Vadstena klosterkyrka I Vadstena klosterkyrka .. .. ÖSTERGÖTLAND l. KYRKOBYGGNADEN AvIWAR ANDERSON (t) MED BIDRAG A V SUNE LJUNGSTEDT OCH GUNILLA MALM VOLYM 213 AV SVERIGES KYRKOR , KONSTHISTORISKT INVENTARIUM GRUNDAT A V SIGURD CURMAN OCH JOHNNY ROOSVAL UTGIVET A V RIKsANTIKVARIEÄMBETET OCH KUNGL VITTERHETs HISTORIE OCH ANTIKVITETs AKADEMIEN Almqvist Wiksell International Stockholm 1991 UTGIVET MED ANSLAG FRÅN BIRGITTASTIFTELSEN BERIT WALLENBERGs STIFTELSE REDAKTIONSKOMMITTE: ERIK CINTHIO , ALLAN ELLENIUS , EV ALD GUSTAFSSON , R AXEL UNNERBÄCK Översättning till engelska av bildtexter och sammanfattning har utförts av Ann Catherine Bonnier och William M Pardon, Excerperingen är utförd av Elisa- beth Dahlbäck och Erik B Lundberg. Fotos, negativ, anteckningar och excerp- ter förvaras i A T A. Omslagsbilden återger klosterkyrkans östgavel. Foto Sv K. På omstående sida: Pilgrirnsmärke från 1400-talet med S:ta Birgittas bild. Från Karlskyrka ruin, Söderbykar/s sn, Uppland. Nu i SHM. CENTRAL TRYCKERIET, BORÅS 1991 ISBN 91-7192-834-4 (inb) ISBN 91-7192-833-2 (hft) ISSN 0284-1894 VADSTENA KLOSTERKYRKA . l. KYRKO- BYGGNADEN Inledning 9 Kyrkogården 17 Byggnadsbeskrivning av GUNILLA MALM 21 Tillbyggnader utanför klosterkyrkan 47 Analys av kyrkogården 51 Analys av kyrkobyggnaden 54 Byggnadshistoria 72 Lokaler som funnits intill kyrkan 83 Restaureringar 90 Sammanfattning 116 Stenhuggarmärken av SUNE LJUNGSTEDT 120 NOTER 127 FÖRKORTNINGAR 131 KÄLLOROCH LITTERATUR 132 SUMMAR Y 136 Förord Den 6 oktober 1991 har 600år förflutit sedan den heliga Birgitta kanoniserades. I samband med detta jubileum utger Sveriges Kyrkor beskrivningen över birgittinordens moderkyr- ka, Vadstena klosterkyrka, del I , omfattande själva kyrkobyggnaden. Enligt utgivnings- planen skulle volymen ha publicerats tidigare men har av olika skäl blivit fördröjd . Utgivningen av Vadstena klosterkyrka i Sveriges Kyrkor aktualiserades i samband med kyrkans restaurering 1978-1983. Det framstod som självklart att beskrivningen av kyrko- byggnaden, dess byggnadshistoria och konsthistoriska egenart skulle anförtros fil dr Iwar Anderson, klosteranläggningens främste kännare , som redan 1972 publicerat det stora vetenskapliga arbetet "Vadstena gård och kloster" med beskrivning av själva klostret och det däri ingående folkungapalatset. Av praktiska skäl påbörjades publiceringen med del II - behandlande inredning och inventarier - vilken utkom 1983 med framlidne professor Aron Andersson som författare. Del III , Gravminnen, författad av Robert Bennett, ut- kom 1985. Den 17 december samma år avled Iwar Anderson. Han hade dock dessförinnan i stort sett hunnit färdigställa sitt manuskript. Den visade sig under redigeringsarbetets gång att bl a nya rön vid den senaste restaure- ringen föranledde vissa omtolkningar av klosterkyrkans synnerligen komplicerade bygg- nadshistoria. En del tillägg och omarbetningar har därför gjorts. Texten har vidare kom- pletterats med avsnitt av andra författare . Sålunda är inledningen delvis författad av Aron Andersson. Själva byggnadsbeskrivningen har utarbetats av förste antikvarie Gunilla Malm. Avsnittet om stenbuggarmärken är författat av fil kand Sune Ljungstedt. Vid Sveriges Kyrkors redaktion har flera medarbetare deltagit i volymens färdigställande: förste antikvarierna Ingrid Rosell , Robert Bennett , Erland Lagerlöf samt slutligen förste antikvarie Ann Catherine Bonnier och antikvarie Mats Bergman. Av dessa svarar Ann Catherine Bonnier för huvuddelen av bearbetningen; det är också hon som avses med beteckningen Red:s anm i vissa noter. Manuskriptet har också granskats av docent Göran Söderström, Vadstena. Fotograferingen har där ej annat anges utförts av Rolf Hintze. Ritningsarbetet har utförts av Agneta Hildebrand med vissa tillägg av Gunnar Redelius. Förste antikvarie Karin Andersson och antikvarie Eva Lotta (Hill bom-) Ode l berg har deltagit i undersökningarna i samband med den senaste restaureringen och därigenom kunnat lämna värdefulla synpunkter. Arkivexcerpering har utförts av fil mag Elisabeth Dahlbäck och framlidne byråchefen Erik B Lundberg. Fil dr Claes Gejrot har välvilligt låtit redaktionen ta del av sin inom kort utkommande nyöversättning av Diarium Vazsten- ense. Slutligen vill redaktionen tacka Vadstena församling med f kyrkoherden Göran Grefbäck i spetsen för vänligt tillmötesgående i samband med fältarbetet i klosterkyrkan. En avslutande volym om Rödkyrkan , slottskyrkan, Krigsmanshuskyrkan och Hospitals- kyrkan , författad av Erik B Lundberg, R Axel Unnerbäck och Eyvind Unnerbäck, förelig- ger i manuskript. På grund av Sveriges Kyrkors kärva ekonomiska situation är det emeller- tid i dagsläget inte möjligt att säga när utgivningen av denna kan komma till stånd. Stockholm i juli 1991 Erik Cinthio Allan Ellenius E vald Gustafsson R Axel Unnerbäck V ADSTENA KLOSTERKYRKA Östergötland, Östergötlands län, Linköpings stift, Motala kontrakt, Vadstena pastorat Inledning Vadstena under medeltiden Vadstena är beläget vid Vätterns östra strand i en rik jordbruksbygd. Det finns få spår efter förhistorisk bebyggelse i stadens närhet, men väster om staden har man påträffat ett antal gravar från äldre järnålder och i söder en gravplats från vikingatiden (Hasselmo 1982, s 6). En runsten finns bevarad inom stadsområdet (se avsnittet Kyrkogården) . Vadstena dyker upp i de skriftliga källorna under senare hälften av 1200-talet, då kungafamiljen anlägger en gård på en udde i den norra delen av det nuvarande stadsområdet Släkten ägde sedan länge ett stort gods i Bjälbo, längre in i landet, som nu fick minskad bety- delse (Hasselmo 1982, s 54). Gården i Vadstena omtalas första gången 1268 (DS 536) och hade enligt medeltida källor förvärvats av kung Valdemar Birgersson och av honom gjorts till sätesgård (Gillingstam 1955, s 965). Gårdsanläggningen donerades på 1300-talet av kung Magnus Eriksson till den heliga Birgittas klosterstif- telse. Redan tidigare fanns en medeltida bosättning och en sockenkyrka, S:t Per, inom området. Under klostrets tid förtätades bebyggelsen och ett stadsliknande sam- hälle växte fram, som år 1400 fick stadsprivilegier (Has- selmo 1982, s 11). 1423 och 1487 förstördes stora delar av staden genom eldsvådor och 1567 brändes staden av danskarna. Trots detta finns flera hus från medeltiden och 1500-talet helt eller delvis bevarade (Hasselmo 1982, s 66). Figl. Interiör av koret mot väster. The interior of the chancellooking west. Vadstena gård I en bok om Vadstena återger Carl M Kjellberg äldre medeltida skrivningar av namnet: Vastenis (1268), de Wastenum (1270-talet), Vazstena (1306) samt andra lik- nande former och påpekar att inga förstavelser med ordet vad (vadställe) ingår i dessa. Vadstena uttalas också ännu i dag av ortsborna "Vasstena", inte Vad- stena. Kjellberg säger sig ej tveka om att förstavelsen syftar på vatten och enär Vättern helt enkelt betyder vattnet kan hela namnet möjligen översättas "stenarna vid Vättern" , där stenar troligen syftar på Bjälboättens gård (Kjellberg 1917, s 200). Om samma namn skriver Elias Wessen, att då det i trakten förekommer flera namn på Sten (Stenby, Kälvesten m fl) kan i motsats härtill det Sten som låg vid Vättern (vattnet) ha kallats för Vats-sten, varav Vadstena (W essen 1937, s 271). Tolkningen "stenhuset eller stenhusen vid vattnet" torde kunna försvaras , allrahelst sedan det numera kon- staterats att ett av det medeltida Sveriges största pro- fana stenhus jämte andra mindre hus av samma material legat här (Anderson 1972, l , s 48). Gården, som sannolikt givit upphov till namnet Vad- stena, har enligt ett på 1500-talet åberopat brev från 1398 varit "afflad sompt mz köp och sompt mz sackörer aff androm udj konung Waldermars tijd som ther först Iot byggie sin sätegård vpå" och var sålunda "ey vpsala öde eller gammalt crone godz". 1 Byggtiden förmodas ha varat från ungefär mitten av 1200-talet och kanske ett halvsekel framåt. Anläggningen bestod av minst sex hus, grupperade kring två gårdar (?) , samt en del spridda ekonomihus (fig 2). Det största huset, ca 56 x 14 m i plan samt två, delvis tre våningar högt, har tolkats som gårdens palats (Anderson 1972, l , s 40). 10 YADSTENA KLOSTERKYRKA namn, liksom varje klostersyster, eftersom orden stif- -- - ~----::. --------::-:.:: ~- tats till Jungfru Marias ära. Klosterregeln är en av de mest omfattande uppenba- VÄTT E R N -..... -- relser Birgitta låtit nedteckna i mitten av 1340-talet, kort efter sin kallelse. Vadstena, bjälboättens gård vid :.-:_-_:. --- -..... -- 1 "J O R D H W A L L E N O M" Fig 2. Vadstena gård med de hus som är kända. Det är framför allt byggnaderna norr om kyrkan som kommit att ingå i den heliga Birgittas klosteranläggning. Efter Andersson 1972. Teckning A Hilde brand. Vadstena Manar and ils known buildings. Above all it was the buildings north of the church that were incorporated in Sr Bir- gilla ' s convent and monastery. Vadstena gård har drabbats av bränder och partiell ruinering, det sistnämnda vid två tillfällen. Detta fram- går av dels Birgittas redogörelser (R Ex 25 och 26), dels byggnadsarkeologiska undersökningar. Palatset (fig 3) är det bäst bevarade av gårdens hus; av de övriga åter- står grunder eller enstaka murar. De gamla husen blev emellertid i hög grad utnyttjade vid klosterbygget och har väsentligt påverkat dess planläggning. Klostret och klosterkyrkan "Denna orden vill jag instifta till min högt älskade moders ära och först och främst för kvinnor." Så lyder Kristi ord i inledningen till Birgittas uppenbarelse om ett klosters grundande i Vadstena, där en ny ordensre- gel skulle gälla, vars statuter Kristus själv dikterat. Den Allra Heligaste Frälsarens orden bär namn efter upp- dragsgivaren, men varje enskilt kloster bär Marias Vättern och dess palats, var redan från början den tänkta platsen för det nya klostret. I en särskild uppen- barelse får Birgitta avlyssna en ordväxling mellan djävu- len och Jungfru Maria, som kämpar om rätten till Vad- stena. Striden avgöres till Jungfru Marias förmån , och Kristus säger: "Din ovän har en lång tid varit herre på denna plats, men hädanefter skall du vara härskarinna och drottning här" . I kung Magnus testamente, utfärdat i Lödöse den l maj 1346, utlovar konungen att skänka Vadstena med underlydande gårdar till ett kloster till Guds och Jung- fru Marias ära. Allt syntes sålunda väl förberett för den nya klosteranläggningen, vars byggnadsplaner, konst- närliga utsmyckning och liturgiska funktion precisera- des i en rad nya uppenbarelser. Men ännu var det en lång väg, innan planen på det nya klostret kunde för- verkligas. Hösten 1349 anträdde Birgitta sin pilgrimsfärd till Rom, och ett av hennes angelägnaste ärenden var att vinna påvlig stadfästelse av den nya ordensregeln. Först den 5 augusti 1370 utfärdade Urban V den bulla, som tillät grundandet av ett kloster i Vadstena, där den nya regelns statuter skulle tillämpas (Regula Sancti Salvato- ris). Då var byggnadsverksamheten i Vadstena redan i gång sedan några år. Palatset med angränsande byggna- der, som lidit stor skada av vådeld, kanske i samband med politiska oroligheter, förändrades nu och byggdes om i enlighet med Birgittas föreskrifter. Själv skulle hon aldrig återse sitt Vadstena. Birgitta avled i Rom den 23 juli 1373. När kistan med hennes kvarlevor påföljande år den 4 juli anlände till Vadstena, följd av en talrik eskort, nedsattes den i det provisoriska träkapell, som rests på platsen för den blivande klosterkyrkan. I Vad- stena fanns då redan en kommunitet, som förberedde sitt inträde i klostret. Klostrets invigning ägde rum den 23-24 oktober 1384, då systrar och bröder inträdde i klausur. Natten den 14 juni 1388 härjades det första träkapel- let av en så häftig brand, att broder Ingolf omkom i lågorna, då han försökte rädda den Mariabild, som han skänkt till kyrkan vid inträdet i klostret några år tidi- gare. Sannolikt har omedelbart efter branden ett nytt provisoriskt träkapell börjat resas, eftersom det ännu skulle dröja många år, innan den nuvarande kyrkan, byggd av blågrå kalksten från Borghamn norr om Omberg enligt Birgittas föreskrifter, kunde tas i bruk. KLOSTRET OCH KLOSTERKYRKAN Il l Il Fig 3. Folkungapalatset, byggt på 1200-talet och donerat till den heliga Birgittas klosterstifte lse. Palatset ingick under klostertiden i nunneklostret , där det bl a tjänade som systrarnas dormitorium. Huset har under senare tider fungerat som sjukhus. Foto I Anderson. The Folkunga Palace was built in the 13th century and was later donated to St Birgitta ' s convent and monastery. The Palace formed part of the convent and housed its dormitory . In more recentlimes the Palace was used as an infirmary. Munkkoret, utbyggnaden i väster, välvdes 1398, men först den 31 juli 1405 kunde bröderna ta sitt kor i besittning och tågade då i procession kring kyrkans högaltare. Långhusets murar blev färdiga 1414, pelarna började resas 1416, och 1420 slogs valven i denna del av kyrkan. Följande år glasades fönstren med hjälp av egna och inkallade krafter. Men klosterkyrkans högtid- liga invigning kom först att äga rum år 1430. Birgittas klostertanke var präglad av askes och re- formiver ; den "nya vingården" skulle vara ett Guds bålverk mot den upplösning och det förfall hon så klar- synt iakttog i 1300-talets samhälle och så kraftfullt giss- lade, både i kyrkan och världen. Redan från första stund hade hennes klosterplaner mött det livligaste intresse från hennes svenska samtid, från hög som låg. Klostrets blomstring inföll under den nordiska unionens tid, och Vadstena var då inte bara en vallfartsort utan också ett andligt, politiskt och kulturellt centrum av internationell räckvidd. Vadstena kloster blev moder- huset för en orden med dotterstiftelser i de nordiska grannländerna, i Estland, Polen, Tyskland, Holland, England och Italien. Ordensstiftarinnans helgonrykte gav Vadstena dess ställning som en av dåtidens för- nämsta pilgrimsorter, men därtill bidrog också verksamt de betydande avlatsprivilegier, som tidigt kom att kny- tas till klostret. De stora pilgrimsskarorna, kanske också klostrets egna materiella behov, gav upphov till det stadssamhälle som snabbt växte fram söder och väster om klostret och vars äldsta privilegier daterar sig från år 1400 (Hasselmo 1982, s 6). 12 VADSTENA KLOSTERKYRKA Till klostrets förnämsta pilgrimer hörde unionstidens konungar och drottningar, som på många sätt gynnade klostret. Både drottning Margareta och drottning Filippa upptogs som "soror ab extra" i systrakonventet. Drottning Filippa, som upprepade gånger besökte klos- tret, avled där natten till trettondagen 1430 och fick sin grav i det kor hon några år dessförinnan instiftat till S:ta Annas ära. Klostret mottog många fromma gåvor av människor, som önskade bli delaktiga av de andliga välsignelser dess rika gudstjänstliv ansågs utverka. Ibland var gåvan förknippad med en altarstiftelse och ofta med en önskan om gravplats inom klosterkyrkans hägn. Klostrets and- liga utstrålning, dess erkända ställning som kulturhärd med kontakter i kyrkans och samhällets ledande kretsar gjorde Vadstena till en mötesplats för många viktiga rådslag. Inflytelserika familjer kunde bestå sig med egna hus i staden till sin bekvämlighet under dessa återkommande besök i samband med kyrkliga fester eller politiska överläggningar. Tack vare de rika gåvorna kunde klosterkyrkan fyllas med dyrbara och sköna konstverk , altarprydnader i skulptur och målning, guldsmedskärl och liturgiska skrudar i stor myckenhet. Under klostrets blomstrings- tid fanns ett sextiotal altaren i kyrkorummet. Den eko- nomiska bakgrunden till klostrets verksamhet var ett omfattande godsinnehav. Mot slutet av medeltiden var Vadstena kloster en av landets största jorddrottar. --------· - Reformationen innebar ett drastiskt slut på detta väl- stånd, men det är karakteristiskt för klostrets stora anseende i riket, att det är den enda institution i sitt slag, som trots allt tilläts en fortsatt existens, om också under starkt reducerade former, även efter reformatio- nens genomförande. Genom Västerås recess 1527 förlo- rade klostret sina jordegendomar. Gustav Vasas beryk- tade kyrksilverkonfiskationer drabbade klostret 1524 och 1540 och ett par år senare - 1543 - plundrades klosterbiblioteket. Men ett hårdare slag mot klostrets fortsatta existens var upplösningen av munkkonventet 1549-1550. Redan 1540 hade den första lutherska mäs- san hållits i klosterkyrkan. När Vadstena stadskyrka S:t Per härjats av brand i mitten av 1500-talet, flyttades församlingens gudstjäns- ter över till klosterkyrkan, som försågs med kyrkbänkar - bänkgavlarna skall ha burit årtalet 1555. Samtidigt avskildes det forna munkkoret i väster för att göra tjänst som kapell för det kvarvarande nunnekonventet. På Gustav Vasas order förvandlades den brandskadade S:t Per till spannmålsmagasin, men denna vandalisering blev av övergående natur. Kyrkan restaurerades, och på Johan III:s befallning återflyttade stadsförsamlingen dit 1577. I samband med hertig Magnus jordfästning i kloster- kyrkan 1595 lät hertig Karl definitivt stänga klostret, och de sista systrarna i konventet fördrevs. Därefter stod klosterkyrkan i drygt 200 år oanvänd under större Fig 4. Efter reformationen användes klosterbyggnaderna under 1600- och 1700-talen som krigsmanshus. Teckning J F Kock 1799. After the Reformation, in the 17th and 18th centuries, the convent and the monastery buildings were used as an infirmary for ex- soldiers. Drawing from 1799. KLOSTRET OCH KLOSTERKYRKAN 13 delen av året. Sommartid kunde man samlas till guds- tjänster i den forna klosterkyrkan, framför allt vid extraordinära tillfällen när stadskyrkan av utrymmes- skäl ansågs otillräcklig. Riksänkedrottningen Hedvig Eleonora, som hade en klar uppfattning om byggnadens arkitektoniska och historiska värde, visade sitt intresse för dess bevarande genom restaureringsarbeten och en delvis förnyad inredning på 1680-90-talen. Vadstena ingick i hennes livgeding, och enligt drottningens bestämmelse skulle stadsförsamlingen stora helgdagar och bönedagar liksom vid likpredikningar, då mycket folk kom tillsamman, använda klosterkyrkan som guds- tjänstlokal. Under 1700-talet innebar detta ett hälften- bruk med utnyttjande av klosterkyrkan under sommar- halvåret. Efter klostrets stängning stod själva klosterbyggna- derna troligen oanvända till1641, då några av dem revs och andra byggdes om så att anläggningen kunde tas i bruk som krigsmanshus. 1795 blev brödraklostret kur- hus, medan systraklostret i början av 1800-talet inrätta- des till fängelse . 1827 revs ytterligare en del ekonomi- byggnader i samband med att man anlade ett sjukhus, vilket användes fram till 1951 (Anderson 1972, l, s 2). I slutet av 1700-talet var både stadskyrkan och klos- terkyrkan i behov av omfattande reparationer. Under starka påtryckningar från både biskop och landshövding och med löften om ansenliga statliga subsidier till klos- Fig 5. Vadstena med kloster- kyrkan från sydväst 1911 . Fo- to S Curman , ATA. The Abbey and the town of Vadstena seen f rom the south- west. P hota from 1911. terkyrkans reparation beslöt församlingen till sist att överge den gamla sockenkyrkan S:t Per och helt över- flytta till klosterkyrkan. Motståndet hade varit segt, och bland de argument som anfördes i striden var kloster- kyrkans dåliga akustik. S:t Per revs med undantag av västpartiet och västtornet, som med kungligt tillstånd fick behållas för att även i fortsättningen tjäna försam- lingen som klocktorn. Den 20 april, annandag påsk, 1829 började gudstjänsterna i klosterkyrkan i dess nya egenskap av stadens församlingskyrka. Åren 1892- 98 underkastades klosterkyrkan en omfattande restaurering. Interiören gestaltades som en protestantisk församlingskyrka, men vissa tankar åter- upptogs från klostertiden som kyrkans orientering mot väster. Altaret placerades på nytt på det medeltida högaltarets plats, och kyrkans inredning med glasmål- ningar, predikstol , skrank etc gavs en historiserande, gotisk karaktär. Under 1800-talet väcktes ett historiskt och litterärt intresse för ordensstiftarinnan och hennes verk. Men den stora minnesfesten över S:ta Birgitta i Vadstena klosterkyrka ägde rum den 23 juli 1923, på 550-årsda- gen av hennes bortgång. Då hade kyrkans många medeltida konstverk åter kommit till heders, konserve- rade och uppställda i kyrkorummet i anslutning till den Birgittautställning, som ordnats i Stockholm 1918 med den unge konsthistorikern Andreas Lindblom som pri- 14 VADSTENA KLOSTERKYRKA Fig 6. Klosterkyrkan och en del av muren runt klosterom- rådeL Äldre foto, ATA. The Abbey and part of the en- c/osing wall. Old p how. Fig 7 Den södra delen av klosterområ- det. Delar av brödraklostret ingår i den stora byggnaden till vänster. r förgrun- den ses brödernas trädgård. Foto I An- derson 1940. ATA. View of the south part of the monastery area. Parts of the monastery still exist in the /arge building to the leJt. In the fore- ground the monastery garden . KLOSTRET OCH KLOSTERKYRKAN 15 mus motor. Utställningens katalog inleder den livliga forskning kring Vadstena kloster och dess kulturskatter, som utmärker vårt sekel, och där Andreas Lindblom, inte minst i egenskap av Birgittastiftelsens sekreterare, gjort grundläggande insatser. I sin avhandling "Studier i Birgittinerordens bygg- nadsskick I" (Stockholm 1947) ger Bertil Berthelson den första konstvetenskapliga behandlingen av kloster- komplexet i dess helhet och jämför anläggningen i Vadstena med besläktade dotterstiftelser på kontinen- ten. Sedan nunnekonventets byggnader äntligen kunnat frigöras från sin användning som sjukhus, underkasta- des de åren 1956-69 en noggrann antikvarisk undersök- ning och restaurering under ledning av Iwar Anderson, som framlagt resultaten i publikationen "Vadstena gård och kloster" (Stockholm 1972). Den mest sensationella upptäckten var givetvis, att norra klosterlängan utgöres av 1200-talets folkungapalats, ombyggt i enlighet med Birgittas föreskrifter. Men undersökningen gav också nya aspekter på klosterkyrkans disposition. 1970 firades 600-årsminnet av det påvliga tillståndet att grunda ett kloster i Vadstena med den av Birgitta nedtecknade regeln, och samtidigt kunde två samman- slutningar, som vakar över det birgittinska arvet, fira 50-årsminnet av sin tillkomst: Birgittastiftelsen, som bär ansvaret för klosterbyggnadernas vård som kulturmin- nesmärken, och Societas Sanctae Birgittae, som levan- degör Birgittas andliga arv i svenska kyrkan i dag. Litteraturen om Vadstena kloster och dess ordensstif- tarinna är överflödande rik, fylld av kulturhistoriskt intressanta notiser. Men det är inte möjligt att inom ramen för en volym av Sveriges Kyrkor, som avser klosterkyrkan och icke klostret i dess helhet, referera denna litteratur. Den föreliggande volymen har till upp- gift att ge en beskrivning av klosterkyrkan med all den antikvariska sakkunskap, som står till buds. Tidigare författares meningar har ofta, efter noggrant övervä- gande, reviderats med utgångspunkt från nya erfaren- heter. Men arbetets omfång har inte tillåtit en veten- skaplig diskussion i varje enskilt fall. Den får föras i andra sammanhang. Klosterkyrkan och dess konstskat- ter reser många problem, som förhoppningsvis kommer att ge anledning till en fortlöpande debatt. Det är möj- ligt att bilden av det förflutna för många läsare kommer att framstå som besvärande fragmentarisk , men vårt vetande är fragmentariskt, och det vi har bevarat är trots allt - också i Vadstena kloster - bara fragment. 16 V ADSTENA KLOSTERKYRKA 1 KLOS TERKYRKAN 2 NUNNEKLOSTRET 3 MUNKKLOSTRET 4 TROSSBOOEN 5 KYRKOGÅRDEN 7 RUINPARKEN 8 BRÖDERNAS VÄRLDSPORT VÄTTERN t N Fig 8. Situationsplan, l :2000. Uppm A Hildebrand. Site plan, sca/e l :2000. Kyrkogården Vadstenaklostrets kyrkogård ligger öster om kyrkan (fig 8) och är rektangulär med sin största utsträckning i norr-söder. De gravstenar som finns eller funnits på kyrkogården är beskrivna i Vadstena klosterkyrka, del III. Kyrkogården utvidgades redan 1458 (Diariet). På den äldsta kända kartan över klosterområdet, daterad till 1642, är kyrkogården muromgärdad och motsvarar den nuvarande i storlek (fig 9). På kartan ansluter västra kyrkogårdsmuren mot en byggnad intill kyrkans nord- mur mellan andra och tredje traven från öster. Byggna- den är med all sannolikhet en bevarad rest av nunne- klostrets östra länga som utgjorde kyrkogårdens västra Fig 9. Detalj av karta från 1642, som visar kyrkogården samt brödernas och systrarnas trädgårdar. Klosterkyrkan anas bara genom att dess östra gavel skär in i kyrkogården. Nedtill ses den senare rivna stadskyrkan. LMV Detail of a map from 1642 showing the churchyard and the convent and monastery gardens. The Abbey, in the centre of the map, is indicated by ils eastern front culting into the churchyard. Theformer town church is seen at the bottom of the map. KYRKOGÅRDEN 17 gräns norr om kyrkan under klostertiden. Östra längan inrymde troligen bland annat en emporievåning samt systrarnas världsport, dvs porten mellan nunneklostret och yttervärlden. I östra kyrkogårdsmuren visar kartan två portar som nu är försvunna . Den ena ligger mitt för systrarnas förmodade världsport, den andra längre åt norr. I syd- muren är en port markerad på platsen för den nuva- rande. Kyrkogårdsmurar och ingångar Inhägnaden runt kyrkogården består av murar från olika tider De medeltida delarna härrör sannolikt både från klosterkomplexet och från byggnader och hägnader som tillhörde den äldsta gårdsanläggningen (se fig 2, 16). Norra kyrkogårdsmuren är belägen mellan Lastkö- pingsgatan och norra klosterlängans östgaveL Norra längan var systrarnas huvudbyggnad. Kyrkogårdsmu- rens hörn ligger ungefär 5 m utanför gaveln men har tidigare troligen varit sammanbyggd med denna. Norr om muren låg systrarnas trädgård under klostertiden. Muren, som utgörs av tegel i munkförband med soc- kel av kalksten, är delvis rödmålad med målade vita fogar vilka inte alltid följer bruksfogarna. Mot systrar- nas trädgård är sockeln synlig, medan den är knappt skönjbar ovan den högre belägna markytan mot kyrko- gården. Muren täcks av vingtegel (fig 11). Ungefär i murens mitt löper dess östra och västra del parallellt förbi varandra så att ett språng bildas dels mot kyrkogården dels mot systrarnas trädgård. Väster om språnget är muren högre än öster därom. I den östra delen finns en med tegel igenmurad stickbågig portal. Östra kyrkogårdsmuren sträcker sig utmed Lastkö- pingsgatan. Muren är förmodligen, åtminstone delvis, uppförd under medeltiden. I linje med kyrkans mittaxel ligger den nuvarande porten, byggd 1741 (fig 12). Muren är uppförd av tuktade gråstenar med inslag av tegel och kalksten. Norr och söder om porten har resta kalkstenshällar inmurats i murens utsida. På motsva- rande plats på insidan är muren uppförd av tegel. Por- ten är av tegel. Muren och porten är vitkalkade och täckta av vingtegeL I murens insida finns nischer efter korsvägsstationer från klostertiden, vilka nu är igenmurade och överkal- kade (se nedan). Bevarade medeltida rester av kyrkogårdens sydmur återfinns endast i den byggnad som går under namnet 18 VADSTENA KLOSTERKYRKA Fig 10. Detalj av karta från 1783, som ) ·JJ ER. G visar klosterområdet med många då än- nu bevarade byggnader. Brandförsäk- ringsverket för byggnader å landet, Sthlm. Detail of a map from 1783 showing man y of the then remaining convent and monastery buildings. Fig 11. Norra kyrkogårdsmuren med spår efter en igensatt Fig 12. Östra kyrkogårdsmuren med stiglucka från 1741. Foto ingång. Foto Å Svensson, Motala , 1983. ATA. The n orthem part of the churchyard wall with traces of a walled- The eastern part of the churchyard wall with a lich-gate from up en trance. 1741 KYRKOGÅRDEN 19 Fig 13. Kyrkogården sedd mot söder. Till höger den västra kyrkogårdsmuren med resterna efter brödernas världsport närmast kameran. I bakgrunden skymtar det kvarstående tornet efter stadskyrkan S:t Per. The churchyard Iaoking south. To the right is the western part of the churchyard wall with "brödernas världs port" (the entrance to the monastery) in the right foreground. The remaining tower of the to w n church of St Peter can be seen in the background. Gamla teatern. Muren är spritputsad. De fristående sentida delarna täcks av vingtegeL I den medeltida delen intill kyrkogårdens västmur skjuter en murklack cirka 35 cm ut mot kyrkogården . Murklacken är omkring 2,7 m bred. Från nuvarande marknivån sträc- ker den sig omkring 2,65 m uppåt. Den täcks av vingte- geL Dess ålder och ändamål är oklara. Den nuvarande huvudentren till kyrkogården i söder är försedd med granitstolpar och moderna smidda järn- grindar. Den del av västra kyrkogårdsmuren, som ligger söder om klosterkyrkan (fig 13, 14), bildade även östra begränsningen för brödernas trädgård. Muren utgörs söderifrån räknat av korsvirke, gråsten samt bevarade rester av den förmodade brödernas världsport av tegel i munkförband (se vidare nedan) . Gråstensmuren avslu- tas upptill av tegel i munkförband. Korsvirkesdelen samt södra delen av gråstensmurverket har en tid använts som östra väggen i ett sentida bostadshus. Mitt i gråstensmurens sida mot brödernas trädgård finns en mot muren vinkelrät avgående gråstensmur som är svår att tolka. Västra kyrkogårdsmuren täcks av vingtegeL Strax norr om murverket till brödernas världsport står en runsten (fig 13) med texten " ... denna sten efter Eskil , sin fader." Stenen är av rödaktig granit. Den hittades ursprungligen nere vid stranden och flytta- des senare till klosterträdgården (Ög 179). Korsvägar och korsvägsstationer Inom klosterområdet finns rester av korsvägar och kors- vägsstationer, av vilka en del befinner sig på kyrkogår- den .2 Fem korsvägsstationer återfinns i brödernas träd- gård på insidan av dess sydmur. De kan vara sekundära. De har även tolkats som sittplatser, " munkvilor" . Tre korsvägsstationer ligger i östra kyrkogårdsmu- 20 V ADSTENA KLOSTERKYRKA Fig 14. Kyrkogården sedd mot norr. The churchyard Jooking north. rens insida och är numera igenmurade (fig 15). Även dessa är sannolikt sekundära. Hålen efter borttagna gråstenar har kantskotts med tegel. Provgrävningar vid dessa stationer visade att här troligen legat en stensatt korsväg. En stensättning som påträffats intill nunneklostrets forna östlänga kan vara en rest av en korsväg. Den är 6 m bred och delad på längden med rader av större ste- nar. Den har frilagts på en sträcka av 20 m men inte i sin helhet detaljuppmätts. - Om korsvägarna , se vidare avsnittet Analys av kyrkogården. Fig 15. Östra kyrkogårdsmu- rens insida med rester av två korsvägsstationer. Foto I An- derson. The inner face of the eastern wall of the churchyard. The niehes are assumed to be two Stations of the Cross. Trossboden Norr om klosterkyrkan ligger den av tegel och träregel- verk uppförda byggnad som kallas trossboden. Den är delvis uppförd på östra längans grundmur och på den öster därom belägna platsen för en av kyrkogårdens förmodade korsvägar. Trossboden utgör kyrkogårdens västra begränsning norr om kyrkan. Den är sekundärt markerad på en karta från 1796 och definitivt inritad på en plan från 1815.3 BYGGNADSBESKRIVNING 21 Byggnadsbeskrivning Inledning Den heliga Birgittas dubbelkloster i Vadstena byggdes på resterna av Bjälboättens gård , som stod i ruiner efter en eldsvåda. Gårdsbyggnaderna ändrades efter hennes anvisningar för att ingå i klostret. Kyrkan byggdes söder om systrakonventets byggnader och brödernas bygg- nadskomplex söder om kyrkan. Kyrkogården anlades öster om kyrkan. Väster om kyrkan låg ett tatehus samt ekonomibyggnader (fig 16). I enlighet med klosterstiftarinnans bestämda före- skrifter rörande klosterkyrkans inredning och gestalt- ning är den en treskeppig hallkyrka med vardera skep- pet indelat i fem i det närmaste kvadratiska traveer (pi I) . Högaltaret skulle vara i väster och står nu i mittskep- pets västligaste trave, förmodligen på ursprunglig plats. I enlighet med anvisningarna byggdes allmänhetens portar i östra gavelmuren och ett utskjutande kor för bröderna uppfördes mot mittskeppet i väster. Brödra- koret motsvarar en långhustrave i storlek. I dess nord- mur är fem föreskrivna biktnischer inbyggda. Ett flertal av Birgittas föreskrivna anordningar kan emellertid numera inte till fullo klargöras då inred- ningen genomgått många förändringar under årens lopp. Detta gäller exempelvis sex altarförsedda trapp- steg som skulle leda upp till högaltaret från långhusgol- vet, läget för den heliga Jungfruns altare mellan allmän- hetens portar, läktare för systrarna samt en processions- gång för bröderna. Det är dessutom anmärkningsvärt ~/ / / 1/ Fig 16. Klostret vid slutet av medeltiden , sett mot öster. Efter Anderson 1972. Teckning A Hildebrand. The convent and the monastery in the late Middle Ages, looking east. Reconstruction by J A nderson. 22 VADSTENA KLOSTERKYRKA Fig 17. Kyrkans västfasad. Till vänster systrarnas västlänga och till höger brödernas bostadshus, båda om- och tillbyggda under 1600-talet. The wesl fronl of !h e Abbey. Le fl, lhe wes/ wing of !h e con ven!; righl, !h e monks quaners. Bol h buildings we re allered and added 10 during !he 171h century. att brödrakorets golv byggdes cirka l m lägre än lång- husgolvet och att långhusgolvet sluttar ungefär 40 cm nedåt mot väster (pi VI) . Intill klosterkyrkans murar uppfördes byggnader av vilka några föreskrivits av Birgitta. Ett talehus inrätta- des väster om kyrkan med en förbindelse mot brödrako- rets västmur. Mot brödrakorets nordmur byggdes ett bikthus och mot norra sidoskeppets västgavel har för- modligen en byggnad avsedd för kommunion legat. Mellan andra och tredje strävpelaren från öster i norra sidoskeppets nordmur anslöt det södra huset i nunne- klostrets östra länga med bland annat en emporievåning på andra våningen. Mellan mittskeppets två strävor i östgaveln har en sannolikt efterreformatorisk sakristia varit belägen och i ytterhörnet mellan brödrakoret och södra sidoskeppets västgavel har en byggnad som kalla- des Bilder- och Beläteskammaren legat. Den utnyttja- des förmodligen som sakristia under klostertiden. Det har antagits att klosterbygget igångsattes omkring 1370 (Anderson 1972, l, s 185). Kyrkan invig- des 1430. Redan under klostertiden genomgick den större restaureringsarbeten. Kring 1500-talets mitt änd- rades den för luthersk gudstjänst. Högaltaret flyttades till kyrkans östra del och ett kor inreddes här. Under de två följande århundradena genomfördes reparationsar- beten av bland annat golv och tak . 1800-talets större restaureringar ägde rum mellan 1805-1810, 1825-1834 (i samband med att kyrkan gjordes om till stadens för- samlingskyrka) samt mellan 1892-1898. Under 1890- talets restaurering återställdes bland annat högaltaret BYGGNADSBESKRIVNING 23 Fig 18. Koret , sakristian och långhusets västra del, sedda mot norr. The chancel, the sacris ty and the western part of the nave, Iaoking north. på sin ursprungliga plats i väster. Den nuvarande sakris- tian byggdes 1926. Den senaste restaureringen genom- fördes mellan 1978 och 1983 då bland annat valvens medeltida målningar framtogs och delvis rekonstrue- rades. Plan Kyrkan är en stor, oputsad treskeppig hallkyrka med ett smalare kor, som mot vanligheten är beläget i väster (fig 17- 21). I hörnen och där valvtrycket möter murarna finns strävpelare, inalles 22 stycken. Kyrkans båda huvudingångar finns i östfasaden. I koret finns sex föns- ter, två i varje väderstreck, och i långhuset finns fönster i varje valvtrave utom i den näst östligaste i norr (pi IIIV). Själva kyrkobyggnaden är i sin helhet från kloster- tiden. Den nuvarande sakristian från 1926 ligger i syd- västra hörnet mellan koret och långhuset. Väster om kyrkan finns en ruinpark med framgrävda murar och grunder efter klosterbyggnader. Marken runt kyrkan sluttar från sydost mot nordväst. Murarna: material och teknik Klosterkyrkan är uppförd med skal av kvaderhuggen kalksten, troligen hämtad från kalkstensbrott vid Omberg, samt kärna av blandat stenmaterial och tegel. Även sandsten ingår i murytorna. Valven är av tegel. Kalkstensskiften varierar i höjd från 10 till35 cm. Vid restaureringar har en del fasadsten bytts ut mot nyhug- 24 V ADSTENA KLOSTERKYRKA Fig 19. Kyrkans östfasad med ingångarna till långhuset. The eastern front of the A bbey with the doorways to the nave. BYGGNADSBESKRIVNING 25 Fig 20. Långhusets sydfasad. The south Jacade of the nave. 26 V ADSTENA KLOSTERKYRKA Fig 21. Långhusets nordfasad. The nort facade of the nave. gen sten och gammal sten har återanvänts. Olika ytstrukturer förekommer. Utvändigt är kalk- stenarna fint huggna medan murarnas insidor är grövre. Invändigt präglas dock murytorna numera av 1890- talets restaurering då de fick en delvis förändrad karak- tär genom prickhuggning (fig 22, 23). Utvändigt är fogarna för det mesta tunna. Invändigt är de oftast oregelbundet breda och ritsade. Omfattningarna till fönster och portaler samt arkad- bågar och andra huggna detaljer i kyrkans murverk är försedda med stenhuggarmärken (se vidare kapitlet Stenhuggarmärken). I murverket syns också, både i fasaderna och i innermurarna, de små igensatta hålen efter det ställningsvirke som användes då kyrkobyggna- den uppfördes. ställningshålen ligger vanligen i hori- sontella rader på cirka sex skifts avstånd från varandra. De ligger dock inte i samma nivå runt hela kyrkan, inte heller i en och samma mursträckning. Att kyrkan inte byggts i ett enda svep framgår också av etappskarvar i Fig 22. Detalj av murverket i kyrkans inre. Detail of the masonry in the interior of the Abbey. BYGGNADSBESKRIVNING 27 Fig 23. Murverket i korets södra vägg. Nedtill syns någ- ra av de nischer som troligen varit avsedda för böcker (jfr fig 47). Masonry on the south wall of the chancel. At the boltom som e of the niehes which we re probah/y intended to contain books (see Fig. 47). Fig 24. Långhusets sydvägg i tredje tra- ven från öster. Murverket under fönstret visar att den västra delen av muren bygg- des först. Foto Å Svensson, Motala. The south wall in the third bay of the nave. The masonry below the window shows thai the western part of the wall was built first. 28 V ADSTENA KLOSTERKYRKA murverket, framför allt i långhusets norra och södra murar (fig 24-25, 78-79). I kyrkans fasader syns spår efter anslutande byggna- der, vilka beskrivs nedan. Kyrkan är försedd med 22 strävpelare, var och en avtrappad efter sin längd och täckt av pulpettak med kopparplåt. Utvändigt löper runt hela kyrkan en under 1890-talet tillfogad skråkantad granitsockeL Det är inte bekant om kyrkan under medeltiden varit försedd med sockel. På Wulffs uppmätning av östfasaden efter 1787 års renovering är denna fasad försedd med en sockel som till synes är skråkantad med vulst. Den kan vara medeltida (fig 69). Norra och södra långhusmurarna samt brödrakorets murar i norr och söder avslutas upptill utvändigt med profilerade lister. Vattenavvisande lister är anbringade i muren ovanför brödrakorets strävpelare. Ovanför bröd- rakorets äldsta stigande taklinje i västra långhusgavelns röste sitter trappstegstormigt anbringade avvisarstenar som är försedda med droppnäsa (fig 26). Norra korfasa- den har troligen varit försedd med en vattenavvisande utskjutande list ovanför bikthusets tak. Trappor Södra långhusmurens fjärde strävpelare från öster och östra gavelmurens andra strävpelare från norr är krafti- gare än övriga strävor och inrymmer spiraltrappor som leder upp till vinden ovanför valven. Trapploppen är murade med finhuggen kalksten och har smala ljusglug- gar. Det östra trapploppet står nedtill i förbindelse med långhuset , det södra mynnar i det fria. En djup kvadratisk nisch öppnar sig utvändigt mot söder i den strävpelare som inrymmer den östra trappan. Ingångar Huvudentren till kyrkan ligger i öster (fig 27). Dess- utom finns ingångar till kyrkorummet i norr och söder. I föreskrifterna anges att klosterkyrkan skulle förses med portaler med symbolisk innebörd och några av kyrkans ingångar är förmodligen identiska med dessa. Därut- över har kyrkan ingångar som inte föreskrivits. sidoskeppen är försedda med vardera en dubbelpor- tal i östra gavelmuren - enligt föreskrifterna allmänhe- tens portar (fig 28-30). Förmodligen är de identiska med dem som skulle bära namnet Syndaförlåtelsens portar. Vardera dubbelportalen är uppdelad i två dörr- öppningar genom en mittpost Varje dörröppning avslu- tas uppåt av en triangelbåge. Invändigt är smygarna Fig 25. Långhusets nordvägg i tredje traven från öster. Under fönstret en förtagning i murverket , som visar att den östra delen av muren byggdes först. Foto Å Svensson , Motala. The north wall in the !hird bay of the nave. The masonry be/o w the window shows thaithe eastern part of the wall was built first. Fig 26. Långhusets västgavel med vattenavvisande stenar ovan- för kortakeL The western gable of the nave with stones intended to stop the ra in from running down the face of wall. BYGGNADSBESKRIVNING 29 Fig 27 Kyrkans östfasad med huvudin- gångarna till långhuset. The eastern front of the Abbey with the ma in doorways to the n ave. raka, utvändigt inåt skrånande i den yttre omfattningen. I smygarna finns trummor för stängningsbommar Dö'rr- arna är av trä med utvändig kopparklädseL De är från 1890-talets restaurering. 4 Invändigt är dörröppningarna försedda med stickbå- gar ovanför sina triangelbågar. Utvändigt är de två dub- belportalerna omgärdade med spetsbågiga omfatt- ningar. Omkring dubbelportalen i söder är omfatt- ningen profilerad. Det yttre språnget fortsätter här i en vimperg med uppåt rektangulär avslutning som sträcker sig upp till fönstrets underkant. Tympanet har et( ristat kors med klöverbladformig avslutning i armar och sta- pel samt en vapensköld (fig 28b ). Mittposten i norra portalen har mot öster ett mindre kors av samma slag som det i södra tympanet (fig 29b) och mot söder en grund rundbågig nisch. Den södra portalens mittpost har kvadratiska nischer mot norr och söder Portalen i södra långhusmuren mellan femte och sjät- te strävan från öster är stickbågig med raka smygar (fig 31) . Portalens tillkomsttid är oklar Enligt bevarade äld- re ritningar igenmurades den före 1653. Den återupp- togs vid restaureringen på 1890-talet. Portalen i norra långhusmuren mellan fjärde och fem- te strävpelaren från öster är stickbågig med invändigt raka smygar och utvändigt inåt skrånande smygar (fig 32). Denna portal ledde via en förhall ut till en kors- 30 VADSTENA KLOSTERKYRKA Fig 28 a. Den sydligare av långhusets båda ingångar i öster. - b. Detalj av tympanonfältet. a. The most souther/y of the two eastern doorways to the nave. -b. Detail of the tympanum. Fig 29 a. Den nordligare av de båda östra ingångarna till lång- huset. Foto R Hintze. - b. Detalj av ingångens trymåpelare. Foto G Hildebrand 1987. a. The most norther/y of the two eastem doorways to the nave. - b. Detail of the trumeau. Fig 30. Dörrarna i den södra av de båda östingångarna, sedda inifrån. Mellan dörrarna står en medeltida ljusstav. The doors in the most souther/y of the two eostern doorways seen from the inside. A medieval processional torch s tands be- tween the two doors. BYGGNADSBESKRIVNI NG 31 gång. Det är förmodligen denna ingång som bar sym- bolnamnet Nådens och ärones port. I nordmuren mellan andra och tredje strävan från öster finns två igenmurade öppningar (fig 90). De är stickbågiga och försedda med raka smygar. Den högre belägna och smalare öppningen, som har utvändiga gångjärnstappar , utgjorde troligen passage mellan syst- raläktaren inne i kyrkorummet och en intill östra läng- an belägen trappa som ledde ned till systrarnas kors- gång. Den lägre belägna och bredare öppningen har utgjort förbindelse mellan kyrkorummet och empo- rievåningen - andra våningen - i östra längans södra hus. I norra långhusmurens insida under första fönstret från öster finns en stickbågig nisch med raka smygar (pi VII). I botten påträffades vid 1978-1983 års restaure- ring mörkblå eller svart kvadermålning på vit puts. Ore- gelbundenheter i yttermuren på platsen för nischen an- ger att den kan ha varit en öppning. Tröskelläget ligger i jämnhöjd med långhusgolvet och stickbågens hjässhöjd cirka l , 75 m från golvet. Öppningen är således låg i förhållande till portalerna i östra gavelmuren. Öppning- ens ändamål är oklar. Fig 31 a. Ingång i söder till västra delen av det nuvarande The southern doorway to the western part of the present nave. långhuset. -b. Ingången sedd inifrån. - a. Exterior; b. interior. 