.·--------------------~~~ 30 V ÄSTERGÖTLAND ·-·-'-'-'_._._._.-·-·------''1 GÄSE E HÄ RAD 31 ;- - ------- ---Fig 23. Hälleslads stav­ 1 l kyrka, väggplankor. Ef­ l l ter E Ekhoff (uppm J l l Lydh). Hälleslad sta ve church, wall planks. After E Ek­ hof! (sca/e drawing by J Lydh). Fig 24. Hälleslads stav­ kyrka , dörromfattning. Efter E Ekhoff (uppm J Lydh). l l l l Hälleslad s/ave church, l ----- --------L------- - --- -- --­door surrounds. After E Ekhoff (sca/e drawing by J Lydh). dade av röta , lämnar de mycket viktiga upplysningar om kyrkans konstruktion och plan . T rots att nitton av de bevarade tjugotre väggplan­ korna har nåtar i båda sidorna har Emil E khoff, som först behandlade materia le t , antagit att väggplankorna sammanfogats genom fj äderplankor och nåtplankor (fig 26). Han skriver (s 275): " Att tvåfj äders-plankorna ej föreligga bland lämningarna , d v s ej blivit medtagna i den efterföljande kyrkans golv , är ej ägnat att väcka förvåning. Dylika plankor voro nämligen tydligen avgjort mindre lämpliga till golvtiljor än nåtplankorna. Dessa senare, vilkas ena bredsida vanligen är plan , ha ganska breda sidokanter och kunde därför utan någon av det nya ändamålet betingad avbilning av kanterna direkt nedläggas i golvet . Fjäderplankorna åter , vilka ej ingingo i det andra slaget plankor med tapp och bröst , måste, för att kunna ingå i resp nåtar, vara starkt fö r­ tunnade mot sidokanterna . Dessa tunna kanter e lle r fj ädrar kunde givetvis ej med fördel bibehållas vid plan­ kornas användning i golv. De måste , som vi se vid Vänga, avbilas , varigenom plankan förlorade rätt myc­ ket i bredd . Givet är att dessa omständigheter skulle göra fjäderplankorna mindre begärliga för det nya ändamåle t och att man, då man hade god tillgång på nåtplankor , föredrog sådana ." D et är dock enligt min mening svårt att tro att man skulle helt ha avstått från att använda fjäderplankor vid golvläggningen av den angivna orsaken. På andra håll , t ex i Vänga, har man återanvänt både fjäder- och nåt­ plankor som golv i senare uppförd kyrka. Det troligaste är att väggarna endast haft nåtplankor, vilke t skulle innebära a tt väggarna hopfogats genom lös fjäder som t ex i Hemse. E khoffs förmodan medförde också att den plan av stavkyrkan, som han rekonstruerade , fick en märklig utformning. Väggplankornas förmodade stora mängd och ingångens placering gjorde att han antog att långhu­ set varit dubbelt så långt som t ex de jämförbara stav­ 32 VÄSTERGÖTLAND kyrkorna i Hemse och Vänga (Ekhoff fig 398 C). Det är rimligare att med utgångspunkt från det längsta och bäst bevarade hammarbandet , som är 628 cm utom tap­ parna, förmoda att långhuset haft denna längd. Det skulle innebära att kyrkan fick den plan som rekon­ struerats i fig 25. Dendrokronologisk undersökning Med utgångspunkt i hammarbandets " utsirning" och stavkyrkans konstruktion dateras Hällestad av Ekhoff till den " tidigare delen av medeltiden. " En dendrokro­ nologisk undersökning har styrkt detta antagande. De prover som tagits visar att fällningsåret för stavkyrkovir­ ket kan vara tidigast 1133, men att det troligen bör vara omkr 1140. Källor och litteratur ATA: Djurk/ou 1869, s 306; - E Ekhoff, s 266 ff (och där anfö rd titt) ; l Lundahl, s 84; G Markving s 29. .-"\------------ - - --------------("'1 ~.. ..' "·r' 6-----------------'~:· ~--------------~) l (~ ~ ...."------------------------------(_,' o 711.. Fig 25. Hällestad, rekonstruktion av stav­ kyrkans plan. E Lagerlöf och G Wiren 1984. Hälles/ad, reconstructed layout ofthe stave church. Fig 26. Hällestad, genomskärning av stav­ kyrkans vägg. Efter E Ekhoff. Hällestad, cross seetian ofa wall ofthe sta ve church. After E Ekhoff. Fig 27. Jällby kyrka från syd­ väst. Efte r teckning av E Wennerblad 1888. Jällby church from the southwest. After a drawing by E Wennerblad, / 888. GÄSENE HÄRAD 33 Jällby kyrka Jällby skrevs 1347 Jaedarby (SD) och 1540 Jederby (Skjb). Den nuvarande kyrkan i Jällby , en ovanligt lång och smal träkyrka , kan till sina äldsta delar dateras till 1600­ talet. Den förlängdes både åt öster och väster på 1700­ talet (fig 27). Genom en dendrokronologisk undersök­ ning har man kunnat konstatera , att kyrkan uppförts omkr 1660 och ej hade några medeltida delar bevarade , vilket tidigare antagits. Denna kyrka har dock föregåtts av en liten träkyrka, som troligen uppförts under medeltiden. Den nämns i ett inventarium över kyrkorna i Skara stift 1583 (V g Fr 3:3-4) . Detta bekräftas också av flera bevarade medel­ tida träskulpturer: en madonna från 1200-talet samt en helig biskop från 1400-talet. Källunga kyrka Källunga socken skrevs 1540: Tielwnga (Skjb, s 127) . Den var vid denna tid annexförsamling till Skölvene (PT 1546). Den nuvarande kyrkan i Källunga, uppförd av sten , är till sina äldsta delar medeltida. Den tillbyggdes åt öster 1796. Denna kyrka föregicks förmodligen av en träkyrka . Ljurs kyrka Socknens namn skrevs 1453 Liwr (RA: pg: 20/6) och 1540 "Liyrs kyrkies" (Skjb ). Ingår numera i Nårunga socken. Kyrkans revs 1851. Den var byggd av timmer, som användes till uppförandet av ett boningshus i Väster­ gården. En minnessten är rest på den gamla kyrkogården , där också några gravstenar från 1600- och 1700-talen har bevarats (fig 28). På minnesstenen finns följande inskrift: "Här stod L j urs gamla kyrka." Några av kyr­ kans grundstenar är synliga, vilket gör det möjligt att fastställa korets storlek: 2,2 m långt och 3,5 m brett. Då hela kyrkan synes ha varit ca 15 m lång, torde långhuset ha haft måtten: ca 12,8 x 10 m. Vid en reparation av kyrkan 1954 avlägsnades en kamin, varvid man under golvet påträffade några stoc­ kar och plankor, som kan ha hört samman med en äldre träkyrka. P E Lindskog skriver om kyrkan: "Gällby kyrka lärer varit mycket gammal och har varit en offerkyrka; den är byggd af furutimmer , ganska liten , med torn , hvari hänga 2:ne små klåckor." Källor och litteratur P E Lindsko g, s 435 ; E Wennerblad nr 326; l Lundahl, s 85; G Markving , s 30. Vid en restaurering 1945-46 påträffades vid golvets omläggning stora delar av grova ekstockar, troligen syll­ stockar, som förmodas ha hört samman med en medel­ tida träkyrka. Källor och litteratur l Lundahl, s 85; G Markving, s 34. Strax söder om träkyrkans grund uppfördes (somma­ ren 1984) en klockstapel. I inv 1830 (ATA) står följande om träkyrkan i Ljur: " Ljurs kyrka är en gammal wäl underhållen träkyrka med måladt innanrede, har en Klåeka i Stapel med årtalet 1687, utanför Kyrkan ligger 2 st grafstenar med årtalet 1690." I ett brev , förvarat i ATA , meddelas: "Blott halvannan km från mitt barndomshem låg Ljurs gamla träkyrka , byggd av väldiga ekplankor. Den slopa­ des på 1860-talet (1851) och försåldes till en nabo , den rike storbonden Johannes i Västergården, som omedel­ bart därmed uppförde en ännu kvarstående , väl under­ hållen , mangårdsbyggnad. Jag var där för några år sedan och i brädklädseln på vinden återfann jag det 34 V ÄSTERGÖTLAND vackert figurmålade gamla kyrktaket. " G Ewald skriver om träkyrkan följ ande: "Av den gamla kyrkan, som stod vid Stommen , finnes så mycket av själva grunden kvar, att man kan få en föreställning om dess ungefärliga sto rlek: 15 m lång och 10 m bred. " - " Klockstapeln stod väster om kyrkan. Två portar , en från norr och en från söder , ledde till kyrkogården." Kinds härad Härade ts namn skrevs på 1200-talet : Kind (1270 SD l, s 453) , således samma stavning som nu . Till arealen är härade t e tt av de stö rsta i landskapet , omfattande den sydöstligaste delen av länet. Det hade enligt äldre västgötalagen 39 kyrkor. Häradet utgjorde enligt PT 1546 ett prosteri med åtta prästgäll: Dalstorp, Gällstad , Kalv, Länghem, Mjö­ bäck, Sexdrega, Svenljunga och T ranemo. Inte mindre än 15 medeltida träkyrkor är arkeolo­ giskt e ller arkivaliskt belagda inom detta hä rad , vilket Fig 28. L j urs ödekyrko­ gård , minnessten över den 1851 rivna trä­ kyrkan. The deserted church­ yard at Ljur, stone com­ memorating the limber church demolished in J85J. En medeltida dopfunt , som tillhört L jur, fö rvaras nu i Ornunga kyrka. Källor och litteratur ATA: Inv 1830 - Snabbinv 1926; Brev fr O Liden till E Salven 26/9 1948; RA: ED konseljakter 1848, 15/1 ; J Lindahl, s 85 ; G Ewald, s 81. till sto r de l torde bero på att det är en skogrik trakt , där trä var det naturliga byggnadsmate rialet . De femton träkyrkorna är: Ambjörnarp , Grönahög, Håcksvik , Kalv, Limmared , Ljushult , Mjöbäck , Mossebo, Mår­ daklev, Roasjö , Sjötofta, Svenljunga, Tyggestorp, Ä lv­ sered , Ölsremma. Litteratur J Andersson , Boken om Kind . 1930; O rtnamnen i Ä lvsborgs län (SOA) 7; J Lundahl, s 91. Ambjörnarps kyrka Ambjörnarps socken har sitt namn efter gården Amb­ jörnarp (Stommen), den gamla prästgården. I Skjb 1540 kallas den "Stommen ij Ambiörnatorp". Den nuvarande kyrkan är uppförd 1840. Den före­ gicks av en träkyrka från 1623 med målningar i koret från 1625 och i långhuset från 1677. Kyrkan omgestalta­ des 1724 och försågs med trätunnvalv , som målades 1745 av Dittlef Ross. Denna kyrka var enligt in v 1830 30 alnar (ca 18 m) lång och 12 alnar (ca 7,2 m) bred , koret 8 a lnar (ca 4,8 m) (invändiga mått). Grönahögs kyrka Socknens namn skrevs 1366 "Gr~na h~gx sokn" (UUB:pg 29/9) och 1540 "Gr~nah~gh" (Skjb , s 98). Den nuvarande kyrkan är en träkyrka uppförd 1662. Den utökades med ett tresidigt kor 1827. Ä ven tornet är tillbyggt , vilket skedde 1791. I Inv 1830 finns följande beskrivning av kyrkobyggna­ den: Grönahögs kyrka af träd, enligt en gammal anteck­ ning byggd 1662, tillökt 1827 sålunda, att choret nedtogs och uppfördes till lika bredd med öfriga kyrkan. Dess längd utvändigt tillika med Choret 32VJ (ca 19,5 m) , bredd 13 (ca 7,8 m) aln . Tornet vid vestra gafveln , äfven av träd , 814 aln (ca 5,2 m) bredt , ll Y, aln (ca 6,9 m) långt. Bexelllämnar följ ande beskrivning: "Grönahögs kyrka, af träd , belägen på en jemn plan, bredvid den så kallade Trossbowägen, wid slomhemmanet Grönahög, blef om Håcksviks kyrka Socknen nämns 1356 och skrivs då " Haswika soghn" (RA:pg: 30/9 1356). Den nuvarande kyrkan är en träkyrka med torn upp­ byggt av timmer. Kyrkan genomgick 1826 en omfat­ tande tillbyggnad . Tornet ä r äldst och sägs i orostider ha tjänat som tillflyktsort för socknens befolkning. Det fick sin nuvarande utformning med lanternin 1791 . J Palmskiöldska sam! (UUB 296, 829) finns följande anteckning: " . . . war till Torn och taak mäckta förfal­ len , så att den utan reparation intet längre således stå KINDS HÄRAD 35 Denna träkyrka föregicks av en mindre träkyrka, som troligen härrörde från medeltiden. En klocka från sen­ medeltiden har bevarats och enligt ett inventarium från 1663 hade kyrkan vid denna tid en dopfunt av sten. Denna är nu förkommen. Källor och litteratur ATA: lnv 1830; - Bexe/1 Il , s 85; l Lundahl, s 94; M Åmark , s 192. sommaren 1827 tillbyggd. Choret tillöktes 14 a lnar , och utvidgades tilllika bredd med Kyrkan. Förut otillräcklig för Församlingens folkmängd , är kyrkan nu rymlig och ljus . Å westra gafveln ä r ett trädtorn , hwars nedersta del utgör wapenhus, hwarifrån man uppgår till läk­ taren. " A v de båda beskrivningarna framgår klart att kyrkan ursprungligen hade ett kor, som var smalare och troli­ gen även lägre än långhuset . Den hade alltså den van­ liga medeltida planformen. Troligen hade den medel­ tida träkyrkan samma plan men säkerligen med något mindre dimensioner. Källor och litteratur ATA: Inv 1830; - Bexe/1 II , s 69; l Lundahl, s 97. kunde , fö r den skuld giordes åhr 1696 ansökning om hielp dertilL " J inv 1830 står följ ande antecknat om kyrkan: " Kyr­ kan . E n trång och mörk trädkyrka, af okänd , men ansenlig ålder, hvarom man endast vet att Ch oret nybyggdes och utvidgades i Kyrkoherden Herlach But­ helii tid , hade den synnerliga märkvärdighet , att ena långväggen var en a ln längre än den andra och nedrefs 1826. I dennas stä lle uppfördes samma år en annan , äfven av träd emedan tillgång till tjenlig sten saknades. 36 VÄSTERGÖTLAND Den nya kyrkan håller i längd 33Y, alnar (ca 20 m) , utom Choret med brutna hörn 8Y, (ca 5 m) , bredden 17 alnar (ca 10,2 m) samt höjden 9 (ca 5,4 m) ." "Tornet härstädes af träd , under spåntak och spån­ beklädnad har ganska ansenlig men okänd ålder och var fordom märkvärdigt samt omtalas som sådant hos Tuneld. Det skall haft en ovanlig höjd i pyramid från Kyrkatakets ryggås , och varit indelat i åtskilliga rum, hwilka under fäjder med Danskar elle r Norrmän, blifvit begagnade, dels till försvar, dels till Magaziner. Ännu vid Tornets stympande 1791 , skall det genom anbragte skottgluggar, i väggame sittande kulor, blodfläckar Kalvs kyrka Socknens namn skrevs 1351 Kalff, in parochia Kalff (SD). Den nuvarande kyrkan i Kalv är uppförd 1898-99 efter ritningar av arkitekt Carl Crispin . Härvid använ­ des de kvarstående murarna av den föregående kyrkan, som förstördes genom åskeld 1896. Denna tidigare kyrka hade byggts 1842 och hade i sin tur föregåtts av en träkyrka från 1671 med väggmålningar. Den bevarade medeltida dopfunten , från 1200-talet, ett rökelsekar och några träskulpturer, tyder på att här Fig 29. Håcksvik kyrka, vägg med infogade äldre väggplankor. Foto i ATA. Håcksvik Church, wall incorporating earlier wall planks. m m burit vittne om den förra, och i en mängd ännu qvarliggande, af tiden förderfvad säd om den sednare bestämmelsen ." Det är osäkert om något av materialet från en medel­ tida träkyrka bevarats i den nuvarande kyrkan. Källor och litteratur ATA: Inv 1830; Djurk/ou 1869, s 135; Brandförsäkringsver­ kets arkiv, Sthlm. Hand! 1836; - Bexell Il , s 90; Håcksvik genom tiderna . Red R Hansson. Håcksvik 1978; F Wildte, Håcksviks kyrktorn och dess uppgift i Ätradalens försvar. i: Från Borås och de sju häraderna 12. 1957; l Lundahl, s 98. fanns en kyrka under medeltiden , säkerligen en trä­ kyrka. I inv 1830 (ATA) finns följande beskrivning av 1600­ talskyrkan: "Kyrkan af Träd , spånbeklädd och under spåntak , nybyggd år 1671, då Herlacus E rici Buthelius var Församlingens nitiske och förtjenstfulle Kyrko­ herde , i den å Orten då vanliga stilen , med afsatser för Choret och Sakristigan i en sträckning. Sjelfva kyrkan håller i längd 19 alnar (ca 11 ,4 m) , med 15 alnar och 21 tum (ca 9,6 m) bredd och 6Y. alnars (ca 3,7 m) höjd, KINDS HÄ RAD 37 utom Ch oret 12 alnar (ca 7,2 m) långt med en bredd af 12 aln 7 tum (ca 7,5 m), och befinner sig, för närva­ rande, uti dåligt och förfallet skick; samt lemnar otill­ räckligt utrymme för en församling af mer än 1000de personers folkmängd och ännu mindre då den som Moderkyrka , bör vid högtidligare tillfällen emottaga Pastoratets 3"e öfrige Socknars innevånare. Nuvarande Sakristigan bakom Choret är 9 alnar 8 tum (ca 5,6 m) lång, samt 9 alnar (ca 5,4 m) bred . Pastors förslag, om uppförande af en ny Kyrka , har dock blifvit af Kalts Socknemän afslagit. Tornet, vid kyrkans västra gafvel, af träd , i gammal Limmareds kyrka Nu ingående i Tranemo socken. Sockennamnet skrevs 1416 Limarydh (SD ns 3, s 167) och 1540 Limaridh . Socknen var 1546 annex till Tranemo och synes redan under 1500-talet ha uppgått i denna socken (Skjb). Kyrkan var belägen söder om gården Limmared , som är den gamla prästgården. Kyrkan från medeltiden skall ha varit byggd av trä . Grunden till kyrkan är fo rtfarande synlig (14 x 8 m) . Nordost om kyrkgrunden finns ett par husgrunder. I Bexells herdaminne är följande antecknat om Lim­ mareds kyrka (II , s 78): " Detta pastorat (Tranemo) har fordom bestått af 6 socknar. Till de förut nämnde (Mos­ se bo , A mbjörnarp , Sjötofta) räknades då äfven Limma­ red och Tyggestorp. Under K Christian II :s tid blef L jushults kyrka Sockennamnet skrevs 1393: Lyshwltha (RA : pg 8/9) och 1540 Liwshwlt (Skjb, s 103). Den nuvarande träkyrkan i Ljushult är till största delen uppförd vid 1600-talets mitt (enligt inskrift 1658) . E tt torn av trä byggdes i väster 1786. K yrkan utvidgades åt öster ca 12 m 1826. Koret gjordes härvid lika brett som långhuset. Det fick i öster en 8-kantig avslutning. Denna kyrka hade föregåtts av en mindre , troligen medeltida träkyrka , som enligt traditionen skall ha för- modig form , med 3"e afsatser , är uppfördt 1708 och hålle r i längd 12 alnar (ca 7,2 m) med samma bredd som kyrkan . Höjden utom spiran med tuppen, omkring 35 alnar (ca 21 m) . Målningar efter tidens smak .. . hvaribland i Choret Treenigheten , omgifven av Englar, samt nära derinvid , Mörkrets furste med horn och brinnande ögon." Källor och litteratur ATA: lnv 1830; - Bexe/1 II , s 88; l Lundahl, s 98; Kalv, en gränsbygd . Borås 1981. Limmareds Kyrka uppbränd , och strax derpå Tygges­ torp förstörd , hvarefter desse Socknar blefwo tillagde Tranemo. Enligt en bibehållen fornsägen skola dessa förändringar hafva inträffat wid den tid , då slaget hölls wid Bogesund . De danske genomströfwade då denna trakt och dels ödelade , dels utarmade den. Efter Lim­ mareds Kyrka , som stått helt nära Sätesgården af samma namn , äro endast några stenhögar öfriga. Dylika qvarlemningar finnas äfwen efter Tyggestorps Kyrka." Källor och litteratur ATA: Djurk /ou 1869, s 149; Raä: Fornminnesinv; Bexe/1 II , s 78 ; l Lundahl, s 98; G Markving, s 277. störts genom mordbrand. Vid en restaurering påträffa­ des förkolnade virkesrester under golvet i den nuva­ rande kyrkan, vilket styrker traditionen att den äldre kyrkan nedbrunni t. Källor och litteratur ATA: Inv 1830; - Bexe/1 II , s 53; B Eriksson , Ljushults kyrka, Från Borås och de sju häraderna" 1974/75; l Lundahl, s 99. 38 V ÄSTERGÖTLAND Mjöbäcks kyrka Socknens namn skrevs 1314 Miobek (SD 3, s 158). Den nuvarande kyrkan i Mjöbäck är byggd 1851 av trä. Dess föregångare , likaledes av trä , hade uppförts 1658. I Bexells herdaminne finns följande uppgifter om denna kyrka: "Mjöbäcks Kyrka, af träd , belägen på en höjd , nära Prestegården , är 33 alnar (ca 19,8 m) lång, 12 (ca 7,2 m) bred och 7 alnar (ca 4 ,2 m) hög till takres­ ningen. Den blef ombygd 1658, å nyo uppbyggd 1743, och 1820 förlängd till33 alnar, ifrån att förut blott hafva ägt 15 alnars (ca 9 m) längd . Invid Kyrkans westra gafvel är uppfördt ett torn af träd. " Denna kyrka hade ersatt en troligen medeltida träkyrka , som förstördes genom brand vid 1600-talets mitt . De tidigare träkyrkorna var enligt en uppgift place­ rade på annan plats i socknen vid gården Kullen , där en Mossebo kyrka Socknens namn skrevs 1476 Mosebode (RA:pg 28/8). Den var 1546 annex till Tranemo (PT). Mossebo nuvarande kyrka är uppförd av trä 1773. Den föregicks av en mindre träkyrka, troligen från 1544, på samma plats. Denna hade i sin tur föregåtts av en medeltida träkyrka från vilken en primklocka har bevarats. Kyrkans lillklocka är också medeltida . I samband med frågan om nybyggnad av kyrkan på 1700-talet ingav talmannen Joseph Hansson en redogö­ relse till domkapitlet i Göteborg. Av denna framgår att dåvarande kyrka uppförts 1544 " uti en kyrkoherdes tid som hetat Erasmus Tertulius. " Kyrkan skall ha varit liten och låg med små fönster och med endast en ingång placerad på södra sidan, " på Katolisk sätt byggd. " Av skrivelsen framgår vidare att kyrkan med koret höjts år 1770 samtidigt som ingången flyttades från södra sidan till västra gaveln . 1684 skall ett torn ha tillbyggts i väster Mårdaklevs kyrka Mårdaklevs socken nämns 1351: "ecclesie in Martha­ kel{' (SD 6, s 293) , felskrivning för Marthaklef. Sock­ nen var 1546 annex till Kalv. Den nuvarande kyrkan - en stor träkyrka - är upp- ödekyrkogård bevarats . I en sockenbok står följande att läsa om denna plats: "Där kyrkan legat låg ännu de multnade grundstockarna kvar, så att man såg både var tornet och kyrkan stått. Under sakristian var en nästan igengången grop , där vinkällaren varit. Den västra ingången till kyrkogården hade kvar på sidorna stora stenar , dock obearbetade, som tydligt markerade var den porten varit." Källor och litteratur ATA: Inv 1830; Bexe/111 , s 44; H D Hal/bäck , Mjöbäcks äldre kyrkor i: Boken om Mjöbäck , Älvsered etc. Varberg 1961; l Lundahl, s 101. och 1710 borttogs väggen mellan långhus och kor. 1739 slutligen hade nya fönster insatts i både långhuset och koret. Bexell har intressanta uppgifter om kyrkans place­ ring: "Mossebo Kyrka har enligt en bibehållen fornsä­ gen först warit bygd på Malsbosäteris Gärde , sedan på lilla Skillerås gärde wid Mossesjö, derefter på Grälebo ryd , och slutligen på sitt nuvarande stä lle inwid Mos­ sebo Stomgård ." Källor och litteratur Bexe/1 Il , s 81; R Lind, Om Mossebo kyrka . Tranemo u å; M Å mark , s 233 ; l Lundahl, s 101 ; F Wildte, Talmannen Joseph Hansson och kyrkbygget i Mossebo. Från Borås och de sju häraderna , 1970; S Kjöllerström , Mossebokyrkas historia , Jul Gbg 1974; G Markving, s 253. förd 1875. Den föregicks av en mindre träkyrka från 1688 med målningar från byggnadstiden. En dopfunt från medeltiden tyder på att socknen hade kyrka redan vid denna tid, en träkyrka . Om denna träkyrka finns Fig 30. Roasjö kyrka. Sydfasad och plan. Förslag till tornbyggnad 1808 av S N Morin. Riksarkivet, Stockholm. Roasjö church. South front and layout. To- we r design by S N Morin, 1808. följ ande anteckningar i Palmskiöldska samlingen (UUB , 297, s 559): " Mårdaklefs Sockn Kyrkja uti Wäs- te rgiötland , Kinda he rad , aff trää upbyggd , som utan heelt utgammal och förfa llin , så att Socknemännen med lijfsfara der sin gudstienst giöra måste, nödgades de för denskuld uti grund nederrijfwa , och af nyo upbyggia sig en annan af sten , medan deromkring på alla sidor intet träwärke war tillfinna; hwartill dem bewilliades een col- lect. " - Som framgått av ovanstående uppfördes kyr- kan ej av sten . Den e rsattes i stä llet av en träkyrka 1688. Bexell skriver om 1600-talskyrkan: " Mårdaklefs kyrka , af träd , är be lägen på en höjd wid Å n Etran och Roasjö kyrka Socknens namn skrevs 1540: Roffwaridh (Skjb , s 103) . Roasjö nuvarande kyrka är uppförd 1690. Den är byggd av furutimme r och tillbyggdes genom förlängning åt öste r 1783. Tornet tillkom 1809 (fig 30). Den föregicks av en liten troligen medeltida träkyrka, som var spånklädd. Å r 1679 köptes enligt kyrkans räkenskaper " spåån til kyrkian" . KINDS HÄRAD 39 landsvägen , som går emellan Warberg och Jönköping. G enom afsättningar, har den till structuren likhet med Kalfs kyrka. D en uppbygdes år 1688 under Kyrkoher- den Her!. Erici Buthelii embetstid , och skall han dertill hafwa gjort frikostiga bidrag. Kyrkans längd är 27 alnar , bredden 13 och höjden 7 alnar. Framom al taret är till- byggnad af Sacristia. " Källor och litteratur AT A: Inv 1830;- Bexe/1 l! , s 89; J Lundahl, s 102; G Mark - ving, s 253. Några medeltida inventarie r har ej bevarats. Källor och litteratur ATA: lnv 1830; - Bexe/1 Il , s 56; B Eriksson, Roasjö kyrka. Från Borås och de sju häraderna 1976; J Lundahl , s 103 ; G Mark ving , s 265. 40 VÄSTERGÖTLAND Sjötofta kyrka Sjötofta socken skrevs 1540: Skeggetoffta (Skjb, s 116) och hade sitt namn efter gården Sjötofta, den gamla prästgården " Stommen y Skeggetoffta" (1540 Skjb s 106). Den nuvarande kyrkan är uppförd av trä 1853 och invigdes 1856. Denna kyrka föregicks av en mindre träkyrka, byggd 1625. Inv 1830 har följande uppgifte r om träkyrkan från 1600-talet: " Den nä rvarande är bygd 1625 af träd under spåntak , 28V, a lnar (ca 17 m) lång, 14 aln (ca 8,4 m) bred. Är inuti försedd till tak och väggar med vackra målningar ur Bibliska Historien. " Svenljunga kyrka Sockennamnet skrevs 1406 Suinaliunga (SD n s l , s 547) och 1427 Swina lyongha (RA: pg: 6/1). Den nuvarande kyrkan i Svenljunga uppfördes av sten 1829 och invigdes 1830. Dess föregångare var av trä , byggd 1714-18. Den ersatte en ä ldre träkyrka , troli­ gen från medeltiden. Denna träkyrka med klockstapel brann ned till grunden 1714 jämte prästgården , som då låg he lt nära kyrkan. Bexell anför följande : " Swen­ ljunga Kyrka , af träd , belägen inwid Ätran och fyra sammanstötande landswägar, är 30 a lnar (ca 18 m) lång, 15 (ca 9 m) bred och 7V, aln (ca 4,5 m) hög. Sedan förra Kyrkan år 1714 genom wådeld blifwit lagd i aska, blef denna uppbygd, och år 1718 invigd. Inwid Kyrkan är uppfördt ett trätorn." På den gamla kyrkogården ca 300 m NY om den nuvarande kyrkan står en runsten (SR , Vg 193), som påträffades 1887 i träkyrkans kor (fig 31). Runinskriften lyder i tolkning: ". . . denna sten efter .. . , Seves broder. " Källor och litteratur Bexe/1 Il , s 48; l Lundahl, s 104; G Markving, s 272; H Widegren, Svenljunga pastorat. Jul Gbg 1947; Sveriges Runinskrifter , Vg 4, s 342. Medeltida inventarier, bl a en klocka av senmedel­ tida typ med tomt skriftband runt halsen, tyder på att kyrka funnits här under medeltiden , av allt att döma en träkyrka. Källor och litteratur ATA: Inv 1830: - Bexe/1 II , s 83; M Åmark . s 244; Sjötofta socken. Historia och beskrivning. 1951 ; l Lundahl, s 103: G Markving , s 269. Fig 31. Svenljunga ödekyrkogård. Runsten påträffad 1877 i träkyrkans kor. Foto i A T A . The deserted churchyard at Svenljunga. Runestone found in 1877 in the chancel of the wooden church. KINOS HÄRAD 41 Fig 32. Tyggestorp ödekyrkogård (Tranemo socken) . Minnessten över Tyggestorp trä­ kyrka, ödelagd vid 1500-talets mitt. Foto L Hasselberg 1984. The deserted church yard at Tyggestorp (Paris h ofTranemo). Stone commemorating Tyggestorp limber church, destroyed in the mid-16th century. Tyggestorps kyrka Nu ingående i Tranemo socken . Sockennamnet skrevs 1540: Tyggistarp (Skjb, s 106). På gården Stommens (prästgårdens) mark finns en ödekyrkogård , omgiven av en väl bevarad stenmur. Inga spår av kyrkans grund är nu synliga. På platsen har rests en minnessten med följande text: " Här stod intill mitten av 1500-talet Tyggestorps kyrka l Till hågkomst för efterverlden restes vården år 1928" (fig 32). Bexell har antecknat följande om Tyggestorp: "Under K. Christian II: s tid blef Limmareds Kyrka uppbränd , och strax derpå Tyggestorp förstörd , hwaref­ ter desse Socknar blefwo tillagde Tranemo. Enligt en bibehållen fornsägen skola dessa förändringar hafwa inträffat wid den tid , då slaget hölls wid Bogesund. De danske genomströfwade då denna trakt , och dels öde­ lade, dels utarmade den . Efter Limmareds Kyrka, som stått helt nära Sätesgården af samma namn , äro endast några stenhögar öfriga. Dylika qwarlemningar finnas äfwen efter Tyggestorps Kyrka." Källor och litteratur Raä: Fornminnesinventeringen; - Bexe/1 Il, s 78: J Lundahl, s 105. 42 V ÄSTERGÖTLAND Alvsereds kyrka Socknens namn skrevs 1417 "Eieffzredh" (SD ns 3, s 215) och 1540 "Eiiffsrydh" (Skjb , s 101). Den nuvarande kyrkan i Älvsered uppfö rdes av trä 1836-37 efter ritningar av Theodor Edberg. Den föregicks av en mindre träkyrka , som var be lä­ gen vid Stommen (den gamla prästgården), allde les intill Hallandsgränsen , där två vägar möttes. I ett syne­ protokoll 15/8 1834 lämnas fö ljande beskrivning av den gamla träkyrkan : "Elfse reds Kyrka som enligt närva­ rande Socknemäns intyg blifvit i forntiden uppbygd utan att någon upplysning finnes om dess ålder är belä­ gen på en Sandhögd i yttersta änden af Socknen wid gränsen emot Halland och omgifwes af Kyrkogården . Sjelfwa Kyrkan ä r uppförd af groft Furutimmer med spåntak , och innehå lle r i en längd med Chore t 25 alnar (ca 15m), i bredd 11 alnar (ca 6,6 m) samt högd 6 och en half alnar (ca 3 ,9 m) till Gesimsen. På wästra änden de r ett mindre wapenhus blifwit anbragt framför dör­ ren , finnes e tt Lucktorn med afsättningar. I Kyrkan finnes dessutom två fönster å hvarje sida och ett på Norra sidan af Choret midt emot den på södra sidan befintliga dörr: Wäggarna omkring he la Kyrkan äro utwändigt fo rdrade med Ekespån som är alldeles odug­ lig, och invändigt målade. Fig 33. Älvsereds öde­ kyrkogård. Foto L Has­ selberg 1984. The deserted church­ yard ofÄlvsered. Fig 34. Älvsereds öde­ kyrkogård , minnessten rest 1913. Foto L Has­ selberg 1984. The deserted church­ yard of Älvsered, memo­ rial stone erected in 1913. Fig 35. Ölsremrna kyr- ka från sydväst. Foto i ATA. Ölsremrna churchfrom the southwest. Syllstockarna på låg stenfot, som i afseende till den swaga grunden, äro alldeles nedsjunkne, så att någon repa ration , hwarigenom Kyrkan , som dessutom är i förfallet sk ick , för någon längre tid skulle kunna bibe- hållas, icke ansågs motsva ra ändamålet e ller den kost- nad som dertill erfordrades utan är det med Socknens fördel mera öfwerensstämmande att hela Kyrkan ned- rifwes till grunden och nybygges. På norra sidan om Kyrkan inom Kyrkogårdens sten- mur finnes en Klockstapel af bräder , som är alldeles förfallen och sockenmännen upplyste att Kyrkan i sed- nare tider icke undergått någon betydligare reparation , emedan de dels dertill saknat medel , dels ock länge insett nödwändigheten af nybyggnad och wid sådant förhållande icke welat giöra några dryga kostnader, enär de derigenom likwäl icke för någon längre tid Olsremma kyrka Socknen nämns 1351 och skrivs då : "parochia Ylwis- rym" (SD, 6 , s 274) och 1540 Ylisrem (Skjb, s 105). Den nuvarande kyrkan i Ölsremrna är en träkyrka utan särskilt markerat kor, troligen från 1600-talets förra hä lft. Den tillbyggdes 1663 och ombyggdes 1837 (fig 35). Denna kyrka föregicks av en troligen medeltida, KINDS HÄRAD 43 skulle kunnat widmakthålla deras gamla Kyrka. " Ödekyrkogården omges av en väl bevarad stenmur (fig 33). Varken gravstenar e ller grundstenar till träkyr- kan är dock nu synliga. En minnessten har rests på platsen. Den ha r följande inskrift: "Till Fädrens minne Älvsereds kyrkogård till 1834. Stenen rest 1913" (fig 34). Av den ä ldre träkyrkans inventarier, som bevarats , har dopfunten daterats till 1300-talet och en klocka till 1300-talets mitt. Källor och litteratur ATA: Inv 1830; RA: ÖIÄ skr 8/12 1835. Syneprot 15/8 1834; Bexell Il , s 45; I Lundahl, s 107; S A Hallbäck Il. s 187; M Åmark , s 259; Boken om Mjöbäck , Älvsered och Holsljunga. Varberg 196 1: G Mark ving, s 282. mindre träkyrka från vilken en dopfunt, daterad till 1200-talet , har bevarats. Källor och litteratur ATA: lnv 1830: S A Hallbäck Il , s 183; l Lundahl, s 107; G Markving , s 284. 44 V ÄSTERGÖTLAND Kinne härad Häradets namn skrevs på 1200-talet : in Chynda hce- redhy (1279 S D l , s 553). Häradet ä r beläget i landskapets mitt invid Vänern. Det präglas delvis av berget Kinnekulle i dess nord- västra del. Häradet omfattade under medeltiden även Kinnefjärdings härad , som bildade eget härad först 1685. Häradet tillhörde i kyrkligt hänseende Husaby pros- teri (PT 1546) med åtta prästgäll: Forshem , Götene , Husaby , Härene , Kleva , Källby , Medelplana och Öster- plana samt Lidköpings stad. Inom häradet fanns enligt äldre västgötalagen 28 kyr- Bredsäters kyrka Socknen och kyrkan nämns första gången 1312 och skrivs då Bredreseeter (SD 3, s 48). Den nuvarande kyrkan i Bredsäte r är en spåntäckt timmerkyrka , tro ligen uppförd 1666. I kyrkan samt i Länsmuseet i Skara förvaras bräder med medeltida mål- ningar, som hört till en äldre träkyrka på platsen. Peringskiöld har utfört en teckning av den nuvarande .. \ ··.:\ . ' Fig 36. Bredsäters kyr- ka och klockstapel frå n sydväst. Efter teckning i J Peringskiö ld IX, KB . Bredsäter Church and be/fry fom the south- west. After a drawing in J Peringskiöld IX, KB . kor. Endast en av dessa är känd som träkyrka , nämligen Bredsäter i häradets nordligaste del. Detta beror säker- ligen på att man här tidigt började att bygga i sten på grund av god materialtillgång. I Husaby kyrka påträffa- des vid e n utgrävning nedre delen av en stolpe , som kan ha hört till en stavkyrka. Litteratur C J Ljungström, Kinnefjerdings och Kållands härader samt staden Lidköping. Lund 1871; l Lundahl, s 107. kyrkan , som visar bar timmervägg (fig 36) , vilket inne- bär att spåntäckningen tillkommit senare (fig 37, 38). P E Lindskog skriver om kyrkan vid 1800-talets bör- jan: "Bresäters Kapellkyrka , å nyo uppbyggd 1666 af furutimmer , har i angränsande Församlingar, mera förr än nu , varit ansedd som offerkyrka, och eger Klåcksta- pel med 2 klåckor. " Fig 37. Bredsäters kyrka och klockstapel. Efter teckning av E Wennerblad , 1874. Bredsäter Church and belfry f rom the southwest. After a drawing by E Wennerblad, 1874. Den medeltida träkyrkan i Bredsäter var ett litet medeltida kapell , som revs 1665. I ett protokoll från detta år står antecknat: "Den 25 maj plockades Kyrkan ned. Nästa dag knäpptes foten på Kyrkan." Då den nuvarande kyrkan restaurerades 1904 och golvet lades om, påträffades grundstenar till det medel- tida kapellet , som legat i den nuvarande kyrkans längd- riktning. De ovan nämnda målade bräderna förvarades efter kapellets rivning 1665 på den nuvarande kyrkans vind . Brädernas målningar synes ha tillkommit på 1400-talet (fig 39). Flera av dem har fragmentariska figurmål- ningar, som kan identifieras: Kristi gisslande , Korsfäs- telsen , helgon och apostlar, Paulus, biskopar, samt en gammaltestamentlig bild med Adam och Eva , troligen Syndafallet. Åtta bräder med välbevarade målningar har uppsatts i kyrkan. De är 180- 300 cm långa , 20-27 cm breda och ca 3 cm tjocka. Några medeltida inventarier har också bevarats, ett processionskrucifix från 1200-talet samt en klocka från 1400-talet. Källor och litteratur ATA: P A Siive, Reseberätte lse 1863 , s 60: KB: Peringskiöld IX, s 15; P E Lindskog 1, s 43; A Rudberg, Bredsäters offer- kyrka , VgFT 1897; E Wennerblad nr 66; M Åmark , s 197: I Lundahl, s 109; R Ra/m , Forna kyrkor i nuvarande Skara stift. Skara 1981 , s 7 f. .., ., '· KINN E HÄRAD 45 Fig 38. Bredsäters kyrka från sydost. Foto i ATA. Bredsäter Church from the southeast. 