Kyrkobyggnader 1760-1860 DEL3 ÖVRE NORRLAND Kyrkobyggnader 1760-1860 Del3 Kyrkabyggnader 1760-1860 .. Del3 Ovre Norrland Finland 1760-1809 VOLYM 217 A V SVERIGES KYRKOR, KONSTHISTORISKT INVENTARIUM GRUNDAT AV SIGURD CURMAN OCH JONNY ROOSVAL UTGIVET A V RIKSANTIKVARIEÄMBETET OCH KUNGL V ITTERHETs H ISTORIE OCH ANTIKV ITETSAKADEMIEN Almqvist & Wiksell International Stockholm REDAKTIONSKOMMITIE: ERIK CINTIO, ALLAN ELLENIUS, EVALD G UST AFSSON, R AXEL UNNERBÄCK Utgivet med bidrag från Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet samt Stiftelsen J C Kempes Minne ABSTRACT Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 3. Övre Norrland. Finland 1760-1809. Volym 217 av Sveriges Kyrkor, Konsthistoriskt inventarium. Churches 1760-1860.3. Upper Norrland . Finland 1760-1809. Volume 217 of Swedish Churches, published by the National Board of Antiquities and the Royal Swedish Academy of Letters, History and Antiquities. Stockholm 1993, 235 p , with captions and summary in English. ISSN 0284-1894, ISBN 91-7192-886-3. This is the third volume in a series of seven, dealing with the c. 800 churches in Sweden which were built during the hundred year period between 1760 and 1860. The typical Sweden "sermon church", with its plastered and white-washed walls, its tower with a tower-head or a lantern , its big windows, and its !arge and weil-lit interior covered by a barrel-vault , was develloped during the 1750's. In the 1840's various neo-medieval types appeared, but the neo-Ciassical style persisted until the late 1870's. This volume, edited by Barbro Flodin , cove rs Upper Norrland , the northernmost part of Sweden. The Catalogue contains a description of all of the 56 churches built in this area during the period in question. Of these, 27 still stand on their original sites , 5 have been moved and re-erected on new si tes, and 24 have been lost ­ e ither as a resu l t of fire, or because they have been demolished and then replaced by new churches. The Swedish material is treated by Barbro Flodin in the first two chapters which deal with the general planning and design of the churches, building materials and construction, and also with the interplay between the central authorities in Stockholm and the local parishes and maste r-builde rs. As in the two previous volumes in the series , emphasis is given to the resto ration history of the churches and to their present state of conservation. The rather few churches that are still more or less weil preserved in the ir original form are especially noted . Since Finland formed part o f Sweden until the year 1809, and since the conditions are very similar in the northe rn parts of the two countries, two chapte rs of the book are devoted to church building in Finland between the years 1760- 1809. Marja Te rttu Kna­ pas gives a general survey of the period , and , using some case examples, Barbro Edling illustrates the similarities and differences in style , construction, plan types and attitudes between the two countries. Beskrivningen av kyrkorna är avslwad våren 1991 Översä/Iningen till engelska av bildtexter och sammanfallning har utförts av William M Pardon Bildmaterial förvaras i A TA Omslagsbilden återger Åse/e gamla kyrka, uppförd 1847- 52 efter ritningar av Johan Fredrik Åbom. Interiör mot öster. Kyrkan nedbrunnen 1934. Foto Lars Dahlstedt omkr. 1900. Västerbollens museum, Umeå. CENTRALTRYCKERIET AB , BORÅS 1993 JSSN 0284-1894 ISBN 91-7 192-886-3 Innehåll Fö RORD 7 Axel Unnerbäck- Ingrid Sjöström Inledning 9 Barbro Flodin Kyrkabyggandet i Övre Norrland 1760- 1860 12 Historisk bakgrund. Omfattningen av kyrka ­ byggandet . Kyrkornas allmänna uppbyggnad och planlösning. Material. Exteriör. Torn och tornöverbyggnader. Interiör. Altare och altar­ utsmyckning. Predikstolar. Orglar. Ö vrig in­ redning. Arkitekter och byggmästare. Kyr­ kastilar, påverkan från Överintendentsärobe­ tet. Restaureringar och större förändringar. Bevarandegrad . Källor och litte ratur. Kronologisk sammanställning över kyrkor uppförda 1760- 1860 i Övre Norrland . 