32 VADSTENA KLOSTERKYRKA Fig 32 a. Ingång i norr till västra delen av långhuset. - b. Ingången sedd inifrån. The northern doorway to the western part of the nave. -a. Exterior; b. interior. I södra sidoskeppets västra gavelmur finns en igen- murad dörröppning (fig 33, 68). Den har raka smygar och invändigt en spetsbågig omfattning, som är formad av kalkstensblock. På utsidan är den försedd med en stickbåge som åtminstone delvis torde ha ditmurats, då portalen murades igen under 1805-1810 års restaure- ring. Öppningens tröskelläge ligger omkr 40 cm från golvet. Öppningen tillhör förmodligen kyrkans äldsta byggnadsperiod, men dess planerade funktion är inte klarlagd. Sedan sakristian, Bilder- och Beläteskamma- ren, byggts utgjorde den passage mellan ett förstugulik- nande utrymme till denna och kyrkorummet. I mittskeppets östra gavelmur finns invändigt spår efter öppningar som möjligen utgjorde passage mellan kyrkorummet och en utvändig sakristia. När denna sak- ristia revs vid 1805-1810 års restaurering murades ingångarna igen. 5 Brödrakorets västra mur har haft två ingångar som nu är igenmurade (fig 34). Den söder om kyrkans mittaxel belägna ingången tillhör med all sannolikhet kyrkans äldsta byggnadsperiod. Den ledde från talehuset i brö- dernas klausur, sannolikt via en trappa från den dåva- rande lägre belägna marknivån in i brödrakoret På 'BYGGNADSBESKRIVNING 33 Fig 33. Igensatt ingång i västra änden av långhusets södra sidoskepp. I öppningen står en madonnabild från 1400-talets mitt . The walled-up doorway at the west end of the south aisle with a Virgin and Chi/d from the mid-15th century. Fig 34. Två igensatta ingångar i korets västmur. Den vänstra är troligen ur- sprunglig men sattes igen senast på 1600- talet (jfr fig 67). Den högra togs upp på 1820-talet och sattes igen på 1890-talet. Foto Å Svensson, Motala. Two doorways in the west wall of the chancel. The doorway on the leJt is prob- ab/y original, but was walled up in the 17th century at the latest (see Fig. 67). The doorway on the right was taken up in the 1820 s, and was subsequently walled- up in the 1890's. 34 V ADSTENA KLOSTERKYRKA Fig 35. Korets västmur med spår efter en igensatt, troligen ursprunglig, ingång (jfr fig 34). I förgrunden rester efter klo- strets talehus. Traces of a probah/y original western doorway to the chance/ (see Fig. 34). In the foreground are the remains of the par- /atorium, the room where monks and nuns could talk to each other. ritningar från 1600-talet är ingången ej medtagen. Den upptäcktes vid 1890-talets restaurering och uppgavs då vara omkring 1,9 m hög och utvändigt ha runtom avfa- sad kant. Den återupptogs men igenmurades åter omkring 1930 (fig 35). En ny portal uppbröts i samma mur norr om den ursprungliga och i linje med kyrkans mittaxel, troligen under 1825-1834 års restaurering (fig 34). Den nya portalen fick karaktär av huvudentre till kyrkan. Den igenmurades vid 1890-talets restaurering. I brödrakorets södra mur finns en stickbågig portal med raka smygar (fig 36). Mot koret är smygarna något avfasade. Portalen är förmodligen från medeltiden men har troligen uppbrutits sekundärt till den utanför lig- gande sakristian, Bilder- och Beläteskammaren. Porta- len murades igen under 1805-1810 års restaurering då sakristian revs men återupptogs som passage mellan kyrkorummet och den nuvarande sakristian, som ligger på samma plats som den äldre. Fig 36. Medeltida men sekundärt upptagen ingång till koret (jfr fig 67). Ingången fungerar nu som sakristieportal. Medieval, but not original, doorway to the chance/ (see Fig. 67), now used as an entrance to the sacris ty. Under en period har en sekundärt upptagen ingång funnits också i korets nordmur, vilket framgår av en teckning från 1881 (fig 63). Fönster Långhusmurarna är försedda med ett spetsbågigt föns- ter i varje trave med undantag för utrymmet mellan andra och tredje strävan från öster i nordmuren. I väst- ra gavelmuren har sidoskeppen ett fönster vardera. Brödrakorets murar har vardera två spetsbågiga föns- ter. Fönstren är försedda med en till tre mellanposter med upptill olika masverkspartier (fig 37). Huvudpar- ten av de fria delarna har förnyats vid restaureringar. Sydmurens fjärde fönster från öster är försett med föl- jarprofil. Sydmurens tredje fönster från öster har sin underkant i högre nivå än övriga fönster men avslutas uppåt på samma höjd som dessa (fig 19). - Fönstrens glasmålningar beskrivs i Vadstena klosterkyrka, del Il. Ovanför den igenmurade ingången i södra sidoskep- pets västra gavelmur finns en mindre igenmurad öpp- ning med raka smygar som upptill avslutas i ett språng inåt (fig 68). Öppningen har tjänstgjort som fönster mellan kyrkorummet och vinden till den medeltida sak- ristian, Bilder- och Beläteskammaren, som fram till 1805-1810 års restaurering var belägen härutanför. Fönstret murades igen när sakristian revs. I norra sidoskeppets västra gavelmur återfinns mur- skarvar efter en öppning. På en ritning av västfasaden från omkring 1787 har ett valv markerats på denna plats (fig 70). På en till år 1722 daterad plan över klosterbygg- naderna har en utvändig nisch markerats här. Öppningens ändamål är oklar. Den kan ha varit av- sedd för kommunion. Enligt föreskrifterna skulle ett BYGGNADSBESKRIVNING 35 fönster inrättas för systrarna för detta ändamål. Utanför har grunden till en byggnad, troligen avsedd för kom- munion, påträffats. I mittskeppets östra gavelmur syns utvändigt två igen- murade spetsbågiga fönster vilka antagits härröra från en sakristia som under 1825-1834 års restaurering upp- fördes innanför östgaveln. Vid 1890-talets restaurering revs sakristian och fönstren murades igen (se not 5). I brödrakorets sydmur strax väster om ingången till sakristian, Bilder- och Beläteskammaren, har ett föns- ter varit beläget som troligen sekundärt uppbrutits sam- tidigt med ingången. Fönstret skulle ge indirekt belys- ning åt ett korridorliknande utrymme mellan kormuren och sakristian. Fönstret igenmurades troligen under 1805-1810 års restaurering då sakristian revs ( fig 68). Fig 37 a. Fönster i östra delen av långhusets sydfasad. -b. a. Window in the eastern part of the south wall of the nave. -b. Fönster i västra delen av långhusets sydfasad. -c. Fönster i Window in the western part of the south wall of the nave. - c. långhusets västfasad. -d. Det mellersta fönstret i långhusets Window in thewest wall of the nave. -d. The central window.in östfasad. the east wall of the nave. 36 V ADSTENA KLOSTERKYRKA Fig 38. Interiör mot koret i väster före den senaste restaureringen. Till vänster hertig Magnus ' grav från cirka 1599. Interior Iaoking west towards the chance/. Photo from before the most recent restoration work. Left, the tomb of Duke Magnus, c. 1599. Övriga muröppningar I korets gavelröste finns en öppning in till korvinden, och långhusets båda rösten har vardera tre sådana öpp- ningar. I det östra gavelröstet finns också en stor fyr- kantig nisch samt två rader genomgående bjälkhål. En igenmurad manshög öppning är synlig ett stycke upp på insidan av långhusets östmur (pi VIII). Tak Långhuset har ett högt kopparklätt yttertak, pålagt vid restaureringen 1978-1983, vars sidor uppdelas i två fall genom en inskjuten avsats (fig 19). På vardera sidan finns fem små likaledes kopparklädda takkupor för- sedda med fönster. Den nuvarande takformen tillkom vid 1890-talets restaurering, då även den kopparklädda takryttaren över långhusets västra del uppfördes. Brödrakoret är försett med ett enkelt kopparklätt sadeltak. Avvisarstenarna i västra långhusgavelns röste visar brödrakorets ursprungliga brantare takfall (se fig 26). - strävpelarnas avtrappningar är täckta med kop- parplåt. På både kor- och långhusvinden finns rester av vind- spel. Dessa har bestått av en stock som inpassats lodrätt mellan två hanbjälkar och som kunnat dras runt med hjälp av stänger. Interiören (fig 38- 41) Enligt föreskrifterna skulle klosterkyrkan inte dekore- ras med målningar. I fråga om valven har dessa bestäm- melser inte följts . Valven vitkalkades och målades. BYGGNADSBESKRIVNING 37 Fig 39. Interiör mot öster efter den senaste restaureringen. Interior looking east. Photo from after the most recent restoration work. Under restaureringen 1978-83 framknackades och konserverades de medeltida målningarna här (se Vad- stena klosterkyrka, del II). Det är oklart om även murarnas insidor, som sedan 1890-talets restaurering är oputsade, planerades att vit- kalkas och bemålas. Murverkets invändiga ytstruktur med grövre huggen kalksten och oregelbundet breda fogar tyder på att hela kyrkan invändigt planerades att putsas. En råhuggen yta ger bättre fäste för bruk och puts. Det är känt att murarna under senare tid varit vitkalkade. Golv Det nuvarande golvet utgörs av kalkstensplattor och gravstenar (om gravminnen, se Vadstena klosterkyrka, del III). Någon medeltida egentlig golvläggning torde inte återstå. Golvnivåerna i brödrakoret och långhuset motsvarar troligen ungefär de ursprungliga. Brödrako- rets golv ligger cirka l m lägre än långhusgolvet. I och intill biktnischerna ligger golvet ett steg lägre än i koret i övrigt. Långhusgolvet sluttar ca 40 cm nedåt mot väster till trapporna vid högaltarpodiet. Det är troligt att korgolvet under klostertiden eller strax därefter höjts med bjälkar (se kapitlet Byggnads- historia). Om så varit fallet har särskilda anordningar fått vidtagas för porten till tatehuset samt för bikt- nischerna. Korgolvets nuvarande av sten upphöjda del kan vara rester efter en sakristia som under 1890-talets restaurering inrättades här. 38 V ADSTENA KLOSTERKYRKA BYGGNADSBESKRIVNING 39 Fig 41. Långhusets norra si- doskepp sett mot öster. The interior of the north aisle Iaoking east. Pelare och valv Bestämda mått angavs i föreskrifterna för valvens längd och bredd samt för pelarnas höjd. Valvhöjden är gemensam för brödrakor och långhus. Valven är av Fig 40. Långhusets södra sidoskepp sett mot väster. - The interior of the south a is le Iaoking w est. tegel. slutstenarna och valvstrålarnas nedre delar är av kalksten (fig 39-43). Brödrakorets valv, som är ett kryssvalv, var enligt klosterdiariet färdigt 1398. År 1420 slogs de stjärn- mönstrade valven i långhuset , förmodligen på fri hand - alltså utan träformar. Valven i långhuset vilar på åtta fristående pelare samt två pilastrar i vardera gavelmuren. Brödrakorets valv 40 V ADSTENA KLOSTERKYRKA bärs upp av enkla pilastrar i nordvästra och sydvästra hörnen. Pelarbaserna är byggda i avtrappad form. Den nedre delen utgörs av en kvadratisk plint med svagt rundade hörn. Härifrån reser sig i plintens bredd en åttkantig mellandel som, med ett skråkantsprång, övergår i den smalare åttkantiga pelaren. Som ovan nämnts sluttar långhusgolvet cirka 40 cm nedåt mot väster. Även grunderna till pelarna är avtrappade och deras översta avtrappning ligger i nivå med golvets lutning (Berthel- son 1947, s 37). Basernas övergångar till pelarskaften ligger däremot i ett enhetligt horisontellt plan. Deras höjd över golvet ökar successivt från öster till väster (se fig 73). I anfangshöjd löper runt pelarna en enkel framspring- ande list varifrån gördelbågar och arkadbågar reser sig. Arkadbågarna följer pelarnas formsystem medan gör- delbågarna ansluts till valvens ribbsystem. Gördelbå- garna stiger tillsammans med valvribborna upp ur gemensamma anfang formade som sammanbundna knippen, stödda av pelarnas anfangslister (fig 42). I Fig 43. Konsolknekt i ett av sidoskeppen. Corbel shaft in one of the aisles. knippenas sträckning under listen finns små avlånga, halvrunda konsoler med rundade hörn. Konsolknektarna i långhusmurarna är rektangulära med profilerade baser och anfang. Ovanför dessa följer samma slag av sammanbundna knippen som på pelarna (fig 43). I valvkappornas svicklar finns skvallerhåL Mittskep- pets västligaste valv innehåller flera hål som kan ha använts för klocklinorna i en medeltida takryttare. Åtminstone ett av dessa hål är samtida med valvet. Långhuset Placeringen och gestaltningen av de föreskrivna anord- ningarna inne i kyrkan kan numera inte till fullo klargö- ras då inredningen genomgått många förändringar under årens lopp. Detta gäller bl a de sex trappsteg som skulle leda upp till högaltaret från långhusgolvet Varje Fig 42. Valvribbornas anfang bärs vid pelarna av konsoler. The springings of the ribs are carried by earbels on the pil/ars. BYGGNADSBESKRIVNING 41 Fig 44. Biktnischerna i norra delen av koret. Den andra och den tredje från höger är rekonstruerade. Confessional recesses in the north wall of the chancel. Bot h the seeond and the third niche from the right have been reconstructed. trappsteg skulle vara försett med ett altare i söder och ett i norr. Den heliga Jungfruns altare skulle stå i öster mellan allmänhetens portar. En läktare för systrarna och en processionsgång för bröderna, så att dessa avskildes från allmänheten, föreskrevs. Planritningar från 1600-talets mitt och slut av Vadstena klosterkyrka kan kanske ge en liten föreställning om dess interiör. På ritningarna markeras platsen för läktare längs långhu- sets nord- och sydmurar. Dessa läktare revs under drottning Hedvig Eleonoras tid. Ett holländskt träsnitt från 1400-talets slut eller 1500-talets början visar en birgittinerkyrkas inredning (fig 89). Det nuvarande högaltaret är beläget i väster på ett podium under gördelbågen mellan brödrakoret och långhuset. Det står förmodligen på ursprunglig plats. Fig 45. Högaltarets framsida täcks av en medeltida altarskiva. Tre trappsteg leder upp till altaret från långhusgolvet. Foto G Hildebrand 1987. Bakom altaret fortsätter podiet och avslutas av en The front of the high altar is formed by a medieval altar-s/ab. modern barriär av kalksten. Den sträcker sig från bröd- 42 V ADSTENA KLOSTERKYRKA rakorets sydmur fram till en trappa i norr som leder från podiet ned till brödrakoret. Altarbordet är murat av kalksten och täcks av en hålkälad altarskiva av kalksten (255 x 142 cm) försedd med invigningskors. På framsidan liksom på båda kort- sidorna har äldre altarskivor inmurats. Framsidan täcks av en stor altarskiva (248 x 95 cm) av grå kalksten med tre grunt huggna invigningskors samt ett djupare hugget i högra hörnet, alla likarmade (fig 45) . På södra sidan en altarskiva av rödaktig kalksten med två grunt huggna invigningskors (stenens mått: 125 x 64 cm). På norra sidan en altarskiva av rödaktig kalksten med ett enda grunt hugget invigningskors på mitten (stenens mått: 125 x 65 cm). Altarbordets hela höjd 116, längd 253 (vid basen) och djup 136 cm. Altaret uppmurades på 1890-talet. På västra sidan av den norra pelaren vid långhusets östligaste pelarpar finns ett altarbord. Den skråkantade altarskivan av grå kalksten (132 x 82 cm) uppbärs av två putsade och vitkalkade murklackar. Altarbordet står troligen på ursprunglig plats och är i så fall det enda bevarade medeltida altaret i kyrkan. Under altarbordet står (1989) en åttkantig, profilerad kalkstenskonsoL Fig 46. Detalj av biktnischerna i koret. Den vänstra nischen är ursprunglig och den högra är rekonstruerad. Detail of the confessional recesses in the chancel. The one on the left is original, and the one on the right has been reconstructed. Fig 47. Korets sydvästra hörn med ur- sprungliga nischer, förmodligen avsedda för böcker. Foto Å Svensson, Motala. The south-west earner of the chancel. Original niches, probah/y intended for books. BYGGNADSBESKRIVNING 43 Fig 48. Sakristian söder om koret, byggd 1926. The sacris ty south of the chan- cel. Built 1926. Brödrakoret Ett utskjutande kor för bröderna ansluter, i enlighet med Birgittas bestämmelser, mot mittskeppet i väster. Det motsvarar en långhustrave i storlek. I nordmuren ligger de fem föreskrivna biktnischerna (fig 44). De är spetsbågiga med raka smygar och försedda med sittbän- kar av kalksten . Biktnischernas små öppningar i brödra- korets nordmur är rundbågiga och försedda med raka smygar (fig 46). Bågarna är formade av kalkstensblock som konstruktivt kan jämföras med den nu igenmurade ingången i södra sidoskeppets gavelmur. Varje öppning är invändigt försedd med en trälucka. Två av nischerna rekonstruerades vid 1890-talets restaurering, nämligen nummer två och tre från öster. I brödrakorets södra och västra murar återfinns nio små nischer som förmodligen varit brödernas bok- nischer (fig 47). Boknischerna har troligen ursprungli- gen varit tretton till antalet, det vill säga lika många som de vigda bröderna och som de för högaltartrappan före- skrivna tolv altarna tillsammans med högaltaret. De återstående fyra kan ursprungligen ha legat i sydmuren och spolierats då portalen och fönstret till Bilder- och Beläteskammaren uppbröts. Boknischernas läge i för- hållande till golvet gör att de troligen inte kunnat användas som avsetts. På insidan av brödrakorets södra och västra murar återfinns igenmurade bjälkhål som troligen härrör från den på 1890-talet här anlagda och på 1920-talet rivna sakristian (fig 22, 47) . Vid biktnischerna finns i anfangs- höjd uppbilade bjälkhål. sakristia I yttervinkeln mellan brödrakorets sydmur och långhu- sets västra gavelmur söder om koret ligger den nuva- rande sakristian, uppförd av kalksten med granitsockel år 1926 efter ritningar av arkitekten Erik Fant.6 Porta- len i brödrakorets sydmur, som under 1805-1810 års restaurering igenmurades, uppbröts åter som passage mellan sakristian och kyrkorummet. s akristian, som är försedd med en källarvåning, har sin ingång i söder och lyses upp av tre rundbågiga fönster i väster (fig 48) . Tidigare sakristior På samma plats låg tidigare en byggnad som allmänt antagits ha fungerat som sakristia och eventuellt även som bokstuga. I byggnaden förvarades under 1600- och 1700-talen helgonbilder, varför den också kallades Bil- der- och Beläteskammaren (fig 93). 44 VADSTENA KLOSTERKYRKA sakristian har haft två våningar och varit försedd med ett korridor- eller förstuguliknande utrymme mot kor- muren och långhusmuren. Det har till synes inte funnits någon passage mellan sakristians bottenvåning och brödrakoret i nivå med korets lågt belägna golv - den ursprungliga golvnivån. En portal har sekundärt upp- brutits i brödrakorets sydmur i höjd med högaltarpo- diet. Portalen har utgjort passage mellan det korridor- liknande utrymmet i sakristian och kyrkorummet. Ett nu igenmurat fönster har sekundärt uppbrutits väster om portalen i sydmuren. Det fungerade som ljusinsläpp till det korridorliknande utrymmet (fig 68). Den nu igenmurade portalen, som förmodligen är äldre än sakristian, i södra sidoskeppets västra gavelmur utgjorde passage mellan långhuset och det förstugulik- nande utrymmet i sakristian. Det ovanför portalen belägna, nu igenmurade, lilla fönstret (se fig 68) släppte in ljus till sakristians vind från kyrkorummet. Denna sakristia har sannolikt uppförts under kloster- tiden men inte ingått i de ursprungliga byggnadspla- nerna. Den revs under 1805-1810 års restaurering. Samtidigt murades portalerna och fönstren igen. Spår efter sakristians tak är synligt på kyrkafasaden ovanför den nuvarande sakristian. Det äldre ritmaterialet avbildar klosterkyrkan med en byggnad mellan mittskeppets strävpelare på östra gavel- murens utsida (fig 60) . Byggnaden revs under någon av 1800-talets tidiga restaureringar. Spår av dess tak åter- finns på östra fasaden liksom en konsolsten. På insidan av mittskeppets östra gavelmur bevaras spår av portaler mellan kyrkorummet och byggnaden (se not 5). Byggnaden har troligen uppförts som sakristia. Bygg- nadsmaterialet som enligt uppgift från 1805-1810 års restaurering utgjorde oputsat tegel, byggnadsarkeo- logiska iakttagelser samt kartmaterialet visar att bygg- naden troligen sekundärt tillfogats kyrkan. Olika förslag har framförts rörande tiden för byggna- dens tillkomst. Det har hävdats att den uppfördes som sakristia under samma byggnadsperiod som det för systrarna föreskrivna altaret i läktarkoret (Berthelson 1947, s 77, 79). Som stöd för denna teori anges Birgittas bestämmelser att systraläktarens golv skulle vara av tegel. Sammanställningen av läktaren och byggnaden bestyrkes av att tegel ingick i båda anordningarna. Byggnadsmaterialet skulle emellertid tvärtom kunna tyda på att sakristian uppförts efter klostertiden. Enligt föreskrifterna skulle ju kyrkan byggas av sten och inte av tegel. Det ligger närmare till hands att anta att bygg- naden tillkommit som sakristia under mitten av 1500- talet då kyrkan ändrades för luthersk gudstjänst och högaltaret flyttades till kyrkans östra del. Den skulle då ha uppförts till det kor som inretts i östra delen av kyrkorummet. Vid 1805-1810 års restaurering uppfördes en sakris- tia i östra delen av långhuset med särskilda fönster i kyrkans långhusgaveL Sakristian revs under 1890-talets restaurering varvid fönstren igenmurades men markera- des i fasaden (pi V) . Vid 1890-talets restaurering uppfördes en sakristia i brödrakoret i stället för den rivna i öster. Igenmurade bjälkhål i korets södra och västra murar är troligen spår efter sakristian. Denna sakristia revs när den nuvarande uppfördes 1926 på den medeltida sakristians, Bilder- och Beläteskammarens, plats i ytterhörnet mellan bröd- rakorets sydmur och södra långhusmurens västra ga- velmur. Texttavlor, relieftavlor, övrigt Under en utspringande kalkstenslist i östra gavelmurens utsida söder om den södra portalen finns en texttavla av kalksten med latinsk inskrift som kungör klostrets Fig 49. Inskriftstavla intill den södra av de båda ingångarna i öster. Den latinska texten redogör för klostrets avlatsrättig- heter. Inscription tablet close to the soulhemmost of the two eastern doorways. The Latin inscription describes the convent 's and monastery's rights of indulgences. BYGGNADSBESKRIVNING 45 Fig 50 a-b. Inskrifter intill den norra av de båda ingångarna i öster. Foto G Hildebrand 1987. Fig 51. Hål och kors i strävpelaren intill den norra av de båda långhusportalerna. Hålen och det ena korset är blanknötta. Foto G Hildebrand 1987. Hales and erosses on the huttress c/ose to the northernmost of the two doorways to the nave. The hales and one of the erosses have been worn smooth. avlatsrättigheter (fig 49). Ramen runt texten är bredare nedtill och på ena sidan. Rester av en järnstång visar att tavlan kan ha varit dold av ett förhänge av tyg. Texten lyder: Filius dei loquitur ego dictaui regula(m) et dotaui concedendi indulgencias que su(n)t in ecclesia sancti petriad uincula in rorna Tu aut(em) sponsa mea si no( n) poteris h(abe)re li(centi)as et gr(aci)am pape super dictis i(n)dulge(n)ciis sufficit tibi b(e)n(e)d(ic)tio mea ego eni(m) approbabo et confirmabo uerbu(m) meu(m) et om(n)es sancti eru(n)t michi testes mater mea sit tibi sigillu(m) p(ate)r meus co(n)firmator et sp(irit)us sanc- tus adueniencium ad monasteriu(m) tuu(m) consolatar /nseriptions close to the northernmost of the two eastern door- ways. ( = Så talar Guds son: Jag har förestavat klosterregeln och skänkt samma avlat som finns att få i kyrkan Sankt Petri in Vincoli i Rom. Men om du min brud ej kan få påvens nådiga tillstånd till denna avlat, är min välsig- nelse dig nog. Ty jag skall bestyrka mitt ord, och alla helgon skall vara mina vittnen. Min moder må bliva dig till insegel , min fader din löftesman och den Helige Ande hugsvalaren för alla dem som kommer till ditt kloster. )7 I östra gavelmurens utsida (fig 50) söder om norra portalen finns en smal sten med latinsk text i minuskler: Ave rnaria grac(ia) ple(na) (=Hell dig Maria, du högt 46 V ADSTENA KLOSTERKYRKA benådade). - På norra sidan finns en liknande latinsk text: Bene( di)c(t)a Pawl haldanason ( = Benedicta Paul Haldanssons dotter). I närheten av sistnämnda sten finns stenar med ett inhugget minuskel-b, som dock är ett stenhuggarmärke och inte har med inskriften att göra.8 Nedtill på strävpelaren söder om norra portalen finns fem små ganska djupa korsformigt ordnade gropar i kalkstenen och därinvid två grunt huggna kors (fig 51, 115a). Groparna och det ena korset är blanknötta.9 Ovanför portalen i långhusets nordmur, Nådens och ärones port, mellan fjärde och femte strävan från öster, finns invändigt en relief huggen i kalksten (fig 52). Under bågar och mellan vridna kolonnetter framställs den krönta jungfru Maria stående på månskäran och omgiven av en strålkrans. På ömse sidor om henne S Petrus och S Paulus. 1400-talets senare del. Reliefen har ursprungligen funnits i den rivna stadskyrkan (Vadstena klosterkyrka, del Il, s 18). Fig 52. Relief från 1400-talets senare del , nu inmurad över klosterkyrkans nord portal. Reliefen fanns tidigare i stadskyrkan S:t Per. Late 15th century relief over the north doorway of the nave. Previously in the town church of St. Peter. Tillbyggnader utanför klosterkyrkan Invid kyrkan finns dels ännu stående byggnader som tillhört klostret, dels rester efter hus och murar som ingått i den äldsta gårdsanläggningen, i klostret eller i byggnader som fungerat tillsammans med kyrkan (jfr fig 2, 16). Här redovisas några av dessa. Brödernas världsport Intill kyrkans sydöstra hörn har en tegelbyggnad stått som troligen tillhört vadstenagården. Under klosterti- den utnyttjades den förmodligen som brödernas världs- port. Nu återstår endast den del av västmuren som ingår i kyrkogårdens västra mur söder om kyrkan (fig 13, 53). Kartmaterialet visar att byggnaden under klostertiden varit förbunden med kyrkan med en mur. Den bevarade tegelmuren täcks idag av vingtegeL Den är försedd med skråkantad kalkstenssockel och har valvspår i östsidan samt två portaler. Byggnaden har av valvspåren att döma tidigare sträckt sig längre åt norr medan sydhörnet bör ha befunnit sig ungefär där den av gråsten uppförda muren mellan kyrkogården och brö- dernas trädgård ligger. Murhörnen är dock raserade. Portalerna har spetsbågiga yttre omfattningar med rundstavar (fig 53). Ytterbågarna är halvstenshöga och har följarskift. Samma former återfinns i palatset men saknas i de under klostertiden uppförda husen. Porta- lerna har trappor från trädgårdssidan upp mot kyrko- gården som ligger på en något högre nivå. Fig 53. Resterna av brödernas världs- port, sedda mot öster (jfr fig 13). Bygg- naden ingick ursprungligen i Vadstena gård. The remains of "brödernas världsport" (the entrance to the monastery) Iaoking east (see Fig. 13). The building original/y formed part of Vadstena Manar. TILLBYGGNADER UTANFÖR KLOSTERKYRKAN 47 Byggnaden har förmodligen haft mer än en våning. Bottenvåningens golvnivå är okänd. Ovanför valvspå- rens hjässpunkter och på något mer än tre meters höjd över de bevarade trösklarna finns skarvar efter botten och sidorna i ytterligare en muröppning till en ovanvå- ning. "Gången" utmed kyrkans sydmur De bevarade resterna av en medeltida tegelmur är be- lägna utanför och utmed brödrakorets sydmur (fig 54). Muren har förmodligen varit förbunden med brödernas huvudbyggnad. Muren sträcker sig numera cirka 5,2 m åt öster med västra hörnet ungefär 2,3 m utanför nordöstra hörnet av brödernas huvudbyggnad. Murens hörn är raserade och lagade. Kärnan utgörs av gråsten och tegel. Muren täcks av vingtegeL Muren är försedd med en nisch på södra sidan. Det är dock oklart om nischen är från medeltiden. Upptill i dess smygar finns skarvar som är svåra att förklara . Muren har, åtminstone på norra sidan, haft puts med en blå färgton. På detta putsskikt har sedermera en gråaktig kvadermålning på vit (blå-vit) botten anbring- ats (Malm, rapport 1983). Muren har ingått i en gångbar passage och sträckt sig från brödraklostret mot öster där den kan ha stått i förbindelse med brödernas världsport. Den kan även ha 48 V ADSTENA KLOSTERKYRKA avsetts ingå i en korsgång för bröderna. Valvupplag, som sannolikt har tillhört en korsgång, finns i östfasa- den av brödernas huvudbyggnad. Brödernas korsgång omtalas år 1478 i samband med en eldsvåda (Diariet). Sambandet mellan gången, Bilder- och Beläteskam- maren samt klosterkyrkan är oklart. Östra längan: "emporium" och trapphus Enligt Birgittas föreskrifter skulle en byggnad, inrym- mande tre hus och en världsport, uppföras mellan systrakonventets norra länga och kyrkans nordmur. Från ett av husen skulle biskop och adelsmän kunna höra systrarnas sång och se brödernas processioner. Byggnadsarkeologiska undersökningar har kunnat påvisa att en byggnad med denna utformning legat mel- lan norra längan och kyrkans nordmur mellan andra och tredje strävpelaren från öster. Byggnaden kallas östra längan. I dess mellersta del har byggnadsrester från vadstenagårdens tid legat. Grundmurar under mark samt spår efter taket och de igenmurade öppningarna i kyrkmuren är bevarade rester efter längan (fig 90). De igenmurade öppningarnas läge i norra kyrkomu- ren visar att åtminstone södra huset i östra längan haft två våningar. Ovanvåningen har med all säkerhet utgjort den föreskrivna loge- eller emporievåningen och legat mitt för den bredare och lägre belägna öppningen i kyrkans nordmur. Härifrån hade biskop och adelsmän god utsikt över vad som skedde i kyrkorummet. Fig 54. Medeltida tegelmur söder om ko- ret. Muren har troligen varit förbunden med brödraklostrets huvudbyggnad. Medieval brick wall south of the chancel. The wall was p robab/y once linked to the main monastery building. Den mindre och något högre belägna öppningen i kyrkomuren har troligen varit passage mellan den före- skrivna systraläktaren i långhuset och en trappa väster om södra huset, vilken fört ned till systrarnas korsgång. Södra husets bottenvåning har varit tillgänglig från kyrkogården och möjligen även från systrarnas kors- gång. Portalens omfattning mot kyrkogården har samma planform som allmänhetens ingångar i långhu- sets östra gavelmur. Omfattningen är av fint huggen kalksten (fig 91). Norr om södra huset torde östra längan ha inrymt systrarnas världsport Mellersta husets södra del mot världsporten kan ha inrymt ett fönster för kontakter med världsfolket. Tatehus Området väster om klosterkyrkan utgrävdes under slu- tet av 1920-talet. De påträffade murarna dokumentera- des och konserverades (fig 85). Platsen kallas nu ruin- parken. Här återfanns murrester av det talehus som enligt byggnadsföreskrifterna skulle uppföras väster om kyr- kan. I brödernas del av talehuset fanns ett förstugulik- nande utrymme fram till den nu igenmurade portalen i brödrakorets västgaveL Talehuset ingick i en länga som låg mellan brödernas huvudbyggnad och västra längan i systrarnas byggnads- komplex. I skiljeväggen mellan brödernas och systrar- nas del , som även skulle utgöra gräns mellan konven- ten , är bland annat talöppningar och anordningar, troli- gen för "vindor", bevarade. Bebyggelsen väster om kyrkan hade redan då 1655 års karta upprättades till största delen rivits. Bikthus Utanför brödrakorets nordmur har grundmuren till ett förmodat bikthus, "scrifftohusit" (Berthelson 1947, s 154), påträffats vid arkeologiska utgrävningar (fig 86). Grunden sträcker sig parallellt med norra kormuren. Ett fastkramlat parti av kantställda kalkstenshällar i fasaden, som upptill avslutats i en horisontell linje , utgör troligen läget för ett pulpettak över bikthuset (fig 87). Kalkstenshällarna är sannolikt lagningar efter riv- ningssår. På 1787 och 1881 års ritningar av nordfasaden redovisas på samma nivå en tunn list som sannolikt varit utskjutande och avsedd som vattenavvisare. Kommunionsplats Utanför långhusets västra gavelmur norr om brödrako- ret har en grundmur påträffats vid de arkeologiska utgrävningarna (fig 86). Den sträcker sig parallellt med TILLBYGGNADER UTANFÖR KLOSTERKYRKAN 49 gavelmuren. Den kan utgöra rester efter en byggnad för kommunion. Enligt föreskrifterna skulle en öppning inrättas för systrarna för detta ändamål. Det finns tyd- liga skarvar efter en muröppning i gavelmuren. På 1787 års ritning av västfasaden har en valvbåge markerats här (fig 70). På en till år 1722 daterad plan över klosterbygg- naderna har en utvändig nisch markerats på samma plats. Förhall till portalen i nordmuren Utanför den portal som är belägen i nordmuren mellan fjärde och femte strävpelaren från öster har grunden och golvrester av tegelplattor efter en förhall fram- grävts. Förhallen har stått i förbindelse med systrarnas korsgång. Spår av förhallens tak är synligt i fasaden (pi IV). Benhus I yttervinkeln mellan strävpelarna i långhusets nord- östra hörn har en liten byggnad stått som troligen varit ett benhus. Det redovisas dels på en perspektivbild från 1670 (fig 60), dels på en år 1750 daterad plan. '50 V ADSTENA KLOSTERKYRKA Analys av kyrkogården Gravplatser Enär det i Vadstena var fråga om ett dubbelkloster med konventbyggnader på kyrkans bägge långsidor blev man i det närmaste tvungen att placera kyrkogården vid kyrkans ena kortsida. Birgittas föreskrifter förlägger den ju också öster om kyrkan (R Ex 29 och 38). I väster var området i minsta laget och på andra sätt olämpligt som kyrkogård. Det var utan tvivel belamrat med eko- nomihus och bryggor m m för gårdens räkning och behövde även i fortsättningen användas på samma sätt (fig 2). De äldsta för klostret utfärdade bestämmelserna för begravning och kyrkogård är sannolikt från 1340-talet och bland de yngre finns en stadga från 1455. Det bör nämnas att ytterligare en kyrkogård låg nära klostret, nämligen sockenkyrkans. Avståndet dem emel- lan var efter utvidgning 1458 av klosterkyrkogården endast ca 60 m (fig 13). R Ex 29 innehåller uppenbarelser som S:ta Birgitta fick " wm watzstena kirkiogardh hur han skal mwras oc säthias". I texten beskrivs hur Birgitta såg en lång, bred och medeltjock mur löpa från det stora stenhuset ända till den jordvall, som är vid den breda vägen i söder. Innanför denna mur såg jag en kyrka , vars grundvalar, väggar, fönster , längd och bredd jag noga betraktade'. I R Ex 38 talas om en kyrkogård som skall förläggas innanför den stora muren, där det lämpligast kan ske och där skola systrarna begravas. I rubriken , som i likhet med övriga sådana är yngre än föreskrifterna , står dock att stadgandet gäller även bröderna. Det ovan citerade stycket i R Ex 38 fortsätter: Men om de skola begravas i omgångarna [antingen den runt långhusets inre föreskrivna processionsgången eller möjligen i tänkta korsgångar], må man noga se till , att ingen oformlighet eller ojämnhet framträder i golvet, utan att detta efter gravläggningen återställes till sin forna prydlighet och form' . Dessa stadganden synes inte utesluta inläggandet av gravstenar men däremot anbringandet av tumbor e d . Något annorlunda formu- lerar sig Constitutiones: Systrarna skulle jordas "j wmgangomen, oc j kirkionne innan fore iärngrindomen oc brödhrene samuledh". Begreppet omgångar kan här tänkas syfta på korsgångar, nämligen om med orden "i kyrkan innanför järnskranket" avses en runt kyrkans inre föreskriven processionsgång. 10 I Alvastra cistercienserkloster finns gravar i kors- gångarna; författaren till Constitutiones uppges vara Birgittas biktfader Petrus Olavi, prior i just detta klos- ter. Stadgan skrevs före 1387 men blev påbjuden först 1420. I den 1451 upprättade klosterstadgan föreskrivs i kapitel 21 att systrarna skulle begravas norr om ("nor- dhan widh") birgittaaltaret och bröderna söder om det- samma. Det kan tänkas att under klostrets storhetstid golvet i hög grad utnyttjats för begravning. I stadgan från 1455 uppmanas abbedissan vara återhållsam när det gäller gravgrävningar i kyrkan samt tillse att endast märkliga' lekmän eller sådana som gjort "merkeligt testament" fick begravas där. Gravar fick inte heller upptagas närmare än tre alnar från pelare. Föreskrifterna för klosterfolkets jordande synes sålunda ha ändrats flera gånger, dels kanske beroende på att det förflöt mer än 100 år mellan de äldsta och yngsta stadgandena, dels kanske på beslutsfattarnas olika meningar; slutligen synes klostrets växande popu- laritet som gravställe ha skapat behov av en viss restrik- tivitet. Det har vid undersökningar inte framkommit något som tyder på att systraklostrets korsgångar eller andra platser i konventshusen använts för begravning. Kyrkogården Klosterkyrkogården (fig 8-10) ligger som nämnts öster om kyrkan och utgör i det närmaste en rektangel med omkring 170x 100 m sidor. En stor del av dess hägnadsmurar är medeltida. Västra delen av nordmuren är sålunda sannolikt en rest av Vadstena gårds hägnader (fig 2, 8) . I västmuren, söder om kyrkan , står en huslämning från samma tid (under klostertiden uttnyttjad som brödernas världs- port) och äldre än klostret är kanske också en del av muren söder därom. Norr om kyrkans östgavel ligger trossboden, som inrymmer vissa grundrester efter systraklostrets östlänga, vilken tidigare gränsade till kyrkogården. Inne i boden har blottats en delsträcka av en omsorgsfullt gjord stensättning (se vidare under ru- briken Korsvägar). '' ANAL YS A V KYRKOGÅRDEN 51 Fig 55. Kyrkogården och klosterområdet 1705. Utdrag ur karta av Johan Eekboum. LMV. The churchyard and its surroundings. Map from 1705. 