46 V ÄSTERGÖTLAND Fig 39 a. Bredsäters kyrka, bräder från äldre träkyrka med medeltida målningar. Foto R Rahn , Skara. Bredsäter Church, planks from an earlie r timber church, showing medieval paintings . .If: 1; l r:r:=:= i ' i\ l l t ! \ o l! i\ o l ; Jek!1J. c,.Jo o .o '"' Fig 39 b. Bredsäters kyrka, planka av furu från en äldre träkyrka. Uppm G Ciason 1916. Bredsäter Church, plank form an earlier limber church. Husaby kyrka Husaby socken ä r känd redan sedan missionstiden. Här skall Olof Skötkonung ha döpts, troligen omkr 1008. E nligt traditionen skall här också vid denna tid ha upp­ förts en kyrka, som skulle vara Skara stifts huvudkyrka, fram till biskopssätets överflyttning till Skara . Troligen var denna första kyrka en träkyrka. Vid en arkeologisk undersökning i Husaby nuvarande kyrka, uppförd på 1100-ta le t, påträffades resterna av en grov ekstolpe i långhusets nordösta del (fig 40, 41 ). Stolpen , som hade en diameter av 43-48 cm och en höjd av 44 cm, var bevarad endast till sin nedersta del. Den stod på ett djup av 225 cm under nuvarande golv strax över berghällen. I stolphålet fanns sten som upp­ enbarligen avsetts att stödj a stolpen. Bredvid stolpres­ ten påträffades även e tt stycke träkol. Detta var allt som kunde iakttagas vid denna under­ sökning, föranledd av grävning för en värmekammare . Det ä r osäkert om det verkligen rör sig om en stolpe till en stavkyrka. Den kan även ha kommit till användning vid stenkyrkans uppförande som stöd vid valvslagning e l dyl. Att materialet är ek tala r dock för stavkyrkohy­ potesen. Emil E khoff , som behandlar fyndet i Svenska stavkyrkor skriver härom: "Det är ej mycket , som för närvarande vittnar om dennas (stavkyrkans) tillvaro. Dock tillräckligt för att med full visshet säkerställa den­ samma. Det , som nu kommit till vår kännedom, är endast nederänden av en enda stav e lle r stolpe av ek ­ tydligen av samma natur som stolparna e lle r kolonnerna innanfö r väggarna i S:a Maria Minor i Lund. " - " Det som gör, att vi med full säkerhet kunna bestämma stolp­ ändens betydelse, ä ro tvenne omständighe te r , nämligen det tekniska behandlingssättet och platsen för fyndet. Ekstammen är avbarkad , nedtill jämnt avskuren och den därigenom uppkomna kanten är avfasad . Det vill säga precis samma behandlingssätt , som vi funnit vid såväl väggplankor som takstavar i S:ta Maria Minor i Lund. " Även om denna rest av en ekstolpe inte kan föras samman med en stavkyrka ä r det rimligt att förmoda att det i Husaby funnits en träkyrka innan stenkyrkan upp- Fig 41 . Husaby kyrka , plan av långhusets no rdöstra hörn med platsen fö r fynde t av hö rnstolpen. Efter E Ekhoff. Husaby Church, layout ofthe northeast earner ofthe nave, showing the point where the earnerpost was discovered. KINNE HÄRAD 47 fördes på 1100-talet. Det är också möjligt att den varit konstruerad på samma sätt som de tidiga stavkyrkorna i Lund. Man har förmodat att träkyrkan en tid varit förenad med det ännu stående stentornet , vars nedre dela r till­ kommit vid 1100-talets början . Källor och litteratur E Ekhoff, Svenska stavkyrkor. Sthlm 1914 - 16; S A Hallbäck och l Swartling, Husaby. Sv Fo rnminnesplatser nr 5 1. Sthlm 1971 (och dä r anförd li tteratur). Fig 40.Husaby. Nedre delen av hörnsto lpe till en fö rmodad stavkyrka. Efter E Ekhoff. Husaby. Lowe r part ofa earnerpost f rom a pre­ sumplive stave church. -s.---- _ ,/ ;t,.._...._­',,, --'--/ \_,___/__, n ',, 0 lJ 48 V ÄSTERGÖTLAND Kullings härad Häradets namn skrevs på 1200-talet: Collanhereth (1257 so l, s 383). Häradet, som är beläget i landskapets västra del, med huvudbygd kring Säveån , hade under medeltiden samma omfattning som nu. Det hade enligt äldre väst­ göta lagen 24 kyrkor. Kullings och Bjärke härader utgjorde enligt PT 1546 ett prosteri , Algustorpa prosteri , omfattande sex präst- Bergstena kyrka Socknen nämns 1463 och skrivs då Berstena sokn. Den har namn efter kyrkbyn Berstene (1345 SD 6, 523). Enligt jb 1546 hade kyrkbyn 9 hemman och sålunda huvuddelen av socknen. Socknens medeltida stenkyrka övergavs 1837. Den revs på 1840-talet. Grundmurarna finns dock kvar och visar en enkel, medeltida stenkyrka med rektangulär plan. Vid en undersökning av ruinen 1954 påträffades res­ ter av en äldre kyrka , troligen en medeltida stavkyrka. Inom stenkyrkans murar och parallellt med dessa låg en stengrund (fig 42) , 13 ,65 x 8,90 m. Innanför denna framgrävdes ett brandlager med förkolnade trärester, av allt att döma spår efter en träkyrka , som eldhärjats. I långhusets sydvästra hörn kvarlåg på stengrunden resterna av en bjälke försedd med smala inhuggningar, möjligen en kraftig syllstock. I samband med utgräv­ ningen , som leddes av landsantikvarie S A Hallbäck, undersöktes material, som vid rivningen av stenkyrkan gäll, fem i Kullings och ett i Bjärke härad. Sex medeltida träkyrkor har kunnat beläggas inom häradet : Bergstena, Hemsjö, Landa , Långared , Rödene och Ödenäs. Litteratur Ortnamnen i Älvsborgs län (SOA) 8. l Lundahl, s 122. förts till Kolbäcks gård i socknen. Härvid påträffades flera stora ekplankor, som kan ha tjänstgjort som vägg­ plankor i en stavkyrka. Flera av plankorna hade nåt . I en utgrävningsrapport skriver Hallbäck: "Med till visshet gränsande sannolikhet kan man alltså konsta­ tera, att Bergstena haft en tidigare kyrka av trä, antagli­ gen i stavkonstruktion, vilken eldhärjats. En enkel för­ klaring till att några stavar blivit bevarade från denna kyrka måste vara den, att en del av kyrkan stått över branden. När man sedan röjde efter branden och upp­ förde den nya stenkyrkan, har man använt sig av dessa stavar för exempelvis vindens golv eller dylikt. Där har de sedan legat tills kyrkan revs . Källor och litteratur ATA: S A Hal/bäck , Rapport om utgrävning 1954: - F Ryuer­ ås, Bergstena. En västgötasocken genom tide rna. Skövde 1961 ; l Lundahl, s 123. Fig 42. Bergstena. Medeltida kyrkoruin med framgrävda grundstenar till en träkyrka. Märk bjälken i det sydvästra hörnet , möjligen en syllstock . Uppm Lilliehöök-Hallbäck 1954. Bergstena. A medieval church ruin with excavated foundation stones be/onging to an earlie r limber church. Notice the beam in the sowhwest corner, possibly a groundplate log. KULUNGS HÄRAD 49 Fig 43. Hemsjö ödekyrkogård vid Bysjön. Foto G Ewald 1924. The desert ed churchyard at Hemsjö, near Bysjön. Hemsjö kyrka Hemsjö socken nämns 1405 och skrevs då "Heemsi~ sokn" (SD ns l , s 468); 1398: "Hremsyö" (RA: Pg 4/4) , kyrkbyn. Hemsjö nuvarande kyrka byggdes 1859 efter ritningar av F W Scholander; en stor enskeppig långhuskyrka med högt torn i väster. Den föregicks av en liten trä­ kyrka, täckt med spån samt med en hög och brant takresning. Denna kyrka uppfördes år 1700. Denna kyrka hade sin plats ca 900 m öster om den nuvarande kyrkan, där kyrkogården fortfarande är bevarad (fig 43). På denna plats fanns också 1700-talskyrkans före­ gångare, en medeltida kyrka av trä . På den gamla kyrkplatsen "vid Bysjön" restes 1925 en minnessten med följ ande inskription : " Här stod kyr- Landa kyrka Landa var 1546 annex till Algutstorp . . Socknens namn skrevs 1402 Landa (SD ns l , s 138) . Den nuvarande kyrkan i Landa är en enkel träkyrka med ett litet torn över vapenhuset i väster. Den har till största delen tillkommit på 1600-talet och försågs 1768 med ett torn i väster. kan intill 1859. Här sova de döda . Hemsjö församling reste stenen 1925." Några medeltida inventarier har bevarats : en dop­ funtskuppa med runinskrift samt en madonnabild från 1200-talet, en S Olof från samma tid samt en madonna från 1400-talet. Det märkligaste är dock ett manuale , en handbok för kyrkliga förrättningar, tillkommet vid 1300-talets slut. Det förvaras nu i Skara stiftsbibliotek. Källor och litteratur F Wildte , Hemsjö. Gbg 1954; l Lundahl, s 125. I Inv 1830 antecknades följande om Landa: "Kyrkan byggd af ek, är 22Y, alnar (ca 13,5 m) lång och ll Y, do (ca 6,9 m) bred, fodrad med bräder utan och innan, täckt med tegel och har ett litet torn i hwilket hänger en liten sprucken ringklocka utan inscription. Kyrkans ålder är obekant. - I forna tider skall Landa ha haft en 50 VÄSTERGÖTLAND annan kyrka , som enligt uppgift låg l km öster om den nuvarande. Platsen ifråga utmärkes nu endast av en djup håla med en mängd sten omkring." (G Ewald , s 201). Det enda medeltida föremålet, som bevarats i Landa kyrka, är en nattvardskalk . Långareds kyrka Långared nämns 1491 och skrevs då "Langarwdh sokn" (RA : pg 5111) . Den nuvarande kyrkan i Långared uppfördes 1818 och fick torn 1824. E n äldre kyrka av trä revs omkr 1825 . Troligen var den medeltida. En bevarad dopfunt från 1200-talet tyder på att socknen hade kyrka vid denna tid. A Hwarfner skriver i en redogörelse för socknens historia följ ande : "Således kan man antaga , att ett litet kapell uppfördes i Långared under förra hälften av 1400-tale t (en tradition förmäler, att en kyrka skulle legat på Loo Storegårdens mark). Detta kapell fick sedan , kanske då folk efter reformationen samlades för att höra predikan , en tillbyggnad , som århundradena Rödene kyrka Socknens namn skrevs Rödhene 1409 (SD ns 2, s 231 avskr) . Den var vid reformationstiden annex till Alingsås landsförsamling och har numera gemensam kyrka med denna församling. Källor och litteratur ATA: lnv 1830; - l Lundahl, s 126; C Ewald, Beskrivning över Kullings härad . A lingsås 1925, s 201; Göteborgsposten 3/9 1946. igenom kallades 'Nya kyrkan' . Så stod denna från olika tidevarv härstammande kyrkobyggnad med all säkerhet kvar till 1818, då nuvarande kyrka byggdes . Då var den gamla träkyrkan ytte rligt förfa llen och skröplig: 'en mörk, trång och nu förfallen träkyrka ' . Denna kyrka , som låg mellan den nuvarande och kyrkporten , var i längd ungefär Y. och i bredd ungefär 7'1 av den nuva­ rande." Källor och litteratur ATA: Inv 1830; S A Hallbäck III , s 163; A Hwarfner, Ur Långareds fö rsamlings historia , i: Jul Sk 1941, s 70-84: l Lundahl, s 127. Rödene sockens kyrka var av trä. Den skall enligt traditionen ha varit den äldsta i pastoratet och i gamla tider en ansedd offerkyrka . Kyrkan brann ned på 1830­ talet och återuppbyggdes ej . Klocka och dopfunt rädda- Fig 44. Rödene ödekyrkogård (Aiingsås lands­ församling). Foto L Hasse lberg 1984. The deserted churchyard ofRödene ( Deanery of A lingsås) . des. Dopfunten nu i SHM (inv nr 5629). I Inv 1830 finns följande antecknat om den gamla träkyrkan: " Rödene kyrka står väl ännu qvar men , som den , enligt vederbörligen fattade beslut , kommer att raseras, sedan socknens innevånare , genom samman­ byggnaden fått rätt till Landskyrkan, så upptages här hvad om denna kyrka anses tillfö rlitligt , jemte dess tillhörigheter. Kyrkan anses vara den äldsta i församlingen , byggd af träd , liten , låg och mörk. I stället för altarprydnad är ett fenster på östra gafveln. Predikstolen står på manssi­ dan ; några prydnader finnas för öfrigt icke. På Kyrkogården , som kommer att bibehållas såsom begrafningsplats , finnes ingen enda grafvård. 2"eganska små klockor hänga i Stapel." Vid Snabbinv 1924 antecknades fö ljande : "Kyrkan av trä , nedbrann 1834. På kyrkogården, omgiven av en mur, fanns en klockstapel med trenne klockor. De sista gravarna skövlades för några år sedan. Kyrkogården är numera fridlyst." På kyrkogården har rests en minnessten (fig 44- 45). Källor och litteratur ATA: lnv 1830; Snabbinv 1924; G Ewald, Beskrivning över Kullings härad. Alingsås 1925 ; S A Hallbäck l , s 167; l Lun­ dahl , s 127. Odenäs kyrka Socknen nämns först i prosta rnas tionderäkenskaper 1546 och skrivs då 0dhenes. Säkerligen fanns socknen redan under medeltiden. En bevarad madonnabild samt ett vigvattenskar tyder på att här funnits en medeltida kyrka . Den nuvarande kyrkan uppfördes av sten 1840 och består av långhus med torn och sakristia i öster. Den föregående kyrkan i Ödenäs var enligt Inv 1830: " Byggd af träd vid samma tid ungefär, som Hemsjö kyrka. Predikstolen står på manssidan, a ltarprydnaden är en sämrig (?) målning på bräder , föreställande natt­ varden. - I Stapel hänga 2"c Klockor." KULLINGS HÄ RAD 51 Fig 45. Minnessten på Rödene ödekyrkogård. Foto L Hassel­ be rg 1984. Memorial stone in the deserted churchyard of Rödene. I ett stämmoprotokoll från 1836 angavs följande motiv för att man skulle bygga ny kyrka i Ödenäs: "Socknemännen i Ödenäs har länge insett behovet av en ny kyrkas uppförande, de ls för den gamlas bristfä l­ liga beskaffenhet , dels för den mer och mer årligen tilltagande folkmängden , som icke kan rymmas i den gamla , även om hon kunde repareras. " Källor och litteratur ATA: lnv 1830; E Andren , Något om Ödenäs församling . Jul Sk 1922; S A Hallbäck l , s 17; G Ewald , Beskrivning över Kullings härad . Alingsås 1925; l Lundahl, s 129. 52 VÄSTERGÖTLAND Kåkinds härad Häradets namn skrevs på 1200-talet: Kakynd (1225 SD l , s 692) . Häradet är beläget i landskapets östra del invid Vät­ tern . Det var under medeltiden mindre till arealen än nu . Fågelås socken, nu Norra och Södra Fågelås, hörde då till Vartofta härad. Enligt äldre västgötalagen hade häradet under medeltiden 15 kyrkor. De tillhörde jämte Gudhems härad s egerstads prosteri (PT 1546) och var Hjo kyrka Hjo socken, senare staden Hjo , skrevs 1383 Hyo (RA :pg 25/3). Den nuvarande kyrkan i Hjo är en nyklassicistisk byggnad uppförd 1799. Den har absider i öster och väster samt ett torn på södra sidan. Den föregicks av en mindre kyrka , som avbildats av Peringskiöld på 1670-tale t (fig 46) . Den bestod av ett i öster rakt avslutat kor av sten , ett kort , påbörjat lång­ hus av sten samt av ett långhus av trä i väster. Långhu­ set av trä, som ursprungligen haft ett kor av samma material, är till väggar och tak täckt med spån. Vapen­ huset, som står framför kyrkans huvudingång, är på sydsidan spåntäckt , medan den på teckningen synliga östsidan står bar. Den visar stående plankor e ller brä­ der , vilket möjligen kan innebära, att den uppförts i stavteknik . Långhuset kröns av en åttkantig takryttare, uppåt avslutad i en spetsig spira med flöje l. I långhusets östra del fanns e tt ganska stort , kvadra­ tiskt fönster samt högre upp på väggen, nära takfoten, tre små rektangulära liggande fönstergluggar. Nordost om kyrkan stod , enligt teckningen, en hög, öppen klockstapel , som täcktes av en spånklädd huv, krönt av en liten takryttare av samma utformning som den över långhuset. P E Lindskog skriver vid 1800-talets börj an: "Hjo Kyrka ... var fordom av trä; men i tanka att framdeles bygga henne af sten, hade Socknen redan upfört kore t af detta byggnadsämne , då denna Kyrka tillika med en del av Staden genom vådeld afbrann i April 1794. " fördelade på fem prästgäll : G revbäck, Kyrkefalla , Skövde, Varola och Fågelås . Hjo socken hörde till Fågelås gäll i Vartofta härad . Inom häradet är två medeltida träkyrkor kända , näm­ ligen i H jo och Mofalla socknar. Litteratur Ortnamnen i Skaraborgs län (SOS) 7; l Lundahl, s 129. Källor och litteratur RA: Peringskiöld, IX , s 61; P E Lindskog 3, s 98; l Lundahl, s 132. \ .; ..../,. . Fig 46. Hjo gamla kyrka 1671, med långhus av trä . Efter teckning i J Peringskiöld IX, KB. The old church at Hjo, 1671, with its limber nave. After a drawing in J Peringskiöld IX, KB. Mofalla kyrka Socknen nämns 1257: in parochia Mothgofallum (SD l, s 383). Den nuvarande sockenkyrkan är uppförd av trä, troli­ gen på 1500-talet, ombyggd på 1730-talet, en enkel, rektangulär timmerkyrka utvändigt panelad och vitmå­ lad. P E Lindskog skriver vid 1800-talets början: "Mofalla kyrka af trä , är gammal och förfallen . Här är stapel, h vari hänga 2 klåekor." Den har säkerligen före- Kållands härad Häradets namn skrevs under medeltiden : Quaini (slutet av 1200-talet, SGL l , s 70). Häradet, som är beläget invid Vänern , består av en bred halvö samt några större öar bl a Kållandsö samt i söder en slättbygd väster om Lidan. Det hade under medeltiden enligt äldre västgötalagen 27 kyrkor, som tillhörde Sunnersbergs prosteri (PT 1546). Prosteriet omfattade sex prästgäll , nämligen Järpås, Raske by , Råda , Sunnersberg, Tådene och Örs­ lösa. Kållandsö tillhörde Läckö. Höra kyrka Socknen skrevs 1430 Hyrene (UUB:pg 9/8). Höra ingår numera i Järpås socken. Kyrkan har legat på en kulle invid Stommen Höra , den gamla prästgår­ den. Kyrkan , som var av trä , revs 1803. KÅLLANDS HÄRAD 53 gåtts av en medeltida träkyrka. Flera medeltida inventarier har bevarats: en madon­ nabild av trä från 1100-talet, ett processionskrucifix från 1200-talet samt en Kristus som smärtamannen från 1400-talet. Källor och litteratur ATA: Inv 1830; - P E Lindskog III, s 169; I Lundahl, s 133. Inom Kållands härad har två medeltida träkyrkor kunnat arkivaliskt beläggas: Höra och Uvered . Litteratur C J Ljungström, Kinnefjerdings och Kållands härader samt staden Lidköping. Lund 1871; S Friberg, Studier över ortnam­ nen i Kållands härad. 1938; l Lundahl, s 136. Genom äldre teckningar och anteckningar av Pering­ skiöld och Hadorph kan man bilda sig en rätt god upp­ fattning om denna gamla träkyrkas utformning (fig 47). Den bestod av ett 17 alnar (ca 10,2 m) långt, rektang- Fig 47. Höra gamla kyrka och klockstapel från sydost. Efter teckning i J Peringskiöld IX, KB. The old church and belfry of Höra from the southeast. Af­ ter a drawing in J Pering­ skiöld IX, KB. 54 V ÄSTERGÖTLAND ~ BOTHNSYLL M MÄQH (nU DÖ~~ BOIHN5YLL GAV(L l:'NUT o CD Fig 48. Höra gamla kyrka. Syllar med spår efter dörröppning, med skarvar och knu tning. Uppm A Roland 1921 och G Wiren 1984. The old church at Höra. Ground-ptates showing traces ofa doorway, with joins and comers. Sca/e drawings by A Roland, 1921, and G Wiren, 1984. ulärt långhus med ett lägre och smalare kor (8 alnar ­ ca 4 ,8 m - långt) i öste r. I söder fanns framför kyrkans enda ingång ett timrat vapenhus. Kyrkan var eljest spånklädd och med tak täckt av spån . Den vilade på en ste nfot. Den hade på södra sidan tre små, rektangulära fönster , två i långhusets vägg och ett i koret. Ä ven långhusets norra vägg hade ett fönster. Hadorph skriver omkr 1670: " Höran är en Iij ten trää­ kyrkia, spånt uthan på. Dher begrafves intet folck, har en medelmåttig Klocka , Gärzgård kring Kyrkiegår­ den ." Ullenius skriver om kyrkan (s 96): "Hörene är en liten trä-Kyrkia , belägen på en holma, hwilken uthaf twänne rinnande bäckar, som ut hi sud-ost samman- Fig 49. Höra ödekyrkogård med minnessten rest 1957. Foto L Hasselberg 1984. The deserted churchyard at Höra, showing commemo­ ralive stone erected in / 957. stöta , förorsakas. Alldrig hafuer här warit wandt att begrafwa någor lijk ; som ock sällan uthi Ufwerijd: utan thesse Soknar hafua theras wanliga grift-platzer på Hie rpåhs K yrkio-gård. " När den gamla träkyrkan revs 1803, blev virket åter­ använt vid uppfö randet av en manbyggnad vid Fager­ välle gård i Gillstads socken. Denna byggnad nedtogs 1921 , varvid man tillva ratog kyrkans sylla r (fig 48). Dessa bestod av kraftiga ekbjälkar, som i hö rnen sam­ manfogats genom knutning. En av sylla rna hade för­ längts genom ska rvning. Man kunde också fastställa ingångens bredd och läge i södra långhusväggen (fig 48). Väggbjälkarna ovanför syllen synes ha varit av furu och sammanfogades i hö rnen genom hakknutning. Uvereds kyrka Socknens namn skrevs 1330- 34 Ofruth (AC l , s 348) och kyrkbyn 1298 Offrud (SD 2, s 278). Den nuvarande sockenkyrkan ä r uppförd 1840 efter ritningar av J W Gerss. Den är belägen ca 400 m söder om en ödekyrkogård , där socknens äldre kyrkor skall ha haft sin plats. En medeltida träkyrka brändes av danska rna 1612. På en av sockenböndernas initiativ byggdes en ny trä- KÅLLANDS HÄRAD 55 En liljesten av sandsten , troligen ursprungligen från Höra kyrka, låg som trappsten vid manbyggnaden vid Fagervälle gård. På den gamla kyrkplatsen har rests en minnessten inom en inhägnad (fig 49). Stenen har följande inskrift : " Här stod Höra kyrka l till år 1882 l Orreslätts gi lle l reste stenen 1957". En kä llare , ca 15m från minnesstenen , har slaget valv av kalksten , som ursprungligen ska ll ha legat som golv i Höra kyrka. Källor och litteratur KB: Peringskiöld IX, s I II ; Ul/enius . s 96; SvK, V g l. s 291 samt s 529 ; l Lundahl, s 138. Fig 50. U ve reds gamla kyr­ ka. Efter teckning i J Pe­ ringskiöld IX , 167 1. KB . The old church at U ve red. After a drawing in J Pering­ skiöld IX, KB. kyrka 1647. Hadorph skriver om denna kyrka: " Ufree , äh r en Iij ten träkyrkia, gement målat. " l Peringskiö lds " Monumenta" finns en teckning av 1600-talskyrkan (fig 50). Den visar en liten , spånklädd timmerkyrka med medeltida planform , dvs ett rektangulärt långhus samt i öster ett smalare och lägre kor. Framför huvudingången i långhusets västra del står ett timrat vapenhus utan spåntäckning och med en rundbågig dörröppning. l 56 VÄSTERGÖTLAND väster ett brett men lågt torn, täckt av en åttkantig huv med spira. Samtliga tak är spåntäckta med undantag för vapenhusets, som förefaller vara täckt med bräder. Endast två fönster , båda stora, kvadratiska, är synliga på teckningen , ett i långhusets östra del och ett mitt på södra korsväggen. Tornet har på södra sidan en rek­ tangulär, liggande ljudöppning, i vilken man ser kyr­ kans klocka. Långhusets och vapenhusets gavlar kröns av små, snidade träspiror, tornet av en väderflöjel, troli­ gen av metall, i form av en tupp . Denna kyrka revs 1840. Detta tycks ha berott på "att Marks härad Häradets namn skrevs under medeltiden som nu Mark (SGL l, s 69, 74). Marks härad är beläget i landskapets sydvästliga del vid gränsen mot Halland. Det omfattar stora glest befol­ kade skogsområden . Häradet hade enligt äldre västgötalagen 24 kyrkor och utgjorde tillsammans med Ballebygd ett prosteri , Berghems prosteri (PT 1546) , med åtta prästgäll: Berg­ hem , Istorp , Kungsäter, Seglora, Surteby, Sätila , Torestorp och Örby. Fritsla kyrka Fritsla skrevs Frislom 1401 (SD ns l , s 14) och Friisla: sokn 1406 (SD ns l , s 553). Den nuvarande kyrkan i Fritsla är uppförd 1849 och invigd 1851. Den ersatte en träkyrka från 1600-talets början med takmålningar från 1735 av Sven Wernberg. En romansk dopfuntscuppa och ett rökelsekar har bevarats från den medeltida kyrkan , som också var en träkyrka. Vid en syneförrättning 1847 (RA) lämnades en kort­ fattad beskrivning av kyrkan, som man 1849 ersatte med en kyrka av sten . "Fritsla gamla kyrka, som enligt dess kyrkobok upp­ förts år 1618, är byggd af klufvet trädvirke, täckt med spån på brädbotten och såmedelst beklädd å yttre väg­ game, samt försedd med torn , deruti äro två klockor ; kyrkan ringaktades och att folket mera gick till Bägges­ led." En skriftväxling härom är bevarad från 1804, vari Bäggesledborna uppmanar invånarna i Uvered att bygga ett "Prydligare och mera värdigt Herrans tempel än närvarande ringa och oansenliga Trädhus". Källor och litteratur ATA: lnv 1830; RA: ÖIÄ skr 1839; l Lundahl, s 147; J Peringskiöld IX, s 111 ; Sv K, Y g I, s 317; P A Säve 1863, s 140; S Wilskman, 3, sp 246. Inom häradet har sex medeltida träkyrkor kunnat beläggas, nämligen Fritsla, Kinnarumma, Seglora, Skephult , Svänasjö och Tostared. - Kinnarumma hade under medeltiden en stavkyrka från vilken en stor del av väggplankorna tillvaratogs när en yngre träkyrka revs. Litteratur A Melander, Anteckningar om Marks och Bollebygds härader i Älfsborgs län. Göteborg 1913; J Andersson , Boken om Mark . Uddeho 1932; l Lundahl, s 152. varande kyrkan 56 alnar (ca 33,6 m) lång, tornet inbe­ räknadt , 14 dito (ca 9,4 m) bred och 6 dito (ca 3,6 m) hög, samt tornet 18 alnar (ca 10,8 m) högt. Kyrkan innehåller utom Choret 30 stolrum af SY, alnars (ca 3,3 m) längd hvardera jemte läktare , som kan rymma 46 personer. Den är försedd med 5 fensterlufter, men mörk och trång samt till väggar, tak och innanrede af röta så angripen, att den icke kan repareras. Dessutom har den sitt läge i en sluttning med en ganska inskränkt och oformlig kyrkogård deraf en del är af sank beskaf­ fenhet." Källor och litteratur RA: ED Konseljakt 1847 17/7; A TA: lnv 1830; l Lundahl s 155. MARKS HÄRAD 57 Fig 51. Kinnarumma stavkyrka. Planka av ek med vinkelformig ränna vid ena kanten. Efter E Ekhoff. Kinnarumma stave church. Oak plank with angled guller along one edge. Kinnarumma kyrka Kinnarumma socken strax söder om Borås, är annexför­ förbindelseled mellan det inre Västergötland , de danska samling till Seglora socken. Socknen nämns första landskapen och västerhavet innebär att här funnits gången 1361 och skrivs då Kindarum (SD 8, s 24). Dess bebyggelse mycket tidigt. läge i Viskans dalgång, som i äldre tider var en viktig År 1912 revs socknens träkyrka från 1600-talet och Fig 52. Kinnarumma stavkyrka. Väggplankor tillvaratagna vid 1600-talskyrkans rivning 1912. Nu i SHM. Efter E Ekhoff. Kinnarumma stave church. Wall planks salvaged when the 17th century church was demolished in 1912. Now in SHM. ... l l 'l '! o 2M 58 VÄSTERGÖTLAND o 2M __J Fig 53. Kinnarumma stavkyrka. Väggplankor samt de l av dörromfattning. Efter E Ekhoff. Kinnarumma s/ave church. Wall planks and part of a door surround. ersattes med en modern kyrkobyggnad , uppförd av sten . Vid detta tillfä lle påträffades ett stort antal plan­ kor, som uppenbarligen tillhört en ä ldre träkyrka , troli­ gen socknens första , en stavkyrka. Den rivna 1600­ talskyrkan återuppsattes i Ramnaparken i Borås och tillhör nu Borås museum. Den hyser en stor del av museets kyrkokonst. Det tillvaratagna materialet Materialet från den äldre träkyrkan påträffades under golvet i den rivna kyrkan. De flesta plankorna låg med den rundade sidan nedåt direkt på marken . De äldsta plankorna var huvudsakligen av ek. Några av furu var så förmultnade att de ej kunde tillvaratagas. Det tillva­ ratagna materialet består av 45 delar, nämligen 13 vägg­ plankor, 2 portalplankor, l hörnplanka, 28 golvplankor samt l planka med vinkelformig utskärning. Med undantag för några av golvplankorna är materialet av ek. Trots att nära nog samtliga delar förändrats genom avkapning och nedbilning samt genom rötskador är deras ursprungliga funktion klarlagd. Hela materialet inköptes av Vitterhetsakademien och förvaras i Statens historiska museum (inv nr 14822). V äggplankorna Väggplankorna har alla med några få undantag plan­ konvex genomskärning (fig 51-54). Ytorna är jämna, vi lket tyder på att hyvel använts. Plankornas o lika längd beror på avkortning i samband med att de sekundärt inlades som golv. Intressant för väggens hopfogning är MARKS HÄ RAD 59 wa ..#la#la Fig 54. Kinnarumma stavkyrka . R e ko nstruktio n av vägg, geno mskärn ing. E fte r E Ek­ hoff. Kinnarumma stave church . Reconslruclion of wall, cross seClion. o Fig 56. Kinnarumma stavkyrka. Re ko n­ struktio n av hö rn . E fte r E Ekhoff. Kinnarumma stave church. Reconstruc­ lion of com er. 2M t11.r.·;- - -;····· --······ --- ···--r --···· ·' V&J· ~:t~~... ;:.::~~ :!.:'!'.........._........... . : ,,:.·.:.•: : : ~l : o o o Fig 55. Kinnarumma stavkyrka. Hö rn­ pla nka samt planka av o känd använd­ ning. E fter E E khoff. Kinnarumma stave church. Corner plank and a plank of indeterminate use. Fig 57. Kinna rumma stavkyrka. Re konstruktio n av dörröpp­ ning. Efter E Ekhoff. Kinnarumma stave church. Reconslruclion of doorway. . . '-----.L-·---·-·---·- ·- --·· ·--------L-- ---------·····-~ 60 VÄSTERGÖTLAND att plankorna har tre olika genomskärningar: med nåt i båda kanterna, med nåt i den ena och fjäder i den andra kanten samt med fjäder i båda kante rna. Sex plankor har avbladning upptill för att kunna inpassas i hammar­ bandet. Alla väggplankor bör ha haft sådan nedbilning, men de flesta ä r nu avtagna . Nedtill har flera av plan­ korna en markant förtunning samt två dymlingshål, vi l­ ket ger en aning om hur väggplankorna var förenade med syllen. Två av väggplankorna har på yttersidan spår av målad o rnering, vilke t ä r överraskande . På den ena är fortfa­ rande några o rnamentslingor synliga , en spiralranka mellan två parallella linjer. Den andra har tydliga spår av svart och rött , men ornamentiken är här ej klart skönjbar. Färgspåren ger en antydan om att dessa tidiga stavkyrkor pryddes inte endast med snidad o rnamentik omkring portaler och fönster utan även kunde förses med målad o rnamentik. Troligen har denna målning fått e rsätta tjärstrykningen , som knappast kunde för­ enas med målningen. Några spår av tjära finns ej heller på det bevarade materialet. stavkyrkans konstruktion Av det bevarade materialer framgår ganska klart hur stavkyrkan i Kinnarumma varit konstrue rad , åtmins­ tone vad väggarna beträffar. Däremot kan vi knappast dra några slutsatser om kyrkans sto rlek och planens utfo rmning. Som ovan nämnts är väggplankornas kanter i fle ra fall he lt oskadda, vilket innebär att deras sammanfognings­ teknik kan rekonstrueras . Om man undantar en planka , som skilje r sig från det övriga materialet genom sin tjockle k och genomskärningens kanter (se nedan) , finns 4 plankor med nåt i bägge kanter , 7 som har båda kante rna tillhuggna som fjäder och l planka som har nåt o 101'1 Fig 58 a . Rekonstruktion av den mede ltida träkyrkans plan. E Lagerlöf och G Wiren 1984. Reconstruction of the layout of the medieval timber church. i ena kanten , fjäde r i den andra . Härtill kommer en hörnplanka med två nåtar och en portalplanka med nåt i ena kanten. Väggen i stavkyrkan har av mate ria let att döma varit hopfogad som anges i fig 54, således med varannan planka med nåtar och varannan med fjäder. En av de grova plankor, som tillvaratogs vid riv­ ningen av 1600-ta lskyrkan var annorlunda utfo rmad och förmodas därför ha tillhört en annan , ä ldre stavkyrka. Den är betydligt tjockare än de övriga och har på båda sidor djupa nåtar. I genomskärning överensstämmer den helt med flera av plankorna från Hemse stavkyrka på Gotland , vi lket tyder på att den varit infogad i en vägg av samma konstruktion som dessa, nämligen med lös fjäder (fig 54) . Portalplankor Två portalplankor har bevarats, båda vänsterposter, vi l­ ket bör innebära att de härrör från två portaler. Båda plankorna är avtagna upptill , men urtagningen för över­ stycken visar porta löppningens höjd. Bredden ha r där­ emot måst rekonstrueras genom jämförelser med andra bevarade stavkyrkoportaler , t ex Hä llestad och Blom­ skog (fig 57). Datering E n dendrokronologisk undersökning av plankorna från Kinnarumma genomfördes 1981 . Den visade att stav­ kyrkan to rde ha uppförts på 1130-talet. Källor och litteratur RA: E D Konseljakter 1903 13/ 11 ( 1692) ; ATA: Inv 1830; Djurk/ou 1869, s 46; - E Ekhoff, s 215 ff (och där anfö rd litt) ; l Lundahl, s 157 ; C Markving, s 16 1. Seglora kyrka Seglo ra socken skrivs 1397 (omkr) : " in parochia Seglo­ rum" och kyrkbyn 1294 Sa:ghloner (SD 2, s 181). Den nuvarande , stora stenkyrkan i Seglora uppfördes efter ritningar av Adrian Pettersson 1903. I samband härmed nedtogs en äldre träkyrka, som överflyttades till Skansen i Stockholm 1916. Den återinvigdes på sin nya plats 1918. Denna kyrka, en spånklädd, rödmålad , tim­ MARKS HÄRAD 61 • f j :l" .. .. .L·••• ••• '": ••• ••, - . • • • • • •••• • ·~ • • •• • • .•• •• • • •• ••• ·• • • • • • • • . • • • •• •·.' •• • •• • •· • • • r\ ••• • • .• • n. ·· -· · · · ····· .............. ... ....... ....... ··- ........... ..... ······· ..... . v ·.