Arby SVERIGES KYRKOR KARIN ANDERSSON SMÅLAND OTTO SVENNERRING Arby kyrka Arby kyrka SÖDRA MÖRE HÄRAD, SMÅLAND Av KARIN ANDERSSON och OTTO SVENNEBRING VOLYM 207 AV SVERIGES KYRKOR, KONSTHISTORISKT INVENTARIUM GRUNDAT AV SIGURD CURMAN OCH JOHNNY ROOSVAL UTGIVET AV RIKsANTIKVARIEÄMBETET OCH KUNGL VITTERHETs HISTORIE OCH ANTIKVITETS AKADEMIEN Almqvist Wiksell International 1989 REDAKTIONSKOMMITTE: ERIK CINTHIO, ALLAN ELLENIUS, EVALD GUSTAFSSON , R AXEL UNNERBÄCK Beskrivningen av Arby kyrka är avslutad hösten 1988. Excerperingen i VLA är utförd av Otto Svennebring. Översättningen till engelska av bildtexter och sammanfattning har utförts av William M Pardon. Bildmaterial, anteckningar och excerpter förvaras i ATA. Omslagsbilden återger Arby kyrka enligt en teckning från 1747. Se fig 76. På omstående sida Södra Möre härads sigill, 1600-1605. RA. ISSN 0284-1894 ALMQVIST & WIKSELL TRYCKERI, UPPSALA 1989 ISBN 91 -7192-753-0 Innehåll FÖRORD 5 ARBY KYRKA Inledning 9 Kyrkogård l 7 Kyrkobyggnaden 28 Byggnadsbeskrivning och byggnads- arkeologisk undersökning 30. Byggnadshistoria 49. Inredning och inventarier 62 NOTER 98 KÄLLOR OCH LITTERATUR lOJ FÖRKORTNINGAR 103 SUMMARY 104 PERSONREGISTER l 09 Förord Vid kalmarkusten byggdes under medeltiden en rad mäktiga och särpräglade stenkyrkor, som tidigt väckte den kulturhistoriska forskningens intresse. Liksom de öländska kyrkorna har kyrkorna vid kalmarkusten en tyngd och slutenhet som ofta tolkats som fdrsvarsmässig, beroende av det utsatta läget nära havet och gränstrakterna t ill Danmark. De båda rundkyr- korna Hagby och Vaxtorp beskrevs av Hugo Frölen 1911 och Hossmo av Armin Tuulse 1955. Vid undersökningen av Hossmo utfårdes fältarbetet till stor del av antikvarie I war Anderson, som sedan, framför allt under 1960-talet, kom att upprätthålla den byggnadsarkeologiska forskningen i området. Genom sina undersökningar i Halltorp, Hagby och Torsås och sin självständiga analys av det äldsta Hossmo kom han att tillfåra forskningen vitalt nytt stoff. När fillic Karin Andersson 1971 lämnade sin tjänst som assistent vid den medelt idsarkeolo- giska institutionen vid universitetet i Lund och efterträdde l war Anderson som antikvarie vid riksantikvarieämbetet blev det naturligt att hon fortsatte också dessa undersökningar i kalmar- området. Med början under hösten 1971 utförde hon en ingående byggnadsarkeologisk utgrävning och murverksanalys av Arby kyrka som fårberedelse till en omfattande restaure- ring av kyrkan. Därvid inleddes det stimulerande samarbete med dåvarande kyrkoherden Otto Svennebring, som så småningom skulle leda fram till den nu föreliggande monografin. Under sin långa tjänstgöring som präst i bygden, först i Karlslunda och sedan i Arby-Hagby, hade Svennebring kontinuerligt bedrivit forskning beträffande de skrivna källorna och hade på så sätt samlat ett rikt fårräd av excerpter. De konkreta iakttagelserna i mark och mur kunde därigenom direkt konfronteras med de skrivna källornas uppgifter. Arbetet resulterade först i en sedvanlig rapport till riksantikvarieämbetet. En bearbetning av detta stora material rörande byggnaden påbörjades av fårfattarna 1980 och har sedan med tanke på en publicering i Sveriges Kyrkor kompletterats med en beskrivning också av kyrkans inredning och inventarier. På grund av otillräckliga tryckningsmedel har kyrkabeskrivningen kunnat ingå i verkets utgivning först under 1988-89. Volymens färgbilder har bekostats genom ett anslag frän Arby församling, förvilket vi framfår ett varmt tack. Vi tackar också antikvarie Ebbe Westermark vid Kalmar läns museum, som bidragit med inledningen om bygdens förhistoria. Stockholm i mars 1989 Erik Cinthio Allan Ellenius Eva/d Gustafsson R Axel Unnerbäck ARBY KYRKA Småland, Kronobergs län, Södra Möre Härad, Växjö stift, Södra Möre kontrakt, Arby pastorat Inledning Arby sockens fårhistoria AV EBBE W EsTERGREN Arby socken är en inlandssocken där den östra delen är relativt flack , avbruten av mindre höjder, och den västra delen mer kuperad och stenbunden. På vissa ställen i öster får terrängen en mer småkuperad prägel och utgör på så sätt ett mellanting mellan de flacka områdena när- mast kusten, i Hagby och Voxtorps socknar, och det mer kuperade området i socknens västra del. I öster finns jordbruksmarken och härigenom flyter Hagbyån med fle- ra tillflöden från N, V och SV. Det mer kuperade områ- det i väster är täckt med skog. stenåldern Hela 22 stenåldersboplatser (fig l) och ungefar l 00 plat- ser med lösfynd från stenåldern är registrerade i socknen. De allra fl esta boplatserna och fyndplatserna har registre- rats i samband med en inventering av privatfynd i Kal- mar kommun som utförts under fårsta hälften av 1980- talet. Inventeringen har skett i samarbete mellan länsmu- seet och hembygdsföreningarna. Före denna inventering var endast 2 stenåldersboplatser kända i Arby socken. Två säkra fynd från äldre stenåldern har registrerats, det ena en Lihultsyxa från Arby 4: 2, det andra ett mik- rospånblock påträffat på en boplats strax söder om Hag- byån i östligaste delen av socknen. Denna boplats inne- håller också föremål från yngre stenåldern. Ytterligare några fynd i socknen kan tillhöra äldre stenåldern, men totalt sett är indikationerna på en fasta re bebyggelse un- der denna tid få. De större boplatserna från äldre stenål- dern låg i stället vid den dåtida kusten, ca 4 km längre österut. De allra flesta stenåldersfynden från Arby socken till- hör yngre stenåldern . Samtliga kända boplatser är beläg- na i det fl acka eller småkuperade området i socknens östra del. De ligger på torr mark uppe på moränkullar eller sluttningar av dessa. Boplatserna är alltid belägna intill lägre, fuktigare partier eller invid en å. Il boplatser har konstaterats vid Hagbyån eller vid någon av dess tillflöden . På gränsen mot Hagby och Voxtorps socknar i öster är fem boplatser registrerade på båda sidor om ån, varav fyra i Arby sn och en i Hagby sn. På gränsen mot Mortorps sn i NY finns två boplatser, varav en på en ö, kringfluten av ån. Tre boplatser har registrerats vid ett vattendrag som rann ut i en forntida bukt i östra delen av Halltorps socken. De övriga boplat- serna ligger på höjder eller sluttningar i det flacka eller småkuperade landskapet intill fuktigare mark. Denna landskapstyp fortsätter åt öster in i Hagby och Voxtorps socknar, som också har rikligt med stenåldersboplatser. De fuktiga markerna har säkert varit våtängar under stenåldern med en frodig växtlighet. Hela detta område bör ha varit utmärkt får en boskapsskötande befolkning. Här fanns en god växtlighet och rikligt med foder till boskapen. Förutom boplatserna är ett stort antal lösfynd upphit- tade och registrerade i socknen. Tidsmässigt koncentre- rar sig fynden till andra hälften av yngre stenåldern och äldre bronsåldern. Från fårsta hälften av yngre stenål- dern finns dessutom ett 30-tal yxor, till övervägande del tunnackiga. Drygt hälften av de tunnackiga yxorna är gjorda i flinta, flera långa och mycket väl huggna. De drygt 50 påträffade tjocknackiga yxorna är däremot till klart övervägande del tillverkade i sten . De är mindre och grövre huggna än de tunnackiga. Det verkar som om de tunnackiga yxorna i stor utsträckning är importerade i fardigt skick, medan de flesta tjocknackiga yxorna tillver- kats i området. Funktionen mellan de två yxtyperna före- Triumfkrucifixets medeltida Kristusbild (jfr F ig 93). Foto K Andersson 197 1. De w il of mediaeva l road. (See a/so Fig 93). 10 ARBY KYRKA l l l l l l \ ....... ...._ _.,; __ _ _ - faller inte ha varit helt densamma. De tjocknackiga har i huvudsak varit arbetsyxor, medan mänga av de tunnac- kiga yxorna kan ha fungerat fOr andra, ej praktiska ända- mäl - som statusobjekt. Artefakter tillhörande den tidigaste jordbrukskulturen har alltså nätt Arby socken. Någon större betydelse ver- kar dock inte boskapsskötsel och odling ha fått f6rrän vid mitten av yngre stenåldern, ca 3000 fKr. Antalet fynd ökar markant vid denna tidpunkt. Fyndantalet häller sig högt under resten av stenåldern och under äldre bronsål- dern. Bl a har drygt 20 dolkar och ca 70 skafthälsyxor påträffats i socknen. Av skafthälsyxorna är ungefår l O st av bronsälderstyp. Förutom de nämnda fOrernålen har hittats bl a S klubbor med skaft ränna, 6 lövknivar, 3 lårbensformade slipstenar samt l O båtyxor. Anmärk- ningsvärda är S miniatyryxor, små yxor formade som tjocknackiga stenyxor, skafthälsyxor och i ett fall en båtyxa (fig 2). Antalet trindyxor är fOrhällandevis lågt (ca lS st). Bronsåldern Liksom under senare delen av stenåldern är Arby socken under bronsåldern en mycket rik bygd. De flesta fasta fornlämningarna frän socknen tillhör bronsåldern. De ligger alla i samma område som boplatserna frän stenål- dern. Ett stort antal rösen och röseliknande stensättning- ar är uppförda på höjderna i denna, den östra delen av socknen. Flera rösen har betydande dimensioner. Tre rösen är fOrsedda med brätte och tre har närmast rek- Fig l . Belagda stenåldersboplatser i Arby socken. E Westergren 1988, ritning av A Hildebrand. Known Stone-Age settlements in Arby par- ish. tangulär plan, längrösen. Här finns också ett 30-tal plat- ser med skälgropar samt Kalmar kommuns enda kända hällristning. Hällristningen, belägen strax intill Hagbyän, NY om Glömminge, bestär av S skeppsliknande figurer , 20-60 cm länga, inristade på ett 3 x 2m stort block. Man kan på flera ställen se miljöer med rösen på höjderna och Fig 2. Fem miniatyryxor av sten frå n Arby socken. Överst en fragmentarisk båtyxa och en skafthålsyxa, nederst t re tjocknacki- ga stenyxor. Foto KLM. Five small stone axes from Arby parish. Top, part of a boat-axe and a shaji-hole axe. Below, three bu/led stone axes. Fig 3. Två skafthålsyxor av brons. Offer- fynd från bronsåldern, påträffade i en mosse i Gräsgärde. Foto KLM. T wo bronze shaji-ho/e axes. Offer ing fi'om the Bronze-Agefound in a peat-bog. skålgropsblock i nära anslutning till dagens jord- bruksmark. I samma miljöer finns också flera av stenål- dersboplatserna av vilka säkert några, åtminstone delvis, tillhör bronsåldern. Fabian Baehrendtz undersökte två »jordblandade rösen» och en förstörd hällkista i Arby under en forskningsresa år 1890. I ett av rösena låg en sten med 20 skålgropar, brända ben och fragment av ett lerkärl. Ett par offerfynd från bronsåldern har påträffats i socknen. Till äldre bronsåldern kan hänföras 2 nära 30 cm långa skafthålsyxor från en uppodlad mosse i Gräs- gärde (fig 3). Yxorna hittades med åtta års mellanrum, 1899 respektive 1907, men endast några få meter ifrån varandra. De är ident iskt lika ornerade med spiraler, pärlband och sicksackränder. Yxorna är oerhört metall- krävande och väger ca l , 7 kg var. De visar att det i Gräsgärde funnits människor med en stor rikedom. Sin makt och sin höga ställning i samhället visade de genom att inneha och offra dessa praktyxor I samma mosse som bronsyxorna, men 700 meter längre söderut, har påträf- fats 2 halsringar av brons från den sista delen av bronsål- dern. Dessa fynd har gjorts med 14 års mellanrum, 1902 respektive 1916 men på i stort sett samma plats. Ytterli- gare två bronsföremål frå n yngre bronsåldern är kända, en holkyxa från Skällby och en dolkspets funnen » i en öppen grav» i Glömminge. Lämningarna från bronsåldern är många i Arby soc- ken. Samma område som var attraktivt under neoliticum har varit fortsatt attraktivt under bronsåldern. Närmare kusten, i Hagby och Vaxtorps socknar, är bronsåldersrö- sen något mindre vanliga. Bronsåldersbebyggelsen verkar inte ha haft riktigt samma intensitet där. Kanske började klimatförsämringen att märkas med allt blötare marker. Arby sockens något mer småkuperade karaktär kan ha INLEDNING l l varit en fördel för boskapsskötare och odlare under bronsåldern. Järnåldern Kontinuiteten i bebyggelsen från yngre stenåldern och genom hela bronsåldern fortsätter in i äldre järnåldern. Socknen har relativt få gravfålt från järnåldern (8 st) och alla är av tämligen blygsam storlek (inget över 30 gravar). Samtliga 8 gravfålt ligger i samma område som fornlämningarna från yngre stenåldern och bronsåldern. Den dominerande gravformen är den runda stensättning- en, i flera fall av rösekaraktär. 4 gravfått är uppbyggda kring ett centralt liggande röse eller en stensättning av rösekaraktär Ett av gravfälten skiljer sig något från de andra genom att det , förutom runda stensättningar, även innehåller 6 högar. Resta stenar, skeppssättningar och domarringar saknas helt på gravfälten. En arkeologisk undersökning av en flatmarksgrav från järnåldern utför- des av Christian Meschke 1963. Strax norr om Hagbyån, på Arby 6: l , undersökte han ett kollager innehållande grov keramik. Av allt att döma t ill hör de flesta gravfålten äld re järnål- der. Vid länsmuseets inventering i socknen 1985, uppteck- nades ett stort antal slaggförekomster, hela 4 7 st (fig 4). Slaggen påträffades på platser där myrmalm eller rödjord naturligt förekommer, invid Hagbyån och dess ti llflöden samt i svackor i terrängen. Samtliga platser utom fyra ligger i jordbruksområdet i östra delen av socknen. Vid Hagbyåns två tillflöden från väster registrerades 13 re- spektive 7 platser, vid ett tillflöde från norr två platser. Invid Hagbyån, koncentrerade till tre områden, upptäck- tes l O platser med järn slagg. Slaggen framkom således i huvudsak i samma område som gravarna från bronsål- 12 ARBY KYRKA Fig 4. Påträffade platser med slaggföre- komster i Arby socken. E Westergren 1988, ritning av A Hildebrand. Location of slag finds in Arby parish. l l l l l \ \.. ......... _ dern-äldre järnåldern. Järnslaggen ligger dock av naturli- ga skäl på lägre nivåer än gravarna invid åar, bäckar eller svackor och knuten till myrmalmsfcirekomsterna. Denna geografiska samhörighet med gravarna, liksom även slag- gens karaktär, talar får att stora delar av järnslaggen tillhör äldre järnåldern. De relativt spridda förekomster- na av slagg, sannolikt i nära anslutning till den dåtida bebyggelsen, kan tyda på en järnframställning får husbe- hov. Lämningar från yngre järnåldern är relativt fåtaliga i socknen. En del av gravarna på gravfåtten tillhör säkert denna tid . Några fynd är också kända. Ett litet hängsmyc- ke i gjuten brons (33 X 14 mm) hittades i jorden av lekan- de barn i Resby på 1950-talet. Smycket föreställer en mansperson med glosögon, mustasch och trekantsskägg. Han är mycket bredaxlad och har korta ben. Fyndplatsen är en mindre höjd, den s k Klosterkullen, inte långt från ett par stensättningar. Av ansiktet att döma är smycket från vikingatiden. En datering till äldre järnålder är dock inte helt omöjlig. Smycket ägs av fru Elsa Pettersson, Resby. Från Klosterkullen skall enligt folktraditionen kyrkliga processioner ha utgått ända in på 1600-talet (Svennebring, O, s 218 ff). Två vikingatida föremål har framkommit i Arby by, dels ett fragmentariskt ringspänne av brons, dels en mo- saikpärla av glas, funnet av Fabian Baehrendtz 1890. Från olika delar av järnåldern har i socknen påträffats 5 ovala eldslagningsstenar, 3 sländtrissor samt vid bortta- gandet av ett förmodat odlingsröse i Gräsgärde, en holkyxa av järn. En runsten från l 000-talets senare hälft påträffades på Arby kyrkogård i samband med kyrkans restaurering 1973. Den beskrivs närmare i samband med kyrkogården. De fårhållandevis få lämningarna från yngre järnål- dern antyder att något kan ha inträffat i skiftet mellan äldre och yngre järnålder. Bebyggelsen har sannolikt lagts om under yngre järnåldern och koncentrerats till vissa områden. Koncentrationen har skett under en tid då jordbruket expanderade och inriktades alltmer mot od- ling. Av ortnamnen att döma började flera av dagens byar att anläggas under yngre järnåldern. Dessa byar saknar dock större gravfålL Gravarna kan till stor del vara bortodlade, men detta fårklarar knappast helt av- saknaden av gravfålt. Olika ägostrukturer kan också ha spelat in i bilden. En koncentration av bebyggelsen under vikingatiden, till de platser som hade den bästa odlings- marken, verkar ha varit den sannolika utvecklingen. Sammanfattning Östra delen av Arby socken kan förevisa en lång bebyg- gelsekontinuitet. l detta område har människor bott un- der yngre stenåldern, bronsåldern och äldre järnåldern. Här har funnits goda marker får boskapsskötsel , här har man haft tillgång till myrmalm. Bebyggelsen verkar inte fortsätta obruten in i yngre järnåldern. Vissa marker har varit mer lämpliga får den inriktning mot odling som inleddes under denna tid. Bebyggelsen i Arby socken koncentrerades då till de platser som hade de bästa od- lingsmarkerna. På många av dessa platser ligger byarna eller gårdarna kvar än i dag. 13 Fig 5. Arbybygden före 1827 påbjudna laga skifte. (l fallet Gåra och Väntorp ti- den före Krislinelunds uppkomst). Kartan ritad av K Palmgren enligt anvisningar främst av H Johansson, Skälby, och av K Andersson samt E och O Svennebring. The Arby district before the 1827 act re- garding »laga skifte» (enc/osure). Kyrkan och den närmaste bygden Under medeltiden var Möre, åtminstone från 1170-talet, inlemmat i Linköpings stift (Schtick, H, 1959, s 280). 1602 avskildes Kalmar stift som superintendentia under Linköping, fick egen biskop 1678 och uppgick i Växjö stift 1915. Genom den senaste pastoratsregleringen l 962 utgör Arby tillsammans med Hagby, Halltorp och Voxtorp ett pastorat i Växjö stift med Arby som moderfårsamling. Intill dess hade från omkring 1600 Arby och Hagby ut- INLEDNING ..:, \ \ \ - f ..,. \ . i .i "i ··· ··.Sirö l/by go ( · .. ... .... ro q ~Y.~~~?.~ ......;: .­ --6. -·- •• SOCKE NGRÄNs BYGRANS BEFINTLIG VAG GAMMAL VÅG VATTENDRAG GÅRD •• KVARN gjort ett pastorat med Arby som moderf6rsamling. Vid 1600-talets mitt började mässa hållas i socknens skogs- bygd och 1687 invigdes en byggnad i Påryd till kapell , där mässa sedan hölls en gång i månaden. 1818 invigdes en ny kyrka i Påryd, som fOrst kallades Arby kapell och senare fick namnet Karlslunda (Svennebring, O, 1981 , s 207 ff). Den största arealen i Arby socken, de inre västra delar- na, utgörs av skogsbygd med föga odlingsbar morän och 14 ARBY KYRKA Fig 6. Kyrkan i landskapet. Bron över Hagbyån byggd 1858. Foto K Andersson 1973. View of the church. grusmark, medan de med kusttrakten fårbundna östra delarna, där kyrkan är belägen, har en relativt bördigjord av kalkrik lera på sandstensbotten. Jordbruksbygden skärs i nordöstlig riktning av Hagby- ån med dess bi flöden. Den bördiga jorden och vattendra- gen har, som ovan framhållits, tidigt varit betydelsefulla för bygdens lokal isering och ekonomi. Den nuvarande bebyggelsestrukturen torde ha tagit forrri under yngre järnålder. Sedan dess har byarnas och gårdarnas lägen troligen inte väsentligt ändrats. Ån har säkert tidigt varit utnyttjad som kraftkälla. De många vattendrivna kvarnar, som under sen tid markerats på Fig 7. Kyrkan och prästgården. Utsnitt av karta l 761 av A Folling. LMV. The church and !h e vicarage. Dela il of map Forn 176 1. Fig 8. Kalmarkustens kyrkor omkring 1250. K Andersson och K Palmgren 1982, reviderad 1987. Churches along the Kalmar coast around the year 1250. kartorna, har säkert i vissa fall medeltida anor (fig 5). Kvarnnäring var en viktig ekonomisk faktor redan då. Arby nämns i skriftligt källmaterial fårsta gången 1346 »datum et actum apud ecclesiam Arby in More Anno domini MCCCXL sexto prima die mensis marcii» (DS 5: 4040 och 4041 ). I den fårsta akten bifaller biskop Peter i Linköping riddaren Lars Karlssons (Sparre av Aspnäs) anhållan att få lämna gods i Vickleby socken på Öland i stället får de gods i Västerviks socken i Tjust, vilka hans broder kaniken Arvid Karlsson hade givit den av herti- ginnorna Ingeborg (änkor efter Magnus Ladulås söner Erik och Valdemar) i Linköpings domkyrka stiftade pre- bendan. Den andra akten utgörs av själva överlåtelse- handlingen. INLEDNING 15 Om riddaren Lars Karlsson haft något fast samröre med arbybygden är ovisst. Den förste till namnet kände arbybon är »Bove». Hans namn står ristat på den run- sten, som nu fårvaras i kyrkan. Runstenens kors ger den fårsta upplysningen om, att kristendomen under 1000-talets senare del nått bygden. Det skulle sedan inte dröja länge, innan den fårsta träkyr- kan byggdes får att i sinom tid ersättas av en stenkyrka. Arby kyrka ligger omedelbart väster om Hagbyån, som här i en bred grund fåra söker sig genom det flacka landskapet på sin väg ut mot Kalmarsund (fig 6). Byn, som åtminstone fro m 1530-talet omfattade 4 gårdar (DMS 4: l), ligger däremot inte vid ån och kyrkan utan l km österut. Detta är på flera sätt anmärknings- 16 ARBY KYRKA Fig 9. Medeltida konsekrationskors i absi- den. Foto K Andersson 1971. Mediaeval conseeration cross in the apse. värt , dels eftersom Arby ju betyder »byn vid ån» , dels eftersom det snarast är regel att kyrkan ligger »mitt i byn». Bakom detta förhällande anar man en tidigmedeltida ägostruktur, som inte idag kan historiskt beläggas, men som möjligen på sikt kan testas arkeologiskt. Som det mer detaljerat skall framgå av den följande beskrivning- en , var i Arby medeltidskyrkans mest framträdande drag det breda, av dubbelhuvar krönta västtornet, vilket var så karakteristiskt att det till och med äterfinns på den stiliserade kyrksymbolen på en karta frän l 761 (fig 7) . Sädana torn har ofta en maktmanifesterande funktion , som kan knytas till någon enskild patronatsperson, and- lig eller världslig. För ett tidigt inflytande frän någon betydelsefull person talar också utformningen av dopfun- ten och triumfkrucifixet (se nedan). Det är därför natur- ligt att söka ett samband mellan kyrkan och någon nära- liggande stormannagärd. Under senmedeltiden fanns frälseägor på flera platser i Arby socken , t ex i Applerum, Gräsgärde , Holmen , Kull- torp , Resby, Skälby och Väntorp. Gräsgärde, den största byn , hade mest frälsejord. 1 Holmen (Arbyholm) är känd som frälsehemman med kvarn frän 1535 (DMS 4: l). Störst intresse väcker Holmen med sitt läge omedel- bart norr om kyrkan. Under förutsättning att gården går tillbaka till tidigmedeltiden , kan ett samband med kyr- kans etablering inte uteslutas. En arkeologisk undersök- ning kan kanske i en framtid ge svar på den frågan. Vem eller vilka som lät bygga den äldsta stenkyrkan blir tills vidare ovisst. Men så är också fallet med de flesta i raden av kyrkor (fig 8) längs kusten vid den urgamla internationella segelleden norrut genom Kal- marsund , där flera av kyrkorna har försvarskaraktär (An- dersson, K, 1983). Som det skall framgå av utredningen nedan behöver dock västtornet i Arby inte nödvändigtvis ha haft någon försvarsfunktion. Andra förklaringar är möjliga. Fig 10. Situationsplan, 1:2000. Uppm av H Åkerlund 1940, reviderad av G Wiren 1983. Site plan, sca/e J: 2 000. Kyrkogården Kyrkogården ligger intill vägen mellan Hagby och Skälby (fig 10). Den har en areal av ca IOO x 100m och omges av en kallmurad meterhög stenmur av gråsten med enstaka inslag av sandsten. Insidan av muren utgörs av en gräs- bevuxen jordslänt Ingångarna ligger i öster och söder och består av smidda järngrindar mellan stenstolpar (fig Il). Kyrkan är belägen i den nordöstra delen av kyrkogår- den. Söder om kyrkan ligger ett litet medeltida stenhus, under sen tid använt som bårhus, samt en klockstapel av trä. I kyrkogårdens båda östliga hörn finns gravkorsbygg- nader. 2-88909 1 Arby A WlffilBDKS~Å G~INI::D~n B l2APPtS~ -•- C rD SOC~bNMGASl~ D I:YQI:~TALLAII. Kyrkogården har under tidernas lopp utökats flera gånger. Den senaste utvidgningen, ca 40 m västerut, fastställdes 1929 och utfördes samma år (kr prot). Hur den medeltida kyrkogårdsmuren sett ut är inte känt. Enligt räkenskaperna »uppfördes» en kyrkogårds- mur 1599. Troligen avses dock därmed en lagning. Den var murad av sten och försedd med spåntak. Murar och stigluckor hade också betydelse ur försvarssynpunkt Så uppges 1637 om Hagby, att knektarna exercerade korp- ralsvis vid sockenkyrkan och att vapnen och ammunition förvarades där (Alvemo, 1984, s 218). 1662 omtalas att muren >>Upprättades» (räk). Samma år upptages i räken- 18 ARBY KYRKA skaperna en avgiftspost som avser 6 alnar av kyrkogårds- muren utan närmare angivande av åtgärd (räk). I det skrivna källmaterialet finns sedan inga uppgifter om kyr- komuren förrän 1702, då man beslöt uppdela densamma med underhållsplikt på 5 alnar till varje hemman i socknen (st prot). När kapellbygden, det blivande Karlslunda, å r 1749 fick egen kyrkogård , innebar inte detta, att gravplatserna vid moderkyrkan övergavs. Muren underhölls fortlöpan- de av sockenmännen enligt den beslutade indelningen ännu i början av 1800-talet med en mindre justering 1819, när det Biörnstiernska gravkoret byggdes (st prot). 1833 uppges muren vara indelad efter hemmanstaL Frigelius2 avritning av kyrkan 1747 (fig 76) visar kyr- kogårdens dåvarande utsträckning och murens utseende. Muren på östsidan ligger hä r närmare kyrkan än nu. Den täcks runt om av ett sadeltak av trä och har sadeltaks- täckta st igluckor i öster och söder. stigluckorna kunde låsas. 1750 inköptes lås och nycklar till desamma (räk). Även på sydsidan låg muren närmare kyrkan. Frigelius anger på sin teckning även klockstapelns plats i muren (fig 76). Ä ven Löfgrens3 ritning från 1800-talets början (fig 77) och hans beskrivning anger att klockstapeln var »byggd hälften inom och hälften utom Bogårdsmuren» (Löfgren, l , s 259). Under 1800-talets början fanns en stiglucka även i väster, det s k Skälby luckskjul. Det reparerades 1817 (st prot) och borttogs slutl igen 1856, eftersom det var »odu- geligt» och försåldes, varefter ingången i väster igensattes (st prot). Den södra stigluckan bortflyttades 1821 och en port med ekstalpar inrättades (st prot, jfr fig 77). Det östra var kvar något längre, men 1866 försågs båda in- Fig Il . Östra ingången ti ll kyrkogården , med grindar frän 1866. Foto R H intze 1983. East entrance 10 the churchyard. Gates from 1866. gångarna med »lika luckor av järn och granitpostem (st prot). Samtidigt omlades hela kyrkogårdsmuren och vid- gades från l O till Il alnar på östsidan i rak linje med Christinelunds gravkor. Därjämte utlades jordvallar på insidan i söder och öster. Genom dessa åtgärder, samt 1929 års utvidgning åt väster, fick kyrkogården sin nuvarande utsträckning. 1860-talets järngrindar är ännu bevarade (fig Il). En port i norr upptogs i början av 1970-talet i samband med att en parkeringsplats iordningställdes norr om kyrkogår- den. 1726 skedde en indelning av gravplatserna med ut- gångspunkt från före detta benhuset öster om koret (jfr nedan). Under 1800-talets början debatterades livligt för- slaget om begravning »i linier». Sockenstämman protes- terade 181 6 och 1821 däremot (st prot) och det förblev vid det gamla. Varje hemman hade sin gravplats, 3 1/2 alnar i längden och 7 alnar i bredden (st p rot 1821 ). Den nuvarande gravindelningen tillkom 1930 efter rekom- mendationer vid biskopsvisitationen 1923. Under äldre tid skedde som regel ingen trädplantering på kyrkogårdar. Löfgrens teckningar (fig 77-78) visar emellertid, att vid 1800-talets början hade träd plante- rats. De tycks då ännu vara unga. 1869, efter murens omläggning, planterades 7 stycken träd vid »ringmuren» och 1873 inköptes 5 stycken prydnadsträd till kyrkogår- den . 1874 skedde åter trädplantering vid muren och 1877 planterades 2 stycken lönnträd vid kyrkan (räk). Kyrko- gården omges nu av höga almar i öster och lönnar i söder. Vid bårhuset står en kastanj och nära östra ingången en ihålig, åldrig ask (fig 12). I samband med 1970-talets restaurering ti llkom utvän- dig belysning. Vid syd- och östgången uppsattes då lykt- stolpar. Fynd på kyrkogården Ett hängkors av förgyllt silver från 1600-talets slut eller l 700-talets förra del har påträffats på kyrkogården. Det inköptes 1846 och förvaras nu i SHM (inv nr 1304, 1835: 39). Korset, som väger 3 lod, är gjutet och ciselerat samt försett med ögla. Framsidan är prydd med växtornamen- tik och två figurer (fästepar?) i renässansdräkter. Det kröns av ett änglahuvud. Nio enkla kupiga löv av förgyllt silverbleck hänger i öglor i korsets kanter. Korset är lagat. Änglahuvudet har varit avbrutet och är åter pålött och löven är troligen bytta. 4 I SHM förvaras även ett identiskt oskadat kors (in v nr 2076: 64) med okänd fyndort - Kalmar eller Öland?- med dekorativa löv i drivet och ciselerat arbete. Under ängeln är stämplat HS. Klockstapel Uppgifter om klockorna och deras placering visar, att en klockstapel fanns i slutet av 1500-talet (PB vis). Då redo- visas l klocka i »stapalen» och 2 i tornet. Samma uppgift återkommer 1606 (inv). 1619 fick Jon Snickare 6 daler i arbetslön för att han »giorde kloekestapeln ferdig». För en »flögh och flöge- stång av järn sammansköts och stapeln tjärades» (räk). 1643 blev stapeln renoverad och botad (räk). 1666 hade helt säkert samtliga tre klockor sin plats i stapeln (inv). Anledningen kan ha varit, att de senmedel- tida klockorna var för tunga för stentornet och att det redan nu kan ha varit bristfälligt. En reparation av tornet omtalas t ex 1624 och 163 7 (räk). Det revs på l 770-talet (se nedan). Frigehus redovisar 1747 endast klockstapelns läge i kyrkmuren (fig 76) men tyvärr inte dess utseende. Löf- man,5 som 1763 har åtskilliga anteckningar om storkloc- kan, skriver om klockstapeln endast, att den måste vara mer än l 00 år gammal, »ty på den ena balken står insku- ret årtalet 1626». Först under 1800-talets början får vi genom Löfgren en bild av den gamla stapeln (fig 77). Den hade då undergått en stor reparation 1795. Dess kon- struktion var kloekbockens med synliga ståndbalkar samt klackhus med korstak och en mittspira med flöjel. 1840 företogs en fullständig ombyggnad av huven samt en ny beklädnad av ståndbalkarna och fotställningen med ekspån (räk). Huven ombyggdes i samma storlek som den gamla, men åttkantig »eller lika med den vid kapellet» (st prot), dvs med klockformad profil. Den fick också förgylld kula och topp på mittspiran. En del gam- KYRKOGÅRDEN 19 Fig 12. Den gamla asken vid östra kyrkogårdsingången. Foto R Hintze 1983. The old ash-tree by the east en trance to the churchyard. malt virke användes och komplettering skedde med nytt furuvirke. Snickare Olof Jacobsson från Mortorp stod liksom beträffande kapellet för ombyggnaden. Under 1800-talets senare del och 1900-talet har stapeln endast varit föremål för underhållsåtgärder (fig 6, 28). Tiondelada - bårhus Innanför södra ingången ligger till vänster på kyrkogår- den (fig l O) ett kvadratiskt stenhus, ca 8, l O X 8, l O m stort (fig 13). Det har en murtjocklek av ca l ,20m och täcks av ett högrest, spåntäckt sadeltak. Byggnadens gavlar vetter mot öster och väster. I öster leder en dörröppning in till markvån ingen. I väster finns ett fönster samt en ljusglugg i gavelröstet Byggnaden tjänstgör sedan 1958 som bårhus. I sam- band med denna förändring avknackades putsen och murtekniken visade sig vara medeltida: gråsten med jäm- na skiftgångar och utstrukna fogar försedda med kvader- rits (fig 14-15). Före ombyggnaden påträffades enligt rapport av pastor Torsten Sahlström (ATA) innanför dörren resterna av en gammal kyrkdörr. 6 Den daterades av landsantikvarie Manne Hofren till 1500- eller 1600-tal. Då dörren varit utsatt för åverkan innan den lades i marken, kan den möjligen vara identisk med den kyrkdörr, som förstördes av tjuvar den 15 april 1722, vilket hade till följd att en ny dörr förfärdigas till stora (södra) ingången (Pieijel, 1944, 20 ARBY KYRKA Fig 13. Medeltida tiondelada, numera bårhus. Foto R Hintze 1983. Mediaeva/lithes barn, now buria/ chapel. Fig 14. Tiondeladans murverk frilagt vid byggnadsarbeten 1958. Foto M Hofren, KLM. Masonry wall of the lithes barn. s 23 ff). I Sahlströms rapport berättas även om en egen- typ som Husabykistorna. Stenen har ej kunnat återfin- domlig, finhuggen tröskelsten, som var inmurad i bygg- nas. nadens dörröppning. Enligt Hofrens uppfattning kunde Förslaget till fårändring av byggnaden t ill bårhus upp- den ha ingått i ett romanskt gravmonument-av liknande rättades av byggmästare Arvid Peterson i Gräsgärde Fig 15. Detalj av murverket i Fig 14. Foto M Hofren 1958, KLM. Detail ofmasonry in Fig 14. 1957 och innebar endast smärre förändringar. Dörren gjordes ca 20 cm bredare och något högre och »uträtades från den dåvarande sneda vinkeln» samt vidgades utåt. Stommen i den gamla dörren tycks ha återanvänts. Den bekläddes med en ny panel liknande den som fanns på den gamla dörren. Till sin konstruktion är den en utåtgå- ende pardörr. Mot väster upptogs i bottenvåningen ett 50 x 75 cm stort rundbågigt fönster. Golvet bekläddes med släta grå kalkstensplattor och försågs med en fris runt väggarna av samma material. Golvbrunn och venti- lation anordnades. Byggnaden har med stor sannolikhet ursprungligen fungerat som tiondebod. Tionde beräknades både på den avkastning, som de hållna djuren gav, »kvicktionde» och på den vegetabiliska avkastningen, »sädestionde». Fram- för allt det senare måste kunna magasineras och för detta krävdes välbyggda hus (Brilioth, 1933, s 174 f). Boden kan mycket väl med hänsyn till murtekniken vara lika gammal som kyrkan. Reformationen ändrade inte medeltidens sedvänjor beträffande kyrkornas, fattigvårdens och prästernas eko- nomisering. Tvärtom garanterades dessa hävdvunna rät- tigheter både av Gustav Vasa och genom förordningar 161 7 och 1681. Den viktigaste inkomsttiteln var tionden och så förblev det till 1862 (Brilioth , 1933, s 174 f). Den här aktuella stenbyggnaden har säkerligen behållit sin funktion som tiondelada under 1600-talet och kanske även under 1700-talet. I 1707 års räkenskaper möter man uppgifter om ersättning till de karlar som försåg kornhu- set med ett nytt tak samt spånade och tjärade det. Var detta kornhus låg, om det var gammalt eller nytt framgår KYRKOGÅRDEN 21 inte. Frigehus redovisar inte byggnaden på sin teckning 1747, men på Löfgrens avritning från tiden efter 1820 är den med (fig 77). Dess södra mur ligger då i flykt med södra kyrkogårdsmuren. På södra takfallet syns en vinds- kupa. Vid denna tid fungerade emellertid byggnaden som sockenmagasin, enligt ett beslut som går tillbaka till 1803 års sockenstämma, då det beslöts att Arby och Hagby kyrkas materialbodar »som äro rymliga och grundmura- de stenhus» skulle inrättas till sockenmagasin. Då någon annan stenbyggnad inte funnits vid Arby kyrka, måste detta avse den gamla tiondeladan, som uppenbarligen då tjänade som materialbod. Ett nytt rna- teriatförråd byggdes som ersättning på stallbacken. Det kallades »sockenmaterialhuset». Det försåldes 1859 (st prot) men stod ännu på plats 1874, då man med använd- ning av virket byggde en tvårummig materialbod i an- slutning till nya stallängan (st prot). Sockenmagasinen var bygdens första »sparbanker» med in- och utlåning av främst spannmål och säd mot fastställd ränta. Lånekassan var både spannmåls- och penningbaserad och utgjorde en stödjande inrättning för olika ändamål, för fattigvård , skolhusbyggen, lärarlöner m m (st prot). Förvaltningen sköttes av en magasinsföre- ståndare som byttes vart tredje år (st prot). Sockenmaga- sinens omsättning växte och på sockenstämman 1836 diskuterades en utvidgning av stenboden. 