1423 brann större delen av staden Vadstena, samt sockenkyrkan, biskopens gård och hela klostrets bo- skapsskjul, kallat ladugård och fägård ' (Diariet) . Möjli- gen är det rester härefter eller kanske nya ekonomihus som avses när biskop Nils Köning i Linköping 1450 förordnar om rivning och omflyttning av klostrets eko- nomihus. I detta sammanhang sägs att "gambla borg- hara stuffuan oc stekarahus oc annwr hws" skall flyttas och området där de stått läggas till kyrkogården (Geete 1911, s 233). Bland de brunna husen fanns också en kungaparet tillhörig gård. Tomten där den stått hade som gåva överlämnats till klostret för att ge detta möjlighet till en brandsäkrare planering. År 1428 skriver emellertid kungen och drottningen var sitt brev, vari de uttrycker sitt missnöje med att klosterfolket på det aktuella områ- det ånyo tillåtit uppförandet av byggnader och hotar att återtaga marken ifråga (Geete 1911, s 226 ff). År 1459 återinvigde biskopen den gamla kyrkogår- den, vilken året innan blivit skändad och utvidgad' (Diariet) . Det exakta läget för kyrkogårdens sydmur före 1458 är okänt men oregelbundenheter i murverket ca 45 m från sydöstra hörnet kan antyda detsamma. Den äldsta kända kartan över området är från 1642 (fig 9). Den redovisar beträffande klostret endast grän- serna, dels för de forna konventsområdena, dels för "Klåster Kyrkegården". Kartan har vid jämförelse med nutida planmätningar visat sig vara mycket exakt , åtminstone beträffande kyrkogården. Enligt kartbe- teckningar torde då hela sistnämnda område ha varit muromgärdat och haft tre ingångar, varav två i östmu- ren och en i södra muren. Östmurens enligt kartan 52 VADSTENA KLOSTERKYRKA nordligast belägna passage, nu försvunnen, låg ungefär mitt för utfarten från den i stadsdelen "Laglösaköping" belägna Mårten Skinnares gård. Den andra porten i öster kan möjligen tänkas vara felplacerad på kartan, i varje fall ligger den nuvarande längre mot söder och i linje med kyrkans mittaxel (fig 8). Som den placerats på 1642 års plan skulle den emellertid ha legat ungefär mitt för systrarnas världsport, dvs kanske är kartan pålitlig också i detta hänseende. En entre från söder finns även nu vid den på 1600- talsplanen angivna platsen. Markutrymmet närmast söder därom eller gatan fram till ingången var tidigare, enligt äldre kartor, betydligt bredare än nu. 1705 års karta (fig 55) redovisar tre stigar eller vägar över kyrkogården samt ett stycke innanför södra entren en brunn eller källa som troligen betjänat nämnda " borgharastuffua oc stekarahus" m m. En till 1796 års karta ( fig 56) hörande beskrivning uppger att av den med siffran 18 betecknade delen utnyttjades västra parten som krigsmanshusets grav- Fig 56. Klosterområdet 1796. Utdrag ur karta av M Wallberg. Lantmäterikontoret, Linköping. Detail of a map from 1796. plats och den östra, som var sankare, "till siatteräng af krigsmanhusprästen". Det finns flera belägg på kyrko- gårdens utnyttjande för slåtter, exempelvis från 1602 om byte av grästäkt mot att hägnadsmurarna hölls i stånd (Ericsson 1952, s 318). Däremot synes man, enligt många stämmoprotokoll , ha sökt hindra att kyrkogår- dar betades. Ytterligare några detaljer bör nämnas: I norra kyrko- gårdsmuren finns en igenmurad, bred port vars tröskel- läge är okänt men bör befinna sig minst 0,5 m under nuvarande mark. Passagen tillhör förmodligen gårdens tid (fig 11). Östmuren inrymmer, utom nedan beskrivna rester av korsvägstationer, en murad och välvd stiglucka. Den är uppförd 1741 av rivningstegel samt putsad och vitkalkad (fig 12). Södra kyrkogårdsmuren ser ut att vara sentida; ommurad och eventuellt justerad till läget. Utanför västra delen ligger mot söder en tomt som 1705 kallas nunnornas "MiölckstuguTomt". På kyrkogården märks i markytan i sydväst några grundrester efter en byggnad eller eventuellt ett gravmonument. Kyrkogårdens västra begränsningsmur, söder om kyr- kan, består söderifrån räknat förmodligen av korsvirke, grovt putsat gråstensmurverk samt en rest av den för- modade brödernas världsport, dvs porten från yttervärl- den till munkkonventets klausur. Sår efter en riven sträva eller avgående mur mot väster kan för närva- rande inte tolkas. Den ligger emellertid mitt emot den antagna äldre gränsen för kyrkogårdens utsträckning mot söder. Den södra delen av muren har utnyttjas som långvägg i ett på 1800-talet uppfört bostadshus och i en norr därom befintlig bod. I generalkonfessor Nicolaus Ragvaldis referat från skrinläggningen av den heliga Katarina år 1489 ges en intressant bild av kyrkogården då den utnyttjades för stor kyrkofest. Under de fyra dagar högtidligheterna påginga predikades ideligen ute på kyrkogården från trenne predikstolar11 åt gången, två i söder och en i norr, och allmogen stod packad, men icke dess mindre var kyrkan fylld till sista plats. Och - "folket föreföll ej så allmänt drucket , som vanligt var på aflatsdagar" (Annerstedt 1876, s 274). Korsvägar På två platser eller mursträckor inom klosterområdet finns nischer som sannolikt är rester av korsvägsstatio- ner (se not 2). Tre av dem återfinns på kyrkogården i östmurens insida (fig 15) och fem i brödernas forna trädgård, på sydmurens insida (fig 57). De sistnämnda har tolkats som sittplatser, "munkvilor" (Silfverstolpe 1875, s 45). En relativt djupt liggande välgjord stensätt- ning dikt intill och öster om systraklostrets forna öst- länga förmodas vara en annan rest av kyrkogårdens korsväg (Anderson 1972, 2: pl3, 47 a och 48 punkt 21). Den ligger numera i den så kallade trossboden, är ca 6 m bred och delad på längden med rader av större ste- nar. Den har blottats på en sträcka av ca 20 m men inte i sin helhet detaljuppmätts. Provgrävningar nedanför nischerna i östra kyrkogårdsmuren, ledda av Sune Zachrisson, antydde också en stensatt väg men gav inga klara besked om hur själva stationerna varit utformade; de torde emellertid ha flankerats av något slags vingmu- rar (ATA dnr 1486/57). Med ledning av detaljer i mur- verket kan också sägas att nämnda nischer sannolikt är sekundärt uppbrutna; de har ganska illa kantskotts med tegel i hålet efter en utbruten gråsten. stationerna eller nischerna i brödernas förmodade korsväg har också sekundärt inhuggits i den år 1506 uppförda trädgårds- muren; jfr Diariet 3-6 juli detta år. Om korsvägar i Vadstena kloster handlar två biskops- brev från 1470 och 1496 samt Arcimboldus' bulla från 15 maj 1519.12 Det förstnämnda avlatsbrevet är utfärdat av biskop Henrik Tidemansson i Linköping, vilken "för- kunnar fyrtio dagars avlat för dem, vilka förrätta sin andakt endera vid de femton altarena innanför skranket i Vadstena klosterkyrka eller vid de femton i omgången kring kyrkogården till Jesu lidandes åminnelse då anordnade platserna eller målade bildställena, eller vilka lämna bidrag till de senares underhåll". Samme ANAL YS A V KYRKOGÅRDEN 53 Fig 57. Rester av en förmodad korsvägsstation i södra muren till munkarnas trädgård. Foto I Anderson. Remains of whar is assumed ro have been a Srarion of rh e Cross on the south wall of rhe m onastery garden. biskop har utfärdat 1496 års brev, som beviljar abbedis- san och systrakonventet fyrtio dagars avlat "så ofta de i deras kyrka förrätta andakt i deras kor, framför deras altare i samma kor eller ock utanför eller i själva sakris- tian, där relikerna förvaras" .13 54 V ADSTENA KLOSTERKYRKA Analys av kyrkobyggnaden Birgitta lämnade noggranna och utförliga föreskrifter för hur klostret och klosterkyrkan skulle byggas. Dessa återfinns framför allt i Reuelaciones Extrauagantes (Revelationes Extravagantes, R Ex), dvs de av hennes uppenbarelser som ligger utanför den första, av Alfonso av Jaen redigerade revelationssamlingen. Birgitta dikte- rade eller nedskrev sina uppenbarelser på svenska, var- efter de översattes till latin av hennes båda biktfäder, Petrus Olavi i Alvastra och magister Petrus Olavi; till sist redigerades texten av Alfonso. Det avsnitt som innehåller de huvu.dsakliga föreskrif- terna för kyrkobygget återfinns i R Ex 28, vilken har tillkommit under 1340-talet (Lunden 1959, s 103). Samma innehåll har en handskrift på fornsvenska, som härrör från Vadstena kloster och förvaras i Uppsala universitetsbibliotek (Codex Upsalensis C 25). Vid en jämförelse mellan de båda texterna gör den fornsvenska ett ursprungligare intryck. Den är därför knappast en översättning från latinet utan torde återgå på Birgittas egen originaltext (Hollman 1956, s 104). En annan fornsvensk handskrift förvaras i Neue Staatsbibliothek i Berlin och är en översättning av en latinsk version av Reuelaciones (Hollman 1956, s 100). Denna handskrift har givits ut av G E Klemming (1862) och var den enda som var publicerad 1947, då Bertil Berthelson skrev sin avhandling om klostret och klos- terkyrkan. Texten i C 25 skiljer sig dock på en del punkter från den tidigare kända (se nedan). Birgittas föreskrifter enligt C 25 återges här efter Hollman (1956, s 233 f). I en del avsnitt citeras för enkelhetens skull en nusvensk översättning från latinet av Tryggve Lunden (1959). "Koren i kyrkionne skal wara wrestar til siosens .... Thernrest rer koren sialfwer. han skal hafwa twa alna ok thivghu i lrengdinne vnder eno hwalfwe fraan wregginne ok til h(llgha altarre Swa thz sama altare see vnder thy sama hwalfwe. Klrerkane skulu standa mrellan h0gha altare ok wregginna. ok hwalfwet skal wara thivghu alna breth The wreggin bak staHis rer til systranna skal hafwa frem sina wind(llgh. ok ther skulu syster skriptamaal g(llra. ok gudz likamma taka. Kyrkian sirelf skal hafwa frem hwalf aa lrengdena. ok thry aa bredina 14 ok hwart hwalf skal hafwa thivghu alna i bredh ok thiughu i lrengdh The thry hwalfwen nrest reru h(llgha altare (llstan fore thwrert ifwer kyrkiona the skulu lreggias til korin Siax trappur skulu wara nidher fraan h(llgha altarre thwrert ifwer alla kyrkiona Ok hwar trap- pan skal hafwa tw altara wpaa sikh Swa at sirex warin h(llghra waghin widh h0gha altarre ok sirex vinstra wregh ok hwart altarre skal standa sneeth nidher af andro h(llghre altare skal hafwa frem alna a lrengdena ok halff thrydhia i breddinne Ok hwart altarre aff them tholff skal hafwa halff thridhia alin i lrengdinne ok halff andra i breddinne ok mrellan hwart altare skal twreggia alna rwm wara ok hwar trappan skal ena thwrera hand h(llgh wara. 0stra gaflen skal twa d(llr hafwa i ytarste hwalfuomen ok midlasta hwalfwit skal renga d(ll(llr hafwa ok hwar d(llrin skal hafwa sirex alna bredh ok swa mykla h(llgdh thz rrekkin wp til thildit som systrene standa aa Miith mrellan doranna badha skal wara frw altare vara. fira alna langth. ok thriggia alna breth widh sialfwan gaflin. Korin vm kringh altarin skal wara tio alna widher ok tio langer ok vmkringh mz iarngrindom En ambitus skal wara vm kring alla kirkiona mz iarngrindom fira alna bredher i hwilkom klrerkane mogho ganga swa at the kornen renkte til lekfolket Vndir badhum dorabromen skulu ganga wara wp i wara frw koor ok rengen annor d(ll(llr skulu aa hanom wara lEngen door mogho ok wara aa them iarngrindom som ambitus h(llra til vtan een iampte h(llgha altarre. ok hon skal wara idhlika !rest vtan tha nokor skal ingifwas. Miith aa sudhro wregginne innan grindinne skal wara altare michaelis swa at prresten wrende sik sudher. Miith aa norro wregginne iohannis baptiste altare swa thz prresten wrende sik noor. Ytan fore grindinne byggis the altara som the klrerka wreghfarande reru moghu hafwa. !Elleuo alna skulu pelarane h(llghe wara fra kyrkiogo- lueno ok wp til bialkanna. Aa bialkomen skal mz thilde ok leer rellars tyghil thz gwlff g(llras som systrena standa aa. Ok vnder thildit skal thvnder kopaar nreghlas fore eeldz skuld. Pilarane skulu ganga wp ginum thildit swa at the see fira alna h(llghre owan ifwer thy golfweno rellar vm the matto f(llr ren hwrelfningana taka vidher. hwal- wen skulu badhe ifwi korenom ok alla kyrkiona al iam- h(llgh vara. thakit skal vara thz lrexta thz ma vara. lEngin klokh skyrdh skal vara i dorum. vind(llghom. rellas pila- rum. vtan slreth gerningh ok stark. Glasvind(llgh skulo eygh hafwa frergho vtan hwita rella gula .. . ... Kyrkian skal byggias aff steene ok ey aff thighle. " Enligt det av klosterbröderna förda Diariet, vilket ger många data för kyrkbygget, hörde brödernas kor, dvs ANAL YS A V KYRKOBYGGNADEN 55 Föreskrifter och stadgar rörande klosterbygget. Förteckning över utgåvor på svenska Regula Salvatoris (härnedan R S) Om ceremonier i systraklostret (kap 5). Intagning av systrar; exempelvis om.vad som då skulle ske i kyrkan (kap 10 och 11). Om systrarnas plats i kyrkan m m (kap 12). Om hur kyrkan och klostret skall byggas; om hur gåvor och intäkter till klostret skall av nunnorna utnytt- jas m m (kap 20) . Om altaren; deras antal och utrust- ning (kap 21). Om bikt- och kommunionsplatser (kap 25). Om en "skådegrav" i klostret samt en bår med jord vid ingången till kyrkan (kap 27). Klemming 1862 och Lunden 1959. Regula sancti saluatoris (härnedan RSS) Hur systrarna skulle förhålla sig i sitt kor (kap 4) . Om intagning i klostret av systrar, exempelvis ceremonierna i kyrkan (kap 9). Om systrarnas plats i kyrkan (kap 10). Om systrarnas uppträdande på sin läktare eller i sitt kor; ceremonier vid dödsfall och annat (kap 15). Om ordningsföljden vid klostrets uppförande samt om spar- samhet och ödmjukhet vid dess planering (kap 17). Om högkorets altaren och deras utrustning (kap 18). Om systrarnas bikt och kommunion (kap 22). Om "skåde- graven" (kap 23). Lindström 1845. Constitutiones (härnedan Con s) av Petrus Olavi (död 1387). Om systrarnas uppträdande i sitt kor (kap 3). Om psalmläsning; för bröderna i pro- cession i "ganglana" i kyrkan och för systrarna i deras "omgång" i klostret (kap 29). Om att lekbröder skulle " redha" döda systrars och bröders gravar (kap 33). Om kyrkans fönster ; breddmått och glasning (kap 44). Om begravning; exempelvis likklädnad och plats för grav- läggning (kap 52). Klemming 1883, 1884. Revelationes Extravagantes (härnedan R Ex. Kapitel- nummer enligt latinska texten) Beträffande R Ex 9 se Cons 29. Ingen orgel får finnas i kyrkan (R Ex 10) . Kapitlen 24- 27 behandlar mer all- mänt hur det aktuella området i Vadstena, dvs bjälboät- tens gård, skulle byta ägare och förvandlas till kloster samt svårigheter härvidlag. Om kyrkbygge m m (kap 28). Om ett "emporium" i anslutning till kyrkan samt om kyrkogård; dessutom om vadstenaklostrets egen- skap av moderkloster (kap 29), se härom även kap 28. Om återhållsamhet vid byggande samt om klosterbyg- get som symbol (kap 30) även Uppenbarelserna , första boken, kap 18 och tredje boken, kap 18. Förbud mot enbart prydande målningar i kyrkan (kap 31). Före- skrifter om högkorets altaranordningar (kap 34). Om gravar i kyrka och "omgångar" (kap 38) ; även något om en klosterkyrkogård . Klemming 1862, Hallman 1956 samt Lunden 1957, 1959. Lucidarium (härnedan Luc) Hur systrarna skulle uppföra sig i sitt kor (kap 1-9 samt 18 och 26). Om likbåren vid kyrkporten (kap 10). Om "skådegraven" (kap 29). Om processioner (kap 45). Klemming 1883, 1884. Stadga från 1451 Om likklädnad och gravplatser (kap 21). Lindström 1845. Stadga från 1455 Om brandfarlig bebyggelse med hänsyn till kloster och klosterkyrka (punkt 2). Om återhållsamhet med be- gravningar i kyrkan (punkt 13). Klemming 1883, 1884. Vadstena klosters minnesbok (härnedan Diariet) Diarium Vazstenense i svensk översättning (Sthlm 1918). Diariet innehåller många viktiga data beträffan- de bebyggelsens fortskridande och utformning. Är även utgivet på originalspråket (Uppsala 1721 och 1818 samt Gejrot 1988). Nio handlingar rörande Vadstena klosters fridlysta område, dess inhäg- nad, tomter och byggnad samt frihet från intrång. Geete 1911. 56 VADSTENA KLOSTERKYRKA det som skulle ligga i väster mot sjön, till kyrkans första stenbyggnadsetapp och var under arbete på 1390-talet samt helt färdigt år 1405. De äldsta kända uppgifterna om byggande gäller sannolikt provisoriska (?) kloster- hus och finns i Diariet, i dödsrunor över väpnaren Johan Petersson (1405) och hans hustru (1401). Peters- son säges ha kommit till Vadstena för att enligt Birgittas föreskrift därstädes bygga ett kloster. Sannolikt kom han till platsen 1369 och började sitt arbete 1370. Från 1368 härrör två gåvobrev till det kloster som skulle byggas i Vadstena15 och 1375 lämnas gåva till klostret 'som nu bygges (RA ppr I nr 1148). Arbeten på kyr- kans kor (brödrakor eller högkor) antecknas i Diariet den 5 november 1398. Troligen avser även notiser från den l och 11 juni 1393 detta parti av kyrkan - mindre troligt det träkapell som bör ha efterträtt ett 1388 ned- brunnet sådant. Kyrkbygget har sålunda sannolikt påbörjats med ett provisoriskt träkapell samt det nuva- rande koret omkring 40 år efter föreskrifternas utfär- dande.16 Under arbetet med byggnadsanalysen har några frå- gor envist återkommit. Hur nära följdes givna föreskrif- ter? Betyder skillnaderna mellan de olika versionerna att man frångått något primärt föreskrivet och even- tuellt justerat texterna därefter? Kyrkointeriören är idag helt "protestantisk"; den har i flera omgångar berövats nästan alla sådana liturgiska arrangemang som föreskrivits och som avsetts tillgodose såväl allmänt katolska som speciellt birgittinska krav. Kan det då med någon grad av säkerhet sägas hur dessa arrangemang varit utformade? Många försök har gjorts att teoretiskt rekonstruera interiören och frågan är om man kan komma längre. Kanske har dock rekonstruktionerna siktat mot alltför stor fullkomlighet; provisorier och nödlösningar kan ha förekommit . Klosterfolket självt har ju karakteriserat sin anläggning som mindre lyckad. Som svar på en fråga om man vore villig lämna tillstånd att studera klostret svaras sålunda: "Då våra enkla förfäder, befriade från världens snaror, kom till denna plats för att utöva munklivet fann de här några delvis förstörda stenhus, som de använde som grund. De restaurerade dem och de byggde till andra hus, icke så lyckade, som iakttaga- ren lätt kan se. Eftersom det är olämpligt att riva ned det redan uppbyggda, och att åter bygga upp det ned- rivna beslöt vi oss för att nöja oss med dessa enkla byggnader" Y Troligen avsåg bröderna främst kon- ventshusen men något liknande kan också ha gällt kyr- kan. Byggnadshistoriska undersökningar av klosterhus och underjordiska lämningar, utförda i flera omgångar från 1920-talet till 1980-talet, har visat att man i många fall under byggnadstiden har ändrat sig såväl beträf- fande planläggning som utformning. Det måste också hållas i minnet att klostret inte nybyggdes utan skapades genom ombyggnad av Vadstena gård samt att det var moderkloster och därmed i viss mån ett experiment- bygge. Utgångspunkt för rekonstruktionsförsök är emeller- tid, utom själva byggnadsföreskrifterna, vissa regler för systrars och bröders stränga åtskiljande, för deras plats och uppträdande vid gudstjänst, under bikt och kom- munion samt vid processioner, ävensom anvisningar för kyrkobesökande allmänhet. Vidare finns några gamla beskrivningar och ritningar samt kartor, de äldsta från 1600-talet, och slutligen byggnadens, tyvärr vaga, vitt- nesbörd. Ehuru stora utrensningar genomfördes i kyr- korummet under 1500- och 1600-talen har sannolikt vissa spår och flera rester av fasta medeltida inredningar återstått fram till 1800-talets två omfattande restaure- ringar. Det bör också sägas att spår saknas efter det eller de träkapell som föregått stenbygget. Norr om kyrkan finns visserligen grundrester efter ett trähus men detta torde ha tillhört Vadstena gård. Föreskrifterna om enkelhet och återhållsamhet i byggandet har som fram- går av följande beskrivningar i viss mån åsidosatts. De synes dock ha verkat hämmande på lusten att pryda och briljera. Skilda meningar har framförts beträffande kyrkans ovanliga orientering med högkor eller brödrakor i väster: Främmande impulser respektive framhävande av systrarnas ledande roll i klostret har främst åbero- pats. 18 Här hävdas emellertid att orienteringen är natur- lig samt betingad av vadstenagårdens läge och disposi- tioner. Det skulle ha varit mycket svårt att förlägga allmänhetens portar i väster och ännu svårare att anlägga en kyrkogård. Strandremsan var utan tvivel under gårdens tid tagen i anspråk för upplag, ekonomi- hus, bryggor o d och behövdes fortfarande för samma ändamål. Gårdens största hus, palatset, blev enligt före- skrifterna och efter hårdhänt behandling huvudbyggnad i systraklostret. Den låg på en udde så långt ut att någon vidlyftigare bebyggelse var otänkbar norr därom. Ett sydläge för systraklostret, i förhållande till kyrkan, var sålunda uteslutet. Föreskriftens formulering att koret skall placeras i väster mot sjön kan också ge en antydan om att det viktigaste motivet var praktiskt, inte symbo- liskt. Mellan kyrkan och det ombyggda palatset skulle anläggas "gräsgård", omnämnd exempelvis i Cons 40. Vissa skillnader finns som nämnts mellan den äldre och den yngre versionen av R Ex 28 med föreskrifter för kyrkbygget. Brödrakoret eller högkoret, som enligt den 'äldre texten skulle vara 22 alnar långt, får exempelvis i den yngre måttet 26Y2. Skillnaden, 4Y, alnar eller ca 2,4 m, är betydande. Alnens längd räknas här vara 54,5 cm, dvs en hundradel av långhusets invändiga längd eller en tjugonde( av pelarnas e/c-mått (jfr avsnittet Typ, plan och mått härnedan). Från västmurens insida till det som kan kallas triumfbågens insida eller västfront är koret som det nu står 22 alnar a 54,5 cm. Den enda sträcka som kan motsvara 26Y, alnar är från triumfbågmurens mittlinje till ytterlivet på korets västmur. Brödernas plats i koret förtydligas i den yngre texten med tillägget att de skulle befinna sig mellan högaltaret och "wästra väggen"; i den äldre texten står endast "Wreggin!!?". Vidare skiljer sig texten i den äldre versionen: "Vndir badhum dorabromen skulu ganga wara wp i wara frw koor" från den yngre som lyder: "Oc aat trappomen skal ingangen wara j iomfrunna marie choor". Varför orden "vndir dorabromen", som väl på nutida språk kanske kan skrivas under broarna eller viadukterna, har ersatts med "aat trappomen" är ovisst. Det förstnämn- da begreppet förefaller dock vara mera exakt. Den yngre texten fogar också "wäggiomen" till de arkitektoniska led i kyrkan som enligt den äldre ej fick smyckas med skulptur ("klokh skyrd"), dvs portar, fönster och pelare. Beträffande byggnadsmaterialet föreskriver den äldre texten enkelt och klart att kyrkan "skal bygghias aff stene ok ey aff thigle" under det att den yngre, tillsynes helt onödigt, tillägger att inte heller valven fick slås av tegel. Likväl har valven i stort sett byggts av tegel. ANAL YS AV KYRKOBYGGNADEN 57 Fig 58. Vadstena klosterkyrka. Plan från 1653. Utmed norra och södra långhusmuren löper medeltida läktare. Palm- skiöldska samlingen , UUB. Vadstena Abbey. Two medieval galleries along the north and south walls of the nave. Plan from 1653. Kalksten förekommer där endast i slutstenarna samt i strålarnas nedersta delar (fig 42, 43). Kyrkans byggnadshistoria enligt Diariet19 Ett träkapell nedbrann den 14 juni 1388 vid en allvarlig och mycket kraftig eldsvåda'. Troligtvis uppfördes ett nytt sådant enär det dröjde ganska länge innan stenkyr- kan var färdig. Först 1414 var sålunda ytterväggarna uppförda, jfr nedan. Den l juni 1393 fördes S:ta Birgittas skrin in i kyrkan och ställdes på högaltaret i brödernas kor. Valvet i Fig 59. Plan av kyrkan cirka 1700. Lant- mäterikontoret , Linköping. Plan from around 1700. '' 58 V ADSTENA KLOSTERKYRKA koret fullbordades emellertid först 5 år senare, den 5 november 1398. Kanske är det 1393 fråga om ett brö- dernas kor i träkapellet eller om en enstaka ceremoni i det ofullbordade stenkoret. Broder Benkt, som 'var, för att säga som på folksprå- ket, glasmästare', avled den 3 maj 1404. Han gjorde glasfönster för bröderna och till kyrkan. Skrivaren uttrycker belåtenhet över detta eftersom man inte var tvungen att köpa dyrbart fönsterglas av världsliga män' . Den 29 juni 1405 avled broder Peter Johansson Stekare som själv till viss del gjort i ordning 'alla glas i brödernas nya kor'. Arbetet fullbordades emellertid av herr Finvid, en av de 13 prästerna. Först den 31 juli 1405 var brödernas kor färdigt. De tågade 'i procession in med hostian och helgonreli- kerna, gick runt altaret och sjöng ... I notiser från 1408 omtalas dels Johan Murarmästare, som dött 27 april och var med när för första gången grunden lades till kyrkan; hårt och kraftfullt arbetade han så med det första kyrkbygget', dels Mäster Sune, vilken nämns i förbigående och som 'murade större delen av Vadstenakyrkan'. Konung Erik lovade vid besök den 17 maj 1413 att 'bygga färdigt Vadstenakyrkan'. Året därpå fullborda- des murverket vad gäller Vadstenakyrkans väggar' (notis den 12 september 1414). Enligt en notis från den 5 maj 1416 började man detta år 'resa stenpelare för valvslagningen ' och den 13 sep- tember 1418 'färdigställdes tvärväggen i vårt klosters kyrka'; då började 'man också lägga på kopparplattor till taktäckning'. Enligt en uppgift från den 7 april 1420 slogs valven efter påsk, 'först på den norra sidan' . Ingolf 'lekbroder innanför klausuren' dödades av en nedfallande bjälke 'när han reparerade ett inrasat tak; han var en mycket skicklig byggmästare ' (notis den 2 oktober 1422). Samma år den 13 november avled Mikael, en broder utanför klausuren. Han förestod arbetet i smedjan, där kopparplattorna för kyrkans tak färdigställdes. Man kan befara att fullbordandet av taket kommer att försenas genom dennes bortgång lik- som genom broder Ingolfs, om vilken det har talats ovan. Med stor noggrannhet satte denne broder fast kopparplattorna . Den 10 februari 1430 begrovs en av klostrets tjänare vid namn Tyrgils Murare' , som någon tid arbetat vid Uppsala domkyrka. Den 6 maj 1439 avled Sune Murare , som samvetsgrant sörjde för och befrämjade klosterkyrkan och dess uppbyggnad. Fig 60. Vadstena klosterkyrka från nord- ost 1670. Teckning av Elias Brenner. N eschers samling, KB. Vadstena Abbey seen from the north- east, 1670. '' ' ' +..L.L l 1 + +--1 . . . . :. • l ~. ~ "f:-:•1 . . . . ~ L.Jf.,-~TTT Fig 61. Kyrkans sydfasad och plan före 1787. Uppm Jacob Wulff. ÖIÄ:s arkiv, RA. The southfacade and plan of the Abbey in the 1780 s. År 1445 på eftersommaren uppbyggdes och fullbor- dades 12 altaren för de 12 apostlarna'. Högaltaret i det av sten byggda koret kan ha funnits redan 1393 (notis den l juni; se även uppgiften från 31 juli 1405). 1455 invigdes S:t Mikaels och Johannes Döparens altaren, dvs de som enligt föreskrifterna skulle stå i långhuset; ett mitt på norra väggen och ett mitt på den södra, mot samma murar. Av en notis den 24 november 1446 framgår att klost- rets koppartak' behövde repareras; säkerligen är det fråga om klosterkyrkans tak. År 1455 (notis den 23 november) reparerades helt och hållet kyrkans tak som tidigare var enhetligt och inte avpassat i rätt höjd efter kyrkans bredd. Inte blott var kopparn sönderbruten och illa fastsatt , utan dess- utom hade ett flertal bjälkar och brädor ruttnat. Men taket uppfördes då till så hög höjd (och klocktornet uppfördes likaledes) mot brödernas och systrarnas vilja, ty timmermannen följde kungens och herrarnas och ANALYS AV KYRKOBYGGNADEN 59 andra kloka mäns råd, och inte konventets.' Gavelmur- verken kompletterades senare upp till det 1455 höjda takets nivå; det västra röstet 1460 och det östra 1461. Övid, som 'reste taket till vår klosterkyrka' omtalas i förbigående den 29 september 1476 och om lekbrodern Johan Torstensson, som dog den 22 maj 1517, sägs att han var till stor nytta och hjälp vid reparationen av kyrkans koppartak, av glasfönster och mycket annat.' Han dödsstörtade från kyrktaket. Typ, plan och mått Vadstena klosterkyrka (pi I-IX) är en hallkyrka, dvs en flerskeppig byggnad med alla valven lika höga. Kyrkan har fem traveer i vart och ett av långhusets tre skepp. I väster ansluter en korbyggnad som i storlek motsvarar en långhustrave. Valvhöjden är gemensam för kor och långhus. Kyrkan är sålunda gestaltad helt enligt Birgit- tas föreskrift " hwalwen skulu badhe ifwi [över] kore- nom ok alla kyrkiona al iamh!llgh vara". Typen anses ha vunnit insteg i Sverige på 1200-talet genom tiggarmun- karna. Anmärkningsvärt är att högkoret eller brödrakoret ligger i väster och att dess västra, utbyggda del har ett i förhållande till långhuset lågt beläget golv (pi VI) . Nivåskillnaden mellan det egentliga långhusgolvet, ej altarpodiet, och korgolvet är ca l m. I sydväst, i hörnet mellan kor och långhus, ligger en sakristia, uppförd 1926 efter ritningar av arkitekten Erik Fant (fig 48 och pi I). Tidigare har funnits flera utbyggnader (jfr kapitlet Byggnadshistoria: Lokaler in- till kyrkan). Enligt föreskrifter (R Ex 28) skulle varje valv vara 20 alnar långt och lika brett. Interkolumnium ·eller e/c- måttet för pelarna är emellertid ej helt lika över hela långhuset, men i kyrkans längdriktning svarar det gans- ka väl mot 11 m, då räknat med pilastrarna som halvpe- lare . Detta skulle ge en aln på 55 cm, ett mått som endast obetydligt underskrider från medeltiden beva- rade aln- eller halvalnmått men är längre än en suppo- nerad aln på 52,5 cm.20 Långhuset är invändigt, exklu- sive pilastrarna, 54,77x 32,54-32,63 m eller 100x60 alnar på ungefär 54,2-54,8 cm. En tydlig skillnad i måttsättning är mittskeppets större bredd i förhållande till sidoskeppens, dvs 11,46-11,63 mot ca 10,5 m. I här framlagda tolkningsförsök har använts måttet eller modulen 54,75 cm. Om i stället utvändigt mått, exklusive strävpelare, tas till utgångspunkt får man enligt nordfasadens kontrollerade mått en aln på 57,8 cm (dvs en hundradel av längden ifråga) under det att kyrkans breddmått ger en aln på drygt 60 cm. Dessa 60 V ADSTENA KLOSTERKYRKA relationer synes tyda på att de föreskrivna måtten avsetts som invändiga. Väggmurverken stadgas av 22 yttre strävpelare eller kontreforter, av vilka en i öster och en i söder har kraftigare dimensioner och inrymmer spiraltrappor. Trapploppen är murade av finhuggen kalksten och har smala ljusgluggar. Det östra står nedtill i förbindelse med kyrkorummet och det södra mynnar i det fria . strävpelarna är i relation till sina olika höjder gestaltade med olika antal avtrappningar. I korets låga strävsystem finns dock inga sådana men långhusets strävor har en och östra gavelns strävor två avtrappningar; sydsidans tre västligaste strävor har dessutom små språng på lägre nivå (fig 18-19). Alla dessa avtrappningar är nu täckta med små pulpettak; av J F Kocks teckning från 1806 framgår dock , att de övre avsatserna på hela södra långsidan och östgavelns hörn tidigare haft sadeltak (fig 62). Fig 62. Kyrkan sedd från öster och sydöst 1806. Framför östfa- saden syns en sekundär sakristia, troligen byggd på 1500-talet. Teckning J F Kock. ATA. The Abbey seen from the east and the south-east in 1806. A probah/y 16th century sacristy can be seen in front of the east facade. Material Fasadernas sträckmurverk visar fint huggen kalksten21 i skifthöjder från ca 10 till 35 cm. Fogarna utvändigt är ofta av det slag som gamla murare kallar vattenfogar, dvs mycket tunna, men är invändigt oregelbundet breda och ritsade (med murslev? , fig 22). Huvudparten av fogarna blev vid restaureringen på 1890-talet tätade med cement vilket åtminstone utvändigt medfört vissa skador. Det medeltida murverket har en för tiden ifråga normal uppbyggnad , med skal av kalksten och kärna av blandat stenmaterial vari även ingår tegel. Kärnmurver- ket har penetrerats bland annat vid nutida sonderingar (Sandin 1974). Sakristian, från 1926, är utvändigt klädd med kalksten och invändigt med tegel samt vilar på betonggrund. Runt hela kyrkan löper en under 1890-talet tillfogad skråkantad granitsockeL Äldre bilder redovisar emel- lertid sockel endast mot öster, dvs längs den mot "världsfolket" vända fronten (fig 63 och 69) . Runt fönster och vissa portar har de lodräta smygpar- tiernas skiftgångar i allmänhet ej samma höjdlägen som omgivande sträckmurverk, vilket tyder på att omfatt- ningarna ifråga utförts som särskilda byggnadselement eller enheter; ett förfarande som medfört att passbitar ibland måst insättas mellan sträckmur och omfattning, (pi IV). Detta gäller också vissa stötfogar mellan olika byggnadsetapper eller -omgångar22 (fig 24-25, 78- 79). På foton tagna strax efter 1890-talets restaurering syns valörskillnader som visar att en del av fasadmate- -- •-::;. ~l' /1.1/ ·-:- o"' c " ~-­ c Fig 63. Uppmätning av långhuset 1848. Brunius ' samling, ATA. Survey of the nave from 1848. Fig 64. Kyrkans nordfasad 1881 . Lägg märke till den igensatta dörren och bikt- nischerna i koret. Teckning Claes Grundström. Arkitek- turmuseum, Sthlm. The north facade in 1881. Observe the bricked-up door- way and the niehes in the chancel wall. riaJet bytts ut mot nyhuggen sten (fig 87), och de tre östligaste strävpelarna på sydsidan förefaller ha fått sin stenbeklädnad helt förnyad. Enligt direktiv fick också gammal sten återanvändas. Det är sålunda troligt att många byggstenar i sen tid fått andra lägen än ursprung- ligen. Beträffande materialen i tak , valv och golv se respek- tive avsnitt. Yttertak Enligt Diariet började man 1418 lägga kopparplåt på yttertaket. Två år tidigare hade man inlett arbetet med pelarnas uppmurande och 1420 slogs valven , 'först på norra sidan' Allt detta måste avse långhuset, då korets valv enligt samma källa var färdigt redan 1398. Detta bör då, kanske åtskilliga år, ha haft ett skyddande ytter- tak. Även långhusets yttre tak bör ha varit uppfört och enligt Diariet åtminstone delvis plåtbeklätt när valvslag- ningen sattes igång och kunnat fungera som skydd under detta mer eller mindre riskabla arbete. Åren 1422 och 1446 var det dags att reparera taket och 1455 blev det förhöjt eller helt förnyat och försett med ett klock- torn (jfr ovan). En större reparation eller ombyggnad gjordes också på 1600-talet, se nedan under Restaure- ringar ANAL YS AV KYRKOBYGGNADEN 61 En av Elias Brenner23 i augusti 1670 utförd teckning (fig 60) visar ett tak med tre avsatser, redovisade även i text och ritningar från 1700-talet. På teckningen syns också ett klocktorn (en takryttare); ett sådant omtalas även 1705 och senare; det revs i samband med en takomläggning på 1780-talet. Dessförinnan hade det reparerats åtskilliga gånger och helt nybyggts åtmins- tone vid två tillfällen . 24 Sannolikt redovisar Brenners teckning 1455 års ytter- tak. 215 års ålder är inte orimlig för en takkonstruktion, även om det utsatta läget och den ansenliga höjden (fig 65) bör ha frestat hårt på konstruktionen. Att det är fråga om det medeltida taket bestyrks även av följande citat ur en skrivelse från Antikvitetskollegiet, daterad 1668: Vadstena klosterkyrka är det namnkunnigaste och härligaste Guds tempel som i Norrlanden för dess klosterlika byggnad, höjd och urgamla koppartak vida berömd är' (RA E 1626). Det finns visst fog för förmo- dandet att det höga tredelade taket uppförts eller upp- byggts ovanpå den äldre konstruktionen. En anteckning från 1769 säger nämligen att spår bevaras efter äldre, låga och enkla takfall, jfr nedan. Eekboum25 uppger 1705 att kyrktakets tre språng var krönta med en ryttare, "ett Härtigit Spittzigit Torn" , tillsammans sträckande sig till150 alnars höjd, enligt de "Grader och Minuter som dertill uppfunne ähre" (Höj- '62 VADSTENA KLOSTERKYRKA den , ca 90 m, var alltså fastställd genom vinkelmät- ning.) När man 1730 reparerade takryttaren anträffades i det krönande korset en koppardosa med bland annat en handling av följande lydelse: Sedan detta kyrktorn , år 1674, då det ock ånyo ombygdes, av stormväder kull- blåste, och år 1676 igen upprättades, vart det, under hauptmannens över Vadstena slott, län och städer Jacob du Rees26 direktion av byggningsskrivaren Jöns Berglings uppsikt 1673 med 3712 skeppund ny koppar betäckt. Sistnämnda arbete utfördes av Paul Tatz Reu- ter och Bengt Andersson; de hade endast använt spik vid plåtarnas fastsättning. Stommen skadades emeller- tid av röta och tornet började luta " till öster". Tillsam- mans med handlingen fanns även 13 mynt daterade från 1661 till 1675 samt en enligt uppgift oläslig latinsk skrift /}. Fig 65. Uppmätning av kyrkans takkon- struktion cirka 1770. ÖIÄ:s a rkiv, RA. Measured drawing of the roof-trusses f rom around 1770. på pergament. Dessutom anträffades, troligen på annan plats i tornet, en sedel " af sådant innehåld nembl. Dett Torn hafwer jag bygdt Nembl. Mäster Mårten Schmidt , födder i Tyskland i Tirolen i Insbruch then första gången jag bygde thet Anno 1674 och föll ned samma åhr, then andre bygde jag thet Anno 1676" (jfr Restau- reringar , 1600-talet). Vid 1730 års reparation var kopparslagargesällerna Hindric Pursian från Breslau och Fredric Romstick (kal- las även Romstock) från Stockholm i arbete . De använde enligt nämnda handling "ett fast bättre sätt än förr med klamrer uti falsarna under kopparblecken dem vid träverket fastspikat så att vätan nu mera icke så lätteligen sig intränga kan". År 1769 besiktigades kyrkan av slottsmurmästaren Abraham Robsahm och murmästaren Johan Wilhelm Friese27 som också mätte upp byggnaden. I deras rap- port till kammarkollegiet står bland annat: "Taakres- ningen på Wadstena klosterkyrka, är den ofantligaste taakbyggnad jag hördt omtalas, åtminstone i detta Riket." De ger också följande måttuppgifter: höjden mellan bjälkar och kroppås är 50 alnar och de tre takfal- len är tillsammans 60 alnar. En annan rapport, från 1773, säger dels att tornet är ca 153 alnar högt från jorden till översta spetsen, dels att de gamla taksto- larna, som var "uti vinkel" (90° i toppen) , står kvar och är " påsalade eller tillökta". Ritningen (fig 65) ger en förmodligen ganska riktig bild av konstruktionen. Man har sannerligen inte sparat på virke; takstolarna står exempelvis med ca l m e/c-avstånd och det finns fyra olika system av längdförsträvning. Murmästarnas häpna förvåning är fullt begriplig. På ritningen har ett inre par sparrar eller snedsträvor förlängts med streckade linjer som sannolikt markerar att de utgör delar av den äldre -kanske ursprungliga- takstolen. En beskrivning från 1769 talar också om "det högre" och "det undre" taket. På 1780-talet ombyggdes långhusets yttertak radikalt. Det var då enligt samstämmiga utlåtanden i uselt skick och dåligt betyg får även kyrkan i sin helhet. Den tjänst- gjorde då inte officiellt som församlingskyrka men efter kunglig befallning firades sommartid gudstjänster i den- samma. Takombyggnaden utfördes enligt Kungl Maj:ts order och projekterades genom överintendenten C F Adelcrantz.28 Nunnekyrkans eller brödrakorets tak blev förnyat först ca 20 år senare. Ombyggnaden innebar att taket förvandlades till ett Fig 66. Klosterkyrkans tak vid uppföran- det och efter 1455 samt dess nuvarande utseende, tillkommet vid en restaurering på 1890-talet. Ritning G Wiren. The original shape of the roof of the Ab- bey, and the alteralians carried out in 1455 and in the 1890 s. ANAL YS AV KYRKOBYGGNADEN 63 sadeltak med en betydligt flackare resning än det gamla och utan takryttare. Virke från den gamla konstruktio- nen återanvändes. Enligt förslag 1781 bekläddes taket med ny kopparplåt, dvs egentligen den gamla som "omsmitts" och gjorts tunnare. Endast 22 år senare bjuds emellertid takplåten ut till försäljning och 1807 antas anbud på bland annat spånklädsel av taken, dock med "Fotbleck, Nockbleck och Gavelskivor" av kop- par. Redan efter 10 år betecknas detta spåntak som opålitligt men det låg kvar i närmare 80 år. 1890-talets restaurering innebar ett partiellt återstäl- lande av takets tidigare karaktär. Genom påsalning av det gamla sadeltaket och höjning av gavelröstenas mur- verk fick kyrkan sin nuvarande takform med ett språng (pi VIII). En ny takryttare uppfördes. En 1894 godkänd ritning visar ett förslag till mönsterlagd skiffertäckning på taket i dess gamla form. Församlingen ville lägga ett billigare tak av målad järnplåt men detta yrkande avslogs. Mönstringen slopades emellertid och beklädna- den av det ombyggda taket utfördes med omönstrad skiffer, som ännu är bevarad under den vid den senaste restaureringen pålagda kopparplåten. Takryttaren kläd- des med kopparplåt, som förnyades på själva spiran 1978-83. Huruvida kyrktaket under medeltiden haft anord- ningar för avvattning är ovisst. Under gotiken , dvs den här aktuella tiden, togs i regel stor hänsyn till utform- ningen av sådana anordningar. Spygatt och utkastare i ofta avancerade former sattes upp för att avvisa regn- och smältvatten från väggarna. Utgrävningar omkring 64 V ADSTENA KLOSTERKYRKA vadstenakyrkan visar att åtminstone det vatten som nått marken tagits omhand, dels i öppna rännor, dels i slutna trummor som lett ned mot sjöstranden. På en teckning från 1787 (fig 70) står antecknat "kop- par" på en av fönsterbänkarna och på samtliga sådana har markerats smala "våder", något som också indike- rar plåttäckning. År 1804 beslutar man att på varanonan takstol sätta upp järnkrokar för "djupa" rännor av kop- parplåt med enkelt fall mot öster. Vattenskydd av samma material skulle också läggas på strävpelarkrön D N ~ r--., L, 1 l l l l l i l l t----r--., r~ L---...1 o • • l l i f----.!.---~ L------ "j Fig 67. Plan över de olika ingångar som funnits till koret i kyrkans västra del. - A. Ingång i södra långhusmuren, eventu- ellt upptagen på 1500-talet. Utanför ingången är grundmurar från brödraklostret markerade. - B. Medeltida ingång, nu igensatt , i södra sidoskeppets västra mur. - C. Sekundärt upp- tagen medeltida ingång, idag använd som sakristieportal. - D. Ursprunglig ingång, avpassad för den planerade golvnivån i koret och nu igenmurad. Rekonstruktion I Anderson, ritning G Wiren. Measured drawing of the various entrances to the western part of the Abbey . - A. Entrance in the southern part of the nave, possibly opened in the 16th century . In front of the entrance same foundation walls (broken Iine) from the monastery. - B. Medieval blocked-up entrance in the westwall of the south a is le. - C. Medieval, but not original entrance, now serving the sac- risty. -D. Original (blocked-up) entrance leading to the intended floar leve/ of the chancel. och fönsterbänkar samt "fästas på sedvanligt sätt". 1881 sägs att fotrännorna är fyllda av diverse skräp och fun- gerar dåligt samt att stuprören är otillräckliga. Dessa stuprör togs sannolikt ned vid 1890-talets restaurering men ersattes troligen inte. Vid restaureringen 1978-83 uppsattes hängrännor och stuprör. Ingångar I R Ex 31 föreskrivs tre kyrkportar och lämnas redogö- relse för deras symboliska betydelse eller ideella bak- grund. Allmänhetens ingång eller syndaförlåtelsens port skulle ligga i öster så att den gudomliga kärleken kunde lysa för de inträdande. Platsen och utformningen blev tydligen helt enligt föreskrifter i R Ex 28: "0stra gaflen skal twa dll!r hafwa i ytarste hwalfuomen" (C25). Kan- ske har en av de två passagerna, eventuellt den södra som har något rikare utformning, varit den egentliga ingången och den andra en utgång. Intill den förstnämn- da finns också en texttavla som kungör klostrets avlats- rättigheter (fig 49) . Brödernas ingång till högkoret har fått symbolnamnet försoningens och misskundens port (Lunden 1959, s 135) och skall ligga i väster: "Ty genom brödernas böner och tro fördrivs eller minskas djävulens makt över många människor. " Denna entre har en komplice- rad och svårtolkad tillkomsthistoria (se nedan samt Byggnadshistoria). Den tredje föreskrivna passagen, nådens och ärans port, skulle vara i norr och genom densamma "skulu systrarna inganga". Därför är denna dörr åt norr: "ondskans köld utströmmar från djävulen, men de som här inträda blir välsignade." Härvidlag finns måhända två möjligheter till tolkning. Antingen avses med beteckningen den av allt att döma ursprungliga porten i nivå med långhusgolvet eller också den ävenledes pri- mära, högt sittande passagen, som här antages ha fört från klostrets östra länga tillsystraläktaren i kyrkan.29 Ytterligare några portar nämns i olika klostertida föreskrifter och dessutom existerar sådana som ej omta- las i gamla dokument men som av undersökningar att döma torde vara klostertida (jfr Byggnadshistoria). Analys av portarna Syndaförlåtelsens port eller allmänhetens in- och utgång består som nämnts av två portaler i öster. Bägge porta- lerna är delade med mittpost (fig 28- 30) och i smygarna finns trummor för stängningsbommar. Omfattningarna är väl bevarade bortsett från utbyten av enstaka stenar. Granitsockeln och därmed sammanhängande smygpos- tament insattes , som ersättning för en äldre sockel, på 1890-talet. De äldsta spåren efter försoningens och misskundens port, som skulle betjäna brödernas kor, återfinns väster om koret samt i dess västmur (fig 34-35). I denna finns sålunda en säkerligen ursprunglig, igenmurad öppning som enligt restaureringsrapport 12/7 1895 (AT A) var ca 1,93 m hög och hade runt om avfasad kant; det uppges även att dess överliggare brustit och skulle ersättas, något som tyder på att muröppningen inte var välvd. Passagen ledde, sannolikt via en kort trappa, in i koret på en lågt belägen, troligtvis "övergiven" nivå. Vid en förmodad revidering av byggnadsplanen har porten Fig 68. Hörnet mellan koret och södra sidoskeppet, där kyrkans medeltida sak- ristia (se fig 70) har legat. I korfasaden syns spår efter en glugg och en ingång till koret (" C" i fig 67) . Även i sidoskep- pets västmur har funnits en glugg och en ingång (" B" i fig 67). Där syns också upplaget till ett längsgående tunnvalv. Lägg märke till spåren efter sakristians tak, som efter en ombyggnad delvis kom att täcka långhusfönstret. De ljusa ste- narna i murverket härrör från 1890-ta- lets restaurering. Foto S Curman 1911, ATA. The position of the medieval sacris ty (see Fig. 70) at the junction of the chance/ and the south aisle. An aperture and a doorway ("C" in Fig. 67) can be seen in the chancel wall. There was once a/so an aperture and an entrance ("B" in Fig. 67) in the nave, and a longitudinal barre/ vault. Observe the traces of the sacristy roof, which, by being a/tered, part/y blocked the window of the nave. The pale stones were new/y hewn in connection with the restoration work carried out du- ring the 1890's. Photo from 1911. ANAL YS A V KYRKOBYGGNADEN 65 antingen slopats eller fått underordnad betydelse (jfr Byggnadshistoria) . Den skulle i det senare skedet möjli- gen kunna ha utnyttjats av präster på väg till systrarnas biktplatser. Ungefär i höjd med den definitiva, högre nivå koret här förmodas ha fått (se Byggnadshistoria) finns tre muröppningar, varav någon bör ha utgjort försoningens och misskundens port i dess slutliga skick. De ligger alla påfallande nära varandra (fig 67) , en i södra långhusmu- rens västände, en i sydskeppets västgavel (igensatt) och en i södra kormurens östra del (nu ingång till sakri- stian) . Många frågor inställer sig beträffande porten i södra 66 V ADSTENA KLOSTERKYRKA långhusmuren (tig 31). En komplettering 1893 av 1881 års restaureringsförslag uppger att porten var igenmu- rad men skulle återupptas och repareras. Den redovisas ej som fungerande på någon känd äldre ritning men synes enligt ett par sådana ha varit delvis igensatt och stått som utvändig nisch. Den rimligaste tolkningen torde vara att den uppbrutits för att tjänstgöra som sydportal då kyrkan, troligen vid mitten av 1500-talet, inreddes för luthersk gudstjänst. Det kan också sägas att om de grunder är klostertida som blottats omedel- bart utanför och söder om densamma så är sannolikhe- ten stor för en datering till efter den egentliga klosterti- den. Det kan till slut nämnas att de stenbuggarmärken som finns på portomfattningen ifråga skiljer sig både tekniskt och " konstnärligt" från huvudparten av de övriga (se vidare Stenhuggarmärken). Porten i sydskeppets västgavel har mot kyrkorummet en spetsbåge, formad i stående kalkstensskivor (tig 33) men mot väster en låg stickbåge. Den invändiga omfatt- ningen kan konstruktivt jämföras med biktgluggarna. Den utvändiga stickbågen torde, åtminstone delvis, här- röra från 1805-1810 års restaurering då en här belägen utbyggnad revs och porten sannolikt igenmurades. Ut- efter långhusets västmur fram till korutbyggnadens södra mur löpte tidigare en tunnvälvd korridor eller förstuga (se fig 85). Upplag efter detta tunnvalv bevaras i långhusmuren (tig 68) . Höjdläget förutsätter en stick- kupa västerut från porten ifråga. Spåren synes också visa att korridoren eller åtminstone dess valv ej har ingått i planen för korbyggets första etapp (se vidare Byggnadshistoria) . Porten i södra kormuren - "C" på fig 67 - är inte heller helt tillgänglig för inspektion men såväl sentida uppmätningar som tidigare undersökningar (Berthelson 1947, s 48) bekräftar de antaganden man numera kan göra, dvs att den uppbrutits sekundärt. Säkerligen kar passagen ifråga tolkas som försoningens och misskun- dens port i dess definitiva läge och skick. Den återupp· togs 1926 som entre till den då uppförda sakristian. Beträffande kyrkans olika portar, se även kapitlet Byggnadshistoria. Fönster Dageröppningarna är i kyrkans alla gamla medeltida fönster omramade med kalksten , dvs inmurade sidapos- ter, en till tre fristående mellanposter samt upptill olika masverkspartier. Huvudparten av de fria delarna förny- ades dels vid 1890-talets restaurering, dels tidigare, exempelvis på 1690-talet . Rester av utbytta poster och masverk finns kvar och förvaras nu inne i trossboden; Fig 69. Kyrkans östfasad 1787. Mellan strävpelarna syns en sakristia , troligen byggd på 1500-talet, då huvudaltaret lades i öster. Uppm Jacob Wulff. ÖIÄ:s arkiv, RA. The east front in 1787. Between the buttresses a sacris ty, p robab- ly built in the 16th century when the high altar was situated in the eastern part of the Abbey. av poster anträffades också vid utgrävningarna 1956-1969. Fönsterhöjderna (i dageröppningen) växlar mellan ca 7,2 m (koret) och ca 10,3 m samt bredden mellan två och fyra enheter på vardera ca 54 cm. Varje fönster fick enligt Cons 44 inte vara bredare än en aln mellan pos- terna: "the skulu haffua qwämmelika formaa j läng- dinne oc ekke wtan ena alin j breddinne mällan pos- tana." I samma kapitel står också att fönstren skulle vara glasade men utan målningar: "Oc the glasin skulu ekke wara mz bilätom, älla andre malning maaladh, ällir färghat , wtan som the äro, hwit ällir gool. " Det medeltida fönsterglas som anträffats vid utgrävningar på klosterområdet är dels ljust bärnstens- eller brun- gult, dels grönt till blågrönt, dvs tydligen de två glassor- ter som fanns att välja på. Enligt fynd har glasrutorna med få undantag varit rombiska. Det finns emellertid uppgifter som synes visa att man överträtt föreskrifterna. År 1421 får sålunda en glasmå- lare, meister Claus, intyg om verkställt arbete i kloster- kyrkan. Riddaren Johan Biilow30 hade låtit pryda fönst- ret över södra kyrkporten med en glasmålning framstäl- lande släktens vapen och hans sondotter meddelar att det inte fanns några andra vapen i samma fönster - troligen alltså i andra fönster (Silfverstolpe 1898, s 15, 82). Den fristående delen av brödrakoret har en i förhål- lande till volymen stor fönsteryta. Den är fördelad på ANAL YS AV KYRKOBYGGNADEN 67 ;:: r- ~·.r. ,...... ~ ~ ;:: ~ l- w / ::l f, 'o :.