46 Barbro Flodin Överintendentsämbetet och försam­ lingarna. Önskemål, förslag, föreskrifte r och förverkligande 48 K ATALOG 75 Karta. Övre Norrland med kyrkobyggnader upp­ förda 1760-1860 76 Bevarade kyrkor 77 Alkavare kapell 77 Arjeplog 79 Brändö-Uddskärs fiskekapell 82 Dikanäs 83 Fredrika 85 Hörnefors brukskyrka 87 J örns gamla kyrka (Österjörn) 90 Karl Gustaf (Karungi) 93 Korpilombolo 95 Lycksele 98 Malå 100 Malörens fiskekapell 103 Nederluleå , tornet 104 Pite-Rönnskärs fiskekapell 105 Risbäck 106 Råneå 109 Rödkallens fiskekapell 111 Sandskärs fiskekapell 112 Skellefteå landskyrka 113 Snöans fiskekapell 116 Sa rsele 117 Viihelmina 119 Vittangi 121 Vännäs gamla kyrka (Vännäsby) 123 Älvsbyn 126 Örträsk 128 Överluleå (Boden) 130 Återuppförda kyrkor 133 Umeå (tid Holmön) , Helena E lisabeth­ Vindeln , S:t Mikaels kapell (Degerfors gamla Gillesnuole kapell 133 Jäkkviks kapell (tid Lövmokk) 134 Pajala (tid Kengis) 136 kyrkan 139 kyrka) 141 Försvunna kyrkor 144 Ammarnäs gamla kapell 144 Arvidsjaurs gamla kyrka 145 Bjurholms äldsta kyrka 146 Burträsk gamla kyrka 147 Dorotea gamla kyrka 149 Fatmomakke andra kapell 151 Fatmomakke tredje kapell 151 J örns äldsta kapell 152 Karesuando gamla kyrka 153 Kvikkjokks gamla kapell 154 Luleå, G ustafskyrkan 155 Nedertorneå-Haparanda gamla kyrka 156 Norsjö äldsta kapell 158 Norsjö gamla kyrka 159 Robertsfors brukskyrka 161 Stensele gamla kyrka 162 Strömbäcks gamla brukskapell 162 Sävars gamla kyrka 162 Tärna äldsta kapell 164 Tärna gamla kyrka 165 Volgsjö (Vilhelmina gamla kyrka) 166 Ytterstfors brukskyrka 167 Åsele gamla kyrka 168 Överkalix gamla kyrka 170 Planritningar 172 Karta över Finland 176 Marja Terttu Knapas Kyrkabyggandet i Finland 1760-1809 177 Barbro Edling Överintendentsämbetet och kyr­ korna i Finland 1760-1809 198 BILAGOR l . Kungliga förordningar 1759, 1764 och 1776 218 2. Överintendenter vid K Överintendentsämbetet 222 FöRKORTNINGAR 222 SUMMARY 223 PERSONREGisTER 231 Förord År 1989 utgavs första delen av Sveriges Kyrkors över­ siktsverk Kyrkobyggnader 1760-1860, som i sju voly­ mer är avsedd att presentera samtliga ca 800 kyrkor byggda unde r denna period i Sverige. Del l omfattade Skåne och Blekinge (Lunds stift). Del 2 täcker Småland och Öland (Kalmar och Växjö stift) . Den hundraårspe­ riod som serien behandlar domineras av den ny klassicis­ tiska kyrkan med dess tidiga gustavianska varianter , men rymmer även verk med kvardröjande drag från den äldre barocktraditionen samt kyrkor med inslag av de olika medeltids- och renässansinspirerade stilarter som från och med på 1840-talet börj ar sätta spår i arkitektu­ ren. Som den tredje delen i Sveriges Kyrkors serie Kyrko­ byggnader 1760-1860 publiceras Övre Norrlands kyr­ kor, omfattande Luleå stift , d v s landskapen Lappland och Västerbotten samt socknarna Nordmaling och Bjur­ holm . Volymen omfattar 56 kyrkor byggda under 100­ årsperioden. Av dessa finns idag 27 bevarade på ur­ sprunglig plats, medan fem flyttats och återuppförts, i ett par fall delvis rekonstruerade , och resten rivits eller brunnit. Volymens huvudförfattare och redaktör är fil dr Bar­ bro Flodin vid Riksantikvarieämbetets enhet för bygg­ nadsdokumentation. Hon svarar för katalogen med ar­ kiv- och litteraturgenomgång samt fältarbete med foto­ grafering och de analyserande uppsatser som ger bak­ grund och förutsättningar för kyrka byggandet i Norr­ land samt klarlägger den stilmässiga utvecklingen. Kar­ tor och diagram har renritats av Agneta Hildebrand och planer av Pontus Engellau och Kerttu Palmgren, Riks­ antikvarieämbetet. För att belysa kyrkobyggnadsverksamheten i hela det svenska riket under perioden ingår även två uppsatser om kyrkorna i Finland fram till1809. Den ena är förfat­ tad av fil dr Marja Terttu Knapas vid Finlands Kyrkor och ger det finska perspektivet. Här skildras biskopar­ nas, församlingarnas och byggmästarnas sätt att hantera uppgiften att bygga , bygga om och reparera kyrkorna, ofta under mycket knappa villkor. Den andra uppsatsen illustrerar med några valda exempel hur man på Överin­ tendentsämbetet behandlade de finska kyrkobyggnads­ ärendena. Den är författad av fil kand Barbro Edling, som vid Stockholms universitet arbet;u med en avhand­ ling i konstvetenskap om ämbetets organisation och äm­ betsutövning under 1700- och 1800-talen. För utgivningen har vi erhållit publiceringsbidrag från Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet. Vi har även tacksamt mottagit bidrag till tryckningskostna­ derna från