1839 upprätta- des en fond för detta ändamål (st prot). Någon byggnad kom dock aldrig till stånd och den sista resten av maga- sinskassan på något över 3 000 kronor användes slutligen 1950/51 till iordningställande av samlingslokalen »Arby- gården» (kr pro t). Stenhusets nästa funktion var vedbod. Vid biskopsvi- sitationen 1931 , då kyrkoherde G Pleijel installerades, antecknades hans förfrågan om »en å kyrkogården be- fintlig stenbyggnad, vilken hittills använts som vedbod, inte skulle kunna användas som gravkapell», dvs bårhus. Var tiondeboden låg under 1800-talet är inte helt klart. Möjligen användes en knuttimrad byggnad t v om infar- ten till prästgården för detta ändamål (fig 16). Byggnaden revs omkr 1918 enligt uppgift av Nils Ljunggren, Kalmar, son till kyrkoherde Viktor Ljunggren i Arby. Kyrkstallar Kyrkstallar nämns första gången i de skrivna källorna 1840, då de reparerades och rödfärgades (st prot). 1864 uppmättes kyrkbacken och förslag upprättades till nya kyrkstallar istället för de gamla (st prot). Vid kyrkostäm- ma 1874 beslöts, att de nya stallarna skulle byggas på samma plats som de gamla. Här kvarstår de ännu, intill Skälbyvägen söder om kyrkan (fig 17). Till byggkostnader anslogs l 00 riksdaler. Stallarnas an- 22 ARBY KYRKA ,l" ... ~~ ""~) fdt~r., t• u•rl ,· ~ f' •• •••tf(• :,., ... ... .,,.., •;i l .,!~~... ~·E"I'' ' /"' • • •i ·~u ~ 1•••-. J. o. lft' • (r •• .. l. l.t: i' kr;:f(d J••t.., J .-.u .J O.r b&lr'ttf •" ; ;. ..l 11 1 7 I~1 t,f/ U 1t• ;·A • u•/. ~~"-1~-d,.:;;;..,~~·· .... :· .. 1\.- lfc. l .. t •'-r-.'J.., I~o ~"'rc.t • tu.i;.,.ft , '' ...... Fig 16. Prästgårdens ekonomibyggnader omkring 1910. Tiondeboden (?)överst. Teckning ur minnet av N Ljunggren 1985. The Arby vicarage buildings around 1910. Drawn from memory by a parishianer in 1985. Fig 17. Kyrkstallarna vid Skällbyvägen sö- der om kyrkan. Foto R Hintze 1983. The church stables south of the church. Fig 18. Runsten, nu uppsatt i kyrkans väst ra del. Foto R Hintze 1983. Runic stone, now in thewestpart of the church. tal var ursprungligen tio, av vi lka nr l (Christinelunds), nr 2 ( Gräsgärde gårds) och nr 7 var dubbelstalL Stall nr 9 och 10 borttogs å r 1952, eftersom en reparation bedöm- des bli alltfå r dyrbar (prot). Stall 1-2 används nu av kyrkavaktmästaren får kyrkogårdens redskap. De övriga fungerar som magasin få r kyrkans slopade inredningar, likvagn m m. I anslutning till de nya stallarna byggdes 1874 också en material bod. Till detta ändamål användes virket i »det gamla skjulet» utanfår kyrkogården, dvs den byggnad, som syns på Löfgrens teckning sydväst om kyr- kogården (fig 77). Runsten l kyrkan fårvaras en runsten (fig 18), som påträffades 1973. Runstenen är undersökt och publicerad av Run ver- KYRKOGÅRDEN 23 ket (raä): »l samband med restaureringen av Arby kyrka 1973 återfanns den sedan länge eftersökta, fragmenta- riska runstenen Sm 163 på kyrkogården, när man grävde får en elledning söder om kyrkan. Stenen låg 4 m SÖ om kyrkans sydöstra hörn på ett djup av 30-40 cm och med ristningsytan vänd uppåt ... Runstenen är av rödbrun ölandskalksten och ha r måtten 155 x 86 x 15 cm. Runor- nas höjd l O cm. Stenens vänstra kantstötta smalsida är ursprunglig, medan den sekundärt tillformats vid basen, längs högra långsidan och, som det synes, i toppen. - På en teckning från 1747, den enda tidigare källan får kun- skapen om runstenen, anges den finnas på kyrkogården och har samma utseende som nu . Troligtvis ha r runste- nen en gång stympats får att användas som byggnadsma- terial , blivit obehövlig i samband med någon ombyggnad och lagts på kyrkogården, där lektorn P Frigelius teckna- de av den. Reparationer eller ändringar av kyrkan, som kan ha inneburit, att runstenen berörts, gjordes 1687 och 1770-72 .. . Ämnet i runstenen är ortoceratitkalksten som förekommer inom västra delen av Öland. - Den fragmentariska ristningen röjer en kunnig runmästare. Framfår allt gäller det utformningen av runstenskorset ; någon exakt motsvarighet tycks inte finnas på någon annan ristning och korstypen ä r rätt ovanlig.» (Svärd- ström och Gustavson, 1974, s 209-21 0.) Inskriften har tolkats till » . .. resa minnesmärket efter Bove ... ». Runstenen kan dateras till 1000-talets senare hälft. 7 När den återfanns i marken 1973 var den mycket vatten- haltig och mjuk. Det ansågs därfår nödvändigt att den fortsättningsvis fick sin plats inomhus, varfår den nu fårvaras i kyrkans västra del, i den s k brudkam maren. Det kan tilläggas, att ett annat stenfynd först ingav fårhoppningar om den eftersökta runstenen. Vid gräv- ni ngarna8 påträffades nämligen också en finsl ipad röd- brun kalkstensskiva, troligen av samma material som runstenen, vilken låg mellan östra kyrkogårdsportarna, där den verkade vara sekundärt placerad. Skivan, som var ca 0,60 X l ,20m stor, hade inga spår av ristningar och kvarligger på platsen. Benhus Frigehus teckning 1747 av kyrkan från norr (fig 75) åter- ger öster om koret en liten tillbyggnad, täckt av ett valm- tak med karnisformigt svängda takfall. Byggnaden är ett 1635 tillkommet benhus: »Item får benhuset, som kyr- kiowerdarna» (Sven Jönsson i Gräsgärde och Pehr Truls- son i Skälby) »upbygdhe med sina egna bekostning 3 mk kopparmynt» (räk). Benhuset tillkom får att hysa skelett- delar, som kommit fram vid gravgrävningar. Benhuset blev l 703 fårändrat till gravkor får jägmästa- re Sven Ljungberg9 på Norra Gåra och kapten Jakob 24 ARBY KYRKA Fig 19. Det ursprungliga benhuset i dess sentida funktion som brygghus och vedbod. Framför huset Emma Larsson, som åter- skänkte boden till kyrkan. Foto O Svennebring 1959. The original ossuary, later u sed as a wash-house and wood-store. Mittler10 på Applerum. Det indelades då i två rum (räk). l gravkoret gavs plats för åtminstone ännu en person. l 1729 års räkenskaper angives: »Då tullförvaltaren sahl hr Carl Westlinger11 frän Calmar här i Arby kyrka jordfåstes uti sahl hr jägmästare Ljungbergs grav gav dess k broder (?) Hr Jesper Daniel Westlinger 2 dir smt.» l samband med förestäende restaurering beslutades vid sockenstämma den 23 maj 1820 att: »det gamla gravhu- set vid östra kyrkogaveln skulle genom åldermännens omsorg och dagsverke av sockenborna strax efter instun- dande midsommar nedtagas och flyttas till nordvästra hörnet av kyrkogården, varefter i materialhuset liggande Fig 20. Gallerverk som tillhört fönsteröppning i benhuset. Foto O Svennebring 1959. Wooden grille, original/y in a window-opening in the ossuary. takspån skall transporteras dit ... ». Man beslöt vid sam- ma tillfälle också, att gravarna skulle fyllas med jord och platsen jämnas och planeras (st prot). Byggnaden användes sedermera av allt att döma som vedbod. 1886 fick den nytt trätak (räk). Det innebar dock inte, att själva takkonstruktionen ändrades. Gamla för- samlingsbor har berättat, att de som barn försökte famna en mittpelare, som bar upp taket i kyrkans vedbod. Enligt skolrädsprotokoll försäldes boden den 27 juli 1907 till nämndemännen och kyrkovärden August Lo- rentsson, Gräsgärde. Han i sin tur erbjöd boden till än- kan Emma Larsson, Gräsgärde nr 6, att nyttjas som brygghus och vedbod. 1959 kunde boden genom O Sven- nebrings forskningar identifieras och 1960 skänktes den av änkan Larssons dotter Anna Johansson till kyrkan (fig 19). Den 14 mars 1961 plockades benhuset ned under ledning av den i knuttimring erfarne byggmästaren Arvid Andersson i Skälby och förvaras nu i en av kyrkstallarna. Det knuttimrade huset med väggar av kraftigt bilat virke har haft en storlek av 5,70 x 4,12 m med ungefår 2 meters knuthöjd. l fasaden var de vackra »gravkorsdör- rarna» frän 1700-talets början ännu kvar. Uppe på vin- den äterfanns också de gallerverk (fig 20), 2 st med varde- ra 7 balusterdockor och l st med 5 balusterdockor, som vid sista flyttningen byttes mot fönster. Urtagen för gal- lerverk hade därvid delvis fått fyllas igen med timmer. Mätten på öppningarna överensstämmer med gallerver- kens mätt. 1963 förelåg längtgående planer på att äteruppföra benhuset i dess skick frän tidigt 1700-tal. Den plats, där det skulle uppbyggas, hade bestämts till kyrkogårdens sydvästra del, intill västra muren, varvid gravplatserna 779 och 798 skulle slopas. Det var inga större åtgärder som erfordrades; en ersättning av de nedre stockvarven och en rekonstruktion av taket i enlighet med Frigelius teckning och en tekniskt likartad takkonstruktion på en materialbod vid Halltorps kyrka föreslogs. Förslaget understöddes av såvällandsantikvarien som riksantikva- rieämbetet och godkändes slutligen av byggnadsstyrelsen under förutsättning att församlingen inhämtade länsarki- tektens anvisningar. Av olika anledningar, främst ekonomiska, har en äter- uppbyggnad ännu ej skett. Gravkor Vid kyrkogårdens hörn ligger i nordöst det Wittbomska gravkoret och i sydöst Christinelunds gravkor (fig l 0). Det Wittbomska eller Lindbäckska gravkoret är ett tegelbyggt och putsat hus med ett flackt tälttak täckt av plåt (fig 21 och 78). Gravkorets tillkomst hör samman med ett par genom giftermäl förenade släkter: Wittbom 12 KYRKOGÅRDEN 25 Fig 21 . Kyrkan från sydöst. Foto R Hintze 1983. The church fi"om the south-east. och Lindbäck 13 på Gräsgärde nr 4. Genom denna samhö- righet benämns gravkoret ibland »det Wittbomska», ibland ))det Lindbäckska». Så uppger Löfgren (s 259), att det är byggt av »Hertig!. Hofpredikanten J . C. Lindbäck på Lilla Tomteby». Det torde vara riktigt. Men åtminsto- ne uppslaget till dess byggande kom från hans svåger bergsfogden och kronolänsmannen Peter Wittbom. Pro- tokollen kan berätta därom. Den 20 maj 1814 anmälde bergsfogden Wittbom i Gräsgärde, att han ville uppföra en murad grav ovan jord i nordöstra hörnet av kyrkogår- den, vilket enhälligt beviljades, »då det inte ansågs bety- da något intrång för andra gravar och dessutom blev en prydnad får kyrkogården» (st prat). Gravkoret blev troli- gen färdigt 182 1 (inv 1830). 1939 utfördes reparationer på byggnaden. Medel därtill togs ur Lindbäckska fonden (prat). Gravkoret i kyrkogårdens sydöstra hörn benämns efter gården Christinelunds gravkor eller, efter den sista ätt som innehade det , det Rappeska gravkoret. 14 Det är en putsad tegelbyggnad med skiffertak och järndörrar (fig 22). På en gjutjärnsplatta över dörren återges i relief en förgylld puppa och en fjäri l; som symboler får döden och uppståndelsen. Vid sockenstämma I l juni , Annandag Pingst, 181 O begärde översten Magnus Johan Björnstjerna (f 1758), Christinelund , att få bygga en murad grav. Denna begä- ran bifölls, då det bedömdes bli en prydnad, men till protokollet lät doktorinnan Sara Sophia Bäckerström, Ljungby, anteckna protest mot beslutet. Björnstjerna be- stred ändringen och »det stannade därvid». Det skulle dröja nära tio å r innan gravkoret kom till stånd. Det skedde tydligen först 1818 eller senast januari 26 ARBY KYRKA 1819. Vid kyrkoråd den 12 februari detta senare är begär- de generalmajoren Magnus Johan Björnstjerna att en ny delning av kyrkogårdsmuren skulle ske, »~edan han nu l byggt sitt gravkom och byborna där inte längre hade att Fig 22. Ingången till det Rappeska gravkoret. Foto R Hintze 1983. Entrance to the Rappefamily burial and memorial chapel. deltaga i murens hällande. Med hänsyn till årstiden för denna ändringsbegäran torde byggandet ha ägt rum på senhösten 1818.15 I samband med benhusets beskrivning har redogjorts för hur detta under 1700-talets början blev inrättat som gravkor för familjerna Ljungberg på Norra Gära och Mittler på Applerum (se ovan). Gravminnen på kyrkogården Bland kyrkogårdens gravminnen kan nämnas följande: 1-2. Frigelius avritade 1747 två gravstenar på kyrkogår- den (fig 23). De tycks ha förkommit redan före 1830. Åtminstone nämns de inte i inventeringen (inv 1830). - I inv 1830 uppräknas följande ej bevarade gravstenar: 3. Med texten »Olof Persson Ingrid Paulsdotter i Glöm- minge 1691».16 - 4. Med texten: »Härunder ligger be- graven Danne-och Nämndemannen Per Persson i Hylke- boda, som i Herranom afsomnade den 12 Martii 1699 samt dess kära Hustru gudfruktiga Gertrud Olofsdot- tem.17 - 5. Med nästan oläslig text: »PIS IMD An 1734.»18- 6. En gjutjärnshäll med 4 ringar och inskriften: »Johan Lindbäck 19 intog detta Wilorum 1793, sedan han varit nyttig för andra» (fig 24). Graven ligger 4 m norr om det Rappeska gravkoret. Den gjutna minnesplattan har möjligen tillkommit i samband med byggandet av det Lindbäckska-Wittbomska gravkoret 1821 (se ovan). - Fig 23. Två nu försvunna gravstenar på kyrkogården, avritade av P Frigelius 1747. Foto ATA. Two old gravestones (no longer in exis- tence). drawn 1747. KYRKOGÅRDEN 27 Fig 24. Gravsten över Johan Lindbäck, död 1793. Foto R Hintze 1983. Gravestone. Fig. 25. Gravkors av gjutjärn från 1800-talets senare del. Foto R Hintze 1983. Cast-iron burial erossesfrom the latter part of the 19th cenlury. Fig 26. Solur från 1705. Foto K Andersson 1983. Sundial from 1705. 7-11 5 stycken gjutjärnskors från 1860-1 880-talet (fig 25). Gille Frigehus läm nar en uppgift om ett gille i Arby, som sedan traderas av Löfgren: » 1548 anammade k Gustaf egendom från ett Gillde i Areby» Kamm Got! Hand h a i N° 9 af Smålands Räkensk uti Kongl Kammar-Arkivet för pås- ten: »Item kom till Kalrnarna Slott fra samma gille Te- enstop, voge ltt 18 mrc pdt , 77 stycken». »Härav ser man att Gilldet var rikeligen försett med dryckeskärl» (Löf- grens kommentar). I 1606 års inventarium nämns också 2 par »Gildesstakam, som tydligen undkommit den kungliga konfiskeringen. Gillet har sannolikt d isponerat någon byggnad för sina sammankomster i Arby, men var denna legat är ovisst. Kanske var den, liksom i Ljungby, byggd av trä på enkla syllstenar och har därför inte läm- nat några spår efter sig (Björkman, L-E, 1982). Solur Av kalksten, storlek 28 X 28,5 cm, märkt 1705 (fig 26). Solvisaren bortbruten. Påträffad 1960 av kyrkoherde O Svennebring i trädgårdsmarken norr om prästgården. Fanns enligt muntlig uppgift på kyrkogården ti ll 1930. 28 ARBY KYRKA Fig 27. Kyrkan från sydväst. Foto R Hintze 1983. The church from the south-west. Kyrkobyggnaden Nutida karaktär Kyrkan består av långhus och ett något lägre och smalare kor med rak avslutning åt öster samt inbyggd absid (fig 27). Kyrkans västra del utgörs av nederdelarna till ett rivet västtorn. Här inryms sedan 1970-talets början ett förrum. Alla byggnadsdelar, även sakrist ian vid korets norra sida (fig 28), är medeltida. Kyrkan präglas dock starkt av de omfattande reparationerna l 770 och 182 1 (se Bygg- nadsbeskrivning). sakristians källare tillkom vid anlägg- ning av lågtrycksångvärme 1944 och fungerar fortfarande som värmecentral med en ny installat ion från 1972. Material Alla murar är byggda av vald eller grovt tuktad natursten i skalmurskonstruktion. Ursprungliga hörn är, där de frilagts , t ex i tribunbågen eller i de nu igensatta dörrom- fatt ningarna till kor och torn på sydsidan, av mejsel- eller pikhuggen gråsten och sandsten. Alla nu fu ngerande muröppn ingar är av tegel, utom korets östfånster, som bevarar den ursprungliga kalkstensomfattningen (fig 29). Murarna är spritputsade och vitkalkade utvändigt med hörnkedjor samt dörr- och fånsteromfattningar slätput- sade. Ingångar och fOnster Kyrkan har numera två ingångar till långhuset, en i väs- ter och en i söder, samt en ingång på sakristians östvägg. Dörröppningen på långhusets sydsida har medeltida ur- sprung men är vidgad. Den västra ingången är upptagen vid 1821 års reparation. Ursprungligen hade kyrkan tre ingångar i söder, för- utom den redan nämnda ingången på långhusets sydsida, även direkta ingångar till kor och torn . De båda senare igensattes 1821. Samtidigt upptogs ingången i sakristians öst vägg. Dörrbladen tillkom vid 1821 års restaurering. 1944 borttogs äldre färglager och dörrarna oljelaserades och oljebrändes. Vindfångsdörrar uppsattes 1916 och ersat- tes 1944 med nya, som återigen blev bytta 1972. Alla dörrsnickerier blev då »befriade från täckmålning» och fernissade. De stora rundbågiga fönstren tillkom också 1821 Där- Fig 28. Kyrkan från nordväst. Foto R Hintze 1983. The church from the norlh-wesl. KYRKOBYGGNADEN 29 efter blev de reparerade 1878, försågs med nya inner- bågar 1940 samt med en ny tvärpost mellan den befintli- ga tvärposten och bottenstycket 1972. Vid den sistnämn- da restaureringen renskrapades karmstycket från all äldre fårg. Nya kopplade innerbågar insattes och allt fernissa- des. De utvändiga fönsterfallen, som tidigare varit täckta med tegel, fick ny ytbeklädnad av två lag ekbräder med vattenrännor Yttertak, takstolar och vind Taket har troligtvis alltid varit täckt med spån och tjär- struket. Spånen är huvudsakligen av ek. Långhus och kor bevarar den medeltida takstolen, som beskrivs närmare nedan. När tornet revs 1770, byggdes över denna del av kyrkan en ny takstol av samma höjd som långhustaket. Koret har i öster en vindflöjel av järn med årtalet 1915 och ett strålomgivet ringkors av trä med IHS på kors- stammen. Längst i väster finns en järnflöjel med årtalet 30 ARBY KYRKA Fig 29. Kyrkan från öster. Foto R Hintze 1983. The church from lhe easl. 1668. En likartad flöjel med samma årtal, som uppges komma från Arby, fårvaras i konsthandlare Fredrik Carl- sens privatsamling i Kalmar. Interiör Kyrkans hela längd inom murarna är 30 m, bredden är 8,5 m. Murarnas höjd är 8,5 m. Byggnadens största höjd är 18m (fig 30-31). Koret täcks av ett tvärställt tunnvalv, absiden av ett hjälmvalv (tig 31 ). Båda är av sten och tillhör den ur- sprungliga byggnaden. Långhuset har ett gråmålat trä- tunnvalv med marmorerad kraftig gesims (fig 33-36). Valven i koret och innerväggarna i hela kyrkan är vitkalkade. Enstaka fragment av medeltida kalkmålning- ar finns bevarade. I koret sitter två ornamentalt smycka- de konsekrationskors vid tribunbågens ömse sidor och på långhusets norra vägg en liten rest av en större figural målning (se nedan). Målningarna framtogs vid 1940-ta- lets restaurering. Kyrkorummets västra del avskildes 1972 med en tunn skärmvägg och det så bildade vapenhuset inrymmer nu brudkammare, toalett och städutrymmen. Skärmväggen ligger på samma plats som den gamla tornmuren, vilket kan sägas ha återgett långhuset dess medeltida propor- tioner (tig 36). Golvet omlades 1972 med tryckimpregnerade furubrä- der på betongbalkar och undergolv Bräderna är tvärgå- ende under bänkarna i långhuset och längsgående i mitt- gången , östra delen av långhuset, koret och västpartiet Intill triumfbågens norra sida har den Törneboumska gravstenen infållts i golvet (se nedan Gravminnen i kyr- kan). Genom östra tornmurens rivning och triumfbågens kraftiga vidgning under 1770-talet samt trätunnvalvets tillkomst på 1820-talet gavs rummet en nyklassicistisk prägel, fårstärkt av en sval fårgsättning. 1970-talets var- mare fårgsättning ger nu kyrkorummet en annan karak- tär. Byggnadsbeskrivning och arkeologisk undersökning Morverkskaraktär Kyrkans stomme är som ovan angivits i allt väsentligt medeltida. Övermurarna håller som regel en tjocklek av 1,60-1 ,70 m. De är uppförda som skalmur av vald eller grovt tuktad gråsten och sandsten. Sandstenen är gulgrå till fårgen och av en art som fåreko m mer som lösa block i markerna, t ex i Gräsgärdestrakten. 20 Hörn och omfattningar är huggna till grov kvaderform med mejsel eller pikhacka (fig 37). Murbruket är hårt och gulvitt och fogarna utdragna över stenarna. Skiftgångar- KYRKOBYGGNADEN 31 Fig 30-34. Plan av kyrkan , längdsektion mot norr samt tvärsektioner, l : 300. Uppm av H Åkerlund 1940, reviderade av G Wiren 1983. Plan o/the church, longitudinal seetian Iaoking north, and cross-sections. Scale J: 300. 301'\ Fig 30. Fig 31. Fig 32. 32 ARBY KYRKA Fig 35. Interiör mot öster. Foto R Hintze 1983. Imerior /ooking east. na är regelbundna i kor och långhus (fig 38) samt i det tidigare tornet, mindre regelbundna i sakristian (fig 39). I kor och långhus finns rester av den ursprungliga putsen, ett centimetertjockt finputsskikt med glättad yta. Tornets innerväggar har inga spår av slätputs utan tycks ha stått med fogstrukna ytor. Grund och sockel I samband med restaureringen 1971- 72 företogs en bygg- nadsarkeologisk undersökning, vilken även innefattade utgrävning (rapport i ATA). Det framgick då, att grund- läggningen av kor och långhus var av likartad karaktär. Grunden bestod av kallmur av knytnävsstora gråstenar och var 2,50 m bred och 0,60 m djup. Koret och långhu- set skiljer sig dock från varandra därigenom, att koret utvändigt har en upp till 25 cm bred och 30 cm hög »sockel» av obearbetad gråsten (fig 40), medan långhus- murarnas nederdel utgörs av extremt stora markstenar, som ojämnt och på olika höjd skjuter fram ur den jämna övermuren (se fig 27 och 28). Tornets grundläggning var av en helt annan karaktär. Den kallmurade grunden var ca 50 cm djup och bestod av ca JOx 30 cm och 40x 50 cm stora gråstenar i två skift (fig 41-42). Tornet har tillkommit senare än långhuset, vilket framgick inte bara av grunden utan också av över- murarna (se nedan). Koret och långhuset har säkerligen grundlagts samti- digt men vissa förhållanden tyder på att koret först får- digställts till full höjd och långhuset något senare. Som ovan angetts, har koret utvändigt en markerad »sockel», vilket långhuset saknar En viss skevhet i planformen vid övergången kor-långhus kan också vara ett indicium på en tidsskillnad . Det starkaste belägget får att koret upp- fö rts till full höjd först , torde vara vissa i långhusgol vet framtagna stalphål m m, som nedan skall beskrivas. De kan knappast tolkas som annat än spår av en försvunnen KYRKOBYGGNADEN 33 Fig 36. Interiör mot väster. Foto R Hintze 1983. Interior Iaoking west. träkyrka, som under slutskedet fungerat tillsammans med ett kor av sten. För att byggnadsfårloppet skall bli förståeligt , måste utgrävningen först redovisas. Den arkeologiska utgrävningen De sentida restaureringarna hade tyvärr inneburit, att omfattande schaktningar ägt rum i kyrkans inre. De vid undersökningen 1971-72 först upptagna provschakten visade, att en utpräglad profilgrävning knappast var me- ningsfull. Planiakttagelserna blev av större värde. Golv- nivån var kraftigt sänkt och marken var som regel avba- nad ner i jämnhöjd med det byggnadslager, som bildats när kyrkan uppfördes. Mitt i kyrkan hade ett längdschakt upptagits i samband med värmeinstallationen 1944. Trots dessa ingrepp kom utgrävningen ändå att ge en hel del viktiga upplysningar om kyrkans äldsta tid. I den hårda marken av stenig lera, lokalt benämnd »jetter>>, syntes tydligt spåren av nedgrävningar får 3-889091 Arby stolpar och gravar. Systemet av stolpar är långt ifrån entydigt, men en tolkning av deras innebörd följer nedan. Några av stalphålen innehöll mynt i säkert läge, vilket gav en särskild möjlighet till datering. 21 I kyrkans långhus och absid framkom sammanlagt ett trettiotal stolphål. Golvlagren i koret blev däremot helt fårstörda vid inrät- tandet av stora gravkammare under 1600- och 1700- talen . De påträffade stalphålen hade som regel ingen bevarad stenskoning eller rester av trä. De undantag som fanns skall nedan beskrivas. Spår av byggnadsställningar från stenkyrkans tid På utgrävningsplanen (fig 43) urskiljer man relativt lätt det stolphål, med en diameter på ca 30 cm, som förekom intill korabsidens och långhusets nord- och sydväggar, även om de sistnämnda delvis störts av gravläggningar. Dessa stalphållåg alla omkring l m från muren och med ett inbördes avstånd av ca 2 m. De är säkerligen grävda 34 ARBY KYRKA Fig 37. Ytbehandling av hörnsten i muröppning på vinden. Foto K Andersson 1972. Dressing treatment of corner-stone in a wa/1-opening in the roof space of the church. Fig 39. Murverk i sakristians norra gavel, sett från vinden. Foto K Andersson 1971. Masonry in the north gable of the vestry, seenfrom the roofspace. Fig 38. Detalj av korets murverk, östra väggen sedd från vinden. Foto K Andersson 1971. Detai/ of masonry in the chance/, east wall seen from the roof s pace. för spiror till byggnadsställningar i samband med att långhusmurarna skulle byggas. Fyra stolphål, som kan ha haft samma funktion, framtogs inom absiden, två intill tribunbågen och två i absidens inre. Under stenbyggnadstiden har också grävts ett me- terdjupt hål (A på planen fig 43) vid långhusets sydsida. I dess botten låg ett mynt från 1200-talets mitt (Th XII , Valdemar 1250-75, LL XVII och MG 1980 nr 5).22 Hålet kan vara avsett för en kraftig stolpe till en anordning, med vars hjälp byggstenar lyfts upp direkt på murkrö- net. 23 Genom bildframställningar i medeltida manu- skript får vi en uppfattning om hur sådana lyftanordning- ar kunde vara konstruerade (fig 44 a-b). Under tribunbågens mitt framtogs också ett stort, me- terdjupt stolphål (B på plan fig 43). Huruvida detta kan härröra från en stödkonstruktion vid byggandet av hjälmvalvet över absiden eller haft annan funktion är svårt att avgöra. I fyllningen nära dess botten tillvaratogs trärester, som C 4 daterats till 850± 105 =AD 1100.24 Denna tidiga datering gör, att det inte kan anses helt uteslutet, att stolpen är äldre än stenkyrkan (se nedan). I absidens sydsida utgrävdes vidare ett litet stolphål med stenskoning (C på plan fig 43) i vars bottenfyllning låg ett mynt från 1400-talets första hälft (Tyskland, Mecklen- burg, tjurhuvudbrakteat, Saether II: 13). Stolphålet kan möjligen visa platsen för primklockans placering. KYRKOBYGGNADEN 35 .Fig 40. Korets »sockel». Östra väggen. Foto K Andersson 1972. The »base» of the chance/, east wall. ombyggnadal-o-r : gulvitt kalkbruk m mindra eten . gr6bru, mylla i omrörd gm gravar. TORNSULAN mot viiater Fig 41. De frilagda grundmurarna till torn och långhus mot öster. Foto K Andersson 1971. The east-facing foundation wall s of the tower and the nave. Spår av en träkyrka Som fra mgår av planen (fig 43) fanns i långhuset förutom de ovan beskrivna nedgrävningarna även ett stort antal andra stolphål, som är mer svårtolkade. Ett sammanhang kan dock skönjas om hålen sätts i samband med en golvrest av kalksten (D på plan fig 43) och ett byggnadsla- ger av kalkbruk, som frilades i långhusets södra del (fig 45). Av golvet återstod endast en yta av ca l x 2 m, med den enda oskadade kanten i söder (fig 46). Det bestod av kalksten lagd i hårt , gulvitt bruk, likartat det som finns i stenkyrkans murar. Ytan på golvresten låg ca 15 cm lägre än byggnadslagret söder därom. Mellan golvresten och kalkbrukslagret fanns en i den hårda sterila marken ned- grävd ränna, med en bredd av nära 50 cm och ett djup av Fig 42. Grundmurarnas konstrukt ion, l :40. Upp m av K Anders- son 197 1. The construction of the foundation wall s, sca/e l . 40. J6 ARBY KYRKA 1-- ----··--··---- --- -J dm 10~-'---~--"------'-~~Sm Fig 43. Den arkeologiska utgrävningen 1971 . Plan l : 200 av K Andersson, renritning K Palmgren 1977. Planen visar stolphål från träkyrka och byggnadsställningar till stenkyrka samt medeltida gravar och gravkammare från senare tid . Prickade ytor anger utsträckningen av lager av kalkbruk från stenkyrkans byggnadstid. - A. Meterdjupt stolphål, tolkat som hissanordning för byggstenar då stenkyrkan byggdes (jfr Fig 44). I dess botten mynt från 1200-talets mitt. - B. Meterdjupt stolphål med trärest. Kan ha tillhört träkyrkan. -C. Stolphål med myntfynd från 1400-talets förra hälft. Visar eventuellt primklockans plats. - D. Golvrest av kalkbruk och stenflis, tillhörande träkyrkan. Mellan detta golv och byggnadslagret söder därom ses spår av en syll till träkyrkan (jfr Fig 46-4 7).- E. Ett av stolphålen från träkyrkans norra vägg med myntfynd från 1200-talets senare del. - F. Grav VIII med fynd av föremål (se Fig 57) och mynt från 1200- talets mitt. Thearchaeological excavation in 1971. The plan shows post-holesfrom a wooden church, building scafJolding from a ston e church, mediaeva/ graves, and graves from later periods. The dotted areas indicate the position and extent oflayers of mortar from the period when the church was be ing built. - A. On e metre deep post-ho/e, assumed to be a trace of aJifiing arrangement/or building-stones (see Fig 44). At the bottom of the hale a coin from the middle of the 13th century.- B. On e metre deep post-ho/e with remains ofwood. May have be/onged to the wooden church. -C. Post-ho/e with coin from the first ha/f of the 15th century. May indicate the position o/the sanctus bel/.- D. R emains offloar of mortar and stone stabs, from the wooden church. In the s pace between this floar and the construction /ayer to the south there are traces of a si/1-beam for the wooden church (see Figs 46- 47). -E. On e of the post-holes from the north wall of the wooden church, with coin from the latter part of the 13th century. - F. Grave VIII with objects (see Fig 57) and coin from the middle of the 13th century. 20 cm (fig 47). Spåret av rännan var bevarat med en ra fårsvunnen konstruktion, högre än fyllningens yta. längd av 2,5 m och orienterat i östvästlig riktning. Fyll- Byggnadslagret hade en klar avgränsning mot rännans ningen i rännan utgjordes av löst material , en blandning andra sida. Detta måste betyda, att såväl golv som bygg- av jord och kalkbruk. Såväl golvrestens som byggnadslag- nadslager anslutit till en äldre nu försvunnen konstruk- rets anslutning till rännan var anmärkningsvärda. tion, troligen en syll av trä. I rännans förlängning mot Golvets kalksten och bruk rundades uppåt mot en nume- öster fanns stolphål, dock ytterst fragmentariska, efter- KYRKOBYGGNADEN 37 Fig 44a-b. Manuskriptbilder från 1200-talets förra hälft.- a. The Iife of St. Alban, Trinity College, Dublin. - b. John Rylands Library, Manchester. French manuscript 5, fol 16. - Bilderna visar medeltida byggnadsteknik, hissanordningar m m av liknan- de slag som kan ha funnits i Arby kyrka enligt bevarade stolphål. Manuscript illustrationsfrom thefirst ha/f of the 13th century. The illustrations show mediaeval building techniques, and inc/ude dif ferent types of /ifiing arrangements etc., which, on the evidence of the post-holes (see Fig 43), may have been used in the building of the stone church at Arby. väggmellanled har förekommit i Sverige sedanjärnåldern (Anderson 1955, s l 030). Från medeltiden finns exempel i profanhus i Skara och Lund (Kulturhistoriskt lexikon: Syll). l både Danmark och Norge har tekniken använts i kyrkliga byggnader. Hörnings kyrka på Djursland (Krogh, 1961, s 17) och Bmrup kyrka i Ribe amt (Möller- Olsen, 1961 , s 43) har t ex denna uppbyggnad. Norska exempel är U rnes l (Krogh, 1961 , s 19) och Maere vid Trondheimsfjorden (Liden, 1969, s 6). l de danska kyr- korna har konstruktionen, i kända fall, hört samman med stavvägg. Möjligheten att den förknippats med an- nat väggmellanled hålles dock öppen (Möller-Olsen, 1961 , s 56). Den antagna träkyrkan har haft en bredd av ca 4 m, dess längd kan inte fastställas. Med hänsyn till samman- hanget torde den del som registrerats ha varit långhuset i som gravläggningar förekom tätt. l långhusets norra del fanns emellertid en rad av stolphål med en diameter på 40-50 cm på ett likartat avstånd från ytterväggen som på södra sidan (fig 48). Marken var här så hårt avbanad, att vare sig byggnadslager eller spår av ränna bevarats. Ett av stolphålen på norra sidan (E på plan fig 43) innehöll ett mynt från 1200-talets senaste fjärdedel (Magnus Ladulås, M-brakteat, 1275-90, Th XIII: 3-4). Om de fragmentariska spåren av stolphål och ränna kombineras, kan en träbyggnad , vars väggar byggts upp på ett syllsystem med jordgrävda takbärande stolpar, antas. Huruvida väggen varit uppförd i skiftesverk eller resvirke är naturligtvis omöjligt att avgöra. Väggkonst- ruktion med jordgrävd stolpe och där emellan intappat Fig 45. Kyrkan under utgrävning. Långhusets södra del med bevarade stalphål m m. Jfr Fig 43. Foto K Andersson 197 1. The interior o/the church during the excavation work. The south part o/the navejaäng east, showing post-holes etc. See Fig 43. 38 ARBY KYRKA en kyrka och tillhöra ett skede, när ett kor av sten byggts, som en forsta etapp i stenkyrkans tillkomst. Koret kan preliminärt ha fogats till träkyrkans långhus. Kalkbruks- förekomsten i kalkstensgolvet blir helt naturlig, om den ses i en ansiutning till ett stenkor. Inom ko ret tillvaratogs fö samma slags kalkstensflis som i den nä mnda golvres- ten. När stenkyrkans mura r senare fullbordats , har trä- kyrkan rivits och de takbärande stolparna uppdragits. I detta skede kan det mynt frå n 1200-ta lets senare fjärde- del , som framkom i stolphål E , ha hamnat i det läge, där det nu återfanns. 