~"''<• ,-, /' ·:"' .J c:~J> ' /l( , ., \: . . , ·.l ' ,l' . l ' o -. l } \ .l ( -­ l ' ,> Fig 58 b. Seglora kyrkas grund efter 1700-talskyrkans nedtagning 1916. Den medeltida träkyrkans grund väl synlig. Efter S Wallin . Foundations ofSeglora Church after the 18th century church was dismant/ed in 1916. The foundations ofthe medievallimber church are e/ear/y visible. rad kyrka , hade uppförts 1729. Den hade föregåtts av en likaledes timrad träkyrka från 1600-talet. Den äldsta kända kyrkan i Seglora, troligen en medeltida träkyrka , ödelades genom en brand på 1500-talet. I samband med 1700-talskyrkans nedtagning och flyttning till Skansen framgrävdes grunden till en äldre, medeltida träkyrka (fig 58). Av grunden framgår, att kyrkan haft en ordinär medeltida planform med ett Skephults kyrka Socknens namn skrevs under medeltiden Skipolta (1419 SD ns 3, s 465). Den var enligt PT 1546 annex till Seglora. Den nuvarande kyrkan är uppförd av trä 1844 i ny­ klassicistisk stil. Tornet i väster är krönt av en tidstypisk lanternin . Denna kyrka föregicks av en mindre träkyrka på samma plats . Det är ovisst, när denna tillkom. I ett syneprotokoll från 1841 (i ED konseljakter 1844) rektangulärt långhus och ett smalare, nästan kvadratiskt kor. Måtten var: 7,5 x 5 m samt 3,3 x 4 m. Källor och litteratur ATA: Inv 1830; S Wallin, Seglora kyrka på Skansen. Stock­ holm 1918; - Densamme, Seglora träkyrka. Fr Borås 1956; M Olsson , Seglora kyrkas flyttning till Skansen. Rig 1918; Seglora sockens historia. Borås 1966; l Lundahl, s 158. antecknades följande om denna träkyrka: "Skephults gamla träkyrka är Tjugosju alnar (ca 16,2 m) lång, Tretton och en fj erdedels dito (ca 8 m) bred och fem och en h alf dito (ca 3,3 m) hög ifrån sten- till takfoten , och innehåller två stolrader och två läktare, deruti kunna rymmas omkring Tvåhundra personer. Den är försedd med endast fyra fönster på ena sidan och i koret samt två gluggar å gaflen vid läktaren , hvaraf följer att den saknar tillräckligt ljus. Till tak och golf är kyrkan så 62 V ÄSTERGÖTLAND förfa llen att den icke utan en högst betydlig förbättring kan längre begagnas , hvarförutan den i förhållande till folkmängden i Socknen är för liten. Dess ålder uppgif­ ves till femhundra år, och finnes en anteckning med rödkrita å ena hammarbandet , enligt hvilken den skulle vara byggd år 1340. - Klockstapeln hvari hänga två klockor , är uppförd år 1725, men nu af ålder och röta så förfallen, att den måste genast ombyggas. - ... För­ samlingens ledamöter, efter h vad nu kändt är , bekostat Kyrkans och predikstolens målning år 1770, läktarens Svänasjö kyrka Svänasjö ingår sedan 1500-talets mitt i Örby socken. Socknens namn skrevs 1540; Swenasiö (Skjb) och har namnet efter gården Svenasjö, socknens gamla präst­ gård. Kyrkan omtalas 1540 och i ett inventarium 1583 nämns " Swena siö itt Capeli t il Örby". Svänasjö nuvarande kyrka är uppförd av trä 1934 efter ritningar av Sigfrid Ericson. En äldre , troligen medeltida träkyrka var belägen vid gården Svänasjö vid Svänasjön några kilometer sydväst om den nuvarande kyrkan. När den gamla träkyrkan övergavs vet man ej med säkerhet. A Melander skriver 1913 om den gamla kyrkplatsen: "Kyrkogårdsmuren finns ännu, fast naturligtvis nedra­ sad på åtskilliga ställen , men några gravstenar finns här inte. Inga murar efter den gamla kyrkan finns ovan Tastareds kyrka Socknens namn skrevs 1488 Tosteredh (RA: C 24, fol. 3). Den nuvarande kyrkan i Tostared är byggd av trä , troligen på 1600-talet, med undantag för tornet, som uppfördes 1824. Kyrkan har en dopfunt från 1200-talet, vilket innebär att här fanns kyrka redan vid denna tid, säkerligen en träkyrka. P A Säve skriver om träkyrkan i Tostared: " Den nuvarande Kyrkan af träd , ansågs år 1828 för urgammal och uppgafs wara 15Y. aln (ca 9 m) lång 11 alnar (ca 6,6 m) bred och 6 alnar (ca 3,6 m) hög, choret 6 alnar (ca 3,6 m) långt och lika bredt som Kyrkan . Nu hade hon 3 sidig altarvägg och torn det sednare från 1824. Till sitt målning 1780, en ny altartafia 1808 samt den senares tillökning med förgyllda lister år 1811." Bland de bevarade medeltida inventarierna märks en dopfunt, daterad till 1300-talet, ett märkligt krucifix samt en mässhake från 1400-talet. Källor och litteratur ATA: Inv 1830; RA: ED konseljakter 1844 7/3;- Bexe/1 II , s 9; l Lundahl, s 158. jord. I skogarna finns ännu spår efter gamla broar över mossar och kärr, där kyrkvägen skall ha gått. Kommi­ nisterbostället Gundbo hade sin utfartsväg i riktning mot Svenasjö kyrka. " Ödekyrkogården omges fortfarande av en stenmur, som dock till vissa delar synes ha omlagts i sen tid. Några stenar kan iakttagas i markytan , där träkyrkan legat , men kan ej med säkerhet sägas vara grundstenar till kyrkan . Kyrkogården är relativt igenvuxen av lövsly. Källor och litteratur ATA: lnv 1830; A Melander, Anteckningar om Marks . .. , s 105; S Block , Örby pastorats äldre kyrkor. Jul Gbg 1933; l Lundahl, s 159; G Markving , s 177. yttre uppsnyggad hade hon dock ännu omåladt innan­ rede. Inre taket var platt och öfver läktaren högre än i Kyrkan och afståndet emellan läktarens bröstning och framkyrkans tak war endast en fot , hvadan blott de i främsta bänkarne sittande kunde med ögat förnimma hvad som i Kyrkan förehades. Altarprydnad och pre­ dikstol samt öfriga inventarier icke anmärkningsvärda." Källor och litteratur ATA: P A Säve 1862; Bexe/1 II , s 25; J A Johansson, Tastareds kyrka genom tiderna. Halmstad 1945; S A Hallbäck ! , s 182; G Markving , s 184; l Lundahl, s 160. REDVÄGS HÄRAD 63 Redvägs härad Häradets namn skrevs under medeltiden Redva::gh (slu­ tet av 1200-talet, SGL l , s 70). Häradet är beläget mitt i landskapet mellan Kinds härad i söder och Vartofta härad i norr. Det tillhör Älvsborgs län. Bebyggelsen är koncentrerad till Ätrans båda dalgångar. Både i norr och söder hade häradet under medeltiden en annan omfattning än nu. Häradets namn syftar på att " ridvägen", den viktigaste förbindel­ sen söderifrån till de västgötska slättområdena, gick fram här. Häradet hade under medeltiden enligt äldre västgöta­ lagen 24 kyrkor och tillhörde i kyrkligt hänseende Bjättlunda kyrka Bjättlunda socken, som nu ingår i Timmele , skrevs på medeltiden Ba::rghlwndha (UUB:pg: 1473 18/11). Vid Bjättlunda by fanns ännu på 1860-talet synliga lämningar efter en kyrka. I Timmele kyrkas arkivalier står följ ande antecknat från 1700-talets början (enl G Markving): " I förra tider har här också varit tvenne andra annexer till , Vång och Bjättlunda, begge träkyr­ kor, som berättas, efter folket ej kunde med att hålla dem vid makt, vara bortsålda till Säby och der på Herre­ gården upsatta . Bogårdsmuren står ännu kvar i Vång, vester om byn ned under liden ... Sammalunda synes även idag endera efter den andra kyrkan , Bjättlunda , därtill ock varit om det % hemman som ännu kallas Gullereds kyrka Socknen nämns första gången 1330 och skrevs då " in Gullarydde" (SD 4, s 152) och 1540 Gwllarydh (Skjb). Den nuvarande kyrkan i Gullered uppfördes 1844 av sten med absid i öster och torn i väster. Den ersatte en gammal träkyrka, till sina äldsta delar troligen medel­ tida . Denna såldes till ett ladugårdsbygge, då den nya kyrkan stod färdig. Följande äldre anteckningar ger viktiga upplysningar om träkyrkan: Rhyzelius skriver: "Gullered , annexa , e ller Redkyr­ kia, af å lder bygd af träd, blef aldeles ombygd år 1685 Åsarps prosteri, som också omfattade Frökinds härad. Här fanns fem prästgäll : Blidsberg, Böne, Hössna , Tirn­ mete och Åsarp. Sex medeltida träkyrkor är kända från fem socknar i Redvägs härad : Bjättlunda (Timmele sn) , Gullered, Kinnared, Kölingared , Strängsered och Vång (Timmele sn). Litteratur C J Ljungström , Redvägs härad med staden Ulricehamn. Fal­ köping 1861 ; Ortnamnen i Älvsborgs län (SOÄ) 10; l Lundahl, s 167. Stommen i Bjättlunda. Berättas jämväl att för kort tid sedan skall in uti ett fähus i Jutegården legat en sten, vilken varit brukad till funt uti samma kyrka, ändock man efter noga sökande ej kan få denna sten igen ... Vart klockorna , kalkar, och annat, som dessa kyrkor ju månde ägt, tagit vägen, derom finns alls ingen underrät­ telse. " En minnessten har rests på den gamla kyrkplatsen i Bjättlunda by. Källor och litteratur Raä: Fornminnesinv; l Lundahl, s 168; G Markving, s 327. och med mycket wackert innandöme försedd . Är på en backe belägen jämte landsvägen åt Jöneköping, theren gästgifwargård af samma namn ligger. " Inv 1830: "Gullered kyrka är byggd af träd , om tiden för dess anläggning finn as inga anteckningar: af Kyr­ kans räkenskaper och Socknestämmo Protocoller in­ hämtas att den 1805 undergått en betydelig reparation och blifvit tillbyggd, hvarigenom den nu är ljus och rymlig. Kyrkans innanrede har vid förenämnda tid blif­ vit förfärdigad t , och år 1818 är hon målad utan figurer." Innan träkyrkan revs 1844 gjordes en syneförrättning, 64 VÄSTERGÖTLAND vars protokoll insändes till ÖIÄ (i ED Konseljakter 1843): " Besigtningen företogs och fanns kyrkan bestå af en 30 alnar (ca 18m) lång, 14 alnar (ca 8,4 m) bred och 7 alnar (ca 4,2 m) hög trädbyggnad af gran och furutim­ mer på stenfot, som, i anseende till markens sluttning, wid ena gaflen är en half och wid den andra eller östra gaflen en och en half aln hög. Kyrkan är täckt med bräder och derofvanpå spån, samt byggningen fodrad dels med bräder och dels med spån. Den skall vara byggd för så lång tid tillbaka att ingen minnes när sådant skett och ej heller lemnar någre kyrkans räkenskaper eller anteckningar derom upplysning. Den är belägen på en lös och till omfånget inskränkt sandkulle, som nära kyrkans ena sida bildar en tvär brant. Spånbekläd­ naden såväl å tak som wäggar fanns wara rutnad samt timret i wäggarne på flera ställen af ålder murknadt. Kinnareds kyrka Nu ingående i Hössna socken. Socknens namn skrevs 1473 " Kyndarydz sokn" (UUB: pg 8/11). År 1554 beslöts att socknens kyrka skulle "avläggas", vilket innebar att socknen fördes till Hössna. Enligt uppgifter i C J Ljungströms bok om Redvägs härad , skall den ha varit en träkyrka. Kölingareds kyrka Socknens namn skrevs 1360 " Kylwingared" (RA: pg, 10/7). Den nuvarande kyrkan har tillkommit under olika byggnadsetapper. Västra delen av långhuset skall ha tillkommit omkr 1720 (denna del av trä) , medan östra delen , av sten, skall ha uppförts 1763 . Tornet i väster är från 1800-talet. Strängsereds kyrka Socknens namn skrevs 1335 Stnengxrydh (SD 4, s 432). Den nuvarande kyrkan i Strängsered är byggd 1671. Det är en timmerkyrka , bestående av långhus med torn i väster samt ett tresidigt avslutat kor i öster. Timmer- Takresningen bräcklig och wacklande så att den näppe­ ligen tål påläggning af nytt tak af bräder och spån, än mindre af tegel. Sacristian utgjordes av en utbygnad af träd täckt med bräder. Invändigt fanns kyrkan i nogor­ lunda stånd, bänkarne oljemålade, men wäggarne, utan någon beklädnad å det skrädda timret, wore strukne med limfärg. - Klockstapel af träd på 12 alnars afstånd ifrån kyrkan är äfwen i ett ganska förfallet tillstånd. Deri finnas twänne klockor, deraf den ena är något sprucken." Källor och litteratur RA: ED Konseljakter 1843, 8/4; ATA: Inv 1830. - Snabbinv 1921 ; - E B Lundberg, Några utgrävda kyrkoruiner. YgFT 1942; G Markving, s 306; l Lundahl, s 172. Några medeltida inventarier, som med säkerhet kan tillskrivas Kinnareds kyrka, har ej bevarats. Källor och litteratur Raä: Fornminnesinv;- C J Ljungström, Redvägs härad, s 60; l Lundahl, s 174. Det är troligt att den medeltida kyrkan i Kölingared var av trä. En dopfunt från 1100-talet tyder på att här fanns en kyrka redan vid denna tid . Källor och litteratur ATA: Inv 1830; l Lundahl, s 174. väggarna täcks av en vitmålad panel (fig 59). Den medeltida kyrkans utseende är okänt. Den blev "aflagd" 1554. Med största sannolikhet var det en trä­ kyrka. Trots kunglig order vägrade dock sockenborna i REDV ÄGS HÄRAD 65 ( l Fig 59. Strängsereds kyrka, uppförd 1671. Den medeltida träkyrkan "avlagd" 1554. Efter teckning av E W en nerblad 1895. Strängsered Church, erected in 167/. The medieval timber church abandoned in 1554. After a drawing by E Wennerblad, 1895. Strängsered att riva sin kyrka. Den underhölls i stället väl och ersattes 1671 med en ny träkyrka , den nuva- rande. Några medeltida inventarier har ej bevarats. Vångs kyrka Byn Vång (1409 SD ns 2, s 159 Vang) är numera delad mellan Timmele och Dalums socknar. Den större delen av byn , kallad Övre Vång, ligger i Timmele socken. I denna by skall under medeltiden ha funnits en träkyrka . (Se beskrivning av Bjättlunda kyrka ovan). En minnessten har rests på platsen för den gamla träkyrkan . Källor och litteratur ATA: Inv 1830; l Lundahl, s 175; G Markving, s 324. Källor och litteratur Raä: Fornminnesinv; l Lundahl, s 172; G Markving, s 327. 66 V ÄSTERGÖTLAND Skånings härad Häradets namn skrevs på 1200-talet: Skanungshrened (slutet av 1200-talet, SGL l , s 70) Häradet är beläget i landskapets mitt med huvudorten Skara i centrum. Det hade under medeltiden en annan omfattning, vars grän- ser nu är svåra att fastställa. Bl a ingick Als härad fram t i Il 1460-talet (se detta härad) . Inom häradet torde under medeltiden ha funnits ca 20 sockenkyrkor. Elva av dessa hörde till Saleby prosteri under fyra prästgäll : Saleby , Vånga, J ung och Synnerby (PT 1546). De övriga socknarna var till största delen '.' ... •. l Härjevads kyrka Socknen skrevs 1397 Hariowath (DRA:pg, 15/2). Den nuvarande kyrkan, uppförd av sten, stod färdig 1915. Den föregicks av en liten träkyrka (fig 60, 61), som nu är återuppförd i Skara museipark. Denna kyrka, byggd 1745 och målad 1798, hade i sin tur föregåtts av en träkyrka från medeltiden av okänd prebenden till Skara domkyrka. Endast en medeltida träkyrka är känd från häradet , nämligen Härjevad. Det är naturligt att man i detta härad med biskopssätet i Skara som centrum , tidigt började uppföra kyrkor av sten. Litteratur L Linnarsson , Bygd, by och gård . Gammal bygd och folkkul- tur i Gäsene, Lask e och Skånings härader. Lund I 940; Ortnamnen i Skaraborgs län (SOSk) 10; l Lundahl, s 177. Fig 60. Härjevads kyrka från syd- ost. Efter teckning av E Wenner- blad 1887. Härjevad Churchfrom the south east. After a drawing by E Wennerblad, 1887. storlek och utformning. Från denna kyrka har bevarats en dopfunt från 1100-talet med figurframställningar. Källor och litteratur ATA: Inv 1830. - Snabbinv 1918; - E Fischer , Härjevads kyrka fö rvärvad ti ll Skara museum . Rig, 3, 1920; S A Hallbäck II , s 288; l Lundahl, s 180. V ADSBO HÄRAD 67 Fig 61. Härjevads kyrka , södra fasaden , före flyttningen. Foto i Skaraborgs länsmuseum 1921. Härjevad Church, south front, before relocation. Photograph in the Skaraborg County Museum, 1921. Vadsbo härad Häradets namn skrevs på 1200-talet: Wazboo (1278 SD l , s 535, avskr). Vadsbo är landskapets nordligaste härad och gränsar i norr till Värmland och Närke. Det är till arealen Västergötlands största härad, men var under medelti- den ännu något större , eftersom Södra Råda socken, som nu tillhör Värmland, räknades hit. Enligt äldre västgötalagen hade häradet vid denna tid 53 kyrkor. Häradets socknar hörde till Odensåkers prosteri (PT 1546) och var fördelade på 19 prästgäll: Amnehärad , Berg, Björsäter, Bällefors, Ekby, Flistad, Fredsberg, Fägre, Hassle, Hjälstad , Horn , Hova , Lyrestad, Odens- åker, Ransberg, Torsö , Ullervad, Undenäs och Väring. Häradet har, främst i norra delen , stora skogar, vilket innebär att träkyrkornas antal här är större än i övriga delar av landskapet. E lva medeltida träkyrkor är kända: Berga, Björkäng, Bäck, Fagerlid , Finnerödja (Rörans kapell) , Halna, Hundakulla , Skaga kapell , Undenäs och Älgarås. Den sistnämnda kyrkan är fortfarande i bruk. Litteratur Ortnamnen i Skaraborgs län (SOSk) 7; l Lundahl, s 197. 68 V ÄSTERGÖTLAND G rt p~IL. D"=--R- - '------------- - ..-- Fig 62. Berga gamla kyrka från sydost. Efter teckning i Peringskiöld IX. KB. ,· • The old church of Berga f rom the southeast. After a drawing in J Peringskiöld IX, KB. Fig 63. Björkängs kyrka (F redsberg socken) samt klockstapel från sydost. Kyrkan revs omkr 1870. Efte r teckning i Peringskiö ld IX. KB. Björkäng Church (Paris h of Freds berg) and belfry from the southeast. Church demolished c. 1870. After a drawing in J Peringskiöld JX, KB. r ____ [ -- VADSBO HÄRAD 69 Bergakyrka Socknen nämns första gången 1360 och skrevs då Bergha; 1502 Biaergha (RA: D 12 fol 143). Den har namn efter kyrkbyn, som enligt jordeboken 1566 hade 5 hela hemman och l torp. Den nuvarande kyrkan är uppförd av sten vid 1600­ talets slut, i en enhetlig senkarolinsk stil. Den hade föregåtts av en liten träkyrka, byggd av liggande timmer med vapenhus och takryttare i väster. Denna är avbildad hos Peringskiöld (fig 62) omkr 1671. Teckningen visar en rektangulär timmerbyggnad utan särskild utvändig kormarkering. Den hade på sydsidan tre fönster, av vilka två stora, rektangulära , samt mellan dem ett litet, högt sittande, som förefaller att vara ursprungligt. På östra sidan fanns en liten fönsteröpp­ ning nära norra väggen. Möjligen kan detta fönster ha tjänstgjort i ett sakristiutrymme, som kan ha haft sin plats här. Det likaså timrade vapenhuset var uppfört framför kyrkans troligen enda ingång i långhusets södra vägg nära västväggen. Den låga, raktäckta dörröpp­ ningen i vapenhusets sydvägg stängdes med en järnbe- Björkängs kyrka Björkäng ingår i Fredsberg socken (PT 1546). Socknen nämns ej i medeltida källor, men i Skjb 1540 talas om "Byr(k)engz kyrkies upbördh" och om prästgården "Stompnen i Byrkängh", vilket allt tyder på att här fanns kyrka under medeltiden. I Peringskiölds "Monumenta" avbildas en liten tim­ merkyrka (fig 63) bestående av ett rektangulärt lång­ hus , ett smalare, i öster synbarligen tresidigt avslutat kor samt ett likaså timrat vapenhus framför ingången i långhusets södra vägg. De på teckningen synliga fyra fönstren är alla stora, rektangulära, två i långhuset och två i koret. De förefaller ha upptagits eller förstorats i senare tid. Vapenhuset har en rundbågig ingång i söder. Dess tak täcks med bräder, medan både koret och lång­ huset synes ha varit täckta med spån. Långhuset hade enligt teckningen takprydnader både i öster och väster i form av snidade ringkors, medan vapenhusets södra nock kröntes av en tornliknande prydnad. Strax väster om kyrkan stod en stor klockstapel med öppen klock­ bock täckt av en spånklädd huv, krönt av ringkors och små tornprydnader av trä. Vid en syneförrättning antecknades följande om trä­ slagen dörr. På östra sidan hade vapenhuset en liten ljusglugg. Vapenhuset synes ha haft brädtak, medan kyrkan i övrigt hade spåntak. Takryttaren över kyrkans västra nock täcktes av en spånklädd huv, krönt med två rikt snidade ringkors . Ett liknande kors var också place­ rat över kyrkans östra taknock. Det är ovisst om denna relativt blygsamma takryttare kunde härbärgera kyr­ kans klocka. Någon klockstapel bredvid kyrkan har dock ej avbildats. Några medeltida träskulpturer har bevarats; en madonnabild från omkr 1200, en Johannes Döparen från tidigt 1400-tal samt bilder från ett helgonskåp näm­ ligen S Birgitta och S Erik. Källor och litteratur KB : Peringskiöld IX, s 23; - N Forsell , Hassie pastorat och Hassie rörs kommun. Mariestad 1968; R Lanner, Madonnan i Berga, i: Jul Sk 1930; I Lundahl, s 202. kyrkan, som då var förfallen och skulle rivas (RA: ED Konseljakter 1866): "Björkängs nuvarande kyrka är byggd på en slät plan af timmer med brädfogning och rödfärgad under tegeltak. Den håller 76 fot (ca 23 m) i längd, 25 fot (ca 7,5 m) i bredd och 11 fot (ca 3,3 m) i höjd samt är ursprungligen uppförd på stenfot, som dock numera , i anseende till markens wattensjuka beskaffenhet , sjunkit undan , så att kyrkan synes med syllarna liksom hwila på sjelfva marken. Tornet består af resvirke med brädbeklädnad samt är försedd med Tornspira. Wid kyrkans westra gafvel finnes ett så kallat wapenhus likaledes af reswirke med brädbeklädnad, ehuru uti ett i hög grad förfallet skick. För öfrigt synes kyrkan , som skall wara nybyggd för flera hundra år sedan utan att tiden derför kan närmare bestämmas , wara utmärkt wäl underhållen. Den har i senare tider blifvit reparerad: år 1833 för en kostnad af ettusentre­ hundrafemtiotvå riksdaler 42 skillingar, derwid wäg­ garne blefwo understödde med nödige pilastrar. - Sjelfva kyrkan innehåller 40 stolbänkar, hvardera rym­ mande blott sex personer. Kyrkans plan äfvensom den­ samma omgifvande kyrkogård lider, på sätt ofvan är 70 V ÄSTERGÖTLAND nämndt af watten, som i sednare tider lärer ökats sedan den närbelägna Göta kanal blifvit färdig, så att icke allenast kyrkan i följd häraf sjunkit utan ock kyrkogår­ den ej kan begagnas till begrafningsplats, hwadan moderförsamlingen i Fredsberg måst upplåta plats å sin kyrkogård till begrafwande af lik från kapellageL" Bäcks kyrka Socknen nämns första gången 1397 och skrevs då Bcek (BSH 2 nr 21, s 48). Den nuvarande kyrkan är en enkel salkyrka med tresidigt kor och e tt lågt torn i väster uppförd av sten 1749. Denna kyrka föregicks av en träkyrka , avbildad i Peringskiölds Monumenta (fig 64) . Teckningen visar en liten kyrka med medeltida planform, ett rektangulärt långhus samt e tt lägre och smalare kor. På långhusets södra sida framför kyrkans enda ingång står e tt vapen­ hus. Tre fönster är synliga på teckningen , ett re lativt stort , rektangulärt i långhusets södra vägg nära östväg­ gen , samt två mindre , långsmala i kore ts södra vägg. Ingången till vapenhuset är rundbågig och stängs med ( Denna lilla träkyrka , som en gång var annexkyrka till Fredsberg, revs först omkr 1870. Källor och litteratur ATA: lnv 1830; RA : ED hand11866, 19/6; KB: J Peringskiöld IX, s 25; l Lundahl, s 202. en dörr med järnbeslag. Både långhuset och koret täcks med liggande bräder (eller spån) medan vapenhuset är täckt med stående bräder. Gavlarna över långhuset och koret kröns med enkla kors. Nordväst om kyrkan stod en öppen klockstapel, täckt med en spånklädd huv. I den nuvarande kyrkan finns fle ra medeltida inventa­ rier , som en gång hört till den lilla träkyrkan , en Madonnabild från 1100-ta let och en dopfunt av täljsten från 1200-talet. Källor och litteratur KB: J Peringskiöld IX, s 25; Skara: S Wilskman 3, sp 164 ; - SA Hallbäck III, s 259; l Lundahl, s 203. Fig 64. Bäcks gamla kyr­ ka och klockstapel från sydväst. Denna träkyrka revs i samband med den nuvarande kyrkans upp­ förande 1749. Efter teck­ ning i Peringskiöld IX. KB . The old church and belfry at Bäck, from the southwest. This limber church was demolished when the present church was built in 1749. After a drawing in J Peringskiöld IX , KB. Fagerlids kyrka Ingår nu i Hova socken. Socknens namn skrevs 1544 Fagerlijd (Almquist , Lokalförv 3, s 191). Nämns ej under mede ltide n , me n upptages som självständig soc- ken i bl a jo rdeböcke rna på 1500-tale t. Följ ande anteckningar o m kyrkan finns i Skara stiftsbibliotek: " En kyrka af trä ha r fordom stått på en högd , Y, mil s . v. från H ofva, hvilke n he tat Fagerlid , och synas litet Fig 65. Finnerödja gamla kyr- ka och klockstape l. Kyrkan nedtogs 1763 , då den nuva- rande kyrkan av sten uppför- des. Efter teckning i Pe ring- skiö1d IX. KB. The old church and belfry at Finnerödja. The church was taken down in 1763, when the present stone church was bui/1. After a drawing in J Peringskiöld IX. KB. Finneröd j a kyrka Hova socken var unde r mede ltide n me r ä n dubbe lt så stor och omfattade även nuvarande Finnerödja socken, som fö rst på 1700-ta let blev självständig. Finne rödj a nuvarande kyrka är uppförd av ste n 1763. Dess fö regångare var e n liten träkyrka med takryttare , avbildad av Peringskiö ld (fig 65). Den hade rektangu- lä rt långhus, ett ovanligt långt , rakt avslutat kor samt ett lite t timrat vapenhus framfö r ingången på långhusets södra sida. E ndast två små kvadratiska fönste r , e tt i korets södra och ett i långhusets södra vägg, hade kyr- VADSBO HÄRAD 7 1 rudera där Kyrkbalken varit och tomtstenarna efter huset. D e n (sockne n) bestod af 6Y. hemman och kallas än i Jorde boke n : Fagerlids Sockn ." Källor och litteratur Skara: Carlmarks saml nr 37. s 15; - l Lundahl, s 205. kan e nligt teckningen. Väster om kyrkobyggnaden stod en öppen klockstapel. Troligen hade denna timmerkyrka tillkommit vid 1600-ta le ts bö rja n , men den uppvisar stor likhet, i plan- form och utformning, med de n nä rbe lägna , välbevarade medeltida timmerkyrkan i Tångeråsa. Då den nya kyr- kan byggdes 1763 skall träkyrkan ha sålts till "en von Döbeln på Bärestact i Nerike, de r hon ännu ska ll vara manbyggnad." (P E Lindskog). 72 V ÄSTERGÖTLAND Finnerödja socken, Rörans kapell I Finnerödja socken, som under medeltiden hörde till Hova , skall ha funnits ett litet träkapell , vars grundste­ nar delvis bevarats. Detta kapell skall ha föregått den träkyrka, som uppförts i Finnerödja på 1620-talet. Halna kyrka Halna socken skrevs 1440 Halnadha (RA: pg: 14/2) . Den nuvarande kyrkan i Halna är en stor, nygotisk anläggning från 1895. Den föregicks av en liten trä­ kyrka, som var belägen några hundra meter väster om den nuvarande. Den gamla kyrkogården finns kvar (se nedan). I Peringskiölds Manumenta finns en teckning av den gamla träkyrkan. Den visar kyrkan från sydväst vid tiden omkr 1670 (fig 66). Av teckningen framgår att träkyrkan har en normal medeltida planform; ett rek­ tangulärt långhus samt i öster ett troligen nästan kvad­ ratiskt , något smalare, men nästan lika högt kor. På södra sidan framför kyrkans huvudingång finns ett tim­ rat vapenhus. Kyrkan är både till tak och väggar spån­ klädd, med undantag för vapenhuset, vars timrade väg­ gar står bara. Endast två fönster är synliga på teck­ ningen, ett spetsbågigt i långhuset nära västra väggen och ett rektangulärt , något mindre, i koret. Långhuset bör dock ha haft ännu ett fönster , troligen placerat strax Källor och litteratur KB: Peringskiöld IX, s 9, 10; - P E Lindskog, 4, s 146; S Rönnow, Finne rödja. E n socken i Västergötland. Sthlm 1944. öster om vapenhuset. Ingången till vapenhuset är rund­ bågig och stängs med en järnbeslagen dörr. Sydost om kyrkan låg en hög, öppen klockstapel, täckt med en spånklädd huv, krönt med en liten spira . - Placeringen av kyrkans ingång med vapenhus mitt på södra långhus­ väggen är ovanlig , men förekommer t ex i Älgarås, som daterats till1460-talet. En dopfunt av täljsten från 1100­ talet tyder på att socknen hade en kyrka, kanske en stavkyrka , redan vid denna tid. P E Lindskog skriver vid 1800-talets början: " Halna kyrka vid Halna By, en åttondedels mil från sjön Wiken, är byggd av moget furutimmer med korbyggnad eller så kallad flygel på norra sidan. - Åt denna kyrka har Biskop Brynolf Gerlaksson år 1487 gifvit särdeles friheter e ller frihetsbref." Av fotografier (fig 67-70) tagna strax före rivningen 1895 framgår även att kyrkan genomgått betydande för­ ändringar sedan 1600-talet. En korsarm har tillfogats på norra sidan, varigenom kyrkorummet utvidgats betyd- Fig 66. Halna gamla kyrka och klockstapel från syd­ väst. Efter teckning i Pe­ ringskiöld IX. KB . The old church and belf ry of Halna, from the south­ west. After a drawing in J Peringskiöld IX, KB. VADSBO HÄRAD 73 Fig 67. Halna gamla kyrka från sydväst , riven 1895. Foto i Skaraborgs länsmuseum 1894. The old church at Halna, demolished in /895, from the southwest. Photograph in the Skaraborg County Museum, 1894. Fig 68. Hal n a gamla kyrka från sydost 1894. Foto i Skaraborgs Fig 69. Halna gamla kyrka från norr 1894. Foto i Skaraborgs länsmuseum. länsmuseum. The old church at Halna f rom the southeast, 1894. Photograph The old church at Halnafrom the north, 1894. Photograph in in the Skaraborg County Museum. the Skaraborg County Museum. 74 VÄSTERGÖTLAND Fig 70. Halna gamla kyrka , interiör mot öster 1894. Foto i Skaraborgs länsmuseum. The old church at Halna, interior Iaoking east, 1894. Photograph in the Skaraborg County Museum. Fig 71. Takbräder från Halna gamla kyrka infogade i laduvägg Fig 72. Halna. Den gamla kyrkans plan . Uppm S Velin 1894. i torpet Nyängen i socknen. Foto L Hasselberg 1984. Ha/na. The old church, plan 1894. Roofplanks from the old church ofHa/na incorporated in the wall of a barn at Nyängen Farm in the same parish. VADSBO HÄRAD 75 ligt. Vidare har fönstren förstorats och klockstapeln byggts in . Kyrkogården är väl bevarad med mur på alla sidor (fig 67). Träkyrkans plan har markerats med resta ste­ nar (fig 73), vilka anger följande mått : Längd 20 m, bredd 5 m, norra korsarmen 7 x 7 m, vapenhuset 3 x 3 m (fig 72). Källor och litteratur KB: Peringskiöld IX, s 34; Skara: S Wilskman , 3, sp 608; ­ P E Lindskog 4, s 102; P A Säve 1862, s 162; SA Hallbäck III, s 279; l Lundahl, s 208. Rundakulla kyrka (nu Beateberg) Sockennamnet skrevs 1399 som nu Hundakuila (RA: pg 25/3) och 1540 Hunnakolla (Skjb) . En teckning i Peringskiölds Manumenta visar en ej namngiven träkyrka med senare påteckning "Beateberg el Tiberg" (fig 74). Beatebergs socken hette före 1889 Fig 74. Hundakuila (Bea­ teberg) gamla kyrka och klockstapel från sydväst. Efter teckning i Pering l l skiöld IX. KB. Hundakul/a (Beate berg), the old church Fig 73. Halna ödekyrkogård. De resta stenarna markerar trä­ kyrkans plan. Foto L Hasselberg 1984. Halna deserted churchyard. The standing stonesmark the lay out of the limber church. Hundakulla. Det är osäkert vilken sockenkyrka som avses, men den bör ha varit belägen i Vadsbo härad , eftersom de kyrkor, som finns avtecknade bredvid denna , är från detta härad. Teckningen visar en kyrka med klockstapel från syd- and belfry from the southwest. After a dra­ l __ ,lwing in J Peringskiöld IX, KB. 76 V ÄSTERGÖTLAND väst. Det är en liten träkyrka utan särskild markerad kordel , således en salkyrka. Märkligt nog har den enligt teckningen stående bräder eller väggplankor på södra sidan, medan de återges liggande på västra sidan. På sedvanlig plats framför ingången i långhusets sydvägg nära västra hörnet finns ett timrat vapenhus med rek­ tangulär, låg dörröppning. I kyrkans sydväggs östra del två till synes spetsbågiga, dubbla , smala fönster, som skulle kunna ha tillkommit under senmedeltiden. Kyr­ kan täcks av ett spåntak. Skaga kapell I Undenäs församling fanns fram till 1825 ett medeltida träkapell , uppfört i stavteknik. Kapellet återuppfördes 1957-58 på initiativ av landsantikvarien E rik Salven och professorn E rik Lundberg (fig 78). Om den ursprungliga kyrkan , en betydelsefull offer­ kyrka, kan hämtas rikliga upplysningar i prosten Ådahis beskrivning av Undenäs församling , daterad den 8 juli 1786. "Skagens Capell: l mil från Undenäs i nordnordost ej långt från sjön Unden , på frälsehemmanet Skagens egor belägen, är ett urgammalt Capeli och förmenas blifvit byggdt i Kristendomens första början; dess ovanliga byggnad samt den synnerliga och vidskepliga helgd , uti hvilken menigheten hållit denna kyrka a lla tider, lärer utan tvifvel tala för dess höga ålder, ehuru man eljest ej är till bevis häraf dokumenterad. " "Byggnaden är så mycket ovanligare, som väggarna bestå av (oläsligt) e ller upp- och nedstående sammanfo­ gade furuplankor , hvilkas ändar hvila och äro bundna ofvan och nedan uti urgropade stockar, som på gaflarna och tvärs öfver vid koret äro vid ändarne nedhuggna uti och binda hvarandra. Resningen ofvanpå är ganska hög till kroppåsen , hvarför ock taket är mycket stört och brant. Sjelfva kyrkan innehåller uti längd 9Y, aln samt i bredd 9Y. d:o; koret utgör i längden 5Y. aln , i bredd 4Ys d:o . Intill kyrkan är bygdt ett litet vapenhus mot vestra gafveln på södra sidan , tvenne små fönstergluggar, deraf den ena i kyrkan , den andra i koret , gifva kyrkan allt ljus hon eger. Med brädfodring har hon varit öfver a llt utantill förvarad och inuti på väggarna hvitmålad . Dess prydnader äro annars obetydliga." ­ " Omkring altaret är ingen stängsel e ller disk . Pre­ dikstolen ganska gammal af bräder hopfogad , utan mål­ ning och alla ornamenter. " - - "Stapel med en liten klocka utan a ll inskription är nybyggd straxt utanför Den inbyggda klockstapeln täcks av en spetsig, spån­ beklädd huv , samt har nära takfallet små, runda ljud­ gluggar, parvis ställda. Källor och litteratur RA: ED ko nseljakter 1877 2/3; ATA: P A Säve 1862; KB : Peringskiöld IX, s 22 ; l Lundahl, s 210. vapenhuset. I norr straxt utanför kyrkan är en källa , hvilken med sitt vatten skolat gjort många och synner­ liga kurer, hvarföre ock vatten blifvit därifrån långväga hemtadt. Dess vatten smakar annars som annat godt och friskt källvatten , som det ock i sig sjelft är. Uti denna källa hafva ock penningar blifvit offrade. Urmin­ nes har en synnerlig, men vidskeplig vördnad blifvit visad för denna kyrka , hvarföre ock , äfven från lång- Fig 75. Skaga kapell . Den ursprungliga predikstolen rekon­ struerad av P A Säve 1862. A T A. Skaga Chapel. The original pulpit, reconstructed by P A Säve in 1862. Fig 76. Skaga kapell (?) från sydost. Efter teck- ning av okänd konstnär troligen på 1700-talet. Fo- to i ATA. Skaga Chapel (?) f rom the southeast. After a drawing by an unknown artist, probably 18th century. Fig 77. Skaga kapell , rivet 1825. Rekonstruktionsteckning av P A Säve 1862. ATA. Skaga Chapel, demolished in 1825. Reconstruction drawing by P A Säve, 1862. V ADSBO HÄRAD 77 78 V ÄSTERGÖTLAND Fig 78. Skaga. Den nuvarande stavkyrkan och klockstapeln uppfördes 1957- 58. Foto T El gåsen. The existing stave church and belfry were erected in 1957-58. väga, liksom från närmaste orter blifvit hitskickade eller gifvits offer af sådana, som varit sj uka eller ock varit stadde i andra omständigheter. Dessa offer hafva ej alltid överlåtits i penningar , utan ock oftast i persedlar af hvarjehanda slag. Detta sednare har nu likvisst upp­ hört, ehuru det förra , fast i mycket mindre mån än förr , continuerar, och äro nu många menskor som, utan alla afsigter , skänka pengar till denna liksom till en annan kyrka." Den beskrivning av Skaga kapell , som prosten Ådahl lämnar 1786, kompletteras av P A Säve (fig 77) i hans berättelse till Vitterhetsakademien 1862 (ATA). Han fick sina uppgifter om det 1825 rivna kapellet av komminister A Nordlander i Ullervad. Av dessa fram­ går att den äldsta kyrkan på platsen skall ha varit upp­ förd av ek, medan den som revs 1825 skulle ha byggts av "svår kärnfuru och bestod af fyra 'klostolpar', resta i hörnen, flera korsbjelkar mellan dem och fyra 'fotträd ' e ller 'svillar' undertill. Väggarne utgjordes af på ända stående plankor och det spånlagda taket var, utom några tvärbjelkar , invändigt öppet till kroppåsen. Golf- vet bestod af grofva plankstockar, äfvensom bänkarna, hvilka voro utan allt ryggstöd. Blott tre små fönster funnos, det ena på kapellets östra sida (16 tum långt , 5 tum högt) , de andra , också ganska små, på södra väg­ gen , långt åt öster. " ­ Av dessa beskrivningar framgår tydligt att kapellet i Skagen varit en liten stavkyrka med ett nästan kvadra­ tiskt långhus (5,70 x 5,50 m) och ett smalare och lägre kor (3 ,00 x 2,90 m) , allt av furu (fig 76). Den var försedd med öppen takstol och hade endast några få , små fönster som ljusinsläpp. Väggplankorna stod på sammanskurna syllar och i hörnen fanns stora hörnstol­ par (" klostolpar" ). Vi vet däremot ej hur väggplan­ korna var sammanfogade. Av beskrivningen framgår vidare a tt kyrkan, liksom den ännu stående stavkyrkan i Hedared, en tid varit brädfodrad utvändigt. Bredvid kyrkan, strax utanför ingången , stod en klockstapel. P A