Stiftelsen J C Kempes Minne . Stockholm i januari 1993 Redaktionskommitten Malören fi kekapell, uppfört 1769-70. Exteriör från ydö t. Fyrtorn i bakgrunden. Foto Rothfjell 195 . ATA. Malören hapel, built 1769-70, seen from the out/t­ east. In the background a sma/llightl10use. Inledning av AXEL U NNERBÄCK och INGRID SJÖSTRÖM År 1984 påbörjades ett inventerings- och forskningspro­ jekt om den nyklassicistiska kyrkan i Sverige för att få en överblick över denna stora grupp av kyrkor, nästan lika karaktäristisk som den röda stugan i det svenska kulturlandskapet , men trots detta relativt outforskad och framför allt ganska missaktad. Behovet av en radi­ kalt ökad kunskap om dessa kyrkor är akut, framför allt inom kulturminnesvården som nästan dagligen konfron­ te ras med en till synes aldrig sinande ström av ärenden rörande renovering och förändringar av kyrkorna och deras inredning. Under de senaste decennierna har den inte rnationella forskningen ägnat stort intresse åt 1700- och 1800-talens arkitekturutveckling. Flera studier har också ägnats för­ hållandena i Norden , men ännu saknas en uttömmande framställning över utvecklingen i Sverige. - Svenskt kyrkabyggande har skildrats i två numera klassiska verk , Per Gustaf Hambergs Tempelbygge för protestan­ te r och Göran Lindahls Högkyrkligt , lågkyrkligt , fri­ kyrkligt i svensk arkitektur 1800-1950, bägge 1955. Grundläggande monografier finns om några av perio­ dens främsta arkitekte r, avhandlingsarbete pågår om andra, medan många av det tidiga 1800-talets arkitek­ ter, byggmästare och kyrkligt verksamma bildkonstnä­ rer ännu inte har studerats vetenskapligt. Tanken är att projektet genom specialstudier och genom samman­ ställning av ett rikt underlagsmaterial för vidare forsk­ ning skall kunna ge en väsentligt ökad kunskap om det­ ta viktiga skede i svensk arkitektur och bildkonst. Den typiska svenska predikakyrkan med putsade och vitkalkade murar, to rn med huv e lle r lante rnin , stora fönste r och en interiör i form av en stor och ljus predi­ kosal täckt av tunnvalv utbildades på 1750-talet. Mycket talar för att det var Carl Hårleman som skapade den kyrkotyp , som under ett drygt århundrade skulle bli nästan a llenarådande inom svenskt kyrkobyggande. Förutsättningarna för den nya predikakyrkans utveck­ ling och snabba genomslag var framför allt frihetstidens väldiga befolkningsökning. De gamla sockenkyrkorna kunde inte längre rymma den gudstjänstfirande försam­ lingen . Samtidigt ställdes nya krav på kyrkornas funk­ tion. Upplysningstidens teologi krävde en annan guds­ tjänstmiljö än vad de gamla , mörka kyrkorna med deras överflöd av inventarier från medeltid och stormaktstid kunde e rbjuda. Det talade ordet och församlingssången stod i centrum; förkunnelsens klarhet skulle främjas av en ljus och funktionell miljö, befriad från all mystik. Kyrkans funktion som socknens administrativa centrum ställde å sin sida likartade krav; det var från kyrkan och dess granne sockenstugan som socknen styrdes och det var från predikstolen e ller kyrktrappan som nya pålagor och förordningar kungjordes för den samlade menighe­ ten. Lanseringen av den nya kyrkatypen byggde i hög grad på ett nytt administrativt system för regle ring av det offentliga byggandet. 1759 infördes kravet att för­ slag till nya kyrkor bekostade av allmänna medel skulle granskas av ÖIÄ, Överintendentsämbetet, och godkän­ nas av K Maj :t. Dessförinnan hade granskningen skett hos respektive landshövding och konsistorium enligt en bestämmelse från 1740. Den nya förordningen , som bl.a . innehålle r krav på stabila och brandsäkra stentorn , följdes 1776 av en ny, som ytterligare stärkte centra l­ styrningen av kyrkobyggnadernas utformning. Bak­ grunden till den statliga lagstiftningen var inte minst ett praktiskt-ekonomiskt synsätt , som krävde sparsamhet med allmänna medel och stabilitet och varaktighet hos de offentliga byggnaderna - krav som emellertid var nära kopplade till uttalat estetiska ambitioner. Det centrala granskningstvånget ledde till att en stor del av de nya kyrkorna ritades eller omritades av Över­ intendentsämbetets stab av a rkitekter och konduktörer. Därmed kunde den nya kyrka typen lanseras effektivt över hela lande t. Att detta innebar en allmän stilistisk likriktning