25 Detta ger en forsta antydan om, att Fig 46. Byggnadslager och stolphål från stenkyrkans uppförande t v och gol v rest t h. Däremellan spår av försvunnen syll till förmodad träkyrka. Jfr Fig 43. Foto K Andersson 1971. Lejt, construction layer and post-holes from the building of the stone church. Right, floar re mains. In the middle, traces of a sil/to the wooden church. See Fig 43. Fig 47. Spår av träsyllen mot väster (jfr Fig 46). Foto K Anders- son 1971. Traces of the wooden sill (see Fig 46). Fig 48. Stolphål till den antagna träkyrkan. Långhusets nordväst- ra del mot väster. Grav VIII t h i bilden. Jfr Fig 43. Foto K Andersson 1971. Post-holes to the wooden church. Grave VIII on the right-hand side. See Fig 43. KYRKOBYGGNADEN 39 stenkyrkans fårdigbyggande bör ha skett under 1200- talet. Mot samma tid pekar även myntfyndet i det stora stalphålet (A) vid sydväggen, som tolkats som spår av hissanordning. Till de kronologiska frågorna kan vi dock först med behållning återvända, sedan stenkyrkans murverk närmare behandlats. Då det finns anledning att förmoda, att uppbyggnaden av kyrkan skedde i etapper, beskrivs de skilda byggnadsdelarna var för sig. Koret Korets plan kännetecknas av den utvändigt raka östväggen och den inbyggda absiden med sin ca 5,5 m breda tribunbåge. Triumfbågen, som kraftigt breddades vid 1770 års omändringar, har ursprungligen endast haft en bredd av ca 3 m, något som kunde påvisas med hjälp av murrester och byggnadslager av kalkbruk vid utgräv- ningen 1971 (fig 43). Rester av ursprungligt golv påträffades inte i läge i koret. Som lösfynd tillvaratogs dock kalkstensflisor av samma art som i långhuset (jfr ovan). När korets väggar byggdes avsattes ett lager kalkbruk på markytan. Lagret var bäst bevarat i absiden och mot dess ljusa yta syntes tydligt de stalphål som ovan beskri- vits (fig 49). I absiden fanns över byggnadslagret av kalk- bruk en metertjock stenpackning vars övre skift var murat och avjämnat med bruk (fig 50). Det är dock tveksamt om »podiet» tillhör den äldsta tiden. Väggarnas slätputs fortsatte nämligen ca 40 cm ned under dess övre yta. Podiet kan ha byggts som underlag för det senmedel- tida altarskåpet eller rent av så sent som vid l 770-talets reparation, då en ny altaruppsats införskaffades. Korets väggar är murade av obehandlad eller grovt tuktad marksten; mest gråsten, i gulvitt hårt kalkbruk med finkornig ballast. skifthöjderna ligger på ca 30 cm och de utstrukna fogarna är 5-10 cm breda. Tribunbågs- hörnen är murade med välhuggna kvader av gråsten. Såväl pikhacka som mejsel har använts vid ytans bear- betning. Koret täcks av ett tvärställt tunnvalv och absiden av ett hjälmvalv, båda av sten (fig 30-31 och 50). Murarna i absidpartiet är förtjockade till omkring 2,5 m i norr och söder. En i norra kormuren inbyggd trappa (fig 51) leder upp över hjälmvalvet och genom en öpp- ning i östväggen in på vinden. Korets ursprungliga östfönster är bevarat (fig 52). Det var igensatt åtminstone från 1770-talet, men blev åter upptaget 1944. Dageröppningen har en omfattning av svartkornig kalksten26 och är försedd med en enkel hål- kälsprofil. Omfattningen är högsmal och rundbågig. Öppningen har storleken 55 x 17 cm. Fönsterbänken och smygarna verkar något vidgade invändigt. Fig 49. Byggnadslager av kalkbruk samt stolphål i absiden (jfr Fig 43). Foto K Andersson 1971 . Construction layer of mortar and post-holes in the apse (see Fig 43). Fig 50. Koret med delvis borttagen stenpackning i absidens golv. Foto K Andersson 1971. Chancel with part/y removed stone fil/i ng in the jloor of the apse. 40 ARBY KYRKA Fig 51. Trappan till vinden i norra kormuren. Foto R Hintze 1983. The stair to the roofspace in the north wall of the chancel. Under korets nuvarande södra fönster återfanns ut- vändigt den ursprungliga korportalens bevarade nederdel (fig 53). Öppningen hade en bredd av 96 cm och var utan utvändigt språng murat i liv med murens ytterskal med kvader liknande dem t ex i tribunbågshörnen. Kvaderste- narna i dörromfattningen var täckta med l/2 cm tjockt vitgult putslager och inifrån räknat avfärgningar i tegel- rött, vitt, rosa och vitt. Invändigt var smygen förstörd. Det har diskuterats, huruvida kyrkan varit planerad för kortorn och rent av i sitt äldsta skick varit fårsedd med ett sådant. Tuulse har i analogi med liknande kor- planer antagit, att torn funnits (Tuulse, 1955, s 156). Något säkert belägg får detta har emellertid inte fram- forts på grundval av murverksstudier av kyrkan. Visserli- gen påpekar Åkerlund i samband med uppmätningar 1940, att gavelröstet hade en ojämn övre kontur, något som skulle kunna tolkas som ett tecken på rivning. Han tror dock inte, att kortorn funnits , men att koret eventu- ellt varit lika högt som långhuset (PM i ATA). Mot detta Fig 52. Östra korfönstrets yttre omfattning och smyg. Foto R Hintze 1983. The east window of the chance/. kan anföras, att gavelröstet är normalt fårtunnat i fårhål- lande till nederdelen av muren, och att kalkbruket i gavelröstets överdel är det samma som i muren nedanför. Ett bevisvärde ligger snarare i sambandet mellan i röstet kvarsittande virken till byggnadsställning och takstolen. ställningsvirket vilar nämligen på den östligaste taksto- lens strävkryss (fig 54). Detta måste betyda att takstolen rests först och att röstet därefter blivit murat. Det är med hänsyn till befintliga murtjocklekar inte uteslutet att kor- torn planerats och till och med byggts. Rivningsgränsen kan ligga vid eller under nuvarande bjälklagsnivå. Med hänsyn till den långa byggtid, som torde ha fårflutit in- nan kyrkan helt fullbordats i sten, är det rimligt att anta, att koret forst haft en annan takstol än den befintliga, som till sin konstruktion är helt likartad långhusets (se nedan Takstol). En intressant detalj på korvinden är en ca 30 cm hög stolpe med en diameter av 30 cm, som står fastmurad med sten och kalkbruk i hjälmvalvets fyllda sydöstra svickel (fig 55, se även fig 74). I norr finns på motsvaran- de plats en betongkonstruktion, men det är dock mycket sannolikt, att också där funnits en liknande stolpe. Stol- pen har troligen fungerat under byggskedet, antingen som spira till en byggnadsställning, som del av en lyftan- ordning för tunga stenar eller ingående i en provisorisk KYRKOBYGGNADEN 41 Fig 53. Stötfog, som markerar den igenmurade korportalens väst- ra smyg i södra korväggen. Foto K Andersson 1971. The bulling joint which marks the walled-up doorway in the south wall of the chance/. Fig 54. Den östligaste takstolen i koret. Rundtimret, som vilar på takstolen, är en rest av byggnadsställning från gavelröstets upp- murande (jfr Fig 74). Foto K Andersson 197 1. The most easter/y rooftruss in the chancel. The round posl, which rests on the rooftruss, is a remnant of scafJolding from the build- ing of the gab/e. See Fig 74. taktäckning. Virket i stolpen har dendrokronologiskt da- terats till »efter 117 b> (Bartholin prov nr 64001 )Y Koret eller kortornet har, som ovan beskrivits, sanno- likt först fårenats med en äldre träkyrkas långhus. Ut- gångspunkter för korets datering är dels C14-utslaget för träfragmenten frän stolphäl B (se fig 43) 850 ± 105=AD Il 00 (stolphälet kan dock härröra frän träkyrkans tid), dels de äldsta funna mynten frän absidens södra del , som dateras till 1210-1270 (gotländsk brakteat med hjulkors- mynt, nr 122) och 1290-1318 (Birger Magnusson-mynt, nr 12). Slutligen finns en stilistisk utgångspunkt, näm- ligen korets ursprungliga högsmala fönsteröppning, som snarast verkar kunna ligga i 1200-talets förra hälft. Långhuset För att undersöka om länghuset frän början hade haft en lägre höjd, avknackades 1971 sentida puts med en bredd av ca 2 m i hela rumshöjden mellan de båda fönstren på sydväggen. Den medeltida slätputsen var bevarad och borttogs endast på mindre provytor. Murverkskaraklä- ren påminde mycket om korets. Inga spär av vare sig horisontella murskarvar eller äldre fönster påträffades inom detta avsnitt . Det kan därför med stor sannolikhet antas, att länghusmurarna uppförts till full höjd i ett sammanhang. Upplysningar beträffande den ursprungliga sydporta- len stod ej att vinna. Den sentida öppningen hade helt Fig 55. Avsågad trästolpe i sydöstra svickeln till absidens hjälmvalv (jfr Fig 74). Foto K Andersson 1971. Sawn-off Limber post in the south-east earner above the apse va u/t (see Fig 74). 42 ARBY KYRKA Fig 56a--c. Föremål funna vid utgrävningen av grav VIII . - a. Silverspänne i filigranteknik. Diameter ca 3 cm. - b. Järnsöljor med tenninläggningar, den största med diametern 4 cm. - c. Fragment av ylleklädnad. Foto G Hildebrand 1972. Objects found during excavation of grave VIII. - a. Silver filigree huckle.- b. Small huckles with pewter inlays.- c. Pieces ofwoolen material. förstört spåren. Det framgick emellertid helt klart av norra väggens murverk, att kyrkan aldrig haft nordpor- taL Beträffande interiören i långhuset skall nämnas, att sidoaltaren funnits. Enligt räkenskaperna borttogs de år 1609. Inga spår av deras fundament framkom emellertid vid undersökningen . Av de 12 medeltida gravläggningar, som undersöktes inne i kyrkan, var grav VIII den tidigast daterbara och också den som hade det rikaste innehållet. Graven låg i långhusets norra del framför det norra sidoaltarets plats (F på plan, fig 43). I graven tillvaratogs rester av yllekläd- nad i kypert, nu med brun fårg, fragment av läderskor, rester av tuskartat linne28 i fragment på två runda järn- söljor med tenninläggning samt ett förgyllt silverspänne i filigranimitation29 (fig 56). Vidare påträffades tre mynt från 1200-talets mitt (mynt nr l , 4 och 5): l. Th VII , Erik Eriksson ( 1220-50), LL XVI A? perf. - 4. Valdemar KYRKOBYGGNADEN 43 Fig 57. Hammarband med flätbandsornering på södra långhus- muren, l: 20. Uppm av H Åkerlund 1940, renritning av G Wiren 1983. Tie-beam with band ornamentalion on the south wall of the nave, sca/e I : 20. (1250-75), LL XVII l b, MG 1980 nr 5, 1200-talets mitt. - 5. Valdemar (1250-75) LL XVII 4, MG 1980 nr 5, 1200-talets mitt. Skelettets lårben blev C 14-daterat till 820 ± JOO= AD 1130, vilket dock måste vara ett alldeles för tidigt utslag. Föremålsfynden pekar mot 1200-talets mitt eller senare hälft. För övriga i samband med utgrävningen påträffade gravar hänvisas till rapport i ATA. Takstol Takstolarna över långhus och kor har likartad konstruk- tion. De är byggda av furutimmer med kryssförsträvning mellan sparrar och takbjälkar och vilar på hammarband i murkrönens utsidor (fig 31-33, 58). Sammanfogningen mellan kryssträvor och sparrar är utförd som laxning, halft i halft , med trädymlingar och järnnaglar (fig 59). Hammarbandet på långhusets sydsida ä r av ek och har dubbel repstavsornering (fig 57). Det har dendrokronolo- giskt daterats till »efter 1183» (Bartholin prov nr 64045). På norra sidan av långhuset är hammarbandet endast prytt med en utsparad slät rundstav, i storlek och place- ring motsvarande den övre hälften av södra hammarban- dets repstav. Korets hammarband är inte ornerade. Fig 58. Takstolen över långhuset, mot öster. Foto K Andersson 1971. Rooftrusses above the nave. Fig 59. Detalj av långhustakstolen. Förbindningen mellan sparrar och kryssträ vor. Foto K Andersson 1971. Detail of rooftrusses above the n ave. Jointing between rafters and cross struts. 44 ARBY KYRKA Fig 60. Styrplanka från den ursprungliga takstolen, l: 20. Uppm av K Andersson, renritning av G Wiren 1983. Binding-beam from the original rooftrus- ses. sca/e J: 20. ~" l r tOUM CM1~ 1 1111111~ l Dendrokronologisk datering gav utslaget »efter 1176» på korets remstycke eller hammarband och »efter 1186» på den längsgående bjälke, som vilar på remstycket (Bartho- lin prov nr 64002 och 64003). Korets takstol saknar ryggåsbjälke. Över långhuset är ryggåsbjälken på undersidan snidad med bågsnitt och rund bottenremsa. I samband med sina uppmätningar 1940 lämnar Åkerlund följande kommentar beträffande ryggåsbjälken: »För sparmockarna är i ryggåsbjälken hak urstämda, så att blott ett tumstjockt skal, motsvarande taksvallens tjocklek, här äterstår över sparrnockarna. Sannolikt hade ryggåsbjälken ursprungligen en över tak- nocken uppstäende snidad 'rygg', som sedermera, vid någon orotäckning av taket, blivit avbilad» (ATA). Taksvallen bestär på södra sidan, över såväl långhus som kor, av ekbrädor. På den norra är brädorna däremot till större delen av fur. Långhusets takstol stod säkerligen från början öppen frän kyrkorummet , medan korets takstol alltid varit dold av tunnvalvet. För detta talar flera omständigheter. Den ornerade ryggåsbjälken saknas mellan långhusets båda östliga sparrpar (tig 31 ). Här har triumfbågsmuren san- nolikt från början haft ett gavelröste. Långhusets tak- stolstimmer har en mycket omsorgsfullare ytbehandling än korets och som nämnts en dekorativt utformad rygg- äsbjälke. Dessutom äterfanns på vinden flera av de styr- plankor, som en gång legat tvärs över takbjälkarna i kyrkans längdriktning (fig 60). styrplankorna har varit rikt ornerade med dubbla trepassformade bottenremsor. När takstolen fårsågs med plant innertak under åren 1622-23, eller möjligen tidigare, blev styrplankorna bort- tagna. Enligt Erjk Lundberg tillhör ornerad ryggås och styr- plankor egentligen den snedfårstyvade takstolens kon- struktion. När dessa element förekommer tillsammans med kryssfårsträvning, är det i sena, korrumperade ex- emplar av romanska takstolar (Lundberg, 1971 , s 46). De dendrokronologiska proven pekar åt samma håll. Det undersökta virket är fyrkantsbilat och enligt Barthelin >>långt frän splint», dvs ytveden och delar av kärnveden 'l saknas. Det är därfår inte omöjligt att dateringen av takstolen måste fårläggas ett stycke in på 1200-talet. Takresningen över långhusets västra del är enligt rä- kenskaperna byggd i samband med de omfattande får- ändringarna 1770-72. Efter det att västtornet rivits, gavs denna del en med långhuset gemensam takhöjd . Denna västra del av takstolen är byggd av furu med stödben vid takfoten. Den binds samman av tre hanband, varav de två nedre stöttas av en mittstolpe, intappad i takbjälkens mitt (tig 34 ). Västtorn Västtornet, som en gång haft så mäktig verkan (se tig 75-76), bevaras numera endast i murverket på norra och södra sidorna upp till långhushöjd. Övre delarna och östväggen revs på t 770-talet och västväggen ombyggdes efter ett ras på 1820-talet. Som redan nämnts finns en klar byggnadsskarv mellan långhus och torn både i grundläggning (tig 41-42) och i övermur. Den ursprungliga västväggen till länghuset framgrävdes 1971 och spåret efter dess rivna överdel med i lagning av tegel (tig 61) kunde samtidigt dokumen- teras både nere i kyrkan och på vinden (tig 74). Tornet häller murtjockleken t ,65-1 , 70 m. De bevara- de norra och södra väggarna är, liksom i kor och långhus, uppförda av grästen och sandsten med valda och i ensta- ka fall grovt tuktade ytor och 5-15 cm breda utstrukna fogar av vitgult, något brunaktigt bruk med stora träkols- bitar. Övermuren saknar, i motsats till långhus och kor, utkragning av undre skiftet mot sulan. M urverkskaraktä- ren överensstämmer annars nära med långhusets och korets. Möjligen har tornet som regel en något mindre stenmodul och en skiftläggning som är regelbundnare. I tornets norra mur upptäcktes vid undersökningen 1971 en ursprunglig t ,80 m hög och O, 70 m bred, rakt avtäckt dörröppning (tig 62), som, när igensättningen borttogs, visade sig leda till en bevarad inre murtrappa med en bredd av 70 cm. Trappan förde med Il trappsteg via en delvis fårstörd dörröppning in till tornets andra KYRKOBYGGNADEN 45 Fig 61. Ilagning i sydväggen efter muren mellan långhus och torn. Fig 62. Framtagen dörröppning till trappa i tornets norra mur. T v syns rester av dennas grundmur. Foto K Andersson 1971. Foto K Andersson 1971. Repairs to the south wall, which show the position of the now Re-o pen ed doorway to the stair in the north wall of the tower. removed wall between the n ave and the to we r. L ejt, re mains of the founda tion of this wall. p N y 1.--­ - 7 ~j '----- :,;] ~ ~ '-­ l D,­ 2 3 ~o n ~ ~n '== ~ - --- - ----MEDELriDA GOLV '--­ 1 LAKTARGOLV 2 MEDELl iDA GOLV Fig 63. Längdsektion mot norr visande torntrappan och den ursprungliga golvnivån i 3 UPPL .öGSP LANKA tornets nedre våningar, l : 300. Ritning av A Hildebrand 1972. L ongitudinal seetian Iaoking north, showing the tower stair and the original floar levels in the lower floors of the tower. Scale I : 300. 46 ARBY KYRKA Fig. 64. Frilagd del av västra smygen till tornets södra ingång. Foto K Andersson 1971 . Exposed part of the west surround of the south doorway of the tower. våning. I jämnhöjd med övre dörröppningen fanns en liten ljusglugg i norra muren. Den andra tornvåningens golv har legat ca 50 cm lägre än nuvarande golv. En i muren bevarad upplagsplanka på bjälkar (endast fragmentariskt bevarade) anger detta (fig 63). Tornet har således haft träbjälklag - inte stenvalv. Beträffande tornets inrättning är vi annars mest hänvi- sade till skriftliga fragment. Löfman uppger 1763 att : »Tornet, ... skiljes ifrån Kyrkan inwärtes genom en gafwelwägg i wäster på vilken är dörr in i kyrkan». Enligt traditionen skall det ha funnits »ett trångt kyffe under vestra gaveln på Själva kyrkan», där sedermera superin- tendenten i Kalmar, Jonas Rhothovius i 10-årsåldern skall ha tillbringat nätterna, när han vaktade getter i Arby (Herdam I, s 19). Möjligen avses härmed en i muren inbyggd cell, liknande den i Ramdala kyrka i Blekinge. Den på Frigelius ritning (fig 76) synliga sydportalen på tornet återfanns till vissa delar vid undersökningen 1971. Den västra raka yttersmygen framknackades 4,35 m från sydvästra hörnet (fig 64) och på insidan var också neder- delen av samma smyg och tröskelstenen bevarade. Ingen- ting i murverket tydde på annat än att portalen var ursprunglig. Östsidan av dörröppningen var helt förstörd i samband med fönstervidgningen 1821 . I tornets mittparti iakttogs i marken en rad gråstenar, orienterade i öst-västlig riktning (G på plan fig 43). Området söder om stenranden var helt omrört genom sena gravläggningar. Det är ovisst hur stenraden skall tolkas. Möjligen kan den ha burit en lätt mellanvägg under läktaren i tornets bottenvåning. Alternativt var det ovannämnda »kyffet» beläget här. Tornet har således helt klart uppförts senare än långhu- set. Grundläggningen har en helt annan karaktär medan övermurarnas murverk mer påminner om långhusets och korets. Tornet har av allt att döma inte varit välvt, ej heller putsat invändigt. En i norra muren inbyggd trappa har lett upp till andra tornvåningen. Tornets ålder och ursprungliga inrättning är svårtolka- de. Murverkskaraktären tyder på att byggandet ligger nära tiden för långhusbygget. Den i muren inbyggda trap- pan, som är mycket likartad kortrappan, antyder detsam- ma. En datering till 1200-talets mitt eller tredje fjärdedel torde vara rimlig också med hänsyn till utgrävningsresul- taten. Träbjälklagen, frånvaron av slätputs på väggarna och de enkla muröppningarna (fig 76) tycks ange · en underordnad funktion, kanske förråds- eller magasinsut- rymmen. sakristia Sakristians murverk ligger inte i förband med koret. Det- Fig 65. Sakristian från norr. Foto K Andersson 1972. The vestry from the south. ta framgick vid sänkningen av predikstolen 1972, då muröppningen nedbilades tilllägre höjd än tidigare. sak- ristians murverk har också en annan karaktär än murver- ket i kyrkans övriga delar (fig 43). stenmaterialet är likartat men skiftanläggningen är oregelbundnare och bruket vitare. sakristian täcks av ett svagt spetsbågigt kryssvalv utan ribbor. I gavelröstet mot norr fanns, innan det försågs med den nuvarande stickbågiga öppningen och träluckan (fig 65), en spetsbågig öppning eller blinde- ring (se fig 75). sakristian torde inte vara äldre än 1300- talet. Från sakristian leder en järnbeslagen dörr upp till vin- den. På dörren ses initialerna RD, RBL, PL och PP samt årtalet 1841 utförda med järnnitar. Beslut om tillverk- ning av ny dörr fattades 1840 (st prot). Dörren skulle vara av ek ochjärnbeslås, säkert fåstas i muren och förses med en järnbom till stängsel. Landsbygdens åldermän skulle ombesörja detta. En av åldermännen var Peter Larsson i Glömminge och initialerna PL bör syfta på honom. Arbetet utfördes av smeden Klinga (räk). Vapenhus Kyrkan har troligen under senmedeltiden försetts med ett vapenhus av trä. 1666 omtalas timring på vapenhuset (räk). Det torde vara detta, som i reveterat (?) skick syns på Frigelius ritning 1747 (se fig 76). I redogörelse för l 770-talets reparation anges, att ett nytt vapenhus av sten är uppmurat på södra sidan samt Fig 66. Plan visande spridningen av medeltidsmynt, påträffade vid utgrävningen 1971 , l : 200. Ritning av K Palmgren 1985. Plan showing where the mediaeval coins were found during the excavations in 1971, sca/e l: 200. KYRKOBYGGNADEN 47 täckt med spån av ek, i stället för det gamla trähuset, som var bristfälligt (vis prot 1776). Märkligt nog blev detta vapenhus rivet endast efter kort tid. 1821 meddelas lako- niskt att vapenhuset vid södra sidan blivit borttaget (st prot). Västingången blev då huvudingång. Att döma av Löfgrens avritning under 1800-talets början blev sydpor- talen samtidigt försedd med en klassicistisk rustikomfatt- ning (se fig 78). Troligtvis borttogs denna vid 1870-talets renovering. Utgrävningsfynd De fynd, som tillvaratogs vid utgrävningen, var trots den omfattande, tidigare nedschaktningen av kyrkans golv ganska många. Totalt påträffades ca 250 föremål , för- utom mynten som uppgick till 142 st. Mynten om- spänner tiden från 1220-talet till år 1827 med tyngd- punkt på 1300-talet (31 st) och 1600-talet (34 st). Fynden förvaras i SHM (in v nr 30040; se förteckningar i AT A). Några av mynten och enstaka andra föremål hade ett sådant läge, att de var av direkt betydelse för tolkningen av kyrkans byggnadshistoria och har därför beskrivits ovan. Av mynten var 60 st medeltida med följande fördel- ning: 29 st svenska mynt ( 121 0-1520); 9 st gotländska mynt (1210-1520); l st norskt mynt (1481-1512); 8 st danska mynt (1396-1523); 13 st tyska mynt- Mecklen- burg, Pommern, Tyska Orden och Östpreussen ( 1300- talets senare hälft-1400-tal). Myntens fördelning inom L t ~-L.. L~_\.....t__ __ __J • SVENSKT 'Y NORSKT • GOTLANDSKT • TYSKT Å DANSKT 48 ARBY KYRKA Fig 67. Utgrävningsfynd. Fragment av medeltida altarskåp, sländtrissa, bensked och radbandspärlor. Foto S Hallgren 1972. Objects found during the excavations. Fragment of a mediaeval reredos. a distaff wheel, a bane spoon, and pearl s from a rosary. Fig 68. Utgrävningsfynd. Bokbeslag i form av krönt Mariamo- nogram. Höjd ca 6 cm. 1400-tal. Foto G Hildebrand 1972. Objectfound during the excavations. Book decoration in theform of a Mary monogram with a crown. J5th century. Fig 69. Utgrävningsfynd. Bokknäppen av brons, det största ca 3 cm långt. Renässanstyp. Foto G Hildebrand 1972. Objectsfound during the excavations. Bronze book-e/asps, renais- sance type. kyrkorummet visas på planen i fig 66. Spridningsbilden kan vara något missvisande, särskilt för mynt som påträf- fades i eller intill sena gravläggningar. Som helhet torde bilden dock vara riktig. Beträffande de olika myntens läge kan fåljande note- ras: Av 8 svenska 1200-talsmynt låg alla utom ett i läng- huset, medan 1300-talsmynt och senmedeltida mynt förekom både i länghus och kor. - Det äldsta gotländska myntet är ett 1200-talsmynt (mynt nr 122- brakteat med hjulkors, LL XXII: 6 b, ca 121 0/20-1260170), vilket låg i absidens södra del. Resten av de gotländska mynten är senmedeltida och således slagna, då Gotland låg under Danmark. De förekom både i kor och långhus. - Alla danska mynt är senmedeltida och daterade till sent 1300- tal- 1500-talets fårra del. De flesta låg i långhuset. - Antalet tyska senmedeltida mynt är stort. 9 av de 13 tyska mynten påträffades i absiden. Att bara hälften av mynten är svenska och resten ut- ländska är inte märkligt. Som Brita Malmer har visat, var inslaget utländska mynt påfallande stort i de sydöstra landskapen under senmedeltiden (Malmer, B, s 81 ff). När man betraktar myntens spridning eller snarare koncentrationer inom kyrkan märker man vissa förtät- ningar framfår allt inom absiden och öster om den rivna tornmuren. Om mynten är tappade eller offrade är natur- ligtvis omöjligt att avgöra, men fårtätningarna hör säkert samman med huvudaltarets och dopfuntens platser. Inte mindre än 20 av de 60 medeltidsmynten påträffades i säkert läge i absiden, därav 14 i absidens södra del , dvs i området intill altaret. 22 st mynt hade en ganska samlad spridning till länghusets västra del , öster om tornmuren och mitt får sydportalen, en plats där dopfunten en gäng kan ha stått. Av inventarier tillvaratogs ett brottstycke av ovankan- ten till dopfunten (jfr nedan) och tre små träkrabbor frän den genombrutna omfattningen till det senmedeltida al- tarskåpet, allt i koret. Det medeltida altarskåpet borttogs på 1770-talet och ersattes med den nuvarande altarupp- satsen (se nedan). I koret påträffades vidare några kläppar till en medeltida smidesjärnkrona. Fynd av fonsterglas var vanligt i hela kyrkan. Det mesta var sentida, men även tjockare glas, som kan vara medeltida påträffades, dock inget med målning eller an- nan dekor. Vidare tillvaratogs fragmentariska och hela spännen, beslag och knäppen till böcker. Därav skall särskilt näm- nas ett krönt Mariamonogram frän 1400-talet, avsett att fåstas som beslag på en bokpärm e dyl, utfårt i forgyllt drivet kopparbleck (fig 68). Beslaget har en exakt mot- svarighet, funnen i Åseda kyrka i Småland, och båda måste vara tillverkade på samma plats. 30 I Åsedafyndet (SHM 18934) finns även paralleller till tre små palmett- formade gjutna bokknäppen av brons frän renässanstid (fig 69), som tillvaratogs i koret i Arby, medan ett press- bleck (spänne) med rund blomform, har en motsvarighet i fynd frän Vadstena kloster (fig 70). Bland fynden skall vidare nämnas några radbands- pärlor av ben och bärnsten. Av rent profant slag var fynden av en sländtrissa av ben och en liten gracil ben- sked frän l 700-talet, allt påträffat i länghuset (fig 67). Det praktfullaste fyndet var utan tvekan det i samband Byggnadshistoria Kyrkans äldsta skeden Arby medeltida stenkyrka har haft en foregängare av trä - en kyrkobyggnad, som legat innanfår de nuvarande murarna. Spär av den påträffades i form av stalphäl och ränna for syllstock i långhuset. Träkyrkans länghus har haft en bredd av 4 m, dess längd kan inte fastställas (se ovan). Träkyrkan har troligen i slutet av 1100-talet eller om- kring 1200 fårsetts med ett kor eller sannolikt ett kortorn av sten, som anslutits till träkyrkans långhus. Golvet i träkyrkan har samtidigt belagts med kalkstensflis i kalk- bruk. Under nästa byggskede har det kanske inte fullbor- dade kortornet slopats, träkyrkan rivits och ett nytt läng- hus i sten fogats till koret. De arkeologiska fynden och dendrokronologiska dateringar av takstolen visar att det- ta knappast kan ha skett forrän ett stycke in på 1200- talet. Kyrkans fårdigställande med byggandet av västtor- net torde tidigast ha skett vid 1200-talets mitt. Slutligen 4 - 889091 Arby KYRKOBYGGNADEN 49 Fig 70. Utgrävningsfynd. Fragment av pressbleck till spänne, diameter ca 5 cm. Foto G Hildebrand 1972. Object found du ring the excavations. Piece of a meta/ buck/e. med byggnadsbeskrivningen nämnda silverspännet frän grav VIII , ett arbete i filigranteknik med snodda utham- rade silverträdar och pålödda droppar med överdrag av guld (fig 56 a). Spännet har nära motsvarighet i fynd frän Tölö kyrka i Halland (SHM: 2461). Fyndet frän Tölö, som var ett helt skattfynd, påträffades 1858 vid rivning av Tölö gamla kyrka. Skatten anses vara dold är 1294 med anledning av furst Vitlods av Riigen krigståg genom Halland. har sakristian byggts i sten intill korets norra vägg. San- nolikt har detta inte skett forrän omkring 1300 eller in på 1300-talet. Den klart spetsbågiga formen på norra rösets öppning antyder detta. Alla dessa byggnadsenheter, utom överdelen av tornet, är bevarade i de nuvarande murarna. Ä ven takstolen, frän 1200-talet, är bevarad över kor och långhus. Av medeltida muröppningar äterstår korets östfonster. Den tidigmedeltida kyrkan hade, enligt arkivalierna, fårutom huvudaltaret i koret , också sidoaltaren i länghu- set intill triumfbågsmurens norra och södra del. Av den äldsta inredningen i stenkyrkan äterstår idag täckstenen till relikgömman i det murade huvudaltaret, dopfunten och triumfkrucifixet. Dopfuntens ursprungli- ga plats i kyrkorummet indikerades av en koncentration av mynt öster om tornmuren. Den tidigmedeltida stenkyrkan i Arby har, som fram- gätt av analysen ovan, vissa specifika drag, som fårtjänar 50 ARBY KYRKA en närmare granskning. Det gäller korplanen med den i östväggen inbyggda absiden och det breda västtornet med sina dubbelhuvar. Kor med inbyggd absid tycks endast förekomma vid Sveriges östkust, i Blekinge, Småland, på Öland och Got- land samt i ett enstaka fall i Hälsingland. Den aktuella korplanen anses vara en förenkling av funktionsmässig! mer utvecklade typer med smårum på ömse sidor om absiden som i Store Heddinge på Själland och Helgeandskyrkan i Visby, vilka båda dateras till ti- den omkring 1200 (Bohrn-Svahnström, 1981, s 61ft). Pä Gotland finns förutom Helge Andskyrkan två landskyr- kor som varierar detta kortema. Öja, med små rum pä ömse sidor om absiden, daterad till 1200-talets mitt och Stenkyrka med en kraftfullt utbildad absid utan om- givande rum, där stenkoret invigts 1255. Gotlandskyr- korna saknar torn. Den förenklade formen, dvs inbyggd absid utan om- givande smårum, är den vanliga. Vid kalmarkusten upp- träder den förutom i Arby också i Torsäs, Dörby och Förlösa, medan Halltorp, dendrokronologiskt daterad till ca 121 O (Bartholin 64004-640 l 0), i sin källarvåning rep- roducerar absid och omgivande smårum. Dörbys kor- form påminner om Arbys (Andersson, K, 1983, s 198). Torsås grundmurar framtogs 1956 av lwar Anderson. Koret häller där samma bredd som länghuset och murar- na har en tjocklek av ca l ,90 m, vilket tyder på flervänig- het. Datering genom myntfynd tyder möjligen på tidigt 1200-tal (Andersson, K, 1983, s 196). Förlösa kyrka revs på 1850-talet, men är känd genom avbildningar frän 1630-talet. Den hade ett mycket kraftigt östtorn av sam- ma bredd som länghuset (Andersson, K, 1983, s 198). Korformen förekommer även i två blekingekyrkor, Hjortsberga och Ramdala. Hjortsbergakoret dateras till 1200-1230 (Anderson, W, 1926, s 252). Det är möjligt att det frän början haft eller avsetts ha torn. Ramdala är en säregen östtornskyrka sä till vida som tornet rests endast över absiddelen. Koret dateras till slutet av Il 00- eller början av 1200-talet (Andersson, W, 1926, s 70). Korplanen med inbyggd absid i de båda ölandskyrkor- na Persnäs och Föra har, som Ragnhild Boström arkeolo- giskt visat, uppkommit när äldre absidkyrkor sekundärt försetts med östtorn. Koren har daterats med hänsyn till den relativa kronologin och det allmänhistoriska skeen- det; Persnäs till tiden omkring 1200 eller senare (Bost- röm, R, 1970, s 436) och Föra, som möjligen haft små- rum, sanctuarier, till tiden 1170-1200 (Boström, 1972, s 580ft). Det bör understrykas att ingenting i de småländ- ska kyrkorna tyder på en liknande föränd ring. Korplanen har här frän början fått den inbyggda absiden. Slutligen finns ett nu rivet kor i Hälsingetuna i Häl- singland, som haft denna planform. Om det ingått i ett torn frän början är osäkert (Tuulse, A, 1955, s 168). Dateringen är osäker. Korformen tycks i allmänhet höra samman med torn, utom på Gotland. Dateringarna är som framgått relativt samstämmiga: tiden omkring 1200 eller de tidigaste decennierna av 1200-talet. Den date- ring, som oberoende härav ovan framförts för Arby, stämmer alltså väl in i det allmänna mönstret. Västtornet i Arby har, som analysen ovan visat, helt säkert tillkommit i ett sekundärt byggnadsskede. Murverkets karaktär, den i muren inbyggda trappan och den rundbågiga sydportalen är dock alla kännetecken, som står korbygget nära. Någon större tidsskillnad torde inte föreligga. Tornet kan sannolikt dateras till 1200- talet, närmare bestämt mitten eller senare delen. Tornet tillhör typologiskt de breda västtornens katego- ri . Dubbelhuvarnas accent för tanken t ex till Rydaholms kyrka, uppförd inom Linköpings stift nära gränsen till Växjöstiftet, och till Växjö domkyrka. Breda västtorn har i en del fall säkert kunnat förbindas med enskilda patro- natspersoner, världsliga eller kyrkliga. Genom sin kraft- fulla gestaltning har de otvivelaktigt konkret äterspeglat en uppnådd maktposition. Rydaholms kyrka anses ha tillkommit på biskopligt initiativ under sent 1100-tal (Lundberg, E, 1940, s 393). Samma datering är också aktuell för Växjö domkyrka (Gustafsson, E, 1970, s 67ft). Något belägg för att linköpingsbiskopen ägt gärdar i Arby socken finns inte. Ej heller går det att säkert förbin- da Arby kyrka med någon av de medeltida sätesgärdarna i bygden. Det är emellertid anmärkningsvärt, att Arby by ligger på ovanligt stort avstånd frän kyrkan, vilket liksom tornets särpräglade gestaltning skulle kunna vara ett be- lägg för att den tidigast varit en enskild gärdskyrka. Reflexionerna om samband har särskilt gällt gärdarna Applerum och Gräsgärde, som är kända som sätesgärdar under senmedeltid . Frågetecken har också satts beträf- fande samhörighet med Holmen nära intill kyrkan. Men källmaterialet saknas. Måhända kan bilden kla rna om arkeologiska undersökningar i en framtid kan ge upplys- ningar om gårdarnas existens i tidig medeltid. De s k breda västtornskyrkorna har indelats i en skånsk grupp och en bornholmsk-öländsk (Olsson, M, 1974, s 175ft). De skånska kyrkorna saknar försvarsinrättningar och dateras till l JOO-talets förra del (Andersson, W, 1926, s l l 7ft) eller senare del (Lundberg, E, l 940, s 267ft). De bornholmska och öländska kyrkorna med breda västtorn anses ha en utpräglad försvarskaraktär genom sina kraftiga murar och stenvalv. De bornholmska kyr- korna dateras i några fall till Il 00-tal, i ett par andra till KYRKOBYGGNADEN 51 1200-talets början. Ursprungliga västtorn på Öland date- ras till 1100-talets förra del, medan sådana torn som sekundärt omvandlats och har stark »försvarskaraktär» dateras till tiden 1170-1200-talets mitt (Olsson, M, s 179 ff). Inget av västtornen vid kalmarkusten är helt bevarat till våra dagar. Å by kyrka revs ner till grunden på l 770- talet. Dess västtorn är endast känt genom avbildningar från 1630- och 1740-talen (Andersson, K, 1982, s 42-44). Även Kalmar kyrka är riven. Den är arkeologiskt under- sökt, men mycket svårtolkad och har genom analogier daterats till 1100-talets slut (Olsson, M, 1974, s 189). Halltorps försvarsinrättade västtorn tillhör kyrkans and- ra byggnadsskede och dateras till tidigt 1200-tal (Ander- son, I, 1960, s 23). Ljungby kyrkas västtorn revs redan omkring l 700 (Andersson, K, 1983, s 199). Västtornet i Arby ligger alltså sent i förhållande till de dateringar som hittills finns. Låt oss kort rekapitulera dess väsentliga drag: Murarna är endast bevarade till långhushöjd, men studiet av de nedre delarna i jämförelse med avbildningar från 1740- talet, ger ändå en rätt klar bild av ett torn inrättat med tre våningar samt klockvåning.- Det finns ingenting i tornet som anger en specifik försvarskaraktär. Tornets vägg- tjocklek är inte större än långhusets och muröppningarna är enkla ljusgluggar.