Säves beskrivning avslutas med följande skild­ ring av kapellet och dess betydelse. "Det lilla skogskapellet omgafs af en liten kyrkogård, omgifven af vanligt stängsel, hvilken var fullvuxen af granar, som v oro afqvistade jem t med kyrkotaket , samt prydd af en klockstapel med en liten klocka. Endast en gångstig ledde till kapellet , på hvilken kyrkfolket (till julottan med bloss i händerna) klöfjade sig fram eller gick till gudstjensterna, hvilka högtidligast höJlos på Marie bebådelse-, Christi himmelsfärds-, Midsommar­ och Michaelisdagarne, då det alltid var skrifte rmål. Sjelfva nattvarden begicks icke i kapellet , utan i Stom­ men i Skagabyn , uti en gäststuga , der ett bord stod främst såsom a ltare och rummet afdelades af disken , som utgjordes af tvenne bräde r med duk på. I avseende till kyrkstigens ofarbarhet brukade man aldrig jorda lik på Skagens kyrkogård , utan dessa fördes till Undenäs och buros dervid mellan tvenne " likstänger" med en häst före och en annan efter kistan. När sorgetåget hunnit till Undenäs fattigstuga , sönderslogos alltid lik­ stängerna och likkistan sattes på bår. Barndop och Undenäs kyrka Undenäs socken skrevs 1346: "de Wndede" (SD 5 , s 587) och 1540 "Undenes Stomps" (Skjb, s 53) . Den nuvarande kyrkan , en stor nygotisk kyrka, upp­ förd av tegel 1891, föregicks av en troligen till sina äldsta delar medeltida träkyrka , som utvidgats 1690. D enna träkyrka, som brann ned 1890, var belägen strax Fig 79. Undenäs gamla kyrka och klockstapel från sydost. Efter teckning i Peringskiöld IX. KB . The old church and belfry of Undenäs from the south east. After a drawing in Pering­ skiöld IX. KB. VADSBO HÄRA D 79 brudvigsel förrättades i kapellet. D å så mycken vidske­ pelse och vantro alltjemt der bedrefs , blef kapellet år 1825 alldeles nedrifvet. Klockan såldes till "matklocka" på Sätra i Undenäs." Ett foto av en teckning, som uppges skall avbilda Skaga kape ll och klockstapel , tro ligen utförd på 1700­ talet , ha r framkommit under bokens tryckning (fig 76). Då det är ovisst om den verkligen avbildar Skaga kape ll , har den e j använts vid beskrivningen . Källor och litteratur ATA: P A Säve 1862, s 00; UUB: S 40 i , s 62; Palmskiöldska Sam/ nr 297, p 715; -R Magnusson, Skaga kapell. Jul Sk 1930; K Bäckgren, Skaga offerkyrka i Tiveden . KÅ 1933; Den­ samme, Stavkyrkan i Skagen. Några anteckningar. Fornvän­ nen 1945. norr om den nuvarande. En teckning i Peringskiölds Ma numenta från omkr 1670, ger en god bild av den då väl bevarade medeltida träkyrkan (fig 79) . Den visar kyrkan från sydost. Av teckningen framgår att kyrkan hade normal, medeltida planform , dvs med ett rektangulärt långhus samt ett 80 V ÄSTERGÖTLAND Fig 80. Unclenäs gamla kyrka strax före branden 1890. Foto i Skaraborgs länsmuseum. The old church of Undenäs short/y before the fire in 1890. Photograph in the Skaraborg County Museum. smalare och något lägre , nästan kvadratiskt , i öster rakslutet kor. Kyrkans troligen enda ingång var place­ rad i långhusets södra vägg nära västväggen , vilket hör till vanligheten. Ovanlig var däremot det tydligt marke­ rade sockelpartie t i långhuset och koret. Det utgörs av teckningen att döma av två eller tre, någon decimeter utskjutande bjälkvarv , som synbarligen ej var spån­ täckta . Den bevarade medeltida timmerkyrkan i Älgar­ ås, ej långt från Undenäs, har dock ett liknande sockel­ parti , vilket där (se nedan) , liksom på andra håll , har en från den övriga väggen avvikande hopfogning i hörnen, en speciell hak- och laxknutning, som var stabilare. Framför ingången fanns enligt teckningen ett vapen­ hus med korgbågig dörröppning. Hela kyrkan med vapenhuset var till väggar och tak klädd med spån. Märkligt nog tycks, enligt teckningen , de ursprungliga fönstren ha bevarats och ej ens förstorats. Både koret och långhuset hade i sydväggen två dubbelkopplade , till synes rundbågiga , smala fönsteröppningar. Samtliga fyra fönster ä r av samma storlek och utformning, vilket bör innebära, att de tillkommit samtidigt , tro ligen redan vid kyrkans uppförande . Över korets och långhusets gavlar finns vimplar på kors , troligen av metall . Vapen­ husets sydgavel kröns av ett ringkors , vilket synes ha varit utfört i trä . Nordväst om kyrkobyggnaden stod enligt Pering­ skiöld en inbyggd , spånklädd klockstapel , täckt med en pyramidformad huv. P E Lindskog skriver om träkyrkan 1812: "Moder­ kyrkan Undenäs, som af Allmogen kallas Unne, är belägen vid stora vägen , som löper genom Försam­ lingen , på en torr sandplats och bygd af moget och behållet furutimmer med 2"e så kallade flyglar, en i norr och en i söder, tillbyggde 1690. Här är en år 1731 ~~.a ~·~·l ··· . . : .. a ··--.i <;.:_ ... b c d e . '- VADSBO HÄRAD 81 Fig 81. Undenäs gamla kyrka. Uppmätningar tro ligen från 1880-talet. - a. Västra fasaden,- b. Norra fasaden,- c. Plan, - d . Södra fasaden , - e. Östra fasaden. Efter fo to i Skara- borgs länsmuseum. The old church of Undenäs. Sca/e drawings, probah/y f rom the 1880s. - a. The west from, - b. The north from. - c. Layout, - d. The south f ront. - e. The east f rom. Af/er photographs in the Skaraborg Country Museum. 82 V ÄSTERGÖTLAND l !, \l Fig 82. Undenäs gamla kyrka , takprydnad . Efter teck- ning av P A Säve 1862. ATA. The old church of Undenäs, roof ornament. After a dra- wing by P A Säve, 1862. upbyggd Stapel, hwars understa del tjenat till ett full- komligt vapenhus. Om kyrkans gamla målning, som mäst varit borta då hon ommålades 1731 , berättar Bisk. Spegel i sin Kyrkohistoria l del. sid 27. Det hafwer jag sett uti Westergötland (förmodligen då Han som Biskop i Skara höll visitation i Undenäs den 9 A ug. 1688) att Hm Drottning Margareta , hafver låtit måla Hofwa och U ndenäs kyrka , det ock Hennes namn på e tt eller annat ställe synas kan. " I e tt syneprotokoll 15/7 1867 antecknades följande om kyrkan , som man vid denna tid planerade e rsätta med en stö rre kyrka: " Undenäs kyrka är en korskyrka (fig 80, 81) , som är byggd av moget och väl bibehållet furutimmer, är spånbelagd till väggar och tak , samt är försedd med en klockstapel , hvilken är sammanfogad tätt intill Kyrkans vestra gafvel, och h varuti finnes 2"c Klockor. - Den ursprungliga kyrkans ålder kan icke annorlunda bestämmas, än att den säkerligen är aldra- minst 600 år gammal. - Sje lfva Koret eller Norra och Södra Flyglame till kyrkan lä ra dock vara tillbyggda år 1690, och sje lfva klockstapeln är uppbyggd å r 1731; Kyrkan är uti sitt närvarande skick försvarligt underhål- len . - Såsom numera varande socknens enda Kyrka, är den dock a lldeles otillräcklig, för att kunna inrymma denna folkrika sockens kyrkobesökande folkmängd. Några andra an tigvariska märkvärdigheter fi nns icke uti Kyrkan , än några gamla uti Kyrkan upphängda Epita- fier öfver under o lika tider aflidn a personer. Den gamla kyrkans längd invändigt (från öster till veste r) utgör 39, bredd 15 Y2 och höjd 9 alnar. Bänkar- nes antal äro här 26, och uti choret finnes 6 bänkar. Korets e ller Flyglames längd (från norr till söder) utgör 40, bredd 11 , och höjd 8 a lnar. Bänkarnas antal är här 35. På kyrkans södra , vestra och norra sidor finnes läk- tare med bänkar. Kyrkan uti gamla kyrkan , fl yglarne , Choret och på Iäktarne beräknas lemna utrymme för omkring 600 sit- tande personer. U ndenäs gamla kyrka har man under tidernas lopp sökt på bästa sätt vårda och underhålla. Mindre repara- tioner på kyrkan och orgelverk hafva under de sednaste 35 åren nästan årligen förekommit. Å r 1841 skedde spånbeläggning, brädfodring och röd- färgning af kyrkan och tornet samtommurning af det så kallade Kyrkoherberget. - Å r 1842 blefvo ti ll Kyrkans nymålning och reparation invändigt utgifna contant 351 Rd 56 öre." Vid en utgrävning, som företogs på den gamla träkyr- kans plats 1948 av landsantikvarie Gunnar U llenius, fann man , att den haft en låg grund av gråsten. A ltar- fundamentet , som också återfanns, var även det av grå- sten. Vid altaret påträffades några mynt från 1300-talet , vilket kan tyda på att kyrkan uppförts vid denna tid, troligen under 1300-talets senare hälft. Bland fynden från utgrävningen 1948 fa nns också delar av ett s k Limogekrucifix från tiden omkr 1200, vi lket kan innebära , att timmerkyrkan föregåtts av en äldre träkyrka , troligen en stavkyrka. Källor och litteratur KB: Peringskiöld IX, s 34; RA: ED Konseljakter 1868, 23/10; - G Carshull , Utgrävningen på platsen fö r Undenäs gamla kyrka. Yadsbobygden 8. 1949; P E Lindskog 4, s 101; l Lun- dahl, s 216; F Å dahl, Beskrifning öfver Undenäs församling (1770-talet). 1950; A Öman , Några sägner och uppgifter om Undenäs kyrkor. Jul Sk 1922. Fig 83. Älgarås kyrka från söder. Foto R Hintze 1981. Ä /garås Church from the south . Algarås kyrka E lgharaas sokn omtalas år 1389 (29/8 RA: pg). År 1205 i november månad stod i socknen ett slag mellan Kung Sverker d y Karlsson och Erik Knutsson , som vid denna tid var tronpretendent. Denne besegrades och flydde till Norge. Älgarås kyrka är en rödmålad spåntäckt timmerbygg- nad i öster tresidigt avslutad (fig 83, 84) . D e n har tak- ryttare över västgave ln , vapenhus i både söder och väster samt tillbyggd sakristia på norra sidan. Västra delen av kyrkan är mede ltida. Den förlängdes åt öster 1684 och takryttaren tillkom 1735. Interiören präglas av en rik målningsskrud , främst på innertake t , som täcker hela kyrkorummet. Målningarna tillkom 1757. Byggnadsbeskrivning Plan V ADSBO HÄRAD 83 Kyrkans västra de l, således he la långhuset är medeltida , med ursprunglig planform (fig 87) . D e t medeltida koret revs 1684 och i dess ställe förlängdes långhuset med samma höjd och bredd österut och fick en tresidig avslutning. Den gamla triumfbågsväggen revs dock först 1705 . Vapenhuset på södra sidan tillkom 1707 och 1735 byggdes takryttare n över långhusets västra del. Mellan det medeltida långhuset och det sena re till- byggda tresidiga kore t finns tydliga byggnadsskarvar både på norra och södra sidan . Vid skarvningen har använts resta stolpar som sammanfogar de liggande väggbjälkarna i de två byggnadsdelarna . 84 V ÄSTERGÖTLAND Fig 84. Älgarås. Situationsplan , skala 1:2000. Uppm G Wiren 1981. :tmriiiiiJ== =====l=========t: Ä /garås. Layout, sca/e 1:2000. ~' Material och teknik Väggarna i hela kyrkobyggnaden är uppförda av lig­ gande bilat furutimmer. Kyrkans grund utgörs av en låg kallmur av kluven gråsten med större hörnstenar. De tre nedersta bjälkarna som tjänstgör som sockelparti har något grövre dimensioner än det övriga väggtimret (ca 20 x 30 cm). Sammanfogningen i hörnen har i den västra , ä ldre delen skett genom hakknutning (fig 92-94), i sockelpartiet dock genom laxknutning. Till­ byggnaden i öster från 1600-talet har ordinär laxknut­ ning (fig 93). Översta bjälkarna (hammarbanden) på norra och södra sidan i långhusets västra del skjuter ut ca 40 cm utanför vägglivet samt har sågtandsdekor. Detta gäller också vapenhuset på södra sidan där östra och västra översta bjälken skjuter ut och har liknande profilering. Försträvningen av väggarna har troligen ursprungli­ gen ej funnits. Vid ombyggnaden på 1600-talet, då lång­ huset förlängdes åt öster, tillkom de nuvarande för­ strävningarna på långhusets norra och södra väggar för att stabilisera de olika byggnadsdelarna. De utgörs utvändigt av kraftiga, spånklädda bjälkar med kvadra­ tisk genomskärning, som invändigt motsvaras av tun­ nare fyrkantsvirken i liv med innerväggen. De båda försträvningsvirkena förenas med kraftiga järnbultar. Gavelröstena är byggda av liggande bjälkar stagade på insidan. Samtliga takfall och ytterväggar är klädda med spån som tjärats. Väggarna är rödtjärade. De omtäcktes vid en restaurering 1964. Det är tveksamt om de släthuggna väggarna ursprungligen var spåntäckta. De kan ha varit rödtjärade under medeltiden och senare spånslagits (jfr Södra Råda) . Ingångar Kyrkan har nu tre ingångar, en i långhusets södra vägg med vapenhus, en i väster med ett vindfång samt en i sakristians östra vägg. Ingången till vapenhuset i söder är uppåt korgbågigt avslutad och har omfattning av bräder (fig 100) . Den stängs med en inåtgående dörr av två stående breda furubräder sammanhållna av fyra gångjärnsband och har dörring och nyckelskylt i rikt utformat järnsmide (fig 99). På dörren finns spår av senmedeltida målad ornamentik och inskurna bomärken. Dörren är tjärad , vilket senast utfördes 1981. Ingången från vapenhuset tilllånghuset har uppåt rak avslutning och är försedd med profilerad omfattning. Denna ingång tjänstgör nu som kyrkans huvudingång (fig 101). Den sent tillkomna ingången i långhusets västra vägg med dess vindfång har rektangulär omfattning och nya målade dörrar. Ingången från koret till sakristian är Fig 85. Älgarås kyrka från nordväst. Foto R Hintze 1981. Ä /garås Church from the northwest. raktäckt med profilerad omfattning. Den stängs med ä ldre dö rr försedd med stocklås . Ingången i sakristians östra vägg är uppåt raktäckt med ny dörr. Fönster Kyrkan har nu sex stora fönster , fyra i långhuset - två i norra och två i södra väggen - samt två i koret - ett på vardera sidan. I långhusets västra vägg finns två mindre fönste r, det nedre i höjd med läktaren , det övre för vinden. sakristian har två mindre fönster , ett i öste r och ett i norr. De sex större fönstren fick sin nuvarande utformning 1817 då de förstorades nedåt ca 45 cm (Y. aln) " til mera ljus och bättre utseende för kyrkan" (st prat) . De här- rör eljest från ombyggnaden 1684 . Hur de medeltida fönste röppningarna var utformade är svårt att avgöra , efte rsom dessa haft sin plats på samma ställe som de YADSBO HÄ RAD 85 nya, större . Någon vägledning i frågan ger dock vinds- fönstret i västra gaveln med spår av rundbågig övre avslutning (fig 102) . Interiör Invändigt står de bilade och delvis hyvlade timmerväg- garna utan panel, målade i ljusgrått med marmorering samt gardiner kring fönstren (fig 103, 104). Taket, som täcker hela kyrkorummet , försågs 1757 med figurmål- ningar av " B roddesson från Fredsberg" . Långhusets väggar har en finare ytbehandling än korets där man kan iaktta spåren efte r bilningen. Inredningen härrör till största delen från 1600- och 1700-talen, men här finns också några märkliga medel- tida inventarie r, ett Mariaskåp från 1200-talets mitt och ett triumfkrucifix och en dopfunt , också de från 1200- talet. 86 V ÄSTERGÖTLAND -ft IL ~~ '; i_ __ _ l l :J J J ~ ! lwv-= i ~ ,i _.t._:- :::1.: j !r 'l! "' ~ oln"'""' Fig 86. Älgarås kyrka. Plan , l :200. Uppm G Wiren 1981. Ä/garås Church. Layout, 1:200. Fig 87. Sektion mot norr, l :200. Uppm G Wiren 1981. Section /ooking north, 1:200. VADSBO HÄRAD 87 D Fig 88. Sektioner mot väster och öster , 1:200. Uppm G Wiren 1981. Sections Iaoking westand east, 1:200. 88 VÄSTERGÖTLAND Fig 89. Fasader, söder och norr , 1:200. Uppm G Wiren 1981. South and north fronts, l :200. VADSBO HÄRAD 89 Tillstånd och restaureringar Kyrkan befinne r sig i gott skick och har , sedan man vid 1800-talets bö rjan beslutat behålla den , kontinuerligt unde rhållits. E n tid , från 1800-ta lets mitt , umgicks man i försam­ lingen med planer på att riva den gamla träkyrkan och uppfö ra en ny. I e tt visitationsprotoko ll 1866 anfö rs fö lj ande: " Ä lgarås kyrka något liten i fö rhållande till fo lkmängden och i sämre skick (än mode rkyrkan Hava). Både präste rskapet och sockenmännen öfve­ rensstämde i den åsikten att ej något bö r göras fö r denna kyrka, förrän nybyggnad ske r. " Det ä r först 1907 som plane rna på rivning av kyrkan helt skrinläggs. I ett visita tionsprotoko ll från detta år stå r följande : " Biskop H j . Dane ll anser att kyrkan är vacker och i ett värdigt skick och till fö rsamlingens behof fullt tillräcklig hvarför fö rsamlingen nu bö r sakna anledning att tänka på nybyggnad. " En omfattande restaure ring e fte r förslag av arkitek­ ten Knut Nordenskiö ld genomfördes 1929, varvid kyr- Fig 90. Fasad mot väster, l :200. Uppm G Wiren 1981. West f rom, 1:200. kan fick sitt nuvarande utseende och målningarna kon­ serverades. 1964 försågs ytte rväggarna med ny spån­ täckning. Vid en restaure ring J980-81 omlades och isolerades golven i kyrkan . För att få bättre luftning unde r golvet utschaktades dela r av det fyllnadslager , som täckte stö rre de len av kyrkan . Vid dessa schaktningsarbeten påträffades reste r av grunden till en äldre träkyrka, som do kumente rades genom uppmätning och fotografe ring. E n a rkeologisk undersökning utfö rdes av antikvarie Marianne Johnson , riksantikvarieämbetet (se nedan). Den medeltida kyrkobyggnaden Byggnadens ursprungliga utseende Trots att ganska sto ra ingrepp gjo rts i den medeltida träkyrkan kan dess ursprungliga utseende med ganska stor säke rhet rekonstrue ras (fig 91). Långhuset är som nämnts oförändrat både tilllängd och bredd , medan det mede ltida koret bortrevs vid kyrkans ombyggnad 1684. 90 V ÄSTERGÖTLAND Fig 91. Rekonstruktion av den medelti­ da timrade kyrkan. E Lagerlöf och G Wiren 1984. Reconstruction ofthe medievallimbered church. :: '' 11 ~===:::l 10/01 Någon klarhet i dess exakta planform erhölls ej vid den arkeologiska undersökningen 1980. Långhusväggarnas höjd samt takstolen över västra delen synes vara oför­ ändrad och därmed även gavlarnas vinkel. Ingång fanns ursprungligen endast i södra långhus­ väggen , den ännu bevarade. Några spår efter ingång längre åt väster kunde ej upptäckas då kyrkans väggtim­ mer stod blottat vid omspåningen 1964. Möjligen hade det medeltida koret också en liten ingång. De ursprung­ liga mindre fönstren var troligen placerade i de partier där de nuvarande finns eftersom man ej kunnat iaktta några spår efter dessa . Interiören präglades ursprungligen av sin tvådelning, det relativt stora och breda långhuset och det smalare koret. De båda byggnadsdelarna förenades genom en triumfbågsöppning. Väggen mellan koret och långhuset kvarstod även efter ombyggnaden 1684 och borttogs ej förrän 1705 . En bjälke, nu sekundärt placerad i norra korväggen, har rester av medeltida figurmåleri synligt från sakristi­ ans vind . Man kan bl a urskilja ett kvinnahuvud (fig 105) . Målningsresten visar att det medeltida kyrkorum­ met var prytt med målningar, som sti lmässigt kan date­ ras till 1400-talet. V ADSBO HÄRAD 91 92 93 94 95 96 97 Fig 92 -97. Älgarås kyrka. Väggarnas spånbeklädnad avlägsnad 1964. Foto A Anders­ son 1964, Älgarås. - 92. Långhusets sydvästra hörn. - 93. Knutningen mellan kor och långhus , södra sidan. - 94. Sydvästra hörnet. - 95. Långhusets nordvästra hörn. - 96. Långhusets södra vägg samt vapenhuset. - 97. Vapenhuset. Ä/garås Chureh . Shingling removed from the wal/s, 1964. Ä /garås - 92. Southwest earner ofthe nave. - 93. Corner jointing between the ehanee/ and nave, south side - 94. Southwest corner. - 95. Northwest earner of the nave. - 96. South wall of the nave and porch. - 97. Poreh. 92 V ÄSTERGÖTLAND Fig 98. Älgarås. Vapenhuset med medeltida dörr. Foto L Fig 99. Älgarås. Detalj av dörren . Foto L Hasselbeg 1979. Hasselberg 1979. Ä/garås. Detail of door. Ä/garås. Porch and medieval door. Fig 100. Älgarås. Vapenhusets dörr med ursprungliga järnbe­ Fig 101 . Älgarås. Ingången i långhusets södra vägg. Foto R slag. Foto R Hintze 1981. Hintze 1981. Ä/garås. Porch door with original iron fittings. Ä/garås. Entrance in the south wall of nave. Inredning och inventarier Flera föremål från den medeltida kyrkan har bevarats. Främst märks ett välbevarat Mariaskåp från 1200-talets mitt. Detta var ursprungligen placerat i den äldre trä­ kyrka, som skall beskrivas nedan. Där , liksom senare i 1400-talskyrkan, bör skåpet ha varit placerat på ett sido­ altare i långhusets nordöstra hörn , Maria-altarets tradi­ tionella plats. Även triumfkrucifixet är bevarat samt en Mariabild , som hört samman med detta i en Kalva­ riegrupp. Johannesbilden , som ingått i gruppen, saknas. Ursprungligen var triumfkrucifixet uppställt i öpp­ ningen mellan kor och långhus i den äldsta träkyrkan. Till denna hörde även dopfunten , daterad till 1200­ talet. Den bör ha stått i långhusets västra del, nära ingången. Den klocka , som nu förvaras i vapenhuset, hör också samman med den äldsta kyrkan. Också den dateras till 1200-talet och är därmed en av landskapets ä ldsta kyrkklockor. Den är försedd med runinskrift. Datering Den kvarstående medeltida delen av kyrkan i Älgarås, nämligen långhuset , har tidigare daterats till 1200-talet. Detta har främst kunnat ske genom de ovan nämnda inventarierna , som alla tillkommit under detta århund­ rade. Man har också förmodat , att denna kyrka var den första på platsen. Att det inte förhöll sig så kunde man dock konstatera vid den utgrävning i kyrkan, som före­ togs 1980. Man påträffade då, som nämnts, grunden till en mindre föregångare till den nuvarande kyrkan , troli­ gen från 1200-talet. Detta innebär, att den större , delvis ännu bevarade, medeltida träkyrkan , är av yngre datum. En dendrokro­ nologisk undersökning har nyligen företagits av kyrkan. På grund av trädens ogynnsamma växtbetingelser var analysen svår att genomföra trots att ett stort antal prover tagits. Det förefalle r dock som om man med relativt stor säkerhet kan tolka resultatet så, att denna träkyrka uppförts under 1400-talets tredje fj ärdedel, med största sannolikhet åren efter 1463- 64, då de flesta träden , som användes vid bygget , avverkats (jfr nedan Dendrokronologiska dateringar). Den äldre träkyrkan I samband med omläggning av kyrkans golv hösten 1980 företogs , som tidigare nämnts, en arkeologisk under­ sökning närmast för att om möjligt klargöra kyrkans äldsta historia (fig 107) . Utgrävningen utfördes av Mari­ anne Johnson, riksantikvarieämbetet, i samarbete med VADSBO HÄRAD 93 Fig 102. Älgarås. Fönster i långhusets västra gavel röste; märk spåren efter äldre fönsteromfattningar. Foto L Hasselberg 1979. Ä/garås. Windo w in the western gable ofthe nave; notice the traces of earlier window surrounds. Skaraborgs länsmuseum samt intresserade försam­ lingsbor. Undersökningen omfattade hela kyrkorummet , efter­ som man för att få en godtagbar luftning under det nya golvet måste schakta ut delar av ett fyllningslager, som täckte större delen av ytan under trägolvet. Flera schakt, både i långhuset och koret , togs upp, för att om möjligt påvisa resterna av en äldre träkyrka på platsen. De äldre inventarierna, från 1200-talet, tydde på att den nuvarande kyrkan haft en föregångare. Mycket snart påträffades också stenfyllda nedgräv­ ningar, som kunde tolkas som grunder ti ll en äldre träkyrka. Dessa låg i söder 1,7-3,0 m och i norr 1,5 -1 ,8 m innanför nuvarande långhusets väggar. I norr var grunden skadad av ett värmeledningsschakt , som togs upp 1952. I ett schakt i kyrkans mittaxel påträffades grunden ti ll den äldre kyrkans västvägg. Härmed hade det äldre långhusets plan kunnat påvisas. Fortsatta grävningar i kyrkans östra del visade sig vara svårare att genomföra på grund av att lagren förstörts genom sentida ingrepp, bl a hade en grav elle r en käl­ lare grävts och stensatts under det nuvarande koret. 94 V ÄSTERGÖTLAND Fig 103. Älgarås. Inte­ riör mot öster. Foto R Hintze 198 1. Ä/garås. Interior Iaoking east. Fig 104. Älgarås. Inte­ riör mot väster. Foto R Hintze 1981. Ä /garås. Interior Iaoking west. Fig 105. Älgarås. Medeltida målningsrest på sekundärt infogad bjälke synlig från sakristians vind. Foto L Hasselberg 1979. Ä/garås. Traces ofmedieval painting on a re-used beam, visible from the vestry a/lic. Resultatet av utgrävningen blev dock att en stor del av grunden till en liten , äldre träkyrka , sannolikt Älgar­ ås äldsta kyrka , kunde påvisas. Vid en rekonstruktion finner man att långhuset varit 8 m långt och 6 m brett, medan koret troligen varit 6 m långt och 4 m brett (fig 107). Vid rekonstruktionen har väggarna placerats på stengrundens mitt. Det mest påfallande i rekonstruktionen är det långa koret , 6 m. I allmänhet är de äldre träkyrkornas kor nästan kvadratiska . Från denna regel finns dock flera undantag. Koret i den ännu bevarade, medeltida träkyr­ kan i Tångeråsa (se nedan), e j långt från Älgarås , är ett exempel på detta. Den äldre kyrkans utformning och konstruktion har ej kunnat fastställas genom utgrävningen. Det kan ha varit en stavkyrka, vars syll placerats på den nu påträf­ fade grunden , men några spår, som kunde styrka detta , har ej påträffats . Det kan också ha varit en timmer­ kyrka så som dess efterträdare på platsen , den nuva­ rande kyrkobyggnaden. Genom dendrokronologisk datering vet vi, att timmerkyrkor uppfördes vid 1200­ talets början (Tångeråsa , Nä , Granhult, Sm). Det är ej otänkbart att de båda byggnadsteknikerna använts i landet samtidigt redan på 1100-talet. VADSBO HÄRAD 95 Vad dateringen av den äldsta kyrkan beträffar, har vi e j mycket att stödja oss på, eftersom endast grunden bevarats. Intet av trämaterialet var kvar för dendrokro­ nologisk analys. De ovan beskrivna inventarierna (dop­ funt, Mariaskåp, klocka) ger dock en ledtråd. De har tillkommit på 1200-talet, troligen under dess förra hälft. Ett av de 30 mynt , som påträffades vid utgrävningen, ett danskt borgarkrigsmynt, som präglades mellan 1241 och 1377, kan också tyda på att den första kyrkan tillkommit på 1200-talet. Sammanfattning Älgarås första kyrka var en liten träkyrka med rektan­ gulärt långhus och ett ovanligt långt kor (fig 107) . Den uppfördes säkerligen på 1200-talet och försågs med ännu bevarade inventarier, dopfunt , klocka, Maria­ skåp. Möj ligen var det en stavkyrka . Under 1400-talets senare hälft revs denna kyrkas långhus och ett bredare och större uppfördes i dess stä lle, de t nuvarande. Det förefa ller som om det äldre koret fått stå kvar intill det nya långhuset. Inga grunder , som skulle tyda på en ny korbyggnad, påträffades vid utgrävningen 1980. Fig 106. Älgarås kyrka under restaurering och arkeologisk undersökning. Foto L Hasselberg 1979. Ä/garås Church during restoration and archaeologica/ investiga­ tion. 96 VÄSTERGÖTLAND r----------, l l l l l l l l l l l ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~--------- l l l l l l l l l ', l l p~==:z======z:::zzz:z=~ ' ' ' ' ' ' ' !111, lllill1111111!!3lllll!!:lli!B!IIl!lllll!alllllliallllll!llllllll r--­ 1 l l l l l l l :: ,, L..- ­ - ': / / /" / J// Fig 107. Älgarås, den äldre träkyrkans plan. Rekonstruktion av M Johnson och G Wiren 1983. Ä/garås, layout ofthe earlie r limber church. Reconstruction by M Johnson and G Wiren, 1983. ',, l l l l l l l l l ) / / / l l l l l l l l l L__________ j DM 10 0 101-1 Nästa viktiga byggnadsfas inträffar 1684, då långhuset från 1400-talet förlängs åt öster och får en ny, tresidig koravslutning i öster, det nuvarande . År 1705 rivs den äldre triumfbågsväggen och en sakristia byggs på norra sidan. 1735 uppförs slutligen takryttaren över långhu­ sets västra del. Efter dessa stora förändringar av kyrkan har den endast varit föremål för underhålls- och restau­ reringsarbeten. V artofta härad Källor och litteratur RA: Kungl brev 1739 i 9/ 10. Riksreg; ATA: P A Säve 1862, s 182; UU B: S 40 h, s 151 , anteckn;- L Friden , Älgarås kyrka. Jul Sk 1932; S A Hallbäck III , s 355; Hova- Älgarås. Gräns­ bygd i No Skaraborgs län. Hova 1973; M Johnson . Utgräv­ ningen i Älgarås - en äld re kyrka funnen. VgFT 198 1-82; E Lagerlöf, Medeltida träkyrkor i Västergötland. VgFT 1981-82; E Nordin , Svenska träkyrkor. Sthlm 1967 ; M Åmark , s 258; l Lundahl, s 2 18. Häradets namn skrevs på 1200-talet Wartopta (1225 SD nu , eftersom socknarna Södra och Norra Fågelås, som l , s 246) . nu hör till Kåkinds härad , hörde hit. Vartofta härad , som är beläget vid Vättern söder om Enligt äldre västgötalagen fanns det 47 kyrkor i hära­ Vadsbo härad , var under medeltiden något större än det. De tillhörde Valstads prosteri , som var uppdelat på VARTOFTA HÄRAD 97 14 prästgäll (PT 1546): Acklinga, Daretorp, Dimbo, Falköping, Fröjered, Habo, Hångsdala, Sandhem, Slöta , Valstad , Varv, Yllestad, Åsaka och Åsle. Fyra medeltida träkyrkor är kända från Vartofta härad . Alla har de ännu stående och i bruk varande efterföljare av trä, nämligen kyrkorna i Brandstorp, Habo, Korsberga och Vättak. Brandstorps kyrka Orten Brandstorp nämns första gången 1241 och skrevs då Branzthorp. Det blev dock egen socken först 1783. Den ingick tidigare i både Daretorps och Velinga socknar. Nuvarande kyrkan i Brandstorp, en korsformad trä­ kyrka, spånad och rödfärgad , uppfördes 1697. Den hade föregåtts av en liten träkyrka, eller ett gårdskapell, vid Häldeholms gård. Detta kapell , som nämns 1529, var vid 1600-talets slut "så förfallet och förderfvat att Habo kyrka Sockennamnet skrevs 1287 Bodhorn (?) och 1333 Hag­ habodhum (SD). Under medeltiden och fram till slutet av 1700-talet omfattade socknen även nuvarande Gustaf Adolfs socken. Den nuvarande kyrkan , en av landets största träkyr­ kor, har till större delen tillkommit på 1600-talet. Den ombyggdes 1680 från korskyrka tilllånghuskyrka. På ett sockensigill från 1622 avbildas kyrkan med ett mittorn , flankerat av takryttare . Det är möjligt att denna kyrka delvis är medeltida (fig 108). Några medeltida inventarier har bevarats; en bild (träskulptur) av Johannes Döparen från 1200-talet samt ett stort antal skulpturer från ett nordtyskt altarskåp tillkommet på 1400-talet samt en dopfunt av sandsten från omkr 1300. Källor och litteratur L D och N Cnallingius, Habo kyrka, SvK, vol 135 (och där anförd litte ratur). Litteratur C J Ljungström , Wartofta härad och staden Falköping. Lund 1877; I Lundahl, Falbygdens by- och gårdsnamn; Densamme, a a, s 229; Ortnamnen i Skaraborgs län (SOSk) 13. thet intet annorlunda står til att reparera", vilket tyder på att det var av hög ålder, troligen från medeltiden. På 1930-taler, då man uppförde en ladugårdsbyggnad vid gården, skall man ha borttagit kapellets stengrund. Källor och litteratur B Jespersson , Brandstorps kyrka. SvK vol 164. Sthlm 1975 (och där anförd litteratur) ; I Lundahl, s 271. Fig 108. Habo kyrkas sigill1622 med bild av träkyrkans äldre utformning. Foto N Lagergren 1967. Seal ofHabo Church, I622, showing the previous appearance of the limber church. 98 YÄSTERGÖTLAND Fig 109. Korsberga kyr- ka och klockstapel från sydost. Efter teckning i Peringskiö ld IX. KB. Korsberga Church and the belfry f rom the southeast. After a dra- wing in Peringskiöld IX. KB. Fig 110. Korsberga kyr- ka och klockstapel. Ef- ter teckning av E Wen- nerblad 1899. Korsberga Church and belfry. After a drawing by E Wennerblad, 1899. VARTOFTA HÄRAD 99 Korsberga kyrka Socknens namn skrevs 1380 Kassberga och Kasberga (RA: B 16 fol) . Korsberga nuvarande kyrka ä r en timmerkyrka med stensakristia. Den uppfördes troligen vid 1600-talets slut , medan sakristian är medeltida. Den genomgick omfattande tillbyggnader på 1700-talet. I lnv 1830 ges följ ande upplysningar om kyrkobygg­ naden: "Korsberga Sokenekyrka, belägen i östra delen af Församlingen , är byggd på en kulle. Huset är timradt af kärnfullt träd och brädfordrat året 1696, som numror fästade på Wästra gaflen , tyckas tillkännagifva. Ett vapenhus på södra sidan borttogs 1808, jemte en der inför i kyrkan warande såkallad Herrskaps Läcktare , och ett bättre vapenhus uppfördes på wästra gaflen , till fö rmon för kyrkans utseende . - - - - Sacristian , murad af sten , är tillbyggd wid Norra sidan, och sanno­ likt äldre än nuvarande träkyrkan , hwilket styrkes af de fle re , större och mindre rosenkransar med J. MarifO årsjorde6ol<. .. l - +-RiKs9råns . , + l -.-· Londslrops9råns}S~It90. ryonur , -' , oro o..ålfro och+ l --- HOrousyrans endoslunyejtirlip ... • H'!Ha .\ .. \ • )ordbu!llnin9 m"dj årnsKoH + l .. \ .. l \ + l l .