Kyrkobyggnader 1760-1860 DEL 1 SKÅNE OCH BLEKINGE 111 Kyrkobyggnader 1760-1860 Del 1 Kyrkobyggnader 1760-1860 Del 1 Skåne och Blekinge VOLYM 210 AV SVERIGES KYRKOR, KONSTHISTORISKT INVENTARIUM GRUNDAT AV SIGURD CURMAN OCH JOHNNY ROOSVAL UTGIVET AV RIKSANTIKVARIEÄMBETET OCH KUNGL VITTERHETS HISTORIE OCH ANTIKVITETS AKADEMIEN Almqvist & Wiksell International Stockholm REDAKTIONSKOMMITTE: ERIK CINTHIO, ALLAN ELLENIUS, EVALD GUSTAFSSON, R AXEL UNNERBÄCK Utgivet med bidrag från Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet samt Sodalitium Majus Lundense ABSTRACT Kyrkobyggnader 1760-1860. Del l. Skåne och Blekinge. Volym 210 av Sveriges Kyrkor, konsthistoriskt inventarium. Churches 1760-1860. l. Skåne and Ble­ kinge. Volume 210 of Swedish Churches, published by the National Board of Antiquities and the Royal Swedish Academy of Letters, History and Antiquities. Stockholm 1989, 295 s, with captions and summary in English. ISSN 0284-1894, ISBN 91-7192-774-3. The typical Swedish "sermon church", with its plastered and white-washed walls, its tower with a rower-head or a Jantern, its big windows, and its !arge and well-lit interior covered by a barrel-vault, was developed >. Protokollet från Grevie ger en god bild av förrättningen: när socken­ männen, länsman, intressenterna med sina borgensmän och en del nyfikna hade samlats, ropade man ut bygg­ nadsarbetet för 4 900 Rd banco. Fem intressenter, ett par av dem representerade genom ombud, började nu under­ 2-899020 KB I SKÅNE 17 bjuda varandra i en lång rad utrop tills klubban slutligen föll vid 4240 Rd. Arbetet hade därmed ropats in av skollärare Rosenberg, ombud för Byggmästare Weste Westesson. Godtagbara borgensförbindelser kunde emel­ lertid inte visas upp av läraren. Församlingen stannade därför, trots Rosenbergs protester, för det näst lägsta budet, 4250 Rd, lagt av målarmästare Schönhult. I myn­ digheternas resolution bestämdes därefter att Schönhult skulle bli entreprenör, bl a för att Westesson »mindre väl utfört åtaget arbete i Förslöfs kyrka». Men sölvesborgsbyggmästaren - som fö just då satt i länshäktet i Ängelholm »såsom tilltalad för Edsöres brott» - gav sig inte så lätt. Han överklagade förfarandet ända upp till K Maj :t, men fick till svar att församlingen hade rätt att ta den entreprenör som kunde lämna den bästa säkerheten. I Grevie kvitterade målaren Schönhult snart ut den första delen av entreprenadsumman, I 450 Rd, men ing­ enting hände på byggplatsen. På våren 1844, 2 1/2 år efter entreprenadauktionen, visade det sig att både Schönhult och hans garanter var konkursmässiga. En av borgensmännen, murare Ahlstedt, uppförde emellertid ändå tornet under sommaren och hösten 1844. Arbetet avsynades och godkändes med viss tvekan i slutet av november. Men slutlikviden betalades för säkerhets skull inte ut. Sockenborna såg emellertid redan från början ganska kritiskt på sitt nya kyrktorn. En del brister visade sig redan under det kommande året och en ny besiktning gjordes i mars 1846 i närvaro av bl a kronofogden. Man mätte tornet och fann att det var 2 aln och 20 tum lägre än på ritningen. Takgesimsen under lanterninen var »för­ färdigad af bräden> trots att den enligt kostnadsförslaget skulle ha murats av 5000 tegel. Taket var otätt så att det regnade på ringklockorna. Tornets alla sidor var »skeva och buktiga» och rappningen oduglig. Under syneförrättningen yttrades misstankar om att Ahlstedt hade förfalskat ritningen genom att klippa bort en del av tornet. Men entreprenören försvarade sig och menade »att då ritningen under det arbetet fortgick , dag­ ligen och ofta stundligen måste öfverses, densamma ge­ nom slitning klyfts och någon förfalskning derå ej verk­ ställts». Han hade helt enkelt varit tvungen att klistra ihop ritningen med en pappersremsa på baksidan. Tor­ nets höjd stod ju faktiskt inte heller angiven på kostnadsförslaget . Beträffande gesimsen menade han, att han hade haft rätt att göra den i trä, eftersom kostnads­ förslaget inte tog upp formsten för ändamålet. Att murar­ na var skeva och skrovliga kunde knappast anses vara »till förfång för kyrkan». Den dåliga rappningen däremot kunde han nog åta sig att bättra på. 18 S. FERNLUND Församlingen gick därefter med på en förlikning. Ahl­ stedt ålades att betala 333 Rd i skadestånd. Dessutom skulle han reparera vissa av skadorna. Den påbörjade rättegången bilades. Vid en ny besiktning året därpå var tornet emellertid i samma bedrövliga skick. Rappningen som Ahlstedt hade · smetat på muren för att jämna ut skrovligheterna hade redan fallit av igen. Torntaket var omålat och otätt. Klockstolen befanns vara felaktigt konstruerad, »alla styfvor voro för korta, kilade nedantill och ofvantill ej intappade, endast häftade med ett eller tvenne spik . ..». Hela klockstolen kunde lätt rubbas av en enda karl. Att ringa i klockorna var otänkbart. Besiktningsprotokollet fortsätter med en lång rad ytter­ ligare anmärkningar. Ahlstedt hade fuskat och sparat . material på så gott som alla punkter. I stället för att lägga trappsteg av huggen sandsten framför ingångsportalen, hade han använt en gammal gravsten som sluttade inåt så att regnvatten rann in på golvet. lngångsdörren var av furu istället för ek, illa gjord och redan sprucken. Föns­ terbänkarna bestod av lösa och söndriga stenar, osv. I ett utslag från biskopsämbetet och landshövdingeäm­ betet ålades Ahlstedt au åtgärda bristerna. Han tycks emellertid inte ha varit kapabel att uppfylla sina skyldig­ heter. Problemen löstes därför på annat sätt. I september 1848 utlystes entreprenadauktion på en ny klockstol. Den byggdes slutligen på sakkunnigt sätt av byggmästare Pehr Pehrsson från Ängelholm. När resterande repara­ tionsarbeten året därpå bjöds ut på en ny entreprenada­ uktion infann sig, förståeligt nog, inga spekulanter. Kyr­ koherden fick därför så småningom tillstånd av myndig­ heterna att låta utföra dessa arbeten på ackord. I november 1849 skickade kyrkoherden en uppställ­ ning på alla kostnader som Ahlstedt borde stå för till biskopsämbetet. Han ber samtidigt om utmätning av entreprenörens egendom. Räkningen omfattar ersättning för alla syner, porto, lösen, skjuts, traktamenten mm och slutar på 186 Rd. Men häradsrätten som behandlade ärendet på våren 1850 dömde till Ahlstedts förmån: Ef­ tersom församlingen trots allt hade betalat den sista de­ len av entreprenadsumman före garantitidens utgång, hade man förverkat all rätt att få ersättning. 14 Kyrkbygget i Förstäv Samtidigt som syner och rättegångar avlöste varandra i Grevie, var kyrkoherden J A Jönsson också sysselsatt med planeringen av kyrkbygget i pastoratets moderför­ samling Förslöv (fig 2). Givetvis försökte han ta vara på sina erfarenheter från Grevie. Den 1112 1848 skriver han till biskopsämbetet och landshövdingen: »Erfarenheten har visat att alla kyrkoar­ beten här i Häradet, såsom de i sednare tider bedrifvits af Entrepreneurer, på öfligt sätt antagne, blifvit förfuskade, hvaruppå Houfs och Hjernarps nybyggda kyrkor, tornet vid Grevie kyrka, ringmuren vid Förslöfs mm lemna klara bevis». För att undvika en upprepning av allt bygg­ fusk, trassel och processande som Grevie församling hade fått uppleva, ansöker Jönsson följaktligen om att få slippa lämna ut Förslövs kyrkbygge på totalentreprenad. Församlingen ville istället tillsätta en byggnadskommit­ te, som skulle åta sig att upphandla förstklassigt material, »så att de som skola utföra arbetet ej sättas i frestelse att lemna dåligt arbete, derföre att de skola vinna på mate­ rialierna ...»För själva arbetet tänkte man sig att engage­ ra tre företagare; en murmästare, en timmerman och en taktäckare. Som ytterligare säkerhetsåtgärd kunde lämp­ ligen hantverkarna och församlingen utse varsin »Com­ promissarius». Dessa två män skulle å sin sida välja ytterligare en kontrollant. Tillsammans skulle »synings­ männen» övervaka bygget med rätt att i förekommande fall kräva »cassation eller approbation af någon del af arbetet eller materialiern. Varken församlingen eller hantverkarna skulle ha rätt att överklaga kontrollanter­ nas bedömning. Förslövs väl genomtänkta program till förekommande av slarv och bråk avvisades emellertid av myndigheter­ na. Biskopsämbetet och landshövdingen hänvisade till 1815 års kungliga förordning och menade att entrepre­ nadauktion under alla förhållanden måste utlysas. För­ samlingen fick böja sig för bestämmelserna och bygget bjöds ut i maj 1858. Men ingen av spekulanterna som infunnit sig, var villig att åta sig bygget för den summa som kostnadsförslaget visade. Överintendentsämbetets arkitekter hade uppenbarligen gjort grova räknefel. Bygg­ nadsplanerna hamnade därmed i en återvändsgränd. Under den utdragna handläggningstiden hade befolk­ ningen i Förslöv hunnit öka ytterligare och församlingen bestämde sig i detta läge för att ändra planerna. På våren 1849 förelåg en ny ritning, uppgjord av Weste Westesson. Den godkändes efter bearbetning av F W Scholander på ämbetet i september samma år av K Maj:t. Samtidigt erhöll församlingen tillstånd att låta utföra arbetet på beting. 15 Entreprenörerna och överintendentsämbetet Turerna kring Grevie och Förslövs kyrkbyggen, som förefaller oss närmast groteska, är inte på något sätt undantag. I själva verket tycks så gott som alla försam­ lingar, som vid denna tid tvingades företa sig byggnads­ arbeten, ha kämpat med samma svårigheter. Och överallt uppstod bekymren som direkta eller indirekta följder av entreprenadsystemet. SKÅNE 19 Fig 2. Förslövs kyrka. Uppförd 1850. Tor­ net uppfördes 1775 till den äldre kyrkan. Förslöv Church. Built in 1850. The tower was added to the old church in 1775. Speciellt drabbat var Bjäre härad, där 8 av de 12 kyr­ korna utvidgades i olika etapper eller helt nybyggdes på 1840- och 50-talen. Enbart år 1849 pågick invecklade processer mellan församlingarna och entreprenörer i Hov, Västra Karup, Grevie och Hjärnarp. En utdragen tvist blev det också på 1850-talet i Ausås i grannhäradet Södra Åsbo. Vissa församlingar belastades under ett an­ tal år av flera processer samtidigt, med olika entreprenö­ rer, borgensmän och involverade sterbhus som motpar­ ter. Vid genomgång av arkivalierna om kyrkobyggandet under dessa decennier finner man snart att det är några få entreprenörer som figurerar i socknarna. I Kristians­ tads län möter man framförallt sölvesborgsbyggmästarna Olof Borgström och Weste Westesson samt muraren J Hallberg från Ängelholm. Många av kostnadsförslagen som inhämtades inför ett planerat bygge, är uppgjorda av någon av dem. Vid entreprenadauktionerna var sedan ofta två eller tre på plats. De pressade priserna och underbjöd varandra, men kunde även gå i borgen för varandra, agera som synemän och vittna i rätten till förmån för en av sina kolleger. Man får en känsla av att det existerade ett mer eller mindre organiserat samarbe­ te, där entreprenörerna spelade uppdragen till varandra i en viss turordning. Idag är det knappast möjligt att genomskåda mönstret i detta konkurrenternas brödraskap. Det framgår emeller­ tid klart, att byggmästarna förr eller senare hamnade i ekonomiskt trångmål, tyngda av skadeståndsanspråk, borgensåtaganden och rättegångskostnader. Hallberg var 1857 på obestånd och kunde då inte fullfölja Ausås kyrk­ bygge. Borgström dödades 1847 av ett nedrasande valv i Östra Hoby. Westesson dog 1858. Alla efterlämnade trassliga affärer och byggen som från första början krävde omfattande reparationer och ständigt underhåll. Entreprenörerna kan emellertid inte ensamma lastas för alla misstag och brister som visade sig vid avsyningen eller något år därefter. Många svårigheter bottnade i då­ lig kommunikation mellan överintendentsämbetets arki­ tekter och byggfolket på platsen. Ritningarna som kom från Stockholm var tämligen summariska och kostnads­ förslaget som åtföljde fasad- och planritningen var inte tillräckligt preciserat för att kunna tjäna som anvisning. Byggmästaren fick tolka papperen bäst han kunde. Var det tex meningen, att gesimsen under tornets lanternin skulle utföras i tegel eller kunde man ta trä? Inkluderade 20 S. FERNLUND den beräknade tegelmängden verkligen det antalet och den typen av tegel som behövdes för denna list? - I tveksamma fall låg det givetvis nära till hands, att entre­ prenören valde ett enklare alternativ, framförallt om han därigenom kunde spara både material och arbetstimmar. Det verkar också, som om varken församlingen eller · byggmästaren uppfattade ritningen som ett bindande do­ kument - trots att kungens namnteckning fanns på detta papper. I Glim~kra tex diskuterade sockenstämman till­ sammans med Olof Borgström en mängd ändringar i förhållande till Axel Nyströms ritningar. Kyrkans bredd och höjd, fönstrens antal, placering och form, tornets utseende - ja, nästan hela byggnaden ville man göra annorlunda. Biskopsämbetet och landshövdingeämbetet fick här och i andra fall uppmana församlingen att nog­ grant följa den godkända ritningen. 16 Den oftast länga handläggningstiden bidrog förstås till att man ändrade uppfattning om helheten eller detaljerna. När ritningen med alla påskrifter slutligen nådde församlingen var situationen i socknen ibland förändrad. Behoven var an­ norlunda. Positiva eller negativa erfarenheter frän kyrk­ byggen i grannförsamlingar bidrog till att man tänkte om. Rent byggnadstekniskt var det dessutom nödvändigt att bevara en viss flexibilitet i förhållande till ritningen. I de allra flesta fall planerade man att låta större eller mindre delar av den medeltida byggnaden ingå i nybyg­ get. De gamla murarnas stabilitet avgjorde slutligen var skarvarna mellan gammalt och nytt murverk skulle läg­ gas. Ämbetets arkitekter, som i regel aldrig hade sett den kyrka som skulle utvidgas, aktade sig nog medvetet för att precisera hur anslutningen mellan delarna skulle ske. Och inte heller sockenmännen kunde i förväg bestämma, hur mycket som skulle sparas. Vid entreprenadauktionen i Glimåkra 1836 antecknades, att den blivande entrepre­ nören skulle fä använda tornet och andra delar av den gamla kyrkan om han ansåg det lämpligt. Vid avsyningen av den nya kyrkan tyckte man sedan ändå, att det var mycket vanskligt, att Borgström hade uppfört tornet på de gamla spruckna murarna.'7 Problemen blev särskilt svårbemästrade, där schablon­ mässigt ritade nykyrkor skulle fogas till en medeltida byggnadskropp med låga valv. Den omskrivna olyckan i Tygelsjö är 1835, där ett nyuppfört valv rasade och tre arbetare omkom, tycks ha varit en direkt följd av vårds­ löshet, både frän arkitektens och entreprenörens sida. 18 I Osby, där det gällde att foga ett nytt långhus till två äldre korsarmar (fig 3), kommenterade sockenmännen den summariska ritningen för säkerhets skull enligt följande: den blivande entreprenören skull höja korarmarnas murar »så mycket, som deras enligt byggnadskonstens regler, anständigt proportionerade samband med ny­ byggnaden det kräfvern. 19 Ämbetsarkitekternas försummelser, som kanske bott­ nade i ett alltför svalt intresse för bondkyrkorna i en avlägsen landsända, visade sig också i kostnadsberäk­ ningen. En grov felberäkning gjorde tex Törnqvist i sitt kostnadsförslag till utvidgningen av Förslövs kyrka är 1846. Enligt hans sammanställning skulle bygget kosta 3 603 Rd. Församlingen, som redan hade ett kostnads­ förslag »uppgjort af murmästare på orten» som slutade på 7 181 Rd, returnerade ärendet till Stockholm, där man medgav att Törnqvist hade dels felberäknat materialåt­ gången, dels använt en gammal priskurant för Bjäre härad. Dessutom upptäckte man fel i adderingen. Törnqvist befann sig på en utlandsresa och kunde inte förklara sig. En annan av ämbetets arkitekter, J Carlberg, fick åta sig ärendet. Hans kostnadsberäkning slutade på 6 069 Rd. Kyrkbygget hade då fördröjts i två är och Förslövs kyrkoherde Jönsson uttryckte i sina skrivelser till myndigheterna sin irritation över den vårdslösa be­ handlingen av ärendet. 20 Brunius och entreprenadsystemets avskaffande Entreprenadsystemets avigsidor, överintendentsämbe­ tets bristande insikt och byggmästarnas inkompetens framhävdes from 1830-talets mitt i härda ordalag av domkyrkoarkitekten C G Brunius. Genom sina studier av medeltidens monument hade han blivit övertygad om den gamla byggnadsteknikens överlägsenhet. Så gott som allt som hade byggts efter medeltidens slut kunde tjäna honom som exempel på »den Nya tidens fuskeri». 21 Ämbetsarkitekternas alster kännetecknades enligt hans åsikt av en ytlig estetisk hållning och total oförståelse för »grundideen i våra förfäders kyrkliga byggnadskonst». Många av byggmästarna saknade ansvarskänsla och mo­ ral och hantverkarna var okunniga. Hans dom verkar härd men var säkert väl förankrad i de rådande förhållan­ dena. Brunius anlitades under sin långa verksamhetstid, frän ca 1835 till 1865, som rådgivare i byggnadsfrågor i ca 100 församlingar. Helt nya kyrkor ritade han för sju socknar. Drygt ett tjugotal blev ombyggda under hans personliga ledning och ytterligare ett trettital ombyggdes eller re­ staurerades efter hans ritningar. I alla dessa uppdrag förverkligade Brunius sin syn på god kyrklig byggnads­ konst - så långt omständigheterna kunde medge. I möjli­ gaste män anförtrodde han sina byggen bara åt samvets­ granna murmästare som han själv hade lärt upp. På så sätt slapp han i regel besvikelser och dyrbara efterräk­ ningar. Genom sin nära kontakt med biskopen hade han också ganska stora möjligheter att utverka befrielse frän entreprenadtvånget. Men ofta sökte myndigheter och församlingar hans råd först i efterhand, dvs när man behövde hjälp för att komma tillrätta med olika problem som uppstått på grund av en entreprenörs slarv och okunnighet. Av stort intresse är fallet Borrby, eftersom Brunius engagemang i just denna församling faktiskt direkt ledde till entrepre­ nadsystemets avveckling. Borrby nya kyrka hade byggts under åren 1838-1840 av entreprenören Olof Borgström. Redan vid invigning­ en i augusti 1841 var byggnaden skadad av fukt, och sprickor visade sig här och där i murverket. Församling­ en inledde så småningom en rättegång som pågick under hela ansvarstiden och ända fram till 1854, då förlikning ingicks med Borgströms borgensmän. Byggmästaren själv hade, som tidigare nämnts, omkommit vid ett ras år 1847. År 1853 vände sig Borrby församling till Brunius och bad honom delta i en ny besiktning av den bristfälliga kyrkan. Efter syneförrättningen sammanfattade Brunius sina intryck i en lång skrivelse, där han räknar upp alla fel och brister. Trots att kyrkan hade trätunnvalv, och murarna alltså inte belastades av valvtryck, hade »högst betänkliga sprickor» uppkommit vid alla fönster från grunden upp till taklisten, något som tydde på »vårdslös grundläggning och oförsvarlig murning». Allt murbruk var beblandat med lera och utan bindkraft. Putsen loss­ nade i stora sjok. Kyrkans torn »oscillerade» kraftigt vid ringning. Dessa och andra skador kunde visserligen nöd­ torftigt avhjälpas - men, slutar Brunius: »Det är likväl klart, att en byggnad, som är uppfört på ett så vårdslöst sätt, kommer att framgent tarfva ideligen förbättringar, hvilka år efter annat skola föranleda syner och rättegång­ ar, intill det hela omsider blir en ohjelplig ruin.»22 Samma år ville församlingen ha hjälp med arbetsbe­ skrivning och kostnadsförslag till en ny gråstensmur kring kyrkogården. Efter en del skriftväxling i ärendet anser Brunius, och även biskop Faxe, att både detta arbete och en ny reparation av kyrkan bör upplåtas på ackord. Man har nämligen »alltför ofta funnit, att arbe­ ten på entreprenad upplåtna påtagligen blifvit förfuska­ de». 23 När landshövdingen därpå svarade, att entrepre­ nadauktion ändå måste utlysas enligt paragraf 8 i den kungl förordningen 12/4 1815, formulerade Brunius sin uppfattning i ännu skarpare ordalag: »Jag har under de två årtionden, jag befattat mig med byggnadsbestyr, alld­ rig sett något fullgodt entreprenadarbete, men däremot ganska många som varit högst eländiga.»24 Också biskopen hade nu tappat tålamodet med hela detta system som medförde omständliga handläggnings­ turer och ständiga besvikelser, förluster och stridigheter. Med egen hand och tydligen i upprört tillstånd skriver SKÅNE 21 Faxe ett brev till landshövdingen i Kristianstads län den 5 december 1853: »Hvad angår Borreby kyrka, förenar jag mig till alla delar med Professorn och Commen­ deuren Brunius i dess afgifna yttrande. I öfver 40 år har jag deltagit i dylika resolutioner och blifvit derunder öfvertygad, att något dugligt kyrkoarbete nu för tiden ej kan företagas efter entreprenad, utan det som är mycket enkelt och kan af Kyrkoherde bedömas. Uppdrages icke detta arbetes ledning åt Professor Brunius, fruktar jag, att det aflöper till obotlig skada för kyrkan.» När församlingen året därpå inkom till myndigheterna med ett omfattande reparationsförslag, avrådde Brunius biskopen och landshövdingen från att tillstyrka planen eftersom »hela byggnaden från grund till slutstenen röjer idel fuskeri». Pengarna borde istället sparas och förräntas som en grundplåt »för snar stundande ombyggnad / .. ./ så att den blir hvad ett Herrans hus skäligen bör vara och att densamma trotsar århundradens åverkan». 25 Kyrkan var emellertid i akut behov av reparation och församlingen kunde inte vänta. Ärendet Borrby gick där­ för vidare till Kungl Maj:t och utlöste där en välbehövlig reaktion. Den 17 oktober 1854 utfärdade Oscar I en skrivelse som i praktiken innebar ett upphävande av entreprenadtvånget. Borrby församling fick tillstånd att reparera sin kyrka under professor Brunius ledning. Landshövdingar och biskopar i Malmöhus, Kristian­ stads, Blekinge, Hallands samt Göteborgs och Bohus län ägde därefter rätt att ge en församling tillstånd att utföra kyrkoarbeten på ackord - »så widt skäl dertill förefin­ nes». 26 Borrby kyrka restaurerades sedan av murmästare Jo­ han Stenberg under Brunius tillsyn. Arbetet avsynades 1856 och befanns vara utfört till full belåtenhet för alla parter. Byggnadstekniken Kostnadsförslag, arbetsbeskrivningar och entreprenad­ kontrakt ger en god bild av byggnadstekniken under 1880-talets första hälft. I dessa handlingar preciseras alla de krav som rimligtvis kunde ställas på byggnadsmateria­ let och arbetets utförande. Genom andra arkivalier, främst syneprotokoll och rättegångshandlingar, kan vi dessutom få en uppfattning om tekniska brister, som vanligen visade sig strax efter invigningen. Sättningar och sprickor i själva murverket förekom företrädesvis i anslutning till äldre byggnadsdelar. Ny­ uppförda gråstensmurar var ofta alltför »buktiga» och skeva och putsens vidhäftning tycks genomgående ha varit dålig. Trots noggranna instruktioner om förstklassig osläckt kalk och ren, strid sand slarvades det med brukets innehåll och beredning. Sanden var ofta bemängd med 22 S. FERNLUND humus, salt eller lera. Extremt vårdslös hade man varit vid ombyggnaden av Säby kyrka år 1850. Den östra gavelmuren där var »icke murad med annat bruk än det af gamla kyrkan, som blifvit upplöst i vatten».27 Inte heller tycks hantverkarna ha följt regeln att utföra puts­ ning endast vid lämplig väderlek och efter tillräcklig tork­ tid för själva muren. Timmermansarbetet utsattes ofta för stark kritik vid avsyningen. Entreprenören gav sig sällan tid att inhandla fullgott virke minst ett år i förväg så att det kunde hinna torka. I stället för den »röda, smågåriga, mogna furen» som församlingen ville ha, användes grönt virke som torkade ihop och sprack efter bearbetningen. 28 Vid synen antecknades därför inte sällan spruckna fönsterkarmar, dörrblad och ljudhålsluckor. Än mera ödesdiger var då­ ligt virke i lanteminen, takstolen och klockstolen. Konsten att bygga en funktionsduglig klockstol tycks bara ett fåtal timmermän ha behärskat vid denna tid. I Glimåkra var den nya klockstolen inkilad i muren så att tornet skakade vid ringning. I Grevie däremot stod den helt lös och flyttade sig vid klockornas svängning. 29 Lanteminens trästomme och avtäckning vållade ofta problem. Trägesimsen strax nedanför ömsom krympte och svällde och tenderade att lossna från tomlivet. Just kring dessa gesimser, som sällan saknas på nyklassicis­ mens kyrkor, utspann sig ofta tvister. I Grevie blev den, som nämnt, »förfärdigad af brädern trots att man hade räknat med tegel. I Glimåkra togs den otäta trägesimsen 1840 upp i en rättegång mot byggmästare Borgström. Som vittne uppträdde Weste Westesson som sade sig minnas att församlingen vid entreprenadauktionen 1836 uttryckligen hade önskat sig gesimsen »såsom den i Osby». Borgström hade därför byggt i trä och sparat på teglet. 30 Ett stort problem för församlingarna var vid denna tid taktäckningen, både på gamla och nya kyrkor. De gamla blytaken som fanns togs oftast ner i samband med ut­ vidgningar. Dels ansågs de som dåliga och otäta, dels kunde man tjäna avsevärda summor på att sälja blyet. Därmed fick man ett välbehövligt tillskott i byggnadskas­ san. I Glimåkra, där hela kyrkbygget var kostnadsberäk­ nat till 20000 Rd, inbringade försäljningen av det gamla takblyet så mycket som en fjärdedel av byggsumman, eller ca 5 000 Rd. 31 Under den här aktuella tiden stod valet sedan ofta mellan takspån, olika typer av plåt och skiffer. Det före­ faller som om taktegel endast i undantagsfall kom till användning. Tegeltak ansågs i Skåne som alltför vind­ känsliga. I samband med tegelindustrins utveckling un­ der 1800-talets senare del fick tillverkningen av tegelpan­ nor emellertid ett kraftigt uppsving. I kostnadsförslagen räknade man så gott som alltid med takspån av ek. Till ett riktigt stort kyrktak, tex det som lades i Osby år 1836, gick det åt 75000 spån. Som täckning för en mindre kyrka utan korsarmar, som Förs­ löv, beräknades 30000. Spånens format varierade bero­ ende på byggnadstraditionen i de olika bygderna. I Osby användes långsmala spån som var 14 tum långa och så breda, att fem intill varandra täckte en aln. Till Förslöv beställdes de i formatet 6 X 4 112 tum, dvs 20 spån per kvadrataln. Spånen doppades före uppläggningen i en blandning av kokande tjära och rödfärg. Omsorgsfull läggning och regelbunden tjäming av taket var en förut­ sättning för dess täthet och hållbarhet. Vid avsyning av en nybyggd kyrka befanns vattentaket ofta vara otätt. I Glimåkra hade taket 1840 »åtskilliga hol, hvarigenom dagen synas och regn infaller, hvilket Synemännen så mycket säkrare känna, som det idag, i vår närvaro regnat genom taket». Trots upprepade tjär­ ningar fick stora delar av taket läggas om med 10000 nya spån år 1855. Bara två år därefter hade man tröttnat på de ständigt återkommande problemen och ansökte om tillstånd att få lägga ett koppartak. Men myndigheterna uppmanade istället till förnyad reparation och tjäming. 1861 var det slutligen dags för total omläggning. Man hade kostnadsförslag på granspån (2 253 Rd), skiffer ( 4 820 Rd) och järnplåt ( 4 924 Rd) och stannade för det sistnämnda. 32 Framemot mitten av 1800-talet tycks det inte ha varit helt lätt att få tag i fullvärdigt ekspån. Byggnadskommit­ ten i Förslöv försökte 1850 att anskaffa detta material men lyckades inte. Kyrkoherde Jönsson reste därför till Köpenhamn för att förhandla med taktäckare Barkhau­ sen om ett tak av engelsk skiffer. Den danske företaga­ rens anbud slutade på 2 069 Rd. Därmed låg han 300 Rd under den beräknade summan för ett spåntak. Försam­ lingen bestämde sig omgående för skiffern som var underhållsfri och därtill »mycket vackrare» än andra täckmaterial. Myndigheterna tillstyrkte och taket lades år 1851. Men glädjen över det moderna och vackra taket varade inte länge. Redan år 1853 sipprade regnvatten in mellan plattorna och entreprenören ställdes till ansvar. 1857 sägs att cementfogningen hade fallit av. Man ville då foga om med välberett kalkbruk.33 Notisen är ett tidigt belägg för användning av cement vid ett skånskt kyrkbygge. Det nya materialet, som vid denna tid redan användes i Dan­ mark, bla vid slottsrestaureringar, introducerades i Skå­ ne av danska hantverkare och arkitekter. Än så länge felbedömde man dock ofta cementbrukets lämplighet för olika ändamål. 34 När Brunius 1856 i Borrby pläderade för ett tak av SKÅNE 23 engelsk skiffer, eftersom församlingen hade problem med kyrkans tunna och felaktigt falsade kopparplåtar, nämner han ingenting om hur skiffern bör läggas eller fogas. Det hade varit intressant att få veta vad han ansåg om cemen­ ten och dess möjligheter. Församlingen bygger sin kyrka En genomgång av arkivalierna kring det skånska kyrko­ byggandet resulterar onekligen i en ganska negativ bild av byggnadstekniken och yrkesskickligheten under 1800­ talets första hälft. Vid bedömning av källmaterialet får man förstås komma ihåg, att byggen som vållade pro­ blem har avsatt en omfångsrik skriftväxling och mång­ dubbelt fler handlingar än kyrkor som godkändes utan anmärkningar vid avsyningen. Överallt där kyrkbygget mynnade ut i en utdragen tvist som drogs inför rätta, tvingades man formulera och precisera anmärkningarna gång på gång för att om möjligt kunna få ekonomisk kompensation. Att källmaterial kring vissa kyrkbyggen är magert eller saknas helt, kan betyda att byggprocessen där förlöpte friktionsfritt och att den nya kyrkan blev till full belåten­ het. Men bristen på arkivalier kan givetvis också ha många andra orsaker. Kyrkbygget i Osby Ett väldokumenterat kyrkbygge utan bekymmersamt efterspel är den genomgripande ombyggnaden av guds­ huset i Osby 1833-1836. Utförliga protokoll från soc­ kenstämmor och entreprenadauktioner förmedlar en mycket god bild av händelserna under byggtiden. Fram­ förallt ger materialet ovanligt detaljerade upplysningar om sockenbornas aktiva deltagande i arbetets olika sta­ dier. Medeltidskyrkan i Osby utvidgades redan I701 och I 770 med korsarmar i norr och söder. På 1820-talet var den emellertid åter för trång. De 880 platserna räckte inte till för de drygt 2 200 sockenbor som befann sig i kyrksam ålder. Vid en visitation år 1827 uppmanade Vilhelm Faxe församlingen att förbereda en ombyggnad av kyr­ kan. Beslut om utvidgning fattades av sockenstämman på hösten 1830 och två år därefter förelåg ritning och kostnadsförslag, författade av Carl Ståhl och godkända av Kungl Maj:t (fig 3). Entreprenadauktionen hölls den 15 januari 1833. Fem spekulanter bjöd på arbetet och kontrakt tecknades så småningom med två av dem, nämligen murmästarna Thor Uppgren och Olof Borgström från Sölvesborg, som tillsammans åtog sig totalentreprenaden för bygget. För­ samlingens arbetsinsats var beräknad till 8 000 dagsver­ ken. Allt material skulle anskaffas genom byggnadskom­ mittens försorg. Redan i februari samma år förrättades auktion för upphandling av byggnadstimret, som skulle vara »af mo­ gen, god och för ändamålet tjenlig beskaffenhet utaf furu eller gran». Spekulanterna förband sig att hugga träden före mitten av mars, så att virket skulle hinna bli torrt. Senast den förste maj 1834 skulle bjälkar, plankor, brä­ dor, spån och ställningsvirke vara levererade. Ungefär samtidigt uppgjordes en tidsplan för framkörningen av allt stenmaterial som krävdes till kyrkbygget. Den 21 april 1833 anlände Thor Uppgren med två gesäller till Osby. Murarna hyrde in sig i byn men fick betala för kost och logi. Läget för de nya grundmurarna sattes ut i enlighet med ritningen utanför den gamla byggnaden. Församlingen deltog med 156 dagsverken och redan efter nio arbetsdagar var grundläggningen av­ slutad. Efter en behövlig uppröjning kring bygget åter­ vände lugnet till kyrkogården och Osby sockenfolk fick ytterligare en sommar och en vinter trängas om sönda­ garna i sin gamla kyrka. Hösten och vintern 1833-34 var ovanligt slitsamma för bönderna och deras arbetsfolk och dragare. Till den nya kyrkan beräknades 6 600 lass sprängd gråsten, 360 lass flat sten och 300 lass kullersten. Sockenstämman hade beslutat en rättvis fördelning av äckor och dagsver­ ken efter hemmantal. Nu skulle byggnadsskyldigheten fullgöras så som man hade kommit överens om. Så snart skörden var bärgad började man ta itu med stenarbetet på markerna kring Osby. Speciellt mycket och lämplig gråsten fanns på utmarkerna i Ebbarps by, där hela församlingens åbor kunde få hämta sina lass. Huvudparten av stenen fick sprängas. Granitblocken togs upp ur jorden, klövs och sprängdes med hjälp av kilar, så att minst två jämna sidor bildades. »Utsökt flat sten» till dörr- och fönsteromfattningar valdes och bear­ betades. Mängder av småsten plockades av kvinnorna och barnen och samlades i rösen i väntan på transport. När vinterkylan hade stabiliserat vägarna och isen bar över Osbysjön, stretade de tungt lastade oxkärrorna mot kyrkplatsen. De större blocken fraktades med drög. Det är förståeligt att vissa åbor hade svårt att fullgöra sina skyldigheter. Byggnadskommitten och sockenstäm­ man fick alltemellanåt uppmana de försumliga att göra sina äckor och dagsverken så att bygget inte skulle bli fördröjt. Förutom till hämtning av sten behövdes för­ samlingens »ökdagsverken>> också när kalk, sand, lera och tegel skulle fraktas till byggnadsplatsen. I april 1834 återupptogs arbetet vid kyrkan av sölves­ borgsmurarna och deras medhjälpare. Ytterväggarna växte nu långsamt i höjden. Och någon gång denna som­ mar revs det gamla långhuset innanför murarna. Dräng­ ar, pigor och inhyseshjon bådades nu i tur och ordning 24 S. FERNLUND Fig 3. Ritning till ombygg­ nad av Osby kyrka av C Ståhl 1832 . RA. Foto RA. Proposal for major exten· sions LO Osby Church by C Ståhl, 1832 . ./.,.._,,,;. / ,<, ,,y.. :.,,,c,. Mycket murningsarbete återstod ändå när arbetet åter sattes igång i april 1835. Tornet uppfördes nu till full höjd, korsarmarnas murar byggdes på och nya fönster­ öppningar togs upp. Senare under sommaren rappades kyrkan , medan timmermän och snickare var sysselsatta med takarbeten och inredning. Inte förrän i juli året därpå var kyrkobyggnaden så pass färdig att syn kunde förrättas. Ändå var mycket kvar att göra . Det stora spåntaket skulle tjäras än en gång och hela träinredningen var än så ,,../,..,. :'. :l';.,z. ...... 41·:. ."' ./.··..../ \ R!K SA ""'. './:'.: T :.,.__ r _,;. ~ -ri-- -"----"-----'-----· ./:.-.... till ka lkslagning, hantlangning och diverse enklare arbe­ ten vid bygget. De som uteblev frän sina dagsverken fick bereda sig på dryga böter. I juli beslutade sockenstämman om en del ändringar i förhå llande till ritningen , bl a sku ll e halvrunda fönster göras i tornet för bättre belysning på läktaren och kyr­ kans takresning vi lle man ha högre. Det är troligt att det nya långhuset kom under tak innan bygget lämnades för året. Enligt planerna skulle den halvfärdiga byggnaden nämligen användas för gudstjänst under vi ntern. länge rå och omålad. Inte förrän under sommaren 1839 ­ sex år efter byggstarten - målades gudstjänstrummets trätunnvalv och alla snickerier med ljus oljefärg. Predik­ stolen och orgelläktaren fick också en sparsam guldde­ kor. Den 23 augusti 1840 invigdes Osby nya kyrka slutli­ gen av Vilhelm Faxe. I sitt invigningstal berömde bisko­ pen församlingen som »på ett utmärkt sätt vårdat sig om Herrens helgedom, uppbyggt och prydt detta Herrans hus». 35 Kyrkbygget i Västra Karaby Kyrkbygget i Osby tycks vara ganska representativt när det gäller församlingens deltagande i arbetet under 1800­ talets första decennier. En noggrann redogörelse för soc­ kenbornas insats finns också i den »Berättelse om Ny­ byggda Kyrkan i Westra Karaby» som församlingens kyr­ koherde P Hansson lät trycka i februari 1827, ett par månader efter kyrkans invigning. Syftet med utgivningen av den lilla skriften var givetvis att bevara minnet av kyrkbygget, men framförallt »att framhäva denna för­ samlings rättighet till ett välförtjent loford». Trots att Karaby ligger på slätten och bygdens geografiska förut­ sättningar till en del skilde sig från förhållandena i Osby, var arbetsfördelningen vid bygget i stort sett likadan. Också Karabys åbor stod för all hämtning av gråsten, kalk, lera, sand, timmer och annat material, men de tunga lassen drogs här av hästar. Tydligen fick också allt vatten till kalkberedningen köras fram till kyrkplatsen som ligger på en backe. Förutom alla dessa äckor gjorde hemmansägarna eller deras drängar tillsammans med byarnas husmän ca 3 000 dagsverken både vid rivningen av den gamla kyrkan och vid nybygget. Därtill kom ytterligare dagsverken och »alla vidare gjorde biträden». Dessutom förband sig hemmansägarna att skänka kyrkan 32 skilling per fjärde­ dels mantal under de närmaste sex åren. På sockenbor­ nas bekostnad förskönades också invigningshögtidlighe­ terna den l advent 1827 med blåsare från regementets musikkår i Landskrona. Invigningsdagen blev en riktig folkfest. Man passade på att samtidigt fira ett bröllop. Tal och musik avlöste varandra. Och medan prostarna och biskopen skålade i prästgården brände byborna av fyrverkeripjäser och sköt med »Små kanoner» både på ättehögen bredvid kyrkan och nere i Dösjöbro. »I alla Hushåll firades Högtid, och samtlige Husmännen voro kallade i sina rotar, samt undfägnades af åboarne. /.. .I en allmän glädje yttrade sig öfwerallt i Församlingen.» Efter alla ansträngningar hade Karabyborna all anledning att vara stolta och glada. Räknat i reda pengar kunde för­ samlingens alla insatser värderas till 3 092 Rd, dvs nästan en fjärdedel av hela byggsumman. 36 SKÅNE 25 I berättelsen från Västra Karaby får man intrycket att bönderna och husmännen där villigt fullgjorde sin bygg­ nadsskyldighet. Men oftast upplevde församlingen för­ stås arbetet vid kyrkan som en stor belastning. I Glim­ åkra bestämdes 1836 att torparna skulle delta i kyrkbyg­ get med 4 dagsverken var, inhysesfolket med två. Men under byggnadsåret 1837 vägrade torparna att arbeta mera än en dag vid bygget. De anförde, att de redan var hårt pressade av sina husbönder som krävde dagsverken när som helst. Kyrkan var därtill förmögen och behövde ej deras hjälp. 37 I Grevie uppsattes 1838 1 800 dagsverken i kostnads­ förslaget för tombygget. I sockenstämmoprotokollet från den 8 augusti 1841 antecknas emellertid att »församling­ en förklarat sig fri från utgörande af alla äckor och dagsverken, dem Entrepreneuren således sjelf får ombe­ sörja och bekosta.»38 Att tillämpningen av byggnadsskyldigheten var skif­ tande from 1840-talet framgår också av ett kostnadsför­ slag från Ausås där det heter: »Om församlingen ej vill ingå att aflemna gråsten, grus, lera kostnadsfritt vid kyr­ kan samt hemta timmer, bräder i Ljungaskog, kalken vid Höganäs, jernräck och den huggne stenen i Helsingborg, jemte murstenen vid Rögle, så tillökes kostnadsförslaget med l 506 Rd banco». Men sockenborna åtog sig här att medverka. 800 dagsäckor, därav 240 långäckor på 2 1/2 mil, sattes upp. Arbetstiden bestämdes till 8 timmar per dag eller från kl 8 till kl 19 med tre timmars avbrott för middag. Det var viktigt att inga äckor utkrävdes under maj månad, då arbetsfolk och dragare var fullt sysselsatta med det brådskande vårbruket. 39 Byggnadsarbetet anpassades för övrigt inte bara till böndernas arbetsår utan även till väderleken och årsti­ derna. Det tycks ha varit normalt med en byggnadstid på tre år. Precis som i Osby nöjde man sig under första året oftast med grundläggningen. Nästa sommar uppfördes murarna, takstolen restes och tak lades på - åtminstone provisoriskt - före vinterns inbrott. Först sommaren där­ på, när murverket hade torkat tillräckligt, kunde väggar­ na ·rappas om vädret befanns vara lämpligt. Innan man kunde tänka på målning av interiören och inredningen krävdes ytterligare en tids torkning och luftning. Ibland väntade man i flera år, kanske främst av ekonomiska skäl. Gråsten eller tegel I handlingarna från olika kyrkbyggen finns många an­ teckningar som visar att man noggrant tog tillvara och återanvände allt tänkbart material från den rivna gamla kyrkan. Själva stenen togs givetvis från början med i beräkningen. Gammalt murbruk och skärv gjorde tjänst 26 S. FERNLUND som fyllnadsmaterial. Ofta återanvändes timret, och gamla bräder dög åtminstone till provisoriska bänkar, materialbodar eller avträden. Strax efter rivningen höll man alltid en eller två auktioner på »kvarlefvor>> från den gamla byggnaden. Dessa tillställningar drog folk från hela trakten, ja ibland från ganska avlägsna socknar. Tydligen uppskattade man att på detta sätt kunna inhandla bygg­ nadsmaterial mm till ett billigt pris. I Förslöv såldes på auktionen 1850 inte bara takbly i en mängd småposter utan också brädor, tegel, bänkar och diverse »skräp». Även prästbänken och klockarestolen, en prästkappa, dukar, flaskor, och »två Lejon» gick under klubban. Kyr­ koherde Jönsson ropade in den gamla altartavlan för 24 skilling. Dessutom tycks också han ha haft användning för en hel del gammalt byggnadsmaterial. 40 Sockenbornas aktiva byggnadshjälp och återanvänd­ ningen av gammalt material var två viktiga faktorer som bidrog till att man så länge höll fast vid den traditionella gråstensbyggnaden. I valet mellan tegel och gråsten segra­ de oftast gråsten »såsom billigare» - ja, den betraktades rentav som gratis, trots att äckor och dagsverken åtmins­ tone teoretiskt togs med i beräkningen av byggkostnader­ na. Där äldre byggnadsdelar eller murar skulle ingå i nybygget föll det sig dessutom naturligt och praktiskt att fortsätta med samma gråsten. Trots att tegelproduktionen i Skåne successivt ökade kring 1800-talets mitt, var tillgången på förstklassigt murtegel ännu begränsad. Inte heller fanns tillräckligt mycket kvalificerad arbetskraft som behärskade mer avancerad tegelmurning och valvslagning. En estetiskt medveten tegelbyggnadsteknik finner man vid denna tid egentligen bara i byggnader som har Brunius eller hans närmaste lärjungar som upphovsmän. Den rena medeltidsstilen, som för Brunius var den enda tänkbara för en kyrkobyggnad, krävde precision, noggrannhet och en passande ornering av byggnadens alla delar. Den otympliga gråstenen var knappast lämplig om man ville uppfylla dessa krav. Där Brunius ändå tvingades använda den, som tex i Torrlösa, begagnade han givetvis välbränt tegel till alla partier som krävde en omsorgsfull artikulering, såsom fönsteröppningar, gavel­ rösten och rundbågefriser. Nyklassicism eller nygotik Från och med 1800-talets mitt präglades kyrkobyggandet i Skåne av en tyst uppgörelse mellan nyklassicism och nygotik. Endast för Brunius - och kanske för några av överintendentsämbetets arkitekter - stod det klart att det rörde sig om en maktkamp mellan två vitt skilda stilar och ideologier. För biskopar, präster och sockenbor var skillnaden långt mindre tydlig. Båda stilarna var ju, var och en på sitt sätt, väl förankrade i traditionen. Nygoti­ ken med sina referenser till medeltidens byggnadskultur var i sin tidiga fas ingalunda främmande för landskapet. Nyklassicismens putsade gråstensbyggnad å sin sida var och förblev en fullt ändamålsenlig gudstjänstlokal, det enklaste och billigaste sättet att tillfredsställa en försam­ lings behov av »en ny, rymlig Kyrka». I sin ursprungliga, renaste form är nyklassicism lika med utsökt enkelhet och medveten tyngd. De ljusa sal­ kyrkorna som uppfördes under brytningstiden kring 1800-talets mitt gör knappast anspråk på att bli betrakta­ de som stilrena. Både tyngden och enkelheten var här först och främst betingade av begränsade resurser, mate­ rialval och traditionell byggnadsteknik. Nygotiska ele­ ment som spetsbågar och fyrpass smög sig undan för undan in i gestaltningen och medeltidsstilens rundbågar assimilerades helt och hållet. Interiörernas ljusa färgskala bröts redan vid sekelmitten upp genom alltfler inslag av ekådrade inventarier. Någon egentlig gräns mellan nyklassicism och nygotik är svår att upptäcka. Stilarna smälter samman. Inte ens de mest medvetna arkitekterna var helt opåverkade av tidens stilmässiga komplikationer. De olika gestaltnings­ principerna blandades, men levde också sida vid sida i mer eller mindre renodlad form. Utan tvekan kan man tala om nyklassicismens - eller snarare den traditionella rundbågestilens envisa »sur­ vival». Först på 1880-talet kunde den definitivt besegras av den klart nygotiska tegelstilen som utvecklades hand i hand med byggprocessens industrialisering. Kyrkorna byggdes därefter från grund till tak av utbildat yrkesfolk och med fabrikstillverkat material. Dagsverksskyldighe­ ten i sin traditionella form var då så gott som avvecklad och gråstenen hade därmed spelat ut sin roll. För Skånes del avtecknar sig alltså en tydlig skiljelinje först omkring 1880. Sambandet mellan ekonomi, bygg­ nadsteknik och stil var här så påtaglig, att den nyklassi­ cistiska kyrkotypen först då motades bort av den segran­ de internationella nygotiken. Först då var också medve­ tenheten om nygotikens anseende som en ideologiskt och estetiskt överlägsen byggnadsstil väl utvecklad hos bisko­ par, präster och byggnadsintresserade församlingsbor. »Nykyrkor» och nya kyrkor 1760-1860 Under hela perioden, och ända fram till 1880-talet var gränserna mellan utvidgning, tillbyggnad, ombyggnad och nybyggnad mycket flytande. Den växande försam­ lingen behövde ett ändamålsenligt gudstjänstrum. Hur byggnadsfrågan sedan löstes berodde helt och hållet på de ekonomiska och praktiska förutsättningarna. Av tidens protokoll och invigningstal framgår också tydligt att ny­ - - - - - SKÅNE 27 l5 zo 15 10 5 .... ... .... ~ .... .... .... .... .... .... .... .... ... .... .... 0 0 0 0 0 0 0~ ~ ~ ~ ~ - N .:i- ~ ~ ~ ~ I" I"'- ~ 0 ~ 0 Q ~ ~ °' ... t: t: - ... !9 - - - s e """' Fig 4. Diagram (I) visande korsarmar byggda under perioden 1730-1900. Dubbla kryss i staplarna anger de kyrkor som utvidgades med korsarmar både i norr och söder. Diagram (1) showing cross-arms built during the period 1730-1900. The double x's in the columns indicate churches with cross-arms to both the north and the south. kyrkor och andra utvidgningar, åtminstone temporärt, betraktades som fullt godtagbara alternativ till fullstän­ dig nybyggnad. I samband med utvidgningen fick hela kyrkan i regel en modern inredning. Den återinvigdes högtidligt och betecknades som »nybyggd kyrka», både av biskopen och församlingen. En sammanfattande skiss av kyrkobyggnadsverksam­ hetens utveckling under 1700- och 1800-talen bör därför rimligtvis också innefatta nykyrkobyggandet. Under perioden byggdes ca 190 korsarmar i anslutning till en äldre byggnadskropp (fig 4). Siffran är ungefärlig. Framförallt för det tidigaste skedet är det tveksamt om vissa utbyggen kan betecknas som regelrätta »nykyrkorn. I några fall rör det sig snarare om gravkor, med eller utan bänkar, på andra håll byggde man om och inredde ett medeltida vapenhus. Byggnadsaktiviteten fördelar sig till synes ganska jämnt över decennierna från 1750- till 1830-talet med undantag för 1810-talet. Att endast tre ny kyrkor byggdes under detta decennium bör vara en direkt följd av enskif­ tet som då tog böndernas krafter i anspråk. På 1840-talet märks en ny tendens: medan man tidiga­ re ofta hade nöjt sig med en korsarm åt norr eller söder, eftersträvar man nu att förvandla medeltidskyrkan till en »korskyrka» med två rymliga armar. Befolkningens snab­ ba tillväxt är givetvis en av orsakerna till denna utveck­ ling, en annan är C G Brunius inträde på scenen. 21 av de 37 kyrkorna som under 1840-, 50- och 60-talen utvidga­ des på detta sätt är ritade av Brunius. Och även hos de övriga märks en stark påverkan av hans sätt att lösa denna byggnadsuppgift. De tillbyggda kyrkorna blev un­ der denna tid fullt symmetriska anläggningar i genom­ förd stil. Visserligen byggdes också enstaka korsarmar ­ men då alltid för att ge mer utrymme och full regelbun­ denhet åt en kyrka med en redan befintlig korsarm. Efter 1870 minskade korsarmsbyggandet kraftigt. I va­ let mellan denna form av tillbyggnad och en helt ny, fullt modern kyrka stannade man nu oftast för det senare alternativet. Diagrammet i fig 4 omfattar endast de kyrkor som står kvar idag. De många korsarmsförsedda medeltidskyrkor som revs under 1800-talets sista decennier, tex Asmund­ torp, Tygetsjö, Fuglie, Glemminge m fl är inte medtagna. Nykyrkobyggandet var alltså i verkligheten ännu mer omfattande än vad ovanstående siffror visar. Flertalet av de kyrkor som omfattas av föreliggande inventering innehåller som nämnts större eller mindre delar av en äldre byggnad (fig 5). En jämförelse mellan 28 S. FERNLUND Fig 5. Diagram (2) visande kyrkobyggen 1760-1910. 'tO Sgrafferingen i staplarna anger kyrkor där äldre murverk ingår. Diagram (2) showing churches built 1760-1910. TheJS­ marking in the co1umns indicates churches with preserved masonry from the old church. JO 25 20 15 10 5 diagrammen i fig 5 och 6 visar, att det finns ett samband mellan användandet av äldre murverk och gråsten re­ spektive tegel (putsat eller oputsat) som byggnadsmateri­ al. När hela kyrkan skulle muras i tegel fanns varken anledning eller möjlighet att spara på gamla murar. Möj­ ligtvis kunde det nya tornet få vila på en äldre underbygg­ nad. - Många av det sena 1800-talets kyrkor uppfördes också på en helt ny kyrkplats. Samtliga diagram visar tydligt att kyrkobyggnads­ akti viteten i Skåne kulminerar under 1860-talet. Alla de kyrkor som blev färdiga och invigdes under detta decen­ nium planerades och ritades långt tidigare. Flertalet av dem skiljer sig därför varken i fråga om form eller bygg­ nadsteknik från dem som är medtagna i denna invente­ ring. Förändringar och restaureringar En kyrkobyggnad präglas av sin församling. Nästan varje generation har genom tillägg och förändringar, ommål­ ningar och reparationer satt sina spår i den kyrkliga miljön, framförallt i interiören. Gudstjänstrummets kon­ tinuerliga omgestaltning speglar växlande estetiska vär­ deringar men också ändrade förhållanden och behov som krävde nya lösningar. Kyrkorna som byggdes mellan 1760 och 1860 har alla fram till idag genomgått ett flertal mer eller mindre ge­ nomgripande renoveringar. Endast få av dem har kvar sin ursprungliga prägel. Redan under 1800-talets senare del omdanades de fles­ ta av interiörerna. Det pärlvita nyklassicistiska kyrko­ rummet kändes nu kalt och kallt. Smaken krävde en varmare färgskala, dämpad belysning och starkare reli­ giös laddning i inventariernas formspråk. Nyklassicis­ mens nyktra, något profana predikolokal förvandlades till en stämningsmättad interiör, där altartavlans blide frälsare, schablonbårdens medeltidsornament och de korsprydda bänkgavlarnas skarpskurna konturer bildade en ny enhet. Bäst karakteriseras det sena 1800-talets in­ redningsideal med Zettervalls begrepp »kyrklig värdighet och skönhet». De regler som Helgo Zettervall i egenskap av överintendent sammanfattade år 1887 i sina »All­ männa anvisningar rörande Kyrkobyggnader» tillämpa­ Fig 6. Diagram (3) visande kyrkornas byggnads­ material under perioden 1760-1910. 'tO Diagram (3) showing the building materials, brick and stone, used in the churches during the period 1760--1910. 35 30 25 20 15 10 5 SKÅNE 29 E5B TEGEL } BlJ GRÅSTEN PUTSAT OCH OPUTSAT des inte bara vid gestaltningen av nya kyrkor, utan också vid restaurering av befintliga, omoderna miljöer. Även vid denna tid var renoveringens omfattning starkt beroende av kyrkokassans innehåll. I många för­ samlingar nöjde man sig med ekådrade bänkar och enkel kvadermålning på väggarna. Det stora träkorset som un­ der nyklassicismens tid hade varit den vedertagna altar­ prydnaden, byttes nu gärna ut mot en kopia av Thorvald­ ens Kristus i gips eller porslin (fig 11). Altarpredikstolar­ na, som fanns i ett flertal skånska kyrkor, kritiserades redan från början, men framförallt efter 1860-talet. Vid visitationen i Glimåkra den 15 maj 1869 påpekade den högkyrklige biskopen Vilhelm Flensburg »nödvän­ digheten af predikstolens flyttande från sin nuvarande olämpliga och olagliga plats öfver altaret till annan, mera lämplig plats, som med största lätthet kan beredas å annat ställe».41 Altarpredikstolarna, som är så karakteris­ tiska för nyklassicismens kyrkorum, var mycket omtyck­ ta av församlingarna och försvarade länge sina platser, trots påtryckningar från teologiskt håll. Kring sekelskiftet 1900 planerade många församlingar en del praktiska förändringar av kyrkorummet. Städer­ nas tillväxt hade lett till vikande befolkningssiffror i de flesta socknarna. Den gamla bygemenskapen var upplöst och söndagens gudstjänstbesök var inte längre en själv­ klarhet. Bänkordningen, som länge hade speglat sock­ nens sociala mönster, var nu orationell. I många kyrkor byttes därför den gamla slutna bänkinredningen mot be­ kvämare, öppna bänkar i nygotisk stil eller, en bit in på det nya seklet, med försiktiga jugendformer. Med tanke på kyrkobesökarnas hälsa och trivsel kräv­ des nu också en ordentlig uppvärmning av gudstjänst­ rummet. Skånes mekaniska verkstäder som Kockums i Malmö och Carl Halmberg i Lund tillverkade väl dimen­ sionerade järnkaminer med kyrklig ornamentik. Längre fram prövades olika alternativ för central, och framför­ allt sotfri uppvärmning. I samband med sådana installa­ tioner passade man också på att måla om interiören. Theodor Wåhlins verksamhet Domkyrkoarkitekterna i Lund har av traditionen haft ett informellt överinseende över kyrkorna i hela stiftet. De 1 30 S. FERNLUND · ~ · Fig 7 Östra Kärrstorps kyrka. Förslag till förändrat korparti samt ny bänkinredning av Th Wåhlin 1914. RA. Foto RA. Jfr fig 268. Östra Kärrsrorp Church. Proposalfor alter­ ations lO the chance/ and new pews by Th Wåhlin, 1914 nyklassicistiska och nymedeltida kyrkornas restaure­ ringshistoria under vårt eget sekel är därför framförallt förknippad med två arkitektnamn: Theodor Wåhlin och Ei ler Graebe. ' När Wåhlin å r 1902 efterträdde Helgo Zettervall som domkyrkoarkitekt , var han redan väl förtrogen med Skå­ nes kyrkliga byggnadskonst. Ända sedan ungdomsåren hade han studerat och dokumenterat provinsens medel­ tidskyrkor och under sin tid som arkitekt i Malmö (etabl 1894) utförde han restaurerings- och byggnadsuppdrag i ett 15-tal församlingar År 1903 utnämndes han också till extra ordinarie arki­ tekt vid överintendentsämbetet. Denna befattning gav honom befogenhet att företräda centralmyndigheten som rådgivare och kontrollant i restaureringsfrågor Huvud­ parten av den kyrkliga byggnadsaktiviteten i stiftet var därmed på ett eller annat sätt förknippad med hans tj änsteå ligganden eller hans privata arkitektverksamhet. Wåhlin älskade medeltidskyrkorna och arbetade hän­ givet för att skydda och återstä lla deras antikvariska och estetiska värden. Detta hindrade emellertid inte att han också fullgjorde uppdrag i 1800-talskyrkor med stort in­ tresse och plikttrogenhet. Hans insatser för dessa var av mycket skiftande omfattning. Ibland rörde det sig bara om besiktning och teknisk eller estetisk rådgivning. I andra fall resulterade hans arbete i en ganska genomgri­ pande omgestaltning av kyrkan , framförallt dess interiör (fig 7). Många 1800-talskyrkor ansågs i början av 1900-talet vara i behov av en modernisering. Uppvärmningsfrågan krävde en tidsenlig lösning. Sakristian , som ursprungli­ gen oftast hade varit inredd bakom en skärmvägg i korets östra del, uppfattades nu av prästen som trång, dragig och primitiv Alt arregionens enkla utsmyckning hade un­ dan för undan mist sina associationsvärden. När ett kyrkoråd tog kontakt med Wåhlin vi lle man till SKÅNE 3 1 att börja med oftast ha råd i praktiska frågor. Så små­ ningom växte emell ert id projektet. Wåhlin såg kyrko­ byggnaden som en rumslig och kultisk helhet . Prakti ska, tekni ska och estetiska problem betingade varand ra och löstes av honom i ett sammanhang. I flera fa ll valde han att bygga till en rymlig sakrist ia med underliggande pannrum (Östra Ljungby 1907 , Vä­ linge 1925). Kyrkans kor kunde därmed omgestaltas fritt (fig 8, 9) . Det stora kyrkorummet a rti kulerades genom att korgolvet höjdes med ett trappsteg i fö rhålla nde till för­ samli ngsdelen. Altaret flyttades och omgavs av en ny altarring. Flera församli ngar ville vid denna tid åter ta i bruk sina barockaltaren och renässanspredikstolar Wåh­ lin såg till att konstverken resta urerades sakkunnigt och åter fick lysa i si n gamla färgprakt (Örkened 19 l 0 , Östra Kärrstorp 1914, Välinge 1925). Även medeltida föremål kunde nu få hemortsrätt i 1800-talskyrkorna. I Vä linge tex uppsattes ett triumfkrucifix. Just i denna kyrka för­ stärktes också sambandet med historien genom att valvet i det medeltida tornets bottenvåning frilades. På detta sätt blev vissa kyrkor »äldre» än vad de hade varit under 1800-talet. Trots att Wåhlin restaurerade kyrkor under fy ra decen­ nier, från 1894 till 1930-talets mitt , är st ilförändringa rna i hans restaureringskonst ganska små. Som alla samtida arkitekter strävade han efter att använda »äkta» materi- Fig 8. Väl inge kyrka . Interiör mot öste r före Wåhlins omgesta lt­ ning av korpartiet 1925. Foto ATA. Viilinge Church. The in terior of the church looking east, before Wåhlin 's alterations to the chance/. Fig 9. Vä l inge kyrka. Nuvarande interiö r mot öster. Välinge Church. The interiOI· ofthe church /ooking east. I 32 S. FERNLUND Fig JO. Deta lj av ritning till Förslövs nya kyrka av F W Scholander 1849. RA. Foto RA. DeLail of F W Scholander's proposal for Förslöv new church, 1849. Fig 11. Förslövs kyrka. Interiör mot öster 1933. Det ursprungliga altarkorset utbyttes å r 1900 mot en gi pskopia av B Thorvaldsens skulptur »Kristus». Originalet utfördes för Vor Frue Kirke i Köpenhamn 182 1 och kopi or i olika storlekar och materi al kom att pryda många sydsvenska altaren. Foto ATA. Förslöv Church. The in1eri01· of the church looking east, 1933. The original altar cross was replaced by a plasler-flgure, a replica of "Chris!" by B Thorvaldsen. The original was made for Vor Frue Kirke in Copenhagen in 182 1, and replicas ofil in differe/1/ materials and sizes embel/ished many altars in the soulh of Sweden. SKÅNE 33 Fig 12. Förslövs kyrka . Nuvarande interiör mot öster. Kyrkorummet förändrades kraf­ tigt i samband med E Graebes restaurering 1952-61 , då bl a korväggens stora utsmyck­ ning av P Siegård tillkom. Siegård samarbetade med Graebe bl a även i Hj ärnarps kyrka (fig 153). Förstäv Church. The interiOI· ofthe church looking east. The inrerior was greatly altered during the restoration work in 1952-6 1, under the direction ojE Graebe, when the wall painting in the chancel was made by P Siegård. Siegård worked together with Graebe on a number ojoccasions, for example in Hjärnarp church (Fig. 153). al. Korgolven består oftast av slipade kalkstensplattor och furubänkarna vi lle han hellre se målade med duvblå oljefärg än i ekimitation. De många bänkinredningar som han själv ritade för skånska kyrkor bär tydligt hans signatur: gavlarna är tämligen låga och raka med mjukt avrundade hörn. Ett enkelt ornament smyckar yttersidan (fig 7). De äterhällnajugendformerna , som präglade hans design under de första två decennierna , lämnade så små­ ningom plats för ett stramare linjespel och mer abstrakta symboler. From 1920-talet var det inte heller längre aktuellt att smycka kyrkorummet med nya dekorat ions­ mälningar. Wählin var en skicklig förhand li ngspartner Han kor­ responderade flitigt med kyrkoherdarna och besökte ofta åtskilliga kyrkorädssammanträden innan ett restaure­ ringsprojekt lotsades fram ti ll beslut. Mestadels lyckades han jämka samman församlingens önskemål med sina egna intentioner. 42 3-899020 KB I Eiler Graebes verksamhet Frän och med 1930-talet avlöstes Wähli n som kyrko­ restaurator alltmera av Eiler Graebe. Också nu var upp­ dragen ofta först och främst dikterade '!v tekniska och praktiska problem. Läckande plåttak och husbocksan­ grepp i takstolen krävde åtgärder. Fönsterbägarna var illa åtgångna , brädgolven skadade av svamp. Församlingen ville satsa på ett nytt centralvärmesystem och elektrifie­ ring av kyrkan. På många häll behövdes också bårhus, materialbod och personalrum på kyrkogården. Eiler Graebes arbetssätt påminner mycket om Theodor Wählins. I den omfattande korrespondensen mellan ho­ nom och församlingarna talas det sällan om estetiska spörsmål men desto mera om tekniska. Restaureringarna utfördes ofta stegvis, i många små etapper, och lösningar­ na växte fram i samtalen mellan kyrkoherden, arkitekten och kyrkorådet. Under 40-talets första hälft hindrades många arbeten 34 S. FERNLUND av världskriget. Det var ont om arbetskraft och material­ anskaffning och finansiering försvårades. Först efter 1946 blev det åter möjligt att utföra el- och värmeinstal­ lationer. I samband därmed gjordes i vissa kyrkor arkeo­ logiska golvundersökningar som kastade ljus över soc­ kenkyrkans äldsta historia. Förnyelsen av koret, kyrkans liturgiska fokus, intar också i Graebes verksamhet en framträdande plats. Al­ tarplatsen eller hela kyrkan fick golv av tegel eller kalk­ sten. Knäfallet renoverades, och 1800-talets enkla altar­ bord av trä byttes nu ut mot ett stenaltare, ofta i samband med att församlingen, med hjälp av en donation, fick möjlighet att beställa en modern altarbild. I omgestaltningen av koret var ljusförhållandena givet­ vis av betydelse. Det klara dagsljuset, som är så typiskt för kyrkorna från 1800-talets första hälft, uppfattade man nu som alltför bländande och kallt. Under Graebes tid byttes framförallt korfönstrens klarglas mot antikglas i ljusa toner. Ofta fick hela kyrkan nya, dubbelkopplade fönster i bågar av ek. Kyrkorummets funktion har diskuterats kontinuerligt, inte minst under de senaste decennierna. När gudstjänst­ deltagarna blev allt färre, kändes framförallt de stora korsarmarna helt överflödiga. En alternativ användning av dessa utrymmen diskuterades i många församlingar. I Oderljunga föreslog biskop Edvard Rodhe 1942, att kors­ armarna skulle avstängas från kyrkan och förvandlas till konfirmandsal respektive bårhus. Graebe gjorde detalje­ rade ritningar men planerna utfördes inte. År 1955 inred­ des istället den norra armen till dopkapell i samband med att själva koret utsmyckades med en fresk av Kaj Siesjö. Den gamla altaruppsatsen uppställdes i norra korsarmen på ett murat altare med kalkstensskiva. Ek­ stolar med flätade sitsar av sjögräs fullbordade inred­ ningen kring kyrkans nya dopplats. Nya tendenser inom gudstjänstlivet avsatte tydliga spår framförallt i pastorat med kyrkoherdar som aktivt arbetade för teologisk och liturgisk förnyelse. Den omfat­ tande brevväxlingen mellan Eiler Graebe och kyrkoherde Gunnar Rosendal i Osby under åren 1934-54 är ett in­ tressant exempel på detta. När Rosendal 1934 för första gången tog kontakt med Graebe gällde det rådgivning beträffande lämplig plats och sockel för församlingens renässanspredikstol. För kyrkoherden var det mycket motbjudande, ja nästan otänkbart, att använda altarpredikstolen i koret. Efter en del provuppställningar och mycket skriftväxling med Byggnadsstyrelsen kom renässanspredikstolen på rätt plats. Men korgen i den nyklassicistiska uppställningen hängde kvar över altare fram till 1940. En ny altartavla, målad av Olle Hjortzberg, fogades då in i ramverket från 1830-talet. Först då fick Gunnar Rosendal »slippa den styggeliga predikstolen». 