på bekostnad av regionala och lokala bygg­ nadstraditioner kan i och för sig tyckas sant om man ser till kyrkabyggandet i stort. Går man in i ett djupare studium visar det sig emelle r­ tid att det inom den givna ramen ryms en rikedom av variationer som dels har utgått från de olika arkitekt­ personligheternas konstnärliga inriktning och ideer, dels också från den lokale byggmästarens och murmäs­ 10 A. UNNERBÄCK - l. SJÖSTRÖM tarens sätt att tolka och i vissa fa ll självständigt omarbe­ ta arkitektens planer. Det finns också regioner som ut­ vecklade en egen tradition , oberoende av ämbetets estetiska styrning: bl. a . södra Norrland , där murmästa­ ren Danie l Hagman ännu på 1770-talet bygger tornlösa kyrkor av rokokotyp med mansardtak och kryssvalv, och Skåne , där Carl Georg Brunius från 1832 effektivt lanserar sin medeltidsinspirerade kyrkotyp . Studie r av relationerna mellan församlingarna och Ö IÄ visar att den centrala myndighetens makt att genomdriva och fö lj a upp sina beslut tidvis var ganska begränsad . Sär­ skilt under perioden kring år 1800, under Gustav IV Adolfs tid , var ämbetet försvagat genom oengagerad ledning, underbemanning och otillräckliga resurser. Den stilistiska avgränsningen av projektet visade sig sammanfalla ganska väl med en tidsmässig avgränsning. Den nyklassicistiska kyrkans dominans infalle r under perioden ca 1760-1860. Enstaka kyrkor i den nya stilen byggdes på 1750-ta let , men det var först efter tillkoms­ ten av 1759 å rs förordning som den nya kyrkatypen fick sitt genombrott. Ännu på 1850-ta let är de t den traditio­ ne lla ny klassicistiska kyrkan som dominerar , fastän sti­ listiskt påverkad av empirens tyngre former, ibland av en försiktig nygotik . E tt årtionde senare är emelle rtid en ny typ av kyrka, präglad av nygotik e lle r rundbågestil och med öppen takstol, glasmålningar, öppen bänkin­ redning och fri are planformer redan inne i ett genom­ brottsskede . Genom att projektet omfatta r det totala kyrkabygg­ andet under tiden 1760-1860 har stilistiska gränsdrag­ ningsproblem kunnat elimineras till förmån för en he l­ hetssyn på kyrka byggande t under en epok , som i kyrk­ ligt och administrativt hänseende uppvisar en relativt enhetlig bild ; också regionala variationer och särdrag av intresse kunde därmed rymmas inom ramen för projek­ tet. Arbetet har även omfattat en kartläggning och ana­ lys av hur nya smakriktningar och nyoriente ring i guds­ tjänstliv och liturgi tagit sig uttryck i renoveringar och ombyggnader. Projektet har lagts upp som en inventering av samtli­ ga kyrkor från perioden. Den sker landskapsvis och har omfattat dels sammanställning av uppgifte r ur arkiv och litte ratur, de ls besiktning på platsen . Resultate t redovi­ sas i en sammanfattande text om varje kyrka med upp­ gift om arkitekt , byggmästare , tidpunkt fö r approbation av ritningarna , byggnadsår samt redogöre lse för viktiga­ re ombyggnader. Målsättningen är att få en fullständig överblick över beståndet av kyrkor och en bild av deras bevarandestatus som ett underlag för vården av kyrkor­ na och en utgångspunkt för vidare forskning. lnvente­ ringen redovisas i katalogform uppstä lld i bokstavsord­ ning efter kyrkornas namn . I en serie avgränsade vetenskapliga studie r kommer epokens kyrka byggande att belysas från o lika aspekte r: fö rdjupade studie r av enskilda kyrkobyggnadsprojekt , av o lika arkitekte r , konstnärer och byggmästare , av praktiska och socia la fö rutsättningar för kyrkobygg­ nadsverksamheten, teologiska aspekter, byggnadstek­ niska aspekter mm. Övre Norrland och Finland under den svenska tiden fram till1809, som redovisas i föreliggande volym, visar en stor bredd i mate rialet och tydliga regionala särdrag. Den lokala byggnadstraditionen och förutsättningarna när det gäller mate rialval har satt sin prägel på kyrko­ byggnaderna. Befolkningsunderlaget hade också stor betydelse för både genomförandet av byggnadsverk­ samheten och utformningen av de i hög grad varierande kyrkobyggnaderna . De uppsatser som ingår i volymen har presenterats i fö rordet. En jämföre lse mellan de norrländska och fin­ ska förhållandena visar både likhete r och skillnader. Gemensamt ä r att trä he lt dominerar som byggnadsma­ te rial. Både i Norrland och Finland fick