--­ J ' \l " . l l" \ \ också i hög grad av pietet för det gamla, som deras förfäder hade åstadkommit. Denna önskan att bevara sin gamla kyrka kommer ofta till uttryck i bevarade protokoll och visitationshandlingar, som vittnar om den ojämna kamp, man förde med överheten i form av biskop och domkapitel. Som exempel på detta hot mot de äldre träkyrkorna kan Hammarö kyrka anföras. Trots att timmerkyrkan från 1300-talet utökats väsentligt åt väster 1717 och försetts med korsarmar i norr och söder 1747, ansågs den vid 1830-talets mitt för liten, varför man föreslog och beslöt , att den skulle ersättas med en större kyrka av sten. 134 V ÄRMLAND Detta kom lyckligtvis e j till utförande . Man nöjde sig med att modernisera den gamla träkyrkan genom att fö rstora fönstren , vilke t utfördes 1851 . Även den andra av de två bevarade medeltida träkyr­ korna i Värmland , Södra Råda , landets nu märkligaste träkyrka, var vid denna tid starkt hotad av förstörelse. Här uppfördes år 1859 på annan plats i socknen en stenkyrka som ersättning för träkyrkan , som ansågs för liten och bristfä llig. Genom ett rådigt ingripande av den numera mycke t uppskattade fornforskaren Nils Måns­ son Mandelgren , som insåg kyrkans och de medeltida målningarnas värde, kunde kyrkan räddas . Den gamla träkyrkan, som lämnats öde, inköptes av staten och förvaltas nu av Riksantikvarieämbetet. Av de re lativt många värmländska medeltida träkyr­ ko rna återstår således endast de två nyssnämnda. Ändå kan vi med stor säkerhe t faststä lla fö rekomsten av 46 träkyrko r och kapell från medeltiden. Det har kunnat göras genom bevarat material (stavkyrkor i Blomskog och H ammarö) samt arkeologiska undersökningar och genom studiet av arkivaliskt material. Under 1940- och 1950-talen före togs genom Värm­ lands museum ett tiotal arkeologiska undersökningar på ödekyrkogårdar , främst fö r att faststä lla den försvunna kyrkans läge och planform. I de flesta fall påträffades härvid grundstenarna till en träkyrka med ordinär medeltida plan: e tt rektangulärt långhus samt ett sma­ la re kvadratiskt kor. Vid en utgrävning 1946 på den gamla kyrkplatsen i Värmskog, ca 100 m söder om den nuvarande kyrkan, påträffades grundstenarna till två träkyrkor, dels en medeltida med ordinär grundplan, dels en salkyrka med torn , uppförd på 1600-talet. På den gamla kyrkplatsen i Fors i G lava framgrävdes 1941 grundstenar till en medeltida träkyrka, som utvidgats på 1600-talet , samt grunden till en kvadratisk byggnad strax söder om kyrkan , en klockstapel e ller möjligen ett pilgrimshärbärge. En av de viktigaste vallfärdsvägarna till Trondheim gick genom G illbergadalen förbi G lava. Fle ra av ödekyrkogårdarna har dock ej ännu blivit föremål för arkeologiska undersökningar. Det är ange­ läget att detta sker, så att en stö rre kunskap om de medeltida träkyrkorna i Värmland erhålles. Genom dendrokronologiska undersökningar både av de ännu stående träkyrkorna och av de bevarade reste rna av stavkyrkorna i Blomskog och Hammarö ä r det nu möjligt att fastställa dessa tidiga träkyrkors till­ komsttid (se nedan under resp kyrka samt i kapitlet av Alf Bråthen , Dendrokronologiska dateringar av träkyr­ kor i västsverige i de l III) . Källor och litteratur De medeltida träkyrkorna i Värmland har som grupp betraktade e j tidigare varit fö remål för undersökningar. De ännu bevarade kyrkorna i Hammarö och Södra Råda har beskrivits i monografiform och i arkitektur­ och konsthistoriska samlingsverk . l sitt omfattande a rbete " Svenska stavkyrkor" (1914-16) har Emil E khoff behandlat de t då kända mate rialet från Värm­ land , den snidade porta len från en stavkyrka i Blom­ skog samt omnämnt förmodade stavkyrkor i Kila och Lysvik . I ett kapite l om landets medeltida timrade kyr­ kor nämner han också de båda bevarade värmländska kyrkorna . Helge Kjellin har i flera översiktliga arbeten behand­ Jat Karlstads stifts medeltida kyrkor och kyrkliga konst och där också be rört de medeltida träkyrkorna. l sina beskrivningar av kyrkorna i Grums härad för verke t Sveriges Kyrkor har Kjellin också i monografiform omnåmnt några av de fö rsvunna äldre träkyrkorna . Den viktigaste källan för uppgifte r om vilka socknar, som haft träkyrkor under medeltiden och hur de varit utformade , har varit (otryckt och tryckt) material i äldre topografisk litte ratur. E n kortfattad men nära nog hel­ täckande samling uppgifter om kyrkorna i Värmland ger en Landshövdingeberätte lse från 1692 (tr i Värm­ land förr och nu 1916). Här anges av vilket materia l kyrkan var uppförd och om den var gammal e ller nyli­ gen tillkommen. Om Stavnäs kyrka i Gillbergs härad står t ex följande att läsa: "Stafwenäs Sochn een gam­ mal trä kyrckia med ett stoort och 4 små torn , något ut bygder för een tijd seda.n." Liknande, men något utför ligare, uppgifter om kyr­ korna och deras inventarie r lämnas i E rik Fernows " Beskrifning öfver Wermeland" från 1773 (Ny upp! utg av H O Norstedt 1898) . Om köla kyrka lämnas här fö lj ande intressanta uppgifter: "Då den gamla träkyr­ kan stod q var, egde den många öfverlefvor af påfvedö­ met, och är till vår tidförvaradt ett offe rbord , som suttit på norra väggen , der man vid kyrkagångar, barndop och brudvigsel offrat icke allenast penningar utan ock efte r gamla no rska viset allehanda slags mat. " Eftersom många av de medeltida träkyrkorna ännu fanns kvar långt in på 1800-talet , ger inventariet 1830 (ATA) många viktiga uppgifte r. Dessa inventeringspro­ tokoll , som tillkom genom en kunglig förordning 17/4 1828 och utfördes av församlingsprästerna, innehåller uppgifte r om kyrkobyggnaden och dess inventarier. Uppgifte rna i detta inventarium varierar i fråga om ut­ fö rlighet och innehåll , beroende på författarens intres­ se för saken , men synes i allmänhe t lämna vederhäftiga uppgifter om kyrkobyggnaderna. INLEDNING 135 Fig 164. Karta över Värmland med markerade pilgrimsvägar samt fö­ rekomsten av dopfuntar av sand­ sten i anslutning till dessa. Efter S A Hallbäck. Map ofVärmland, showing pilgri­ mage routes and the occurrence of sandstone [onts in connection with the same. •= o'op!Unf ovsond.sfen En annan viktig källa från 1800-talet är Nils Gabrie l Djurklous reseberättelse från 1860-talet: " Bidrag till Wermlands Antiquariska topografi " 1866-67. Somma­ ren 1866 besöktes östra delen av landskapet (del I) och 1867 den västra (del II). Manuskriptet , som illustreras med teckningar av fornminnen och kyrkor , förvaras i ATA . Det har utgivits med kommentarer i Värmland förr och nu 1954 (del I) och 1956 (del II) av Gösta von Schoultz och Gilbert Svensson. I detta viktiga arbete, som är den första systematiskt genomarbetade översik­ ten av Värmlands historiska minnen , har stor vikt lagts vid kyrkorna och deras äldre inventarier. Här nämns även föregångare till den dåvarande kyrkan , vilka ofta var träkyrkor. Mera kortfattade , men ofta betydelsefulla uppgifter om kyrkorna i Karlstads stift lämnar JohanHammarini sitt Herdaminne I-III , 1846-49. Även här lämnas ofta upplysningar om de äldre, försvunna kyrkorna. I den s k "snabbinvente ringen" av kyrkornas inventa­ rier (ATA) , utarbetad på 1920-talet , behandlas ej kyr­ kobyggnade rna. Däremot har man i a llmänhet beskrivit ödekyrkogårdarna , vilket varit ti ll nytta i detta samman­ hang, eftersom den övergivna och rivna kyrkan oftast var en äldre träkyrka. Detta gäller även Fornminnesin­ venteringen (raä) , som ofta utförl igt och med planskis­ ser beskriver ödekyrkogårdarna. Av tryckt material från senare tid har främst Karl­ stads stift i o rd och bi ld (1952) utnyttjats. Samtliga 136 VÄRMLAND kyrkor i stiftet är här avbildade och kortfattat beskrivna . Betydligt utförligare beskrivningar av kyr­ korna finns i serien Värmlands kyrkor, utgiven av Värmlands Museum. I dessa har man även utnyttjat kyrkornas arkivalier, vilket innebär att kyrkornas bygg­ nadshistoria fått en utförligare behandling. Ett trettiotal av landskapets kyrkor har utgivits i denna serie. Beskrivningar av kyrkorna i sockenböcker och annan topografisk litteratur har också kommit till användning, för vilket redovisas i katalogen i samband med respek­ tive kyrka. Det historiska underlaget för den översiktliga fram­ ställningen om landskapets och stiftets historia har häm­ tats ur skilda översiktliga verk från senare tid , till vilka hänvisas i nedanstående litteraturförteckning. Här nämns endast Erland Roselis bok Värmländsk medeltid i ortnamnsperspektiv (1981), som flitigt använts som källa för sockennamnens och häradenas förekomst och skrivning på medeltiden . Litteratur Ahrens, C, Friihe Ho lzkirchen im nördlichen Europa, Ham­ burg-Altona 1981. Alsterlind, F, Den gamla kyrkplatsen. Händelser och gestalter ur Stora Kils kyrkas och sockens historia. Karlstad 1955. Björkman, P, Beskrifning öfwer Wermland. Förra delen , Carl­ stad 1842. Senare delen , utg D Toijer, Kristinehamn 1945. Borgström, F L , Berättelse öfver en resa i Wermland, anställd sommaren 1845 , utgE Nygren. Värmland förr och nu , 1915. Djurklou, N G, Bidrag till Östra/resp . Westra/Wermlands antiqva riska topografi. Reseberättelser från 1866/resp 1867/. Utg G von Schoultz, G Svenson. Värmland förr och nu, 1954, resp 1956. E Ekhoff, Svenska stavkyrkor. Sthlm 1914- 16. Ekman, E S, Wärmelan i sitt ämne och i sin uppodling. Upps 1765. Facs upp! Sthlm 1972. Ernvik, A , Olof den he lige och Eskoleia. Studier i Värmlands medeltidshistoria. Ystad 1955. Fernow, E, Beskrifning ö fver Wärme land. (1773 - 79) . Citerad eft ny upp! , utg H O Norstedt. Karlstad 1898. Hal/bäck , S A, Mede ltida dopfuntar i Värmland . Skr utg av Värmlands Museum. 7. Karlstad 1965. - Densamme, Gränsproblem i värmländsk kyrkokonst. Värmland förr och nu 1974. Hammarin, J, Carlstads Stifts He rdaminne 1- lll . Karlstad 1846. Hofsten, E, Beskrifning öfwer Wermeland , l. Utg E Nygren. Värmland förr och nu , 1917. Jansson, S B F, Värmlands runinskrifter. Sthlm 1978. Jb 1540 = Jordebok för Värmland 1540, utg R Broberg. NoH VI. Jul K = Karlstads stifts julbok. Kar/ström, N, Stiftets tillblivelse. Karlstads stift i ord och bild. Sthlm 1952. Kjellin, H, Kyrkliga minnesmärken i Värmland . En bok om Värmland av värmlänningar. De l l. Uppsala 1917. - Den­ samme, Värmlands och Dalslands kyrkor och kyrkliga konst. Ka rlstads stift i ord och bild. Sthlm 1952. KLNM = Kulturhistoriskt lexikon fö r nordisk medeltid från vikingatid till re formationstid. Malmö 1956-. Lagerlöf, E, Mittelalterliche Holzkirchen in West-Schweden. Darstellung e ines Forschungsprojektes. C Ahrens, a a. Landshövdingeberättelse 1692 = H Kjellin, En landshövdinge­ berättelse om Värmland från 1600-talets slut. Värmland förr och nu 1916. Ljungberg, H, Den nordiska religionen och kristendomen . Uppsala 1938. Lundahl, l , Det medeltida Väste rgötland. Lund 1961. Lönnroth, E, Från svensk medeltid. Sthlm 1959. Moberg, L, Värmland . NoB 1966. Mörner, A , Kort 0conomisk Beskrifning öfwer Werme land Åhr 1762. Vä rmland förr och nu , 1952. Nilsson, H, Det medeltida Värmland - ett landskap me llan Norge och Sverige. Värmland förr och nu , 1970. Nordin, E, Svenska träkyrkor, guide. Utgav Sveriges Arkitek­ turmuseum och Tidskriften Arkitektur. Sthlm 1967. Noreen, A, Värmlands ortnamn. En bok om Värmland av värmlänningar l. Uppsala 1917. Noreen, E, Ett hedniskt kulturcentrum i Värmland? NoB 1920. - Densamme, Några värmländska härads- och soc­ kennamn. NoB . 1922. Odenius, O, Sankt Olof och pilgrimsvägarna genom stiftet. Karlstads stift i o rd och bild. Sthlm 1952. Palme, S-U, Kristendomens genombrott i Sverige . Sthlm 1959. Rose/l, E, Värmländsk medeltid i ortnamnsperspektiv. Karl­ stad 1981. Sahlgren, J, Nysunds sockens gårdnamn . Nysund. En minnes­ skrift. Ö rebro 1938. - Densamme, Ortnamnen i Hammarö socken. Hammarö. En hembygdsbok . 1957. Samuelsson, S, Värmlands historia. En bok om Värmland av värmlänningar l. Uppsala 1917. sb = En värmländsk skattebok från 1503, utgav S Samuelsson. NoB Il. Schmid, T, När Värmland och Dal kristnades. Karlstads st ift i ord och bild. Sthlm 1952. SD = Diplomatarium suecanum. Svenskt diplomatarium. Sthlm 1829- . Skjb = Skara stifts kyrkliga jo rdebok 1540, utgav Väste rgöt­ lands Fornminnesförening. 1899- 1902. Sjöbeck , M, Värmland . Färdevägar och vand ringslede r. Sthlm 1934. Styffe, C G, Skandinavien under unionstiden. 3. upp!. Sthlm 1911. Säve, T, Den kyrkliga utvecklingen i Värmland i ä ldre tide r. E n bok om Värmland av värmlänningar. l. Uppsa la 1917. Ullen, M, medeltida träkyrkor , del 1, Småland samt Y d re och Kinda härader i Östergötland. SvK vol 192. Sthlm 1983. Åmark, M, Sveriges medeltida kyrkklockor. Sthlm 1960. FRYKSDALS HÄ RAD 137 Ös1erberg, E, Kolonisation och kriser. Bebyggelse, skatte t­ ryck , odling och agrarstruktur i västra Värmland ca 1300- 1600. Lund 1977. - Densamma, Värmland som gränslandskap omkring 1200-1 600. Några synpunkter och problem. Värmland fö rr och nu 1974. Otryckta källor ATA, Stockho lm lnv 1830; N G Djurklou, Bidrag till Wermlands an­ tiqvariska topografi . Handskr da t 1866 och 1867. l och Il. KB , Stockholm Ransakningar efter Antigviteter l 1667-84 (F 19: 1) . RA , Stockholm Sam! Topographika vol 204. Fryksdals härad Häradets namn skrevs på medeltiden Frixdai- Frixdalin (1397) senare även Friisdaala (1452) . Häradet , som är beläget i den nordvästliga delen av landskapet , omfattar huvudsakligen området kring Fry­ kensjöarna. Häradet hade under medeltiden endast fyra socknar: Fryksände, Lysvik , Sunne och Ämtervik . Fryksände kyrka Socknens namn skrevs under senmedeltiden Froxende (sb) och 1540 Frixende (Skjb). Den nuvarande stora kyrkan av tegel i nygotik är byggd 1896- 98 efter ritningar av Adrian Peterson; ombyggd 1926-27 av arkitekt Bror Almqvist. Den före­ gicks av en träkyrka från 1745 med korsarmar och torn i väster, belägen ca 100 m sydost om den nuvarande kyrkan (fig 165) . Denna träkyrka hade i sin tur föregåtts av en träkyrka som haft sin plats vid PrästboL Raä , Stockho lm Fornminnesinventeringen. Sveriges Kyrkors arkiv raä , Stockhoim Handlingar och äldre foton fr Värmlands kyrkor. Karlstads stifts- och läroverksbiblio tek A O Rhyzelius, Wermelandia Ecclesiastica & Literata. Handskr dat Linköping 1738. Fo lklivsarkive t , Lunds universite t Mandelgrenska samlingen. Vä rmlands museum , Karlstad Topografiska arkivet. Samtliga dessa har haft kyrkor av trä. Dessutom synes nuvarande Vitsands socken ha haft e tt pilgrimskapelL Litteratur E Rosell, s 28; O rtnamnen i Värmlands län 11:1 . E rik Fernow skrev (1773-79) följ ande om Fryksände fö rsta kyrkor: "Denna ortens widd och folkrikhet har altid , från Christendomens början, giort Kyrkan här nödvändig, hwilket och lärer så warit , emedan hon 3 gånger blifwet flyttad , och wid hwarje gång af ålder obrukbar. Först stod hon inwid Frykens norra ända, där Thorsby älf infa lle r , på Thorsby Äga , därifrån fl yttades hon e t stycke i N.O . up til en hög kulle på Prestebohls ägor, och stod q war til nästa Tidehwarf. " 138 VÄRMLAND Den fö rsta kyrkan, som i likhet med de två fö ljande var av trä, bör ha tillkommit på 1200-ta let om den var samtidig med den dopfunt av tä ljsten , som bevarats. E nligt Fe rnow, som fick sina uppgifte r av socknens dåvarande komministe r G Karlström , skall kyrkan ha varit be lägen vid Röjdans utlopp i Fryken. Ytte rligare uppgifter om denna tidiga träkyrka har ej stått att finna . Någon utgrävning på den fö rmodade ursprungliga kyrk­ platsen har ej gjorts. Utom den nyss nämnda dopfun­ ten , som date rats till 1200-talets mitt , har ett litet a ltar- Lysviks kyrka Socknens namn skrevs under senmedeltiden Lisswig (sb 1503). Den nuvarande kyrkan i Lysvik är uppförd av sten 1753- 62; invigdes den 27 oktober 1762. Byggmästare var Christian Halle r från Karlstad , som även uppfört Karlstads domkyrka. Denna kyrka fö regicks av en timmerkyrka från 1500­ ta let , en rödmålad , spånklädd " långhuskyrka", va rs Fig 165. Fryksände trä­ kyrka , på 1890-tale t e r­ satt med nuvarande kyrka av tegel i nygotik . Fo to från omkr 1895 i ATA. F ryksände limber church, replaced during the 1890s with the exi­ sting Neogothic church ofbrick. Photograph c. 1895, ATA. skåp bevarats till våra dagar. De t to rde ha tillkommit vid 1400-tale ts slut eller omkring 1500. Här framställs bl a de nordiska helgonen St Erik och St Olof, en målad bild av den he lige Brynolf av Skara samt Nådasto len, d v s en framställning av Treenigheten . Källor och litteratur E Fernow, s 187; N G Djurk/ou II , s 50; S A Hal/bäck, s 104; Å Nisbeth, Fryksände kyrka. Vägledning Ystad 1971 (och där anförd litt) , E Rose/l, s 29 ; Tidn art : NWT 411 1944, 28110 1965. grundstenar finns kvar i gången me llan den nuvarande kyrkan och gravkapellet. Denna träkyrka hade i sin tur fö regåtts av en mindre, möj ligen en stavkyrka , som varit be lägen vid Lysa älv. Djurk/ou skrive r på 1860-tale t härom: "Ehuru Lyswiks socken icke finnes nämnd i någon handling under medeltiden har dock här fö re refo rmationen och troligt­ vis redan i 14:de seklets börj an funnits ett kapell , som varit ett af de 4 kyrkorna i Fryksdalen vid denna tid. Enligt Fernow skall detta hafva varit en stafkyrka, som efterträdts av en annan i vanlig trädstil 16 alnar i fyr­ kant, utom det utbyggda choret. Efter reformationen blef denna så småningom förbättrad först med ett för­ hus i vester och sedermera med ett å detta uppfördt torn med hög spetsig spira men utbyttes 1762, såsom varande ytterst bofällig, mot den nuvarande stenkyrkan. Från Katolska tiden skall här hafva förvarats en s.k. proces­ sionsfana, som dock för länge sedan förkommit" . Sunne kyrka Socknens namn skrevs på medeltiden Sundy (1363). En stenkyrka, uppförd 1641 , brann 1699 men återuppför­ des och utvidgades på 1790-talet. Ä ven denna eldhärja­ des 1886, varefter den 1887-88 ombyggdes till nu­ varande utformning. Den första kyrkan i Sunne skall ha varit en liten medeltida träkyrka. Djurklou skriver härom: "När kyrka här först bygdes är ovisst likasom dess äldsta tomt. Man vill påstå att denna varit vid Rottneros hvarest man vid torpet Ruds­ gropen straxt söder om vägen trott sig igenfinna den gamla kyrkogården. Detta kan visserligen vara möjligt , men ifrån den tid , kyrkan kallats Sunds , torde man väl böra söka henne vid Fryksundet. Den ä ldsta trädkyrkan derstädes låg något i sydvest från den nuvarande år 1640 uppförda . . . " Vitsands kyrka Den nuvarande kyrkan i Vitsand är en träkyrka, byggd 1822-23. Tidigare hörde Vitsand till Fryksände socken. I socknen skall ha funnits en medeltida träkyrka (kapell) , möjligen e tt pilgrimskapelL Fernow anger att det skall ha legat på en udde i sjön Brocken på Åsteby gårds ägor. Denna udde skall ännu på 1700-talet ha kallats " K yrkoudden" . E nligt Fernow var kyrkans grundstenar då ännu synliga och utvisade att kyrkan varit liten . Han ansåg också att den övergivits redan vid reformationen. FRYKSDALS HÄRAD 139 En bevarad dopfunt av täljsten från 1200-talet tyder på att det fanns en kyrka i Lysvik redan vid denna tid ; utan tvivel en träkyrka . Källor och litteratur N G Djurk/ou Il , s 49; E Ekhoff, Svenska stavkyrkor. Stock­ ho lm 1914- 16; L Brodin o N Hedin , Lysviks kyrka 1753-1953. Kristinehamn 1953; S A Hal/bäck, s 124; K Lan dahl, Lysviks kyrka. Vägledning. Ystad 1982 (och där anfö rd litt). Enligt Fernow ska ll den första kyrkan på platsen ha varit " liten och bygd af träd" . Hammarin skriver om samma kyrka : "Hon var i förstone af träd och har fle ra gånger blifvit ombyggd". Sunne var under hela medeltiden Fryksdalens tings­ ort och kyrkan var moderkyrka för hela Fryksdalen , vilket bör innebära att den redan uppförts i tidig medel­ tid . En bevarad dopfunt av täljsten från 1200-talet tyder också på detta . Kyrkan har haft ett altarskåp från omkr 1500 (en tid i Gräsmarks kyrka) , nu förvarat i SHM. Källor och litteratur E Fernow, s 184; N G Djurk/ou Il , s 45; J Hammarin l l. s 93; V Svensson, Sunne kyrka geno m tide rna. Sunne 1959; S A Hal/bäck , s 150. Kyrknäs beläget ca l km söder om den nuvarande kyrkan kan vara platsen för den äldsta kyrkan i Vitsand. Någon arkeologisk undersökning har ej företagits här. Källor och litteratur E Fernow, s 187; L Tham, Vitsands kyrka. Vägledning. Ystad 1973 (och där anförd 1i tt). 140 VÄRMLAND .. .. Ostra Amterviks kyrka Socknens namn skrevs på medeltiden Emptervik (1397) och !Emtavik sokn (1479) . Först på 1600-ta let skildes Västra Ämtervik ut som särskild socken . Den nuvarande kyrkan i Östra Ämtervik byggdes av sten 1797- 98. Den hade föregåtts av en träkyrka , som troligen var medeltida. Den omnämns i Landshövdinge­ berättelsen 1692: " Empsterwijk trääkyrckia med wac­ kert to rn ." Djurklou har en utförligare beskrivning av socknens kyrkor: "Sägen vill veta att kyrka här funn its förr än i Sunne, hvilke t ej he ller synes otroligt, då man besinnar att Christendomens första utbredning måste antagas hafva gått i riktningen från söder emot norr. Socknens förnämsta bygd synes hafva varit kring E mtåns utlopps­ wik , och ända intill år 1672 voro både de nuvarande E mterwiks socknam e förenade under en kyrka , den östra , hvars å lder redan är antydd - På Fernows tid Färnebo härad Häradets och socknens namn är eftermedeltida. Områ­ det som är beläget i den östra delen av landskapet (Bergslagen) omnämnes som " Jernberghet i Va:rme­ lande (1413) och som Wermelandz berg (Skjb) . E ndast en socken , nämligen Färnebo är känd från Filipstads kyrka Å r 1611 fick Fi lipstad stadsrättighe te r, sedan orten tidi­ gare tjänstgjort som handelsplats för den omgivande bergslagen. Staden avsöndrades från Färnebo socken , vars kyrka låg vid Kalhyttan väster om staden. Sedan år 1941 fi nns på dess plats en minnessten. Kyrkan var av trä och ganska liten. Fernow anger storleken till 26 x 13 alnar (ca 15,6 x 7,8 m). Det bör innebära att långhuset var ca 10m långt och 7,8 m brett medan koret kan ha varit ca 5 x 5 m. Denna träkyrka , som säkerligen var medeltida, övergavs när handelsplat­ sen fick egen kyrka . Möjligen togs den ned och flyttades e ller användes delvis vid uppförandet av den nya kyrkan syntes lemningen efter ä ldsta kyrkan , utvisande att denna, som varit af träd, hållit i längd choret inbegripet 56 fot (ca 16,8 m) . Efter denna följde en annan likaledes af träd , men som af åskan antändes och nedbrann 1781., Den kortfattade beskrivningen av den äldsta kyrkan ger vid handen att det kan röra sig om en medeltida kyrka med ordinär planform , alltså ett rektangulärt långhus (ca 13 x 8,6 m) och ett smalare och förmodli­ gen lägre kor (ca 4 x 4,2 m) . Denna kyrka var belägen något öster om den nuvarande kyrkan (Hammarin) . Källor och litteratur Landshövdingeberättelse 1692; E Fernow, s 186; N G Djurk/ou II , s 38; J Hammarin Il , s 95; E Rose/l, s 28. medeltiden. Den hade en troligen medeltida träkyrka vid Kalhyttan väster om nuvarande Filipstad. Litteratur E Rose/l, s 29. i Filipstad med placering vid " Övre torget". Redan under 1600-talets förra hälft byggdes en ny kyrka av trä på den nuvarande kyrkans plats på en udde vid Daglö­ sen. Kyrkan vid Övre torget fick stå kvar och kallades Lillkyrkan. Troligen förstördes den vid stadsbranden 1694. Källor och litter atur E Hofsten, s 93; E Fernow, s 218; G Kallstenius, Filipstad med o mgifningar. Filipstad 1896; Å Nisbeth, Filipstads kyrka. Ka rl­ stad 1959 (och dä r anförd litt) . GILLBERGs HÄRAD 141 -·· Fig 166. Utsikt över Filipstad med kyrkan och klockstape ln , 1702. Efter E Dahlbe rg. View of Filipstad, showing the church and belfry , 1702. Gillbergs härad Härade t , som är beläget i landskapets sydvästra del, och Värmskog, alla med arkivaliskt e ller a rkeologiskt skrevs på medeltiden GilbJ'JI.: r:nd e ,.~.J..:t'~or Il h.jr ~~~~'l,: Fig 167. G lava, de n gamla kyrkplatsen vid Fors (Glad isvall ) . Uppmätning vid utgrävning av träkyrkans och härbärgets (el klockstapelns) grund 1941. Glava, l h e old church sil e al Fors (G/adisva/1). Sca/e drawing prepw·ed w hen 1he faunda- lians of lhe limber church and hoslelry (or belfry) were excavaled in 1941. kyrka , visst är hon mycket gammal, men av den a ll- männa berättelse , som än i dag der är om kloster och munkar, har jag fått en tanke , som jag förmodar fram- deles icke så alldeles blir min egen ." Den nuvarande kyrkan av sten är uppförd 1735- 38 av Christian Haller, Karlstads domkyrkas murmästare. Denna kyrka ersatte en liten träkyrka belägen vid G lasälven på gården Fors ägor ca 7 km söder om den nuvarande kyrkan. På denna plats gjordes 1941 en utgrävning, varvid man påträffade dels gru nden till den äldre kyrkan och dels grunden till en kvadratisk bygg- nad omedelbart sydost om kyrkan. Kyrkobyggnaden har varit ca 22m lång och omkr10m bred medan den mindre byggnaden hade måtten 8 x 8 m (fig 167). Kyrkan tillbyggdes på 1680-talet med ett torn och tro ligen med en förlängn ing av långhuset åt väster. Detta framgår av Landshövdingeberättelsen från år 1692: " Kyrckian af trä, med ett torn , är för någon tijd widbygd och tillökt." I kyrkans arkivalier nämns att byggmästare Bengdt i G iöpbol fått betalt för "Een Ny bygd 1/2 Kiörka". Detta bör innebära att kyrkan förstorades avsevärt vid detta tillfälle. Utgrävningen 1941 gav tyvärr ej svar på frågan hur stor den medeltida träkyrkan varit. Det är dock troligt att den haft den sedvanliga medeltida utformningen , således ett rek- tangulärt långhus och e tt smalare , i öster rakt avslutat kor. O m byggnaden sydost om kyrkan med kvadratisk grundplan har vi inte heller några säkra upplysningar. Man har förmodat att den skulle ha tjänstgjort som GILLBERGs HÄRAD 143 Fig 168. G lava, kyrkplatsen vid Fors, med minnessten i bak­ grunden. Foto i ATA. G lava, the church sit e at Fors, showing commemoralive ston e in the background. pilgrimshärbärge, eftersom en av de viktigaste pilgrims­ vägarna till Nidaros genom Värmland via Gillbergada­ len gick förbi Glava. En annan tänkbar möjlighet ä r att de n på träffade anläggningen kan ha tjänstgjort som grunden till en medeltida klockstape l, som bör ha fun­ nits hä r innan torne t byggdes på 1680-talet. Flera inve ntarie r från de n medeltida träkyrkan har bevarats, bl a en madonnabild av trä och en dopfunt av sandsten från 1200-ta le t samt två stora ljuskronor (eller lyktor) av järn , troligen från senmedeltiden . På den gamla kyrkplatsen vid Fors restes omkring 1827 en minnessten med fö ljande inskrift : " H är stod Templet i Gladiswall . Snart har e tt Å rhundrade fram­ gått öfwe r dess Ruine r. Stenen uprestes åt minnet af den fordna Helgedomen J G C (Johan G ustaf Caristen) och M M S (Maria Margareta Schröder) År 1827." På stenens a ndra sida står: " Gladewalls Munke Kyrka Byg­ des Å r 1131. Trotsat 600 Secler." (felskr fö r 6) . Varifrån årta let 1131 hämta ts vet vi e j. D e inventarier Fig 169. Glava, kyrkplatsen vid Fors, under utgrävning 194 1. förgrunden grundstenar till härbärget och kyrkan. Foto i ATA. G lava, the church sit e at Fors, during excavations in 1941. Faundatian stones ofthe hostelry and church can be seen in the foreground. Fig 170. Glava, kyrkplatsen vid Fors , med framgrävda grund­ stenar till träkyrkan. Foto i ATA. Glava, the church sit e at Fors, with foundation stones ofthe Jimber church uncovered. som bevarats från den gamla kyrka n tyder på att e n kyrka funnits i G lava åtminstone från 1200-talet. Med tanke på den viktiga pilgrimsleden fin ns det dock ingen­ ting som motsäger a tt kyrka e ller kapell funnits hä r redan på 1100-talet, även om de t exakta å rta let 1131 e j ka n styrkas . Källor och litteratur E Femow, s 136; N G Djurk/ou 11 , s 80; H Kjellin, Glava kyrkas historia och gamla minnen. G lava socken i forn tid och nutid . Arvika 1936; K Lagerlöf, Ett raststä lle vid pilgrimsvä­ gen. Jul K 1943; Å Nisbeth, Glava kyrka. Vägledning. Ystad 1974. 144 VÄRMLAND Kila kyrka Sockennamnet skrevs på mede ltiden Kyla (de Kylce 1348) samt Killee (sb 1503) . Den nuvarande kyrkan i Kila är en stenkyrka uppförd på 1650-talet , invigd 1654. Tornet tillkom under åren 1769-1776. Den föregicks av en liten träkyrka , troligen en stavkyrka , belägen ca 80m söder om den nuvarande kyrkan (Ekhoff, s 339). Djurklou skriver om denna kyrka: "Om också ej runorna på Kyrkans klocka skulle kunna visa så långt tillbaka som Hammarin efter Ligne ll yrkat , så är dock Kila såsom socken sanno likt äldre och var uti 14:de seklet en af de 3 som då utgjorde det sede rmera försvunna Sunds hä rad. Den äldsta kyrkan ska ll hafva varit mö rk , liten och bygd af starka, sam- Långseruds kyrkor Under senmedeltiden skrevs socknens namn Langzret (sb 1503) och 1560 Långerydh . Inom den nuvarande socknens gränser fanns unde r mede ltiden tre kyrkor och kapell , nämligen Långseruds kyrka , Åstenskogs kapell och Lönnskogs kapell . H ammarin skriver härom: " Kyrkan omnämnes här redan under Catholska tiden. Den kallades Långerydh Redkyrka, och ha r, som den ännu är, alltid varit byggd af träd. Då den gamla kyrkan af ålder var förfa llen , upptimrades den nuvarande korskyrkan 1723. Längsta kyrkaväg 2 mil. I denna socken 3/4 mil veste r från Långseruds kyrka, var fordom äfven kyrka invid hem­ manet Åstenskog. Den omnämnes under Catho lska tiden och utgjorde en särskild församling, som, då 1560­ manhuggna ekplanko r, Hon måste hafva stått i århund­ raden , då hon år 1650 var omöjlig att reparera." Några medeltida inventarier har bevarats; dopfunt av täljsten från 1200-talet och en klocka med runinskrift: " Petrus curatus" (Petrus kyrkoherde), daterad tilll300­ talets mitt. Källor och litteratur N G Djurk/ou Il , s 146; J Hammarin Il , s 210; E Ekhoff, Svenska stavkyrkor. Sthlm 1914- 16, s 339. S A Hal/bäck, s 118; E Rose/l, s 38. kyrkan utdömdes, lades till Långseruds socken. E n berättelse är , att den blifvit utdömd för det att ett mord blifvit i den under Gudstjensten föröfvadt. Kyrkan qvarstod ännu 1643, men obrukad och förfallen. Äfven invid hemmanet Lönskog skall en Capelikyrka varit byggd. Den omnämnes icke efte r reformationen. Plat­ sen , der den på en höjd stått , ä r nu öfvervuxen med skog, men hålles, säger Fernow, i mycken helgd . T ill denna Cape lifö rsamling skall äfven en del af Silleruds socken legat. " · Den medeltida sockenkyrkan i Långserud låg säkerli­ gen på samma plats som den nuvarande och var uppförd av trä. Bevarade inventarier tyder på att den kan ha uppförts på 1200-ta le t. Fig 171. Långseruds s n, Åstenskogs ka­ pell , rekonstruktion av kapellets plan. E Lagerlöf och G Wiren 1984 efter uppm av G Svenson 1959, ATA. Ii Paris h ofLångserud, Åstenskog Chapel, reconstruction ofchapel layout. E Lager­ löfand G Wiren, / 984, after a sca/e dra­ wing by G Svenson, 1959, ATA. ----- --------- !7:)r,-----­ f. 8 D .-------p j ~ J-__-----------4"--­ GILLBERGS HÄRAD 145 Fig 172. Processions-eller altarkrucifix av brons med emaljinläggning, från omkr 1200, påträffat vid Åstenskog, Långseruds sn. Foto i ATA. Procession cross or altar crucifix ofbronze with enamel inlay, c. 1200, found at Åstenskog, Parish of Långserud. Fig 174. Lönnskogs kapell , rekonstruktion av kapellets plan på grundval av G Svensons uppmätning. E Lagerlöf och G Wiren 1984. Lönnskog Chapel, reconstruction ofthe chapellayout based on G Svenson's sca/e drawing. Åstenskog Kyrkplatserna vid Åstenskog och Lönnskog i Långse­ ruds socken blev år 1959 föremål för arkeologiska undersökningar. Det gällde främst att fastställa var de båda kyrkorna legat och vi lken planform de haft. Undersökningen utfördes av Värmlands museum under ledning av antikvarie Gilbert Svenson. I Åstenskog påträffades en grundsten till kyrkobygg­ naden vid provschaktens upptagande och man kunde sedan blottlägga större delen av kyrkans grund. Det ---1 f l l l l l l l _1 ----"1 N l l l l l l l l l l l l l l l l ____ _____________) l o 1011 Fig 173. Långseruds sn , Lönnskogs kapell , uppmätning av den framgrävda stengrunden , G Svenson 1959. Parish of Långserud, Lönnskog Chapel, sca/e drawing of the uneovered stone foundations. o visade sig att kyrkan varit relativt stor (fig 171 ). Den hade en totallängd av ca 20 m och en bredd i långhuset av ca 9 m. Koret var ca 5 m i fyrkant. Man kunde också konstatera att kyrkan i Åstenskog haft en koringång och utanför denna e tt vapenhus, e ller vindfång. Några säkert daterade fynd gjordes ej vid utgrävningen, men tidigare har man på platsen påträffat ett väl bevarat processions- eller altarkrucifix från tiden omkring 1200, nu i SHM (fig 172). l 10/'A. 146 VÄRMLAND Lönnskog (gården Gärdet). Kyrkogårdsområdet vid Lönnskog är markerat på hem­ manskartan över laga skiftet av år 1844-45 , vilken byg­ ger på en karta över inägorna av år 1778, och som ligger till grund för avstyckningen. I väster synes en del av den gamla kyrkogårdsmuren vara bevarad. Grävningsundersökningen 1959, utförd av Gilbert Svenson , visade att grunden till den medeltida träkyr­ kan var belägen i områdets nordvästra del. Här påträf­ fades vid provschaktning kape llgrundens nordvästra hörn , med hörnstenen strax under markytan (tig 173). Hela kyrkgrunden kunde sedan framtagas, varvid det visade sig att den östra delen låg upptill 1/ 2 m under den nuvarande markytan, vilket berodde på att marken stavnäs kyrka Socknens namn skrevs under medeltiden Stauames (1353) . Den nuvarande kyrkan i Stavnäs uppfördes av sten mellan å ren 1699 och 1705, varefter sakristian full­ bordades 1723 och to rnspiran tillkom 1726. Den föregicks av en liten träkyrka på samma plats. Hammarin skriver (1846) härom : " Den äldsta kyrkan var mörk och liten . På väggarna högt upp emot taket voro hål e ller gluggar 1/ 2 aln långa och 1/ 4 aln breda (ca 30 x 15 cm) , genom hvilka kyrkan upplystes men så sparsamt , att man här städse måste betjena sig af ljus i stora jernlyktor. Ett par af dessa lyktor hafva intill sednare tider varit här förvarade. Kyrkan vidbyggdes 1655 och voro på den , jemte det större tornet, flera smärre to rn. " År 1692 (Landshövdingeberätt) beskrivs kyrkan på följande sätt: "een gammal träkyrckia med ett stoort och 4 små torn , något utbygder för een tijd sedan ." Svanskogs kyrka Socknens namn skrevs 1503 Swanskog (sb) . " Ämbe­ koghs kapell" be läget på den s k kyrkudden vid E mne­ kogssjön (300 m V om andra E i namnet Emne­ skogss j ön) . Den nuvarande kyrkan är en spånklädd korskyrka uppförd 1733 av Philip Eckel från Karlstad. Tornet från 1738 ä r av samme byggmästare . utplanerats för odling. Härvid hade en del av grundste­ narna avlägsnats eller rubbats ur sitt ursprungliga läge . De t var en mycket liten kyrka man påtäffat grunden till. Långhuset synes ha varit 7 m långt och 5 m brett , medan koret endast varit 2,5 m långt och 3 m brett (fig 174). Möjligen kan den ha tjänstgjort som pilgrimskape lL Källor och litteratur A TA : Utgrävningsrapport av G Svenson 1959. J Hammarin Il , s 199; N G Djurk/ou Il , s 99; S A Hal/bäck, s 126; Å Nisbeih, Långseruds kyrka. Vägledning. Ystad 1972 (och där anförd litt); E Rose//, s 27. Djurklou har bl a följande uppgifter om den gamla träkyrkan i Stavnäs: " År 1631 lades nya syllar och till­ byggdes tornet och 1672 hade kyrkan flere små torn utom detta. Denna beskritning förer tanken på de nor­ ska statkyrkorna och möjligtvis har den gamla kyrkan här varit en snarlik byggnad ." De enda nu bevarade inventarierna från den medel­ tida träkyrkan ä r e tt triumfkrucifix daterat till 1200­ talets senare de l och en dopfunt av sandsten , troligen från 1200-talets förra hälft. Källor och litteratur Landshövdingeberällelse 1692, s 22; E Fernow, s 178; J Harn marin II , s 226; N G Djurk/ou Il , s 85; L Brodin, Stavnäs socken i Värmland. Karlstad 1934; Å Nisbelh, Stavnäs kyrka. Vägledning. Ystad 1959; E Rose//, s 30. I inv 1830 står följande: " Wid Reformationens början fanns här i Socknen äfwen en Kyrka på Hemmanet N° Hedanes ägor, och den idag ännu så kallade Kyrkud­ den , efter hvilken Kyrko tomten ännu synes; men när den raserades eller förföll samt uphörde att begagnas är fullkomligen okändt. I jorden der Kyrkan stått , funnos några Silfvermynt för flera år sedan, hvilka woro präg­ G ILLBERGs HÄRAD 147 Fig 175. Svanskogs sn, Ämbeskogs kapell (He­ dane) , den framgrävda stengrunden. Foto G Svenson 1954. Paris h ofSvanskog, Ämbeskog Chapel (He­ dane), the stone faunda­ tians uncovered. l o Fig 176. Ä mbeskogs kape ll , rekonstruktion av planen på grundval av G Svensons uppmätning. E Lagerlö f och G Wiren 1984. Ämbeskog Chapel, reconstruction of chapellayout based on G Svenson's sca/e drawing. E Lagerlöf and G Wiren, / 984. Fig 177. Ämbeskogs kapell , mynt och jä rnbeslag påträffade vid kapelle ts utgrävning 1954. Foto i ATA. Ämbeskog Chapel, coins and iron mountings discovered when the chapel was excavated in 1954. 