- Genom sydportalen har man kom- mit in i ett rum, som åtminstone under 1760-talet varit slutet mot kyrkorummet. En dörr har varit enda förbin- delsen med långhuset. Att inrättningen varit densamma under medeltid är naturligtvis inte säkert, men högst sannolikt. Några mer omfattande förändringar av kyrkan tycks inte ha ägt rum förrän på l 770-talet. -Tornet kan av allt att döma inte haft murade valv, utan träbjälklag. Detta sammantaget pekar inte på försvarsegenskaper. Tornet kan lika gärna ha byggts för att tjäna som förråd eller magasin och för att uppbära klockorna samt, som tidigare framhållits, för att utåt med sina dubbelhuvar ge ett intryck av makt och myndighet. Låt oss därefter granska de kriterier, som kan ge upp- lysning om kulturgeografiska sammanhang. Beträffande den bevarade runstenen från l 000-talets senare hälft, uppger experterna, att stenen sannolikt är importerad från västra delen av Öland och att ristningen är utförd av en kunnig ristare (se ovan). stenkyrkan är som helhet huvudsakligen uppbyggd av stenmaterial från den omgivande bygden, men ett främmande element in- går och har bevarats till vår tid. Korets östra fönsterom- fattning är utförd av svartkornig sandsten, som troligen kommer från södra Öland. Det finns alltså några tidiga belägg för kontakter med Öland. Men de äldsta bevarade inventarierna, triumfkrucifixet och dopfunten från 1200- talets senare hälft, är säkerligen importerade från Got- land. Företeelserna anger framför allt, att ansträngningar gjorts för att inrätta kyrkan på ett praktfullt och tidsenligt sätt och att det funnits ekonomiska möjligheter att göra detta. De myntfynd, som gjordes vid utgrävningen, anger ingen motsvarande geografisk riktning. Fyndkomplexet liknar andra småländska fyndorters. Det starka inslaget av utländska mynt är ingen ovanlighet i de sydöstra landskapen i Sverige. Mynten har framför allt betydelse för tolkningen av kyrkans funktion och relativa kronolo- gi . Från senmedeltiden finns några föremål , som visar p~ kontakter med det inre av Småland. Det gäller det ovan beskrivna bokspännet i form av ett krönt Mariamono- gram och en träskulptur föreställande Smärtomannen, vilka har motsvarigheter i Åseda kyrka i Uppvidinge härad. Detsamma gäller några bokspännen från renäs- sanstid. Smidesförem~len från de båda platserna är iden- tiska och måste komma från samma verkstad . skulptu- rerna är visserligen inte så lika att de kan sägas vara utförda av samme mästare, men typen är så ovanlig att ett samband mycket väl kan antas. Hur faller då det beskrivna på plats i ett allmänhisto- riskt mönster? När koret eller kortornet i Arby byggdes omkring 1200 var landet inne i en orolig tid och en tid av stark föränd- ring. Danskarna utvecklade en expansionspolitik vid Ös- tersjöns södra och östra kuster. Tyskarna var i full fård med att bygga ut sitt handelsimperium, den senare så omfattande Hansan. De hedniska folkens landområden var ständigt hotade och kusterna runt Östersjön överallt utsatta. Den urgamla segelleden norrut gick genom Kal- marsund. Allt var mycket nära de bygder det här gäller. Kyrkans eventuella kortorn kan naturligtvis ha avsetts för och använts som tillflykt i dessa orostider. Men 1200-talet kom också att bli en tid av inre sam- ling. Staten och kyrkan började konsolidera sin ställning. Samtidigt utvecklades Kalmar till en verklig köpstad. När västtornet omsider byggdes vid 1200-talets mitt eller andra fjärdedel var vi inne i en tid då grunden lades till en stark centralmakt, något som påtagligt inverkade på bygden. Borgen i Kalmar byggdes ut till en stor ringmurs- anläggning av kontinentalt snitt. Det innebar extraskat- ter och pålagor allt framöver. När borgen var fårdig skul- le den underhållas och försörjas av den omgivande byg- dens folk. En stadga för Öland 1281 visar, hur bönderna där måste leverera korn, smör, penningar, hö och ved för borgens behov (Biomkvist, N, 1978, s 56-59). Hur natu- raskatterna levererades, vet vi naturligtvis inte. Det är dock rimligt att anta, att de hopbragtes inom de olika 52 ARBY KYRKA Fig 71. Fragment av senmedeltida kalkmålning på norra långhus- väggen. Före konservering. Foto M Hofren 1944. Remains of a late mediaeval mural on the north wall of the nave. Before conservation. socknarna och därefter gemensamt fördes till Kalmar. Kanske har västtornet i Arby haft en speciell funktion i detta sammanhang och varit ett magasin där naturapro- dukter tidvis kunde fårvaras .31 Kalkmålningar Enstaka rester av kalkmåleri finns bevarade i kyrkorum- met och på vinden. Målningarna i kyrkorummet framtogs vid 1944 års restaurering och utgörs av: l . Konsekrationskors (invig- ningskors), fragmentariskt bevarade och kompletterade samt med ljushållare i korsmitten (fig 9), på ömse sidor av tribunbågen i absiden. Enligt konservator Wahlgrens uppgift var de dolda av ett 5-15 cm tjockt putslager, vilket bortknackades (ATA). Korsen är målade al secco och ligger på ett gulvitt kalkskikt. De utgörs av kors med breddade ändar, målade i rött och konturerade i brunvio- lett och gråsvart samt är omgivna av en ring i rött med inre svart kontur. Mellan korsarmarna finns flikiga blad med gråsvarta konturer och kimröksgrå botten. Utanför ringen mittför korsarmarna är fyra liljeornament i rött och mellan dessa spiralformade ornament i gråsvart. Fig 72. Kalkmålningsfragmentet i Fig 71 efter konservering. Foto K Andersson 1972. The mural in Fig 71 after conservalian work. Lilje- och spiralformen har motsvarighet i konsekrations- kors i Vaxtorps kyrkas kor, vilket nyligen daterats till 1301 ::+:: 5. 32 - 2. Fragment av figurmålningar (fig 72) finns på långhusets norra vägg mellan de båda östl igaste'fånst- ren. Det bevarade partiet är 20 X 20 cm stort och utfört i al secco på ett liknande gulvitt kalkskikt som konsekra- tionskorsen. Konturerna är tecknade med 2 mm breda penselstråk i svartgrå fårg. Målningen visar fyra kvinno- ansikten, frontalt .vända och fårsedda med huvuddok samt en del av en femte kvinnas dok. Ansiktena har rosa karnation, i övrigt ingen fårg. Fragmentet har ingått i en senmedeltida kalkmålningsutsmyckning, vars motiv nu ej kan tolkas. - 3. Baldakinmålning(?) I sydöstra hörnet av långhuset påträffades vid 1970-talets restaurering spår av kimröksfårg intill den plats där predikstolen stod fåre l 770 års restaurering. Möjligen är spåren rester av en baldakinmålning som omgivit 1600-talspredikstolen.- 4. Takbård. På långhusvinden upptäcktes 197 1 mellan bjälklaget och 1820-talets trätunnvalv spår av röda och gula fårger. En fårsiktig partiell avknackning av täckande vita kalklager skedde, varvid en meterbred målad tak- bård framträdde (fig 73). Bården har anslutit till det KYRKOBYGGNADEN 53 1622-23 tillkomna plana innertaket (fig 74) och det östra stora fönster, som syns på Frigelius teckning av sydväggen 1747, men är däremot genombruten och får- störd av motsvarande fånster i norr, vilket enligt Löfman (1763) skall ha tillkommit under pastor Swebilius tid (1706-1741). Troligen har målningen tillkommit vid 1680-talets stora fcirnyelse av kyrkorummet. - Målning- arna har en klart barock karaktär och är mycket säkert målade. B~roen utgörs av blomster och fruktprydda fes- toner med röd konturteckning mot gul botten. Vertikala band i rött och gult, nedtill kimröksgrått band med svarta streck. Kring sydfonstrets båge inramning i rött. - Mål- ningarna är av så god kvalitet att paralleller troligen skall sökas i något högreståndssammanhang. Motsvarigheter finns inte på Kalmar slott, men vissa likheter fcireligger t ex med de på 1670-talet tillkomna målningarna på Skokloster slott (Hidemark, 1972, s 17). Under 1600- talet hade Kalmar och Arby täta kontakter, bl a lånades till Storkyrkan upprepade gånger ut en kyrkklocka från Arby (jfr ovan). Kanske har därvid kontrakt slutits med någon av de målare som arbetade vid de kungliga slotten i Kalmar eller Borgholm. Förändringar och restaureringar Den tidigmedeltida kyrkan präglades sannolikt av en stor enkelhet. Koret var nästan slutet, långhuset saknade fast inredning utom sidoaltarna längst fram vid triumfbågen där triumfkrucifixet hängde. Kanske skilde också ett korskrank det heligaste från allmänhetens rum. l väster fanns dopfunten i nära anslutning till sydportalen. Högt placerade små fånster gav ljus från sydsidan. På nordsi- dan fanns inga fönster. Tornrummet hade sin egen funk- tion. Till varje enskild byggnadsdel ledde ingångar ut- ifrån söder. Under senmedeltiden blev rummet rikare Fig 73. På vinden framknackad dekorativ bård, som anslutit till ett tidigare, plant trätak. 1600-talets senare del. Foto K Anders- son 1971. Uneovered decaralive band in the roofspace. This mural was original/y be/ow an ear/i er flat wooden ceiling. Latter part of 17th century. Fig 74. Längdsektion mot söder, l : 300. Sektionen visar läget för avsågat byggnadsvirke på korvinden (jfr Fig 55 och 56), ett äldre fönster och fragment av dekorationsmålning över långhuset (jfr Fig 73) samt läget för den ursprungliga tornmuren i väster. Rit- ning av G Wiren 1985. Longitudinal seetian Iaoking south. The seetian shows the position of the sawn-off scafJolding limber in the chance/ roofspace (see Figs 55 and 56). an o/der window, the remains of the decaralive band above the nave (see Fig 73), and the position of the original tower wall. - Scale l : 300. ~111------~"------- ------------------------- 54 ARBY KYRKA Fig 75. Kyrkan från norr. Teckning av P Frigelius 1747, KLB. Foto ATA. The church seen from the north. Drawing dat ed J747. utrustat. Troligen upphävdes i någon mån korets avskild- het och fårsamlingen kunde i fonden i öster se det nya, rikt skulpterade alta rskåpet med lysande fårger och guldgrund . Sidoaltarna var smyckade med helgonbilder. Troligen tillkom i långhuset ytterl igare altaren. Uppgift om en S Göransbild, en bevarad Smärtaman och kalk- målningsrester antyder detta. Vapenhus byggdes troligen utanfår sydportalen. Reformationen på 1500-ta let och insatser under det begynnande 1600-talet betydde, att sidoaltarna i långhu- set slopades. Predikstol infö rskaffades och placerades i sydöstra hörnet av långhuset och långhuset fick fasta bänkkvarter. Den äldsta bänklängden från Arby är frå n omkring 1600. Troligen bibehölls den öppna takstolen med sina snidade styrplankor i långhuset. Fönstret i ko- rets sydvägg fårstorades sannolikt tidigt. Två av de ro- manska fönst ren på långhusets sydvägg var däremot kvar ännu vid 1700-talets mitt såsom Frigehus teckning visar (fig 76). U n der 1600-talet kom barockens kraftfu lla fårg och formkänsla att prägla kyrkorum met. 1622-23 underbo- nades den öppna takstolen, dvs fårsågs med ett plant innertak av trä (räk), säkerligen rikt bemålat . En läktare (vid tornmuren i väster?) hade tidigare funnits. 1623 blev den förnyad och 1664 lagad (räk). 1674 fick kyrkan nya bänka r U fr nedan). KYRKOBYGGNADEN SS .:;l&.._y"r.y~rl'-'Ji}IL. :r)747. : ~ ... l l l Fig 76. Kyrkan från söder. Teckning av P Frigelius 1747 KLB. Foto ATA. The church seen fi"om 1he soulh. Drawing da/ed 1747. l 68S erhöll glasmästaren betalt för ett nyti ll verkat fönster (räk), kanske ett förstorat fönster över prediksto- len eller i koret. Kyrkorummets in redning utökades efter hand . 1607 byggdes en bokstoL En kyrkastol för prästgårdens behov tillkom i koret (räk) och 1609 anskaffades en ny predik- stol (räk). Kyrkobyggnaden underhölls kontinuerligt , taken för- sågs med nya spån och tjärades (räk). Tornens murverk hade tydligen redan börjat bli bristfalligt , ett bekymmer som återkommer gång på gång under l 700-talet och som slutligen gjorde att tornen revs l 770. En benhus byggdes öster om kyrkan 163S (se ova n). 1687 gjordes stora reparationer på kyrkan (räk). Sam- ma år invigdes en »rymlig stuga» på Påryds ägor till kapell (Olsson , B, l 9S l , s 99). Tyvärr saknas detaljupp- gifter både för kyrka och kapell. Det finns dock anled- ning att förmoda, a tt det var vid denna tid som långhuset försågs med en meterbred kalkmålad bård med yppiga blomster-, frukt- och draperimotiv på väggarna i anslut- ning till det plana t rätakeL Rester av dessa målningar är synliga på vinden (se ovan). En ny predikstol införskaffa- des även. Eventuellt kompletterades också bänkbestån- deL En av de bevarade dörrarna har årta let 1688 inskuret (se nedan). Detta tillstånd bibehölls huvudsakligen fram till 1770. '' 56 ARBY KYRKA . ..,.;J . ... / ., / , , l; •r /. 1/ e n) ) '- ./ ~)'"•'j lt'I}J~ < H .T: l.... ) 7 /J 1 t ,') t:. l \ .f/~ /~ ( "\~..... I ~J ""' Cf'( { t !/ ..~4...:/ J ,_ f'...,t I J h ...... 1). ~~ I l / , ,.. HI ) I -'' . ' . ' . J t (.tt'o o 1 ' ' ),:._ l.l//' "•a• · .J J ,_. , , ,~· ~ 1 .._ , ) ,.,, i ~/I J /l ,./r ·~..... ...... .... - ..:. Fig 77 Kyrkan och kyrkogården efter 1820-talets ombyggnad. Akvarelleract teckning av N I Löfgren , ATA. Foto ATA. The church and the churchyard after alteration work in the 1820 s. Fig 78. Kyrkans plan och sydfasad efter 1820-talets ombyggnad. Akvarelleract teckning av N I Löfgren, ATA. Foto ATA. The south faqade and plan aj ier alter{/{ion work in the 1820 s. En kvinnfolksläktare hade dock tillkommit 1736 (räk). Innanför de av Frigelius år 1747 avritade murarna (tig 75-76) får vi alltså tänka oss ett fårgrikt , dekorerat rum. I koret stod ännu det senmedeltida altarskåpet bakom ett lågt målat gallerskrank, som skilde långhus från kor. I koret användes ännu 1750 primklockan, nu i samband med samling till nattvarden (Wentz, H, 1980, s 74). Fortfarande användes kyrkorummet även som gravplats. Först 1775 överenskoms att »inga lik härefter skall få begravas i kyrka och sakristia» (st prot). 1770-72 skedde en genomgripande förändring av kyr- kan. Byggnaden var tekniskt delvis i dåligt skick, den västra tornmuren hade länge varit mycket bristfållig, och den växande befolkningen krävde ökat utrymme. Till biskopsvisitationen den 23 juni 1776 gav prosten Moring en utförlig beskrivning av vad som skett: »De två tornen på västra gaveln äro borttagna, gaveln uppmurad, ny takresning gjord och ett nytt tak däröver, täckt med ekspån samt tjä rat, muren mellan kyrkan och tornhuset invändigt är borttagen, varigenom kyrkan blivit rymliga- re; muren mellan koret och kyrkan, på båda sidor om ingången, till en stor del nedtagen och öppningen större gjord, så att hela församlingen nu kan se altaret och prästen samt de därvid brukliga kyrkoförrättningarna. Fyra nya fönsterlufter äro gjorda på södra sidan och en ny dito över kordörren samt två dito på norra sidan, varigenom kyrkan blivit ganska ljus. Ett nytt altare av trä, ny altartavla och predikstol , flyttad på norra sidan näst koret , nytt altarskrank och några nya stolrum, både i koret och bort i kyrkan samt en ny läktare, alla väl dannade och inrättade samt med målning och förgyllning utsirade, kyrkan till en ansenlig prydno. Ny panelning i taket, över läktaren, med skön målning beprydd; ett nytt vapenhus på södra sidan, uppmurat av sten med spån av ek täckt, i stället för det gamla trähuset som var bofål- ligt.» Kyrkans yttre blev således väsentligt förändrat. De karakteristiska tornen med sina två huvar var borta och takresningen gjordes lika hög som långhusets. Fler och större fönster genombröt murarna. Ännu bibehölls alla de tre sydliga ingångarna till kyrkan och ett nytt vapen- hus byggdes. Benhuset var kvar, men det hade vid 1700- talets början blivit ändrat till ett tvårummigt gravkor. I det inre hade en total omvandling skett. Långhuset hade, genom att tornmuren revs, ökat med ungefår en tredjedel av det gamla rummets längd. De stora fönstren gav rummet ett rikligt ljus. (Överdelen av dessa fönster ä r ännu synliga på vinden.) I väster hade en ny läktare byggts. Fler bänkar fick plats i väster och i koret. Triumf- bågen blev även vidgad till den bredd den har idag och koret var inte längre ett slutet rum. I dess fond placerades KYRKOBYGGNADEN 57 den stora nya altaruppsatsen och vid långhusets nordöst- ra hörn den nya predikstolen. Troligen blev dopfunten nu också flyttad till koret och kanske i linje med tidens krav avsågad i överdelen för att endast bli ett podium för ett dopfat. Kyrkorummets volym och fårgskala blev helt för- ändrad. Ä ven om det inte direkt framgår av de skrivna källorna torde väggar (och tak?) ha blivit målade vita. Ovan det nuvarande välvda innertaket täcks nämligen den fårgrika barockfrisen av flera vita kalklager. Mot väggarnas kalkade vithet stod den moderna träinredning- en huvudsakligen i grå marmorering samt blått och guld. Bakom denna omfattande förändring ligger säkert pros- ten Morings kraftfulla vilja. Under hans ledning omda- nades samtidigt Hagby kyrka (Löfman). Sockenmän och kyrkoråd har i alla tider verkat som det traditionellas bevarare. Från högre ort var emellertid belåtenheten stor och vid 1796 års visitation, då yttertaken stod nystrukna med tjära och vitriol (st prot), framhöll biskop Wallen- stråle, att Arby kyrka var »rymlig, vacker och i gott stånd~~ (Pleijel, 1945, s 25). Redan på 1820-talet var det emellertid åter dags att planera för en modernisering av kyrkan. Arbetet skulle påbörjas våren 1821 , då nödiga materialer skulle ha an- skaffats och inköpts (st prot). När arbetet kom igång i maj månad 1821 utsågs skolmästare Moqvist att föra dagjournal över utförda dagsverken (st prot). Ä ven för denna renovering finns en utförlig redogörelse bevarad i kyrkans protokoll: »År 182 1 blev en betydlig reparation å Arby kyrka företagen , vilken på entreprenadauktion den 23 mars 1820 hade blivit inropad och upplåten åt murrnästarål- dermannen Johan Pettersson i Kalmar,33 såsom den där vid auktionen lämnade minsta anbudet med 4079 dir Smt eller 453 R dl l O sk 8 öre(?) b:co, som ock vid samma tillfålle lämnade behörig och godkänd borgensskrift. Vid denna reparation som började den 30 april å r 182 1 och slutades i början av oktober s å blev följande verk- ställt: l ~ Blev vapenhuset vid södra dörren borttaget. - 2 ~ 7 st fönster nygjorda och nedfållda 2 alnar invändigt i kyrkan och fönsterkarmarna inmurade med valv däröver och alla lika höga, näml 5 1/2 alnar, men bredden lika med de gamla och runda över tvärträet med ett kors. - 3~ På västra gaveln gjordes öppning till en ny dörr efter karmens storlek med valv däröver. Och på samma gavel blev öppning gjord över dörren för ett nytt fönster i likhet med de gamla fönsterkarmarna och valv däröver. Likale- des förändrades dörren på södra sidan efter karmens storlek med valv däröver. - 4~ Blev ingången till sakristi- an upphuggen och valv däröver gjort efter dörrkarmens storlek. - 5 ~ Från sakristian blev uppgång gjord till pre- 58 ARBY KYRKA dikstolen med trätrappor och valv över uppgången. Och predikstolen flyttades närmare till hörnet av muren.- 6~ Borttogs den gamla flata takpanelningen över hela kyr- kan och i dess ställe gjordes rund panelning med en vacker gesims av bräder - 7 ~ Tillläktaren gjordes tvänne trappor.- 8 ~ Inlades ett nytt till e (=golv) i hela kyrkan och ävenledes i koret.- 9 ~ Och syllarna under bänkarna; de gjordes 3 tum högre. - l O~ Blev den gamla ingången ifrån kyrkogården till koret igenmurad och fönstret där- städes gjort i likhet med de övriga fönstren i kyrkan . Också blev den mindre öppningen till kyrkan nere på södra sidan under läktaren igenmurad. - Il ~ Blev det södra luckskjulet (=stigluckan) på kyrkogården bortflyt- tat och i dess ställe 2"c portar med ekstalpar uppförda till ingång på kyrkogården mitt för södra kyrkodörren. Till denna kyrkoreparation tillsläppte och framställde hemma nsägarna på lands- och skogsbygden allt behövligt virke av trä och alla slags nödiga materialier därvid så- som kalk, tegel , järn, spik, glas m m blevo genom ålder- männen anskaffade och betaldes av kyrkokassan. Och dagsverken utgjordes av församlingen efter matlagen även av Torpare och inhyses efter uppgjord dagsverkelis- ta, så många varje dag, som entreprenören fordrade och ansåg vara nödiga för arbetet för dagen» (st prot). Vidare uppges att: »Under den stora reparationen av Arby kyrka på våren 1821 rasade del vis västra kyrk- gaveln. Lyckligtvis blev ingen människa skadad. - 1822 målades alt't trävirke i kyrkan av målaren, hemmansäga- ren Jöns Svensson i Applerum och avskedade båts- mannen Sven Enfaldig för l 00 R dr b:co» (st p rot). - »Enligt en av pastor uppgjord specifi k räkning över utgif- terna för alla materialier och arbetslöner vid denna kyr- koreparation uppgick hela summan av kostnaden därvid till 1135 R dr 4 7 sk 4 rst b:co, vi lka penningar utbetalades Fig 79. Kyrkan och kyrkogården från söder, avb ildade av E lhrfors i Smalan- dia sacra, 1890-talet, ATA. Foto ATA. The church and the churchyard seen from the south. Drawing from the 1890's. av kyrkokassan utan något särskilt bidrag av försam ling- en» (räk). Räkenskaperna 1820-2 1 ger även en levande bild av byggnadsfolk och materialleveranser (avskrift i ATA). Tack vare de utförliga kyrkliga arkivalierna och Löf- grens samma decennium gjorda avbildningar (fig 77- 78) och beskrivning av kyrkan är dess tidiga 1800-talsgestalt- ning väl känd. Exteriören hade i princip fått den form den ännu har. Dock var ytterfasaderna troligen ännu slätputsade och sydportalen omgavs av en rusticerad nyklassicistisk omfattning. Taken stod nymålade med tjära och rödfärg (st prot 1824). Interiören dominerades av vita väggar och grå sn ickerier. Löfgren anmärker att kyrkan är mycket »glad och ljus» (Löfgren, s 258). l långhusets sydöstra hörn ti llkom en gallerförsedd herrskapsbänk, som efter 1823 disponerades av bergsfog- den Wittbom på Gräsgärde och kontrollören Lagergren. l koret inrättade samma å r familjen Björnstjerna på Chris- tinelund sitt bänkrum på sydsidan. 1852 fick kyrkan sin första orgel och en äldre läktare byggdes om för att hysa den (räk). 1854 beslöts om åtskil- lig reparation , delvis nytt golv, vitrappning m m (st prot). 1876- 78 genomgick kyrkan en ny omfattande renove- ring. Ett förslag om »värmeapparat» hade upprättats re- dan 1875 (st prot). Innan dess var endast sakristian upp- värmd. 1803 beslöts att en kakelugn skulle uppsättas där »dels för den starka kylans skull , dels för att bläcket fryser och omöjliggör skrivn ing och för prästens hälsas skull. Ordning för vedhållning skulle uppgöras av kyrkväktaren, som även mot skälig ersättning skulle skö- ta eldningen» (st prot). Vid 1500-talets slut nämns ett »eldkam (PB vis) , troligen en metallbehållare med glö- der, som tillfälligt motverkade den värsta kylan i den helt ouppvärmda kyrkan . År 1875 föreslogs , att valvet i koret skulle borttagas (st prot), vilket lyckligtvis inte skedde. Överallt insattes nya fönsterkarmar, ett nytt fönster upp- togs i norra väggen, golvet omlades, ett nytt altarskrank byggdes, bänkarna avtogs i höjd och en ny altartavla insattes i 1700-talsuppsatsen, varvid den gamla placera- des där minnestavlan över prästerna tidigare hängt, dvs mitt för syd portalen. Vidare ommålades och nyförgylldes inredningen och orgeln blev rengjord och förbättrad (kyr- koherde T odes redogörelse 14 aug 1881 ). Det är troligt att kyrkan nu för första gången spritput- sades utvändigt. Helt klart framgår detta dock ej av ar- kivalierna. Den inre förändringen är bättre känd. I proto- koll den 22 april 1878 anges programmet för inre arbe- ten: »»l mo Allt kyrkans inrede, såsom altare, predikstol, or- gel och läktare med sina pelare, samt bänkar nere i kyr- kan och på läktaren jämte inre tak och gesims, målas med oljefårg; altare, predikstol , orgel, läktare och tak samt gesi ms målas i vitt och alla bänkar nere i kyrkan i ekfårg, samt nummer å bänkdörrarna. Även säten i bänkarna oljemålas. Å läktarens utsida anbringas s k spegelmål- ni ng.- 2mo Alla fönster och dörrar i kyrkan och sakristian målas ut- och invändigt med oljefårg, dörr- och fönster- karmar samt dörrarna i ekfårg och glasbågarna i någon mörk fårg. På övre golvet i koret målas i fason av mattor. Altaret skall vid foten å båda sidor något tillbyggas, lika- så bordet, varom kommitterade lämna närmare upplys- ning under arbetets gång; ävensom nummertavlorna sko- la ökas, så att minst 2"c psalmnumror därå kunna upp- hängas mera än nu. - 3'io Å altaret, predikstol och orgel anbringas förgyllning, på predikstol och orgel till lika utsträckning som nu, men på altarprydnaderna mera; på läktarens framsida sättes 3"c förgyllda fingerbreda ränder eller lister, ävensom på orgeln en sådan list anbringas vid nedre kanten av orgelpiporna. Nummertavlorna förgyl- las tilllikhet med vad de förut varit , likaså pelarhuvuden under läktaren. Den över Predikstolen anbringade solen, likasom taket eller prydnaden över predikstolen förgylles i likhet med vad dem är förut .. . »» Av allt att döma utfördes arbetet enligt programmet. Ommålning och ny- förgyllning verkställdes av målaremästare D P Sköld (kr prot). Ljuskronor och ljusstakar renoverades av gördel- makaren G Hellergren, Kalmar (kr prot). 1884 skaffades smiden till »»värmeapparatem» (räk) som tydligen installerats tidigare. Den ersattes år 1900 med en ny kamin (räk). Ihrfors34 avbildning (fig 79) återger kyrkan under 1800-talets slut. 1904 inköptes en ny orgel och den gamla såldes på auktion för 19 kronor. 1907 insattes dubbeldörrar klädda med schagg (räk). 1916 blev kyrkan ommålad (Pleijel s 24 ff). KYRKOBYGGNADEN 59 Frågan om en ny restaurering blev väckt 1931 av kyrk- värden John Håkansson och medel därtill blev årligen avsatta. 1936 anhöll församlingen hos Kungl Byggnads- styrelsen om sakkunnig hjälp och arkitekt Johannes Dahl upprättade ett förslag till restaurering, som fastställdes den 18 juli 1939. Fig 80 visar kyrkan före restaureringen. Som riksantikvarieämbetets ombud med tillsyn över konserveringsarbetena förordnades fil dr Manne Hofren i Kalmar. Restaureringen, som ägde rum 1944, omfatta- de främst invändiga arbeten. Värmeledning med låg- trycksånga samt elektricitet installerades. Bänkarna om- byggdes till större bredd och bekvämlighet. Nya inner- dörrar insattes. Läktaren nyinreddes. Tak, bänkar, altar- uppställning och läktarbarriär, fönster och dörrar och det gamla stånduret målades. Den ursprungliga 1600-tals- fårgen framtogs på bänkluckorna. Predikstolen konserve- rades. Väggarna lagades och kalkades in- och utvändigt. Altarring och knäfall fick ny klädsel. Sentida putslager borttogs i koret , varvid två tidigare igenmurade nischer och två medeltida invigningskors framkom. Absidfönst- ret återupptogs. Grundmuren förbättrades och nya tak- rännor insattes. Totalkostnaden var ca 40 000 kronor (Pieijel, 1945, s 27-28). 1962 väcktes återigen frågan om kyrkans restaurering och 1968 togs beslut om densamma. Kyrkorum mets in- rättning före restaurering framgår av fig 81-84. Till arki- tekt utsågs Rolf Bergh, Stockholm. För konserveringsar- betena beslöt man anlita konservator Sven Wahlgren, Smålands Taberg. 1971-72 verkställdes genom riksanti- kvarieämbetet en arkeologisk-byggnadshistorisk under- sökning av kyrkobyggnaden (se ovan). Restaureringen pågick därefter under 1972 och början av 1973. På Pingstdagen den l O juni 1973 kunde kyrkan återinvigas av kontraktsprosten Helge Westmar, Madesjö. Vid restaureringen upplagades kraftiga sprickbildning- ar i kyrkans norra och västra murar, dvs i det ursprungli- ga tornpartiet Murarna förstärktes med sprutbetong in- vändigt och genomgående bultar av rostfritt stål. Fasa- derna lagades och kalkades. Taken blev översedda och tjärstrukna. Fönstren på nordsidan fick nya, grova karm- stycken och matta rutor för att ljusflödet från söder skulle bli mer koncentrerat (tig 35-36). Restaureringen innebar även en allmän upprustning av hela byggnaden, dess inredning och inventarier. Nya installationer av el och vatten tillkom. Det tidigare värmesystemet ersattes med varmvattenuppvärm ning. Nya golv inlades och värme- isolering utfördes av innertak och golv. sakristian inred- des med nya skåp. Den största förändringen i kyrkorummet var, att man under läktaren uppförde en vägg, motsvarande den som revs vid l 770-talets ombyggnad för att då utöka kyrko- 60 ARBY KYRKA Fig 80. Interiör mot öster före restaure- ringen 1944. Foto W Blomberg, KLM. The interior of the church Iaoking east prior to restoration work in 1944. rummet. Genom denna vägg erhölls vid västra ingången ett förrum, där kapprum, fårråd och handikappvänlig toalett inreddes. En nyordnad uppfartsramp får rullstols- bundna anordnades även till västra ingången. l fårrum- met byggdes i söder en trappa till läktaren. Läktarplanet bakom orgeln sänktes får anslutning till den återfunna medeltida trappan i norra muren. Väggarna omkalkades i kyrkorummet och den stora Törneboumska gravhällen, som alltid haft sin plats i mittgången framfår altarringen, infalldes i golvet vid predikstolen får att inte utsättas får så stark nötning. Fig 81. Interiör mot öster före restaure- ringen 1971 - 72. Foto H-Foto, Kalmar, 1970. The interior of the church Iaoking east prior to restoration work in 1971-72. Beträffande inredningen nyordnades bänkarna genom att nya gångar togs upp längs väggarna. Bänkarna och hela kyrkans inredning ommålades i varmare färger. Färgsättningen skedde i samråd mellan arkitekt, konser- vator och restaureringskommitte. Altaret och altarupp- satsen flyttades fram ca 30 cm och blev därigenom fristå- ende. Uppsatsen återfick också sin ursprungliga tavla, vars motiv är Marie Bebådelse. Altartavlan från 1877 fick samtidigt den plats »Series pastorum» tidigare haft på norrväggen , medan series pastarum hängdes på korväggen till vänster om ingången till sakristian. Vidare 61 KYRKOBYGGNADEN Fig 82. Koret före restaureringen 197 1-72. Foto H-Foto, Kalmar, 1970. The chance/ prior to restoration work in 1971-72. Fig 83-84. Långhuset före restaureringen 1971-72. Foto H-Foto, Kalmar, 1970. Interior of the nave prior to restoration work in 1971-72. ändrades altarskranket så, att en öppning gjordes mitt för dopfunten ett nytt podium och sin nya plats vid sydöstra altaret och en piscina, utförd av en slopad bjälke från hörnet av långhuset. Fig 35-36 och 85 återger kyrkans läktargovet, placerades på norra sidan innanför altar- inre efter fu llbordad restaurering. skranket. Predikstolen sänktes ca 35 cm. Slutligen fick Fig 85. Interiör mot öster. Foto R Hintze 1983. The interior of rh e chw·ch Iaoking easr. Inredning och inventarier Altaranordning Det äldsta altaret var ett romanskt blockaltare av sten, troligen placerat i absiden. I det nuvarande träaltaret (fig 88) ligger en 23 X 29 cm stor slipad täcksten av röd mar- morliknande öländsk kalksten (det skikt som på Öland går under namnet blodläget, se Boström, R, 1973, s 148 ff). Täckstenen, som ha r ristade kors i hörnen, har tillhört det medeltida altaret och bildat lock över relik- gömman (fig 86). Löfgren uppger om altaret: »Gamla altaret var murat av stora stenar. I dess mitt var ett hål, en tvärhand djupt, som var reserverat för de mindre helgonbenen och täck- tes av den bruna marmorstenen. Under samma sten ligga några små brända benknotor, invicklade först i en blek- gul silkesklut och sedan i små tunna blyskivom (Löfgren I, s 256). Relikdosan och relikerna är bevarade i fragmen- tariskt skick (fig 87). De skänktes 1797 till Kalmar gym- nasiums antikvitetskabinett och förvaras nu i Kalmar museum (Calmare Stifts-Tidningar, 1797, No 6, s 24).35 Den äldsta kända altarprydnaden utgjordes av ett sen- medeltida altarskåp, vi lket omnämns av Löfgren: »Gam- la altartavlan var att fålla ihop och bestod av 3 avdelning- ar. I fonden syntes Försonaren samt jämte honom Jung- fru Maria och Johannes. Sidodörrarna presenterade St Petrus, Paulus, Olof den helige, Olof Skötkonung, Sta Chatarina m f1.» (Löfgren I s 256).36 Altarskåpet borttogs vid de omfattande förändringarna av Arby kyrka 1770 och nämns inte mer. Vid utgrävningen 197 1- 72 påträffa- des ett litet ornament av trä, en s k krabba, som troligen tillhört skåpets krön (se ovan). 1613 gjordes ett nytt »choorwerk» av Jon Sneckare \räk). Därmed avses troligen ett skrank mellan kor och långhus. I kyrkans samlingar påträffades 1860 en svarvad balusterdocka, som kan ha tillhört skranket. Den blev vid restaureringen i början av 1970-talet omgjord till påskljusstake - dopljusstake. Vid 1970-talets utgrävning påträffades också 4 stycken svarvade gulmålade knoppar, som kan ha tillhört samma skrank. Skranket borttogs 1770. Vid den stora fårändringen 1770 fick kyrkan sin ännu bevarade altaruppsats (fig 88), tillverkad av Jonas Berg- gren, 37 samt ett nytt altarskrank. Den tillhörande altar- tavlan är målad i olja på brådpannå och visar Marie Bebådelse (fig 89). På predellan står en inskrift Luk l 30, som direkt hänfår sig till bebådelsen: »Frukta icke (Ma- ria) ty Du har funnit nåd inför Gud.»38 Altartavlan med guldram och ett fårsänkt fält i brun marmorering omfat- tas av två kolonner, marmorerade i brungrått och med vita, korintiska kapitäl. Kolonnerna bär en brunmarmo- rerad fri s och en öppen, förgylld segmentfronton i vars mitt två vitmålade änglar uppbär en rocaillekrönt, oval platta, målad blågrön och omgiven av guldram. I plattans mitt finns en förgylld och strålkransomgiven Jahvetri- angel. Altaruppsatsens vingar utgörs av genombrutna ro- kokoornament, snidade och förgyllda. Två vitmålade skulpturer, föreställande Tron och Hoppet, flankerar al- taruppsatsens nederdel. Vissa få rändringar av altarpart iet genomfårdes under 1800-talet. 182 1 beslöt man ändra altarringen , så att den blev mera upphöjd över golvet (st prot). 1823 åtog sig förgyllaren i Kalmar Erik Coupelin39 att förgylla bl a alta- ret (st prot och räk). 1874 togs i sockenstämman upp frågan om borttagande av gamla »till stor del utplånade altartavlan» (st prot) och 1877 inköpte fårsam lingen av kyrkoherde Gustaf T ode få r ett pris av ett hundra kronor en annan alta rtavla målad av hans sextonårige son Val- demar T ode (kr prot). Den av Tode utförda altartavlan (fig 90), som är målad i olja på duk ( 168 x 124 cm), föreställer Kristus gående på vattnet. 40 I samband med att den nya tavlan insattes i alta ruppsatsen skedde också en renovering av denna. I ett brev till sin son den 7 sept 1878 ger prosten Tode en så utförlig skildring av tavlan och den nyrestaurerade altar- uppsatsens färgsätt ning att den fårtjänar att citeras:41 »Hon är nu innefattad i en så vacker ram, som man någonsin kunnat få. Närmast tavlan är guldramen, näst intill densamma är brunröd eller chokladfärgad marmor i den fördjupning, som närmast omgiver guldramen. Därefter kommer en infattning av ljusgul marmor, de båda korintiska pelarna äro av vitgul marmor med allde- les vita kapitäler Överdelen av altarprydnaden , som INREDNING OCH INVENTARIER 63 Fig 86. I altarskivan infälld täcksten, som tillhört det medeltida altaret. Foto R Hintze 1983. The altar cover-stone, once part of the mediaeval altar. Fig 87 Delar av relikdosa av bly med tillhörande relik. Foto K Pettersson, KLM 1972. Fragments of a lead re/i c-box with re/i c. uppbäres av dessa pelare, är vit och grå ådrad marmor, något mörkare än pelarna. Änglarna, som bära medal- jongen över det hela, äro vita, fä ltet i medaljongen är purpurrött och triangeln med inskriptionen är vit. sidde- korationerna är alldeles gyllene, utom de båda bilderna, som förestä lla t ron och hoppet, vilka äro vita. F ö finns guldlister kring pelarna och guldlister över och under allt efter behov Inskriptionen blir nu: '0, du klentrogne, hwi 64 ARBY KYRKA Fig 88. Altaruppsats från 1770, utförd av J Berggren. Foto R Hintze 1983. Altar from 1770, designed and bu i/t by J Berggren. twiflade du?' Matt 14: 31. Altaret är i vit marmor och altardisken i vitt och guld med purpurröd stoppning på pallen såväl som övre kanten.» Arbetet hade utförts av en målarmästare Schöld i Kalmar (räk). Ä ven altarskranket, vilket är det ännu befintliga, hade nygjorts på 1870-talet. Altaruppsatsen ommålades troligen igen 1916, då en- ligt räkenskaperna hela kyrkans inre blev ommålat. Vid en undersökning 1938 (AT A) kunde konservator Sven Wahlgren skymta äldre fårglager. Han meddelar att »un- der pelarnas vita fårg ligger en brun lasyr. Övriga ytor har INREDNING OCH INVENTARIER 65 Fig 89. Marie bebådelse. Målning av J Berggren 1770. Detalj av Fig 88. Foto R Hintze 1983. The Annunciation. Painting by J Berggren. Detai/ of Fig 88. under den vita fårgen omväxlande ljusare och mörkare blått. Ornament i guld och mörkblått. Figurer vita.» Wahlgren lämnade ingen rapport över vad som blev ut- fört, om man gick ner till en äldre färgsättning eller inte. Pleijel anger helt kortfattat, att altaruppsatsen blev målad och att altarring och knäfall fick en ny klädsel (Pleijel 1945, s 27). Det förefaller vid en jämförelse mel- lan dagens skick och den beskrivning från 1870, som citerats ovan, troligt att vissa färgjusteringar blev gjorda på 1940-talet (i anslutning till l 770-talets originalfår- ger?). Vid 1970-talets restaurering skedde inga fårgföränd- ringar. Altaruppsatsen blev endast rengjord av konser- vator Wahlgren samt flyttad 30 cm mot väster, varige- nom altaret blev fristående. Den berggrenska altartavlan återfördes till sin ursprungliga plats och den av Tode målade tavlan hängdes på nordväggen, mitt emot sydin- gången. Altarbordet fick en ny blå marmorering. I altar- skranket gjordes en öppning i mitten. Knäfallet täcktes med naturfärgat kalvskinn. Kyrkan har liksom de flesta medeltida sockenkyrkor haft sidoaltaren i långhuset på ömse sidor om triumf- bågen. Altarnas existens är bestyrkt genom de skrivna källorna. I slutet av 1500-talet anges bland kyrkans in- ventarier: »Altare Kläder på the altare som äre mitt i kyrkion- 3 ste» (PB-vis). 