man regelmäs­ sigt från Överintendentsämbetet dispens på kravet att kyrkan skall byggas i sten , med hänvisning till försam­ lingarnas fattigdom och bristen på lämplig sten och mur­ kalk inom rimliga transportavstånd . Det finns också likheter mellan regionerna beträffan­ de kyrkornas utformning. En är förkärleken för kors­ kyrkan , mest framträdande i Finland . Adolf Fredriks kyrka i Stockholm av C F Adelcrantz är en viktig inspi­ rationskälla, men ger knappast he la .förklaringen till att korsplanen var så vanlig. I själva träkonstruktionen finns påtagliga skillnader mellan de två regionerna; de finska exemplen uppvisar ofta långt mer avancerade och uppfinningsrika lösningar än de svenska. De nordsvenska och nordfinska landskapen bands samman även genom att många arkitekter och hantver­ kare arbetade på bägge sidor om den nuvarande grän­ sen. Namnkunnigast av dessa är Jacob Rijf, som med talrika släktingar i byggbranschen verkade som arkitekt och byggmästare vid fle ra av de största kyrkobyggena kring sekelskiftet 1800, främst Skellefteå landsförsam­ lings kyrka. Alla tre uppsatsförfatta rna har anledning att kom­ mentera re lationerna mellan överheten i Stockholm och de lokala aktörerna. Med de långa avstånden till Stock­ holm och Överintendentsämbetets begränsade resurser var möjligheterna att fö lja upp beslut och beivra avvi­ kelser i princip obefintliga, även om man kunde agera INLEDNING Il via länsstyrelserna. Detta var säkerligen såväl myndig­ heten som församlingarna och deras byggmästa re ute i bygderna medvetna om. Vanligen tycks bägge parter också ha strävat att mötas i godtagbara kompromisser, även om man från början stått långt ifrån varandra och ofta i en segdragen process utväxlade förslag och mot­ förslag. Det finns få exempel på att ämbetet med makt­ språk sökt driva igenom en linje som mötts av motstånd lokalt . Därvid finns ingen skillnad mellan ä renden i Norrland och i Finland. Församlingarna å sin sida tog oftast intryck av de projektritningar och synpunkter som Överintendentsämbetet lämnade. Dessa ritningar följdes inte a lltid till punkt och pricka, men man anam­ made oftast grundideerna och förändrade elle r förenk­ lade dem i anpassning till byggnadstraditionen på orten och till den lokale byggmästarens kompetens. En sentida betraktare fylls av beundran inför dessa kyrkor vid tanken på de oerhörda strapatser som bygge­ na innebar. Till den möda och de t tunga kroppsarbete som dåtidens kyrkobyggen överallt krävde kom i de nordliga trakte rna kampen mot det hårda klimatet , de långa mörka vintrarna , de oändliga avstånden och de usla vägarna. Vissa kyrkor ligger miltals från bebyggda trakter, som de små skärgårdskape llen fö r säsongsfis­ karn a, andra djupt in i då väglöst land. l de t sto ra , dramatiska landskapet lades kyrkorna ofta i hisnande natursköna lägen. Det ä r näranog ofattba rt att en ut­ spridd och fattig befolkning kunde samla sig till att ge­ nomföra dessa kyrkobyggen , av brist på medel ofta ut­ dragna över många år. De t säger något om vad kyrko­ byggnaderna be tydde som samlingspunkt och tröst i det hå rda jorde livet. De norrländska kyrkorna har behandlats ganska styv­ moderligt i svensk forskning ; det gäller i synnerhet Övre Norrland (se vidare litteraturöversikten s. 45) . Glädjan­ de nog har ett substantie llt tillskott till litte raturen om Övre Norrland nyligen utkommit, temanumret "Övre Norrlands kyrkor" , Bebyggelsehistorisk tidskrift nr 22, 1991. Det utgör redovisning av ett HSFR-stött forsk­ ningsprojekt vid Umeå universitet , lett av Anders Åman. Där analyseras kyrkabyggandet från medeltid till nutid ur en rad aspekter. Projektet har pågått paral­ le llt med att denna volym fä rdigställts, under ömsesidi­ ga kontakte r. Ämnet för denna volym har i tidskriften behandlats i en korta re uppsats av Barbro Flodin. Kyrkabyggandet i övre Norrland 1760-1860 av BARBRO FLODIN I följande översikt ges en sammanfattande bild av kyr­ kabyggandet och dess utveckling tiden 1760-1860 i Öv­ re Norrland . Kyrkornas utformning och historia be­ handlas i olika avseenden och utgör i huvudsak en över­ siktlig sammanställning av uppgifter redovisade i kata­ logdelen , där även källor och litteratur för varje kyrko­ byggnad återfinns. Historisk bakgrund. Omfattningen