148 VÄRMLAND lade i Konung Christian den 25 tid." (1513-1523). På den gamla kyrkplatsen genomfördes år 1954 en utgrävning, för att klarlägga den gamla kyrkans läge och storlek. Undersökningen utfördes genom Värmlands museum med Gilbert Svenson som grävningsledare. Härvid frilades grunden till en liten träkyrka, som bestått av ett rektangulärt långhus och ett nästan kvad­ ratiskt i öster rakt avslutat kor (Mått: koret ca 4 x 4 m. Långhuset 8 m långt och 7,5 m brett). Grunden var omsorgsfullt lagd av natursten i kallmur (tig 175, 176). Vid utgrävningen kunde man också konstatera att kyr­ kan troligen förl ängts åt väster, troligen i samband med att den från att möjligen ha varit ett pilgrimskapell blev sockenkyrka. Några grundstenar i kyrkans västra del tyder på att kyrkans huvudingång, som av allt att döma varit belägen här, haft ett enkelt vapenhus , likaså av trä. Kyrkan har troligen varit uppförd av timmer med knutade hörn samt spånklädd. På detta senare tyder bl a fynd av spik över hela området. Det är svårt att avgöra när kyrkan uppförts , men några medeltida mynt kan ge en viss ledning (tig 177). I trakten av kyrkans förmodade norra sidoaltare, Mariaaltaret, påträffades 4 mynt av vilka 2 var s k "svarta gutar" från 1300-talet. På södra sidan i samma del av långhuset (möjligen vid ett Olofsaltare) påträffades ytterligare 7 mynt, det äldsta präglat för Kung Erik II Magnus (av Norge), som rege­ rade 1268-99, Kyrkan kan ha uppförts på 1200-talet. På detta tyder även den bevarade dopfunten , som date­ rats till 1200-talet. Källor och litteratur A TA: Inv 1830; G Svenson, grävningsrapport 28/6 1954; N G Djurk/ou II, s 105; S A Hallbäck , s 152; E Rosell, s 40. Fig 178. Värmskog, den gamla kyrkplatsen söder om den nuvarande kyrkan, med framgrävda stengrunder till den medeltida träkyrkan (närmast stranden) och 1600­ talskyrkan. Uppm A Tuulse 1946. V ärmsko g, the sit e ofthe old church south ofthe present-day church, with the ston e foundations ofthe medieval limber church (nearest the shore) and the 17th century church uncovered. Fig 179. Värmskog, den gamla kyrkplatsen sedd från kyrktornet. Foto i ATA. Värmskog, the sit e of the old church, viewed from the church tower. Värmskogs kyrka Under medeltiden skrevs socknens namn Wirmilskogh (Vgl I) samt Wermeskog (sb 1503). Den nuvarande kyrkan av sten grundlades på 1760- talet och ombyggdes delvis efter en eldsvåda år 1799. Den ersatte en kyrka av trä från 1689, belägen ca 100m söder om den nuvarande kyrkan på andra sidan lands- vägen Karlstad- Arvika. Grunden till denna kyrka frila- des 1947 (fig 178). Den hade i sin tur en föregångare från medeltiden , en liten träkyrka belägen omedelbart söder om 1600-talskyrkan , endast ca 15 m från sjön Värmelns strand. Utgrävningen 1947, som leddes av Arm in Tuulse, omfattade he la det gamla kyrkaområdet söder om landsvägen . Man påträffade först grunden till 1600-tals- kyrkan , som varit en enkel anläggning utan torn och med tresidig koravslutning i öster. I kyrkans arkivalier G ILLBERGs HÄRAD 149 sägs om denna kyrka att den " blev strax intill den gamla på ett något bättre ställe upförd utan Torn". I ett besikt- ningsinstrument från 1756 sägs vidare om denna kyrka: "28 a lnar med koret i längden, 18 alnar bred, 7 alnar hög, ganska liten och trång. 14 stolrum å vardera sidan , samt något låg, och nu så förfall en att den nödvändigt bör ånyo uppbyggas." Grunden till den medeltida träkyrkan var svårt ska- dad delvis genom ett vägbygge rakt igenom långhuset. Trots detta kunde man faststä lla kyrkans plan (fig 178) , vilken visade sig utgöras av ett nästan kvadratiskt, rak- slutet kor med en längd av 5,6 m samt ett rektangulärt långhus, som varit 9 m brett och 13 m långt. Kyrkans hela längd var således 18,6 m. Den var ej orienterad exakt i väster-öster utan något mera åt sydost, vi lket dock ej är ovanligt. 150 V Ä RMLAND Fig 180. Värmskog, den medeltida träkyrkans grund från öster under utgrävning. Foto i ATA. Värmskog, the foundations of the medievallimber church, viewed from the east during excavation. I västra delen av långhuset frilades en tvärmur (fig 178), som kan tyda på att kyrkans västra vägg ursprung­ ligen var placerad här och att långhuset således för­ längts åt väste r. Detta kan ha skett redan under senme­ deltiden. Denna Värmskogs säkerligen första kyrka uppfördes troligen redan i tidig medeltid . Man vet att altarskåpet i den gamla kyrkan bar årta let 1353, vilket bör innebära att kyrkan fanns vid denna tid . Enligt traditionen skall den ha varit den äldsta i Värmland , vilket dock knap­ past kan bevisas. Socknens centrala läge vid sjön Vär­ meln kan dock innebära att den kan ha ·varit en av de första i landskapet. Några förhistoriska gravar i kyrk­ platsens omedelbara närhet tyder på ortens tidiga bety- Grums härad Häradet skrevs på medeltiden: G remheret (1330- 34) , de G romshreret (1331) , Grumsheret (1439). Det är centralt beläget i landskapets södra del invid Vänern och gränsar i väste r till G illbergs härad , i norr till Kils härad och i öster till Karlstads (Tingvalla) härad . Det omfattade under medeltiden fyra socknar: Ed , G rums, Nor och Segerstad . Fig 181. Värmskog, de båda framgrävda stengrunderna från sydost. I förgrunden några gravstenar. Fo to i ATA . V ärmsko g, bot h sets ofstone foundations a fler excavaiion, viewed from Ihe soU!heasi. In the foreground a number of gravestones. delse. Den troligen ursprungliga planen med ett nästan kvadratiskt långhus har motsvarigheter bl a i romanska kapell i Norge. Man har således rätt att förmoda att den första kyrkan i Värmskog uppförts på 1200-ta let och utvidgats åt väste r under senmedeltiden. På en kulle ca 50 m nordväst om kyrkplatsen stod en tid en klockstapel uppförd 1689. Det är sannolikt att även medeltidskyrkan haft en klockstapel på denna plats utanfö r kyrkogårdens gräns, vilket ej var ovanligt. Källor och litteratur ATA: Inv 1830; l Swke, Värmskogs socken i ä ldre och nyare tide r. Arvika 1916; A Tuulse, Två utgrävningar i Värmland sommaren 1947. Fornvännen 1948 ; E Rose/l, s 40. Medeltida träkyrkor är kända från Eds och Seger­ stads socknar. Litteratur H Kjellin, Sveriges Kyrkor, Yr Bd I, Sthlm 1924; E Rose/l, s 26 f ; L Elmevik, Grums. Ett värmländskt namnproblem. Ortnamnssä llskapets i Uppsala årsskrift 1963. GRUMS HÄRAD 151 Eds kyrka Eds socken, nämns första gången på 1300-talet, då sock­ nen hörde under Slotboo hcered , och skrevs Eedh (1354) Den nuvarande kyrkan av sten , är uppförd 1783-85 och invigdes 1788. Den föregicks av en kyrka av trä troligen från 1500-ta let på gården Kyrkebyns ägor. Grunden till denna träkyrka framgrävdes 1946. I dess närhet fanns intill å r 1704 en medeltida träkyrka, som då enligt uppgift länge stått öde. En minnessten med följ ande inskrift restes på den gamla kyrkplatsen 1947: " På denna plats/stod intill 1787/Eds forn a kyrka l Varom dess 1946 fram/grävda kyrkagrund och kyrkogårdsmurar1 bä/ra vittne. När segerstads kyrka Socknens namn skrevs på medeltiden: Sigarstad, 1287, DS; Searstad, 1298, DS; Sigarstad 1308, DS. Den nuvarande stenkyrkan i Segerstad är uppförd på 1700-talet; 1738-47 tillkom långhus och kor med sakris­ tia samt 1750-66 torn i väster och slutligen 1780-81 tornhuv. Den föregicks av en träkyrka belägen ca 2 1/ 2 km norr om nuvarande kyrka mitt i segerstad-byn, väster om landsvägen. Den gamla kyrkogården är delvis bevarad och utgörs av en inhägnad ängsmark samt har en år 1829 rest minnessten med följande inskrift: " Här har seger­ stads första helgedom stått intill år 1745. Vandrare , tänk på dina förfäder de första christna, som i denna kyrkogård legat nu snart 1000 år. Stenen uprestes A:no MDCCCX:XIX af G . Lindberger och E. Kamp h från Algustad ." På baksidan: " Kyrkans första grundläggning oviss. He nnes tillvarelse nämnes först efter digerdöden år 1350 under namn af Redkyrka och bygd af Träd . Såsom liten , mörk och gamal nedtogs hon då P. Ekman var kyrkoherde och I. Rudelius från Ranviken sockne präst. " Uppgifterna om den medeitida träkyrkan är spar­ samma . Den nämns 1692 (Palmskiöld nr 299, s 190) som denna träkyrka först till/kom är icke fullt l klarlagt. En ännu l äldre medeltida l träkyrka nedtogs l år 1704 och hade då l länge stått som l ödekyrka." Några inventarier har bevarats från den medeltida träkyrkan; två dopfuntsbaser av tä ljsten , båda troligen från 1200-talets mitt samt ett romanskt rökelsekar. Källor och litteratur N G Djurk/ou Il, s 191 ; H Kjellin , Sveriges Kyrkor, Yr, Bd I. Sthlm 1924 (och där anförd litt); S A Hal/bäck , s 94; Karlstads Tidningen 31110 1946; E Rose/l, s 31. en "gama) träkyrckia" . Djurklou skriver om den: " Socknens äldsta kyrka var belägen i Segersta by, der den gamla kyrkogården ännu synes , ock af träd , 24 alnar lång (ca 14,3 m) och 17 alnar bred (ca 10,1 m) med förhus i vester." Den uppges vidare ha haft "små Glug­ gar till fenster". Invändigt skall de t ha funnits "en liten Läcktare under lågt tak" . Enligt kyrkans arkivalier skall den också ha haft en fristående klockstapel. Träkyrkan nedrevs 1747 och det gamla timret såldes för 2 Dir Smt. E ftersom denna kyrka nämns som gammal vid 1600­ talets slut är det troligt att den var medeltida. Det är dock osäkert om den kan vara samtidig med de äldsta bevarade inventarierna , en dopfunt av täljsten från 1200-talets förra hälft och en madonnabild från omkr 1300. Källor och litteratur Palrnskiöld, s 190; N G Djurk/ou Il , s 200; H Kjellin , Sveriges Kyrkor , Yr Bd I. Sth1m 1924 (och där anförd 1itt) ; S A Hall­ bäck, s 138; M Årnark, s 268. 152 VÄRMLAND Jösse härad Häradet , som under medeltiden skrevs Jusedhzherad (1355), är beläget i landskapets västra del med gräns mot Norge i nordväst , mot Nordmarks härad i väster, mot Gillbergs härad i söder samt mot Fryksdals och Kils härader i öster. Det omfattade under medeltiden sju socknar: Arvika , Brunskog, Eda , Gunnarskog, Köla , Ny och Älgå. Arvika kyrka (Arvika västra) Arvika socken nämns redan 1225 i Håkon Håkanssons saga och 1340 i Bengt Laurentssons morgongåvebrev, där biskop Laurentius i Skara sägs skall ha hå llit visita­ tion år 1355 (in Aruikum , Aruikae sokn). Den nuvarande kyrkan , en stor salkyrka av sten , uppfördes omkr 1650 (beslut 1642). Tornet tillkom på 1780-ta let efte r ritningar av C F Adelcrantz. Denna kyrka föregicks av en medeltida träkyrka, som var he l­ gad åt S Mikael. Djurklou skriver härom: "På grund deraf att allmogen härstädes fordom vid Michaelsmes­ sotiden plägat hålla kalaser som kallats kyrkmessor , samt att i kyrkan funnits en bild trampande en drake under sina fötter , antager Prosten Hofsten att kyrkan varit he lgad åt S:t Michael. " Medeltida träkyrkor är kända från fem av socknarna i häradet : Arvika , Eda, Gunnarskog, Köla och Älgå. Litteratur E Rose/l, s 31 f. En sägen berättar att kyrkan först stått på gården Dotteviks mark , men sedan (redan under medeltiden) flyttats till den nuvarande kyrkans plats. En liljegravsten och en dopfunt av täljsten , båda frå n 1200-talet , bör ursprungligen ha funnits i den medeltida träkyrkan. Dopfunten förvaras nu i SHM. Källor och litteratur N G Djurk/ou il, s 60; Ka rlstads stift i o rd och b ild , s 603; L Tham, Mikaelikyrkan, Arvika västra kyrka , vägledning Ystad 1977 (och där anförd litt). Fig 182. Eda sn , ödekyrkogården vid No l by ca 600 m söder om Fig 183. Eda , kyrkogå rden vid Nolby med minneskors av gjut­ de n nuvarande kyrkan. Foto i ATA. jä rn. Foto i ATA. Paris h ofEda, the desert ed churchyard at No/by, a bout 600m. Eda, the churchyard at No/by, with a commemoralive cross of south of the present church. east iron. Fig 184. Eda, minneskors med följande inskrift: "Eda kyrka stod här omkring 400 år till1840. " Foto i ATA. Eda, commemoralive cross hearing the fol­ lowing inscription: " Eda Church stood he­ re for about 400 years until 1840". Eda kyrka Socknen nämns första gången 1225 i samband med den norske kungen Håkon Håkansons krigståg i Värmland och skrevs på 1300-talet Eedha (in parochia Eedha , 1355). Den nuvarande kyrkan , uppfördes 1835-39 och invigdes 1841. Församlingen hade länge sökt tillstånd att bygga en kyrka av sten , men fått avslag av följande skäl: "Så länge Norge hade varit danskt var det icke rådigt att här vid gränsen ha en kyrka av sten, och då denna därtill låg fa rligt nära Eda skans ville icke den militära ledningen ha ett stenhus här som vid krigstillfäl­ len kunde bli en stödjepunkt för fienden." En äldre kyrka , troligen medeltida, stod fram till1840 på den "gamla kyrkogården" på Nolby marks ägor (fig JÖSSE HÄ RAD 153 182), som är belägen ca 600 m söder om den nuvarande kyrkan. På kyrkogården har rests ett kors av järn (fig 184) med följande inskription: "Eda kyrka stod här omkring 400 å r till 1840." A v de på kyrkogården kvarliggande gravstenarna är den ä ldsta från 1477. I den nuvarande kyrkan finns en dopfunt från 1200­ talet. Källor och litteratur ATA: Inv 1830; N G Djurk/ou Il , s 72; S A Hal/bäck, s 96; E Rose//, s 32; Tidningsartiklar: NWT 811 1935; Arvika T 31/8 1948. 154 VÄRMLAND Gunnarskogs kyrka Sockennamnet skrevs på medeltiden Gwnnascogh (1376) samt Gwnderskog (sb 1503). Den nuvarande kyrkan , en korskyrka av sten med absidkor, uppfördes 1726-27. Den föregicks av en trä­ kyrka , som tillbyggdes med kor och torn 1684. Säkerligen fanns här en kyrka, troligen en knuttimrad träkyrka, redan på 1300-talet. Djurklou skriver: "Att emellertid i 14:de seklet kyrka äfwen här funnits är troligt i följd af uppgiften om 7 kyrkor i Jösse härad och Köla kyrka Socknens namn skrevs under medeltiden Ky!lll (1379) och 1540 Kööle (Skjb) . Den nuvarande kyrkan i Köla är en stenkyrka upp­ förd 1700-01 " på en äldre träkyrkas plats". I Lands­ hävdingeberättelsen från 1692 antecknades om Köla kyrka: "gammal träkyrckia med e tt torn". N G Djurklou anför följande: " Finge man sätta tro till en gammal inventarielängd skulle Köla kyrka vara samtidig med Konung Olof den helige i Norge och årtalet 1024 inristadt i äldsta kyrkans vägg utvisa bygg­ nadsåret , men då alla bevis härför saknas, derföre måste uppgiften lemnas i sitt värde. Bygden är emedler- Algå kyrka Socknen nämns första gången 1340 i Bengt Lamenssons morgongåvebrev. Sockennamnet skrevs 1400 E lgha. Den nuvarande kyrkan i Älgå är uppförd av sten 1724-26. Denna kyrka föregicks av en träkyrka belä­ gen strax söder om nuvarande kyrkan (Älgå 14) . På platsen har rests en minnessten med följande inskrift : "Åt minnet av Älgå gamla kyrka l som stod på denna plats l restes stenen l år 1942 l Guds ord förbliver l evinnerligen. " Någon grund e ller andra lämningar av denna träkyrka kan nu ej iakttagas på platsen. Djurklou skriver om Älgå kyrka : " De äldsta under­ rättelser man eger om kyrkan härstädes visa att hon varit af träd och bygd på samma plats , som nu. Man vill veta att hon varit helgad åt S:t O lof, hvars dag ännu i från denna äldre kyrka förvarades ännu på Fernows tid tvenne bilder af S:a Katarina och S:a Margaretha, hvilka anses hafva varit dess skyddspatronessor." De medeltida helgonbilderna är numera förkomna. Källor och litteratur E Fernow, s 181; N G Djurk/ou 11, s 63; L Brodin, Gunnar­ skogs kyrka. Karlstad 1927; K R Andre, Gunnarskogs kyrka. Ystad 1961 ; E Rose/l, s 40. tid en af westra Wermlands äldsta och antingen kristen­ domen inkommit sunnanifrån e ller från Norge , fanns här säkerligen ganska tidigt kyrka , hvilken åtminstone 1379 hade egen kyrkoprest. " Några medeltida inventarier har bevarats: en dopfunt av täljsten från 1200-talet samt två senmedeltida kloc­ kor, den ena med ett pilgrimsmärke, S Birgitta. Källor och litteratur RA: Permebrev, Tidösaml N" 1889; - Landshövdingeberät­ telse 1692, s 24; N G Djurk/ou II , s 68; M Åmark, s 267; S A Hal/bäck, s 122; E Rose/l, s 43. det 17:de seklet, om ej längre, firats med kalaser bland allmogen och hvars bild i sittande ställning med krona och bila samt trollet Skalle under fötterna ännu år 1700 fanns q var. " Flera medeltida inventarier, som ursprungligen haft sin plats i denna äldre kyrka , är bevarade: Dopfunt av täljsten från 1200-talet; Mariabild och krucifix från 1200-talets slut samt en liljegravsten. Källor och litteratur Hammarin II , s 13 1; N G Djurk/ou 11 , s 75; L Brodin, Ä lgå kyrka 1726- 1926; S A Hal/bäck , s 166; E Rose/l, s 32. Karlstads härad Häradet ka llades tidigare " Karlstads tingslag". Det motsvarade troligen det medeltida E luahärad (bygden kring den stora älven). Lagsagans äldsta tingsplats benämndes Tingvalla (de Thingwaldum 1290). Inom hä- radet låg även Grava och Hammarö socknar. Medeitida träkyrkor ä r kända från Karlstad och Hammarö . Trä- Hammarö kyrka Från järnåldern och vikingatiden finns fle ra fornl äm- ningar i Hammarö socken. Vid Hovlanda står en run- sten från 1000-ta let och Gunnarskär har jä rnåldersgra- var med en domarring . Vid Hammar finns e tt stort gravfält från järnåldern och en domarring. Fle ra viktiga pilgrimsvägar till Olof den Heliges grav i T rondheim gick över Värmland. E n av dessa kom från KA RLSTADS HÄRA D 155 kyrkan i H ammarö frå n 1300-tale t ä r till stor del beva- rad . Man har även kunnat konstatera att den föregåtts av en stavkyrka , tro ligen på samma plats. Källor och litteratur E Rose/l, s 33. Väste rgötland över Värnern till R ammarön där man landsteg vid Edsviken nära det nuvarande Skoghall . Sockennamnet skrevs på medeltiden Hammar!il (1296) . Socknens första kyrka ska ll enligt traditionen ha varit belägen vid H ovlanda , en av de äldsta och mest bety- dande gårdarna i socknen. Ä ven om traditionen inte har kunnat bestyrkas förefa ller det rimligt att antaga före- --~ .h~ -· Fig 185. Hammarö kyrka med omgivningar. I bakgrunden till höger Ka rlstad. E fter teckning i febr 1850 av G H Mellin . Hammarö Church and surroundings. The city of Karlstad is shown in the background, on the right. After a drawing in Februa1-y 1850 by G H Me/lin . ;v, ~., ! l 156 VÄRMLAND Fig 186. situationsplan, l :2000. Uppm G Wiren 1982. Layout, l :2000. komsten av en liten träkyrka under missionstiden på denna plats. På den nuvarande kyrkans plats stod tidigare en stav­ kyrka troligen från tiden omkring 1200. Vid en restaure­ ring 1931 påträffades under golvet i den nuvarande sak­ ristian (koret i den medeltida kyrkan) ett antal plankor från en stavkyrka av vilka några var prydda med ristad ornamentik , bl a en stiliserad lilj a och en skickligt teck­ nad häst. Slavkyrkan beskrivs nedan . Kyrkogården som nu utbreder sig främst söder om kyrkan , har utvidgats vid flera tillfä llen (fig 186) . Endast norra muren samt en de l av den västra har kvar den ursprungliga sträckningen . A v en teckning från 1850 framgår att den östra kyrkogårdsmuren hade en ingång som av a llt att döma gick igenom den ännu stående klockstapeln (fig 187). E n första utvidgning av den medeltida kyrkogården före togs på 1750-talet. Den äldsta inhägnaden var av trä, troligen av samma typ ­ en stockhägnad - som den som fortfarande omger Södra Råda gamla kyrka. Den spånklädda och rödfär­ gade klockstapeln är försedd med lökfo rmad kupol samt har hjärtstock med flöje l. Enligt kyrkans arkivalier är den uppförd 1731 av Sven Bryngelsson från Karlstad. En äldre klockstapel omnämns 1680, möj ligen var den medeltida. Byggnadsbeskrivning Plan Den nuvarande kyrkan är en korskyrka, till största de len tillkommen på 1740-tale t (fig 192). Koret , samt det östligaste partiet , nu använt som sakristia , är den medeltida delen av kyrkobyggnaden . I väster finns ett vapenhus från 1934. Östra korsarmen är den medeltida timmerkyrkans långhus, medan sakristian tjänstgjorde som kor till KARLSTADS HÄRAD 157 Fig 187. Hammarö kyrka och klockstapel från sydväst. Foto R Hintze 1981. Hammarö Church and be/fry from the southwest. denna kyrka. Ett litet smalt utrymme norr om de tta, vars norra vägg ligger i liv med långhusväggen, tjänst­ gjorde under medeltiden som sakristia. Det har en liten ursprunglig fönsterglugg i öster (jfr Södra Råda nedan) . Material och teknik Väggarna i den medeltida delen ä r uppförda av lig­ gande , bilat furutimmer. Den nuvarande grunden utgörs av huggen , rödaktig granit i jämnhöga block. Väggtimret med dimensionerna 20 x 25 x 30 cm, är i hörnen sammanfogat genom raka blad utan laxar (fig 197) . Långhusets mått överstiger ej den för en stock normala maximilängden , varför skarvar ej förekommer. Bjälkarna är både invändigt och utvändigt slätbilade och delvis prydda med vågräta , paralle lla band i grunda profiler. Denna detalj visar att timret , även utvändigt , skulle vara synligt , vilket bör innebära att ytterväggarna ej ursprungligen haft spånbeklädnad . Försträvningar av väggarna , som nu förekommer runt he la kyrkan med ca 150 cm mellanrum (fig 193), har ursprungligen ej funnits . De synes ha tillkommit i sam­ band med den omfattande tillbyggnaden på 1740-talet. De utgörs av kraftiga fyrkantsvirken både in- och utvän­ digt förenade med järnbultar. Liksom väggarna i övrigt är de utvändigt klädda med spån . Det översta bjälkvarvet tjänstgör som hammarband och utgör således underlag för takstolarna. Gavelrös­ tena både till koret och långhuset är timrade av bjälkar av samma dimensioner som väggarnas. Takstolarna har förnyats under senare tid. De är dubbla över hela kyrkorummet och utgörs av dels en äldre (från 1790-ta let) till ett brutet tak och dels den som nu bär upp taket ti llkommen vid en restaurering 1934. Både tak och ytterväggar ä r klädda med spån; taken med kluven , impregnerad spån samt rödfärgade. Som nämnts torde ytte rväggarna ursprungligen ej varit spån­ täckta. !58 VÄRMLAND Fig 188. Hammarö kyrka från söder. Foto R Hintze 1981. Hammarö Church f rom the south. Ingångar Kyrkan har nu fyra ingångar, av vilka en tillhör den medeltida kyrkan , nämligen den ursprungliga korporta­ len. Övriga portaler tillkom på 1700-talet. Ingången till det ursprungliga koret (nu sakristian) är upptagen i södra väggen nära det västra hörnet. Den är nu helt förändrad både in- och utvändigt med omfattningar av profilerade bräder. U rsprungligen bör den ha varit både smalare och lägre. Den enda nu synliga medeltida ingångsöppningen leder från det medeltida koret till den ursprungliga sakristian på norra sidan (fig 202). Den är uppåt korgbågigt avslutad och markeras i kor­ väggen runt om med en svag hålkäl omgiven av paral­ lella, ristade linjer. Det medeltida långhuset har haft en ingång på södra sidan nära västra väggen (fig 204). Denna sattes igen när kyrkan förlängdes åt väster 1717, men blottlades vid restaureringen av kyrkan 1934. Den visade sig ha korg­ bågig övre avslutning (jfr sakristieingången) samt upp­ till skurna ornament i svicklarna . Både som helhet och i detalje r överensstämmer den med Södra Råda kyrkas långhusportal , vilket bl a medfört att man daterat de båda kyrkorna till samma tid. Fönster Kyrkans nuvarande stora fönsteröppningar ti llkom alla vid de omfattande byggnadsarbeten som utfördes på 1850-tale t. Endast en medeltida förnsterglugg har beva­ rats, nämligen i den ursprungliga sakristians östra vägg. Det är en smal och låg öppning med inåt starkt skrå­ nande smygar (fig 202) , endast 14 cm bred och 27 cm hög i dageröppningen. KARLSTADS HÄRAD 159 Fig 189. Hammarö kyrka, den medeltida kyrkans långhus, kor och sakristia från nordost. Foto R Hintze 1981 . Hammarö Church, showing the nave, chancel and vestry ofthe medieval church from the northeast. Fig 190. Hammarö kyrka. Det medeltida koret samt del av långhuset från söder. Foto R Hintze 1981. Hammarö Church. The me­ dieval chancel and part of the nave, viewed from the south. 160 V ÄRMLAND I koret fanns under medeltiden ett fönster i öster över altaret, högt sittande, ca 60 cm brett , nu igensatt , samt ett mindre i södra väggen. Långhuset hade troligen endast ett fönster , högt placerat i sydväggen. Interiör Kyrkobyggnadens interiör (fig 198) präglas nu av de ombyggnadsarbeten, som företogs på 1700-talet , då den medeltida kyrkan förlängdes åt väster och något senare fick korsarmar åt norr och söder. Den östra korsarmen utgörs således av det medeltida långhuset medan det nu avstängda koret blev sakristia. Det är endast i det ursprungliga koret med dess rekonstruerade trävalv och dess målningar som det medeltida rummet i stort sett är oförändrat , även om det ursprungliga långhusets tre väggar (i söder, öster och norr) står kvar. I koret är väggbjälkarna synliga medan långhusets väggar försetts med vitmålad panel. Dock har långhusets östvägg med dess fragmentariskt bevarade målningar frilagts , vilket ger en antydan om rummets ursprungliga utseende. Den stora altaruppsatsen från 1748, av Isaac Schull­ ström, predikstolen från 1934 och glasmålningarna av G Torhamn från samma år ger en sentida prägel åt kyrko­ rummet. Här finns dock några medeltida inventarier; en dopfunt och ett litet altarskåp, nu placerade vid södra väggen. Fig 19l.Hammarö kyr­ ka. Det medeltida lång­ husets södra fasad. Fo­ to R Hintze 1981. Hammarö Church. The south front of the me­ dieval nave. Tillstånd och restaureringar Kyrkobyggnaden är väl bevarad och har under senare tider varit föremål för ett kontinuerligt underhåll. De medeltida delarna (nuvarande kor och sakristia) med bevarade målningar från 1400-talet är väl skyddade och konserverade Som redan nämnts tillbyggdes den medeltida timmer­ kyrkan flera gånger på 1700-talet. Det började med en förlängning åt väster år 1717 och fortsatte med korsar­ marnas tillbyggnad 1747-48. År 1840 erhölls från Över­ intendentsämbetet på församlingens begäran ritningar till en ny kyrka av sten. Detta projekt uppgavs dock av ekonomiska skäl och i stället restaurerades den gamla träkyrkan grundligt på 1850-talet. Härvid ersattes de höga sadeltaken med lägre tak med brutna fall och spånbeklädnaden borttogs samt ersattes med en rever­ tering. Invändigt försågs korsarmarna med trätunnvalv och fönstren gjordes lika stora i hela kyrkan. På 1890­ talet tog man bort reveteringen från ytterväggarna och ersatte den med träpanel, som vitmålades (fig 205). Samtidigt kläddes innerväggarna med bräder och papp. Nästa omfattande restaurering företogs på 1930-talet , då man började inse hur värdefull den medeltida kyrkan var. Man ville nu återställa den till dess tidigare skick. Ytterväggarna återfick sin spånbeklädnad, som rödfär­ gades, och taken höjdes åter. sakristian, det ursprung­ KARLSTADS HÄRAD 161 l~ III l ._ ~· J 1. ~~ ~~- ~ [ -, L- l ' ~ [~" ~~- - ~ ~ ~ ~ - o r lj~ hL ~-~~==~ Fig 192. Hammarö kyrka, plan samt syd­ fasad, 1:200. Uppm G Wiren 1982. J l "' Hammarö Church, layout and south front, J:200. 162 VÄRMLAND liga koret , fick nytt innertak, en rekonstruktion av det ursprungliga trävalvet och samtidigt konserverades de medeltida målningarna. Kyrkan återinvigdes 1934. ­ Vid den senast genomförda restaureringen, slutförd 1968, e rsattes kor- och långhusväggarnas invändiga beklädnad av plattor eller papp med träpanel som vit­ målades med undantag för korets östvägg, dvs den ursprungliga triumfbågsväggen , vars väggbjälkar med fragmentariska medeltida målningar frilades. I väster försågs kyrkan med en källarvåning för toaletter och förvaringsutrymmen. - 1980 omtäcktes samtliga ytter­ tak med impregnerad , kluven spån. Fig 193. Hammarö kyrka , norra fasaden samt östra fasaden, 1:200. Uppm G Wiren 1982. Hammarö Church, north and east fronts, l :200. Den medeltida kyrkobyggnaden Byggnadens ursprungliga utseende Trots att kyrkan , som framgått av ovanstående beskriv­ ning, genomgått omfattande förändringar sedan medel­ tiden, kan dess ursprungliga utseende med ganska stor säkerhet rekonstrueras (fig 210). Långhusets, korets och sakristians ursprungliga grundplan är oförändrad, liksom väggarnas höjd. Det är endast långhusets västra vägg som nu saknas, sedan den gamla kyrkan förlängdes åt väster 1717. Förändringarna har däremot varit stora vad beträffar ingångar och fönster. Observationer i KARLSTADS HÄ RAD 163 /;~ ~~ // ~ .:-s r---­ (@ ~ ~l r=JI Il ][ IU~ ~ J-· ~~ 11 f1 I l~ ~ nf1 r r '!-_c;] ~ ~ ~ ,l 1 l f l f __.!!!! f=r- m f---- Fig 194. Hammarö kyrka , längd­ sektion mot no rr , l :200. Uppm G Wiren 1980. Hammarö Church, longitudinal Fig 196. Hammarö kyrka, tvärsektioner genom det nuvarande H ammarö Church, cross seetio n ofthe present chaneel (origi­ koret (urspr långhus) mot öste r , samt genom sakristian (urspr nal/y lhe nave) , looking east, and ofthe vestry (former/y the kor). 1:200. Uppm G Wiren 1980. chancel), / :200. seetian Iaoking north, 1:200. Fig 195 . Hammarö kyrka, tvär­ sektion mo t öster genom långhu­ set , l :200. Uppm G Wiren 1980. Hammarö Church, cross seetian of the nave, Iaoking easl, 1:200. . f=;=--]::_[:-1=­ D ~" - -­ -. - D- - '-­ ~ 164 VÄRMLAND Fig 197. Hammarö kyrka , detalj av knutning. G Wiren 1985. Hammarö Church, detail of earner jointing. samband med restaureringar gör det dock möjligt att rekonstruera dessa. Långhuset hade på södra sidan nära västra hörnet en uppåt korgbågigt avslutad dörröpp­ ning, kyrkans huvudingång (fig 204). Koringången, även den som vanligt placerad i sydfasaden, vet vi ej mycket om. Den var säkerligen mindre än den nuva­ rande (på samma plats) och hade troligen samma omfattning som långhusportalen . Den medeltida kyrkans fönster var små och högt pla­ cerade. Det enda fönster som bevarats i sitt ursprung­ liga skick är sakristians lilla fönsterglugg (fig 201). Långhuset hade troligen endast ett litet fönster i södra väggen, medan koret hade två fönster , ett i östra väggen ovanför altaret och ett i södra väggen, båda relativt små. Södra Råda kyrka, som med rätta brukar jämföras med Hammarö kyrka , var försedd med fönster av lik­ nande storlek och utformning, dock med den skillna­ den , att den troligen hade två fönster i långhusets syd­ vägg. Tångeråsa kyrka i Närke hade däremot en två­ fönstergrupp i korets östra vägg motsvarande den ännu bevarade i långhusets södra vägg (se nedan) . Kyrkans ytterväggar synes ursprungligen ej ha för­ setts med spånklädsel, vilket framgår av väggbjälkarnas profilerade kanter, som var avsedda att synas. Troligen spånkläddes dock kyrkan redan under senmedeltiden. Taken täcktes av kluven spån som tjärades. Beträffande kyrkans ursprungliga interiör vet vi att väggbjälkarna var finbilade, profilerade i kanterna samt både i koret och långhuset försedda med målningar, som tillkom på 1400-talet. Vidare vet vi att långhuset förenades med koret genom en triumfbågsöppning, som vidgades betydligt efter reformationen . Både koret och långhuset hade treklöverbladsformade innertak, vilka troligen båda var försedda med målningar från 1400­ talet. I koret (nuvarande sakristian) har taket rekon­ struerats, vilket skedde vid den omfattande restaure­ ringen 1933-34. I långhuset kan man på östväggen se tydliga spår efter ett liknande trävalv. Samma typ av innertak återfinns bevarat i Södra Råda gamla kyrka , som ju även i övrigt uppvisar stora överensstämmelser med Hammarö medeltida kyrka. Kyrkorummet upplystes av små, ganska högtsittande fönster, som släppte in ett svagt dagsljus . Två fönster fanns i koret , i östra och södra väggarna samt troligen endast ett fönster i långhuset , nämligen i södra väggen . Vi vet att de medeltida kyrkorummen var mörka - det gällde även stenkyrkorna, åtminstone de romanska ­ men Hammarö kyrka tycks ha haft ovanligt få ljusin­ släpp. Målningar Hela kyrkans interiör, både tak och väggar, synes ha varit prydd med målningar tillkomna på 1400-talet. Bäst bevarade är målningarna på det ursprungliga korets väggar. Västra väggen (fig 199) har överst en stor scen med Marie kröning samt därunder en serie gammaltes­ tamentliga scener inom omramningar: Adam och Eva mottager arbetsredskap från himlen , Adam gräver och Eva spinner, Kain och Abels offer, Kain åser slagsmål mellan två korpar, Brodermordet. På korets norra vägg skildras , också inom arkadbå­ gar, passionshistorien , vilken börjar med Inridandet i Jerusalem och Nattvarden. Det östligaste partiet av denna vägg upptas av en stor figurmålning , S Olof, tillkommen vid 1500-talets början. Den har således målats ovanpå 1400-talsmålningarna. Scenerna på korets östra vägg (fig 200) är delvis utplånade , men några kan urskiljas: Törnekröningen, Korsbärandet , Korsfästelsen samt en Pieta . Överst en stor framställning av Nådastolen flankerad av änglar. På södra väggen, vars målningar skadats bl a genom fönsterupptagningar, fortsätter passionsfrisen med Kris­ tus uppenbarande sig för Maria och apostlarna samt slutligen Pingstundret. Ä ven långhuset har haft målningar både på väggarna och i taket, men av dessa återstår nu endast rester. En stor Ytterstadomsframställning på östra väggen är svårt skadad, men man kan fortfarande urskilja några figu­ rer: Kristus som domare inom en mandorla samt ärke­ ängeln Mikael som själavägare omgiven av änglar och flankerad av solen och månen. KARLSTAOS HÄRAD 165 Fig 198. Hammarö kyrka , in­ teriör mot öster. Foto R Hintze 1981. Hammarö church, interior looking east. Reste r av målningar på lösa bräder, sannolikt från innertaket över koret elle r långhuset , påträffades på kyrkans vind 1911 och överlämnades samma år till SHM (inv nr 23700) Även dessa målningar är svårt skadade, men några stående figurer inom arkadbågar kan urskil­ jas: Kristus med korsgloria , ett manligt he lgon samt ett kvinnligt he lgon med krona och en drake vid sidan (S Margareta). Samtliga målningar synes vara utförda av samme mästa re e ller verkstad . De uppvisar stora likheter med målningar i Södra Råda, genom inskrift daterade 1494 och signe rade av måla ren Amund. De anses dock vara något ä ldre och troligen utförda av en annan måla re (se Nisbeth , aa). Inredning och inventarier Bland de bevarade medeltida inventarie rna märks främst ett lite t a ltarskåp, nu uppstä llt vid det nuvarande korets södra vägg. Det är ett Mariaskåp och har troligen ursprungligen stått på Mariaaltaret i långhusets nord­ östra hörn. Det har daterats till 1500-talet, men dörrar­ nas målningar tillkom troligen vid 1600-talets slut, då a lta rskåpet ommålades. E tt väl bevarat , stort sakramentsskåp (se fig 203) , där de he liga kärlen förvarades under medeltiden, hänger nu i sakristian (ursprungligen koret) på den östra väg­ gen . Det är försett med målningar av samme mästare som utfört väggmålningarna på 1400-ta let. På skåpets Fig 199. Hammarö kyrka , sakristians (gamla korets) västra vägg. Foto R Hintze 1981. H amma rö Church, westwall ofthe vestry (former/y the chancel). 