1606 års inventarium har upp- giften: »Altarkläde - 3 st, the 2 äre förslitne. Noch gam- mele altarkläde - 6 st, 2 vid hvart altar uthe i kyrkian.» 161 O försåldes »någer gammalt upslitne linne och altar- kläder, som voro på de två altare som nedrefvos när predikastolen byggdes» (st prot). Uppgiften kan avse de båda sidoaltarna. Å andra sidan borde inte 1609 års predikstolsbygge vid triumfbågens sydsida ha nödvän- diggjort rivning av norra sidoaltaret. I många kyrkor var detta Mariaaltare kvar långt fram i tiden och tjänstgjorde då i vissa trakter som s k kakaltare i samband med kvin- nornas kyrktagning efter barnsbörd. Uppgiften kan even- tuellt avse södra sidoaltaret jämte ännu ett altare vid långhusets sydvägg eller ett korsaltare. Av det följande framgår att kyrkan haft flera senmedeltida träskulpturer, varav åtminstone Smärtamannen bör ha haft ett eget altare. Fig 90. Jesus går på vattnet. Altartavla av V Tode, 1877. Foto R Hintze 1983. Chrisl walking on the water. A ILar painting by V Tode, 1877. 5 - 889091 Arby 66 ARBY KYRKA Fig 91. Ikon, anskaffad i Polen 1705. Höjd 7 cm. Förvaras i KLM. Foto K Petters- son, KLM 1970. !con, acquired in Poland I 705. Height 7 cm. Spår av sidoaltarnas fundament kunde inte upptäckas vid utgrävningen 1971, antagligen beroende på att mar- ken avbanats. På det eventuella korsaltarets plats framfår triumfbågen fanns en stor sentida gravkammare. På altaret står ett krucifix i trä och elfenben (H 50 cm). Tillverkat av Bergmann Schnitzlerei i Oberammergau. Inköpt hos Libraria. Skänkt år 1974 av Skälby, Ålebo och Olsbo kyrkliga syföreningar. Ett altarkrucifix med för- gylld Kristusbild på träkors (H 35 cm) skänktes 1978 av affärsföreståndaren Nils Ljunggren, Kalmar. Krucifixet har tillhört dennes fader, kyrkoherde Viktor Ljunggren i Arby. Ikon I Kalmar läns museum förvaras (in v nr 4010) en portabel ikon (mått hopfälld 7 X 6,8 X 3 cm, bredd utfålid 19,3 cm) av trä och mässing, formad som en triptyk bestående av tre delar, som kan fållas ihop till en ask och fårslutas med en hasp (fig 91 ). Utsidan har målade ornament i rött och grönt. Insidan har figurmåleri i guld, rött, svart och vitt, omgivet av metallbleck. I mittfältet ses Maria och Jesus- barnet enligt den ikonografi som kallas »Tecknets Guds- modem, på sidafåtten vardera fyra manliga helgon. Ikonen är hemförd l 705 från Polen av regementspastorn Anders Swebilius, kyrkoherde i Arby 1706-41. Den skänktes till Kalmar gymnasium 1790 av komministern mag Gustaf Craelius (Calmar Stifts-Tidningar, utgivna 1796, n:o 4 s 16). Sakramentsskåp och fOrvaringsnischer Vid 1940-talets restaurering upptogs två tidigare igenmu- rade nischer i absidens nord- respektive sydvägg. Den södra har en 35 x 35 cm stor öppning som vidgas inåt öster med 30 cm. Djupet är 60 cm. Den norra öppningen är 32 x 35 cm stor och grundare. Nischerna eller murskåpen omnämns några gånger un- der 1700-talet. Mellan 1725 och 1732 köptes en låda till ett skåp i muren och 1750 lås och nyckel till skåpet i muren (räk). 1727 anges dess läge »vid pastaris stol» och funktionen »h varuti böcker förvaras>> (vis prat). Nischer- na kan ha igensatts vid l 770-talets omfattande föränd- ringar av kyrkorummet. När Frigehus beskrev Arby kyrka 1747, observerade han en ikonografiskt intressant målning på en skåpdörr till en murad nisch och ritade av den. Teckningen återges efter Frigelius senare av Löfgren (fig 92), men är uppen- barligen då inte bevarad. Troligen försvann den i sam- band med l 770-talets arbeten. Frigehus har intill teck- ningen antecknat »Hos gående figur visar luckan eller dörren till ett fyrkantigt skåp 11/4 aln högt och 3/4 aln brett (=75x45 cm) uti Muren inuti gamla Arby kyrka». Teckningen, som är ganska tafatt gjord, visar i mitten ett kandelaberliknande föremål buret av två personer i mantlar. Upptill flankeras det av två änglar som bär föremål i händerna. Tecknaren har uppenbarligen inte förstått framställningen. »Kandelabern» i mitten är en monstrans, där oblaten är tydligt framträdande. Mon- stransen lyfts av två officianter, troligen klädda i alba och korkåpa. De båda änglarna assisterar vid sakramentets högtidliga upphöjande under mässan genom att svänga rökelsekar. Målningen tyder på att den nämnda nischen med tillhörande skåp använts som sakramentsskåp. Mål- ningen var förmodligen tillkommen under 1400-talets senare del (Lindgren, M, 1974, s 10-15). Piscina Vid restaureringen i början av 1970-talet tillverkade och skänkte byggnadsingenjören Swen Zackrisson, Berghs ar- kitektkontor en piscina till kyrkan. Piscinan, som är utförd av en slopad furubjälke från läktargol vet, är l ,05 m hög och har skål och avloppsrör av koppar. Den är placerad norr om altaret och med ett järnband förankrad i absidväggen. De synliga sidorna har försänkt dekorrelief av linnearankor rrtålade i grönt, vitt och ro~a i temperateknik. Medeltida träskulptur Triumfkrucifix av snidat och målat trä. Kristusfiguren, som är av ek, har lätt sidoböjt huvud, rak kropp och korsade fötter genomborrade av en spik (fig 93). Kristus- bilden är l, 75 m hög. Korset av furu är av sen tillverk- ning och mycket enkelt. Som överstycke på korsstammen har placerats en 33 x 19 cm stor ek relief, föreställande Kristi himmelsfärd (fig 94). Kristusbildens färger, som ej är ursprungliga, utgörs av gråvit karnation, hår och skägg bruna, ländklädet förgyllt med blågrönt i draperingens veck. Till bilden hör en flätad törnekrona. Himmels- färdsframställningen, där man ser Kristi fotavtryck på berget och två knäböjande apostlar på vardera sidan, har färgerna grönt på berget och på de båda bakre männens kläder, rött på de främres, grågul karnation. l arkivalierna beskrivs krucifixet endast i samband med 1821 års restaurering. »Gamla krucifixet, som blivit nedtaget av valvbågen skall bibehållas och där åter upp- sättas sedan den reparation, som därpå är möjlig har föregått» (st prot). Året därpå betalas »för målning av Frälsarens bild». Arbetet besiktigades av målare Sand- gren i Kalmar (räk). När konservator Wahlgren undersökte krucifixet 1938 antecknade han kortfattat, att det var övermålat och att törnekrona och kors ej var ursprungliga samt att figuren under påmålningen hade fragment av äldre färg (ATA). Krucifixet rengjordes och konserverades vid 1940-talets restaurering. 42 Triumfkrucifixet i Arby är en nära parallell till Öja- Fröjel-krucifixen på Gotland och kan ha tillkommit un- der 1200-talets senare del. Reliefen med Kristi himmels- färd kan ha tillhört det ursprungliga korset. Så finns på Fröjetkrucifixet små reliefplattor både på korsstammen och på korsets ändplattor.43 I Kalmar läns museum förvaras (inv nr KLM 20536) en skulptur framställande Kristus som smärtornarr (fig 97). Den är överlämnad från Karlstunda kyrka såsom INREDNING OCH INVENTARIER 67 Fig 92. Avritning av figurmålning på nu forsvunnen sakraments- skåpdörr. Bilden visar en monstrans buren av två officianter vid mässan samt upptill svävande änglar med rökelsekar. Kopia av N I Löfgren efter P Frigelius 1747, KLB. Foto ATA. Copy of a drawing from J747 of a painting on a no longer existing wall-cupboard door. The drawing shows a monstrance carried by t wo priests du ring mass, and above the m t wo angels with censers. deposition 1941 (st prot). Då Karlstunda kapell byggdes först på 1680-talet, kan skulpturen inte ursprungl igen ha hört dit. En rimlig förmodan är, att den tillhört moder- kyrkan i Arby och förts till Karlstunda på 1770-talet, då många inventarier bevisligen flyttades dit (st prot). Skulpturen, som är av ek och 97 cm hög, är defekt: höger arm, vänster hand, höger fot samt mantelns högra del och de två änglar, som hållit upp manteln, saknas. Kristi kropp framställs som mager, dock kraftfull. Huvu- det är något böjt åt höger. Det med tudelat skägg prydda ansiktet är allvarligt och lidande. Karnationen är väl bevarad. Ländklädet har stora platta veck och törnekro- nan en stiliserat dekorativ form. Kristusfiguren har stora likheter med en bättre bevarad skulpturgrupp från Åseda Fig 93. Triumfkrucifix frän 1200-talets senare del. Se även fargbi ld s 8. Foto R Hintze 1983. Road ji'om the !alter part of the 13th century. See a/so the colour photograph on page 8. INREDNING OCH INVENTARIER 69 Fig 94. Detalj av triumfKrucifixet i Fig 9. Reliefen visar Kristi himmelsfard. Foto K Andersson 1973. Detail of the top of the cross in Fig 93 showing the Ascension of Christ. Fig 95. Pietäframställning. Sydtyskt arbe- te från omkring år 1600. Foto R Hintze 1983. Pietå. South-German sculpture from around the year 1600. 70 ARBY KYRKA ;.-. ..J . Fig 96. Del av dorsale till medeltida helgonskåp. Ej bevarat. Upp- mätt vid inventering 191..0, KLM. Part of the back-piece of a no longer existing mediaeval shrine. kyrka i Småland (Liepe, A och Ullen, M, 1974, s 39 ff) . skulpturen kan dateras till 1400-talets slut. 44 En bild av S Göran nämns i Ransakningar 1667· »Fin- nes uthi Arby kyrkia Ridder S. Jörans beläte, sittande på en häst.» Vid 19 10 å rs inventering i kyrkan påträffades på korvinden en »del av en dorsal till en nu förlorad medel- tida staty», dvs en del av ett ryggstycke ti ll ett helgon- skåp. Den är avritad i KLM (fig 96) och har måtten 54x23 cm. Övrig träskulptur l september 1974 erhöll Arby församling som gåva av konstnärinnan Ebba Pauli-Rappe till minne av hennes make doktor Gerhard Rappe på Christinelund en skulp- turgrupp, en s k pietå. 45 Bilden ä r l m bred och 80 cm hög (fig 95). Pietån framställer Maria med den döde, från korset nedtagne Kristus i skötet. l gruppen ingår även Maria Magdalena och tvenne änglar skulpturgruppen är poly- krom med mycket välbevarade fårger Skulpturen anses vara tillverkad i södra Tyskland, sannolikt i Bayern om- kring år 1600 (Hartler, 1979, s 162). Fig 97 Kristus som smärtoman. Nu fragmentarisk skulptur- grupp. 1400-talets slut. I KLM. Foto KLM 1941. Christ as Man of Sorrows. Scu/pture group from the end of 15th century. INREDNING OCH INVENTARIER 71 Fig 98. Predikstol, utförd av J Berggren 1770. Ljudtaket förändrat 1822. Foto R Hintze 1983. The pulpit, designed and built by J Berggren in J770. The canopy was allered in 1822. skulpturgruppen är nu placerad på ett tygklätt podium framfår sydfånstret i koret och på den plats där intill 1970 Christinelunds familjebänk var placerad. Herr- skapsbänken borttogs då i enlighet med ägarens önske- mål (Hartler, 1979, s 163). Predikstol l 770 skaffades den predikstol, som ännu är bevarad. Den placerades på norra sidan . Liksom altaret och al tarupp- satsen tillhör den Jonas Berggrens produktion. 1821 be- slöts att predikstolen skulle vidgas (st prot) och 1822 att 72 ARBY KYRKA Fig 99-100. Bildfåll från predikstolens korg visande den förlora- de sonens återkomst samt emblem med hänvisning till Rom. Il: 20. Foto R Hintze 1983. Decoral ive panels from the pulpit. On e showing the Return of the Prodigal Son, and the other an emblem with an open Bible with the inscription »Rom. J 1: 20». en passande huv skulle tillverkas (st prot). Redan 1821 hade en uppgång uppbrutits i muren från sakristian och 1822 blev predikstolen flyttad närmare hörnet och tillökt med en ny spegel. Huven, dvs ljudtaket, blev samtidigt fOrändrad och omgjord. Arbetet utfOrdes av byggmästa- ren Ekman på Värnanäs och häradssnickaren Nyström. Åldermannen Olof Håkansson, Skällby, tillhandahöll be- hövligt virke (räk). Följande år blev den omgjorda pre- dikstolen förgylld av Coupelin i Kalmar (räk). I invente- ringen 1830 beskrivs den som »perlfårgad» dvs varmgrå samt på tvenne sidor fårsedd med förgyllda bildhuggeri- arbeten. Predikstolen (fig 98) har en femsictig korg med tre bildfått omgivna av rokokokartuscher och mellan dessa kraftiga bärande voluter. Det mellersta bildfältet har en framställning av Den förlorade sonens återkomst (fig 99). Det norra (vänstra) fåltet visar ett stympat träd med endast en frisk gren samt vid trädets fot Lagens tavlor och vilande på dessa en uppslagen bok samt ett kors (fig l 00). Boken har en texthänvisning till Paulus' brev till romarna l i: 20. Det högra fåltet har en enkel bild av ett ankare, troligen en komplettering från 1822 års tillök- ning. Tillsammans åskådliggör bilderna Tron , Hoppet och Kärleken. Det femsictiga ljudtaket från 1822 »bärs» arkitektoniskt av med tofsgirlanger dekorerade pilastrar. På ryggstycket ovanfår öppningen ses en strålkransom- given triangel - samma Gudssymbol som kröner altar- Fig 101. Timglas, inköpt 1711. Foto R Hintze 1983. Hour-glassfrom 1711. IN REDNING OCH INVENTARIER 73 Fig 102- 103. Bänkdörrar från 1600-talet. Foto R Hintze 1983. Pew-doors from the 17th century pews. uppsatsen. Under ljudtaket svävar den Helige Andes symbol: en försilvrad duva. Efter att på 1870-talet ha blivit målad i vitt och guld återfick predikstolen 1944 sin gamla fårgsättning: 46 grå marmorering på korg och ljudtak samt förgyllda detaljer. Bildfältens fond mörkblå. Vid restaureringen i början av 1970-talet sänktes predikstolen ca 35 cm samt rengjordes. Den äldsta predikstolen skymtar i en inventarieför- teckning 1597-98 (PB-vis) »item en målad bonne (bo- nad) kringom predicostolen». Troligen har predikstolen vid särskilda högtider prytts med ett textilt förhänge. Det är ovisst var denna äldsta predikstol hade sin plats. Vid denna tid existerade ännu de båda sidoaltarna. En ny predikstol byggdes 1609 av Nils Snickare, vilket tog honom en månads arbete, då han bodde hos pastor (räk). 1617 målades predikstolen och 1630 köptes timglas (räk). 1750 köptes återigen ett timglas med 4 rum till predikstolen (räk). Vissa uppgifter antyder att ny predikstol blev byggd genom kyrkoherde E Bethenius försorg i samband med 1680-talets omdaningar av kyrkan . Denna predikstol uppges ha blivit flyttad till skogsbygdens kapell , sedan en ny predikstol byggts till moderkyrkan l 770 (Berggren 1918, s 22). Predikstolen var intill denna tid placerad i långhusets sydöstra hörn , vilket bi a framgår av bänk- längden 17 15. Den var troligen omgiven av en på väggen målad baldakin, varav svaga spår i kimröksgrått märktes på väggen vid undersökningen 1971-72. Timglas Predikstolen är försedd med timglas bestående av fyra glas i rödmålad träställning, prydd med kors (fig 101). Förankrad i rödmålat järnstativ med nod nedtill samt förgyllda plattjärnsblommor bakom glasen. Mittstången uppti ll avslutad med ett krönt C i spegelmonogram. Järnstativets höjd l 00 cm. Träställningen 27 cm hög. Inköpt 17 11 för 8 Dir silvermynt (räk). Under en tid var timglasen försvunna ur kyrkan men återfanns 1912 i Applerum och blev den 30 mars detta år på nytt uppsatta på predikstolen. Konserverade 1945 och 1972 av konser- vator Sven Wahlgren, Jönköping. Bänkinredning En bänklängd existerade redan vid sekelskiftet 1600: »Ordning medh Stolestånden i Arby kyrkio» vari uppges l O bänkar på manssidan. Motsvarande antal torde ha funni ts på kvinnosidan, dvs norra sidan. Bänkförteck- ningen ger en god belysn ing av sammansättningen av bygdens folk . (Jfr Arby räkenskapsbok 1597 ff, KarlsJun- da sockenbok, samt avskrift i ATA med kommentarer.) 1674 fick kyrkan nya bänkar och vid den stora repara- tionen 1687-88 blev de troligen kompletterade. 1878 avtogs bänkarna »i höjden» (kr prot). 3 bänkkvarter 74 ARBY KYRKA Fig l 04. Herrskapsbänk tillhörande ägarna till Kristinelund. Uppförd 1823, borttagen vid 1970-talets restaurering. Foto H- Foto, Kalmar, 1970. Pew belonging to the owner of the Krislinelund estate. Built in 1823, removed during the restoration work in the 1970's. längst fram borttogs vid 1940-talets restaurering (ATA). Dörrarna till de gamla bänkarna är ännu i bruk. De är utförda med något varierande ramverk och släta fyllning- ar (fig 102-103) och har nederst en liggande rektangulär fyllning omgiven av kraftigt profilerat listverk och där- över ett i plattskärning utfört ramverk i form av en bågställning, bestående av kannelerade eller med andra barockornament dekorerade pilastrar, som bär det likale- des dekorerade överstycket. Mittfyllningarna är släta. På insidan på den främsta bänken på kvinnosidan är ristat: liM år 1688. Mellanstyckena utgörs av kraftiga kannele- rade pilastrar burna av postament med diamantrustik. l samband med ombyggnad av bänkarna och konserve- ring 1944 gav målarmästare Mauritz Ekholm, Malmslätt, en redogörelse för bänkarnas färglager: »Bänkarna är för närvarande målade i ekimitation» ( 1878 års färgsättning) »med tjocka spackelfärgslager. Närmast under liggande målning i ljust gråvitt» (troligen från 1800-talets mitt) »samt under denna en något mörkare pärlgrå färg» ( 1822 års färg anges av Löfgren och i vis prot vara pärlgrå). »Den ursprungliga målningen är synnerligen livlig i färg, marmorerad i rött och vitt å gul botten med omväxlande röda och gröna fyllningar och listverk i blått och grönt. Ramträets vert ikala delar är» (1 878, då de avtogs i höjd) »ersatta med nya utan ursprunglig målning. En senare list , som nu bildar avslutning uppåt synes härröra från de Fig l 05. Korbänk, tillkommen 1821. Foto R Hintze 1983. Choir-pewfrom 1821. ursprungliga sidostyckena . . . » (ATA). Vid den följande konserveringen avlägsnades senare färgskikt, ursprungli- ga färgytor frilades och konserverades. Senare tillkomna delar utan ursprunglig målning kompletterades (ATA). Vid restaureringen på 1970-talet gjordes bänkarna mer sittvänliga och bänkkvarterens slutenhet mot väggarna upphävdes genom att bänkarna avkortades och gångar skapades vid syd- och nordväggarna. Mitt emot predikstolen i långhusets sydöstra hörn fanns tidigare en herrskapsbänk, som generalen Björn- stjerna på Christinelund låtit bygga 1820 (fig 81 ). När han 1823 lät bygga en ny bänk i koret övertogs bänken i långhuset av bergsfogden Wittbom på Gräsgärde, som delade den med kontrollören Lagergren (st prot). Tradi- tionen uppger att den som senast använde bänken var mamsell Wittbom (död 1874). Den togs sedan i anspråk som förråd och borttogs slutligen från kyrkan vid restau- reringen på 1970-talet. Bänkskärmen, som har insvängd front , är målad i blågrått med vitt överstycke och gal- lerverk. Höjd l ,40 m, det genombrutna gallerverket 37 cm högt. 1823 uppfördes som nämnts en ny bänk för Björnstjer- nas på Christinelund, denna gång vid korets södra sida framför den igensatta syd portalen. Bänken kallades sena- re »den Rappeska familjebänken», eller »Christinelunds- bänken». Den användes ytterst sällan. Liksom den förra INREDNING OCH INVENTARIER 75 Fig l 06. Orgel och orgelläktare. Foto R Hintze 1983. The organ and the organ gallery. var den kvar till restaureringen på 1970-talet. Bänkskär- marna med dörr i mittpartiet är l ,20 m höga och hörde samman med en väggpanel med gallerverk. Målade i blågrått. På framsidan finns meanderomgivna stjärnor målade i vitt (tig l 04). Båda herrskapsbänkarna förvaras nu i kyrkstallet. l korets norra hörn finns en korbänk (tig l 05). Målad i gråblått. Ingång i mittfältet. Fältens utanpåliggande speglar är kannelerade och har släta gråmålade ramar. Mellanstyckena utformade som lisener. Höjd l ,03 m. Bänkens funktion framgår av arkivalierna. 182 1 begärde nämligen pastor »att få uppbygga får sin kära hustrus och sina döttrars räkning en Charbänk mellan korvalvet och dörren till sakristian eller där hvarest kyrkavärdarna hit- tills haft sitt stolrum» (st prot). Redan 1607 hade inrättats en ~~Kyrkiostol till prästgår- dens behof» (räk). Ä ven denna var troligen placerad i koret. Läktare En läktare (troligen i väster vid tornväggen) fanns åt- minstone vid 1600-talets början, eftersom den 1623 blev förnyad (räk). 1664 blev den tydligen åter ombyggd. Lars Håkansson i stenskallehult fick nämligen detta år betalt för 4 tolfter bräder till »Läctarem~ (räk). 1736 hade även en kvinnfolksläktare blivit byggd. Då antogs målaren Öberg att måla »den nybyggda kvinnfolksläktaren». Klockaren tjänstgjorde som hantlangare (räk). Då tornmuren revs l 770 ersattes den gamla västläkta- ren av en ny. Liksom övrig nyinredning blev den »med måln ing och förgyllning utsirad» (vis prot). På västläkta- ren hade vid denna tid »inhysesfolk, torpare, hantverka- re, båtsmän och drängar» sin plats (bänklängd 1770). l 789 beslöts att ä ven »soknehantverkare» skulle få en- skild bänk på läktaren (st prot). 182 1 gjordes två trappor till läktaren (st prot). Troligen berodde fårändringen på att dörr nu upptogs i västväggen. Samma år köptes nye- • • 76 ARBY KYRKA /.~·-~ ~.,e,.y-~~-__-:, Fig 107 Ritning till orgelfasad av A Törnqvist , godkänd 1852. RA. Foto RA. Drawing of !h e organ front by A Törnqvisl, 1852. kel till klockarstolen på läktaren (räk). 1822 målades läktaren »pärlfårgad» dvs grå (vis prot). Först 1852 fick kyrkan en orgel och västläktaren om- byggdes till nuvarande utformning (räk). En anteckning i sockenstämmoprotokollet uppger: »Tvenne pelare under läktaren anordnas. Göres lika med tidigare tvenne» (st prot). Pelarna liksom orgelverket fårsågs med lampetter (st prot). Några år därefter fårsågs läktaren med bänkin- redn ing på båda sidor om orgeln (räk). Orgelläktaren (fig l 06) bärs a v slanka träkolonner med festongdekorerade joniska kapitäl. Läktarbarriärens mittparti är framdraget och mjukt svängt. Dess mittparti pryds av en pilasteromfattad fårgylld lyra. N uvarande färgsättning i blått , grå marmorering och guld är ett resul- tat av 1940-talets restaurering, då den ursprungliga fårgen framtogs. 1878 hade läktarens utsida vitmålats och fått s k spegelmålning samt ny förgyllning. Vid re- staureringen i början av 1970-talet försågs läktaren också med en ny trätrappa i söder och gjordes även tillgänglig genom den i norra väggen upptäckta medeltida murtrap- pan. Orgel Orgelfasaden från 1852 består av ett högre mittparti med ett rundbågigt pipfått och två flankerande tureller, samt lägre sidopartier med plana pipfålt (fig l 06). Sockeln är slät och har ett inbyggt spelbord tillkommet 1955. Över mittpartiet finns ett skulpterat och förgyllt ornament i form av en lyra flankerad av akantusrankor; på turelierna urnor och över sidofålten lister med stående skulpterade löv. Orgelverket är byggt 1955 (se nedan). Ritningen till orgeln (fig 107) utfördes av Albert Törnqvist och godkändes av K Maj:t den 4 maj 1852. Orgeln byggdes av kyrkornålaren och orgelbyggaren Jo- hannes Magnusson från Lemnhult47 och hans medhjälpa- re C A Johansson från Näshult (inv) och hade elva stäm- mor. Den 20 december 1852 besiktigades den av direktör A Holmberg från Kalmar.48 Kostnaderna för orgeln upp- gick till l 666 213 Rdl (vis prot 1862). 1853 gjordes bänkar på ömse sidor om orgeln (st prot). 1879 blev orgeln rengjord och förbättrad (st prot). 1904 inköptes en ny orgel för 3 500 kronor (räk). Den var byggd av J Magnusson från Göteborg och hade sju stämmor, en manual och bihangspedal (se not 48). Fasa- den från 1852 bibehölls. Den gamla orgeln såldes för 19 kronor. Nya orgeln invigdes söndagen den 6 nov 1904 (Pleijel, 1945, s 25). 1955 byggdes den nu befintliga orgeln med 17 stämmor av Troels Krohn, Fredriksborgs orgelbyggeri i Hilleröd. Förslaget var grundat på en av domkyrkoorganisten G Arner upprättad disposition. Orgelfasaden bibehölls, men försågs med nya pipor, ljudande i mittfåltet och turellerna, blinda i sidofålten (se not 48). Orgeln flyttades tillbaka något i enlighet med det av Byggnadsstyrelsen den 18 juli 1939 godkända förslaget till kyrkans restaure- ring. Nummertavlor l anslutning till 1820-talets restaurering av byggnaden anskaffades 2 nya nummertavlor (st prot). Nummertav- lorna, som troligen utökades på längden 1878 Ufr ovan) mäter 110 x88 cm, har svarta siffertavlor och förgylld ram med överstycke i form av en strålsol. En av dessa tavlor är alltjämt i bruk och är placerad på södra sidan INREDNING OCH INVENTARIER 77 Fig l 08. Nummertavla från 1823. Foto R Hintze 1983. Hymn-board from 1823. om triumfbågen (fig l 08). Den andra förvaras i kyrkans bod. Siffrorna har flera gånger förnyats t ex 1944, 1961 och senast 1982 då genom kyrkorådsledamoten Gert Ro- sengrens försorg och på bekostnad av medel ur kyrkans minnesfond siffror av plåt, målade med vit fårg anskaffa- des. 1713 omtalas: »äro kiöpta numror av bleck, 51 st, sådana som i kyrkiona brukas, med tillhörig svart tavla, hvarmed psalmerna antydas, som i församlingen sjungas» (biskvis). De blev köpta i Karlskrona av inspek- tor Weinberg (räk). Till det hela hörde också en liten låda att lägga siffrorna i. En ny nummertavla skänktes efter 1751 av klockaren Johan Lång, jämte låda att lägga num- ren i (vis prot). Dessa nummertavlor är ej bevarade. Dopredskap Dopfunten är en medeltida, s k paradisfunt, med fyrlobig cuppa utan uttömningshål (fig 109-110). Endast nedre delen av cuppan är bevarad. Eventuellt kan den vara avsågad. Skaft och fot utgörs av fyra kraftiga, kopplade kolonnetter med ringkapitäl och skråkantade baser. Fun- tens nuvarande höjd 77 cm. Cuppans diameter 95 cm. 78 ARBY KYRKA · Fig 109. Dopfunt från 1200-talets senare deL Cuppans övre del saknas. Foto R Hintze 1983. Baptisma/fon t from the latter part of the 13th century. The upper part is missing. Fig 110. Uppmätning av dopfunten i Fig l 09, l: 20. Renritad av G Wiren 1986. M easured drawing of the baptismalfont in Fig 109, sca/e 1: 20. lH10 O juuluul Funtens verkstycken består av olika stenarter: foten är troligen i visbytrakten, medan basen är av Hoburg-kalk- av ljusröd något spräcklig kalksten och skaftet av vitgrå sten. 49 kalksten, liksom cuppan. Stenen är gotländsk. Skaftet stilistiskt är Arbyfunten en fårenklad variant av den och cuppan består av sten som tagits på norra Gotland, s k visbytypen, som anses tillhöra 1200-talets mitt (Reu- terswärd, O, 1967 s 74). Den är besläktad med t ex fun- tarna i Visby domkyrka, V reta klosterkyrka, Lunds dom- kyrka och Holmby kyrka i Skåne. Funten har troligen under 1800-talets senare hälft, när dop vanligen förrättades i hemmen eller i prästgården, flyttats ut ur kyrkan. Vid prostvisitationen 1862 anmo- dades församlingen att inte låta sin gamla dopfunt för- komma. 1923, då den för fårsta gången nämns igen, stod den i prästgårdens trädgård (bisk vis). Landsantikvarien Manne Hofren rapporterade 1928 därom: »Större delen av skålen är borta samt funtens yta i hög grad anfrätt. Det är av vikt att den snarast kommer under tak. Då kyrkan nu saknar dopfunt borde den på något sätt iordningstäl- las» (ATA). Med anledning härav föreslog riksantikvarie- ämbetet att funten skulle placeras i koret och komplette- ras i överdelen med en nyhuggen kalkstensskiva, som följde cuppans kontur, samt att det medeltida dopfatet skulle användas som dopskål, vilket också skedde. Dopfunten flyttades vid 1970-talets restaurering från korets norra sida till långhusets sydöstra hörn. Den för- sågs därvid med det nuvarande podiet, tillverkat av bjälkar från det gamla golvet. Den kompletterande över- delen är nu borttagen och förvaras i kyrkans bod. Dopfat av driven och punsad mässing (fig III). I bot- ten en medaljong med en framställning av Syndafallet. Brämets dekor består av blad och små grekiska, likarma- de kors. Runt medaljongen en inskrift i gotiska majusk- ler. Mellan var sjunde bokstav är en rombisk punkt. De sju bokstäverna CHREFIV upprepas fem gånger. Fatets diameter 39,5 cm. Dopfatet är troligen tillverkat i Goslar i Braunschweig och kan att döma av metallens tjocklek dateras till tiden före 1500-talets mitt (Bergholtz, 1954, s 31 ). 50 Troligen är det identiskt med det »faat av mässing att brukas vid döpelsens act», som skänktes till kyrkan l 732 eller kort därefter av Actuarien Mittler på Applerum (komp! ant till vis p rot). 51 Fatet användes vid 1900-talets början som kollektskål, något som fårbjöds 1923 (vis prot). Dopskål av silver på fot. Pärlstav vid skålens kant och på foten. Diameter 23 cm, höjd 9 cm. Tillverkad 1952 av Guldsmedsaktiebolaget i Stockholm. På skålens utsida finns inskriften: »Gåva till Arby kyrka från Ålebo kyrkli- ga syförening med anledning av föreningens 50-årsjubile- um 19 20/8 54.» Kyrkan äger vidare: Ett fat av hamrad mässingsplåt med 2 cm brett bräm med upphängningshåL Fatets dia- meter 26 cm, höjd 8 cm. - En skål på fot av mässing. Utsvängda rundade sidor och rund fot. Diameter 24 cm, höjd 12 cm. Lödmärke i botten visar att den varit använd som kollektskål. 1816 beslöts att den vanliga håvgången skulle upphöra och i stället alla kollekter insamlas i bäc- INREDNING OCH INVENTARIER 79 Fig III . Dopfat av mässing. Tyskt arbete. 1500-tal. Foto R Hintze 1983. Brass baptismal plate, German workfrom the 16th century. ken vid utgången (st prot). - Skål av mässing med ut- svängda rundade sidor och smalt bräm. Två S-formade hankar. Diameter 30 cm, höjd 9 cm. 1597/98 omnämns l funtkethel (PB vis). Den nämns även 1606 (st prot). 1631 inköptes ett funtbäcken för 13 daler (räk). 1660 nämns endast ett funtbäcken. Troligen har ett bäcken då tagits till det gudstjänstrum, som före- gick kapellet i Karlslunda. Mycket talar för att det var det bäcken som där påträffades 1950 (in v). Efter 1660 nämns i kyrkans visitationsprotokoll endast ett funtbäcken till l 732, då kyrkan fick det ornerade mässingsfat, som nämnts ovan. Två funtbäcken återkommer i protokollen till 1776, då ytterligare ett införskaffades »nytt, står här i sakristian» (vis prot). 1798 benämns det nya bäckenet »nytt, helt slätt» (vid vice pastors tillträde). Under hela 1800-talet nämns dessa tre dopbäcken (vis prot). I 1881 års inv upptas sålunda: l gammalt funtbäcken, l ny dopskål och l äldre dopskål. Nattvardskärl I slutet av 1500-talet nämns: »Kalkar hu i te med sin behö- ring- 2 s te» (PB vis). Dessa upptages även 1606: »Kalkar - 2 st, mindre och större med sina diskar» (vis prot). 161 O anges att »den köpta kalken och disken renoverades för 33 öre» (räk). Troligen hade den större kalken inköpts till visitationen 1597, medan den lilla ännu bevarade kalken är från senmedeltiden. Den mindre kalken använ- des sedermera som sockenbudskalk. Under Kalmarkriget 80 ARBY KYRKA 1611 tog Jon i Wördehult den stora kalken och disken samt diskduken i förvaring jämte den största tennflas- kan. De två andra tennflaskorna och den lilla kalken och disken förvarades hos pastor (st prot). 1660 nämns följande nattvardskärl: Tennflaskor stora 3 st (l kanten är tillskrivet: Två gamla flaskor äro nu 1663 omgjutna till en god flaska). -Liten sockenbudsflaska. - Fig 112. Kalk av silver med paten, inköp- ta 1850, tillverkade av C V Holmgren, Kalmar. Foto R Hintze 1983. Cha/ice and paten from 1850. Made by C V Holmgren, Kalmar. Fig 113. Vinkanna, oblatask och socken- budskalk från 1900-talet. Foto R Hintze 1983. Wine-jug, communion wafer box and vi- aticum cha/ice, 20th century. Förgylld kalk l st. - Liten sockenbudskalk med paten l st. -Tennstop l st. Vidare omtalas att man betalat 8 dl kpt till en guldsmed i Kalmar, »som omgjorde den lilla socknebudskalken, hvilken Pastor Ericius Bethenius52 sj el f beställt hafver» (räk). 1699 »köptes en förgylld oblatask hos Herr Hans Ols- son, Carlskrona, 13 1/2 lod , kostar kontant 55 Dir 16 INREDNING OCH INVENTARIER 81 Fig 11 4. Oblatask av svarvat trä med målad dekor. Daterad 1702. Foto R Hintze 1983. Wooden communion wafer box with painled decoration, dated 1702. km» (räk). Oblatasken såldes 1705 till Hagby, eftersom den var för liten. Istället inköptes en oforgylld oblatask på 16 lod silver. Den blev senare förgylld och forsedd med ett krucifix av silver på locket och vägde 2 1 1/2 lod (räk och vis prot). T ill visitationsprotokollet antecknades senare: »Arby kyrkas kalk+ paten väger 42 lod. - Arby sockenbudskalk med paten väger 16 Jod. - Nytt: en silverkanna vägande 81 114 lod. Kostnad l 08 Dir 30 2/3 Smt.» Samma uppgifter upprepas 1750 och 18 11 (vis p rot). 1848 natten mellan den 18 och 19 december stals stora kalken med paten, den forgyllda si lverkannan och oblat- asken (st prot). 1849 beslöts att anskaffa en ny kommu- nionskalk och paten av förgyllt silver, lika stor och av samma sort som den bortstulna (st prot). Nattvardskärlen utgörs nu av· Kalk av silver (fig 11 2), 43 l /2 lod. Höjd 23 cm, cuppans diameter Il ,5 cm. Cup- pans övre dellätt utsvängd , nedre delen bukig och genom fåror indelad i åtta fålt. Kort ska'ft, kraftig b(;jlusterfor- mad nod, rund, profilerad fot. På nod och fot blom- och blad9rnament. - Tillhörande paten; si lver utan dekor. Diameter 15 cm. Tillverkade i Kalmar av C V Holmgren ( 184 7- 61 ). I n köpta 1850 i stället for den kalk och paten, som stals 1848 (inv). Vinkanna av silver (fig 11 3), bukig, med hög profilerad fot. Foten dekorerad med bladranka. Liknande dekor på den s-formade hanken och på locket, som kröns av kors. Tumgrepp i form av genombrutet blad . Höjd 34 cm, diameter buk 14 cm. Inskrift nedtill på foten: »Med tack för 50 år' Anna Rappe. l Jo h Kap 4. 1 0.» T illverkad 1939 6 - 88909 1 Arby av guldsmeden J G Hentzell i Kalmar. Gåva av friherrin- nan Rappe, f Tersmeden, Christinelund i juni 1940 (prot).- Vinkaraffer, 3 st av glas. Propp krönt med kors. 45 cm höga. Åtminstone från 1873 i kyrkans ägo (vis prot). - Vinflaska, grönt »Waldglas», bukig form. 29 cm hög. l 700-tal(?). Oblataskar: l Av silver, förgylld invändigt (fig 113). Oval, bukig form med godronnering. På locket ovalt fålt med IHS och kors. Höjd 12 cm. Största bredd 16 cm. Utländskt arbete. I botten inskrift: »Skänkt ti ll Arby kyrka av Friherrinnan Anna Rappe den 15 Juli 1923.»