43 Under tiden hade Graebe utfört en del andra arbeten i Osby. 1935 projekterade han en ny kyrkogårdsmur och snart därefter ett begravningskapell. 1937 fick kyrkan en ny värmeanläggning med varmvattenradiatorer. Samma år sattes också antikglas i kyrkans samtliga 16 fönster. Interiören målades om och Rosendal skriver entusiastisk till Graebe: »Bäste Arkitekt Graebe, låt mig först få hjärt­ ligen tacka för de utomordentligt vackra färger, som Osby kyrka fått tack vare Arkitekten. Kyrkan verkar nu helt ny och ny i en god och frisk bemärkelse. Jag trodde till att börja med att rött och grått var för djärvt; nu ser jag, att det var just vad kyrkan behövde.»44 Ungefär samtidigt förvandlades kyrkans sakristia till ett separat kapell . Rummet, som omfattar den ursprung­ liga sockenkyrkans kor och absid, återfick sin medeltida prägel med hjälp av kalkstensgolv och stenaltare. »Sankt Petri kapell» invigdes till gudstjänstbruk och användes under Gunnar Rosendals tid nästan dagligen för mässor och andakter. Under 1970-talet konfronterades Graebe och andra res­ taureringsarkitekter allt oftare med problem kring guds­ tjänstrummens funktion. Befolkningsunderlaget och gudstjänstdeltagarna minskade i många landsförsamling­ ar fortlöpande och prästerna diskuterade kyrkobyggna­ dernas framtid . Idag har funktionsproblemen i 1800-talskyrkorna knappast blivit mindre. Trots avdelade korsarmar, skärmväggar och inbyggda biutrymmen i kyrkans västra del , är rummet fortfarande »för stort» för de få männi­ skor som samlas till söndagens gudstjänst. Men ett kyrko­ rum har också andra funktioner än de rent praktiska. I många av de kyrkor som byggdes under 1800-talets första del möts besökaren framför allt av en ljus rymd som har sitt alldeles speciella värde och ändamål. Ar 1838, just när många av dessa kyrkor var under uppförande beskrev Carl Jonas Love Almqvist kyrkobyggnadens väsen och uppgift så här: »En byggnad reser sig för ögat, uppsatt utan allt annat ändamål än för kärlekens och fridens skull allenast. För ingen ekonomisk nytta är den byggd, men för andelivets oberäkneliga nytta.»45 SKÅNE 35 Noter l. Arkivaliska uppgifter om Johan VI/bergs verksamhet i skån­ ska kyrkor har samlats av William Karlsson, publicerade bla i Fornvännen 1929, s 348-369 och Skånes Hembygdsför­ bunds årsbok 1944, s 52 ff. 2. Se bl a i Johan Akerman, Försök til Beskrifning öfwer Helle­ stads Pastorat, Lund 1828, ny upplaga Lund 1979. 3. Periodens biskopar behandlas utförligt i Lunds stifts herda­ minne, utgav Gunnar Car/qvist, serie Il, biskopar och dom­ kapitel , Lund 1980. 4. Siffrorna är hämtade ur Historisk statistik för Sverige I, Befolkning 1720-1950, Stockholm 1955. 5. 1795 och 1799 års prostvisitationsprotokoll, Lunds dom­ kapitels arkiv, LLA, samt Lunds stifts prästmöteshandlingar, Lund 1795, 1799. 6. lbid. 7. Lunds stifts prästmöteshandlingar 1814. 8. Siegrun Fernlund, Ett Herranom värdigt Tempel. Kyrkoriv­ ningar och kyrkobyggen 1812-1912, Lund 1982, s 18f. 9. Fernlund 1982, s 38, 41 ff. 10. Biskopsvisitationshandlingar Everlöv 10.6.1830; Fränninge 5.10.1833. 11. Biskopsvisitationshandlingar Gärdslöv 28 .5.1831 ; Stiby 5.7. 1836. 12. Prostvisitationsprotokoll 1795, Össjö och Tåsjö. 13. Prostvisitationsprotokoll 1795, Västra Karup. 14. Grevie kyrkoarkiv, LLA, handlingar angående kyrkan. Hela ärendet är väl dokumenterat i protokoll , kostnadsförslag, resolutioner mm. 15. Förslövs kyrkoarkiv, LLA, handlingar angående kyrkan, 1766-1846. 16. Glimåkra kyrkoarkiv, LLA, handlingar angående kyrkan, se skriftväxlingen mellan församlingen och biskopsämbetet 1836-37. 17. Syneprotokoll 6.11 .1838, Glimåkra kyrkoarkiv, LLA. 18. Tillbyggnadsarbetet och olyckan ski ldras av Ingemar Ingers i Tygelsjö, Oxie härads kyrkor Il, Malmö 1951. 19. Protokoll från entreprenadauktionen 15.1. 1833. Osby kyrko­ arkiv, LLA. 20. Brevväxlingen mellan Förslövs församling, biskopsämbetet och överintendentsämbetet 1846-49. Förslövs kyrkoarkiv, LLA. 21. Carl Georg Brunius, Skånes konsthistoria för medeltiden, Lund 1850, s 164. 22. Brunius utlåtande efter synen 6.5.1853. Borrby kyrkoarkiv, LLA. 23. Brunius till biskop Faxe 14.11.1853. Borrby kyrkoarkiv, LLA. 24. Brunius utlåtande 18.10.1853. Borrby kyrkoarkiv, LLA. 25. Brunius svar på församlingens restaureringsförslag, maj 1854. Borrby kyrkoarkiv, LLA. 26. K Maj:ts skrivelse 17.10.1854. Borrby kyrkoarkiv, LLA. 27. Citerat efter Ove Samuelsson, Härslövs och Säby kyrkors historia, Lund 1982, s 278. 28. Ausås församlings entreprenadvillkor för den planerade tornöverbyggnaden 1819. Ausås kyrkoarkiv, LLA. 29. Syneprotokoll 19.5.1840. Glimåkra kyrkoarkiv; syneproto­ koll 16.6.1847. Grevie kyrkoarkiv. LLA. 30. Se föregående not. 31. Protokoll från auktionen på gammalt material 13.4. 1837. Glimåkra kyrkoarkiv, LLA. 32. Olika syneprotokoll och kostnadsförslag för taktäckning, 1840-61. Glimåkra kyrkoarkiv, LLA. 33. Handlingar om taktäckning 1850-57. Förslövs kyrkoarkiv. 34. Se Kjeld von Folsach, Fra nyklassicisme til Historicisme. Arkitekten G F Hetsch, Köpenhamn 1988, s 83. 35. Forskningen om kyrkbygget i Osby har utförts av Johanne Ramm. I sin trebetygsuppsats »Osby församling bygger sin kyrka - en studie i beslutsfattning och kollektivt arbete på 1830-talet», Konstvetenskapliga institutionen i Lund, vt 1985, har hon redovisat resultaten av arkivstudierna i detta ärende. 36. P. Hansson, Berättelse om Nybyggda Kyrkan i Westra Kara­ by, Lund 1827. 37. Handlingar 1836-37, Glimåkra kyrkoarkiv, LLA. 38. Sockenstämmoprotokoll 8.8.1841. Grevie kyrkoarkiv. 39. Kostnadsförslag för utvidgning av Ausås kyrka 1852 samt protokoll från entreprenadauktionen 14.3.1853. Ausås kyr­ koarkiv, LLA. 40. Protokoll från auktionen på »kvarlefvon> 24.5.1850 och 15.7.1850. Förslövskyrkoarkiv, LLA. 41. Protokoll från biskopsvisitationen i Glimåkra 15.5.1869. 42. Materialet kring Wåhlins restaureringsverksamhet har stude­ rats i domkyrkoarkitekternas arkiv i Lund. För vissa uppgif­ ter tackar jag Hans Ponnert som arbetar på en avhandling om Wåhlins kyrkorestaureringar i Skåne. 43. Brev från Gunnar Rosendal till Eiler Graebe 16.11.1939. 44. Brev från Gunnar Rosendal till Eiler Graebe 10.1.1937. 45 . Carl Jonas Love Almqvist, Kapellet. Stockholm 1838. C G Brunius och Skånes kyrkor av EVALD GUSTAFSSON Under årtiondena kring 1800-talets mitt kom kyrkobyg­ gandet i Skåne att helt domineras av Carl Georg Brunius. Hur det kom sig att denne grekprofessor, självlärd som arkitekt och byggmästare, fick en sådan huvudroll har skildrats på ett inträngande sätt i Bo Grandiens avhand­ ling »Drömmen om medeltiden», som också utförligt be­ handlar Brunius' utgångspunkter i de nygotiska ström­ ningarna i Europa, hans arkitekturteori, konsthistoriska forskning och praktiska verksamhet som restaurator, ar­ kitekt och byggledare (Grandien 1974). Det finns därför knappast anledning att här redogöra närmare för hans insatser på kyrkobyggnadsområdet. Å andra sidan kan han inte gärna förbigås i en skrift som behandlar kyrko­ byggandet under den period som präglades av de nyklas­ sicistiska idealen, dels därför att han framstår som den argaste kritikern av den samtida kyrkoarkitekturen med sådana förtecken , dels därför att han trots allt var ganska bunden till klassicitetens synsätt och gestaltningsprinci­ per. Brunius utgör en förmedlande länk mellan det tidiga 1800-talets nyklassicism och den utpräglade nygotiken under seklets senare del. Renoveringen av Lunds domkyrka Brunius fick befattning med byggnadsfrågor när han som rektor för Lunds universitet 1831-32 också ingick i dom­ kyrkorådet och där hade att ta ställning till bl a placering­ en av domkyrkans nya orgel. Han började då med stor energi och grundlighet att sätta sig in i det komplicerade och skröpliga gamla byggnadsverkets historia och status. Han anslöt sig till den uppfattning som överintendents­ ämbetets arkitekt, Axel Nyström, gav uttryck för och som innebar att orgeln skulle placeras på en västläktare i kyrkans mittskepp. Slopade man den gamla 1600-tals­ orgeln på sin läktare över lektoriemuren mellan högkor och mittskepp borde också lektoriemuren från 1200-talet rivas, det framför stående lekmannaaltaret med sin re­ nässansuppsats tas bort och hela den rumsskiljande an­ ordningen (fig 14) ersättas av en monumental trappa som gav fri sikt upp i koret. Nyströms plan innehöll också andra rensnings- och friläggningsarbeten, bl a skulle läk­ tarna i mittskeppets öppningar mot sidoskeppen rivas och korstolarna i högkoret flyttas ner i kryptan. Brunius har stor del i att detta kontroversiella förslag blev antaget och förverkligat. Med tanke på att hans senare verksamhet som domkyrkans restaurator huvud­ sakligen präglades av respekt för monumentet och en strävan att reparera istället för att förändra , kan det synas överraskande att han alltid med sådan kraft , när­ mast ursinnigt, försvarade dessa ingrepp. Sannolikt var det ett alltför ömtåligt ämne att föra på tal. Med stöd i sin efter hand utbildade arkitekturteori kunde han motivera åtgärderna med att de syftade till att återställa den ur­ sprungliga 1100-talsanordningen, det obrutna längdper­ spektivet, »den heliga byggnadslinjen». Men en motive­ ring kunde likaväl göras från nyklassicistiska utgångs­ punkter: att avlägsna det som blivit ändamålslöst och skapa ljus, öppenhet, överskådlighet och obruten djup­ verkan. Det kan antas att Nyström fört ett sådant resone­ mang och att Brunius tagit intryck därav (Grandien 1974, s 85 med hänvisning till Lundwall 1960, s 97 f). För ledningen av de planerade arbetena fanns inga kompetenta personer att tillgå. Det blev Brunius som tog på sig den grannlaga uppgiften. Förordnandet skedde på rekommendation av Nyström som under projektets ut­ redningsfas säkert sett prov på Brunius' engagemang, handlingskraft och praktiska kunnande. Från och med 1833 stod grekprofessorn som ledare av byggnadsarbete­ na i domkyrkan . Brunius' intresse för bygge och mureri hade enligt hans egen utsago väckts under barnaåren i Tanums prästgård i Bohuslän. Nu kunde detta latenta intresse blomma upp och kombineras med hans byggnadshistoriska och tek­ niska vetgirighet men också med en järnvilja att driva igenom vad han föresatt sig. 1836 var projektet enligt den nyströmska planen genomfört och samtidigt hade Bru­ nius färdigställt och tryckt sin historiska och arkitekto­ niska beskrivning av Lunds domkyrka, ett pionjärarbete i svensk byggnadshistorisk forskning. 1 Om domkyrkoin­ SKÅNE 37 Fig 13. Carl Georg Brunius (1792-1869). Foto LUB. Carl Georg Brunius (1792-1869). Fig 14. Interiör av Lunds domkyrka mot öster före restaure­ ringen , vilken från 1833 stod under Brunius' ledning. Brunius' samling, konv Il pi 11 , ATA. Foto ATA. Lund Cathedra/. The interior ofthe cathedra/ looking east. From before the reswration work, which from 1833 was supervised by Brunius. 38 E. GUSTAFSSON teriörens förändring föranledde starka protester från ski l­ da håll fick Brunius genomgående lovord för sin insats som byggnadens uttolkare . Uppmärksamheten ökade Brunius' stridsvilja, engage­ mang och självförtroende och han tvekade därför inte att ta ansvaret för en fortsättning av arbetena i kyrkan. Vid genomförandet av Nyströms plan upptäcktes nämligen betydande skador i murverk, pelare och valv på flera håll i byggnaden , skador som krävde snara åtgärder. l 8-J7 åtog sig Brunius formellt att leda den fortsatta renove­ ringen. Uppdraget som domkyrkoarkitekt lämnade han först 1859 vid 67 års ålder. Han efterträddes året därpå av Helgo Zettervall. Förutom omfattande och tidsödande arbeten med för­ stärkning av mursträckor och pelare, utbyte av kvader­ sten, takomläggning och fönsterreparationer gjordes vis­ sa mer spektakulära insatser, framför allt restaureringen av kryptan 1845-46, där bla de nedsjunkna kryssvalven lyftes upp och de delvis brustna kolonnerna komplettera­ des och fick ny grundläggning, vidare ombyggnaden av södra tvärskeppsarmens stora valv och gavelmur, inklu­ sive rivningen av Adam van Di.irens väldiga strävpelare utanför korsarmens sydöstra hörn. Brunius' djärvhet och förmåga att övervinna tekniska svårigheter var anmärk­ ningsvärda . Det finns också skäl att betona hans krav på material och gediget hantverk , tex i fråga om kvader­ stenshuggn ing och murningsarbete. Här vägleddes han av den europeiska nygotikens ideer om att återupprätta de medeltida byggnadshyttornas arbetsorganisation, kva­ litetskrav och respekt för den höga uppgiften att bygga och vidmakthålla Guds hus (Grandien 1974, s 233 och 345). Brunius' arkitekturteori Parallellt med det fortsatta praktiska arbetet i domkyr­ kan bedrev Brunius ytterligare forskningar i byggnadens historia och flitiga studier av aktuell, utländsk litteratur i arkitekturens historia och teori. Men det är uppenbart att de verk som han allra först stiftade bekantskap med , då han i början av 1830-talet kom in på sitt nya arbetsfält , påve rkade honom särskilt starkt. De lärdomar och ås ik­ ter som han då tillägnade sig, främst från den tyska forskningen under tidigt 1800-tal med namn som C L Stieglitz och C F von Wiebeking, höll han benhårt fast vid under hela sin aktiva tid som arkitekt och byggnads­ historiker (Lindahl 1955 , s 75 , Grandien 1974, s 175 och 233). Brunius gav uttryck för sin arkitekturuppfattning i många sammanhang, i sina vetenskapliga skrifter och då han i brev och promemorier hade anledning att motivera sina om- och nybyggnadsförslag. Viktiga summeringar Fig 15. Interiör av koret i Lunds domkyrka efter förändringen l 833- 36. Foto Domkyrkomuseet, Lund. Lund Cathedra /. The interi01· ofthe chance/ ajier its alteration in 1833-36. finner man i det stora tal han höll vid Lunds domkyrkas jubelfest 1845 i samband med 700-årsminnet av högal­ tarets invigning (Gustafsson 1961 , s 28 ff) och i en artikel frän slutet av hans verksamhetstid när han 1861 pre­ senterade sin nybyggda kyrka i Källstorp i »Tidskrift för Byggnadskonst och lngeniörsvetenskap» (Fernlund 1982, s 105 ff). 2 Till det mest framträdande i Brunius' arkitekturdokt­ rin hör den höga uppskattningen av medeltidens kyrko­ arkitektur Medelti dskyrkornas ändamålsenliga anord­ ning och uttrycksfulla arkitekturformer vittnade om hög­ re religiösa begrepp och om de lärda andligas aktiva roll i byggandet. Byggnadsgillen och bygghyttor garanterade kontinuitet , yrkeskunskap, kvalitet och oegennytta. Den medeltida arkitekturen borde stå som föredöme för da­ gens byggande, inte minst i fråga om teknisk kvalitet och organisation. Byggnadskonsten måste ses som en veten­ skap och arkitektutbi ldningen inriktas på statik, ända­ målsenlighet , materialkunskap och geometrisk ritning is­ SKÅNE 39 tället för konstakademiernas ytliga övningar i perspek­ tivisk skönteckning. För att åstadkomma beständiga och genomtänkta byggnadsverk borde det gamla skråsyste­ met avskaffas och ersättas av en ordning som innebar att arbetskraft engagerades mot daglön. Likaså borde man frångå det påbjudna systemet med entreprenadauktioner som orsakat ett utbrett och synnerligen bekymmersamt »fuskeri» i byggandet (jfr ovan Fernlund). I pläderingen för beständighet och ändamålsenlighet samt för en gestaltning som ger uttryck för byggnadens bestämmelse anknyter Brunius i likhet med sina tyska läromästare till Vitruvius och betonar sålunda samma grundsatser för byggnadskonsten som den förkättrade klassicismen. Men detta innebar inte att det klassicis­ tiska formspråket kunde accepteras i kyrkoarkitekturen . Brunius konstaterar att varje folk som nått en högre bildning åstadkommit en religiös byggnadskonst som står i överensstämmelse med dess gudalära och symboliserar dess religionsbegrepp. Antikens tempelbyggnader va r lämpade för de då rådande förhållandena medan medel­ tidens kyrkoarkitektur i romansk eller gotisk stil gav full­ lödiga uttryck för kristendomens gudstro och symbollära. Kyrkobyggnadskonsten under medeltiden hade utveck­ lats utifrån detta ändamålskrav och med hänsyn till sär­ skilda förhållanden av lokal och klimatisk art. De medel­ tida byggmästarna hade dragit konsekvenserna av de grundsatser som antikens teoretiker formulerat. För den klassiskt bildade Brunius innebar medeltiden alltså inte någon motsägelse till antiken. Vitruvius skulle ha förstått den medeltida kyrkoarkitekturen men inte den klassicism som tillämpats i kyrkobyggandet sedan renässansen! Brunius ställde sig frågan om det var bristen på religiös anda eller på klar uppfattningsförmåga som gjorde att man inte insåg väsensskillnaden mellan ett hedniskt tem­ pel och en kristen kyrka . De klassiskt inspirerade former­ na i nyare tidens kyrkoarkitektur - i barockens och roko­ kons »perukstil» eller i strängare, nyantika varianter ­ var och förblev opassande. Den som skulle ägna sig ät kyrklig byggnadskonst måste ha en religiös känsla och goda insikter i denna konsts historia. Man behövde då inte gå till antiken för att söka förebilder utan istället knyta an till den medeltida »högre byggnadskonsten». »Vi skola börja der, hvarest de store medeltidens bygg­ mästare slutade» (Gustafsson 1961 , s 30 ff, Grandien 1974, s 356). Brunius som arkitekt och byggmästare Brunius' insatser som handlingskraftig arbetsledare i Lunds domkyrka och lärd uttolkare av medeltida arkitek­ tur väckte berättigad uppmärksamhet och snart nog fick f Fig 16. Lunds domkyrka från söder. Akvarell av F W Scholander 1864. Scholander har roat sig med att plocka in två staffagefi­ gurer - C G Brunius i samspråk med djävulen. NatM. Foto Statens Konstmuseer. Lund Cathedral from the south. Water-colour by F W Scholander, 1864. Scho/ander has amused himselfby adding two jigures - C G Brunius cha11ing with the Devil. han uppdrag från skilda håll i lundastiftet att besiktiga kyrkor och utarbeta förslag till om- och nybyggnader. De första uppdragen kom redan under 1830-talet. Under 1840- och 50-talen fick denna Brunius' konsult- och arki­ tektverksamhet en mycket stor omfattning. Vid denna tid fanns ett ackumulerat behov av byggnadsåtgärder på den skånska landsbygdens kyrkor. De medeltida socken­ kyrkorna var för små och trånga till följd av den kraftiga befolkningsökningen. Behovet av reparation , tillbyggnad eller nybyggnad hade i många fall uppstått redan under de första å rtiondena av 1800-talet men de stora satsning­ ar som landsbygdsbefolkningen tvingats till för enskiftes­ reformens genomförande hade lett till att kyrkornas upp­ rust ning och byggnadsfrägor skjutits upp (se ovan Fern­ lund). Det kan också finnas andra förklaringar till att 40 E. GUSTAFSSON Fig 17. Ritning till Tullstorps kyrka av C G Brunius 1844. Brunius' samling, konv XVI pi 22, ATA . Proposal for Tullswrp Church by C G Bru­ nius, 1844. .\.. d.a~~--&,,-,,. _·7 4~f~«.. \ ; t7 / ' V' ,~4w~~,:__;_., . · ?-~t~-" ?t.J..::Lt.: . .· ~ ' • ' ' ' I församlingarna vände sig till Brunius . Många präster Stävie och Lackalänga. Det va r utan tvivel en stor fördel kände honom som ämbetsbroder - Brunius var prästvigd att kunna anlita en kompetent person inom den egna i Lund och kunde titulera sig kyrkoherde och prost i provinsen. Brunius' ställning som professor med nära SKÅNE 41 Fig 18. Ritning till Källstorps kyrka av C G Brunius 1855. Brunius' samling, konv VII pi 26, ATA. Foto ATA. Proposa/ for Käl/storp Church by C G Bru­ nius, 1855. relationer till biskopsämbetet kunde borga för att bygg­ nadsfrågorna fick en smidig lösning och att man slapp den långa väntan på överintendentsämbetets omritning av förslag från lokala byggmästare med åtföljande, tids­ ödande kommunicering av nya ritningar och kostnadsbe­ räkningar. Betydelsefullt var det också att Brunius snabbt fick namn om sig att göra omsorgsfulla utredning­ ar och se realistiskt på uppgiften - han tog aldrig ett uppdrag utan att ha besökt platsen och grundligt satt sig in i problematiken, byggnadens historia, de tekniska och arkitektoniska förutsättningarna för en förändring, för­ samlingens ekonomiska ställning, utrymmesbehov och övriga önskemål. Helt nya kyrkor uppfördes efter Brunius' ritningar i Torrlösa, Tullstorp (fig 17), Lövestad, Svedala, Källstorp (fig 18), Husie (fig 19) och Stora Harrie, i de två sist­ nämnda bibehölls dock västtornet från den i övrigt rivna medeltidskyrkan. I Hammenhög omarbetades Brunius' ritning något av ÖIÄ. Ett tjugotal kyrkor omgestaltades dessutom kraftigt efter hans ritningar och under hans direkta ledning. Ytterligare ett trettiotal av provinsens kyrkor renoverades eller förändrades i olika avseenden enligt hans förslag. 3 Oftast bestod uppdraget i att utvidga en medeltida ! . .,..._._.___ --­ f_' ' sockenkyrka av gängse romansk typ, dvs med ett långhus av två eller tre valvtraveers längd och ett smalare kor med absid; till anläggningen hörde ofta också ett västtorn och ett tillbyggt vapenhus. Hänsynen till den gamla kyr­ kan krävde att tillbyggnaden utfördes på sådant sätt att den ej verkade större och ansenligare än den kvarstående delen och att den fick samma »karaktär». I de flesta fall förordade Brunius en lösning som innebar att det lilla medeltida koret revs och ersattes av ett tvärskepp med samma bredd, mur- och taknockshöjd som långhuset. Öster om tvärskeppet lades så ett korparti med absidfor­ mad, tresidig eller rak avslutning beroende på kyrkans stil. I ett antal fall byggdes de nya korsarmarna norr och söder om långhuset. Ökat utrymme kunde också vinnas genom utvidgning mot väster och uppförande av ett nytt torn. För detaljernas utformning kunde antingen roman­ ska eller gotiska former användas. Fönster- och dörröpp­ ningar fick oftast rundbågeform medan tvärskeppsar­ marnas gavelrösten pryddes med grunda blinderingar el­ ler smala öppningar efter förebilder från gotiska tegelkyr­ kor. Tillbyggnadens takvalv gjordes i överensstämmelse med valven i den kvarstående delen av kyrkan, vilka oftast var senmedeltida, enkla kryssvalv med markerade 42 E. GUSTAFSSON ,IJl;,7--~.lf,:J....?· -r,,J~O~ ~o i ' DIFI. ··--­l i-, _o ·ITTl b '9.1 1 = J •• n,' 1t),, ~,,.r.,...~ ~;{-~"":;?> Fig 19. Ritning till Husie kyrka av C G Brunius 1855. Brunius' samling, konv VII pi 13 , ATA. Foto ATA. Proposa/ for Husie Church by C G Bru­ nius, 1855. rr'~ " ~"! 'hLY~ ~ I0 I (.--., ~ n ...,---, ribbor. Anpassningen till den gamla välvningen var till fördel inte bara ur utseendesynpunkt utan också akus­ ti skt. Eftersom ljuset hade stor betydelse fö r kyrkorum­ mets verkan och ur en ren t praktisk synpunkt måste fönstrens storlek, utformning och pl acering studeras med omsorg. Fönsteröppningarna gjordes stora och placera­ des lågt med tanke på ljusfl ödet i bänkkvarteren. Föns­ terbåga rna smiddes av järn och försågs med klart föns­ terglas. I fönstrets rundbågiga överdel formades smidet som ett »rosverk» med goti ska former som ibland fick en sparsam accent av »mångfärgade glassk ifvorn (fi g 20). Givetvis lade Brunius särskild vikt vid belysningen av koret , som borde framträda i »högtidlig dager». I sin strävan att återuppväcka den högre byggnads­ konsten fäs te Brunius stor vikt vid kvaliteten på material och hant verksutförande. Lika lite som i domkyrkan tum­ made han på dessa krav vid sina kyrkbyggen på landsbyg­ den. När han föreskrev murning av fasad tegel med nog­ grann fogstrykning eller va lvslagning efter medeltida förebilder ställde han byggnadsfolket på svåra prov Hans brev och betänkanden visar a tt oförstående eller okunniga murare ofta beredde honom stora bekymmer SKÅNE 43 Tack vare en enorm energi och en omvittnad förmåga att svärjande sätta sig i respekt lyckades han dock driva igenom sina krav. Genom arbetena i domkyrkan fick han dessutom fram en stab av hantverkare, däribland några skickliga murmästare, som han helst ville se anställda vid de byggen där han fungerade som arbetsledare. Han igångsatte också tillverkning av tegel som tillfredsställde hans höga anspråk och han såg till att murbruket fick rätta ingredienser och lämplig bearbetning på byggnads­ platsen (Gustafsson 1961, s 42f, Grandien 1974, s l30f, 345 ff). I kyrkorummet slätputsades och vitkalkades väggar och valv. Brunius såg dock helst att väggarna avfärgades i en gråaktig ton för att i någon mån dämpa en alltför bländande vithet, men han lyckades inte på denna punkt att ändra församlingarnas traditionsbundna uppfattning. Bänkinredningen fick den traditionella utformningen med slutna kvarter. Bänkdörrarnas lätt goticerande orna­ mentik och målning i ekfärg avvek dock från det gängse klassicistiska mönstret. Övriga nytillsatser i inredningen som predikstol, genombrutet altarskrank, altare med ett enkelt kors och skärmvägg bakom altaret, fick en klart nygotisk karaktär (fig 21). Brunius reserverade undan­ tagslöst den östligaste delen av korpartiet för en sakristia, avskild från kyrkorummet av skärmväggen, som inte fick bli så hög att den hindrade ljusflödet från korets stora östfönster. Genom en sådan anordning kunde Brunius skapa ett ljust kor, beräknat för effektfull verkan när kyrkobesökaren trädde in genom västportalen, men sam­ tidigt kunde bestämda funktionskrav tillgodoses - det var praktiskt att anordna sakristian i omedelbar närhet av altaret och liturgiskt riktigt att inte isolera altaret från församlingen genom att dra det djupt in i koret. I vissa av Brunius' kyrkor har altarrundeln placerats mycket nära bänkkvarteren. Det bör emellertid påpekas att altaret sällan kunde ses från bänkkvarteren i korsarmarna. Vik­ tigare var det att predikstolen fick sådan placering att prästen kunde ses av flertalet och höras av alla kyrkobe­ sökare. I regel ställdes predikstolen i korskvadratens syd­ östra hörn . När Brunius någon enstaka gäng föreslog en placering på norra sidan kunde han skämtsamt motivera detta med att »fruntimmerna vanligtvis äro mest kyrk­ samma och i anseende till sina hufvudbonader höra minst». Även om Brunius i sina många programmatiska uttalanden lade vikt vid att altaret skall bilda kyrkorum­ mets fokus, visuellt och betydelsemässigt , var han i prak­ tiken speciellt mån om att kyrkan blev en välfungerande predikolokal (Gustafsson 1961 , s 45, Fernlund 1982, s ll4ff). För de medeltida sockenkyrkornas utvidgning hade Brunius valt ett par standardlösningar som befanns ,I '- Fig 20. Skiss till fönstrens utformning i Husie kyrka av C G Brunius. Jfr tig 19. Brunius' samling, konv VII pi 14, ATA. Foto ATA. Sketch-designs for the windows ofHusie Church by C G Brunius (see Fig. 19). lämpliga också vid projektering av helt nya kyrkor. I Lövestad (förslag 1847), Stora Harrie (1850), Svedala (1852) och Husie (1855) fick grundplanen den latinska korsformen med ett kort, tresidigt korparti i anslutning till korsarmarna. I Torrlösa ( 1839) och Tullstorp (1844) lades korsarmarna längre västerut (fig 17), varigenom planen fick formen av ett grekiskt kors. Endast kyrkan i Källstorp ( 1855) byggdes som en enskeppig långkyrka utan korsarmar i enlighet med församlingens uttryckliga önskemål (fig 18; Grandien 1974, s 422). Brunius såg helst att hans nya kyrkor, liksom tillbygg­ naderna, fick kryssvalv av medeltida typ, men i tre fall fick han acceptera en mindre kostsam lösning. Det stora korsformiga kyrkorummet i Torrlösa avtäcktes sålunda av varandra skärande tunnvalv i trä och i Lövestad lades plana trätak, indelade i kassetter; enligt Brunius var ett sådant »basiliketalo> ingalunda olämpligt i en kyrka med 44 E. GUSTAFSSON arkitekturformer som knöt an till romansk byggnads­ konst. Också Svedala kyrka fick plana trätak. Ekonomiska skäl var också avgörande för valet av material för byggnadens sträckmurar. I flertalet fall upp­ fördes väggarna av gråsten som spritputsades och vitkal­ kades på traditionellt maner. Endast gavelpartier, dörr­ och fönsteromfattningar samt smyckande friser murades i fasadtegel. För kyrkorna i Tullstorp och Källstorp på den sydskånska slätten med begränsad tillgång på gråsten förordade Brunius ett fullständigt tegelmurverk. Dessa kyrkor fick fasader med noggrann förbandsmurning och omsorgsfull fogstrykning och med välberäknade detalj­ former och dekorationselement, i Tullstorp i senromansk (fig 22) och i Källstorp i gotisk stil (fig 23). Brunius uttryckte särskild belåtenhet med dessa båda kyrkor och de hör utan tvivel till de viktigaste arbetena i hans pro­ duktion. Ett särskilt intresse har Tullstorps kyrka genom det åttkantiga klocktorn i tegel som Brunius reste över korsmitten. Tommurarna uppbärs endast av mittkvadra­ tens murhörn och av »bågar och pendentivern, en anord­ ning som vittnar om hans kunskaper i byggnadsstatik och hans dristighet som byggmästare (Gustafsson 1961, s 44, Grandien 1974, s 399 ff). Med sin ingående kännedom om Skånes medeltida kyrkoarkitektur, vunnen genom trägna undersökningar och uppmätningar av monumenten , hade Brunius inga svårigheter att finna förebilder för sitt nyskapande, var­ ken vad gäller byggnadernas helhetsverkan eller deras detaljutformning. Han eftersträvade dock aldrig att åstadkomma korrekta kopior av medeltida bygg­ nadsverk. Hans tillbyggnader och nybyggnader känne­ tecknas av ambitionen att nå en god anpassning till den normala, skånska sockenkyrkan av romanskt ursprung med sluten murverkan och sparsamma, artikulerande fasadelement och med sådana senmedeltida tillsatser som trappgavlar och kryssvalv Det bör emellertid här påpekas att Brunius genom sina restaureringsuppdrag också skaffade sig goda kunskaper om de större stadskyr­ korna i tegelgotik, tex S:t Petri i Malmö och S:ta Maria i Helsingborg. Hans inlevelse i detta slags byggnadskonst torde haft stor betydelse när han 1846 löste uppgiften att rita en ny kyrka i Kristinehamn. Denna stora, treskep­ piga tegelkatedral , vars tillkomsthistoria och rangplats i Brunius' revre beskrivits utförligt (Lindahl 1955, s 66 ff, Grand ien 1974, s 402 ff) har en klar släktskap med S:t Petri i Malmö vad gäller östpartiets utformning med de höga , gotiska tvärskepps- och korfönstren. Den typiska Bruniuskyrkan med sin betonade horison­ talitet , de låga takfallen och tornen och de massi va mu­ rarna har tydligt tycke av den skånska landsbygdens medeltidskyrkor men dessa drag skvallrar också om att t:1To1 ___l c....S .~....s..1\-1·~ · t1 · ,..,. · Fig 21. Källstorps kyrka , tvärsektion mot koret. Ritning av C G Brunius 1855. Brunius' samling, konv VII pi 26, ATA. Foto ATA. Källstorp Church. Cross-section looking towards the chancel. Drawing by C G Brunius, 1855. Brunius rörde sig med nyklassicismens formprinciper (Lindahl 1955, s 75). Beroendet av den kyrkobyggnads­ tradition som han i teorin så ivrigt bekämpade yttrar sig också i rumsgestaltningarna , i de välbelysta och över­ skådliga interiörerna, lämpade för en gudstjänst där pre­ dikan spelade främsta rollen. Med tanke på att Brunius var självlärd som arkitekt , utan egentlig konstnärlig skolning, och överlupen med uppdrag förvånar det inte att hans byggnader fått utstå kritik för en del arkitektoniska brister och formschab ­ loner. I hans samtid var det naturligtvis överintendents­ ämbetets granskande arkitekter som fann anledning an­ märka på proportioner och detaljutformning i hans för­ slag - däremot hade de sällan några principiella invänd­ ningar mot användningen av medeltidsstilarna eftersom nygotiken ingalunda var främmande för de ledande äm­ betsarkitekterna. Under 1800-talets slutskede och vårt eget pårhundrade har kritiken främst gällt vad som an­ setts vara alltför påvert och schematiskt i Brunius' arki ­ tektur och inredningar, vilket inneburit sådana föränd­ ringar som nybyggnad av ett högre och ståtligare västtorn SKÅNE 45 Fig 22. Tullstorps kyrka, uppförd av tegel i kryssförband. Jfr tig 17 Tullstorp Church. Cross-bond brick wall­ ing. i Källstorp på 1890-talet och den genomgripande föränd­ ringen av Svedala kyrka 1901 Vidare har Brunius' inred­ ningar, framför allt i kyrkornas korparti , förändrats i så hög grad att vi numera knappast har någon genuin Bru­ niusinteriör i behåll. Ändringarna syns ofta ha skett för att tillgodose tidens smak, mera sällan några starkt moti­ verade funktionskrav Även om Brunius' betydelse som nyskapande arkitekt och självständig teoretiker får tonas ned har han en myc­ ket framträdande plats i vår konst- och kulturhistoria som nygotikens främste introduktör och ihärdigaste före­ språkare, som försvarare och restaurator av de gamla medeltidskyrkorna och förnyare av byggnadsteknik och hantverkskunnande. Hans insats är märklig inte minst för att han lyckades tillämpa sin arkitekturdoktrin i en för prästerskap och sockenmenighet acceptabel och lätt­ fattlig form (Fernlund 1982 , s 116). Därmed banade han väg för det senare 1800-talets våg av nygotiskt kyrkobyg­ gande i lundastiftet. En startpunkt för denna fas i Skånes kyrkobyggnads­ historia var det föredrag om kyrkoarkitektur som filoso­ fie doktorn och amanuensen vid domkapitlet J M Sjö­ gren höll vid prästmötet i Lund år 1870, året efter Bru­ nius' frånfålle. 4 Detta föredrag, som trycktes tillsammans Fig 23. Detalj av murverk , Käll storps kyrka. Uppförd av tegel i munkförband. Jfr tig 18. Källstorp Church. Brick wal/ing wilh Flemish double-slrelcher bond (see Fig. 18). 46 E. GUSTAFSSON med prästmöteshandlingarna och sålunda spreds till alla pastorat , refererar ingående den tyska nylutheranismens kyrkobyggnadsprogram i det sk Eisenachregulativet från 1861 , men i talet genljuder också Brunius' stämma (Gus­ ta fsso n 1961, s 46 , Fernlund 1982 , s 108 ft). Sjögrens ex pose över byggnadskonstens utveckling erinrar om ju- · belfesttalet frå n 1845, hans krav på medeltidsstilarnas användning, hans synpunkter på kyrkans funktion, kon­ struktion och dekoration och hans betoning av kyrkans värdighet och symboliska betydelse är helt i Brunius' anda. Sjögren framhåller vikten av att församlingen anlitar Noter l . C G Brunius, ordens äldsta metropolitankyrka eller Histo­ risk och arkitektonisk beskrifning om Lunds domkyrka , Lund 1836. Brunius' tryckta skrifter är full ständigt förtecknade i anslutning till Ouo Rydbecks levnadsteckning av Brunius i Svenskt biografiskt lexikon 5, Stockholm 1926. 2. Jubelfesttalet är tryckt i skriften: Lunds domkyrkas jubelfest den I och 2 september 1845, Lund 1845. Artikeln om Källs­ torps kyrka har titeln Kjell storps nya kyrka och ingår i Tid­ sk rift för byggnadskonst och ingeniörsvetenskap, Årg 3. 186 l. 3. Bruniussamlingen i ATA innehåller 35 folioband med korre­ spondens, betänkanden och förslag i byggnadsfrågor, vidare ett anta l sk issböcker och en väldig mängd förslagsritningar. 4. J M Sjögren, Om Kyrko-Architektur. Föredrag vid prest­ mötet i Lund den 24 augusti 1870. Lund 1870. en god arkitekt för planeringen av en ny kyrka. Skulle sådan ej vara att tillgå kan församlingen tryggt vända sig till överintendentsämbetet för att få ritningar. Den nya arkitektgenerationen hade tillfullo insett betydelsen av att använda medeltidsstilarna för nya kyrkor. »De många och beklagansvärda osmakligheter, som nämnde myn­ dighet i fråga om kyrkobyggnadsritningar under en tidi­ gare period låtit komma sig till last , torde numera med all säkerhet kunna räknas till öfvervunna ståndpunkter.» En ny epok hade börjat. De ideer som Brunius med sådan kraft hade kämpat för var nu allmänt accepterade. Litteratur Fern/und, S, »ett Herranom värd igt Tempel». Kyrkori vn ingar och kyrkbyggen i Skåne 1812-1912. Lund 1982. Grandien, 13, Drömmen om medeltiden. Carl Georg Brunius som byggmästa re och ideförmedlare. Nordiska museets handling­ ar 82. Stockholm (tr Lund} 1974. Gustafsson, E, En passande inrättning af ett Herrans hus. C. G. Brunius och Skånes kyrkor. Skånes hembygdsförbunds å rs­ bok . Lund 196 l. Lindah/, G, Högkyrkligt , lågky rkligt , frik yrkligt i svensk arkitek­ tur 1800-1950. Stockholm (tr Malung) 1955. Lundwall, S, Generationsväxlingen inom romantikens klassi­ cism. Nord iska museets handlingar 54. Stockholm 1960. Sofia Albertina i Landskrona av INGRID SJÖSTRÖM I inventeringen av periodens kyrkor dominerar landsför­ samlingarnas kyrkor helt, men även några stadskyrkor uppfördes 1760-1860. Äldst är Sofia Albertina i Lands­ krona. Kyrkan är på många sätt särpräglad snarare än typisk, inte minst genom den osedvanligt långa byggnads­ perioden 1754-1816, med en invigning 1788, då kyrkan var nödtorftigt färdigställd. Även utformningen med två­ tornsfasad, och byggnadsmaterialet, oputsat tegel, är ovanliga. Sofia Albertina har ändå i detta sammanhang ett gene­ rellt intresse av flera skäl. Kyrkan ritades av Carl Hårle­ man, tidens ledande arkitekt, i brytningsskedet mellan rokoko och gustavianskt. Byggnadsförloppet är ytterst väldokumenterat i text och bild, beroende på att Fortifi­ kationen i fästningsstaden Landskrona ansvarade för byggandet. Slutligen har kyrkan under 1800- och 1900­ talen genomgått en serie restaureringar och förändringar som åskådligt belyser smak- och stilskiftena. Carl Hårlemans projekt En omfattande svit ritningar för Sofia Albertina finns bevarade, främst i krigsarkivet och riksarkivet. Inga av dem är signerade av Hårleman, men som Åke Stavenow visat är det säkert belagt att Hårleman fick uppdraget att göra ritningar av Rådet den 8 mars 1750 och att rit­ ningarna approberades av kung Adolf Fredrik den 25 april samma år. 1 Saken kompliceras dock av att två olika projekt för kyrkan kan urskiljas i det rikliga ritningsmaterialet, bäg­ ge med ungefär samma längdmått, ca 87 alnar, men med olika bredd och höjd. Version I (fig 24, 26-28) är lägre och smalare, medan version Il (fig 25, 29-31) ökat västfasadens bredd från 42 till 45 alnar, tomhöjden från 37 till 45 alnar samt valvhöjden från 21 till drygt 25 alnar. Kyrkan byggdes efter version Il och det är också approberade men odaterade ritningar ur den sviten som Stavenow återger (1 B). Version I förekommer i tre sviter, en originalserie och en kopieserie på krigsarkivet, med påskriften »opvist och gillad i Råd Cammaren 25 April 1750. Adolph Friedrich», och en odaterad svit på riksar­ kivet.2 Bägge versionerna har säkerligen Hårleman som upp­ hovsman, även om version Il är konstnärligt något min­ dre övertygande än version I. De välavvägda proportio­ nerna i nr I har tänjts ut i höjdled i nr Il och därmed förlorat i koncentration. Att västfasaden (exklusive huvar) i version Il kan inskrivas i en exakt kvadrat kan­ ske kan tolkas som ett försök att ge harmoni åt den nya fasaden; effekten blir dock snarare ett dödläge mellan vertikalt och horisontellt som kan kännas odeciderat och spänningslöst. Orsaken till förändringen är oviss. Kanske har en kunglig önskan om ståtligare dimensioner legat bakom. Förändringen måste ha företagits mellan 1750 och 1753, Hårlemans dödsår. Med tanke på att man hann förfär­ diga flera kopieserier och en modell av version I och att grundläggningen av kyrkan påbörjades först 1754, före­ faller 1752-53 rimligast som datering för version Il. Bägge versionernas ritningar visar en enskeppig lång­ huskyrka med tvärskepp, kor med absid i öst och lägre utbyggnader i hörnen mellan kor och tvärskepp. Västfa­ saden med tvillingtorn är bredare än långhuset. Tornen kröns av djärvt svängda lökformade huvar. Exteriören artikuleras sparsamt av lisener och stående försänkta fält som är betydligt smalare i version Il än i version I. Mot deras vertikaler väger sockelns, kordonglistens och taklis­ tens horisontaler i sandsten. Dekoren inskränks i övrigt till eleganta kartuscher över ingångsportalerna på väst­ och tvärskeppsfasaderna, stora riksvapnet omgivet av lejon i västfrontonen samt inskriptioner i det övre regist­ rets spegelfält. Den byggda kyrkans allvarliga, mörka tegelmurar an­ tyds inte i ritningarna, inte heller i den lilla trämodellen (fig 26), nu i Landskrona museum, som illustrerar ver­ sion I. Modellen är målad i ljust pärlgrått, som antyder puts, det ytskikt som ju Hårleman i allmänhet föredrar. 3 Även om Hårleman på projektstadiet tänkt sig en putsad kyrka, så visar den noggranna mönstermurningen på kyr­ kan att teglet redan från början varit avsett att synas, vilket gäller även den kasern som Hårleman samtidigt ritade för Landskrona, nuvarande museet. Det påfrestan­ de kustklimatet och kanske också fästningsstadens mar­ tialiska karaktär torde ha verkat avgörande på material­ valet. 48 I. SJÖSTRÖM Fig 24-25. Västfasaden , version I respek­ tive Il. Förslag av C Hårleman. Version I approberad av Adolf Fredrik 1750. KrA (SFP l 85c, SFP 468h). Foto KrA. North elevation, versions I and Il. Propos­ al by C Hårleman. Version I was approved by the King in 1750. ;-'J I J I § Interiören var definitivt avsedd att som på modellen vitputsas. Det är ett rum med väldiga dimensioner (fig 27) , belyst av höga rundbågiga fönster i välvda nischer, sex i långhuset, två i vardera tvärskeppet och tre i koret (de två sidofönstren avkortade nedtill genom sakristior­ na). Det fullrunda tunnvalvet delas upp av gördelbågar som förs ned i lisener mellan fönstren , helt utan horison­ tell markering mellan valv och väggar. Den nuvarande gesimsen tillkom vid 1880-talets restaurering. På sek­ tionsritningen (fig 28) antyds framför korets mittfönster ett altare med ett kors med svepeduk , omgivet av två knäböjande änglar. 4 Hårleman , som är så entydigt franskinspirerad i sin Fig 26. Modell i trä , 1750-talet , version I. Västfasadens höjd 13 ,2 cm , bredd 12,6 cm. Öppningsbar längs linje i den våningsskil­ jande listen . Landskrona museum. Foto Landskrona museum . Wooden mode/ fi'om 1he 1750 's. version I. The mode/ is 13. 2 cm high and 12.6 cm broad. 11 can be opened. SKÅNE 49 Fig 27 Längdsektion , version I (jfr tig 24). KrA (SFP 185b). Foto KrA . Longi111dina/ section, version I (see Fig. 24). Fig 28. Sektion av tvärskeppet mot koret , version I. KrA (SFP l 85d) . Foto KrA. Cross-section looking towards 1he chancel, version /. herrgård sa rkitektur, utnyttjar 1 sina större kyrkor och annan monumentalarkitektur även andra inspirations­ kä llor: det tessinska a rvet och intryck frå n den samtida italienska arkitekturen , som han stiftat bekantskap med på sin första studieresa på I 720-talet. Som Åke Stavenow påpekat 5 följer Hårleman härvidlag sina franska samtida kollegor. Den nya franska rokokostilen utveck lades i den förnäma bostadsarkitekturen, medan kyrkoarkitekturen präglades av fransk och italiensk senba rock . Hårleman ritade endast en handfull kyrkor som ny­ byggen och om- och tillbyggde ett tiota l. Fästningskyr­ korna , främst Amiralitetskyrkan i Karlskrona och Sofia Albertina , har fått en storslagen , barockklass icisti sk mur­ 4-899020 KB I behandling, tessinskt kärv och å terhå ll sam. 6 Tess inkyr­ korn a i Ka rlskrona var näraligga nde som förebilder. Fredrikskyrkans tvåvåniga två tornsfasad måste ha varit en naturlig utgångspunkt för Hårleman då den motsva­ rande stadskyrkan i Landskrona aktualiserades. Fred­ rikskyrkan, ett sent verk av Tessin d y, var under byggnad ännu på 1750-talet. Den traditionsrika tvåtornslösningen var inga lunda omodern . Hå rl eman hade sett och tecknat av fl e ra ny­ uppförda exempla r både i Italien och i Paris. På 1730­ talet pågick i den franska huvudstaden den omskrivna tävlingen för S Sulpice. Jean-Nicol as Servandonis två tidiga förslag, som fick första pri s, laborerade båda med 50 I. SJÖSTRÖM Fig 29. Norra fasaden, version Il. KrA 1 (SFP 468b). Foto KrA. ) The north elevation, version Il. breda, tvåvåniga skärmfasader med gavelfronton över mittpartiet och låga tvillingtom med rikt dekorerade huvar (kyrkan utfördes sedan som bekant efter ett tredje, avvikande förslag). 7 För proportioneringen av Sofia Al­ bertinas västparti, särskilt version I, tycks Hårleman ha influerats mer av dessa franska projekt än av den klart vertikalbetonade Fredrikskyrkan. I den Hårlemanska ritningssamlingen på Nationalmu­ seum finns förstudier till Sofia Albertina, som tyder på att Hårleman prövat andra måttförhållanden, både med tydligare breddverkan genom lägre huvar (THC 4484) och mer markerad höjdverkan (THC 4499). Om fasadartikuleringen kan kallas tessinsk, västfasa­ den franskorienterad, så får tomhuvamas originella form snarast hänföras till Italien. Som Stavenow visat,8 tog Hårleman under sin studieresa dit 1725-27 intryck av bla Borrominis olika tom och spiror, som han flitigt tecknade av. Han träffade också kollegan Filippo Juvar­ ra, vars väldiga klosteranläggning La Superga uppfördes i Turin 1717-3 l. Han förvärvade en egenhändig Juvarra­ teckning av ett av La Supergas två tom, krönt av en elegant svängd lökkupol.9 Liknande kupoler återfinns också på Juvarras tvåtomskyrka S Filippo i samma stad. 10 Lökmotivet använde Hårleman sedan ofta i de många, ombyggnader av kyrktorn som han utförde genom åren. Han lanserade sådana huvar bl a i tävlingen om Stock­ holms Storkyrkas tom, som han förlorade mot J E Carl­ berg.11 Rudimentära lökkupoler finns också som ett av alternativen i utkast för Uppsala domkyrkas huvar, som sedan fick annan form. 12 En av de ovan nämnda förövningarna till Sofia Alber­ tina, THC 4499, har också lökliknande huvar, dock med utsvängd bas, så att huven liknar en klocka med mar­ kerad midja. 13 Mot väster är tornen försedda med runda urtavlor, som till hälften skjuter upp genom huvarnas baslinjer. Nedtill inramas rundlarna av de för Hårleman så typiska vingarna. Dessa vingar återkommer också på ritningarna till Sofia Albertina, som har urtavlor åt tre håll på bägge tornen - norr, väster, söder - placerade helt nedanför huvarnas baslinje. Det norra tornets högra vinge slokar, ett drag som konsekvent återkommer på samtliga origi­ nal och kopior av ritningarna - kanske en anspelning på att tidens snabba flykt kan hejdas av döden. Då tornen till sist byggdes, övergavs Hårlemans ritning och även vingarna uteslöts. Sofia Albertina är alltså en komposition med skilda ingredienser. Den allvarsamma barockklassicismen i vo­ lymer och murverk dominerar, men livas av de lekfullt rokokomässiga accenterna i tomhuvar, kartuscher, alta­ re, predikstol. Interiörens ljusa rymd och stora, rena linjer visar framåt, mot gustavianskt och empire. Sofia Albertina är ett gott exempel på hur den monumentala arkitekturen under l 700-talet bygger vidare på tessintra­ ditionen och utan dramatiska brott utvecklar den till nyklassicism. 14 Vi vet inte hur Hårleman själv bedömde Landskrona­ SKÅNE 51 Fig 30. Plan med omgivande kyrkogård, version Il. KrA (SFP 468x). Foto KrA. Plan oj the church and the churchyard, version Il. kyrkan, som han inte fick se ens påbörjad. Den finns inte med i det urval av hans verk som han lät J E Rehn gravera för publicering, just vid kyrkans koncipiering. 15 Men han använde ritningen för ännu ett projekt, för kyrkan i Lovisa, som beställdes 1753, kort före hans död. 16 Kyrkan uppfördes dock inte efter denna ritning. Fästningsstaden och kyrkan Sofia Albertinas byggnadshistoria är en del av den fantas­ tiska tillblivelsen av Landskrona nya fästningsstad, en satsning lika häpnadsväckande djärv - eller dumdristig ­ ur såväl politisk och ekonomisk som teknisk synpunkt. Företaget är främst skildrat i det stora verket om Fortifi­ kationens historia. 17 • • I I I I Adolf Fredrik, tronföljare och generalissimus, var per­ sonligen starkt engagerad i försvarsfrågorna . Han fast­ ställde 1747 planen för Landskrona nya fåstningsstad, bålverk mot danskarna och skydd för Öresund. Den in­ nebar att den äldre befåstningsanläggningen kring cita­ dellet kraftigt skulle utvidgas och delvis läggas ut på havsbottnen för att nå och skydda en strategiskt viktig naturlig djupränna. Därmed måste större delen av den medeltida staden rivas och flyttas. Den nya staden bygg­ des efter en reviderad plan från 1749, med ett regelbun­ det gatunät och de tvärgående gatorna försvarstekniskt orienterade mot fåstningsön Gråen på andra sidan djup­ rännan. Väldiga summor anslogs till en början till fåstningsbyg­ 52 I. SJÖSTRÖM [ 1 nF F- r- Fig 3 1. Plan av rustbädd , version Il . KrA (SFP 468x). Foto KrA . Plan oj the joundation grillage ojplanks, version Il. get men med tiden mattades intresset och resurserna . Sveriges deltagande i Pommerska kriget 1757-62 med­ förde att både officerare och kontanta medel överfördes från Landskrona till fronten i Preussen. Kriget drev även upp inflat ionen , som varken hatta r e'. ' ~ r mössor lyckades stävj a. Partifejderna motverkade en fast utrikespolitik och konsekvent försvarsstrategi. Trolovningen 1 766 mel­ lan prins Gustafoch den danska prinsessan Sofia Magda­ lena minskade risken för konflikt med Danmark. I sam­ band med ryska kriget ska rs anslagen drastiskt ned 1788 och 1805 lades projektet ned , långt ifrån fullbordat. Ledare för landskronaföretaget, a nsvarig direkt inför kungen , var från början Adolf Fredriks adjutant , överste Hans Henrik von Liewen , en mycket duglig organisatör, samt dennes närmaste män , fortifikationsofficerarna A M von Arbin och A M von Strussenfelt. De tre hade författat pl anen från 1 749 och ledde byggnadsarbetena. 18 Den nya stadskyrkan placerades på denna plan vid det nya, eller östra torget. Fortifikat ionen förband sig att stå för uppförandet av kyrkan , eftersom man tvingats riva den medeltida kyrkan. Borgarna i Landskrona hade fullt upp med att fl ytta och återuppbygga sina hus och få igång nä ringsliv och handel. Trots mångårig skattefrihet och statliga bidrag dröjde det till 1814 innan försam li ngen kunde ta över sin kyrka från Kronan . Fästningsanlägg­ ningarna slukade huvuddelen av de statliga resurserna, staden och dess kyrka kom i andra hand. Så kom det att dröja 34 år efter det att Lovisa Ulrika lagt grundstenen , den 24 augusti 1754, till andra advent 1788, då kyrkan invigdes, nödtorftigt under tak, och ytte rliga re 28 år till dess tornen var fullbordade 1816. Först 1836 var inred­ ningen helt färdigställd . Genom att kyrkan organisatori skt och ekonomiskt in­ gick i det statliga fästningsprojektet inkluderades den också i den ytterligt noggranna redovisning som under hela byggnadsperioden gjordes av hur a rbetena fram­ skred , både med själva befästningsanläggningarna och med staden och dess kyrka . Därmed kan vi på ett sätt som torde vara unikt när det gäller kyrkor följa byggan­ det i detalj år från å r. Amiralitetskyrkan i Karlskrona hade kunnat bli en samtida para ll ell men den byggdes aldrig färdig. 19 Relationsritningarna Landskronaprojektet redovi sades from 1748 till 1818 i riksdagsrelationer, från 1770-talets slut dock allt mindre utförligt. De första decennierna gjordes dels å rliga över­ sikter, dels sammanfattande fyraårsöversikter , omfattan­ de rapporter och räkenskaper, illustrerade med stora, vackert akva rellerade planscher både över fästnings­ projektet i dess helhet och över den nya staden, med specialritninga r över olika anl äggningar och byggnader I planer, sektioner och fasader utvisades vad som utförts under det gångna räkenskapså ret. Fortifikationens skick­ liga officerare och mechanici ägnade vintermånaderna , då byggandet låg nere, åt dessa uppgifter. Relationsritningarna för Landskrona upptar 8 buntar, ca en hyllmeter, på Krigsarkivet . 20 Materialet har natur­ ligtvis utnyttjat s, främst av krigshistoriker som Ernst Eriksson. 21 Dennes intresse är dock naturligt nog inte i första hand inriktat på kyrkan ; den nämns i korthet och illustreras med ett par ritningsexempel. Eriksson berättar dock mycket av värde om byggnadsa rbetenas organisa­ tion , om mate rial , leveranser och kostnader. Relations­ ritningarna över Sofia Albertina , som utgörs av 22 spe­ cialplanscher från åren 1756-1774, har mig veterligt inte utnyttj ats av a rkitekturhistorike r Många , däribland Stavenow, har däremot studerat och använt de olika SKÅNE 53 _J '~-. ---...., . I.>' ,..J - · I J 1/\ II f{l,..,'9u... ) t. r)'',, y.;/ \ &fan~ ~ .it"'1J<,., fJUJJftlJ'_ , \. J /t,.,ucrona.., ~,,. t.. t I I e. / .• i / Fig 32. Generalplan över utförda arbeten i Landskrona 1752-55. Relationsritning. KrA (35a). I ned re vänstra hörnet befästninga rna på ön Gråe n. som genom Rännan skiljs från ya staden, där Sofia Albertina är markerad i mitten. Norr om kyrkan vid F den av Hårleman ritade kasernen , norr om denna vid E den gam la kyrkan . Town plan showing rhe building work which was carried our ar Landskrona in 1752-55. Al 1he bouom leji 1he forujica1 ions an rhe is/and af Gråen, which is separared ji-om 1he New Town by rhe Rännan canal. Ta rhe norrh oflhe new church in rhe cenrre of1he plan rhe barracks (F), designed by Hårteman, and jimher Lo rhe nor1h rhe old church (E). 54 I. SJÖSTRÖM . . -· --~---~---·,.---~---..: ;.:-c.. Fig 33. Arbeten 1756. Grund läggningen i sektioner. Överst t h diagonalt genom södra sakristian , därunder norra och södra tvärskeppsfasaderna samt nederst västfasadens grund och källare i sektion öst-väst och längdgenomskärning. KrA (37k). Foto KrA. Th e 1756 building work. Sections through the foundations of 1he new church. Top right, diagonal section 1hrough 1he sowh vestry Middle. the north and the southji-0111s ofthe transept. And bouom, east-west and longiludinal sec1ion looking north 1hrough 1hefoun­ dation and cellar ofthe west .fa(;ade. Fig 35 t h. Arbeten 1761-64. Överst plan i perspektiv med jord­ fyllningar bildande ett kors , därunder västfasadens exteriör och nederst sektion av västfasaden . T h diagonalsnitt genom norra sakristian med predikstolstrappa samt längdsektion genom torn och långhus. KrA (471). Foto KrA. (To 1he rig/11.) Th e 1761-64 building work. Top. plan wi1h earth .fil/ing .forming a cross. Middle, the west .faqade, and bollom, a sect ion 1hro11gh the west faqade. To lhe right, a diagonal sec1ion 1hrough 1he north ves1ry wilh the pulpil s1air, anda longi1udinal sec1ion through the /Ower and the nave. SKÅNE 55 Fig 34. Arbeten 1761. Sydfasaden, därunder sekt ion genom långhuset mot öster, sektion genom tvärskeppet mot öster samt längst ned längdsektion mot norr. KrA (431 ). Foto KrA. The I 761 building work. Top, the so1.11h faqade. M iddle, a section through the nave looking easr. a secrion through the transepr /ooking east, and bollom. a longi111dina/ section looking north. 56 I. SJÖSTRÖM projekt- och ombyggnadsritningarna som finn s på såväl Krigsarkivet som Riksarkivet. Ytterligare dokumentation över fäst ningsprojektet och kyrkan finn s i en elegant inbunden volym i Kungliga biblioteket, överfö rd dit från Bernadottebiblioteket 1873. Den bestå r av åtta akvarellerade planscher, varav tre över Sofia Albertina, utförda senast l 762 av Johan Magnus Brummer och kontrasignerade av Hans Henrik von Liewen. Som Roy Dahl förmodar rör det sig säke rt om en ut vald kollektion i behändigt format , utförd speci­ ellt för AdolfFred rik. 23 Relationsritningarna ger en fasc inerande inblick i ti­ dens byggnadsteknik och ger oss möjligheten att som i en sti llbildsfi lm följa a rbetets gång år för å r. Tack va re den långsamma a rbetstak ten illustreras och kommenteras varj e enskilt arbetsmoment detaljerat. Planschernas färg­ sättning anger på gängse vis mate ria ltyp - gul t för trä , rött för tegel , grått för gråsten , bl ågrått för sandsten etc. Man arbetar även med två nyanser av va1je färg, en ljusare för tidigare färd igstä llt arbete , en mörka re för redov isningsåret. Mörkare nyans kan ibland också an­ vändas perspektiviskt i sektioner, för att ange att ett pa rti ligger bortom sektio nssnittet. 24 Även om handl aget väx­ la r något mell an olika ritningsförfattare, så ä r detaljskär­ pan och de skickligt ansatta skuggninga rna genomgåen­ de. 2s Första gången kyrkan finns med i rela tio nerna ä r på en övers iktsplan »Generalplan över utförda arbeten 1752­ 55» (fig 32), den första riksdagsrelati onen (35 a). Grun­ den är markerad vid torget och texten berätt a r om hur drottningen lagt grundstenen vid pl atsen för a lt a ret i augusti 1754 och döpt kyrkan efter kungaparets ettåriga dotter. Fig 36 . Arbeten 1767 . Interiör av kor och tvärskepp. Korfönstret välvt och försett med sandstensomfattn ing. T v öppningen till predikstolstrappan. KrA (5 1 h). Foto KrA. The 176 7 building wark. The interi01· af 1he chance/ and transept. The chancel win­ daw has been vau/ted and jiued with sur­ raunds afsandstane. Ta the /efl af the win­ daw the apening lO the pu/pit stair. 1756 följer den första storskaliga planschen (fig 33) . Texten berättar att grunden bestå r av gråsten vilande på en rustbädd av bokstocka r. Jordfyllning har lagts upp mot gråstensgrunden och tegelmuren har däröver förts upp till ma rkplanet. Samtidigt som dränering och torr­ läggn ing av ma rken kring kyrkan pågick, med si nnrika pumpanordningar som drevs av vindmöllor, höll man rustbädden konstant fuktad för att motverka röta , tills den va r helt täckt. All a stena r i grunden var väl förklam­ rade och försedda med j ärnankare. 26 Gråstenen hämta­ des från Kullen , fraktades med båt från Mölle , medan teglet brändes vid Kronans nyanlagda bruk i Glumslöv. Unde r tornen och sak ristiorna murades välvda källare. Hål utsparades i valvhjässorna för a tt förenk la transport av material upp och ner. Kalksten från Öland användes till källartrapporna och till socklar i sak ristiorna. Så lå ngt har arbetet framskridit i rimlig takt men 1757, då Sverige gick med i Pommerska kriget , hann man bara få upp tegelmuren ca 2 meter i söder och väster (38j), och å ret därpå vi lade a rbetet helt , med murarna övertäckta till skydd mot regn (39 h) . 1759 kom man åte r ett stycke med tegelmurarna (40 h) . Samma å r gjordes en mycket utförlig tabl å över vilka material och redskap som å tgick inom va rj e p roj ektd el, med pri suppgifte r (40 i). Samma typ av tabl å återkommer med vissa års mellanrum. Dessa tablåe r ger möjl ighet att i detalj rekonst rue ra byggnadsa rbetet , intill minsta spik . Här ska endast några exempel ges på vad som åtgick för kyrkan 1759. Under posten timmerarbete upptas 64 bräder av bjö rk och fur i va ri erande lä ngder, troligen till valvformar och ställning­ ar. Posten murstensarbete förtecknar 288 sandstens­ sk ivor 22 tum höga och 6 tum tjocka , för sockel och li ster och för postament och hörn l03 st dubbelt så tjocka . Sandstenen till sockeln hämtades från brottet i Höör (53 a), till list verk och fönsteromfattningar från Hittarp, söder om Helsingborg, ett brott med god kvalitet men ofta otillräcklig kapacitet. Brist på sandsten anges fram­ gent återkommande som skäl till att arbetena går så lång­ samt. Åtgången av gråsten och tegel, släckt kalk och mursand redovisas för hela staden; antalet laster för kyrkan speci­ ficeras ej. För smidesarbete uppräknas dragjärn av olika fasoner, dragband och bultar. Under rubriken Åtskillige behofnämns bla 1/4 bok Imperialpapper, 1/2 bok Regal­ papper, 4 böcker annat papper, 1/4 sats bläck och 1 skålpund mönja, material som torde ha använts bl a till relationsritningar och räkenskaper. 35 famnar mursnö­ ren gick åt för att rikta murarnas tegelskift. Den totala kostnaden av dessa material uppgick till 2 802 Dr Smt. Förteckningen av redskap och instrument ger en levan­ de bild av både hur arbetet gick till och hur relativt få hantverkare och arbetskarlar som var avdelade till kyrko­ bygget. För att förvara material fanns 3 murkistor och en kalkstenskista. Till avvägning fanns ett vattenpass av trä. Till fyllnadsarbete med jord och vallar 1 hacka, 8 spadar, 4 skottkärror, 2 ställningsbockar. Till timmerarbetet I huggyxa av järn, 2 hyvlar, I huggbock. Till mur- och stenarbete 25 stenmejslar, 8 murslevar, 3 stenborrar, 8 murhamrar, 5 mursläggor, 4 kniptänger, 4 spett, 6 mur­ kvastar och 1 stålfil. Det totala antalet arbetare i Landskrona går inte att säkert utläsa. Eriksson uppger att under de aktiva måna­ derna maj-september arbetade som mest I 000-1 200 man på projektet under det tiotal fortifikationsofficerare som ledde arbetena. 27 Huvudstyrkan bestod av indelta soldater, specialiserade hantverkare samt en del arbets­ fångar. Därtill kom alla i trakten som bidrog med mate­ rial och körslor utan fast kommendering. Av alla dessa tycks sällan fler än ett fyrtiotal , vissa år betydligt färre, ha avdelats till arbete på kyrkan . Ofta klagas i relationerna över den ringa tillgången på manskap till kyrkan. Vi fortsätter den årsvisa genomgången. 1760 har man arbetat vidare främst på västpartiet och byggt upp hela sockelpartiet såväl tegelmur som sandstensbeklädnad samt anlagt sex plintar därinnanför för de kolonner och pilastrar som ska bära orgelläktaren samt påbörjat torn­ och läktartrapporna. Till riksdagen 1760 repeterades de senaste 4 årens arbeten med en ny plansch av kyrkan, med varje årsetapp noga utmärkt ( 42 d). 