166 VÄRMLAND KARLSTADS HÄRAD 167 Fig 200. Tv. Hammarö kyrka, interiör av sakristian (medeltida koret) mot sydost. Fo­ to R Hintze 1981. Left. Hammarö Church, interior of the vestry (the medieval chancel) , Iaoking southeast. Fig 201. Hammarö kyrka, ursprungligt fön­ ster i den medeltida sakristians östra vägg. Foto R Hintze 1981. Hammarö Church, original wind o w in the east wall of the m edieval vestry. Fig 202. Hammarö kyrka , ingång till den medeltida sakristian i korets norra vägg. Fo­ to R Hintze 1981. Hammarö Church, entrance to the m edieval vestry in the north wall of the chance/. 168 VÄRMLAND KARLSTADS HÄRAD 169 l r - -- ­ - ·· ­ -- ­ 1 Il 'l '• - 'L Fig 204. Hammarö kyrka, det ursprungliga långhusets södra fasad med rekonstruktion av medeltida dörröppning och fönster. Uppm av N L Zetterlund 1934. Hammarö church, south front of the original n ave with reconstructed medieval doorway and window. Fig 205. Hammarö kyrka med vitmålad brädpanel och brutna tak , före restaureringen 1934. Foto i ATA. Hammarö Church with White­ painted plankingand hipped roofs, prior to restoration in 1934. Fig 203. Hammarö kyrka, sak­ ramentsskåp med målningar från 1400-talet, nu på det me­ deltida korets östra vägg. Foto R Hintze 1981 . Hammarö Church, aumbry with 15th century paintings, now on the east wall ofthe me­ dieval chancel. 170 VÄRMLAND Fig 206. Hammarö kyrka , långhusets östra vägg (norra sidan) vid restaure ringen 1968. Foto i Hammarö hembygdsförening. Hammarö Church, east wall (north side) ofthe nave during restoration in 1968. Fig 208. Hammarö kyrka , det utsprungliga långhusets södra , inre vägg under restaureringen 1968. Foto i Hammarö hembygdsförening. Hammarö Church, the south, inner wall ofthe original nave during restoration in 1968. Fig 207. Hammarö kyrka, det ursprungliga långhusets (nu ko ret) östra vägg (södra sidan) vid restaurering 1968. Foto i Hammarö hembygdsfö rening. H amma rö Church, the east wall (south side) ofthe original nave (now the chancel) during restoration in 1968. Fig 209. Hammarö kyrka, det ursprungliga långhusets norra vägg vid restaure ringen 1968. Foto i Hammarö hembygdsföre­ ning. Hammarö Church, the north wall ofthe original n ave during restoration in 1968. KARLSTADS HÄRAD 171 Fig 210. Rekonstruktion av Hammarö medeltida träkyrkas södra fasad. E Lagerlöf och G Wiren 1984. Reconstruction ofthe south front ofthe medieval timber church at Hammarö. Fig 211. Hammarö, väggplankor från stavkyrka , påträffade under det ursprungliga korets golv 1931, l :20. Uppm av E G Karlgren 1931. Renritning G Wiren 1984. Hammarö, wall plankingfrom the sta ve church, discovered beneath the floor ofthe original chancel in 1931. Scale drawing prepared by E G Karlgren in 1931. Finished drawing by G Wiren, 1984. f&' Z, dörr framställs en sto r monstrans, som bäres av två änglar. Ett krucifix , nu upphängt i öppningen mot det nuva­ rande koret , är också mede ltida, troligen från 1300­ talet. Äldst bland inventarierna är dopfunten av täljsten från 1200-tale ts mitt , vilket innebär att den ursprungli­ 1.,. gen anskaffats till den stavkyrka, som fö regick timmer­ kyrkan. En gravhäll av kalksten med ornamentik i relief, en l s k liljesten , troligen tillverkad i Väste rgötland vid l1200-talets börj an, är således också från stavkyrka­ tiden. Datering Den medeltida timmerkyrkan i Hammarö ha r som nämnts stora överensstämmelser, både i plan och kon­ struktion , med den bättre bevarade träkyrkan i Södra Råda. Enligt en inskrift e rhöll denna sina berömda kor­ målningar å r 1323. Denna viktiga tidsangive lse har naturligtivis varit till stor hjälp , nä r det gällt att datera de båda timmerkyrkorna. Vid en nu företagen dendro­ kronologisk analys har prover tagits i koret , främst i dess norra vägg, således den vägg som skiljer det ursprungliga kore t från den lilla sakristian. Någon abso­ lut säker tidsangivelse har härvid tyvärr ej erhållits, men de t förefaller troligt att timmerkyrkan uppförts omkr 1320. stavkyrkan Vid kyrkans restaureri ng 1931 bröt man upp sakristians golv, inlagt 1894. U n der detta påträffades ett golv, som man vet inlades 1747. Därunder fanns ytterligare ett golv av grova kraftiga furuplankor. När man tog upp dessa fann man att de var försedda med nåt i ena långsi­ ~ 9 o o o o l \· 172 VÄRMLAND J l Fig 212. Hammarö , stavkyrkoplankor påträffade 1931. 1:20. Uppm av E G Karlgren , renritning av G Wiren 1984. Hammarö, stave church p/anking discovered in 1931. Sca/e drawing prepared by E G Karlgren in 1931. Finished drawing by G Wiren, 1984. dan och fjäder i den andra (fig 211) . De bör således ha alltså en stavverkskonstruktion. Man hade påträffat ingått i en vägg med stående plankor där fjädern (den resterna av en stavkyrka , förmodligen Hammarös första smala kanten) infogats i bredvidstående plankas nåt, kyrkobyggnad . KARLSTADS HÄRAD 173 Fig 213. Hammarö, stavkyrkaplankor påträffade 1931, 1:20. Uppm av E G Karlgren 1931 , renritning av G Wiren 1984. Hammarö, sta ve church planking discovered in 1931. Sca/e drawing p repared by E G Karlgren in 1931. Finished drawing by G Wiren, 1984. Material Det tillvaratagna materialet består av 16 väggplankor av tionen i längd kan bero på att de avsågats för att passa i varierande längd och bredd. Åtta av plankorna är golvet. Plankornas yttersida visar spår av tjära , medan längre (282-300 cm) än de övriga (188-199 cm). Varia- flera plankors innersida har rester av vit färg. Plankor­ 174 VÄ RMLAND nas bredd varie ra r mellan 28 och 43 cm och tjockleken mellan 6 och 8 cm. Nåten , som i allmänhet är placerad mitt på plankornas långsida , är 3,8- 5,5 cm djup och ca 3,5 cm bred . Fjädern , som sällan ä r bevarad till hela sin längd , ha r en bredd av 3-5 cm. E n av de korta re plankorna (nr 8 k) var annorlunda utfo rmad . Den längsgående nåten var här placerad på mitten av plankans innersida (fig 212) , således ej i smal­ kanten. Den ena smalkanten var dock utformad som fj äde r. En lika rtat utfo rmad planka påträffades i mate­ ria le t från Hemse stavkyrka på Gotland och förmoda­ des dä r ha tjänstgjo rt som en hörnplanka (Ekhoff, s Fig 214. Hammarö, stavkyrkaplankor på­ träffade 1931, l :20. Uppm av E G Karlgren 1931, renritning av G Wiren 1984. Hamma rö, sta ve church planking discovered in 1931. Scaledrawing p repared by E G Karl­ gren in 1931. Finished drawing by G Wiren, 1984. 107) e ller tillhört en vägg, från vilken en inre avbalk­ ningsvägg utgått. E n av de längre väggplankorna (nr 7 I) är bredare upptill än nedtill , vilket kan innebära, att den tjänst­ gjort som mittplanka i en vägg. När man reste en stav­ kyrkavägg av denna typ med fast fjäder gick man troli­ gen tillväga på fö ljande sätt. I hörnstolparna, som var försedda med nåt , infogades en fjäde rförsedd planka och sedan fortsa tte man från vardera sidan att foga planka till planka tills man närmade sig mitten. Då endast två plankor fattades, infogades en som var bre­ dast nedtill fö r att binda väggen och ge den stadga. KARLSTADS HÄRAD 175 Fig 215. Hammarö, stavkyrkaplankor på­ träffade 1931, l :20. Uppm av E G Karlgren 1931 , renritning av G Wiren 1984. Hammarö, sta ve church planking discovered in 1931. Scale drawing prepared by E G Karl­ gren in 1931. Finished drawing by G Wiren, / 984. stavkyrkans konstruktion E fte rsom endast väggplanko r å te rstår av stavkyrkan från Hammarö, är våra möjlighete r a tt faststä lla kyr­ kans övriga konstruktion och dess planform starkt begränsade. Varken syllar eller hammarband har beva­ rats, vilket gör a tt man ej e ns kan förmoda kyrkans storlek . Det är dock rimligt att med utgångspunkt från den kända konstruktionens de taljer - nåt och fjäder i varje planka - jämföra med stavkyrkor , vars väggar hopfogats enligt samma me tod , men som också har sylla r och hammarband bevarade. En sådan stavkyrka är Heda red (ovan) i Västergöt­ land , la nde ts enda nu stående stavkyrka, som visserli­ gen tillkommit sent (1500-talets bö rjan), men som upp­ enbarligen byggts med en äldre kyrka som förebild. På detta tyde r även det bevarade mate riale t från en stav­ kyrka i Blomskog (nedan), vars väggar uppförts med samma teknik , således nåt och fj äder i varje planka. Ristningar Flera av stavkyrkaplankorna från Hammarö har ristade figurer samt ett med kol inbränt växtornament (fig 217) . De flesta ristningarna finns på planko rnas insidor , men några har också kunnat iakttas på utsidorna. På insidan av en av de ko rta plankorna (nr 4 k) har tecknats en häst i tunna ristade linje r. Hästens hovar å terfinns ca J ,3 m från plankans underkant , a lltså i lagom '' tecknings­ höjd" . Hästen ä r 32 cm hög. Ä ven kol teckningen - ett symme triskt växtornament med blad och blomställning, nederst sammanhålle t av en ring - har inbränts på plankans insida (nr 6 k). En av de längre plankorna (nr 6 l) har på den delvis tjärade yttersidan några ristningar (fig 216), anka ren samt flä tmönster. Liknande ristn ingar på de norska stavkyrkorna bör enligt de unde rsökningar som gjorts, utfö rts av stavkyrkobyggarna. 1979 påträffades på e tt bjälklag i klockstapelns övre del ytterligare tio breda planko r , flera med nåt i kan­ 176 VÄRMLAND Fig 216. Hammarö, detalj av ristningar på stavkyrkoplanko r, Efter Hammarö, en hembygdsbok. Hammarö, detail of earvings on s/ave church planks. te rna. Flertalet torde vara väggplankor till samma stav­ kyrka från vilken det tidigare tillvaratagna materia let härrö r . Sju av de sexton år 1931 framtagna plankorna är nu försvunna , vilket skett i samband med utlåning till Värmlands museum för en utstä llning 1939. Datering Den dendrokronologiska analys som nu företagits på stavkyrkomaterialet har relaterats till den samtidigt utförda unde rsökningen av timmerkyrkan , varvid det Karlstad (Tingvalla) kyrka På den nuva rande stadens plats låg lagsagans äldsta tingsplats Tingvalla , som skrevs " de Thingwaldum" 1290. Domkyrkan i Karlstad är uppförd 1723-30 av Chris­ tian Haller, en murmästare, inflyttad till Karlstad omkr A Fig 217. Hammarö, glödritat ornament, lilja, på en av stavkyr­ koplankorna. Efter Hammarö, en hembygdsbok. Hammarö, ornamentalli/y burned inta one ofthe sta ve church planks. visat sig att stavkyrkan uppförts ca 70 å r tidigare, såle­ des möjligen omkr 1250. Källor och litteratur ATA: Inv 1830; Utgrävningsrapport av A Tuulse 1947 ; - J Börjesson, H ammarön och Hammaröbo rna, Karlstad 1921 ; H Kjellin, Nya bidrag till Hammarö kyrkas historia. Hammarö köpings hembygdsbok . Ka rlstad 1957; H Ramström, Ham­ marö församlings historia . Sunne 1968; S A Hal/bäck , s 112; Å Nisbeth, Hammarö kyrka. Vägledning. Ystad 1969; E Rose/l, s 33 . 1720. Den är belägen på Lagbergets krön , även ka llat Herrgårdsbacken efter kungsgården Carlsberg, som revs omkr 1660. Denna kyrka föregicks av en mindre kyrka på Ting­ vallaön nära älven , där nu stadshotellet är beläget. Den KILS HÄRAD 177 Fig 218. Utsikt över Karlstad från älve ns västra sida. Efter E D ahlberg 1702. ~~:~~-~~ ... ~--~k_~;:-~~i ~--:~=~~~~~---;;···-- -~-- --~-- -~~~~~~~--=-_'j .. =~~f;~~~I7ffii_).: ·-~: Vie w of Karlstad from the westbank of the river, 1702. F~-~--:-· ... _:";':~ CARL ' . .' STAD invigdes 1629 och finns avbildad i E Dahlbergs Svecia (fig 218) . Denna kyrka förstördes vid en brand 1719, då stora delar av staden ödelades. T idigare fanns på samma plats en liten träkyrka, T ingvalla kyrka, tro ligen samma kyrka som omnämns i en urkund från 1300-talets mitt. Någon arkeologisk undersökning har ej utförts på platsen , varför vår kun- skap om denna Karlstads första kyrka ä r ringa . Djurklou skriver om denna kyrka: " Den ä ldsta kyr- kan i T ingwalla, hwilken , då byn e ller köpingen fick sina stadsprivilegier , upphöjdes till stadskyrka , war ett gammalt och litet medeltidstempel af träd , beläget wid Kils härad H äradsnamnet skrevs första gången det nämns i de skriftliga källo rna " Kiilz hc.eradz ting" (1426). Socknen Kil nämns dock långt tidigare " de chill" (1315) , " de ecclesia kile" (1334). Det i landskapet Centralt belägna häradet genomflyts av Klarälven och gränsar i norr till Fryksdals och Älvdals härader , i söder till Grums och Karlstads härader. Det omfattade under medeltiden fyra socknar: Kil , Frykerud samt Övre och Yttre U lle- Westra E lfgrenen nära intill den plats , som rådhuset upptog före branden. Behö rigen reparerad och utvid- gad qvarstod denna till år 1616, då hon tillika med staden bl e f lågornas ro f ." Källor och litteratur N G Djurk/ou II , s 9 ff; B A Larson, A nteckningar o m Ka rl- stads domkyrka. Karlstad 1916; C E Nygren , Om Karlstads stadskyrkor tide n 1584- 1737. Värmland förr och nu 1930; V Lindström , Karlstads domkyrka. Vägledning. Ystad 1974 (och där anförd litt); E Rosell, s 33 . rud . Medeltida träkyrkor är kända från Frykerud , Stora Kil (Kil) och Övre U llerud . Litteratur F Alsterlind, Den gamla kyrkplatsen. Karlstad 1955; E Rosell, s 34. 178 VÄ RMLAND Frykeruds kyrka Socknens namn skrevs på medeltiden Fryka rudhe (1436) och senare Frikerud (Skjb 1540) . Frykerud var redan under medeltiden annexförsam­ ling till Stora Kil. Socknens mest betydande bebyggelse låg i den sydöstra de len intill Norsälven, dä r den första kända kyrkan uppfördes. Den nuvarande kyrkan är uppförd av sten efter ritningar av byggmästare Johan Westman 1795-99 (invigd först 1820). Den föregicks av en träkyrka från 1650. Denna liksom en medeltida träkyrka var belägen på Hemmanet Prästbols ägor ca 7 km sydost om den nuvarande kyrkan. Den gamla kyrkplatsen ligger på en hög kulle , ca 100 m sydost om Prästbols gamla gästgiva­ regård . En minnessten på platsen har följ ande inskrift : " Herrens trofasthet varar från släkte till släkte. Under århundraden och intill år 1797 stod på denna plats Fry­ keruds kyrka . Församlingen reste minnesstenen år 1922." Djurklou skriver fö ljande om Frykeruds socken och Stora Kils kyrka Socknens namn skrevs på medeltiden de Chil/1315; de ecclesia Kile 1334. Den nuvarande kyrkan i Stora Kil är uppförd av sten 1930-32 efter ritningar av arkitekt Elis Kjellin . Den e rsatte en 1929 brunnen kyrka på samma plats. En äldre föregångare var belägen vid gården Apertin (Apertin 31). På denna kyrkplats som omgärdas av en kyrko­ gårdsmur, finns en minnessten med följande inskrift: "Stora Kils gamla kyrkplats l Innanför dessa murar har socknens kyrka legat sedan l århundraden tillbaka, sista kyrkan revs 1864 och kvar stå r l endast det gravkor, som var tillbyggt kyrkan i öster. l I gravkoret vila medlem­ mar av de till Apertins gård knutna l släkte rna Broman och Löwenhie lm. Kalkstenshälla rna på l kyrkogården täcka gravkamrar , där biskopar och präster l från denna församling fått sina vilo rum . l Under gräsmattan sova sida vid sida de många okända, l som en gång bebodde denna socken och här möttes för att l efte r vardagens kyrkan : " Kyrkan här var dock en af de fyra, som i ä ldre tider tillhörde det gamla Fryka härad ehuru Frykarudhe soghn ej omnämnes förrän 1436, då det deruti belägna hemmanet H0fulth (Högvalta) jemte fle ra andra af Alexander Tho rstenssons och hans hustrus Ingeborgs gods försåldes." - "Äldsta kyrkan, som varit af träd i Wermlands vanliga medeltidsstil .. . " Från den medel­ tida träkyrkan har följ ande inventarier bevarats: en dopfunt av täljsten från 1200-ta let , ett rökelsekar (nu i Arvika museum) samt en oblatask (pyxis) från 1400­ ta let med följ ande inskrift: "Ave Maria G ra Plena Dom in ." En klocka, troligen från 1200-talet , såldes 1727 till segerstads församling. Källor och litteratur N G Djurklou, Il , s 35 ; S A Hal/bäck, s 102; A L , Frykeruds kyrka. Karlstad u å; E Rose/l, s 26; T id ningsartike l: NWT 28/5 1946. möda fira gudstj änst och högtid. l Kyrkorådet lät resa denna minnessten år 1959." Den ä ldsta kyrkan på denna plats synes ha varit en medeltida träkyrka . Djurklou skriver härom: "Den först bekanta kyrkan i Kihl har varit af träd , men utbyt­ tes mot en år 1673 invigd stenkyrka, af hvilken nu endast åte rstår f.d. Bromanska e ller Löwenhielmska grafchoret. " En madonnabild av trä samt en dopfunt av täljsten, båda från 1200-ta let , vittna r om att kyrka bör ha funnits här i tidig medeltid. Källor och litteratur N G Djurk/ou l , s 31; J Hornmarin l , s 248; F A lsterlind, Den gamla kyrkplatsen . Karlstad 1955 . Ovre Ulleruds kyrka Socknens namn skrevs på medeltiden 0ffra Wllar0 (1440), 0ffra Vller0ij (Skjb) . Den nuvarande kyrkan i Övre U llerud är en korsfor­ mad träkyrka uppförd 1725-27. Den har flera medel­ tida inventarier: en dopfunt från 1200-talet, ett relik­ skåp fr omkr 1500 samt ett krucifix , som även det kan dateras till senmedeltiden . Socknen bör alltså ha haft en kyrka redan på 1200­ talet. Djurklou har följande att berätta om den äldre kyrkan: " Kyrkan har så långt tillbaka några underrättel­ ser derom erhållits warit af trä, och den äldsta kända hvilken anses wara från medeltiden skall hafva egt en stor rikedom på skulpterade bilder, hvilka betäckt chor­ wäggarne. E n fanatisk kristen vandal, Komministern Nordmarks härad Häradets namn skrevs under 1200-talet Nordmarchre (1287 SD 2, s 25). Det är beläget i den sydvästligaste delen av landskapet med gränser mot Norge och Dals­ land. En ligt ett brev från 1396 (DRA:pg 11/12 1396) tillhörde häradet Dalaborgs län . I vissa hänseenden synes häradet under medeltiden - liksom Dalsland ­ ha tillhört Västergötland . Från mitten av 1500-talet räk­ nades det dock till Värmland . Till häradet hörde sock­ narna Järnskog och Skillingmark (nu i Jösse härad), medan Sillerud, som nu räknas hit , hörde ti ll Gillbergs Blomskogs kyrka Socknens namn skrevs 1396 Blomsasckogh (DRA: pg: 11/12) och Blomoscogh (1472). Blomskogs socken är belägen i södra Värmland i närheten av gränsen till Dalsland och endast 12 km från norska gränsen . Fornminnen tyder på tidig bebyggelse i denna trakt. Den nuvarande kyrkan är uppförd av tegel1929. Den ersatte en korskyrka av trä från 1600-ta let , vilken brann ned 1923. Enligt kyrkans arkivalie r uppfördes först ett enskeppigt långhus , troligen med ett smalare kor. 1695 NORDMARKSHÄRAD l ~ Gunnar Jonae Esbergi us rensade, såsom ·det kallades , kyrkan från dessa Katolska minnen , hvilka kastades i elfven. Sägnen vill dock veta att han funnit ett skäl för detta handlingssätt uti folkets större wördnad för dessa beläten än med en varm kristendom var förenligt. Emedlertid blefvo några af dessa utkastade he lgon upp­ fiskade , och ännu i mannaminne har man kunnat upp­ gifva ställen , der dessa såsom penater förvarats. " Källor och litteratur N G Djurk/ou I , s l 02; J Hammarin l , s 25 1; S A Hal/bäck , s 172; E Rose//, s 34. härad. Häradet omfattade under medeltiden l O sock­ nar: Blomskog, Fågelvik , Holmedal , Järnskog , Kar­ landa, Silbodal , Skillingmark , Trankil , Täcksmark och Östervallskog. Samtliga socknar synes ha haft träkyrkor under medeltiden. Källor och litteratur Ortnamnen i Värmlands län (SOV) 9 ; l Lundahl, s 297; E Rose//, s 35. tillkom en sakristia på norra sidan , varefter kyrkan för­ längdes åt öster 1697. Några år senare uppfördes tornet (1701) och 1746 tillbyggdes den södra korsarmen. En omfattande nybyggnad utfördes 1765 då norra korsar­ men tillkom och sakristian flyttades till korets östvägg. Samtidigt höjdes väggen " några timmervarv" och nya större fönster insattes i hela kyrkobyggnaden. Kyrkan fick nu i stort se tt det utförande den hade vid branden 1923. 180 VÄRMLAND Fig 220. Blomskog, överstycke till dörromfattning med snidad djurornamenllk. Foto i ATA. 8/omskog, doorway Iintel showing earved animal deeorations. Fig 219. Blomskog, delar av dörromfattning till stavkyrkan med snidad ornamen­ tik. Foto i AT A. Blomskog, parts of the doorway of the st ave ehureh, showing earved deeorations. stavkyrkan Denna kyrka har i sin tur föregåtts av en mindre kyrka, också den av trä , troligen en stavkyrka . Av denna kyrka har en rikt snidad porta lomfattning bevarats. Delar av den påträffades redan 1867 av N G Djurklou , som vid denna tid utförde antikvariska undersökningar i Värm­ land . Portalens övre del med djurornamentik användes då som huggkubb av kyrkvaktmästaren vid "granris­ hackning. Dock lyckligtvis endast den släta baksidan. " (Ekhoff s 24). Överstycket införlivades nu med sam­ lingen i SHM (inv nr 11532). Detta var dock endast en del av det fynd som skulle göras. Å r 1899 fick professor L Dietrichson i Oslo , den kände stavkyrkospecialisten , ett anonymt brev från en svensk " byggnadsritare" av följande lydelse: "Herr Professor! Då jag vet edert intresse för medeltida träkyrkaarkitektur, ville jag med­ dela Eder en liten upplysning, i den vägen - låt vara en bagatell. En arbetsförman från Värmland berättar mig, att han vid en reparation av den gamla träkyrka i Blomskog nära G ustavstors och norska gränsen, upp­ täckte, att inuti en resvirkesvägg voro anbragta "såsom spikriglar tjocka plankor (c: a 12x30 cm) av furu , på ena sidan försedda med platt utskurna slingornament. Sling­ orna voro flätade i varandra . Plankorna stå ännu kvar inuti väggen och sågos endast av några arbetare . Repa­ rationen gjordes för c:r 5 år sedan. Högaktningsfullt byggnads ritare ." (Ekhoff s 25). Emil E khoff, som fick kännedom om brevet fö rst 1901 tog då omedelbart kontakt med församlingen, som trots att kyrkan var nyreparerad lät borttaga den yttre brädbeklädnaden på kyrkans västra vägg, där man påträffade två plankor med snidad ornamentik . Även dessa plankor införlivades med SHM- samlingen, som numera äger hela den rikt snidade portalen till stav­ kyrkan. ------- --- - Fig 221. Blomskog, re­ konstruktion av stav­ kyrkans dörromfatt­ ning. Efter E Ekhoff. 8/omskog, reconstruc­ tion ofthe stave church doorway. NORDMARKS HÄRAD 181 =-======:.. - ~ -~--== ......,.- ....._ := ----·- ~~ - . -===~:::::::::::======= =~~ -=- · - · ..:>-- - -- · · ­ --- -- ---=-- ,= . ---­ -----'=­ E • • ~...c.. -;·-----y ~---- ' ---+- : ' . ,1»-- ­ l l - ----- ,···--,. \ '. ... --· ' l ~ ~ J l - ___._ -; ~- ~-~-·-L~-- ---.--­-- -p-Arti_:­- -----;... -===-=--=- ­--~ -L-- ~~-:- -~ - 1 -- ·..=---===:<___ ----~--- --- - l ' - · - ___L.­ ~- - : ..,s._, _ - ;;.;; :...,:;:;~-'__,_ . / . ' ~----------- __! lO f 0 o l l 182 VÄRMLAND Material Det som bevarats av stavkyrkan i Blomskog är fyra delar, samtliga av furu. De har synbarligen ej varit tjärstrukna . Tre delar hör till en portalomfattning; de är alla rikt utsirade och utgörs av två sidoplankor, av vilka den ena endast delvis bevarats, samt ett överstycke , också det försett med snidad djurornamentik. Den fj ärde delen är en ribba av en väggplanka , viktig från den synpunkten att den kunde kla rlägga kyrkobyggna­ dens ko nstruktion . Samtliga tillvaratagna delar har förä ndrats genom senare åtgärder: - l. Portalomfattningens breda plan­ kor (fig 219) har avtagits både upptill och nedtill och något i båda kante r samt fått urtag genom inbilning på ena sidan på två ställen. - 2. Den smala ribban , även den med bevarad snidad ornamentik är också den avkortad både upptill och nedtill samt har i övre kanten sekundära urtag. - 3. Överstycket (fig 220) är avbilat både i övre och nedre delen . Det har vid kantsidorna tappar som ursprungligen fogats in i omfattningsplan­ kornas nåtar. - 4. Den smala ribban ur en väggplanka är avbilad på a lla sidor utom en där den är utformad som fj äder fö r att infogas i en bredvidställd planka med nåt. stavkyrkans konstruktion Det är omöjligt att med säkerhe t uttala sig om stavkyr­ kans i Blomskog konstruktion , men åtskilligt kan ändå utläsas av de bevarade delarna. Det förefa ller som om väggplankorna sammanfogats genom nåt och fjäder med bröst (fig 222). Detta förekommer också i den enda nu stående stavkyrkan, Hedared , med den skillnaden att fjädern här ej är förenad med hak (bröst) . Detta är däremot vanligt i de norska stavkyrkorna och kan möjli­ gen förklaras genom Blomskogs närhet till grannlandet (jfr även Hammarö stavkyrka , ovan) . Hur väggplankorna infogats i syll och hammarband vet vi dä remot ej, efte rsom de bevarade plankorna avta­ gits både upptill och nedtill. Ornamentiken Portalplankornas ornamentik består av drakkroppar omvandlade till bandslingor, som är nära nog helt yttäc­ kande (fig 221). De bandformiga kropparna är helt platta med undantag för områdena intill skärningspunk­ ten , där de undre partierna har försänkts . Endast den översta drakens huvud kan sägas ha utformats ti ll ett drakhuvud (det nedskjutande mellanpartiet) en så kal­ lad " toppdrake". Det skadade överstycket har bestått av dubbla rundbågar med ett nedskjutande mellanparti Fig 222. B1omskog, rekonstruktion av stavkyrkans vägg. Efter E Ekhoff. 8/omskog, reconstruction of a wall of the stave church. som, vad grundformen beträffar , återfunnits i norska stavkyrkoportaler. Närheten till Norge gör det troligt att stavkyrkan i Blomskog, främst dess portalornamen­ tik, tagit direkta intryck av den rika norska stavkyrkaar­ kitekturen . Återanvändning Stavkyrkan i Blomskog, troligen socknens första kyrka , var i bruk till 1400-talet, då den revs för att lämna plats för en troligen något större timmerkyrka . Den gamla, rikt snidade portalen togs härvid tillvara och åte ranvän­ des i den nya kyrkan utan annan förändring än att den gjordes något lägre, samtidigt som de nedskjutande delarna av överstycket bortbilades . Märkligt nog tycks man ha nöjt sig med portalens ringa bredd , ca 90 cm, troligen för att kunna återanvända det rikt utformade överstycket. Det var fö rst 1701 , då tornet uppfördes framför porta len i väster, som den kom att förstoras både på höjden och bredden. Den ena porta lplankan fick härvid behålla sin ursprungliga bredd medan man avbilade den andra till mer än hälften för att ge öpp­ ningen önskad bredd. Detta innebar att överstycket blev överflödigt och avlägsnades för att sedan användas vid "granrishackning". Att ytterligare en del av stavkyrkan, nämligen den smala väggplankan , kom att sparas till efte rvärlden , berodde enligt E khoff troligen på en felmätning vid porta lens inpassning i timmerkyrkan . Man skulle ha gjort den 25 cm för bred och tvingades då infoga ytterli­ gare en del av den rivna stavkyrkan för att klara porta­ lens infogning i västväggen (se fig 221). Datering Emil Ekhoff datera r stavkyrkan i Blomskog till 1100­ talet med utgångspunkt från den snidade ornamentiken. Någon dendro kronologisk undersökning har ej företa­ gits på det bräckliga materialet. Källor och litteratur N G Djurk/ou Il , s 138; J Hammarin Il , s 174; E Ekhoff, Svenska stavkyrkor. Sth1m 19 14- 16, s 298; L Karlsson, Romansk träornamentik i Sverige, s 13 f. E Rose/l, s 40. Holmedals kyrka Socknens namn skrevs på medeltiden , Holmadalir, Hol­ madali , 1220-talet-1300-talet. Socknen nämns första gången 1225 (Holmadalir) i samband med den norske kungen Håkon Håkanssons härtåg i Värmland. En kyrka skall ha funnits vid denna tid. Den nuvarande kyrkan är uppförd av sten 1854-57. Den föregicks av en spånklädd korskyrka av trä från 1686. Denna kyrka hade i sin tur en äldre föregångare , också den av trä och uppförd på samma plats. Djurklou skriver härom : " Den äldsta kyrkan om hvilken någon Järnskogs kyrka Socknens namn skrevs på 1500-talet Herneskog (1531) samt Hierneskogh (Skjb 1540). Den nuvarande kyrkan i Järnskog av sten, uppfördes 1695-1699, med torn från 1729. Den föregicks av en träkyrka , troligen medeltida. Järnskogs ödekyrkogård ligger ca l km sydväst om kyrkan , tätt invid Kölaälven och ca 100meter söder om landsvägen till Östervallskog. Den ä r nu omhägnad av cementpålar och järnkedjor, ditsatta år 1927, då rester av bogårdsmuren avlägsnades. Inga spår av kyrka eller gravar finns. På område t står en minnessten med inskrift: " Jernskogs l k yr ko- och begraf/ningsplats till år l 1699 l Vården restes år l 1878 l Ps 492. 2 l Frid öfver de Karlanda kyrka Socknens namn skrevs på medeltiden Kaflanda: (DN 1344) samt på 1500-talet Kalffwalanda (Skjb 1540). Den nuvarande kyrkan i Karlanda är uppförd av sten 1776- 1778 av byggmästaren O H åkansson. Ca l km norr om den nuvarande kyrkan låg en äldre kyrka, troligen en medeltida träkyrka. Ödekyrkogår­ den , som mäter 52 x 44 x 39 x 14m, ä r omhägnad av en järnkätting, lagd på stenstolpar. Grunden till kyrkan kan skönjas mitt på kyrkogården . Den är 22 m lång och 8 m bred. En minnessten har rests på kyrkogårdens östra del (fig 223). Den bär följande inskrift : " Här stod Karlanda kyrka från 1480 tilll777. D av. 90 Ps." samt på NORDMARKSHÄRAD l ~ kunskap erhållits var af träd liksom den hvilken år 1686 upptimrades och för några å r sedan utbyttes mot en ny Följande medeltida inventarier har bevarats: dopfunt av täljsten från 1200-talet samt en mässhake av italiensk sammet i granatäpplemönster från senmedeltiden. Källor och litteratur E Fernow, s 189; N G Djurk/ou II , s 128; G Johannesson, Ho lmeda ls kyrka. Å rjä ng u å; S A Hal/bäck, s 114, E Rose/l, s 35. döde l N .A.S. Sl. " . (Nils Anders Söderberg i Slörteg). I socknens hembygdsmuseum förvaras ett par föns­ ter, som skall ha kommit från den medeltida träkyrkan. De påträffades på 1960-ta le t i en ladugård i socknen. På området, som ägs av Järnskogs kommun men f n står under vård av Jä rnskogs fornminnesförening , finns en klockstapel i det sydöstra hörnet samt ett ca 5 m högt träkors i västra delen. Källor och litteratur N G Djurk/ou Il , s 120; J Hammarin ll ,s 148 ; E Rose/l, s 40; Tidningsartiklar: Karlstads T 1938 22112 - NWT 1953 25/8 ­ GP 1961 25/4. baksidan , " Minnet uppsattes 1872. B. G.S. A.K.A." Djurklou skriver om Karlanda socken : " Då nuva­ rande bygd först möter oss i Konung Håkan Håkans­ sons dagar, synes he la den dalgång, hvaruti vattendra­ get , som drifver Koppoms och Adolfsfors jernbruk fram löper, burit det gemensamma namnet Östra Hol­ medalen. Ti ll dess bygder eller nuvarande Je rnskogs och Karlanda socknar kom Konungen otifvelagtigt gamla vägen frå n Sulvik förbi Ränkesed; och som byg­ defolket vid de på fjället - sannolikt emellan nuva­ rande gårdene Skällarby i Käla och Boda i Je rnskog ­ befintliga passen sökte med våld hindra hans tåg, blef 184 VÄRMLAND hela dalen så förhärjad , a tt icke en enda gård lemnades obränd. Efter denna tid har man ingen kunskap om Östra Holmedalen , hvars namn är alldeles förgätet , då bygder i denna trakt åter efter 300 års tystnad möta i Konung Gustaf den l:stes registratur och jordeböcker, der Karlanda först nämnes 1531 under dess nu vanliga namn och 1540 kallas Kalffva landa. Kyrkan härstädes ha r intill år 1776 varit af träd , men då så gammal och förfallen att hon måste utbytas mot en ny af sten som 1778 invigdes." I den nuvarande kyrkan finns fö ljande medeltida inventa rie r: Dopfunt från 1200-talet med cuppa av tälj­ sten och fot av sandsten samt en klocka från 1200-talet. Källor och litteratur Raä: Fornminnesinv. 