<::: Fig 77 a. Plan av kyrkans inredning efter 1890-talets restaurer- ing. AlbertFlink 1922-23. ATA. Plan showing the furnishing of the Abbey after the restoration work in the 1890 s. Fig 77 b. Sektion av koret mot väster med den på 1890-talet inredda sakristian . AlbertFlink 1922-23. ATA. Cross-seetian of the chancel Iaoking west. A sacristy was ar- ranged here in the 1890 s. 76 V ADSTENA KLOSTERKYRKA hypotes (fig 75) vore riktig, skulle långhuset emellertid ha legat ~etydligt under medelnivån för omgivande mark, som den har kunnat fastställas vid senare under- sökningar; sannolikheten talar därför för att tvåvånig- heten var avsedd från början.44 För västpartiets öden under senare tid redogörs här endast flyktigt; mer detaljerade uppgifter ges i avsnittet Restaureringar. Strax efter 1825 försvann den återstå- ende klostertida inredningen (jfr ovan anförda beskriv- ningar från 1700-talet). Man tog då upp en stor entre- port mitt i det forna högkorets västmur samt byggde en orgelläktare med trappa i nordväst och ett litet rum i sydväst. Golvet bör enligt beslut ha sänkts för att göra den nya entren bekväm; utanför densamma redovisas på en ritning från 1881 5 steg och innanför 4 sådana. stigningen bör ha räckt till för att utifrån nå upp till en nivå med nuvarande långhusgolv. Porten ifråga sattes enligt en plan från 1827 i förbindelse med staden genom en 14 alnar bred "Gata till Klosterkyrkan" väster om brödraklostret. Rödkyrkans orgel överflyttades, helt eller delvis, till den nybyggda läktaren. I korets nordfasad är på en teckning från 1881 marke- rad en port på platsen för (nuvarande) andra och tredje biktgluggen från öster (fig 64); sannolikt ingående i den passage som omtalas 1803, dvs en trappa i nunne- eller munkkyrkan som leder "genom en dold och betäckt gång till Nunneklostret" (Linnerhielm 1806, s 115). På ytterligare en fasadritning samt på två planer (1893 och 1848) redovisas ej just de två aktuella gluggarna (fig 76). Dörren var sålunda av allt att döma sekundär och synes vara igenmurad efter 1881. De två gluggarna är som nämnts rekonstruerade 1895. Vid 1892-1898 års restaurering bortrevs all tidigare inredning och man försökte återställa ett medeltida skick. Då man vid detta tillfälle återigen "vände" kyr- kan så att altaret kom att ligga i väster lämpade det sig att lägga sakristian nedsänkt bakom altaret. Vidare beslutades att den nya entren i väster skulle igensättas och en igensatt ursprunglig, mindre port strax därintill återupptagas samt bli entre till sakristian. (Det var då fråga om försoningens och misskundens port i dess äld- sta skepnad.) En skärmvägg ställdes bakom altaret och en annan vägg byggdes utmed raden av biktnischer; de sistnämnda kunde nås och beskådas via en trappa i norr (fig 77a och b). Själva sakristirummet försågs med plant tak men biktkorridoren" stod möjligen öppen uppåt. Utrymmets golv av oregelbundet tillhuggna kalkstens- hällar, borttaget 1982, kan knappast ha tjänstgjort som golv i sakristian, utan var säkerligen lagt som underlag för trägolv. I samband med att nuvarande sakristia byggdes 1926 revs nämnda innerväggar, ombyggdes norra trappan och slopades den södra. Utrymmet blev därefter ett minnes- och utställningsrum. Östpartiet Östpartiet45 tycks i en första etapp ha byggts fram till de diagonala skarvarna under fönstren i den första traven (se byggnadsbeskrivningen s 26- 28, fig 24- 25, 78-79 samt not 22). De nu konstaterade grundläggnings- nivåerna gör det sannolikt att golvnivån i långhuset redan i första byggnadsskedet legat endast obetydligt under nuvarande golvläge.46 De bevarade stenhuggarmärkena av typ l (se Stenhuggarmärken, s 120-122) på såväl södra östporta- len som på samtliga av västkorets fönster tyder på att arbetena på västkoret och färdigställandet av östpor- talerna kan ha fortgått i ett sammanhang. Allt talar för att östportalerna ligger i den nivå som avsågs då bygg- nadsarbetena påbörjades. En svårförklarad detalj är en låg nisch i långhusets nordmur (fig 78). Nischen finns i den östligaste traven. Dess nuvarande botten ligger i höjd med långhusgolvet (pi VII b) och utanför på platsen ifråga är murverket Fig 78. Nisch och (öster om denna) diagonal murskarv i nord- murens östligaste trave. Utvändigt är murverket under fönstret oregelbundet, vilket tyder på att här funnits en öppning. Jfr plansch VII b. Foto R A Unnerbäck 1991. Recess, and, to the east, a joint in the most easter/y part of the north wall. On the outside, irregularities be/o w the window indi- cate an earlier opening. Fig 79. Murverket i lång- husets sydmur under första fönstret från öster räknat. Ungefär mitt under fönstret och snett upp mot vänster löper en skilje linje , som ut- märks av att skiftgångarna på ömse sidor har olika höjd. Ä ven på murens utsida anas denna skarv (se not 22). Foto Åke Svensson 1982. Masonry on the south wall of the nave below the most east- ern window. A joint, which is a/so visible on the exterior of the building, runs from the bottom centre to the upper left of this section of wall. The joint is distinguishable by the unequa/ height of the stonework surrounding it. oregelbundet (pi IV). Det sistnämnda tyder på att det varit fråga om en genomgående öppning som tidigare förmodats kunna vara en loge- eller emporieöppning (se fig 75 och Anderson 1972, l , s 140). (Det bör emellertid påpekas att nischen ligger väster om den östligaste skar- ven och därmed inte torde höra till det första byggnads- skedet. Se not 44.) En ritning från 1787 redovisar verkli- gen en port på platsen; denna är dock betydligt högre och smalare än nischen och kan vara en rekonstruktion eller ett ändringsförslag (fig 71). Vid denna tid planerade man att bygga sakristia utanför nordmurens östra del , dvs på den aktuella platsen. Också för östpartiet har gjorts ett försök att i bild tolka de förmodade primära ideerna (fig 81). Bilden bygger på den äldre versionen av R Ex 28 som ju föreskriver att en med järnskrank avskild, fyra alnar bred ambitus (processionsgång) skulle gå runt "kring alla kirkiona" och skilja bröderna från lekmännen, dvs löpa helt i nivå med långhusgolvet . Vidare avsågs, som Hollman påvisat (1956, s 105) , allmänheten passera BYGGNADSHISTORIA 77 över ambitus på broar eller viadukter. Systraläktaren föreskrivs enligt samma text ligga på 11 alnars höjd över långhusgolvet och längst i öster. Det sistnämnda synes framgå av föreskriften om att allmänhetens portar skulle räcka upp till denna läktare , dvs till " thildit som systrena standa aa" , en formulering som förefaller otänkbar med systraläktaren i något som helst annat läge än dikt intill östmuren. Utrymmet mellan så belägna läktare och långhusgolv skulle ha varit tillräck- ligt , dels nedtill för ambitus, dels upptill för allmänhe- tens portar, dvs vardera disponerande ca 3m i höjd (fig 81). I systrarnas bostadskomplex ingick tre eller fyra hus från Vadstena gård (fig 2). Deras bottenvåningar låg i något olika nivåer och klostrets korsgångar fick golvlä- gen som kan sägas utgöra medeltal av de äldre husens nämnda nivåer. Södra korsgången, dvs den utmed kyr- kans nordsida löpande, har exempelvis haft golvet på +4,62 m. Långhusgolvet skulle som nämnts enligt den i fig 75 presenterade hypotesen ha legat på ca + 2,8 m, 78 VADSTENA KLOSTERKYRKA Fig 80. Olika förslag till rekonstruktion av anordningarna i öster för munkarnas omgång, systraläktaren och vårfrualtaret. - a-b. Två alternativ enligt Berthelson 1947. Det första visar Birgittas förmodade vision med omgången i golvnivå samt se- parata läktare för nunnorna och för altaret; den andra och möjligen utförda versionen har läktargångar ovanför omgång- en och en kombineradsystra-och altarläktare. - c-d. Birgittas vision enligt Anderson 1972. Omgången i golvnivå förmodas medföra golvbroar för allmänhetens passage till församlings- rummet (jfr fig 75). Över gångbroarna en stor kombinerad nunne- och altarläktare längs östväggen (jfr fig 81). - e. Hos Lindblom 1965 och 1973 bildar altarläktaren en fortsättning av de sidoläktare som syns på äldre planritningar (jfr fig 58). Sy- straläktaren förläggs till mittskeppet, där den nås via en spång. - f. Hulthen 1979 placerar också systraläktaren i mittskeppet men längre mot öster. Från smala sidoläktare kommer man till altaret , som ligger i samma plan som systraläktaren men är skilt från denna genom ett skrank. - g. Rekonstruktion av det slutliga utförandet med omgången i läktarhöjd, som trapp- stegsvis leder upp till altarläktaren. Den stora systraläktaren ligger i samma nivå som altarläktaren men är helt skild från denna. Anderson 1984. The east part of the Abbey. Suggested arrangement of the monks' ambulatory, the nuns ' gallery and the altar of O ur La- dy. - a-b. According to Berthelson, 1947, St Birgitta had in mind an ambulatory at floar leve/ and separate galleries serving the nuns and the altar. However, since this was not practicable, side galleries above the ambulatory and a combined gallery for the nuns and for the altar ma y have been built. - c-d. St Birgit- ta 's intentions according to Anderson, 1972. An ambulatory at floar leve/ indicates Joot-bridges which would have allowed the public to pass into the nave (see Fig. 75). Above thesea /arge gallery serving both the nuns and the altar was possibly intended along the east wall (see Fig. 81). - e. According to Lindblom, 1965 and 1973, the altar gallery was an extension of the side galleries that are known from old surveys (see Fig. 58) . The nuns ' gallery may have been located in the central aisle where it could be reached by way of a foot-bridge. - f. According to Hulthen, 1979, the nuns ' gallery was Jurther to the east. Narrow side galleries led to the altar gallery that was screened-off from that of the nuns. - g. Assumed final arrangement, with the ambulatory on side galleries rising in stages to the altar gallery. The /arge nuns ' gallery would have had no connection with the altar gallery in spite of the Jaet that they we re both on the same leve/. Anderson, 1984. \ o + N \ \ \ o o o \ 8 \ \ o o \ \ o o \ b \ \ ' \ ' \ ' \ c BYGGNADSHISTORIA 79 \ o o \ \ \ o o \ ' \ o \ \ ' \ \ o åtminstone i västra delen, och höjden från detta golv till systraläktaren enligt föreskrifter vara 11 alnar eller ca 6 m. Skillnaden mellan korsgångsnivån ifråga och en läk- tare i nyssnämnd höjd skulle enligt den förmodade pla- nen ha krävt en trappa med 4,2 m höjd men med nuva- rande nivå på långhusgolvet och samma läktarhöjd där- över inte mindre än 6,2-6,4 m. Systraläktarens definitiva placering i plan och höjd samt gestaltning har livligt diskuterats. 47 På fig 80 har schematiskt återgivits några tidigare rekonstruktions- \ \ \ ' \ \ \ \ \ \ \ \ ' försök. Som nämnts torde den primära iden ha innebu- rit en placering av läktaren dikt mot östmuren och ca 6 m över långhusgolvet. Under densamma skulle finnas plats i skilda nivåer, dels för ambitus , dels för allmänhe- tens viadukter. Om den definitivt placerades längre mot väster var ju dess höjdläge inte längre lika låst men den port som förbundit systraklostret med läktaren ligger på ca 6 m höjd över nuvarande långhusgolv och detta i sin tur på medeltida nivå. I detta sammanhang är en av Pehr Kylanders48 upp- 80 V ADSTENA KLOSTERKYRKA gifter av stort intresse: "Medan han [Johan III] ännu var i Vadstena tilldrog sig d 14 Febr. 1579 en olykelig hän- delse som wäl icke war mirakel men underhöJt ej at bryda widskeppelige hjärnor: Konungen gorde på en gång 2ne bröllop, det ena åt sin naturliga dotter Sophia Gyllenhielm och Öfwerste Pontus De la Gardie , det andra åt Ingrid Ribbing och en bömisk adelsman wid namn Polycarpus Copp, som nu war hans köksmästare. Under sjelfwa wigslen föll en läktare wid norra sidan i kyrkan ned , till hwilken ingången gick utur clostret, och dödade dels, dels och skadade många människor." Kylander har ingen uppgift om avsnittets proveniens eller om vad man då ansåg om läktarens klostertida funktion men det ligger nära till hands att tolka den som systraläktare. Norra sidoläktaren torde ej vara aktuell enär den synes ha funnits kvar till 1690-talet och dess- utom inte stått i direkt förbindelse med klostret. Kjellberg (1917, s 161) antar dock att den nedstör- tande läktaren ( sublirnior ternpli ambitus), låg i öster, Fig 81 . Rekonstruktion av hur den östra delen av kyrkan skulle ha utformats om man följt den heliga Birgittas in- tentioner. Processionsgången skulle då löpa i golvnivå samt under trapporna eller " broar- na" , som leder ned från kyr- kans huvudingångar (jfr fig 75). Systraläktaren kommer omedelbart ovanför ingån- garna och därmed på en be- kvämare höjd för nunnorna. Möjligen har Birgitta tänkt sig en trappa i östgaveln för den präst som skulle officiera vid det av skrank omgärdade vårfrualtaret. Efter Ander- son 1972. - Jfr fig 80 c-d. The design of the east part of the Abbey as St. Birgitta pro- hably intended it. The am- bulatory would have run at floar leve/ under the stairs lea- ding down from the two main entrances (see Fig. 75), and the gallery above would have been easily accessible to the nuns. A staircase in the ma- sonry was possibly planned for the priest officiating at the screened-off altar of Our La- dy. - Cf. Fig. 80 c-d. vilket torde innebära att han tänkt sig att den hade tillhört omgången. Kjellberg daterar också katastrofen till 14/2 1580. Så en kortfattad redogörelse för östpartiet, gällande nyare tid. Lindblom skriver härom: "Då stadsborna under tiden ca 1550-1567 begagnade klosterkyrkan , var den arrangerad enligt luthersk sed med altare i öster och bänkinredning, säkerligen också med predikstol" (1965, s 215). Lindblom menar även att det var Birgitta- altaret som då på nytt togs i bruk. Ett på detta sätt gestaltat kor har avbildats bl a på ett par planritningar från mitten och senare delen av 1600-talet. Det kanske redan från början omgavs av ett järnskrank; ett nytt sådant planerades 1687 (HE:s acta 16/5 1687) och 1703 eller 1704 såldes "ett J erngaller som stå d t kring Cho- ret". För övrigt synes koret inte väsentligt ha ändrats förrän i början av 1800-talet. Olika placeringar av herr- skaps- eller kungsbänkarna kan dock noteras, liksom vissa justeringar av korets begränsning samt tillkomst av BYGGNADSHISTORIA 81 Fig 82. Plan av kyrkan 1881. Lägg märke till den inbyggda sakristian i långhusets östra del (jfr fig 83) samt ingången ge- nom koret. Uppm Claes Grundström. ÖIÄ:s arkiv, RA. Plan of the Abbey in 1881. Observe the built-in sacris ty in the eastern part of the nave (see Fig. 83) and the entrance through the chancel. Fig 83. Högaltaret och sakristian i långhusets östra del. Xylografi efter teckning av O A Mankell. Ny Illustrerad Tidning 1870. Foto ATA. The high altar and the sacris ty in the eastern part of the nav e in 1870. 82 VADSTENA KLOSTERKYRKA en inne i kyrkorummet uppbyggd sakristia (tig 82). På en plan från omkring 1810 förefaller det som om korom- rådet hade förkortats och fått en omramning av annan typ än förut. Den enligt beslut 1807 bakom altaret uppbyggda sak- ristian utdöms senare men nybyggs ca 1830 på samma plats (tig 83). Den får plant tak och två fönster mot öster. Dessa igensattes "osynligt" inåt men markerades utåt vid restaureringen på 1890-talet. Nämnda beslut innehåller även uppgiften att rester av det gamla järn- skranket skulle av församlingen användas på lämpli- gaste sätt. Observera beträffande denna sakristia också Fig 84. Högaltaret och sakristian 1889. I förgrunden hertig Magnus ' grav. Lägg märke till det senare rivna sidoaltaret vid den sydöstra pelaren. Foto C Cur- man , ATA. The high altar and the sacristy in 1889. In the foreground is the tomb of Duke Mag- nus. Observe the now removed side-altar on the south-east pillar. de uppbilade bjälkhålen i östgaveln.49 I samband med restaureringen på 1890-talet, då koret återflyttades till kyrkorummets västra del, rensades ifrågavarande parti från alla inbyggnader, dvs altartrap- por och estrader samt bänkar m m. Den nuvarande orgeln uppsattes därefter intill östmuren. Ett litet altare som nu står vid nordöstra pelaren i långhuset redovisas inte på några äldre planritningar men skulle kunna vara återuppfört på grundrester som blottats vid nämnda upprensning. Enligt fotografi från tiden före samma restaurering fanns ett altare av unge- fär samma skapnad också vid sydöstra pelaren (fig 84). BYGGNADSHISTORIA 83 Kyrkorummet i övrigt Tidigare har nämnts att det under klostertiden funnits sidoläktare i långhuset. Konkreta spår härefter kan ej påvisas men det bör observeras att man inte vet mycket om zonen under golvet. Enligt uppmätningar från 1600- talet (fig 58) samt därtill hörande text har läktarna varit tillgängliga via trappor från den del av långhuset som räknats till högkoret, dvs västra traven. Vidare framgår att de varit tegelmurade, något över 3m höga, försedda med räcken samt inemot 2,5 m breda. På deras mot långhuset vända fronter fanns målade adelsvapen, år 1669 eller 1670 återgivna i färg av Elias Brenner. Vap- nen är enligt Lindblom (1965, s 252) av 1400-talstyp (se även SvK, Vadstena klosterkyrka Il, s 21 f). Den ellip- tiska bågformen eller korgbågen förefaller stilmässigt något märklig för nämnda århundrade, åtminstone i Sverige, men kan vara tekniskt betingad.50 Norra läktarens trappa började enligt uppmätning- arna vid "nådens och ärans" port och den södra ett stycke från sydvästra långhushörnet. För övrigt redovi- sas på en av ritningarna olikheter beträffande trap- porna; 25 sättsteg i en följd när det gäller södra läktaren och två "grupper" steg i norr (skador på ritningen gör det svårt att exakt avläsa antalet men det måste ha varit minst 22). Läktarna bör emellertid kunna tolkas som återstoder av brödernas processionsväg runt långhuset och då måste det ha funnits en sträckning även i öster. Föreskrifterna lyder: systrarna skall varje fredag "gaa kringom sina wmganga" (sannolikt konventshusens korsgång) läsande sju psalmer, liksom bröderna "gang- ande kringom ganglana j kirkionna", dvs ifrågavarande läktaromgång. I Cons 29 sägs att bröderna får läsa psal- merna i högkoret till dess omgången fullbordats. Till- komsten av läktare skulle alltså bland annat ha innebu- rit att det blev bröderna i stället för allmänheten som fick besväret med trappor. Läktare av samma eller lik- nande typ har funnits i flera birgittiokyrkor (Berthelson 1947, s 461).51 Lokaler som funnits intill kyrkan T alehus Enligt föreskrifter skall omedelbart väster om kyrkan byggas ett talehus . Härom sägs i R Ex 28 (äldre textver- sionen): "Ok h0gher mwr nordhan fraan stora sten- hwseno [den norra längan i systraklostret] fram mredh sionum swa langth sudher som klrerka gardheren ma at lrengxto wara. Mellen thren sama muren ok koren skal sirex famna rwm wara. Ok j thy rumeno skal eet hws Fig 85. Översiktsplan av bebyggelsen väster om kyrkan med den delvis genom nunneklostrets byggnader löpande klausur- gränsen. Linjen västerut från kyrkans kor genom talehuset skiljer de båda konventsområdena från varandra. Efter Ber- thelson 1947. Layout of the buildingsto the west of the Abbey. The boundary (doued Iine) between the monastery and the convent runs through the pariatorium west of the chance/ and through the convent buildings. wara. hwilkit swndor skal skiptas mredh enom mwr i tw hws aat rendelango fraan korenom ok til thren mwr som mredh sionum standher. ok j them husomen skulu syster ok klrerka tala mrellan thz them wardhar. Ok rengen vindh0gh skulu wara aa midhal murenum mrellan thera swa at nokat moghe annat see. Nwm twe winda skulu i murenum w ara tholike som i kl ostrom plreghas." Här stipuleras sålunda att väster om kyrkan samt mellan en mur, som redan finns eller skall uppföras (?), placeras ett tvårumshus vars södra del disponeras av bröderna och norra av systrarna. Skiljemuren utgjorde på denna plats också gräns mellan konventen (fig 85); den är markerad på 1655 års planritning men ej senare. Via speciellt utformade "vindögon" i mellanväggen tillåts nödvändiga samtal men ej synkontakt. Mellanmuren skulle även inrymma " klostervindor", ett slags inbyggda, vertikalt vridbara tunnor eller cylindrar; i klosterreglerna även nämnda " roota" eller " hiul" . Genom en smalare öppning i en sådan kunde småföre- mål befordras från det ena till det andra rummet. 84 V ADSTENA KLOSTERKYRKA I verkligheten, enligt bevarade murrester, förlades byggnaden i fråga längre från kyrkan än som föreskri- vits och delades även upp på andra hållet, så att i brödernas parti uppstod ett förstuguliknande utrymme närmast kyrkan (fig 85). Det öst-västliga måttet invän- digt på själva talehuset är ganska exakt lika med det föreskrivna, dvs om alnen räknas till 54,5 cm. Från brödernas del av huset ledde via förstugan en port in i kyrkan . Den har dock kanske endast varit i bruk under första skedet av klostertiden (jfr ovan Byggnadshisto- ria, västpartiet). Området med talehuset utgrävdes, penetrerades och konserverades i slutet av 1920-talet under ledning av B Berthelson (1928, s 286 ff samt 1947, s 191 ff). Kartmaterial antyder att talehuset nedrivits i etapper. Delar därav torde som nämnts ha stått kvar 1655 men 1705 betecknas platsen som en mindre gård, för inte länge sedan delvis avröjd från "gamble ruinerade sten- murar" som icke "vi j dare synas kan". Bikthus och förmodad kommunionsplats I yttervinkeln mellan högkorets nordmur och norra par- ten av långhusets västmur blottades vid utgrävningar 1956-1969 rester av två utbyggnader samt en mycket djupt anlagd och kraftigt dimensionerad grundmur (fig 86). Den sistnämnda tillhör dock inte ifrågavarande art av anläggningar utan är äldre än kyrkan. Det parallellt med norra korfasaden löpande fundamentet härrör utan Fig 86. Hörnet mellan koret och norra sidoskeppet med fram- grävda grundmurar. Närmast koret syns grunden efter en byggnad som är äldre än kyrkan, därefter rester efter nunnor- nas bikthus. Grunden utmed sidoskeppets västmur kan ha hört till ett hus för nunnornas kommunion (jfr fig 88) . Foto I An- derson. Exposed foundation walls at the j unetian of the chance/ and the north aisle. The one clasest to the chance/ is o/der than the Abbey, and the next is the remains of a building for the nuns confessions. The foundation wall along the western part of the aisle possibly belonged to a building for the nuns communion. tvivel från systrarnas del av bikthuset. Ytterligare spår efter samma utbyggnad finns i korets nordmur: dels de fem föreskrivna biktgluggarna, två av dem dock i rekon- struktion från 1890-talet, dels ett med murstift förankrat parti av kantställda kalkstensskivor (fig 87). Partiet avslutas rakt och horisontalt på +7,45 m. På 1787 och 1881 års uppmätningar (fig 71 och 64) redovisas på samma nivå också en tunn, utan tvivel framskjutande list; sannolikt av kalksten. Jämför här att just på koret har sådana vattenavvisande skift ursprungligen inlagts i murverket såväl ovan kortaket som på strävpelarna; några motsvarigheter är inte kända när det gäller kyr- kans yngre murverk. Sannolikt har biktplatserna haft ungefär samma utformning eller konstruktion mot norr som inne i kyr- kan och den raka gränsen bör representera läget för ett pulpettak över bikthuset (fig 88). De kantställda ski- vorna är utan tvivellagningar av rivningssår.52 En annan grundmur, som löper parallellt med lång- husets västmur, norr om koret, kan återstå efter en kommunionsplats. Om bikt och kommunion säger RSS kap 22: "Systrene skulu g0ra sin skriptamall with wind0ghan swa skipath ath the maghin h0ras Oc Enga- ledhis sees am gudz likarna skulu the thaka widh vind- 0ghan so the magho badhe h0ras oc sees Oc vind0ghan vare swa skipath ath gudz likarna Oc kalken maghin Rumblika ther gynomforis". De här aktuella heliga kär- len skulle sålunda utan hinder kunna sträckas in genom "fönstret". Det finns tydliga tecken på en öppning (för BYGGNADSHISTORIA 85 Fig 87. Hörnet mellan koret och norra sidoskeppet 1911. Ovanför biktöppningarna är murverket lagat med kant- ställda kalkstensskivor. Två av öppningarna är rekonst- ruerade. Foto S Curman, ATA. The junction of the chancel and the north aisle. The ma- sonry above the confessional openings has been repaired by limestone stabs placed on ed- ge. Two of the openings have been reconstructed. Photo from 1911. kommunion?) i den aktuella delen av långhusgaveln, nämligen dels markeringen av ett valv på 1787 års upp- mätning (fig 70), dels en urtagning på samma plats i en till 1722 daterad plan (fig 94) och dels slutligen otvety- diga spår av anordningens nedre del inne i kyrkan (pi VIII). På det välkända holländska träsnittet (fig 89) ses, utom fyra av biktgluggarna, en större nisch med tre l ~ -,, Fig 88. Rekonstruktion av de förmodade byggnaderna för nun- nornas bikt och kommunion. Efter Anderson 1972. Assumed arrangement of the buildings for the nuns' confessions and communion. öppningar. Denna torde representera föreskrifternas kommunionsplats. 53 Två av 1787 års uppmätningar redovisar oregel- bundna massor, sannolikt av byggnadsavfall efter ifrå- gavarande utbyggnader som kan ha raserats redan på 1640-talet (fig 70, 71). Jfr noterad rivning av det "huset som wahr frammanför Nunnekyrkian" (Krigsmanshu- sets räkenskaper). 54 Förhall till nådens och ärans port I långhusets nordmur, intill tredje strävpelaren från väster, finns som nämnts en ursprunglig, under kloster- tiden sällan använd men betydelsefull port, dvs den som kallas "nadhinna oc äronna porter" (fig 32) . Den öpp- nades endast då biskopen skulle visitera systraklostret, vilket enligt Constitutiones 48 borde ske vart tredje år, samt då en nyinvigd syster fördes till sitt konvent eller en avliden under "sang oc bönom" bars till graven. Ett härarskifte mellan systrar och bröder skedde tydligen just vid porten ifråga. Utanför, norr om densamma, har framgrävts grunder och golvrester (tegelplattor) efter en förhall eller förstuga. Den stod i förbindelse med systrarnas södra korsgång och under dess golv ledde avvattningstrummor för regn- och smältvatten från utrymmen mellan kyrka och korsgång (Anderson 1972, l , s 109). 86 V ADSTENA KLOSTERKYRKA Fig 89. Detalj ur ett holländskt träsnitt av interiören i en birgit- tinsk kyrka från cirka 1500. Till vänster syns fyra av de av Birgitta fem föreskrivna biktplatserna, till höger möjligen en plats för kommunion. Foto KB. Detail of a Dutch woodcut from about1500 showing the interior of a Birgitline Abbey. Left, four of the five confessionals pre- scribed by St. Birgilla; right, a possible arrangement for com- munion. "Emporium" och trapphus Ansluten mot andra och tredje strävpelaren från öster har så funnits ytterligare en utbyggnad mot norr. Däref- ter återstår dels grundrester, dels takspår och till viss del av i murtjockleken igensatta förbindelser med kyrkan (fig 90 och Anderson 1972, l, s 102). På gamla planrit- ningar har utbyggnaden markerats mycket tydligt; med tiden dock alltmer diffust , för att mot slutet av 1700- talet försvinna ur bilden. Utbyggnaden har som en sär- skild och avskild del ingått i systraklostrets östlänga. Denna skulle enligt R Ex 28 och 29 bestå av " thry hus" och en "världsport" . Av de tre skulle ett utformas så att "biscopa oc höffdinga" därifrån kunde höra systrarnas sång och läsning, det andra vara ett " intäkteshus" och det tredje skulle ingå i sjukhuset. Ifrågavarande utbyggnad är säkerligen identisk med den för biskopar och furstar avsedda logen eller empo- riet. Flera skäl finns för ett sådant antagande. För det första hade anläggningen egen ingång från kyrkogår- den, belägen strax intill systrarnas "världsport" och med samma karaktäristiska hörnfasning som kyrkans östportaler (fig 91). För det andra är den nedre av de två muröppningarna mot kyrkan så pass bred (över 5 m) att den inte gärna, som vanligen skett, kan tolkas som en passage från systrarnas kloster in till deras läktare i kyrkan. Den ligger inte heller på den för systraläktaren föreskrivna höjden över kyrkgolvet, dvs 11 alnar. Den andra, högre belägna öppningen mot kyrkan är ca 1,3 m bred, vilket svarar ganska väl mot en passage till systra- läktaren, även om systrarna såsom föreskrivits gått två och två tillsammans. Höjdläget stämmer också med det för samma läktare angivna måttet över kyrkgolvet . Byggnaden ifråga bör ha haft valv, åtminstone över bottenvåningen. Det finns nämligen rester av såväl inre, fristående pelare som yttre strävpelare. Fronten mot kyrkogården eller skådefasaden har med största sanno- likhet varit uppförd av kalksten men resten av byggna- Fig 90. Kyrkans norra fasad med spår efter systraklostrets öst- länga. Längan har bl a innehållit ett rum för besökande bisko- par och furstar, som kunde höra nunnornas sång från en loge (den breda öppningen) . Nunnorna kom in i kyrkan via en trap- pa och den övre öppningen (jfr fig 92) . Efter Anderson 1972. Part of the north facade of the Abbey with traces of the eastern ro w of the convent buildings. This housed, i. a., a room for the convenience of visiting bishops and royalty where they could listen to the singing of the nuns through the wide aperture. The nuns reached the Abbey by way of a staircase and the upper doorway (see Fig. 92). Fig 91. Ingång från kyrkogården till den del av nunneklostrets östlänga som hyste logen för besökande dignitärer. Foto I An- derson. Former entrance leading from the churchyard to the building for the visiting dignitaries. den av tegel. På fig 92 presenteras ett försök till rekon- struktion. Ovanvåningens förmodade loge kan möjligen också ha använts senare för nunnornas dagliga gudstjänst efter reformationen (se Restaureringar, 1500-talet). Benhus I vinkeln mellan strävpelarna i långhusets nordöstra hörn har stått en liten byggnad. Den redovisas dels på en 1750 daterad karta, dels på perspektivbilden från 1670 (fig 60) samt har på sistnämnda bild en utformning som kan förbindas med en viss typ av benhus, här krönt av ett galler eller skrank som gjort det möjligt att kasta in vid grävning på kyrkogården anträffade skelettdelar. Enligt en 1872 född vadstenabo skaffade sig många ungdomar fickpengar genom att samla och sälja ben, även från kyrkogården. sagesmannen nämner också att det tidigare funnits ett benhus på kyrkogården (Holl- man-Johansson 1958, s 11). Fig 92. Rekonstruktion av huset närmast kyrkan med välvd bottenvåning, ett rum för biskopar och furstar samt nunnornas trapphus. Efter I Anderson 1972. Assumed arrangement of the building ad- joining the Abbey, showing a vaulted ground floor, a room for bishops and toyalty, and the nuns' staircase. BYGGNADSHISTORIA 87 Östra utbyggnaden Även mot kyrkans östgavel har stått en utbyggnad. Den har en i viss mån svårtolkad historia. Byggmaterialet var enligt en uppgift från 1807, lämnad i samband med planerad rivning, tegel som stod oputsat. Såväl detta förhållande som undersökningar och beskrivningen till 1705 års karta visar att den var sekundärt fogad till kyrkan. Det finns veterligt inga direkta bevis för att den -~ ,• 88 Y ADSTENA KLOSTERKYRKA är klostertida vilket dock allmänt ansetts vara fallet. 55 En datering till den tid då kyrkan apterades för luthersk gudstjänst, dvs kanske redan vid mitten av 1500-talet, skulle också kunna försvaras. Utbyggnaden kunde då tänkas vara uppförd som sakristia till det protestantiska kor som inretts i östra delen av kyrkrummet. Ifrågavarande rum bör ha varit ungefär 9,5 x drygt 3 m och har enligt äldre planritningar stått i direkt förbin- delse såväl med kyrkogården som med långhuset (fig 59, 61). Perspektivbildens (fig 60) två portmarkeringar (med ovanför liggande ljusgluggar?) kan knappast till- mätas större trovärdighet än planritningarna. Wulffs uppmätning och Kocks teckning (fig 69 och 62, jfr även fig 61) kan emellertid tyda på att den norra markeringen representerar en "blinddörr" inrymmade ett litet föns- ter; det är för övrigt inte troligt att detta lilla rum haft två ingångar. Lås och nyckel till "Zackrestige dören åt Kiörkiogår- den" har upptagits bland inventarierna under en lång följd av år, åtminstone i början av 1700-talet Brödernas världsport Nära intill kyrkans sydöstra hörn har stått en tegelmu- rad byggnad efter vilken nu endast återstår en del av västmuren (fig 2, 53). Huset ingick i Vadstena gård men utnyttjades också under klostertiden som brödernas världsport (Berthelson 1947, s 196, Anderson 1972, l, s 52, 55). Byggnaden var under klostertiden genom en mur förbunden med kyrkan (fig 9 och 10). Huvudparten av huset revs sannolikt 1612-1613 och den därefter kvarstående delen av västmuren stympades, troligen omkring år 1825.56 Birgittas anvisningar (R Ex 29) för ifrågavarande byggnad är så detaljerade som kan förväntas när det gäller att infoga och utnyttja ett äldre, ej helt idealiskt beläget hus i nytt sammanhang: " .. . framgik en annor mwr, Oc intil thetta östra stenhusit [det här aktuella] , Thog likowäl ey alzstingx in til sten husit, Thy at ther war en litin aatskillnadher mällan , Forthen skuld at aff södra kirkio wägginne gik en ann or mwr, Oc han til- fögde sik them mwrenom som gik fram aff iordhwalle- nom, Oc samanbant han badha mwrana j en, Oc war mik ther swa sakt Här skal brödhranna taluportter wara mz wärdz folk e". "Gången" utmed kyrkans sydmur Här är det återigen fråga om en svårtolkad anläggning, dessutom med ovisst förhållande till kyrkan; något slags gång ochfeller hägnadsmur. I varje fall har den utgått som åtminstone delvis tvåvånig gångbar passage från en förstuga i brödraklostrets norra ände och löpt mot öster. Den avsågs möjligen bli en förbindelse med brö- dernas världsport och har kanske inte fullbordats enligt ursprunglig plan. De bevarade resterna ligger huvud- sakligen under nuvarande markyta och sträcker sig från brödernas bostadshus till ungefär 15 m från kyrkans sydöstra hörn. De torde där vara sekundärt avrivna, sannolikt i samband med marksänkning. Längre mot väster kvarstår också ovan jord en del av anläggningens nordmur, förmodligen i något så när orört skick (fig 54). Längst nedtill mot väster är bevarat rester av en tunn- välvd botten- eller markvåning med anknytning till eller fortsättning i brödernas hus (jfr Berthelson 1947, s 195).57 Anläggningen kan kanske tolkas som första etappen i uppförandet av en brödernas korsgång, möjligen avsedd löpa runt en gård.58 Sambandet mellan här aktuella anläggning och kyr- kan är som nämnts osäkert. Det har framlagts teorier om att gången under klostertiden skulle ha lett till por- ten i långhusets sydmur, men detta kan betvivlas med hänsyn dels till vad som ovan nämnts i avsnittet Analys av portarna, dels med tanke på det exakta läget. 59 slutli- gen måste den reservationen göras att vissa här aktuella byggnadslämningar kan härröra från gårdens tid. sakristia Enligt flera memorial från omkring år 1800 diskuteras rivning eller bevarande av "den odugliga och för kyrkan skadliga bilderkammaren", dvs en intill brödrakorets sydmur belägen byggnad. År 1807 har man beslutat sig för rivning och fått anbud på arbetet; 1808 är den "till det mesta" bortriven. I byggnaden förvarades helgon- bilder m m, varav namnet "Bilder- eller Beläteskamma- ren" (fig 93, 94). Den redovisas senast på en karta från 1796 men däremot inte 1815. Problemen är många och svårlösta när det gäller byggnaden ifråga. Den var emellertid två våningar hög och uppförd av kalksten samt tegel och med spån på taket. Den tycks ha varit välvd (fig 93). 12/10 1796 sägs att den är 16 alnar i fyrkant och "allenast af tegel" (gäller utan tvivel ovanvåningen) samt har takfall åt kyrkväggen (se fig 68). Berthelson skriver om dess bot- ten- eller jordvåning (1947, s 200): "Man kan sålunda ej undgå den slutsatsen, att tillbyggnaden ursprungligen bestått endast av jordvåningen jämte den i huvudvå- ningen liggande förstugan". En så gestaltad utbyggnad skulle nivåmässigt väl svara mot ett brödrakor enligt den här förmodade äldsta planläggningen, dvs på lägre Fig 93. Interiör av den medel- tida sakristian söder om koret på 1700-talet (jfr fig 94) . Ak- varellerad teckning av J F Martin. NM. Late 18th century drawing of ' the interior of the medieval ' sacristy (see Fig. 94). ' nivå än den definitiva (jfr Byggnadshistoria, västpar- tiet). Frågan är emellertid om läget för övrigt varit ändamålsenligt för en sakristia, dvs utan direkt förbin- delse med koret. Någon sådan passage i det lägre planet har i varje fall ej kunnat spåras, och har den funnits faller teorin om de 13 bokskåpen i koret, jfr nyss- nämnda avsnitt. Äldre ritningar visar att ingången till ovanvåningen placerats så att den inkräktat på västra vingen av långhusets sydvästra strävpelare (fig 61). År 1807 görs ett tillägg i entreprenaden avseende under- murning av ett valv efter bilderkammaren, dvs ett åter- ställande av strävpelaren. Det torde vara orimligt att belasta ifrågavarande skildring med ytterligare detaljer; alternativa lägen för en sakristia kan emellertid tänkas. Under den egentliga klostertiden synes dock den aktuella byggnaden ha fun- gerat som sakristia (eventuellt en av flera) och troligen även som bokstuga. Några uppgifter om sakristia kan hämtas i Diariet: 1454 besöktes klostret av landets kung som besåg däri deponerade guldkronor och andra klenoder. Efter inspektion och värdering bars dessa till sakristian och inlades åter i klostrets förvaringsrum. I beskrivningen av S:ta Katarinas skrinläggning (1489) heter det att höga herrar via gallret i kyrkan och brödernas kor inträdde i sakristian. Dagen därpå gick sex biskopar jämte andra prelater genom brödernas trädgård in i klostret och vidare till sakristian där de kläddes till altartjänst. BYGGNADSHISTORIA 89 20 Fig 94. Kyrkans västra del enligt en karta från 1722. Ritningen visar den medeltida sakristians bottenvåning. Renritning G Redelius. The western part of the Abbey. Detail of a map f rom 1722 showing the ground floar of the medieval sacris ty. 90 V ADSTENA KLOSTERKYRKA Restaureringar Rubriken är kanske missvisande; den kunde beträf- fande vissa åtgärder, med sentida ögon sett, också skri- vas "ombyggnader" eller till och med "vandaliseringar" men givetvis har av respektive beslutsfattare alla arbe- ten ansetts riktiga och rimliga. En del av dessa åtgärder har dock, som vanligt, hårt kritiserats redan då de vid- togs . Arbetena syftade ibland till att ge kyrkan högre valör, andra var rena underhålls- eller räddningsåtgär- der. Kyrkans användning har även haft betydelse; först var den lokal för katolsk/birgittinsk gudstjänst, däref- ter, åtminstone tidvis, i protestantiskt bruk och slutligen reguljär församlingskyrka. Den var efter klostertiden ett av stormän och kungliga omhuldat minnesmärke. Kyrkan betraktades som nämnts ofta meq respekt och vördnad men någon gång som en börda. Exempel- vis: Det synes onödigt att kronan belastar sig med att "en så kostsam som illa medfaren kyrcka iståndsättes uti Wadstena". Stadskyrkan är stor nog "mot anthalet af inwånarne" och enbart för krigsmanshusförsamling- ens behov kan räcka med "den så kallade nunnekyr- kan". Klosterkyrkan för övrigt kunde rivas och koppar- taket samt stenmaterialet användas vid "Wadstena Slått" och andra publika byggnader. Nej - det är inte Gustav Vasa som skriver så utan ÖIÄ (C F Adelcrantz) . Det citerade är nämligen hämtat ur koncept till skri- velse till Kungl Maj:t och riksens kammarkollegium och statskontor den 6/9 1769. Det dröjde inte länge förrän några av Birgittas troli- gen cisterciensiskt inspirerade påbud om största möjliga enkelhet åsidosattes, och vissa avsteg från den ursprungliga planen gjordes dessutom utan tvivel redan under byggnadstiden. Birgittas påbud har framförts i olika sammanhang: "I mitt [Kristi] hus skall all ödmjukhet finnas, den som nu är alldeles försmådd. [ . .. ] Fönstren skola vara mycket enkla samt klara, taket måttligt högt, så att ingenting synes som icke doftar av ödmjukhet." (Upp l, kap 18): "Månne de bröder [dominikanerna] äro att klandra, som bygga höga och dyrbara kyrkor åt din son?. [ . .. Svaras:] När kyrkan är så bred, att den rymmer dem, som träda in, när dess murar växt så pass i höjden, att icke de, som äro därinne ha det trångt, när murarna äro så starka och tjocka, att de ej spricka genom någon påverkan av väderleken och när taket är så fast och tätt , att det icke droppar därigenom, så hava de byggt nog" (Upp III, kap 18; citaten efter Lunden) . Härtill kan läggas budet att om abbedissan låter bygga "fleere hws, än thera san widhertorfft [behov] wtkräffwir som byggia j clostreno, ällir oc at hon lätir byggia högfärdh hws, Thz skal räknas henne, swa stor syndh som om hon haffde röffuat mz owirwälle [övervåld] kost oc kläde aff minom fatigom människiom" (R S, kap 20). Jämför även förbuden mot glasmålningar, dekorativa stendetal- jer och enbart prydande väggmålningar. 1450-talet Det är ovisst om hit även bör hänföras tillkomsten av läktaromgångarna samt den förmodade definitiva systraläktaren. Kanske bör dessa supponerade arbeten räknas till planändringar. Emellertid ägde den äldsta närmare kända ombyggnaden rum 1455 samt 1460 och 1461, då yttertaket höjdes och försågs med torn eller ryttare. Kyrktaket var då säkerligen inte ett provisorium, ty 1418 började man klä det med kopparplåt och 1446 repareras denna klädsel. Taket reparerades 1455, var- vid det också höjdes. Samtidigt restes också en takryt- tare med plats för klockorna. Gavelmurverken kom- pletterades senare upp till det 1455 höjda takets nivå; det västra röstet 1460 och det östra 1461. Ledare för takarbetena var troligtvis en man vid namn Övid (rörande takarbeten se även ovan s 59). 