1761 nådde murarna upp till fönstrens underkant näs­ tan runt kyrkan (fig 34). Man fortsatte att fylla upp under det blivande golvet med tegelgrus och kalk, hämtat från de rivna husen i gamla staden ( 43 i). 1762 låg arbetena nere på grund av sandstensbrist, endast grusfyllning har SKÅNE 57 utförts. Murarna har skyddats av ett brädtak mot regn ( 44 j). 1763-64 fortsatte murarna stiga i höjden, mest vid norra sidans torn och sakristia ( 45 g, 46 i). 1 764 anlades trappa från sakristian till predikstolen. Till den viktiga riksdagen 1765-66 då hattarna störtades, gjordes åter en riksdagsrelation (fig 35) för ·den gångna 4-årsperioden (47f). Tornen har nu höjt sig något över resten av murverket liksom östpartiet. 1765 är sakristian och dess pendang klara och välvda, men i övrigt sysslade man enbart med sk biarbeten, bl a att hugga till sand- och kalksten för listverk och trappor, att täcka murar och valv med provisoriska brädskydd, att resa ställningar och arbetsbodar, att snickra valvformar och transportera fram material (48j). 1766-67 arbetades med att klä föns­ teröppningarna med sandstenskarmar och föra upp tegel­ murarna till takfoten (52 f). Murpelarna mellan långhu­ sets fönster restes till fönstrens överkant och mittfönstret i koret, som sparats ut i väntan på sandsten, fick sin karm (fig 36). Efter mössornas räfst och skarpa kritik av den ekono­ miska politiken var Hans Henrik von Liewen angelägen att sammanfatta vad som åstadkommits under hela den period han ansvarat för Landskronaprojektet 1748-67. I en separat bunden volym i mindre format (53 a) finns hans rapport , som föredrogs i Sekreta utskottet under 1769 års riksdag. Där finns en koncis redogörelse även av kyrkans byggande så långt. von Liewen intygar att »alla precautioner äro tagne til erhållande af en varaktig bygg­ nad». Mössorna var tillfreds med von Liewens redovis­ ning och tom ökade tillfälligt anslagen till Landskrona­ projektet.28 Beträffande kyrkan konstaterades att sam­ manlagt 127 770 Dr Smt av totalt anslagna I 745 183 gått åt till kyrkan sedan projektstarten. Man beräknade att ytterligare 180 210 skulle behövas för att fullborda kyr­ kan exklusive altare, predikstol och orgel, som staden själv borde sörja för. I det pressade ekonomiska läget kunde dock inte mer än 10000 Dr Smt avsättas till kyr­ kan, vilket skulle innebära att man måste hålla på i ytterligare 18 år - en ganska god skattning. 29 1769 återtog hattarna makten , von Liewens närmaste man von Strussenfelt blev chef för Landskronaprojektet. En brevväxling mellan von Strussenfelt i Landskrona och dennes kollega von Arbin, mestadels stationerad i Stock­ holm i nära kontakt med kungen, ger intressanta inblic­ kar i det pressande arbetet att med knappa resurser force­ ra kyrkobyggandet. 30 Åren 1768-76 noteras regelbundet att man lider brist på sandsten men 1768 (fig 37) hade man hunnit bekläda alla fönsterkarmar med sandsten, välva de flesta och föra upp murarna i höjd med fönstrens överkant (54 e, 55 f). 58 I. SJÖSTRÖM Fig 37. Arbeten 1 767-68. Överst sektion genom västparti et , i mitten plan , nederst ex teriör av korpartiet. Korets tre fönste r och tvärskeppets två öst liga fönster är alla vä lvda och vån ingsli sten i sandsten avslutad. KrA (551). Foto KrA. The 1767-68 bui/ding work. Top. section through the west part ofthe church. Middle, plan. And bollom, the fac;ade ofthe chancel. The 1hree windows of the chancel and the two east windows ofthe transept have been vau/1ed, and 1he sandstone moulding has been comp/eted. SKÅNE 59 Fig 38 . Detalj av relationsritning 1770. Västfasaden klar upp till taklisten. Porta­ lens överstycke i sandsten ännu ej !inhug­ get. KrA (57e). Foto ATA. Detail of west fa<;ade, 1770. The fa<;ade has been completed up lo the cornice. The sandstone /inte/ of1he portal is not yetfi1/ly CU I. i­ l 1769 var man sysselsatt med att bygga upp huvudporta­ len i sandsten och mura pilastrar och kolonner av huggen sandsten vid orgell äktaren , vars bjälklag också lades (56 e). 1770 (fig 38) kunde man utföra en hel del list verk , liksom vapenkartusch och fönster över västportalen. Därmed var hela västfasaden klar upp till arkitraven cich det första valvet , över orgelläktaren , slogs. 177 1-74 tog man it u med ornamentskartuscherna även över tvär­ skeppsportalerna. 31 Av brev från Strussenfelt i juli-augusti 1770 framgår bl a att man då kontrakterat en bild huggare att i bågfåltet över västporta len finhugga ornamentiken »efter Horle­ mans Dessein» , en vapensköld inramad av blomstergir­ lander. Strussenfelt ber Arb in höra med kungen om Sofia Albert inas in iti aler skall huggas in i skölden samt om hörnsvicklarna utanför bågen skall göras i sandsten eller tegel. Från Arbin får han besked att kungen begärt änd­ ringar av bågens motiv. Eftersom det grovhuggna sand­ stenspartiet redan är fast inmurat över porten , söker Strussenfelt oroligt avvärja denna ändring, som skull e bli hart när omöj lig att genomföra . Tydligen lyckades han , eftersom portalen idag överensstämmer med Hårlemans ritning. Hörnsvicklarna utfördes också i tegel , som Strus­ senfelt förordat (fig 39). 32 1774 å rs plansch är den sis ta i stor skala över kyrkan. Därefter förekommer kyrkan enbart på stadsplanerna , dock ej varje år. 1775 omnämns kyrkan inte, men 1776 meddelas att sandstenslistverken förts runt absiden (64e). 1777 genomfördes den stora devalveringen i Sve­ rige och man övergick från daler si lvermynt till riksdaler specie, ungefär halva värdet av si lverdalern . Räkenskaperna före och efter detta å r är alltså svåra att jämföra. På kyrkan har man fortsatt med ornamenten över tvärskeppsportalerna och skaffat fram sandsten och timmer till takstolarna . 1778 slogs det första valvet över långhuset och taksto­ len restes över detta , med en provisorisk täckning av »vrakbrädorn för att skydda valvet (66 a). 1779 täckte man mer av murar och va lv och reparerade byggnads­ ställningarna (67 a) . 1780 slogs fler tunnvalvstraveer med gördelbågar över långhuset och det södra tornet murades ett stycke högre (68 c). 178 1 välvdes tvärskepp och kor (69 a). U nder hela 80-talet å terkommer ständ igt repara­ tioner av ruttna stä llningar och skyddstak, samt rappor­ ter om att valv och murverk skadas av fukt. Det hårda vinterklimatets åverkan mångfaldigades genom den ut­ dragna byggnadstiden. 1783 slogs de sista valven över kor och korsmitten och gavelfrontespiser uppmurades (71 a). Fogstrykning av murverket påbörjades och fortsatte i flera år. 1785 förändrades relationernas uppläggning. Utom det utförda å rsarbetet anges under rubriken Project även vad som planeras för nästkommande å r. Man deklarerar ut­ tryckligen sin vi lj a att snarast få kyrkan i brukbart skick, så att den kan överföras från Kronans stat till stadens. Arbetena forcerades fram till invigningen 1788. 1785 påbörjades taktäckning med kopparplåt , men når knappt halvvägs till 1788. 1786 satte man igång med in vändig putsning, 1787-88 togs de inre ställn ingarna ned , föns t­ ren sattes in , golvläggning och annan inredning vidtog och avancerar så långt »att Gudstjensten efter behörigen föregågne Ceremonier kunnat uti kyrkan taga sin början sistlidne 2e Advent» (76 a). Yitterhetsakademien lämna­ de också sitt godkännande till de inskriptionstexter som sku ll e sätt as upp på västfasaden. 33 Hur långt ifrån sin fullbordan kyrkan var vid invig­ ningen utsägs inte i relationerna , men det omvittnas i de lokala kyrkorådshand lingarna , utförligt citerade av Nils Loven.34 Prosten i Landskrona försam ling vände sig på fåstningsbefå lets bestämda anmaning till stiftets biskop 60 I. SJÖSTRÖM 'lop;;Jr ,Y . ';fipr;/o~r, 171.pC- JI, . .;(\.. ;) ,_ ... ~~~l'--1~ ~-ll-~-~--1-f..--R-~ ----~-~- r· i I J::1,CJ:ir 1f'ltfl •. f.·..l.1Jtf11uvt>·c' /111. Y/;,,"//Z.,;. ~~,~/-: ~~, '!)(~~,~.~, "" ,/,i,.,.,,,.,,t;-_//,-1',_,, ,,,,_..,,,,,,.. /J. .•/;/,./,tc,,I',.-//--;-,•" (...,:, -1' ~.(.,.. /.,,,.,.., ,,:, "·'--~- /'l)'1' ~ (·y~~::MN~ Fig 40. Förslag till fullbordande. Takets utformning, med tornen i genomskärning. P Södermark 1812, approberad 1813. KrA (SFP 288a). Foto KrA. The design oflhe roofby P Södermark, 181 2, approved in 18 13. (fig 40), upprättades åter av Södermark 6 mars 1812 (288a-b), och föredrogs inför Kungl Maj:t i oktober 1813, tillsammans med en tredje ritning (288 c), signerad av Södermark den 22 mars 1813 (fig 41 ). Denna ritning visar en förändrad västfasad , där tornen sänkts från 45 till 41 alnar, men försetts med högre huvar av barocktyp. Det mesta av dekoren är slopad, vapenskölden i fronte­ spisen har ersatts med ordet DEO, Till Gud. Det blev denna förenklade utformning som vann kungens gillan­ de .38 Allt det omodernt rokokomässiga i Hårlemans fasad skalades därmed bort , exteriören fick en strängare karak­ tär i tidens smak. Att lösningen även blev billigare har säkert vägt tungt. En lavering från detta år39 visar den tomlösa kyrkan , som ligger fritt utan andra hus i närheten än enstaka bodar. De blivande tornen är täckta av provisoriska brädtak som skydd. Året därpå startade äntligen tombyg­ get efter Södermarks sista ritning och västfasaden fick sin 62 I. SJÖSTRÖM ) ., ., '., Fig 41. Förslag till tornens utformning av 1 .47i>c(,M :kme11, •· .,j!ya ,flf,.jll,l P Södermark 1812, approberad 1813. ·I0./?7(./.-,, ~u::&.//.:U.AÄ. KrA (SFP 288c). Foto KrA. ; ~1<&-ar.;-u1. Proposal for the design of the towers by P Södermark, 1812, approved in 1813 . ..,, " ~ ,,,, . '. ------~-..u...... nuvarande utformning. Proportioneringen är skickligt löst , mer i anslutning till Hårlemans version I än version Il. Esprit och spänning ersattes av lugn och allvar. Samtiden tycks inte ha uppskattat tornen ; en besökare skrev 1819: »Kyrkan är en vacker byggnad , men Tornen är misslyckade.» Han noterar vidare: »Innuti är kyrkan mycket simpel. Ingen orgel finnes och blott en interims Predikstol och Altare.»40 Genom skriftväxling mellan magistraten i Landskrona , fästningsbefälhavaren och Krigskollegium kan vi följa hur Kronan slutligen överlät ansvaret för kyrkan på sta­ den. Initiativet kom från magistraten , som 1812 föreslog att staden mot ett statligt anslag på 20 000 Rdr banco skulle ta över kyrkan. I det slutliga kontraktet 1814 är anslaget prutat till 15 000 plus fri nyttj anderätt av Kro­ nans tegelbruk i Glumslöv i 25 år och övertagande av färdighuggen sandstenslist och golvplattor. Staden fick också rätt att fortsättningsvis använda 15-20 av fäst­ ningens arbetsfångar i arbetet på kyrkan. 41 Efter övertagandet utsåg staden en byggnadskommitte, som slutförde arbetet och beviljades ansvarsfrihet 1820.42 Först då, efter 66 år, var kyrkobyggnaden helt avslutad. Inredningen Så snart staden övertagit ansvaret för kyrkan intensifie­ rades ansträngningarna att färdigställa inredningen. De provisoriska arrangemangen för altare och predikstol måste ersättas av permanenta installationer. Även detta blev en långdragen procedur. Innan vi går in på d,en , får vi dock gå tillbaka i tiden , för att studera inredningsarbe­ tenas förspel redan på 1790-talet. Som Th Munch af Rosenskiöld visat, levererades 1797 ett förslag till orgel­ läktare och orgelfasad , en stor och vackert utförd lave­ SKÅNE 63 Fig 42. Förslag till a ltar­ . '/,.'Y(rl Ml , /hra" 7,,.rr,-;,;//cn ,1/.dekoration av C Chr / , .,N,hA1<"/'lll . ~1,/J ./jr.llt .Gjörwell 18 17, PÄ, -.--..;. 1 _,.;...,,, ·I 1111.... 1. rr/w ·I rtl'I~./.Landskrona . Proposal for the altar ar­ rangements by C Chr Gjörwell. 18 17. .:..· ...:.•_,_• -'-'__:_-'-·:.....:.. ·--'--=-------''----··~ ,,.....' · .....: ring signerad av ingen mindre än Desprez och Esten­ berg.43 Det är oklart hur förslaget förmed lats mellan Desprez och Landskrona. Desprez' ställning vid denna ti d hade efter Gustaf rq:s död markant försämrats , men han hade ännu kontrakt som kgl hovarkitekt och hade samma år utnämnts till professor vid Konstakademien genom över­ intendenten Fredenheim, en av de få som sökte hjälpa honom. Denne kan ha upplyst Desprez om att landskro­ nakyrkan stod i begrepp att skaffa orgel.44 Per Esten berg, Desprez' tillgivne elev, biträdde ofta mästaren med ren­ ritningar av dennes skisser och var konduktör vid Över­ intendentsämbetet 1794-97, där han ofta utförde ritning­ ar till kyrkoinredningar, inte minst orgelfasader. Lands­ kronaritningen finns emellertid inte med i Estenbergs meritförteckn ing, utan få r ses som Estenbergs elegant utförda renritning efter Desprez' utkast. 45 Det är knappast förvånande att det överdåd igt rikt ornamenterade förs laget inte kom till utförande, i ett läge där de knappa resurserna måste satsas på att få byggna­ den färd ig. Att kyrkorådet faktiskt seriöst planerade att skaffa orgel framgår dock av dess protokoll. Sedan 1792 har man stått i kontakt med orgelbyggaren Olof Schwan , som då satte upp en orgel i Malmö. I september mötte han i Landskrona kyrkorådet och fortifikationschefen och fick av den senare tre ritningar, plan, fasad och profil , över orgelläktaren för att kunna utarbeta förs lag till orgelverk och stämmor.46 Vem som författat dessa ritningar nämns inte - Desprez'/Estenbergs ritning är daterad 16 dec 1797 och kan alltså inte komma ifråga, om det inte möjligen rör sig om en i efterhand sänd komplettering. Orgelbyggare Schwan var en upptagen herre, ständigt på resa i Sverige och Finland. Trots flera påstötningar från kyrkorådet hörde han inte av sig, förrän man l 799 hotade anlita en annan orgelbyggare och krävde de utlå­ nade ritningarna tillbaka .47 I februari 180 l dök Schwan till sist upp med ritningarna och eget förs lag t ill or­ gelverk, som förevisades för rådet och Fortifikationens representant , kapten Per Södermark. Denne medgav »ar­ betets prydlighet och wackra structure, men råder dock till förä ndring i denne dessein , för att genom utmönstring af de månge Bildhuggeri prydnader, bringa Orgelwärket till det enkla byggningssätt, som kan blifwa svarande mot kyrkans».48 Södermark lovade att själv författa en ny ritning i denna anda och se till att den kom till Kungl Maj:t för approbat ion . Södermark visade sig alltså redan här som en förespråkare för förenk ling; han tar fasta på de klassicerande dragen i Hårlemans byggnad och bortser från de rokokomässiga. Därefter tycks projektet ha runnit ut i sanden , ingen­ ting vidare nämns om orgeln . Södermarks tid och krafter togs ju i anspråk av tornbyggandet och först 18 1 7, då staden övertagit ansvaret , tog man sig åter an kyrkans inredning, dock inte orgeln . I kyrkoarkivet finns stock­ holmsarkitekten Carl Chri stoffer Gjörwells förs lag till 64 I. SJÖSTRÖM Fig 43. Ritning till altardekoration av C G Blom Carl~son 1831. PÄ, Landskrona. Proposalfor the alwr arrangements by C G Blom Carlsson. 183 1. altaranordning och predikstol från detta år (fig 42).49 Altaret är originellt utformat: i fonden Kristus i mer än naturlig storlek sittande i en tronstol i fönsternischen med jordgloben i den ena handen och den andra utsträckt i en välsignande gest. Han avtecknar sig mot det klara korfönstret , som inramas av pilastrar och en orne­ rad båge. Två väldiga kandelabrar flanke(ar altarbordet. Ett osignerat brev i kyrkoarkivet , daterat 18 I 7 kan tillskrivas Gjörwell och gäller altarförslaget. 50 »Änteligen har jag medhunnit förfärdiga de begerta Ritningarna af Altardecoration och Predikstol för Landskrona Stadskyr­ ka» börjar brevet. Det framgår att Gjörwell fått korets mått och därför gjort en del ändringar i förhållande till tidigare levererat förslag. 51 Eftersom korfönstret är så högt kommer den sittande figuren inte att skymma ljuset , inte heller framstå mörk , »så att efter min tanka det hela bör komma att göra en stor effekt , hälst i en kyrka som äger så stora och vackra proportioner.» Även om figuren är »något colosale» bör det inte vara svårt att få den utförd , lämpligen i trä av »den mycket berömde Bildhug­ garen (vars namn jag glömt) i Carlscrona» - Gjörwell menar säkert amiralitetsbildhuggare Johan Törnström , känd för sina galjonsbilder. Även kandelabrarna och ba­ lustraden runt altaret bör utföras i trä och målas som brons »för att bättre afbryta mot ljusa marmorer och den vita kyrkan» . Piedestalen under figuren ska målas som gul marmor, pilastrarna i »agatfärg», alla lister och orna­ ment vita utom på piedestalen samt korset på altaret , vilka ska förgyllas. Ritningen stämmer helt överens med brevets beskrivning. !den med en sittande figur var tyd ligen beställarens och hade inte Gjörwells odelade gillande. Han fortsätter: »Skulle Projectet af en sittande Figur, hvilket efter min öfvertygelse blefve något stort och kanske egit och visser­ !igen passande för en så hög kyrka , så följer ett litet pålägg af ett förgyllt kors , som hvilar på en Sarcophage för att komma något i höjden och icke blifva för litet». Korset pryds av törnekrona , änglahuvuden och strålar, sarkofagen av svetteduken. I övrigt är inramning och kandelabrar lika huvudförslaget. Gjörwell påpekar att det skulle bli vida enk lare att utföra detta alternativ än det första och även något billigare. Gjörwell fick betalt för sina förslag 181952 och man kontaktade stockholmsskulptören Anders Nordin , som lämnade ett kostnadsförslag för utförandet i januari 1820. 53 Andra utgifter har dock då bedömts angelägnare: läktare i korsarmarna projekterades 1819 och slutbes ikti­ gades 1821. 54 Betungande reparationer dels av innerväg­ garna 1817,55 dels av koppartaket 1819-2556 slukade ock­ så stora summor. Gjörwells alternativritning, »pålägget» , har förkom­ mit, men slog uppenbarligen an på kyrkorådet. Gjörwell fick visserligen inget slutligt uppdrag, altare och predik­ stol sköts på framtiden av ekonomiska skäl. Men när frågan åter aktualiserades på 1830-talet och Carl Gustaf Blom Carlsson anl itades, blev hans lösning för altaret snarlik Gjörwells . Då prosten Theander i en inventeringsrapport 1830 till Domkapitlet beskriver kyrkan , finns alltså fortfarande ingen ny inredning att anmäla.57 Men han intygar att den skall komma under 1832 och att det provisoriska altaret, »helt och hållet okonstlat af träd», ska bort, liksom pre­ dikstolen med sitt gamla överdrag av blått kläde. En orgel ska man också skaffa. Församlingen tog 1830 ett lån på 12 000 Rd banco för att klara dessa åtaganden . 58 C G Blom Carlsson , som liksom Gjörwell var arkitekt vid Överintendentsämbetet, fick sina ritningar till altare, predikstol och orgel godkända av Karl XIV Johan i apri l 1831 (fig 43). 59 Arbetena utfördes av tidens ledande orna­ mentbildhuggare, Axel Magnus Fahlcrantz, bror t ill den kände landskapsmålaren. Fahlcrantz lämnade kostnads­ förslag för alt are och predikstol redan i mars 1830,60 tecknade kontrakt i juli samma år, men arbetet utfördes först 1832 och slutbesiktigades I mars 1833 .61 Blom Carlssons altare togs bort under 1880-talets res­ taurering, men finns bevarat i demonterat skick. Korset , altarbordet och kandelabrarna finns i Landskrona kre­ matorium, omramningen på kyrkvinden .62 Blom Carls­ son har övertagit Gjörwell s komposition , ett gyllene kors med den vita svepeduken hängd i en stor G-form. Korset står på en sockel bakom själva altarbordet ; en molnfor­ mation med två änglahuvuden grupperas kring korsets fot. De flankerande kandelabrarna brinner med skulpte­ rade lågor. Inga andra färger än guld mot vitt förekommer. Såväl Gjörwell som Blom Carlsson har vidareutvecklat 5- 899020 KB I SKÅNE 65 ") • /n.jtd -r.ll .,J;Jd,..l;J//Jf / Fig 44. Förslag till predikstol av C Chr Gjörwell 1817. PÄ, Landskrona . Proposa/ for 1he pu/pil by C Chr Gjörwel/, 18 17. Hårlemans ursprungliga ide för altaret - korset ställt i si lhuett mot det ljusa korfönstret. Hå rlemans rörelsefyll­ da spel med ljusstrålar, molnmassor och gestikulerande änglagestalter har övergått i empirens strama och statiska tolkning. Samma tidstypiska omvandling kan följas i predik­ stolsprojekten . Hårlemans spänstiga karnissvängar har hos Gjörwell (fig 44) och Blom Carlsson (fig 45) förvand­ lats till en lugn , sfärisk form i ljudtaket och raka , fältinde­ lade sidor på korgen. Den ännu relativt rika dekoren hos Gjörwell blir tunnare och sirligare hos Blom Carlsson. Det symmetriskt arrangerade draperiet mot bakväggen , som Gjörwell tänkt sig, gjordes i den utförda vers ionen asymmetriskt och enklare. Som mittemblem på korgen valde Gjörwell det allseende ögat , Blom Carlsson korset 66 !. SJÖSTRÖM Fig 45. Ritning till predikstol av C G Blom Carlsson 1831. PÄ , Landskrona. Approved proposal for 1he pulpil by C G Blom Carlsson. 183 i . med lagens tavlor. Som helhet ä r den bevarade p rediksto­ len ett praktfullt och välbevarat exempel på empirens konst och konsthantverk . Orgelläktare och orgel, som inte ingick i Gjö rwell s uppd rag, ut fö rdes också av Fahlcrantz efter Blom Ca rl s­ sons ritning63 och finns alltj ämt på plats. Blom Ca rlssons fasad (fig 46) har inga li kheter med Desprez', den är spa rsamt dekorerad , med piporna fast grupperade i t vå s idotorn kring mittpa rtiets tvåvåniga skärm med ett båg­ moti v i mitt en. Läktarbarriären - som sena re förändrats och förse tts med ryggposi ti v - är li ksom orgeln vit med tunt listverk i guld. Senare förändringar Sedan kyrkan ti ll sist få tt sin efte rl ängtade inredning gick ett par decennier utan större å tgärder. Men redan på 1840-talet gjorde s ig gam la skavanker påminda. Den an­ sedde domkyrkoarkitekten Carl Georg Brunius från Lund besiktigade kyrkan och lämnade 1844 en rapport öve r kyrkans t ill stånd. 64 Han fan n en rad alarme rande brister, som sna rast måste avhj äl pas: koppa rtaket läckte, luft väx lingen under taket var dålig, vi lket lett till rötan­ grepp på takstolarna , tomfönstren var också otäta och måste förses med plåtbleck, sa lt vittringen i murverket orsakade mi ssp rydande utfällningar i valven och på in­ nervägga rn a. Saltvittringen kunde man knappast göra något åt enligt Brunius, men han tillrådde kamouflage av fläcka rna genom att förse inte ri ören med bemålning i gråb runa toner, på väggarna i form av kvaderstensmur, i va lven som kassetter. Den na bemålning skulle ha rmoni­ era med kyrkans stil , som han i övrigt inte nämn värt uppskattade. 65 Även om receptet att måla interiören här i första hand va r praktiskt betingat så stämde det väl med Brunius' estet iska uppfa ttning. Som Grandien visat ansåg Brunius att vitmening till nöds kunde accepteras i valv , medan väggar borde målas i materialets, dvs murstenens, fårg. 66 Slutligen påtalade Brunius kyrkans undermåliga aku­ st ik och föres log att man sku lle sänka predikstol en och förse den med en ljudskärm. Brunius erbjöd si na tjänster för att reparera bri sterna, men inga initiati v i den vägen togs från kyrka ns sida. Det dröjde ända till 1858 innan någonting gjordes. Reparat io ner av taket skedde i fl e ra omgångar 1858-75; man diskuterade at t övergå till sk if­ fer för att nedbringa kostnaderna , men stannade vid kopparplåten . 67 1862 byggdes vi ndfång vid all a entreer­ na, fö nstren försågs med gj utjärnsbågar, bänkarna måla­ des. Va lv och väggar vitput sades vid fl era tillfållen;68 man fö ljde alltså inte Brunius' rekommendation om mål­ ning. Värmeledning drogs in 1873. 69 De många begränsade ingreppen blev i lä ngden inte ti llräckligt effektiva och man tillsatte 1875 en kyrkobygg­ nadskommitte, som sku ll e fö rbereda en mer genomgri­ pande restaurering. Dessa planer tog konkretare form sedan biskop Flensburg vid sin visi tat ion 188 1 framfört amper krit ik mot kyrkans skick: vitmening av tak och väggar brådskade åter, akustiken måste förbättras , bän­ karna bytas mot nya bekväma re och belysningen lämp­ li gen ändras till gasljus. 70 Kommitten begä rde in förslag till restaurering från två a rkitekter, Emil Langlet i Stockholm och Ove Petersen , professor i Köpenhamn. Vid kyrkostämman den 25 maj 1882 diskuterades kommittens utförliga promemoria , da terad dagen innan , och Petersens kostnadsförs lag. Det­ ta inkluderade huvudsakligen ut vidgning och sänkning av läktare, föränd ring av fönstren , invändig avputsn ing och dekoration , nyordning av altaret , nya bänkar, fö r­ bättrat golv , indragning av gaslj us samt reparation av to rnen. 71 Något förslag från Langlet har inte återfunnits. Kommitten rapportera r i sin PM att dess medlemmar besökt Malmö och Köpenhamn för att studera olika kyr­ kors inredning och dekor. De blev då övertygade om att a lla åtgärder i kyrkan borde samordnas för att nå en god helhetsverkan och fann att Ove Petersens förslag ur den synpunkten vore att föredra. Petersen var dessutom väl­ renommerad i Landskrona , där han 1881 vunnit tävling­ en om rådhuset med ett rikt nygotiskt förslag, som utför­ des 1884. 72 Ove Petersen hade framgångsrikt genomgått Akadem iers arkitekturskola i Köpenhamn och på akademistipend ium studerat utomlands. Efter hem­ komsten 1860 blev han mycket anlitad , både för nybyg­ gande i historicerande st ilar och för restaureringar. 1871 hade han blivit ledamot av Kunstakademiet , 1874 fick 73han professors namn. Kommitten refererar endast i förbigående till Langlets förslag, och genomgående negativt. Kommitten ogillar hans bänkar, som är i romansk stil, vilket dåligt harmo­ nierar med kyrkans »renaissancestil». Den av Langlet föreslagna målade valvdekoren , utförd som kassett-tak , bedöms som alltför orolig. Petersens stämmer bättre med de principer som kommitten anser ska råda vid kyrkans inre dekorering - ett intressant uttryck för tidens smak: »Numera kunna meningarna knappast vara delade der­ om att kyrkans inre bvitmenade hvalf och väggar, som sakna hvarje tillstymmelse till listverk eller andra archi­ tekton iska elementer erbjuda en föga prydlig anb lick, och att en värdig, skönhetssinnet tilltalande dekorering af kyrkans inre skulle fördelaktigt vittna om försam lingens intresse för sin kyrka.» Eftersom listverk, pelare och pil­ astrar inte kan anbringas i efterhand - det gjorde man dock faktiskt , se vidare nedan , är det nödvändigt att »genom färger söka åstadkomma afvexling uti de stora nakna vägg- och hvalfytorna». Målningen bör med rikare dekor framhäva kyrkorummets arkitektoniska och funk­ tionella huvuddelar, a ll tså kor, gördelbågar och pilastrar, medan övriga ytor bör hållas i mattare toner och föga markerade mönster, som på håll smälter samman . Kommitten har också synpunkter på altarets anord­ nande. Den befintliga altarprydnaden , korset , »saknar visserligen icke sina förtjenster såsom träsnideri betrak­ tadt, men dess obetydlighet torde icke stå i proportion till kyrkans storlek, och dess placering omedelbart framför ett fönster , emot hvilket korset aftecknar sig som en silhouette, kan icke anses lycklig, då det är framifrån , ej bakifrån ett altare bör erhålla sin belysning». En altartavla i passande inramning, väl belyst från korets sidofönster, i kombination med igensättning av korets mitt fönster , är vad kommitten förordar. För att få in tillräckligt med ljus från sidofönstren bör då sakristi­ ans och förrådsrummets tak sänkas, så att de inte skym­ mer fönstrens nedre delar. Den lösningen har Ove Peter­ sen föreslagit. Hans tanke att ta upp runda fönster i SKÅNE 67 4..:---~~:~ 1L ..::.-..-:-r--;r~ ..,_u ... .---:~,,,,.~.,;_..:...... ~L ....,~./- .,.,~ Fig 46. Ritning till orgel av C G Blom Carlsson 1831. PÄ, Landskrona. Approved proposal for the organ-Font by C G Blom Carlsson, 1831. tvärskeppsgavlarna över läktarna är kommitten dock tveksam till , eftersom det skulle störa exteriören . Kommittens PM gav upphov till en årslång diskussion inom kyrkoråd och kyrkostämma, som vanligt rörande kostnaderna. Tvisten stod mellan tre olika läger, ett som endast ville utföra nödvändiga reparationer, ett som där­ till vi lle genomföra vissa av Petersens föreslagna åtgärder och ett tredje som vi lle anta hela Petersens restaurerings­ program. 74 I september 1882 avgjordes frågan enligt det tredje lägrets ståndpunkt, med vissa avsteg. Bl a slopades tanken på att ändra altare och korfönster; det centrala korfönstret skulle istället dämpas med färgat glas. Redan i april 1883 bytte man emellertid ståndpunkt igen och accepterade Petersens lösning av altaret och beslöt söka anskaffa en kopia av någon god mästare för högst l 000 kr som altartavla. 75 Kyrkorådet hade i denna fråga påverkats av dekora­ tionsmålaren Svante Thulin , som anlitats för att ge ett utlåtande om Petersens förslag och lämna anbud på må­ leriarbetet. 76 Thulin menade att Petersens altarlösning 68 I. SJÖSTRÖM var central för hela restaureringsprojektet och inte kunde utelämnas utan men för helheten. I juli 1883 hade man fått besked att den ansedde histo­ riemålaren professor Carl Bloch i Köpenhamn 77 var villig att utföra en originalmålning för altaret för 4 000 kr. Det var ett frestande anbud, men kyrkan ansåg summan allt­ för hög. Problemet löstes genom att en grosshandlare i staden donerade summan. 78 Sedan man inhämtat godkännande från Överinten­ dentsämbetet påbörjades restaureringsarbetena 1883, med en rad hantverkare och firmor anlitade,79 och slut­ fördes under sommaren 1884. Vid biskop Flensburgs visitation i juni fick kyrkorådet och församlingen ampla lovord för nit och offervillighet. 80 I ämbetsberättelsen till visitationen skildras restaureringens syfte och resultat ovanligt utförligt. En stor del av beskrivningen uppges bygga på Svante Thulins synpunkter och följer kyrko­ byggnadskommittens ovan refererade PM i allt väsent­ ligt. Den ger en god bild av den nyrestaurerade kyrkan. Ämbetsberättelsen omtalar att den invändiga målning­ en har föregåtts av att all puts nedknackats och murarna bestrukits med asfalt mot fuktvandring före omputsning­ en. Den gamla interiören som enligt Thulin »gav intryck af en viss tomhet och ödslighet/.. .I, enformigt och tröt­ tande» inbjöd till målad dekoration. Denna understödjer och fullständigar arkitekturen och har också anpassats till äldre inventarier, dvs orgel och predikstol. Så beskrivs den thulinska dekoren i valven - som ännu är bevarad - med ornament där kyrkliga emblem och attribut ingår, med ljusa, lätta färger och mycket guld­ accenter, som ger »en mild och glädtig stämning>>. Väg­ garna - som övermålades vid 1950-talets restaurering ­ var indelade i horisontala band i »lugnt verkande färgern för att markera skeppets längdriktning och leda blickarna fram mot altaret. Tvärskeppens stora bågformade gavel­ fält har för att undvika enformighet behandlats med rika­ re ornamentik, kring runda fält med bibelspråk. Pilast­ rarna har fått en kraftig mönstring och fönsternischerna har en ljus palmettbård mot mörkare botten. Vad som inte framgår av beskrivningen, men väl av Petersens ritningar och av församlingens skrivelse till ÖIÄ, är att man även plastiskt förändrade Hårlemans interiör, genom att förvandla lisenerna till pilastrar med kapitäl och en markerad gesims som valvanfang, »på det att hvalf och väggar ej skola så som nu är fallet, så enformigt öfvergå i hvarannan». 81 Svante Thulin hade vid denna tid redan utfört en rad stora målningsarbeten i skånska kyrkor under 1870-80­ talen och samarbetade ofta med Helgo Zetterwall. Hans mest kända målningssviter, i Allhelgonakyrkan och dom­ kyrkan i Lund, tillkom först på 1890-talet. 82 Måleriarbetet i valv och väggar har utförts i oljefärg blandad med vax. Thulin har undvikit »all slags imita­ tionsmåleri» - marmorering, ekådring etc - och efter­ strävat »ett lugnt och ostört totalintryck>> och »en värdig hållning>>. Att döma av svart-vita fotografier tagna före 1950­ talsrestaureringen stämmer visitationshandlingens ka­ rakteristik. Thulin har åstadkommit en helgjuten och harmonisk målningsdräkt, som skickligt understryker bä­ rande och vilande kraftlinjer i kyrkorummet. Petersen och Thulin har uppfattat Hårlemans klassicism som »re­ naissance» och valt en passande nyrenässansornamentik. Den svala, stränga skönheten som 1880-talet inte uppfat­ tade, har därmed gått förlorad, men ersatts av en i sin art väl så kvalificerad dekor, som gav rummet en varmare och festligare prägel. Arbetsfördelningen mellan Petersen och Thulin är oklar. I kyrkoarkivet finns dels fyra osignerade och oda­ terade ritningar med rubriken »Project till en restaura­ tion af Landskrona kirke», rimligen av Petersen, dels två ritningar med svensk text, godkända av Kungl Maj:t l 0/8 1883. De förra visar plan, väggdekor, bänkutformning och tvärskeppsläktare, de senare sektion genom tvär­ skeppet mot öster samt längdsektion genom långhuset. Enligt kyrkorådets skrivelse till ÖIÄ medsändes kopior av projektförslaget utförda av arkitekt Henrik Sjöström, Lund. Denne bör alltså ha utfört ritningarna som sänts in till ÖIÄ och sedan godkänts av Kungl Maj:t (fig 47), medan de övriga, Petersens egenhändiga, blivit kvar i kyrkorådets förvar (fig 48). Petersens ide om den målade dekoren anas på sek­ tionsritningarna och på skissen till väggdekor. Den sena­ re visar två fönstertraveer med tillhörande valv. Grund­ tonen är ljusbeige, valven är småmönstrade i grått mot ljusgult, de målade listverken i valven går i grönt och rött och gördelbågens och pilastrarnas bårder i grönt, gult och vitt mot violett grund. Fönsternischernas bårder har in­ slag av rött och blått. Det är samma nyrenässansreper­ toar och samma grundide som Thulin sedan följde, men han använde en storformigare och distinktare ornamen­ tik (fig 49). Predikstolen och orgelfasaden »som utgöra vackra prof på smak och konstskicklighet» har fått behålla ursprung­ lig färgsättning i vitt och guld. Det nya av Petersen form­ givna altaret med sina kolonner har färgsatts i anslutning till de äldre inventarierna, liksom de nya läktarna, me­ dan bänkarna fått en »kraftig, om mörkt trä erinrande färgton.» Förändringen av altarväggen måste betraktas som ett förvanskande ingrepp. Genom att korets mittfönster bakom det nya altaret sattes igen, framstår korabsiden SKÅNE 69 ..:· ··: ·. .. . . . -~~- ·:..... •~ : ~· ~· . . f.u-.pJ.1 l~\nl11trT"l\...,3.lftta : - , _ - ' :-:i .-' r- ·r· ~ l ' : ~~ ;.' .. c ..:.__j • "''!i:--t. - -= -1o .a... - -~ · .. . ... i . r ,_. ~ . ·. t .1 ··'· . Fig 47. Förslag till in vändig restaurering av kyrkan . Sektion genom tvä rskeppet mot koret , plan av norra läktaren och korabsiden. Efter 0 Petersen 1882. Godkänd av ÖIÄ och K Maj t 1883 . PÄ, Landskrona. Proposal for interna/ alteration work. Plan and cross-section 1hrough the transepl. A/ter 0 Petersen, 1882. Approved in 1883. · I ~.... f. Som skäl att försätta kyrkan i ett»Wärdigt och prydligt skick» anförs dels »den nuvarande tiden» , dvs att följa med sin tid, dels kyrkans rika tillgångar. De förmögna borrbybönderna, »Borrby-baddarna», var kända i syd­ östra Skåne för sin självmedvetenhet och nu skulle deras kyrka överträffa alla grannsocknarnas. Hur församlingen fick kontakt med stockholmsarkitek­ ten Frans Chr Lindskog (1843-1910) är oklart. Lindskog hade genomgått Tekniska elementarskolan i Norrköping och därefter 1864-69 Konstakademien i Stockholm. 13 Han var 1874-90 verkställande direktör för den välkän­ da Ekmans snickerifabrik i Stockholm och ritade för firman flera villor i fornnordisk stil. En sådan ställdes ut på världsutställningen i Paris 1878 och fick guldmedalj. Enligt Bo Grandien var Lindskog här influerad av Carl Curman , som beställde sina berömda Lysekilsvillor från Ekmans och lät Lindskog rita dem efter Curmans skis­ SKÅNE 79 Fig 53. Kyrkan i sin miljö vid I 800-ta lets mitt. Kastalen revs på I 850-talet. Efter målning i privat ägo. View of1he church, midd/e of1he I91h ce/1/ury. Th e def ensive lower was demo/ished in 1he I850 's. ser 14 Då Lindskog 1890 lämnade Ekmans öppnade han eget arkitektkontor i Sundbyberg utanför Stockholm. På 90-talet ritade han bl a Grand Hotel i Åre i trä med rika dekorativa detaljer 15 Lindskog hade bara utfört ett par kyrkorestaureringar före Borrby, i Väddö och Solna i stockholmstrakten. Han var känd som en skicklig akvarellist , vilket ritningssv iten för Borrby väl bestyrker. Det är nio stora blad som god­ kändes av K Majt i april 1894. 16 I juni skrevs kontrakt med byggmästare J Ekberg i Ystad , som fick ett halvå r på sig för det stora åtagandet. Ett tilläggskontrakt tecknades i maj 1895. Lindskog fungerade själv som kontrollant på bygget. 17 Lindskog förvandlade den typiska nyklassicistiska kyr­ kan till en nyrenässansbyggnad. I det yttre präglas den främst av den höga tornspiran , en och en halv gång så hög som den ursprungliga tomkroppen (fig 53 , 54). Den är smäckrare och mer detaljerad i dekoren än Zetterwalls tidigare förslag (fig 52) och ansluter nära till en färskare stockholmsförlaga av Zetterwall , Klara kyrkas spira från 1886. Spiran balanserar med sin kraftfulla ve rtikal det långsträckta , vil ande långhuset. Detta har med små me­ del få tt en ny prägel. Fönstren har få tt profilerade bågfor­ made krön och diagona lrutigt färgat glas . Även här har ideer från Zetterwalls tidigare förslag tagits upp. Säkert har både församling och arkitekt varit angelägna att tillmötesgå Zetterwall , som sedan 1880 var överinten­ dent , och själv handlade ärendet på ÖIÄ. Interiören omvandlas totalt (fig 58-60). Ett välvt kas­ settak i trä bärs av en kraftig gesims, som vilar på träpela­ re ställda in vid väggen mellan fönstren. En bröstpanel löpe r runt vägga rna. Hela denna träbeklädnad liksom dörrar och bänkar är enhetligt utformad med fä lt och lister i olika färger Winges altartavla ha r få tt en tyngre in ra mning, med en fronton som når ända upp till valvhjässan , buren av 80 I. SJÖSTRÖM Fig 54. Ritning till ny tornöverbyggnad av F Lindskog 1894. RA. Foto RA. Drawing for a new spire by F Lindskog, 1894. I . • 11 1 C 1 1 ,unmg ~~ 1_ 11J~ urnöj:eccy '.~:~o.L!. G_ Ji:ir .D r:1_ ·hi.r ,-:.ur:.;a. .!.'~ · : ,,., .. ' J .J Taeade a.t norr ., ... ©i ..-4,•-l..'ol :.t· 1~d Fig 55. Ritning till inredning av F Lind­ skog 1894. RA. Foto RA . ..n ._ • /, ,~. "' c ~ : ,, ... - - " .• ~ .. , " " ... ... - ,, Furnishing plan by F Lindskog, 1894. . r. ,{ .. .. .. :/ '°""' . ;;. , · ·/ · I I I I I l SKÅNE 81 Fig 56 . Ritning till predikstol av F Lind­ skog 1894. RA. Foto RA. ,, .: ;,.,;. .. .-:.. .· ,., ; , ,., (• '~ . ,.. ·.,,. •.(,. \ :"r·· Drawing for lhe pu/pit by F Lindskog, 1894. Fig 57 Ritning till tornöverbyggnad av F Lindskog. PÄ, Landskrona. Drawing for lhe spire by F Lindskog. breda pilastrar (fig 59). Framför dessa stå r två stora statyer i vit gips, föreställande Petrus och Johannes. De utfördes av statybi ldhuggare Gustaf Alfred Nyström i Stockholm .18 Helgo Zetterwall hade inga invändningar mot Lind­ skogs förslag, utom i fråga om ett par detaljer. Han ansåg att de medaljonger med byster som Lindskog placerat på bägge sidor om altaret borde utgå, eftersom de saknade kyrklig anknytning. 19 På originalritningen i kyrkans arkiv är också dessa medaljonger överkli strade med lappar i samma färg som väggen. Lindskog akvarellerade ritningar av interiören visar en ganska återhåll sam färgsättning, dominerad av olika to­ ner i ljust beige och brunt. De enda avvikande ku lörerna är ljust röda bårder kring alla väggfält, en ljusgrön ram kr ing altaromfattningen , rött på altarrundens knäfall , rött och blått på de - senare borttagna - medaljongerna på ömse sidor om altaret samt lysande rött , grönt och blått i glasmålningarna . Den utförda färgsättningen utgick från ritningarna men blev av allt att döma rikare i detaljerna. Eftersom färgskikten avlägsnats vid två senare restaureringar är det svårt att exakt fastställa hur den tedde sig. Ett svart­ vitt foto från 1896 i ATA (fig 60) samt den ana lys som gjo rdes 1965 av Eiler Graebe inför den senaste renove­ ringen ger vid handen att väggfälten utfördes som på ritningen med brunrosa bårder Pilastrar, pelare och listverk ut fördes i flera nyanser brunt-ljusockra, väggpa­ nelen i gråbrunt. Ett inslag som saknades på ritningen var de förgyllda stjärnor mot kornblå botten som prydde takets båglister. Bänkarna var ekådrade. Redan 1910 hade opinionen svängt ifråga om 90-tals­ 6- 899020 KB I .. 1 ;,, rn Jtver b'..i ~dii3u. j J t;S ,,,,,.~.J.1~~"!'.I "( n-~. /""--'-.1 .!.,,_>(:r~-J. --.t..~ ....c..*''3 82 I. SJÖSTRÖM 'Jllfoing fl inre ni ng~ -Jr e rn i )3orr'hy l yrh )L.:mga4~mcn Fig 58-59. Ritningar till ny inredning av F Lindskog. PÄ, Landskrona. Drawingsfor new fi1rnishing by F Lindskog. -~ /{I ..1. j SKÅNE 83 Fig 60. Interiör mot öster. Foto 1896. ATA. The in1eri01· af the church looking eas1, 1896. stilen och församlingen tog upp en diskussion om att tona ned »de skrikiga färgerna» och istället låta färgade glas­ fönster svara för färgeffekterna . Genom noti ser i orts­ pressen fick riksantikvarieämbetet kännedom om dessa planer, som avancerat långt utan att församlingen kon­ taktat ämbetet. 20 Ämbetet krävde besked om vad som var i görningen. Kyrkoherden svarade skyndsamt att det endast gällde en pl anerad ommålning i domkyrkoarkitek­ ten Theodor Wåhlins regi , samt två nya korfönster. Theodor Wåhlin upprättade ett fö rslag till ommål­ ningsprogram 19 l l 21 Wåhlin understryker där inled­ ningsvis att han »i allmänhet är principiell motståndare till a lla slags imitationsarbeten». Att han trots detta för Borrby föreslår ekådring på trä och marmorering på puts beror på att kyrkans arkitektur »för att kunna bli rätt först ådd med nödvändighet fordra r en sådan behand­ ting». Wåhlin rekommenderar också att takets kassetter ska förses med kraftigare profilerade ramar för att för­ stärka dess något fö r flacka listverk . Wåhlins fä rgsättningsförslag innebar en radikal nedto­ ning av Lindskogs interiör Taket skulle målas i ett par olika nyanser gråv itt , pelare, pilastrar och li stverk på väggarna i gulvit marmorering, väggpanelen i grön mar­ morering, väggfälten därovan i djuprött med stil iserad draperibehandling, alternati vt vävnads- eller tapetmöns­ ter. Fönste r och fönsteromfatt ningar skulle fä en ljus marmoreringsmålning, medan altarets omfattn ing lik­ som predikstolen skulle lämnas oförändrade. Dörrom­ fatt ningarna skulle målas som kolmå rdsma rmor Exakta färgnyanser skull e utprovas på platsen och godkännas av Wåhlin. Wåhlin ville alltså förvandla Lindskogs romantiska trä­ 84 I. SJÖSTRÖM hall till en marmorsal. I Ystad Allehanda refereras Wåh­ lins program med gillande. Förslaget avsåg enligt ti dning­ en att »stämma färgerna mer milt och ha rmoni skt mot varand ra», vil ket vore välbehövli gt, eftersom »kyrkan bär prägel av den sk 90-talssti lens hela smaklöshet. Fär­ ge rna å vägga r och tak skrika mot va randra».22 Ommålningen blev dock uppskj uten , bl a i avvaktan på nya glasmå lningar. Hela femton fä rgade föns ter med fi­ gurmoti v beställdes 19 12 frå n Tyskland . en sv it av hög klass som i fo rm och fä rg anslut er vä l t ill de n lindskogska inte ri ören . Fig 61-62. Interiör mot öste r och väster I 96 7 Jfr fig I 19-120. Foto E Graebe, Graebes arkiv , LUHM . The interi01· ofthe church /ooking east, and west, 1967. See Figs 11 9-120. 2319 14 godkändes Wåhlins ommålningsförslag av ÖIÄ, men fö rst 1922 sk red man till verket. Då hade emellert id Wåhlins syn på uppgiften förändrats. I en PM till Bygg­ nadsstyrelsen , som 1918 övertagit ansvaret från ÖIÄ, avrapporterade Wåhlin det slut förda arbetet. 24 Wåhlin bekänner där a tt han inte kunnat förmå sig att genomföra »ett så omfattande marmor- och ekfa lsarium som det i programmet 11911/ fö resk ri vna». Den där föres lagna be­ handlingen »kunde visserligen va ra så a tt säga mera i stil med den mycket oroliga träkonst rukt ionen men den skul­ le ha gjort interiören ännu oroliga re och ä n mer framhävt kyrkans teaterartade karaktär». Nu har iställ et målet va­ rit att göra rummet lugnare och låta altare och predikstol framträda . Wåhlin lät lutt vätta all färg från 1894 till trävitt och höll vid ommålningen inte ri ören i ol ika nyanser grått i taket , brunt och grått i väggpelare, paneler och bänkar. Väggytor och fönstersmygar fick en kvaderstensimitation i ljus sandstenskulör. De hori sont ella li ste rna i a lta rets ytt re ramverk ersattes med en slät omfattning; i övrigt bibehöll s a ll snickeriin red ing25 (fig 6 1-64). Wåhlin och 1920-talet hade åter närmat sig de klass i­ cistiska idealen med förkärlek för det sobra och lågmäl­ da . Men tidens amb ition var inte att återgå till nyantiken - den a nsågs allt för kylig och spa rta nsk. Det var inte Gerss ' ursprungliga tanka r som skulle å terväckas utan 90-talets »smaklöshet» som skulle undanröjas. Mellan 1922 och 1962 sker bara tekniska repara tioner och ingrepp av mindre omfattn ing. 1962 var det Wåhlins efterträdare Eil er Graebes tur att ta ställning till Borrby. Även hans in satser är naturligtvis tidstypiska: han valde att å tergå till 1894 års färgsättn ing så långt möjli gt och eliminera Wåhlins.26 Både estetiska och ant ikvariska mo­ tiv tycks ha legat bakom . Den föregående generat ionens ideal var omoderna , Wåhlins Borrby tedde sig utslätad , tråkig, en kompromiss utan hi storisk autenticit et ; 90­ ta let däremot genuin , originell och ovan lig. Landsantikvarien yttrade sig 1967 om Graebes förs lag. Han menade a tt »med hänsyn till att kyrkorummets nu­ varande utseende är ett resulta t av flera perioders ä nd­ ringar synes färgsätt ningen främst vara en estet isk be­ dömningsfråga», va rför han inte hade någont ing att erin ­ ra emot förslaget .27 Ommålningen utfördes 1968. Graebes färgsä ttning är t illta lande även för 1980-talets ögon, med väggarnas trä inredning i en mild grågrön ny­ ans, takets kassetter ljust gråvi ta med accenter i engelskt rött och på de grövre tvärbågarna kornblått med guld­ stj ä rnor. Kolonnetterna som inramar fö nstren ha r smala ringar i klar tu rkos. Färge rna framst år rena och fri ska mot de rent vita väggarna. Av Wåhlins ommåln ing är det bara bänka rnas ekådring och a ltartavlans ramverk som åte rstår. Hur nära kommer då Graebes färgsättn ing den ur­ sprungliga från 1894? Den har a nsetts vara en trogen rekonstruktion ,28 men förefa ller snarare som en ganska fri variation på Lindskogs tema. Wåhlin lät en ligt in­ struktionerna för måleriarbetena 1922 avluta a lla må lade ytor Graebe fa nn dock vid en undersökning 1965 inför sin ommålning en del spå r av underliggande färg under Wåhlins färgskikt. 29 Jämför man dessa spår med G raebes färgsättning finner man ganska få överensstämmelser· a ltaret, de blå bågarna i valvet med guldstjärnor, dörrar- SKÅNE 85 Fig 63. Detalj av fön sterpart i. Jfr fi g 12 1 Foto E Graebc 1967 Graebes arki v, LUHM . Detail ofpart ofthe nave wal/ with a window. See Fig. 121. nas olika grå nya nser Den genomgående grågröna färgen på panel och snickerier, de många accenterna i engelskt rött och turkos kan int e hänföras t ill ett tidigare stadium. Väggfä lten med si na ramar, som va r lätta att belägga , har inte rekonstruerats utan må lats helt vita. Däremot ha r språkbanden på va r sida om alta ret , som Wåhlin tog bort , åter målats upp av Graebe . Graebe genomfö rde även en del a nd ra förändringar i kyrkorummet ; akristian fick ny inredning, golvet innan­ för a ltarrunden höjdes 8 cm , en bänkrad längst fram och två längst bak togs bort , dopfunten flyttades fram i ko­ ret. 30 Ytterligare ä ndringar, ut över rena reparationer, har gjorts på 1980-t alet, främst en handikapp-ent re på sydsi­ dan , varvid tre bänkar innanför dörren avlägsnades för att få utrymme fö r rull stola r 31 Dessa olika ingrepp har dock inte på något avgörande sät t påverkat kyrkans interiör. Den är a lltj ämt i allt vä­ sentligt präglad av Frans Lindskogs rika och konsekvent genomförda nyrenässans. I träinredningen fö renas ark i­ tektens konstruktiva fantasi med hantverk av högsta 86 I. SJÖSTRÖM rang. Graebes färgsättning är en modern tolkning, som ändå lyhört lyfter fram det karakteristiska i 1890-talsin­ redningen. Både historiska och estetiska skäl talar för ett pietetsfullt bevarande av interiörens nuvarande karaktär. Svedala Svedala kyrka är till sin yttre gestalt idag ett mäktigt monument i sekelskiftesromanik, fjärran från nyklassi­ cistiska associationer. Att detta är resultatet av en ge­ nomgripande renovering 1901-1902 och inte en nybygg­ nad är inte så lätt att urskilja. Den ursprungliga byggna­ den, invigd 1852, var även den präglad av medeltid sna­ rare än klassicism, ritad av C G Brunius. Svedala har alltså aldrig varit en typisk nyklassicistisk kyrka. Den har sitt intresse i detta sammanhang som exempel på Brun­ ius' envisa motstånd mot det nyklassiska och mot ÖIÄ (se närmare E Gustafsson ovan). Sekelskiftesrestaurering­ en i sin tur är ett gott exempel på det sena 1800-talets friare medeltidsstil, influerad av USA-arkitekterna H H Richardson och Louis Sullivan. Exteriören är ännu in­ takt, medan interiören förändrats i flera omgångar under 1900-talet, bl a av Th Wåhlin och Eiler Graebe. Då Svedala kyrka invigdes 1852 sattes punkt för den segslitna tvist om kyrkans utformning, som förts mellan ÖIÄ å ena sidan och kyrkans patronus greve Thage Thott och den med honom lierade C G Brunius å den andra. Församlingen för sin del önskade endast så snart som möjligt få nybygget till stånd som ersättning för den alltför trånga medeltidskyrkan. Bo Grandien har utförligt skildrat turerna i tvisten i sin bok om C G Brunius. 32 De refereras i korthet här, med tonvikt på vad skriftväxling­ en har att berätta om tidens motstridiga stiluppfattning­ ar. Från 1841 finns förslag till ombyggnad av den gamla kyrkan, 33 men Brunius som 1844 ombads ge sina syn­ punkter, rekommenderade nybyggnad och lämnade ett förslag till sådan i karakteristisk »medeltidsstil» (fig 64) med trappgavelkrön på det låga tornet och på västgaveln och ett enskeppigt långhus med trekantigt avfasat kor. 34 Brunius' ritning, som vanligt ganska oprofessionellt utförd, sändes till ÖIÄ och ärendet lämnades till J F Åbom, som renritade den i en mycket elegant akvarel­ lerad version. 35 Samtidigt hade dock patronus och för­ samling kommit fram till att den nya kyrkan behövde rymma I 200 personer istället för 600, som Brunius ut­ gått ifrån. ÖIÄ gav Åbom i uppdrag att göra ett nytt förslag med den dimensioneringen med utgångspunkt från Brunius förslag. 36 Åbom ökade långhuset från fem till sju fönsteraxlar och tillfogade läktare. För att skapa gott ljus både på och under läktaren gjordes fasaden tvåvånig, med en sockelvåning med en egen fönsterrad. Det låga tornet har lagts framför västfasaden (fig 65). Församlingen godtog Åboms förslag men Thott och Brunius ansåg att det var fult och dessutom för dyrt. Thott skrev att »en kyrka, byggd med Rez de chaussee likt ett värdshus, måste vara något opassande och orim­ ligt». 37 Åbom och ÖIÄ replikerade att det finns många berömda in- och utländska kyrkor i »rundbågsstilen» som har två våningar, tex moderna av Schinkel och andra berömda arkitekter i Tyskland, och gamla kyrkor från 1100-1200-talen i »Bågstil», tex Apostlakyrkan i Köln, katedralerna i Speyer, Bonn och Tournay, domen i Modena, »byggnader som väl kunna begagnas såsom mönster och som i kraft af värde och storlek säkerligen öfverträffa de kyrkor som i Skåne blifvit utförda», till­ fogar Åbom maliciöst. Men han anvisar samtidigt hur hans förslag kan göras billigare genom att pruta på in­ och utvändig ornamentik. 38 Åboms förslag avfördes där­ efter ur diskussionen. Thott bad Brunius om ett nytt förslag för I 200 per­ soner och denne gav nu kyrkan T-plan med halvrund kor­ absid (fig 66-67). Läktare finns i tvärskeppsarmarna och västpartiet. Thott, som mest oroade sig för kostnaderna, som han som patronus till stor del skulle stå för, drev fram ännu ett förslag, där tornet krympts till en smal kropp utan invändig trappa med enkel konformad huv. 39 Både ÖIÄ och församlingen tyckte att tornet var alltför oansenligt och ovärdigt och att patronus borde ha råd med ett större torn likt andra skånska kyrkors. 40 ÖIÄ lät Ludwig Hafwerman omarbeta Brunius' sista förslag med ett något kraftigare torn, likt Brunius' tidigare ritning. Hafwerman ändrade också koret från halvcirkelform till trekantigt avfasad, höjde innertaket och flyttade fram altaret, med olika praktiska motiveringar (fig 68).41 Brunius blev inte svaret skyldig. Även han tog konst­ historien till hjälp och hävdar, något svävande, att små torn finns utomlands från »kyrkobyggandets gyllene ti­ der» och fanns på Linköpings domkyrka »före vanstäl­ lande med torn i modern smak».42 Ett större torn vore både dyrt, svårt att underhålla och »vanprydeligt». Inte heller de andra ändringarna accepterade Brunius. Beträf­ fande höjningen av innertaket som Hafwerman föreslagit framhöll han att »en träkupa uppspänd i takstolen är enligt många konstforskares omdömen långt mindre upp­ lyftande än en platt beteckning i gammal basilikeform». Thott och Brunius drev sin vilja igenom, församling, biskopsämbete och ÖIÄ gav upp i ren utmattning och kyrkan byggdes av Magnus Cederholm efter Brunius' tredje ritning 1850-52. Hur den färdiga byggnaden tedde sig kan vi se på äldre fotografier (fig 69) samt i de nog­ granna uppmätningsritningar som utfördes av arkitekter­ na Lindvall & Boklund 1898 inför deras restaurering (fig SKÅNE 87 Fig 64. Ritning till ny kyrka fö r Svedala (600 personer) av C G Brunius 1845 . RA. Foto RA . Proposal by C G Brunius, 1845, fora new church at Svedala (lo seat 600 people). 11.inttHC TiJ..L SVE:OA.LA Ky RAA l'dAJ.M0~11JS LÅlf .' ... .. '· >::: ., -' i 6- • _,.., :;/_.... ;i'M //f'li,,L.~~,,;'n(,., •; ~ • • • • • • _,..J.c:­ ..J ""t:f'. ""'J, .-.1"';<-/ • • • + • ? ' ....:J__,___l. ·1 > . , _, J '~· - ,;17,,~........ _. ~ec/a/a.. . -- Fig 65. Ritning ti ll ny kyrka (I 200 personer) av J F Åbom 1846 med utgångspunkt från Brunius' förslag (tig 64). RA. Foto RA. Proposa/ by J F Åbom, 1846,for a newchurch (10 sea1 1200 people). Based on Bru11i11s' proposa/ (see Fig. 64). 88 I. SJÖSTRÖM Fig 66-67 Nyt t förslag av C G Brunius 1847 Brunius' samling, konv XV pi 42-43 , ATA. New proposa/ by C G Brunius. 1847 SKÅNE 89 r .-l . ' I..J., ft,w (., _ _ .,. /.?.&Y ' ;l ..f., .... , , I I • • -.L.. Fig 68. Slutligt förslag ( 1 200 personer) av C G Brunius 1848 , bearbetat av L Hawerman. RA. Foto RA. Final proposal by C G Brunius, 1848 (lo seat 1200 people), revised by L Hawerman. 71-72) .43 Man måste nog instämma i ÖIÄ:s och andras skarpa kritik av Brunius' kyrka med den stora T-formade byggnadskroppen och dess oproporti onerligt förkrympta torn i trä »mest lik en skorsten». 44 Brunius' kyrkor , både om- och nybyggda, har som regel låga torn och markerat vilande långhus,45 som dock vanligen ha rmoniskt balan­ serar varandra. Svedala är ett undantag, ett olycksfall i a rbetet , som kanske kan förk laras av Brunius' nä ra nog otroliga arbetsbörda vid denna tid. 46 Före sekelsk iftesrestaureringen gjordes en del komplet­ te ringa r i interiö ren. En orgelfasad ritad av Helgo Zet­ terwall sattes upp 186847 och 1883 fick kyrkan en ny altaranordning, ett skrank i nygoti sk stil med en högre ni sch i mitten , i vilken en kopia av Thorvaldsens Kristus placerades (fig 70). 48 189 1 beskrevs Svedala kyrka som »platt och oa nsenli g i byggnadssättet»49 och med st igande välstånd önskade församlingen sig en vä rdigare byggnad. I slutet av 1890­ talet kontaktades malmöarkitekterna August Lindvall och Hara ld Boklund , vil kas ritningar godtogs 1898 av församlingen och sändes in till ÖIÄ. 50 Ämbetet framför­ de en del anmärkningar och krävde mer deta lj erade rit­ ningar, dels av de tekni ska insta ll ati onerna, dels av orgel­ fasad , läk tare, altare och bänka r men godkände i övrigt 90 I. SJÖSTRÖM Fig 69-70. Exteriör och interiör av Sve­ dala kyrka före 1900. Svedala bibliotek. The exterior and the interi01· of Svedala church before 1900. projektet. Vitterhetsakademien intygade att inga konst­ historiskt märkliga inventarier eller andra värden skulle gå till spillo genom ombyggnaden. Ritningarna stadfästes av K Majt i november 1899.51 1901 insändes de begärda kompletteringsritningarna och godkändes. 52" Lindvalls & Boklunds förslag (fig 73-75) innebar att Brunius' kyrkobyggnad fick en helt ny interiör och en ny silhuett , främst genom det väldiga västtornet. Nu fick församlingen kompensation i övermått för Brunius' rudi­ mentära torn , som revs till grunden. Det nya tornet bil­ dar med sina höga flankerande trapptoureller en skärm­ fasad framför långhuset. Uppåt avsmalnande strävpelare betonar den stigande rörelsen upp genom spiran. Över den romanska portalen med vimperg följer ett rosettföns­ ter och däröver klockornas ljudöppning i form av ett tvådelat romanskt fönster. Tornkroppen avslutas upptill av ett rundbågigt kolonnettgalleri , ett motiv som även återfinns på tourellerna. Tvärskeppsgavlarna har roman­ ska portiker under rundbågiga trefönstergrupper. Lång­ hus, tvärskepp och kor artikuleras av strävpelare, tand­ snittsfris under takfoten , rundbågiga omfattningar kring fönstren. En takryttare har placerats över korsmitten. Takmaterialet var fransk skiffer. Väggarna är putsade i gråbrunt , med dekorativa detaljer i ljusare puts. En ny tnw SKÅNE 91 Fig 71-72. Uppmätningsritningar av Lindvall & Boklund 1898. Graebes arkiv, LUHM. Measured drawings by Lindvall & Bok­ lund, 1898. @ ~ Ull! w 111 sakristia placerades söder om absiden, mot tvärskeppsar­ mens östvägg. Det plana taket ersattes av valv med nya takstolar. Samtliga inventarier förnyades. Av Brunius' kyrka återstår endast ytterm urarna och planformen i lång­ hus och tvärskepp. Fönstren försågs med dekorativa masverk i gjutjärn. Fasta inredningssnickerier målades som »gammal ek>>, medan altare, predikstol, läktarbarriär och nummer­ tavlor fick målad dekor i färger och guld. Då Theodor Wåhlin 1925 kallats att föreslå renoveringsåtgärder i kyr­ kan, beskrev han 1902 års dekorationer närmare: »Väg­ garna fingo en grågrön ton, och kapitäl, valvbågar mm ornerades med blad och rankmotiv. Det med pärlspånta­ de bräder i valvform inklädda taket / .. ./ fick en ljus gulbrun ton med uppläggningar å faser och profiler i röda, gröna m f1 toner». Liksom i fallet Borrby ställde sig Wåhlin mycket negativ till dekoren, som han kallar ba­ iH 1 l l l li nal, svag, meningslös. Han förslag att övermåla den bi­ fölls enhälligt av både kyrkoråd och sockenstämma. 52b Lindvall & Boklund har i Svedala skapat en tidstypisk exponent för den amerikainfluerade nyromaniken. en av sekelskiftets många motstridiga stilströmningar. Richard­ son och Sullivan och deras efterföljare sökte återskapa den romanska byggnadens tunga murverkan med djupa öppningar med fylligt profilerade rundbågar. Men de romanska elementen komponerades mycket fritt, gärna till en asymmetriskt växande silhuett. I Norden samman­ föll stiltrenden med den propaganda för äkta sten i fasa­ den som drevs ca 1890-1905.53 Lindvall & Boklund har i ett med Svedala samtidigt verk, Teleborgs slott nära Väx­ jö,54 mycket nära följt Richardson, inte minst i fasadens oregelbundna, grovhuggna granitmur. I Svedala har de avstått från sådan murstruktur och arbetat huvudsakli­ gen med puts. 92 I. SJÖSTRÖM . •· \ ~r ··-··· r ;;. •.J.#11/( I~·"" Fig 73. Förslag till förändring av fasaden av Lind va ll & Boklund 1898. Graebes a r­ ---:ol0iltb~ t=ii:!\M l{~.fil,lJJ.~Il«l"U.lli.\ kiv, LU HM. S:m.tW.P>- . Vll>.li)l~ Proposal for rhe alterarion of 1he exterior _:LJ_l)11'.\m(>I-tv).i_I\ji t •. by Lindvall & Boklund. 1898. Wesl eleva­ 1ion. Fig 74. Förslag till förändring av Lind va ll & Bok lund 1898 . RA. Foto RA. Al1era1io11 proposal. Plan. 1898. Fig 75 t h. Förslag till förändring av kyr­ kans inte riör av Lindvall & Boklund 1898 . RA. Foto RA . (To 1he righl.) A l1era1ion proposal. Sec­ lions. 1898. SKÅNE 93 . 6"~ ·. =•' ., 94 I. SJÖSTRÖM SKÅNE. SVEDALA KYRKA. Fig 76. Exteriör mot söder efter 190 I års restaurering. ATA. The church seen .from the so1.11h. Ajier rhe alteration work in 1901. Fig 77 Interiör mot öster eft er 1901 års restau rering. Vykort i privat ägo. The inrerior o.f rhe church /ooking easr afier rhe resrora1io11 work in 1901 SKÅNE 95 Arkitektparet stod utanför de etablerade stockholms­ kotterierna; Boklund tog i sin 1908 startade Byggnadstid­ ning polemiskt avstånd från dessa. 55 Svedala ligger dock mycket nära vad som samtidigt byggdes i huvudstaden, tex Gustaf Hermanssons Sofia kyrka (1899, 1902-06). Den kan också jämföras med Yngve Rasmussens Vasa kyrka i Göteborg ( 1901, 1904--07), som Boklund uttalat sig positivt om. Noter I. Fern/und 1982 s 47f. 2. ÖIÄ till K Majt 1873 vol 368, RA. 3. Ämbetsmemorial från Gerss 7/3 1837, akt se not 2. 4. Ritning 31110 1837. B 14312, RA. 5. PM 915 1853, kyrkoarkivet Borrby. Grandien 1974 s 363, Fernlund 1982 s 50. 6. Målningen i privat ägo. Foto av målningen i kyrkans sakris­ tia. 7. Predikstolen, en strikt empirekomposition med ljudtaket krönt av ett kors, är som Monica Ebeling påvisat nära nog identisk med en ritning 1838 av P Bruhn för Hovs kyrka. Gerss ritning B 143/3 RA. Ebeling har även visat att Gerss lämnat ett annat förslag till Borrby, med ett rektangulärt ljudtak buret av två stiliserade palmer. ÖIÄ till K Majt 1840 vol 375, RA. 8. Gerss 1822 s 66. Grandien 1974 s 196. 9. Fernlund 1982 s 67. 10. ED konseljakter 25/4 1862 E I vol 954, RA. 11. Brev 8/6 1876, kyrkoarkivet. 12. Kostnadsförslag 13112 1893, kyrkoarkivet. ED konseljakter 13/4 1894 E I vol 356, RA. - Kostnadsförslagets huvudpos­ ter: Trähvalfvet listverk o pelare 8 227: 40 Bröstpanel 685:­ Fönsteromfattningar 700:­ Bänkar 3 614:­ Predikstol 700:­ Altarväggen med statyer 1 900:­ Läktarens ändring och utvidgning 1 235:­ Portar 300:­ Målningsarbeten 2 820:- Tornöfverbyggnaden 12 341:­ Diverse 500:­ 33042:40 kr 13. Svenskt porträttgalleri XX 190 I. 14. Grandien 1987 s 186f, 289, 295, 334. 15. Järnfeldt-Carlsson 1988 s 88 f. 16. B 14317-15 RA, svart-vit version. Tre av dessa finns i original akvarellerade i kyrkoarkivet (interiör, längd- och tvärsektion, spira). 