av kyrkobyggandet Det kyrkabyggande som behandlas här avser det geo­ grafiska område som utgörs av Övre Norrland eller Lu­ leå stift, vilket omfattar landskapen Västerbotten och Lappland samt socknarna Nordmaling och Bjurholm el­ ler Västerbottens och Norrbottens län (fig 1). Luleå stift bildades först 1904. Dessförinnan tillhörde området Härnösands stift , som blev biskopsdöme 1772 efter att ha styrts av en superintendent sedan 1647.1 Till Härnö­ sands stift hörde fram till 1810 även en del av norra Finland. Kyrkabyggandet här liksom i övriga Finland behandlas på annan plats i denna volym. Den församlingsbildning som påbörjades under me­ deltiden fortsatte kontinuerligt och även under den tids­ epok som behandlas här, 1760- 1860, bildades åtskilli­ ga, närmare bestämt 16 nya församlingar. De flesta av dessa återfinns i inlandet och bildades genom uppdel­ ning av större socknar. Främsta skälet härtill var natur­ ligtvis befolkningsökningen och de stora avstånden . Orsaken till befolkningsökningen får sökas i närings­ livet. Vid 1500-talets slut var bebyggelsen starkt kon­ centrerad till kustlandet och nedre delen av älvdalarna, där jordbruk bäst kunde bedrivas. Under 1600-talet kom gruvfyndigheterna att spela en väsentlig roll. Na­ safjälls silvergruva fick en kort blomstringstid medan koppar- och järngruvorna i övre Tornedalen var av stör­ re betydelse. Livliga centra för bruksrörelse och gruv­ drift uppstod i Kengis och Gällivare. Bosättning och nyodlingsverksamhet följde i spåren, både vid gruvor­ na, förädlingsverken och längs färdvägarna från kust­ landet. Kolonisationen av Lappmarken påbörjades un­ der 1600-talet men medförde inte någon betydande bo­ sättning förrän under 1700-talet. Etablerandet av nya bosättningar i inlandet och fjälltrakterna pågick ännu vid mitten av 1800-talet. Även i södra Västerbottens kusttrakter fick bruksrörelsen ett uppsving i slutet av 1700-talet. Under 1800-talet kom skogsbrukets upp­ sving och uppkomsten av sågverksindustrin i kusttrak­ terna att leda till folkökning och förbättrade ekonomis­ ka villkor. Med de nya församlingsbildningarna och bruksetable­ ringarna följde också uppförandet av kyrkobyggnader på nya platser. De långa avstånden och bristen på vägar hade länge gjort att många hade svårt att komma till sina kyrkor. Kapell uppfördes därför på en del platser , som senare blev egna församlingar, t. ex. Degerfors och Risbäck. Av samma skäl tillkom också en del kapell i fj ällvärlden , som dock besöktes endast sommartid . Fis­ karnas säsongsboende i skärgården sommartid ledde till att fiskekapell uppfördes här. Av de 56 kyrkobyggnader, som uppfördes inom om­ rådet perioden 1760-1860, tillkom 35 på platser där det tidigare , efter vad som är känt , inte fanns någon kyrko­ byggnad. Övriga 21 kyrkobyggnader fick ersätta en äld­ re byggnad på platsen (fig 2-3) . I nio fall hade den äldre kyrkan brunnit ner medan 14 kyrkobyggnader revs för att ge plats åt en ny och större kyrka då folk­ mängden ökat eller den äldre byggnaden befann sig i dåligt skick. Då de äldre kyrkorna och kapellen var uppförda av trä , utom de bevarade medeltida stenkyr­ korna, var det i regel en enklare åtgärd att vid behov riva dessa och bygga nytt än att göra en utbyggnad eller en omfattande reparation. Metoden gör att det på många platser har funnits flera generationer kyrkor , som ersatt varandra när bebyggelsen ökat eller förbätt­ rad ekonomi gjort det möjligt ersätta en kanske förfal­ len kyrkobyggnad med en ny. Det finns flera exempel på hur det inom perioden 1760-1860 inryms två kyrka­ generationer, t. ex . i Vilhelmina, Tärna och Norsjö. Detta är ett av skälen till det relativt omfattande kyrka­ byggandet inom området. Kyrkorna uppfördes i regel av sockenborna under ledning av någon lokal byggmästare, med utförande av dagsverken och leverans av virke och annat material ÖVERSIKT ÖVRE NORRLAND 13 ,--. . \ i) \.l . \ ... ,.... . '-·- KAAESUANDO \.... "'l..,. o 50 100km 1 ·- .......... / +"""' \ \r"\ u l... l l /.l \ / DOROTEA l,.._+ ' " ' ' " / ., + + + AAJEPLOG \ l JUKKASJÄAVI GÄLLIVARE C., PAJALA ) + \ JOKKMOKK \ D + Fig l . Karta över Övre Norrland med gränser fö r fö rsamlingar och kape llförsamlingar bildade fram till år 1860 samt markeringar för kyrkobyggnader uppförda perioden 1760- 1860 (j fr fig 82) . Map of Upper Norrland showing the boundaries of the "church parishes" which were created up until the year / 860 and the location of the churches and ch apels which we re built during the period 1760- 1860. See Fig. 82 . 