1500-talet Några förebud om en kommande , för klostret ödesdiger tid noteras i Diariet detta århundrade , det första 1524 då Gustav Vasa utpressade av klostret några för Sankta Katarinas skrin avsedda silverplåtar samt annat silver (troligen mer än 20 kg). Pingsten 1540 blev det allvarli- gare. Då infann sig i Vadstena superintendenten magis- ter Georg Norman60 samt biskop Henrik i Västerås61 och påbjöd väsentliga ändringar i de kyrkliga ceremo- nierna (16/5 1540). Även följande dagar vistades magis- tern och biskopen i klostret och tvang bland annat fader Petrus att avgå som konfessor. Reformatorerna gick sedan " in i sakristian och uppskrevo relikerna, klostrets kalkar och ciborier och reste ur staden åt Skenninge". I en av de sista anteckningarna av detta slag, från 1543, står: " Vidare, dagen efter den heliga Birgittas kanonisa- tionsdag (8/10] kom i den åttonde timmen magister Nicolaus, biskop i Linköping, till vårt kapitelhus med många präster. Och han ledde ett kyrkomöte inför många ditkallade utan att vi kände till det i förväg , varvid han avskaffade mycket, mässoffret, vigvattnet i bikten, korkåpan, ordensdräkten och en mängd annat, och därigenom omintetgjorde vår gudstjänst. Vidare , den andra dagen inträdde han till systrarna; där avskaffade han Dignare och Ora pro nobis. Måtte därför hans dagar bli få , och måtte någon annan överta hans biskopsämbete!" (Översättning av fil dr Claes Ge j rot.) Messenius uppger att en del av bröderna på Gustav Vasas order utvisades till klostret Munkeliv i Norge , hospitalet i Söderköping samt till Lappland för att där missionera (Silfverstolpe 1898, s 16; jfr även Diariet 10/ 10 1525). De sista kvarvarande bröderna har troligtvis körts bort eller lämnat klostret 1550. Räkenskaper från detta år upptar sålunda en summa på 13 mark, 2 öre och 2 örtugar till "wara bröder tha the foro wth", under det att inkomstsidan föregående år upptar 20 mark i bidrag från bröderna (Silfverstolpe 1895, s 59, 54). Systrarna däremot var, ehuru i krympande antal , kvar i klostret till årsskiftet 1595-1596. Var de under dessa sista ca 45 år höll sina gudstjänster är inte helt klarlagt; något slags kapell har t ex sannolikt sekundärt inretts i norra klos- terlängan och aktuellt kan också ha varit det förmodade emporiet invid kyrkans östra del (se nedan). Kanske redan omkring 1550, då klosterkyrkan för en tid togs i bruk som församlingskyrka , synes det forna högkoret eller brödrakoret dock ha reserverats för systrarna. Det betecknas nämligen åtminstone från 1653 "Nunne kyrc- kian" och på 1705 års karta beskrivs det som "en lijten Nunne-Kyrckia, med plank ell :r skranckvärk serdeles afdelt". Av Linnerhielm (1806, s 114) sägs samma del ömsom ha kallats "Munke- och Nunnekyrkan". Ytterligare några spekulationer kan väl tillåtas, trots ett svårtolkat faktaunderlag , beträffande under 1500- talet företagna ändringar. När påvens utsände Antonio Possevino 1580 inspekterade klostret gav han bland andra följande föreskrift: "Så länge altaret inte är upp- byggt på en upphöjd plats och i den längst bort belägna delen av kyrkan [så som det fordom förhöll sig] skall mässoffret firas i den lilla kammare som jag har anvisat, från vilken det finns möjlighet för systrarna att se fram mot denna (upphöjda plats] genom galler och genom ett itudelat förhänge. Men på söndagarna kan (mässoffret] firas vid högaltaret i koret av en åldrig munk. Dock skall det gå så till att det ordnas ett mellanrum av spjälor, inom vilket systrarna ej får uppehålla sig, och så RESTAURERINGAR 91 att , då prästen själv går in i koret och förrättar mässoff- ret, han inte ens kan se själva systrarna" (Theiner 1838-1839, vol2 s 156 ff, översatt från latinet av docent Ritva Jacobsson) . Av det citerade synes framgå dels att ett högt beläget altare (på en läktare?) funnits i kyrkans östparti , dvs borterst i förhållande till högaltaret, dels att brödrakorets altare (högaltaret) stod kvar och dels slutligen att Possevino utsett en plats lämplig för systrar- nas dagliga gudstjänst. I samband med ett av Theiner återgivet samtal mellan Johan III och Possevino sägs vidare att hertig Magnus låtit avlägsna de bärande bjäl- karna i munkkoret, förstört munkarnas " kunstgezim- merte" korstolar samt avlägsnat bjälkarna under "det majestätiska Birgittaaltaret" . Virket använde han till slottsbygget och till en bro, sannolikt den till slottet (Theiner 1838-1839, vol l s 626; se även ovan s 70) . Trots tolkningssvårigheterna - möjligen har dess- utom Theiner i viss mån missuppfattat Possevino (Lind- blom 1961 , s 11) - kan det citerade måhända antyda följande: Den vid denna tid oanvända systraläktaren borde i de nya förhållandena ha verkat enbart skrym- mande och skulle kunna identifieras med ett av nämnda rivningsobjekt, möjligen munkkoret , eller också kan det ha varit fråga om den 1579 förolyckade anlägg- ningen. Brödrakorets golvbjälklag borde däremot kunna undantagas i nämnda sammanhang; det fanns ju enligt ovan anförda beskrivningar (s 70) troligen kvar långt senare. Processionsgångens förmodade östra parti kan också vara· aktuell som nedstörtande läktare såvitt den inte var ett av rivningsobjekten . Enligt Theiners text kan den förolyckade läktaren också tänkas ha varit en tillfälligt uppbyggd åskådarplats (Theiner 1838- 1839, vol l s 608). Den förmodade logen eller emporiet i systraklostrets östlänga skulle rimligen kunna vara den av Possevino anvisade kammaren för systrarnas dagliga gudstjänst. Därifrån kunde man sålunda se den upphöjda platsen där mariaaltaret stått och logeöppningen kan redan ha varit försedd med galler eller skrank. Det har som ovan sagts spekulerats en del om belägenheten av kammaren ifråga; brödrakoret har nämnts liksom systrarnas dormi- torium, vari något slags kapell (?) sekundärt inretts, med absidformad östände samt målning ovanför entre- öppningen. Även ett par andra passager i dormitoriet har dock utmärkts genom målade överstycken (Lind- blom 1961 , s 10, Anderson 1972 l , s 77 och fig 82). Alla ovan nämnda sekundära åtgärder i kyrkan och systraklostrets dormitorium vidtogs under abbedissan Katarina Benktsdotter Gyltas tid. Hon förestod klostret åren 1553- 1592 med undantag för ett år under 1560- talet. 92 V ADSTENA KLOSTERKYRKA Sammanfattningsvis och förenklat kan 1500-talets ändringar i kyrkainteriören ha inneburit en mer eller mindre total utrensning av allt som stod i vägen eller var störande för en fri gestaltning av östpartiet i protestan- tisk anda. 1600-talet Efter besiktning i januari 1668 har upprättats beräkning av visst material för arbeten på klosterkyrkan (RA: Städers akter. 72. Vadstena). Den upptar inte mindre än 648 timmerstockar till bjälkar och sparrar, de längsta 24 alnar samt drygt ett kvarter i topp- eller lilländen, dvs ca 14m långa och minst 15 cm i lilländen. Behov noteras exempelvis även av 48 bjälkar med ca 11 m längd och ca 30 cm som minsta tjocklek. Dessutom skall anskaffas ett otal bräder till tak och ställningar samt dels 19 000 spik av olika, bestämda dimensioner, dels takspik. Råämnen till ankar- och bindjärn noteras också samt arbete med takkopparn. För själva arbetet behövs dessutom hiss- och styrlinor samt folk eller hästar att hissa med. styrli- norna skulle användas för att hålla ut bördorna från - t /D. l - , - ) a \ lUt(, (\, o l - Fig 95. "Project på Östre Gaffwelen och dess Facciat af Clos- terkiyrckian, dock icke alt neder till grunden, Uthan allenast till Kiyrckiodörrar, så at öfwerste kanten af dörrene lijtet sy- nes". 1600-talets slut. Nationalmuseum, Tessins samling (THC 1206). Foto Nationalmuseum. The upper part of the eastfront of the Abbey. Late 17th century väggen. Varifrån träarbetarna skulle komma anges ej men åtminstone senare utfördes sådana arbeten av tim- mermän från Stockholm. Beträffande takplåten sägs att kopparslagaren ej kunde upprätta förslag efter som han ej vet hur mycket av taket som kan rivas, och "ty måste låtas till den tiden" . Förslaget rubriceras som avseende en reparation av kyrkan och det kan eventuellt ha varit fråga om enbart ett iståndsättande av takresningen eller, kanske mera sannolikt, om antingen en påbyggnad och förhöjning av en äldre takstol eller en helt ny takresning. Enligt den 1670 daterade teckningen (fig 60) hade ju då taket tre- delade, höga fall av den typ som senare uppmätts med till synes stor noggrannhet (fig 61). Av dessa ritningar att döma torde kyrkan ha haft ungefär 50 takstolar, vardera med ett stort antal långa virken. År 1671, den 23/2, skall enligt brev från hauptmannen Knut Perlersson Törnhielm63 till generalguvernören Gustaf Soop64 en byggmästare resa till Vadstena för besiktning och upprättande av förslag till klosterkyr- kans förbättring . Två år senare har byggmästaren Mar- tin Schmidt påbörjat arbeten. Han framför många kla- gomål: arbetet var mer omfattande än han trott, till- gängliga timmermän kunde inte hugga bjälkar honom till "nöijes", han saknade sin hustru samt behövde hjälp av en gesäll han kvarlämnat vid Strömsholm. Det med- delas vidare att kyrkan "nu står taklöös" (utan plåtkläd- sel?). Tornet är emellertid orört och det anses att kop- parklädseln bidrager till dess stadgande. Arbetena i Vadstena beräknades bli klara hösten 1674, tornet blåste omkull samma år samt återuppfördes efter två år (jfr ovan s 62, där det misslyckade tornbygget beskrivs) . I november 1675 heter det: "Byggemestaren M' Martin Smitt hafwer i desse dagar warit her" och beklagar att hans namn är så "illa utropat" för det nedblåsta tornet. Han erbjuder sig återuppbygga det och säger sig vilja bekosta behövligt trävirke. Samma år i april skriver dock Törnhielm att han inte kan förlita sig att på mäster Martins ord allena låta honom sätta något torn på den stump som där kvarstår utan vill anlita någon annan. Han skriver också att stumpen skakar ännu något mer då det blåser starkt och har därför anbefallt byggmästa- ren att intäcka tornstumpen. Det ligger nära till hands att tänka sig änkedrott- ningen Hedvig Eleonora initierande det senare 1600- talets restaureringar. Hon hyste stort intresse för klos- terkyrkan och Vadstena ingick i hennes underhållsom- råde, livgedinget. Hon bodde också tidvis på Vadstena slott och i därinvid uppförda trähus. Den 2/7 1679.heter det: "Hennes Majtt låter sig myckit omwårda att bringa Clåster Kyrkian utj sitt esse, och som fast ingen Koppar 'mehra här finnes, må så länge och till beqwämligare tijd och lägenheet dhen otäckte deelen af takket nu öfwer- läggias med bräder ... " Fönster och inredning bör också sättas i stånd. Skrivelsen slutar med vaga planer på finansieringen samt en önskan om att kyrkan måtte bli ett berömligt Guds hus till "heela Mennighetenes redification". Tio år senare får vi veta att "Hennes Mai j: tz N ådigste willie är, att Klosterkyrckian [ ... ] måtte medh dhet forderligaste komma till dhen perfec- tion , att Gudztiänsten deruthi hållas kunde" . En plan- ritning över kyrkan samt förteckning på tillgängliga medel skall ofördröjligen översändas jämte modell av koret, läktarna, predikstolen och bänkarna. Planen levererades i januari 1690. Samma tid föreligger förslag till bänkinredning, undertecknat av bland andra Jacob du Rees och snic- karna Peter Andersson samt Lars Larsson. Generellt synes de däri föreslagna åtgärderna kunna jämföras med planritningen på fig 59. Det är sålunda fråga om två kvarter bänkar på ömse sidor om en mittgång samt smalare kvarter utmed norra och södra ytterväggarna. Varje kvarter skulle inrymma 24 bänkar (25 på rit- ningen). Alternativt kan kvarteren förlängas (jfr rit- ningen) men detta har ej kostnadsberäknats. I virkes- förteckningen upptages dels nya, dels gamla syllar, vil- ket bör betyda, att det redan fanns bänkar (jfr fig 58). För de bägge murade sidoläktarna föreslås i första hand rivning, då de inkräktar på möjligheterna att fritt anordna bänkar i golvnivå. Alternativt kan de förses med bröstpanel och två bänkrader. Panelens längd beräknas till 144 alnar inklusive trappor vilket stämmer med ritningen. Beskrivningen upptar, utom material och arbetslön, även obehandlade bänkdörrbeslag samt förtenta reglar. För koret och predikstolen skall beräk- ning göras då " man opifråån fåår bättre modell och afrijtningh både på sielfwa faconen och arbetet". År 1692, den 8/8 pågår rivning av "dhe små Sijdo- lächtare-Wallfwen". Under detta arbete rasade, då ett valv "rördes", ytterligare 15 tegel och en murkarl kom i livsfara. Teglet såldes för 25 rdr kmt per l 000, vilket beräknades täcka rivningskostnaderna. Läktarrivningen misshagade "Hadorffen", dvs riksantikvarien Johan Hadorph65 men anmärkningarna, som även gällde flytt- ning av gravstenar, tillbakavisades eller bagatelliserades och Hadorphs behörighet sattes i fråga. I december 1697 meddelas dels att de fyra stolraderna var färdiga efter "Öfwerintendenten Thessins afrijt- ningh och modell" , dels att kyrktaket måste täckas med koppar innan ytterligare inredningsarbeten företas. I februari 1694 hade emellertid änkedrottningen lämnat nådigt tillstånd för församlingen att använda klosterkyr- RESTAURERINGAR 93 kan under den tid stadskyrkan reparerades eller ombyggdes. Detta arbete utfördes 1695-1696, då klos- terkyrkan åtminstone hjälpligt ställts i ordning för guds- tjänstfirande. Många skrivelser från ifrågavarande tid handlar om det bristfälliga taket men brister fanns även på mur- stommen. År 1681 beslutas att trasiga "fönsterpelare" skall efter hand repareras med huggen sten och tre år senare är kyrkan "kringsatt" med nya fönster. Valven har emellertid tagit skada genom "drååp och wäta" samt behöver repareras. År 1697 sägs att den proviso- riska brädtäckningen är 18 år gammal och takplåten lagad av oerfarna kopparslagare. Planer finns på att bättra taket med järnplåt eller spån, som rödmålas till likhet med koppar. År 1687, den 16/8 får vi veta att två sidoskeppsvalv är nyss "oprappade och hwijdtlim- made"; Hedvig Eleonora önskar att även det mellersta valvet samt pelarna "skohla således opanssas", dvs upp- snyggas på samma sätt. År 1691 diskuteras eller plane- ras uppbrylandet av en port i " Nunnekyrkan" ; man finner emellertid nivåförhållandena svåröverkomliga. En port på denna plats, som bör ha ansetts normal' i en östvänd kyrka, uppbröts sedermera, sannolikt dock inte förrän 1829 efter att ha förberetts i ungefär 20 år. (Den ovan citerade brevväxlingen återfinns i drottning Hed- vig Eleonoras arkiv och livgedingsarkiv, RA.) 1700-talet Smärre reparationer skymtar i skrivelser även mellan de vidlyftigare arbetena. Från 1755 till 1767 har sålunda minst 13 400 rdr smt av statskontoret förskotterats för reparationer på kyrkan . Den 18/9 1755 svarar Jacob Printz i Avesta på brev från Vadstena och lämnar kost- nadsförslag, inklusive frakt och tull, på kopparplåt. År 1759 upprättas på magistratens uppdrag förslag till skyndsam förbättring av klosterkyrkans genom stark storm utifrån sjön den 3 maj uppkomna skada på takets " Öfwersta Etage". Förslaget innehåller bland annat uppgiften att ny koppar i tillräcklig mängd finns lagrad i sakristian. Besiktning och uppmätning av skadan har även skett genom rådmannen Magnus Taleen66 och kopparslagaren J G Gröning. Den sistnämnde hade tidi- gare lagt på den nedblåsta kopparn men fritogs från ansvar emedan plåten inte hade lossnat i fästena utan blivit " i små trasor rifwen" . Det spekuleras vidare i att upptakten kan ha varit något "ringa lufthol" under tor- net (takryttaren), dvs en öppning genom vilken stormen fått grepp under takplåten. I rådstugans dombok konfir- meras Grönings oskuld (31/3 1759) och talas om att tornet i en stark storm den 3 februari skall ha "gifwit sig 94 VADSTENA KLOSTERKYRKA eller swiktadt" och att det skedda kan hända även med "den Kiäckaste Kopparslagares arbete" . År 1765 den 9/ 9 besiktigas åter en skada på kyrktaket vilken uppstått genom en ovanligt stark storm. Kopparplåten hade där- vid dels lossnat, dels rivits sönder " i synnerhet på öfwer- sta Taklaget wid wästra gafweln". Samtidigt granskas kyrkans valv och takstol. I valven "befinns åtskillige farliga remningar och sprickor" som snarast bör "häf- tas" eller bindas med järnband. Dessa bör med ena änden fästas i till i valven insatta men befunna lösa järnankare och med den andra i "stråke bielkarne". Åtskilliga långbjälkar i "första Bielklaget näst intill hwalfwen" har i skarvarna börjat glida isär och kan lämpligen förankras eller bindas med tvärbjälkar eller "hielp-bielkar"; härtill skall användas järn och spik. Kyrktaket, och då framför allt dess klädsel, har sålunda utan tvivel, troligen från 1450-talet, då taket fick högre resning, och till 1780-talet, då resningen väsentligt minskades, varit en svag punkt och krävt mycket underhåll . Den för västliga och nordvästliga vindar svårt utsatta platsen samt den höga takresningen med dess ryttare har utgjort en svårbemästrad kombina- tion . Många skrivelser redogör för kyrkobyggnadens för- fall även beträffande murverk , golv och fönster m m. I det ovan (s 62f) nämnda besiktningsprotokollet från 1769 av murmästarna Robsahm och Friese sägs, utom påpekande av kyrkans allmänt dåliga skick, bland annat följande: "Wid betracktandet af den gamla takres- ningen , som också af de huggne stengaflarne synes det taket från första början måste alenast haft et fall; men sedermera af h w ad ordsak blifwit ändrat til trenne, samt ansentigit förhögt och påbygt". De har även konstaterat att takkonstruktionens virken var rötade både i ändarna och innantill ; taket hade "satt sig neder" och vilade på flera ställen på valven. Skadorna var särskilt stora vid takfoten . De föreslår att det "högre" taket avlägsnas och att det "undre" förstärks med nedtaget eller nytt virke. Generellt beräknar man kunna få byggmaterial - dels trä, dels överskott på kopparplåt - från takres- ningen. Av intresse är även uppgiften att takryttaren inte har kunnat mätas längre upp än till klockorna, dvs en sträcka på 15 alnar, från "spetsen af taket" och att den nyligen "förmedelst spänningar" blivit uppriktad till något så när lodrätt läge. Det uppges vidare att valven i kyrkans hörn är upp- hängda med järn i bjälkarna, " hwarigenom de om bielckarna gifwa sig, också blifwa nedtryckta". sakristi- taket av spån är i dåligt skick, och föreslås få tegeltäck- ning. Den 16 alnar i fyrkant stora beläteskammaren har ett förfallet bräd- och spåntak samt anses kunna helt rivas. Kyrktakets kopparplåt ligger lös på rötat underlag och som provisorium föreslås att kluvna bräder läggs utanpå plåten mitt för varje takstol, och spikas genom plåten till sparrarna. Det sägs även att nunnekyrkans (brödrakorets) norra takfall torde ligga "orördt alt sedan Kyrkans första bygnad". Det föreslagna lägre taket avsågs bli kopparklätt, med den gamla plåten i omsmitt skick; man befarade att kopparn hårdnat och blivit spröd genom luftens inver- kan. Den nedtagna gamla takkopparn skulle därför användas först efter omsmältning och valsning. En besiktningsrapport från den 30/11 1773 av bygg- mästarna Johan Daniel Elfström67 och Claes Pousette68 redogör dels för samtidens åsikt om klosterkyrkans historia, dels för såväl dess tillstånd som för vissa öns- kade åtgärder: "1mo Anno 1346. Tu år efter, sedan H: Brita blef äncka , Lade hon med Herr Mats Kittelmunsons tillhielp Grundwalen till alla Klåster Murarna i Wadstena, derefter drog hon bort till Rom, och flere orter. Seder- mera blef byggnaden fortsatter under Lagman Birger Ulfson, ock Biskop Tynnes i Wecxsio , som deröfwer hade uppsikten. 2do: Kyrkan står på fast botten, är byggd af Huggen Tälgsten, till 93. alnars Längd, ock 56 alnars bredd, innom murar, samt 27. alnar 20. tum hög under hwalf- wet, hwilket är i dess Runda öpning mitt i hwalfwet l. aln 2 tum tiokt. 3to: Dess Pelare utan för Kyrkan behöfwer någon för- bättring, innan de blifwa sämbre. 4to: När omnämde Kyrka byggdes, så blef des taklag uti winkel , hwilket kan ses på Ritningen, där de gamla takstolame äro påsalade, eller tillökte . 5to: Anno 1452, uti Konung Carls tid, förhögdes Klåster K yrkans gaflar, och öfwersta taket täktes af samma Konung Carl med Koppar, ock tornet byggdes samma gång, men the andra taken täktes sedan med then Kop- par som Klostret feck af Mårten Skinnare för åkerjord. 6mo: Nu är Kloster Kyrkans takresning 48. alnar hög, utaf Groft wirke ifrån 7. till ock med 15. tums tioklek, uti 3ne afsättningar. 7mo: På taket Lärer finnas mellan 7. ock 800.de [skep- pund] Koppar. 8to: Tornet som står på Kyrkan är Cirka 153. alnar högt ifrån jorden till öfwersta spetsen. 9o: Härjemte fölljer Project Rittning till Lägre taklag, samt förslag , hwilket är omöjeligit, at Kunna så noga uträkna i ansende till det myckna arbete som blifwer wid tornet och gaflarnes nedtagande, samt den mycken- het af ställningar som dertill tarfwas; dock kommer det mycket, an, på en skickelig byggmästare, som är wan wid, at wistas 150. alnar i högden, ock attsättjaen säker ställning ifrån taket upp, till tornspetssen , för dess ned- tagande, som wisserligen behöfwer wara 80. alnar hög". Arbetet anses dock kunna pågå även vintertid. I försla- get till bland annat lägre tak upptages 134 000 skiffer- sten av 13 tums längd och 8 tums bredd. Kungl Maj:t begärde 10/10 1786 ÖIÄ:s utlåtande beträffande lämpligheten av att använda den "nyss förut uppfundne Värmelands Takskiffern". Ämbetet rekommenderade dock flera år därefter (akten hade förlagts i samband med kontorets flyttning från Stock- holms slott) kopparplåt som var varaktigare - utrönt genom flera hundra års erfarenhet - enär det nya tak- materialet var oprövat. 1781-1786 Under nämnda år ombyggdes långhustaket helt och blev därvid väsentligt lägre. Enligt memorial 15/2 1781 skall sålunda på kunglig befallning (äntligen!) projekte- ras för ombyggnad av takresningen. slottsbyggmästaren Adolph Ulric Kirstein69 skall besiktiga kyrkan och där- efter lämna förteckning på erforderliga "B jelkar, Spi- ror, Timmer och Sparrar". Skrivelsen slutar: "Som jag märkt att Hans Kong!. Maij:t låter sig wara conservatio- nen af denna forntida Bygnaden mycket angelägen, så förmodar jag och att Herr Grefwen, Lands-Hötdingen och Riddaren tillika med mig lärer på alt möjeligit sätt bidraga til befrämjandet af Kong!. MaW• Höga Wäl- behag". Det finns minst tre, något olika, listor på önskat byggnadsmaterial. Man har framför allt ändrat virkesdi- mensionerna på så sätt att de i tidigare listor upptagna "owahnliga längderna" har hållits nere och därmed också kostnaden; troligen var dessa längder också svåra att erhålla. Förteckningarna upptar dessutom järn och kopparplåt, spik och verktyg samt resor m m. Arbetets första etapp omfattade långhustaket; bröd- rakorets takresning ombyggdes först ca 20 år senare. Virke huggs och uppskräds såväl på närliggande går- dar som på öarna Stora och Lilla Röknen , belägna i norra Vättern och ägda av Kronan , samt i Västergöt- land. Det flottas eller körs på vinterföre till Vadstena. Leveranssvårigheter med kopparplåt från Åtvidabergs bruk gör att man överväger att uppskjuta arbetet men takstolar huggs dock samman. Tornet eller takryttaren rivs emellertid och hålet efter densamma lagas; med detta har sysselsatts sex "Wärk Gesäller" samt ett antal hantlangare. Gesällerna kom från Stockholm dit de också återvände (räk 1782). Platsledare var verkgesäl- RESTAURERINGAR 95 len Olof E Arenander70 , senare nämnd som underbygg- mästare . Denne har i juni 1781 lämnat några uppgifter om kyrkans tillstånd: De provisoriska lagningarna av hålen efter takryttaren släpper in vatten liksom de för ryttarens nedtagande gjorda hålen på norra sidan. Fönstren är mycket bristfälliga och en del "aldeles utfallne". Golvet är ojämnt särskilt på norra sidan, där gravarna sjunkit in "så at man oagtadt yttersta warsam- het har swårt för at utan fara för snafwande där framgå"; det finns så stora och djupa hål att en "männi- skas ben lätteligen kan nerträdas". En minnesgod vadstenabo erinrar 25 år senare (3117 1804) i vördsam "Dictamen till Protocollet" om en malör vid takryttarens rivning: Då tornet skulle nedta- gas "emot Byggmästarens willja och uppsåt nedstörtade (det] på det nedra taket med sådan wåldsamhet, att det alldeles nedsjönk genom detta taket, Krossade under- liggande Grofwa men wäl sammansatta Resning". Skri- varen menar att de underliggande valven därvid ska- dades. Kontrakt uppgörs med Åtvidabergs bruk om leverans av "Tak Bläck af Koppar"; plåtarna skall " innehålla Sju och ett halftt q warter i längden , och fyra och ett Halfft qwarter i bredden , till Ellfva a To If markers wigt" . Kostnaden blir 53 rdr specie per skeppund metallvikt. Plåten skall , trots nämnda avrådan , bli tunnare än den befintliga, vilket förmodas kunna uppväga kostnader för omsmidning samt transporter. Skillnaden beräknas i vidd bli 20 nya bleck mot 19 gamla; detta beträffande de största plåtarna på ungefär 24 300 kvadrattum. Det nya taket skulle ju också få betydligt mindre yta än det gamla. Ritningar till några alternativa takkonstruktio- ner bevaras ; den ena från 1782 ( fig 96). Flertalet taksto- lar är på plats 31/7 1783 men inte förrän 1786 synes takombyggnaden ha avslutats. Plåtarbetet leddes eller utfördes av kopparslagaren Bergudd från Stockholm, som då nyligen hade med koppar betäckt Adolf Fred- riks kyrka och Storkyrkan. Den väntade vinsten på kopparplåtens omsmidning till mindre tjocklek uteblev. I memorial 18/111784 med- delas att taket beräknats kosta 14 656 rdr specie och den gamla kopparn inbringa 13 315 rdr varför l 341 rdr specie anslagits (som förskott) men förmodas kunna återbetalas när all koppar nedtagits och försålts. Två år senare var pengarna emellertid slut men taket endast halvfärdigt. När man fått ned all kopparn " röjdes aldra- bäst missräkningen härutinnan" (dvs att förskottet skulle kunna återbetalas); materialet var sämre än man trott och det fattades ungefär 3 500 rdr för arbetets fullbordande. En viss kritik skymtar i en av skrivelserna, nämligen 96 V ADSTENA KLOSTERKYRKA ett påpekande av svårigheterna att handskas med så stora och samtidigt tunna plåtar samt vid utsmidning till den bestämda, ringa tjockleken. Däremot, märkligt nog, är några samtida klagomål inte kända beträffande det iögonenfallande förhållandet att kyrkans höga res- ning "af 3:ne Taak uthdelt, sampt ett Härligit Spittzigit Torn" demolerades. Tornet eller takryttaren nådde ca 150 alnar, dvs omkring 90 m, över marken (Eekboum 1979, s 11) eller enligt en ritning ca 100 m (fig 61) . Långhustakets nockhöjd enbart krympte med ca 12 m; taket fick vid reparationen ifråga inte heller någon ryt- tare. Som epilog till ovan beskrivna arbete kan nämnas att hospitalsinspektoren i Vadstena önskade använda "det fallna gruset" och den skadade stenen till sin byggnads- verksamhet. Han ville även ha bättre sten , vilken ska- dats i fallet från kyrkgaveln men som på "en eller annan kant finnes huggen" . Vid slutet av 1700-talet har såväl Rödkyrkan som klosterkyrkan varit i bruk. Ett kyrkorådsprotokoll från 1781 uppger att stadskyrkan är tillräckligt ljus och rym- lig samt till stora delar i gott tillstånd, så att den icke på flera år synes behöva någon betydande reparation; men klosterkyrkan, i vilken efter kunglig befallning stads-, S:t Pers och klosterförsamlingarna tidvis varje sommar tillsammans förrättar högmässa och aftonsångspredik- ningar, är till valv, golv och fönster så förfallen att gudstjänsterna icke utan äventyr kan förrättas där. Här Fig 96. Ritning till klosterkyr- kans nya takkonstruktion av J Wulff 1782. RA, ÖIÄ:s ar- kiv. Drawing of the new roof-trus- ses of the Abbey, 1782. skymtar den ena av två motstridiga åsikter som senare mer uttryckligt skulle komma till tals, å ena sidan att Rödkyrkan (stadskyrkan) borde bibehållas som försam- lingskyrka, å den andra att klosterkyrkan borde inrättas för detta ändamål. Medan takarbetet pågick diskuterades bland annat lämpliga tekniska metoder för restaurering av murver- ket m m. Det sägs exempelvis att såväl sprickor och rämnor som de gamla bomhålen bör igensättas då de äventyrar kyrkans bestånd. Vid orofogning bör kalkbru- ket, för att murverket inte skulle få ett obehagligt utse- ende, tillsättas med pozzolana eller "smedslagg" från närmaste stångjärnshammare; den sistnämnda kom till användning efter utförda prov. Meningen med tillsatsen var att dämpa kalkbrukets färg tilllikhet med byggnads- stenens. Murverket uppmättes till 17 063 kvadratalnar och av dessa ansågs l 616 behöva uthuggas och återmuras med gammal sten; till återstoden, 547 kvadratalnar, måste dock användas nyhuggen sten. strävpelarnas sadeltak, varifrån regnvatten studsade ut på murytorna, ansågs böra byggas om till pulpettak. En murmästare Lund- gren med åtta man reser i april 1786 ned till Vadstena för att påbörja arbetet på kyrkans murstomme. I augusti pågår de bägge gavelmurarnas jämnande och nedbrytande och takarbetet forceras. Rådmannen J N Tollenquise1 i Vadstena, som på många sätt tydligen deltagit i restaureringen, föreslår ÖIÄ att hål eller luckor görs i yttertaket mellan varje takstol; därigenom skulle linor nedsläppas till framdeles resande av ställningssplror. ÖIÄ tillstyrker. Ett befint- ligt järnkors med fyra kopparglober, vardera lO tum i diameter, bör lämpligen enligt Tollenquist repareras och återuppsättas och i en av globerna inläggas en plåt med kungens namnchiffer och några gångbara mynt. Det är ovisst om detta arbete utfördes. År 1787 upprättade konduktören vid ÖIÄ Jacob Wulff72 förslag till murverkets reparation och beräk- nade kostnaden till 3 950 rdr. Han gjorde även uppmät- ningar av kyrkan före ombyggnaden samt ritningar till nytt tak m m (fig 69-71, 96). Han skriver bland annat att omkring 200 gamla (från gavlarna nedbrutna) stenar kan återanvändas men 500 måste nyhuggas. Vidare konfirmeras förslaget till ändring av strävpelarkrönen. Landshövdingen skriver 1799 till ÖIÄ att sedan taket reparerats skulle andra nödvändiga förbättringar ha följt, men kriget som bröt ut 1788 gjorde det förmodli- gen svårt för statsverket att bekosta dessa arbeten. Vidare sägs att om inga åtgärder vidtages blir kyrkan slutligen en ruin. Klagovisorna kommer allt tätare till ÖIÄ. Rådman Tollenquist meddelar exempelvis 1799 att taket över lilla nunnekyrkan skadats svårt av en vinterstorm. I juni lämnar han en förteckning på nödvändiga reparationer. Nytäckning av nunnekyrkans tak måste ske; grövre virke därtill finns i lager sedan 1785, men bräder måste upphandlas. Om taket skall sänkas "till proportion mot det stora kyrktaket", behövs dock mer grovt virke. Koppar till täckning är svåråtkomlig varför arbetet inte omedelbart torde kunna utföras . ÖIÄ medger året därpå att spån får användas och i maj 1802 får arkitek- ten P W Palmroth i uppdrag av ÖIÄ att verkställa spåntäckningen. Spånen skall kokas i vitriol. ÖIÄ får i januari 1801 av rådman Tollenquist veta dels att kyrktaket blivit svårt stormskadat samt läcker och att skador uppstått på bjälkar och valv, dels att golvet i kyrkan måste förbättras. Rådmannen föreslår att kopparplåten nedtages - endast ca 15 år efter påläg- gandet - och ersätts med spån. Arkitekten Palmroth besiktigade kyrkan i maj 1801 och skriver därom att 15 a 20 plåtar blåst bort på stora taket och halva taket är skadat på nunnekyrkan. Valven är dock försvarligt goda både in- och utvändigt men fönstren nästan utan rutor; snön blåser därför in och fördärvar inredningen. Gångar och golv är insjunkna; i väster vågar man ej stiga på golvet. Detta kan dock avhjälpas med grov fyllning. strävpelare och sträckmur- verk är illa däran. Beläteskammaren, som disponerats av rådman Tollenquist mot underhållsskyldighet, har på RESTAURERINGAR 97 grund av dennes död ej hunnit repareras. Vidare behö- ver sakristian förbättras . Bland befintligt material upp- tar Palmroth karm, bågar, glas och beslag till ett rund- fönster. 1805-1810 Man avser enligt ett av arkitekten Palmroth underskri- vet memorial 13/8 1803 att annonsera i tidningar om kyrktakets avtäckning och kopparplåtens försäljning till högstbjudande. Dessutom diskuteras frågan om rivning eller bibehållande av den odugliga och för kyrkan skad- liga belätes- eller bildkammaren. Troligen 1802 invente- ras kyrkans lager av koppar; såväl avblåst takplåt som klipp av ny koppar och kopparklädd spik m m. All lös koppar torde ha förvarats i kyrkans gamla sakristia "inom 2:ne lås" men platsen ansågs i dåvarande skick inte säker. År 1804 har upprättats ett "General-För- slag" till reparationsarbete som godkändes av Kungl Maj t l oktober 1805. Det ligger till grund för slottsbygg- mästaren Isac Rosens73 12/2 1807 vid offentlig auktion lämnade och antagna anbud. Detta innehåller 18 punk- ter, här i utdrag: -l) Stora taket kläs med takspån av furu , som anskaffas av entreprenören. De bör vara minst 18 tum långa , 5 a 6 tum breda, huggna på borst , utan yta (ytved) , av moget och torrt virke, lika riktade och borrad en tum åt ena sidan av den övre ändan. Spånen skall kokas i god tjära och fästas med stark spånspik så att den väl intäcks av påföljande spån, var- efter allt strykes ånyo med tjära. -2) Rötade bräder i "spånbottnen" ersätts med nytt virke. - 3) Taksprången ökas till l Y. aln genom tillsatser på takstolarna. Fot- bleck görs av gammal, tjock kopparplåt . -4) På varan- nan takstol fästs rännkrokar av järn och "wäl djupa" rännor av kopparplåt upphängs med fall mot öster. Sakristians takränna får göras av järnplåt. -5) Nock- bleck och "gafwelskifwor" tillverkas av gammal kop- par. -7) Både stora kyrkans och nunnekyrkans ytterliv med strävpelare rensas från växter, mossa och ogräs. Fogarna upphuggs och igensätts med "pinnsten" eller skärv i bruk av god kalk till 3 delar och strid sand till 4 delar utan någon tillsats av lera. Nya stenar fästs med kramlor som förmuras. -8) Alla strävpelare rivs till enahanda höjd, en aln under takfoten och får fall från muren samt avtäckning med kopparplåt i samma lutning som takfallet. -9) Fönsterfallen kopparkläs med plåten kramlad i stenarna på sätt "såsom å byggnaden förut brukeligt warit". - 10) Nya fönster överallt med begag- nande av ännu brukbara "Jernkorss" och med "grada Blyrutor, 16 a 20 rutor i hwar qvadrat eller ram" . De förses med stormjärn och sprintar. stenposter och sidor 98 VADSTENA KLOSTERKYRKA förbättras "i formen lika med de gamla, med twärhål- lare och följare af Jernstänger, där de brista eller aldeles saknas". -11) De fyra dörrarna i dubbelportalerna mot öster tillverkas av järnplåt, med starka gångjärn och säkra "fällboms lås" (se även not 4). Övriga ytterdörrar görs av "torra haltbotten bräder", på insidan väl nåtade i eller utom fals, alltefter som "belägenheten närmare anwisar". -12) K yrkgolvet upptages och underlaget avjämnas. Gravar kan av efterlevande i vissa fall bibe- hållas men bör då av dessa sättas istånd. -13) "Bilder- Kammaren" skall rivas och platsen planeras. De i kam- maren förvarade skulpturerna skall förtecknas av knkoföreståndaren och uppflyttas på valvet över nun- nekyrkan, dvs till det forna brödrakorets vind. -14) Kyrkan avputsas invändigt. Skadade ställen uthuggs och ommuras varefter väggarna avfärgas med kalk. -16) Vid kyrkan befintlig nedbruten sten får användas vid lagningar. -17) Arbetet skall vara avslutat senast den 1/11 1811. -18) För reparationen betalas 7 000 rdr banco eller 10 500 riksdaler i riksgäldskontorets kredit- sedlar. Summan skall uppdelas på 4 betalningsterminer. I mars 1807 utbetalas första fjärdedelen av entrepre- nadsumman till Isac Rosen, de övriga tre fjärdedelarna till byggmästaren Johan Holmberg74. Samma år 19 augusti kompletteras förslaget: "Sacristian utanför Östra Gafweln, osynlig, af Tegel och orappad, bör bort- tagas" och en ny sakristia, 18 alnar lång och 8 alnar bred, avdelas inne i kyrkan bakom altaret (jfr fig 62) . Två ingångar öppnas på västgaveln " hwartil öpningar af ålder finnas". Norra dörren bör igenmuras och meller- sta fönstret på södra sidan huggas ned några alnar "i Linea" med de övriga (sistnämnda arbete blev dock ej utfört) . Ett fönster på norra sidan "jemnas på fallet inåt kyrkan". Två sidoaltaren i koret avlägsnas i samband med golvets utjämning (jfr fig 84). Koret skall vidare utvidgas efter pelarraderna och "Jern Staquettet" avlägsnas. Detta galler eller skrank kan knappast vara det medeltida - åtminstone stod det inte på ursprunglig plats - utan var troligen från 1500-talet. Vidare föreslås nedtagning och ommurning av tre strävpelare i norr. Ankomst aviseras i augusti 1807 av "en Conductör vid Namn Blom", i senare skrivelser kallad "Herr Capi- tain Mechanicus F. Blom". Denne kände arkitekt och konstruktör Fredrik Blom75 har på uppdrag av ÖIÄ på olika sätt deltagit i reparationsarbetet. Andra delen av entreprenadsumman utbetalas 28 no- vember 1807. I maj året därpå besiktigas arbetet ifråga. Isac Rosen är då död och byggmästare Johan Holmberg väntas övertaga arbetet; Fredrik Blom deltar i besikt- ningen. Det utförda arbetet underkänns i stort sett. Re- parationen av tre strävpelare i nordväst anses exempel- vis så illa gjord att den "till intet wärde kunde uptagas", utförd koppartäckning måste göras om osv. Dessutom har gammalt stenmaterial ej återanvänts utan sålts. Be- siktningsmännen beräknar det utförda arbetet värt en- dast 27 rdr riksgäldsmynt! Underhandlingar förs med byggmästare Holmberg som tydligen bland annat före- slår förenklingar och är villig övertaga arbetet om han får den tredje delen av entreprenadsumman. År 1808 den 30 juli finns på platsen, genom Holm- bergs försorg, bland annat 25 tunnor tjära. 125 000 tak- spån, 200 000 spånspik och 150 tunnor vitkalk. En mängd bränd men oriven kalk (300 a 400 tunnor) finns även i lager. Ställningar är resta i norr och fogstrykning samt plåtarbeten påbörjade. Ännu en komplikation, ut- om det underkända arbetet, skymtar i en skrivelse date- rad Starby 16/8 1808 och undertecknad H von Stei- jern:76 "Fräls Oss från Ondo - Nu är Jag åter Pahrt för Min Byggmästare". Valvet är bart och spån kan ej få läggas förrän Blom har besiktigat detsamma. "Detta är ej det wärrsta, ty Biomen kan wara här förr än Wi veta Ordet af; men Holmberg svär på at han reser bort, ty han har aldrig en styver, hwarken til Arbetare eller Ma- terialier och är skyldig alla menniskor här - ". Holm- berg lovar dock att stanna till lördag; "hvad fan skall Holmberg taga sig til? Förlåt mitt gnäl!" I november samma år är halva nordsidan spåntäckt och skadade takpartier för övrigt provisoriskt lagade med bräder. Fogstrykningen är ej helt färdig "emedan inre murbruket ej hunnit torka". Sönderslagna fönster är försatta med bräder. I lager finns 60 000 a 70 000 riktad spån, lagom för en fjärdedel av taket, och ca 40000 oriktad spån samt plank, bräder, spik, tjära, ställningsvirke och 300 tunnor kalk. Blom har i augusti 1809 godkänt det dittills utförda arbetet och tredje delsumman utbetalas; slutlikvid för restaureringen kvitteras av Holmberg 23/10 1810. Reparationen av brödrakorets tak påbörjades som nämnts 1802. D G Nescher skriver i sin resedagbok 1802, den 9/8: "Därefter besågo vi klosterkyrkan, som nu till någon del av taket reparerades, och i stället för de nedtagna tjocka kopparplåtarna med vanligt bräckligt takspån belades" (Schiller 1931, s 163). 