17. Kontrakt 23/6 1894 och 3115 1895, kyrkoarkivet. Svedala kyrkas olika skepnader får i denna översikt belysa de antiklassiska strömningarna, som efter empi­ rens korta hegemoni kring år 1800 återvann prestige och med växande framgång lanserades som alternativ till nyklassicismen. 18. G A Nyström (1844-97) namnges i kontraktet, se föregåen­ de not. Han var elev till J P Mo/in, studerade i Miinchen, Rom och Köpenhamn och arbetade efter hemkomsten 1885 med monumentaluppdrag i klassicistisk tradition. 19. ÖIÄ till K Majt 3/4 1894, RA. Enligt Lindskogs kostnads­ förslag var bysterna trots den romerska framtoningen i hög grad kyrkliga - de föreställde Moses och Kristus. Lindskog argumenterade dock inte mot Zetterwall. 20. Skrivelse från raä till församl 17/9 1910, svar 19/9 1910, ATA. 21. 2216 1911, kyrkoarkivet. En doktorsavhandling i konstve­ tenskap av Hans Ponnert om Wåhlin som restaureringsarki­ tekt läggs fram vid Lunds universitet 1990. 22. Ystad Allehanda 3/4 1914, ATA 23. Kg! brev till ÖIÄ 30/1 1914, RA. 24. PM 20111 1922, ATA. 25. Arbetsbeskrivning 117 1922, ATA. Måleriarbetet utfördes av firma Borggrens eflr Edmund Stoltz, Malmö. Ystad Alle­ handa 3/4 1914. 26. Graebe kontaktades för ommålning 1962, utredde förut­ sättningarna 1964-65. Flera olika arbetshandlingar upprät­ tades 1966 och 1967, först 1968 tas anbud in. Kontrakt tecknades med Folke Johanssons målerifirma i Brösarp 2812 1968. Graebes arkiv, Hist mus, Lund. Arbetsbeskriv­ ning 512 1968 i kyrkoarkivet, med bilaga 3/5 1965 med undersökning av kyrkans befintliga utseende betr färg, för vissa ytor anges underliggande färg. 27. Skrivelse från landsant E Thun till raä 13111 1967, ATA. 28. Eric Arfvidsson, Borrby Sankta Maria kyrka, 1955. 29. 315 1965. Se not 26. 30. Handlingar i Graebes arkiv, Lund, samt ATA. 31. Arkitekt A Acking 1980, ATA. 32. Grandien 1974 s 374 ff. 33. Ritning av Magnus Cederholm 1841, ÖIÄ till ED 27110 1846, RA. 34. Förslag 1845-46, bilaga i akten, se föregående not. 35. ÖIÄ ritn sam!, S 36511 1845, RA. 36. ÖIÄ ritn sam!, S 365/2-3 2412 1846, RA. 37. ÖIÄ registratur vol Blb: 3 1846, RA. 38. ÖIÄ memorial 13/10 1846, vol Fllaab:lO, RA. 39. Ritning 20110 1847. 40. ÖIÄ koncept 18/4 1848, vol Blb:5, RA. 96 I. SJÖSTRÖM 41. ÖIÄ ritn sam!, S 365/5. Memorial 17/4 1848, vol Fllaab: IO, RA. 42. Brunius yttrande 23/9 1848, bilaga i akten ÖIÄ till ED 20/3 1949, vol El:368, RA. 43. Äldre foton , ATA. Svedala genom tiderna 1981. 6 uppmät­ ningsritn av Lindvall & Boklund 1898 (plan, längdfasad, längdsektion, västfasad, östfasad, tvärsektion), E Graebes arkiv, Hist mus, Lund. 44. Ingers, Ale 1971 , s 5. 45. Grandien 1974 s 388 f. 46. Enligt verkförteckning i Grandien 1974 arbetade Brunius 1847-48 med ritningar och/eller ledde byggnadsarbeten betr 15 kyrkor och 6 profana byggnader. 47. ED konseljakter ang kyrkliga byggnader, 9110 1869, vol El: l208. ÖIÄ ritn saml, S 365/6, 9110 1868, RA. 48. ÖIÄ ritn saml, S 36517 RA. Foton i ATA. Skiss sign Henrik Sjöström I 838 i kyrkoarkivet (ritn nr 18). Renritningen på ÖIÄ utförd av Ernst Jacobsson. Foton i ATA. Kristusstatyn står nu uppställd i koret tv om altaret. 49. Ingers, Ale 1971s5. 50. ED konseljakter 24111 1899, vol EI:3 l l 9 med bilagor. ÖIÄ ritn sam!, S 365111-16, RA. Tre alternativa kostnadsförslag i kyrkoarkivet. För Lindvall & Boklund se Svenskt Biogra­ fiskt Lexikon och Svenskt porträttgalleri XX, 190 I. Paret blev kompanjoner 1895 efter studier främst i Tyskland. Bland firmans verk nämns bl a Apoteket Lejonet i Malmö, tullvisitationshuset i Malmö 1896, stationshus i Trelleborg 1897. 51. Kg! brev 24/11 1899, vol Ela. sia. ÖIÄ memorial 3/6 1901 , vol Fllaab: 26, RA. Axel Linde­ gren på ÖIÄ yttrade sig över kompletteringsritningarna för altare , predikstol, orgelfasad och bänkar, och begärde några smärre förändringar: bänkgavlarnas komplicerade dekor bör förenklas och de »spygattliknande orneringarna» på altaruppsatsen slopas. På ritningarna i RA har de onekligen ganska störande utskotten i altarets gotiska ram klistrats över. Med dessa ändringar godkändes ritningarna av K Majt 21 /6 1901 , Kg! brev vol Ela:73. ÖIÄ ritn sam!, S 365117-22, RA. 52b. »Utlåtande angående ifrågasatt ommålning av kyrkans inre», Th Wåhlin 18/6 1925, kyrkoarkivet vol Ola. St prot 2717 1925. Det tekniska utförandet av ombyggnaden 1902 tycks ha varit bristfälligt; redan 1907 behövde man göra omfattande reparationer, likaså 1915. Wåhlin påtalar också det undermåliga arbetet . 53. Se Ringbom 1987. 54. Ringbom 1987 s 69. 55. B 0 Johansson 1970 s 56 ff. Otryckta källor Stockholm RA: ÖIÄ:s arkiv, inkommande skrivelser, skrivelser till K Majt. ÖIÄ:s ritningsarkiv Borrby 143: 1-25, Svedala 365: 1-29. ED konselj akter 1894 13/4 (Borrby), 1848 17/4, 1896 9110, 1899 24111 (Svedala). Raä: ATA: skrivelser, handlingar, pressklipp, äldre fotografier. Lund LLA: Handlingar ang kyrkan 1840-62 (Borrby). Historiska museet: E Graebes arkiv. Ritningar, fotografier och handlingar 1957-68 (Borrby) , 1946-68 (Svedala). Borrby PÄ: kyrkoarkivalier 1853-1896, hand! ang restaureringar 1853 (C G Brunius), 1876 (H Zetterwal[) , 1894-95 (F Lindskog) , 1911-22 (Th Wåhlin) , I965-68 (E Graebe). Ritningar: predikstol 1840 av J W Gerss, tornspira 1871 av H Zellerwall, torn , läng­ dsektion och tvärsektion 1893 av F Lindskog. Svedala PÄ: kyrkoarkivalier 1865-1926 (tidigare prot förkomna) . - Rit­ ningar: altare 1883 (H Sjöström) , restaurering 1901-02 (Lindvall & Boklund), restaurering 1921-33 (Th Wåhlin), renoveringar 1946-57 (E Graebe). Litteratur Arfvidsson E, Borrby Sankta Maria kyrka, Borrby 1955. 1985. Fern/und S, »ett Herranom värdigt Tempel». Kyrkorivningar och kyrkobyggen i Skåne 1812-1912. Lund 1982. Gerss J W, Försök till ledning vid konstarbetens bedömande, föranled! af Expositionen uti Kongl. Akademien innevarande år och de i anledning deraf utkomne recensioner och kritiker. Sthlm 1822. Grandien B, Drömmen om medeltiden. Carl Georg Brunius som byggmästare och ideförmedlare. Lund 1974. - densamme, Rönndruvans glöd. Nygöticistiskt i tanke, konst och miljö under 1800-talet. Uddevalla 1987. Ingers I, Försvunna eller förändrade byggnadsverk av C G Bruni­ us, i: Ale 1971 : 2 Johansson B 0 H, Svensk arkitekturpolitik under 1900-talets första decennium, i: Sju uppsatser i svensk arkitekturhistoria. Uppsala 1970. Järnfeldt-Car/sson M, Landskap, jaktvillor och kurhotell. Arki­ tektur och turism i Västjämtland 1880-1915. Umeå 1988. Ringbom S, Stone, Style & Truth. The vogue for natura! stone in Nordic architecture 1880-1910. Finska Fornminnesföre­ ningens tidskrift 91. Helsingfors 1987. Ripa E, Helgedomen och dess tjänare, i: Svedala genom tiderna. Trelleborg 1981 . Svenskt porträttgalleri XX, Sthlm 1901. Ystad Allehanda. Åberg G. I Borrby kyrka, i: Malmberg H N, En socken berättar. Lund 1945. Överintendentsämbete och församling förordning och efterföljd i Blekinge län av MONICA EBELING Trots en gemensam historisk och stiftshistorisk bakgrund utvecklades kyrkobyggandet under den aktuella perioden efter helt olika linjer i Skåne och Blekinge. I Blekinge nybyggdes eller totalförändrades under åren 1760-1860 fjorton landskyrkor, dvs 42,2 % av det totala kyrkobeståndet. Innan 1800-talet var slut hade ytterliga­ re elva nya kyrkor uppförts som ersättning för de för den växande folkmängden otillräckliga gamla kyrkobyggna­ derna. Endast sju medeltida kyrkor kom att undgå en mer eller mindre total förstörelse. I jämförelse med de skånska kyrkorna är de blekingska förvånansvärt konsekvent nyklassicistiska och visar till skillnad från dessa en arkitektonisk samhörighet med de kyrkor, som byggdes i centrala Sverige under samma tid. Inga kryssvalv, inga trappgavlar, inga ljudtakslösa pre­ dikstolar på sydsidan osv efter skånskt mönster återfinns i det lilla landskapets kyrkor. För att förstå skillnaden får vi gå bakåt i tiden. Skåne med Lund som ett starkt kulturellt och administrativt centrum var och förblev mer danskpräglat än Blekinge. Man värnade om det danska arvet även efter inlemman­ det i det svenska riket, något som godkändes även från Överintendentsämbetets sida. Blekinge däremot hade le­ gat geografiskt mera perifert i det danska väldet. Han­ delsförbindelserna med Sverige var dessutom täta i och med de utmärkta hamnarna vid blekingekusten. Någon större byggnadsverksamhet hade heller aldrig präglat Ble­ kinge. Städerna var små och oansenliga och någon kyrk­ lig nybyggnadsverksamhet hade i princip inte skett sedan medeltiden. I och med freden i Brömsebro 1645 blev Blekinge ett område av speciellt intresse för de nya svenska herrarna. Av fortifikationstekniska skäl kom man från centralt håll att intensifiera den centrala byggnadsverksamheten i landskapet. De existerande små tätorterna förlorade i betydelse och istället planlades och uppfördes två nya städer, Karlskrona och Karlshamn, båda med varvsverk­ samhet. De nya städerna i det till ytan ringa landskapet innebar nya försörjningsmöjligheter för allmogen med fler arbetstillfällen och bättre avsättningsmöjligheter för egna produkter. Det innebar även tätare kontakter med huvudstaden och dess influenser samt tillgång till arki­ tektoniskt skolade fortifikationsofficerare och inom flot­ tan och fortifikationen utbildade och sysselsatta hantver­ kare. Dessutom kom flera av de högre befattningshavar­ na inom flottan samt många av de framstående borgarna i de nya städerna att bli jordägare i de omgivande sock­ narna. På grund av enskiftets verkningar kom de skånska kyrkorna främst att uppföras under slutet av den aktuella nybyggnadsperioden (jfr ovan Fernlund), medan de ble­ kingska är mera jämnt fördelade över tiden. De skånska tillkom alltså främst under en tid då det nyklassicistiska idealet inte längre var så självklart. Man får inte heller glömma C G Brunius' stora roll för den skånska kyrkoar­ kitekturens inriktning mot helt andra ideal än de nyklas­ sicistiska (se ovan Gustafsson). Beträffande Blekinge är det ytterligare några omstän­ digheter som förvånar med tanke på för tiden gällande förordningar. Förordningar som bl a av utilistiska skäl skulle stävja bruket med träkyrkor och klockstaplar och befrämja »den goda smaken». Slutet av 1700-talet präglades av upplysningen. För­ nuft och en god smak var två av honnörsorden. Som ett utslag av frihetstidens utilism krävdes sparsamhet med allmänna medel. För kyrkornas del innebar detta att församlingarna inte skulle lägga ner pengar på altartavlor och annan inredning innan valv och murar var satta i stånd. Men kyrkomedlen borde inte heller förödas på reparationer på »fallfärdiga, mörka och otillräckliga kyr­ kor». Istället borde församlingarna planera för nya ljus­ genomströmmade stenkyrkor, där mörker och vidskepel­ se var bannlysta, och som innebar långvarigt bestånd, utrymme för den växande befolkningen och en utform­ ning enligt tidens »goda smak>>. Var den lilla församling­ en inte i stånd att uppfylla kraven på en dylik byggnad, 7-899020 KB I 98 M. EBELING skulle man om grannförsamlingen låg nära, gå samman med denna och gemensamt bygga ett värdigt tempel. År 1752 beslutade K Maj:t att alla ritningar och kost­ nadsförslag över hus, broar och andra byggnader som uppfördes med allmänna medel skulle hädanefter insän­ das för granskning till överintendentsämbetet och appro­ bation av K Maj:t. Sju år senare överflyttades även granskningstvånget beträffande kyrkorna från landshöv­ ding och domkapitel till överintendentens ansvarsområ­ de om kollektmedel erfordrades. Dessutom preciserades vissa krav. Med tanke på eldfaran och ett framtida be­ stånd skulle klockstaplar undvikas och klockorna »flyttas uti stentorn, vilka ej böra vara höge och spitsige, utan med medelmåttige huvarn.1 Av samma skäl borde även vapenhus uteslutas enligt ett centralt direktiv några år 2senare. Efterlevnaden av dessa direktiv var emellertid dålig. I ett memorial till K Maj:t av den 31 juni 1776 begärde den dåvarande överintendenten, Carl Fredrik Adelcrantz, ett förnyat påbud. Han skrev beträffande de tidigare breven från 1752 och 1759: » ... gives dock esomoftast tillfällen att se, huru desamma nyttiga författningar av många, dels genom vårdslöshet, dels okunnighet överträdas och ur akt låtas, till betydande skada så väl för dem, som sådana Byggnader påkosta, såsom och till vanheder för de fria Konsterna och den goda Smak, som hos en upp­ lyst nation bör Supponeras.» Överintendenten önskade ett starkare krav på granskning och ville även utsträcka granskningstvånget till »de Prydnader av Arkitektur, Måleri och bildhuggeri, varmed kyrkor och andra publi­ ke hus prydas», dvs altaruppställningar, predikstolar, or­ gelfasader m m. 3 En månad därefter, den 31 juli, kom också en ny för­ ordning upprättad efter Adelcrantz' intentioner med en upprepad och utökad granskningsplikt samt med förbud mot träkyrkor. Men förordningen omfattade endast byggnader och »kyrkoprydnader>>, som bekostades med allmänna medel. Därmed undantogs bl a de »kyrkopryd­ nader» som donerades till kyrkorna från granskningsplik­ ten. Dock uttryckte konungen en förhoppning om att även privatpersoner skulle för sin egen heder och den goda smakens skull utnyttja ämbetets tjänster beträffan­ de kostnadsfria ritningar och råd om lämpliga mästare. 4 De många predikstolar och altaruppställningar, som har tillkommit utan att lämna spår efter sig i ämbetets hand­ lingar, visar dock att förhoppningen ej blev till fullo infriad. Efterföljd och verkan Trots dessa förordningar byggdes i Blekinge inte mindre än fyra träkyrkor: Sillhövda (1768), Backaryd (1799), Eringsboda ( 1849), samt Öljehult, där en äldre träkyrka från 1754 nedtogs och återuppbyggdes i utvidgat skick år 1838. Dessutom byggdes eller ritades ursprungligen åtta kyrkor utan torn, dvs mer än hälften av de landskyrkor som uppfördes i Blekinge under den aktuella tiden. Träkyrkornas uppkomst kan förklaras genom en pas­ sus i l 776 års förordning: »Skulle någon gång omständig­ heter sig förete, som göra träbyggnad oundvikelig, wele wi, uppå underdånig anmälan, ock särskilt i nåder utlåta, huruwida ändring eller inskränkning uti i denna Wår allmänna författning må kunna bewiljas.» Och »omstän­ digheter» förelåg. Samtliga utom Backaryd var från bör­ jan kapell i församlingar där det fanns en större moder­ kyrka. De var kapell, som hade byggts på grund av att en del församlingsbor hade för lång väg till den egna socken­ kyrkan. Troligen var det i samtliga fall kapellag som uppförde och underhöll de nya kapellen, varför något ekonomiskt utrymme knappast fanns att ersätta de exi­ sterande äldre träkyrkorna med stenkyrkor. Backaryd var, när tillståndet att bygga träkyrka gavs, annexkyrka till Ronneby. Som landshövdingen påpekar i sitt memorial till K Maj:t var denna församling till hem­ manstalet bland de minsta i länet och allmogen »i ganska fattigt tillstånd, så att den omöjligen kan utgöra sådana sammanskotter, som ärfordras till Kyrkobyggnad av sten . ..». Dessutom framhölls Backaryds läge med 5 till 6 mil till närmaste stad, varifrån kalk till stenbyggnad måste hämtas, eftersom det i Blekinge ej fanns något kalkbruk. Till närmaste tegelbruk var det 4 mil. Däremot fanns det rikligt med timmer till en träkyrka inom socknen. 5 För­ samlingens eget ansökningsbrev till K Maj :t visar att man var mycket väl medveten om konungens och de styran­ des intentioner beträffande landets byggnadsbestånd, »att förse riket med prydlige och beständige byggnader». Man avslutade nämligen brevet med att försäkra att » ... i händelse af Eder Kongl. Majt:s nådigaste bifall till den­ na underdåniga ansökning skulle församlingen blifwa i stånd, at inom kort tid med drägelig kostnad åter upp­ bygga en landtkyrka, som både till waracktighet och pry­ deligt utseende, kunde svara mot de stenbyggnader som på andra ställen kunna uppföras ...»6 I Blekinge fanns ingen tradition att uppföra kyrktorn. Av sockenkyrkorna tycks endast två före periodens bör­ jan ha varit försedda med torn. Alltså existerade det inga gamla torn, vilka liksom i Skåne kunde få stå kvar. Istäl­ let fanns det klockstaplar, som ännu inte ansågs fallfärdi­ ga när det var dags att riva de gamla kyrkorna. 1759 års restriktioner gentemot klockstaplar modifierades också i och med det Kungliga brevet av den 28 maj 1789, vilket medgav, att kyrkans medel fick användas till klockstap­ lar om »tillgången det medgifvern. Men de nya tomlösa kyrkor som ritades för Blekinge, och som utgör en mycket speciell grupp, kan inte förkla­ ras så enkelt. Utvecklingen visar på en mycket ambiva­ lent hållning gentemot torn, både från centralt håll och ute i församlingarna. Både estetiska och ekonomiska skäl angavs, mer eller mindre klart uttalade, från såväl högre ort som från församlingarna, som preferens för en tomlös kyrka. Men samma skäl åberopades också av tornens förespråkare. Många ute i församlingarna såg dessutom ett torn som en möjlighet till ökad prestige för försam­ lingen. Åtta kyrkor ritades ursprungligen tomlösa: Sillhövda (1766?), Backaryd (1786), Gammalstorp (1788), Asarum (1788), Augerum ( 1 796?, 1818), Jämjö ( 1818, 1822), Er­ ingsboda (1838) och Listerby (1843). Tre av dem skulle uppföras av timmer. Därmed förföll kravet automatiskt. Öljehults kapell, som ursprungligen (1754) hade byggts tomlöst, erhöll dock vid ombyggnaden 1840 ett torn. Överintendentsämbetet hade helst sett att man byggt en centralkyrka utan torn, men församlingen förkastade äm­ betets ritning, bl a på grund av tomfrågan eftersom »upp­ byggandet av en särskild klockstapel, som K. Ö. I. förut­ satt skulle medföra ytterligare kostnader än den fattiga kapellbygden på långt när skall kunna åstadkomma ...». 7 Den »goda smaken» kom att förändras med tiden och oftast kom församlingarna och de lokala byggmästarna, som också fungerade som arkitekter, lite på efterkälken, när det gällde att uppfatta, anamma och praktiskt genomföra de nya stilkraven. Från ämbetets sida uppfat­ tade man inte heller alltid svårigheterna att genomföra den föreskrivna idealbyggnaden. Framförallt saknade man ofta i församlingarna de ekonomiska medel som erfordrades men även den kunskap som krävdes för att förstå och utföra de byggnader, som ritningarna visade. I tex Gammalstorp konstaterade man på sockenstämman beträffande tornet, som enligt ritningen saknade 15 alnar, att visserligen skulle väl en påbyggnad om 13 å 14 alnar bidra »till kyrkans prydnad», men 12 alnar passade bättre församlingens ekonomiska tillgångar. 8 Likaså hade man tidigare vid uppförandet av själva kyrkan föredragit det sedvanliga brutna taket framför det från ämbetet förordade »moderna» flacka sadeltaket. Ämbetets arki­ tekter saknade även ofta lokalkännedom och därmed uppstod det ofta missförstånd i kommunikationen mel­ lan församling och ämbete. Överintendenten Adelcrantz var troligen ej omedveten om församlingarnas svårigheter. Överklagandena var många från församlingar, som inte ansåg sig vara i stånd att vare sig uppföra eller underhålla kyrkor, som motsva­ rade de approberade ritningarna. Men samtidigt skulle ämbetet inför kungen presentera ritningar, som motsva- BLEKINGE 99 rade dennes krav. I ett memorial till kungen ursäktar sig därför överintendenten över den ringa variation, som vidlät förslagen till landskyrkorna. Men hellre än .att församlingarna underlät att bygga en ny kyrka på grund av ekonomiska svårigheter, så borde man »rätta prydna­ derne efter Församlingarnas mer eller mindre förmögen­ het» och inte presentera »prydligare projekten>, som av­ skräckte församlingarna. 9 Trots den framförda åsikten, att församlingarna borde förses med enkla, genomförbara ritningar, så frestades ämbetets enskilda arkitekter många gånger till att skapa byggnader, som skulle manifestera deras yrkesskicklig­ het. 10 Resultatet blev alltför påkostade projekt, omöjliga för församlingarna att förverkliga. Därmed fortfor över­ klagandena, men nu främst till K Maj:t. Med avsikt att skapa en bättre balans mellan församlingarnas tillgångar och ämbetets arkitektoniska intentioner beordrade K Maj:t åt 1798, att tillsammans med de handlingar som ingick till K Maj:t vid approbationsärenden skulle även kostnadsförslag bifogas för såväl insänt förslag som om­ arbetat.11 Majoriteten av församlingarna sände efter år 1776 in sina ritningar för granskning, men att ett insänt förslag passerade utan förändring hörde snarare till undantagen än till regeln. Visserligen skulle konduktörerna enligt de tjänstgöringsinstruktioner, som redovisas i protokollet från den 19 december 1806, vid granskningen av ritning­ ar och vid upprättandet av nya iakttaga »wederbörandes i Arbeten anmälde fordringar, så vida de icke afwika i från konstens antagne grundreglern. Troligen föll dock de flesta insända förslagen på att de ej var i takt med tidens stilideal samt på ämbetets önskan att trots allt skapa en variation även bland landsortskyrkorna (fig 78-79). Efterföljden av ämbetets direktiv varierade. I en del socknar följde man helt ritningarna och lyckades omsätta dessa i byggnader som motsvarade arkitekternas inten­ tioner. Men ofta misslyckades man trots den goda viljan. Små förändringar, kanske obetydliga från församlingens synpunkt, kunde tex störa de rätta proportionerna. I andra församlingar tycks man ha anpassat byggnaderna till det som bäst passade församlingens kassa och bygg­ mästarens kunskap och därmed mer eller mindre frångått ämbetets ritning. För att kunna följa ämbetets agerande mot bakgrunden av existerande förordningar och tidens krav och se hur man i församlingarna reagerade och utförde de av ämbe­ tet omarbetade ritningarna i praktiken är några av länets tomlösa kyrkor ett lämpligt studieobjekt. Sillhövda Den första kyrka, som byggdes i Blekinge under nybygg­ 100 M. EBELING ' ' , ;..-/..... -.I l'f'... .,~:~.. ..- ..... ,.. nadsperioden 1760-1860, var Sillhövda, ett träkapell vid småländska gränsen. Eftersom den tillkom redan 1766-68 och troligen inte byggdes med hjälp av stam­ eller kollektmedel sände församlingen sannolikt inte in någon ritning till överintendenten. Det var inte heller en byggnad som skulle ha sanktionerats av densamme. Förebilden till kyrkans exteriör stod att finna på andra sidan landskapsgränsen bland de småländska träkyr­ korna. Det blev en timrad och delvis spånklädd liten kyrka med ett högt sadeltak, med vapenhus på sydsidan Fig 78 . Eringsboda kyrka . Förslag till ny­ byggnad av J A Hawerman 1840. Jfr fig 79. RA. Foto RA . Eringsboda Church. Proposa/ for a new church by JA Hawerman, 1840. See Fig. 79. samt en mindre ingång till koret från samma sida och små och rektangulära fönster (fig 80). Interiören uppvi­ sade dock nya drag i och med att kyrkorummet hade försetts med ett .tunnvalv Backaryd Inte heller i Backaryds församling hade man råd med någon stenkyrka men till skillnad mot i Sillhövda hade man vetskap om vad som sti lmässigt krävdes av en tids­ typisk kyrkobyggnad och man hade dessutom inom för­ BLEKINGE 101 Fig 79. Församlingens förs lag ti ll ny kyrka , utfört av byggmästa ren S N ilsson 1838. Jfr tig 78. RA. Foto RA. Proposa/ fora new church, 1838. The pro­ posal was drawn for the parish by the mas­ ter-bui/der S Nilsson. See Fig. 78. ~ ro/I ~ I 'I 11 / Fig 80. Si llhövda kapell. Teckning av N I Löfgren, verksam 18 19- 57 Löfgrens samling, vol l 0, ATA. Foto ATA. S il/hävda Chape/. Drawing by N I Löfgren, 18 19-5 7 samlingen tillgång till en person som kunde upprätta en lämplig förs lagsri tning. Ritn ingen utfördes av fortifikationsofficeren Erasmus Gabriel Henschen, son till kyrkoherden Samuel Hen­ schen i Ronneby församling, som även var kyrkoherde i Backaryd. Det var ett avancerat förslag (fig 81 ), som visar löjtnantens förtrogenhet med arki tekton iska upp­ gifter Henschen hade säkerli gen under sin utbildning i Genikåren eller under sin tid vid fortifikationen i Karls­ krona tagit del av ritningarna till den ofullbordade Ami­ ra litetskyrkan , Adolf Fredriks kyrka, och hämtat förebi l­ der därifrån.12 Exteriör! sett kan man se ritningen till Backaryds kyrka som en mycket förenklad och förmins­ kad variant av Carl Cronstedts förslag ti ll Adolf Fredriks kyrka på 1750-talet. 13 Ritningen avsåg en kyrka med korta korsa rmar, vilka skulle in rymma sak ristia respekti­ ve vapenhus med läktare över. Henschens förs lag motsva rade tid ens krav Trots att kyrkan skulle förverkligas i trä hade den övertagit stena r­ kitekturens artikulationsmöjligheter. Ritningen visar en I02 M . EBELING Fig 8 1. Backaryds kyrka. Detalj av ritning av E G Henschen 1787 Jfr fig 82. RA. Foto RA. Backaryd Church. Detail afproposal by E G Henschen, 1787. See Fig. 82. • • r .;';:, .. r -·r r: - ­1--. • • • • • 11 l • • • • • • - -- -,- --. ~ -~ Fig 82. R itning till ny kyrka av 0 Tempel­ man 1787 Jfr fig 8 1. RA. Foto RA. Drawing for a new church by 0 Tempel­ man, 1787. See Fig. 8 1. BLEKINGE I 03 Fig 83. Backa ryds ky rka från söde r. Foto B Sandström 1987 Backaryd Church seen fi'om the sowh. låg, vilande byggnad med ett lågt sadeltak. All a gavla r hade utformats som frontoner. Knutarna och fö lj a rna mella n de två stora fön stren på ömse sido r om va rj e korsa rm skulle dö lj as genom att utformas som pilas tra r, som ba r upp ett entablement under takfoten . Entable­ mentet dämpade pilastra rn as ve rtika la verka n och underströk horisonta liteten . Samma pil astrar återkom också på öst- och västfa saderna , dä r de fl ankerade port a l respekti ve korfö nster. Eftersom det gällde en t räkyrka va r såväl porta le r som fö nster av rekt a ngulä r form , en utformning som på grund av väggmateri a lets beskaffen­ het var lättare a tt genomföra . Sj ä lva kyrkorummet hade Henschen uppdela t i tre skepp genom två rader av toskanska kolonner, som skulle uppbä ra en kra fti gt profilerad li st på vilken mit tskeppets spegelvalv skull e v ila. Sidoskeppen va r avsedda att få plana trätak . På överintendentsämbetet remitterades ä rendet enli gt 1787 å rs di a rium till konduktören Olof Tempelman. 14 I memorialet , som åt fö ljde ritningen till K Maj :t , fö rklara­ de överint endenten att man t ill styrkte en t räkyrka. Be­ träffande ritningen för övrigt hade man inget att tillägga, men man ansåg det dock va ra vä rdigare att täcka det låga taket med tunna koppa rplåta r ell er bly istä llet fö r to rv eller s k stenpapper, »av vil ka de bägge a lt erna ti ve n det fö rena ä r både otj änligt och vanprydande». Det sena re a nsågs värdiga re men o lämpli gt så lä nge stenpappret »till sin waraktighet ä nnu icke ä r så prövat och godkänt , att det med tillförlitlighet kan nyttj as framfö r de wanligaste och till rådande klimat passa nde täckningsämnen.» 15 Memorial et va r emelle rtid inte helt i öve rensstämmel­ se med sanningen . Ritningen hade nämligen bea rbetats av Tempelman , vilket också bekräft as a v ovannämnda di a rium , som a nger att en omarbetad ritning hade å tfö ljt memo rial et till K Maj:t. Vad som skett va r, att Tempel­ man hade utökat fö nste rantalet frå n två till t re samt förminska t desamma något på ömse s idor om ko rsa rmar­ na. Pilastrarna , som skull e dö lj a fö lj a rna , hade bo rttagits, men dä remot hade han låtit upp repa väst- och östfasa­ dernas pilasterindelninga r även vid ingånga rna i norr och söder. Dessutom hade han in te riör! fö rtäta t ko lonnader­ na med ytte rliga re två kol onner i va rj e rad (fig 82). Ritningens huvuddrag kom dock att bestå . Den ä r en av de få ritninga r, som utförts lokalt men ändå va rit i takt med tidens stilideal. Med Tempelmans ändringa r b lev resulta tet så pass avancerat att man sedermera i t ron att Henschen var en av ämbetets egna kondukt öre r vela t degradera honom till endast rita re av en ide fo rmgiven av öve rintendenten Adelcrant z sj ä lv Tyvä rr förva nskades delvis det genoma rbetade fö rsla­ get, bl a på grund av ämbetets krav på annat takmateria l. Den fa ttiga församlingen hade ej råd till va rken koppa r­ e lle r bl yplå t. Det låga takfa llet med då lig avrinning a n­ sågs ej va ra lämpat för va re sig tegel ell er spå n, va rfö r man höjde tak resningen med två a lnar Detta j ämte a tt man senare vid revete ringen 1822 , tro ligen på grund av ekonomiska elle r funktionella aspekter på framt ida un­ derhå ll , uteslöt entablementet och lät pil astra rna slut a i höjd med takfo ten innebar att byggnaden fö rlorade den horisontell a ve rkan och den ha rmoni som arkitekten av­ 104 M. EBELI NG W·I ; " L l ' l sett. En fö rändring av sena re datum ä r även lunett fö nst­ ret ovanför söd ra ingången (fig 83). Int ressant att notera ä r, att på det tekni ska området låg ämbetet efter fo rtifikationen i Ka rlskrona. Först ca ett halvt sekel sena re rekommenderade Johan Fred rik Åbom takpapp till Li sterby kyrka för att und vika sättningar i den föreslagna låga takstolen.16 Under mell ant iden hade ett fl ertal församlinga r frångått anvisad ri tning beträffan­ de takhöjden just på grund av att man saknat möjlighet till pl åttäckning. Fig 84 a-b. Augerums kyrka. Tvä rsektion mot koret sam t plan. Osignerat och oda­ te rat förs lag, sannoli kt frå n 1790-ta let. RA. Foto RA. Augerum Church. Cross-section /ooking easl, and plan. Unsigned and unda1ed pro­ posa/, probably from the I 790 's. Augerum I Augerums fö rsamling hade man redan på 1790-ta let börja t att lägga grunden till en ny kyrka. Dä reft er tycks arbetet ha avstannat, troligen på grund av krig och dålig ekonomi , li ksom i många and ra fö rsaml inga r. Eventuellt kan även en segsliten process om sammanbyggnad med Lösens fö rsamling ha fördröjt fullbo rdandet. I augusti 18 1 7 konstaterade emellertid kyrkorådet , a tt på grund av den gamla kyrkans bristfä lliga tillstånd och otillräcklighet, kunde man inte längre dröja med nybygg­ BLEKINGE 105 Fig 85. Ritning till ny kyrka i Augerum av J W Gerss 1818. RA. Foto RA. Drawing for a new church by J W Gerss, 1818. ·_, ,V'" /..t•· ..~ " r ·f'fr­ ~ naden. Men eftersom den gamla approberade ritningen var försvunnen va r man tvungen att vända sig till ämbe­ tet för att få en kopia. Den gamla skulle dessutom enligt kyrkoherden ha varit behäftad med det felet att den saknade torn , som »efter nu gällande författninga r bör uppföras å Kyrkan».17 Vad man tydligen inte insåg va r att gällande författning även hade förelegat när den ur­ sprungliga ritningen upprättades. Troligen hade försam­ lingen då fått dispens i och med att klockstapeln var uppförd så sent som l 763. Församlingen insände alltså en skri velse till ämbetet med en begäran om en kopia av den gamla ritningen, efte rsom grunden redan var lagd efter denna. 18 Ämbetet kunde emelle rtid ej återfi nna någon ritning utan tillskrev församlingen och begärde uppgifter om den gamla pl a­ nen, va rpå församlingen svarade med en planritning med ett tillfogat torn. 19 Exteriörritningen frå n 1790-talet har ej kunnat å terfin­ nas. Uppgifter om densamma saknas även i överinten­ dentsämbetets handlingar för den aktuella tiden . Men i 106 M. EBEL!NG Fig 86 . Augerums ky rka frå n söder. Foto B Sandström 1987 Augerum Church seen fi'om the south. ritningssamlingen finn s det för Augerums fö rsamling två ritninga r (fi g 84a-b), dels en plan och dels en tvä rsek­ tion, som med sto r sannolikhet är ut fö rda i samband med den ritning som försvunnit. Ritn inga rna är odatera­ de och osignerade, men det ä r möjl igt att Olof Tempel­ man ha r stå tt som förfa tta re till dem. Det ä r mycket avancerade fö rslag där symmetrin har dri vits till sin spets. Pl anformen är densamma som Tempelman har använt ett fl e rtal gånger, likaså arra ngemanget vid ko rväggen. Man kan till exempel jämföra med Forsmarks och Öst ra Husby kyrkor, som uppvisa r uppenbara likhe­ ter beträffa nde pl anfo rm och korvägg. Tempelman va r en av de konduktö rer, som hårdast drev kravet på symmetri , balans och proporti onerlighet . Det utt alande som Tempelman fä ll de i ett brev t ill K Maj :t den 14/10 1802 beträffande en ritning till Linkö­ p ings gymnas ium var betecknande fö r hans tänkesätt. Han anför där, att han fö r att »detta hus skull e bli ett vä rdigt monument af Konungens omsorg för den goda smaken i konsterne, samt ett Minne a f de Män åt hvilcka han anfö rtrodt deras vå rdande, ha r jag enligt de bäs ta Archit ecters eft ersyn och pl ägsed , så jämkat och uträknat det ena med det and ra vid denna Desse in , att knapt någon del deraf ka n undergå minsta fö ränd ring, utan att a ntingen utseendet , p roporti on, Stilen ell er behofven deri genom komma till ko rta» .20 Även ritninga rna till Au­ gerums ky rka kä nnetecknas av en sådan ba lans att inget skull e kunna rubbas ut an att helheten fa llit sönder. På ämbetet remitterades ärendet till Jakob Gerss, som hade arbetat under Tempelman.21 Gerss fi ck i uppd rag att utföra en ny ritning med den gamla pl anen som grund . Det av fö rsamlingen fö reslagna tornet fa nn Gerss emellertid di sproportionerligt. Helst såg han att man slopade to rnet: ». som kyrkopl anen i öfri gt medgifve r en både vacker Facade och genomskä rning för den blifvande byggnaden, skulle jag önska att densamma uppfördes utan torn , häl st den norra sidan skull e deri ge­ nom betydeligen vinna i ut seende och hela byggnaden erhålla bättre stil.» Att använda den gamla planen och bygga tomlöst skull e dessutom vara både praktiskt och ekonomiskt för fö rsamlingen påpekade Ge rss. Om fö r­ samlingen nu absolut ville ha torn , så fö reslog han i så fa ll t vå kampaniler, som skull e placeras öve r de bägge norra hörnen.22 Församlingens ledamöter va r ej svå ra att övertala. De fö rkla rade att de aldrig hade önskat något torn »Om fö rfattninga rne dett icke uttryckeligen påbjuda». De var medvetna om att en tombyggnad skulle innebä ra dryga kostnader och »dett är ä fven utom all fråga, dels att Kyrkan fö rl ora r mycket af prydnad dels, ock , at grunden på norra sidan, i detta stycke den nu ä r icke kan begag­ nas». Man beslutade så ledes att inte uppföra något to rn , men med fö rbehåll att församlingen ej skulle bli avk rävd att behöva ri va den gamla klockstapeln. Om så skulle bli fa llet ville man istället bygga de två kampanilern a, men ». tycker sig förut se, at kyrkobyggnaden därigenom mycket fö rl ora r i prydnad , sä rdeles då kyrkans högd , icke kan blifwa så betydelig, at berörde klocktorn bereda nå­ got anseende». 23 Gerss hade arbetat såväl under Tempelman som Ca rl BLEKINGE 107 -~· Fig 87 Augerums kyrka. Förslag t ill tornbyggnad över kor­ partiet i söder av 1 G Rosenlund 1856. RA. Foto RA. Augerum Church. Pro­ posa/ by J G Rosen­ lund, 1856,for new tower above the chan­ ce/. Fig 88. Omarbetat tornforslag av A Törnqvist 1857 Jfr tig 87 RA. Foto RA. Revised proposal for tower by A Törnqvist, 1857. See Fig. 87 ..., ....,;/,..//'..../. ,..,. ''7·- t-~/-:<- ok- . 1f'.':." •• ;u;,...;,-' ;'-'·"'<~d-~.,,- ·,,., ,'1-"-f.tr-"r. ,,;.!,. -~"'· .;·1>0-. l 08 M. EBELING Fredrik Sund vall. Han var således väl skolad i den nyklas­ sicistiska stilen. Den byggnad han skapade med den gamla planen som grund blev troligen en av de mest renodlat nyklassicistiska landskyrkor, som ritats i vårt land. Vid en hastig blick på ritningen får man en vision av ett litet antikt tempel (fig 85). Gerss har i princip behållit den gamla planen oföränd­ rad. Fönsterantalet har dock utökats på varje långsida från tre till sju varav två skulle utföras som blindfönster. Mellan fönstren hade han dessutom infogat pilastrar, något som hade varit vanligt ett halvsekel tidigare, men som var föga använt vid denna tid. Interiört lyckades Gerss inte lika väl. Antalet kolonner, som skulle indela kyrkorummet i tre skepp, fördubblades och Gerss lät även sidoskeppen få tunnvalv. Mest förlo­ rade emellertid kyrkorummet på det nya arrangemanget på korväggen. Troligen ville han åstadkomma en mer klassicistisk prägel än vad det gamla förslaget hade upp­ nått. Gerss' altarpredikstol går tillbaka på en av Sundvall tidigare ritad altarpredikstol för Laholms kyrka, där den dock var avsedd att placeras i en nisch. Mot den raka korväggen i Augerum, vars höjd och ringa bredd för­ stärks av kolonnaderna, förmår dock inte den höga altar­ predikstolen komma till sin rätt (se fig 287). Istället bi­ drar den till att ytterligare betona korväggens vertikalitet, vilket bryter mot den nyklassicistiska exteriörens vilande balans. Församlingen accepterade Gerss' ritning » ... vilken i anseende till det enkla men tillika prydliga uti anlägg­ ningen och planen af Församlingen med odelat bifall ansågs och emottogs». 24 Men som så ofta beträffande över­ intendentsämbetets mer avancerade och udda ritningar så förmådde man inte eller var man inte redo att stilmäs­ sigt utforma sin kyrka så som arkitekten tänkt sig den. Interiört sett följde man den approberade ritningen men exteriören förändrades. Tyvärr kan vi inte av de skriftli­ ga källorna utläsa vad som har föranlett avvikelserna, eftersom en byggnadsdirektion fick i uppdrag att på eget ansvar fatta alla de beslut som skulle beröra kyrkobygg­ naden. Några protokoll tycks ej ha blivit bevarade. Vi vet alltså inte varför man uteslöt den öppna förhallen med sina kolonner i norr, som skulle ha blivit så specifik för Augerums kyrka. Var kolonnerna för kostsamma och svåra att utforma? Eller var den öppna förhallen ej pas­ sande för vårt klimat? Ansågs densamma för utrymmes­ krävande? Eller var det helt enkelt så, att man fann den för främmande i jämförelse med den kyrkostil man var van vid? Inte heller kom man att utföra långsidornas utvändiga pilastrar. Som vanligt levererades troligen inte någon ritning till korfasaden. Här bör det vara byggmästarens ideer samt funktionella krav som avgjort utformningen. Det utrym­ me som skapades bakom koret indelades i två våningar. Den nedre försågs med rektangulära fönster medan den övre erhöll mindre och rundbågiga fönster ~ven typ sqm var karakteristiska för kyrkans byggmästare Nils Wahl­ qvist. Korfasaden fick därigenom en mycket speciell ut­ formning. Anledningen till det förhöjda taket var densamma som för bl a Jämjö kyrka. Som vanligt beträffande de flacka tak som ämbetet ritade, hade församlingen inte ekono­ misk möjlighet till det takmaterial, som krävdes för des­ sa.25 De låga och breda takstolarna krävde även stor skicklighet och vana av den byggmästare, som skulle utföra dem. Det fanns dock en fråga som byggnadsdirektionen tyd­ ligen ansåg som alltför ansvarsfull för att dess ledamöter ensamma skulle kunna besluta om den. Redan 1820 började man nämligen ta upp tomfrågan igen. Nu ansågs plötsligt klockstapeln vara både gammal och förfallen och i stort behov av nyuppförande. Den föreslagna tom­ byggnaden skulle vara till »Kyrkans prydnad och försam­ lingens nytta.»26 Troligen var det »Kyrkans prydnad» som var det verkliga skälet. Redan i församlingens omdö­ me beträffande Gerss' ritning kan man ana en viss tvek­ samhet: »vilken i anseende till det enkla men tillika prydliga i anläggningen». Troligen fann kyrkorådet att byggnaden såsom tomlös skulle bli alltför enkel. Gerss' förslag beträffande de två kampanilerna hade redan 1818 mottagits med stor tvekan och nämndes nu inte. Istället var det fråga om ett trätorn, som skulle rida på södra gaveln, dvs över kor och sakristia. Det var således inget beständigt stentorn det gällde. Man kan med tanke på kyrkoherdens tidigare agerande i tomfrågan misstänka att han var en av de drivande krafterna bakom omsväng­ ningen. Troligen var det byggmästaren som stod bakom den ritning, som förevisades på sockenstämman, då tomfrågan togs upp och avgjordes till tomförespråkarnas fördel. Uppförandet av tornet kom dock att dröja. Kom­ plikationer uppstod då man upptäckte att den ännu ej färdiga kyrkan stod på lös grund och att ett markras hotade byggnaden. Innan man ställde tornets byggande på framtiden, hade man dock murat grunden. 1821 stod den nya kyrkan färdig, men först 1857 var man redo för tombygget. Men återigen hade ritningen försvunnit och byggmästaren J G Rosenlund i Tving fick i.uppdrag att utföra uppmätningsritningar med ett tillfo­ gat stentorn, som skulle vara indraget i huskroppen och vars bottenvåning skulle utgöras av sakristian (fig 87).28 Rosenlunds förslag med sedvanlig lanternin var emeller­ tid inte i takt med den nya tidens stilkrav. Nu skulle stentornen återigen vara höga och spetsiga. Konduktören BLEKINGE l 09 Fig 89. Förslag till ny kyrka i Jämjö av J W Gerss 18 18. RA. Foto RA. Proposa/ for new church at Jämjö by J W Gerss, 18 18. _..:.~7 ,--·•7.:r-r:).~.~~ ,../'"/'- "?'-7 .J ,,__./_)~-.V .cy.., ..I ;r )"' Albert Törnqvist , som fick granskningsärendet på si n lott , anförde visserligen lite modest »hvad de mindre förändringar som derå beträffa r, så har jag a nsett mig böra göra desamma för a tt gifwa tombyggnaden ett bätt­ re arkitektoniskt förhållande.»29 Törnqvist ha r dock i princip ritat ett helt nytt torn efter rådande sti lideal, dvs et t torn med kraftigt markerade rundbågsfriser och en fönsterförsedd , åttkantig lanterni n, som avslutas med en sp ira (fig 88). Dessutom, för a tt sammanb inda tornet med byggnaden i övrigt och öka dess vert ikala verkan, omskapade han även gavelns fasadutformning li ksom de sydvästra och sydöstra partie rna av långfasaderna genom en ny fönsterplacering och tillägg av pilastrar. Törnqvist, som blivit kritiserad i samband med ett ras i Knäred30 och knappast önskade att återigen hamna i b låsväder, ifrågasatte också om tornets pl acering var lämplig ur säkerhetssynpunkt. Han förordade därför, att tornet borde uppföras på egen grund vid gaveln istället för att vi la på sakristians murar Törnqvist levererade även ritningar till båda alternativen . Församlingen tog fas ta på Tö rnqvi sts fa rhågor och beslutade a tt tornet skulle tillbyggas vid södra gaveln. Men eftersom grund­ förh ållandena va r dåliga på söd ra sidan , så begärde man två å r senare att få bygga vid huvudentren istä llet, varpå ämbetet återigen levererade en ny ritning av Törnqvist , som församlingen sedermera uta n avvikelse byggde efter. Detta tombygge innebar för byggnaden ett tillskott i en för nyklass icismen främmande sti l. 110 M. EBELING Fig 90. Omarbetat förslag • ,t/p,1,1'!' u#./Y• Ay~,lc1/fP,,////,·/~/" •;f,,/,,,4;7 '/ /J/!/,N;/" .,?,,;, av J W Gerss 1821 Jfr fi g ./,rvn? 89 . RA. Foto RA . Revised proposal by J W Gerss. 1821 . SeeFig. 89. Jämjö När man å r 18 18 i Jämjö församling stod inför uppgi ften att bygga en ny kyrka , beslutade man att inte anlit a någo n »constructionsofficerare» beträffa nd e ritning utan i stäl­ let gå direkt till överi ntendent sämbetet och begära den­ samma .31 Därmed skulle ma n kunna bespara sig utlägg för en ritning, som man med största säke rhet i alla fall sk ulle få omarbetad. I och med att J W Gerss fick ärendet om hand , blev det i alla fall en »konstruktionsofficern, som kom att rita { ,,~ -/A I., 'f.~-_..:0.,.;/,.., ...._ ,~ V,/. /'-*t ... :/ /' /' //'//.) _J Jämjö kyrka. Något torn var från början ej påtänkt efter­ som klockstapeln var »i försvarligt stånd». Den första rit­ ningen som Gerss upprättade var även tornlös (fig89) . Den visaren på en gång pretentiös och enkel kyrkobyggnad. Pre­ tentiös beträffande storleken men falskt enkel beträffan­ de fasadgestaltningen. I fråga om denna ser man en tydlig påverkan från C F Sundvall. Rustiken nedanför fönster­ raden är direkt kopierad efter hans förslag till Laholms stadskyrka från 1806. 32 Utnyttjandet av runda fönster för BLEKINGE 11 l Fig 91. Förslag till torn över korpartiet av J W Gerss 1825. Jfr tig 90. RA. Foto RA. Al,,'Y 4// h,·,,/yyy///N/ ,./ (,,,.,,,,, , r,Proposal b.v J W Gerss. 1825. for new ww­ er above the chancel. See Fig. 90. j A~//,,~/ /,,,, ;/; . ,,, '~Y;t,t·--"~ / ··A •.,•. .,_ .... ~ .. J'·r· tf."/..,,,,,.. /.,/, ..~ /..yr/i , j . - ; att artikulera fasaderna är däremot tidstypiskt. Interiö rmässigt har Gerss lyckats bättre med Jämjö kyrka än med Augerums. Jämjö kyrka var ej bunden av någon tidigare fastställd plan. Därmed kunde han skapa ett bredare kyrkorum, som lättare kunde delas in i tre skepp genom tätt placerade kolonner. I fonden av mitt­ skeppet gavs denna gång plats for en ni sch vari a ltarpre­ dikstolen fick si n placering. I och med att församlingen inte hade kommit in med en egen fcirslagsritning så kom Gerss ' förslag att vara .... '/~.,.,,,-,,.,. t ~!:' behäftat med ett for ämbetets ritningar inte ovan ligt fel nämligen att visa en byggnad som var for stor och dyrbar for försam lingen: »Denna wackra och pompeusa Kyrchas storlek är wida öfwer församlingens behof, och äfwen wida öfver förmågan att af en fattig och ringa Landtfcir­ sam ling wärckställas» klagade församli ngen. Istället ön­ skade man få en av stadsingenjör Hallström uppgjord ritning godkänd , där kyrkorummet istället täcktes av ett tunnvalv, varigenom man fick plats for två läktare. Man hänvisade här till Augerums kyrka , där konstruktionen I 12 M. EBELING Fig 92. Jämjö kyrka från sydöst. Foto B Sandström 1987 Jämjö Church seen Forn the south-east. med tre valv uteslöt möjligheten till mer än en läktare. 33 Hallströms förslag tycks ha omfattat två läktare över varandra. Han hade även höjt takresningen , vilket för­ samlingen förstod skulle möta motstånd hos ämbetet: »Det hufwudfel nemnde kyrckoRitning torde hafva är enligt sak-kunniges bedömmande sak samma som med Augerums kyrkobyggnad , hvilcken fått mycket förhöjd takresning emot hvad ritningen utwisar, och defiguerar således dess yttre utseende .»34 Men liksom i Augerum ansåg man sig ej ha räd med den dyrbara taktäckning som krävdes för ett flackt tak med tanke på avrin­ ningen. Ämbetet svarade med en ny ritning (fig 90), som åter­ igen var upprättad av Jakob Gerss och som troligen bygg­ de på Hallströms förslag, vilket numera är förkommet. Den höga takresningen hade ej accepterats av ämbetet , men planen hade påtagligt förminskats , frän 95 112 al­ nars längd till 66 alnar och bredden frän 42 alnar till 25. På långsidornas fasader var rundfönsterna borttagna och fasaderna artikulerades endast genom rustik och indrag­ na fönster. Interiört hade kolonnaderna slopats och istäl­ let hade i väster två läktare markerats över varandra. Församlingen accepterade det nya förslaget men önskade fä tillfoga sidogängar samt vidare att ett rum skulle inrät­ tas ovanpå sakristian och att man skulle fä två ingångar på gaveln bakom koret , precis så som Gerss' första för­ slag hade utvisat. Sockenmännens önskemål tycks dock ej ha beaktats i den ritning som sedermera sändes in till K. Maj:t. Av räkenskaperna framgår att redan är 1820 hade byggmästare Nils Wahlqvist besökt Jämjö och sannolikt var han inblandad när kyrkoplanerarna nu tog ställning till de olika förslagen . Direktionen hade även företagit studieresor till såväl Augerum som till Söderäkra , där Wahlqvist verkat som byggmästare.35 Eventuellt väckte dessa resor eller byggmästaren tanken på ett tombygge. Redan 15 december 1821 , mitt under ritningsärendets handläggning, var grunden lagd med undantag av delen under sakristia och altare och man kan misstänka att en diskussion hade börjat föras om ett torn , som precis som i Augerum skulle förläggas ovanpå sakristian. 36 Frän den 7 november 1822 finns det också ett kostnadsförslag av byggmästare Wahlqvist till en tombyggnad av trä, vilket accepterades av sockenstämman samma mänad. 37 Trots beslutet kom tydligen tomfrågan att skjutas på framtiden . Men i de villkor, som hade satts upp vid entreprenadauktionen den 13 april 1824 ingick det att murverket skulle i väster uppföras »Så grovt, varaktigt och bastant» att det skulle kunna uppbära ett framtida torn. 38 Beträffande tornfrågan kan man inte undgå att se likheten med Augerums vacklande mellan önskemål och bristande ekonomiska förmåga och hur man sedan garde­ rar med murar som skall kunna bära ett framtida torn . Tomplanerna kom emellertid att aktualiseras i Jämjö redan den 28 juni 1824, då en petition inkom från torpar­ na och hantverkarna i Binga och Hallarum, vilka där yrkade på att byggnadsdirektionen redan nu skulle för­ anstalta om ett tombygge. Man anförde, att nu skulle hemmansägarna lättare kunna förmås att bygga ett torn än senare, de ekonomiska villkoren skulle dessutom bli fördelaktigare med ett samtida bygge med kyrkan och därutöver skulle kyrkan bli prydligare med torn. Man erbjöd sig även att göra ett frivilligt sammanskott per matlag för varje torpare och hantverkare i socknen. 39 bet som skedde i Jämjö är intressant. Det är alltså här torpar­ na och hantverkarna i socknen som driver på tombygget och inte ståndspersonerna. Att bönderna dvs hemmans­ ägarna strävar emot är däremot inte ovanligt. Byggnadsdirektionen tog fasta på petitionen och före­ språkade således tombyggnad på den följande socken­ stämman i september år 1824. Liksom i Augerum hade klockstapeln med ens blivit både reparationsfärdig och vanprydande. Dessutom angav direktionen ekonomiska skäl, nämligen att kollekt- och stamboksmedel lättare skulle kunna erhållas om kyrka och torn sammankoppla­ des. De byggnadsansvariga hänvisade även till de efter­ kommandes tacksamhet och påpekade att grundmuren på västra gaveln redan var lagd för ett torn av gråsten. Tydligen hade man under tiden liksom i Augerum från­ gått tanken på trätorn. Av Gerss' promemoria av den 8 mars 1825 framgår, att det av Wahlqvist upprättade förslaget gällde ett torn, vilande på gavelpartiet. Gerss kunde ej acceptera detta eftersom tornet »här anlagdt förlorar största delen af dess imposanta egenskap, då det synligt upreser sig allenast ifrån kyrkotaket och ej ifrån grunden». Med missnöje har han även noterat att altarnischen hade förminskats med 11/2 aln i jämförelse med hans ritning: »Denna afwikelse förorsakar en betydelig skillnad uti både kyrkans utseen­ de och uti den verkan som ljudet från nischen kommer att erhålla.» Hans antagande att detta skett för att ge stadga åt den blivande tornmuren, konfirmerades senare i församlingens svar. För ämbetets räkning föreslog där­ för Gerss ett torn, »placerat som brukligt är», dvs vid andra gaveln, vilket ej skulle bli dyrare och som dess­ utom skulle erbjuda mer bänkutrymme i och med att läk­ tartrapporna kunde förläggas i detsamma. 40 Församlingen i sin tur replikerade bl a att arbetet hade avancerat så långt att ett provisoriskt tak redan hade pålagts kyrkan och att murverket var inrättat för ett torn över sakristian i väster. Om församlingen ej fick bygga efter de huvudgrunder som de projekterat, måste de av­ säga sig tombyggnad. 41 I maj 1825 fick församlingen ett nytt förslag från Gerss med denna tornplacering samt med förslag till gavelutformning (fig 91 ). Sockenmännen 8-899020 KB I BLEKINGE 113 förklarade »samma ritnings design vara utmärkt prydlig, och kommer att följas så vitt penningtillgångar med­ givern.42 Penningtillgångarna var dock tydligen begränsa­ de. Likheten mellan ritningens torn och det torn som uppfördes är föga påfallande. Tornet kom aldrig att upp­ föras till full höjd och istället för lanternin fick det som avslutning en låg och enkel huv. Enkla rundbågiga ljud­ öppningar kom att ersätta Gerss' palladianskt bågforma­ de. Ej heller kom rustiken på själva kyrkobyggnaden till utförande och fönstren försågs ej med utvändiga smygar (fig 92). Beträffande öst- och västfasaderna, så har de utformats av byggmästaren, trots att ämbetet hade förelagt ritning till den senare. Troligen kom ritningen för sent. Försam­ lingen meddelade redan i det brev, där de avvisade Gerss' första förslag, att kyrkobygget hade avancerat så långt, att ett provisoriskt tak redan var pålagt. Ett annat avsteg var att man frångick den låga takhöjden. I oktober år 1826 invigdes kyrkan av biskop Faxe. Byggnaden hade föga likhet med de ritningar, som hade legat till grund för dess tillkomst. Liksom i Augerum kan man i Jämjö se hur ekonomiska avväganden förändrat de intentioner som arkitekten haft. Det är knappast heller någon tvekan om att den gemensamme byggmästaren i hög grad påverkat byggnadernas utformning. Sammanfattning De beskrivna kyrkobyggena visar vilken verkan 1759 och 1776 års förordningar fick för församlingarna och vilka svårigheter som ofta uppstod. Beträffande användandet av trä som byggnadsmaterial bör man observera att redan i en passus i förordningens andra paragraf gavs ett visst lagrum för träkyrkor och med tiden tycks det ha tagits för givet från såväl försam­ ling som från centralt håll att fattiga församlingar skulle få bygga i trä. Tomkravet mildrades också mer eller mindre officiellt i och med det kungliga brevet av den 28 maj 1789, vilket medgav att kyrkans medel fick användas till klockstaplar om »tillgången det medgifvern. Men medan man från centralt håll upphörde att ställa krav på tombyggen och snarare av estetiska skäl i vissa fall avrådde från torn, så började man i församlingarna att resa krav på torn. Även bakom församlingens beslut om torn låg det estetiska värderingar, men värderingar som inte längre var i sam­ klang med ämbetets. Församlingarna i Blekinge, som tidigare i sekler hade accepterat tomlösa kyrkor, ansåg nu att en ny kyrka borde vara försedd med torn. Ett torn var en prydnad för den nybyggda kyrkan och gav försam­ lingen ökad prestige. Den goda smakens arkitektur var inte alltid så lätt att i 114 M. EBELING omsätta i praktiken. Framför allt var det, som vi har sett av ovanstående, de flacka låga taken som vållade försam­ lingarna ovilja och bekymmer. I vissa församlingar följde man trots det ämbetets ritning, vilket medförde mycket bekymmer med läckande tak och sviktande takstolar som inte orkade med de tunga tegeltaken. I andra församlin­ gar tog man råd av byggmästarna och avvek ifrån stadfä­ sta ritningar. Resultatet blev ofta disproportionerliga byggnader. Först på 1830-talet verkar problemet ha lösts i och med takpappens definitiva intåg på marknaden. Då rekommenderades det även från ämbetets sida. Byggmä­ starna lärde sig också med tiden att bättre behärska den nya takkonstruktionen. Det var inte heller ovanligt att man helt eller delvis Noter I. Se bil l. 2. Se bil l. 3. Utdrag ur Adelcrantz skrivelse juni 1776 till K Maj :t. Åter­ givet i Fogelmarck s 513. 4. Se bil l. 5. Landshövding Köhlers skrivelse till K Maj :t 23 dec 1786 beträffande Backaryd kyrka. I akt ÖIÄ brev till K Maj :t 1787, RA. 6. Kyrkoherde S Henschens skrivelse till K Maj :t 1786. I akt ÖIÄ brev till K Maj :t 1787, RA. 7. Öljehult st prot 23 juli 1837. Bräkne Hoby kyrkoarkiv, LLA. 8. Gammalstorp st prot 2 april 1823. Gammalstorps kyrkoar­ kiv, LLA. 9. ÖIÄ:s skrivelse till K Maj:t 14 dec 1780 beträffande Landa kyrka. I akt ÖIÄ brev till K Maj :t 1781 , RA. 10. Se tex Sundvall s 181. 11 . Skrivelse från K Maj :t till ÖIÄ 28 mars 1798. 12. Personhistorisk tidskrift 1968--69. Blekingeboken 1936. Krigsarkivets personregister. 13. Originalritning i Hochschildska saml Bellinga. Ritningen publicerad i SvK, Blekinge bd III , s 238. 14. ÖIÄ diarium 8 jan 1787, RA. 15. ÖIÄ memorial 21 mars 1787. I akt ÖIÄ brev till K Maj :t 1787, RA. 16. J F Åboms memorial till ÖIÄ 18 okt 1843. Konseljakt 24 juli 1844, RA. 17. Kr prot 27 aug 1817. Augerums kyrkoarkiv, LLA. 18. Landshövdingens skrivelse 8 feb 1818 till ÖIÄ. ÖIÄ arkiv: kyrkliga byggnader 1818-1821 , RA. 19. Församlingens skrivelse 12 maj 1818. ÖIÄ arkiv: kyrkliga byggnader 1818-1821 , RA. 20 .. Tempelmans memorial 14 dec 1803. I ÖIÄ akt brev till K Maj :t. 21 . Svenskt konstnärslexikon s 288. 22. Gerss' memorial 2juni 1818. ÖIÄ arkiv: kyrkliga byggnader 1818-21 , RA. avstod från fasadutsmyckningen. Det saknades ofta eko­ nomiska medel till en dekorativ utsmyckning i form av tex pilastrar och accentuerade taklister och det saknades inte minst tillräckligt skickliga hantverkare för själva ut­ förandet. I de fattiga församlingarna, i såväl Blekinge som övriga delar av landet, var det alltså inte lätt, speciellt inte i slutet av 1 700-talet och under 1800-talets första decennier med rådande orostider, missväxtår och infla­ tion att förverkliga de byggnadsverk, som skapades av huvudstadens arkitekter. Arkitekturhistoriskt är det där­ för viktigt att inte glömma bort de många outförda för­ slagen, då man behandlar tidens arkitektoniska ideal. 23. Kr prot 14 juni 1818. Augerums kyrkoarkiv, LLA. 24. St prot 24 jan 1819. Augerums kyrkoarkiv, LLA. 25. Jämjö församlings skrivelse till K Maj:t 9 april 182 l. I akt ÖIÄ brev till K Maj:t 1822. 26. St prot 23 april 1820. Augerums kyrkoarkiv, LLA. 27. Kr prot 3 sep 1820. Augerums kyrkoarkiv , LLA. 28. St prot l feb 1857. Augerums kyrkoarkiv, LLA. 29. ED konseljakt nr 71 , 12 maj 1857, RA. 30. Vid första sammanringningen rasade den av Törnqvist rita­ de nybyggda kyrkan i Knäred samman. Enligt ämbetet skulle den ansvarige byggmästaren ha använt felaktigt bruk, men enligt bl a Brunius var ritningen felaktigt upprättad. Lång­ väggarna med de tre stora sammankopplade fönstren i mitt­ partierna skulle ha varit för svaga för att bära upp det tunga taket. Diskussionens vågor gick höga i pressen under den aktuella tiden. Klipp och skrivelser, Brunius samling bd XVIII , ATA. 31. St prot 24 okt 1818. Jämjö kyrkoarkiv, LLA. 32. ÖIÄ:s ritningssamling, ritn L5: 3. 33 . Församlingens skrivelse till K Maj:t 9 april 1821. I akt ÖIÄ brev till K Maj:t 1822, RA. 34. Ibidem. 35. Gustavsson s 24. 36. Gustavsson s 28. 37. ÖIÄ arkiv: kyrkliga byggnader 1818-1821 , RA. St prot 24 nov 1822. Jämjö kyrkoarkiv , LLA. 38. Handlingar beträffande kyrkobyggnaden. Jämjö kyrkoarkiv, LLA. 39. Gustavsson s 29. 40. ÖIÄ arkiv: kyrkliga byggnader 1825, RA. 41. Församlingens skrivelse till ÖIÄ 8 april 1825. ÖIÄ arkiv: kyrkliga byggnader 1825. 42. Gustavsson s 30. BLEKINGE 11 5 Otryckta källor Stockholm Krigsarkivet: Personregister; Raä, ATA: Handlingar, tidningsklipp, ritningar och fotografi­ er; Brunius samling, bd XVIII; Löfgrens samling, vol 10. Riksarkivet (RA): Ecklesiastikdepartementets konseljakter spridda år; Överintendentsämbetets arkiv: diarier, ingående samt koncept av utgående skrivelser, handlingar beträffande kyrkliga byggnader, ritningar. Litteratur Andersson, W, SvK, Blekinge bd I . Stockholm 1932. - Densam­ me, SvK, Blekinge bd 2. Stockholm 1941 . Andersson, W, Curman, So Kindström, L-G, SvK, Blekinge bd 3. Stockholm 1959. Backaryds kyrka 1799-1949. Karlshamn 1950. Blekinge bygder 1925. Sölvesborg 1925. Blekingeboken 1931. Karlskrona 1931. Brunius, C G, Korta anteckningar på en genomresa af Blekinge till Kalmar. 1854. Lund 1859. Fagerlund, E, Beskrifning om Lösens och Augerums socknar i Blekinge. Karlskrona 1865. Fogelmarck, S, Carl Fredrik Adelcrantz, arkitekt. Stockholm 1957. Grönquist, G, Om Augerums kyrka och kyrkogård. Malmö 1931. Gustavsson, J, Jämjö kyrka före och efter 1824. Karlskrona 1978. Melander, A, Eringsboda kyrka 1848-1948. Karlskrona 1948. Modee, R G, Utdrag ur förordningar , vol VII. Stockholm 1766. ­ Densamme. Utdrag ur förordningar , vol X. Stockholm 1781. Sundva//, C F. Om nyttan - den antika stilen i Byggnadskonst. Stockholm 1821. Tuulse, A, SvK, Blekinge, Konsthistorisk översikt, bd 5. Stock­ holm 1961-65. Tref aldighetskyrkan i Karlskrona Ett exempel på klassicism från barock till empire av MARIAN ULLEN Trefaldighetskyrkan eller Tyska kyrkan i Karlskrona in­ tar en särställning i den svenska arkitekturhistorien. Den kan betecknas som den kanske märkligaste av de kyrkor som Nicodemus Tessin dy skapade i karolinsk barock och den är samtidigt genom senare insatser från Olof Tempelman och Johan Törnström ett vittnesbörd om nyklassicismens och empirens ideal. 1 Byggnadens mäk­ tighet och rummets enhetlighet har också gjort att sentida restaureringar varit mycket pietetsfulla; kyrkorummet är i det närmaste oförändrat sedan 1828. Tessins kyrka 1680 fick Nicodemus Tessin dä och Erik Dahlberg i uppdrag att utarbeta en plan för den på kungligt initiativ anlagda staden och dess offentliga byggnader. Den stad­ fästa planen 1694, som utformats av Dahlberg, visar det nuvarande Stortorget omgivet av monumentalbyggna­ der. I öster stadskyrkan, mitt emot denna i väster rådhu­ set och i söder Trefaldighetskyrkan, redan här markerad som en centralkyrka. Sannolikt hade man redan från början inspirerats av romersk stadsplanering. Ragnar Jo­ sephson menar att förebilden är det strålformiga gatunät som utgår från Piazza del Popolo.2 Roms huvudgata, Corson, flankeras här av två systerkyrkor, S Maria dei Miracoli och S Maria di Monte Santo. Båda är kupol­ täckta centralkyrkor med antikiserande portik. När Nicodemus Tessin dy fick i uppdrag att utföra ritningar till såväl stadskyrkan som tyska kyrkan valde han för stadskyrkan att utforma den som en korsarmad långhuskyrka, helt i anslutning till faderns kyrkostil. 