5 14 B. FLODIN 15 15 Ersätte r ä ldre kyrka på o rten Replaced an o/der church or chapel in !h e same place Fö rsta kyrkan på o rte n The firsl church or chapel /o be bu iii in !hal place Fig 2. Diagram över kyrkobyggnader uppförda i Övre Norr­ land 1760- 1860. Diagra mmet utvisa r hur må nga kyrko r som e rsatte e n ä ldre kyrka på orte n resp . var de n första kyrkan på platsen. Diagram showing, decade for decade, how man y new churches or chapels were bui/1, ho w m eny of !hese replaced an o/der clwrch or chapel in 1he sam e place, and how many were 1he f irs/ church or chapel lo be buiii in !hal place. från trakte n. T illgången på kontanter var oftast mycket begränsad liksom möj lighete rna till bidrag. He lt natur­ ligt tillkom kyrko byggnade rna unde r mycket skiftande fö rhållanden . Förutsättningarna fö r de sto ra kyrko byg­ gena i Luleå och Ske llefteå med e n omgivande, välmå­ ende landsbygd skiljde sig väsentligt från de små kape l­ len i inlandet och fj älltrakterna. Fle ra av de sistnämnda tillkom med hjä lp av bidrag frå n Direktionen fö r Lapp­ markens Ecklesiastiska Verk , inrättat 1739 fö r att o rga­ nisera unde rvisningen och missionen i Lappmarke n och därmed unde rlätta koloniseringen. Kyrkornas allmänna uppbyggnad och planlösning Kyrkornas utfö rande under de nna tid var ingalunda e n­ hetlig , även om gemensamma drag finns på fle ra håll , utan variationsrikedo men var stor och ingen kyrka blev de n andra helt lik . De n arkitektoniska utfo rmningen varie rade öve r he la skalan , från verk av ledande a rki­ tekte r a nknytande till den aktue lla riktningen i landet Bevarade S1ill slanding in original/ocalion Försvunna No longer exisling ~ Rivna, flyttade och åte ruppfö rda Taken down, moved, and !hen re-erec!ed in a new /occaion § Avsten Buiii in s/One and no! in limber Fig 3. Diagram över kyrkobyggnade r uppförda i Övre Norr­ land 1760- 1860. D iagrammet utvisar nuläget med angivande av bevarade , försvunna eller återuppfö rda kyrkor samt mate rial i sto mmen (trä elle r sten). Diagram showing loday's si1ua1ion - in relali01·110 1he decade when lhey were bui/1 - wilh regard lo how many churches or chape/s are sli/1 s({lnding in lheir original localions, how many no longer exisl, how many have been laken do wn, moved, and !hen re-erec!ed in a new /ocalion, and how many were bui/1 in s/One and no! in lim ber. ti ll enkla timme rbyggnader utförda en l den lokala tradi­ tionen och i många fa ll sannolikt utan ritninga r. Som exempe l på ytte rligheter kan nämnas Skellefteå lands­ kyrka och Snöans fiskekape lL storleken på kyrkorna, som utgick från behovet och de ekonomiska möjligheterna, spänne r över e tt vitt fält från det stora riksmonumentet Ske llefteå landskyrka till de små kapelle n i skärgården och fjä lltrakterna (fig 4- 7). De nya kyrkobyggnade rnas storlek varierade un­ der hela pe rioden, med e n tendens till större försam­ lingskyrko r under senare delen av perioden - helt na­ turligt med tanke på befolkningsökningen. ÖVERSIKT ÖVRE NORRLAND 15 Fig 4. Skellefteå landsförsamlings kyrka (landskyrka) , färdig å r 1800, sedd från södra sidan av Skellefteälven. Omgivningen består av välmående landsbygd, t.v . skymtar två stora sockenmagasin och längre bort den stora prästgården , numera stiftsgård. Mellan kyrkan och älven ligger Lejonströms he rrgård från 1838 (senare flyttad) och över älven leder Lejonströmsbron av trä från 1700-talet. Öster om kyrkan (utanför bilden) ligge r den stora kyrkstaden med övernattningsstugor för de kyrkobesökande sockenborna under äldre tid . Foto C Franke , 1800-talets slut. Reprofoto Nordiska museet. Ske/lefleå Landsförsamlingskyrka Church, cample/ed in 1800, and ils surroundi11gs a11he end of1he /9/h cemury. Fig 5. Överluleå kyrka med omgivande kyrkstugor. Vid kyrkans uppförande 1826-31 fanns här endast landsbygds­ bebyggelse. Senare blev platsen (Bo­ den) både stationssamhälle och garni­ sionsstad. Vykort från 1900-talets bör­ jan. Reprofoto ATA. Överluleå Church, bui/11826- 3 / , wilh