- 2. Svarvad träask med målad dekor av blommor och bladrankar (fig 114). Röd botten. Invändigt klädd med grågrönt linne med broderat kors av guldtråd med bruna accenter. I botten forsedd med årtalet 1702. Renoverad 1963 av konstnärinnan Anna-Maria Hoke. Färgen bättrad och invändig texti l anbringad. Sockenbudstyg: l Kalk av silver, 19 lod, höjd l O cm (fig 115). Vid , slät cuppa med forgylld insida. D iameter 7,5 cm. Profilerad nod, profilerad fot med högt uppdra- get mittparti. Inskrift i botten » 1660» (ristat) och 1881 (punsat). Troligen ä r detta samma kalk som omnämndes 1597- 98 (PB vis) och 1606 (vis prot). Renovering av sockenbudskalken omtalas 1660, 1824 och 1880 (räk). En svinhudsväska gjordes till den 1706/07 och 1868 gjordes ett nytt fodra l (räk). - Paten, silver, utan dekor. D iame- ter 9,5 cm. Stämplad 1766.- 2. Kalk av nysilver, forgylld invänd igt (fig 11 3). Höjd Il ,5 cm. Hög, smal cuppa med utsvängt bräm. Stämpel: GHK NS. På cuppan korsade Jagerrankor, bibel och bok lagda över kors. Cuppans dia- 82 ARBY KYRKA meter 5 cm.- Paten, med förgylld insida. Diameter 6 cm. Skänkta 1978 av Nils Ljunggren, Kalmar, son till kyrko- herde Ljunggren (kr prot). Sockenbudstyget hade tillhört denne. Ljusredskap I slutet av 1500-talet var kyrkan fårsedd med 4 koppar- stakar och l tennstake (PB vis). De nämns åter 1606 jämte 2 par »B rudastaka o> och 2 par »Gildestakam (inv). De senare kan ha tillhört det medeltida gillet i Arby. Kopparstakarna benämns fortsättningsvis i inventarie- förteckningen malmstakar. De fårsåldes 1776 får att ge pengar till omgjutning av minsta kyrkklockan (vis prot). 1713 förekommer under rubriken »Nytt»: l ljuskrona av Fig 115. Sockenbudstyg med fodral. Kal- ken daterad 1660, patenen tillverkad 1766. Foto R Hintze 1983. Viatictun vessels with box. The chalice is dated 1660, the paten was made in 1766. malm med 6 pipor, 2 st stora ljusplåtar på muren vid kor- skranket, 2 st ljusarmar med en pipa vardera, l ljuskrona av järn med 2 pipor (vis prot). 1778 uppges att 4 gamla ljusstakar av malm skulle bytas mot en ny ljuskrona (st prot). Åtta ljuskronor av mässing hänger nu i kyrkorummet, sex i långhuset och två i koret. De är fårdelade i två rader. Placeringen är markerad på planen i fig 116. - l (A). För åtta ljus i en krans (fig 11 7). Den 75 cm höga mittstången är nedtill avslutad med en stor kula, diame- ter 23 cm, och en »Svarvad» mittknopp. S-formade ljus- armar med bladknoppar. Musselformade droppskålar och ljuspipor med vulst. Blomformade reflexplåtar. Upp- tagen i fårteckningen 1798 (in v). - 2 (B). För sex ljus i en Fig 11 6. Ljuskronornas och ljusplåtarnas placering i kyrkorummet. Ritning av G Wi ren 1986. The position of the chande/iers and the sconces. INREDNING OCH INVENTARIER 83 Fig 11 7. Ljuskrona för 8 ljus (A), 1700-tal. Foto R Hintze 1983. Chandelier for 8 candies {A), 18th century. Fig 118. Ljuskrona för 6 ljus (B), 1700-tal. Foto R Hintze 1983. Chandelierfor 6 candies (B}, 18th century. krans (fig 11 8). Den rikt profilerade 72 cm höga mitt- stången nedtill avslutad med stor kula, 18 cm i diameter, och längst ner med pinjekotte. Mittstammen kröns av dubbelörn. S-formade knoppforsedda ljusarmar. Mussel- formade droppskålar, upptill flikiga raka ljuspipor. Blomformade reflexplåtar. Skänkt 1750 av Håkan Olofs- son i Resby (vis prot). - 3 (C). För sex ljus i en krans (tig 119). Den profilerade 58 cm höga mittstången upptill krönt av en krigare med höjd högerarm. Mittstången avslutas med ett lejonhuvud med ring i munnen. S-for- made blad- och knoppfOrsedda ljusarmar med djur- huvudsliknande avslutning. Runda droppskålar och raka ljuspipor. Inga reflexplåtar. Nämnd i 1713 års visita- Fig 119. Ljuskrona för 6 ljus (C), skänkt år 1700. Foto R Hintze 1983. Chandelierfor 6 candies (C}, donated 1700. 84 ARBY KYRKA Fig 120. Väggljusplåt (l), skänkt år 1776. Foto R Hintze 1983. Sconce (l } , donaled in J776. tionsprotokoll. Skänkt av Jacob Mittler på Applerum är l 700. »Första Stora Bönd 1700 förärade Leutnant Mitt- ler till kyrkan en ljuskrona och två mässingsljusplåtar i testamente efter sin sahl hustru Magdalena Hillman» (jfr not 10). - 4 (D). Kopia av nr 3 inköpt 1917 av F Lind- stedt, Kalmar, för 433 kr (räk). - 5 (E). För sexton ljus i två kransar. Rikt profilerad 1, 10 m hög mittstäng nedtill avslutad med stor kula, diameter 23 cm, med mittknopp, upptill av mindre kula. s-formade, gracilt förgrenade ljusarmar. Musselformade droppskålar, raka uppklippta ljuspipor. Blomformade reflexplätar. Inköpt 1839 i Kal- mar. Redovisad i 1841 års inventarium. - 6 (F). Kopia av nr 5, utförd ä r 1973 av AB Lindstedt & Son, Kalmar.- 7 (G). För 32 ljus i två kransar. Mittstäng, höjd l ,45 m, försedd med kulor, den största nedtill samt gracila orna- ment som krön. Runda droppskålar, urnformade ljuspi- por. Blomformade reflexplätar. Inköpt 1911 för insamla- de medel. Det som fattades tillsköt kyrkokassan (räk). - 8 (H). Kopia av nr 7, utförd 1973 av AB Li ndstedt & Son, Kalmar. Ljuskronorna nr 6 och 8 bekostade av Minnes- fonden. Fig 121. Väggljusplåt (2), 1700-talstyp. Foto R Hintze 1983. Sconce (2), 18th ce!Jlury type. I 1833 års inventarium nämns också en större ljuskro- na av grönmålat bleck med 6 pipor, skänkt av arebiatern J G Wahlbom (jfr not 14). Den är i ytterst fragmentariskt skick förvarad i kyrkans bod. Där finns också en mycket skadad ljuskrona av svarvat trä, höjd 45 cm, som inköp- tes 1822 av drängen Håkan Olsson i Skällby (räk). En ljuskrona av brons med glasprydnader, enligt räkenska- perna inköpt 1858, är ej längre i behål l. Väggljusplätar: I kyrkorummet finns l l st väggljusplå- tar av fem olika typer. 8 st är av mässing i drivet och punsat arbete, för ett lj us. 3 st är av enklare form, även de i mässing, men för två ljus. Deras placering framgår av fig 116. - l Oval bricka, höjd 54 cm, bredd 43,5 cm (fig 120). Den konvexa mittreflexen bär initialerna JWM och CFS. Runt mittreflexen löper kransar av större och mindre bucklor Plåten kröns av en musselformad reflex- plåt , 25 cm hög. S-formad ljusarm, musselformad dropp- skäl och rak pipa. Skänkt 1776 av häradsskrivaren Joa- chim Wiggman och hans hustru Charlotta Fierstedt, Gräsgärde. 53 - 2- 3. Oval , 53 X 43 cm stor plåt med kon- kav mittreflex. Brämet rikt ornerat med växtornament INREDNING OCH INVENTARIER 85 Fig 122. Väggljusplåt (6), 1700-tal. Foto R Hintze 1983. Sconce (6), 18th century. samt upptill två motstående drakhuvuden och nedtill maskaran. Musselformad, 30 cm hög reflexplåt S-for- mad (omgjord?), ljusarm, rund droppskål och rak ljuspi- pa (fig 121 ). Barocktyp. Ålder okänd. Troligen utländskt arbete. Omnämns forsta gången 1713(?). - 4-5. Ovalfyr- kantig upptill något bredare plåt. Största bredd 17, mins- ta 12 cm, höjd 22 cm. Stor konvex mittreflex omgiven av naturalistiska blommor omväxlande med runda bucklor i drivet och punsat arbete. Liten S-formad ljusarm med hjärtformig droppskål och rak uppklippt bladformig ljus- pipa. Upptill fyrkantig, överst bredare reflexplåt med konvex mittreflex omgiven av blomkrans samt upptill i ytterkanterna 2 stora bucklor. Reflexplåtens höjd l O cm. Barocktyp. Omnämns forsta gången 1713(?). - 6- 7. Tre- sidig, upptill avslutad med stor öppen krona (fig 122). Höjd 29 cm, bredd 20,5 cm. Konkav, oval mittreflex omgiven av pärlstav och på vardera sidan en kvinnlig figur i draperad dräkt och med stor blomsterkorg på huvudet samt vid fcitterna en stor fågel med nacktofs. s- formad ljusarm med bladknoppar, rund droppskål och rak ljuspipa. Troligen identiska med de ljusplåtar som nämns for forsta gången 1798 (inv). - 8. Ovalfyrkantig plåt , storlek 45,5 x 40 cm, med konvex mittreflex om- given av växtrankor med blommor och druvor i drivet och punsat arbete. Mittreflexen fårsedd med de punsade initialerna JWM och CFS. Bredoval reflexplåt, höjd 22 cm, upptill med liknande ornament som själva plåten samt ett kvinnahuvud infattat i mussla i mitten . S-for- mad ljusarm, rund droppskål med pärlstav, rak i kanten uppklippt ljuspipa. Liksom nr l skänkt 1776 av härads- skrivare Joachim Wiggman och hans hustru Charlotta Fierstedt, Gräsgärde.- 9-11. Högrektangulär form, stor- lek 23 x 20,5 cm, krönt av en halvrund, l O cm hög reflex- plåt. Tunn slät mässingsplåt med i kanterna utpunsad rundad 1/2 cm bred omfattning. s-formade ljusarmar med knoppformer, rund droppskål och rak ljuspipa. Om- nämnda forsta gången 1873.- (4, 5 och 7 stulna 1988.) Ett par väggljusarmar ( 12-13) fcir ett ljus med åttkantig svagt kupad, rikt ornerad ryggplåt , 22 cm bred. Uppåt- böjd arm med en nod och åttkantig droppskål samt rak ljuspipa (fig 123). Ljusarmen som har driven ornamentik skjuter ut från väggen 43 cm. Nämnda for forsta gången l 713 (vis prot). Fig 123. Väggljusa rm , omnämnd 17 13. Foto R Hintze 1983. Candie brocket, mentioned in 1713. 86 ARBY KYRKA Fig 124. Kandelaber av mässing, tillverkad 1927. Foto R Hintze 1983. Brass candelabrum, made 1927. Fig 125. Dopljusstake, gjord av balusterdocka från 1600-talets korskrank. Foto R Hintze 1983. Floor candela brum, made ji"Oin a baluster from the 17th century aiLar ra i/. Ljusstakar: l . Kandelaber av försilvrad mässing för 3 ljus. Spiralvridet skaft, nod och ljuspipa med droppskål. Höjd 49 cm. Fotens diameter 31 cm. Inskrift: J L C C 1778.54 Försilvrad 1881 (vis prot). - 2. Kandelaber av mässing för 7 ljus. Höjd 50 cm, bredd 60 cm, vikt ca 20 kg. Svarvat skaft. Genombrutna växtornament under runda droppskålar och urnformade ljuspipor (fig 124). Tillverkad och skänkt 1927 av fabrikör Axel Bolting i Gränna, fader till kantor Gustaf Boll i ng i Arby (kr prot). - 3-8. Mässingsljusstakar av något växlande former. Höjd 17-18 cm. Tvä märktaGusum 16 och 18. 1890-1920-tal. - 9-W. 2 mindre mässingsljusstakar. Höjd 14 cm, rak ljuspipa med smalt bräm, neråt avsmal- nande skaft. Foten platt , diameter 12 cm. - 11-12. 2 ljusstakar av försilvrad mässing tillverkade i stil med den trearmade kandelabern (nr l). Höjd 46 cm. Punsad blad- dekor på foten, som har diameter 26 cm. Tillverkade av J G Hentzell i Kalmar och överlämnade som gåva påsk-· dagen 1928 av friherre Gerhard Rappe på Christine! und. - 13-14. 2 försilvrade mässingsljusstakar. Höjd 29 cm. Fotens diameter 20 cm. Rak ljuspipa. Skaftet med nod. Fanns 1898. Omförsilvrade 1928 av Hentzell , Kalmar, på friherre Gerhard Rappes bekostnad (st prot). - 15-16. Ljusstakar i järnsmide avsedda som golvstakar vid be- gravning. Höjd 110 cm. Fyrdelad fot. Rakt skaft med nod, kors och hjärta. Droppskål med utdragna flikar avslutade med runda knoppar (fig 88). Gåva 1974 av kyrkoherde Hans Lennart Hartler med familj , Arby. - 17. Dopljusstake, tillverkad av balusterdocka från 1600- talets korskrank (fig 125). På 1600-talet omtalas: »item 8 st. Liussestakar af Trä, på åthskillige Maneer giorde om 4 eller 5 alnars längd. I golfwet fram uthi choret ähr 3 st. hohl , hwar uthi the hafwa satt mehrbemälte Liussestakar med brinnande liuss, när barn skulle döpass och bruder wij as» (Ransak- ningar 1667). 8 ljus och 3 hål i golvet måste betyda att stakarna varit flerarmade (jfr Stolt 1984). Textilier I slutet av 1500-talet (PB vis) hade kyrkan ett rikt textil- förråd: »Korkåpa l ste- Messehackel af flogeld (sammet) l ste - Jthem 2 gamle Messe Hackler- Antependium l ste - Altarkläde gammalt l ste - Messeserker onde och gode 7 ste- Röklin l ste - Handkläder gamla 2 ste- N)ith l ste - Örnnegååt gamla 3 ste - Altare Kläder på the altare som äre mitt i kyrkion 3 ste - jthem en måladt bonne krimom predicostolen brudepell l ste.» 1606 års inventarium förtjänar också att citeras: »Gamla Messehakler 4 st, en af brunt sameth, en af blått stoft, en hvijt med insänckt , en brokott och slijten- INREDNING OCH INVENTARIER 87 Fig 126. Antependium av röd sammet. Tillverkat vid Ersta 1908. Foto R Hintze 1983. Antependium ofred velvet, made in 1908. Gammule Charkåpa l st - Altarkläde 3 st, the 2 äre förslitne . Noch gammele altarkläde 6 st, 2 vid hvart altar uthe i kyrkian- Päll l st- Handkläde 4 st , 2 på altaret , itt på predikstolen, itt vid funthen - Messesärkiar 6 st , 2 nyja, en upslyten the andre äre temelige dogre-Röklin l st - Örnegåth 4 st, itt nytt och 3 gammule - Tapeet (bi ldvävnad) 2 st, itt på Brudastoolen och itt på altarepal- len.» Från I600-talet finns även följande uppgift: »Uthi Ahrby finnas twenne vexillier eller fanor med Kors, hwil- ka, som säijes, dhe gambia förfåder ut hi deras Korssweka och gångedagar med si ungande och bediande hafva burit ifrån den ena Kyrkian till den andra. Item hafwa de burit dem uthe på marken, omkring deras åkrar och Ängiar, sunget och åkallat gudh at han frucktena på Jordenne bewara, missvext och dyr tijdh afwända wille» (Ransak- ningar I 667). En av dessa processionsfanor fan ns kvar ännu I 763 , då Löfman skriver: »En gammal påwisk pro- cessions fahn a, som är målad på grovt lärft, står ännu i kyrkan.» Arkivalierna visar hur texti lierna undan för undan de- cimerades. Så försåldes I 6 1 O bl a »någer gammalt upslit- ne linne och altarkläder, som voro på the två altare som nedrefvos när predikstolen byggdes, itt lappatt och gam- malt röklim>, handkläden mm (st prot). 1660 nämns en »Gammal choorkapa, brukas till pell» (st prot). Men nytt tillkom också . 1684-85 utökades t ex inven- tariet med ett »blommeradt altarkläde av siden med guldspetsar utstofferat» (vis prot). 1702 skänkte »Edla och Wälb Fru Brita Gyllenspak55 på Resby ett skönt Altarkläde med kosteligt inarbetat guld samt med äckta guldgaloner nedomkring och en altarduk af Slissing, med hwita breda spetsar omkring» (räk). Vid biskopsvisitationen 1706 upptogs följande textili- er: »Altarkläde av brunt blommerat sidentyg med gull- blommor uti och en oäkta gullgalon omkring I st - Dito 88 ARBY KYRKA av vitt sidentyg med bruna blommor ut i och en oäkta silverspets omkring l st - Dito gamla försletna av gult och grått yllet tyg 2 st- Altarduk l st- Mässehakar, av vilka en allenast av röd sammet ä r b rukelig, vilken ä r så gammal och försleten, att det väl behövdes köpas en annan 3 st - Messeskjortor, av vilka en allenast kan brukas 5 st- Bragdha kläden (ha ndlin av konstvävnad) 6 st- Dito vita 2 st- Gammal päll av en försieten ko rkåpa , obrukelig l. st - Kalkkläde 3 st - Svart bä rakläde med gyllene frantzar kring l st.» 1708 köptes en ny mässhake av röd sammet med silvergaloner för 87 di r och 2/3 smt (räk) och l 715 skä nk- te Emerentia Weinberg ett ännu bevarat kalkkläde av siden (se neda n). 1732 hade tullinspekto r Da niel West- linger fö rärat kyrkan 12 1/2 alnar svart kläde att bekläda Fig 127. Mässhake av svart sammet med galoner och broderier i silver. Inköpt 1848. Foto R Hintze 1983. Chasuble of black velvet with silver embroidery, purchased in 1848. altaret , disken och predikstolen med i fastlagstiden (vis prot, jfr not Il ). I ett visitationsprotokoll från 1776 upp- ges följande: »De i 1750 års inventarier specificerade gamla kläder, nämligen det gamla altarklädet av brunt sidentyg med guldblommor, dito det af hvitt sidentyg med bruna blommor och en oäkta si lverspets omkring, de tvenne förs litna dito af grått och gult sidentyg, den gamla alta rduken, med knytning omkring, den gamla gula messehaken af halfsidentyg, 6 st gamla bragdeklä- der, hvilka alla, såsom i sakristian hängande till ingen nytta för kyrkan, blefvo nu utdömda att försäljas till den mestbjuda nde, och skall värdet användas till hjälp vid en ny messehakes a nskaffande» (Pleijel, 1945, s 23). Intressant är också 18 11 å rs inventa rieförteckning över Kyrkans Skrud och Klädespersedlar: l st Mässe-Hake av INREDNING OCH INVENTARIER 89 Fig 128. Kalkduk av siden med broderier i guld och silver, skänkt 1715. Foto R Hintze 1983. Chalice veil of silk with go/d and silver embroidery work. Donated in 1715. svart sammet med silvergaloner - l st gammalt Altar- Täcke av röd t sammet med silver-galoner - l st Altarduk, av Bomulls-lärft med spetsar omkring- l st Diske-Duk av dito med dito - l st Mässe-skjorta, brukbar - l st servette at lägga på Altaret under Vinkärlen- 2 st blå rosi- ga handdukar, som nyttjas vid Dop-aeten - l st Kalk- kläde av hvitt siden, med sydda blommor av guld , silver och silke - l st gammalt hvitt kalkkläde utsydt med å rtalet 1728 - l st Pulpet att sätta på Altaret för Böcker- na, överdragen med guldspetsar och upphöjt brodderi (brukas ej) - l st Prästkappa av kamelatt - l st nytt bårkläde med fransar- l st gammalt dito utan fransar. l kyrkan bevaras nu foljande textilier: Antependier: l. Röd sammet med applikationer och broderier i silke (fig 126). Vitt ringkors med IHS i kors- mitten. Baksida av vitt siden. Tillverkad av Ersta diako- nianstalts paramentavdelning 1908 (räk). - 2. Vit siden- damast med invävda mindre kors. Stort kors av guldga- lon. Batikbaksida. Tillverkad av Licium 1954. Skänkt av Kyrkliga ungdomskretsen. - 3. Violett bladmönstrad si- dendamast. Vitt kors med silvertrådar. Baksida av beige linne. Tillverkad av fru Dagmar Bolling och skänkt av enskild person 1956. - 3. Grön mönstrad linnedamast med guld och silkebroderier i form av Kristussymbol och bladrankor. Baksida av vitt linne. G åva av Arby lottaför- ening 1949. - 5. Svart ylle, kypert , bred silkesfrans. Ett svart kläde, att jämte vita servetter vid jordfåst- ningar läggas över altarringen. Skänkt av länsmaskinis- ten John F Carlsson, Linköping, troligen samtidigt som han till påskhögtiden 1926 lät bekosta mattor till kyrkans 90 ARBY KYRKA Fig 129. Kalkduk av svart sammet med silverbroderier, skänkt 1824. Foto B Sahlström, KLM 1983. Chalice veil of black velvet with silver embroidery. donaled in 1824. kor samt mitt- och sidogångar. I koret mattor av röd filt. I mitt- och sidogångar av jutetåg i samma fårg som kyr- kans bänkar. Altarringklädet användes sista gången 1966. Predikstolskläden, 2 st, lika antependier nr 3 och 5 ovan. Mässhakar: l . Av svart silkesammet med galoner och broderier av silver (fig 127). På ryggsidan applicerat kors av silvergalon, därunder broderade rankor av palmblad samt blommor. På framsidan triangel med Jahve inom strålkrans. Foder av svart bomullssatin. Inköpt 1848 från Jeanette Wiren i Stockholm får 160 Rdr Banco i stället får en gammal mässhake som samtidigt fårsåldes (räk). Renoverad 1923 på Ersta, varvid broderierna överflytta- des på ny sammet och den smala galonen ersattes med ny (ATA). Åter konserverad 1980 av Libraria tillsammans med svarta kalkklädet. - 2. Av vitt linne i kypertteknik. På ryggsidan grönt stort kors med invävda små svarta kors samt i korsmitten Guds allseende öga i broderiarbe- te. På framsidan broderi: ängel inom alfa och omega. Grönt sidenfoder. Inköpt 1946 av Södra Sveriges kyrkli- ga textil i Lund. Delvis gåva av fårsamlingens missions- sykrets och ungdomskretsen. - 3. Av linneryssväv med ylleinplock i ljusa nyanser av vitt, isblått, gult, violett och grått. Kragen i gula nyanser och guld. På ryggsidan kors. På framsidan himmelens port, omgiven av ljusstrålar. Komponerad och utförd av textilkonstnärinnan Anna Maria Hoke i Kalmar 1965 med tema »Vad ljus över griften». Bekostad av Kyrkans minnesfond. - 4. Av vio- lett ylle i tuskaft. Vertikalt växlande inslag i blått och rödviolett. På ryggsidan stort kors med invävda biadran- kor i brungult. På framsidan IHS under litet kors i brungult. Foder av brungult grövre ylle i tuskaft. Inköpt av textilkonstnärinnan Vivianne Hellman, Söderfors. Bekostad av Kyrkans minnesfond samt anslag från Skäll- by, Olsby och Ålebo syföreningar. Kalkdukar: l. Dubbelsidig, med framsida av nu ljust grönblå, ursprungligen röd eller rosa, sidentaft och baksi- Fig 130. Bokdyna av svart sammet med guldt råds- och pärlbroderier, skänkt 1822. Foto R Hinze 1983. Book cushion of black velvet with gold- thread and pearl embroidery work. donat- ed in 1822. INREDNING OCH INVENTARIER 91 Fig 131. Brevväska (bursa?). Gulvitt siden med applikationer. Tidigt 1700-tal. Foto R Hintze 1983. Le/ler bag (burse?), /ig/11 yellow silk with applique work. Ear/y 18th cenlUry. da av ljusblå sidentaft med liksidigt broderi tecknande på dukens mitt IHS inom blom- och bladkrans, över dukens yta strödda blomkvistar samt blomsterornament (fig 128). Under mittmotivet ses årtalet 1714 samt initialerna EC WB. Broderierna är utförda med guld- och si lvertråd samt grönt sil ke i plattsöm och stjälkstygn. Runt dukens ytterkant knypplad guldspets. Mått: höjd 53 cm, bredd 51 cm. Duken är broderad och skänkt till kyrkan l 715 av inspektor Weinbergs (se not l O l) dotter Emerent ia (st prot). Den uppges vara av sidentyg »på ena sidan blått och på den andra rött». Duken blev 1987 konserverad hos raä:s textilsektion . - 2. Av svart sammet med sil ver- fransar Kors och blomsterbroderier av si lvertråd. Stor- lek 40X40 cm (fig 129). Gåva 1824 av »Hr Generalmajo- ren och Riddaren Björnstjernas (se not 14) välborna dot- ter Emilia på hennes första nattvardsdag den 12 decem- ber ett kalkkläde, utsytt av hennes egen hand» (st prot). Renoverad 1980 av Libraria tillsammans med svarta 92 ARBY KYRKA mässhaken. - 3. Av vit sammet med röda galoner och guldspetsar applicerade som kors i mitten och runt kan- ten. Baksida av vitt siden. Mått 42 x 42 cm. Tillverkad och skänkt av enskild person 1955. Altardukar: 7 st, varav en »knuten och skänkt av 1879 års nattvardsungdom» (vis prot 188 1) och 2 helt nya med virkad kantspets tillverkade och skänkta av Ebba Petters- son i Skällby 1974. Albor: 3 st, av dessa en nyanskaffad 1975, bekostad av medel ur Kyrkans minnesfond och genom anslag från Arby-Gräsgärde och Skällby-Olsbo kyrkliga syföreningar. Stolor: l Vit med grönt kors. - 2. Grön med vitt kors. - 3. Violett med vitt kors. - 4. Röd med gult kors. Stolorna 2- 4 vävda av Ingrid Danielsson, Gamla Hjelm- seryd , 1960. Bokdyna av svart sammet med guldtråds- och pärlbro- derier. I mitten Guds allseende öga och bok, kors, lagens tavlor samt kärve och blommor däromkring (fig 130). Nedtill är broderat i guldtråd: »Christine Marie Wahl- bom 1822.» Mått 48 X 32 X 5 cm. I sockenprotokollet 1822 uppges: »Uti dec. månad behagade majoren och riddaren Wahlboms dotter Demoiselle Christina Maria Wahlbom (se not 14) å Christinelund ädelmod igt skänka en vacker bokpulpet med av henne högst prydligen ut- sydd svart sammetsdyna, till minne av hennes första nattvardsgång.» Bokstödskläde av svart yllekypert med broderade blomstermotiv i rött och vitt samt omgiven av kordong. Mått 46,5 X 3 1 cm. Sent 1800-tal eller sekelskifte? Nämnd i protokoll för första gången 1923. Brevväska (bursaliknande) av gulvitt siden med poly- kroma applikationer bl a blommor och hjort (fig 131 ). Foder av kattun med rött-svart mönster. Mått 48 x 29 cm. Skänkt av godsägare A Wulffs sterbhus 1959. Från början a v l 700-talet? Vävnad vid dopfunten, storlek 1, 10X90 cm. G rov tu- skaft med inplockat mönster, gul och grönrandig ram, grönschatterad botten. Tema: »Barnavännen.» Vitklädd Kristus omgiven av barn. Vävd av textilkonstnärinnan Vivianne Hellman i Söderfors 1976. Inköpt med medel ur Kyrkans minnesfond . I kyrkan finns också en prästkappa av gammal typ, troligen den som 1881 nämns som ny. Den på försam- lingens bekostnad 1781 anskaffade kyrkväktarrocken, brun med röd krage och uppslag (st prot), är däremot ej bevarad . Kollekthåvar:56 l Oblekt linnelärft med heltäckande broderi med framställning av fyra kvinnofigurer i flerfär- gat si lke på siden mot en bakgrund i si lverläggsöm (fig 132). Kvinnofigurerna, som visar Tron och Hoppet samt Kärleken i två varianter, är klädda i tidsenliga dräkter med fladdrande schalar och plymer på huvudet. De är utförda i nu bleknat silke i rött , rosa, blått , vitt, gulgrönt och brunt samt något metalltråd i schattersöm med stjälksöm och knutar på nu huvudsakligen smutsvitt si- den. Figurerna står på mark som skiftar i blått och gul- Fig 132. Kollekthåv med figurbroderier, märkt 170 1 Foto R Hintze 1983. Calleelion-bag wirh embroidered jigures, ciared 1701. Fig 133. Kollekthåv med blomsterbroderi- er i silvertråd, mä rkt 1728. Foto R Hintze 1983. Collection-bag with silver-thread embroi- dery work, dated 1728. grönt. Bakgrund i silverläggsöm. På ett par ställen har applicerats mindre bitar av mönstrat silverband. I håvens botten en rundel i vilken ses en stjärna broderad i gulvitt silke mot bakgrund i si lverläggsöm. I stjärnans mitt är fåstad en tofs av silver och mörkblått silke, l ,8 cm. Runt öppningen mönstrad silvergalon, bredd 3 cm. Innerpåse av gulvitt sämskskinn. - Håven är sammansatt av två stycken lärft med broderi med en söm mitt bak vid holken och en söm mitt fram. Holk med inskriptionen »JT CHE 170 l» samt ringklocka med bladornering i silver. Svarvad stång av trä med diagonal ränder målade i grönt och guld samt handtag i rött och beslag av ben med rester av förgyllning. Färgen nu till stor del avskavd . Mått: höjd 16 cm, diameter 14 cm. Stångens längd Il O cm, inklusive holk 12,5 cm. - I räkenskaperna 1702 uppges: »Hafver Proviantmesterskan ifrån Gärda Edla och dygderika Fru Christina Ehrenström gifvit i Testa- mente efter sin saligman Hr Johan Törnebohm57 en väl broderad Kyrkiopung med Käpp, Silfverbeslag och Silfverklocka.» - 2. Av nu ceriserosa atlassiden med de- kor av blombroderier i silver i låg relief samt prydd med guldspets och guldtofs (fig 133). Holk med inskriptionen »Bengt Weinberg: Anna: M: AltenAK 1728» (se not 10) samt ringklocka i silver. Stång av trä. - Håven är sammansatt av fem kilar atlassiden, var och en med likadant avpassat broderi av blommor, blad och vin- druvsklasar utförda i silvertråd och silversnodd samt lan , paljetter och kanti ljer i läggsöm sydda över grova trådar oblekt lingarn. Över skarvarna silversnodd. Runt öpp- ningen ett blommönstrat guldband, bredd 2 cm, vid vi i- INREDNING OCH INVENTARIER 93 ket är fåstat en knypplad guldspets, bredd 2,5 cm. Under guldbandet en remsa av blå linnelärft. I håvens botten en guldtofs i snörmakeri, l , 7 cm lång. Innerpåse av brunt läder. Holk och ringklocka av silver samt svarvad stång av trä målad med diagonalränder i brunt och grönt. Färgen nu till stor del avskavd. Mått: höjd 15 cm, diame- ter 16 cm, stångens längd 107 cm, inklusive holk 13 cm. Kollekthåven nämns får få rsta gången i vis prat 1739. - Håvarna 1-2 konserverades 1982 hos raä:s text ilsektion. Kostnaden bestreds av Kyrkans minnesfond. - 3-4. 2 nya håvar av grönblått ylle med broderier i gulrött. Inner- påse av sämskskinn. Stångens längd 127 cm, skafthylsa av silver Håvens diameter 15 cm. Komponerade av tex- t ilkonstnärinnan Brita Carlström, Kalmar. Tyget vävt av Stina Olofsson, Gräsgärde. Förfårdigade av Kalmar hemslöjd 1976 (prat). Skänkta av familjerna Rickard Elofsson, Gräsgärde, och Birger Olsson, Kull torp. Gravminnen Vid utgrävningen fri lades l O medeltida gravar i långhu- set och 3 fragmentariska gravar i tornet samt 4 gravkam- mare. Den äldsta daterade graven ligger i långhusets nordöstra del och är beskriven ovan i samband med utgrävningsredogörelsen . Den kan dateras till 1200-talets senare hälft . Seden att begrava inne i kyrkan går således tillbaka till kyrkans äldsta tid. År 1775 blev begravningar inne i kyrkan förbjudna. I ett sockenstämmoprotokoll av den 28 maj detta år lämnas följande uppgift härom: »l kyrkan skall finnas åtski lliga gravar, som ingen vet vi lka de tillhöra. Beslöts nu, att inga lik hädanefter få begravas 94 ARBY KYRKA Fig 134. Gravsten i koret över Johan Tör- neboum och Christina Ehrenström 1697. Foto R Hintze 1983. Gravestone, in the chancel. dated 1697. i kyrkan eller sakristian till smittsamma sjukdomars hämmande och beslöts att gravställena i kyrkan skulle igenfyllas med mull.» Endast en gravsten, som legat i kyrkans golv, äterstår (fig 134). Stenen är av röd kalksten, mätt 146X212 cm, med fårsänkt ornamentik. Ram med figurprydda rundlar i hörnen: överst änglar, nederst t v ett timglas och t h dödskalle och benknota. I mitten av stenen ett spegelmo- nogram omgivet av en cirkelrund ram med texten: »Jo- han Törneboum Christina Ehrenström. An 1697» (se not 57). Gravstenen, som troligtvis frän början och åtminsto- ne sedan 1747, dä Frigelius ritade av den, legat över graven i koret framfår altaret, blev vid 1970-talets restau- rering flyttad till nordsidan av triumfbågen, där den får- sänktes i det nya golvet. Övriga inventarier Vid slutet av 1500-talet ägde kyrkan: »gamla Kistor 3 ste -Ark gammal l ste» (PB vis). 1662 omtalas »Kyrkokis- tan>> (räk) och 1670 nämns äter »Arcken», troligen avses härmed stora kyrkokistan, »som nu står i sakristian» (räk). 1722 tillverkades en ny kyrkakista i stället får den som fårstörts vid inbrott samma är samt betalades 1723 (räk). Den gamla kistan behölls emellertid och blev la- gad. De båda kistorna nämns vid inventering 1750, var- vid den nya uppges vara av ek, överallt järnbeslagen utantill och med »3"c innan och l utanläs». Även den äldre kistan var fårsedd med läs. Samtidigt nämns en liten kista får kyrkvärdarna. 1840 beslöts att kyrkans stora kista skulle invändigt besläs med stora järnplåtar i botten samt fåstas vid sakristians golv med stora järnspi- kar (st prot). Trots dessa fårsiktighetsåtgärder blev nat- ten mellan den 18 och 19 december 1848 en silverkalk med paten stulen ur kistan (Pleijel, 1945, s 24). Kyrkakistan frän 1720-talet bevaras ännu (nu i bårhu- set). Den är identisk med den 1750 beskrivna men nume- ra grämälad. Storlek 150 X 70 X 65 cm (fig 135). En liten kista får kyrkvärdarna, ett litet gammalt skrin, ett fyrkantigt bord och två trästolar uppges också i 1750 års inventarium stä i sakristian. Bordet var tillverkat 1712 (räk) och fick 1821 två lådor under skivan (räk). Det flyttades 1972 till kyrkans bod. En stol av barocktyp, som nu står i bårhuset, kan vara densamma som nämns i både 1736 och 1750 års inventarium. Den har slät rygg- bricka och är nu brunmälad. Om sakristians inredning fä r vi vidare veta att »l 785 ä tog sig Daniel Håkansson att fårfärdiga ett skåp till kyrkvärdarnas behov» (st prot). 1818 betalades får ett skåp till klockaren (räk) och 1843 tillverkades 6 nya stolar till sakristian av Nils Frisk på Skällbylund (räk). I inventariet 1606 omnämns en brudstol. En pall får »kyrkogängshustrur» blev tillverkad 1821 (räk). Ej beva- rade. Vaser: 1-2. Av silver, bägarformiga. Höjd 22 cm. Myn- 'ningsdiameter 15 cm. Under mynningen bladdekor. Text på den ena: »Kärleken förgår aldrig» och på den andra: »Gud är kärleken.» Pärlstav och bladdekor på foten. Tillverkade 1927 och 1928 av Guldsmedsaktiebolaget i Stockholm. Skänkta 1960 till minne av framlidne bank- direktör Harald Wulff och hans efterlevande maka Edith W i Kalmar (inv).- 3. Av silver med rund övre del och åttkantig nederdel. Höjd 30 cm. Mynningsdiameter 12 cm. Tillverkad av juvelerare J Svensson i Kalmar 1912. Skänkt till kyrkan 1985 av vägmästaren Herman Ljung- gren, Färjestaden, son till kyrkoherde Viktor Ljunggren i Arby, vilken erhållit vasen på sin 60-årsdag 15/8 1913 av församlingsmedlemmar i Hagby (inv). - 4-5. Av tenn. Höjd 28 cm. Med svagt bukig sida. Mellan fot och kärl- kropp genombruten dekor i form av tre lejon. Inskrift på vasens sida: »från kyrkans ungdomskretS.)) Gåva 9/10 1931 (prot).- 6. Av tenn. Gåva 1958 av kommunalordfö- rande Evald Johansson och hans maka Anna Lorentsson att användas i bårhuset. Enligt muntlig uppgift köpt hos juvelerare Gunnar Svensson i Kalmar. Tillverkad av Daalderup Tiel, Holland (inv). - 7-8. Av fajans med mörkbrun glasyr. Höjd 16 cm, diameter 15 cm. Stämpel: Gävle. Skänkta 1974 av Arby och Gräsgärde kyrkliga sy- föreningar (prot).- 9-10. Av glas. Höjd 17 cm. Skänkta av Arby-Gräsgärdes kyrkliga arbetskrets 1974 (inv). I äldre inventarieförteckningar påträffas inga uppgifter om jordfästningsspadar och mullstälL Vid mullkastning- en använde prästen vanlig spade. Anförvanter och bybor gjorde därpå sin sista tjänst gentemot den bortgångne genom att igenfylla graven på kyrkogården (Wentz, 1980, s 153). Först 1725 eller 1726 anskaffade församlingen i INREDNING OCH INVENTARIER 95 Arby en särskild spade för prästen: ))en liten spade, att brukas allena av prästen vid jordfåstningam (räk). En spade, märkt 1732, jämte sandurna av trä finns bevarade och var i bruk fram till 1959, då ett mullställ av smide inköptes från Libraria (räk). - Likdukar anskaffades 1885 efter beslut av Skällby bystämma och på dess bykas- sas bekostnad, närmast för bruk inom byn. Mot en mind- re ersättning skulle de även stå till utlåning utom byns område. 1887 beslöt samma bystämma om inköp av en likvagn. Den skulle likaså utan kostnad stå till bybornas förfogande och mot en mindre ersättning även för bruk utom både by och församling. 1894 inlöstes den av för- samlingen för 275 kr. Sista året för dess begagnande var 1952. Katafalk anskaffades 1959.- Prestav av trä (H 222 cm) med florbehängt silverkors anskaffades genom Kyr- kans minnesfond år 1961. Series pastorum i form av en svart tavla med förgylld ram och förgyllda bokstäver med förteckning över kyrko- herdar i Arby pastorat från år 1566 till nu. Endast själva tavlan (120 x 238 cm) hänger nu i kyrkan, på norra korväggen. Ramverket förvaras alltsedan restaureringen i början av 1970-talet i kyrkans bod, dvs gamla kyrkstal- let. Överstycket har rundad fronton och fris med tand- snitt. Frontonens botten är målad i grågrönt och pryds av en målad, allegorisk framställning av Tron visande en kvinna med dok och med kors i höger hand, sittande vid en urna och omgiven av cypresser. Vid frontonens sidor finns skulpterade gulmålade urnor. På ömse sidor om tavlan ses framställningar av Minnet och Tiden. Under- stycket eller postamentet är 2,20 m brett och har på målad grågrön marmorering inskriften: ))Låt Tiden fräta Fig 135. Kyrkkista från 1720-talet. Foto R Hintze 1983. Church ch est from the 1720 s. 96 ARBY KYRKA allt, låt Döden Lifvet skörda. Låt Honom ta sit rof, men Minnet skal han vörda, som Dygden lämnar kvar.» - Tavlan lät prosten Roosval på egen bekostnad förfärdiga hos målaren A Friske i Kalmar. Den uppsattes påskafton 1803 och invigdes på påskdagen av prosten Eric Casper Roosval med ett tal som finns tryckt i Kalmar stiftstid- ning nr 5 år 1803 (Löfgren I, s 259).- Se tig 84 och 105. U n der l 700-talets början hade kyrkan tre s k Heden- grantavlor:58 »Jubelfesten, Sahl Konung Carl XI' cs begraf- ning och Narviska Victorien» (räk 1706). Ej bevarade. En tavla med förgylld ram krönt med krona och innehål- lande G u sta v III :s tal i riksdagen 1771 forvaras i kyrkans bod. Alnlikare och måttlikare av järn. Stämpel: tre kronor och HR samt 1737 »lefvererade av Cronans Befallnings- man Hans Botin, 1737 till forsamlingens rättelse i dess alnar och måhl» (st prot). Böcker Den äldsta uppgiften från 1597-98 nämner l Official, l gammal psalterium, l Nya testamentet på svenska samt Il st »Pernme böcker» (PB vis). 