3 Trefaldighetskyrkan blev däremot en kupolkyrka med en planform av samma typ som S Maria dei Miracoli. Enligt klassicismens regler borde en kyrka av denna typ stå centralt på en öppen plats eller om den var placerad vid en bred gata som motvikt ha en likartad kyrka på andra sidan. Trefaldighetskyrkan är placerad vid Kungsgatans anslutning till Stortorget och sannolikt hade Tessin helst velat upprepa mönstret från Piazza del Popolo, dvs med en systerkyrka på andra sidan om Kungsgatan för att fullborda den önskvärda symmetrien och harmonien i stadsbilden. Byggnadsarbetet på kyrkan påbörjades 1697 och 1709 kunde kyrkan invigas. Byggnaden var då långt ifrån fär­ dig och när den 1790 drabbades av en förödande brand var den ännu inte helt fullbordad enligt de ursprungliga intentionerna. Tessins originalritningar är inte bevarade men kända genom kopior (fig 93, 94). Planen har arkitekten utfor­ mat som en oktogon försedd med fyra korsarmar. Invän­ digt är dock det centrala kyrkorummet cirkelrunt. Av korsarmarna utgör den södra kor medan den norra rym­ mer huvudentre och en öppen antikiserande portik med fritrappa. Den i två våningar indelade fasaden artikule­ ras av joniska pilastrar, som bär upp ett kraftigt entable­ ment. I den höga bottenvåningen omväxlar rektangulära fönster och rundbågiga nischer, i den övre tvärrektangu­ lära fönster och runda nischer. Över de rundbågiga ni­ scherna är draperifestoner placerade och i poetikens fron­ ton tänktes en utsmyckning i form av en bladkartusch och Karl XI:s namnchiffer. På den av rektangulära fält artikulerade attikan vilar den stora kupolen, som genom­ bryts av åtta lukarner. Dessa runda ljusöppningar, som ger kyrkorummet ett kraftigt överljus, omfattas utvän­ digt av kupor och dekorativt ramverk. Kupolens höjd förstärks av en hög, åttkantig och kupoltäckt lanternin, krönt av en kunglig krona. I interiören hade Tessin tänkt sig stor korintisk ord­ ning och rik, målad utsmyckning i kupolvalvet. I sek­ tionsdelen i fig 94 ses en skiss till denna utsmyckning enligt barockens ideal. Ovanför det profilerade entable­ mentet återges en balustrad med blomsterurnor på pelar­ na. Bakom skymtar ett parklandskap och en putto och i himmelsdelen svävande putti bland moln. Den runda öppningen mot lanterninen omges av en strålsol, som förstärker det himmelska ljuset. När arkitekten Erik Palmstedt4 i slutet av 1770-talet besökte Karlskrona beskrev han kyrkan i sin resedagbok på följande sätt: »Tyska kyrkan är en Octogone med 4ra BLEKINGE 117 J . Fig 93. Fasad, sektion och plan. Odaterad och osignerad kopia efter N Tessin d y:s förslagsritning. RA. Foto RA. Fa<;ade, section and plan. Unsigned and undated copy afproposa/ by N Tessin the Younger. Avantcorpser utanpå in uti en Rotonda af emellan 30 och 40 alnars Diameter ungef:r. Facaden af Joniske pilastrer, med 1 fyrkantigt fönster och 2ne nicher på hwar poligon. Frontispice Portalet som kommer att bestå af 2ne Jonis­ ke Pilastrar och 2ne Collonner fristående, hwartil stenen ligger huggen på backen är oupfördt, men i stor smak til ärnat; en låg attique öfwer ordningen som lärer utgjöra frontispicernes högder, emottager med en helt liten Cor­ niche alt för ofullkomligt en illa Exquerad och af osmak­ ligaste from påsatt ofantelig koppar täckt Callotte med runda lucarner, som termineras af en outrerat liten pie­ d'estal , som bär en kongl : Crona. Invändigt regerar stor smak; wäggpelarena äro utan Capiteler, planen helrund med sine fyrkantige utskåf hwartil arcaderne äro wäl proportionerade i högd mot bredd; Cornishen deröfwer kommer at gjöra en fullkom­ lig Cirkelrund, hwaröfwer hwalfwet i Callotten widtager, som ej kan blifwa annat än gipsat, och med ljus från de 4ra Lucarnerne, måste gjöra det wakraste utseende enär det bliwer fullbordat. En mängd af mindre Ioniske Collonner af gottlands Marmor som wistes, lära wara Antingen til altarprydnad, at bära upp läktarena i utskofwen, eller ock at uppbära 4ra efter anseende tiltänkte små tribuner, och lära myc­ ket föröka anseendet. Efter mitt omdöme, är denna an­ läggning, yttre Callotten undantagen, den renaste och i största Maner uttänkte som i sitt slag kan gifwas.»5 Den norra portiken hade alltså inte kommit att utföras och de av Tessin planerade åtta lukarnerna i kupolen hade reducerats till fyra. Inte heller hade interiörens ko­ rintiska pilasterkapitäl blivit utförda och kupolen var fortfarande ofullständig invändigt. Detsamma gällde också inredningen. 118 M. ULLEN Fig 94. Detalj av ritningen i fig 93. RA. Foto ATA. Detail ofthe proposal in Fig. 93. Tempelmans restaurering Efter branden 1790 återstod av kyrkan endast de svårt skadade yttermurarna. Genom kollektmedel och ekono­ miskt bistånd även från de tyska provinserna kunde den fattiga församlingen dock planera en återuppbyggnad. I jul i 1791 fick arkitekten Olof Tempelman6 i uppdrag av Överintendentsämbetet att resa ner till Karlskrona för att besiktiga byggnaden och ge förslag till åtgärder. I utlåtan­ det, som lämnades i september, skriver Tempelman bl a följande: 7 »Hela takresningen, betäckningen, innanredet , monumenten, fönster och portar, såväl som översta de­ len av de utgående flyglarna med därpå varande joniska pilasterkapitäl äro genom elden alldeles förlorade. Mu­ rarna, som helt och hållet bestå av parm- och sandsten, såväl som arkitekturornamenterna , äro väl här och där på ytan skadade och av elden förvand lade till en lös och mör sandgyttri ng; men som samma murar äro kring kyr­ kan 3 alnar tjocka och dessutom uti de på alla sidor varande avantcorpsers sidomurar kunna anses äga 8 styc­ ken contresoler, är ingen tvivel , att ju denna kyrka skulle kunna förses med ett lätt stenvalv av välbränt och för­ svarligen hopfogat tegel. Om sådant redan före branden varit verkställt, såsom gamla ritningar utvisa, så hade den ej mer lidit av branden än Storkyrkan.» Beträffande BLEKINGE 119 Fig 95 a. Förslag till iståndsättande av kyrkans ex teriör av 0 Tempelman , da­ terat 4 september I 791. RA. Foto RA. Restoration proposal by 0 Tempelman, dated the 4th ojSeptember, J79 1. KARLlKRONA. TUrtA KYl'IKAN• . ........1... !· ·~ Fig 95 b. Ritning till iståndsättande av kyrkans interiör av 0 Tempelman. Fastställd 6 augusti 1792. RA. Foto RA. Restoration proposal by 0 Tempelman, approved in 1792. 120 M. ULLEN Fig 96. Kyrkan från nordöst. Foto ATA. The church seen from the norlh-east. sin ritning till exteriörens restaurering, daterad den 4 september 1791 , skriver han: »Nu uppgjorda projektet är lämpat efter invånarnas nuvarande tryckande omstän­ digheter, så att taket ånyo skulle uppföras av trä, med en låg oval plattfond under resningen samt utan fönsteröpp­ ningar. De fyra pelarna utanför ingången , två runda , två fyrkantiga , böra nu uppföras, då det mesta av kapitälerna och stycken av kolonnernas liv ligga nedre vid kyrkan, alldeles tillbuggna och färdiga.» Tempelmans förs lag (fig 95 a-b) visar en förenkling av vissa ark itektoniska detaljer. Det är när det gäller fasa­ derna mycket små avsteg från Tessins ritning (fig 93), men det är avsteg som är motiverade inte bara av ekono­ miska skäl utan även av idemässiga. Genom dessa bring­ as byggnaden i balans med tidens nyklassicistiska ideal. Barockens festoner över rundbågsnischerna är borttagna , likaså gavlarnas pinakler. Portiken har försetts med fyra enhetliga kolonner och frontonen pryds av en antikise­ rande lagerkrans med fladdrande band , vilken dock är borttagen på det 1792 stadfästa förslaget , där också trap­ pan gjorts något bredare. 8 Attikan är slät och Tessins himlasträvande kupol och lanternin har ersatts av nyklas­ sicismens flacka , nedtill avtrappade kupol med Pantheon som förebild och en mycket låg lanternin, krönt av ett klot med kors. Som vi sett upplevde även den nyklassicis­ tiskt influerade arkitekten Erik Palmstedt Tessins »ofantliga kopparkalott» som ett störande moment »af osmakligaste form» i den i övrigt storartade arkitekturen. Även invändigt anknyter Tempelman genom kupolens kassettdekor (fig 95 b) och de redan av Tessin föreslagna korintiska kapitälen (fig 93) till det romerska rundtemp­ let. Korvalvet har på ritningen fått en cellvalvsliknande dekor, sannolikt avsedd att utföras i stuck liksom kupo­ lens kassetter med antikiserande blomornament. Även den låga lanteminens innerväggar har beståtts en ut­ smyckn ing i form av en girland. Till nyantikens ideal ansluter också altarets prydnad, korset med svepduk. Ekonomiska skäl gjorde dock att inte heller Tempel­ mans intent ioner fullföljdes helt. Interiörens korintiska kapitäl förenklades till joniska, koret fick ett plant inner­ tak och kupolens tänkta stuckkassetter ersattes av målade (fig 99). När kyrkan åter invigdes 1802 var dessutom in­ redningen fortfarande provisorisk och inte heller hade huvudingångens portik kunnat uppföras. Först vid år­ hundradets mitt blev denna viktiga detalj i exteriören åter aktuell. 1859 utförde F W Byström9 ritningen till portikens detaljer i anslutning till Tempelmans förslag (fig 95 a) och 1862 hade huvudingången slutligen fått sin nuvarande utformning. Kolonnerna utfördes av öländsk kalksten , för kapitälen och frontonens bjälklag använde man sig dock av det för dåtiden moderna gjutjärnet. Kyrkorummets inredning Tolv å r efter kyrkans återinvign ing tillkom kyrkorum­ mets inredning med bildhuggaren Johan Törnström som huvudansvarig. 10 Orgeln och orgelläktaren dröjde dock till 1828 och ufördes då efter en ritning som upprättats av arkitekten C G Blom Carlsson 1825. I Tempelmans restaureringsförslag från 1792 (fig 95 b) har endast korets inredning markerats. I kyrkans arkiv förvaras en osignerad ritning till altaranordning från 1801 , som ansluter till Tempelmans summariska anvis­ BLEKINGE 121 Fig 97 Interiör mot koret. Foto E Klintefors, Bleckinge läns museum. The interi01· ofthe church /ooking towards the chance/. ningar och präglas av en stram, nyantik stil (fig 100). Det med snidade ornament rikt dekorerade altaret av trä är försett med det för perioden karakteristiska höga altar­ korset med svepduk. Korsets utformning med hög, profi­ lerad fotställning och mycket lång svepduk ansluter till Tempelmans ritning. Hur själva altarväggens utformning var tänkt framgår ej. I fasaden fanns här ett blindfönster. På ritningens baksida står: » 1801 P A. W Projekt.» Ytterligare en osignerad ritning har bevarats (fig 101 ). Ritningen har en helt annan karaktär och visar ett altar­ kors mot en arkitektoniskt utformad bakgrund samt ett överstycke i form av en strålsol med triangel samt moln­ formationer. Det är möjligt att den har sitt ursprung i Törnströms verkstad. Ritningstekniken är dock helt an­ norlunda än den som tillämpats i Törnströms predik­ stolsförslag (fig 102, l 03). 11 För altarringens utformning följde man 1801 års för­ slag beträffande formen men den genombrutna balustra­ den fick en annan och traditionellare utformning med balusterdockor. Själva altarplatsen fick en rikare nyklas­ sicistisk utformning än i de båda bevarade förslagen ge­ nom en arkitekttonisk inramning i form av romersk­ doriska kolonner på höga postament, bärande en bruten fronton med i mittpartiet en stor strålsol och nedanför denna molnformationer med två bevingade änglahuvu­ den (fig 97). Framför strålsolen svävar en vit duva i papier mache . Hela uppställningen , som är målad i mar­ morering och guld , bör vara utförd av Johan Törnström , från vilken finns en bevarad räkning från 1814 på duvans utförande och uppsättande . I kompositionen ingick på sedvanligt sätt ett stort altarkors, vilket dock togs bort vid kyrkans renovering 1912. Det nuvarande förgyllda 122 M . ULLEN Fig 98. Interiör mot norr. Foto E Klintefors, Blekinge läns museum. The i111erior of the church /ooking norih. korset med vit svepduk och törnekrona utfördes ur­ sprungligen för Fredrikskyrkans altare av galjonsbildhug­ garen Glader efter en ritning av J A Hawerman, 12 1843, men följer helt den nyklassicistiska traditionen. När det gäller predikstolen finns likaså två olika för­ slag, vilka dock båda är uförda av Johan Törnström (fig l 02 , I 03). Förslaget i fig l 02 visar en traditionell predik­ stol med rektangulär korg med avfasade, konkavt in­ svängda hörn. Ljudtakets låga, lätt svängda profil och den rika dekoren visar dock att Törnström influerats av empirens stilideal , som till stor del behärskade nyklassi­ cismens slutfas, inte minst inom inredningskonsten. Des­ sa nya stilideal är ännu mera påtagliga i förslaget i fig I 03 , vilket är daterat 1808 och fick ligga till grund för predikstolens utformning 1814. Predikstolen (fig l 04) är placerad vid oktogonens syd­ östra vägg på ett högt, marmorerat postament av trä . Den med kraftiga balusterdockor prydda korgen har på fram­ sidan ett rikt skulpterat draperi . I draperiets mitt har Törnström utfört ett emblem, sammansatt av de symbo­ ler, som man väntar sig att återfinna på periodens pre­ dikstolskorgar, nämligen kors, kalk , törnekrans och la­ gens tavlor. När det gäller ljudtaket har Törnström gett det en ännu tydligare empirekaraktär än på ritningen. Det utgörs av en helt slät baldakin med en lambrequin av skulpterat och förgyllt trä och bärs av två smäckra ko­ lonner. Det är okänt var Törnström funnit förebilden till den­ na egenartade empireskapelse, som saknar motsvarighet bland tidens svenska predikstolar. Törnström, som var utbildad hos bildhuggaren G J Fast och Adrien och Jean Baptiste Masreliez i Stockholm , hade 1781 lämnat hu­ BLEKINGE 123 Fig 99. Detalj av kupolen med dekorationsmålning av J Törnström. Foto ATA. Part ofthe dome. The painted decora1ion work is by J Törns1röm. vudstaden för att bli amiralitetsbildhuggare i Karlskrona, där han var verksam till 1825. Hans uppgift vid varvet var att leda bildhuggarverkstaden där och rita och svara för de rika dekorationer, som skulle pryda skeppens galjoner och akterspeglar. Törnström var alltså en myc­ ket erfaren och skickl ig bildhuggare och det är tydligt att han var angelägen om att också tillägna sig tidens nya stil ideal. Av arkitekten Carl Fredrik Sundvall , 13 som ut­ märkts av sina stil- och idemässigt avancerade förslag, finns bl a två i detta sammanhang intressanta predik­ stolsritningar, där utformningen ansluter till en likartad empirestil. Dessa förslag, som avser predikstolarna för Kristine kyrka i Jönköping och Jakobs kyrka i Stock­ holm , är dock tillkomna först 1814 respektive 1816. Pre­ dikstolen för Kristine kyrka blev aldrig utförd. När det gäller predikstolen för Jakobs kyrka så utfördes den vis­ serligen enligt Sundvalls förslag men vann ingen större uppskattning hos församlingen och redan 1825 ersatte man den med en mera konventionellt utformad predik­ stol.1 4 Törnström hade troligen också ansvaret för bänkinred­ ningens utformning, som blev traditionellt sluten med rektangulära speglar. På ritningen till predikstolen i fig I03 anges den bakomliggande bänkskärmens utseende. Törnström svarade också för den stora kupolens målade kassettdekor och lanterninens strålsol (fig 99). Med orgelläktarens och orgelns tillkomst 1828 var kyr­ korummets inredning fullbordad. Arkitekten C G Blom Carlsson 15 vid Överintendentsämbetet hade 1825 utfört ritningen till läktaren och orgelfasaden (fig I 05) och den­ na ritning fö ljdes noggrant. För tiden typiska dekora­ tionsdetaljer är orgelfasadens sexvingade serafhuvuden 124 M. ULLEN : ,f Fig 100. Förslag till altaranordning, 180 1. PÄ. Foto ATA. Proposal for the altar, 180 1. och femuddiga stjärnor och barriärens lyror. Även or­ gelverket blev av hög kvalitet. Det utfördes av tidens främste orgelbyggare, Pehr Zacharias Strand från Stock­ holm , 16 och är bevarat i stort sett intakt. Kyrkans senare öden Genom ett kungligt brev den I september 1837 bestäm­ des att inga andra av Karlskrona stads invånare skulle tillhöra församlingen än de som var födda antingen i Tyskland eller av tyska föräldrar i Sverige. 1846 överför­ des dock tyska församlingen till Karlskrona stadsförsam­ ling. Genom att Fredrikskyrkan förblev stadsförsam­ lingens huvudkyrka har Trefaldighetskyrkan varit min­ dre använd och slitaget och kravet på moderniseringar har därför också varit mindre. Detta gör att interiören idag är en av de ytterst få bevarade kyrkointeriörerna från tidigt 1800-tal. Fig 101. Förslag till altarprydnad. PÄ. Foto ATA. Proposal for altar decoralion. Under 1900-talet har kyrkan genomgått två renove­ ringar. Vid den första , som skedde 1912 under ledning av arkitekten Gustaf Lindgren , gjordes främst arbeten av underhållskaraktär samt installering av värme och elek­ triskt ljus. Trots rummets enhetlighet gjordes dock även vissa ingrepp för att ge det ett modernare utseende. Altar­ partiet förändrades genom att fasadens blindfönster om­ vandlades till ett verkligt fönster och försågs med en glasmålning, som inkomponerades i altarprydnaden och ersatte det ursprungliga och tidstypiska korset. Den lika­ så tidstypiska färgskalan övergavs i inredningen och en rosa färgton samt vitt blev dominerande inslag. Fönstret sattes dock igen invändigt 1948, då det nuvarande korset överfördes från Fredrikskyrkan och altarpartiet fick där­ med återigen en rent nyklassicistisk karaktär. Vid den renovering, som inleddes i början av 1950-talet med Erik Fant som arkitekt och avslutades 1957 under Ärland BLEKINGE 125 Fig 102. Förslag till predikstol av J Törnström. PÄ. Foto ATA. Proposal for the pu/pit by J Törnström. Fig 103. Förslag till predikstol av J Törnström 1808. PÄ. Foto ATA. Proposal for the pulpit by J Törnström, 1808. 126 ULLEN Noreens ledning, fortsatte man på samma linje och mål­ sättningen blev att inte göra några ingrepp som rubbade interiörens nyklassicistiska gestaltning. I inredningen återgick man till den ursprungliga pärlgrå färgen och marmoreringar togs fram och konserverades. De elektris­ ka ledningarna bilades in i väggarna för att inte störa och de ljusramper, som monterats in 1912 , avlägsnades . Belysningen i rummet löstes iställ et genom en ny armatur i form av golvkandelabrar, som ansågs mindre störande för upplevelsen av rummet. 17 Fig 104. Predikstol av J Törnström , upp­ satt 18 14. Jfr tig 103. Foto E Klintefors, Blekinge läns museum. The pu/pit. designed and built by J Törnström, installed in 18 14. See Fig. 103. Genom att kyrkobyggnaden fått en allt sparsammare funktion och numera används endast sommartid för vec­ kogudstjänster och musikgudstjänster har emellertid ett nytt hot mot det av Tempelman och Törnström präglade kyrkorummet uppstått. Kyrkobyggnaden anses som övertalig och alternativa användningar som museum för kyrklig konst ell er bibliotek har föreslagits .18 Vidare dis­ kuteras att avlägsna bänkinredningen och ersätta den med lösa stolar för att göra rummet mera flexibelt vid en fortsatt användning som kyrkolokal , något som dock BLEKINGE 127 Fig I 05. Ritning til l orgelfasad och läktare av C G Blom Carlsson 1825. PÄ. Foto ATA. Drawing for 1he organ fron/ by C G Blom Carlsson. 1825. I skulle innebära ett traditionsbrott och en förvanskning av det protestantiska kyrkorummet. Tessins kyrkoarkitektur hade sin grund i den italienska barocken men också i den klassiska byggnadskonsten. Ragnar Josephson har sammanfattat Tessins inställning så: »Han vi lle icke övergiva det itali enska 1600-talets kyrkobarock; men att anti kisera den var för honom det­ samma som att göra den brukbar för den svenska luther- Noter I . Trefaldighetskyrkan finns beskriven i SvK, Blekinge III: 2, 3, vo l 65, 86. 2. R .!osephson, Tessin , senare delen , Sthlm 193 1, s 139 ff. -.;., ,. . . .. ,. . ( ··'··1 .. ' ,. .. . . I j L ~ Cdfo./ ~ . ? ·I : .. """' t ..,... r : _ , ·.~ .-.. ""r~- ·~ i' domen.» 19 Just denna antikisering gjorde att också ny­ klassicismen kunde acceptera och uppskatta den Tessin­ ska arkitekturen och med enkla medel anpassa den till 1700-talets renodlade klassicism. Därför framstår också interiören som absolut enhetlig. I denna enhetlighet ingår också detaljer som skurgol v, klara fö nsterglas och färg­ hållningen , vilket all t samspelar till att kyrkorummet sällsynt väl förmedlar stämningen i ett nyklassicistiskt tempel. 3. Tessin dy, Nicodemus , arkitekt , f 1654, d 1728. Om Tess in och hans verk se R .!osephson, a a. 4. Palms1ed1. Erik, arkitekt, professor vid Konstakademien , f 128 M. ULLEN 1741, d 1803. Var från omkr 1780 en av nyklassicismens ledande arkitekter i Sverige. Se Å Setterwall, Erik Palmstedt 1741-1803, Sthlm 1945. 5. Citat efter SvK, aa, s 91-92. Palmstedts resedagbok förvaras i Konstakademiens arkiv. Dagboken finns även utgiven av Martin Olsson med en inledning om författaren, Uppsala 1927. 6. Tempelman, Olof(Olaus), f 1745, d 1816, arkitekt, sekretera­ re i Konstakademien 1777, professor där i civilarkitektur 1779, konduktör i ÖIÄ. Efter den studieresa han företog till Italien och Frankrike 1780-81 präglas hans arbeten av en mycket stram nyklassicism. 7. Citat med moderniserad stavning efter SvK, aa, s 94. 8. Den stadfästa ritningen finns avbildad i SvK, aa, fig 59. 9. Uppgift i SvK, aa, s 97. 10. Törnström, Johan (Johannes), d ä, f 1744, d 1828, skulptör, tecknare, målare. Verksam i Karlskrona som amiralitetsbild­ huggare 1781-1825. Se Svenskt konstnärslexikon. 11. I SvK, aa, s 99 anses förslaget i fig 101 sannolikt vara utfört av Törnström eftersom altarprydnadens överstycke liknar den nuvarande anordningen. Altarkorset uppges vara försett med den bibliska kopparormen. Det är dock ingen tvekan om att tecknaren avsett den vanliga svepduken. 12. Glader, Carl Gustaf, f 1812, d 1904, träsnidare. Ändrade sitt Efternamn till Scherner. -Hawerman, Johan Adolf, f 1812, d 1885, arkitekt, professor vid Konstakademien. 13. Sundvall, Carl Fredrik, f 1754, d 1831, arkitekt, verksam vid ÖIÄ, hovintendent, direktör för Konstakademiens arkitek­ turskola 1824.-0m Sundvall som kyrkoarkitekt se SvK, vol 166, Kumla kyrkor, not 12. 14. Förslaget till predikstol för Kristine kyrka finns avbildat i SvK, Småland I, vol 48, fig 38. Om predikstolen i Jakobs kyrka se SvK, Stockholm IV, vol 26, fig 110 samt s 323ff. 15. Blom Carlsson, Carl Gustaf, f 1799, d 1868, arkitekt, verk­ sam vid ÖIÄ, professor vid Konstakademien 1841. 16. Strand, Pehr Zacharias, f 1797, d 1844, orgelbyggare. Erhöll orgelbyggarprivilegium 1824. 17. Om restaureringen se artiklar i Blekinge Läns Tidning 16 o 18 februari 1957 och Sydöstra Sveriges Dagblad 18 februari 1957. Se även B Olen, Trefaldighetskyrkan i Karlskrona, några konsthistoriska skizzer, Karlskrona 1956. 18. Se artiklar i Blekinge Läns Tidning 27 april 1953 och Sydöst­ ra Sveriges Dagblad samma datum samt Blekinge Läns Tid­ ning 27 augusti 1986. I den sistnämnda artikeln presenteras ett förslag av arkitekten Peter Svefors till en omvandling av kyrkorummet till bibliotek på uppdrag av Kulturnämnden.­ Karlskrona stadsförsamling har dock sagt sig vilja behålla Trefaldighetskyrkan som gudstjänstlokal men har begärt an­ slag från staten som hjälp till underhåll och driftskostnader. Man har vidare inkommit till raä med ansökan om till­ stånd att ta bort den fasta bänkinredningen och ersätta den med lösa stolar. I raä:s svarsskrivelse (1989-11-06, 2776/89) betonas kyrkorummets stora kulturhistoriska värde: »Den enkelhet och stramhet som präglade kyrkorna från 1700­ talets slut och 1800-talets början har tidigare allmänt lett till ombyggnader, utbyten, kompletteringar, ommålningar etc av kyrkorum och inredningar i syfte att mer eller mindre eli­ minera denna prägel. Ytterst få av de många kyrkor som uppfördes under den här perioden har därför kvar sina ur­ sprungliga interiörer. - När Trefaldighetskyrkan restaure­ rades på 1950-talet, valde församlingen att göra en utomor­ dentligt varsam upprustning och restaurering av kyrkorum­ met, som då också återställdes i sin ursprungliga färghåll­ ning. På så sätt framträder Trefaldighetskyrkan idag som ett helgjutet nyklassicistiskt kyrkorum av ett enastående kultur­ historiskt värde. - Från kulturhistorisk synpunkt måste därför kyrkorummet och dess inredning ses som ett sam­ manhängande helt, i vilket ingen ursprunglig del har mindre värde än någon annan. Även om den kan tyckas konstlös och enkel i det ståtliga centralrummet, har således den ursprung­ liga bänkinredningen ett mycket stort kulturhistoriskt värde. Ämbetet kan därför inte bifalla framställningen att ta bort kyrkans bänkinredning.» 19. R Josephson, aa, s 125. Kyrkoinredningar i Blekinge av BIRGITTA SANDSTRÖM Såsom framgår av Monica Ebelings uppsats ovan, ny­ eller ombyggdes fjorton kyrkor i Blekinge under perioden 1760-1860. De är samtliga sockenkyrkor, uppförda i en nyklassicistisk stil, där kravet på ett stort och ljust kyrko­ rum uppfyllts. De blekingska kyrkornas stilistiska homo­ genitet under perioden skiljer sig påtagligt från kyrkorna i Skåne, vilka uppvisar en arkitektonisk variation och också stora variationer i fråga om inredningens utform­ ning. Det kan därför finnas skäl att undersöka om även inredningen i blekingekyrkorna följer samma konsekven­ ta nyklassicistiska mönster som arkitekturen och anpass­ ning till överintendentsämbetets intentioner. De fjorton kyrkorna är med angivande av byggnadsår: Asarum (ombyggd ca 1800), Augerum (1819-22), Backa­ ryd (1759-99), Eringsboda (1847-49), Gammalstorp (1790-93, tornet 1826), Jämjö (1820-26), Järnshög (om­ byggd 1832-33), Listerby (1845-49), Lösen (1858-60), Mjällby (1788-92), Mörrum (ombyggnad 1774, 1844­ 47), Sillhövda (1766-68), Tving (1841-43) och Öljehult (1840-42). Sillhövda kyrka brann dock 1940, men med­ tages i diskussionen nedan i de fall uppgifter är kända. Under perioden 1760-1860 fick även stadskyrkorna delvis ny inredning. Stora arbeten gjordes i Trefaldig­ hetskyrkan i Karlskrona i början av 1800-talet (se ovan M Ullen) liksom i Amiralitetskyrkan (1822-23) och Fredrikskyrkan (1790-1808) samt i Karlshamns kyrka (1830-talet). Förnyelse i mindre omfattning skedde även i kyrkorna i Ronneby (läktare och orgelfasad 1846) och i Sölvesborg (läktare 1800, orgelfasad 1834-35). 1 Altaranordningarnas gestaltning Den nyklassicistiska arkitekturens beroende av antika förlagor är särskilt tydlig i altaranordningarna. Det ny­ klassiska användandet av kolonnordningar med bjälklag och krönande fronton kan väl jämföras med en antik tempelportiks arkitektur. På samma sätt kan altaret mot­ svara templets heligaste parti, cellan. Altaranordningarna ritades i allmänhet av överinten­ dentsämbetets arkitekter och utfördes av provinsens bildsnidare. Materialet utgjordes av trä men för att ge 9- 899020 KB I sken av att man använt ett dyrbarare material har träet ofta marmorerats. Av de fjorton sockenkyrkorna har alla utom två en klassicerande altaranordning. Av de fyra stadskyrkor, som fick nya altaruppsatser under perioden, har tre denna arkitektoniska gestaltning (Amiralitetskyr­ kan och Trefaldighetskyrkan i Karlskrona samt Karls­ hamns kyrka). De bärande elementens piedestaler är antingen lika höga som altaret (Asarum, Backaryd, Eringsboda, Gam­ malstorp, Järnshög, Mörrum, Öljehult) eller högre än altaret (Augerum, Jämjö, Mjällby, Tving). I det senare fallet ges intryck av stylobat. Stöden utformas som ko­ lonner eller pilastrar, vilka kan vara enkla eller dubbla (Backaryd, Tving, Öljehult). I Järnshög (fig 110) flanke­ ras kolonnerna av pilastrar. Om stöden har formen av kolonner bär de vanligen ett förkroppat bjälklag (Asa­ rum, Gammalstorp, Mörrum, Tving, Öljehult). Den krö­ nande avslutningen är oftast en fronton, som vanligen är sluten (Augerum, Jämjö, Mörrum, Öljehult). Endast i två fall, i Gammalstorp och i Trefaldighetskyrkan i Karlskro­ na, förekommer öppen fronton. I Jämshögs och i Karls­ hamns kyrkor avslutas arrangemanget med enbart ett bjälklag. I Tving vilar en stjärndekorerad rundbåge på bjälklaget, omramande en strålsol. I Eringsboda bär pi­ lasterställningen likaså en rundbåge som ursprungligen omramade ett fönster. Olika kolonnordningar används: romersk-dorisk ko­ lonnordning förekommer i Augerum, Gammalstorp, Jämjö, Mörrum och Trefaldighetskyrkan i Karlskrona; toskansk ordning i Eringsboda och Öljehult; jonisk ord­ ning i Karlshamns kyrka och i Tving; korintisk ordning i Mjällby och Järnshög. I Gammalstorp omramar den ro­ mersk-doriska ordningen altaranordningens toskanska arkitektur. En viss tidpunkt påverkar således inte valet av kolonnordning utan de olika motiven används under hela perioden. I Asarum har altaranordningens arkitektoniska gestalt­ ning senare förändrats. Den ursprungliga anordningen (fig 106), som hade utförts av Bengt Hörberg för Pehr Hörbergs altartavla, försågs med joniska kolonner och 130 B. SANDSTRÖM Fig I 06. Interiör av koret i Asarums kyrka före förändringen 1912. Foto ATA. Asarum Church. The interi01· ofth e chancel before the restoration work in 1912. sluten fronton i samband med kyrkans restaurering 1912. Landskapets kvalitativt mest högtstående arkitektoni­ ska gestaltning av en altaranordning finns i Trefaldig­ hetskyrkan i Karlskrona (fig 97), där amiralitetsbildhug­ garen Johan Törnström var verksam (se ovan M Ullen). På höga piedestaler vilar romersk-doriska kolonner som bär en del av ett förkroppat bjälklag med triglyfer och en segmentformad, bruten fronton. I denna finns en strålsol och nedanför kommer två änglafigurer fram ur molnen . I Amiralitetskyrkan i Karlskrona tillkom altaranordningen sannolikt 1822-23. Den har stora likheter med Trefaldig­ hetskyrkans från 1814 och troligen har Törnström förfär­ digat även denna. Förgyllningen utfördes av bildsnidaren och spegelfabrikören Peter Lindh i Karlskrona. Lindh utförde även den ståtliga altaranordningen i Karlshamn (fig I 07) 1834--35 efter en från Stockholm införskaffad ritning. Den är också av trä, marmorerad och förgylld . Även här är kolonn piedestalerna högre än altaret. De joniska kolonnerna bär ett bjälklag på vilket en strålsol vilar Strålsolen, ofta försedd med ett Gudsöga , är under denna tid frontonernas vanl igaste utsmyckning. I Karlshamn kompletteras ramverket av en måladsken­ arkitektur som täcker hela korväggen (fig I 07 , I 08). Den stora dekorationsmålningen i grisai lle utfördes 1843 av målaren Carl Strömberg i Karlshamn efter en egen skiss. 2 Målningen visar en klassicerande tempelinteriör med mittkupol och kolonnader. Nedanför kupolen ses en fris med de tolv apostlarna och på pendentiven återges de fyra evangelisterna med sina symboler. Bland pelarnas figurer återfinns bl a Luther. Dekoren sträckte sig ur­ sprungligen ända fram till de östligaste fönstren på nord­ och sydväggarna. Ström berg var även verksam i Mjällby, där han troligen 1835 utförde den klassicerande grisaille­ dekoren runt altaruppsatsen (fig 312), samt i Järnshög, där dekoren dock inskränktes till ett sirligt ramverk runt väggfälten och en rik marmorering (fig 110). I den nya altaranordningen infogades ibland en äldre altaruppsats. Så skedde i Mjällby, där altarprydnaden från 1621 inkomponerades i Strömbergs arkitektu rmål­ ning. Uppsatsen uppges ursprungligen ha varit en tredje­ del högre än nu och bör således ha täckt nästan hela mittnischen (fig 312). I Gammalstorp sammankompone­ rades två äldre uppsatser (inköpta från Bäckaskog och Näsum) till en enhet och insattes i den nya altaranord­ ningen. Även i Mörrum användes först en äldre altarupp­ sats från 1600-talets första hälft men borttogs 1846. Van­ ligen utgjordes dock själva altarprydnaden av en altartav­ la ell er ett kors. Samtliga dessa tre typer förekom under perioden i Sillhövda kyrka. Altartavlor målade i olja på duk förekom i fem av sockenkyrkorna och i två av stadskyrkorna. I Asarum hade man troligen vid kyrkans ombyggnad satt in en BLEKINGE 131 Fig 107 Inte riö r av koret i Ka rl shamns kyrka. Alta rtavlan är utförd av F Westin 1832 , det rika ramverket av bi ldsnida ren P Lindh i Karlskrona 1834 och a ltarväggens målade deko r i gri sa ille av C Strömberg i Ka rl shamn 1843. Foto ATA. Karlshamn Church. The i111erior oj 1he chancel. The altar painling was pain1ed by F Westin in 1832. Th e altar surroundings were made by the wood-carver P Lindh , Ka rlskrona, in 1834. Th e wa/1-paintings in grisaille. by C Strömberg, Karlshamn, were done in 1843. äldre mål ning från 1754 som hade ut fö rts av Johan Lundberg. Mellan 18 13-66 användes som altartavla ett arbete av Pehr Hörberg, Kristi hi mmelsfä rd. Denna er­ sattes i sin tu r 1866 med den nuva rande målningen, Korsfästelsen, av Bengt Nordenberg. Även i Backa ryd användes fö rst en äld re altartavla från 17 13, vilken byt­ tes ut under peri oden vid okänd tidpunkt mot ett enkelt kors (se nedan). I Järnshög försågs den av L Hawerman ritade alta r­ anordningen i empire med en målning av Carl Ström­ berg, Krist i förk laring. Målningen bestä ll des 1837 och levererades 1839. Som nämnts svarade St römberg även för det öv riga målningsa rbetet. I Jä rn shög fi nns även ett bevarat förs lag till altarväggens anordning från 1834 (fig I 09) . Själ va altaruppställningen ä r här hållen i en st rama­ re klass icerande st il och som alta rtavla fö reslås en kopia 132 B. SANDSTRÖM Fig I 08. Detalj av Strömbergs målning i fig 107 Foto ATA. Detail of Strömberg's wa/1-paintings in Fig. 10 7. av Rubens' Korsnedtagningen. Församlingen föredrog emellertid att istä ll et låta utföra en altarpredikstol , vilken man dock på uppmaning av K Maj:t flyttade bort för att fö lj a den 1836 gi llade ritningen av Hawerman. I Tving målades altartavlan av westineleven Salomon Andersson 1842. Motivet ä r Nattvarden. Även i Si llhöv­ da hade man en altartavia efter 184 7, då korset byttes ut mot Korsnedtagningen , utförd av okänd konstnär Periodens mest påkostade altarmåln ing finns i Karls­ hamns kyrka, där altaruppsatsen från 1674 ersattes av en målning föreställa nde Kristi gravläggn ing, utförd 1832 av hovmålaren och professorn vid Konstakademien Fred­ rik Westin. I den 1822 utförda altaranordningen i Am iralitetskyrkan i Karlskrona nöjde man sig däremot med att sätta in en äldre kopia efter Rubens ' Lansstöten. Den av överintendentsämbetet mest omhuldade altar­ prydnaden under perioden var det stora förgyllda korset, ofta med svepduk och/eller törnekrona (fig 111 ), som antingen kunde komponeras in i ett ramverk (Lösen , Sillhövda , Trefaldighetskyrkan fig l 0 l) eller placeras fri­ stående på altaret (Backaryd , Eringsboda, Listerby fig 11 2, Fredrikskyrkan). Korsen är i samtliga fall borttagna och ersatta med andra altarprydnader. Det stora altar­ korset från Fredrikskyrkan, ritat av J A Hawerman 1843 och utfört av galjonsbildhuggaren Glader, överfördes dock 1948 till Trefaldighetskyrkan som ersättning för Törnströms borttagna kors (fig 97). I vissa fa ll var korset placerat mot ett fönster. Dessa fönster är nu igensatta. Värt att notera är också att korset i Listerby, utfört av bildhuggaren Lorentz Nordi n i Karlskrona 1848 , genom korabsidens målade utsmyckning ingick i en Golgata­ framställning (fig 112). Altarringar Altarringarnas form va rierar betydligt och de nyklassicis­ tiska kyrkorna i Blekinge ger en provkarta på de typer som kunde förekomma under denna tid . Även om altar­ ringens form i de flesta fall har ändrats har ofta den ursprungliga ritningen bevarats. Av ritningarna framgår dock inte utseendet på knäfa ll och överliggare eller om BLEKINGE 133 / I I Fig 109. Förslag till a ltarprydnad och alta rväggens utformning i Jämshögs kyrka . Osignerat förs lag 1834. RA. Foto RA. Jämshög Church. Proposa/ for the arrangements in connection with the altar. Unsigned proposa!, 1834. dessa var klädda frän början. Materialet ä r trä , oftast med balusterdockor. Dockorna skiljer sig i detaljerna frän kyrka till kyrka , men det gemensamma intrycket är mycket enhetligt. Med utgångspunkt frän byggnadsritningarna användes följande former: cirkelrund (Listerby fig 112), halvcirkel­ formad (Augerum, Sillhövda, Tving) , abs idformad , dvs hal vcirkelform med rak övergång mot den bakomvaran­ de väggen (Lösen , Järnshög) , segmentformad (Jämjö), ellipsformad (Karlshamn , Gammalstorp), kvadratisk (Amiralitetskyrkan i Karlskrona) , kvadratisk med runda­ de hörn (Mjäll by), rektangulär (Eringsboda), rektangulär med avfasade hörn (Mörrum, Trefaldighetskyrkan Karlskrona) , rektangulä r med rundade hörn (Asarum), rektangulär med insvängda hörn (Backaryd). Predikstolar Altarpredikstolar, dvs predikstolen placerad över altaret , var förhållandevis vanliga företeelser i de nyklassicistiska kyrkorna. 3 De förekom i fyra av sockenkyrkorna i Ble­ kinge, men inte i någon av stadskyrkorna. Två av dem, Järnshög och Öljehult , ändrades ganska snart efter uppfö­ i 134 B. SANDSTRÖM Fig 110. Interiör av koret i Jämshögs kyrka. Ritningen till altaranordningen utförd av L Hawerman 1836. Alta rta vlan och målningen utförd av C Strömberg 1839. Jfr fig 109. Järnshög Church. The interior ofthe chancel. The altar arrangemenls were carried our afier a proposal by L Hawerman, 1836. The altar painring and all ofthe orher painring work is the work ofC Ström berg, 1839. See Fig. 109. randet. De övriga två, Augerum och Jämjö, finns kvar I Augerum har altarpredikstolen dock numera komplette­ rats med en talarstol medan man i Jämjö 1926 satte upp en ordinär predikstol på vanlig plats och placerade en skulpturgrupp på altarpredikstolen. I Augerum (fig 287) är altarpredikstolen uppbyggd som en tempelgavel vilande på en hög stylobat. Predikoplat­ sen näs genom en förhållandevis liten rundbågig öpp­ ning. I Jämjö (fig 299) liknar uppställningen ett i en absidformad nisch inställt tempel, också det på en hög stylobat. Altarpredikstolarna i Jämshög och Öljehult är inte kända till utseendet. I Jämshög fanns den endast i två är. Vid kyrkans invigning 1832 stod en vanlig pre­ dikstol på södra sidan , den flyttades 1834 över altaret. 1836 antog man den vanliga anordningen med separat altare och predikstol efter en intern församlingsstrid och påpekande frän överintendentsämbetet. I Öljehult togs altarpredikstolen bort troligen 1884. De sidoställda predikstolarna är alla placerade på den norra sidan i kyrkorummet. I fyra av de aktuell a tio kyrkorna övertogs redan befintliga predikstolar, näm­ ligen i Listerby ( 1600-tal), Lösen (1636), Mjäll by (1600­ talets början) och Gammalstorp ( 1600-tal). Den sist­ nämnda predikstolen »förenklades» dock i samband med överflyttningen. I Listerby hade man tänkt sig att ersätta den äldre predikstolen med en ny men ansåg sig inte ha råd. I Sillhövda lånade man en gammal predikstol från Fridlevstad. Denna byttes ut mot en nytillverkad först 1870. De praktfullaste predikstolarna återfinns i stadskyr­ korna . Periodens äldsta bevarade predikstol är den i Tre­ faldighetskyrkan i Karlskrona (fig 104), vilken ritades och förfärdigades av amiralitetsbildhuggaren Johan Törnström 1808 och uppsattes 1814. Den är av en ovan­ lig typ med en rektangulär form, vilande på ett marmo­ rerat postament (se ovan M Ullen). Amiralitetskyrkan i Karlskrona försågs något senare med en ny predikstol, troligen 1822-23. Denna predikstol är mera traditionell än Trefaldighetskyrkans. Den åttkantiga korgen vilar på en underdel som avslutas med en förgylld bladknopp. I fyllningarna återges olika symboler i relief: lagens tavlor och bok, kalk, svärd och sköld , lie och timglas, trons ankare samt skriftrulle, stav och fana. Det åttkantiga ljudtaket kröns av en förgylld korsglob och har en blå­ målad lambrequin med förgylld krönlist. Det i trä skurna ryggstycket har formen av ett draperi. Predikstolen i Karlshamns kyrka utfördes 1837 av bildsnidaren och spegelfabrikören Peter Lindh i Karls­ krona, vilken också svarat för den stora altaruppsatsen. Predikstolskorgen är åttkantig med fyra större och fyra mindre fält. Typen är densamma som i Amiralitetskyr­ kan i Karlskrona med en ganska rik, snidad dekor. Underredet avslutas med en bladknopp och övergången mellan underdel och korg förmedlas av ett skulpterat listverk. Pilastrarna har smala ornament i form av facklor och i fyllningarna återges i relief sedvanliga sym­ boler. Ljudtaket och möjligen ryggstycket i form av ett målat draperi tillkom 1884. Yngst av stadskyrkornas predikstolar är Fredrikskyr­ kans, vilken uppsattes 1854. En ritning till ny predikstol utfördes 1845 av J A Hawerman, men den uppsatta pre­ dikstolen följer ej denna ritning. Predikstolen är av sam­ ma typ som predikstolarna i Amiralitetskyrkan och i Karlshamns kyrka med åttkantig korg. Den har en förhål­ landevis rik dekor och ryggstycket utgörs av ett snidat draperi. Tvings kyrkas predikstol med ljudtak och trappa utför­ des liksom predikstolen i Karlshamns kyrka av fabrikör Lindh (fig 113). Den är samtida med kyrkan , från 1843, och har halvrund form med konkav anslutning till väggen och predikstolstrappan. Den snidade dekoren är förhållandevis rik och tidstypisk. Underredet avslutas med en bladknopp, övergången mellan underrede och korg sker genom ett rikt dekorerat listverk, korgens fyll­ ningar åtskiljs genom smala ornament i form av brinnan- BLEKINGE 135 Fig 111 . Altarkors från Lösens kyrka . Foto R A Unnerbäck. Lösen Church. Th e a/rar cross. de facklor. Ljudtaket följer korgens form, kröns av en korsglob och är försedd med en lambrequin. Som rygg­ stycke har målats ett draperi. Mörrums kyrkas predikstol , utförd av en snickare Palm från Småland efter ritningar av J F Åbom, uppsat­ tes 1847 Den har rund form och relativt sparsam ut­ smyckning. Till sin typ är den representativ för nyklassi­ cismens predikstolar sådana de utformades för socken­ kyrkorna under 1830- och 1840-talen. Även Eringsbodas predikstol från 1840-talet följer detta mönster (fig 115). Varken i Mörrum eller i Eringsboda finns något ryggstyc­ ke. Asarums predikstol från 1813 ersattes på 1870-talet av en ny . Den ursprungliga predikstolen uppges ha varit enkel och vitmålad med några ornament i oäkta förgyll­ ning som föreställde kors med kalk och lagens tavlor. Över ljudtaket fanns en förgylld krona. Ryggstycket var blåmålat med en förgylld sol och nedhängande förgyllda draperier. I Backaryd hade man en provisorisk predikstol 136 B. SANDSTRÖM Fig 112. Interiör mot öster av Listerby kyrka före restaureringen 1947. Foto ATA. Listerby Church. The interi01· ofthe church looking east. From before the restoration and alteration work in 1947. som var klädd med rött kläde och som hade installerats 1798. Den byttes ut först 1886. Bänkinredning Den nyklassiska kyrkans bänkinredning bestod vanligen av två eller tre kvarter utan sidogångar. Om kyrkan hade en ingång mitt på långhuset delades kvarteret vid denna i två . I tio av de fjorton sockenkyrkorna har sidogångar tillkommit senare. I Augerum, Mörrum och Tving fanns sidogängar frän början. Öljehult och Asarum har kvar sin ursprungliga bänkinredning utan sidogängar. Sillhövda hade likaledes kvar den ursprungliga bänkinredningen vid branden 1940. I flertalet kyrkor är den ursprungliga bänkinredningen i princip kvar även om den förändrats. Förutom att sidogängar kan ha tillkommit har den i några fall blivit utglesad och kvarteren förkortade . Bän­ karna har också gjorts bekvämare. Genom senare tiders önskemål om ett större korparti har i flera fall de främre bänkraderna tagits bort eller ändrat form . De bakre bän­ karna har likaså fått ge vika för utökat utrymme under läktaren och läktarunderbyggnader. Läktare och orglar I fyra av de aktuella sockenkyrkorna tillkom läktare först efter periodens slut och då i samband med att orgel anskaffades. Där läktarna uppfördes samtidigt med kyr­ kan var det endast i enstaka fall som det skedde i sam­ band med orgelns tillkomst. Läktaren var vanligtvis ganska enkelt utformad. Den vilade på kolonner eller pelare och hade rakt eller framskjutande mittparti. Ovanligt är den konkavt utformade barriären i Mjällby. I Mörrum har barriären formen av en bröstning med ba­ l usterdockor. Endast i ett känt fall användes äldre material när läkta­ ren byggdes. I Listerby kyrka infogades i den nya läktaren en äldre barriär med tolv målade fält med framställning­ ar av apostlarna . Målningarna hade utförts 1700 av Jöns Åkesson Wulf. Barriären förlängdes genom att man i BLEKINGE 137 Fig 113. Predikstolen i Tvings kyrka , utförd 1843 av P Lindh i Karl skrona. Tuing Church. The p11/pi1. made in 1843 by P Lindh. Karlskrona. mittpartiet satte in nytillverkade fält med släta fyllning­ a r. I Backaryd fanns två läktare, en i va rdera korsarmen i norr och i söder. 1839 tillkom orgelläktaren i väster och orgel sattes in . Orgeln ägdes dock av kantorn , inte av kyrkan. 1886 togs sidoläktarna bort medan den västra behölls. Endast tre av sockenkyrkorna hade egna orglar före 1860: Asarum från 1828 samt Jä rnshög och Tving, båda från 1840-talet. Asarums orgel av J P Åberg med fasad efter ritning av C G Blom Carlsson , ersatte en orgel från 1771 , som tillverkats av Malmlöf i Malmö men inte ägdes av kyrkan. Till orgelfasaden i Järnshög finns en ritning från 1844 av C G Blom Carlsson. Denna orgel ersattes dock av en ny 1865. I Tving tillkom orgel fyra år efter kyrkans invigning, 1847 Orgelfasaden hade utförts efter en ritning från 1844 av J F Åbom. Endast rester av det ursprungliga orgelverket finns kva r. Periodens ståtligaste och enhetligaste orgelläktarparti finns i Trefaldighetskyrkan i Karlsk rona . Det är ritat av C G Blom Carlsson 1825 (fig I 05) och orgeln byggdes samma år av P Z Strand i Stockholm (se ovan M Ullen). Läktaren bärs av toskanska kolonner och barriären är utformad som ett förkroppat bjälklag dä r förkropp­ ningarna är smyckade med lyror. Orgelfasadens mittparti bestå r av kopplade joniska kolonner som bär en rundbå­ ge smyckad med änglahuvuden . Det förkroppade entab­ lementet är försett med gyllene stjärnor. Sidoturellernas krön ä r smyckade med skurna uppsatser bestående av musikinstrument och lager. I Fredrikskyrkan i Karlskrona till kom den ri kt skulpte­ rade orgelfasaden i rik rokoko å r 1764. Skulpturerna utfördes av bildhuggaren Ekekrantz. Till periodens sena­ re del hör dä remot orglarna i Sölvesborg och Ronneby. I Sölvesborg, dä r läktaren tillkom år 1800, utfördes den nya orgelns fasad 1836 efter en ritning av C G Blom Ca rlsson från 1835. Orgeln ersattes dock av en ny 1905. Även orgeln i Ronneby ritades av C G Blom Ca rlsson något senare, 1844, och fasaden är här bevarad. Nummertavlor Nummertavlorna har under perioden rektangu lär form och snidat ramverk, liknande tidens spegel ramar. Denna gemenskap illustreras av bildsnidaren och spegelmaka­ ren Peter Lindh i Karlskrona , som utförde nummertav­ lorna i Karlshamns kyrka 1840. 138 B. SANDSTRÖM Fig 114. Predikstolen i Eringsboda kyrka , 1840-talet. Eringsboda Church. The pu/pil , fi"om lhe J840 's. I början av perioden kan ramverket ännu vara ganska rikt utsmyckat. I Asarums nummertavlor från 1767 är rokokons former kvar i det asymmetriska grenverket och mjukt buktande konturerna. Mörrums nummertav lor från 1 700-talets andra hälft har en gustaviansk utform­ ning med pärlstav , hängande lagergirland och urna. Nyklassicismens stramare former blev standard iserade under periodens senare hälft och deko ren förlades vanli­ gen endast till det krönande överstycket. Musikinstru­ ment, främst lyror, palmkvistar och kerubhuvuden blir omtyckta motiv Den ovannämnde Lindhs tavlor i Karls­ hamns kyrka , där han även utförde altaranordningen och predikstolen , visar exempel på denna typ . I ett fall har han även fack lor på ramverket. En speciell utformning har en nummertavla i Listerby från 1800-talets början. Den är lyrformad och fastsatt vid ett litet bord med volutformade ben. Enligt uppgift skulle detta bord ha fungerat som dopställ innan den nuvaran­ de dopfunten tillkom 1866. Önskemålet at t ge kyrkan en enhetlig gestaltning ge­ nom att ge inredning ett gemensamt formspråk kan ex­ emplifi eras i Järnshög, där altaruppsatsens och nummer­ tavlornas krön fick en likartad utformning på 1830-talet. Färgsättning Kyrkorummens färgsättning har i samband med sentida renoveringar oftast förändrats kraftigt. Den ursprungliga färgsättningen är helt okänd beträf­ fande kyrkorna i Jämjö, Lösen, Mjällby, Mörrum och Öljehult. Backaryd, invigd 1799, målades invänd igt först 1842 av målarmästaren J M Roman från Ronneby. I Augerum är bara känt att målningsarbetet utfördes av målaren N Ågren. Mjällby, som hade invigts 1796, stod troligen omålad ända fram till 1840, då väggar och bänkar målades i »pärlfärg». Den tidigare blåmålade altaruppsatsen grå­ målades. Predikstol , altare och dopfunt fick blågrå mar­ morering. Sillhövdas ursprungliga färgsättning är inte känd men 1839 var väggar och tak vitmålade medan bänkarna var gråblå. Pärlgrått dominerade också Listerbys interiör, där al­ tarring och läktarpelare var marmorerade för att efterlik­ na kolmårdsmarmor. Draperimålningar i gult förekom här på väggen runt ingången och i rött kring de mindre fönstren på läktaren . Läktarbarriärens äldre fält med apostlabi lder hade bibehållits, medan lister och bågställ­ ningar målats i svart, vitt och grå marmorering med förgyllningar. Mittpartiets nytillverkade fält hade släta blåmålade fyllningar som var försedda med emblem . I Asarum var altaranordningen vitmålad med svart listverk med en förgylld strålsol mot blå botten i fron­ tonen. Predikstolen var vit med förgyllda detaljer och ryggstycket var blåmålat. Orgelfasaden var också vit­ målad med oäkta förgyllningar. Taket var målat med vit limfärg och väggarna var vitstrukna. Också i Gammalstorp är färgsättningen av vissa inred­ ningsdetaljer känd . Bänkinredningen var vitmålad med svarta fä lt , predikstolen var blåmålad med försilvrade fastsatta stjärnor och karyatider mellan fä lten. I fönstren fanns draperimålningar. I sitt kostnadsförslag ti ll Eringsboda kyrka från 1848 redogör målarmästare Carl Strömberg ganska noggrant för hur kyrkan skulle målas och förgyllas. Bänkar och läktarbarriär skulle målas i »pärlfärg» och predikstol , altarprydnad och altarring göras vita. Bakom prediksto­ len skulle målas ett blått draperi med guldfransar. Väg­ garna skulle målas »med ljus marmor, lätt ådrade med grått och litet grönt» , bröstpanelen i »pärlfärg» och mar­ morering. Pelarna under läktaren skull e också marmore­ ras och altaret marmoreras i svart. Förgyllningen på pre­ dikstolen och ljudtaket och korset på altaret skulle beläg­ gas med matt äkta guld , stjärnorna över fönstret med polerat guld , lagerkv istarna på pelarna med matt och blankt guld , två »ringar» på varje läktarpelare med blankt och matt guld . Vinblad skulle anbringas på pelar­ na vid altaret och beläggas med matt gu ld . Ett intressant exempel på tidens färgsättning finns ock­ så i Jämshögs kyrka, där man vid renoveringen 1964 tog BLEKINGE 139 Fig 11 5. Tvings kyrka . Skjutbar korgrind , 1840-talet. Tving Ch11rch. S/iding lallice ga1e 10 1he chance/. fram den ursprungliga färgsättningen i korpartiet och på predikstolen , vilket allt hade målats av Strömberg 1837 (fig 110). Målningen utmärks av en mycket rik marmore­ ring med inslag av svart. I Trefaldighetskyrkan i Karlskrona återgick man likaså vid renoveringen på 1950-talet till den ursprungliga pärlgrå färgen på inredningen och marmoreringarna framtogs och konserverades (se ovan M Ullen). Av genomgången framgår att blekingekyrkorna inte bara exteriör! utan även interiör! uppvisar en stilistisk enhet­ lighet. Den fasta inredningen harmonierar med den yttre arkitekturen och domineras av nyklassicismens ideal med användande av kolonnordningar och andra antikin­ spirerade detaljer. Genom sådana skickliga hantverkare som Törnström, Lindh och Strömberg fick också inred­ ningen och interiörmåleriet en mycket hög kvalitet. Trots att ingen av de aktuella kyrkorna i Blekinge har förb liv it orörd utan förändrats på olika sätt vid senare tiders renoveringar ger dock flera av dem fortfarande ett ur­ sprungligt intryck, med rikligt ljusflöde, homogen inred­ ning och enhetlig färgsättning. 140 B. SANDSTRÖM Noter 1. Stadskyrkorna i Blekinge finns publicerade i SvK Blekinge band 111 och IV (volymerna 59, 65, 85, 86, 87 och 93). Beträf­ fande de övriga kyrkorna se nedan Katalog och där angiven litteratur. 2. Carl Strömberg, f 1 798 i Örkeneds sn i Kristianstads län. Han var flitigt verksam som dekorationsmålare i Blekinge och södra Småland mellan 1830 och 1854, då han med sin familj utvandrade till Amerika. Se även H Villgrund o E Ehrenberg­ Agrel/, Blekingskt bygdemåleri och dess mästare, Lund 1951. 3. Altarpredikstolar eller predikstolsaltaren är även kända från Glimåkra, Loshult och Osby kyrkor i Skåne. Se nedan Kata­ log. Någon historik över predikstolsaltarets historia i Sverige och dess bakgrund finns ej. Fil dr Göran Alm, som genom sin avhandling om metodistisk kyrkoarkitektur även kommit in på problematiken kring dessa predikstolsaltaren, har haft vän­ ligheten att göra följande sammanställning: »År 1861 hölls i den tyska staden Eisenach en kyrkobyggnadskonferens där man antog ett kyrkoarkitektoniskt program, det så kallade Eisenacher Regulativ. Detta program som i det närmaste hade lags karaktär angav mycket snäva gränser inom vilka den protestantiska kyrkoarkitekturen skulle utvecklas. Den bygg­ nadsstil som framför andra utpekades som den förnämsta var den gotiska och det var följaktligen i nygotisk stil som nya kyrkor borde byggas. I regulativets paragraf 10 står: 'Die Kanzel darf weder vor noch hinter oder iiber dem Altar, noch iiberhaupt im Chore stehen'. I och med denna paragraf bröt man i Tyskland, om än tillfälligt, med en 300-årig luthersk tradition med predikstolsaltare. År 1887 utkom ÖIÄ med en regelsamling för svensk lut­ hersk kyrkobyggnation, kallad Allmänna Anvisningar Röran­ de Kyrkobyggnader På Nådig Befallning Sammanfattade Af Kongl. Öfverintendents-Embetet. Denna skrift bygger i hög grad på Eisenacher Regulativ. Predikstolsaltaren ansågs som helt förkastliga då 'predikanten föranleddes att likasom tram­ pa det heligaste under fötterna' . Det var en under sent 1800­ tal allmän uppfattning om predikstolsaltaret, som sammanfat­ tades i Allmänna Anvisningar. Man ansåg, och många menar så än idag, att predikstolsaltaret innebär ett profanerande av altaret och sakramenten och att detta skulle vara ett reformert drag som ej kan accepteras i den svenska lutherska kyrkan. Därför har sedan 1830-talet och fram till mitten av 1900-talet ett mycket stort antal predikstolsaltaren avlägsnats. Antalet svenska kyrkor som haft predikstolsaltare har varit betydan­ de. Enbart en genomgång av bildarkivet i ATA visar ca 130 exempel på detta. Sannolikt har det funnits betydligt fler. Exakt hur lång tradition predikstolsaltaret har i Sverige har ej varit föremål för forskning, men de första idag kända till­ kom omkring år 1700. Arkitekten Nicodemus Tessin d y rita­ de exempelvis ett predikstolsaltare till sitt gårdskapell på Boo egendom på Värmdö. Predikstolsaltaret, namnet uppstod först under senare delen av 1800-talet, är inte, som många kritiker uppfattat det, en frukt av radikal protestantism med dragning åt reformerta tankegångar. Tvärtom har det sitt ursprung i den katolska kyrkan där det under medeltiden inte var ovanligt att ett altare placerades under predikstolen. Detta bruk kritiserades skarpt vid det tridentinska kyrkomötet (1545-63). Under sen­ medeltiden förekom det i Tyskland att korskranken utforma­ des så att läktarbröstningen också bildade en predikstol. Dessa predikstolar, som normalt stöddes av pelare, bildade i sin tur ett ciborium över korsaltaret, som hade sin givna plats framför korskranket. Exempel på detta finns i katedralerna i Magdeburg, Stendal och Havelberg och i klosterkyrkan i Jeri­ chow. Dessa exempel bör knappast betraktas som regelrätta predikstolsaltare utan snarare som föregångare och inspira­ tionskällor. De första evangeliska predikstolsaltarna tillkom i slotts­ kapellen i Rothenburg/Fulda och Schmalkalden, 1581 resp 1585-90. I Schmalkalden placerades predikstolskorgen högt upp på fondväggen medan altaret, som placerats nedanför, utgörs av ett fristående bord. Under 1600-talet växer mer organiska enheter fram men predikstolsaltarets historia har i Tyskland präglats av stor variation. Det är av intresse att påpeka, att det var i furstlig miljö som predikstolsaltaret växte fram i det lutherska Tyskland. Furstarnas stora betydelse för lutherdomens utbredande är ju ett känt faktum . Någon typologisering av det svenska materialet har ej ägt rum. Stilmässigt har predikstolsaltaret följt den traditionella utvecklingen - barock, rokoko, klassicism osv. Ett domine­ rande drag i det svenska beståndet är att själva predikstolen fått traditionell utformning och hängts upp på korväggen. Vanligen har då en trappa från den bakom koret belägna sakri­ stian lett upp till predikstolen. Altaret fick sin plats nedanför, ofta placerat direkt mot korväggen. Enheten mellan predikstol och altare betonades ofta genom ett gemensamt arkitektoniskt ramverk. Predikstolens framsida kunde också förses med en altarmålning av traditionellt slag. Ytterligare ett samfund i Sverige har i hög grad brukat predikstolsaltare, nämligen Metodistkyrkan. Detta samfund har sedan den första kyrkan byggdes I 869-70 fram till om­ kring 1950 genomgående använt denna liturgiska enhet. Det metodistiska predikstolsaltaret är dock något annorlunda ut­ format än de tidigare beskrivna. Hela predikstolsaltaret är fristående och placerat på en plattform framför korväggen. Predikstolen är av katedertyp. Altaret är placerat framför plattformen och i regel sammanbyggt med denna.» (Denna sammanställning har tidigare varit publicerad i M Ullen , Len­ hovda och Herråkra kyrkor, SvK, Sm, vol 171 ). Se även H Mai, Der Evangelische Kanzelaltar, Halte (Saale) 1969 samt G Alm, Enkel men värdig, metodistisk kyrkoarkitektur i Sverige 1869-1910, Sthlm 1974. KATALOG Utarbetad av MONICA EBELING, BIRGITTA SANDSTRÖM OCH MARIAN ULLEN 142 KATALOG ,..__...r --------.1 I+.Loshult _,,- _.J · ------­ --­ - -­ - -­ - ­ -----­ ---­ --- -­ ---­ Karta över Skåne med kyrkobyggnader från perioden 1760-1860 markerade. The pravince afSkåne, the location af the churches built 1760-1860. Katalogen omfattar de kyrkor i Skåne och Blekinge som ny­ byggdes eller ombyggdes så kraftigt att det kan jämställas med nybyggnad under perioden 1760-1860. För redogörelsen för kyr­ kornas byggnads- och renoveringshistoria har arkivgenomgång skett i antikvarisk-topografiska arkivet vid riksantikvarieämbetet (ATA) samt riksarkivet (RA). Förtecknade »Äldre ritningarn in­ går, om inte annat angives, i riksarkivet. Vidare har genomgång skett av redovisad litteratur. Endast i undantagsfall har ytterli­ gare uppgifter hämtats ur kyrkoarkiven. Sammanställningen av »Kända viktiga förändringarn har sänts för granskning till respek­ tive församling. Kyrkornas planform och storlek redovisas i fig 282 och fig 325. För periodens kyrkobyggande se även fig 4-6 och fig 326-327. SKÅNE 143 SKÅNE Au sås Byggd 1857-58 efter ritningar av Johan Fredrik Åbom och fogad till ett äldre torn. Som ledare för kyrkobygget omtalas byggmästaren J Hallberg. Arbetet kom dock att slutföras av dennes borgenärer. Kyrkan invigd 14 no­ vember 1859. Plan och material Rektangulärt långhus med smalare kor samt utbyggd tre­ sidig sakristia i öster. Tornet i väster övertaget från den äldre kyrkan . Huvudingång genom tornet. Separat in­ gång till sakristian. Uppförd av gråsten med omfattningar och dekorativa detaljer i tegel. Tornet delvis av tegel. Putsad och vitkal­ kad. Tak av rött tegel. Exteriör Byggd efter 1848 års ritningar Senare förändringar ut­ görs endast av ankarslut nedanför taklisten samt en mindre tillbyggnad på nordsidan . I de dekorativa de­ taljerna och omformningen av tornets översta del märks influenser från C G Brunius kyrkoarkitektur. Interiör Även det kryssvälvda kyrkorummet ansluter till en skånsk tradition . Interiören präglas delvis av 1906 års renovering, då bl a altarringen och bänkinredningen till­ kom. Altartavlans ram och omgivande kolonner är där­ emot oförändrade. Den ursprungliga målningen , »Jesus i Getsemane» av Alexander M Malmqvist, utförd 1828, övertogs från den gamla kyrkan. Den är nu placerad på baksidan av den nuvarande målningen av Gunnar Valen­ tin från 1950. Predikstolen i nygotik, utförd av snickar­ mästare 0 Ekberg, är samtida med kyrkan. Troligen är även orgelläktaren ursprunglig. Kända viktiga förändringar 1872 Orgel. 1884 Nytt yttertak av galvaniserad plåt. 1906 (ark Agi Lindegren). Interiörrenovering. Ny altar­ ring, ny bänkinredning, nytt golv , nya nummertavlor. Kordörrarna borttagna och ersatta av rundbågiga öpp­ ningar med draperier. 1929 Ommålning. Värmeledning med en mindre till­ byggnad på nordsidan för nedgång till pannrum. Fig 116. Ausås kyrka från nordöst. Ausås Church from 1he nor1h-eas1. 1933 (ark E Graebe). Ommålning. 1940 Orgeln ombyggd. 1950 Ny altartavla. Elektrisk belysning. 1952 Tegeltak. Omputsning. 1969 Värmeledning. 1979 Dopplats i långhusets nordöstra hörn . 1981 (A-konsult). Exteriörrenovering. 1985 Ombyggnad av orgel. Orgelfasaden framflyttad till sin ursprungliga plats vid läktarbarriären. Äldre ritningar 1827 altaruppställning (A M Ma/mqvist, akt ÖIÄ, brev till K Majt 1827); 1827 altaruppställning (J W Gerss); 184.8 nybyggnad (J F Abom). Källor, litteratur och äldre avbildningar Fernlund. S. Kyrkorivningar och kyrkob yggen i Skåne 18 12­ 1912, Lund 1982; [Nilsson, A ], Ausås kyrka och prästgå rd. Skånes hembygdsförenings Årsbok 1933; Exteriörbilder och interiörbild före 1906, A TA. 144 SKÅNE Fig 117 Interiör mot öster. The interiOI· oj the church looking east. Fig 11 8. Interiör mot väster. The inleriOI· ofthe church /ooking wesl. SKÅNE 145 Borrby Byggd 1838-41 av byggmästaren Olof Borgström , Sölves­ borg, efter ritningar av Jacob Wilhelm Gerss. Delar av den äldre kyrkan ingår i den nuvarande norra långhus­ muren och möjligen även i västmuren. Invigd år 1841 av biskop J V Faxe. Plan och material Rektangulärt kyrkorum med utbyggd sakristia i öster och torn i väster. Ingång genom tornet samt mitt på sydfasa­ den. Uppförd av gråsten. Gulputsad med vit slätputs på hörnmarkeringar, listverk och omfattningar. Grå sockel. Koppartak. Exteriör Ursprungligen byggd efter 1837 års ritningar men starkt förändrad genom 1894 års omvandling av tornet samt genom fönsteromfattningarnas putsdekor. Förebilden till den höga och rikt utformade tornspiran hämtades från Klara kyrka i Stockholm. Tornet hade tidigare, som på ritningen , lanternin och balustrad. Interiör Interiören präglas av 1860-talets och 1894 å rs renove­ ringar, som efterlämnat ett kyrkorum i rik nyrenässans­ sti l. Orgeln och orgelläktaren tillkom 1863. Den nuva­ rande altartavlan , »Jesus välsignar barnen», är utförd av Märten Eski l Winge 1866. Vid renoveringen 1894 till­ kom bl a de omgivande skulpturerna , Petrus och Johan­ nes , av G Nyström samt predikstolen , bänkinredningen, kassettaket och väggarnas rika dekorationer De målade fönstren insattes 19 12 . Ursprungligen utgjordes altarprydnaden av ett förgy llt kors , placerat i en nisch med dekormälning i form av grå skyar och ett strålomgivet Gudsöga. Predikstolen , som var ritad av J W Gerss, var utförd i empirestil. Kända viktiga förändringar 1854-56 (C G Brunius). Teknisk ombyggnad. 