1825-1835 Förspelet är långt när det gäller nästa stora reparation eller ombyggnad av klosterkyrkan, dvs den som för- vandlade byggnaden från enbart minnesmärke till för- samlingskyrka. Källor till kunskap om detta arbete är huvudsakligen protokoll från sockenstämmor med Vadstena stads och S Pers församlingar. På en allmän sådan stämma (31/7 1802) beslöts sålunda att ej antaga ett Kungl Maj:ts erbjudande att övertaga klosterkyrkan sedan den satts istånd av staten. Man ville behålla "sin nuvarande stadskyrka till framdeles nyttjande". I en inlaga med avstyrkan inför fråga om klosterkyr- kans övertagande för allmän gudstjänst, daterad 31/7 1804 påstås att kyrkan ifråga är i "sådant swagt till- stånd" att den inte kan repareras med sikte på underhåll "alt framgent". Byggnadsmaterialet, från "Om bergs Kalkartade Stenbrott", ansågs också dra till sig röta ge- nom öppna fogar och hela byggnaden betecknas som ett "gammalt och bofälligt hus som blifvit repareradt af sig sjelft erbjudande Entrepreneurer" . Dessutom nämns att alla som deltagit i gudstjänster som tre månader var- je sommar hålls i klosterkyrkan, med stads- och lands- församlingarna samt krigsmanhuset, vet att kyrkan är för stor och har otillfredsställande akustik. Därtill kom- mer, enligt inlagan, en sig alltmer utbredande ekono- misk misär bland stads- och sockenborna. Det är 13 år senare återigen aktuellt med ställningsta- gande till en Kungl Maj :ts resolution om klosterkyrkans överlåtelse. Stämman ansåg sig ej kunna gå med på i akten angivna villkor. Dels hade man ej ekonomiska möjligheter därtill, dels ville man avvakta resultatet av förhandlingar som major Henrik von Steijern sannolikt höll på att föra med myndigheter. Vidare har enligt stämman klosterkyrkan allvarliga brister: - l) "På Nunnekyrkans [brödrakorets] klena murar kan icke up- föras en tillökning af mur till jämväggning 30 Alnar hög, och sedan deruppå tornets höjd med den tryckning af Klockornas tyngd, som minst med 50 skålpund ökes m.m." - 2) Spåntaket är, ehuru pålagt för några få år sedan, så opålitligt att dagsljuset på flera ställen syns därigenom, vilket skulle vara än påtagligare om inte till döljande av bristerna hålen invändigt blivit igenfyllda med kalkbruk under spånbotten. - 3) Kyrkans valv är inte bättre eller säkrare än Rödkyrkans ; i bägge är de förstärkta med järnankaren. - 4) sakristian i kloster- kyrkan är helt oduglig såsom sådan; den måste flyttas och ändras. (Det är här sannolikt fråga om en enligt 1807 års beslut inne i kyrkan mot östgaveln uppförd sakristia; den därutanför belägna tillbyggnaden var en- ligt samma beslut säkerligen riven.) - 5) Fönstren är i mycket dåligt skick; 37 stycken befinns för närvarande utblåsta. Orsaken anses vara att "fönsterställning och stormjern äro för klena" . - 6) strävpelarna är också i dåligt skick, vilket menas bero på brådska och slarv vid senaste reparation; "bindstenar" har troligen ej insatts. - 7) Det enda som kan användas av klosterkyrkans fasta inredning är bänkarna. I ett tillägg sägs att Röd- RESTAURERINGAR 99 kyrkans predikstol är "bra på sitt ställe men säkert mindre passande på ett annat" samt att såväl altartavla som predikstol är för små för klosterkyrkan och blir för kostsamma att bygga ut. Allt det anförda läggs till grund för församlingarnas gemensamma önskan att "undanbedja sig begagnande af denna Kong! Nåd, såsom öfverstigande deras möjliga förmåga att den begagna", men det slutliga avgörandet uppsköts till von Steijerns hemkomst. År 1817 den 7/8 hölls sockenstämma i närvaro av bis- kopen , Carl von Rosenstein 77 , vilken lovade förord till kollekt och stambok över hela riket, dvs rikskollekt. Major von Steijern tillika med flera deltagare ansåg att även med ett sådant stöd skulle det vara möjligt för församlingarna att bygga torn på klosterkyrkan samt inreda och framdeles underhålla densamma. Biskopen föreslog då att man hos Kungl Maj:t skulle anhålla dels om nämnda kollekt , dels om proposition och förord till ständerna vid nästkommande riksdag om ett belopp motsvarande skillnaden mellan klosterkyrkans försålda koppartak och kostnaden för den 1810 avslutade repa- rationen. Man beslöt dessutom inrätta en "Kyrka-repa- rations Cassa" och bestämde årliga avgifter därtill. Sockenstämma under ordförandeskap av den då ny- utnämnde ärkebiskopen von Rosenstein hölls 4/8 1819. Enligt brev till biskop och domkapitel har Kungl Maj: t bifallit församlingarnas förslag att utnyttja klosterkyr- kan och underhålla densamma mot att statskontoret utbetalar omkring 5 000 rdr bco, dvs den beräknade vinsten på försäljningen av klosterkyrkans koppartak, samt beviljar rikskollekt. Ett ordentligt kontrakt skall i så fall upprättas och föreläggas Kungl Maj:t. Ärkebis- kopen erinrar om att i händelse klosterkyrkan antages, skulle församlingarna erhålla dels nämnda 5 000 rdr, dels kollekten, som kan beräknas till minst l 000 rdr och dels slutligen kunna räkna med värdet av material från Rödkyrkan, lågt uppskattat till 3000 rdr, dvs tillsam- mans 9 000 rdr. Härtill kan, enligt hans mening, torn- bygget uppskjutas och provisorisk klockstapel uppföras. Kapitalet skulle också snabbt och ansenligt ökas genom räntor och materialet efter Rödkyrkan borde kunna an- vändas även vid andra förestående reparationer. Därtill kommer, enligt von Rosenstein , att om inte erbjudan- det antages så måste Rödkyrkan skyndsamt repareras , vartill emellertid församlingarnas medel var inga eller högst otillräckliga. Ärkebiskopen summerar: " Vilja för- samlingame tänka på något Contract om villkoren för emottagandet af Klosterkyrkan , hvilket skulle Kong!. Majt. i underdånighet föreslås , eller vilja församlingar- ne i underdånighet undanbedja sig Kyrkans antagande? Häruppå följde ett nästan allmänt yttrande att de fören- 100 V ADSTENA KLOSTERKYRKA ade sig med hvad Stadens Äldste skrifteligen anfört och ville i underdånighet undanbedja sig Klosterkyrkans emottagande." Major von Steijern sammanfattar det genomgångna sålunda: Vi tackar ärkebiskopen för hans möda och om- sorger för församlingarnas kassa "samt i en från barndo- men fästad kärlek för wår gamla Kyrka". I olikhet med församlingarna kan jag dock inte "afsäga det i Nåder tillbjudna Uplåtandet af Klosterkyrkan". (Hans främsta motiv för denna ståndpunkt synes ha varit församlingar- nas oförmåga att ekonomiskt bestrida en reparation av Rödkyrkan.) Majoriteten vidhöll sin tidigare stånd- punkt men 6 ledamöter reserverade sig. Ärkebiskopen skärper tonen i ett slutanförande och talar om lättsin- nigt förkastande av en av dem själva begärd proposition samt att han, i kraft av sitt ämbete, kan nödgas, i hän- delse av uraktlåtenhet, driva på vederbörande till utfö- rande av såväl den högst nödvändiga reparationen av Rödkyrkan som på andra "publika Ecclesiastika" bygg- nader. Efter det hotande mullret slöts "Acten" med bön och välsignelse. Senare samma år beslöt man utse någon "förståndig" man som kunde undersöka stadskykans brister och där- efter föreslå åtgärder (22/10 1819). Kanske kan ett oda- terat koncept till underdånig skrivelse sättas i samband med detta beslut; kanske är det äldre, men i varje fall nämns däri den 1810 avslutade restaureringen. Det ut- mynnar emellertid i följande: Om storleken av en för- modad summa på ca 8 000 r dr bco (först skrivet l 000) som behövs till Rödkyrkans behjälpliga iståndsättande har "väckt oro och bestörtning hos 2:~ församlingar in nom hvilka rikedom saknas och tarflig utkomst endast af få njutes, samt hvilkas kyrko-Cassa för närvarande föga öfverstiger 700 Rdr B~" så skulle det vara än svå- rare för församlingarna att utan bidrag från staten över- taga klosterkyrkan i befintligt skick. Ett tornbygge på densamma och iståndsättande för övrigt kan draga en kostnad på ungefär tre gånger den nämnda summan. Ur besiktningsprotokoll rörande klosterkyrkan den 6/12 1823 kan anföras: - l) Takspånen är på åtskilliga ställen förstörd av röta och nockblecken är dels lösa, dels nedblåsta. - 2) Sex bjälkar ovan valven är angrip- na av röta och fyra valvkupor "hafwa sin egenteliga styrka af 11 st i Bjelklaget fästade JernAnkare". - 3) Fönstren är fästade i bly som ej tål våldsamma stormar och borde vara konstruerade med järnramar. Vid repa- rationer har i stället för sten använts trä som målats i kalkstensfärg. - 4) Exteriören är i dåligt skick med tomma fogar. I en del gluggar och dörrar har vid en senare reparation inmurats tegelsten som putsats och gråmålats. - 5) sakristian (säkerligen den enligt 1807 års beslut invändigt uppförda) är illa anlagd, mörk och oduglig. - 7) Golvet under bänkarna är uppruttet. - 8) Orgel saknas och om Rödkyrkans orgel flyttas måste den utökas med flera stämmor. Det blir också nödvän- digt att hugga upp en stor dörr i väster samt att mura igen östportalerna och dörren mot norr. - 9) Här påta- las nödvändigheten av att få disponera ett minst 15 alnar brett område runt kyrkan, där vid reparationer material kan lagras och ställningar byggas. I ett samma år daterat förslag till kontrakt står emel- lertid bland annat: " Frikännes Församlingarne för altid , från Tornbyggnad wid Klosterkyrkan, med frihet , att efter behof förändra och reparera deras gamla Kyrkas Torn byggnad" eller uppföra en klockstapel. Vid extra stämma 21/2 1825 i närvaro av landshövding B A C von Nieroth78 och biskop Marcus Wallenberg79 antecknas följande, till kontraktet med Kungl Maj:t av domkapitlet gjorda jämkningar och tillägg: Klosterkyr- kans predikstol kan användas och Rödkyrkans torn får för framtiden begagnas som klockstapel. Landshövding- en ansåg dock att klosterkyrkan borde förses med torn men efter erinran om kostnaderna härför samt om Röd- tornets goda tillstånd beslöts att i detta fall ej ändra programmet; Rödkyrkan får disponeras av församling- arna under klosterkyrkans ombyggnad, dvs en beräk- nad tid av sex år från den dag statsmedel influtit. Staden får också tillstånd att uppföra ett minst 4 alnar högt plank norr om klosterkyrkan , dvs mot de då förtiden oanvända byggnader som ingått i systraklostret samt se- dermera varit krigsmanhus och fängelse. Samma år 12 juli föredrogs Kungl Maj:ts resolution av den l juni angående det "Contract, som i underdå- nighet blifvit af dessa församlingar Kong! Majt~ nådiga pröfning understäldt, angående Klosterkyrkans anta- gande till framtida Gudstjensts hållande" . Ändamålet med stämman sägs vara att "öfverlägga om de förbere- dande anstalter, som af behofvet påkallas för Kloster- kyrkans iståndsättande med oundvikeliga reparationer, samt för nödige ansedde förändringar" . Major von Stei- jern hade lämnat ett skriftligt förslag innebärande att för det första till Kungl Maj:t inge en underdånig tack- sägelse, för det andra att så snart de 5 000 rdr:na kan utfås lämna desamma till förvaltning åt två ledamöter, för det tredje att en kommitte på fem personer får i uppdrag att utarbeta förslag till de åtgärder som till kyr- kans emottagande och framdeles iståndsättande ford- ras, för det fjärde att det måtte fastställas en tidsfrist inom vilken bortrivning måste ske av alla de byggnader som omger kyrkans murar "och aldrig bordt vara der". (Härvidlag åsyftas sannolikt dels rester av utbyggnaden i öster, dels kanske hägnadsmurar som anslöt till kyrkan och dels slutligen eventuella ruiner av exempelvis bikt- huset, beläteskammaren och systraklostrets östlänga.) Mötet beslutar avlåta "underdånig Tacksägelse-Adres- se" till Kungl Maj:t samt att bilda en drätselkommitte och en byggnadskommitte. Som riktmärken för den se- nare uppställs fönstrens reparation, upphandling av tjä- ra till taket, återuppläggning av nedblåst koppar, igen-, murning av dörren åt "Arbetshusinrättningen" (i norr), ny entre i väster samt "inskränkning" av östportalerna, bänkarnas reparation med i synnerhet nya golv, stengol- vets planering och slutligen ny sakristibyggnad på norra sidan mot öster. (Sistnämnda arbete blev inte utfört.) Vidare beslöts att klockorna i Rödkyrkan skall flyttas ned under urverket och detta flyttas upp. År 1825 den 1/6 föreligger Kungl Maj:ts stadfästelse på kontrakt om överlåtelse till församlingarna ifråga av "St Britre" eller klosterkyrkan. Man förbinder sig då "emottaga, iståndsätta och framgent behörigen under- hålla" samma kyrka. Efter nära 25 år är sålunda drag- kampen avgjord om vilken byggnad som skulle bli för- samlingskyrka och restaureringsarbetet kunde inledas. Beträffande vissa detaljer fanns emellertid motstridiga meningar (jfr nedan). En byggnadskommitte har den 13/3 1826 beslutat: Ta- ket skall repareras och omstrykas med tjära; Golvet i den så kallade nunnekyrkan skall sänkas och "chorgolf- wet" upphöjas; nunnekyrkan är ju som nämnts det for- na brödrakoret och det vid ifrågavarande tid fungeran- de koret ligger i öster. Bänkarna skall iståndsättas och sten beställas till en ny port i väster (fig 100). Besiktning bör dessutom ske av Rödkyrkans orgel, som avses flyt- tad till klosterkyrkan . Orgelbyggaren Gustaf Anders- son80 skall anmodas "uppgöra beting" om denna flytt- ning. Resultaten från två sammanträden, i maj och juni 1827, kan sammanfattas på följande sätt: "Herrtig Mag- ni grafvård, utan hinder kan och bör qvarstå", men själva graven muras igen. Dess bild och "Sirater" kom- pletteras; Nya ingången i väster skall bli lika med öst- portalerna eller något större, dock utan "ornamenter- na"; koret utvidgas enligt företedd ritning, varvid de "isolerade" bänkarna i norr och söder (kungs- eller herrskapsbänkarna) borttages. Korgolvet höjes i likhet och plan med första stegplan till altaret, emellan det första pelarparet; "Stolgolvet" vid lilla dörren i norr (ärans och nådens port) som låg lägre än golvet för övrigt bryts upp , ytan jämnas och stenläggs; Grund upp- muras för den nya, utvidgade sakristian, dvs inne i kyr- korummet, och två fönster bryts upp i östmuren till be- lysning av rummet ifråga (fig 101); Materialet i korets järngaller sparas för framtida bruk eller används till en RESTAURERINGAR 101 ny kyrkogårdsport "med Staquett å ömse sidor". Några av förslagen godkändes inte omedelbart och till dessa hörde sakristians utformning samt frågan om huruvida hertig Magnus' gravvård skulle stå kvar eller flyttas. Till stämman 25/5 1827 hade några ledamöter sålunda inlämnat ett memorial som påpekade att inga klara besked fanns beträffande klosterkyrkans "från forntiden qvarlemnade Monumenter af altare , predik- stol , grafvar der på kyrkagolfvet uppförda". Särskilt en av de senare, monumentet över hertig Magnus, ansågs vara både skrymmande och tekniskt skadligt; det sam- lar, enligt memorialet, vatten som kan förstöra grunden till närmsta pelaren. Efter en längre utläggning om för- menta olägenheter och risker föreslås att monumentet flyttas eller åtminstone att nedgången till graven fylls igen. Ordföranden meddelar att enligt förslaget skulle monumentet flyttas men efter många överläggningar har kommitten beslutat att det skall bevaras på sin plats. Från några av de främre platserna på manfolkssidan skymmer det visserligen bort prästen då han står för altaret men detta menas ej vara någon stor olägenhet. Deputerade ansåg sig ha ett moraliskt ansvar för bibe- hållande i orört skick av detta monument "från den Store Gustaf den l :stes, för hvar redlig svensk alltid minnesvärda tid; låt vara, om det tillhört Hans vanlotta- de Son". Ordföranden avslutar: Det står dock dem som önska en flyttning fritt att till Kungl Maj :t framföra det- ta. Resultatet av en sådan framställning kan ej förutses; i varje fall måste pågående arbeten i kyrkan inställas i väntan på svar. År 1827 hade upprättats ett förslag till nytt koppar- lock på hertig Magnus ' kista; ersättning för ett bortstu- let sådant. Kungl Maj :ts befallningshavande begär i oktober 1830 besked om vad som uträttats beträffande detta. Något nytt kopparlock hade tydligen inte gjorts men bestämt besked härvidlag kunde inte lämnas. Man nämner dock ett "prydligt Träd-lock" målat till likhet med koppar. Graven var emellertid redan igenmurad och korgolvet inlagt. Skulle det dock krävas att schaktet åter öppnas bör detta enligt stämmans mening ske på statens bekostnad. Beträffande sakristian ansåg tydligen vissa ledamöter det onödigt med utvidgning. Under åren 1827-1828 framläggs olika förslag och man motiverar desamma på allehanda sätt: En mindre sakristia kan hållas varmare; den gamla var försedd med kakelugn. Den befintliga sakristian anses å andra sidan inte kunna rymma alla nödvändiga kistor, textilier, möbler mm. År 1827 be- slutas att de nya sakristimurarna skall bli l aln tjocka och takhöjden 7 alnar men den 7/8 1829 tillkallas den kände byggmästaren Abraham Nyström81 för överlägg- 102 VADSTENA KLOSTERKYRKA ningar om bland annat sakristians utformning. 1830 (26/ 10) heter det slutligen att "allt det yttre upphöjda arbe- tet å nya Sacristian blifver till färgen lika med pelarne, och det öfriga, i likhet med Kyrkans tak och väggar, hvitmenadt". Tidigare hade beslutats att färgen på klosterkyrkans inre anstrykning skulle vara ljusgrå i någorlunda likhet med brödrakorets altarskiva. Om interiören blev vit el- ler ljusgrå kan numera inte säkert avgöras. Pelarna var emellertid målade mörkare än väggarna och hade linje- rade, falska fogar i vitt. Tollstorp (Tollstorp 1832, s 208) skriver att kyrkan är vitmenad men Kjellberg (Kjellberg 1917, s 159) menar att valvstrålar och väggar ägt en lätt blåaktig ton som återfinns på andra platser i klostret. År 1828 den 19/6 diskuteras Rödkyrkans rivning samt materialets försäljning och året därpå klagas över att det i Rödkyrkans "kullhvälfda" sydmur finns av mur- bruk o d dolt tegel som bör utnyttjas. Tornuret skall repareras, varvid tre nya visartavlor behöver tillverkas; den fjärde kan återanvändas. Timstenen (soluret) som suttit i Rödkyrkan skall infällas i en av tornets strävpela- re. Mot sistnämda beslut protesterade en representant för landsförsamlingen; han ansåg att endast stadsborna skulle få nytta av åtgärden , men överröstades. Övriga ledamöter ansåg soluret nyttigt " till tidens säkra be- stämmande". Bänklåsen från Rödkyrkan får av sina ägare omhän- dertagas och bänkarna i klosterkyrkan kan förses med lås, under förutsättning att nyckelskyltarna görs efter enhetligt mönster. Som vanligt hittar man också möjlig- heter att förenkla och förbilliga tidigare planer. Golv- uppbrytning och utjämning har sålunda inskränkts till det minsta möjliga. Gravstenar från Rödkyrkan får an- vändas som golvmaterial i klosterkyrkan (9/6 1828). Marken runt kyrkan utjämnas; i väster genom upp- fyllnad med " bullersten" och grus samt jord, som kan tagas vid östra gaveln; en "mullhög" vid östra kyrkdör- ren nämns i samma protokoll. Åren 1834 och 1835 gör man auktion på "jernskräp och obrukbara träd-redskap m m". Håvklockorna skall också säljas; de anses mera bidraga till andaktens störande än kollektens ökande. Auktionslistan upptager också 156 st bänkdörrar; kan- ske från Rödkyrkan . 1836-1880 Från tiden mellan det tidigare och senare 1800-talets restaureringar finns relativt många skildringar av kyr- kan. J P Tollstorp framför exempelvis en bister kritik : "Det kostsamma koppartaket är försvunnit , som en vä- derpust , och det nesliga för oss är, att det icke allt blef användt till något annat nyttigt ändamål, utan till större delen blef bortstulet af otrogna upsyningsmän"(Tolls- torp 1832, s 203f). Tollstorp skriver också att kyrkan är för stor för stadens befolkning och har dålig akustik . Han uppger att man dock hoppas den sistnämnda skall förbättras när orgelverket uppbyggts men detta kom- mer då istället att skymma "det sköna af perspectivets anblick". Han anser dessutom att kyrkan är för kort för sin bredd samt att vitmeningen av innerväggarna " beta- git templet sitt förra, mera vördnadsbjudande utseen- de". E M C Pontin är inte heller riktigt nöjd: " Revolu- Fig 97. Klosterkyrkans östfasad. Teckning av C G Brunius Fig 98. Klosterkyrkans sydfasad. Teckning av C G Brunius 1848. ATA. 1848. A TA. The east front of the Abbey in 1848. The south front of the Abbey in 1848. RESTAURERINGAR 103 Fig 99. Klosterkyrkan från söder med omgivande byggnader. Foto o 1860. A TA. The southfront of the Abbey c. 1860. tions-året 1809 gjorde vederbörande sig skyldige till en af dessa nedrigheter , h vilka väcka så mycket lifligare harm, som deras upphafsmän antingen äro alldeles osynlige eller åtminstone oåtkomlige" (Pontin 1846, s 239f). Också han anger att koppartaket och tornets vir- ke samma år nedtogs eller rättare stals , varefter Kungl Maj:t och Kronan avstod byggnaden till "Sockenkyrka åt Staden" Han kallar vidare kyrkans vitmenande för " helgedomsrån" samt uppger att predikstolen, med re- liefbilder av Kristus och apostlarna, tillhört Rödkyrkan. Erik Sellin skriver "Vid 1829 års reparation borttogas västra korets altare och stallar [korstolar?] och en ny dörröppning uppbröts, hvadan detsamma nu endast är ett förhus. - Om den fruktansvärda vandalism, som öfvergått kyrkan, får man, redan vid västra ingången, en liflig föreställning; de första trappstegen äro förfärdi- gade af grafstenar prydda med - Sturevapnet" (Sellin 1890, s 28). C Grundström betecknar kyrktaket lika "ändamålsvidrigt som vanprydligt" (restaureringsför- slag 1881) och A V Lundberg talar om den tröstlösa anblicken av kyrkans 5/8-dels tunnland stora obrutna tak yta. Små reparationer och ändringar har utförts också mellan de mer omfattande. Så har exempelvis vid soc- kenstämma 30/6 1844 påtalats brister och fattats beslut om åtgärder bland annat beträffande strävpelarna, som behöver lagas och omfogas, samt avvattningen, som är underdimensionerad . Fönstren är dessutom i behov av reparation. Det talas även om att den del av den på kyrkogården lagrade kalkstenen jämte "Hallarne" skall inläggas på " t j enligt ställe i kyrkan"; d v s sannolikt som golvsten. Med begreppet hallarna torde avses gravste- nar. Det bör generellt hållas i minnet att beslutade åtgär- der inte alltid kommit till utförande men de olika objek- tens dåvarande tillstånd kan i varje fall ofta avläsas i protokollen. Vid stämma 26/11 1854 sägs att trägolvet vid altaret är 104 V ADSTENA KLOSTERKYRKA angripet av röta och svamp; på platsen bör inläggas de "Kyrkans Kalkstens-hallar" som återstår. Vid en av byggmästaren August Nyström82 utförd be- siktning (10/8 1856) har konstaterats att avvattningen ( ståndrännor, stuprör och droppstenar) är otillfredsstäl- lande; framför allt måste stuprören ersättas med grövre sådana. Murverket sägs vara skadat av vatten och frostsprängning samt bör omfogas med "godt cement". Sannolikt har de 1844 beslutade åtgärderna beträffande avvattningen inte vidtagits. Senare (22/8 1858) beslutas reparation av klocktor- nets tak och oljemålning av plåtklädseln. Befintliga tak- kupor skall borttagas. Inventarier, ovisst om från klos- terkyrkan eller Rödkyrkan, skall auktioneras bort: ställ- ningsvirke, pliktpall och straffstock, ävensom det gamla vägguret och vågbalansen med vikter. I stämmoprotokoll28/6 1862 antecknas: "Sedan i stäl- let för det gamla fönstret öfver Altaret i Kyrkan [alltså mot öster] ett nytt prydligt, till en del av färgat glas, nu blifvit i Kyrkans ursprungliga stil anbragdt och bekostat af enkefru Capitainskan M. Ch. Bergenstråhle"83 be- slöts att också i de bägge flankerande fönstren skulle insättas glas i samma stil. Märk kontrasten till Birgittas förbud mot glasmålningar eller färgat glas, aktualiserat just 1862 genom utgivandet i tryck av den svenska text- versionen av Birgittas uppenbarelser. I anslutning till nämnda arbeten skall kalkrappningen på väggen om- kring det nya fönstret borttagas så att kalkstenen återfår sin ursprungliga färg. Två år senare beslutar man fort- sätta putsavknackningen till att omfatta hela östra väg- gen. Muren ifråga skallomfogas med cementbruk också på yttersidan. Två skrivelser, den ena daterad 20/7 1865 och den andra utan datum, säger sig vara "Kostnadsförslag till renovering af Wadstena Kyrka". De upptagna arbetena är i bägge skrivelserna desamma men kostnadsberäk- ningarna är något olika. Det daterade förslaget avser följande inre arbeten: Renhuggning av väggarna från kalkbestrykningar och ny fogstrykning mellan varje sten, varefter ytorna lämnas i sin naturliga färg. Ren- huggning också av 10 " takhwalf ' av kalksten , dvs ar- kadbågarna - övriga valvpartier kalkstryks. Nedrivning av den gamla (inne i kyrkan belägna) sakristian och flyttning av altare och altartavla till en plats " mot gaf- velwäggen". Uppförandet av en ny sakristia med ytter- tak av järnplåt vid kyrkans norra sida. Yttre arbeten: Murytorna rensas från mossa samt omfogas med ce- ment. Vapenhuset (ett nytt namn på brödrakoret) skall förses med bättre anordningar för takavvattning. Vissa av de åtgärder arkitekterna Per Ulrik Stenhammar84 och sedermera Claes Grundström föreslagit har sålunda tidigare diskuterats i församlingen. Enstaka, spridda ar- beten har sannolikt givit impulser till den kommande stora restaureringen på 1890-talet och troligen härrör en del av ideerna från August Nyström. Vid stämma 5/10 1865 diskuteras emellertid förslag till invändig restaurering. Man enas då om att putsned- slagningen skall omfatta alla väggar samt av kalksten slagna valvbågar. "Klockstapeln" (Rödtornet) bör re- pareras och en ny sakristia anordnas vid kyrkans norra långsida, där det finns en dörröppning (fig 21). Ny pre- dikstol bör byggas; såväl härtill som till sakristia förelåg av arkitekten Adrian Crispin Peterson85 upp;ättade rit- ningar. Av intresse är också ett 14/2 1866lämnat anbud eller kostnadsförslag rörande dels "s k Röda tornet", dels klosterkyrkans östgaveL Till tornet beräknas åtgå l 500 murtegel och 2 fat Dylta rödfärg samt 6 lispund vitriol; det är alltså troligen fråga om en ganska obetydlig repa- ration . Diverse plåtarbeten upptages även. Inte heller kyrkans östgavel torde ha ansetts vara i behov av någon mera omfattande reparation. Huvudparten av kostna- derna är ställningsvirke och -bygge samt skrapning och fogstrykning. Till den sistnämnda beräknar man använ- da bruk med ungefär lika delar cement och kalk. Ännu år 1900 återstår emellertid arbeten på Rödtor- net; i april beslutas sålunda en " förökning af 500 kro- nor" utöver de tidigare anslagna medlen. Vid extra stämma 1873 antecknas följande: Enligt en genom ÖIÄ utförd besiktning var genom skador klos- terkyrkans bestånd hotat. Vidare skrivs att kyrkan "som blifvit byggd genom bidrag från hela christenhe- ten och på sin tid utgjorde ett af de berömdaste tempel i vårt land" är en bland våra större kyrkobyggnader och tillika ett historiskt minnesmärke. Dess förfall vore en oersättlig förlust . Församlingarna skall därför vädja till Kungl Maj:t om ekonomiskt bistånd. Ovan nämnda besiktning har utförts och restaure- ringsförslag upprättas (memorial5/6 1873) av arkitekten Per Ulrik Stenhammar. Denne skriver bland annat att kyrkans enkla hållning såväl i planläggning som detaljer synes häntyda på en mera " romansk" stil som dock gått förlorad genom senare tillkomna "spetshvälfda" föns- ter. Tekniska brister påtalas: Taket har ståndrännor men inte stuprör, vilket är synnerligen olämpligt; övre delen av grunden (kalksten) är trots tidigare lagningar skadad genom vittring; åtskilliga strävpelare behöver ommuras helt eller delvis, bland annat den på sydsidan som inrymmer vindstrappa (vid eventuell ommurning torde som lindring i arbetet trappan slopas och pelaren få samma form som de övriga); den skadade murfoten ersätts med en skråkantad sockel av granit runt kyrkan. RESTAURERINGAR 105 Fig HlO. Klosterkyrkans väst- fasad. Foto A Andersson 1875. ATA. The westfront of the Abbey in 1875. Fig 101. Klosterkyrkans östfasad. Foto C P Curman 1889. A TA. The east front of the Abbey in 1889. 106 VADSTENA KLOSTERKYRKA Fig 102. Interiör mot koret i öster före 1892. Foto ATA. The interior looking towards the chancel in the east prior to 1892. Arkitekten talar vidare om en ilagad fläck upptill på "uthusbyggnadens sidofönster" är mycket skröpliga och korgaveln (jfr fig 101). Östgavelns utbuktande parti fordrar nya valv över smygarna. Västfönstren i samma beräknas vara 25 a 35 fot högt. Invändigt föreslås att utbyggnad (det gamla högkoret) har tidigare restaure- väggytorna befrias från rappning. Fönstrens kalkstens- rats men då fått en "alltför obestämd" spetsbåge. Kost- masverk och poster är i vissa fall ersatta med trä och naden för en restaurering i enlighet med det anförda även "hvalfstenar af ekträ" förekommer. Västra uppskattas till 35 281 rdr 60 öre. RESTAURERINGAR 107 108 V ADSTENA KLOSTERKYRKA 1881-1891 I november 1881 besiktigades klosterkyrkan av arkitek- ffr.,kul" rifi' dr; .. ,..)ICit"l:, u~'c ,,f ten hos ÖIÄ, Claes Grundström. Denne upprättade också förslag till byggnadens "fullständiga och stilenliga återställande". Det dröjde emellertid mer än 10 år innan förslaget, i reviderat skick, realiserades. Arkitek- ten konstaterar eller föreslår följande: (fig 104-105e) Grunden, av kalksten och gråsten, är delvis skadad av röta, frost och vittring. Den har tidigare lagats med kalksten, framför allt under sydmuren, men även dessa partier är anfrätta. Grundström uppger vidare att utmed östra fasaden och en del av den södra löper en sockel av kalksten som i senare tid blivit insatt löst utanpå den gamla muren. Sistnämnda uppgifter kanske kan betvivlas, dvs dateringen till sen tid och förekoms- ten även på sydsidan (jfr ovan s 28). Förslaget omfattar emellertid ny sockel av granit runt hela kyrkan. Vissa strävpelare måste också enligt ifrågavarande förslag grundförstärkas och preliminärt beräknas 10 st behöva rivas och ommuras. Klädseln på fallen, olika slags plåt, bör ersättas med finhuggen väl fogad kalk- sten. Yttermurarna är i huvudsak välbevarade utom där det tidigare legat utbyggnader. I väster finns dock gamla lagningar med stenskärv och tegel som bör ersättas med huggen kalksten. Östgaveln ovan valven har kluvit sig inne i murverket och buktar utåt till viss del. Murskalet bör nedtagas och ommuras. Beträffande portarna uppges att valvet i den södra östportalen är bräckt på grund av sättning i långhusets hörn. Trösklarna, av kalksten och alldeles utnötta, ersätts med nya av granit. En relativt nyupptagen port i västra utbyggnaden behålls men dess "råa form" ändras till överensstämmelse med östportalerna. Några fönster behöver ny "hvälfning" och flertalet nytt bågverk enär det gamla delvis är utfallet eller utfyllt med tegel och stycken av ekträ. De tre östfönstren som på enskildas bekostnad nyligen blivit iståndsatta får utgöra mönster för reparation av de övriga. solbänkar- nas plåtklädsel ersätts med utvald finhuggen kalksten. Vattentaket är illa underhållet, något som kan även- tyra byggnadens bestånd. Fotrännorna är fyllda "af beck, grus o.d." samt fungerar dål~, "helst stuprören, de få som finnas, äro både skröpliga, för små och otill- räckliga". Takstolen befinns däremot i förträffligt skick. Fig 103. Interiör mot orgelläktaren i väster. Foto A Andersson 1876. A TA. The interior looking towards the organ in the west in 1875. t·j h,1.,/,·lt<'l h·(~"' lftti qrtt'' · ·+ ~ .1-t • 1- ~ • • t-' • • '-1 ~ + ... " . . t-+ o • • • Fig 104. Förslag till restaurering av klosterkyrkan. Plan. C Grundström 1881. RA, ÖIÄ:s arkiv. Proposal for the restoration of the Abbey in 1881. Plan. Golvet, som till stor del består av gravstenar, är ojämnt och bör helt och hållet omläggas med plan sten. Gravstenarna, en del av historisk betydelse men flera gånger omlagda, bör upptagas och ställas inne i kyrkan utmed ytterväggarna. Innermurliven är vitputsade men bör renskrapas samt efter ilagning fogstrykas i likhet med vad som redan skett med en del av östra väggen samt pelarna. sakristian, en lådformig inbyggnad mot östra inner- väggen, bör "såsom ytterst vanprydlig" ersättas med en ny sakristia uppbyggd utanför och intill nordmuren vid det fönsterlösa partiet. De fönster i långhusets östgavel som betjänat förstnämnda sakristia igensätts. Vissa valv är, till föl j d av vattentakets bristfälligheter, skadade av väta och frost. Det i långhusets nordvästra hörn samt det sydöstligaste, som dessutom genom sätt- ningar fått betydliga remnor, bör slås om. Alla valv skall renskrapas, vattrivas och avfärgas. Igenputsade " refflor" på anfangen till två pelare i norr upphuggs och lagas till likhet med övriga. Förslaget har beräknats kosta 137 464 kronor och 75 öre. Slutligen sägs att även om nämnda åtgärder vidta- ges och kyrkan därigenom för en längre tid bleve skyd- dad för vidare förfall så är dock därmed föga eller intet gjort för återställandet i stilenligt skick. Förslag har därför upprättats som skulle återföra byggnaden till ursprungsstilen; den skulle då framstå som ett "visserli- gen enkelt, dock icke vanstäldt verk af en svunnen tidsålders kyrkliga byggnadskonst". Enligt förslaget skulle taket höjas och få tvådelat fall samt förses med takryttare; vidare skulle fyra hörnsträvor uppdragas till större höjd i form av fialer. Förslaget är daterat Stock- holm 7-9/11 1881. 1892-1898 Grundströms förslag ligger i reviderat skick till grund för den restaurering som påbörjades 1892 (tig 106 a-b) . Till att börja med utfördes denna under ledning på platsen av byggmästaren Magnus Peter Svensson86 från Lund och senare av "kyrkobyggmästaren" Lars Ema- nuel Petersson,87 som efter att just ha avslutat ett restaureringsuppdrag i Skara domkyrka "omedelbart eller, om så är nödigt, efter något kort uppskof ' skulle leda vadstenaarbetet ifråga. Högsta ledare och samord- nare var dåvarande arkitekten hos ÖIÄ Gustaf E N Petterson88. 1887 den 29112 har emellertid utarbetats en skrivelse till Kungl Maj:t vari det vädjas om befrielse från skyl- digheten att iståndsätta och för framtiden underhålla klosterkyrkan, dvs enligt kontraktet av den 1/6 1825. Man framhåller att på grund av detta kontrakt har kyr- kan under en tid av omkring 60 år varit begagnad som lokal för offentliga gudstjänster och på tillfredsställande sätt underhållits. Vid stämma 8/9 1891 meddelas att Kungl Maj:t bevil- jat 100 000 kronor (1898 kompletterat med räntefritt lån på 16 000) för restaureringen och vill veta om för- samlingarna kan svara för resterande ca 40 000, dvs allt enligt Grundströms kostnadskalkyl. Tre yrkanden gjor- des, dels att enligt förslag av kyrkorådet antaga erbju- dandet, dels rent avslag och dels slutligen bifall till erbjudandet men med villkor att församlingarna själva fick driva restaureringsarbetet. Omröstning gav bifall RESTAURERINGAR 109 till förstnämnda förslag. 1892 den 5/7 beslöts att ansöka om vissa ändringar av fastställt restaureringsförslag, för det första att de fyra " hörntourellerna" utgår som främmande för kyrkans ursprungliga enkla byggnadssätt, för det andra anses takkuporna tekniskt riskabla och dessutom mindre prydliga (de utfördes dock utom på brödrakorets tak), för det tredje att en sakristia inreds inne i kyrkan, under läktaren i väster, i stället för den föreslagna i utbyggnad mot norr och för det fjärde anses det kunna räcka med lagning av vissa strävpelare som föreslagits helt ombyggda. I september samma år skriver Oscar Monte- lius,89 efter ett besök på platsen, till kyrkoherden i Vadstena, Rudolf Fjetterström,90 att det synes honom fullständigt riktigt att utesluta hörntornen men däremot uppföra en takryttare. Montelius manar också till var- samhet med utbyte av murstenar. Riksantikvarien , Hans Hildebrand,91 skriver till Kungl Maj :t angående ändringar i förslaget bland annat: Den på 1820-talet anordnade altarplatsen samt sakristian därbakom bör undanröjas och altaret flyttas till det gamla koret. I stället för den föreslagna sakristian i utbyggnad mot norr kan lämpligen utrymmet bakom altaret användas; som utrymningsväg kan den gamla kordörren återupp- tagas. Grundströms förslag att ge taket två språng gillas, däremot inte "fialtornen" och nya fönster i östmurens övre del (särskilt trefönstergruppen finner Hildebrand stilvidrig). Slutligen utsägs: "Blir kyrkan förändrad efter professor Grundströms ritning, har Sverige förlo- rat sin enda Birgittinerkyrka, ordens sjelfva moder- kyrka, som skulle vara ett mönster för de andra". Skri- velsen är daterad den 25/111892. ÖIÄ har senare i viss mån uttalat sig emot riksantikvariens åsikt; det har i förslaget inte varit fråga om ett strängt antikvariskt återställande utan om att, jämte underhåll förläna bygg- naden "den mera tilltalande kyrkliga karakter hvarpå nutiden kan göra anspråk". ÖIÄ motsätter sig emeller- tid inte de föreslagna ändringarna i programmet under förutsättning att byggnadens prägel av luthersk försam- lingskyrka inte rubbas. Andra avvikande, nya eller kompletterande åtgärder nämns i en skrivelse från Gustaf Petterson (memorial 20/1 1893): En igenmurad port på södra sidan nära västra hörnet på långhuset upptages och repareras enligt ritning. " Andra igenmurade dörröppningar skola, om de visa sig icke vara ursprungliga, efter full- ständig uppritning åter igensättas med kalksten, så att de ej vidare blifva synliga"; sålunda närmast en rent byggnadsarkeologisk procedur. Alla poster och rosverk i fönstren nedtages och ersätts med gotländsk kalksten (Grundström hade här föreslagit ombergssten). Sido- 110 V ADSTENA KLOSTERKYRKA Fig 105 a-e. Förslag till restaurering av klosterkyrkan. Fasa- der och sektioner. C Grundström 1881. RA, ÖIÄ:s arkiv. Proposal for the restoration of the Abbey in 1881 . Facades and ff-.. ,J ~ ~ o J nT !8 i9 30 31 32. 33 3'1 35 36 37 j; l r x ~ )\ .. ~ Ä l) EB '38 39 ~o ~l ~i 13 45 1(6 q y ~ + ~ l ,~ m <-; ~ IS ~9 50 51 55 53 54 Fig 109. Tablå över stenhuggarmärken i klosterkyrkan. S Ljungstedt 1986. Medieval mason's marks. stenhuggarmärken grundar sig på mina anteckningar vid skilda tillfällen alltsedan 1969. Under restaureringen 1978-1983 hade jag tillfälle att från byggnadsställningar dokumentera huvudparten av valvbågarnas många mär- ken. Av andras uppteckningar kan nämnas dem som Harald Wideen gjort under 1940-talets tidigare hälft och vilka jag fått ta del av. I hans material ingår bl a nog- granna ritningar av de två stora portalerna åt öster. Under den nyss avslutade restaureringen har konserva- torsassistent Eva Nyström hjälpt mig med att avbilda några märken, som för mig varit svåråtkomliga. Tidigare litteratur tycks mer allmänt ha nämnt sten- huggarmärkena i Vadstena. I en artikel av A O Lindfors (Lindfors 1903) avbildas 22 typer av stenhuggarmärken. Två av dem (nr 131 och 132) är bomärken som tillhör gravstenar, fyra av de övriga är upprepningar. Det åter- står alltså 16 typer i denna tidiga förteckning. De nu registrerade stenhuggarmärkena i Vadstena klosterkyrka är omkring 2 000. De representerar över 50 olika typer. Ett tiotal av dem förekommer endast en gång och kan lämnas ur räkningen, när man vill försöka fastställa hur många stenhuggare, som varit anställda vid kyrkbygget. Dessas antal bör kunna uppskattas till omkring 35. I den här återgivna tablån över märkena (fig 109) är de ordnade efter frekvens enligt en prelimi- när rapport hösten 1982. Vissa tillägg har sedan gjorts men den ursprungliga numreringen har bibehållits. Märkena är i allmänhet ca 4-8 cm stora. Deras utfö- rande är mycket varierande. Märke nr l har återfunnits på över 300 stenar i kyr- kan, bl a i södra östportalen (41st), östra vindstrappan (44 st) , de tre östfönstren (ett 20-tal) och på närbelägna Fig 110. Plan med numrering av pelare, fönster och valv. S Ljungstedt 1986. Plan of the Abbey with num- bered pillars, windows and vaults. STENHUGGARMÄRKEN 121 pelare (ett 30-tal). Märket är jämförelsevis sparsamt företrätt i valven men saknas aldrig helt där. I långsidor- nas fönster är det vanligt liksom i samtliga av västkorets fönster. stenhuggaren med märke nr l tycks ha varit engagerad under större delen av den period, då nyhug- gen sten levererades till klosterkyrkobygget. Stenhuggarmärke nr 6 återkommer omkring 100 gånger i kyrkan. Innehavaren av detta tecken är en av huvudmästarna till den södra östportalen. Han har också medverkat i södra långsidans fönster men hans märke saknas i valven och på pelarna. Det kan tydas som om denne mästare ej var kvar i slutskedet av kyrko- bygget. Stenhuggarmärke nr 2, ett bakvänt eller rättvänt F, är noterat på omkring 230 stenar. Märket finns inom begränsade partier i kyrkan, sannolikt de som tillkom under avslutningsskedet. Märket förekommer ymnigt på de västligare pelarna och i valven. Av dessa tre anonyma stenhuggare skulle alltså verk- samhetstiden för nr l ha varit lång, för mästaren med märke nr 6 antages en relativt tidig verksamhet med kvalificerade uppgifter och för mästaren med märke nr 2 en relativt sen verksamhet. På liknande sätt kunde man försöka karaktärisera några fler av de stenhuggare, som med sina märken är företrädda i Klosterkyrkan. En sådan genomgång kan här av utrymmesskäl inte göras. I stället följer en kort redogörelse för stenhuggarmärkenas fördelning i kyr- kans olika delar. På en plan över kyrkan (fig 110) visas de numreringar av pelare och fönster, som använts under inventeringsarbeteL l. Kyrkans bäda östportaler (fig 111-112) har märkena ' ' 122 VADSTENA KLOSTERKYRKA Fig 111. Södra östportalens stenhuggarmärken. Efter H Wideen, kompletterat av S Ljungstedt 1983. Mason s marks on the most southernly of the eostern doorways. nr l , 6, 13a, 16, 17a, 22, 26, 35 och 37. Dessutom kan man se nr 47 och 51 med vardera ett märke. Man kan räkna med ett arbetslag på ca 10 m~, som huggit ste- nen till portaler, fönster, invändiga väggpelare och vindstrappa i detta östliga parti av ky,rkan . Arbetet med portalerna pågick troligen samtidigt med partierna i närheten av desamma. II. Sts!nhuggarmärkena i klosterkyrkans fönster är brist- fälligt inventerade. I några fall har de granskats från byggnadsställningar, för övrigt har de studerats genom kikare. stenbuggarmärkena sitter i regel i smygens innerkant nära glasrutan. Överallt gäller att fönstrens masverk är utbytt under 1890-talet. De tre fönstren i östgaveln har märkena nr l, 6, 13a, 16, 17a och 19, alltså i stort sett desamma som i portalerna. I södra långsidans fönster kan man se märkena nr l , 6, 13b, 18, 30, 40, 46 och 49, dessutom de unika mär- kena nr 46, 53 och 54. De välhuggna märkena nr 46 och 54 i form av majusklerna H och G (?) finns i fönster SF 2 men saknas för övrigt i kyrkan. Detta fönster har särskilt fin omfattning med rundstav i smygens ytter- hörn. Där finns för övrigt märkena nr l (16 st) , 6 (2 st) och nr 18 (11 st). Märke nr 54 erinrar om ett märke i Fig 112. Norra östportalens stenhuggarmärken. Efter H Wideen, kompletterat av S Ljungstedt 1983. Mason s marks on the most northem/y of the eostern doorways. Linköpings domkyrkas kor (nr B:lO). Norra långsidans fönster har märkena nr l , 2, 3, 5, 6, 8b, 13a, 14, 16, 17a, 21, 26, 30, 35 och 36. Långhusets båda västfönster har märkena nr l, 8b, 13, 15 , 17b, 26, 30, 36, 49 och 52. I västkorets fönster finns märkena nr l, 3, 17b, 28, 32, 33, 36, 38 och 44. Bland dem är det fyra typer, nr l, 3, 32 och 36, som återkommer i andra delar av kyrkan. De övriga finns bara här. Dessa tecken kan syfta på en grupp stenhuggare, som deltagit i arbetet med västkoret men sedan lämnat orten. Märke nr 33 (9 st) återkom- mer i Linköpings domkyrkas kor vid början av 1400- talet. Det kan också påvisas i koret till S:a Karin i Visby och i Kölnerdomen (Kusche 1959). III . Pelarnas märken är ojämnt fördelade. Vissa partier saknar märken. Väggpelarna i öster har talrika märken av samma slag som portalerna, dvs nr l , 6, 13a och 16 (fig 113). Av de närmaste fria pelarna har den södra, S 5, märke nr l minst femton gånger och märke nr 3 två gånger. Märke nr l finns också en gång på pelare N 4 men tycks saknas på övriga pelare. I stället finner man där märke nr 2. Särskilt dominerande är märke nr 2 på den västligaste pelaren i södra raden, S 2. Där kan det Fig 113. Stenhuggarmärken på väggpelare S 6. Foto S Ljung- stedt 1982. Mason's marks on the pillar S 6. upptäckas på minst 40 stenar. Det verkar som om en enda man huggit materialet till denna pelare. Samme mans märke finns på pelare S 3 (2 st), S 4 (l st), N 2 (6 st), N 3 (2 st) och N 5 (2 st). Övriga stenhuggare, som arbetat med pelarna är de som har märkena nr 14 och 21 med 8 stenar var. Därtill kommer några osäkra märken: nr 17a, 26, 27, och 43. IV. Mitt för pelarna är på norra och södra väggarna valvanfanger. På de båda östligaste har noterats mär- kena nr 13a och 16 (i N) samt nr l och 6 (i S). V. De utvändiga strävpelarna, som delvis murades om på 1890-talet, har enstaka stenhuggarmärken. Av norra sidans strävpelare har den första och tredje från V märke nr 32. Samma märke , en triangel , syns på en strävpelare åt V och på ytterväggen under ett par nord- fönster. Av norra sidans strävpelare har den fjärde mär- kena nr l , 22 och 26. strävpelare nr 6 har märke nr 2 och 22. Den andra strävpelaren från N på östra sidan har märkena nr 26 och 35. VI. I vindstrapporna finner man stenhuggarmärken i mängd. Den östra trappan har märkena nr l (44 st) , nr 6 (5 st), nr 13 a (4 st) , nr 17 a (1), nr 18 (1), nr 22 (l st) och nr 48 (1 st) . I den södra vindstrappan med ingång uti- från har noterats märkena nr l (21st) , nr 2 (5 st), nr 9 (2 st), nr 13 a (l st) nr 28 och nr 49 (l st). Här kan anmärkas att stenar med märke nr 2 och 9 befinner sig högt upp och kan tyda på ett sent fullbordande av spiraltrappan. Det förmodat tidiga märket nr 28 (jfr STENHUGGARMÄRKEN 123 västkorets fönster) sitter på en sten i 4:de skiftet ned- ifrån. De båda vindstrapporna bör till sina huvuddelar ha tillkommit i ett relativt tidigt skede av byggnadsverk- samheten. VII . Valvens arkadbågar. Följande märken finns här: Nr l (36 st), nr 2 (163 st), nr 3 (110 st), nr 4 (111 st), nr 5 (106 st), nr 7 (70 st), nr 8a (67 st), nr 8 b (9 st), nr 9 (62 st) , nr 10 (61 st), nr 11 (52 st), nr 12 (51 st) , nr 13 (9 st), nr 14 (34 st), nr 15 (39 st), nr 16 (2 st), nr 18 (22 st), nr 19 (27 st), nr 20 (29 st), nr 21 (15 st), nr 23 (22 st), nr 24 (20 st), nr 25 (19 st), nr 27 (16 st), nr 29 (13 st), nr 31 (17 st), nr 34 (9 st), nr 41 (3 st) och nr 42 (2 st) . Tio av dessa, nämligen nr l , 2, 3, 8b, 13, 14, 16, 18, 19 och 21, tillhör stenhuggare, som vi vet arbetat även med annan sten i kyrkan . De återstående, nära 20 st, är enbart företrädda i valven. Huggandet av sten till val- vens arkadbågar har säkert pågått flera år. Därvid har arbetslagets sammansättning skiftat, vilket framgår av stenhuggarmärkenas många typer. Vid monteringen av materialet kan man i en och samma valvbåge ha blandat nyhuggna stenar med sådana, som legat färdiga i förråd under flera år. Därför ser man i valven inte samma enhetlighet rörande stenhuggarmärkena som t ex i por- talerna. Vid sidan av stenhuggarmärken förekommer andra samtidigt inhuggna tecken. Några av dem skall här näm- nas. Man har på arbetsplatsen ofta huggit in nummer på stenarna för att ha hjälp av dem vid monteringen. Sådana märken finner man vid skarvar på pelarnas socklar, t ex vid pelare S 4 och N 5. En och samma sten kan då ha både stenhuggarmärke och skarvmärke. En intressant upptäckt gjordes vid granskningen av fönstrens bågformade övre omfattningar. I stället för stenhuggarmärken har man här huggit in ett nummer på varje sten. I varje båghalva ingår ca 14 stenar. Den nedersta stenen har alltid nummer l, som kan bestå av ett inhugget rakt streck eller ett litet borrat hål. Nästa sten har två streck eller hål och sedan fortsätter det så att översta stenen kan ha 14 streck eller punkter i rad. Några av stenhuggarna var mera avancerade. De har använt sig av romerska siffror i följande fall : invändigt i fönstren SF2, SF3 , SF4, och ÖFN samt utvändigt i fönstren SFl, ÖFS, NF2, och NF5. Siffran 4 återges, enligt dåtida bruk, med fyra streck. Siffrorna 5 och 10 (V och X) tecknas ibland med långa, svängda linjer (fig 114). I ett och samma fönster har varje båghalva ett särskilt numreringssystem. För numrering av stenar med romerska siffror drygt 150 år senare har redogjorts i en rapport rörande Vadstena slott (Rapport till Raä 5/2 1974 av S Ljungstedt). I fönster SF 4 är den högra båghalvans stenar numre- 124 V ADSTENA KLOSTERKYRKA rade med små borrhål. På nedersta stenen är det lilla numreringshålet omgivet av fyra andra så att ett kors bildas. Har de till uppgift att framhäva det ensamma hålet i mitten eller finns det en annan förklaring? En frottageavbildning av denna grupp hål gjordes (fig 115). Senare upptäcktes en exakt likadan grupp av fem borr- hål i södra smygen till norra östportalen, i sjätte stenen över tröskeln . På samma nivå har strävpelaren därintill ytterligare en femhålsgrupp. Den är sedan länge upp- märksammad och omskriven (Lindblom 1966). Borrhålsgrupperna i fönster SF4 och i portalsmygen har sannolikt gjorts med ett och samma verktyg (drill- borr). De kan möjligen betraktas som en nyck från stenhuggarens sida. Samtidigt har de en religiös eller magisk innebörd, som upphovsmannen säkert var med- veten om. Som en parallell kan ses det ringkors, som huggits in i södra östportalens yttre bågparti och som upptagits som nr 47 i förteckningen över stenhuggar- märken. Sannolikt är det inget stenbuggarmärke i prak- tisk betydelse. Formellt är det besläktat med de invig- ningskors, som under medeltiden målades på kyrkornas väggar eller höggs in i altarbordens översidor. I Vadstena klosterkyrka återstår att granska vissa partier på nära håll. Därvid kommer förmodligen ytter- Fig 114. De romerska siffrorna VIIII (9) , XII (12) och XIII (13), inhuggna som numreringsmärken i fönstret över norra östportalen. De på detta sätt märkta stenarna ingår i i den invändiga fönsteromfattningens båge överst mot norr. Teckningar efter frottageav- bildningar. Naturlig storlek. S Ljungsted t 1982. Numbering on the window above the most northem/y of the eastern doorways. STENHUGGARMÄRKEN 125 o QoO o o o a c o o o o o b o Fig 115 a- c. Ritningar i naturlig storlek (efter frottage) av borrhålsfigurer med vardera fem hål från olika platser i kyrkan. a. strävpelaren intill norra östportalen, ca 120 cm över markytan (se även fig 51). Hålen starkt nötta av beröring. b. Norra östporta- lens södra smyg. På samma höjd över marken som föregående. c. Fjärde fönstret från väster i södra sidoskeppet. På nedersta stenen i omfattningsbågen upptill åt väster. Övriga stenar i samma båghalva är numrerade med borrhål av samma dimension. Teckningar av S Ljungstedt 1983. Bored hales in cross-form from three p laceson the Abbey. The hales a. are worn smooth. 