1606 uppräknas l Svensk Biblia, l Nyia Testamentit, 2 handböcker, l Kyr- kiones Räkenskapsbok, l Official (sönderrifvitt) och »Psalteria Davids med Munkeskrift- 3 st, föruthan gam- la Munkeböcker, som föga ähre nyttige» (inv). De senare har uppmärksammats av Löfgren (1 , s 255), som skriver: »Collega Schola Mag Abr Ahlquist äger ett manuskript med följande Titel: Historiske Anmerkning- ar öfver några Ålderdomslemningar uti Arby och Hagby socknar, skrefne d 15 Maji år 1763 af Anders Löfman. l slutet af detta Manuskript nämner auctor några gamla böcker skrifna med munkeskrift på pergament, som inne- hållit Påfviska beslut och några helgons legender och legat forvarade i dess kyrkors sakristior, samt funnits i behåll år 1740, då han sett dem som gymnasist, men voro forkomna 1755.» l kyrkans räkenskaper mellan 1750-57 anges i samband med inköp av Luthers Kyrkapostilla att: »2ne gamla med Munkestil skrifna böcker äro nu skänkta till Biblioteket i Kalmar emedan de här i kyrkan utan bruk och nyttjande ligga och formultna.» Vid biskopsvisitation 21 juni 1695 omtalas, att konung Karl till Arby kyrka givit: »En kyrkoordning, en Hand- bok och en Confessia aug. allt i forgyllt band.» År 1776 lät församlingen auktionera bort såväl den gamla kyrkobibeln av år 1541 som en Gustav Adolfs- bibel, tryckt 1618 (st prot) och inköpt året därefter för 8 daler (räk). På predikstolen ligger nu Gustav Vasas bibel i faksi- milupplaga (Malmö 1935-57). Skänkt 1945 av friherrin- nan Anna Rappe, Christinelund. Av de böcker som kyrkoarkivet nu innehåller kan sär- skilt nämnas: 59 - (l) Karl Xll:s bibel. Tryckt 1703. - (2) Johannes Gezelius' bibelverk i 3 band (nämnd i inv 1750). - (6) Peringskiölds Bibliska släktregister, inköpt 1714 (räk). - (7-8) Josephus Flavius Judiska historia inköpt 1713 »efter befallning av Högwälb Herr Greve Gyllenstierna, kostade 3 dir l O 2/3 öre. Kostnaden dela- des lika mellan Arby och Hagby» (räk). - (29) Provöver- sättning av den heliga skrift 1774. - (39 + 43) Provöver- sättningar av Nya Testamentet 1816 och 1850. - (44) Evald Ziervogels synkronistiska tabeller.- (67) Kungliga förordningar, kungörelser och protokoll från början av 1600-talet till början av 1900-talet. (Det officiella trycket sändes som pliktleveranser till kyrkoherdarna ute i lan- det etc ... ) - (80) Handbok för läkarvetenskap 1797. - (91) Hus och Land-Apotek 174 7. - (83) Skrifter om Bi- skötsel 1768. - (90-94) Gödsellära, och allmän häl- sovård. - De sistnämnda böckerna är goda exempel på praktiska handböcker i ett kyrkabibliotek under 1700- talet. Ståndur Ståndur, H 2,65 m, målat i grågrönt, med blågrön bas- platta. Förgyllda lister och förgyllt genombrutet krön med blomornament. Tillverkat av Jan Londen, Karlskro- na. Skänkt av »socknens drängam 1778 (st p rot) . Ä ven omtalat i sockenstämmoprotokoll 4/5 1783, då det upp- gavs stå på norra långhusväggen och på det målade fodra- let ha foljande text: »Hvar knäpp jag låter höra är en förlorad tid, som aldrig kommer åter.» Senast blev uret ommålat under restaureringen 1970-72. Det står nu i korets norra del (se t ex fig 82). Klockor Vid 1500-talets slut hade kyrkan foljande klockor (PB vis): »Klockor i Stapeln l ste -j Tornedt 2 ste - prim- klocka l ste.» Samma klockor omnämns 1606 jämte »2 små lösa klockor i kyrkiones kista, enthera ofårdigh» (inv). Under 1600-talet utlånades flera gånger en klocka till Storkyrkan i Kalmar. Så skedde t ex 1611-24 efter Kalmarkriget , 164 7 efter en brand och 1660- 62 under den efterföljande kyrkans (domkyrkans) byggnadstid i den nya staden (Olsson, M, 1974, s 223 ff). Ny klock- sträng inköptes ofta tex 161S, 1618, 1636, 1663, 1667, 1673, 1682 och 171 O och ny kläpp 1630 och 1635 (räk). 1643 fick troligen alla tre klockorna sin plats i stapeln i samband med att stapeln renoverades. Då omgöts också någon eller några av klockorna. Gjutaren fick 5 m 2 öre i betalning (räk). 1666 uppges »Klockor - 3 st i Stapeln, Primklåeka - l st, vid bookstolen lijten kläcka, l st vid pungen förärad av pastor till kyrkan» (vis prot). 1750 INREDNING OCH INVENTARIER 97 Fig 136. Medeltida minuskelinskrift på storklockan enligt A Löfman 1763, KB. Mediaeval miniscu/e inscription on the great bel/. upprepas samma antal klockor, då med f6rtydligandet: »En större och 2"c smärre klockor i stapulen» (inv). Löfman beskriver 1763 den stora klockan: »På största Klåekans östra sida synes en liten cour, eller en catheder, uti hwilken sitter en bild som är något oredig. Den torde vara antingen Jungfru Maria med Barnet på armen eller S:t Sigfrid med sit trehövdade Ämbar eller Olof Skötko- nung. På norra sidan om samma cour står ett sådant tecken . . . och på den södre . .. Öfverst på klåekan läses fölljande rundt omkring i en rad stående skrift (fig 136). - Jag har nog undrat och grundat på vad dessa sigla månde betyda. De torde kanske kunna uppläsas i en sådan mening: Anno Domini MC III. Dive Olave et Maria et Christe, ora pro nobis.» Han fortsätter med en spekulation om att klockan skulle vara en av de äldsta i Götariket. Denna tolkning traderas vid 1800-talets bör- jan av Löfgren (1 , s 257), dock inte ordagrant. Löfgren nämner inte S Sigfrid, utan endast OlofSkötkonung. Han tillfogar, att klockan har en »skön skarp klang med en hel ton på ena och en hal f ton på andra bordet». Klockan hänger i den höga öppna stapeln. Plattforms- golvet är bräckligt. Det har därför inte varit möjligt att studera inskriften. Åmark besökte 1943 Arby, men kun- de inte heller närmare studera klockan av nämnda anled- ning. Han återger i princip den av Löfman först gjorda tolkningen men har ändrat årtalet: »anno domini MCDIII dive (?) Olave et Maria et Christe ora pro no- bis.» På svenska: Herrens år 1403 (göts jag). Helge (?) Olof, Maria och Kristus bed för oss! (Åmark 1960, s 126). Kopierad från Löfman och rättvänd har inskriften det utseende som ses i fig 136. Texten är gotisk frakturstil och måste dateras till senmedeltid. Klockans form tyder också på senmedeltid. En alternativ tolkning av inskrif- ten skulle kunna vara: »Anno: d(omini): MCIII (1403?) dat me joaem> dvs: »År 1403 gav mig Johan.»60 Inskriften skulle alltså ange namnet på den som skänkte klockan till kyrkan. De båda mindre klockorna kan också vara medeltida. Mellanklockan uppges runt halsen ha ett ornament och mitt på kroppen ett krucifix (Åmark, 1960, s 126). Den på 1500-talet omtalade primklockan bör likaså ha varit medeltida. Primklockan försåldes fOrst 1852 (inv). Klockornas mått uppges vara: storklockan h 95 cm, diam 118 cm; mellanklockan h 55 cm, diam 67 cm; lillklockan h 55 cm, diam 62 cm (L M Holmbäck, Regis- ter över Sveriges kyrkklockor t o m år 1950, handskrift , Sv K). 1957 anordnades elektrisk ringning av klockorna i sta- peln. Då fOrsågs också de tre klockorna med nya kläppar. 7-889091 Arby Noter l . Ett medeltida skattfynd har påträffats på Gräsgärde nr 4. Det innehöll silversmycken och ett hundratal silvermynt >>från sverkerska och erikska kungarnas tid)) (SHM 3596). - Se Hagberg, Haglund och Winberg. 1979, s 376. 2. Petrus Frigelius, f 1708 i Åby, d 179 1 i Madesjö, lektor i matematik i Kalmar 1742-1755, prästvigd 1747, kyrkoherde i Madesjö, Småland från 1755, kontraktsprost i Södra Möre 1764. Hans anteckningar och ritningar om kyrkorna och deras minnesmärken, de Frigelianska samlingarna, förvaras i Kalmar läroverks bibliotek (KLB). Utdrag finns i ATA.- Se Herdam 3: 260 ff och Sv K Öl 1: l , s 28. 3. Nils !sak Löfgren. f l 797 i Högsby, d 1881 i Högsby, präst och fornforskare. 1822- 25 verksam som präst på Öland, därefter i Ryssby, Högsby och Kråksmåla, Småland. 1858 prost i Högsby och Lå ngemåla. 1844 korresponderande leda- mot av Vitterhetsakademien. Huvudparten av Löfgrens sam- lingar förvaras i ATA, bl a Kalmar och dess stift på fasta landet (5 vol). - Se Herdam 2:347 och Sv K Öl 1: l , s 35 ff. 4. Konservator Elin Törnquist , raä, har granskat korset och bestämt det från teknisk synpunkt. 5. Anders Löjinan. f l 726 i Arby, d 1799 i Fliseryd. Kyrkoherde i Fliseryd 1781. Efterlämnade åtskilliga handskrifter, bl a historiska anteckningar. till Kalmar läroverksbibliotek (KLB).- Se Herdam 1:2, s 376. 6. l pastor Torsten Sahlströms rapport till riksantikvarieämbe- tet den 19 december 1956 (ATA) uppges att dörren hade: ))5 ornerade järnband, varav 2 gångjärn samt en mängd stor- huvade järnnitar utströdda i horisontella och vertikala rader över hela ytan. Träet på framsidan utgjordes av bräder i vinkel (90 gr) med spetsen upp, fasthållna vid plankunderla- get i dörren medelst järnnaglarna. Ett stycke av dörren kunde upptagas helt för att bevaras. Något spå r av lås kunde inte iakttagas. Ett sannolikt fyrkantigt järnbeslag, som kanske varit centrum för en dragring eller portklapp fanns vid mit- ten av dörrens högra, fria yttersida. - Dörren synes ha place- rats direkt på naturlig mark för att utgöra golv i socken maga- sinet. Märkligt var, a tt dörren synes ha haft liksom en inram- ning av nedlagda stenar.>> Smidet till varatogs. 7. & Muntligt meddelande av avdelningsd irektör Helmer Gustav- son, Run verket , raä. 8. För elledningsgrävningarna svarade byggnadsarbetarna Her- bert Pettersson, Skällby och Berndt Fransen, Skällbymåla, som på ett föredömligt sätt omedelbart kontaktade kyrkoher- de Svennebring vid båda stenfynden. 9. Jägmästare S ven Ljungberg, Norra Gå ra, f 1660, d 1716. Återkom årligen med gåvor till kyrkan . Vid hans bortgång överlämnades också en testamentsgåva till kyrkan (räk). 10. Am iralitetslöjtnanten Jakob Johansson Milller fick 1687 av landshövding Hans Clerc på förordnande Södra Möre 3:e båtsmanskompani och bosatte sig på Applerum. Han dog 1703. Han var första gången gift med Magdalena Hillman (Hielman), genom vi lken han sannolikt fick Applerum. Hans andra hustru Anna Magdalena Altenack. löste som änka hemmanet som skatte. 1706 ingick hon äktenskap med bruksarrendatorn på Värnanäs, Bengt Weinberg, som flytta- de till Applerum. Båda kom att göra betydande insatser till kyrkans och fårsamlingsl ivets from ma. Bengt Weinberg, f 1666, d 1726. Anna Magdalena Altenack. f 1673, d 173 1. - Se Domb och Håkansson, G. 1944, s 244. Il. Carl Westlingers broder l esper Daniel Westlinger omtalas vid sin död 1763 som förre frälseinspektor och innehavare av Skällby Södragård (Domb). 12. Bergsfogden Peter Witlbom, f 1768, d 1829. Innehade och bodde på Gräsgärde nr 4, Arby församling. Dessutom ägde han i Hagby församl ing 5/8 av Hagbyto rp och 1/3 av Slät. Detta gårdsinnehav gav honom rätt att på sockenstämmor göra sin röst hörd i båda församlingarna, vilken rätt han i viktiga ärenden också brukade. 13. Peter Willbom var g m Anna Margareta Lind bäck, f 1767, d 1830, dotter till mannens fåreträdare Chartresigillatre-om- budsmannen och Cronolänsmannen Johan Lindbäck, Gräs- gärde, f 1723, d l 793, g m Brita Lundeberg, d l 773. Brodern Johan Christopher Lindbäck , f l 759, d 1828 i Ljungby. Prästvigd i Kalmar 1785. Hovpredikant hos Hertig Adolf Fredrik 1787, brukspredikant vid doktorinnan Emerentia Bäckerströms bruk och bergverk i Mörtfors och Solslad i Tjust 1802 . Honarieprost 1815. - Se Herdam l , s 269. - l in v 1830 uppges: >>Prosten Lindbäcks arvingam , dvs medlem- mar av familjerna Wiubom och Lindbäck har byggt gravko- ret. Den uppgiften torde bäst åte rge tillkomsthistorien. Ätt- linga r till familjen Wittbom kom länge a tt finnas kvar i socknen. Därför kom främst deras namn att knytas till min- nesmärket. 14. Ätten Rappe på Christ inelund i Arby kom vid början av l 700-talet att bli bosatt och bofast i socknen. Den introduce- rades av släkten Wahlbom. - Brukspatronen Johan Wahl- bom från Närke köpte och innehade Applerum nr l i Arby i början av l 700-ta let. Hans son, Johan Gustaf W ah/bom. f 1724, d 1807 i Kalmar, linnelärjunge, a rchiater (provinsiallä- kare), fick sin uppfostran i det Applerum närliggande G åra. Efter inköp av detta Gå ra nr l och det intilliggande G åra nr 2 samt Byagärde omformade han dessa till herresätet Christi- ne/und, namngivet efter hans maka, Elisabeth Christina Be- ronia. f 1726 i Uppsala , dotter t ill biskopen i Kalmar, seder- mera ärkebiskopen Magnus Beronius (S o h, 197 1 s 269). Tillköp av gårdar har sedan skett , bi a 1/2 mtl Wentorp, l gård i Mellto rp och ett par gårdar i Mortorp. Elisabeth Chris- tina och hennes syskon blev adlade på grund av faderns fårtjänster med namnet Biörnstierna. Hennes son general- majoren Magnus Johan blev år 1769 adopterad av moderns ätt. Han ärvde efte r faderns död Christ inelund och blev stamfader för den adopterade eller Wahlbomska grenen av Biörnstiernska ätten, vilken dog ut på svä rdsidan 1898 (Soh, 197 1 s 269). En dotte r, Lisel/e Emilia Augusta, f 1809, d 1900, ärvde vid faderns död 1837 Christi nelund , g m lands- hövdingen friherre Axel Ludvig Rappe. f 1800, d 187 5. Efter friherrinnan Lisettes död övertog maka rnas yngste son, över- sten Ludvig Bernhard Rappe. f 1874. d 1906. Christinelund, g m Anna Rappe f Tersmeden, f 1863, d 1951. Hon skänkte kyrkan många värdefulla gåvor. Deras son, agronornie dok- tor Gerhard Alexis Rappe f 1894, d 1974, innehade gården åren 1952 till 1969 tillsammans med två av sina barn. Däref- ter blev sonen, lantmätaren Axel Johan Casimir. ensam äga- re till Christinelund. 15. l in v 1830 uppges gravkoret vara byggt 1820, vilken uppgift tydligen inte är exakt. 16. Enligt församlingens räkenskapsbok gav Olof i Glömminge den 5:e söndagen i Fastan 1691 testamentspenningar efter sin hustru. Namnet på henne står tyvärr inte utsatt. 17. Som inskriptionen röjer, var ))Per i Hölkebo)) på sin tid en av Arby sockens mångbetrodda män. Han satt bl a i härads- nämnden under 1680- och 90-talen och gav åtskilliga gåvor till Arby kyrka. Hustrun Gertrud Olofsdotter, f 1629, d 1712. - Se Petersson, F, 1981 s 138. 18. & De återgivna inskriptionsfragmenten - PIS IMD ger inte underlag för någon säker tolkning. Man kan förmoda, att gravstenen haft mått och utseende, som påkallat uppmärk- samhet eller att den avsett person eller personer, som på något sätt fått ett särskilt fåste i församlingsbornas minne. 19. Se not 13. 20. För denna upplysning tackas byggmästare Lennart Johans- son, Arby, liksom också för alla givande byggnadstekniska diskussioner under restaureringen 1971-72. 21. Som ett förebildligt exempel på myntregistrering i samband med utgrävning kan nämnas Mats Petersons (Malmer) undersökning av S:t Jörgen i Åhus, publicerad i Meddelan- den från Lunds Universitets Historiska Museum 1948. 22. Myntbestämningar har utfcirts av antikvarierna Tarnås Sar- kåny och Monica Golabiewski , Myntkabinettet, Stockholm. 23. Detta tolkningsförslag har framförts av nu framlidne fil dr !war Anderson. 24. C 14 bestämningen har utfcirts av Lars Engstrand, Laboratori- et fcir radioaktiv datering, Stockholm. 25. En preliminär redovisning av undersökningen ingår i M U l- len, Medeltida träkyrkor, I, s 195- 196. 26. Troligen glaukonitisk kalksten från södra Öland. Samma stenart från Ramdala kyrka i Blekinge har analyserats av f d l :e statsgeologen Erik Åhman, Uppsala. 27. Alla dendrokronologiska prov och analyser har utförts av forstkandidat Thomas Barthol in vid K vartärbiologiska labo- ratoriet vid Lunds universitet. 28. Antikvarie Margareta Nockert, raä, har undersökt och be- stämt textilfragmenten. 29. Konservator Elin Törnquist och byråchef Gustaf Trotzig, raä, har varit behjälpliga vid teknikbestämningen. 30. Bestämningar och dateringar av här nämnda fciremålsfynd har välvilligt gjorts av fil dr Monica Rydbeck. 31. Denna ide framfördes fcirst av Olle Ferm vid en animerad diskussion mellan Ann Catherine Bonnier, Sigurd Rahm- qvist och förf vid en resa med DMS till Kalmarkustens kyrkor hösten 1986. 32. Dendrokronologisk datering av Thomas Bartholin, Lunds universitet. 33. Johan Pettersson. murmästare i Kalmar, 1820 ålderman. Ut- förde under 1700-talets slut och 1800-talets början ny- eller NOTER 99 ombyggnad av flera öländska kyrkor: Högsby 1799, Böda 1802, Mörbylånga 1811 och Ventlinge 1812.-SeSvKÖI 1:2, I: 3 och II: 2. 34. Ihrfors. Eric, f 1846, d 1929, privatlärd, från 1900 e o amanu- ens vid landsarkivet i Vadstena. Samlade material om äldre kyrklig konst. Sammanlagt 16 vol, varav 4 st om Småland, ingår i ATA. 35. Fragmenten har inv nr KLM 2780. Vilket helgon benskär- vorna tillhör är inte känt. Peringskiöld uppger att bitar av S Eriks ben utdelades till en mängd kyrkor inom Kalmar stift. Jfr Sv K Öl II: 4 s 150 not 4, där donationen från Arby kyrka nämns och de spekulationer om S Eriksreliker som meddela- ren, troligen konsistorienotarien och lektorn E C Roosval traderar från Peringskiöld. Relikerna i Arby kan inte attribu- eras till något bestämt helgon. Enligt ännu levande tradition skall kyrkan ha varit helgad åt S Olof. 36. I en gammal tidningsartikel, troligen av lektor Baerentz, förvarad i Arby kyrkoarkiv, berättas på likartat sätt om al- tarskåpet , troligen med Löfmans anteckningar som källa: >>År l 766 fanns ett äldre altarskåp, h vilket i fonden skall hafva visat Kristus med Maria och Johannes, på flyglarna Petrus, Paulus, Olof den helige, den heliga Katarina m fl .)) 37. Jonas Berggren, ))Kong! Priv Bildhuggare)), f 1715 i Kristda- la, d 1800 på Ämmenäs i Målilla sn. Verksam i Kalmar, där han troligen gått i lära hos Peter Buschberg. Berggren var en av dåtidens mest anlitade konstnärer i Kalmar st ift. - Se Hofren, M, 1936 s 3 ff. 38. In v 1830 anger dock texten: ))Si Du skall avla i D itt lif ... )) , Luk l: 31. 39. Förgyllaren Erik Johan Coupelin eller Chaupolin från Kal- mar var verksam även på Öland. Han målade och förgyllde t ex predikstolen i Köpings kyrka.- Se Sv K vol 170 s 75. 40. Målningen i Arby går tillbaka på en förlaga som troligen är tysk. Samma motiv målades spegelvänt 1883 av den tyske historiemålaren Bernhard Plockhurst (1825-1907). Det togs sedan upp av den tyska bildindustrin och mångfaldigades (Dahmen, Gustafsson, Londos, 1983 s 84-85). Vid tiden omkring 1900 fcirekom det som reproduktion i många svens- ka hem. Museilektor Eva Londos, Jönköping tackas för in- tressanta upplysningar i denna fråga. 41. l en skrivelse i ATA av Torgny Tode (brorson till V Tode) den 25 nov 1977 beskrivs tavlans tillkomst och citeras brevet till Valdemar Tode. - Valdemar Tode, målare, f 1859 i Kal- mar, d 1900 i Alger, Nordafrika. Studerande 1880-82 vid Konstakademien i Stockholm och sedan i Tyskland och Frankrike. 42. Konservator Sven Wahlgren uppger också: ))På vänster sida av ländklädet finns ursprungliga fragment av guld, polerat och lagt på poliment. Yttersidan av vänster ben har en ur- sprunglig kraftigt skär fårg. Ett fårglager borttogs. Framtag- ningen stannade vid 1760-talets fårg, eftersom originalfårg saknades med undantag för de ovannämnda fragmenten)) (Katalogkort i SvK:s arkiv). 43. Den stilistiska bestämningen av triumfkrucifixet och reliefen har gjorts av nu framlidne professor Aron Andersson, SHMm. 44. Muntlig upplysning av antikvarie Mereth Lindgren, raä. En- ' ' ' ' ' ' ' ' ' ' ' ' ' ' ' ' ' ' ' l 00 ARBY KYRKA ligt avdelningsdirektör Åke Nisbeth, raä, kan sådana Smär- tomansframställningar höra samman med en speciellt be- viljad avlat. 45. Pietåbilden har tidigare ingått i baron Gösta Akerhielms sam- ling. Han verkade under flera år som sjukgymnast i Tyskland och förvärvade då åtskilliga konstverk. Den var i Ebba Pauli- Rappes ägo sedan 1923. Uppg i Barometern 24.12 1974. 46. Konservator Sven Wahlgrens rapport 1938 (ATA). 47. Johan(nes) Magnusson, f 1804, d 1875, från Lemnhult. Byg- demålare, instrumentmakare, självlärd orgelbyggare. Mycket anlitad i smålandsförsamlingarna.- Se Erici 1949, s 74 ff och Densamme 1965, s 284. 48. Disposition enligt besiktningsprotokollet 1852: Man Bordu- na 16 , Principal 8 , Gedakt 8 , Flöjt d' amour 8' , Fugara 8 , Octava 4 , Håhlflöjt 4 , Qvinta 3 , Octava 2 , Trumpet 8 . Bihangspedal. -Disposition 1904: Man Borduna 16 , Princi- pal 8', Rörflöjt 8 , Violin 8 , Salicional 8 , Oktav a 4' , Trum- pet 8 . Bihangspedal. OktavkoppeL Kombinationer: Piano, Mezzoforte, Forte och en fri. - Disposition 1955: Huvudverk: Principal 8 , Rörflöjt 8 ' (fr 1904), Oktav a 4 , Waldflöjt 2 , Rankett 16 , Mixtur 5 ch or. Svällverk Gedacht 8' , Spetsgamba 8 , Koppelflöjt 4 , Principal 2 , Sifflöjt l l /3 , Scharf 3 ch or, Dulcian 8'. Pedal Subbas 16 ' (av 1904 års Borduna), Oktava 8 ' (av 1904 års Principal 8'), Gedacht- pommer 4 , Fagott 16 . Gängse koppel. Slejflådor, mekanisk t raktur och registratur. 49. Utlåtande av nu framlidne ingenjör Gunnar Nykvist, stenin- dustrins forskningsinstitut , Stockholm. 50. Löjgren (1: 259) uppger att i Mönsierås fanns ett alldeles likartat dopbäcken. Under 1700-talets första halvsekel kom två varandra avlösande prästgenerationer att förbinda Arby och Mönsterås med varandra. 51. Till Sverige kan det ha kommit genom majoren Hans Mi- che/sson Maes på Södra Gåra (nuvarande Christinelund). Han härstammade från Braunschweig och var, före sin bort- gång 1723, granne med Mittler (not 10), som skall ha köpt fatet för 2 Dir och l öre Smt (st prot). 52. Ericus Bethenius, f 1659, d 1705. Kyrkoherde i Arby 1659-1705. Se Herdam 3: 98. Den anlitade guldsmeden tor- de ha varit Sten Pedersson Sturck, som avlade borgared 5 aug 1657. Se Håkansson, G, 1944 s 232. 53. Joachim Wiggman, f 1725, d l 783, häradsskrivare. Vid stol- delningen 1770 bodde han på Gräsgärde nr 4, vid sin död på Applerum. Applerum 2 var häradsskrivarboställe. 54. Troligen skänkt av klockaren Johan Lång i Arby. 55. Fru Brita Gyllenspak köpte 1701 Resby nr 5 av Joan Persson och satt där till l 707 (Domb). 56. Beskrivningen av kollekthåvarna har gjorts av antikvarie Anna Borggren, texti lsektionen, raä, som också beskrivit kalkduk nr l. 57. Johan Törneboum var från 1692 lanträntmästare och provi- antmästare i Kalmar. Han tjänstgjorde som häradsskrivare i S Möre och var då bosatt i Södra Gåra i Arby sn. Död i sept 1700, gift med Christina Ehrenström, dotter t ill häradshöv- ding Nils Strömman, adlad Ehrenström och Anna Dyk.- Se Håkansson, G, 1944 s 238 ff. 58. Ambrosius Hedengran, f 1660 i Hedemora, d l 741 i Stock- holm; kanslist i Kgl Majts kansli . Tecknare och kopparstic- kare. Tecknade ett stort antal minnestavlor, vilka graverades av honom själv, Erik Geringius och Claude Haton. Dessa tavlor utfördes till åminnelse av 100-årsminnet 1693 av Uppsala möte, Karl XI:s begravning 1697, segern vid Narva 1700, återställandet av religionsfriheten i Schlesien 1707, 200-årsminnet 171 7 av reformationen samt 1721 och 1730 av den rena evangeliska lärans predikande i Norden. Det karakteristiska för H:s graverade ramverk kring texten på dessa minnestavlor består däri , att hela ornamentiken är ritad med en enda, sammanhängande linje. Minnesbladen spreds till så gott som alla svenska kyrkor (SvK Öl Il: 5, not 74). 59. Siffrorna hänför sig till forteckning över tryckta böcker i Arby kyrkoarkiv, upprättad 1908. För hjälp med urval av viktiga böcker tackar vi intendent Elisabeth Westin, Skoklos- ter slott. 60. För hjälp med tolkning av Löfmans inskrift tackas antikvarie Jan Paul Strid, Runverket, raä. Källor och litteratur OTRYCKTA KÄLLOR Stockholm RA: ÖIÄ:s ritningsarki v, kyrkor A 68; ritning till ny orgel av A/b Törnqvist, stadfast 23/4 1852; ritning till kyrkogårdsutvidgning, 1611 1929. KB: Ransakningar efte r Antiquiteter från åtskilliga lähn och Stifft 4. Småland, Skå ne, Blekinge och Öla nd, 1667-1 684, s 229-240 (sign F l 9: 4), Löfman, Anders, Berättelse om S:t Sig- frids ankomst i Götariket samt om Arby och Hagby församlingar i Calmar Stift , 1763 (sign M 37: 2a). Raä, ATA: Löfgren, N J, CaJma r och dess Stift på fasta landet innefattande de fyra hä radena Möre, S Möre, Stranda och Handbörd . Bd l (påbörjat 1819) s 255-262; Inv 1830. Med anled- ning av Kungl Maj :ts nådiga förordning av den 17 april 1828 angående fo rntida m innesmärkens fredande och bevarande och domkapitlens därav föranledda cirkulä r av den 28 jan 1829 verk- stä lld inventering i Arby (l ex i kyrkoarkivet); !hl/ors, E, Smalan- dia sacra l. 1882/83; Gunnar Håkanssons samling, Handskriven journal påbörjad 18 j uli 1941 ; avskrifte r av handlingar 1597- 1896 ur Arby kyrkoarkiv av F Baerendtz 1902-1903; hand- skriven osignerad anteckning om det o rnerade dopfatet och dess inskription ( 1800-ta lets början?); prosten G Th Todes skrivelser ang planerad försäljning till staten av vissa inventarier från Arby och Hagby kyrkor, 1878; skrivelser rö rande dopfuntens återfö- ra nde från prästgårdsträdgården till kyrkan, 1928; handlingar rö rande kyrkogårdsutvidgningen 1929; skri velser ang värmeled- ningsinsta llation 1935-36, restaureringen 1936-39 och orgelns ombyggnad 1955; handlingar rörande ombyggnad av magasin till bårhus 1957; redogörelse av O S vennebring för det återfunna benhuset och div skrivelser ang dess pla nerade å te ruppförande, 1962- 64; PM-förundersökning inför restaurering av l Anderson, 1963 (m l ritning); PM till uppmätningsri tningar 1940 av H Åkerlund (m 3 ritn ingar); skri velser i a nslutn ing till 1972 års restau rering; rapport av H Gustavson om å terfunnen runsten, 1973 och skri velse bet r dess framtida placering, 1973; rapport över a rkeologiska undersökningar i kyrkan 197 1- 72 av K Anders- son, 1973; brev, 1977, från kyrkoherde T Tode ang a lta rtavlan från 1875-76; konserveringsrapporter röra nde inventa rier av S Wahlgren, 1938 och M Ekholm 1944 och 1945; redogörelser för textil konserveringar, 1923 och 1980. - K-byråns a rki v: Län fast- ställelse 1611 1929 av kyrkogårdsutvidgning enl fö rslag av t räd- gårdskonsulent S Olsson i Kalma r ( l ri tn ing); fö rslag ti ll låg- t rycksångvärme 1936 av Nordströms mekaniska verkstad i Kal- mar (l ritning) samt sk rivelser i a nslutning t ill ärendet; program till restaurering av kyrkan av arkitekt J Dahl, Tranås, 193 7; arbets- och materialbeskri vni ng till samma restaurering av a rk J Dahl, 1939 (2 uppm ritningar och 7 restaureringsritningar) samt skrivelser i anslutning till ä rendet; fö rslag t ill elekt risk belysning av ing T Engström i Kalmar, 1942 (2 rit ninga r); återupptagning och restaurering av absidfö nstret , förslag av ark J Dahl, 1944 (4 ritningar); skri velser i anslutning till ombyggnad av orgelverket , 1955; handlingar bet r magasinets förändring till bårhus 1956-57; fö rslag av byggm A Peterson i G räsgärde (2 ritni ngar); det åte r- funna benhuset - fö rslag t ill placering, 1962- 64 (markering på gravkartan 196 1 ); förslag till kyrkans restaurering av arkitekt R Bergh, 1969 jämte skri velser i ä rendet , 1972 (2 1 ritningar); be- skrivn ing av utförd restaurering av a rk R Bergh, 1974. Gävle LMV: »Geometrisk Charta öfwer Arby bys åkrar, ängar och beteshagar i Calmare lähn, Södra Möre Härad och Arby socken författad å r 176 1 af And Fo/l ing>> (sign G 3, 3: 2); >>Calmare Län Södra Möre Hä rad och Arby sockn upprättade År l 790 af Anders Aurell>> (sign G 3, 4: 1). Kalmar Kalmar lä roverksbibliotek: Frigelianska samlingarna; Löfmanska samlingarna. KLM: Topografi skt anordnade handlingar och fotografier; in- ventering 19 1 O; kata logkort med teckningar av dorsal , gravstenar mm. Lantmäterikonto ret: >>Arealavmätning inför skattläggning 1694>> (sign Akt 7 Bok A). Vadstena VaLa: Kyrkans a rkivalier: st prot 1606-1 7, 1643, 1660- 63 (L la), 1775- 1810, 18 10-1 8 17, 1810-1862, 18 18-1 822, 1823- 1848 (K la 1- 5), 4/2 1772 (se L Ta3 och K Il); kr prot 1813-1840, spridda år (K III: l), 1839 (K la: 5), 1866 (K la 3).- 1848-1872 anges i 1954 års förteckning som saknad. Efterfo rskning synes ge vid handen, att protoko llsbok för angivna tid inte fun nits. Avser tydligen en lucka för dessa år i K III : 2. Enstaka prot finns inskri vna i andra protokollböcker, exempelvis i K l a3. - räk 1597- 1691, 1692-1 7 16, 1715-1 787, innehåller även hist an- teckn, L l a 3, 1777-1817 (L l a 4), 1787-1 8 16 (L l a 5); spec räk 1804-182 1 (L l a 6), 182 1-1836 (L l a 7), 1836- 1851 (LI a 8); vis prot 1608-1757 spr år (se L l a: l , 2), 1777 ff å PÄ i Arby (se nedan); m inisterialböcker (födda, v igda, döda) 1634-1636 (L I a l ), 1701- 1860 (C 1: 1-6). - Yngre a rkivalier förvaras i PÄ i Arby. Här finns också st prof 1848-1 862 och kst prot 1863-1 883 (K I a 6), kr prof 1843-1944 (K III :2) samt visprot 1777-193 1 (N 1: 1), 1939- (N I: 2). T RYCKTA KÄLLO R OCH LITTERATU R Alverna, B, Södra Möre. Kalmar 1984. Anderson, l , Hallto rps kyrka. Svenska fornm innesplatser n r 45. Stockholm 1956. -Densamme, Kyrkorna i Stenåsa och Hall- torp. Antikvariskt arkiv 14. Stockholm 1960. - Densamme, Hagby fastningskyrka, i: Fornvännen 1967: l . Andersson, K, Aspekter på den medeltida kyrkobyggnaden, i: Bebyggelsehistorisk t idskrift 1982: 3. - Densamma. Medel- tidskyrkorna vid Kalmarkusten och deras förändringar under 1600- och 1700-ta len, i: Kalmar län 1982. - Densamma, Kalmarkustens kyrkor under t idig medelt id. Hikuin 9, 1983. l 02 ARBY KYRKA Andersson. W. Skånes romanska lantkyrkor med brett västtorn. Lund 1926. - Densamme, Hjortsberga kyrka och Ramdala kyrka. SvK Bl l , 1932. A ng/ert, M , Vem försvarade vad? Några reflexioner kring de s k försvarskyrkorna, i: Meta 84: 3-4. Berggren, K, Några blad ur Karlslunda församling och kyrkas historia, Kalmar 1918. Bergholz, G, Die Becherwerkergilde zu Braunschweig. Braun- schweig 1954. Björkman, L-E, Till tings i Södra Möre. Kalmar 1970.- Densam- me, Gillen i Kalmar och bygden, i: Barometern l 0.6.1982. Blomkvist, N, Kalmars uppkomst och äldsta utveckling. Akad avh. Karlshamn 1978. - Densamme. De äldsta urkunderna om Kalmar, i: Historisk tidskrift 1978. Boström , R , Kyrkor på Öland. Inledning. Översikt av de skriftli- ga källorna. SvK Öl 1: I, 1966- Densamma. Persnäs kyrkor. Sv K Öl 1: 5, 1970. - Densamma, Föra kyrkor. Sv K Öl 1:6, 1972. - Densamma, Ljungby kyrka. Vägled n. utgav Ljungby hembygdsförening och Ljungby kyrkoråd, 1981. Bohm. E och S vahnström, G. Helge Ands kyrkoruin och Hospita- let. SvK, vol 184, 1981. Brilioth. Y. Svensk kyrkokunskap. Stockholm 1933. - Densam- me, Svenska kyrkans historia Il. Stockholm 1941. Bruzelli, B, Tenngjutare Sverige under kontrolltiden 1754-19 12. Stockholm 1967. Ca/m are Stifis Tidningar 1796, n:o 4 (om ikonen) och l 797, n:o 6 (om relikerna). Carlsson. S L. Sveriges kyrkorglar. Lund 1973. Dahlby, F, De heliga tecknens hemlighet. 5 upp!. Malmö 1967. Dahmen. G, Gustafsson, E och Londos, E, Svenskarnas religiösa bilder. Katalog över utställning i lönköpings museum 1983. Danmarks kirker. Praesto Amt. l. Store Heddinge kirke och Karise kirke. Kobenhavn 1933-35. Davies. J G. Liturgiskt handlexikon, översatt och kompletterat av A O T Hellerström. Karlskrona 1968. Diplomatarium Suecanum (ed L G Liljegren) Stockholm 1829-. DMS 4: l - Det medeltida Sverige 4: l , Småland, Möre: Södra och Norra Möre härader och Kalmar stad (Olle Ferm, Sigurd Rahmqvist, Lars Thor). Stockholm 1987. Domboken. Södra Möre häradsrättsprotokollsbok (Domb). Doering, O, Kristna symboler. Stockholm 1939. Erici, E. Johannes Magnusson i Nässja. Bonde-Kyrkomålare- Orgelbygga re, i: Växjö stifts hembygdskalender 1949. - Den- samme, Inventarium över bevarade äldre kyrkorglar i Sve- rige. Stockholm 1965. Erixon. S, Mässing. Stockholm 1943. Estham. l , Kyrkliga textilier, arv, utveckling och vå rd. Stock- holm 1976. Frö/en. H. Nordens befåsta rundkyrkor. Stockholm 1911. Grill, E, Svenska indelningsverket. 2 bd. Göteborg 1978. Gustafsson, B. Manligt-kvinnligt-kyrk ligt i 1800-talets folkliv. Stockholm 1956. Gustafsson, E och Ullen, M. Växjö domkyrka . SvK, vol 136, 1970. Hagberg, U E, Haglund. K och Winberg. G, Fornminnesinvente- ring och sockenöversikter, i: Kalmar stads historia I (red I Ha mmarström). Ka rlshamn 1979. Hart/er, H-L, Pietån i Arby, i: Växjö stifts hembygdskalender 1979. Hidemark, O, Skoklosters slott - en restaurering, i: Skokloster- studier 6. Arkitektur 1972: 4. Ho/ren, M , Kyrkabildhuggaren Jonas Berggren, i: KLMedd 1936. - Densamme, Herrgå rdar och boställen i Kalmar län. Nord Mus Hand! 6. Stockholm 1937. Holmbäck, L M, Klockor och klockringning. Stockholm 1951. Håkansson, G, Kalmar och kalmarbor under 1600-talet. Göte- borg 1944. Johansson. K H (utg)- Se Petrus Benedict i. Kalmar stads historia (red I Hammarström j l. Karlshamn 1979. Karlstunda socken I. (red O Svennebring) utgav Ka rlslunda hem- bygdsförening. Kalmar/Karlshamn 198 1. Kjellin, H, Ornerade mässingsfat och deras inskrifter, i: Äldre kyrklig konst i Skåne. Lund 1921. Krogh, K, Hörningsplankens kirke, i: Nationalmuseets Arbejds- mark. Kobenhavn 1961. Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid. Malmö 1956-1978. Larsson, L-0, Det medeltida V ä rend. Lund 1964. -Densamme, Växjö stift under 800 år. Verbum 1972. - Densamme, Histo- ria om Småland, Växjö 1974. Liden, H-E, From pagan sanctuary to Christian church. The excavation of Mrere in Tröndelagen, i: Norwegian arch. re- view, vol 2. 1969. Liepe, A och Ullen, M, Åseda och Älghults kyrkor. SvK, vol 157, 1974. Lindgren, M, Den försvunna skåpdörren i Arby kyrka, i: Den iconographiske Post, 1974: 2. Lundberg, B, Byggnadskonsten i Sverige under medeltiden. 1000-1400. Stockholm 1940. -Densamme, Trä gav form. Stockholm 197 1. Löfgren, A, Det svenska tenngjutarehantverkets historia. 1: 1-3. Stockholm 1925-50. Löfgren, N l , Kalmar och dess Stift i Småland. Landskapsbeskriv- ning. Kalma r 1828. Malmer, B, Den senmedeltida penningen i Sverige. VHAA Ant i- kvariska serien 31. Stockholm 1980. Mol/er, E och Olsen, O, Danske träkirker, i: Nationalmuseets arbejdsmark. Kobenhavn 1961. Nyborg, E, Enkeltmrend och frelledskaber i organiseringen af det romanske kirkebyggeri, i: Strejtlys over Danmarks bygnings- kultur. Kobenhavn 1979. Olsson. B. Kalmar sti fts herdaminne I - 5. Kalmar 1947-80. (Herdam). Olsson. M. Kalmar gamla stadskyrkor l. Storkyrkan. SvK Sm III : 2. Stockholm 1974. - Densamme, Om Kalmars ålder. VHAA. Historiskt arkiv 17. Motala 1983. Petersson. F. Några a nteckn ingar om hemmanen i Karlslunda, i: Karlslunda socken l. Kalmar/ Karlshamn 198 1. Petrus Benedicti. Linköpingsbiskopen Petrus Benedieris visita- tionsbok, utg av K H Joha nsson. Kalmar/Lund 1954. (PB vis.) P/eije/, G. Historik över Arby kyrka och kort redogörelse för 1944 års restaurering, i: Till minnet av Arby kyrkas återinvigning den l O dec 1944. Nybro 1945. Rappe, A, Domus ecclesiae. 2 uppl. Stockholm 1963. Reuterswärd, O, Paradisets källa och de gotländska »paradisfun- ta rna». Lund 1967. Rosenberg, S-A, Släpet på hans ma ntel. En bok om kyrklig textil- konst. Lund 1979. R oosval, J, Den gotländske c iceronen. 2 uppl. Stockholm 1950. Sandberg, A, Linköpings stifts kyrkoarkivalier. Lund 1948. Schuck, A, Studier rörande det svenska stadsväsendets uppkomst och äldsta utveckling. Uppsala 1926. - Densamme, Den ä lds- ta urkunden om svearikets omfattning. Fornvännen 1952. Schuck, H, Ecclesia Lincopensis. Studier i Linköpingskyrkan un- der medeltiden och Gustav Vasa. Akad avh. Stockholm 1959. Slou och herresäten i Sverige. Småland jämte Öland och Gotland. Malmö 1971. (Soh.) Styffe, C G, Skandinavien under unionstiden. Stockholm 1880. Stolt, B. Ljusstavar med mekaniska änglar, i: lconographisk Post 1984: l. Svennebring, O, S:t Sigfrid i Södra Möre. Uppsala 1979.