1863 (ark A Törnqvist). Ny orgel och orgelläktare . Den tidigare läktarbarriären hade övertagits från den äldre kyrkan. 1866 Omgestaltning av korväggen och ny altartavla av M E Winge. 1894 (ark Fr Lindskog). Genomgripande exteriör- och interiörrenovering. Ny tornspira. Art ikulering av fasa­ dens fönsteröppningar genom omfattningar. Förändrat altarparti , bl a genom tillkomsten av två skulpturer på ömse sidor. Ny predikstol. Nya öppna bänkar Det tidi­ 10-899020 K/3 I Fig 119. Borrby kyrka frän sydväst. Borrby Church fi"om the soulh-west. gare putsade tunnvalvet ersatt med ett kassetterat tunnvalv av trä, vilande på pilastrar Väggarna försedda med en rik arkitektonisk dekor. Ommålning. 1912 Femton målade fönster införskaffade från Tysk­ land. 1922 (ark Th Wåhlin). Ommålning av exteriör och in­ teriör. 1928 Orgeln ombyggd. 1938 Orgeln ombyggd. 1966 Orgeln ombyggd. 1968 (ark E Graebe) . Utvidgat korparti. Målad bibeltext återställd på korväggen (borttagen 1922). Bänkar borttag­ na under läktaren . Taket återställt till 1894 års utseende . Ommålning med ungefärlig återgång till 1894 å rs förhål­ landevis kraftiga färgska la (gult , brunt , rött och grönt). Väggarna dock målade vita. Äldre ritningar 1829 förändring och tillbyggnad (osign); 1833 ombyggnad (akt ÖIÄ , brev till K Majt 1837); 1837 nybyggnad (J W Gerss) ; 1840 146 KATALOG Fig 120. Interiör mot öster. The interior o/ the church looking east. Fig 121. Deta lj a v långhusets interiör. Part o/ the interior o/ the nave. Fig 122. Inte riör mot väster. The in lerior of the church /ooking wesr. predikstol (.! W Gerss, akt ÖIÄ, brev till K Majt 1840); 1840 predikstol (osign, akt ÖIÄ, brev till K Majt 1840); u å predikstol (J W Gerss? , akt ÖIÄ, brev till K Majt 1840); 1840 predikstol (J W Gerss); 1861 orgelfasad (A Törnqvisl). Källor, litteratur och äldre avbildningar Fern/und, S, Kyrkorivninga r och kyrkobyggen i Skåne 1812­ 1912. Lund 1982; Grandien, B, Drömmen om medeltiden. Sthlm 1974: M almberg, H N, En socken berätt a r. 1945 ; Wallin , C och Åberg, G, Borrby kyrka i äldre beskrivninga r. Simrishamn 1943; Inte riörfoton före 1896, ATA. - Om kyrkan se även o van I Sjö­ ström. SKÅNE 147 Bårslöv Byggd år 1858 och fogad till den äldre kyrkans torn . Som byggmästare omtalas Anders Haf, vilken även utförde ritningarna. Hafs ritningar grundar sig på Carl Georg Brunius ombyggnadsförslag från 1852. Plan och material Rektangulärt kyrkorum med absidial koravslutning in­ rymmande sakristia . Torn i väster, övertaget från den medeltida kyrkan. Huvudingång genom tornet samt se­ parat ingång till sakrist ian i öster. På tornets nordsida en utbyggnad för en trappa upp till de övre våningarna. Uppförd av gråsten med inblandat rivningsmaterial av sandsten från den äldre kyrkan. Putsad och vitkalkad. Tegeltak. På torn och sakristia koppartak. Exteriör Byggd efter Hafs ritning och i princip oförändrad. Nuva­ rande portar tillkom 1955 som kopior av de ursprungliga. Interiör Även beträffande interiören med dess låga kryssvalv följ­ des Hafs ritning, som i detaljerna återgår på Brunius. Skärmväggen mellan kor och sakristia med altare samt altarr ingen finns kvar. Det ursprungliga, förgyllda altar­ korset är dock placerat fristående i koret. Nuvarande altarpryd nad utgörs av en altartavla, »Jesus välsignar barnen», av Hugo Gehlin , utförd 1930. Predikstolen utan ljudtak är daterad 1598 och övertagen från den äldre kyrkan. Bänkinredningen, som delvis är ursprung­ lig, var från början målad i ekfårg. Orgeln och orgelläkta­ ren tillkom 1884. Kända viktiga förändringar 1868 Värmeugnar. Ommålning av interiören. Skärm­ väggen , som varit målad i en rödakt ig färg, ommålades i ljus marmorering. 1884 (ark H Sjöström). Ny orgel och orgelläktare. I den tidigare läktaren ingick den gamla kyrkans läktarbarriär. 1800-talets slut. Altarkorset utbytt mot Thorvaldsens »Kristus» i gips. 1917 Utvidgat korparti samt ny predikstolstrappa. 1930 (ark Th Wåhlin). Främst interiörrenovering. Ny altartavla av H Gehlin. 1943 (ark E Graebe). Nytt golv, tegel i gångar, gråröd kalksten i koret. Bänkinredningen avkortad och sido­ gånga r upptagna . Värmeledning. Ommålning. 1955 (ark E Graebe). Förändrad inred ning i sakristian. Nya ytterportar. Fig 123. Bårslövs kyrka frän söder. Bårslöv Church from the south. Fig 124. Interiör mot väster. The interi01· of the church looking west. I I I .--..! 148 KATALOG • Fig 125. Interiör mot öster. The interior ofthe church /ooking east. 1965 Tornets skiffertak ersatt med kopparplåt. 1967 (ark T Leon N ilson). Ny orgel och delvis förändrad läktarbarriär. Ny dopfunt. Äldre ritningar 1852 utvidgning (C G Brunius); 1857 nybyggnad (A Haf med förebi ld i Brunius ritning). Källor, litteratur och äldre avbildningar Brunius samling, bd X IV konv X, ATA; Fernlund, S, Kyrkoriv­ ningar och kyrkobyggen i Skåne 18 12-1912. Lund 1982; Gran­ dien , B, Drömmen om medeltiden. Stockholm 1974; Mårtensson, T Raus , Välluvs och Bårslövs kyrkor; SvK, vol 96. Sthlm 1963; Torell, P Om Bårslövs kyrka och försam ling, Bårslöv 1978; Inte­ riörbilder före 1930, ATA. SKÅNE 149 Fig 126. Börringe kyrka från norr. Foto ATA. Börringe Church from the north. Börringe (Gustafs) Börringe och Lemmeströ socknars sammanslagning till Gustafs socken medförde en ny kyrkobyggnad, uppförd 1783-1787 i Börringe, troligen efter ritning av Olof Tem­ pelman. Som byggherre stod Joachim Beck-Friis, ägare till Börringekloster. Kyrkan invigdes 12 augusti 1787 av biskop Nils Hesslen. 1931 återfick socknen namnet Bör­ ringe. Plan och material Rektangulärt kyrkorum med utbyggd sakristia i öster med mindre tillbyggnad på nordsidan. Torn i väster, indraget i byggnadskroppen. Ingå ng dels genom tornet , dels genom mittingång på långhusets sydsida. Separat ingång till sakristian. Uppförd av tegel på gråstenssockel samt putsad och vitkalkad med ljust grå hörnkedjor och portalomfatt­ ningar. Exteriör I förhållande till ritningen från 1782 har takfallet gjorts högre och fasaderna fått en rikare utformning med hörn­ kedjor, rusticerande portalomfattningar, listverk på tor­ net och slutstensmarkering ovanför fönstren. Tornets svängda huv med lanternin ersattes på 1870-talet av nu­ varande enkla pyramidhuv En ursprunglig ingång i tor­ nets sydfasad har ersatts av ett fönster. Interiör Föga förändrad efter 1845, då en äldre altartavla ersattes av »Kristi uppståndelse», kopia efter F Westins altar­ tavla i Kungsholms kyrka, Stockholm , utförd av C Fiis­ sel. Altaret av trä pryds av en målad lagerkrans. De omgivande ingångarna till sakristian stängdes ursprungli­ gen av draperier. Till den samtida inredningen hör den rikt utformade predikstolen samt orgelläktaren och or­ geln , byggd 1786 av Jonas Ekengren. Bänkinredningen är delvis ursprunglig. Dagens färgsättning överensstämmer i stort med den ursprungliga och utgörs främst av grått , grå marmorering och förgyllda detaljer. I detta välbeva­ rade, nyklassicistiska kyrkorum har dock nyligen en läktarunderbyggnad skett. Kända viktiga förändringar 1845 Ny altartavla , kopia efter F Westin. 1870-tal Tornets rikt utformade huv med lanternin ut­ bytt mot pyramidhuv. 1891 Ny dopfunt. 1905 Ommålning, bl a av bänkinredningen i brun färg. 150 KATALOG Fig 127 Ritning till ny kyrka i Börringe I 782 . RA. Foto RA . Proposed new church al Börringe, 1782. 0 Fig 128. Inte riör mot öster. The imerior ofthe church !ooki ng east. SKÅNE 151 Fig 129. Detalj av koret med ursprunglig a ltaranordning frå n 1787 Altartav lan , kopia efter F Westin , utförd 1845. Par! of the chancel with altar ji-om 1787. The painting. a copy ajier F Westin. isji-om 1845. I I ,.,.,.;.}:~~: ~~ :.<;.O<.o ~ U<« ,,· 1''~I .J _ •• ) .'i ' - -' - 'r Fig 131 Kyrkans predikstol , sannolikt samtida med a ltaret. The pulpit, probab/y made at the same time as the a/wr. 1932 Värmeledning. 1937 (ark E Graebe). Bekvämare bänkar. Sydöstra bänkkvarteret vänt mot altaret. Ommålning. L 959 Elektrisk belysning. 1986 Bänkarna under läktaren borttagna och läktarun­ derbyggnad innehållande kapprum och väntrum upp­ förd. Ommålning. Äldre ritningar 1 782 nybyggnad (osign , 0 Tempelman?). Källor, litteratur och äldre avbildningar Ale 1976: 1 Börringe socknar och sockenkyrkor under nio år­ hundraden. Utg av kyrkorådet i Börringe 1987· Skåneland 1952: 516; Fernlunc/. S, Kyrkorivningar och kyrkobyggen i Skåne 18 12- 1912 . Lund 1982. Fig 130. Interiör mot väster. The i111eri01· of the church looking west. 1927 152 KATALOG Esarp Byggd å r 1860 efter ritningar som troligen utförts av Johan Fredrik Åbom. Invigd samma år. Tornet uppfört Plan och material Rektangulärt långhus med smalare kor samt femsidig sakristia i öster. Äldre murverk ingå r i södra långhus­ muren. Torn med huvudingång i väster. Separat ingång till sakristian. Byggd av gråsten med tegel i omfattningar och dekora­ tiva detaljer. Fönstrens omfattningar i oputsat rött tegel, i övrigt putsad och vitkalkad. Tegeltak. Exteriör Byggd efter 1859 å rs ritningar i nyromansk sti l men utan torn. Tornet, uppfört efter ritningar från 1927, ansluter stilmäss igt ti ll kyrkobyggnaden. Interiör Interiören präglas av 1896 och 1929 års renoveringar. 1896 uppsattes den nuvarande skärmväggen och altar- Fig 132. Esarps kyrka från sydöst. Esarp Church from the south-east. Fig 133. Interiör mot öster. The i111erior af the church looking east. uppstä llningen i nyrenässans med kopia av C Blochs målning »Den gode herden», utförd av Fr Krebs. Pre­ dikstolen från 1600-talet ä r övertagen från den äldre kyrkan men hå rt renoverad. Orgeln samt orgelläktaren tillkom 1927 Kända viktiga förändringar 1871 Revetering av innertak . 1896 (ark G Lindgren). Ny skärmvägg mot sakristian och alta ruppställning. Dekormålning på väggar och valv Nytt golv av viktoriaplattor. 1927 (ark C Andren och E Lundberg). Tillbyggnad av torn. Orgel och orgelläktare. Ommålning. 1947 Elektri sk installation . 1952 Elektri sk uppvärmning. Dekormålning del vis borttagen. 1967 Plått ak ersatt av tegeltak. 1983 (ark C A Acking). Utvidgat korparti . Bekvämare sittbänka r, borttagande av bänkar i väster. Ommålning. Ny dopfunt ersatte en tidiga re dopängel , kopia efter B Thorva ldsen. Fig 134. Deta lj visande ett av långhusets fö nster med omfa ttning av tegel. Nave window wilh brick surround. SKÅNE 153 Fig 135 . Inte riö r mot väste r. The interi01· ofthe church looking west. Äldre ritningar 18 19 tombyggnad (A Lundberg); 18 19 tombyggnad (A Almfe!dt); 1859 utvidgning och nytt torn (J F Åbom?) Källor, litteratur och äldre avbildningar Ba ra kontrakts 27 kyrkor. Lund 1983 ; De to lv socknarna i Staf­ fa nstorps kommun. Utgav Staffanstorps kommun. Staffanstorp 1978; Fernlund. S, Kyrkorivningar och ky rkobyggen i Skå ne 18 12-19 12. Lund 1982 ; Exteriör- och interiörbilder från 1926, ATA. 154 KATALOG Förslöv Uppförd år 1850 efter ritningar av W Westesson, bearbe­ tade av Fredrik Wilhelm Scholander. Invigd 185 I Tor­ net uppfört 1775 till den äldre kyrkan . Plan och material Rektangulärt kyrkorum med utbyggd sakristia i öster. Brett västtorn med huvudingång samt separat ingång på nordsidan till klockvåningen. Separat ingång till sakristi­ an . Uppförd av gråsten med friser och fönsteromfattning­ ar i oputsat rött tegel. Tornet oputsat , i övrigt putsad och vitkalkad. Koppartak. Exteriör Byggd efter 1849 års ritningar. Tornet förb lev dock oputsat och föres lagna friser och rosettfönster utfördes inte heller. Interiör Utförd ursprungligen helt efter Scholanders ritning med brutet trätak och altarkors på ett rikt dekorerat altare i en nisch med stuckdekor och stjärnbestrött valv I bågen över nischen ett målat bibelspråk och på korväggen stuckdekor. Genom renoveringen 1952-6 1, då även korväggens målade utsmyckning av Pär Siegård tillkom , Fig. 137 Interiör mot öster. Korväggens utsmyckning utförd 1961 av P Siegå rd . The i111erior oj the church looking east. The wall-paining is by P Siegård, 1961. Fig 136. Förslövs kyrka från sydöst. Förslöv Church .from 1he sowh-east. Fig 138. Interiör mot väster. The i111erior oj 1he church /ooking west. förändrades kyrkorummet kraftigt. Endast altarringen, predikstolen och läktaren återstår av den äldre inred­ ningen. Kända viktiga förändringar 1861 (ark A R Pettersson). Orgel. 18 75 Predikstol. 1900 Altarkors ersatt av gipskopia av Thorvaldsens »Kristus». 1929 Nytt orgelverk. 1952-61 (ark E Graebe). Exteriör- och interiörrenove­ ring. Fönsterbänkar i tegel utbytta mot granit. Utvidgat och förhöjt korparti. Korväggens dekorationer borttagna. Nytt golv Sidogångar samt bekvämare bänkar. Ny dop­ funt utförd av Pär Siegård. - 1953 nya ytterportar. ­ 1956 dekormålning på bänkskärmar av Kaj Siesjö och på orgelfasaden av Pär Siegård. - 1961 omdaning av kor- Glimåkra Byggd 1837-3 8 av byggmästare Olof Borgström , Sölves­ borg, efter ritningar från 1835. Äldre murverk återstår i tornets nedervåning. Plan och material Rektangulärt kyrkorum med utbyggd sakrist ia i öster. Torn i väster med huvudingång. Ingång även mitt på sydfasaden samt separat ingång till sakristian. Uppförd av gråsten med tegel i omfattningar. Putsad och vitkalkad. Tegeltak, på torn och sakristia kopparplåt. Exteriör Byggd efter 1835 års ritningar Vid uppförandet av kyr­ kan frångick man till största delen den troligen av A Nyström utförda ritningen och följde istället den egna till ÖIÄ insända ritningen. Norra ingången senare ersatt av fönster och tornets balustrad avlägsnad. Interiör Delvis förändrad i och med 1900-talets renoveringar Altarpredikstolen är ursprunglig men tillbyggd och nå­ got förändrad vid renoveringen 1900. Predikstolen stod tidigare mot en målad fond omgiven av två joniska pi­ lastrar med oljelampor och en båge krönt med ett kors. På den till ÖIÄ insända ritningen har en altarpredik­ stol markerats. Nyströms ritning visar däremot en kon­ ventionell predikstol placerad i söder och en altarpryd­ nad i form av ett kors inom bågställning. SKÅNE 155 väggen. Nya kordörrar, tegelpanel samt dekormå lning av Pär Siegå rd. 1972 (ark E Graebe). Nytt orgelverk och ombyggnad av orgelfasaden. Pär Siegårds utsmyckning från 196 1 över­ flyttad till läktarbarriären. Äldre ritningar 1803 utvidgning (G U Boman); 1846 utvidgning (A Törnqvist); 1849 nybyggnad ( W Wesresson, akt Ö IÄ, brev till K Majt) ; 1849 bearbetning a v tidiga re ritning (F W Scholander) ; 1861 orgelfasad (A R Pe11ersson). Källor, litteratur och äldre avbildningar Bjärebygden, 1961 , Fern/und, S, Kyrkorivninga r och kyrko­ byggen i Skåne 1812-1912. Lund 1982; Grandien, B, Drömmen om renässansen. Stockholm 1979; Persson, G & Wesrholm, G, Förslövs kyrka. Båstad u å; lnteriörbild före 1900, ATA. Om kyrkan se vidare ovan S Fernlund. Fig 139. Glimåkra kyrka från sydöst. Glimåkra Church from rhe sourh-easr. Dekormålningen i korväggens gavelfält är utförd av K Brink 1900. Altarringen tillkom samma år. G lasm ål­ ningarna i korfönstren av And ers Nilsson härrör från 1919. Bänkinredningen samt läktaren är delvis ursprung­ 156 KATALOG Fig 140. Interiör mot öster. The inlerior oj the church looking east. Fig 141. Interiör mot väster. The interior ofthe church looking u;est. SKÅNE 157 liga . Församlingens ritning till ÖIÄ 1835 anger 4 bänk­ rader med två smala sidokvarter. Orgel från 1871 Kända viktiga förändringar 1871 (ark H Zettervall). Orgel. 1900-01 (ark F Zettervall) Invändig renovering. Utök­ ning av altarpredikstolen med två målade evangelistbil­ der flankerande altaret. Ny altarring. Dekormålning i korväggens gavelfält av K Brink. Schablondekor på läk­ tarbarriären. Ommålning. 1919 Glasmålningar i två av korets fönster av A Nils­ son. 1931 Nytt orgelverk. 1949-50 (ark K Nordenskjöld). Norra portalen igensatt och ersatt med fönster. Utvidgat och förhöjt korparti med nytt golv Förändrade sittbänkar. Ommålning. 1960-61 Omtäckning av yttertaket med tegel , tidigare skiffer. 1963 (Länsarkitektkontoret , Kristianstad). Ny trappa till läktaren. 1967 Torn och sakristia taktäckning av koppar istället för järnplåt. 1980 (ark T Leon Nilson). Läktarunderbyggnad . Nytt orgelverk. Äldre ritningar U ä nybyggnad (S Jönsson, akt ÖIÄ, brev till K Majt 1835); 1835 nybyggnad (A Nyström?); 187 1 orgelfasad (H Zellerval/) . Källor, litteratur och äldre avbildningar Fernlund, S, Kyrkorivningar och kyrkobyggen i Skåne, 1812­ 1912. Lund 1982 ; Göingeminnen 1938. Glimåkra och Örkeneds Fig 142. Korpartiet med bevarad ursprunglig altarprediksto l, något förändrad vid restaure ringen å r 1900. The chance/ with the preserved original combinat ion ofpu/pit and altar, part/y changed during lhe resloration work in 1900. kyrkojubilee r. An teckninga r utg. av Erik Månsson. Hässleholm 1938; Lundberg, T B, Bilder och blad ur G limåkra sockens kröni­ kebok. Tyringe 1964-66; lnte riörbild fö re 1900, ATA . Om kyr­ kan se vidare ovan S Fern/und. 158 KATALOG Grevie Kyrkan har tillkommit genom flera ombyggnader. Norra korsarmen tillkom 1804, tornet 1845, medan det kvar­ stående äldre långhuset förlängdes mot öster 1855- 57 efter ritning av Johan Fredrik Åbom . Plan och material Rektangulärt kyrkorum med utbyggd femsidig sakristia i öster. Torn med huvudingång i väster. Ingången till den breda korsarmen på långhusets nordsida användes före tornets tillkomst som huvudingång. En separat ingång finns även till sakristian. Uppförd av sandsten och gråsten med tegel i omfatt­ ningarna. Putsad och vitkalkad förutom på norra kors­ armen. Tak och lanternin täckta med kopparplåt. Exteriör Ombyggd enligt ritningar 1802, 1839 och 1855. Avviker från 1855 års ritning genom att hörnmarkeringar och pilastrar mot nybyggnaden uteslöts och de rektangulära fönstren gjordes stickbågiga. Interiör Det tunnvälvda kyrkorummet präglas av Pär Siegårds kormålning från 1936 samt 1968 års renovering. I sam­ band med utvidgningen mot öster 1855 flyttades altaret Fig 144. Interiör mot öster. Korväggens målning utförd 1936 av P Siegård. The inlerior o.f lhe church looking easl. The wa/1-painling is by P Siegård, 1936. Fig 143. Grevie kyrka från sydväst. Grevie Church ji-om lhe sou1h-wes1. Fig 145. Interiör mot väster. The interi01· o.fthe church /ooking wesl. SKÅNE 159 till den södra långhusväggen. 1892 uppsattes en kopia av Carl Blochs »Christus Consolatorn omgiven av ett arki­ tektoniskt ramverk som altarprydnad. Numera är altaret placerat i öster med Siegårds muralmålning »Bergspredi­ kan» som fond. Predikstolen tillkom 1892 och var tidiga­ re placerad i hörnet mellan korsarm och långhus. Kända viktiga förändringar 1861 Läktare och orgel i korsarmen. 1880 Västläktare. 1892 Pärlspontat tunnvalv . Ny altaruppställning med kopia efter C Blochs målning »Christus Consolatorn, utförd av Valfrid Nelson . Ny predikstol. Öppna bänkar. 1904 Nytt orgelverk. 1936 (ark N Blanck). Förändring av tornets lanternin. Östra väggen försedd med målning av P Siegård. Nytt vi ndfå ng i korsarmen med nya dörrar. Värmeledning. 1947 Elektrisk belysning. 1964-68 (ark E Graebe). Altare och altarring flyttade frän sydväggen till östväggen. Predikstolen fl yttad frän norra till södra väggen. Ny orgel på västra läktaren. Läk­ tarunderbyggnad i korsarmen. Ny öppen bänkinredning, nytt golv och nytt innertak. Ommålning. 1983 Skiffertaket ersatt av koppartak . Äldre ritningar 1801 utvidgning (Wandorp) ; 1801 (?)utvidgning (osign , akt ÖIÄ, brev till K Majt 1802); 1802 utvidgning (GM Melander, LLA); u å torn (osign , akt ÖIÄ. brev till K Majt 1839); 1839 torn (S F Bohm); 1854 förändring och tillbyggnad (osign, LLA); 1855 för­ ändring och tillbyggnad (J F Åbom ); 1860 orgelfasad (A R Peuer­ son). Fig 146. Interiör av korsarmen mot norr. The interior ofthe cross-arm looking north. Källor, litteratur och äldre avbildningar Bjärebygden 1961 , Fern/und, S, Kyrkorivningar och kyrkobyggen i Skåne 1812-1 9 12. Lund 1982; Westholm, G, G rev ie kyrka. Vägledning utgav Grevie kyrkoråd. Grevie ( 1984?); lnteriörbil ­ der före renoveringen 1964, ATA. Om kyrkan se vidare ovan S Fernlund. 160 KATALOG Hammenhög Uppförd år 1849 av murmästaren Magnus Cederholm , delvis på gamla kyrkans grund, efter ritningar av Carl Georg Brunius, bearbetade av Johan Adolf Hawerman. Plan och material Rektangulärt kyrkorum med tresidigt avslutat korparti. Sakrist ia in rymd bakom altaret. Torn i väster med hu­ vudingång. På dess södra sida en separat uppgång till klockvåningen . I tornets nedre del återstår äldre murverk. Byggnaden i övrigt uppförd av tegel. Putsad och vitkalkad. Taktäck­ ning av tegel. Exteriör Byggd efter 1848 års ritningar och oförändrad frånsett takmaterialet. Kyrkan är med sina friser , blinderingar, fönsteromfattni ngar och västportalens utformning ett ty­ piskt exempel på Brunius kyrkoarkitektur. Interiör Det kryssvälvda kyrkorummet är frånsett bänkinred­ nmgen i princip oförändrat sedan 1860-talet , då den nuvarande altaruppställningen samt altarr ingen och or­ geln tillkom. Altartavlan , »Kristus i Getsemane», är målad av Bengt Nordenberg 1869. Predikstolen , troligen ritad av Brunius, är ursprunglig liksom läktaren . Fönster- Fig 147 Hammenhögs kyrka frän sydöst. Hammenhög Church fi"om the sowh-easl. Fig 148. Tornportalen. The tower doorwa.v. Fig 149. Ett av långhusets fön ster. Nave window. SKÅNE 161 Fig 150. Interiör mot öster. The i111eri01· of1he church looking east. bågarna av jä rn med diago nalt spröjsverk och överst stiliserad dekor av färgat glas är ursprungliga och tidsty­ piska. Kända viktiga förändringar 1867 Orgel. 1870 ca Ny altaruppställning med altartavla av B Nor­ denberg 1869 samt altarring. 1904 ca Ny bänkinredning. 1925 Nytt orgelverk. 1934 Kyrkan vi tputsad. 1935 Papptaket ersatt med enkupigt tegel. 1937 Värmeledning. 1938 Elektrisk installation. Fig 15 1. Interiör mot väste r. The i111erior ofthe church /ooking west. 1949 (ark E Graebe) . Interiörrenovering. Utvidgat och förhöjt korparti med golvbeläggning av komstadplattor istället för cementplattor. Ommålning. 198 1 Ommålning. Äldre ritningar 1846 utvidgning (C G Brunius); 1848 bea rbetning (JA Hawer­ man); 1848 predikstol (C G Brunius?); 1867 orgelfasad (os ign) ; 1864 altaruppställning och a ltarri ng (0 A Manke/I). Källor, litteratur och äldre avbildningar Brunius samling, Konvolut XII , ATA ; Fernlund, S, Kyrkoriv­ ningar och ky rkobyggen i Skåne 18 12- 19 12. Lund 1982; Gran­ dien , B, Drömmen om medeltiden. Stockholm 1974. 11- 899020 KB I 162 KATALOG Hjärnarp Byggd 1842-43 efter ritningar av Carl Ståhl. Som ledare för bygget anlitades målarmästare Sjönhult. Plan och material Rektangulärt kyrkorum med utbyggd sakristia i öster. Torn i väster. Ingång dels genom tornet samt dels genom mittingångar på nord- och sydfasad. Uppförd av gråsten, putsad och vitkalkad. Tak och lanternin täckta med kopparplåt. Exteriör Byggd efter 1838 års ritningar i nyklassicistisk stil. Tor­ nets lanternin senare förändrad. Interiör Kyrkorummets karaktär har förändrats kraftigt genom 1930- och 1950-talens renoveringar. Altarväggens stora målning av Pär Siegård tillkom 1957 Den höga altar­ nischen med kors och arkitektonisk inramning är ur­ sprunglig men nu färgsatt i överensstämmelse med mål­ ningens färgskala. Ovanför altaruppställningens tre­ kantsgavel fanns ursprungligen ett lunettfönster samt ovanför sakristiedörrarna runda blinderingar Kor­ bänkar, orgelfasad, läktare samt även delvis bänkinred­ ningen härrör från kyrkans byggnadstid. Fig 153. Interiör mot öster. Korväggens utsmyckning utförd av P Siegård 1957 The interior o.f rhe church looking easl. The wa/1-painting is by P Siegård, 195 7. Fig 152. Hjärna rps kyrka från sydöst. Hjärnarp Church from the sou1h-eas1. Fig 154. Interiör mot väster. The interior ofthe church looking west. SKÅNE 163 Kända viktiga förändringar 1857 Reparation av okänd omfattning. 1871 Reparation av tak och valv 1879 Orgel. 1885 Plåttak. 1887 Nytt golv 191 7 (ark Th Wählin). Tornur i tornets la nternin. 1930 Elektrisk belysning. 1931 Glasmälning i korfönstret. 1934 (ark C Ph Seger). Förändring av kordörrar, de run­ da medaljongerna ovanför borttagna och ersatta med grek iska kors. Nya sittbänkar, sidogängar. Ny altarring. Det pärlspontade taket putsat. Värmeledning. Ommål­ ning. 1951 Nytt orgelverk. 1957 (ark E Graebe). Korväggen omdanad genom ut­ smyckn ing av Pär Siegärd. Ommålning. Hov Byggd 1835 efter ritningar av Samuel Enander Som leda­ re för bygget anlitades en byggmästare frän Östergötland. Plan och material Rektangulärt kyrkoru m med utbyggd sakristia i öster. Torn i väster med huvudingång. Uppförd av gråsten samt putsad och vitkalkad. Tak­ täckning av skiffer, ursprungligen ekspän. Exteriör Uppförd efter 1835 års ritning. Långhuset gjordes dock bredare och kortare och ingånga rna i norr och söder slopades. Den ursprungliga lanterninen utbyttes på 1870­ talet mot nuvarande trappgavlar, vilket bryter mot bygg­ nadens i övrigt nyklassicistiska st il. Anmärkningsvärda detaljer är tornets rundfönster och sakristians lunettföns­ ter, vilka återfinns på Enanders ritning. Interiör Delvis förändrad 1923 , då ett i altarnischen placerat svart kors med strälomgivet Gudsöga borttogs. Samtidigt ersattes den målade fonden i form av en Golgatakulle av den nuvarande väggmålningen av Fritjof Svensson. För­ ändringar i kyrkorummet har även skett i samband med senare renoveringar Av den ursprungliga inredningen återstår predikstolen , utförd efter ritning frän 1838. Altarringen tillkom 1930 li ksom orgeln. Vid samma res­ taurering insattes antikglas i samtliga fönster 1965 (ark A Lindström). Bänkar borttagna under läkta­ ren och ersatta med skärmväggar döljande kapprum och väntrum. Toalett i vapenhuset. 1971 Koppartak, tidigare grönmålat plåttak. 1976 Innanfönster. 1985 Glasmälning i fönstret över södra ingå ngen av N Möller. Äldre ritningar 1838 nybyggnad (Pa/stedt. ak t ÖIÄ. brev till K Majt 1838); 1838 nybyggnad (C Stå/il) . Källor, litteratur och äldre avbildningar Bjärebygden 1955; Fernlund, S. Kyrkorivn ingar och kyrkobyggen i Skåne 1812-1912. Lund 1982; lnteriörb ild före renoveringen 1957 ATA. Kända viktiga förändringar 1866 Orgel och orgelläktare. 1873 ca (ark A Törnqvist). Ombyggnad av tornets övre del. 1888 Späntak utbytt mot korrugerad plåt. Fig 155. Hovs kyrka från norr. I-lov Church fi"om the north. 164 KATALOG F ig 157 Predikstolen, utförd efter ritning av R Brouhn 1838. The p11/pi1. designed by R Brouhn. 1838. Fig 156. Alta rpa rti et före fö rändringen 1923. The altar before the restoration work in 1923. Fig 158-159. Inte ri ö rer mot öster och väste r. The interior oflhe church looking east, and wesl. SKÅNE 165 1912 Ny orgel med delvis äldre fasad. Bänkar borttagna under läktaren. 1923 Ny väggmålning i altarnischen. 1930 (ark E Fant). Ny altarring, utbyte av korbänkar. Ny orgelfasad, sänkt läktare, spelbordsbalkong borttagen. Bänkar borttagna under läktaren, nya läktartrappor i nytt vindfäng mellan vapenhus och kyrkorum. Antikglas i fönstren. Ommålning. 194 7 Sidogängar upptagna. Kalksten i samtliga gängar i stället för trägolv. Värmeledning. 1951 Elektrisk belysning. 1964-65 (ark M Carlman). Nya portar och dörrar. En sakristiedörr igensatt. Nytt golv i vapenhuset. Nytt tak i sakristian. Ommålning. 1971 (ark M Carlman). Plåttaken ersatta med skiffertak. Utvidgat korparti. Ombyggnad av bänkinredningen. Husie Uppförd av murmästare Johan Stenberg 1855-57 efter ritningar av Carl Georg Brunius och fogad till den äldre kyrkans torn. Invigd 22 november 1857 av biskop Johan Henrik Thomander. Plan och material Kyrkorummet har latinsk korsform med tresidig avslut­ ning i öster. Sakristian vid södra korsarmen är tillbyggd 1974. Huvudingång genom tornet i väster. Separata in­ gångar finns till sakristian och norra korsarmen. Murarna är uppförda av gråsten med tegel i gavelrös­ ten, omfattningar och dekorativa detaljer. Tornet byggt 1987-88 Omputsning av fasad. Äldre ritningar 1835 nybyggnad {S Enander); 1838 altaranordning och predikstol (R Brouhn); 1873 förändring av tornets övre del (A Törnqvist). Källor, litteratur och äldre avbildningar Brunius samling, bd VIII, ATA; Bjärebygden 1960; Fern/und, S, Kyrkorivningar och kyrkobyggen i Skåne 1812-1912. Lund 1982; Ha/ler, P, Boken om Hov, Torekov, Båstad och Västra Karup. Hälsingborg 1950; Interiörbild före renoveringen 1923, ATA. helt av tegel. Putsad och vitkalkad. Taktäckning av tegel, ursprungligen spån. Torntaket belagt med kopparplåt. Exteriör Uppförd enligt 1855 års ritning. Kyrkan, som är en ty­ pisk Bruniuskyrka, är delvis förändrad genom tillbyggna­ den av sakristian samt överputsningen av det gula teglet i korsarmarnas gavelrösten och i friser och omfattningar. Interiör Det kryssvälvda kyrkorummet präglas nu av 1973-74 års renovering, då koret utökades och altarplatsen förlades Fig 160. Husie kyrka från nordöst. Husie Church from the north-east. 166 KATALOG ~ ~. Fig 161. Interiör mot öster. The in1erior of 1he church /ooking east. Fig 163. Inte riör av norra korsarmen. The i111erior of the north cross-arm. Fig 162. Interiör mot väste r. The in teri01· of lhe church /ooking wesl. till den ursprungliga sakristian , som tidigare avskilts från koret genom en skärmvägg. I samband med denna reno­ vering tillkom även det östra fönstret med glasmålningar av Erik Olsson. Predikstolen är utförd 1870 efter en äldre ritning av C G Brunius men saknar ljudtak. Bänkinred­ ningen är delvis ursprunglig. Orgeln och orgelläktaren tillkom 1883. Ursprungligen var en altaruppsats från 1642 uppställd mot den skärmvägg, som avgränsade sakristieutrymmet. Likaså övertog man från början som ett provisorium den äldre kyrkans 1600-talspredikstol. Den var placerad intill altarringens södra ände och hade uppgång direkt från sakristian. Delar av altaruppsatsen samt predikstolen är bevarade och uppsatta på väggarna i korsarmarna . Kända viktiga förändringar 1870 Ny predikstol efter äldre ritning av C G Brunius. Predikstolen liksom bänkinredningen målad ljusgrön . 1883 Orgel och orgelläktare, ritade av C F Ekholm. 1895 (ark S Sörensen). Genomgripande renovering. Ut­ vidgat korparti mot öster med ny altaranordn ing med gipskopia av Thorvaldsens »Kristus». Ny altarring. För­ höjt korgolv Koret avgränsat mot långhuset genom gjut­ na cementbarriärer. Ny trappa till predikstolen. Ny dop­ funt. Läktarbarriärens öppningar igenfyllda. Ommålning av interiören med kvadermålning i rödbrun färg på väggar, valvbågar och i valv Taket i korpartiet målat i blått med stjärnor. Inredningen i ekfårg. 1937-38 I\,yrkan omputsad utvändigt och vitkalkad varvid de gula, oputsade tegelpartierna överputsades. Nytt tegelgolv i kyrkorummet. Ommålning. Tak och väggar vitputsade. Inredningen målad i grått. Värmeled­ ning. 1940 Orgelverket ombyggt. 1945 Elektrisk installation. 1961 Nytt-i!1lt tegeltak. 1974 (ark E draebe och L Strömbeck). Tillbyggd sakri­ stia i söder. Förändring av altarpartiet till nuvarande ut­ seende. Den ursprungliga sakristiedörren omvandlad till fönster med glasmålningar efter förslag av Erik Olsson. Ny dopfunt av Stig Ryberg. Läktarbarriären återställd. Hörröd Uppförd 1856-58 av byggmästaren Ljunggren, Kristian­ stad, efter ritningar av Albert Törnqvist. Invigd 17 juli 1859. Plan och material Rektangulärt kyrkorum med utbyggd, femsidig sakristia i öster. Tom i väster, delvis indraget i långhuset. Huvud­ ingång genom tornet samt separat sakristieingång i öster. Uppförd av gråsten och tegel. Putsad och vitkalkad. Taktäckning av tegel, ursprungligen spåntak. Exteriör Byggd efter 1846 års ritning men förenklad ifråga om fasaddekor och tornets utformning. Även färre antal fönster. Interiör I kyrkorummet återstår det ursprungliga taket med dess ovanliga utformning. I övrigt har ett flertal förändringar skett. På 1950-talet utvidgades korpartiet och bänkkvar­ terens främre del utformades i konkav form. Samtidigt tillkom den östra väggens figurmålningar och prediksto­ lens målade dekor, vilka utfördes av Pär Siegård. I den nuvarande altaranordningen ingår skulpturer från en äld­ re altaruppsats. Enligt en gammal interiörbild var tidiga­ re en altarpredikstol placerad mot en rak skärmvägg med treklöverbladsornament. Kända viktiga förändringar 1893 Ny orgel. Troligen skedde vid denna tid även förändringen av korpartiet. SKÅNE 167 Äldre inventarier renoverade och uppsatta på korsarmar­ nas väggar. Ommålning. Inredningen målad i ekfärg. Äldre ritningar 1855 nybyggnad ( C G Brunius); u å planritning, fönsterspröjs­ ning, speglar till predikstol (Brunius samling, ATA). Källor, litteratur och äldre avbildningar Brunius samling bd XVII, konv VII , ATA; Andersson, H, Husie kyrka. Malmö 1954; Fernlund. S. Kyrkorivningar och kyrko­ byggen i Skåne 1812-1912. Lund 1982; Grandien, B, Drömmen om medeltiden. Sthlm 1974; Exteriörbild före 1937 års omputs­ ning samt interiörbilder före 1974 års renovering, ATA. 1930 Spåntak ersatta med tak av rött tegel. På sakristi­ an rödmålad plåt. 1953 (ark E Graebe). Utvidgat korparti med konkavt avrundade bänkkvarter mot koret. Nya sittbänkar samt avkortade bänkar under läktaren. Nya dörrar, ny pre­ dikstolstrappa, omläggning av golvet med tegel. Ommål­ ning. 1958 Utsmyckning av östra väggen samt predikstolens fält av P Siegård. Fig 164. Hörröds kyrka från nordöst. Hörröd Church f rom the north-east. 168 KATALOG Fig 165. Ritning till ny kyrka av A Törnqvist 1846. RA. Foto RA. Proposal fo r the new church by A Törnqvist. 1846. ~ ~ rl 1~<• ~·1 ~ ~--..---~-- -----~ ............. -~ . ~;.,.,.. ·r' ·/ • , ... r.r .-.: . ·­ ·;... / ...~. - ----• ; i\"'nt/~ ..,,.... ....._, _t .... - : I :; .:~;:. ::::- •in ' ____ I .. ... .,.;.m Äldre ritningar 1846 nybyggnad (A Törnqvist) ; 1892 orgelfasad (H Halmgren). Källor, litteratur och äldre avbildningar Fernlund, S , Kyrkorivningar och kyrkobyggen i Skåne 1812­ 1912. Lund 1982; Gärds Härads Hembygdsförenings årsbok 1962; Hedval/, A, Boken om Hörröd. Stockholm 1922; Foton ,Fig 166-167 Interiörer mot öster och väste r. Korväggens mål­ ex teriör och interiör, troligen från slutet av 1800-talet , Hörröds ningar utförda av P Siegård 1958. församlingshem.The interiOJ· of the church looking east, and west. The wa/1-paint­ ing by P Siegård. 1958. SKÅNE 169 Källstorp Uppförd 1858-60 av byggmästa re C T Ljungberg efter ritningar av Carl Georg Brunius. Invigd i maj 1860. Nuvarande tornet samt sakristian tillkomna på 1890­ talet efter ritn ingar av Salmon Sörensen Plan och material Rektangulärt kyrkorum med tresidig avslutning i öster, ursprungligen sak ristia. Torn i väster med huvudingång. Separat ingång till sakrist ian på dess östra sida. Kyrkan är uppförd av handslaget rött tegel, murat munkförband , på sockel av natursten. Till det yngre tor­ net har använts maskinslaget tegel på sockel av gra­ nitkvadrar. Takfall och tornspira täckta med skiffer. Exteriör Ursprungligen utförd helt efter Brunius ritningar med lågt torn med pyramidhuv Det nuvarande tornet med hög spira och trappgavlar samt trappgavelförsedda sido­ byggnader ansluter till byggnadens nygotiska stil. Interiör Det kryssvälvda kyrkorummet präglas av 1890-talets re­ novering. Interiören och inredningen utfördes ursprung­ ligen en ligt Brunius intentioner. Församlingen föredrog dock vitkalkning av väggar och valv medan Brunius av­ sett fogstrukna tegelväggar. Ursprungligen avgränsades dåvarande sakrist ian från koret genom en skärmvägg dekorerad med kölbågade bågställningar. Altaret p ryddes Fig. 168. Käll storps kyrka från sydöst. Källstorp Church fi'om the sowh-east. Fig 169-1 70. Interiörer mot öster och väster. The in teri01· ofthe church looking east. and west. - - - - ~· .· . -­ ':r.r P~, "";"•'"f' 170 KATALOG av ett enkelt kors. Predikstolen i nygotisk stil var pla­ cerad vid södra långväggen. På 1860-talet tillkom orgel­ läktare och orgel. På 1890-talet borttogs skärmväggen mot sakristian och koret utökades. Samtidigt tillkom den nuvarande inredningen liksom dekorationsmålningarna samt korfönstrets glasmålningar av Svante Thulin. Kända viktiga förändringar 1864 Orgel. 1894-97 (ark S Sörensen). Nytt torn med sidobyggnader, .ny sakristia med värmekammare .under. Koret utvidgat att omfatta f d sakristian och försett med glasmålningar av S Thulin. Ny predikstol på nordsidan . Orgeln till­ byggd och orgelfasaden ombyggd. Ny läktare. Ombygg­ nad av bänkar. Dekormålning i valv och kvadermålning på väggar. Nytt golv av viktoriaplattor. 1933 Invändig renovering. Elektrisk belysning. Landskrona Byggd under åren 1754-88 under fortifikationens led­ ning efter Carl Hårtemans ritningar. Invigd 7 dec 1788. Tornen färdiga först 1816. Tornens övre del utförd efter ritningar av Per Södermark 1812. Plan och material Korsformad plan med långhus med förhall i väster, brett tvärskepp samt halvrunt kor i öster. Två flankerande torn i väster. Ingång i västpartiet samt i korsarmama. I skärningen mellan tvärskepp och kor mindre utbyggna­ der för sakristia och förrådsrum. Uppförd av gult tegel med sockel och listverk av sand­ sten. Kopparklädda tak och tornhuvar. Exteriör Oförändrad sedan byggnadstiden. Interiör Inredningen fullbordades först på 1830-talet. Efter C G Blom Carlssons ritningar utförde då A M Fahlcrantz altare med altarprydnad i form av ett kors med svepduk samt predikstol och orgelfasad. Kyrkorummet har senare genomgått ett flertal renoveringar, som förändrat dess karaktär. Det präglas nu främst av 1880-talets stora om­ daning, vilken dock reducerats i samband med 1950­ talets och 1980-talets renoveringar. Den nuvarande altar­ prydnaden utgörs av en målning, »Christus Consolator», av Carl Bloch 1884 i en rik arkitektonisk omramning. 1973 Insättning av toalett i vapenhuset. 1986 Utvändig och invändig renovering. Äldre ritningar 1845 utvidgning (A Törnqvist); 1855 utvidgning (C G Brunius); 1855 nybyggnad (C G Brunius); 1862 orgelfasad och orgelläktare (J N Söderling); 1863 orgelfasad (osign); 1890 torn och sakristia (S Sörensen); 1897 ny predikstol (osign). Källor, litteratur och äldre avbildningar Brunius samling, konv VII, ATA; Fernlund, S, Kyrkorivningar och kyrkobyggen i Skåne 1812-1912. Lund 1982; Grandien, B, Drömmen om medeltiden. Sthlm 1974; Sivenius, B, Källstorps kyrka i gången tid och i tiden. Trelleborg ( 1977); Illustrerad Tidning, 1861: 16 (omtryckt i Ohlen, C-E. Dagligt liv i Skåne. I. Gbg 1970; Tidskrift för byggnadskonst och ingenjörsvetenskap. 1861 ; Se ovan E Gustafsson fig 18. (Den ursprungliga altaruppställningen har överförts till krematoriet). Den öppna bänkinredningen samt takets dekormålningar av S Thulin härrör likaså från 1880­ talets renovering. Fönstrens glasmålningar har tillkom- Fig 171. Landskrona kyrka från sydväst. Landskrona Church from the south-west. • SKÅNE 171 Fig 172. Kyrkan och dess omgi vning. Akvarell 18 13-14 av J T James. Göteborgs konstmuseum . View of1he church. Water-co/our by J T Jam es, 18 I3-14. Fig. 173. Interiör mot öster. Fig 174. Interiör mot väster. The interior of Lhe church looking east. The interior ofthe church /ooking west. 172 KATALOG mit 1923-65. Korets båda glasmålningar är kompone­ rade av Emil Johansson-Thor (1923) respekt i ve Erik Ols­ son (1965), de två i tvärskeppet av Hugo Gehlin (1931 och 1938) samt långhusets sex av Martin Emond (1943-53). Kända viktiga förändringar 1814 (ark major Per Sötlermark). Vindfång vid tvärskep­ pets ingångar samt fönster i dörrarna. 1816 Tombygget slutfört. Omputsning och vitkalkning av innerväggarna. 181 7 Panelklädsel borttagen på innerväggarna. 1819 (ark major P Södermark?). Läktare uppförda i tvär­ skeppen. 1831-36 (ark C G Blom Carlsson). Ny altaruppställning, predikstol och orgel, utförda av A M Fahlcrantz. (Tidiga­ re endast provisorisk altaranordning och predikstol.) 1883-84 (ark 0 Petersen). Ny altaranordning med altar­ tavla av C Bloch. Korfönstret igensatt. Förändrade läk­ tarbarriärer samt utvidgade läktare. Nya öppna bänkar istället för slutna. Dekormålning i valv och på väggar av S Thulin. Gasbelysning. Ny golvbeläggning. 1904 Nytt orgelverk. 1935 Gavelprydnad i form av ett kors uppsatt på väst­ gaveln efter Hårlemans ursprungliga ritning. 1941 Utvidgat korparti . 1955 (ark E Graebe). Väggarnas målade dekorationer borttagna. Södra korrummet iordningställt. Ny entre. Ommålning. Lilla Isie Uppförd 1856-58 av byggmästare Johan Cederholm ef­ ter fadern Magnus Cederholms ritningar. Invigd 8 augus­ ti 1858. Plan och material Rektangulärt kyrkorum med utbyggd sakristia i öster, skild från koret med skärmvägg. Torn med huvudingång i väster. Uppförd av gråsten med omfattningar och dekorativa detaljer i tegel. Spritputsad med slätputsade omfattning­ ar. Avfärgad i vitt. Exteriör Utförd efter 1855 års ritningar. Utmärkande för exteriö­ ren är de dekorativa detaljerna. Magnus Cederholm var 1958-60 (ark E Graebe). Förändrad läktarbarriär i sam­ band med att orgeln förses med nytt orgelverk bakom 1832 års fasad och kompletteras med ryggpositiv. Läktar­ underbyggnader i tvärskeppet. 1975 Kororgel. 1975-80 (ark L Strömbeck). Kalkstensgolv i bänkkvarte­ ren, nya sidogångar, smalare mittgång, glesare placering av bänkarna. Ommålning. Elvärme genom värmeslingor i golvet. Kapprum, förrådsrum och toaletter inredda un­ der läktarna i tvärskeppet. Äldre ritningar Om det omfattande ritningsmaterialet se ovan I Sjöström. Källor, litteratur och äldre avbildningar Fernlund, S, Kyrkorivningar och kyrkobyggen i Skåne 1812­ 1912. Lund 1982; Landskrona forna och nuvarande stadskyrka. Landskrona 1950; Landskrona nuvarande och forna stadskyrka. Landskrona 1975; Lindholm, Fr, Landskrona från äldsta till nu­ varande tid. Landskrona 1930; Loven, N, Landskrona under svenska tiden. Landskrona 1909; Nilsson, N P, Landskrona Kyr­ ka Sofia Albertinas invigning 1888. Landskrona 1888; Lundastif­ tet 1958: 9; Sjöcrona, C H, Landskrona 1658-1933. Landskrona 1933; Sjöström,/, Sofia Albertina kyrka i Landskrona. En skrift till tvåhundraårsminnet av kyrkans invigning 2:a advent 1788. Landskrona 1988; Stavenow, Å, Carl Hårleman. En studie i fri­ hetstidens arkitekturhistoria. Uppsala 1927. Om kyrkan se vi­ dare ovan I Sjöström. en av de av C G Brunius anlitade byggmästarna och influenser från Brunius kyrkoarkitektur är tydliga. Interiör Kyrkorummet utmärks av de låga kryssvalven. Interiö­ ren har delvis förändrats, främst genom öppen bänkin­ redning och läktarunderbyggnad. Altarpartiet med alta­ ret placerat mot skärmväggen är dock ursprungligt lik­ som predikstolen. Altartavlan, »Jesus och Martha», är utförd av Mårten Eskil Winge 1884 och ersatte då ett kors med svepduk. Orgeln tillkom 1881. Kända viktiga förändringar 1881 Orgel. 1884 Altartavla, »Jesus och Martha», av M E Winge. SKÅNE 173 Fig 175. Lilla Isie kyrka från norr. Lilla lsie Church from the north. Fig 176. Interiör mot öster. Fig 177 Interiör mot väste r. The interiOI· af the church looking east. The interior af the church looking west. 174 KATALOG 1910 (ark G Holmdahl). Nytt trägolv, cementplattor i mittgång och kor. Ny öppen bänkinredning istället för sluten. 1949 Elinstallation. 1966 Nytt orgelverk. 1970 Ommålning av interiören. 1982 (ark L Persson). Läktarunderbyggnad, läktartrap­ pan flyttad från vapenhuset. Tegelstensgolvet utbytt mot kalkstensgolv i vapenhuset. Bänkinredningen placerad i två kvarter utan sidogångar i överensstämmelse med 1855 års ritning. Korbänkar i korets norra del i anslut­ ning till dopfuntens plats. Loshult Den äldre kyrkan från 1591 med senare tillägg ombygg­ des kraftigt 1825-27 och försågs med nya korsarmar samt ny sakristia efter ritningar av Johan Abraham Wile­ lius. 1861-63 förlängdes kyrkan åt väster med 20 m och till den tidigare tomlösa kyrkan fogades ett torn efter ritning av Albert Törnquist. Återinvigd 23 september 1827 av biskop V Faxe samt 1863 av biskop J H Tho­ mander. Plan och material T-formad plan med tvärskepp i öster och utbyggd absi­ dial sakristia. Torn i väster med huvudingång. Även separata ingångar till tvärskeppet samt till sakristian. Uppförd av gråsten samt putsad och vitkalkad. Lanter­ ninen målad i grågrönt med vita detaljer. Taktäckning av kopparplåt. Exteriör Exteriören oförändrad sedan tillbyggnaden 1863. De ef­ ter 1823 års ritning tillbyggda korsarmarna och sakristian avvek delvis från ritningen. Dels lades korsarmarna i liv med korgaveln istället för en bit nedanför denna, dels blev korsarmarna högre samt något kortare och sakristi­ an betydligt lägre än på ritningen. Dessutom skedde vissa detalj förenklingar. I förhållande till 1858 års ritning skedde avvikelse endast ifråga om fönstrens antal i lång­ huset. Interiör KyrkorummEt domineras av den ursprungliga altarpre­ dikstolen, i vilken ingår en äldre predikstolskorg från Äldre ritningar 1853 fasadritning (L J Ljunggren), LLA; 1855 nybyggnad (M Cederholm); 1855 viss omarbetning samt predikstol (L Hedin), Skånes hembygdsförbund, Lund; 1855 predikstol (L Hedin) , även i LLA; 1879 orgelfasad (A Lundahl). Källor, litteratur och äldre avbildningar Fernlund, S, Kyrkorivningar och kyrkobyggen i Skåne 1812-1912. Lund 1982; Sivenius, S, Lilla Isie kyrka förr och nu. [Trelleborg] 1958; Interiörbilder 1909, ATA. 1590-talet, och dess rika ramverk med infällda målning­ ar. Den nuvarande altarringen har föregåtts av en enklare altarring med endast kontursågade balusterdockor. In­ nertaken utgjordes ursprungligen ej av nuvarande trä­ tunnvalv utan av platta trätak med dekormålning i form av skyar. Orgelfasaden härrör från 1867. Bänkinredning­ en, som nu är öppen mot sidogångarna, är delvis för­ ändrad och kvarteren avkortade. I senare tid har även läktarunderbyggnader skett i korsarmarna. Dessas väggar Fig 178. Loshults kyrka från nordöst. Loshult Church from the north-east. SKÅNE 175 Fig I 79. Interiör mot öster. Fig 180. Interiör mot väster. The inlerior oflhe church /ooking ec/S/. Th e inlerior of 1he church /ooking wesl. Fig 181 . Koret med altaranordning från 1827 Predikstolskorgen, frå n 1590-talet , övertagen från den ä ldre kyrkan. Al/ar ji-om 1827. The pu/pit, fimn lhe J590s. was originally in lhe o/cl church. 176 KATALOG Fig 182. Interiör av norra korsarmen. The in1erior oj 1he nonh cross-arm. är avfärgade i avvikande färg och dörrarna laserade och dekorerade med rutnät av kopparband. Kända viktiga förändringar 1867 Ny orgel. Lövestad Uppförd 1854-56 efter ritningar av Carl Georg Brunius. Byggnaden påbörjades av byggmästare M Cederholm. Då denne avled övertogs ledningen av verkgesällen Björklund under dödsboets ansvar. Arbetet slutfördes av byggmästare Malmgren , Sölvesborg. Plan och material T-formad plan med tvärskepp i öster och utbyggd , halv­ rund sakristia, avskild från koret genom en skärmvägg. Torn med huvudingång i väster Även ingångar till tvär­ skeppet från norr och söder. På nordsidan i hörnet mel­ lan torn och långhus en separat uppgång till tornets över­ våning. Uppförd av gråsten med tegel i gavelrösten , omfatt­ ningar och lister Putsad och vitkalkad. Taktäckning av plåt. 1890-tal Tornur. 1936 Papptak ersatt med kopparplåt. Okänt när papp­ taket , som i sin tur ersatte ett spåntak, tillkommit. 1940 Ombyggnad av orgel. 1951-52 (ark G Rudner). Utvändig omputsning, ny kop­ parbeklädnad av tornets takfall och spira. Reducering av altarpredikstolen genom vilken två kontursågade trä­ tavlor, »Tron» och »Hoppet» , avlägsnades, liksom två större tavlor, föreställande »Korsfästelsen» och »Upp­ ståndelsen», vilka flankerade de förstnämnda. Utvidgat korparti med nytt golv av kalksten. Nya bänkar och utglesning av bänkraderna samt upptagande av sidogång­ ar med längsgående bänkar och bredare mittgång. Kors­ armarna avskärmade under läktarna till skrudkammare och förrådsrum. Ommålning. Elvärme. 1962 »Tron» och »Hoppet» återinsatta på ursprunglig plats vid altarpredikstolen. Äldre ritningar 1823 tillbyggnad (J A Wilelius); 1858 torn och utbyggnad (A Törnqvist). Källor, litteratur och äldre avbildningar Brunius samling, bd VIII , ATA, Fern/und, S, Kyrkorivningar och kyrkobyggen i Skåne 1812-1912. Lund 1982; Göinge hembygds­ förenings årsbok 1976; Svensson, B, Loshults kyrka. (En bok om Loshult.) Hässleholm 1973; lnteriörbilder, 1920-talet. ATA. Exteriör Byggd enligt 1847 års ritningar utom sakristian, som fick halvcirkelformad plan istället för tresidig. Oförändrad sedan byggnadstiden. Fasaddekoren i form av blinde­ ringar, rundbågslister mm liksom fönstrens och portaler­ nas utformning är typiska stildrag i Brunius kyrkoarki­ tektur. Interiör Utförd efter Brunius intentioner med ett kassetterat tak, skärmvägg och predikstol i nygotik i anslutning till altar­ ringens norra del. Taket , av Brunius ka llat »basiliketak», var enligt honom lämpligt för kyrkor med denna plan­ form. Brunius använde sig trots detta framför allt av kryssvalv Det ursprungliga altarkorset har sedermera bytts ut mot den nuvarande Kristusbi lden , en kopia efter SKÅNE 177 Fig 183. Lövestads ky rka. Interiör av södra korsarmen. Löves/ad Church. The interior ofthe sowh cross-arm. I l H Jl Fig 185 . Interiör mot öster. The imerior of the church looking east. Fig 184. Lövestads kyrka från sydväst. Lövestad Church ji-0111 the so11th-wes1. Fig 186. Inte ri ö r mot väster. The interior of the church looking west. 12-899020 KB I 178 KATALOG Thorvaldsens skulptur. Den slutna bänkinredningen är delvis ursprunglig. Orgelläktaren liksom orgelfasaden är från slutet av 1870-talet. Moderna inslag i kyrkorummet är glasmålningarna i sakristians och tvärskeppets fönster från 1920- och 30-talen. Kända viktiga förändringar 1875 Orgel och läktare. 191 7 Korset ersatt med gipskopia av Thorvaldsens »Kristus». 1924 (ark Th Wåhlin). Bekvämare sittbänkar, utglesade bänkrader. Tegelgolvet utbytt mot klinkergolv. Ommål­ ning. Elinstallation. 1925-26 Glasmålningar i sakristians östfönster och i fönstren på östra sidan av korsarmarna av Anders Nils-· son, Lund. 1931 Glasmålningar i sakristians sidofönster. 1932 Nytt orgelverk. 1949 (ark S Magnusson). Värmeinstallation. 1958 (ark T Leon Nilson). Utvidgat korparti och förhöjt Nävlinge 1853 påbörjades en ombyggnad av den gamla kyrkan efter ritningar av Carl Georg Brunius, bearbetade av ÖIÄ. Sedan de gamla valven rasat beslöts om en nybygg­ nad under ledning av byggmästare S Österberg, vilken utförde nya ritningar 1855. Kyrkan stod färdig 1856. Plan och material Rektangulärt kyrkorum med utbyggd sakristia i öster. Torn av samma bredd som långhuset i väster med hu­ vudingång. Separat ingång till sakristian. Uppförd av gråsten och tegel. Putsad och vitkalkad med oputsade tegeldetaljer i tornets trappgavlar. Tak av kopparplåt. Exteriör Exteriören oförändrad sedan byggnadstiden. Utmärkan­ de för exteriören är det breda tornet, som ansluter till Brunius utformning. Tornet blev dock något högre än Brunius avsett. Interiör Kraftigt förändrad i och med 1957 års renovering, då skärmväggen mot sakristian revs och altaret med ny al­ korgolv belagt med sandstensplattor. Bänkar borttagna i korsarmarna och ersatta med förrådsutrymmen. Nya in­ nerdörrar i vapenhuset. Alla furudörrar ersatta av ek­ dörrar. Ommålning. 1959 Ny orgel. 1973 Bänkar borttagna under västläktaren. 1983 (ark T Leon Nilson). Läktarunderbyggnad. Ommål­ ning. Äldre ritningar 1824 nytt torn (J 0 Siren); 1841 nybyggnad (C G Brunius, Bruni­ us samt XIX, ATA); 1847 tre nybyggnadsförslag (C G Brunius); 1875 orgel (J Abom); 1875 orgel (0 A Manke![). Källor, litteratur och avbildningar Brunius saml bd XIX, konv XIII, ATA; Johannesson, P, Några kyrkor i Sjöbo kommun. Temaarbete i rel. ht 81 (Lärarhögskolan, Malmö); Församlingsblad för Lövestad och Tolånga, 1962: I; Grandien B, Drömmen om medeltiden. Sthlm 1974; Lövestad, I, Kyrkobyggnaden. Ystad 1857. Fig 187. Nävlinge kyrka från nordväst . Nävlinge Church from the north-west. ' SKÅNE 179 Fig 188. Interiör mot öster. The inleri01· ofthe church looking east. taruppsats av Ture Thörn placerades i absiden. Ur­ sprungligen var ett altarkors uppsatt mot skärmväggen. Sakristian flyttades samtidigt till tornets bottenvåning, där även vapenhuset inreddes. Tomrummet var tidigare i princip fyllt med bänkar och ej skilt från kyrkorummet. Den öppna bänkinredningen tillkom 1924. Orgelns fa­ sad , från 1870-talet , är nu den enda äldre inredningsde­ taljen. Kända viktiga förändringar 1876 Orgel. 1924 (ark Th Wåhlin). Plåtbeläggning på tornets tak. Nytt innertak, nya bänkar. Ommålning. 1935 Värmeledning. 1952 Orgeln ombyggd. 1957 (ark T Leon Nilson). Den ursprungliga sakristian omvandlad till kor, ny altaruppsats, ny altarring. Ny predikstol (tidigare rund hög korg med smala halvkolon­ netter). Nytt golv av tegel. Sakristia och vapenhus förlag­ da till tornets bottenvåning. Läktartrapporna ersatta med en ny trappa. Ommålning. Fig 189. Inte riör mot väster. The interior ofthe church looking wesl. 1967 Koppartak istället för plåttak. 1977 Nytt orgelverk. Äldre ritningar 1797 förslag till torn (osign, Brunius sam! , ATA); u å torn (N Bi/ling, akt ÖIÄ , brev till K Majt 1797; I 797 torn (P V Palm­ roth?); 1834 förlängning i väster (S Österberg, akt ÖIÄ, brev till K Majt 1834); 1834 tillbyggnad (F M Bäck); 1844 ut vidgning (C G Brunius, LLA); 1849 utvidgning 2 st (osign) ; 1855 nybyggnad (S Österberg, LLA). Källor, litteratur och äldre avbildningar Brunius sam! , bd XIX , konv VIII , ATA; Bergquisl, P och Ohls­ son, B, Winslöfs och Näflinge socknar. Kri stianstad 1894; Johns­ son, P, U r Vinslövs och Nävlinge krönikeböcker, Kri sti a nstad 1932; Grandien, B, Drömmen om medeltiden. Sthlm 1974; För­ samlingsblad for Vinslöv, Nävl inge, Sörby, Gumlösa 1973: I , 1973 : 7; Ki stebrevet från Vinslövs hembygdsforening, 4 , 1969; Interiörbilde r före renoveringen 1957, ATA . 180 KATALOG Oderljunga Den medeltida kyrkan tillbyggdes med en korsarm i norr omkring år 1799. Denna korsarm ingå r i den nuvarande byggnaden , vilken uppfördes 1852-54 efter ritningar av Johan Hawerman. Plan och material Latinsk korsform med kor i väster samt torn med sakri­ stia i bottenvåningen, likaså i väster. Huvudingång i öster, separata ingångar även i korsarmar och torn. Uppförd av gråsten , putsad och vitkalkad. Tegeltak, på tornet kopparplåt. Exteriör Byggd enligt 1853 års ritning och oförändrad sedan bygg­ nadstiden. Utmärkande för exteriören är tornets place­ ring i anslutning till koret samt dess åttkantiga övre del med likaså åttkantig, hög lanternin och spira. Interiör Ursprungligen princip utförd efter 1853 års ritning, men senare kraftigt förändrad i samband med 1955 års renovering. Kyrkorummet domineras av korväggens alfrescomålning av Kaj Siesjö. Predikstolen, från 1741, Fig 191. Interiör mot väster. Väggmålningen utförd av K Siesjö 1955. The interior ofthe church looking west. The wa/1-painting is by K Siesjö, 1955. • Fig 190. Oderljunga kyrka från nordväst. Oder/junga Church from the north-west. Fig 192. Interiör mot öster. The imerior ofthe church /ooking east. SKÅNE 181 Fig 193. Interiör mot väster före restaureringen 1934. Foto ATA. The interior ofthe church looking easl prior lO reslO­ ration work in 1934. Fig 194. Interiör av norra korsarmen. The imerior of the north cross-arm. är placerad på ett podium i anslutning till den norra korsarmen , som omgjorts till ett kapell. På kapellets te­ gelaltare har den gam la altaruppsatsen från 1643 place­ rats. I södra korsarmen är bänkarna under läktarna bort­ tagna och utrymme berett för den äldre orgeln från 1890. Östläktarens orgel är tillkommen 1952 och försedd med nuvarande fasad 196 1. Läktaren , den slutna bänkinred­ ningen samt altarri ngen är delvis ursprungliga. Korväggen pryddes före 1955 av fyra halvkolonner med målade bågar. En ligt Hawermans förslag skulle i mellersta bågfåltet placeras en altartavla och i sidofälten , ovanför sakristiedörrarna, li kaså målningar. Kända viktiga förändringar 1890 Orgel. 1900 Nytt golv. I koret tegelplattor. 1910 Äldre altaruppsats återinsatt. 1925 Papptak ersatt med tegeltak . 1934 (ark Ch Elmström) . Sittbänkar utmed väggarna. Förhall under orgelläktaren. Värmeledning. 1952 Ny orgel. Den äldre placerad på södra läktaren. 1955 (ark E Graebe). Norra korsarmen inredd till dop­ kapell. Alfrescomålning på korväggen av K Siesjö. Om­ målning. 1961 Ny orgelfasad. 1976 (ark T Leon Nilson). Innanfönster med järnbågar. 182 KATALOG Förrummet under orgelläktaren i öster omdisponerat och inrett. Förhöjda räcken på läktarna. Ommålning. 1980-81 Omputsning av fasaderna och ommålning. 1983 Invändig ommålning. Avkortn ing av altarringen. 1985 Restaurering av gamla orgeln och placering i koret. Äldre ritningar 1779 utvidgning med korsarm (akt ÖIÄ, brev till K Majt) ; 1828 torn och sakristia (L Almroth, akt ÖIÄ, brev till K Majt 1830); u å Osby Av den medeltida kyrkan återstår östra delen av koret med absid. Den södra korsarmen tillkom år 1701 medan den norra byggdes mellan åren 1769-70 av byggmästaren Henning. 1833-35 uppfördes det nuvarande långhuset med torn av murmästarna T Uppgren och 0 Borgström , Sölvesborg, efter ritningar av Carl Ståhl. Kyrkan stod färdig 1836 och invigdes 2 1 augusti 1840 av biskop V Faxe. Plan och material Rektangulärt kyrkorum med korsarmar. Korsarmarna nu avskärmade genom läktarunderbyggnader. Utrymme­ na används som sakristia och samlingsrum mm. Det kvarstående äldre korpart iet i öster används nu som ka­ nybyggnad (A Almfeldl) ; 1840 utkast till grundplan för tombygg­ nad (C G Brunius, Brunius sam!, ATA); 1843 utvidgning, 4 förslag (J W Gerss) ; 1851 nybyggnad (J Hawerman). Källor, litteratur och äldre avbildningar Brunius sam! bd VIII , ATA; Lageson, A, Oderljunga kyrka- kort beskrivning. Perstorp 1974; Persson, G, Oderljunga och Perstorps kyrkor. Ängelholm 1935; Sundberg, J , Oderljunga sockens spar­ bank. Oderljunga 1951 ; Interiörbilder före 1955 års renovering, ATA. pell , tidigare som sakristia. Torn med huvudingång i väster. Separata ingångar till korsarmarna samt kapellet. Uppförd av gråsten samt putsad och vitkalkad . Porta­ lerna försedda med rusticerande omfattningar. Taktäck­ ning av tegel , på tornet och absiden kopparplåt. Exteriör Kyrkan är byggd och ombyggd efter 1832 års ritningar. Taket på korsarmarna kom dock aldrig att valmas. Även vissa förändringar av tornets utformning skedde. För­ utom att lanterninen senare har slutits och klätts med kopparplåt samt försetts med tornur är exteriören oför­ ändrad sedan byggnadstiden. Fig 195. Osby kyrka från nordöst. Osby Churc/1 from the north-east. SKÅNE 183 Fig 196. Interiör mot öster med ursprung­ lig altarpredikstol före restaureringen 1925. Foto ATA. The i111erior of1he church looking east wi1h 1he original combinalion ojaltar and pul­ pil , prior LO res/oration work in 1925. Interiör Kyrkorummets interiör har genomgått flera förändring­ ar. På den östra väggen fanns ursprungligen en altarpre­ dikstol. Själva predikstolen är nu borttagen och i den klassicerande omramningen har istället placerats en al­ tartavla , »Kristus i Emmaus», utförd av Olle Hjortzberg 1940. Väggens gavelfält pryds sedan 1926 av en grisaille­ mälning av Yngve Lundström och Torsten Nordberg. Korpartiets glasmälningar är likaså utförda av Lund­ ström. Predikstolen frän 1593 är övertagen frän gamla Fig 197. Interiör mot öster. The inlerior of the church looking easl. kyrkan. Den norra korsarmens läktarbarriär är likaså övertagen frän gamla kyrkan och ursprunglig bemälning har framtagits. I läktarunderbyggnadernas panel har in­ fällts äldre bänkdörrar. Den slutna bänkinredningen är delvis ursprunglig. Västläktaren och orgelfasaden härrör frän senare delen av 1800-talet. Kända viktiga förändringar 1861 Orgel. l 891 En äldre predikstol uppsatt på ena långväggen . Fig 198. Inte riö r mot väste r. The interior of 1he church looking wes1. 184 KATALOG 1908 Nytt orgelverk. 1920 Spåntak ersatt med tegeltak. 1925-26 Grisaillemålning på korväggen . Glasmålning­ ar i korfönstren. Vindfång och dubbeldörrar i korsarmar­ na. Äldre målning framtagen på läktarbar riären. Ommål­ ning. Elektrisk belysning. 1934 (ark E Graebe). Utv idgat korparti samt stengolv i kor och gångar. Det medeltida korpartiets , dvs Petri­ kapellets , interiör restaurerad. Ny uppvärmning. Om­ målning. 1940 (ark E Graebe). Altarpredikstolen upplöst och pre­ dikstolskorgen ersatt av altartavla. Äldre predikstol , försedd med ny fot och ny trappa , placerad i koret. 1958 (ark E Lundberg). Läktarunderbyggnad i korsar­ marna. 1960 Nytt orgelverk . 197 1 (ark E Graebe). Nya trappor till orgelläktaren. Två bänkrader borttagna under läktaren. Ommålning. Äldre ritningar 1832 utvidgning i väster samt nytt torn (G S vanberg, akt ÖIÄ , brev till K Majt) ; 1832 ut vidgning i väster samt nytt torn (C Ståh{); 1859 orgelfasad (Söder/und) . Källor, litteratur och äldre avbildningar Brogårdh, T, Osby kyrka , Markaryd 1984; Fernlund, S, Kyrkoriv­ ningar och kyrkobyggen i Skåne 1812- 191 2. Lund 1982; Johns- Skepparslöv Uppförd 1841-43 efter ritningar av Fredrik Wilhelm Scholander och fogad till den äldre kyrkans torn. Invigd år 1844. Plan och material Rektangulärt kyrkorum med utbyggd , abs idial sakristia i öster. Torn med huvudingång i väster. Separat ingång till sakristian. Uppförd av gråsten samt putsad och vitkalkad. I tor­ nets nedre delar å terst år äldre murverk. Taken täckta med kopparplåt. Exteriör Exteriörens utformning följer 1841 års ritning. Kyrkan är en av Scholanders tidigaste kyrkobyggnader och ansluter Fig 199. Interiör mot norra korsarmen . The interiOJ· of1he north cross-arm. son, P, Ousby-Knislinge. Osby 1923 ; Osby hembygdsfören ings å rsbok 1971 ; Rosendal, G, Min käraste kyrka. Stockholm 1962; Wes1rup, F, Altartavlan. Osby 1976. I nteriörbilder före 1940 års restaurering, ATA . Om kyrkan se vidare ovan S Fernlund. till den traditionella nyklassicistiska kyrkoarkitekturen . Ett utmä rkande drag för exteriören är dock att tornet försetts med trappgavlar, vilka placerats i norr och söder. Interiör Interiörens arkitektoniska utformning är oförändrad . Rummet , som senare avkortats genom en läktarunder­ byggnad, präglas dock numera av den dekorativa mål­ ningsutsmyckn ing, som utfördes 1928 av Karl Dahlqvist. Det stora korset ovanför altaret samt predikstolen är utförda efter förslag av C G Brunius . Korset stod ur­ sprungligen på altaret . Predikstolen har senare försetts med figurmålningar och texter i korgens fylln ingar. Den slutna bänkinredningen är i princip oförändrad . Orgelfa­ saden är utförd efter ritning från 1879 . Ett modernt til­ lägg i kyrkorummet är den stora kororgeln från 198 1. -- SKÅNE 185 .::' Fig 200. Skepparslövs kyrka från nordväst. Skepparslöu Church }i-om the nonh-west. Fig 20 1-202. Interiör mot öster och väster. Målningsdekoren utförd av K Dahlqvist 1928. The interi01· af the church looking east. and west. The paintings are by K Dah/quist. 