1964; N G Djurk/ou Il , s 117; M Åmark, s 265 ; S A Hal/bäck, s 116 ; G Johannesson, Karlanda kyrka, Vägledning. Årjäng 1970; E Rose/l, s 36 f. Fig 223. Karlanda ödekyrkogård med minnessten: "Här stod Karlanda kyrka från 1480 till 1777." Foto i ATA. The deserted churchyard al Kar/anda, with a commemoralive stone inscribed: " Karlanda Church stood here from 1480 until 1777." Silbodals kyrka Socknens namn skrevs på medeltiden Silbyrdhredal (1396 11112 DRA: pg) Den nuvarande kyrkan är byggd av tegel i nyklassicis­ tisk stil 1858-59. - På en plats ca 200 m sydost om denna kyrka har de äldre kyrkorna i Silbodal varit be lägna. På ödekyrkogården finns en minnessten med följ ande inskrift: " Silbodals kyrka stod här 1664­ 1858". Enligt Landshövdingeberättelsen 1692 var kyrkan i Silleruds kyrka Sockennamnet skrevs på mede ltiden Sijllaridh (sb 1503) och Sillarud (Skjb 1540). Den nuvarande kyrkan i Sillerud är en stor central­ kyrka , uppförd 1887-88 efter ritningar av arkitekt E V Langlet. Den föregicks av en spånklädd korskyrka av Silbodal vid denna tid en "gammal träkyrckia med torn , berättes, hafwa uti fo rna tijder lydt till Blomskougz giäld". - Den bevarade dopfunten från 1200-talet tyder på att här fanns en kyrka redan då, säkerligen en trä­ kyrka. Källor och litteratur ATA: Inv 1830; N G Djurk/ou Il , s 116 och anm s 225 ; S A Hal/bäck , s 140; l Lundahl, s 299; E Rose/l, s 36. trä med to rn i väster från 1662 , vilken revs 1891 (fig 224). Denna träkyrka hade i sin tur fö regåtts av en liten mede ltida träkyrka om vi lken Barnmarin skriver: "Kyr­ kan fanns här redan långt inuti Catholska tiden. Hon Fig 224. Silleruds gamla träkyrka, riven 1891. Foto i AT A , troligen från 1880-talet. The old limber church at Sillerud, demolished in 1891. Photograph probably taken in the 1880s. SILLERUDS GAMLA KYRKA. har a lltid , som hon ännu är , varit af träd byggd. I fö rstone var hon trång och liten, men blef efter hand mer och mer utvidgad . Hon uppbrann , med alla sina tillhörighete r , 1662. E lde n uppkom från en rofåker, den kyrkoherden E rik Bjureus straxt söder om kyrkan låt svedj a ." De två nämnda träkyrkorna var belägna ca 4 km söder om den nuvarande kyrkan vid sjön Östersilen skillingmarks kyrka Socknens namn skrevs på 1500-talet Skeringemark (1531) och Skeringha mark (Sjb 1540) . Den nuvarande kyrkan är uppförd 1689-90 av trä, spånklädd (fig 225) ; ombyggd 1880 då spånklädnaden borttogs och kyrkan panelades samt vitmålades . I D Wrangels landshövdingeberättelse 1692 står föl- jande : " Des Kyrckia blef åhr 1689 upbygder af trä 1/2 mijhl ifrån det ställe t , der den förre och nedertagne stådt, bätter in uti sochnen ifrån gräntzen , på skatte- hemmanetz Boda ägor. " På 1700-talet fanns fortfarande tydliga spår av den första kyrkan " af tomtningen , som tillika med grafhö- garna ännu tydeligen kunna ses, finnes att hon warer ganska liten, nem l. 16 a lnar Iong och 8 A !:r bred ." (G Nore n 1789, tr 1924) . NORDMARKSHÄRAD l ~ invid Signebyns skola. E n bevarad dopfuntscuppa från 1200-talet tyder på att kyrka fanns i socknen redan vid denna tid . Källor och litteratur N G Djurk/ou II, s 109; J Hammarin II, s 185; S A Hal/bäck, s 142; E Rosel/, s 27 f. På initiativ och bekostnad av Skillingmarks kyrkoråd fö retogs år 1955 en utgrävning av kyrkplatsen på Kle- vane udde genom Värmlands Museums försorg. Då grävningsområdet avtorvats blottades grunden till en liten kyrkobyggnad med e tt rektangulärt långhus (ca 7 m långt och 5,5 m brett) samt ett kvadratiskt kor, ca 3 x 3 m (fig 226). Grundstenarna ligger på en ändmorän , vars högsta krön var beläget 7,10 m över A rkesjöns normalva ttenstånd (121 m över havet). Grundmurens bredd var ca 60 cm, dock var den på sina ställen sta rkt rubbad vilket skett vid befästningsarbeten på platsen både 1905 och 1940 - 45. Av grundstenarna kan utläsas att kyrkan troligen haft 2 ingångar , båda på södra sidan. Långhusets ingång, som varit ca 60 cm bred, var be lägen i västra delen , ej 186 VÄRMLAND långt från det sydvästra hörnet. Framför denna ingång fanns en tid ett sekundärt uppfört vapenhus av grund- stena r att döma. Här påträffades också en sto r flat häll , en tröskelsten. En ingång till koret fanns uppenbarligen mitt i korets södra vägg. H är blottades en flat " trapp- häl l" i liv med grundmuren . Öppningen mellan långhuset och koret var av grund- stenarna att döma ca 75 cm bred och i långh usets nord- östra hörn hade troligen funnits ett sidoaltare (Maria- altaret). Enligt de observationer, som gjordes vid ut- l Fig 225. Skillingmarks träkyrka före ombyggnaden 1880. Foto i ATA. Timber church at Ski/lingmark be Jo- re il was rebuilt in 1880. grävningen , skall golvet i koret ha varit av stampad le ra medan det i långhuset legat ett golv av "kluvna stockar" enligt kva rliggande fragment. Bland de lösfynd , som gjordes, märks ett danskt sil- vermynt från senmedeltiden. E n minnessten har rests på platsen med följande inskrift : " På denna plats stod l Skillingmarks kyrka l från 1350 till 1689 l Herrens ord förblifver l evinnerligen l l Petr 125 ." samt på baksidan: "Uppsatt l 1898 l 0.0. " NORDMARKSHÄRAD l~ l u l l o Fig 226. Skillingmark, den medeltida träkyrkans plan , rekon­ struktion av E Lagerlöf och G Wiren 1984. Skillingmark, layout ofthe medievallimber church, reconstruc­ tion by E Lagerlöf and G Wiren, 1984 En bevarad dopfunt från 1200-talet tyder på att kyrka fanns här redan vid denna tid. Källor och litteratur D Wrangel, Landshövdingeberättelse 1692, s 26; N G Djurk/ou n, s 123; J Hammarin n, s 149; S A Hal/bäck, s 144; l Lundahl, s 299; E Rose/l, s 41. Trankils kyrka Socknens namn skrevs på 1300-talet Tranukiol (1334) och på 1500-talet Tranekijl (Skjb). Den nuvarande kyrkan i Trankil, en spåklädd, röd­ målad timmerkyrka med korsarmar i norr och söder, uppfördes till största delen på 1600-talet och tillbyggdes på 1730-talet samt 1824. I landshövdingeberättelen från 1692 omtalas kyrkan som gammal. En dendrokronolo­ gisk undersökning företagen 1980 visade, att kyrkans äldsta delar dock härrör från 1600-talet. N G Djurklou skriver i sin reseberättelse från 1860­ talet om kyrkan i Trankil: "Kyrka har funn its här under medeltiden , men om dennas utseende eger man ingen kunskap. Den nuvarande till en del gammal, blef nästan helt och hållet ombygd 1824 och har sedermera ytterli­ gare reparerats. " Fig 228. Trankils kyrkogård, medeltida gravkors. Foto 1915. ATA. Trankil Churchyard, medieval burial cross. Fig 227. Skillingmark , den medeltida träkyrkans grundstenar. Foto G Svenson 1955. Skillingmark, foundation stones of the medievallimber church. Några medeltida inventarier har bevarats: en dopfunt från 1200-talet samt träskulpturer: Maria med barnet och Kristusbild (korset borta). Källor och litteratur Landshövdingeberättelsen 1692; N G Djurk/ou Il , s 134; S A Hal/bäck, s 156 f ; l Lundahl, s 299; E Rose/l, s 42. 188 V Ä RMLAND Täcksmarks kyrka Socknens namn skrevs på medeltiden Tyghs mork (1344 DN 13 , s 16) . Den nuvarande kyrkan i Töcksmark , en vitmålad korskyrka av trä med torn i väster, uppfördes 1819. Den föregicks av en möjligen delvis medeltida träkyrka på samma plats, utökad med korsarmar 1764. I en inventa­ rieförteckning från 1730 beskrivs den äldsta kända kyr­ kan som "en enkel långkyrka av trä med 17 bänkar för männen och 14 för kvinnorna , 8 fönste r, 3 dörrar och ett spetsigt torn klätt med bleckplåt och en jä rnspira överst." En dopfunt av täljsten daterad till 1100-talet och ett Västra Fågelviks kyrka Socknens namn skrevs på medeltiden Fuglwik (1334) och på 1500-talet Ffuglauigh (Skjb 1540). Den kallas Västra Fågelvik till skillnad från Östra Fågelvik i Väse härad . Den nuvarande kyrkan i Västra Fågelvik är en ny­ klassicistisk byggnad av sten, uppförd 1856-59. I Landshövdingeberättelsen från 1692 anges att sock­ nen då hade en "gammal trääkyrckia med torn" . Enligt Djurklou skall den äldsta kyrkan i socknen ha varit "af träd och från medeltiden" . Det är osäkert om den låg på samma plats som den nuvarande. En sägen berättar att Västra Fågelviks första kyrka var belägen på Grånäsud­ den på hemmanet Tarms ägor (Djurklou). Några medeltida inventarier har bevarats: en dopfunt av täljsten från 1100-talets slut med lock (fig 229) samt en klocka från 1200-talet. Källor och litteratur Landshövdingeberättelsen 1692, s 26; N G Djurk/ou II , s 13 1; S A Hal/bäck, s 164; M Åmark, s 269; l Lundahl, s 298; E Rose/l, s 37. astervallskogs kyrka Socknens namn skrevs på 1500-talet Östanudsko (1531) och Östanskogh (Sjb 1551) . En stor träkyrka med torn uppförd efter ritningar av rökelsekar från 1200-talet , vittnar om att kyrka funnits i Täcksmark redan i tidig medeltid. - Djurklou nämner dessutom "en Madonnabild och en af Den Korsfäste Frälsaren, båda - men i synnerhet den sistnämnde ­ ytterst illa medfarne ." Källor och litteratur N G Djurk/ou II , s 126; H Kjellin , Värmlands och Dalslands kyrkor och kyrkliga konst. Karlstads stift i ord och bild . Sthlm 1952; S A Hal/bäck , s 160; G Johannesson, Täcksmarks kyrka. Vägledning. Ystad 1971 (och dä r anfö rd 1itt) ; l Lundahl, s 300; E Rose/l, s 41. Fig 229. Västra Fågelvik. Medeltida dopfuntslock. Foto R Blomqvist 1928. ATA. Västra Fågelvik. Medieval [ont cover. Johan Hawerman 1862- 68 brann ned till grunden 1983. Den hade föregåtts av en träkyrka, som enligt Inv 1830 var uppförd 1639, men som 1821 hade flyttats " längre åt söder". Landshövdingeberättelsen 1692 omtalar en "gammal NÄS HÄRAD 189 träkyrckja utan torn med een lijten Klåckehuuk ofwanpå". Troligen var denna kyrka medeltida . Några bevarade inventarier tyder också på att kyrka fanns här tidigt; en dopfunt , daterad till 1200-talet, och ett kruci­ fix från 1300-talet. Näs härad Häradets namn skrevs under medeltiden Na:sha:rad (Äldre Västgötalagen) . Det är beläget i landskapets sydvästra del och utgörs av ett i Vänern utskjutande näs (Näset). Häradet omfattade under medeltiden endast den yttre delen av halvön , medan de inre delarna hörde till Slottbo och Sunds härader. Dessa härader indrogs dock redan under senmedeltiden. Påfallande många kyrkor i häradet är uppförda av sten redan under Ruggenäs kyrka Huggenäs socken uppgick 1842 i Södra Ny socken, till vilken den tidigare var annexförsamling. Kyrkobyggna­ den är riven men kyrkogården är fortfarande delvis bevarad (fig 230-232) vid kyrkahemmanet Uggleberg (urspr Byn) . Socknen, som under medeltiden tillhörde Fig 230. Huggenäs ödekyrkogård med skolhus uppfört på 1850-talet av mate­ rial från den troligen medeltida träkyr­ kan. Foto i ATA. Huggenäs deserted churchyard with school built during the /850s using ma­ terials from the (presumably medieval) limber church. Källor och litteratur Landshövdingeberättelsen 1692; ATA: lnv 1830; N G Djur­ k/ou II, s 125; S A Hal/bäck, s 170; I Lundahl, s 300; E Rose/l, s 41. medeltiden. Två medeltida träkyrkor är dock kända, nämligen från Huggenäs och Tveta. En av pilgrimsvägarna till Nidaras söderifrån gick över Kållands ö , Lurö i Vänern över Värmlands Näs och Gillbergadalen in i Norge. Litteratur O Odenius, s 80; E Rose/l, s 37. Slottbo härad, skrevs på 1400-talet Huggana:s sokn (1423) och " j Hvggenesse sokn" (1446). I Inv 1830 lämnas följande uppgifter om den nu rivna träkyrkan: "Huggenäs Kyrka är långkyrka, af träd , röd­ färgad utvändigt , under brädtak, med spånklädda väg­ 190 VÄRMLAND Fig 231. Huggenäs ödekyrkogård med kvarstående gravsten. Foto i ATA. Huggenäs deserted churchyard with a surviving gravestone. gar; he la längden 22 alnar (ca 13,2 m), bredden 13 (ca 7 ,8 m) och höjden från flattaket 6 112 (ca 3,9 m): Väg­ gam e af ovanligt groft timmer, mycket förfall ne: Vatten taket är i sednare tider omröstadt (?) , kyrkan är invän­ digt hvitmålad , med Läktare på vestra väggen. - Fram­ för kyrkadörren är e tt litet Vapenhus, utan för hvars ingång ligger en från Kyrkogården fl yttad sten , af hvars nästan utnötta inskrift blott så mycket kan förstås, att stenen betäckt Skragge-familjens graf. Klockstapeln står jemte kyrkans norra sida, är af träd och rödfärgad . På östra sidan om kyrkan är ett rödfär­ gadt Vintergrafhus, af träd. Kyrkogården, omhägnad med trädstake t , ä r planterad med löfträd ." Den lilla träkyrkan , som uppenbarligen var i mycket bristfä lligt skick 1830, lämnades öde 1842 då socknen uppgick i moderförsamlingen Södra Ny. Härom berät­ tar Djurklou i sina antikvariska reseanteckningar från 1866-67: " Kyrkan , hvilken varit jemnåldrig med dem i Råda och Hammarö och likasom dessa haft vägg- och takmålningar , bl e f öde 1842, då socknen förenades med Tveta kyrka Socknens namn skrevs på medeltiden Twethe (sb 1503). Den nuvarande sockenkyrkan i Tveta är av trä och uppfördes 1670. Den utökades och restaurerades på 1870-ta le t. Denna kyrkas föregångare var säkerligen också den av trä och bör ha tillkommit på medeltiden. E nligt en uppgift från 1648 skall den då ha varit en ko rskyrka . Några medeltida inventa rier har bevarats: dopfunt Fig 232. Huggenäs ödekyrkogård, en tid använd som skolgård. Foto i ATA. Huggenäs deserted churchyard, used for some time as a school play g round. Ny och såldes tillika med inventarierna på öppen auc­ tion . Sjelfva kyrkan lärer inköpts af lagman Ö rtendahl på Bredene, som begagnade henne till magasin intill dess behofvet af folkskola föranledde hennes rifvande och användande till ett nytt skolhus (fig 231), som nu blifvit uppfördt på gamla kyrkogården . Der kvarligger ännu några grafstenar, en med välhugget Roasevapen och underskrift " H är Under Wilar sig Roose Familien af Hielmsäter, Rosenborg och Stömnöö A 0 1720". Det av mate riale t från träkyrkan byggda skolhuset åte rinvigdes som gudstjänstlokal 1972, sedan det upp­ hört att tjänstgöra som skola. Ett krucifix, som troligen tjänstgjort som triumfkruci­ fix i Huggenäs kyrka , finns nu i Södra Ny. Det date ras till 1200-tale ts slut. Källor och litteratur ATA: Inv 1830; N G Djurk/ou II , s 173; P Murgård, Om Huggenäs kyrka, Jul K 1937; E Rose//, s 38. från 1200-tale ts mitt samt träskulptur, bl a ett stort tri­ umfkrucifix som daterats till 1300-talet. Detta kan inne­ bära att socknens första kyrka tillkom på 1200-talet. Källor och litteratur N G Djurk/ou II , s !56 samt an m s 232; R Wallin, Tveta kyrka, Jul K 1941; E Rose//, s 44. VISNUMS HÄRAD 191 Visnums härad Häradet, som är beläget i landskapets sydöstra hörn , omfattade under medeltiden endast fyra socknar. Det gränsar i norr till Väse härad , i öster till Närke , i söder till Västergötland och har i väster kust mot Vänern . Häradsnamnet skrevs under medeltiden: Wisnhem (1248). Flera medeltida träkyrkor är kända från häradet , främst Södra Råda gamla kyrka ; landets kanske märkli- Nysunds kyrka Den nuvarande kyrkan i Nysund , en spånklädd kors­ kyrka av trä , byggdes 1638- 39, och fick torn 1736-38. Vid Sunds gård i socknen skall ha funnits en liten medeltida träkyrka , Skogsbo kapell. Om detta skriver Djurklou följande: "Detta var be läget på andra sidan Letelfven , således uti den del av socknen , som tillhör Nerike , och helt nära bron. Sannolikt har detta likasom skogskapellena vid Bodarud och Husbyfjöl warit ett andaktsställe närmast för de wägfarande, kanhända ock såsom de t förstnämnda tillika ett hospitum. Enligt Oloff Brobiärgs rapport om fornlemningarne i Westra Nerike fanns det ännu på 1680-talet, ehuru mycket ' förfallnat '. Rudskoga kyrka Sockennamnet skrevs på medeltiden Rudhagskoghre (1336) och Rudskogh (1405). Rudskoga nuvarande kyrka är uppförd av sten och invigdes 1777. Byggmästare var Johan Georg Reinicke. Denna kyrka föregicks av en liten träkyrka, troligen en timmerkyrka från medeltiden , men tillbyggd och ut­ ökad 1689. Djurklou skriver härom : "Rudaskogen , då man först finner den i permebrefven omnämnd, till­ hörde Riseberga kloster, som erhållit densamma af fru Helena Pedersdotter , troligtvis i början af 1200-talet. De förträffliga odlingslägenheterna blefvo begärligt eftersökta och befolkningens tillvext föranledde snart uppbyggandet af egen kyrka. " Den gamla kyrkan i Rudskoga säges ha varit 18 alnar gaste, bäst bevarade medeltida träkyrka med genom inskrifter date rade målningar fr 1300-talets början och 1400-talets slut. De övriga är Nysund , Rudskoga och Visnum. Litteratur E Rose/l, s 25 , 38, 58. Ännu 1735 sågos spår efte r grunden , men numera vet ingen något närmare derom än att marken der det stått skall w ara att söka på hemmanet Sunds gärde. " Enligt traditionen skall kapellet ha uppförts av Rise­ berga kloster och haft ett härbärge för resande. Källor och litteratur O Brobiärg, Rapport om Fornlemningarne i Westra Nerike; J Hammarin l , s 355; N G Djurk/ou l , s 46; Malmborg, Svenska slott och herresäten (om Sunds gård) ; L Tham, Nysunds kyrka. Vägledning. Ystad 1972 (och där anförd litt). lång och haft tak- och väggmålningar som i Södra Råda . Flera medeltida inventarie r har bevarats från denna kyrka, bl a Värmlands troligen äldsta madonnabild , till­ kommen vid 1100-talets slut , ett krucifix och altarskåp från 1400-talet samt ett rökelsekar och en ljusstav (nu i Kristinehamns läroverks museum). Djurklou skriver om den medeltida kyrkan: "Ehuru tillbyggd , utvidgad och genom flera reparationer för­ ändrad , qvarstod denna, af den Heliga Jungfruns sär­ skilda beskydd hugnade kyrka ännu på 1770-talet , då man wid dess nedrifvande under kalkstrykningen i cho­ ret funnit spår efter rika väggmålningar. Under hela medeltiden har hon haft egen curatus (kyrkoherde) , men efter reformationen, då landets nöd fordrade kyr­ 192 VÄRMLAND kopostens indragning reducerades äfven prestgården , och Rudskoga lades såsom annex till Wisnum , hvarifrån det åter år 1638 tillika med den s.å. bildade Sunds (nu Nysund) socken afskiljdes såsom eget pastorat med Öls­ boda Kronohemman till boställe." Södra Råda kyrka Råda socken (Rudha sokn) nämns i en handskrift till den äldre Västgötalagen , som kan dateras till omkr 1280. Det är dock ovisst om detta gäller Södra Råda , eftersom det rör sig om en förteckning över kyrkor i Västergötland och här finns ytterligare två kyrkor med samma namn. Trakten vid Gullspångsälvens mynning i vars närhet den väl bevarade medeltida träkyrkan är belägen var Källor och litteratur N G Djurk/ou l , s 37; B }är/iden, Rudskoga kyrka. Vägled­ ning. Ystad 1972 (och där anförd litt) ; E Rose//, s 43. betydelsefull redan under medeltiden både på grund av den handelsplats som fanns här och för den viktiga samfärdsleden längs Vänerns östra strand. Trots att den var relativt stor och hade en rik mål­ ningsskrud ansågs träkyrkan i Södra Råda för liten och bristfällig redan på 1700-talet. Vid en sockenstämma 1740 " föreställdes sockenmännen kyrkans bofällighet och att hon snart bör ombyggas, åtminstone om sex år, Fig 233. Södra Råda kyrka och kyrkogård. Efter teckning av R Haglund. Trägravyr 1865. Foto i ATA. Södra Råda Church and churchyard. After a drawing by R Haglund. Xylograph, 1865. VISNUMS HÄRAD 193 Fig 234. Södra Råda. Detalj av den timrade kyrkbalken. Uppm av HFE. Blh$JU~­Södra Råda. Detail ofa beam from the ~- - _ ~-'- __,.,.__ . - ·--- ~ ­ church. kunnandes medlertid sökas kollekt och virke skaffa, antingen trä e ller helst sten , vilket utsattes till socknens betänkande." Det dröjde dock ända till 1770-talets slut innan kyrkan blev föremål för omfattande reparations­ arbeten. Man planerade redan nu en ny kyrkobyggnad , men det tog tid innan dessa planer kunde förverkligas. På 1850-talet diskuterades på fle ra kyrkostämmor plat­ sen för den nya kyrkan och 1854 beslöts att en kyrka av sten skulle uppföras vid gården Backa ca l km från den gamla kyrkan. Ritningar hade utfö rts 1853 av Ludvig Hawerman och 1859 stod den nya kyrkan färdig och invigdes. - l ' L. vapenhus utanför denna ursprungliga ingång. Södra dörröppningen, som nu är igensatt , blottades delvis vid restaureringen 1913 då spånen avlägsnades (fig 249) . Den avslutas uppåt i en tryckt rundbåge urbilad ur en liggande bjälke och har upptill en rik kantprofil samt i svicklarna utskurna rosetter. Dörröppningen flankeras av stående stolpar i vilka väggbjälkarna infogats genom att tillspetsas. Den dörr, som nu är placerad i den sekundära västra ingången , har ursprungligen hört till denna öppning, vilket framgår av de bevarade målning­ arna på dörrens insida. Även koret hade en tid ingång på södra sidan , vilket bl a framgår av en teckning från 1865 (fig 233) samt av spår på korets södra innervägg. Enligt kyrkans arkiva­ lier upptogs denna dörr så sent som 1728 och har alltså ingenting med den medeltida kyrkan att göra. Det är dock möjligt att här ursprungligen funnits en smalare koringång. Framför ingången från 1700-talet fanns ett litet vapenhus. Ingången igensattes och vapenhuset revs 1893. Kyrkan har som nämnts ett enda fönster bevarat oför­ ändrat sedan medeltiden, nämligen det lilla fönstret i sakristians östra vägg (fig 251 ). Delar av ytterligare ett ursprungligt fönster finns dock kvar i korets östra vägg (fig 250). Det är dolt utifrån genom spånklädseln , men kan iakttas inifrån. Sidosmygarna har bildats genom avfasning av bjälkarna, medan fönstrets överstycke och bottenstycke har tillkommit genom urbilning av respek­ 200 VÄRMLAND Fig 242. Södra Råda, kyrkobyggnaden under restaurering 1913, södra sidan. Foto O Hökerberg. Södra Råda, the church during restoration in 1913, south side. Fig 244. Södra Råda, kyrkan under restaurering 1913, norra sidan, skarven mellan långhuset och sakristian. Foto O Höker­ berg. Södra Råda, the church during restoration in 1913, north side, the junction between the nave and vestry . tive bjälkar. Urbilningarna visar att fönstret varit tvåde­ lat och upptill avslutats i rundbågar samt att de två fönsterhalvorna delats av en mittpost. E tt liknande fönster har bevarats i den medeltida träkyrkan i Tånge­ råsa i Närke , här placerat i långhusets södra vägg och försett med ursprungliga glasmålningar (se nedan) . Kyrkan hade säkerligen ursprungligen flera fönster både i koret och i långhuset (i de södra väggarna) , men av dessa finns numera inga spår. De stora fönster som nu finns här har utplånat spåren av de ursprungliga, mindre fönstren. Fig 243. Södra Råda, kyrkan under restaurering 1913, korets södra och östra vägg. Foto O Hökerberg. Södra Råda, the church during restoration in 1913, south and east walls of the chancel. Fig 245. Södra Råda, detalj av spånbeklädnaden. Foto M Bratt-Gustafsson. Södra Råda, detail of shingling. Triumfbågsöppningen mellan kor och långhus var som nämnts ursprungligen betydligt smalare och lägre. Detta framgår bl a av att de målade scenerna på långhu­ sets östra vägg delvis bortsågats. Troligen förstorades öppningen relativt snart efter reformationen av litur­ giska skäl. Hur bred öppningen ursprungligen varit är nu svårt att avgöra. Vid restaureringen 1913 påträffades en bjälke med målning av samma karaktär som de övriga målningarna i långhuset. Motivet är De visa och de fåvitska jungfrurna. Denna bjälke torde ursprungli­ gen ha varit infogad i långhusets östvägg. VISNUMS HÄRAD 201 Fig 246. Södra Råda, kyrkan under restaurering 1913, vapen­ husets norra vägg. Foto O Hökerberg. Södra Råda, the ehureh during restoration in 1913, the north wall of the poreh. Fig 248. Södra Råda, kyrkan under restaurering 1913, långhu­ sets sydvästra hörn med ursprunglig ingång upptagen. Foto O Hökerberg. Södra Råda, the ehureh during restoration in 1913, the south­ west earner of the nave with the original entranee re-opened. Fig 247. Södra Råda, vapenhusets nordöstra hörn med se­ kundärt placerad syllstock. Foto R Hintze 1979. Södra Råda, northeast earner of the porch with re-used groundplate log. Fig 249. Södra Råda, långhusets ursprungliga ingång frilagd vid restaureringen 1913. Foto O Hökerberg. Södra Råda, the original nave entranee re-opened du ring the 1913 res/Oration. 202 VÄRMLAND Fig 250. Södra Råda, korets östra fönster. Foto R Hintze 1979. Södra Råda, the east window of the chancel. Målningar Den medeltida träkyrkan i Södra Råda ä r främst känd för sina väl bevarade målningar , som aldrig har varit övertäckta. De ä r märkliga inte minst av de t skälet att båda målningssviterna från vitt skilda tide r ä r daterade genom inskrifter , korets 1323 och långhusets 1494. Långhusmålningarna är dessutom signe rade av målaren Amund . Målningarna från 1323 i koret är av ovanligt hög kva lite t , utfö rda av en konstnär e ller verkstad troligen med anknytning till stiftsstaden Skara , men med tydlig påverkan främst från fransk bokkonst från denna tid. Den centrala scenen på korets östvägg är en framställ­ ning av Nådastolen omgiven av Maria och Johannes i tillbedj an. Ett huvudämne är Marias historia som fram­ stä lls i flera scener på väggfälten . Vidare skildras här apostlars och helgons martyrdöd. I takets mittva lv åter­ ges profete r i rundbågsarkader och i sidovalven de to lv apostla rna inom spetsbågiga arkader. Långhusmålningarna utförda av mäste r Amund 1494 Fig 251 . Södra Råda, sakristians östra fönster. Foto O Höker­ berg. Södra Råda, the east window of the vestry. Fig 252. Södra Råda, interiör av vapenhuset mot öster. Foto R Hintze 1979. Södra Råda, interior of the porch Iaoking east. VISN UMS HÄRAD 203 Fig 253. Södra Råda, interiör mot öster. Foto R Hintze 1979. Södra Råda, interior Iaoking east. är också de mycket väl bevarade, främst på östra väggen och i takvalven. De uppfyller nära nog hela rummets tak och väggytor och omfattar 130 målade scener. Här återges i ord och bild hela trosbekännelsen, Credo apos­ tolicum. I det tredelade taket finns 80 scener inom rund­ lar. Här framställs fem olika motivgrupper: Skapelsebe­ rättelsen, Marialegenden och Jesu barndoms his­ toria, Liknelsen om den förlorade sonen, S Eustachius legend samt fabeldjur. Långhusets väggmålningar , som delvis är skadade särskilt på västra väggen , är indelade i två friser. Huvudmotiven utgörs här av Trosbekännelsen och Pas­ sionshistorien . På östra väggen finns en Yttersta doms­ framställning samt Rosenkranslegenden; på västra väg­ gen framställs dygder och laster. Den i en inskrift namngivne målaren Amund har tillskrivits ett stort antal målningar i Västergötland , Östergötland och Småland, tillkomna under senare delen av 1400-talet. Några ristade och målade invigningskors har även bevarats, 2 på korets norra vägg, 2 på korets södra vägg, 2 på långhusets södra vägg samt l (otydligt) på långhu­ sets norra vägg ca l m väster om fönstret. De är alla målade i svart och gult samt har en diameter av 16,5 cm. Detta bör innebära att de tillkommit samtidigt , troligen vid kyrkans invigning på 1300-talet. Inredning och inventarier Kyrkans medeltida inventarier är delvis bevarade, bl a träskulpturer som utvisar att här funnits minst tre alta­ ren, ett högaltare i koret samt två sidoaltaren i långhu­ sets östra hörn . Högaltaret hade säkerligen ursprungli­ gen ett retabel. Det som bevarats är dock rester av ett 204 VÄRMLAND Fig 254. Södra Råda, interiör mot väster. Foto R Hintze 1979. Södra Råda, interior Iaoking west. senmedeltida altarskåp, fyra snidade träfigurer: S Sebastian , Helig biskop, en apostel utan attribut samt S Kristoffer. Altarskåpet, som troligen var av inhemsk tillverkning , synes ha tillkommit omkr 1500. De beva­ rade figurerna är nu placerade på korets södra vägg. Långhusets norra sidoaltare uppbar säkerligen den i kyrkan ännu bevarade Mariabilden från 1200-talets senare del , medan det södra altaret under slutet av medeltiden varit ett Heligkorsaltare där det bevarade triumfkrucifixet från 1300-talets mitt med de 1494 till­ komna sidafigurerna Maria och Johannes varit place­ rade. Kalvariegruppen har nu åter ställts på denna plats. Ursprungligen , således innan målningarna tillkom på 1400-talet , var krucifixet troligen placerat i eller ovanför triumfbågsöppningen mellan koret och långhu­ set. I koret hängde den primklocka, som nämns i äldre inventarier samt ett rökelsekar av malm , nu i Statens historiska museum. Här stod säkerligen också ett sakra­ VISNUMS HÄRAD 205 Fig 255 . Södra Råda, ingång till sakristian i korets norra vägg, målningar från 1323. Foto R Hintze 1979. Södra Råda vestry entrance in the north wall ofthe chance/, paintings from 1323. mentsskåp av trä (jfr Hammarö ). Långhuset var även under medeltiden sparsamt möblerat . Utom de nämnda alta rna, vilka säkerligen utökades med flera under senmedeltiden , fanns här i västra delen nära ingången den ännu bevarade dopfun­ ten av täljsten , troligen tillkommen på 1200-talet. Vid ingången fanns dessutom ett vigvattens~ärl , vilket dock ej bevarats. Datering Som framgått av ovanstående finns en del inventarier som kan dateras till 1200-talet. Detta kan tyda på att den nu stående timmerkyrkan i Södra Råda kan ha föregåtts av en äldre, troligen mindre träkyrka , möjli­ gen en stavkyrka (jfr Hammarö ovan) . Kormålningarnas datering till 1323 genom en inskrift: Fig 256. Södra Råda, interiör av sakristian mot nordost. Foto R Hintze 1979. Södra Råda, interior of the vestry Iaoking northeast. Anno Domini MCCCXXIII domino episcopo Petro regnante ( = Herrens år 1323 då Petrus var biskop) har givit ett viktigt ante quem när det gälle r att datera kyr­ kobyggnaden. Det förefalle r dock som om kyrkan stått färdig ca 15- 20 år innan den försågs med målningar. En nyligen företagen dendrokronologisk undersökning bekräftar också detta. E nligt denna skall kyrkan i Södra Råda ha uppfö rts under 1300-talets första decennium . Källor och litteratur En bok om Södra Råda gamla kyrka; fö rf av G Olsson , E Bohm, A Lindblom, Å Nisbeth. Värmland förr och nu 1963 (även separatutgåva) och där anförd litteratur. - M Ullen, Södra Råda gamla kyrka. Svenska Fornminnesplatser nr 4. Uddevalla 1979. 206 VÄRMLAND Fig 257. Visnum. Rekonstruktion av den medeltida träkyrkans plan efter utgräv­ ning av L Tham 1963. - E Lagerlöf och l l l G Wiren 1984. r-------.., ,-------, l ll l l l l Visnum. Reconstruction ofthe layout ofll l il l l l- - -----..1 L------..J the medieval limber church after excava­ tion by L Tham, 1963. L o 5[ J '--- - Visnums kyrka Socknens namn skrevs under medeltiden Wisnhem (1248). Den nuvarande korsformade, spånklädda träkyrkan i Visnum uppfördes 1730- 33 av Philip Eckel, från Karl­ stad . Denna kyrka föregicks av en mindre träkyrka , som var belägen 300 m sydost om 1700-ta lskyrkan, på andra sidan landsvägen i södra delen av den nuvarande präst­ gårdsträdgården . På denna plats företogs år 1963 en arkeologisk under­ sökning av Värmlands museum under ledning av Louise Tham. Härvid blottades grundstenar till en byggnad , som av allt att döma varit en träkyrka, troligen en knuttimrad medeltida timmerkyrka med ungefär samma storlek och planform som de två bevarade medeltida Värmlandskyrkorna Södra Råda och Ham­ marö. Vid den arkeologiska undersökningen drogs ett tiotal schakt på 70- 100 cm djup för att utröna kyrkans läge och planform . Härvid påträffades grundstenar (ca 30-70 cm i diameter) . Trots att grunden rubbats på fle ra ställen , troligen främst genom odlingar i trädgår­ den under lång tid , kunde man någorlunda fastställa kyrkans plan (fig 257). Det visade sig att hela kyrkan varit ca 32 m lång och 7,9 m bred . Den hade i öste r ett smalare, rakt avslutat kor med en på norra sidan tillfo­ gad , endast ca 2 m bred sakristia, som legat i liv med norra långhusväggen (jfr Södra Råda och Hammarö). I söder framgrävdes grunden till ett vapenhus ( 4,20 x lO 3,80) som legat vid ingången till den medeltida kyrkan . Den medeltida kyrkan hade varit ca 17 m lång. Åren 1664-65 hade denna lilla medeltidskyrka tillbyggts avsevärt åt väste r , ca 15 m, vilke t också innefattade ett to rn (16 a lnar + torn). Det är naturligtvis ogörligt att på grundval av resulta­ ten från denna utgrävning uttala sig om den medeltida träkyrkans konstruktion. Ingenting påträffades som kunde ge ledning härvidlag. Grundresterna ger dock vid handen att kyrkans plan i stort sett överensstämmer med de ännu stående medeltida träkyrkobyggnaderna i Värmland , nämligen Södra Råda (i närheten) och Ham­ marö . Hos Djurklou heter det också: " De opplysningar om denna (Visnums kyrka), som dels ur socknens arkif, de ls ur äldre beskritningar och behållna qvarlefvor kunna samlas, förena sig till den slutsats att hon varit nära jemnårig med den i Råda och likasom denna egt wäggmålningar. Af en ännu behållen anteckningsbok finner man att hon 1596 undergått en grundl ig repara­ tion och 1664 fått en förlängning af 16 alnar. " Även Fernow (1773) nämner målningarna "Såsom hon , förmodligen , ifrån början , waret Häradskyrkan , har hon waret upfyld med åtskillige widskepelsens fos­ te r , såsom Munka-målningar i taket och på wäggarna, en Marienbild ..." I den klockstapel , som fortfarande finns vid Visnums nuvarande kyrka , har infogats några bräder med mål­ ningar , vilka trots sitt fragmentariska skick , synes vara medeltida (fig 258). Ä ven några stockar från den gamla kyrkan kom till användning vid klockstapelns uppfö­ rande på 1730-talet. De visar att den äldsta kyrkan var uppförd i liggtimmer i samma teknik som den närbe­ lägna kyrkan i Södra Råda. A v medeltida inventarier har ett triumfkrucifix från 1300-talet, samt altarskåp och en S Olofsbild från sen­ medeltiden bevarats. Källor och litteratur ATA: Rappo rt över undersökning på platsen för Visnums gamla kyrka , Värmland. Av L Tham 22111 1963; A Hedren, Sokn-beskrifning öfver Wisnum och Kil i Wermelands län. 1811 ; H Fröding, Några blad ur Visnums kyrkas historia. Jul K 1915; Å Nisbeth , Visnums kyrka. Vägledning. Ystad 1960 (och dä r anförd litt) ; E Rose/l, s 25 . Väse härad Väse härad i landskapets sydöstra del invid Vänern gränsar i norr till Kils och Färnebo härader , i öster till Närke och i söder till Visnums härad . Både Väse socken och härad kallades under medeltiden W