- Den- samme (red). Karlslunda socken l. Kalmar/Karlsham n 1981. Svenskt diplomatarium 1-6 (t o m år 1355) och ny ser 1-4 (åren 1401-1420). Stockholm 1829-1959. Svärdström, E och Gustavson, H, Runfynd 1973 i: Fornvänne n 1974:4. Förkortningar ATA Antikvarisk-topografiska arkivet , riksantikvarieäm- betet och statens historiska museer, Stockholm DK Danmarks kirker. Udg af Nationalmuseet , Koben- havn 1933- DMS Forskningsprojektet Det medeltida Sverige, raä, och dess publikationer. Stockholm 1972- Domb Domboken, Södra Möre häradsrätts protokoll DRA Danska Riksarkivet, Kobenhavn DS Diplomata rium Suecanum. Stockholm 1829-1959 Herdam Se Tryckta källor och li tteratur, Bror Olsson HH Historiska handlingar inv inventarieförteckning in v 1830 Med anledning av Kungl Maj:ts nådiga fö rordning av den 17 april 1828 angående forntida minnesmärkens fredande och bevarande och domkapitlens därav fö r- an ledda cirkulär av den 28 jan 1829 verkställdes i Arby den 30 juni 1830 den anbefallda inventeringen genom kontraktsprost O lof Ekerot, Söderåkra. När- varande var som ombud för domkapitlet kontrollören Alexander Lagergren, Applerum , för försam lingarna v pastor Olof Palmqvist och kyrkvärdarna Peter Pers- son och Jonas Petersson , Arby samt Olof Ni lsson , Hagby KB Kungliga biblioteket , Stockho lm KBS K Byggnadsstyrelsens arkiv, Stockholm K-byrån F d kulturhistoriska byråns vid KBS arkiv, nu i ATA KL Kalma r län. Årsbok för kulturhistoria och hem- bygdsvård. Utg av Kalmar läns fornminnesförening /51- /3-. Kalmar 1963- KÄLLOR OCH LITTERATUR 103 Thor, L, Det historiska källmaterialet frå n Möre härad i Små- land. Otryckt manus 1967 till DMS. Tuulse, A, Hossmo. En försvarskyrka med östtorn. VHAA Hand- lingar. Antikvariska serien 2. Stockholm 1955. Ullen, M, Medeltida träkyrkor l. SvK, vol 192, 1983. Wallin, C, Knutsgillena i det medeltida Sve rige. Kring kulten av de no rdiska helgonkungarna. Historiskt arkiv 16. Stockholm 1975. Wentz, H, Klockaren i helg och söcken. Från medeltid till nutid. Malmö 1980. Wrangel, E, En bok om borgar. Malmö 1938. Åkerlund, H, Kläckeberga. Kyrkan med källare och salvåning. Kalmar län 1945. Å mark, M. Sveriges medeltida kyrkklockor. Bevarade och kända klockor. Stockholm 1960. Silverstämplar tydda enligt: Upmark, G, Guld- och silversmeder i Sverige 1520-1850. Stock- holm 1925, Guld- och silverstämplar. Svenskt si lversmide 1520-1 820. IV . Stockholm 1963 samt Förteckning över hos Kungl Mynt och justeringsverket inregistrerade tillverkar- stämplar 19 13-1954 (sam manställd av E Lindberg). Stock- holm 1955. KLB & Kalmar Läroverks Bibliotek (tidigare Gymnasiebib- lioteket) KLM & Kalmar läns museum och dess a rki v, Kalmar KLMedd Årsboken Kalmar lä n. Meddelanden frå n Kalmar läns fornminnesförening 1-50. Kalmar 1898-1962 KLNM Kulturhistoriskt lex ikon för nordisk medeltid. Malmö 1956- KNS & Kalmar nat ions skriftserie l- Kalmar 1924- kr prot kyrkorådsprotokoll LMV Lantmäteriverket , Gävle PB vis Linköpingsbiskopen Petrus Benedicti' s visitations- bok. Se Tryckta källor och litteratur, K H Johansson PÄ pastorsämbetet RA riksarkivet , Stockholm ra ä riksantikvarieämbetet , Stockholm räk räke nskaper SHM Starens historiska museer, Stockholm SD Svenskt diplomatarium 1-6 (t o m år 1355) och ny ser 1-4 (å re n 140 1- 1420). Stockholm 1829- 1959 st prot & sockenstämmoprotokoll Sv K & Sveriges Kyrkor, konsthistoriskt inventarium YLA & Vadstena landsa rkiv VHAA Kungl Vitterhets Historie och Antikvitets Akade- mien, Stockholm visprot visilat ionsprotokoll ÖIÄ Överintendentsämbetet (efter 1918 KBS), Stockholm Summary The first time that Arby church is mentioned in written source-material was in the year 1346. The church is situ- ated n ear the river Hagbyän (Figs 6, l 0), but-which is rather unusual-about a kilornetre to the west of the village of Arby. The reason for this may be that the church was in some way connected to a particular estale during the middle-ages (see below). In the churchyard there is a mediaeval stone building which was built as a tithes barn (Figs 13-15) and a wooden bell-tower. A runic stone (Fig. 18) with a earved cross was found in the churchyard. The stone-which is of Öland limestone-has been dated as being from the seeond hal f of the Il t h century. According to written sources there was a mediaeval guild in Arby whose prop- erty was confiscated by King Gustav Vasa in 1548. The walls of the church are mediaeval. Most of the window openings and door openings are, however, from the 1820's (Figs 27-29). The walls are built in rough- dressed granile and sandstone blocks in equal courses (Figs 38, 49) and the corner-stones are dressed square granite blocks (Fig. 37). During the most recent restoration of the church in 1971-72 archaeological excavation work was carried out under the floar of the building (Figs 43 and 45-50). These excavations revealed remains and traces from both the actual construction of the stone church and those which would seem to indicate that an earlier wooden church had once stood on the same spot (see below). Apart from various different objects, 60 mediaeval coins we re found . The positions where a nu m ber of t hese coins were found were of considerable importance with regard to the history of the church . On e interesting point in this connectionwas how close tagether t hese fin d s were under the apse and the south-west part of the nave, in other words near the place where the baptismal font may have stood (Fig. 66). The building history (Fig. 13 7) A. (Around the year Il 00 to around the y ear 1200.) The archaeological excavation work (Fig. 43) exposed a nu m- ber of post-holes (E), negative traces of a sill-beam and remains (D) of limestone floor-slabs (Figs 45-48), w h ich have been interpret ed as being the remains of a 4 metres wide nave in a wooden church. It was, however, not possible to establish the length of this nave. B. (Early 13th century.) A vaulted stone chancel- with an interna! apse, a stair in the north wall , and a narrow qQ. t:D· o" g . ~· Fig 137. Kyrkans planutveckling, l: l 000. K Andersson, ritning G Wiren 1986. The deve/opment of the plan of the church. sca/e I : I 000. triumphal arch opening (Fig. 43)-was added to the wooden church. The original apse window with its Öland limeston e surrounds is still preserved (Fig. 52). The door- way in the south wall of the chancel (Figs 53 and 76) has been walled-up. The chancel may have had a tower from the beginning, or at !east it may have been intended to have on e. Probably the b ase for the wall s of the nav e was la id at this point. The dating of the chancel-early 13th century-is based primarily on the shape of the plan and the shape of the east window. C. (First half of the 13th century.) The walls of the nave were built. The masonry technique is very similar to that of the chancel. The excavation work (Fig. 43) pro- vided valuable information regarding the construction of the stone church. About l metre away from the north wall t here was a row of post-holes from scaffolding, and by the south wall there was a l metre deep post-hole (A) which is assumed to be a trace of a lifting arrangement for building-stones (Fig. 44). A coin from the middle of the 13th century was found at the bottom of this hole. The original roof-trusses (Figs 31-34, 54 and 58-60)-which are still preserved-were open above the nave. Judging from their type, these roof-trusses cannot date from be- fore the beginning of the 13th century. Dendro-chrono- logical analyses carried out on the tie-beams in the chan- cel and in the nave have resulted-because the timber is plained-in "after 1186" and "after 1176". Of the medi- aeval graves which were found , grave VIII, in front of where the side-altar once stood, is of particular interest. This grave contained various different objects (Fig. 56) together with coins dating from the middle of the 13th century. D. (From the middle to the third quarter of the 13th century.) Until 1770 the west part of the present nave consisted of a broad west tower (Figs 75-76). The archae- ological excavations clearly showed that the tower is me- diaeval, but from a later date than the nave. The founda- tion walls of the tower differ in construction from those of the n ave (Figs 41-42), and the tower and the nav e are independent structures with a head joint between them (Figs 61 , 63). A sta i r was found in the north wall of the tower (Figs 62-63) and traces of the original south door- way (Figs 64, 76) were found in the south wall of the nave. The tower had timber floor-beams. The tower was probably built du ring the middle or third quarter of the 13th century. The oldest surviving contents of the church-the baptismal font and the rood-are from the same period. E. From around 1300 until 1500. The sacristy was the last part of the mediaeval church to be built. Its wall s are not bonded in to the wall of the chancel and its masonry work differs considerably from that in the rest of the church (Figs 38 and 39). A pointed arch opening or niche on the gable (Fig. 75) would seem to indicate that the date of construction was around the year 1300. It is possible that the porch (Fig. 76) may have been built as early as the late middle-ages, and we know from written sources that it was repaired in 1666. The mediaeval conseeration erosses in the apse (Fig. 9) probably date from the re-consecration of the church after the construction of the sacristy. Fragments of a late mediaeval mural (Figs 7 1-72) were found on the north wall of the nave. Of the altar decorations all that now remain are frag- ments of a sculpture group depicting Christ as a Man of Sorrows (Fig. 97). A late mediaeval reredos and a statue of St Göran are mentioned in the archives of the church. There was once an iconographically interesting painting (Fig. 92) on a wall-cupboard door. F. (From the 16th century to 1770.) Drawings of the church from 1747 (Figs 75-76) show that it still retained its mediaeval character at this date in spi te of a number of !arge windows which date from after the middle-ages. SUMMARY 105 The ossuary east of the chancel (Fig. 75) was extended in the year 1635. In 1623 a flat ceiling was built under the previously open roof-trusses in the nave. In 1687 exten- sive repairs we re carried out to the interior of the church and a decorative band was painted on the walls below the ceiling (Fig. 73). G . (1770-1820.) The first major alterations were car- ried out during the years 1771-72 (see Figs 76 and 78). The upper parts of the west tower were torn down and the tower was incorporated in the nave (Figs 30 and 43). The triumphal arch was widened, the windows were en- larged, and new furniture and furnishings were made. H. (1820-1940.) In the 1820's the porch was demol- ished and the windows and doorways were given the shape and design that they still have today. A choir-pew and a pew for the family of the owner of the Krisli nelund estate were added to the interior of the church (Figs l 04-1 05). In 1852 the church got its first organ (Figs 106-107). Further renovation work was carried out 1876-78. This work included the complete re-painting of the interior of the church (Fig. 80). l. (1940-72.) In 1939 a proposal was prepared for restoration work. The work-which was primarily in con- nection with the interior of the church-was carried out in 1944 (Figs 81-84) and included restoring the fixed furniture and filtings to their original colours. J. ( 1972- ) The most recent restoration work was car- ried out 1972-73. Furnishings The altar (Fig. 88) and the pulpit (Figs 98-100) were designed and built by Jonas Berggren of Kalmar in l 770. The altar painting (Fig. 89) was replaced by another one (Fig. 90) during the years between 1877 and 1972, but has now been returned to its original place. The figure of Christ (Fig. 93), which can be dated to the latter part of the 13th century, is very similar to the roods in Öja church and Fröjet church on the istand of Gotland. A relief showing the Ascension of Christ (Figs 93- 94) is all t hat remains today of the earved work from the original cross. The baptismal font (Figs 109-110)-which was made on the istand of Gotland-is also from the latter part of the 13th century. The brass baptismal plate (Fig. III) is German work from the 16th centu ry. The church conta ins a rich collection of chandeliers, sconces and candelabra etc from the 18th century and later. Among the textiles still preserved in the church is a chalice veil from 1714 (Fig. 128) and two collection bags (Figs 132-133) from the beginning of the 18th century. 106 ARBY KYRKA The architectural historical status of the church The churches along the Kalmar coast (Fig. 8) are all very individual in form and character: round churches, churches on more than one floor where the cellar was used for seeular activities, east-tower churches, and churches with a west tower. None of the churches would appear to have been completed as was originally intend- ed. In many cases alteration work was carried out around the middle of the 13th century (Fig. 8) and these altera- tions are usually thought to have been carried out for defence reasons (e g Tuulse, A, 1955, or Olsson, M, 1974, p 342 and others). The mediaeval stone church at Arby had a chancel with an internat apse which belonged to the earhest stage of the construction of the stone church (B), and a broad west tower which was not completed until the latter part of the 13th century (D). Chancels with internat apses are found only along the Swedish east coast-in the provinces of Blekinge and Småland and on the istands of Öland and Gotland-and, in one case only, in the more northerly and inland prov- ince of Hälsingland. The plan of the chancel in Arby church is considered as being a simplification of more developed types of plans with small room s on both sides of the apse-as in Stora Heddinge church on the istand of Själland in Denmark and in Helgeandskyrkan in the town of Visby on the istand of Gotland , both ofwhich are dated to the period around the year 1200 (Bohrn- Svahnström, 1981, p 61 and others). There are also two country churches on the istand of Gotland with this type of chancel. One is Öja church, which has small rooms on either side of the apse and is dated to the middle of the 13th century. The other, Stenkyrka church, where the chancel was consecrated in 1255, has a strongt y developed apse without surmunding rooms. These churches on the istand of Gotland do not have chancel towers. The simplified form-i e the internat apse without sur- round i ng small rooms-is the most common one. Along the Kalmar coast it appears-apart from Arby-in Torsås church, Dörby and Förlösa churches (Andersson, K, 1983) and Halltorp church, which is dated to the late 12th century (Anderson, I, 1965, p 5) and where the apse and the su_rrounding small rooms are repeated in the cellar plan. The same chancel form as at Arby is also used in two churches in the province of Blekinge, namely Hjortsberga and Ramdala. The chancel at Hjortsberga is dated to 1200- 1230 (Anderson, W, 1926, p 252). lt is possible that Hjortsberga church either had a chancel tower from the beginning or was intended to have one. Ramdala is a very special type of east tower church inasmuch that the tower was only built over the apse. The chancel is dated to the end of the 12th century or the beginning of the 13th century (Anderson, W, 1926, p 70). As Ragnhild Boström has shown archaeologically, in both Persnäs church and Föra church on the istand of Öland the special chancel form developed when-at a later date-east towers were added to older apse churches. The chancels in these two churches have been dated with regard to the relative chronology and the general historical situation: Persnäs to around 1200 or later (Boström, R, 1970, p 515), and Föra-which may have had small rooms-to around 1170-1200 (Boström, R, 1972, p 624). There is, however, no evidence of simi- lar alteration work as far as the churches in the province of Småland are concerned, and there the chancel plans had internat apses from the very beginning. A now demolished chancel in Hälsingetuna church in the province of Hälsingland also had an internat apse. Whether the chancel was originally part of a tower is uncertain, as is the dating (Tuulse, A, 1955, p 168). It would appear that this chancel form is generally found where there is a tower, except, that is, on the istand of Gotland. The datings are in relative agreement: around the year 1200 or the early part of the 13th century. The dating for Arby church (B)-which is based solely on studies of Arby itself-is, in other words, in good agree- ment with the general pattern. Thewest tower at Arby was built laterthan the chancel and can probably be dated to the middle or latter part of the 13th century (D). The tower is of the broad west tower type. The twin topsto the tower are reminiscent of, for example, Rydaholm church and Växjö cathedral in the province of Småland. Because of their strong and commanding forms, broad west towers have somelimes been seen as architectural expressions of the power of certain people or groups of people, and in a number of cases it has in fact been possible to link the construction of towers of this type to individual seeular or ecclesiasti- cal patrons. Rydaholm church, which is dated to the late 12th century (Lundberg, E, 1940, p 393), is believed to have been built on the initialive of the bishop of the diocese. The same dating applies to Växjö cathedral. There is no evidence t hat the bishop owned land in the parish of Arby, nor is it possible to definately link the church with a ny of the rnanor estates in the area. I t is, however, rather remarkable that the distance between Arby church and the village of Arby is unusually big, and this- together with the very individual form of the tower -could be an indication that the church was built as a church for one of the individual rnanor estales in the area. During the late middle-ages Applerum and Gräsgärde (Fig. 4), and Holmen, which is close to the church, are narned as being rnanor estates. Perhaps ar- chaeological studies at some time in the future will be able to establish whether any of these manors existed already in the early middle-ages. The so-called " broad west-tower churches" have been divided into a Skåne group and a Bornholm-Öland group (Olsson , M, 1974, p 342 and others). The Skåne churches do not have defensive works and are dated to e i t her the first part of the 12th century (Anderson, W, 1926, p 117 and others) or to the latter part of the 12th century (Lundberg, E, 1940, p 267 and others). On the other hand, because of their strong walls and stone vaults, the Bornholm and Öland churches with broad west towers are considered to have a clearly defined defensive character. Some of the Bornholm churches are dated to the 12th century, othersto the beginning of the 13th century. Original westtowers on the istand of Got- land are dated to the first part of the 12th century, while those towers which were later altered, and which have a strong defensive character, are dated to the period be- tween l l 70 and the middle of the 13th century (Olsson, M, 1974, p 342 and others). None of the west towers of the churches along the Kalmar coast have been preserved in their entirety. Åbo church was demolished in the 1770's and the only knowl- edge we have of the west tower is through drawings of the church (Andersson, K, 1982, pp 42-44). Thewest tower of Ljungby church was demolished around the year 1700 (Andersson, K, 1983, p 199). Even the church in Kalmar was demolished. Archaeological studies of this church have been carried out , but the resulls are very difficult to interpret. By means of historical comparisons the church has been dat ed to the end of the 12th century (Olsson, M, 1974, p 343). The defensive west tower of Halltorp church betongs to the seeond stage of the construction of the building and has been dated to the early 13th century (Anderson, I, 1960, p 23). The west tower of Arby church is somewhat late in time in relation to the datings mentioned above. To recapitulate its important aspeels and characterist ics: The wall s a re on ly preserved up to the height of the eaves of the roof of the nave, in spi te of this, however, a stud y of the lower parts of the walls together with drawings from the 1740 s gives a relative! y elear piet u re of a tower with two upper floors plus a belfry floor. - There is nothing about the tower which indicates any specifically defensive detail. The walls of the tower are no thicker than those of the nave, and the openings in the walls are simple light-openings. - The south doorway led to a SUMMARY 107 room which-at any rate during the 1760 s-was not part of the nave. The re was a door between this room and the nave of the church. White i t is of course not certa in that this was the case during the middle-ages, it is, however, highly probable. No major alterations appear to have been carried out until the 1770's.- As far as i t is possible to judge the tower did not have stone-built vaults, but timber floor-beams. - None of this indicates a ny ambi- tions in terms of defence. The tower could equally well have been built as a store-house or grain-store, to house the bells, or, as was suggesled previously, to act-together with its t w in to ps- as a physical ex pression of power and authority. Some facts which provide information regarding the culturat geographical background: The runic stone (Fig. 18) from the seeond hal f of the Il t h century was in all prohability imported from the western part of the istand of Öland. The earving was done by a skilled carver. The stone church is bu il t in stone from the surround i ng area, bu t the surrounds of the east window in the chancel a re of black-grained sandstone which probably came from the southern part of the istand of Öland. There is, in other words, evidence of early contact with Öland. The oldest remaining objects in the church-the rood , and the bap- tismal font from the seeond half of the 13th cen- tury-were imported from the istand of Gotland. This indicates not only that efforts were made to furn ish the church in an impressive fashion in the manner of the period, bu t al sothat i t was economically possible to do so. The coins which were found during the excavation work provide no similar geographical !inks, and are like a ny other finds of this type in the province of Småland. The !arge number of foreign coins among the finds at Arby is by no means unusual for the south-east part of Sweden. Above all , however, the coins are of importance in the interpretation of the function of the church and its relative chronology. There a re a number of objects from the late middle- ages which show contacts with Åseda, which was an important market in the inner part of the province of Småland. Among these objects are a book decoration in the form of a Mary monogram with a crown (Fig. 68), and a sculpture group in wood depict ing Christ as a Man ofSorrows (Fig. 95). There a re similar objects to these in Åseda church in the district of Uppvidinge (Liepe-Ullen, 1974, Fig. 36). The building and development must of course be seen in relation to the general history of the country. When the chancel was being bu il t around the year 1200 Sweden had entered into a disturbed period and a period of major changes. The Danes were pursuing a policy of expansion l 08 ARBY KYRKA along the south and east coasts of the Baltic, and the Germans were actively building their trading empi- re-the empire which was later to become the Hanseatic League. The areas of the heathen peoples were under eonstant threat, as in fact were all of the coastal areas round the Baltic. The ancient sailing route to the north passed through the sound at Kalmar. 1fthere was a chan- cel tower at Arby then it may weil have been intend- ed-and used-as a place of refuge. Around the middle and latter part of the 13th century the Crown and the Church were beginning to consolidate their positions, and at the same time Kalmar was fast becoming an important merchant town. The west tower of Arby church was built at a point when the foundations of a single central sea t of power were being la id in Swe- den. Kalmar castle was greatly improved and extended, and this entailed extra taxes for the people in the sur- rounding countryside-who were required not only to carry out maintenance work on the castle, but, in addi- tion, to supply it with provisions. An ordinance for the isla n d of Öland from the year 1281 contains a list of the grain, butter, money, hay and firewood etc which the farmers on the island were forced to supply to the castle (Blomkvist, N, 1978, pp 56-59). It is reasonable to as- sume that all of the taxes for each parish in the form of farming produce were first gathered tagether and were then Iransported to Kalmar. Perhaps the west tower at Arby church had a special function in this connection and acted as a temporary store-house for the parish taxes of this type. 109 Personregister Av Anna Lycke (g m = gift med; sd = se denna eller denne) A/tenack, Anna Magdalena, Applerum, g m Bengt Weinberg (sd) 93 Andersson, Arvid, byggmästare, Skälby 24 ArnerG, domkyrkoorganist 77 Berggren, Jonas, bildhuggare 63, 71 Bergh, Rolf. a rkitekt 59 Bergmann Schnitz/erei, Oberammergau 66 Bethenius, Ericius, pastor, Arby 73, 80 Birger Magnusson, konung 41 Björnstjerna, släkten, Christinelund 25, 26, 58, 74, 9 1, 98 Bol/ing, Axel, fabrikör, Gränna 86 Bol/i ng, Dagmar 89 Bolling, Gustaf, kantor, Arby 86 Bolin, Hans, kronabefallningsman 96 Bove, Arbybo, inskrift på runsten 15, 23 Bäckerström, Sara Sophia, doktorinna, Ljungby 25 Carlsson, John F, länsmaskinist, Linköp- ing 89 Carlström , Brita, textilkonstnärinna, Kal- mar 93 Coupe/in, Erik, (Chaupolin), förgyllare, Kalmar 63, 72 Crae/ius, Gustaf, komminister 66 Dahl, Johannes, arkitekt 59 Danielsson, Ingrid, Gamla Hjelmseryd 92 Ehrenström , Christina, g m Johan Törne- bohm (sd) 93, 94 Ekholm, Mauritz, målarmästare, Malm- slätt 74 Ekman, Värnanäs, byggmästare 72 Elofsson, Rickard, Gräsgärde 93 Enfaldig, Sven, båtsman 58 Erik Eriksson, konung 42 Fierstedt, Charlotta, Gräsgä rde , g m Jo- han Wiggman (sd) 84, 85 Frisk, Nils, Skällbylund 94 Friske, A, målare, Kalmar 96 Gustav III, konung 96 Gustav Vasa, konung 2 1, 27 Gyllenspak, Brita, Resby 87 Gyllenstierna, greve 96 Hart/er, Hans Lennart, kyrkoherde, Arby 86 Hel/ergren, G, gördelmakare, Kalmar 59 Hel/man, Vivianne, textilkonstnärinna, Söderfors 90, 92 Hentze/1, J G, guldsmed, Kalmar 8 1, 86 Hillman, Magda/ena, g m Jacob Mittler (sd) på Applerum 84 Hake, Anna Maria, textilkonstnärinna, Kalmar 8 1, 90 Holmberg, A , direktör, Kalma r 77 Holmgren, C V, Kalmar 8 1 Håkansson, Daniel 94 Håkansson, John, kyrkvärd 59 Håkansson, Lars, stenskallehult 75 Håkansson, Olof, å lderman, Skällby 72 Ingeborg, hertiginna, änka efter Magnus Ladu/ås son Erik 15 Ingeborg, hertiginna, änka efter Magnus Ladu/ås son Valdem ar 15 Jacobsson, Olof, snickare, Motorp 19 Johan, inskrift på kyrkklocka 97 Johansson, Anna 24 Johansson, C A, Näshult 77 Johansson, Eva/d, kommunalordfOrande, g m AnnaLorentsson 95 Jon Sneckare 63 Jon, Wördehult 80 Jönsson, Sven, kyrkovärd, Gräsgärde 23 Karl XI, konung 96 Karlsson, Arvid, kanik, broder riddare Lars Karlsson 15 Karlsson, Lars, riddare, (Sparre av Aspnäs), broder kaniken Arvid Karlsson 12, 15 Klinga, smed 47 Kristus (Jesus) 63, 66, 67, 97 Krohn, Troe/s, orgelbyggare, Fredriks- borgs orgelbyggeri i Hilleröd 77 Lagergren, kontrollör 58, 74 Larsson, Emma 24 Larsson, Peter, ålderman, Glömminge, initialerna PL 47 Lindbäck, släkten, Gräsgärde nr 4 , 25 Lindbäck, Johan, kronolänsman, son Jo- han Christopher Lindbäck, dotter Anna Margareta Lindbäck 26 Lindbäck, Johan Christopher, hovpredi- kant , Lilla Tomteby, fader Johan L indbäck, svåger Peter Wittbom 25 Lindstedt & Son AB, Kalma r 84 Lindstedt, F, Kalmar 84 Ljungberg, Sven, jägmästare, Norra Gåra 23, 24, 26 Ljunggren, Herman, vägmästare , Färje- staden, fader Viktor Ljunggren 95 Ljunggren, Nils, Kalmar 21 , 66, 82 Lj unggren, Viktor, kyrkoherde, Arby 21 , 66, 82, 95 Landen, Jan, Karlskrona 96 L orentsson, Anna, g m Eva/d Johansson 95 Lorentsson, August, nämndemannen och kyrkovärden, Gräsgärde 24 Lång, Johan, klockare 77 Löfman, Anders, kyrkoherde 19, 46, 53, 57, 87, 96, 97 Magnus Ladulås, konung 37 Magnusson, J, Göteborg 77 M agnusson, Johan(nes), kyrkornåla re och orgelbyggare, Lemnhult 77 Maria Magdalena 70 Mitt/er, Jacob Johansson, amiralitetslöjt- nant, Applerum, g m l. M agdalena Hill- man (Hielman) 2. Anna Magdalena Al- tenack 24, 26, 79, 84 Moqvist, skolmästare 57 M oring, Sven, prost 57 Nils Snickare 73 Nyström, häradssnickare 72 Olof Skötkonung 62, 97 Olofsdotter, Gertrud, g m nämndeman Per Persson 26 Olofsson, Stina, G räsgärde 93 Olsson, Birger, Kulltorp 93 Olsson, Hans, Ka rlskrona 80 Olsson, Håkan, dräng, Skällby 84 Pauli-Rappe, Ebba, konstnärinna , g m Gerhard Rappe 70 Pau/sdotter, Ingrid, G lömminge 26 Persson, Olof, G lömminge 26 Persson, Per, nämndeman, Hylkiboda, g m Gertrud Olofsdotter26 Peter, biskop, Linköping 15 Peterson, Arvid, byggmästare, Gräsgärde 20 Pellersson, Ebba, Skällby 92 Pettersson, Johan, murmästa rålderman, Kalmar 57 Pleijel, G, kyrkoherde 2 1 Rappe, Anna, friherrinna, f Tersm eden, Christinelund 8 1, 96 Rappe, Gerhard, friherre och doktor, 110 Christinelund, g m Ebba Pauli-Rappe 70, 86 Rhothovius, Jonas 46 Roosval, Eric Casper, prost 96 Rosengren, Gert. kyrkorådsledamot 77 S Göran 54, 70 S Johannes 62 S Katarina 62 S Maria 49, 60, 62, 63, 66, 70, 97 S O!of62 , 97 S Paulus 62, 72 S Petrus 62 S Sigfrid97 Sah!ström. Torsten . pastor 19, 20 Sandgren, målare, Kalma r 67 Schöld. målarmästa re, Kalmar 64 Sköld, D P, målarmästare 59 Svensson. Gunnar, juvelerare, Kalmar 95 Svensson, J, juvelerare, Kalmar 95 Svensson, Jöns. hemmansägare, Appel- rum 58 Swebilius, Anders, kyrkoherde, regements- pastor, Arby 53, 66 Tie/, Daalderup, Holland 95 Tode, Gustaf, kyrkoherde 59, 63 Tode, Valdemar 63 Trulsson. Pehr, kyrkovärd, Skälby 23 Törneboum, Johan. g m Christina Eh- renström 60, 93, 94 Törnqvist, Albert 77 Valdemar Birgersson, konung 42, 43 Vitlods av Riigen, furste 49 Wahlbom, Christina Maria, Christ ine- lund 92 Wahl bom, J G, arkiater 84 Wahlbom, major, Christinelund, dotter Christina Maria 92 Wahlgren, Sven, konservator, Smålands Taberg 59, 64, 65, 67, 73 Wallenstråle, Martin Georg, biskop 57 Weinberg, Bengt, bruksarrendator, Värnanäs, g m Anna Magdalena Alten- ack 77, 9 1, 93 Weinberg, Emerentia. Värnanäs 88, 9 1 West/inger, Carl, tullförvaltare, CaJmar i Arby, bror lesper Daniel Wesliinger 24 West/inger, lesper Daniel, frälseinspektor, Skällby Södragård , bror Carl Westlinger 24, 88 Westmar, Helge, kontraktsprost, Madesjö 59 Wiggman, Joachim, häradsskrivare, Gräs- gärde, g m Charlolla Fierstedt 84, 85 Wiren, Jeanelle, Stockholm 90 Wiabom, Peter, bergsfogde och krono- länsman, Gräsgärde, g m Anna Marga- reta Lindbäck 24, 25, 58, 74 WulffA, godsägare 92 Wulff Edith, Kalmar, g m Harald Wulff 95 WulffHarald, bankdirektör, Kalmar, g m Edith Wu/jf95 Zackrisson, Swen, byggnadsingenjör 67 Öberg, måla re 75 '' ' ' ' ' ' ' ' ' Sveriges Kyrkor KONSTHISTORISKT INVENTARIUM VOLYM 207 SMÅLAND Södra Möre härad - Gardserum +Hannos Kyrka, kapell + ~'-+ N.'*TJUSTs +T,yse'~ + Ödekyrka, kyrkorum Storre YlJ \ Broddebo+ + Uknall \....~ Landskopsgrans ) ~VISTA & t "- + d o d\ Lonsgrans Krlazt GRÄN~\Adelov "TRANÅS o~u~ v E~; ft-~ Horadsg rans Vosongj<;+ l :t Sobp + '-t j " IlD'\; :r1(' l V '?.~serum ~ N + :f. Dolhcmv,__,""'- \"' -.'"'Jf Vaderskors ~ap.+ .J! HD {VEDBOLondecos ( o.yo+~~ofto-~---1~0--~2~0----~JOkm !.. lmsf'!,d+ V1reda H D +Fnnnoryd Odens v• .t', +h - V (1\\.<' \\, /j l + fl d( \, +Gomlebyr~ amma' /:t ....L 1+. +Lommary & ~ t\ Skorstad" _J. Haunda +Marba ck Hallingebe rg v ~ Bankrft+ Il /rvETA i Aneby+B~edesta~ \ L ( + +T~~.sf~rr.l\. \J '~ Svorttorp+ Bolaryd+ + ~ \ '\., ~ n ev+ ~ ~ , . ' \._ ""'-: .. :'-l.. '\ 0r-"1 l Bottno,yd .. ~0'P+· HUSKVARNA \ _ ,- o \+Aske,yd Drursdolo+ \ ) B'iockstod \r· ,'(ÄSTERVIK + JONKOPJNG- ,L e'yd+ +Jacsnos +FiY!!gg~.l! ~ N Sands o"~ Skede ÖSTRA Hultsfred,, , Fndhems k} p+ M.N L + f++ i+ + +,,Backsedo s+~Sk1rö, Ja reda +Må ldia \ 5--- -.. 1 :.f-0 \ J -·'>M h 1 \ + f , \.,._ J unga+ VallsJo+. + Myres1o N \ ~ / -..__.\.- Båraryd+ ( , o nG 0 m,.... Åke~ Vngstad-1"" + + lon noskede Yllt- flD Stenberga Tveta++Morlundo \ r ;v , - -f nosro ·~ ~ , HJortlanda Skeppbrstad K b + "' + ~ \ ...--...-D d h 11 •' / Våthult Gislaved · + Hagshult *t " + + +. + 0 " .,go < v· ,, ~ ,o . , u + ~OSKARSHAMNr :t + §:-- KOVSIO, 1 Nydolo .f s, Hultsto Fcode, yd \ ++ .., l .rserum/{/)~ • ~"""~ .... B~~bo Gyllen~ +Anderstorjt F,ryele /H]almseryd l Or:karyd +sackabY, Lhr:JJ7- Noshull ,..... • ...... ..... -...;:-J,+Boc_kgra - lSTR .J NDA ,.VASTBQfocs ~' HD+ ,+ SSolbe,ga+ ~ ) 1 Fogelfocs ,-., 1, , . , Burseryd Villstad Kulltorp O b k....... 1 ,.................. ',"'-.J,-f'-<1,....._.~"'-r'J ....J .J + l! Berga På ..._ 1 ( + + Bredar 1 d 1 .. s ru +l \ ~ "\.. +R.omkvdl Å ~l Ho sb j skallav, k,+ O Sondv Foge,hull of es/ o !ID Tors k1ng~ \ vo'xf6rp + lAnebodåf' \ +Tolg \ + + +Nottebock ~ , / / \ G'y+te,yd /Kållecstadl-At Hångcc+ J+~å • I ecrg"tj. H+D o' + Sroså; G h r Långe måla+ \ /~ 0 ('~) Londeryd ~ !.untoft~ lSiatlhog T} uredo + ~~v~+ ~ ron u ~lghult "- +Kråksmåla "(\1D..:-; Mqnsterås fl;!\ +. / ;jt nno\\ & K \ / / Lä ngaryd B~l ;;fs~~nnt/i ~ \ ~ \ + ~ + ~+eke + ~ ~ -"=:~,_~.., -~4 "\ / ~ / r~noback Hylleb1++F d 1 f ( Ii:"'' l:Fo yd~h~'~+ .+Moh~dp~'mesbe:Jo ~~ ~Lenhovda h oseke+ \ / \J--< - )4- \ argory :f-Tonn0erJ....l +v;ttar~~orp\ "J ~~s~~~~sd +.il~~~~ +Gördsby Dadesro UP/>VlD!NGE H D ./---~) . ',....._ ; +;lem ' s Unnaryd c) ),11 + HaiiSJO \HJortsberg+ y+ rar~pvo.~\.(' / ... ____ +Herrökro ""'~"" t" N. A10RE -, ' l F 7 :A Berga+:( ( ~"""' -~ +,... ~ ]qbt ~ --~ ~ 1:--...... , +Bockebo '-+ + ems1a ~,...~<'J\~ 'f :. Ryssby+ -...( Al ve sia ., ~VÄXJÖ 1 r Hallebe'g~"\ J ' Il D ;. 1 r ....... odensJo + \\o\n\1..1\\, _!j J Bladlnge+J+öJo;; ·'Be1;- ..._ ,fturubr___ Ekeber 0 ~"\. )' \\ +Knstvolla Ryssby + f:J / + lJ,, +Tutaryd 1 , ,/ unda, H~mmesro \ ~ g :.f+ ' J-+i ~ lidhull ~ngel~!od r LjUNGBY===-')~, DQn~lngelando+ l~ " t+ Hovniantorp , , Flemmlng~land Åby+ .J l / ~,;,'1 ,vlslanda~veaers-+ r \ .Tegnaby + c ,. ~~ NYBRO + i! AnnerStod+ , ,tf' ;+Känna 1 + ,;-~~lov+ +Tav~Jsäs '+le~sebo JModeSJO+._" \ Forlo~a .... --~.... '><:,.-,...,· s Lrv.nga+ T / Skolelov \\ \ +0-Torsås \\-- -~==.,;..-·_ ~~T -....,... - , +K\ockebergo ·=-· .t- NoltiO jj ...-Agunno,yd ,./ K r k+ l ,, KONGA -Äigutsboda+ -1. ),-.-,?' 'eko+nten.t:_ \ . v,a T :t + '+ Å LLBO ot~sv\ \U,åso+l + ' o T S·t S r' Jat.+ l .: Nobbele +Lrude l SIO S . MÖRE KALMAR SUNNERBO / P1atte,yd+ 1 + KINNE~I++ +L,nne,yd \"' ;!l._, Osko'+ gby-f;r~ 0 0 H _f'