1928. Kända viktiga förändringar 1879 Orgel. 1902 Renovering av okänd omfattning. 1928 (ark Th Wåhlin). Dekormålning i taket och på östra väggen . Utökat korparti . Bredare bänka r. Framdragning av läktaren samt underbyggnad med tre dörröppningar mot kyrkorummet. Ommålning. 1950 Nytt orgelverk. 1968 (ark T Leon N ilson). Plåttak utbytta mot koppar­ tak . Alt arkorset upphängt i korets ni sch. Ommålning. 1979 (ark N Gullenberg). Renovering. Förhöjd läktarbar­ riär. I981 Kororgel. Äldre ritningar 1841 ombyggnad (F W Scholander) ; 1879 o rge lfasad (osign) . Källor, litteratur och äldre avbildningar Brunius saml , bd XXII , ATA; Grandien. B. Drömmen om renäs­ sansen. Stockholm 1979; Gärds härads hembygdsförenings å rs­ bok 1982. 186 KATALOG Slimminge 1807 uppfördes en ny kyrkobyggnad , fogad till ett äldre torn. Kyrkan ombyggdes 1907, då nuvarande torn och sakristia tillkom , efter ritningar av Folke Zettervall. Plan och material Rektangulärt kyrkorum med utbyggd sakristia på nord­ sidan samt torn i väster. Huvudingång genom tornet. Separat ingång till sakristian från norr. Uppförd av gråsten . Putsad och vitkalkad med detaljer i tegel. Sockel av huggen natursten. Tegeltak. Exteriör Den nuvarande exteriören i genomförd jugendstil är ett resultat av 1907 års ombyggnad. Den stora trefönster­ gruppen i korets östmur är numera igensatt men synlig i fasaden. Interiör Interiörens utformning härrör från 1907 års ombyggnad. Korpartiet har dock förändrats 1953 , då den nuvarande altartavlan , »Jesus tvår lärjungarnas fötter» , av Gunnar Torhamn med omramning tillkom och korfönstren igen­ sattes. Predikstolen från 1600-talet är övertagen från gamla kyrkan medan övrig inredning tillkom 1907. Altar­ prydnaden från denna period utgjordes av en altarupp­ sats, som i sin tur ersatte ett stort altarkors. Båda dessa äldre altarprydnader är bevarade. Kända viktiga förändringar 1906-07 (ark F Zettervall). Genomgripande exteriör- och interiörförändring. Nytt torn , ny sakristia, nya fönster i stickbågiga öppningar och bågar markerade med oputsat Fig 203. Slimminge kyrka frå n nordöst. Slimminge Church from 1he 11or1h-eas1. Fig 204--205. Interiörer mot öster och väster. The inierior of the church looking east , and west. SKÅNE 187 Fig 206. Kyrkans utseende före ombygg­ naden 1907. Ritning av F Zettervall , RA. Foto RA. The church prior to alteration work in 1907. tegel , nytt trekopplat fönste r på korgaveln , vilken även höjdes. I interiören ti ll kom tunnvalv av trä. Ny altaran­ ordning med a lta rtavla av Jöns Må rten sson , Lund , nytt a lt a re och altarring, nya bänkar. Ny orgelläktare. En ä ld­ re predikstol å te rinsa tt. 1930 Nytt orgelverk . 1953 (ark E Graebe). Förändrat korparti. Korfönster­ gruppen igenmurad och ersatt av nisch . Korgolv av tegel­ pl a ttor. Altartavla av G Torhamn. N ya dubbelkopplade fönster av ek med antikglas (tidigare järnspröjsning). Ommålning. 1963 Ommåln ing. Äldre ritningar 1832 orgelfasad (osign , akt ÖIÄ, brev till K Majt); 1832 orgelfa ­ sad (C G Blom Carlsson); 1881 två förslag till utv idgning och ny tombyggnad (»lika med från orten uppsänd ritning>>); u å förslag till ombyggnad (A Nyström); u å ritning över befintlig kyrka (osign); 1903-05 ombyggnad, orgelfasad samt ny inredning (F Zetrerval/, bearbetade av A Arwidius). Källor, litteratur och äldre avbildningar Brunius sam! , bd Vlll , bd XXII , ATA; Femlund, S. Kyrkoriv­ ningar och kyrkobyggen i Skåne 18 12-1912. Lund 1982; Interiör­ bi lder före 1953 års renovering, ATA. 188 KATALOG Starby Den medeltida kyrkans torn ombyggdes efter ritningar av Axel Almfeldt 1815. Tornet samt delar av långhusets murar kom att stå kvar, då kyrkan senare utvidgades åt öster efter ritning från ÖIÄ 1848. Ombyggnaden slutförd 1857. Plan och material Rektangulärt kyrkorum med absidial , utbyggd sakristia i öster och torn med huvudingång i väster. Separat ingång till sakristian. Uppförd av gråsten , putsad och vitkalkad . Koppartak. Exteriör Byggd efter 1815 och 1848 års ritningar. Avviker från dessa endast genom att omfattningen kring tornportalen ej utfördes. Nya ytterdörrar har senare tillkommit och tornur insatts i lanterninen. Interiör Det kryssvälvda kyrkorummet präglas främst av 1911 års renovering och den då tillkomna rika dekormålningen på väggar och valv. Altartavlan , »Kristus i Getsemane» , är utförd för den gamla kyrkan 1829 av Alexander Malm­ qvist. Predikstolen från 1681 är likaså övertagen från gamla kyrkan. Läktaren och orgelfasaden är tillkomna Fig 208. Interiör mot öster. Målningsdekoren från 1911. The interior of rhe church /ooking easr. The painrings from 1911. Fig 207. Starby kyrka från sydöst. Srarby Church from 1he south-east. Fig 209. Korpartiet. Alta rtavlan utförd av A Malmqvist 1829. The chance/. The aliarpiece is by A Ma/mqvisl, 1829. vid 1800-talets mitt. Den öppna bänkinredningen till­ kom 191 l. Kända viktiga förändringar 1862 Orgel. 1911 (ark Th Wåhlin). Nytt koppartak, tornur i lanter­ ninen, nya ytterdörrar. Ny öppen bänkinredning, ny al­ ta rring. Nytt golv av öländsk kalksten. Ny rik dekorm ål­ ning på väggar och valv. Den äldre dekormålningen in­ skränkte sig t ill korpartiet. 1934 Nytt orgelverk. 1951 Eluppvärmning. 1953 Ommålning av interiören i samma färger. 1969 Invändig ommåln ing och renovering. Dekormål­ ningen något red ucerad. 1971 Vit betongfä rg på fasaden. 1982 Omputsning av fasader samt ommålning av snic­ kerier. Äldre ritningar 18 15 tombyggnad (osign , akt ÖIÄ, brev till K Majt) ; 18 15 tom­ byggnad (A Almfeldt) ; 183 1 ny a lta rprydnad (A Ma /mqvist, akt ÖIÄ, brev till K Majt) ; 183 1 altarpryd nad (C G Gerss); 1848 ut vidgning i öster (osign) ; 1849 orgelfasad med orgelläktare (A Almfeldt?). Stiby Uppförd 1856 av byggmästare T Ljunggren, Kri stian­ stad , efter ritninga r av murmästare Magnus Cederholm , bearbetade av Johan Adolf Hawerman. Invigd Alla Hel­ gons dag 1858 av biskop J H Thomander. Plan och material Rektangulärt kyrkorum med utbyggd , halvrund sak risti a bakom altaret i öster. Torn med huvudingång i väster. Separat ingång mitt på sydfasade n samt till sakristian. Uppförd av gråsten och skiffer med omfattn inga r och li stverk av tegel. Putsad och vitkalkad. Tak av tegel, på torn och sakristi a kopparplåt. Exteriör Utförd efter 1855 års ritningar och oförändrad sedan byggnadstiden . Exteriörens detaljer är influerade av C G Brunius kyrkobyggnader, vi lka i fl era fall uppfördes med SKÅNE 189 Fig 2 10. Inte riör mot väster. The interior of the church /ooking wesl. Källor, litteratur och äldre avbildningar Fern/und, S, Kyrkorivningar och kyrkobyggen i Skåne 18 12­ 19 12. Lund 1982; Interiörbilder före renoveringen 1911 , ATA. Cederholm som byggmästare. I såväl exteriören som in­ teriören märks dock att Cederholm och överintendents­ äm betets arkitekt , som bearbetade ritningarna , haft olika intentioner i fråga om byggnadens stil. Interiör Det kryssvälvda kyrkorummet avspeglar liksom exteriö­ ren inflytande från Bruniuskyrkorna. Altaret är placerat mot den skärmvägg, som avskiljer koret från den bakom­ ligga nde sakrist ian. Altartavlan , »Kristus i Emmaus» , ä r en kopi a från 1887 utförd av August Al men efter Carl Blochs målning i Löderups kyrka. Vid samma tid tillkom troligen även skärmväggen. Predikstolen utgörs delvis av en äld re predikstol , övertagen från ga mla kyrkan . Till kyrkorummets ursprungliga inred ning hör även läktaren samt orgelfasaden från 1835. I öv rigt präglas kyrkorum­ met av 1900-talets renoveringar. 190 KATALOG Fig 211. Stiby kyrka från sydöst. St iby Church ji-om the south-east. Kända viktiga förändringar 1887 Ny altartavla samt sannolikt ny skärmvägg. 1903 (ark Th Thoren). Nytt golv, nya öppna bänkar, nya nummertavlor. 1931 Nytt orgelverk. Predikstolen höjd och försedd med inskriptioner. Ommålning. Dekormålning, bl a stjärndekor, i korvalvet. 1948 Värme- och elinstallation. 1951 (ark E Graebe). Nytt altarbord. Inbyggnad under läktaren med vägg av tegel klädd med furupanel. Ommål­ ning. 1980 Nytt orgelverk. 1985 Ommålning. Väggarnas kvadermåln ing bort­ tagen . Äldre ritningar 1785 utvidgning (LLA); 1785 utvidgning (akt ÖIÄ , brev till K Majt) ; 1838 orgelfasad; 1855 nybyggnad (M Cederholm, om­ arbetade av J Hawerman). Källor, litteratur och äldre avbildningar Fernlund, S, Kyrko ri vninga r och kyrkobyggen i Skåne 181 2­ 19 12. Lund 1982. Fig 212. Interiör mot öster. The interior ofthe church looking east. Fig 213 . Interiör mot väster. The interior ofthe church looking west. SKÅNE 191 Stora Harrie Uppförd 1851-52 efter ritningar av Carl Georg Brunius och ansluten till den äldre kyrkans torn , vi lket förhöjdes. Byggmästare var akademimurmästaren Johan Stenberg. Plan och material Rektangul ärt långhus med tvärskepp i öster, tresidigt avslutat korparti samt torn med huvudingång i väster. Separata ingångar även i korsarmarna. På tornets nord­ sida dessutom en ingång till tornets övervåning. Uppförd av gråsten med dekorativa deta lj er i tegel. Gråstensmurarna putsade och vitkalkade. Taken täckta med kopparplåt. Exteriör Byggd enligt 1849 års ritning och oförändrad frånsett takmaterial och portar. Ingången till korpartiets ur­ sprungl iga sakristia är numera igenmurad. Interiör Ursprungligen utförd enligt 1849 års ritningar med kryssvalv samt skärmvägg mellan kor och den bakomlig­ gande sakristian. Numera är sakristian flyttad till norra Fig 215. Interiör mot öster efter 1902 års restaure­ ring. Foto E Graebe, LUHM. The interi01· ofthe church looking east after restora­ tion work in 1902. Fig 214. Stora Harrie kyrka från söder. Stora Harrie Church from 1he south. 192 KATALOG Fig 2 16-21 7. Interiörer mot öster och väster. The interior ofthe church looking east, and wesr. Fig 218-2 19. Interiörer av södra och norra korsa rmarna. The i111eri01· of rhe sourh cross-arm. and the norrh cross-arm. korsarmen och altaret är indraget i östpartiet. Kyrkorum­ mets nuvarande utformning och inredning är resultat av 1900-talets renoveringar (se nedan). Äldre detaljer är det ursprungliga altarkorset, nu placerat mot den nisch , som .. .. ~. utgörs av den igensatta sakrist iedörren , samt prediksto­ len , vilken dock moderniserades 1956, och orgelfasaden från 1865 . SKÅNE 193 Kända viktiga förändringar 1862 Ny orgel utförd av J 0 Lundahl efter ritning av J F Åbom . 1902 (ark H Sjöström, A V Lindvall). Ändring av orgel­ läktaren samt troligen läktarunderbyggnad. Ny öppen bänkinredning i nygot ik. Golvbeläggning av viktoriaplat­ tor. 1938 (ark E Graebe). Skärmvägg och altarkors borttagna och ersatta med en triptyk av Einar Forseth. Sakristia inrättad bakom avbalkning i norra korsarmen. Ommål­ ning. 1956 (ark G W Widmark) . Nytt golv av öländsk kalksten. Predikstolen försedd med li ster, evangelistsymboler, in­ skrifter samt ommålad. Nya raka bänkgavlar. Ny dop­ funt. Ommålning av träinredningen i grått , bl ått och terracotta. 1957 Koppartak. 1973-74 (byggm Nils Persson). Triptyken flyttad till Svedala Uppförd 1851-52 efter ritningar av Carl Georg Brunius. Kyrkobygget , som bekostades av kyrkans patronus , greve Kjell Tage Thott på Stora Roslätt , leddes av byggmästare Magnus Cede rholm , Hunneberga. Thott avsade sig efter byggets slutförande sitt patronatsskap. Invigd 17 oktober 1852. Förändrad till nuvarande utseende 1902. Plan och material Rektangulärt långhus med tvärskepp och halvrunt , ut­ byggt kor samt utbyggd halvrund sakristia i sydöst. Vid tvärskeppsingångarna yttre vindfång. Tornet i väster, med huvudingång, har i norr och söder utbyggda trapp­ hus med uppgång till en övre våning. Kyrkans nuvarande planlösning tillkom vid ombyggnaden 1902 , då västpart i­ et mm tillbyggdes (se nedan). Kyrkan hade ursprungligen ett smalt och lågt västtorn , delvis indraget i byggnads­ kroppen, och sakristian var placerad bakom en skärm­ vägg i koret. Byggnadsmaterialet utgörs av sten med tegel i omfatt­ ningar och li stverk. Vid ombyggnaden användes främst tegel. Putsad och avfärgad i en gråbrun nyans med vita Fig 220. Svedala kyrka från väster. Svedala Church from the wes1. 13-899020 KB I gravkapellet och ersatt med det ursprungliga Bruniuskor­ set i den grunda nischen , uppkommen i och med sakri ­ stiedörrens igenmurning. Nytt fristående altare med ny altarring. Sakristian i norra korsarmen förändrad och nyinredd. Nytt golv och nya innanfönster i omålade bågar. Ommålning. Medeltida triumfkrucifix upphängt mot norra korsarmen. Nya portar. Ny läktarunderbygg­ nad med användande av äldre fasad. Äldre ritningar 1829 tillbyggnad (G Sojfel, akt ÖIÄ, brev till K Majt); 1830 till­ byggnad (C G Blom); 1849 nybyggnad (C G Brunius); 1861 orgel­ fasad (J F Abom). Källor, litteratur och äldre avbildningar Brunius sam! , bd XV, konv XII , ATA; Fernlund, S, Kyrkoriv­ ningar och kyrkobyggen i Skåne 1812-1912. Lund 1982; Interiör­ bilder före restaureringen 1938 (PÄ); Interiörbilder före 1974 års renovering, ATA. 194 KATALOG Fig 221-222. Interiörer mot öster och väster. The interior ofthe church /ooking east, and west. Fig 223. Interiör av norra korsarmen. The interior ofthe north cross-arm. och grå detaljer. Taktäckningen utgörs av kopparplåt , på tornspiran dock skiffer. Exteriör Kyrkan är byggd efter ritningar från 184 7 men förändrad till nuvarande utseende 1902. Karaktäristiskt för exteriö­ ren är västtornet med sina toureller och den likaså till­ byggda takryttaren över korsmitten samt den rika fasad­ dekoren. Den ursprungliga exteriören var enkel. De släta väggarna var vitputsade medan tvärskeppets ornerade gavlar stod oputsade liksom tornet , vilket kröntes av en pyramidhuv. Interiör Den nuvarande interiören med tunnvalv av trä skapades 1902 men har senare förändrats i samband med renove­ ringar (se nedan). Den ursprungliga interiören bör ha följt Brunius inten­ tioner. Kyrkorummet täcktes av ett plant trätak med synliga bjälkar. Altaret var placerat mot en skärmvägg, som avskilde den bakomliggande sakristian . Bänkinred­ ningen var sluten. Kända viktiga förändringar 1868 Renovering. 1872 Ny orgel med fasad ritad av H Zetterval l. 1883 (ark H Sjöström). Ny altaranordning med en gips­ kopia av Thorvaldsens »Kristus» i nygotisk omramning. Förminskat sakristieutrymme. Ny altarring. 1900-02 (ark A Lind vall och A Boklund). Genomgripan­ de omdaning exteriört och interiört. Nytt torn med flan­ kerande toureller, takryttare över korsmitten , nya tak­ stolar, små triangulära takkupor på taket , tillbyggd sak­ ristia i sydöst, yttre vindfång vid korsarmarna , fasad­ dekor i form »strävpelare» , lister, omfattningar, bågar mm , nya fönster. I interiören ersattes det plana innerta­ ket av valv av spåntad panel , vilande på pilast rar med konsoler , och väggarna artikulerades genom li stverk. SKÅNE 195 Nytt altare, inflyttat i det f d sakristieutrymmet. Ny al­ tarring, ny predikstol. Nytt orgelverk med förändrad fa­ sad , troligen ny läktare samt ny bänkinredning. Rik de­ kormålning. 1925 (ark Th Wåhlin). Ommålning, sandstensimitation på väggarna, dekormålning borttagen. 1947 Borttagning av krön på entreutbyggnaden. 1950 (ark E Graebe). Södra korsarmen avskild och om­ vandlad till samlingssal , den norra gavs möjlighet att genom vikdörrar vid behov kunna avskiljas. Prediksto­ len framflyttad , nytt altare. Kristusbilden placerad vid dopfunten i sydöst. 1962 Trappa till entren. 1965 Absidmålning i koret av Erik Lindholm. 1970 Ny orgel. 1983 Mittfönstret igensatt med en träskiva och ett kors placerat mot denna. 1986 Ommålning. Svenstorp Uppförd av byggmästaren Magnus Cederholm 1854 och fogad till den äldre kyrkans torn från 1542. Cederholms ritning bearbetad av ÖIÄ beträffande tornets utsmyck­ ning. Plan och material Rektangulärt kyrkorum med tresidig avslutning i öster vari sakristian är inrymd. Torn med huvudingång i väs­ ter, separat ingång till sakristian. Uppförd av gråsten med tegel i omfattningar och lister. Putsad och vitkalkad. Tegeltak. Exteriör Byggd enligt 1853 års ritning. Karaktäristiska drag är de tvådelade fönsteröppningarna i tresprångiga omfattning­ ar samt den rikt artikulerade taklisten, rundbågsfrisen och tornets trappgavlar. Byggnadens »nymedeltida» stil anknyter till C G Brunius kyrkoarkitektur. Interiör Det kryssvälvda kyrkorummet och dess inredning har endast genomgått få förändringar sedan byggnadstiden. Sakristian är förlagd bakom en skärmvägg, nygjord på 1890-talet, mot vars förhöjda mittparti placerats en gips­ kopia av B Thorvaldsens skulptur »Kristus». Korpartiets Äldre ritningar 1841 utvidgning samt nytt torn (M Cederholm, akt ÖIÄ, brev till K Majt) ; 1845 nybyggnad (C G Brunius, Brunius sam!, ATA, samt akt, ÖIÄ brev till K Majt) ; 1846 nybyggnad (C G Brunius, ändrad av J F Åbom); 1847 förs lag till nybyggnad (C G Brunius, i Brunius sam! , ATA); 1847 två förslag till nybyggnad (C G Bruni­ us, LLA); 1848 nybyggnad (C G Brunius, ändrad av J Hawer­ man). Källor, litteratur och äldre avbildningar Brunius sam!, konv XV, ATA; Fern/und, S, Kyrkorivningar och kyrkobyggen i Skåne 1812-1912. Lund 1982; Frilz, E, Vår bygd. Svedala 1937; Grandien, B, Drömmen om medeltiden. Sthlm 1974; »Hembygden». Svedala Pensionärsförening 1973-74. Sve­ dala ( 1975); Ingers, I , Försvunna eller förändrade byggnadsverk av C G Brunius. Några kommentarer, Ale 197 1: 2; Svedala ge­ nom tiderna. Svedala 1981 ; Svedala kyrka . Svedala 1972; Exteri­ örbild före renoveringen 1902 (Svedala bibliotek); Interiörbild före renoveringen 1902 (PÄ). - Om kyrkan se även ovan I Sjö­ ström . Fig 224. Svenstorps kyrka från nordöst. Svenslorp Church from :the north-eakt. golv har ursprunglig nivå, dvs samma nivå som långhu­ sets golv, och ljuskronorna är fortfarande placerade över mittgången. Orgelfasaden är utförd efter ritning av L Ha­ werman 1860. Inredningens färgsättning härrör från 1979 och utgörs av ekådring med förgyllda detaljer samt 196 KATALOG Fig 225 . Interiör mot öster. The interi01· ofth e church looking east. marmorerade fält i ljust grönt. I orgelfasaden även inslag av grått. Kända viktiga förändringar 1862 Orgel. 1893 ca Nytt sakristieskrank samt altarring. Listverk tillkom på orgelfasaden. Läktarens undersida försedd med ramverk. Ny nummertavla. All inredning målad i ekfårg. Nytt golv av viktoriaplattor. I samband med denna renovering tillkom sannolikt även dekormålning. 1936 (ark E Graebe). Ommålning med borttagande av dekormålning på väggar och predikstol. Fig 226. Interiör mot väster. The interior oj the church looking west. 1951 Nytt tegeltak, elinstallation. 1968 Nytt orgelverk. 1979 Ommålning av interiör och inredning. Äldre ritningar 1853 Nybyggnad (osign); 1860 orgelfasad (L Hawerman). Källor, litteratur och äldre avbildningar Fernlund, S, Kyrkorivningar och kyrkobyggen i Skåne 1812-1912. Lund 1962; Interiörbilder före 1936 års renovering, ATA. SKÅNE 197 Säby 1850-51 revs den medeltida kyrkans torn och kyrkan utökades 8,4 m i väster. Samtidigt förstorades och om­ ändrades troligen fönst ren och ingången. Som ledare för bygget omtalas byggmästare J P Berglund från Sire­ köping. Invigd 1853. Det nuvarande tornet uppfördes 1877 efter ritningar av Oscar Ericsson , ÖIÄ. Plan och material Svagt trapetsformat långhus med utbyggt, rektangulärt kor i öster. Sakristian numera inrymd i läktarunderbygg­ naden, ursprungligen bakom korets skärmvägg. Detta utrymme används nu som förberedelserum. Torn i väster, indraget i byggnadskroppen. Kyrkobyggnaden är uppförd av gråsten samt putsad och vitkalkad. Tak av skiffer på långhus och kor, på tornspiran plåt. Exteriör Ritningar saknas till 1851 års ombyggnad. Exteriören troligen oförändrad sedan tornets tillkomst 1877. Nuva­ rande ytterdörrar dock moderna. Interiör Långhuset täcks av ett tunnvalv av trä. I koret återstår det medeltida kryssvalvet. Inredningen härrör i huvud­ sak från 1800-talets senare del. Interiören präglas dock av 1900-talets renoveringar. Den nuvarande skärm­ väggen, som ursprungligen avskärmade hela koret från sakristian, samt altaret tillkom på 1870-talet. I mittfältet Fig 228-229. Interiörer mot öster och väster. The interior of the church /ooking east, and west. Fig 227. Säby kyrka från nordöst. Säby Church from the north-east. förekom då endast en inskriftstavla, vilken 1925 ersattes av Georg Hansens målning, »Maria vid Jesu kors». Den första altarprydnaden bestod av ett kors, målat på en trätavla, vilken ingick i en provisorisk skärmvägg. Nuva­ rande altarringen tillkom 1902. Såväl denna som skä rmväggen moderniserades dock delvis vid senaste re­ noveri ngen. Predikstolen tillkom troligen vid 1870-talets renovering liksom den slutna , men nu ombyggda bänkin­ redningen. Läktarens nuvarande utformning tillkom • 198 KATALOG 1925, läktarunderbyggnaden i samband med renovering­ en 1978. Kända viktiga förändringar 1862 Orgel och troligen även läktare. Målning av inred­ ningen. 1870-tal Ny skärmvägg med altare samt dörrar till sak­ ristian. Troligen även ny predikstol samt bänkinredning. 1877 Tillbyggnad av torn. 1882 Tegeltak ersatt med skiffertak. 1885 Utvändig renovering. 1891 Innertak och innerväggar vitmenade. 1901-1902 Tornspirans spåntäckning ersatt med galva­ niserad plåt. Nya fönsterbågar av gjutjärn. Omläggning av golv med viktoriaplattor. Ny altarring. 1905 Ommålning av interiören samt dekorationsmål­ ningar av Martin Anderson, Landskrona. 1925 (ark N Blanck). Ny altartavla. Golvet mellan altar­ ring och första bänkraden något förhöjt och belagt med kalkstensplattor, ny predikstolstrappa, gotikinspirerade detaljer på skärmväggens krön och predikstolskorgens nederdel borttogs liksom väggarnas dekormålningar från 1905. Istället utfördes ny dekormålning ovanför och i triumfbågen. Ny orgel och något utvidgad läktare med ny barriär. Ommålning av inredningen. Tirup 1843 nedbröts valven i den medeltida kyrkan och bygg­ naden förlängdes åt öster samtidigt som nya fönster upp­ togs. Tornet tillbyggdes på 1860-talet. Plan och material Rektangulärt kyrkorum med halvrund avslutning i öster för kor och sakristia. Torn med huvudingång i väster. Separat ingång till sakristian. Uppförd av gråsten , putsad och vitkalkad. Sockel av sandsten. Svartmålat plåttak. På tornets spira koppar­ plåt. I långhuset återstår medeltida murverk i det västra partiet tom drygt första fönsterparet. I såväl norr som söder återstår här de medeltida portalerna under putsen. Exteriör Ritning till ombyggnaden 1843 saknas. Fram till tornets tillkomst på 1860-talet användes den medeltida syd­ ingången med tillhörande vapenhus som huvudingång. Tornets utformning följer ritningen från 1864. 1937 Nytt orgelverk. 1947 Eluppvärmning. 1960 Dopaltare i långhusets nordöstra hörn . 1978 (ark CA Acking). Förändring av korets skärmvägg, vars dörrar till sakristian placerades vinkelrätt mot öst­ sidan. Altarringen försågs med plan överliggare och öpp­ nades vid sidorna. Ny trappa och nytt underrede till predikstolen. Förminskat bänkantal samt ombyggnad av bänkarna. Inbyggnader under läktaren. Antikglas i kor­ fönstren samt innanfönster i samtliga fönster. Golv av kalkstensplattor i koret, på dopplatsen , där altaret från 1960 borttogs, och kring predikstolen. Nya ytterdörrar av ek. Ny armatur och omhängning av denna . Ommålning av interiör och inredning. Tunnvalvets målade kassetter från 1905 borttagna. Äldre ritningar 1876 torn (murare Briishaber) ; 1876 torn (0 Erikson) . Källor, litteratur och äldre avbildningar Fernlund, S, Kyrkorivningar och kyrkobyggen i Skåne 1812­ 1912. Lund 1982; Hemby, E, Säby, sockerbetans socken. Lands­ krona 1966; Samuelsson, 0 , Härslövs och Säby kyrkors historia . Lund 1982; Samuelsson, 0 , Säby kyrka . Vägledning u å; Interiör­ bilder före 1925 års renovering, ATA (samt PÄ). Fig 230. Tirups kyrka från sydöst. Tirup Church from the south-east. SKÅNE 199 Fig 231. Interiör mot öster. The interi01· ofthe church looking eas1. Interiör Det tunnvälvda kyrkorummet , som genom att äldre murar återstår i västpartiet fått behålla det medeltida rummets relativt ringa bredd , präglas av det sena 1800­ talets restaurer ingar. Inredningen från denna tid är helt bevarad . Altartavlan , »Herdarnas ti llbedjan» , är utförd av Carl Bloch på 1870-talet. Orgelfasaden är utförd efter ritning 1864. Kända viktiga förändringar 1860-talet Nytt torn. På sydsidan borttogs vapenhus med ingång. Troligen igenmurades även nordportalen vid detta tillfälle. Ny orgel med ny fasad. 1890-talet (ark H Sjöström). Ny inredning. Eventuellt hade altartavlans omfattn ing och skärmväggen mot den bakomliggande sakristian samt predikstolen , dock utan figursku lpturer, tillkommit på 1870-talet efter ritningar av F A Nielsen 1873. Nytt golv av viktoriaplattor, dekor­ målning i valv och på väggar, målning av inredningen i ekfårg. Ny ytterdörr till sakristian. Fig 232 . Inte riör mot väster. The interi01· oflhe church looking wes/. 1926 ca (ark Th Wåhlin). Tak och väggar ommålades. Yttre igenmurning borttogs från de äldre portalerna på nord- och sydsidan. 1936 Plåttäckning av tak. 1937 Elektriska installationer. Belysning i kyrkorum­ met i form av lampetter. Ombyggnad av orgelverk. 1949 ca Ny dopfunt av skulptör E Sand , Strängnäs. 1950 före lgenmurning av de medeltida portalerna . 1950 ca Elektrisk värmeinstallation. 1981 ca (ark E Wikerståhl). Utvändig omputsning och ommålning. Förstärkning av takkonstruktion . Äldre ritningar 1864 nytt torn (osign) ; 1864 orgelfasad (osign) . Källor, litteratur och äldre avbildningar Fernlund. S, Kyrkori vningar och kyrkobyggen i Skåne 1812­ 19 12. Lund 1982; Interiörbild före renoveringen 1926, ATA. 200 KATALOG Fig 233. Torrlösa kyrka från sydöst. Torr/ösa Church from the south-east. Torrlösa Byggd mellan åren 1844-49 av akademimurmästare Jo­ han Stenberg från Lund efter ritningar av Carl Georg Brunius. Tornet uppges vara färdigt först 1852. Invigd 7 oktober 1849 av biskop H Reuterdahl. Plan och material Plan i form av ett grekiskt kors med hal vrunt avslutat kor i öster med sakristia bakom altaret. Torn i väster med huvudingång. Ursprungligen ingångar även i korsarmar­ na. Dessa nu disponerade som förråd respektive gravkor. Uppförd av tuktad natursten och oputsad. Gavelrös­ ten , omfattningar och dekorativa detaljer i rött tegel. Tornportalens omfattning dock av huggen sandsten. Taktäckning av tegel. På tornet kopparplåt. Exteriör Uppförd efter Brunius ritning från 1839 i nyromansk stil. Byggnaden utgör tillsammans med Tullstorps kyrka Bru­ ni us första helt nybyggda kyrkor, båda med den då av Brunius förespråkade korsformen . Fig 234. Interiör mot öster. The interiOJ· of the church looking east. Interiör Kyrkorummet täcks av tunnvalv , vilket är en ovan lig lösning för en Bruniuskyrka, uppförd i nyromansk sti l. Valet av tunnvalv i stället för kryssvalv var en eftergift SKÅNE 201 Fig 235. Interiör mot väster. The interi01· ofthe church /ooking west. för församlingens önskemål om en mindre kostsam ut­ formning. Kyrkorummets karaktär har senare förändrats genom flera restaureringar. Den nuvarande stora altar­ uppsatsen med bruten skärmvägg mot den bakomliggan­ de sakristian tillkom 1925. Altartavlan är en kopia efter Carl Blochs målning »Christus Consolatorn i Sofia Alber­ tina kyrka i Landskrona , utförd 1929 av Georg Hansen, Landskrona. De skulpterade evangelistfigurerna samt den krönande ängeln med kors är utförda av Ludvig Jönsson , Helsingborg. Altarringen och den öppna bänk­ inredningen tillkom samma år. Predikstolen , utförd 1628, övertogs däremot redaQ från början från den gamla kyrkan. Orgeln , troligen från 164 l , inköptes 1849 från Mariakyrkan i Helsingborg, liksom den med målningar prydda läktarbarriären , och ombyggdes. De båda korsar­ marna är sedan 1942 delvis avskärmade från kyrkorum ­ met och de på så sätt skapade nya utrymmena används som förråd respektive gravkor för Trolleholms ägare. Kända viktiga förändringar 1860-tal Nytt altare med ett stort krucifix mot svart tygfond . 1894 (ark F Zettervall). Ny altarprydnad , ny altarring, ommålning. 1925-29 (ark A Essen) . Omfattande restaurering. I exte­ riören ersatte tegeltak papptaken och tornur uppsattes. Ny altaruppsats och skärmvägg. Nytt altare och altarring, Fig 236. Interiör mot norra korsarmen. The interi01· ofthe north cross-arm. förhöjt kor med nytt golv, troligen även en förminskning av sakristian. Nya bänkar, ritade av ark H Sjöström, Lund. Ommålning. 1942 (ark E Graebe). Gravkor för Trolleholms ägare samt förråd inredda i korsarmarna. 1946 Elinstallation. 1962 (ark T Leon Nilson). Orgelverket ombyggt och kompletterat med ryggpositiv. Ommålning. Ny ytterdörr till sakristian. 1968 Omfogning av tornets fasad . 1978 Yttertak av koppar på tornet. 1982 (ark Aina Berggren). Ommålning av interiör. 1987 Nytt golv och toalett i vapenhuset. Äldre ritningar 1838 ombyggnad (G Soffel, LLA); 1839 nybyggnad (C G Brunius, original i Brunius sam!, ATA); 1840 nybyggnad (C G Brunius, Brunius sam!, ATA) ; 1841 bearbetning (C G Blom Carlsson) ; 1841 nybyggnad (C G Brunius, original i Brunius sam! , ATA). Källor, litteratur och äldre avbildningar Brunius sam l, bd XXI, konv VIII , ATA; Fern/und, S, Kyrkoriv­ ningar och kyrkobyggen i Skåne 1812- 1912, Lund 1982; Gran­ dien , B, Drömmen om medeltiden. Sthlm 1974; Onsjöbygden 1964; Hälsning från Torrlösa kyrka. 1966: 2. 202 KATALOG Fig 237. Trollenäs kyrka från sydväst. Trollenäs Church from the south-wes1. Trollenäs Byggd 1860-61 som gemensam kyrka för de 1860 sammanslagna socknarna Näs och Gullarp . Gu ll arps kyr­ ka revs i mitten av 1850-talet. Näs kyrka, som ansågs vara för liten för de bägge församlingarna, fick dock stå kvar. Byggherre var friherre Nils Trolle, som även ombe­ sörjde ritningar från den danske arkitekten J J Eckers­ berg. Kyrkan är ett intressant exempel på ett delvis privat initiativ till kyrkobyggande under perioden och det är troligen också närheten till godset Trollenäs som gjort att kyrkan bevarats så pass intakt. Plan och material Rektangulärt långhus med en rektangulär utbyggnad i öster innehållande kor, omgivet av sakristia, och i norr en loge för slottsherren. Torn i väster med huvudingång. På båda sidor om tornet finns i långhuset ingångar ge­ nom trapphus till västläktaren . Numera är ena trapphu­ set omgjort till förråd. Separata ingångar finns även till sakristian och logen från söder respektive norr. Kyrkan är uppförd av sten samt putsad och vitkalkad. Tak av sk iffer. På tornet gråmålad plåt. Exteriör Byggd enl igt 1855 års ritning med vissa avvikelser ifråga om fasadmaterial och dekorativa element. Genom att byggnaden är ritad av en dansk arkitekt uppvisar den, inte minst i exteriören, drag som avviker från periodens svenska kyrkoarkitektur. Få senare förändringar ha r skett ; korfönstren är numera endast synliga som nischer i muren och sakrist ieingången har i senare tid ersatts med en ny, utdragen i fasad li vet. Interiör 1855 års ritning visar ett plant kassettak, vi lket dock ersattes av ett fält indelat tunn va lv. Även väggarna har en dekorativ fältindelning. Förutom de igensatta korfönst­ ren och förvand ling av de små trapphusen under läkta ren till större enheter samt flyttning av predikstolen från den östra väggen till långhusets sydvägg är kyrkorummet i princip oförändrat. Bakom altaret står en kopia av Thorvaldsens »Kristus». De två främre bänkraderna är slutna samt har vändbänkar, tillkomna 1888. På bänk­ dörrarna ätten Trolles vapen. Kända viktiga förändringar 186 1 Orgel. 1888 Predikstolen , med direktuppgång från sakristian, flyttad från kyrkans östvägg till södra långhusväggen . De SKÅNE 203 Fig 238. Interiör mot öster. The inlerior ofthe church /ooking east. två främre bänkparen försedda med vändbänkar. Om­ målning av interiören. Väggarna och takets listverk måla­ de i mörkare färg, väggarnas nedersta del kvader­ mönstrad. Runt triumfbågen målad text. 1938 (ark E Graebe). Exteriören omputsad och vitkal­ kad . Korfönstren igensatta , nytt fönster över sakristiein­ gången. Ny sakristiedörr utdragen i fasadlivet. Nya föns­ terbågar, breddat altare och ny klädsel till altarringen. Bekvämare sittbänkar och anordning av sidogångar och bakre gång. Ny läktarunderbyggnad. Ommålning av inte­ riören. Fig 239 . Interiör mot väster. The interior ofthe church looking west. 1945 Elektrisk belysning. 1950 Elektrisk uppvärmning. 1958 Nytt orgelverk. 1978 Ommålning av interiören. Äldre ritningar 1855 nybyggnad (J J Eckersberg). Källor, litteratur och äldre avbildningar Onsjöbygden 1968/69; lnteriörbilder före renoveringen 1938, ATA . 204 KATALOG Fig 240. Tullstorps kyrka från sydväst. Tullstorp Church from 1he south-west. Tullstorp Den äld re kyrkan revs 1846 och ersattes med den nuva­ rande, efter ritningar av Ca rl Georg Brunius. Som bygg­ mästare an litades Magnus Cederholm , Hunneberga. In­ vigd 3 december 1848 av bi skop H Reuterdahl. Plan och material Byggnaden har grek isk korsform med kor i öster med utbyggd , tresidig sakristia. Över korsm itten reser sig ett åttkantigt torn . Huvudingången med vapenhus är belä­ gen i västra korsarmen. Separata ingångar finns även till sakrist ian och södra korsarmen. Uppförd av rött tegel i kryssförband. Hög cementsoc­ kel. Tegeltak, på tornets spira kopparplåt. Exteriör Byggd efter 1845 års ritningar i nyromansk st il och med för Brun i us karakteristiska detalj er fasadutsmyck­ ningen. Interiör Det kryssvälvda kyrkorummets väggar artikuleras genom rundbågiga nischer med bågställning och fyrpass. Den välbevarade nygoti ska inredningen är tillkommen vid H Sjöströms restaurering på 1890-talet och målad i ekåd­ ring och guld . Inredningen ansluter stilmässigt till den av Brunius ritade predikstolen från 1848. . Den ursprungliga skärmväggen mot den bakom altaret belägna sakri stian va r enligt Brunius ritning enklare och prydd med bågställningar. Altarprydnaden utgjordes av ett kors i för Brunius typisk utformning med klöverblads­ formad avslutning på korsarmarna. Orgelfasaden är ritad av L Hedin 1853. SKÅNE 205 Fig 241. Interiör mot öster. The inlerior ofth e church looking east. Kända viktiga förändringar 1875 Dopfunt ritad av H Zettervall och utförd av sten­ huggare Grönvall. 1892 (ark H Sjöström). Koret upphöjt , nytt mönstrat golv av stenplattor, ny skärmvägg bakom altaret, ny al­ tarprydnad, nya fönster med rombiskt spröjsverk och färgat glas , nya öppna bänkar. 1925 Nytt orgelverk. 1953 Elinstallation och elvärme. Äldre ritningar 1844 nybyggnad (C G Brunius); 1845 nybyggnad (C G Brunius); 1853 o rgelfasad (L Hedin). Källor, litteratur och äldre avbildningar Brunius sam! , bd VIII , XXI , kon v XVI , ATA; Fernlund, S, Kyr­ kori vninga r och kyrkobyggen i Skåne 18 12-1912. Lund 1982; Grandien, B, Drömmen om medeltiden. Sthlm 1974; Nilsson, H B, Tullstorps kyrkas tillkomst och senare hi sto ria . Lund 1950. Fig 242-243. Interiör mot väster samt mot södra korsa rmen. The interi01· of the church /ooking west, and lhe interior of lhe south cross-arm. 206 KATALOG Vadensjö Den äldre kyrkan utvidgades 1848-50 mot öster till nu­ varande utsträckning efter ritningar av Carl Georg Bru­ nius. Som byggmästare an litades troligen N Herrström. Plan och material Långhus med halvrunt kor med sakristia inrymd bakom altaret. Torn i väster med väggar i liv med långhusväg­ garna samt ett mindre trapphus på nordsidan. Huvud­ ingång genom tornet i väster samt separat ingång till sakristian i öster. Uppförd av gråsten och tegel. Äldre murar ingår i tornet och i långhusets västra parti fram till tredje traven . Putsad och vitkalkad. Exteriör Utförd efter 1846 å rs ritningar med för Brunius typiska detaljer ifråga om lister och omfattningar. Tornets nuva­ rande utformning med hög sp ira och trappgavlar samt korets trappgavel är dock tillkomna vid senaste sekelskif­ tet. Enligt Brunius ritning hade det låga tornet spetsiga gavelrösten och en låg spira. Interiör Det relativt smala, kryssvälvda kyrkorummet präglas av det sena 1800-talets renoveringar. Altartavlan, »Låten barnen komma ti ll mig>>, av J Z Blackstadius är utförd 1878-79 och omges av en samtida omfattning och skärmvägg med klassicerande stildrag. Målad i vitt och Fig 244. Vadensjö kyrka från sydöst. Vadensjö Church from the south-east. Fig 245-246. Interiörer mot öster och väster. The inlerior of the church looking east, and west. SKÅNE 207 guld. Hela inredningen i övrigt , målad i ekådring och ny läktarbarriär. Gjutjärnsbarriär mellan kor och lång­ guld , liksom golvets beläggning av viktoriaplattor tillkom vid sekelskiftets renovering. Orgelfasaden är utförd efter ritning från 1867. Brunius ritningar visar skärmvägg och inredning i sed­ vanlig goticerande stil med altarprydnad i form av ett kors. Kända viktiga förändringar 1867 (ark F R Ekberg?) Ny orgel 1878 ca (ark F R Ekberg). Ny altaruppställning med altartavla och skärmvägg. 1898-1900 ca (ark H Sjöström). Tornet förhöjt och försett med nuvarande spira och trappgavlar. Trappgavel på koret. Ny predikstol ev med återanvändande av en av Brunius ritad predikstolskorg. Ny altarring, nya bänkar, Viken Uppförd 1825 efter ritning av Carl Gustaf Blom Carls­ son, invigd den 23 juli 1826 av biskop V Faxe. Plan och material Rektangulärt kyrkorum med utbyggd femsidig sakristia , uppförd 1873. Torn i väster med huvudingång. En sepa­ rat ingång till sakristian på sydsidan. Byggnadsmaterialet utgörs av gråsten , sakristian dock av tegel. Putsad och vitkalkad. Taken täckta med tegel , tornspiran spåntäckt. Exteriör Byggd efter 1822 års ritning men förenklad. Nuvarande sakristian liksom tornsp iran är sekundära. Ritningen ut­ visar en utbyggd sakristia med separat ingång kombine­ rad med vapenhus på sydsidan, vilken dock ej uppfördes. En mindre sakristia anslöts istället i öster. Tornets lanter­ nin uteslöts likaså, och tornet tycks ha avslutats av enbart en låg huv. 1856 utbyttes denna mot en rikt utformad tornhuv med åttkantig lanternin , vilken dock på grund av skador nedtogs och ersattes 1880 med den nuvarande spiran. Sakristian hade tillkommit 1873. Interiör Det tunnvälvda kyrkorummet präglas i hög grad av 1900­ talets renoveringar. Så har ändring skett av bänkkvarte­ hus. Nytt golv av viktoriaplattor. 1911 Nya korfönster (efter förslag av ark H Sjöström). 1915 Elektrisk belysning. 1928 Elvärme. 1939 Nytt orgelverk. Äldre ritningar - 1846 utvidgning (C G Brunius); 1849 predikstol (C G Brunius) . Källor, litteratur och äldre avbildningar Brunius sam!, bd XXI , konv XVII , VIII , ATA; Andersson, W, Vadensjö kyrka . Manuskript till kortfatt ad kyrkobeskrivning, SvK; Fern/und, S. Kyrkorivningar och kyrkobyggen i Skåne 18 12- 1912. Lund 1982. rens form och altarringens och läktarens utformning. Ny orgel har även tillkommit. De nuvarande sakristie­ ingångarna upptogs vid tillbyggnaden av sakristian 1873. Altaruppsatsen och predikstolen , båda skänkta 1706, har övertagits från det gamla kapellet. Fig 24 7. Vikens kyrka från norr. Viken Church from the north. 208 KATALOG Fig 248. Interiör mot öster. The interior of1he church looking easl. Kända viktiga förändringar 1856 Ny tornöverbyggnad. 1873 (ark L Hawerman). Ny sakristia. Kyrkans tegeltak ersatt med spåntak. På sakristian plåttak. 1880 Ny tornspira. 1900 Ny orgel (ark G Hermansson), ny läktare. 1922 (Byggnadsstyrelsen). Utvidgat korparti . Ändring av bänkar, bredare mittgång och sidogångar tillkommer. Predikstolen flyttades till nuvarande plats och fick ny trappa med barriär. Omläggning av golv. Ommålning. 1928 Byggnadens spåntak ersatt med tegeltak. 1937 (?) Elektrisk belysning. 1942 (ark J Löfquist). Värmeledning. 1953-54 (ark F Petersson). Trävalvet putsat. Ny altarring av bildhuggare B H Jönsson , Helsingborg. Inrättande av Fig 249. Interiör mot väster. The interior ofthe church looking wesl. dopplats med altare. Omdisponerad sakristia, nya föns­ ter i sakrist ian. Ny läktartrappa med skrank. Ommål­ ning. Nya dörrar. 1957 Ny orgel. 1967 Orgeln tillbyggd med ryggpositiv. Äldre ritningar 1822 nybyggnad (C G Blom Carlsson); 1870 ny sakristia (L Ha werman); 1879 ny tornspira (E Jacobsson?). Källor, litteratur och äldre avbildningar Fern/und, S, Kyrkorivningar och kyrkobyggen i Skåne 18 I2­ 1912. Lund 1982; Zerman, S, Vikens kyrkas historia . Manuskript 1986. SKÅNE 209 Välinge Uppförd 1855-56 och ansluten till den medeltida kyr­ kans torn , ombyggt på 1820-talet efter ritning av Carl Gustaf Blom (Carlsson). Som byggmästare omtalas An­ ders Haf. Plan och material Rektangulärt långhus med utbyggt halvrunt kor, ur­ sprungligen sakristia, i öster och torn i väster. Nuvarande sakristia i no rdöst tillkom 1926. Huvudingång genom tornet. Uppförd av sten och tegel. Långhusets och korets fa­ sadbeklädnad av huggen sandsten ä r delvis övertagen från den medelt ida kyrkan. Tornet och sakristi an putsa­ de och vitka lkade liksom fönster- och dörromfattningar. Taktäckningen utgörs främst av kopparplåt , ursprungl i­ gen tegel. Exteriör Byggd efter 1855 års ritning. Det äldre putsade tornet ha r en senare igenfylld trälantern in. Exteriören uppvisa r ifråga om omfattningar och föns­ ter influenser från C G Brunius kyrkoarkitektur. Interiör Det kryssvälvda kyrkorummet omdanades i och med 1925 års renovering. Den ursprungliga skärmväggen i nygot isk stil , som avskä rmade sak ri stian från ko ret, ha r borttagits och det nya altaret är placerat mot östväggen. Fig 25 1. Interiör mot öster. The interior ofthe church /ooking east. Fig 250. Välinge kyrka från nordöst. Välinge Church from the north-east. Altartavlan är en kop ia av van Dycks »Gravläggningen», utförd 185 1 av Nils Månsson Mandelgren. Pred ikstol en från 1600-talet, vilken övertagits från gamla kyrkan , för­ sågs vid renoveringen med ny trappa och fick samtidigt nuvarande placering längre mot öster. Altarringen och den öppna bänkinredningen tillkom vid samma tid lik­ som läkta rens nuvarande utformning. Nuvarande orgel tillkom 1873. Fig 252. Interiör mot väster. The in terior of the church looking wesl. 14-899020 KB I 210 KATALOG Kända viktiga förändringar 1858 Större fön~ter i vapenhuset i tornets bottenvå­ ning. 1873 Kammarorgel utbytt mot en ny orgel (fasad av F R Ekberg). 1863, 1878 och 1882 Tegeltaket ersatt i omgångar med spån. 1913 Spånen utbytta mot takpapp. 1925-26 (ark Th Wåhlin). Genomgripande renovering. Ny sakristia med pannrum i källaren. Utvidgat kor med nytt altare, placerat i absiden, dvs det ursprungliga sak­ ristieutrymmet. Predikstolen återfick ursprunglig färg­ sättning och försågs med ny trappa samt placerades i korpartiet. Ny bänkinredning. Nytt orgelverk samt om­ byggnad av orgelläktaren med trappor placerade i lång­ huset. Glasmålningar i korfönstren. I vapenhuset frila­ des valvet (tidigare lofttak). Ommålning. Västra Karaby Uppförd 1822-26 och fogad till den äldre kyrkobyggna­ dens torn, vilket hade tillbyggts 1794. Den nya kyrkan uppfördes på entreprenad av mjölnarbröderna Per och Mäns Danielsson efter ritning av länsbyggmästaren G Soffel, bearbetad vid ÖIÄ av Axel Almfeldt 1821. Invigd första söndagen i advent av biskop V Faxe. Tornet på­ byggdes och fick sin nuvarande utformning med lanter­ nin 1864. Plan och material Rektangulärt kyrkorum med utbyggd rektangulär sakri­ stia i öster och torn i väster med huvudingång. Separat ingång till sakristian. Kyrkobyggnaden är uppförd av tegel, tornets äldre del dock av sten. Putsad och vitkalkad. Tak av kopparplåt. Ursprungligen spåntak, på tornet zinkplåt. Exteriör Byggd efter 1821 års ritningar med avvikelse beträffande sakristians form. Även torn påbyggnaden 1864 följer 1821 års ritning. Fönstrens nuvarande stickbågiga form tillkom 1864. Genom att man 1864, istället för att tidstypiskt avsluta tornet med en spira, återgick till 1821 års ritning och krönte tornet med en lanternin är kyrkan en av de få kyrkor i Malmöhus län, som har en rent nyklassicistisk exteriör. 1930 Papptaket ersatt med kopparplåt. 1965 Ommålning. 1978 Ny orgel. 1980 (ark Forsberg och Wikerståhl). Påbyggnad av läk­ tarbarriären med skyddsräcke. Äldre ritningar 1818 tomförändring ( C G Blom?); 1820 tornöverbyggnad ( C G Blom); 1855 utvidgning (osign). Källor, litteratur och äldre avbildningar Fernlund, S, Kyrkorivningar och kyrkobyggen i Skåne 181 2-1 912. Lund 1982; Håkansson, B, Några data om Välinge kyrka. Välinge 1962; Thysell, E. Från flydda tider. Rögle 1914; Interiörbilder före 1925 års renovering, ATA. Interiör Kyrkorummet täcks av ett tunnvalv. Den ursprungliga altartavlan, »Kristi uppståndelse», förfärdigad åv »Herr konstnär Boström», omgavs av en på väggen målad fond i form av »två joniska kolonner med groftbjelkverk och lågt röste». Redan 1830 byttes denna ut mot den nuva­ rande altaruppsatsen från gamla kyrkan, utförd 1596, renoverad och försedd med nuvarande målningar av H Liitken l 703. Predikstolen utan ljudtak är samtida med altaruppsatsen och likaså övertagen från den äldre kyrkan. 1830 var predikstolens ljudtak nedtaget och korgen inklädd med i pärlgrått målad brädpanel, vilken borttogs först 1909. Orgeln samt läktaren härrör från 1897. Övrig inredning är från 1900-talet och interiören präglas av detta århundradets renoveringar. Kända viktiga förändringar 1852 Orgel, troligen även läktare. 1864 Genomgripande restaurering. Tornet påbyggt. Nya fönsterbågar av järn i stickbågiga fönsteröppningar. Inredningen målad i »pärlfärg>>. 1872-73 Nytt golv av viktoriaplattor. Sju nya bänkar. 1876 Dekormålning på korväggen av »målaren Björn­ krans, Stockholm». 1881 Ny dopfunt. 1885 Torntakets zinkplåt utbytt mot galvaniserad järnplåt. Två nya ljuskronor. SKÅNE 21 1 Fig 253 . Västra Karaby kyrka från söder. Västra Karaby Church from the sowh. 1890 Ommålning av interiören. 1897 Ny orgel och förändrad läk tare. 1899 Utvändig renovering. 1908 Ny värmeledn ing. 1909 (ark Th Wåhlin). Utvidgat och förhöjt korparti med nytt golv och balustrader mot långh uset , nytt altare, ny altarring samt triangulära dörröverstycken över sakristie- Fig 254. Interiör mot öster. The interior of the church /ooking east. dörrarna. Nytt golv i långhuset av kalkstensplattor. Nya öppna bänkar, målade i blått. 1910 Nya nummertavlor. 1945 Asfaltpapp ersatt med kopparplåt på taket. 1951 (ark E Graebe). Dopaltare och ny dopfunt i korets södra del , förändrad altarring. Ommålning av inredning­ en samt borttagning av korväggens dekormålningar. Fig 255. Interiör mot väster. The i111erior af rhe church looking west. 212 KATALOG 1971 (ark T Leon Nilson). Läktarunderbyggnad . Nya rundbågiga sakristieingångar och nytt golv innanför al­ tarringen. Antikglas i fönstren samt innanfönster. Om­ målning av interiören. Bänka rna målade i grått och rött. Äldre ritningar 1788 torn (osign); 1819 nybyggnad (kh P Hansson, LLA); 1820 omarbetning (G Sojfe/, akt ÖIÄ , brev till K Majt 1821 ); 1821 bearbetning (A Almfeldt) ; 1852 orgelfasad (L Hedin) ; 1892 orgel­ fasad (E Josephsson). Västra Karup Kyrkan utgörs av en ursprungligen medeltida kyrkobygg­ nad som flera gånger förlängts och ombyggts. En sakristia tillbyggdes i öster 1790 (1793?) efter ritning av Per Wil­ helm Palmroth. 1818 tillkom en nykyrka i form av en bred korsarm i söder efter ritning av Axel Almfeldt. 1843 uppfördes ett nytt torn efter ritning av Theodor Edberg. Plan och material T-formad plan med altaret placerat mot nordväggen mitt för södra korsarmen. Utbyggd sakristia i öster och torn med ingång i väster. Separata ingångar till »nykyrkan» och sakristian. Uppförd av gråsten , putsad och vitkalkad. Takfallen täckta med tegel , på sakristia och torn kopparplåt. Lång­ hus och torn tidigare blytak. Exteriör Trots att stommen utgörs av en medeltida kyrka , som tillbyggts, har kyrkan exteriör! sett en enhetlig nyklassi­ cistisk prägel och följer de fastställda ritningarna. Tor­ nets lanternin är dock numera sluten och kopparklädd samt försedd med tornur. Ritningen från 1805 avsåg en utbyggnad med två kors­ armar och koret placerat i öster. Av ekonomiska skäl uppfördes endast den södra korsarmen. Interiör Det tunnvälvda kyrkorummet har genom bevarade in­ redningsdetaljer fortfarande en klassicerande prägel. Al­ tartavlan, »Kristi korsfästelse» , är utförd av Martin Da­ vid Roth år 1800 medan det samtida , rikt utformade ramverket troligen är utfört av Johan Millberg i Lands- Källor, litteratur och äldre avbildningar Brunius sam ling, bd VIII , ATA; Cornel/, H, Kyrkobeskrivning. Manuskript från 1942-45, SvK; Sundner, B, Västra Karaby kyr­ ka. Manuskript 1970-ta l, SvK; Fernlund. S, Kyrkorivningar och kyrkobyggen i Skåne 1812-1912. Lund 1982; Sundner, B, Kyr­ korna i Västra Karaby och Ålstorp. Kävlingebygden nu och då, 1981 ; Interiörbild 1928, ATA. Om kyrkan se vidare ovan S Fernlund. Fig 256. Västra Karups kyrka från söder. Västra Karup Church from the south. krona. Även det tillhörande målningsdekorerade altaret av trä är bevarat. Predikstolen är utförd efter ritning från 1838. Den nuvarande slutna bänkinredningen tillkom 1958 och ansluter till rummets karaktär. Interiören mot söder domineras nu av en modern orgelfasad med rygg­ positiv. Läktarens utformning härrör från 1902. Den ursprungliga läktaren uppges ha haft » 13 st röd­ målade taflor föreställande Christi lefnadshändelsern, målade av Christian Holst 1764. Även i väster omtalas en läktare med fem fält målade av Holst och fyra målade 1826 av »målaren Sjönhult i Ängelholm». SKÅNE 213 Fig 257. Interiör mot norr. The interior oj the church looking north. Fig 259. Altarpartiet med altaruppsats, troligen utförd av J Mill­ berg år 1800. Altartavlan av M D Roth . Altar from 1800, probably designed and bui It by J Mil/berg. The a/tar-piece is by M D Roth. Fig 258 . Målningsdekorerat altarbord från år 1800. Ornamented communion-tab/e fi"om 1800. 214 KATALOG Fig 260. Interiör mot väster. The inleri01· ofthe church looking west. Kända viktiga förändringar 1826 Västläktaren, predikstolen och altartavlan »reno­ verad och prydligen målad». 1840-talet? Ny predikstol och nytt orgelverk. 1900 ca Nya öppna bänkar, nytt golv, pärlspontsnicke­ rier i vapenhuset, ny orgelläktare i söder och ny orgel. Västläktaren borttagen. 1934 Värmeledning. 1937 Lanterninen beklädd med kopparplåt. 1940 Elinstallation . 1953 (ark E Graebe). Nya takstolar, takplåten ersatt med tegel , fasadrenovering, nya dubbelkopplade fönster , nya ekdörrar. 1958 (ark E Graebe) . Nytt golv, ny sluten bänkinrec!ning, bänkar borttagna under läktaren. Ny läktartrappa i va­ penhuset. Örkened Grunden lagd 1784. Kyrkobyggnaden dock uppförd först 1786-88 och invigd 1788. Tornet färdigt 1 790. Ledare för bygget var murarmästa re Nils Billing (huvudansva­ rig) , Måns Olsson och timmermästarna Mäns och Sjunne Holmgren. Eventuellt var Olof Tempelman upphovsman till den 1 777 godkända, osignerade ritningen. Fig 261. Interiör mot söder. The imerior of1he church looking south. 1963 Ny orgel. Ytterdörrarna kopparklädda. 1980 Tornur. Äldre ritningar 1787? sakristia (i akt ÖIÄ brev till K Majt 1788) ; 1787 sakri stia (osign , en ! handlingar utförd av P W Palmroth); 1804, 1805 ( 1809?) utvidgning genom korsarmar (A Almfeldt); 1836 nytt torn (Th Edberg) ; 1838 predikstol (Brouhn); 1845 orgelfasad (Söder­ ling). Källor, litteratur och äldre avbildningar Bjärebygden 1954, 1960; Fernlund, S, Kyrkorivningar och kyrko­ byggen i Skåne 1812-1912. Lund 1982. Fredho/m, D. Västra Karups kyrka. V Karup 1978; Ha/ler. P, Boken om Hov, Tore­ kov , Båstad och Västra Karup. Hälsingborg 1950. Plan och material Rektangulärt kyrkorum med utbyggd sakristia i öster och torn i väster med huvud ingång. Ritningen visar emeller­ tid en grundplan i form av ett latinskt kors. Avsikten var att vid behov kunna tillbygga korsarmar och murarna är tunnare där dessa skulle ha placerats. Långhusets tio SKÅNE 215 Fig 262 . Örkeneds kyrka från sydöst. Örkened Church from the south-east. fönster är härigenom något oregelbundet grupperade. En relativt oansenlig ingång finns på den tilltänkta södra korsarmens plats. Uppförd av gråsten , spritputsad och vitkalkad. Takfal­ len täcks med kopparplåt , ursprungl igen spåntak. Exteriör Byggd efter 1777 års ritning men utan korsarmar. För övrigt gjordes smärre förenklingar beträffande fasaden. Så slopades taklist , hörnmarkeringar samt omfattningar kring muröppningarna. Tornhuven fick däremot behålla Fig 263. Interiör mot öster. The i111erior of rhe church looking easr. i 216 KATALOG sin ovanligt rika utformning, men lanterninen gjordes något smalare och takfallet blev därigenom mera accen­ tuerat. Ett för kyrkotypen främmande inslag är att föns­ terbågar och portar numera står omålade. Interiör ~ Interiören är välbevarad och tidstypisk. Den klassiceran­ de altaruppställningen tillkom 1790 och utfördes av Jo­ han Millberg i Landskrona medan altartavlan, som visar Korsnedtagandet , målades av Martin David Roth Lund. Predikstolen av 1600-tals typ överfördes från gam­ la kyrkan och försågs med ett nytt ljudtak och underrede. Även bänkinredningen tycks delv is vara övertagen , så har ca hälften av bänkdörrarna äldre bemålning med olika trädmoti v medan ett dörrfält är dekorerat med ett motiv i form av ett brinnande hjärta. Läkta rbarriärens fyllningar pryds av grisaillemålningar visande Kristus och apostlarna, troligen utförda av Carl Strömberg på 1830-talet. Nuvarande orgelfasad är från 1874. Kända viktiga förändringar och restaureringar 1842 Nytt golv. 1876 Ny orgel. 1800-talets slut. Ommålning av interiören. Inredningen målad i ekimitation. Läktarfasadens målningar över­ målades. Fig 264. Altarpartiet med alta ruppsats av J Millberg 1790. Altar­ tavlan målad av J D Roth. Allarfrom 1790, designed and bui/1 by J Mil/berg. The a/1ar-piece is by J D Ro1h. Fig 265 . Interiör mot väster. The illlerior of1he church /ooking wes/. Fig 266. Deta lj av läktarens målningar från 1830-talet (?) . Par/ of1he gal/ery from wilh paimingsfrom 1he 1830's (?). SKÅNE 217 1910 (ark Th Wåhlin). Utvidgat korparti , framflyttning av altarringen. Renovering av predikstolen och ny pre­ dikstolstrappa. Inredningen ommålad i grått och vitt. 1936 (ark N Blanck). Spåntak byts mot koppartak, innan­ fönster med antikglas, framtagning av målningar på läk­ tarbarriär. Ommålning (på bänkdörrar blomsterslingor på svart botten) . 1938 »Gråstensgolvet» i vapenhuset ersattes med kalk­ sten. 1941 Elektrisk belysning. Nytt orgelverk. 1958 (ark E Graebe). Nya endast träbehandlade fönster­ båga r samt inflyttning av bågar i de tunna murpartierna. Nytt altarbord , förändrad altarring, utvidgat och förhöjt kor. Nya sittbänkar, ursprunglig målning togs fram på bänkdörrarna , vilka omhängdes. Två bänkrader borttag- Östra Kärrstorp Uppförd och ansluten till den gamla kyrkans torn 1846 efter ritning av Johan Fredrik Åbom. Invigd samma år. 1860-62 förlängd mot väster och det äldre tornet ersatt med ett nytt, ritat av Johan Söderlund. Plan och material Rektangulärt kyrkorum med utbyggd , halvrund sakristia i öster. Torn i väster med huvudingång. Uppförd av gråsten, putsad och vitkalkad. Svartmålat plåttak. Exteriör Oförändrad sedan utbyggnaden 1862. Fasaderna artiku­ leras genom en kraftig rundbågsfris i anslutning till tak­ listen samt på tornet. Interiör Interiören är förändrad. Altarpartiet har dock , bortsett från altartavlan, som täcker ett tidigare fönster , kvar en del av sin ursprungliga karaktär. Altartavlan , »Kristus och den rike ynglingen», av Fredrik Krebs från 1914 föregicks av ett förgyllt kors med ett senare påsatt medel­ tida krucifix. Den öppna bänkinredningen är likaså från na under läktaren , nya läktartrappor med skåp under. Nya dörrar , nytt golv i gångar och kor, panel utmed väggar, ommålning. 1968 Fasadrenovering. 1981 (ark T Leon Nilson). Ommålning av interiör. 1985 Nytt orgelverk. Äldre ritningar 1777 nybyggnad utan torn (copierad af N S teenhof, akt ÖIÄ, brev till K Majt) ; 1777 nybyggnad, 2 st (osign); 1777 nybyggnad (0 Tempelman?), i kyrkan ; 1874 orgelfasad (osign). Källor, litteratur och äldre avbildningar Göingeminnen 1938. Hässleholm 1938; Tegberg, E, Örkeneds kyrka. Hässleholm 1958, 1960; Örkeneds kyrkoblad nr 31 , 198 l. 1914. Predikstolen , av 1600-tals typ, är övertagen från den gamla kyrkan och placerad på sydsidan . Orgelläkta­ ren och även orgelfasaden härrör från 1870-talet. Kända viktiga förändringar 1860-62 Förlängning i väster och nytt torn. 1874 Orgel och orgelläktare. Senare även dekormålning i kyrkorummet. Fig 267. Östra Kärrstorps kyrka från nordöst. Östra Kärrstorp Churchfrom the north-east. 218 KATALOG Fig 268-269. Interiör mot öster och väster. The interior ofthe church /ooking east, and west. 1914 (ark Th Wåhlin). Förhöjt och utvidgat kor med golv av ölandskalksten. Ny altartavla med förändrad äldre omfattning. Stuckdekorerad båge med bibelspråk på korväggen ersatte en tidigare dekormålad båge. Draperi­ målning mellan altaruppställningen och de nya kordör­ rarna . Samtidigt borttogs äldre dekormåleri i kyrkorum ­ met. Renovering av predikstolen samt ny predikstols­ trappa. Ny öppen bänkinredning. Ommålning av interiö­ ren i vitt och guld. Uppsättning av det medeltida kru­ cifixet i triumfbågen. 1916 Nytt orgelverk. 1935 Värmeledning. 1939 Ommålning av interiören varvid korets draperi­ målning borttogs och altartavlans omramning marmore­ rades. 1952 Elinstallation. 1984 (ark Forsberg och Wikerståhl). Läktarunderbygg­ nad. Ritningar 1842 utvidgning (Th Edberg); 1843 utvidgning (Th Edberg); 1843 nybyggnad (J F Åbom); 1857 nytt torn och utvidgning (J Söder­ lund). Källor, litteratur och äldre avbildningar Fernlund , S. Kyrkorivningar och kyrkobyggen i Skåne 1812­ 1912. Lund 1982 ; Lundastiftet 1946: 1 O; Våra kyrkor (Försam­ lingsblad för Öveds och Östra Kärrstorps församlingar) 1967: 1; lnteriörfoton före 19 14 års renovering, ATA. SKÅNE 219 Östra Ljungby Uppförd 1857-58 och ansluten till den gamla kyrkans torn , byggt 1841. Som byggmästare omtalas C J Öberg från Övarp. Ritningarna utförda av Anders Haf, något bearbetade av Ludvig Hedin . Plan och material Rektangulärt kyrkorum med utbyggd femsidig sakristia i öster och torn med huvudingång i väster samt på nord­ sidan en senare utbyggnad för källarnedgång. Uppförd av gråsten med tegel i omfattningar och tak­ list. Spritputsad med slätputsade omfattningar och lister. Svartmålad sockel. Taken täckta med kopparplåt liksom lanterninen. Exteriör Byggd efter 1838 och 1856 års ritningar. Tornet fick dock i förhållande till ritningen en något förenk lad lanternin , som nu är sluten och kopparklädd. Lanterninen var från början gråmålad . I övrigt har endast smärre förändringar skett beträffande exteriören. Interiör Kyrkorummet täcks av ett trätunnvalv, sakrist ian av ett femkappigt valv. Rombisk spröjsning i fönstren. Interiö­ ren präglas i övrigt av 1907 års renovering, då skärmväggen mot sakrist ian, altaruppställningen, altar­ ringen och bänkinredningen tillkom . Altartavlan är en kopia av Ingeborg Westfelt Eggertz efter Carl Blochs altartavla »Christus Consolator» i Hörups kyrka . Tidiga- Fig 271. Interiör mot öster. The interior ofthe church /ooking east. Fig 270. Öst ra Ljungby kyrka från nordöst. Ös1ra Ljungby Church from lhe nonh-east. Fig 272 . Interiör mot öster före 1907 års restaurering. Foto ATA. The interi01· ofthe church looking easl prior 10 res1ora1ion work in 1907. 220 KATALOG re arrangemang utgjordes av en goticerande skärmvägg och en altarprydnad i form av ett kors. Predikstolen , från 1600-talet, överfördes från den äldre kyrkan och är nu­ mera placerad vid sydväggen på samma plats som bygg­ nadsritningen utvisar. Ursprungligen var den troligen placerad något längre ner utmed sydväggen. Orgelläkta­ ren tillkom 1861 , nuvarande orgel med fasad 1929. Den äldre orgeln från 1707, som är övertagen från Osby kyr­ ka , är numera placerad i koret. Kända viktiga förändringar 1861 Orgelläktare (ark L Hedin) . 1900 Plåttak. Fig 273. Interiör mot väster. The inrerior oj the church looking west. 1907 ca (ark Th Wåhlin). Ny väggskärm mot sakrist ian samt ny altaranordning och förändrad altarring. Ny bänkinredning, flyttning av predikstolen , som även fick nytt underrede och ny trappa. Ommålning med dekor­ målning i absidvalv och triumfbåge, kvadermålning på väggarna. Golv av ölandskalksten. 1929 Ny orgel och orgelfasad (ritad av N Blanck). 1965 (ark T Leon Nilson). Viss ommålning och renove­ ring såväl exteriört som interiört. Dekor- och kvadermål­ ning övermålades . 1972 Koppartak. 1978 (ark Forsberg och Wikerståhl). Förhöjning av läk­ tarbarriären genom räcke. 