126 VADSTENA KLOSTERKYRKA ligare några stenbuggarmärken att upptäckas men kan- ske inga av helt nya typer. De som nu är kända visar på förbindelser med den samtida byggnadshyttan vid Lin- köpings domkyrka. Utom märke nr 33 och 54 (Linkö- ping nr B46 och BlO) kan nämnas nr 13 a, 16 och 45 (Linköping nr B18, B22 och B20). Som regel tycks gälla att en och samme stenhuggare arbetat en längre tid på det ena stället men bara gästat en kort tid på det andra. En överensstämmelse mellan de båda ungefär samti- diga arbetsplatserna finner man också i det tekniska. Såväl i Linköping som i Vadstena har man efter avslu- tad huggning av kvaderstenar i många fall låtit slipa ytan. Därvid försvinner delvis spåren efter huggverkty- gen. Vid monteringen av stenarna har man blandat slipade och oslipade stenar, vilket är lätt att se i valven i Vadstena liksom även på pelarna. 'NOTER 127 Noter l. Se Gillingstam 1955, s 265; Artikeln 'Kronogods' i KL. 2. Via DoJorosa i Jerusalem var förebilden för senmedelti- dens korsvägar. De skulle erinra om Kristi vandring till Golgata och om de minnesvärda episoder som utspelade sig på vägen dit. Korsvägarna var uppdelade i ett antal stationer, som på ett eller annat sätt illustrerade Kristi lidande och som manade till andakt. - Om korsvägar och korsvägsstationer, se af Ugglas 1938. Korsvägarna i Vad- stena har även behandlats i Anderson 1972, s 149 f. Om franciskanerna och korsvägsandakten, se Gunnes 1990, s 9. 3. Trossboden utgör nu gräns mellan kyrkogård och "kloster- gård". På en plan av J F Kock 1822 anges att byggnaden var vagnshus för Kungl andra livgrenadjärregementets tross, därav namnet. 4. En uppsättning järndörrar - tre hela och en halv - som i mitten av 1910-talet salubjöds till SHM men som nu finns på okänd plats torde vara identisk med de dörrar som tillverkades vid 1805-1810 års restaurering. 5. Beträffande spår efter fönster- och dörröppningar i kyr- kans östra mur, se Berthelson 1947, not 52, s 64 f. 6. Erik Fant (1889-1954). Arkitekt i BSt från 1917, egen verksamhet från 1918. Har lett restaureringen av ett stort antal kyrkor, bl a Storkyrkan, Johannes och Katarina kyr- kor i Stockholm, samt många betydande landskyrkor. 7. Innehållet i inskriften - men inte den exakta ordalydelsen - är hämtad från Birgittas uppenbarelser, bok IV, kap 137, vars text upprepas i R Ex kap 44 (Lunden 1959, s 146). 8. Jfr Kjellberg 1917, s 185, som förmodar att en "soror ab extra, Bengta Paulsdotter" deltagit i arbetet med kyrkans uppförande och därvid huggit de stenar som är märkta med b. 9. Beröringsmagi har behandlats i Lindblom 1966. På ytterli- gare två ställen i kyrkan finns likartat grupperade borrhål. Se kapitlet Stenhuggarmärken. 10. Långhusets mittparti , dvs vad vi uppfattar som innanför skranket, anges i både de latinska och fornsvenska versio- nerna såsom varande utanför detsamma. Klemming 1862, s 85 ; Hollman 1956, s 140,234. 11. Den heliga Katarina, Birgittas dotter, fick enligt påvesto- lens beslut firas som helgon i Norden samt i birgittinklost- ren. - Man har rätt att förmoda att en av de omnämnda predikstolarna funnits i kyrkans östgavel och varit tillgäng- lig inifrån via läktaromgångens östra del. Se t ex J Wulffs uppmätning av östfasaden från 1787 (fig 69) samt en ännu bevarad stenkonsol, kanske understöd för ett litet tak (synlig på fig 22 i Berthelson 1947). 12. Johannes Angelus Arcimboldus (d. 1555). Italiensk prelat, ärkebiskop av Milano 1550. A var från 1514 påvlig legat och generalkommissarie för avlatshandeln i större delen av Tyskland samt Norden. Han besökte Sverige 1518-1519 och spelade en betydande politisk roll i maktkampen mel- lan Sten Sture d y och Gustav Trolle. - Arcimboldus' avlatsbrev från 1519 är publicerat i Spegell716. 13. Avlatsbreven från l februari 1470 och 3 augusti 1496 (orig perg, RA) har publicerats av Ernst Nygren som bilagor i af Ugglas 1938, s 268 f. 14. Vi får alltså en treskeppig gotisk hallkyrka med fem valv i varje skepp, räknat från kortrappan i väster till ingångs- dörrarna i öster. 15. DS 7640 (11 januari 1368) och DS 7757 (11 augusti 1368). Se Höjer 1905, s 79. 16. En viss reservation måste dock göras - det kan tänkas att man påbörjat grundläggning för en stenkyrka tidigare än på 1390-talet, men i så fall har det då anlagda senare helt slopats. Detta skulle kunna vara förklaringen till den grund som påträffats under den norra kormuren (jfr kapit- let Byggnadshistoria och fig 86). 17. RA ppr nr 48 (utan år). En översättning av Toni Schmid finns publicerad som bilaga i Anderson 1972, s 197. 18. Se Berthelson 1947, s 40 f, samt Wessen 1968, s 53. - Också ett teologiskt motiv har framförts. Se Vadstena klosterkyrka, del Il, s 12. 19. Översättningen av notiserna ur Diariet har gjorts av fil dr Claes Gejrot, som givit ut en textkritisk granskning av den latinska texten (Gejrot 1988) och som förbereder publice- ring av en modern svensk översättning. Nyöversättningen har inneburit konsekvenser för tolkningen av kyrkans byggnadshistoria. Det gäller framför allt två notiser, näm- ligen från den 13 september 1418 samt från 1437 (utan datum). Tidigare har den förra notisens murus transversa- /is (här: "tvärväggen") översatts med "kormuren", vilket av Berthelson (1947, s 32) tolkats som korets gavelröste. Notisen från 1437lyder på latin Item, transitus ad ecclesiam sive ad portam secularium muratus est de novo, qui antea fuit de asseribus fabricatus. I den äldre översättningen (1918) återgavs detta avsnitt med " Ingången till kyrkan eller folkets port nymurades, emedan han förut varit för- färdigad av bjälkar". Iwar Anderson har därav dragit slut- satsen att det rört sig om församlingens ingång i östra de- len av kyrkan och att denna färdigställts först i ett sent stadium, sannolikt på grund av förändrade byggnadsplaner (Anderson 1972, l , s 140). Enligt Gejrot skall notisen dock översättas på följande sätt: "Vidare, korsgången till kyr- kan, eller till världsporten, murades för första gången. Den var tidigare tillverkad av träbjälkar" . Då korsgången och världsporten inte har intresse i just detta avsnitt, har notisen utelämnats. Red:s anm. 20. Se Jansson 1936, s 44, samt artikeln Alen ' i KL (supple- ment). - Sedan detta manuskript fullbordats har Sölve Göransson gjort en stor undersökning om alnmåtten i Nor- 128 VADSTENA KLOSTERKYRKA den. Utifrån klosterkyrkans innermått har han kommit fram till att den medeltida alnen i Östergötland bör ha varit cirka 53,9 å 54 cm (Göransson 1988, s 33 f). Red:s anm. 21. I norra sidoskeppets västra innervägg består dock murver- ket närmast golvet av några skift röd sandsten. Red: s anm. 22. I långhusets södra och norra murar finns stötfogar i den första och tredje traven från öster. De sträcker sig diago- nalt upp genom några skift i den nedre delen av murverket under fönstren och visar genom sin riktning vilken del som byggts först. I den första traven i söder (fig 79) är det östra partiet av muren · äldst , medan det i den tredje traven är det västra (fig 24). I norr visar tredje travens stötfog att det östra partiet här har byggts före partiet väster därom (fig 25). I första traven i norr finns spår efter en öppning (se pi IV). På insidan kan en fog anas. Jfr Byggnadshistoria: öst- partiet och not 45. - I långhusets sydöstra hörn finns en låg murklack utmed södra väggen, vilken sträcker sig från hörnet mot väster. Murklacken är först 35 cm hög i drygt två meter och därefter 15 cm hög i ytterligare ett antal meter. Dess djup är 10-12 cm. - I de sträckmurar som befinner sig närmast koret finns vertikala förtagningar, som visar att koret och det närmast anslutande murverket färdigställts först. Partiet norr om koret visar kraftiga av- bilningar. Red: s anm. 23. Elias Brenner (1647-1717). Målare och fornforskare. An- ställd 1668 som ritare och kopparstickare vid antikvitets- kollegiet , på vars uppdrag han besökte Vadstena 1669 och 1670; assessor där 1693. B. är annars mest känd som mini- atyrmålare och numismatiker. 24. Det bör nämnas att Magnus Gabriel De la Gardie hade planer på att låta förse kyrkan med nytt tak; det är dock ovisst om härmed avsågs en hel konstruktion eller endast ny beklädnad. Se Sv K, vol190, s 79, 23. 25. Johan Ekebom (Eekboum) (1675-1729). Ordinarie Iant- mätare i Vadstena län inom änkedrottning Hedvig Eleono- ras livgeding; avsked 1725, då tjänsten indrogs. E. upprät- tade 1705 en karta över Vadstena. Beskrivningen över denna har publicerats, se Eekboum 1979. 26. Jacob Du Rees (1639-1725). Hauptman och lagman i Vadstena län inom änkedrottning Hedvig Eleonoras livge- ding 1678 (Sv K, Vadstena klosterkyrka III , s 29). 27. Abraham Robsahm (1738-1821). slottsmurmästare i Stockholm. - Johan Wilhelm Friese (1725- 1789). Mur- mästare; bördig från Wolgast i Pommern, mästare vid murmästareämbetet i Stockholm 1761, ålderman 1779- 1785. Friesevar en av det sena 1700-talets mera betydande murmästare, konstnärligt sett, och anlitades för större och arkitektoniskt mera krävande uppdrag. 28. Carl Fredrik Adelcrantz (1716- 1796). Friherre, arkitekt; hovintendent 1750, överintendent vid ÖIÄ 1757. Den gus- tavianska tidens ledande arkitekt. 29. En tredje möjlighet är att - liksom beträffande allmänhe- tens portar- två passager givits ett symbolnamn. 30. Johan Biilow. Riddare; begraven i Vadstena klosterkyrka i februari 1411. Möjligen identisk med den mecklenburgske riddaren Johan von Biilow, som vid 1300-talets slut bodde på Wedendorf i trakten av Gadebusch och som 1397 nämns bland konung Alberts mecklenburgska råd. Söner- na Detlev och Ficke B inflyttade till Sverige omkr 1400. Den sistnämndes dotter Anna Fickesdotter B (1440-ta- let-1519) blev klostrets abbedissa 1502 och betraktas på grund av sin höga bildning och allmänna duglighet som en av förgrundsgestalterna i klostrets historia. Hon är främst känd för sina genealogiska anteckningar. 31. Carl Georg Brunius (1792-1869) . Präst, språkforskare och arkitekt; professor i grekiska vid Lunds universitet 1824. B. är mest känd för sina studier av svensk medeltida byggnadskonst och för sin verksamhet som arkitekt. Han ledde bl a restaureringarna av Lunds domkyrka 1833- 1859 och Växjö domkyrka 1849-1854. I Vadstena har han gjort en del uppmätningar av klosterkyrkan. 32. Detta fönster har också sin batten i högre nivå än de övri- ga. Under fönstret befinner sig en av de byggnadsskarvar som förekommer i långhuset. Red: s anm. 33. För ytterligare diskussion om detta , se bl a Bollman 1956, s 105, och Anderson 1972, s 137. 34. Claes A A Grundström (1844-1925). Arkitekt; e o arki- tekt vid ÖIÄ 1875-1884, professor vid Kungl akademien för de fria konsterna 1883-1912. Utförde förslag till re- staurering av flera kyrkor, förutom klosterkyrkan i Vad- stena (se Restaureringar) även bl a Uppsala domkyrka (ej utfört) samt Mariakyrkan i Sigtuna. 35. Pehr Wilhelm Palmroth (1765 -1825) . Arkitekt; konduk- tör vid ÖIÄ, lärare vid Kungl akademien för de fria kons- terna. Dotterson till hovmålaren G T Taraval. En av ny- klassicismens flitigare arkitekter och också en av de mera uppslagsrika; bl a var han en av de arkitekter som bidrog till spetsbågens renässans. Han har även utfört ett stort antal orgelfasader. 36. Magnus (1542-1595). Son till Gustav I (Vasa) och Marga- reta Eriksdotter (Leijonhufvud), arvfurste med titeln her- tig av Östergötland. M ärvde ett furstendöme som bestod av västra Östergötland med några härader i norra Små- land, nordöstra Västergötland med södra delen av Närke och Dalsland. De främsta städerna var Norrköping och Vadstena, som blev hans residensstad. På 1560-talet börja- de M visa tecken på sinnessjukdom, som han sedan led av livet ut , dock med vissa lugnare perioder. 37. Erik Lundberg (1895- 1969). Arkitekt; antikvarie vid Raä 1938- 1946, sedan professor i arkitekturhistoria vid KTH. Förutom ett betydande arkitekturhistoriskt författarskap har L utfört ett stort antal kyrkorestaureringar. 38. Se Nyborg 1981. - Tänkbart är att det under beteckningen grytor, pannor o dyl i Vadstena klosters räkenskaper och inventarium döljer sig någon sådan eldpanna. Här kan också erinras om Åbo klockarelag, där det stadgas att klockaren om vintern skulle "altiidh hafva eeld j pannana" vid de altaren där det hölls mässor (Geete 1903). 39. Om de små nischerna tillkommit för att hysa böcker, vilket förefaller troligt , har de knappast varit avsedda att kunnat användas från samma golvnivå som biktnischerna. Golvet intill de senare kan inte ha varit planerat att ligga högre än det gör nu, men boknischerna befinner sig ca 180 cm över denna nivå. Det är inte troligt att medeltidens människor, som i allmänhet var kortare än vi, kan ha betraktat detta som en lämplig arbetshöjd. Red:s anm. 40. !war Anderson har här räknat med normal trappstegshöj d, 12-16 cm och därför fått måttet 0,85-1 ,1 m (Anderson 1972, l , s 138). En tvärhand var dock under medeltiden ett naturmått som svarade mot 3-4 tum eller 7,5-10 cm (Jansson 1950, s 98), vilket motsvarade en fjärdedels fot (KL, artikeln Hand', sp 109). Den sammanlagda höjden på trappstegen skulle således bli cirka 50 cm, vilket skulle ge ett långhusgolv på+ 3,3 m. Red:s anm. 41. Johan Fredrik Kock (1785-1828). Målare och tecknare, verksam i Vadstena. Han utgav "Anteckningar om Wad- stena kloster" (Kock 1825) och tecknade av gravstenar och inskrifter i klosterkyrkan (Sv K, Vadstena klosterkyrka III , s 12). 42. Jonas Carl Linnerhielm (1758-1829). Reseskildrare och tecknare; riksheraldiker 1809. Han är bl a känd för sina tre illustrerade volymer om resor i Sverige, utgivna 1797, 1806 och 1816. 43. Antonio Possevina (1533-1611). Italiensk jesuit och dip- lomat, en av motreformationens främsta företrädare. Som påvlig nuntie vistades P i Sverige i två perioder under åren 1577-1580 för att försöka återföra Sverige till katolicis- men (Lindblom 1965, s 201). 44. lwar Andersons ursprungliga text har här reviderats mot bakgrunden av nyare iakttagelser. Jfr not 46. Red:s anm. 45. Efter det att Iwar Anderson (Anderson 1972) publicerat sin analys av östpartiet har iakttagelser av betydelse för tolkningen av byggnadsförloppet gjorts av l:e antikvarie Gunilla Malm (jfr not 22; manus under utgivning, Lunds universitet) , vilket föranlett en revision av Andersons text (för hans utförliga analys, se Anderson 1972). Tyvärr fick Anderson inte möjlighet att före sin bortgång ompröva sin hypotes, som här dock redovisas i fig 75 och 81. 46. Grundläggningsnivåerna i söder stiger kontinuerligt från väster till öster utan något klart avbrott. Detta tyder på att man lagt ut hela grunden på en gång. Utmed södra lång- husmuren ligger grundmuren sålunda i väster på ca + 3 m, i mitten på ca + 3,8 m och i öster på ca + 4,6 m. På en undersökt punkt utanför norra långhusmurens tredje trave är grundläggningsnivån ca + 3,4 m (uppgifterna från gräv- ningsledaren, Eva Lotta (Hillbom) Ode/berg) . Om nivån i långhuset var planerad till + 2,8 m, såsom l war Anderson i sin hypotes antagit, skulle alltså golvet komma att ligga lägre än kyrkans grundmurar, vilket är otänkbart från sta- bilitetssynpunkt (jfr dock not 40) . Red:s anm. 47. Se Berthelson 1947, bl a s 59, 66, 72 ff samt fig 26 och 27; Lindblom 1965, fig 4; Ekwall 1975; Hulthen 1979, s 22 ff samt fig 22 och 23. 48. Pehr Kylander (1737-1793). Präst och arkivman; präst- vigd 1762, komminister i Vadstena 1772 (tillträdde 1773), kyrkoherde i Örberga 1790 (tillträdde 1792). K utarbetade bl a förteckningar över medeltida hadskrifter i Linköpings NOTER 129 bibliotek och peragamentbrev i Vadstena hospitals biblio- tek. Han planerade vidare att utge en tryckt beskrivning om Vadstena och skrev bl a "Utkast til Beskrifning om Wadstena stad" (handskrift G 39 i länsbiblioteket, Linkö- ping) . 49. Möjligen är det dessa hål, som av Berthelson tolkats som rester av den medeltida östläktaren (1947, s 77). Red:s anm. 50. Läktarna förmodas ha uppförts efter kyrkans invigning 1430 men före 1455, då S:t Mikaels och Johannes Döpa- rens altaren (åter)invigdes (se Vadstena klosterkyrka, del II, s 13 och 22) . 51. Se även Lilius 1969, s 89 ff. 52. Anmärkningsvärt är att det på motsvarande plats i det finska dotterklostret Nådendal finns ett liknande lagat par- ti, detta dock av tegel. Se Lilius 1969, fig 65 samt beskriv- ning s 69 ff. 53. I Vadstena kan den i sydskeppets västände befintliga mur- öppningen (nu igensatt, se fig 33 och 68) kanske ha funge- rat som ytterligare en kommunionsplats. Jfr sakristians plan i fig 85. 54. Alternativt kan denna rivning ha gällt delar av talehuset, vars norra hälft enligt uppmätningar syns ha stått kvar ännu 1655. 55. Så t ex Berthelson 1947, s 60ff, som antar att det rör sig om en medeltida sakristia. - Vid utgrävningar intill kyrkans östparti har man kunnat konstatera att byggnaden inte le- gat i förband med kyrkan och att medeltida gravar skadats då den uppförts ( utgrävningsrapport av EL Hillbom och M Johnson, ATA). Red:sanm. 56. Man förberedde då en utvändig restaurering av kyrkan och man försäkrade sig om utrymme runt densamma för ställ- ningsbygge och lagring av material. Avståndet från mur- resten till kyrkan är nu ca 9 m, vilket motsvarar det önska- de arbetsutrymmet på 15 alnar. 57. Se även Hillbom 1980. 58. Gissningsvis kan den förmodade planändringen sättas i samband med kontroverser under 1380-talet beträffande brödernas gård (se Silfverstolpe 1898). Det bör här också nämnas att valvupplag, sannolikt till en korsgång, finns i östfasaden på brödernas hus (se Hillbom 1980, s 8) . Huru- vida denna varit uppförd eller endast förberedd kan ej avgöras på grund av bristande kunskaper om markförhål- landen. I Diariets beskrivning 1478 av en vådeld talas emellertid om taket över brödernas korsgång. 59. Svårtolkade längdskarvar antyder att gången ursprungli- gen inte nått fram till porten i fråga. En kortare gång kan däremot ha ingått i passagen in till koret via korridoren mellan sakristian och södra parten av långhusets västmur. 60. Georg (Georgius) Norman (o 1490-1552/53) . Kyrkapoliti- ker och diplomat; f på Riigen, magister i Wittenberg 1538, lärare åt prins Erik (XIV) 1539 och superintendent samt därmed kyrkominister samma år, regementsråd (riksråd) 1540. N var en av Gustav Vasas främsta rådgivare i såväl kyrkliga som allmänpolitiska frågor. 61. Henricus Johannis (d 1556) . Biskop i Västerås 1534/35; 130 V ADSTENA KLOSTERKYRKA tidigare troligen dominikanmunk samt kyrkoherde i Väs- terås senast 1531. Framstående reformator och en av Gus- tav Vasas pålitligaste män. 62. Nicolaus (Claus) Canuti (Hvit) (d 1567). Biskop i Linkö- ping 1543-1558; f i Danmark , dominikanmunk i Skän- ninge, sedan i Kalmar. Vid visitationen i Vadstena lär han ha omhändertagit äldre skrifter. Efter en tvist med Gustav Vasa omplacerades han och blev kyrkoherde i Söderkö- ping. 63. Knut Pedersson Törnschiaer, adlad Törnhielm (1636- 1699). Hauptman över Vadstena, Drottningholms och Svartsjö län inom Hedvig Eleonoras livgeding, lagman i Värmland 1690. 64. Gustaf Soop af Liminga (1624-1679) . Friherre, ämbets- man; landshövding i Örebro län och Värmland 1653, riks- råd 1658, generalguvernör över Hedvig Eleonoras livge- ding 1663, lagman i Östergötland 1667. Svar en av stor- maktstidens stora jorddrottar; bl a ägde han Mälsåker (Sö), Stjärnsund (Nä), Granhammar (Up) och Liminga friherreskap i Finland. 65. Johan Hadorph (1630-1693). Fornforskare; antikvarie 1666, assessor i antikvitetskollegiet i Uppsala 1666- 1692, sekreterare och antikvarie vid antikvitetsarkivet 1692. I antikvitetskollegiet samlade han en mängd föremål från Sveriges forntid och äldre historia, stommen till Statens historiska museums samlingar. Han gjorde även invente- ringsresor i landet tillsammans med kollegiets tecknare varvid bl a ett flertal kyrkor avbildades. Som den samman- hållande kraften i den antikvariska forskningen och utgiv- ningsverksamheten har han betraktats som Sveriges förste egentlige riksantikvarie, även om han aldrig blev det till namnet. 66. Magnus Taleen (Thalen) (1706-1778). Handlande och rådman i Vadstena; en befattning som även flera andra medlemmar av denna släkt innehade under 1700-talet. I detta sammanhang fungerade T som kyrkobokhållare. 67. Johan Daniel Elfström (1736-1788). Murmästare i Stock- holm 1768. 68. Claes Rapkaelsson Pousette (1739-1810). Byggmästareål- derman i Stockholm, löjtnant vid borgerskapets infanteri- corps. 69. Adolph Ulric Kirstein (1746-1808) . slottsbyggmästare i Stockholm , major. K var en tid C M Bellmans hyresvärd och blev av denne dedicerad Fredmans sång 64 ("Fjäriln vingad ... "). 70. Olof Eric Arenander (1758-1810). Byggmästare; verksam i Göteborg från 1783. Bland kyrkliga byggnadsarbeten som A varit inblandad i kan nämnas en ombyggnad av Alingsås stadskyrka. 71. Jonas Nilsson Tollenquist (1741-1801). Stadsnotarie och rådman i Vadstena. 72. Jacob Wulff (1750- 1800). Arkitekt; konduktör vid ÖIÄ. Ä ven verksam som tecknare och lärare vid Kungl målare- och bildhuggareakademins ornamentsskola. 73. !sac Rosen (1768-1808). Slottsbyggmästare; främst verk- sam i Närke. Bland byggnader som R ritat kan nämnas rådhuset i Kristinehamn, uppfört 1798-1805. 74. Johan Holmberg (1774-1837). Länsbyggmästare i Öster- götland, "Oeconomie Directeur". 75. Fredrik Blom (1781-1853). Arkitekt; professor i högre byggnadskonst vid Konstakademien 1817, t f chef vid ÖIÄ 1836- 1844, överste vid flottans mekaniska kår 1840. En av den svenska nyklassicismens främsta arkitekter. Bland B:s byggnader kan nämnas Skeppsholmskyrkan, Rosen- dals slott och f d Livgardets till häst kasern - nu lokaler för Raä - i Stockholm. 76. Henrik Vu/t von Steijern (1768-1844) . Friherre, överadju- tant, major; kassadirektör vid Göta kanalverk 1810-1833. Ordförande i byggnads- och drätselkommitteerna för klos- terkyrkans restaurering. 77. Carl (Rosen) von Rosenstein (1766- 1836). Biskop i Linkö- ping 1809-1819, ärkebiskop 1819 (tillträdde 1822). 78. Baltzur August Carl von Nieroth (1767-1842). Friherre, överstelöjtnant; landshövding i Östergötlands län 1817- 1825, ståthållare på Linköpings och Vadstena slott 1818- 1825 . 79. Marcus Wallenberg (1774-1833). Biskop i Linköpings stift 1819 (tillträdde 1822). W. var även känd som Homeros- översättare. 80. Gustaf Andersson (1797-1872). Orgelbyggare; examine- rad och privilegierad 1824, verksam i Stockholm till 1859, från 1850 tillsammans med sonen Frans under firmanam- net Gustaf Andersson Son. 81. Abraham Nyström (1789-1849). Byggmästare; bosatt i Kristbergs sn, sockenbyggmästare där 1808. Senare läns- byggmästare i Östergötlands län och flitigt anlitad för kyrk- och herrgårdsbyggen. Hans största uppgift var om- byggnaden av Stora Sundby slott i Södermanland, där han också svarade för inredningsarbetena. (Se även SvK, Vadstena klosterkyrka II , not 44 a.) 82. August Nyström (1814-1886). Byggmästare; son till Abra- ham N. Tillsammans med brodern Johan Robert N (1817 -1890) fortsatte han faderns verksamhet. 83. Maria Charlotta Bergenstråhle, f Liedgren (1781-1865). G 1816 med kaptenen Carl U/rik B (1778-1845). 84. Per U/rik Stenhammar (1829-1875) . Arkitekt; lärare vid Konstakademien 1866, arkitekt i ÖIÄ 1874. S har ritat flera kyrkor, bl a Ersta kapell i Stockholm. 85. Adrian Crispin Peterson (1835- 1912). Arkitekt; verksam i ÖIÄ 1866- 1904, praktiserande arkitekt i Göteborg från 1872. En av sin tids mest produktiva kyrkaarkitekter - främst i Västsverige - men har även ritat ett stort antal profanbyggnader. 86. Magnus Peter Svensson (1837-1910) . Byggmästare i Lund; Lunds universitets "byggnadskonduktör". 87. Lars Emanuel Petersson (1844-1924). Byggmästare, bo- satt i Mösseberg; bl a verksam vid Skara domkyrkas re- staurering 1886- 1894. P har även utfört ritningarna till tre kyrkor i Västergötland och en i Bohuslän. 88. Gustaf E N Petterson (1855-1933). Arkitekt; e o arkitekt i ÖIÄ 1882, arkitekt i domänstyrelsen 1886-1908, inten- dent i ÖIÄ 1907-1918, byggnadsråd där 1918-1922. P genomförde många kyrkorestaureringar, däribland Visby domkyrka 1890-1892. 89. Oscar Montelius (1843-1921). Arkeolog; anställd vid SHM 1863, fil dr 1869, förste amanuens vid VHAA 1880, professors namn 1888, riksantikvarie 1907-1913. 90. Rudolf Fjetterström (1838-1920). Präst; prästvigd 1862, FÖRKORTNINGAR 131 komminister i Kimstad 1868, kyrkoherde i Östra Ryd 1874, i Vadstena 1886, kontraktsprost 1897. 91. Hans Hildebrand (1842-1913) . Fornforskare; eo amanu- ens vid VHAA 1865, fil dr 1866, förste amanuens vid VHAA 1871, riksantikvarie 1879-1907. Förkortningar ATA e/c Cod.Ups. Con s DS HE KB KL km t KVHAA Luc m vy mö h Antikvarisk-topografiska arkivet, riksanti- kvarieämbetet och statens historiska museer, Stockholm mått taget från centrum till centrum Codex Upsaliensis Constitutiones Diplomatarium svecanum änkedrottning Hedvig Eleonora Kungliga biblioteket, Stockholm Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid kopparmynt Kungl Vitterhets Historie och Antikvitets Aka- demien Lucidarium medelvattenyta meter över havet orig perg p pr RA Ra ä r dr REx RS RSS smt Sv K Upp UUB Ög 179 ÖIÄ ÖLM original på pergament pappersbrev Riksarkivet, Stockholm Riksantikvarieämbetet riksdaler Revelationes Extravagantes Regula Salvatoris Regula sancti saluatoris silvermynt Sveriges Kyrkor. Konsthistoriskt inventarium Heliga Birgittas uppenbarelser Uppsala universitetsbibliotek Brate, Erik, 1911-1918: Östergötlands runin- skrifter. Sthlm; nr 179 Överintendentsämbetet Östergötlands länsmuseum 132 V ADSTENA KLOSTERKYRKA Källor och litteratur OTRYCKTA Linköping Linköpings stiftsbibliotek: Kylander, Pehr: Utkast till beskrif- ning om Wadstena stad (G 39). Länsstyrelsen, lantmäterienheten: Äldre uppmätningar av klosterkyrkan och kyrkogården. Stockholm A T A: Handlingar rörande anslag till restaurering av kloster- kyrkan 1873; angående restaurering 1893; angående inskrifts- tavla i västra korväggen 1897; erbjudande till SHM att inköpa järndörrar från klosterkyrkan 1915-1917; angående uppvärm- ning 1919-1926; angående reparation av kyrkogårdsporten och muren 1922; angående ny sakristia och vindfång m m 1925-1926; angående ny skorsten till värmeledningen 1926; angående elektrisk belysning 1929- 1930; angående plåtarbe- ten 1932; angående lotterimedel till avtäckning av strävpelare 1935-1939; angående igenmurning av öppningen i munkko- rets västra vägg 1935; angående kalkstrykning av valv i munk- koret 1935; angående söndervittring av fönster 1953-1954; an- gående nytt värmesystem 1954-1962; angående utvidgat öp- pethållande 1962; angående brandskydd 1965-1966; angående fuktskador m m 1966; preliminärt besiktningsprotokoll av l Holmström 1967; besiktningsprotokoll av l Holmström samt förslag till handlingsprogram för restaurering m m 1970; angå- ende ev förgyllning av takryttarens kors 1972; angående mark- undersökningar 1974; angående murrest av 1200-talshus på kyrkogården 1974; rapport över kompletterande undersök- ningar inför restaurering 1977; angående restaurering 1978- 1984; rapport om stenhuggaremärken i klosterkyrkan av S Ljungstedt 1982; rapport angående rester av muren till klos- terträdgården vid Munkklostret av G Malm 1983 (dnr 4432/ 83); angående minnestavla 1984. - Bertil Berthe/son: Till kän- nedomen om Birgittinerordens byggnadsskick med särskild hänsyn till Vadstena kloster. - Carl Georg Brunius: Samling- ar, band 39, s 15-43; konvolut 17, plan och vy över klosterom- rådet (Ög 517, Ritn . 17-505). - Hans Hildebrand: Brevsam- ling. - Johan Fredrik Kock: Vues de l' eglises. (Ritningar av svenska kyrkor m m omkring 1800.) - Per Arvid Säve: Rese- berättelse 1861 , s 140. - FOTOGRAFIER. - RITNINGAR: Uppmätningar av A Flink 1922-1923 (10 blad) ; förslag till sakristia, vindfång och värmeanordning av E Fant 1925- 1926 (5 blad); förslag till inredning av ny sakristia av E Fant 1930 (3 blad).- TIDNINGSURKLIPP. Krigsarkivet: Krigsmanshuskontorets arkiv: Ritningar och pla- ner över Vadstena krigsmanshus och kloster m m. Kungliga Biblioteket: Daniel Georg Nescher: Anteckningar under mina sommarresor åren 1799-1803 (M 197). RA: De laGardieska samlingen: Skrivelse från Antikvitetskol- legiet 1668 (E 1626) ; brev från J Hadorph till M G De laGardie angående bortrivning av klostermuren m m 1678 6/10 (E 1425). - Drottning Hedvig Eleonoras arkiv och livgedingsarkiv: Skrivelser och memorial från hövitsmännen Knut Pedersson Törnhielm och Jacob Du Rees (i vol K 112-117, 121, 132, 176, 191 , 763-766) ; handlingar angående Vadstena län 1718-1725 (K 662). - Ecklesiastikdepartementet: Konseljakter 1893 25/8 (nr 1), 15/9 (nr 2), 10/11 (nr 1), 1894 29/6 (nr 2), 1895 20/12 (nr 7), 189613/6 (nr 4), 6/11 (nr 4), 1897 2115 (nr 6) . - Kammararkivet: Reviderade länsräkenskaper, ecklesiastika räkenskaper: verifikationsband 1643-1644, landsböcker 1690-1722, 1740-1777 (luckor spridda år) , kyrkor, skolor och hospital 1685, 1688-1689. - Krigsmanshus- och hospitalsrä- kenskaper. - Rasmus Ludvigsson : Een korth historisk berättelse om Wadzstenna clöster, stadh och sloth . .. (D 417) . - Städers akter. 72. Vadstena. - ÖIÄ:s arkiv: HUVUD ARKIVET: E Ia:65-69 (Kungl brev i original 1893-1897) ; F IIab:3 (diarium 1769-1808, hand! 1780-1784); F IIab:4 (hand! 1785- 1802); F IIab:5 (hand! 1803- 1808); F IIab:6 (hand! 1881-1899), F Ilaab: 21-25 (hand! 1890-1900). - RITNINGAR: Profil av takresningen 1769; förslag till ny takresning (1769?); förslag till ny takres- ning 1773; profil av takresningen och takryttaren (1773?); syd- fasad och sektioner av klosterkyrkan med tak och takryttare av J Wulff 1787 (3 blad) ; ritning till ny takresning 1782; fasader av klosterkyrkan med dess nya tak av J Wulff1787 (4 blad) ; väst- fasad med förslag till nytt tak över munkkoret (av J Wulff 1787?); uppmätning av sydfasaden med det gamla taket (1700- talets senare del) ; öst- och nordfasader samt plan (1800-talets början); plan (1700-talets slut) ; plan (o. 1800); sektion mot öster av J Holmberg (1800-talets början) ; exteriör och plan av C Grundström 1881; förslag till restaurering av G Petterson 1894 (3 blad). Uppsala UUB: Cod U ps C 25.- Palmskiöldska samlingen, vol294. Vadstena Vadstena landsarkiv (YLA): Linköpings stifts domkapitels ar- kiv: Protokoll (E Illa:113), räk 1692 (E IV:274). - Länsstyrelsen i Östergötlands län, Landskontoret: angåen- de klosterkyrkans reparationer 1703- 1811 (G XII ad:1); rä- kenskaper för Vadstena hospital1715-1877 (G XII bd:1-44); räkningar angående Vadstena krigsmanshuskassa 1736-1835, 1892, 1893 (G V b:1-8) ; räkenskaper 1643- . - Vadstena krigsmanshus' församlings arkiv: Vadstena Krigs- manshus Kyrkias Book 1689-1784 (C:1). - Vadstena kyrkoarkiv: För beskrivningen värdefulla uppgif- ter ingår i följande serier: st prot 1612-1665 spridda år (K Ia:1) , 1612 (L Ia:1), 1699-1703 (N 111:1) , 1711 (K Ia:3) , 1713-1716 (N 111:1), 1726-1791 spridda år (K Illa:1) , 1789-1822, kr prot 1789-1806, 1809 (K la:2), 1789-1800, även kr prot s å (K la:3) , 1801-1826, kr prot 1801-1809, 1817-1823 (K la:4), 1822-1836, kr prot 1834-1836 (K la:5), 1836-1850 (K la:6), 1851-1862, 1863-1872 (K la:7); proto- kollsutdrag 1801-1861 , kr prot 1713-1724 (K lb:1); kr prot 1724-1790 (K Illa:1) ; drätsel- och byggnadskommitteernas handlingar för kloster- och Rödkyrkornas reparation 1825-1834 (K Vb:1); räk 1564-1568, 1570- 1665 (L la:1), 1582- 1595, 1599, gåvaförteckning m m 1601-1650 spridda år (K Ia:1), 1666-1676, 1678-691 , 1693-1700 (L Ia:2), 1701-1735 (L Ia:3), 1736-1741 , 1743, 1746-1752 (L Ia:4), 1753-1763 (L Ia:5), 1760-1774 (L la:6), 1774-1784 (L Ia:7) , 1784-1793 (L la:8) , 1794-1797, 1808-1809 (L Ie:1), 1809-1810, 1812-1820 (L Ia:9), 1820-1827 (L Ia:10), 1827-1881 (L la:ll), specialräk 1827-1855 (L lb:1) , kyrko- byggnadskommittens räkenskaper 1825- 1826, 1828- 1833 (L Ie:1) verifikationer 1726-1786 spridda år (L le: 1), 1829-63 (L Ie:2-8); vis prot 1772, 1774, 1776, 1781, inv prot 1788 (K II- Ia:1), visprot 1827 (K Ia:5) , inv 1598-1677 (K Ia:1); div hand- lingar rörande kyrkan 1711-1847 (O la:1), journal m m vid kyrkans reparation 1829-1844 (O Ia:3) Vadstena kyrkoarkiv (KyA): St prot och fullmäktigeprat 1873- (K lla:1); pastoratsst prot 1935- (K llb:1-); kr prot 1836- (K Illa:2-); huvudräk 1882- (L Ia:12-), specialräk 1855- (L Ib:2-), räk och verifikationer rörande klosterkyrkans restaurering 1892-1900 (L:1de:1-2); verifikationer 1862- (L Ie:9-); återställande av Brödernas kor 1931 (L:2); värmeled- ning 1926 (L:3); ny orgel1933 (L:4); vis handl1783, 1866, 1901 (N 1:1), inv 1690-talet, 1711, 1713-1716, 1783-1818, 1827-1847? (N 111:1), 1829- (N 111:2-); handlingar angående kyrkan och dess inventarier samt dess restaurering 1865-1900 (O Ia:5) , angående kyrkans restaurering 1892- 1898 (O Ia:6), angående kyrkan och dess inventarier 1903- (O Ia:7-), om korsvägar vid klosterkyrkogården 1956 (O lb:1); kartor och ritningar. TRYCKTA Almqvist, Boe/, 1984: Jämtlands medeltida kyrkor. Östersund. Andersson, Ingvar, 1953: Sveriges historia (upp! 4). Sthlm. Anderson, /war Berthe/son, Bertil, 1962: Vadstena kungs- gård och kloster (i: Proxima Thule. Sverige under forntid och medeltid. Hyllningsskrift till H . M. Konungen den Il november 1962). Sthlm. - 1972: Vadstena gård och kloster. 1-2. Sthlm Uppsala. Annerstedt, C/aes, 1871-1876 (utg): Scriptores rerum svecica- rum medii aevi. 111:2. Uppsala. Backman, E Louis, 1955: Orienteringen av Vadstena Kloster- kyrka. (i: Kyrkohistorisk årsskrift 1955). Uppsala. Bergman, Sven, 1955: Seklernas Vadstena. Vadstena. Berthelson, Bertil, 1928: Ur Vadstena klosters byggnadshisto- KÄLLOR OCH UTIERA TUR 133 ria. II (i: Fornvännen 1928). Sthlrn. - 1947 (diss upplaga 1946): studier i birgittinerordens bygg- nadsskick. l. Anläggningsplanen och dess tillämpning. (KVHAA handl63.) Sthlm (tr Lund). Broocman, Carl Fredrik, 1760: Beskrifning öfwer the i Öster- Götland befintelige Städer ... Norrköping. Brunius, Carl Georg, 1851: Konstanteckningar under en resa 1849 ... Lund. Bäck, Torsten , 1978: Datering av det äldsta Vadstena. (Före- ningen Gamla Vadstena. Småskriftserien nr 24.) Vadstena. Cnattingius, Bengt, 1970: Linköpings domkyrkas kor. (KVHAA handlingar. Antikvariska serien 22.) Sthlm. Cnattingius, Hans , 1969: Vadstena klosters sista tid (i: Annales Academiae Regiae scientiarum Upsaliensis 13). Uppsala. Cons = Constitutiones, se Klemming 1883, 1884 Diarium Vadstenense ("Vadstena klosters minnesbook"). E codice membr. Bibi. Univ. Upsal. C 89. Suecice et Britanni- ce praefatus. Ed. Ernst Nygren. (Corpus codicum suecico- rum medii aevi. 16.) Kbhn. Diarium Vazstenense. Utgåva på svenska av Birgittamuseiför- eningen i Vadstena. Sthlm 1918. Eekboum, Johan, 1979: Beskrivning till 1705 års karta över Vadstena. (Källor till Vadstenas historia Nr 1.) Vadstena. Ekwall, Sara, 1975: Mariakor och systrakor i Vadstena kloster- kyrka (i: Fornvännen 1975). Sthlm. Fenger, Ludvig, 1904: Om Birgittinerkirkernes indretning i Vadstena, Maribo og Mariager (i: Nordisk Tidskrift för ve- tenskap, konst och industri 1904). Sthlm, Kristiania, Hfs och Kbhn. Fjetterström, Rudolf, 1902: Vadstena klosterkyrka (i: Svenska Fornminnesföreningens tidskrift. XI, s 256 ff). Sthlm. Förslag till restaurering av Vadstena klosterkyrka. (Utbild- ningsdepartementet. Ds U 1975:6.) Sthlm 1975. Geete, Robert, 1903 (utg): Åbo klockarelag och fragment af en svensk gillestadga. (Bilaga till Svenska Fornskriftsällskapets allmänna årsmöte 1903.) Sthlm. - 1911 (utg): Nio handlingar rörande Vadstena klosters frid- lysta område, dess inhägnad, tomter och byggnad samt fri- het från intrång. (Bilaga till Svenska Fornskriftsällskapets allmänna årsmöte 1911.) Sthlm. Gejrot, Claes, 1988: Diarium Vadstenense. The Memorial Book of Vadstena Abbey. Sthlm. Gillingstam, Hans , 1955: Konung Valdemar Birgersson och Vadstena (i: Historisk tidskrift 1955:3). Sthlm. Gunnes, Erik, 1990: Fra Benedikt til Birgitta (i: Den monastis- ka bildvärlden i Norden. Föredrag vid det 10:e nordiska symposiet för ikonografiska studier i Vadstena 1986; även i: Konsthistorisk tidskrift 1990:1-2). Sthlm. Göransson, Sölve, 1988: Om alnen i Norden. Ett bidrag till den historiska metrologin (i: Saga och Sed 1986). Uppsala. Hasse/mo, Margareta, 1982: Vadstena. (Medeltidsstaden 36.) Sthlm. Hildebrand, Hans , 1898-1903: Sveriges medeltid. III. Sthlm. - 1899: Vadstena restaurerade klosterkyrka (i: Ord och Bild 1899). Sthlm. Hillbom, Eva Lotta, 1980: Munkklostret i Vadstena: under- 134 V ADSTENA KLOSTERKYRKA sökning och restaurering 1979-1980. (Föreningen Gamla Vadstena. Småskriftserien nr 25.) Vadstena. Hol/man, Lennart, 1956: D~n heliga Birgittas Reuelaciones extrauagantes. Uppsala. Hol/man-Johansson, Elisabeth, 1958-1962: Jag minns min barndoms Vadstena. 1-8. Vadstena. (Nytryck 1977.) Hulthen, Lars, 1979: Vadstena klosters medeltida utformning. (C l-uppsats i konstvetenskap, Uppsala universitet) . Sten- cil. Höjer, Torva/d, 1901: Bidrag till Birgittinerordens historia (i: Kyrkohistorisk årsskrift 1901). Uppsala. - 1905: Studier i Vadstena klosters och birgittinordens histo- ria intill midten af 1400-talet. Uppsala. - 1908: Till kännedomen om Vadstena klosters ställning så- som religiös institution (i: Historiska studier tillägnade Ha- rald Hjärne på hans 60-årsdag ... Uppsala. Jansson Sam Owen , 1936: Mått, mål och vikt i Sverige tilll500- talets mitt (i: Nordisk kultur XXX. Mått och vikt). Sthlm, Oslo och Kbhn. - 1950: Måttordbok. Sthlm. Karling, Sten, 1936: Tyska Orden och den svenska kyrkobygg- nadskonsten omkring år 1400 (i: Rig 1936). Sthlm. Kjellberg, Carl M , 1917: Vadstena i forntid och nutid. Linkö- ping. Klemming, Gustaf Edvard, 1862: Heliga Birgittas uppenbarel- ser. IV. Regula salvatoris med tillhörande Revelationes extravagantes. (Samlingar utgifna af Svenska Fornskriftsäll- skapet. 14:IV.) Sthlm. - 1883, 1884: Heliga Birgittas uppenbarelser. V. Bihang. Constitutiones af Petrus Olavi; Biskop Knuts stadfästelse derå af 1420; Lucidarium; Stadga af 1455 utfärdad af biskop Nils. (Samlingar utgifna af Svenska Fornskriftsällskapet. 14:V.) Sthlm. Kock, Johan Fredrik, 1825: Anteckningar om Wadstena klos- ter. Till upplysande af den deröfver utgifne Plan- och Profil- ritning. Sthlm. Kusche, Hubert, 1959: Die Steinmetzzeichen der Kölner Do- mes. Köln. Käl/ström, Olle, 1942: Vadstena klosterkyrkas altaren (i: Forn- vännen 1942). Sthlm. Lilius, Henrik, 1969: Birgitlinerkyrkan i NådendaL (Finska fornminnesföreningens tidskrift 69.) Helsingfors. Lindahl, Göran, 1969: Grav och rum. (KVHAA handlingar. Antikvariska serien 21.) Sthlm. Lindblom, Andreas, 1961 : Johan III och Vadstena nunneklos- ter. (KVHAA. Antikvariskt arkiv 16.) Sthlm. - 1965: Kult och konst i Vadstena kloster. (KVHAA hand- lingar. Antikvariska serien 14.) Sthlm. - 1966: Birgittinsk beröringsmagi (i: Kulturspeglingar. Stu- dier tillägnade Sam Owen Jansson19mars 1966). Sthlm. - 1973: Vadstena klosters öden. Vadstena. Lindfors, Axel Otto, 1903: Om stenhuggaremärken och dess förekomst å gamla svenska kyrkor (i: Kyrkohistorisk års- skrift 1903). Uppsala. Lindström, Carl Ferdinand, 1845 (utg): Wadstena Kloster-reg- lor. (Samlingar utgifna af Svenska Fornskriftsällskapet. Andra Delen. Häft. l (=Band 4).) Sthlm. Linnerhielm, Jonas Carl, 1797: Bref under resor i Sverige. Sthlm. ·- 1806: Brefunder nya Resor i Swerige. Sthlm. Luc = Lucidarium, se Klemming 1883, 1884 (Lundberg, August Vilhelm), 1898: Templum Cathedrale Vaz- tenense &c. h. e. Vadstena klosterkyrka m. fl. (Östgöta- Kuriren N:o 138 B.) Sthlm. - 1900: Vadstena, Omberg och Alvastra. Sthlm. (Ny upplaga 1909.) Lundberg, Erik, 1948: Byggnadskonsten i Sverige. Sengotik och renässans 1400-1650. Sthlm. Lunden, Tryggve, 1957-1959 (utg o övers) : Den heliga Birgit- ta. Himmelska uppenbarelser. I- IV. Malmö. Lux, Hermann Joseph , 1936: Birgittinischer Kirchenbau (i: Die christliche Kunst. 32). Miinchen. Nisbeth, Åke, 1957: Sengotiska valv i Östergötland. (KVHAA. Antikvariskt arkiv 8.) Sthlm. - 1984: Medeltida valvdekorationer i Vadste-na klosterkyrka (i: Den ljusa medeltiden. Studier tillägnade Aron Anders- son. The museum of national antiquities, Stockholm. Stu- dies 4.) Sthlm. Nyberg, Tore, 1979: Birgitta-altarna i Vadstena klosterkyrka (i: Kyrkohistorisk årsskrift 1979). Uppsala. Nyborg, Ebbe, 1981: Radke Bolkens ildpande (i: SKALK 1981:1). Århus. Pira, Sigurd, 1952: Om helgonkulten i Linköpings stift. Lund. Pontin, E Magnus C, 1846: Förr och nu i Wadstena. Sthlm. Rhyzelius, Andreas O/avi, 1740: Monasteriologia Sviogothi- ca ... Linköping. Ridderstad, Anton, 1918: Östergötlands beskrivning ... 11:2. Sthlm. Sthlm. Rosen, Jerker, 1966: Sveriges medeltid, några politiska huvud- linjer; Magnus Eriksson, omyndighetstiden och de lugna åren (i: Den svenska historien. 