1979 (ark B Ekholm). Sanitära installationer i vapen­ huset. Äldre ritningar 1838 tombyggnad (S F Bohm. även i LLA); 1854 nybyggnad (J Hal/berg, även i LLA); 1855 nybyggnad (A Haj, även i LLA); 1856 nybyggnad (bearbetning av L Hedin, även i LLA). Källor, litteratur och äldre avbildningar Fernlund, S, Kyrkorivningar och kyrkobyggen i Skåne 1812­ 1912. Lund 1982; Frid, G, Gottfrid Frids anteckningar från 1935. Ö Ljungby 1981 ; Havsjö, M, Våra kyrkors historia (Ö Ljungby församlingsblad 198 1: fastan/påsken); W Karlsson. Ett märkligt kyrkoinventarium . Orgeln i Östra Ljungby kyrka. Fornvännen 1933; lnteriörfoton före renoveringen 1907, ATA. SKÅNE 221 Östra Tommarp Uppförd 1857 och ansluten till den gamla kyrkans torn efter ritningar av Anders Haf. Invigd samma år. Det kvarstående låga tornet med trappgavlar fick 1888 ge plats för det nuvarande betydligt högre tornet , uppfört efter ritning av August (Agi) Lindegren. Plan och material Rektangulärt kyrkorum med absidformad, utbyggd sak­ ristia i öster. Torn i väster med huvudingången placerad på sydsidan. Uppförd av tegel. Murarna putsade och vitkalkade förutom tornets gavelrösten. Tegeltak; sakristians tak och tornspiran dock klädda med plåt. Exteriör Uppförd efter 1857 och 1888 års ritningar. Oförändrat utseende. Utmärkande detaljer är~rappgavlarna, den de­ korativt utformade taklisten samt de tvåsprångiga , rund­ bågiga fönsternischerna med parkopplade fönster med färgat glas i de översta partierna. Äldre tornur senare insatta i tornets gavelrösten. Interiör Kryssvälvt kyrkorum. Koret avskiljs från den bakomlig­ gande sakristian av en skärmvägg kombinerad med altar- Fig 275 . Interiör mot öster. The interior oj the church looking easl. Fig. 274. Östra Tommarps kyrka från nordöst. Östra Tommarp Church from the north-east. Fig 276. Interiör mot väster. The interior ofthe church looking west. 222 KATALOG anordningen. Altartavlan, »Christus Consolatorn, utförd av Almen 1886, är en kopia efter Carl Blochs altartavla i Hörups kyrka. Omfattning och skärmvägg sannolikt samtida. I predikstolen ingår äldre delar. Nuvarande trappanordning dock från 1894 liksom altarring och bänkinredning. Eventuellt härrör även läktarens ut­ formning från samma tid. Orgelfasaden är däremot från 1863. Interiören präglas genom inredningen från 1886 och I 894 framför allt av det sena 1800-talets smak. Dekor­ målningama på väggar och valv, frånsett sakristians »stjärnhimmel», har dock avlägsnats. Läktarunderbygg­ naden med profilerad träpanel utgör ett sentida inslag i kyrkorummet. Kända viktiga förändringar 1863 Orgel. 1886 Ny altartavla. 1888 (ark Aug Lindegren). Nytt tom. I 889 Ombyggnad av orgel. I 894-98 Ny altaranordning, altarring och predikstols­ trappa (ev har den äldre predikstolstrappan gått rakt ut i kyrkorummet liksom på byggnadsritningen), nya bänkar. Dekorationsmålningar på väggar och valv. Viktoriaplat­ tor i långhusets mittgång. 1933 ca Renovering av tom och uppsättning av tornur. 1934 Nytt orgelverk. Elektrisk belysning. I 939 Förändring av orgelläktare. 1955 (ark T Leon Nilson). Utvidgning och förhöjning av korpartiet med anordnande av dopplats i norra delen. Insättning av antikglas i absidfönstren. Reducering av bänkutrymmet i väster för läktarunderbyggnad. Ommål­ ning varvid dekormålningen borttogs i kyrkorummets valv. I 958 (ark T Leon Nilson). Ny dopfunt. Äldre ritningar 1845 utvidgning (C G Brunius); 1847 utvidgning (C G Brunius); 1856 utvidgning med korsarmar (osign); 1857 nybyggnad (A HafJ; 1859 orgelfasad (osign); 1888 torn (Aug Lindegren). Källor, litteratur och äldre avbildningar Brunius samling, bd XXI, konv XVI, ATA; Bygd i förvandling. Tommarp. Tommarp 1979; Fernlund, S, Kyrkorivningar och kyrkobyggen i Skåne 1812-191 2. Lund 1982; Interiörfoton 1927, ATA. SKÅNE 223 Fig 277. Öveds kyrka från väster. Öved Church ji-om the west. Öved Byggd 1759-61 efter ritningar, uppgjorda senast 1753 av Carl Hårlbman i anslutning till ritningarna till Öveds­ kloster. Uppförandet bekostades av överste Hans Ramel på Övedskloster. Invigd midsommardagen 1 761. Plan och material Rektangulärt kyrkorum med korta korsarmar mitt på långsidorna i norr och söder. Den norra inredd som »herrskapskyrka» för ägarna till Övedskloster, den södra sakristia. Huvudingång i väster. Separata ingångar från väster även till herrskapskyrkan och sakristian. Uppförd av tegel , putsad och vitkalkad. Västgavelns listverk utfört i röd sandsten. Portalomfattning av grå sandsten. Sockeln avfärgad i rött. Takbeläggning av röd­ målad plåt samt svartglaserat tegel. Exteriör Exteriören är oföränd rad sedan byggnadstiden. Utmär­ kande är det brutna takfallet och den rika artikuleringen av västfasaden och korpartiet. Interiör Det spegel välvda kyrkorummet och dess inredning är ett tidigt och välbevarat exempel på en klassicerande interi­ ör. Predikstolen kan dateras till slutet av 1700-talet. Or­ geln , byggd av Olof Schwan, tillkom 1806 och är bevarad i närmast ursprungligt skick. Läktaren tillkom samtidigt. Bänkinredningen är delvis ursprunglig. Kyrkorummet bestod ursprungligen av ett enda öppet rum . Vapenhuset och förvaringsrummen vid dess sidor fanns ej utan västpartiet avgränsades av en arkad med tre öppningar, i vi lken läktaren var inbyggd. Sakristian li k­ som herrskapskyrkan skildes från kyrkan endast av båg­ öppningar. Bänkinredningen uppges ha varit målad i vin­ rött medan väggarna var avfärgade i rosa. Kända viktiga förändringar 1806-09 Ny orgel. Läktaren framflyttad och försedd med ny barriär. 1800-talets mitt Ändring av öppningen mot herrskaps­ kyrkan och tillbyggnad av en baldakin med skrank vid 224 KATALOG Fig 278. Interiör mot öster. The interior of the church looking east. densamma. Enligt inv 1828 var utrymmet då avskilt från kyrkorummet »genom trenne par fönster i halvcirkel­ form». 1922 (ark Th Wåhlin). Läktarunderbyggnad och igensätt­ ning av arkadöppningarna. Nytt trägolv på betongunder­ lag. Nya ytterdörrar i korsarm arna. Främre bänkarna borttagna (eventuellt tidigare). Ommålning. Fig 279. Interiör mot väster. The interior of the church /ooking west. 1942 Innanfönster. 1947 (ark E Graebe). Korfönstret igensatt med en träskiva och altarkorset placerat i den uppkomna nis­ chen. Dopaltare på korets norrsida. Sidogångar upp­ tagna. Bänkkvarter avkortade, bänkarna utglesade, nya gavlar och de vändbara sätena borttagna i de främre bänkarna. Nya putsade tegelväggar mot västpartiet. SKÅNE 225 Värmeledning. Nya ekdörrar. Huvudportalens dörrar klädda med kopparplåt. 1982 Takkupor, tillkomna på 1800-ta let , borttagna på sakristian och över korpartiet. 1980-tal Korfönstrets igensättning borttagen och altar­ korset åter försett med fot och placerat på alta ret. 1989 Utvändig renovering. Invändig renovering förbe­ reds. Äldre ritningar U å ritning med påsk riften »Ritning på Öfveds Kyrka upbygd af Öfwerste ok Comendeuren Hans Ramel efter Håfintendent Hå r­ lemans ritning» (osign); u å orgelfasad (0 Tempelman). Källor, litteratur och äldre avbildningar Jenva/I, E, Öved , Övedskloster och Öveds kyrka. Ystad 1973; Scavenow, Å, Carl Hårleman . En studie i frihetstidens arkitektur­ historia. Uppsala 1927 . Fig 28 1. Ritning visade Öveds kyrka . RA. Foto RA. Drawing for Öved Church. Fig. 280. Deta lj visande altarbordet från 176 1. Communion-tab/efrom 1761. J C\-n r ' I Il I ' I - / 15-899020 KB I 226 KATALOG Fig 282. Planritningar, I : 800. Plans ojthe churces, scale 1 : 800. Glimåkra Au sås GrevieBorrby Hammenhög Bårs löv ~::::::p Börringe Hjärnarp Esarp Hov Förslöv SKÅNE 227 LoshultHusie Hörröd Lövestad Källstorp Nåvlinge Landskrona Oderljunga lilla lsie 228 KATALOG Osby Svedala Skepparslöv Svenstorp ~: ::~Slimminge Säby tr:: ~ Starby Tirup Stiby Stora Harrie ·=-~ SKÅNE 229 Västra Karup Tullstorp Örkened Vadensjö östra Kärrstorp Viken östra Ljungby Välinge östra Tommarp Västra Karaby öved I 230 KATALOG ,......... r-j \\ --.......... {, ~ Jäm5hög \. + !\..-./'-' \Mörrum ) -t ft +Gammalstorp +M"ällb,. ~ y OLVESBORG..==­ Karta över Blekinge med kyrkobyggnader från perioden 1760-1860 markerade. The prouince ofBlekinge, the location ofthe churches built 1760--1860. 231 BLEKINGE Asarum Kyrkan har fåtl sin nuvarande utformning genom flera om- och tillbyggnader. Den medeltida kyrkan tillbyggdes 1697-1706 med en korsarm i norr av murmästare Johan Pfeifer. 1749-50 tillkom en motsvarande korsarm i sö­ der, uppförd av murmästare Remsell och snickaren Jean Hindrich Danial. 1797-1800 revs återstoden av den me­ deltida kyrkan och byggnaden tick sin nuvarande plan efter ritningar från 1788 av Jöns Lundsten i Karlshamn, omarbetade av Gustav Pfeffer. Som byggmästare omta­ las Ludvig Dymling. Sakristian tillbyggdes 1868. Plan och material Grekisk korsform med utbyggd femsidig sakristia i öster. Huvudingång i väster. Separata ingångar till korsarmar­ na. Uppförd av gråsten med detaljer i tegel. Putsad och vitkalkad . Koppartak, ursprungligen tegel. Exteriör Kyrkan tick genom ombyggnaden 1797-1800 en enhetlig nyklassicistisk prägel. Exteriören följer l 788 års omarbe­ tade ritning. Portalerna och frontonernas fönster har dock förändrats till nuvarande form 1883. Härigenom blev portalerna påfallande låga i förhå ll ande till höjden på fönster och murar. Sannolikt var de också ursprungli­ gen artikulerade genom omfattningar. Interiör Interiört sett har kyrkan, trots ett flertal renoveringar, behållit den nyklassicistiska rumskänslan. Ljusflödet har dock minskats genom de målade glasfönstren. Kyrkorummet täcks av tunnvalv, sedan 1911 putsade och indelade i stora fält genom lister. Även altartavlans arkitektoniskt utformade inramning utbyggdes vid denna restaurering till nuvarande utseende. Altartavlan , »Kristi korsfästelse» av Bengt Nordenberg, tillkom 1866. Bänk­ inredningen och altarringen är delvis ursprungliga. Läk­ tarnas utformning samt orgelfasaden härrör från 1870­ talet. På 1930-talet tillkom de målade glasfönstren av Agda Österberg. 1956 skedde de nuvarande läktar­ underbyggnaderna i norra och södra korsarmarna. Den äldre altartavlan , »Kristi Himmelsfärd» av Per Hörberg, tillkom 1813. Omfattningen var ritad av Per Fig 283. Asarums kyrka från sydväst. Asarum Church fi"om 1he south-west. Hörberg och utförd av brodern Bengt Hörberg. Altar­ tavlan är numera uppsatt på korets södra sida. Omfatt­ ningen var ursprungligen vitmålad och förgylld och för­ sedd med en sol mot blå botten i den brutna frontonen. Predikstolen , förfärdigad år 1813 , uppges i inv 1828 som enkel, vitmålad samt med ornament i oäkta förgyllning i form av krucifix med kalk och lagens tavlor. Predikstols­ fonden var blåmålad och försedd med en förgylld sol överst samt flankerad på bägge sidor av ett litet ned­ hängande förgyllt draperi. Över ljudtaket fanns en krona och under en flygande duva. Ett orgelverk på västra läktaren hade förfärdigats av orgelbyggaren Johan Petter Åberg 1828. Sakrist ian var inrymd i ett avdelat rum bakom altaret. Kyrkorummet hade då , liksom nu , tre läktare. Kända viktiga förändringar 1813-14 Ny altaranordning med altartavla av Per Hör­ berg. Ny predikstol och västläktare samt förändring av 232 KATALOG Fig 284. Interiör mot öster. The inlerior ofthe church /ooking east. läktarna i korsarmarna . Ritningar ti ll altartavlans om­ fattning och predikstol av Per Hörberg, arbetet utfört av Bengt Hörberg. 1828 Ny orgel av Johan Petter Åberg. 1829 Gamla gravstenar lagda som golv i gångarna istäl­ let för trägolv. 1836 Plåttak . fig 285. Interiör mot väster. The interiOI· ofthe church looking west. 1846 Förhöjning av läktarna, nya golv av ölandsfli s och bräder. 1866 Ny altartavla av Bengt Nordenberg. 1868 Ny tillbyggd sakrist ia efter föreb ild från Karls­ hamns kyrka , varv id utrymmet bakom altaret slopades. 1876-78 (ark 0 Mankell). Ny orgel, predikstol utan ljud­ tak samt dopfunt förfärdigade av orgelbyggare C A Jo­ hansson från Broaryd. Ny orgelläktare. 1882 Värmeugnar. 1883 Förändring av portalerna samt frontonernas föns­ ter. Ommålning av inredning. Läktare och bänkinred­ ning målad i ekfårg. 1887 Ny orgel. 1911 (ark Axel Lindegren). Förändring av altaranord­ ningen , förminskning av altarringen. Ljudtak till predik­ stolen samt ny fot. Nya öppna korbänkar, viss förändring av läktarnas ba rriärer. Innertaken putsade och försedda med listdekoration samt målad dekor av Axel Lindegren. Ommålning av interiör och inredning, korets väggar må­ lade vita övriga väggar gula . Innanfönster. Elinstallation. 1922 Nytt orgelverk bakom 1876 års fasad. 1936 Målade korfönster efter förslag av Agda Öster­ berg. 1956 (ark E Hedman, Karlshamn) . Vapenhuset i västra korsarmen förstorat genom att två bänkrader under läk­ ta ren borttogs och väggen framflyttades. De båda läktar­ trapporna ersatta med en murad trappa i vapenhuset. Kapprum inrymt i vapenhuset. Orgelläktarens sidopar- Augerum Uppförd 1819-22 av byggmästare Nils Fredrik Wahl­ qvist , delvis efter ritningar från 1818 av Jacob Wilhelm Gerss. Den äldre kyrkans södra långhusmur ingå r i korväggen. Invigd 14 oktober 182 1. Tornet uppfört 1860-62 efter ritn ing av Albert Törnqvist. Plan och material Rektangulä rt , treskeppigt kyrkorum orienterat i söder­ norr samt med tvåvånig sakri stia inrymd bakom koret. Torn i norr med huvudingång. Två separata ingångar till utrymmena på ömse sidor om sakristian. Uppförd av gråsten med tegel i omfattningar. Sakri­ stian uppförd i tegel. Putsad och vitkalkad. Taktäckning av kopparplåt. Exteriör Byggd efter 1818 samt 1859 års ritningar. Förenklad genom att fasadernas li senindelning uteslöts samt att för­ hallen i väster ej utfördes. BLEKINGE 233 tier framflyttade i linje med mittpartiet. Sidoläktarna försedda med underbyggnader. Korbänkarna avkortade. Ommålning av interiör och inredning. Tak och väggar i brutet vitt , bänkinredningen i rosa och duvblått. 1960 Plåttaket ersatt med kopparplåt. 1967 (ark J Egmose). Nya ytterdörrar. 1976 Nytt orgelverk. Äldre ritningar 1788 utvidgning (J Lundsten ); 1788 omarbetn ing (G Pfejfer) ; 1818 (?)orgelverk (osign); u å orgelfasad (osign, akt ÖIÄ , brev till K Majt 1828); 1868 sakristia (A Nyström). Källor, litteratur och äldre avbildningar E/mqvist, A-M, Asarums kyrka ur o lika aspekter. 3-betygsu ppsats i konstvetenskap 1970 vid Lunds universitet. Stencil; Asarums­ dalen , utgav Asarums hembygdsförening. Ka rl shamn 1975 ; SvK, Blekinge bd Il , val 51. Sthlm 194 1; Tuu/se, A, Blekinge. En konsthistorisk översikt. SvK, val 90. Sthlm 1961 ; lnteriörbi ld före 19 11 å rs renovering, ATA . Se även ovan B Sandström. Fig 286. Augerums kyrka från söder. Augerum Church from the south . 234 KATALOG Fig 287. Interiör mot söder. The interior ofthe church /ooking south. Fig 288 . Interiör mot norr. The interior ofthe church looking north. Interiör Det treskeppiga tunnvälvda kyrkorummet , med förhöjt mittskepp buret av träkolonner, är i princip oförändrat och utgör ett intressant exempel på tidens arkitektoniska ideal. Även altarpredikstolen från kyrkans byggnadstid har bevarats och är nu en av landets få återstående altar­ predikstolar. Som komplement till predikstolen används en flyttbar talarstol. Korväggen artikulerades ursprungli­ gen genom ett ovalt fönster in mot sakristian på vardera sidan om altarpredikstolen. Bänkinredningen är ur­ sprunglig men utglesad och försedd med nya sittbänkar. Obehandlat, troligen ursprungligt trägolv. Läktaren samt orgelfasaden tillkom 1860. Kända viktiga förändringar 1860 Orgelläktare och orgel. 1860-62 Nytt torn. Ommålning. Inredningen målad i vitt och guld med grå- och grönmarmorerade inslag. 1896 Spåntaket ersatt med galvan iserat plåttak. 1925 Nytt orgelverk. 1929 (ark R Hjorth). Vindfång vid huvudingången. Be­ kvämare sittbänkar, utglesning av bänkraderna. De ovala korfönstren borttagna och kordörrarna utbytta mot nya. Ommål ning. Inredningen målad i en grå färgton. Altar­ predikstolens och altarringens färger dock oförändrade. Värmeledning. 1952 Elektrisk belysning. 1.964 Innanfönster. 1973 (ark H Victorsson). Läktarunderbyggnad. Ommål­ ning av inredning i gulgrått med fylln ingar i blåa nyanser. Även altarpredikstolen ommålad i grågult och guld. Röd heltäckningsmatta. Nytt orgelverk. 1980 Plå ttaket ersatt med kopparplåt. BLEKINGE 235 Äldre ritningar 1795? 96? nybyggnad, plan och tvärsektion (osign och odat); 1818 nybyggnad (J W Gerss); 1856 uppmätning samt ritning till torn (J G Rosenlund) ; 1857 torn , 2 st ritningar (Alb Törnqvist) ; 1859 torn (Alb Törnqvist). Källor, litteratur och äldre avbildningar SvK, Blekinge bd I, vol 22 . Sthlm 1932; Kyrkobeskrivning; Backaryd Uppförd 1795-99 efter ritning från 1787 av Erasmus Gabriel Henschen , bearbetad av Olof Tempelman. Som byggmästare omtalas Trued Ekelund. Den äldre träkyr­ kan från 1630 flyttades till Ronneby brunn 1798. Plan och material Rektangulärt, treskeppigt kyrkorum med korta korsar­ mar mitt på långsidorna i norr och söder. Korsarmarna hade på byggnadsritningen ej avsetts vara öppna mot kyrkorummet utan skulle förmodligen fungera som sak­ ristia respektive vapenhus. Rektangulär sakristia till­ byggd i öster bakom koret. Huvudingång i väster. Separa­ ta ingångar till korsarmar och sakristia. Väggarna är uppförda av liggande timmer på sten­ grund, den tillbyggda sakristian dock av tegel. Kyrkan är utvändigt reveterad och vitmålad. Taken är täckta med spån. Exteriör Exteriören är oförändrad frånsett revetering och den till­ byggda sakristian. Byggnaden uppfördes efter I 787 års ritning. Takresningen är dock högre och den som entab­ lement utformade taklisten lägre. Vidare har fönster till­ lagts i frontonerna och vissa avvikelser finns också i fråga om fönstren ovanför portalerna. Interiör Kyrkan är den äldsta treskeppiga kyrkobyggnaden i land­ skapet från den aktuella perioden. Interiören har fortfa­ rande en nyklassicistisk prägel trots senare förändringar. Det högre mittskeppet täcks av ett tryckt tunnvalv vilan­ de på ett kraftigt entablement buret av träkolonner. I sidoskeppen plana tak. Inredningen härrör främst från 1880-talets renovering. Altaruppställningens altartavla är en kopia av C Blochs målning »Christus Consolatorn i Hörups kyrka, utförd av Ludvig Frid 1887. Prediksto­ len , utan ljudtak, är från samma tid liksom altarringen och kordörrarna. Bänkinredningens nuvarande utform- Grönquist, G, Om Augerums kyrka och kyrkogård. Malmö 1931; Ojferman, 0 , Augerum ett sockennamn som försvinner ; Tuu!se, A. Kyrkor i Blekinge. En konsthistorisk översikt. SvK, vol 90. Sthlm 1961. Om kyrkan se vidare ovan M Ebe!ing och B Sand­ ström. Fig 289. Backaryds kyrka från nordöst. Backaryd Church from the north-east. ning är från 1938. Orgelläktaren ombyggdes 1903 då orgeln tillkom. Altarprydnaden utgjordes från början av ett stort kors framför korväggens nu igensatta fönster , medan predik­ stolen var en endast provisorisk pred ikstol , klädd med rött kläde. I den ursprungliga inredningen ingick även läktare i korsarmarna. Kända viktiga förändringar 1825 Spåntak ersatte brädtak. 1833 Kyrkan reveterad , tidigare rödmålad. 1838 Orgel och orgelläktare. 1842 Interiören målad, tidigare omålad. 1885-87 (byggm N J Modig). Nya fönsterbågar. Tillbygg­ nad av sakristia. lgensättning av korväggens fönster. Två dörrar upptagna i korväggen till sakristian. Ny altar­ anordning med altartavla av L Frid , ny altarring. Ny predikstol. Korsarmarnas läktare och de inbyggda utrym­ mena för sakristia och vapenhus borttagna. Två par ko­ 236 KATALOG Fig 290. Interiör mot öster. The interior ofthe church /ooking east. Fig 291. Interiör mot väster. The interi01· ofthe church looking west. lonner borttagna. Ny öppen bänkinredning. Nya num­ mertavlor. Uppvärmning genom kaminer. Ommålning samt dekormålning. 1903 (a rk F Eckert). Orgel och ombyggnad av orgelläk­ tare. 1916 En äldre altaruppsats från 1713 restaurerad och placerad i södra tvärskeppet. 1932 Nytt orgelverk. 1938 (ark S Ullen) . Nytt spåntak, nya fönsterbågar med smårutig spröjsning. Lunettfönstret över altaruppställ­ ningen igensatt och ett strålomgivet ur borttaget från taklisten. Korpartiet utvidgat mot väster och upphöjt ett trappsteg. Ny predikstolstrappa. Sluten bänkinred ning. Läktarunderbyggnad. Den äldre altaruppsatsen placerad över norra ingången . Ommålning av interiören och över­ målning av dekormålning. De 1885 borttagna kolonner­ na framför korsarmarna återuppsatta . Eringsboda En äldre träkyrka , byggd 1736- 38, revs när den nuvara n­ de kyrkan uppfördes 1847-49 av Peter Gummeson , Eringsboda, efter ritningar av arkitekt Johan Adolf Hawerman, 1840. Invigd 8 juli 1849. BLEKI NGE 237 1973 (Arkitektgruppen i Karlshamn). Omflyttning av ar­ matur, ny a rmatur, elinstallat ion . Förändring av dörrar­ na under orgelläktaren . Ommålning i ny färgskala med inslag av blågrönt och tegelrött. 1988 Nytt orgelverk. Äldre ritningar 1 787 nybyggnad (E G Henschen. akt ÖIÄ, brev till K Majt 1 787); 1787 nybyggnad (bearbetad ritning av 0 Tempelman) . Källor, litteratur och äldre avbildningar Backaryds kyrka 1799- 1949. Karl shamn 1950; SvK, Blekinge bd I, vol 36. Sthlm 1932; Tuulse, A, Kyrkor i Blekinge. En konst hi s­ torisk övers ikt . SvK, vol 90. Sthlm 196 1; Trämodell av kyrka n, troligen från byggnadstiden. Blekinge länsmuseum , Karlskrona; Interiö rbilder före renoveringen 1938 , ATA. Om Kyrkan se vi ­ dare ovan M Ebe/ing och B Sandström. Plan och material Rektangul ärt kyrkoru m med utbyggd sakristia mitt på nordväggen. Ingångar i väster och söder. Separat ingå ng till sakri sti an. Fig 292 . Eri ngsboda ky rka från sydväst. Eringsboda Church from the south-wesl. 238 KATALOG Fig 293. Interiör mot öster. The interi01· of the church /ooking east. Fig 294. Interiör mor väster. The interior of 1he church looking west. Uppförd av liggande timmer på stengrund. Fasaderna klädda med stående panel och vitmålade. Svartmålat pl åttak, ursprungligen spån. Exteriör Uppförd enligt 1840 års ritning och oförändrad. Fasader­ na artikuleras genom pilastrar och en som entablement utformad taklist. Ingångarna är försedda med arkitekto­ niskt utformade omfattn ingar. I gavelfrontonen ovanför sydingången ses ett strålomgivet Gudsöga och som krön­ ornament ett kors vilande på moln. Interiör Det tunnvälvda kyrkorummet är utfört enligt 1840 års ritning och har trots vissa senare förändringar en nyklas­ sicist isk prägel med rikligt ljusflöde genom rutor av klar­ glas. I den bågställning, som ursprungligen omramade korfönstret , finns numera en altartavla, »Kristi Him­ melsfärd» , målad av Ernst Söderberg 1932. Inredningen är i huvudsak oförändrad. Orgeln tillkom 1874. Ursprungl igen bestod altarprydnaden av ett kors fram­ för det inramade korfönstret. Predikstolen var placerad mitt på norra långväggen med uppgång direkt från sakri­ stian. På ömse sidor om predikstolen fanns två dörrar mot sakristian. Väggen bakom predikstolen pryddes av draperimålning. Kända viktiga förändringar 1874 Orgel. 1896 Ommålning av interiören: bänkinredningen ekådrad , orgelläktaren och predikstolen i vitt och guld , draperimålningen i blått och gult. 1924-25 Spåntak ersatt med plåttak. Ommålning av exteriör. 1932 (ark E Graebe, P Boberg). En mindre tillbyggnad borttagen på nordsidan. Korfönstret igensatt med en al­ tartavla. Utvidgning av korpartiet genom att första bänk­ raden borttogs och korgolvet upphöjdes ett trappsteg. Predikstolen framflyttad mot öster och försedd med ny uppgång från kyrkorummet. En ny sakristieingång med pardörrar ersatte de två ursprungliga ingångarna. Bekvä­ mare sittbänkar. Inbyggnad av läktartrappor. Nytt golv. Nytt fönsterglas och innanfönster. Ommålning. Väggar­ na i gråblått, taket brutet i grönt, taklisten mörkblå . Värmeledning. 1947 Nytt orgelverk. 1948 Elinstallation. 1967 (ark 8 Jörgen Jörgensen). Sidogångar upptagna. Gammalstorp Uppförd 1790-93 av byggmästare Ludvig Dymling, Kris­ tianstad , efter ritningar från 1787 av murmästare Jon (Jöns) Haraldsson , omarbetade av Gustaf Pfeffer 1788. Invigd i oktober 1793 av kontraktsprost J 8 Santesson. Tornet dock fullbordat först 1823. Plan och material Rektangulärt kyrkorum med utbyggd sakristia i öster. Torn med huvudingång i väster. Även ingång mitt på sydsidan samt separat ingång till sakristian. Uppförd av gråsten och tegel. Murverk från den äldre kyrkan ingår i syd- och västväggar. Putsad och vitkalkad. Takbeläggning av tegel. På tornet dock skiffer, tidigare spån. Exteriör Uppförd efter en kombination av 1787 och 1788 års ritningar. Takform, sakristia och fönsterutformning åter­ går på den förra. Lunettfönstren på västgaveln upptagna i samband med tornets fullbordande . Interiör Det tunnvälvda kyrkorummet är försett med troligen ursprungliga bänkkvarter i fyra rader. Den stora nyklassi­ cistiska altaranordningen med en inkomponerad , något reducerad , äldre altaruppsats tillkom 1826. I övrigt präg­ las inredningen av renoveringarna under 1800-talets se­ nare del. I predikstolen ingår delar från den gamla kyr­ kans predikstol , förfärdigad 1665. Orgelfasad från 1893. BLEKINGE 239 Läktarunderbyggnad. Delvis ny armatur. Bänkinred­ ningen målad i bl ått. Äldre ritningar 1838 nybyggnad (byggm S Nilsson , akt ÖIÄ, brev till K Majt 1840); 1840 nybyggnad (JA Hawerman). Källor, litteratur och äldre avbildningar Mellander, A, Eringsboda kyrka 1848-1948. Karlskrona 1948; SvK, Blekinge bd I, vol 36. Sthlm 1932; Tuulse, A, Kyrkor i Blekinge. En konsthistorisk översikt. SvK, vol 90. Sthlm 1968; lnteriörbilder före 1932 å rs renovering, ATA. Se även B Sandström. Fig 295. Gammalstorps kyrka från sydöst. Gammalstorp Church from the south-east. Ursprungligen fanns draperimålningar kring fönstren. De är nu åter framtagna runt de västligaste fönstrens övre del. 1826 var bänkinredningen vitmålad med svarta fält (livet och dödens färg enligt invigningstalet 1793), medan predikstolen var blåmålad och försedd med 52 st försilvrade och fastsatta stjärnor, karyatider i de fem hörnen samt för övrigt slät. Predikstolstrappan saknade barriär. 240 KATALOG Fig 296. Interiör mot öster. The in/erior ofth e church /ooking east. Kända viktiga förändringar 1823 Tornet fullbordat. Lunettfönster i långhusets väst­ gavel. 1826 Predikstolen förenklad , gamla altaruppsatsen in­ komponerad i arkitektonisk inramning av mästare Ös­ terström, Sölvesborg. Ommålning. 1872 Renovering. Ev tillkom nu läktare, altarring, pre­ dikstolstrappa. 1893 Orgel. 1933-35 (ark E Graebe). Utvidgat korparti genom bort­ tagande av bänkar. En gravsten placerad i korgolvet. Ommålning. Värme- och elinstallation. Ny trappa i va­ penhuset. 1948 Nytt orgelverk. 1970 Spån ersatt med skiffer på torntaket. Fig 297. Interiör mot väster. The interior ofthe church looking wesl . 1973 (ark E Graebe). Vindfång vid huvudingången , läk­ tartrapporna inbyggda. Nya dubbelkopplade fönster med antikglas. Ommålning. Draperimålning framtagen kring de västra fönstrens överdel. Ny sakristiedörr. Äldre ritningar 1787 utvidgning utan tom (J Hara/dsson, akt ÖIÄ, brev till KMajt 1788); 1788 utvidgning med tom (G Pfeffer). Källor, litteratur och äldre avbildningar Blekinge Hembygdsförbunds Årsbok 1928, Karlskrona 1928; SvK, Blekinge bd Il , vol 51. Sthlm 1941 ; Tuulse, A, Blekinge. En konsthistorisk översikt. SvK, vol 90. Sthlm 1961. Se även ovan B Sandström. BLEKINGE 241 Jämjö Uppförd 1820-26 av byggmästare Nils Fredrik Wahl­ qvist efter ritning av Jakob Wilhelm Gerss. Som timmer­ man omtalas kronobåtsman Påhl Stadig från Binga. In­ vigd 22 oktober 1826 av biskop V Faxe. Plan och material Rektangulärt kyrkorum, orienterat i väster-öster, med inbyggd absidial koravslutning omgiven av sidorum samt i byggnadskroppen indraget torn i väster. Huvudingång i öster med förhall. Separata ingångar till smårummen i väster. Uppförd av gråsten med tegel i omfattningar, lister och gavelrösten. Exteriör Kyrkan uppförd i förenklad form efter 182 1 och 1825 års ritningar. Tornet kom att avslutas med en låg huv istället för med sadeltak med lanternin och räcke. Likaså ute­ slöts den tredelade palladianska bågformen på ljudglug­ garna samt rusticeringen nedtill på byggnaden. Även västväggen före nklades. Interiör Det breda tunnvälvda rummet har kvar den ursprungliga altarpredikstolen, utförd en ligt ritningen från 1818. På altarpredikstolen är dock sedan 1926 en skulpturgrupp placerad. Samtidigt tillkom den nuvarande predikstolen. Fig 298 . Jämjö kyrka från sydöst. Jämjö Church from the souch-west. På altarpredikstolens korg placerades 1952 som altar­ prydnad en målning av Olle Hjortzberg. Bänkinredning­ en och läktaren är i princip ursprungliga, orgelfasaden däremot från 1882. Den ursprungliga inredningen i kyr­ kan utfördes av Abraham Larsson från Torsås. Fig 299. Interiör mot väster före restaure­ ringen 1926. The interi01· of the church !ooking west prior to restoration work in 1926. 16-899020 KB I 242 KATALOG Fig 300. Interiör mot väster. The interi01· ofthe church /ooking west. Kända viktiga förändringar 1882 Orgel. Förändrad fönsterspröjsning, av trä istället för bly. Ommålning. Värmeugnar. 1890 Plåt istället för spån på torntaket. 1926 (ark M Wernstedt , Gbg och art isten Y Lundström , Sthlm). Ny predikstol på nordsidan. Altarpredikstolen försedd med skulpturgrupp visande Kristi uppståndelse. Bekvämare sittbänkar. Ommålning. 1941 Nytt orgelverk. 1951 (Länsarkitektgruppen, Ka rlskrona) . Läktarunder­ byggnaden utökad , ny läktartrappa . Elinstallation . Om­ målning. 1952 Altartavla på altarpredikstolen av 0 Hjortzberg. 1972 Nytt orgelverk. Fig 30 I. Interiör mot öster. The interior ofthe church looking east. 1976 (Karlskrona byggkonsult). Inredning av separata utrymmen i förhallen. Äldre ritningar 18 18 nybyggnad utan torn (J W Gerss) ; 1821 nybyggnad utan torn (J W Gerss); 1825 nybyggnad med torn (J W Gerss). Källor, litteratur och äldre avbildningar Brunius, C G, Korta anteckningar på en genomresa af Blekinge till Kalmar, 1854. Lund 1859; Gustavsson, I. Jämjö kyrkor fore och efter 1824. Karlskrona 1978; SvK, Blekinge bd I, vol 22 . Sthlm 1932; Tuulse, A, Blekinge. En konsthi storisk översikt. SvK, vol 90. Sthlm 1961. Om kyrkan se vidare M Ebeling och B Sandström . BLEKINGE 243 Järnshög Kyrkan , som brann 1803, är med begagnande av äldre murdelar byggd huvudsakligen 1804 samt 1832-33 efter ritningar av Olof Tempelman. Plan och material Rektangulärt långhus med något smalare men lika högt kor med sakristia. Pannrum i anslutning till sakristian i nordost. Mitt på nordsidan en utbyggnad av sakristians storlek, ett sk gudmorshus, dvs ett väntrum för kvinnor­ na vid kyrktagning och barndop. Torn i väster med huvudingång. Ingångar i söder till långhuset samt sakristian. Tidigare även separat ingång till gudmorshuset. Uppförd av gråsten med tegel i omfattningar. Taktäck­ ning av kopparplåt. Putsad och vitkalkad. Exteriör Exteriören följer 1804 års ritningar med några smärre avvikelser. Så har ritningens sadeltak ersatts med ett brutet tak och tornets kraftiga taklist med tandsnitt har reducerats. Lanterninens tornur tillkom under 1800­ talets senare del. Den ursprungliga ingången till gud­ morshuset , som uppfördes 1832, har senare igensatts. Fig 302. Jämshögs kyrka från sydöst. Jämshög Church from the south-east. Interiör Kyrkorummet har till största delen kvar sin ursprungliga karaktär. Korväggens rika artikulering och altartavlan , »Kristi förklaring» , med dess ramverk i empire härrör liksom predikstolen från 1830-talet. Altaruppställningen Fig 303. Interiör mot öster. The interior ofthe church looking east. 244 KATALOG och predikstolen utfördes efter ritningar av J A Hawer­ man. Altartavlan och målningen utfördes av C Ström­ berg. Den ursprungliga färgsättningen på dessa inred­ ningsdetaljer är åter framtagen. Sannolikt är i princip även altarringen , bänkinredningen och läktaren från 1830-talet. Orgelfasadens utformning härrör från 1865. Genom den på 1980-talet tillkomna läktarunderbyggna­ den har ljusflödet i kyrkorummets västra del reducerats. Kända viktiga förändringar 1863 Renovering av murmästare S Tholander. 1865 Orgel. 1903-04 Förändring av tornets lanternin. 1914 Värmeledning. 1925-26 (ark M Wernstedt, Gbg, artisten Y Lundström, Sthlm). Återställande av lanteminens tidigare utseende. Taktäckning med tjärade tegelpannor. Förändring av portarna. Målade hörnkedjor och fönsteromfattningar samt en svart sol framtagna i det äldre murverket. Altaret framflyttat , altarringen omgjord genom att nya målade fält infogats. Läktartrapporna inflyttade. Nytt orgelverk och orgelfasaden frigjord från läktarbarriären . Utgles­ ning av bänkraderna. Bänkgavlar och bänkdörrar deko­ rerade med pilastrar och listverk. Gallergrind för gud­ morshuset. Ommålning, dekorationsmålning i triumf­ bågen borttagen. 1962-63 (ark N E Henström, Sölvesborg). Takbeläggning av kopparplåt. Nya tornur. Äldre fasaddekor överputsad. Nya innertak. Nya ekdörrar mellan kyrkorummet och vapenhuset. Tre bänkrader borttagna under läktaren. Framtagning av målningar i predikstolens fält och ur­ sprunglig målning i korpartiet. Sidobänkarna borttagna. Listverket på bänkdörrarna ändrat. Ommålning. Nytt golv i gudmorshuset. 1966 Nytt orgelverk. 1971 Målning av B Lundelius över huvudingången till kyrkorummet. 1977 Exteriör renovering. Äldre murverk markerat i putsen. F ig 304. Interiör mot väster. The interior of the church looking west. 1984-85 Läktarunderbyggnad med klädkammare, väntrum , toaletter mm. Äldre ritningar 1737-39 ombyggnad (kh P Estenberg); 1804 iståndsättande efter branden, utvidgning och torn (0 Tempelman); 1834 utformning av östra korväggen med altaruppställning och nummertavlor (C Strömberg?, akt ÖIÄ, brev till K Majt 1834); 1834 altaruppställ­ ning och predikstol (J A Ha werman); 1836 längdsektion (J W Gerss); 1844 orgelfasad (C G Blom Carlsson). Källor, litteratur och äldre avbildningar Hahne, 0 , Jämshögs kyrka. Karlshamn u å ; Kronsjö, 0 , Jemshögs församling. Sölvesborg 1927; Kronsjö, 0 , Jämshögs kyrka. Sölvesborg 1949; Lunds Stifts Julbok 1930. Lund 1930; SvK, Blekinge bd Il , vol 5 1. Sthlm 1941 ; Tuulse, A, Blekinge. En konsthistorisk översikt. SvK, vol 90. Sthlm 1961. Se även ovan B Sandström . BLEKINGE 245 Listerby Den äldre kyrkan planerades från början att ombyggas och utvidgas i väster efter en ritning av Johan Åbom. Murarna visade sig dock vara allt för svaga och kvar blev endast en del av norra muren samt sakristian, som kom att ingå i den nya tomlösa kyrka, som byggdes 1845-49. För murningsarbetet svarade kantorn och byggmästaren J Rosenlund i Tving och för snickeriarbetet Swen Pet­ tersson. Tornet uppfördes 1871 efter ritning av Johan Adolf Hawerman. Plan och material Rektangulärt långhus med invändigt smalare korparti med absid samt äldre sakristia i norr, uppförd 1 738. Torn med huvudingång i väster. Separat ingång till sak­ ristian . Uppförd av gråsten med tegel i omfattningar och listverk samt sockel av granit. Putsad och vitkalkad. Te­ geltak, ursprungligen troligen spåntak. Tornets tak och spira klädda med kopparplåt. Exteriör Utförd efter 1843 och 1869 års ritningar frånsett att koret utvändigt lades i li v med långhusmurarna och att absiden gjordes lägre. Absidens glasade dörrar igensatta 1947-50. I övrigt oförändrad sedan 1871. Det av Hawerman ritade tornet utmärks av en rik fasadartikulering samt en smal , åttkantig lanternin med hög spira. Interiör Kyrkorummet täcks av reveterade och vitka lkade Fig 305. Listerby kyrka från sydöst. Listerby Church from the south-east. tunnvalv. Absid ingången är nu igenmurad och absiden pryds av en al seccomålning »Kristi uppståndelse» av Gunnar Torhamn från 1950. Predikstolen från 1693 överfördes från den äldre kyrkan. Korgens evangelistfi­ gurer är utförda av Torhamn i samband med restaure­ ringen 1947-50, då även det ursprungliga ljudtaket upp­ sattes. I läktarbarriären ingår fyllningar från en äldre barriär med målningar av Jöns Åkesson Wulf från år 1700. Orgelfasaden härrör från 1882. Ryggpositivet till­ kom 1952. Bänkinredningen är i princip från byggnadsti­ den. Ursprungligen bestod altarprydnaden på det fristående altaret av ett kors med svep förfärd igat av bildhuggare Fig. 306-307. Interiör mot öster och väster. Kormålningen utförd 1950 av G Torhamn. The interior ofthe church /ooking east, and wesl. The wa/1-painting is by G Torhamn, 1950. 246 KATALOG Lorentz Nordin i Karlskrona. Korset är nu uppsatt på den södra långhusväggen. Bakgrunden utgjordes av en i absiden målad Golgataframställning samt skyar med änglahuvuden. Altaret omgavs av en rund altarring. Pre­ dikstolen, som saknade ljudtak, hade målats i gråvitt och försetts med målade emblem i fälten samt ett nytt under­ rede med målat draperi. På väggen ovanför predikstols­ ingången fanns ett målat gult draperi. Även de båda fönstren på läktaren omgavs av röda målade draperier. Den gamla läktarbarriärens fält med apostlabilder hade bibehållits, däremot hade lister och bågställningar om­ målats i svart, vitt och marmorerat grått med förgyllning. Det nytillverkade mittpartiets släta fyllningar var blå­ målade och försedda med emblem i form av hjärta, kors, bibel med kalk samt ankare. Dekorationsmålningen på-· börjades av målarmästare August Enegren men slutför­ des av målarmästare W Rundquist, båda från Karlskro­ na. Inredningen i övrigt var målad i »perleferg» förutom altarringen och läktarpelarna som var »kolmårdsmarmo­ rerade». Kända viktiga förändringar 1871 Torn. Läktarfönstren igenmurade. Ommålning. 1882 Orgel. 1920 ca Tornspiran, gesimserna och listerna avtäckta med galvaniserad plåt. 1947-50 (ark S Ullen). Takens skifferbeläggning ersatt med tegel. Absidens ingång igensatt. Altarkorset bortta­ get, ny absidmålning av G Torhamn, nytt altare, ny altarring. Senare målade tillägg borttagna på prediksto­ len, som återfick ursprunglig färgsättning samt ljudtak. I korgens fyllningar skulpterade evangelistbilder av G Tor­ hamn. Korbänkarna borttagna. På läktarbarriärens äldre delar framtogs 1700-talets färgsättning och 1800-talets emblemmålning borttogs från mittutsprånget. Vidare tillkom bekvämare sittbänkar, nytt golv, elinstallation med nya ljuskronor, omhängda över bänkkvarteren, samt ommålning av inredningen. Den östra väggens strålsol samt draperimålningen vid predikstolen bort­ tagna. 1952 Orgelverket ombyggt och kompletterat med rygg­ positiv. 1962 (ark S Fränne). Torntaket beklätt med kopparplåt. Ommålning av ytterportar. 1985 Nytt orgelverk, ryggpositiv borttaget. Äldre ritningar 1838 (tillbyggnadsritning uppvisades vid en sockenstämma av byggmästare J For säll, Karlskrona; nu försvunnen); u å föränd­ ring och tillbyggnad (0 E Ödman, akt ÖIÄ, brev till KMajt 1843); 1843 omarbetad ritning (F Abom); 1869 torn (JA Hawer man). Källor, litteratur och äldre avbildningar Hart/er, H-L, Kort historik över Listerby kyrka, u å; Ödman, 0 E, Listerby. Blekingebygder 1925. Sölvesborg 1925; SvK, Blekinge bd I, vol 36, Stockholm 1932; Tuulse, A, Blekinge. En konsthisto­ risk översikt. SvK, vol 90. Sthlm 1961. Interiörbild före renove­ ringen 194 7-50, A TA. Se även ovan B Sandström. BLEKINGE 247 Lösen Uppförd 1858-60 av kantorn och byggmästaren J Rosen­ 1und i Tving efter ritningar av Johan Fredrik Åbom. I byggnaden ingår i öster och söder murar från den äldre kyrkan. Invigd Allhelgonadagen 1860 av hovpredikant 0 W Eklundh . Plan och material Rektangulärt långhus med smalare kor med sakristia . Torn med huvud ingång i väster. Separat ingång från söder till sakrist ian. Uppförd av gråsten med tegel i omfattningar, pil astrar och li stverk. Putsad och vitkalkad. Skiffertak. På tornets tak och lanterninhuv plåt. Exteriör Utförd enligt 1857 års ritning med smärre avvikelser. Så har tornets ljudglugga r få tt en rikare utformning medan långhusets syd ingång slopats och sakristieingången fl yt­ tats från öster till söder. Sakristians nuvarande treföns­ tergrupp ingår i återstående murverk från det medeltida koret. Interiör Det tunnvälvda kyrkorummet domineras nu av den al secco målning, som sedan 1936 pryder den östra korväggen. Målningen , som skildrar »Korsbärandet», är utförd av Gunnar Torhamn. Inredningen är i princip Fig 309. Interiör mot öster. Kormåln ingen utförd 1936 av G Torhamn . The interior af the church looking east. The wall-painting is by G Torhamn. 1936. Fig 308. Lösens kyrka från sydöst. Lösen Church from the south-east. Fig 310. Interiör mot väster. The interior ofthe church /ooking west. 248 KATALOG samtida med kyrkan. Predikstolen , från 1636, övertogs från den gamla kyrkan . Ursprungligen bestod altarprydnaden av ett kors med svep och törnekrans, placerat mot en tygfond i en snidad inramning, utförd efter Åboms ritning, där den dock är inkomponerad i en skärmvägg. Kända viktiga förändringar 1862 Orgel. 1912 Orgelverket ombyggt. Läktarbarriären utflyttad. 1936 (ark A Ruben). Den ursprungliga altarprydnaden borttagen. Al seccomålning av G Torhamn på östra korväggen. Utvidgat korparti med dopplats i södra delen . Bekvämare sittbänkar. Ommålning. Medeltida fönster­ öppning framtagen i sakristians östvägg. Värmeinstalla­ tion. Nytt orgelverk. 1951 Elinstallation. Mjällby Uppförd 1788-92, troligen efter ritningar av Jacob Wulff. Invigd 27 oktober 1793. Plan och material Rektangulärt kyrkorum med utbyggd sakristia . Torn med huvudingång i väster. Ingång även mitt på sydsidan. Senare upptagen ingång till sakristian från söder. Uppförd av gråsten. Putsad och vitkalkad . Tegeltak, ursprungligen munktegel. På tornhuv och lanternin spån. Exteriör Byggd efter 1783 års ritning med vissa avvikelser: lägre sakristia med separat tak, förenklad tornhuv och lanter­ nin , gördel- och takgesims ej utförda på tornet , stickbå­ giga fönster istället för rundbågiga , mindre fönster på tornet. Lanterninens öppningar är nu igensatta . I senare tid har korväggens runda fönster igen murats och sakristi­ an försetts med ingång i söder samt fönster i öster. Interiör Det breda kyrkorummet täcks av ett kassetterat tunn valv från 1896. Den från gamla kyrkan övertagna altarupp­ satsen från 1621 renoverades och förminskades en vå­ ning 1839 i samband med att den infogades i den av Carl Strömberg utförda stora grisailledekorationen på korväg­ gen . Även altarets antemensale är övertaget från gamla kyrkans rika inredning från tidigt 1600-tal liksom predik­ 1976 (Arkitektgruppewn i Karlskrona). Nytt skiffertak. Läktarunderbyggnad. Ommålning. Nya ljuskronor över bänkkvarteren. l 979 Kororgel. Äldre ritningar 1840 utvidgning och torn samt tvärsektioner (C E Wal/erstrand) ; 1840 utvidgning och torn (G Westerling) ; 1841 utvidgning och torn (J F Abom); 1857 utvidgning och torn (osign, Abom?); 1860 orgelfasad (Th M edelp/an?). Källor, litteratur och äldre avbildningar SvK, Blekinge bd I, vol 22. Sthlm 1932; Tuulse, A, Blekinge. En konsthistorisk översikt. SvK, vol 90. Sthlm 1961; Interiörbilder före renoveringen 1936, ATA. Se även ovan B Sandström . Fig 311. Mjällby kyrka från sydöst. Mjäll by Church from the south-east. stolen och dopfunten. Bänkinredningen, som från början var placerad i fyra rader, är i princip samtida med kyrkan liksom troligen även läktaren. I läktarbarriären har 1953 infogats ett ryggpositiv. Orgelfasaden härrör från 1885. Fig 312. Interiör mot öster. Korväggens målning av C Strömberg 1839. The imerior ofthe church /ooking east. The wa/1­ painling is by C Strömberg, 1839. Kända viktiga förändringar 1835-40 Ommålning. Inredningen målad i »perleferg» samt blågrå marmorering. Dekormålning av C Ström­ berg i koret runt altaruppsatsen , som renoverats och grå­ målats (tidigare blå). 1850 Predikstolens, altarets, altaruppsatsens och dop­ funtens ramverk målat i mörkbrun ekfårg. 1872 Bänkinredningen ekådrad och väggdekorat ionen kring altaret renoverad. För a rbetet svarade målarmästa­ re J Lönblad , Kristianstad. 1885 Orgel. 1896-97 (ark Aug Lindegren). De runda fönstren på korväggen igenmurade, södra fönstret på sakrist ian för­ ändrad till ingång. Predikstolen nedflyttad utmed nordväggen. Troligen ny altarring. Ommålning av in­ teriören med kassettindelning av taket samt dekormål­ ning kring fönstren och kvadermålning på väggarna upp till brösthöjd. Korgolvet belagt med viktoriaplattor. 1920 (ark Th Wåhlin). Nytt fönster upptaget i sakristians östvägg. De igenmurade rundfönstren markerade som nischer i östra korväggens fasad. Utvidgat korparti , pre­ dikstolen åter framflyttad. Bänkkva rteren ihopflyttade. Bekvämare sittbänkar. Målningarna framtagna i sido­ bänkarnas fy llningar, som delvis övertagits frå n gamla kyrkans bänkinredning, samt överflyttade till en väggpa- BLEKINGE 249 Fig 3 13. Interiör mot väster. The imerior ofthe church /ooking wesl. nel och kompletterade med nya målningar av N Malin från Lister-Mjällby. Ny dörr mellan vapenhus och kyrko­ rum samt vid södra ingången. Ommålning. I940-46 (ark S Ullen) . Nytt tegeltak. Pannrum under sakrist ian . Ommålning. Ursprungliga färger framtagna på altaret, altaruppsatsen, predikstolen och dopfunten . 250 KATALOG Förändring av altarringens form . Utvidgat korparti. El­ och värmeinstallat ion . Ljuskronorna utflyttade över bänkkvarteren. 1953 Orgeln ombyggd. Nytt ryggpositiv. 1972 (ark Hanna Victorsson). Delar av bänkinredningen borttagen under läktaren. Västra väggen under läkta ren försedd med panel liknande långsidornas. Nytt golv, för­ höjt korparti , nya fönster med ant ikglas i ytterbågarna. Ommålning. Ursprungliga färger framtagna på kordeko­ rationen. Nytt orgelverk. Mörrum Den äldre kyrkan utvidgades 1774 till dubbel bredd åt norr. Vid ombyggnaden 1844-47, efter ritning av Johan Fredrik Åbom, bibehölls äldre murpartier i kyrkans mel­ lersta och östra delar. Som byggmästare omtalas mur­ mästare Weste Westesson från Sölvesborg. Invigd 17 ok­ tober 1847. Plan och material Rektangulärt kyrkorum med utbyggd , halvrund sakristia i öster samt torn i väster. Huvudingång genom tornet. Ingångar även i norr och söder samt till sakristian från öster. Uppförd av gråsten med tegel i omfattningar och fri­ ser. Putsad och vitkalkad. Tomportalen försedd med omfattn ing av huggen granit. Takbeläggning av koppar­ plåt. Exteriör Uppförd efter 1845 års ritning med smärre avvikelser. Så har fönstren gjorts något högre och tornets balustrad ersatts av järnräcke. Interiör Det breda kyrkorummet täcks av ett tunnvalv, indelat med listverk och försett med dekorationsmålningar av Svante Thulin 1898. Den breda taklisten har kvar målad dekor från samma tid och även väggarnas kvadermålning återstå r. Kyrkorummets inredning är till stora delar ur­ sprunglig. Altarväggens utformning återgår på Åboms ritning från 1845 med smärre avvikelser beträffande den Äldre ritningar 1783 nybyggnad (osign , akt ÖIÄ, brev till K Majt 1783); 1 783 nybyggnad (osign , J Wulff?) . Källor, litteratur och äldre avbildningar Adrian, C, Mjällby kyrkas 150-å rs jubileum, Lund 1941 ; SvK, Blekinge bd Il , val 51. Sthlm 1941 ; Tuulse, A, Blekinge. En konsthistorisk översikt. SvK, val 90. Sthlm 1961 ; lnteriörbild 1919, ATA. Se även ovan B Sandström. Fig 3 14. Mörrums kyrka från sydöst. Mörrum Church fi'om rhe south-easl. kolonnställning, som inramar altartavlan. Målningen , »Kristus välsignar barnen», utfördes 1861 av Johan Ul­ rik Lönblad. Även predikstolen , utförd av »snickaren Palm från Småland», utfördes efter ritning av Åbom. 1800-talsorgeln ersattes 1961 av en helt ny orgel. Kända viktiga förändringar 186 1 Altartavla av J U Lönblad , Kristianstad. BLEKINGE 25 J Fig 315. Interiör mot öster. The inLerior ofthe church looking eas1. 1874 Orgel. 1898 Genomgripande renovering. Ommålning av inte­ riören . Dekormålning av S Thulin , bl a på det pappspän­ da innertaket. 1912 Äldre altaruppsats restaurerad och placerad i kyr­ korummet. 1931 Utvidgat korpa rti. 1934 Orgelverket ombyggt. 1936 (ark E Graebe) . Ommålning. Altarr ingen avkortad. Förändring av läktartrappor. Elinstallation. 1961 Ny orgel. 1964 Taktäckning med kopparplåt, tidigare tjärat plå t­ tak. 1970 (ark Hanna Victorsson). Kalkstensgolv . Läktarun­ derbyggnad genom skärmvägg av trä. Dopplats i koret. Draperimålning framtagen vi d predikstolen. Ommål­ ning. 1973 Kororgel. 1982 Två ljusringa r i koret. 1987 (ark L Holmer). Förändrad läktarunderbyggnad . Äldre ritningar 1838 Två ritningar, ut vidgning och torn (L W Sifiver::) ; 1839 utvidgning och to rn (J W Gerss); 1840 utvidgning och to rn (J W Gerss); 1845 omarbetning av förslaget 1840 (J F Åbom); 1846 predikstol (J F Åbom). Källor, litteratur och äldre avbildningar SvK, Blekinge bd Il , vol 5 1. Sthlm 194 1; Tuulse, A, Blekinge. En konsthistorisk översikt. SvK, vol 90. Sthlm i 96 1; Interiörbilder före renoveringen 1936, ATA. Se även ovan B Sands/röm. Fig 316. Inter iör mot väste r. The interi01· ofthe church looking west. Fig 317. Predikstol, utförd efte r ritning av J F Åbom, 1846. Pu/pit, designed by J F Åbom, 1846. 252 KATALOG Sillhövda Uppförd 1766-68. Någon föregångare tycks ej ha funnits på platsen. Invigd i november 1768. Förstörd 1940 ge­ nom eldsvåda och ersatt av en helt ny kyrkobyggnad . Plan och material Rektangulärt kyrkorum med sakristia i norr och vapen­ hus i väster med ingång från söder. Separat ingång även till koret. Sakristieutrymmet ursprungligen placerat bak­ om al taret. Uppförd av liggande timmer samt utvändigt panelad. Tak och gavelrösten spånklädda. Exteriör Ritningar saknas. Kyrkans ursprungliga utseende finns återgivet av N I Löfgren 1819. Interiör Kyrkorummets interiör var mycket enkel och i princip oförändrad vid branden 1940. 1842 hade som altarpryd­ nad anskaffats ett kors med svep och strålkrans, inplace­ rat i ett antikiserande ramverk. Orgel tillkom 1870. Fig. 318 . Sillhövda kyrka från sydöst. Nedbrunnen 1940. Foto Källor, litteratur och äldre avbildningar N l Löfgren, vol X, ATA; SvK, Bleki nge bd I: 2, vol 36. Sthlm ATA. Sil/hävda Church from the south-easc. Destroyed by fire in 1940. 1932 ; Exteriör- och interiörbilder samt uppmätningsritningar, ATA. Om kyrkan se vidare ovan M Ebe/ing och B Sandström . Fig 3 19. Tvi ngs kyrka frän väster. Tving Church Forn the wesc. BLEKINGE 253 Tving Uppförd 1841-43 efter ritningar av Carl Ståhl. För arbe­ tet svarade kantorn och byggmästaren J Rosenlund i Tving. Invigd 17 september 1843. Plan och material Rektangulärt kyrkorum, orienterat i söder-norr, med ut­ byggd sakristia i söder samt torn i norr. Ingång genom tornet. Ingångar även i öster och väster. Separat ingång till sakristian. Uppförd av gråsten med tegel i omfattningar och lister. Tomportalens omfattning av huggen granit. Putsad och vitkalkad. Tegeltak, ursprungligen spån. Exteriör Byggd enligt 1838 års ritning med rikt art ikulerade lång­ husportaler i öster och väster. Även tornet och lanter­ ninen har påfallande rik utformning. Förutom takmateri­ al och igensatta fönster i tornets bottenvåning oför­ ändrad sedan uppförandet. Interiör Stort , nyklassicistiskt, tunnvälvt kyrkorum. Förutom fönsterglasen och läktarunderbyggnaden, vilken tillkom 1984, är interiören oförändrad sedan byggnadstiden. Al­ tarväggens utformning följer Ståhls ritning. Altartavlan, »Nattvarden», utfördes 1842 av S Andersson. Mitt- och sidogångarna kan avgränsas mot kortet av skjutbara Fig 320. Interiör mot norr. The interior oj the church /ooking north. spjälgrindar. Predikstolen är utförd av bildsnidaren och spegelfabrikören Peter Lindh i Karlskrona 1842. Orgelns fasad är utförd 184 7 efter ritning av J F Åbom. Kända viktiga förändringar 1847 Orgel. 1915 Ny dopfunt. 1932 (ark E Graebe). Nya dörrar mellan kyrkorum och vapenhus. Innanfönster med katedralglas. Bekvämare Fig 321. Interiör mot söder. The interior ojthe church /ooking south . 254 KATALOG sittbänkar. Två nya nummertavlor. Ommålning. Värme­ ledning. 1954 Elinstallation. 1967 Nytt orgelverk. 1984 (K-Konsult). Läktarunderbyggnad. Öljehult Ursprungligen byggd 1754, nedtagen och återuppbyggd 1840-42. Vid återuppförandet utökades kyrkan i mitt­ partiet och försågs med ny sakristia samt vapenhus med tornöverbyggnad. Plan och material Oktogonal form med utbyggd sakristia i öster. Tornför­ sett vapenhus med huvudingå ng i väster. Separat ingång till sakristian från norr. Uppförd till större delen av liggande timmer. Reve­ terad och vitkalkad , ursprungligen endast rödmålad. Ta­ ket täckt med kopparplåt , från börj an spåntak. Exteriör Trots den för tiden unika oktogonala planen , vilken går tillbaka på en äldre träkyrkotradition , uppvisa r kyrkan en nyklassicistisk exteriör, som efter renoveringen 1865-66 troligen är oförändrad. Vid återuppförandet frångick man ÖIÄ:s ritningar, som förutsatte en nybygg­ nad, och åte ruppförde istället kyrkan efter försa mlingens egna intentioner. Tornet , som tillkom samtidigt , är troli­ gen ritat av en löjtnant Petterson i Karlskrona. Interiör Interiör! sett har kyrkan en ljus och nyklassicistisk prä­ gel, trots det lågt placerade spegelvalvet. Bengt Norden­ bergs altartavla, »Jesus vid 12 å rs ålder i templet» , inpla­ cerad i en rik arkitektonisk inramning, tillkom 1884. Predikstolen , som ursprungligen har ingått i en altarpre­ dikstol , härrör från ombyggnadstiden , liksom bänkinred­ ningen och delvis läkta ren. Orgelfasaden ä r däremot från 1883. Kända viktiga förändringar 1865-66 Exteriören reveterad och avfärgad i vitt. 1883 Orgel. 1884 Nytt innertak. Altarpredikstolen upplöst och pre- Äldre ritningar 1837 nybyggnad (osign, akt ÖIÄ, brev till K Majt 1838); 1838 nybyggnad (C Ståhl) ; 1844 orgelfasad (J F Åbom). Källor, litteratur och äldre avbildningar SvK, Blek inge bd 1, vol 36. Sthlm 1932; Tuulse, A, Blekinge. En konsthistorisk översikt. SvK, vol 90. Sthlm 196 1. Se även ovan B Sandström. Fig 322. Öljehult s kyrka från nordöst. Öljehult Church from 1he nonh-east. dikstolen flyttad till nordväggen. Ny altartavla av Bengt Nordenberg. Värmeugn. 1913 Spå ntak ersatt med sva rtmålat plå ttak. 1922 Nytt orgelverk. 1924 Ommålning av interiören i ungefär samma färg­ sättning som tidigare med väggar i gul ton , tak i vitt , bänkinredning och läktare i mörkbrunt , altaruppställ­ ning och predikstol i vitt och guld . 1938-39 (ark Å Seberg). Förhöjt och något ut vidgat kor­ pa rti genom avkortning av de främsta bänkarna. Bekvä­ mare sittbänkar. Ommålning av interiören med väggar i vitt och grått , tak i ljusblått , bänkinredning i en ljus blågrön färg. Värmeledning. 1957 (ark S Ullen). Träfiberplattor klädda med juteväv ersatte papp på korväggen . Ommålning. Ny yttertrappa. 1959 Nytt orgelverk. 1964 Delvis ny armatur över bänkkvarteren. 1974 Tornur med urtavla på västfasaden. BLEKINGE 255 Fig 323. Interiör mot öster. The interi01· ofthe church looking east. Fig 324. Interiör mot väster. The interior of1he church looking west. Äldre ritningar Källor, litteratur och äldre avbildningar 1840 nybyggnad (centralkyrka, Th Edberg); 1842 nybyggnad SvK, Blekinge bd Il , vol 51. Sthlm 1941; [Olsson, G] Öljehults (långhuskyrka, Th Edberg). kyrka , en kort beskrivning, u å. Se även ovan B Sandslröm . 256 KATALOG Fig 325. Planritningar, I: 800. Plans ojthe churches, scale I: 800. Asarum Jämjö Järnshög N s Augerum Listerby • • • • • • Backaryd Lösen Eringsboda Gammalstorp Mjällby BLEKINGE 257 sN Mörrum Tving n I Iq r~1J '-........._~- " ~ Sillhövda Öljehult ~ KRAFTIG OMBYGGNAD gi TRÄ CJ TOTAL NYBYGGNAD ~NATURSTEN 10 10 5 5 Fig 326. Diagram visande kyrkobyggen i Blekinge 1760-1860. Jfr tig 5 och 6. Diagram showing churches in Blekinge built 1760-1860. See Figs 5 and 6. 17-899020 KB J 258 Kyrkorna från perioden 1760-1860 i Skåne och Blekinge En sammanfattande översikt av INGRID SJÖSTRÖM Under de hundra åren 1760-1860 tillkom 43 kyrkor i Skåne och 14 i Blekinge, nybyggnader eller radikala om­ och tillbyggnader av äldre kyrkor. Blekingekyrkorna är alla nyklassicistiska, medan de skånska uppvisar ett brett spektrum av stilar, där de nyklassicistiska utgör en mino­ ritet medan Brunius-kyrkor och variationer på medeltida nystilar dominerar. Var och en av dessa kyrkor är ett unikt dokument över sin sockens historia, likaväl som en samlingspunkt för försarnlingslivet. De flesta har genomgått många små och stora förändringar, ibland så genomgripande att de helt präglas av den tid då renoveringen utfördes. Från kultur­ historisk synpunkt är både förändrade och oförändrade kyrkor av stort intresse. De ofta förändrade berättar om olika tiders växlande behov, resurser och ideal, medan de välbevarade vittnar om vad man ville och kunde åstad­ komma vid en bestämd tidpunkt. De kyrkor som in i våra dagar bibehållit sitt ursprung­ liga utseende är mycket sällsynta. Det är därför särskilt viktigt att värna om dem. Exempelvis har vi idag inte kvar en enda orörd Bruniusinteriör. I de välbevarade kyrkorna möter vi speglingar av de två huvudströmningarna i l 700- och 1800-talens ide- och kulturhistoria, uttryck för två sidor i människans natur, två skilda former för religiositet: upplysning och roman­ tik, tankens och känslans värld. I den nyklassicistiska kyrkan hyllas intellektets klarhet och skapelsens ordning, medan den medeltidsinspirerade ger näring åt fantasi och stämningsbehov genom historiska associationer och en rik formvärld. Bägge riktningarna har stora skön­ hetsvärden att bjuda oss. En renovering kan spoliera mycket av de ursprungliga kvaliteterna genom okänsliga ingrepp, men förändringar kan också vara acceptabla, om de görs med respekt och lyhördhet för kyrkans grund­ karaktär. Särskilt ömtåliga för ingrepp är de nyklassicistiska kyr­ korna, som utformats med så estetiskt sparsmakade och precisa uttrycksmedel. Exteriörens välavvägda propor­ tioner och strikta geometri svarar mot interiörens klarhet och ordning. Dess verkan bygger på en rad samverkande faktorer, där även smärre förändringar kan rubba balan­ sen. Kyrkorummet ger ett intryck av rymd och lätthet, genomströmmat av det rika ljusflödet från stora fönster med klara glas. Rena valv- och väggytor i ljusa färger bildar en lugn fond för altare och predikstol, vackert arbetade i tidens smak. Den betonade axialiteten, sym­ metrin och den jämna upprepningen av fönster och bänkmotiv bidrar till den rofyllda och högtidliga stäm­ ningen i salen, lika väl ägnad för enskild andakt som för folkrika gudstjänster. Mot denna bakgrund är det angeläget att i en samman­ fattande översikt särskilt uppmärksamma de relativt få välbevarade kyrkorna från perioden, inte minst som väg­ ledning för de församlingar, arkitekter och antikvarier som har ett ansvar för vården av kyrkorna och deras inredning. Tonvikten har lagts på vad som är sällsynt och representativt i de bägge landskapen. Materialet har även sammanställts för att klargöra den kronologiska utveck­ lingen (fig 328 a-b). En fördjupad konstvetenskaplig och kulturhistorisk analys av materialet genomförs dock inte här; den får anstå till projektets slutfas, då periodens kyrkor i hela riket har bearbetats. Tills vidare hänvisas för Blekinge till Armin Tuulse: Kyrkor i Blekinge, en konsthistorisk översikt (SvK, Blekinge V, vol 90, s 116m. Det stora antal arkitekter, byggmästare, konstnärer och hantverkare som genom åren skapat, utsmyckat och renoverat de här behandlade kyrkorna finns förtecknade i personregistret (s 282). Påfallande är att flertalet arki­ tektnamn endast är knutna till ett eller ett par projekt vardera. Till de namnkunnigaste i det inledande skedet hör Carl Hårleman (Öved, Landskrona) och Olof Tem­ pelman (Börringe och Örkened i Skåne samt i Blekinge Backaryd, Järnshög och Trefaldighetskyrkan i Karlskro­ na). I Skåne förekommer 48 olika arkitektnamn som upphovsmän till ritningar för ny- och ombyggnader (in­ klusive ej utförda förslag), i Blekinge 25 namn. Av dessa arkitekter är det endast C G Brunius som kan knytas till mer än 20 ritningar, för 13 olika kyrkor, alla i Skåne. Han följs närmast av överintendentsämbetets arkitekter J F Åbom (fyra kyrkor i Skåne, tre i Blekinge), C G Blom Carlsson (sex i Skåne), J W Gerss (två i Skåne, fyra i ÖVERSIKT 259 Fig 327. Öveds kyrka, byggd 1760-61 , har en välbevarad klassicerande interiör. Här finns ännu östfönstret kvar i koret, med ett kors som enda altarprydnad på det gustavianska altarbordet. Den praktfulla snidade strålsolen med Gudssymbol kontrasterar effektfullt mot de osmyckade ljusa vägg- och valvytorna. Foto R A Unnerbäck. Öved Church, built 1760-61. The early neo-classical interior. Blekinge) och A Törnquist (tre i Skåne, en i Blekinge). Det finns anledning att i projektets slutskede återkomma till de olika arkitektinsatserna och till ämbetets roll visa­ vi lokala förmågor. Samma tendens kan noteras beträffande restaurerings­ arkitekter verksamma efter 1860 intill nutid. Av 51 re­ staureringsarkitekter eller firmor som medverkat i reno­ veringar i skånska kyrkor frän perioden är det tolv som haft uppdrag i fler än en kyrka. Bland dessa dominerar Eiler Graebe med 23 kyrkor, följd av Theodor Wählin (14 st) och T Leon Nilson (11 st). I Blekinge har 25 olika arkitekter/firmor utfört renoveringar, varav fem arbetat i fler än en kyrka (Graebe fyra st, Hanna Victorsson och S Ullen tre st). Det är tydligt att vissa arkitekter när en stark och väletablerad ställning som restaureringsexper­ ter, inte minst domkyrkoarkitekten, och att man i övrigt, särskilt för enklare underhällsätgärder, utnyttjar lokala krafter. Skåne De 43 skånska kyrkor som byggdes, eller kraftigt om bygg­ des, under hundraårsperioden 1760-1860 tillkom till övervägande delen under periodens tre sista decennier; endast fyra kyrkor byggdes före 1800 och ytterligare en handfull 1800-1830 (se tig 5). Kyrkorna är geografiskt relativt jämnt fördelade i landskapet, dock med viss kon­ 260 I. SJÖSTRÖM 1760 BO lllOO zo 40 60 1900 20 40 60 2000 LANDSKRONA LANDSKRONA ÖVED ÖVED ÖRKENED ÖRKENED BORR INGE BÖRRINGE SLIMMINGE SLIMMINGE VÄSTRA KARUP VAS TRA KARUP VIKEN VIKEN VÄSTRA KARABY VÄSTRA KARABY LOSHULT l05HULT OSBY OSBY HOV HOV GLIMÅKRA GLIMÅKRA BORRBY BORR BY HJÅRNARP HJÄRNARP TIRUP TIRUP SKEPPARSLOV SK[PPARSLÖV ÖSTRA KÄRRSTORP ÖSTRA KÄRRSTORP 5TARBY 5TARBY TULLSTORP TULLS TORP TORR LÖSA TORRLÖSA HAMHENHÖG HAMMENHÖG I 60 1800 zo 60 BO 1900 20 40 60 2000 Fig 328 a. Byggnads- och renoveringshistoria för de i Skåne t.ex. ommålning och byte av takmaterial, har ej markerats. En­ uppförda kyrkorna 1760-1860. Kyrkorna är förtecknade krono­ dast säkert tidfästa data anges. Några av de i Skåne mest verk­ logiskt efter nybyggnad av hela kyrkan (N) eller nytt kyrkorum samma arkitekterna har markerats i samband med nybyggnads­ fogat till ett äldre, kvarstående torn (L). Nybyggnad av torn efter och renoveringsinsatser enligt följande: C G Brunius D, Theodor 1760 är markerat med (T), utvidgning av kyrkobyggnaden med Wåhlin 'il , Henrik Sjöström/:;., Eiler Graebe I>, T Leon Nilson , T Leon Ni/son