2. Medeltid 1319- 1520). Sthlm. REx = Revelationes extravagantes, se Klemming 1862, Holl- man 1956, Lunden 1957-1959. R S = Regula Salvatoris, se Klemming 1862, Lunden 1957-1959. R S S = Regula Sancti Saluatores, se Lindström 1845. Sandin, Kenneth, 1974: Fukt- och temperaturundersökning i Vadstena klosterkyrka. (Institutionen för byggnadsteknik. Tekniska högskolan i Lund. Rapport 50.) Lund. Schiller, Harald , 1931: I kalesch genom Sverige. Reseminnen för 100 år sedan. Sthlm. Sellin, Erik, 1890: Vadstena Omberg och Alvastra. Historiska och topografiska anteckningar. Sthlm. Silfverstolpe, Carl G U, 1875: Klostret i Vadstena (i: Historiskt bibliotek. I.) Sthlm. - , 1895: Vadstena klosters uppbörds- och utgiftsbok 1539- 1570 (i: Antiqvarisk tidskrift för Sverige XVI: 1). Sthlm. - , 1898: Klosterfolket i Vadstena. Personhistoriska anteck- ningar. l. (Skrifter och handlingar utgifna genom Svenska autografsällskapet IV.) Sthlm. Spegel, Haquin , 1716: Skriftelige bewis hörande til swenska KÄLLOR OCH LITTERATUR 135 Kyrckiohistorien eller Biskops chrönican ... (utgE Benzelius d y). Uppsala. Stenbock, Carl Magnus, 1915: Venetianare på besök i Öster- götland för snart 500 år sedan (i: En bok om Östergötland). Sthlm. Styffe, Carl Gustaf, 1911: Skandinavien under unionstiden. (Uppl3.) Sthlm. Ståhle, Carl Ivar, 1956: Ett fragment av den fornsvenska Bir- gittaöversättningen. (KVHAA, Filologiskt arkiv 2.) Sthlm. Sveriges Kyrkor. Västergötland. Varnhems klosterkyrka. Av Ralph Edenheim och Ingrid Roseli (vol190). Sthlm 1982. Sveriges Kyrkor. Östergötland. Linköpings domkyrka. l. Kyr- kobyggnaden. Av Bengt Cnattingius, Ralph Edenheim, Sune Ljungstedt och Marian Ullen (vol 200). II. Planscher (vol 201) . Sthlm 1987. Sveriges Kyrkor. Östergötland. Vadstena klosterkyrka. Il. In- redning. Av A ron Andersson (vol194) . Sthlm (tr Borås) . Sveriges Kyrkor. Östergötland. Vadstena klosterkyrka. III. Gravminnen. Av Robert Bennett (vol 196). Sthlm (tr Borås). Tham, Wilhelm, 1854: Beskrifning öfver Linköpings län. I. Sthlm. Theiner, Augustin, 1838-1839: Schweden und seine Stellung zum heiligen Stuhl unter Johan III , Sigismund III und Karl IX. 1-2. Augsburg. Tollstorp, Jacob Philip , 1832: Wadstena och dess omgifning. Wadstena 1832. af Ugglas, Carl R , 1938: En svensk korsväg med målade sta- tionsbilder. II. Bilagor I-II utgivna av Ernst Nygren (i: Fornvännen 1938). Sthlm. Wadstena kloster-reglor 1451, se Lindström 1845. Vadstena stads äldsta tänkeböcker ("Domboken") 1577-1610. Utg Georg J V Ericsson. Uppsala 1952. Wallin, Curt , 1979: Birgittinska stiftelser i det medeltida Sveri- ge (i: Kyrkohistorisk årsskrift 1979). Uppsala. Wessen, Elias, 1937: Östergötlands ortnamn (i: Östergötland. Utgiven av Östgöta nation). Uppsala. -- , 1968: Svensk medeltid Il. Birgitta-texter. (KVHAA hand- lingar. Filologiska serietdO.) Sthlm. '136 VADSTENA KLOSTERKYRKA Summary The town of Vadstena is situated on the eastern shore of the !arge Lake Vättern in the province of Östergötland. With the exception of a runic stone, which is now in the churchyard, there are few prehistorie monuments in the vieini ty. In the seeond half of the 13th century Vadstena Manor, which incorporated a Royal Palace, was built at Vadstena by the Folkunga Dynasty. King Magnus dona- ted the Manor to St Birgitta's convent and monastery in the 14th century. The name Vadstena seems to mean "the stones/the stone house by Vättern" , possibly alluding to the Folk- unga Palace. The Palace is a two-storey brick structure measuring 56 x 14 metres, and is one of the Iargest remaining medieval buildings in Sweden (Fig. 3). The Manor originally comprised at !east six houses grouped around two courts, and a number of smaller buildings, all endosed by a wall (Fig. 2). The majority of the houses were later adapted to accommodate St Birgitta's convent and monastery. In one of her "Revelations", written in the 1340's, St Birgitta set down her rules for the future Order of the Holy Saviour. She saw Vadstena as the proper place for her Order, and succeeded in persuading King Magnus to donate his Manor for this purpose in 1346. In the autumn of 1349 St Birgitta travelied to Rome in order to obtain the Pope's sanction for her Order. This was not finally accomplished until the 5th of August 1370, when Pope Urban V granted his permission for the founding of a convent and monastery at Vadstena. Both the con- vent and the monastery were to be subject to the statu- tes of a new rule- the Regula Sancti Salvatoris. By this time the work of altering Vadstena Manor s buildings- which had been badly damaged by fire - to comply with St Birgitta's instructions was in fact already in progress. The Manor's northern buildings were adapted to ac- commodate the convent, while the monastery was built in the southern part of the site, leaving the area in be- tween for the Abbey (Figs 8, 16). St Birgitta, who died in Rome on the 23rd of July 1373, was herself never to see Vadstena again. When her coffin - accompanied by a !arge following party - arrived at Vadstena on the 4th of July the following summer it was placed in a wooden chapel that had been erected on the site where the future Abbey was to stand. On the 23rd and 24th of October 1384 the first nuns and monks took up residence in the convent and the monastery. Some considerable time was to elapse before the Abbey was completed. The chancel was vaulted in 1398, but the monks were notable to use it until1405, when they filed in procession round the High Altar. The so- Iemn conseeration of the Abbey too k place in 1430. The convent and the monastery prospered, and N ad- stena soon became a spiritual , political, and cultural centre of international farne. The Vadstena Order be- came a Mother House for convents and monasteries in all of the Scandinavian countries and in Estonia, Pö- land, Germany, the Netherlands, England, and in Italy. The farne of St Birgitta made Vadstena one of the most venerated places of pilgrimage of its time, and the !;On~ siderable rights of indulgences heJd by the convent and the monastery were, no doubt, a further addition to its farne. A town grew up to house the !arge numbers of visiting pilgrims and to assist in the practical running of the convent and monastery, whose oldest privileges da- te from the year 1400. The town gradually developed to the south and west of the Abbey. Among the most distinguished pilgrims of the 15th and 16th centuries were visiting Scandinavian royalty, who were both patrons and proteetors of the convent and the monastery. The influencial Queen Margareta and Queen Filippa, a daughter of King Henry IV of England, were both acceptedas sorores ab extra by the convent. Queen Filippa frequently visited the convent, and died there in 1430. She is buried in the choir of St Anne, w hi ch she herself had founded . The convent and monastery received numerous dona- tions and soon became one of the greatest Iandowners in medieval Sweden. The Abbey was richly furnished with valuable objects such as sculptures, reredoses, communion vessels, reliquaries, and textiles for its sixty or so altars. While the Reformation in Sweden in 1527 brought an end to the wealth of the convent and the monastery, the nuns and the monks were, however, permitted to conti- nue for ~ number of years. The monastery was finally dissolved in 1550, but the convent survived until 1595. In 1540 the first Lutheran mass was celebrated in the Abbey, and at this time a new chancel was arranged in the eastern part of the church. For more than 200 years the Abbey was more or less abandoned. Hedvig Eleono- ra- the Dowager Queen- had Vadstena as a Iife joint- ure in the late 17th century and tended to the Abbey, ordering it to be used on important religious holidays. 'The convent and monastery buildings were converted into an infirmary for ex-soldiers in 1641, and later into a jail and a hospital, work which entailed the rebuilding of some of the houses and the demolition of others. In the late 18th century both the Abbey and the town church of St Peter were in major need of repair. Toge- ther, the Bishop and the Governor of the province final- ly succeeded in persuading the parishioners to give up the church of St Peter, and i t was subsequently demoli- shed. The Abbey, on the other hand, was repaired, and from 1829 i t has served as the town church of Vadstena. The si tes of the convent and the monastery have been the subject of a series of excavations from the 1920's and onwards. The churchyard The churchyard, which lies to the east of the Abbey, is endosed by medieval walls built mainly of brick or un- cut stones (Fig. 8). In thewestwall are the remains of a building that probably once served as the entrance to the monastery (Figs 13, 53). A number of niehes in the east wall are assumed to be Stations of the Cross (Fig. 15). The main entrance is in the far southern part of the churchyard, and in the eastern part there is a lich-gate datingfrom 1741 (Fig. 12). South of the chancel there is a section of a medieval brick wall which was probably once linked to the main monastery building (Fig. 54). Excavations have exposed remnants of the nuns' and monks' pariatorium to the west of the chancel (Figs 35, 85). Under a later building to the north-east of the Abbey are some remains of the east wing of the conven t. TheAbbey The Abbey is a !arge hall church with a narrow west chancel and a nave with three aisles, each of which com- prises five bays (plate I). The two main entrances are on the east facade . There are 22 buttresses, two of them containing stairs leading to the loft. The walls of the Abbey are built of dressed limestone blocks from a quarry at Omberg, and the vaulting is of brick. The courses of the limestone walls vary in height from 10 to 35 centimetres. The stones on the exterior are finely dressed , while - as a result of the restoration work carried out in the 1890's - the stones on the inte- rior have a coarser finish. The joints are narrow on the exterior faces of the walls and mainly wide and carefull y pointed on the interior faces. There are numerous ma- sons' marks on the surrounds of doorways and windows, SUMMARY 137 and on the arcading. The holes for the seaffolding have been filled in, but they are still discernible on the faca- des and in the interior of the Abbey. These holes run in horisontal rows, but there is some difference in the heights of these rows. Joints in the masonry indicate that the Abbey was built in stages (Figs 24, 25, 78, 79) . A chamfered granite base, running all along the exte- rior walls, is an addition from the 1890's, but may weil have had a medieval predecessor. There are profiled mouldings on the upper parts of the chancel walls and the north and south walls of the nave. On the north wall of the Abbey there are traces of a once adjoining con- vent building (Fig. 90) . Excavations north of the chan- cel have revealed the foundation walls of two buildings for the nun 's confessions and communion that were probably linked with the Abbey. The north wall of the chancel rests on a foundation wall that is older than the Abbey (Fig. 86). The main entrance is in the form of two double doorways in the east wall of the nave. They are sur- mounted by triangular arches, and each pair of door- ways is framed by a !arge pointed arch (Figs 28-30). The most southerly of the double doorways is more elaborate in design, and has a tympanum with an enei- sed cross and an escutcheon. There are also a north and a south doorway in the western part of the nave (Figs 31, 32), the south one probabably not original. At the west end of the south aisle the re is a walled-up medieval doorway (Fig. 33), and the re are traces of two en trances (Fig. 34) on thewestwall of the chancel. One of these is probably original, but was walled up in the 17th century at the latest. The other one was opened in the 1820 's as a new main entrance, but was subsequently walled up in the 1890's. A medieval - but not original - doorway in the south wall of the chancel is now used as the entrance to the sacristy (Fig. 36). With the exception of one of the northern bays, in each bay of the nave there is a window with a pointed arch, and there are two such windows in the three chan- cel walls. Most of the window tracery has been rene- wed, and today shows a variety of forms (Fig. 37). The two walled-up windows in the east wall of the nave are the remains of an interior sacristy - demolished in the 1890 s - from the early 19th century. Another walled- up light opening in the south wall of the chancel was probably intended to light a corridor in the medieval - but not original - sacristy. Irregularities in the stone courses below the west window of the north aisle indi- cate a former aperture, probably connected with one of the excavated buildings north of the chancel. The externa! roofs of the Abbey date from the 1890 s '' ' 138 VADSTENA KLOSTERKYRKA and are clad with copper sheeting. The high roof of the nave has two slopes and is surmounted by a belfry. The chancel's saddle roof was originally slightly high er, as can be seen from projecting stones on the west gable of the nave (Fig. 26) . Simple ornamental paintings in the vaults have re- cently been discovered and restored (Fig. 40). The in- terior walls of the Abbey were stripped bare in the 1890 s but the surface structure of the masonry suggests that the walls were intended to be plastered (Fig. 22). The flooring consists of limestone flagstones and grave stabs. Interestingly enough, the floor leve! of the chan- cel is about one metre lower than that of the nave, which is sloping towards the chancel (plate VI). The vaults (Figs 40, 41) are built in brick but the keystones and the lower parts of the ribs are of limesto- ne . The chancel has a cross vault, and the vaults in the nave are ste!lar vaults supported by eight octagonal pil- tars with square plinths (Fig. 73). The transverse arehes rise together with the ribs, carried by corbels on the pillars and by corbel shafts on the walls (Figs 42, 43). The high altar - probably in its original position - stands in the west on a podium under the arch dividing the chancel from the nave. The present altar was made from old altar slabs in the 1890's (Fig. 45). The podium continues behind the altar and is terminated by a stone barrier. A flight of steps leads down from the podium to the floor of the chancel. The only remaining medieval altar of the Abbey is on the north-east pillar of the nave (Fig. 84) . The chancel was built according to St Birgitta's direc- tives. lt abutts on the central aisle at the west end of the Abbey and has the same dimensions as a bay of the nave. There are five confessional recesses in the north wall of the chancel (Fig. 44) . They are shaped as point- ed arehes and have limestone benches. ·Small apertures in the wall are closed from the inside by wooden hat- ches. In the south and west walls of the chancel there are ninesmall niehes - originally perhaps 13 (the num- ber of the monks) - and were probably intended for books (Fig. 47) . The present sacris ty, south of the chancel , was built in 1926 on the same spot as a mediaval - but not original - sacristy. The medieval sacristy had an upper floor and had corridors running along the w alls of the chancel and the west end of the south aisle. The two heights of its different roofs have left their marks on the facades (Fig. 68). Later sacristies, now removed, were arranged in the east part of the Abbey, first outside of the east wall of the nave and then in the central aisle. Prior to the present one there was a sacristy in the chancel, arranged in the 1890 s. A medieval inscription tablet, close to the most southert y of the two eastern doorways, describes in Lat- in the rights of indulgences of the convent and the mo- nastery (Fig. 49). Close to the most northerly of the two doorways there are two inscriptions, one with Ave Ma- ria and the other containing a woman s name (Fig. 50). On the buttress nearest this doorway there is a stone with five holes and two crosses, most of which have been worn smooth (Fig. 51). Set in the masonry above the north doorway of the nave is a late 15th century relief which was previously in the town church of St Peter. This relief depicts St Paul and St Peter together with the Virgin as the Apocalyptic Virgin (Fig. 52). Analysis of the churchyard Since the convent was situated north of the Abbey, and the monastery south of the Abbey, with the pariatorium and other buildings west of the chancel, the only place remaining for the churchyard was to the east . Several directives regarding the burial of nuns and monks were issued during the Middle Ages. St Birgitta seems to have envisaged burials bothin the churchyard and in the ambulatory of the Abbey. There is no evidence of buri- als either in the cloister of the convent or in the mona- stery. The churchyard has a rectangular form (Fig. 8) and parts of the surrounding walls date from the original Vadstena Manor. According to the Diarium Vazstenen- se , since it had been "defiled and enlarged" the church- yard was reconsecrated by the Bishop in 1459. This 'en- largement' must refer to the southern part of the chur- chyard. A map from 1642 (Fig. 9) - the oldest one showing the churchyard - indicates three entrances, two in the east wall and one in the south wall. In the 17th and 18th centuries parts of the churchyard were used for growing ha y, bu t all forms of grazing of animals were forbidden . The northern part of the churchyard wall - which probably dates from the time of Vadstena Manor - shows traces of a walled-up entrance (Fig. 11). The wes- tern part of the churchyard wall consists of - seen from south to north - half-timbering, un-cut stones, and brick. The brickwork is from a house of more than one storey which seems to have been used as an entrance to the monastery (Fig. 53). This building probably once formed part of Vadstena Man or. In 1489 the transtacia of St Birgitta' s daughter Katari- na, herself revered as a saint , took place at Vadstena, eausing great celebrations. For four days sermons were heJd simultaneously from three pulpits in the church- 'yard, and a !arge number of people were also gathered inside the Abbey. There is written evidence of the existence of Stations of the Cross at Vadstena. Forty days of indulgence were given for praying, either at 15 of the altars in the Abbey or at the 15 " places or painted spots in the ambulatory of the churchyard, arranged for the commemoratian of the s uffering of Christ". Three niehes on the inner face of the east wall of the churchyard are probably the re- mains of such Stations (Fig. 15) - as is also the case in connection with four walled-up recesses in the south wall of the monastery garden (Fig. 57). These niehes all appear to have been made at a later date than the con- struetian of the walls. Parts of a 6 metre wide flagstone path that ma y have been the "am bula tory", have been unearthed in the churchyard close to the most easterly of the former convent buildings. An analys is of the Abbey St Birgitta's detailed instructions for the planning and design of the Abbey are outlined in her Reuelaciones Extrauagantes , mainly in chapter 28. Basically the same directives can be found in a manuscript in Old Swedish, which is probably based on St Birgitta s original text. There are, however, some discrepancies between the two versions regarding certain details, which may indi- cate that the original text was revised after the construc- tion of the Abbey had begun. Both versions of the text state that the Abbey was to have a chancel in the west, " towards the lake". 1t was to have one vault and its prescribed length was to be 22 ells - in the assumed older version - or 26 1/2 ells in the younger one. The clerics were advised to stand between the high altar and the west wall of the chancel. In the wall behind their choir stalls there were to be five "win- dows" for the nuns 'confessions and communion. The text goes on to state that the nave was to be five bays in length and three in width , each bay measuring 20 by 20 ells. The most easterly bays of the three aisles were to be included in the chancel , and should contain a flight of steps - each of the six steps furnished with two altars - leading up to the high altar. St Birgitta also states the precise dimensions for the altars and for the steps. There were to be two doorways, each with a width of six ells, in the most easterly bays of the two aisles. An altar for Our Lady was to be in the east, and the choir attached to i t was to be screen ed off and should measure ten by ten ells. (The two texts differ as regards the access to the choir). An ambulatory was to be arranged SUMMARY 139 all round the interior of the Abbey and was to have an iron screen in order to prevent the clerics from mingling with the la y people. In the middle of the north and south wall of the nave there were to be two altars, one for St John the Baptist and one for St Michael, respectively. "Outside the screen s" - w hi ch probably means outside of the clerical parts of the Abbey, e.g. in the middle of the nave - there we re to be altars for "wayfaring clerics". The nuns' balcony was to be built at a leve! of 11 ells , and in order to prevent fire its underside was to be covered with capper sheets. All the vaults of the Abbey were to be of the same height, and the roof was to be as low as possible. There should be no decoration whatsoever of the doors , windows, or pillars, and the Abbey was to be built in "stone, not in brick". How closely were St Birgitta s instructions followed? Do the two versions of the text mean that an original plan was discardcd, and that this led to alterations to the text? Since - starting at the Reformation - it has been stripped of all Catholic and Birgittine arrangements and furniture, the interior of the Abbey is today wholly Pro- testant in character. The question is, therefore , as to whether it is possible to establish what the original inte- rior Jooked like. In this question it is probably rather inadvisable to look for perfeet solutions. Excavations at Vadstena have repeatedly shown that the intended planning and design of the convent and monastery buil- dings was altered during the actual construction. In order to be able to attempt a reconstruction of the inte- rior of the Abbey one has to examine not only St Birgit- ta's directives in connection with the building, but also those for the conduct of the nuns and monks. Then there are old accounts, plans, drawings, and maps to be considered, since a number of medieval arrangements appear to have survived weil in to the 19th century. Fi- nally , there is the present building itself, which - al- though samewhat vaguely - still bears witness to some- tbing of its former state. The rather surprising position of the chancel - west of the nave - has prompted many schalars to look for an explanation. Two major factors must have been the nature and size of the site itself, and the layout of Vad- stena M anor. Since the Manor was located close to the lake there was no space for a churchyard to the west of the Abbey. Furthermore, the land along the shore of the lake was probably occupied by jetties and by storage buildings, and these were needed for the convenience of the convent and the monastery as weil. Because the Palace - which was to house the convent - was built on 140 VADSTENA KLOSTERKYRKA a promontory no extensive building works could be car- ried out north of i t. The Abbey had therefore to be built south of the Palace, and the public's only way of access to the Abbey had to be at its eastern part. The construction of the Abbey according to Diarium Vazstenense. An obituary from 1405 relates that Squire Johan Peterson came to Vadstena in order to start the work on the convent and monastery, which h e probably did in 1370. In 1388 the first wooden chapel was de- stroyed by fire, in the course of which Brother Ingolf lost his Iife while attempting to rescue a statue of the Virgin. (lt is probable that a new wooden chapel was built, since the walls of the Abbey were not finally completed until 1414). Although the chancel vault was not completed until 1398, on the 1st of June 1393 St Birgitta's shrine was carried into the Abbey and placed on the high altar. Brother Bengt, a glazier, died in 1404 after having made the windows for the monastery and the Abbey. Another glazier - Brother Peter Johansson Stekare - who was partly responsible for the windows in the chan- cel di ed the following year. The chancel was completed on the 31st of July 1405, and, singing psalms and carry- ing the Holy Host and holy relics, the monks filed in procession round the high altar. Master-mason Johan, who died in 1408, is said to have been present when the Abbey was founded. A contemporary of his , Master-mason Sune, "built the greater part of the Abbey". King Erik, when visiting Vadstena in 1413, promised to ensure that the Abbey would be completed. The following year this became true as regards the walls. In 1416 the pillars for the vaulting were being raised, and in 1418 the roofs were covered with copper shee- ting. The vaulting was carried out in 1420, starting with the northern bays. lt would seem that the high altar existed as early as 1393 or at the latest by 1405. The 12 altars in the most easterly part of the Abbey were built in 1445. Ten years later the altars of St John the Baptist and St Michael - located opposite each other on the north and south walls of the nave - were consecrated. In 1455 the roof of the Abbey was completely rebuilt by a earpenter called Övid. Much to the dismay of the nuns and the monks this new roof was higher than the previous on e and was. surmounted by a belfry - "bu t the earpenter took the advice of the King and the lords and of other wise men". Lay-brother Johan T orstens- son, who fell to his death from the roof in 1517, is said to have been of great help "with the repair of the roof, with the windows and with mu ch else". Layout and dimensions. All the vaults are of the same height, thus making the Abbey a hall church. This type of building was probably introduced in to Sweden by the mendicant friars in the 13th century. Each bay was in- tended to be 20 by 20 ells on plan, and the nave itself was to be 100 by 60 ells. Judging from this, the ell used must have been 54-55 centimetres - possibly 54.75 - and the dimensions referred to must have applied to the interior. Materials. The unequal height of the stonework courses round the windows and some of the doorways would seem to indicate that the surrounds were earved separately. This made it necessary to fillin with smaller stones when the surrounds were fitted to the walls, and this is also true of the diagonal joints which appear be- tween sections of the wall that were not built at the same time (Figs 24, 25, 78, 79). The joints in the limestone masonry were tightened with cement mortar in the 1890's, an action which has subsequently eaused damage to the masonry. At the same time a chamfered granite base was added all round the church, but it is, however, doubtful whether there was a medieval base other than on the east facade (Fig. 69). In the 1890's some of the stones were replaced by new ones (Fig. 87) . Roofs. The roof that was built over the nave in 1455 was probably still there when Elias Brenner sketched the Abbey in 1670 (Fig. 60), showinga roof with three slopes and a belfry. When the belfry was being repaired in 1730 a document was found which stated that the belfry had been rebuilt in 1674 and repaired in 1676. When engaged in measuring the roof-trusses in 1769 the master-earpenters were duly impressed by the huge size of the structure, "being the most immense that has ever been heard of, at !east in this country" (Fig. 65). The height of the ridge of the roof above the walls was 50 ells, and the top of the belfry spire was 153 ells above the ground. In the 1780's the roof of the nave was completely rebuilt on the advice of Superintendent C F Adelcrantz of the Board of Public W orks and Buildings, making it an ordinary saddle roof, and much lower than it had been in the 17th century. The roof of the chancel was rebuilt 20 years later. In the early 19th century the cop- per sheets of the roofs were replaced by wooden shing- les. The restoration work carried out in the 1890's gave the roof its present form (Fig. 66). The belfry was repla- ced and the roofs were clad with slates, but are now covered with copper sheeting. Doorways. Three doorways were prescribed by St Birgitta. The entrances for the lay people - called "the '' doorways for the forgiveness of sins" - were to be ar- ranged in the east so as to allow the love of God to shine on those who entered. Since the most southerly of the doorways is the more elaborate of the two (Fig. 28), it may have served as the actual entrance and the other one as the exit. The monks' entrance to the chancel was called "the doorway of atonement and mercy". The original doorway in thewestwall is blocked-up, and, since it led to the low part of the chancel, was probably never of great use. Three possible doorways could have been used by the monks in order to reach the higher leve! of the chancel (Fig. 67). The final doorway to the chancel seems to have been the one in the south wall, which is medieval, but not original, and now serves the sacristy. For the use of the nuns, "the doorway of grace and glory" was to be in the north, "where the devil's cold evil flows , but those who en ter will be blessed". Windows. St Birgitta wanted w hi te or yellow glass for the windows and no stained glass. There is some eviden- ce that her wishes were not respected in this matter. A Master Claus, a glass painter, is mentioned in 1421, and Knight Johan Biilow had his coats-of-arms painted on the window above the south doorway. Pieces of win- dow-glass found during excavations are mainly rhombic in shape, and brownish yellow or green in colour. The six windows of the present chancel ma y originally have had some kind of a tympanum, possibly painted to look like tracery (Fig. 70). Since this was the first part of the Abbey to be built, it is possible that St Birgitta's instructions concerning simplicity were carried out here at !east. Some of the east windows of the nave are larger than the others, probably in order to light the nuns ' balcony. Old plans and drawings of the Abbey show variations as to the shapes and placing of the windows (Figs 59, 61). The middle window on the south facade of the nave ma y have been set in a recess (Fig. 72) , possibly due to the fact t hat the altar of St Michael was placed here. Floors. The floor of the nav e slopes westwards to- wards the chancel (Fig. 73) , as does the terrain sur- rounding the Abbey. The present floor leve! of the nave seems to be the same as the original one. (The relation- ship of the different floor levels of the chancel and the nave is discussed later in this summary.) No original flooring still survives. Vaulting . The vault of the chancel is a cross-va u! t and the nave has stellar vaults. The ribs are mainly made of brick and are trifoil. The re are camplex forms where the ribs meet, and atthese points the ribs are of limestone. The vaults were built without a supporting form. Cont- SUMMARY 141 rary to St Birgitta s instructions, the vaulting was decor- ated with murals which have Iately been freed from plaster (Fig. 40). The murals are non-figurative (for these, see Vadstena klosterkyrka, part II: Fittings) . Sin- ce the inner walls were stripped of their plaster in the 1890's, any possible medieval murals were lost at that time. There is, however, no evidence of their having existed. The building of the Abbey The western part of the Abbey. On e of the biggest pro- blems concerning the construction of the Abbey is how to account for the relationship between the nave and the lower chancel. The floor of the chancel is at a leve! of + 3.8 metres and that of the nave is approximately one metre higher at the altar podium (see plate VI) . The location of the chancel s confessional recesses and niehes for books (Figs 44, 47; plate IX) makes it probable that the floor leve! of the chancel is the inten- ded one, this being the first part of the Abbey to be built. According to St Birgitta, the chancel was to con- sist of the western part of the Abbey, e.g. the present chancel plus the three most westerly bays of the nave. The prescribed six altar steps - leading from the nave up to the high altar - indicate.an intended leve! for the nave floor at approximately + 2.8 metres. lt seems pro- bable that St Birgitta intended that the floor of the nave should have been at a mu ch lower leve! than i t is today, and that the whole Abbey should have been built fur- ther to the east. In this way the chancel , the altar steps leading to it, and the confessional recesses would have had a proper relationship to the leve! of the nave. Fur- thermore, the Abbey and the convent would have been connected by way of the north-east bay, and the eastern entrances would have needed stairs leading down to the floor of the nave (Fig. 75). The present leve! of the nave seems, however, to be the one that was carried out. Since the monks were to have their choir stalls to the west of the high altar, the chancel could scarcely have functioned with two diffe- rent floor levels - a lower seetian at the west end and a raised floor close to the altar. This implies that the origi- nal floor of the chancel had to be raised considerably - perhaps by 1.6 metres - in order for the Abbey to be ab le to function properl y. A wooden structure would have been the most probable solution to this problem, and there is evidence to show that this structure may have survived until a restoration in the ear! y 19th centu- ry. Shortly after 1825 the western part of the interior of '142 VADSTENA KLOSTERKYRKA the Abbey was completely altered: an organ and an organ gallery were installed in the former chancel and a new main entrance was taken up in the west wall. In the 1890's all former fittings were removed and steps were taken to re-establish the medieval shape of the interior. Thus, the high altar was once again located in the west, now screened-off from the back of the chancel , where a sacristy was arranged at the original floor levet. This sacristy was removed when the present one was built south of the chancel in 1926. The eastern part of the Abbey. A joint and a recess in the north wall of the nave can be an indication that more than just the chancel may have been built accor- ding to St Birgitta's original intentions. The masonry at the joint shows that the eastern part of the wall was built first (Fig. 25). Thus, the Abbey would seem to have been begun from the east as weil. The recess in the most easterly of the northern bays was probably once an aperture (Fig. 78), perhaps intended to connect the nave with the east wing of the convent, where - accor- ding to St Birgitta - a balcony "for visiting bishops and royalty" was to be arranged. As previously mentioned, the original design probah- ly implied a nave at a much lower leve! than today. The public would then have entered the Abbey by stairs leading down from the two east doorways, and the prescribed ambulatory would have run at floor leve!, passing under the stairs. Above the am bulatory etc., the nuns' gallery would have occupied the three most ea- sterly bays, encompassing the screened-off altar of Our Lady (Figs 75, 81). For some reason the planned lower leve! of the nave was unpracticable. The ambulatory bad to run on side galleries, passing over the eastern doorways, and the nuns' entrance to their gallery was arranged in the see- ond bay. Several scholars have tried to establish the final arrangement of the eastern part of the Abbey (Fig. 80). The most Iikely solution would involve side galle- ries, which would have risen in stages to an altar gallery close to the east wall, and a !arge nuns' gallery, arrang- ed further west (Fig. 80 g). Medieval side galleries, built of brick and running along the north and south sides of the nave, survived until the late 17th century (Fig. 58). They were slightly above three metres high and 2.5 metres wide, and were decorated with painted coats-of-arms from the 15th century (see Vadstena klosterkyrka, part Il: Fittings). When the church was adapted for the Lutheran lithurgy in the 16th century, an altar in the east - possibiy a medieval altar commemorating St Birgitta - was used (Figs 58, 59). In the early 19th century a sacristy was arranged behind this altar (Figs 83, 84). During the re- arranging of the interior in the 1890 s, all remaining fittings in this part of the Abbey were removed and an organ was installed instead. Buildings connected with the Abbey. Foundation w alls from three buildings have been found during excava- tions north of the chancel (Fig. 86). One of these buil- dings is o l der than the Abbey, since the chancel wall rests on it. The other two were probably used for the nuns' confessions and communion. The confessional re- cesses in the chancel have small apertures facing north , and the masonry on the outside has been repaired , indi- cating an arrangement similar to that on the inside (Figs 87, 88). The east wing of the convent finall y joined the Abbey at its seeond bay from the east. The north facade of the Abbey still shows the traces of the roofs and apertures of this building (Fig. 90). The part dosest to the Abbey was to have a room and a balcony for the convenience of visiting bishops and royalty (Fig. 92). A staircase, leading to the nuns'gallery, ra n in the western part of the building. A brick building outside of the east wall of the Abbey (Fig. 60) was probably added to serve as a sacristy in the 16th century when the Abbey was adapted for the Lu- theran lithurgy. A medieval sacristy south of the chan- cel was demolished in the early 19th century. It bad a ground floor and an upper floor and was vaulted (Fig. 93). Corridors ran along the chancel and the west wall of the south aisle (Fig. 85). Restoration work and alterations St Birgitta's objective was to attain a hurnitity that may have been Cistercian in character. Even while the Ab- bey was being built, however, some alterations were made contrary to her intentions. The Abbey has later often been regarded as something valuable bu t also as a burden- and , in the 18th century, the official view was that it should be demolished and that the materials should be used for improving public buildings. The 1450's. The oldest known major alteration to the Abbey took place in 1455, when the roof of the nave was raised and rebuilt , and the masonry on the gables was raised accordingly in 1460 and 1461. The 16th century . The Reformation in Sweden in the 16th century was crucial for the convent and the monas- tery. Considerable alterations regarding the lithurgy were enforced by the authorities in 1540. The monks we re sent away, and the last ones left the monastery before 1550. The nuns , howe c , were allowed to re- main until the 1590's, when the Abbey was adapted to the Lutheran lithurgy. The n uns ma y have used the for- mer chancel from 1527-1590. The 17th century. During the seeond half of the 17th century the need for repair work had become increa- singly acute, particularly in connection with the high roof which now required eonstant maintenance. The re- pair work was begun in 1673 and it was intended to be completed in 1674, but that year the belfry was blown down from the roof and was not put back until two years later. During the 1690's interna! repairs were carried out on the initiative of the Dowager Queen Hedvig Ele- onora. This work included the removal of the medieval side galleries - in spite of protests from Johan Ha- dorph, the custodian of national antiquities - and new pews were installed. The 18th century. Mainly because of its exposed posi- tion the roof of the Abbey was a source of never ending problems. Sections of the copper sheeting on the roof were frequently being blown apart, and finally the high roof construction above the nave was taken down and replaced by a considerably lower copper-clad roof. The new roof was completed in 1786. The 19th century. In 1802 the roof of the monk's chan- cel was lowered and clad with shingles. During the repa- irs carried out 1807-1810 the roof of the nave was also clad with shingles , the old sacristy was demolished, and the w alls of the Abbey we re repaired. The discussions regarding whether the parishes should take over the Abbey as a parish church instead of the town church went on for at !east 25 years . On the one hand it was in the authorities' interest that the Ab- SUMMARY 143 bey should be preserved - perhaps primarily in view of the fact that many highly placed people were buried there - while on the other hand the parishes preterred the town church. The reasons behind their attitude were of an economic nature: the Abbey was to big and was in bad condition, and the repair and maintenance costs would be too heavy a burden. Finally, however, in 1825 this tug-of-war was decided in favour of the Abbey, after which a number of mainly interna! repairs were carried out. During the latter part of the 19th century the need for restoration work once again made itself felt. A first re- storation proposal in 1873 was followed in 1881 by a new one - entailing extensive work - which had been prepared by architect Claes Grundström. After some revisions this latter proposal became the basis for the exterior restoration work that was carried out in 1892-1898 after the instructions of architect Gustaf Petterson. With the height of the roof raised by an extra roof slope and the erection of a belfry, something of its medieval character was restored to the Abbey. The 20th century. In 1926 a new sacristy was built in the angle between the monks' chancel's south wall and the nave. The most recent restoration work was carried out 1978-1983 under the direction of professor Nils Ahrbom. The primary objective of this work, which involved both the exterior and the interior of the buil- ding, was to ensure the preservation of the fabric of the building. It was at this time that the medieval murals on the vaults were discovered, and they were then expo- sed, conserved, and restored. Planschdel Uppmätningsritningar 1986, 1989 n ' li'."G[ FOR BYGG NADS:SKARV 20 PI I . y adstena klos debrand 1986 k terkyrka. Grund l Plan , ompl av G Red l" p an , 1:300. A H"l . e IUS 1989. l - o MARKERAR SKVALL ERHÅL 80 x 801<'\ f'o. DM 10 o 10 zo PI II. Kyrkans valvplan, 1:300. A Hildebrand 1986. Plan of vaulting. l ' fgD~ ~6~ ff;~Q fa , ~ l'' l l l J l DM 10 o 10 20 PI III. Sydfasaden, 1:300. A Hildebrand 1986. Southfront. 'l l / ·~ h-'++- \.\,<; ONj;;, ~ ~ a l 0~ ~~~ tf!;;~ .~ ~'7\'1 ? a !!l i o;;;' ·' p= r=r l ~~.~> "i,' . ~ ~ ,i.:'. l ~ l J l 5 n l l 20DM 10 ,---,--,- 10 30 M Pl.IVNordfasaden, 1:300. A Hildebrand 1986. North front. ============== ============== A ~ - - ~ ~ ~ # d ~ ~ = ~~ y,: 1 ~ ~ l l J DN 10 o 5 10 20 30 M D~fouunr , , , , , 1 1 1 \IOD~~~=c~~~~=±IO= i20= ~30M PI V a-b. Kyrkans västra och östra fasader, 1:300. A Hildebrand 1986. West and east fronts. - . l r-, ' PI VI. Längdsektion mot norr, 1:300. A Hildebrand 1986, komp! av G Redelius 1989. Longitudinal seetian Zooking north . SÖDRA LÅNGHUSVÄGGENS INSIDA 20 10 NORRA LÅNGHUSVÄGGEN.S INSIDA 5 PI VII a-b. Längdsektioner mot söder och norr genom långhuset, 1:300. A Hildebrand 1986. Longitudinal seetians through the nave Zooking south andnorth. = === TVÄRSEKTION MOT VÄSTER TVÄRSEKTION MOT 05TER DM 10 0 10 zo Dl'\ll O 5 10 20 M ~= å= ±= ~ PI. VIII a-b. Tvärsektioner mot väster och öster, 1:300. A Hildebrand 1986, komp! av G Redelius 1989. Cross seetians Iaoking westand east. J~ ' l_ SEKTION GENOM KORET MOT SÖDER 5EKTION GENOM KORET MOT VÅ5TER SEKTION GENOM KORET MOT NORR SEKTION GENOM KORET MOT ÖSTER DM 10 O 10 20 PI IX a-d. Sektioner mot söder, väster, norr och öster genom koret, 1:300. A Hildebrand 1986. Sections through the chancellooking south, west, north, and east. Sveriges K yr kor KONSTHISTORISKT INVENTARIUM VOLYM213 .. .. ÖSTERGÖTLAND Vadstena klosterkyrka I + Regna FINSPÅNGALbNSHD Simonstorp BRÅBO HD f Hällestad / Krokek :\ LÖSINGSH D Tjärstad + Kättilstad + Hägerstad KINDA;=+~ + Kyrka, kapellödekyrka kyrkoruin • Stad Landskapsgräns Tidersrum ~Hydd- Häradsgräns +Hom 10 15 20 km ISBN 91-7192-833-2 (häft) Almqvist Wiksell International ISBN 91-7192-834-4 (inb)