ils "church collages" where parish­ ianers who had 10 lravellong dislances lo allend church eau/d overnighl. Pasl­ card from l h e ear/y 1900's. 16 B. FLODIN Fig 6. I Dikanäs, inom Viihelmina soc­ kens fjälltrakter , uppförde 13 nybyg­ gare åren 1832-33 ett kapell för att minska de långa avstånden till kyrkan . Efter att endast ha använts sommartid i ca 70 år blev det kyrka med fast präst­ tjänst och ett kringliggande samhälle växte upp. Foto Lars Dahlstedt omkr 1890. Reprofoto ATA. Dikanäs Chapel (now Dikanäs Church), built 1832- 33, as it looked around the year 1890. Fig 7. Högt ovan trädgränsen i de avlägsna trakterna av Sarek uppfördes Alkavare kapel11788 för att ge skydd vid gudstjänsterna, som tidigare hållits i det fria. Sedan gruvverksamheten lagts ner och de mödosamma predika resorna upphört omkr 1860 förfö ll kapellet men restaurerades 1961. Foto Bert Persson, Luleå, 1967. A lkavare Chapel, built in 1788, high above the tree-fine in the remote Sarek area. After the chapel had ceased to be used around 1860 il fel/into a state ofdecay b ut was res to red in 1961. De äldsta kyrko rna, Arjeplog och Degerfors gamla kyrka (fig 170) från 1760-talet, anknöt till den lokalt rådande stilen med resliga kyrkor av rödfärgat trä med korsformig e ller polygonal planform. Den österbottnis­ ke byggmästaren Hans Biskop var den ledande kyrka­ byggaren unde r årtiondena nä rmast före 1700-talets mitt och denna hans kyrkotyp fick flera efterfö ljare , bl.a. även Malörens kapell från 1770 (fig 116) och Volg­ sjö kyrka från 1794.2 Den grekiska korsformen återkom under hela perio­ den med Skellefteå landskyrka (fig 131) som förebild för ett flerta l fö rsamlingskyrkoL För den omfattande ombyggnaden av både denna och Nedertorneå kyrka (nuv Finland) svarade arkitekten och länsbyggmästa ren Jacob Rijf. Han omsatte här sina intryck av C F Adel­ crantz' förslag till ombyggnad av Adolf Fredriks kyrka i Stockholm.3 Den välbevarade Karl Gustavskyrkai Ka­ rungi från 1797 är en mindre variant i trä av Rijfs större Fig 8. Gustafskyrkan, Luleå, invigd 1790, nedbrunnen 1887. Den första kyrka som upp­ fördes av sten i Övre Norrland sedan medel­ tiden och den första nyklassicistiska kyrkan i dessa trakter. Foto Norrbottens museum. Gustafskyrkan Church, Luleå. Conseera/ed 1790, destroyed by fire in 1887. Thefirst stone church to be built in Upper Norrland since the Middle A ges, and the first neo-classica/ church in t hat part of Sweden. ÖVERSIKT ÖVRE NORRLAND 17 stenkyrko r med kvardröjande drag av Hans Biskops kyrkor i takresningen . Kyrkorna i Älvsbyn , Burträsk, Norsjö och Öster j örn , uppförda åren 1813-1857, har samtliga grekisk korsplan och är belägna relativt nära tätorten Skellefteå . De två sistnämnda kyrkorna har även centraltorn som förebilden i Skellefteå. G ustafskyrkan i Luleå, invigd 1790, utgör i fle ra avse­ enden en milstolpe inom kyrkabyggandet i dessa trakter (fig 8) . Dels var det den första stenkyrka som uppfördes sedan mede ltiden och dels introducerades genom denna en ny kyrko typ , nämligen den nyklassicistiska vita kyr­ kan med långhus, västtorn med lante rnin och huv samt sakristia öster om koret. Då kyrkan ritades 1779 av arki­ tekten Olof Tempelman var det intentione rna från Överintendentsämbetet som direkt gjorde sig gällande här. Kyrkabyggandet var störst i södra delen av Väster­ botten och Lappland och det var också här som den nya 18 B. FLODIN kyrka typen blev starkast represente rad . Fredrika kyrka från 1797 inledde och följdes snart av kyrkorna i Lyck­ sele, Dorotea, Bjurholm och Sävar. Längst norrut stod Karesuando kyrka från 1816 i flera decennier ensam i sitt slag. Långhusbyggnaden kom att bli den domineran­ de kyrka typen under hela perioden med varierande pla­ cering av sakristia, vapenhus och torn elle r avsaknad av dessa. Långhusbyggnaderna var enskeppiga utom i fyra fa ll från 1850-ta le t , Åsele, Råneå , Överkalix och Sorse­ le, då dessa breda kyrkobyggnader gjordes treskeppiga . A v dessa fick Å sele och Råneå en basii ikal utformning med överfönste r. En tredje kyrka typ kan sägas vara en kombination av långhuskyrka och centra lkyrka där exte riören får prä­ geln av korskyrka genom att sakristian och tornet eller vapenhuset placerats mitt på långsidorna. Typen fanns redan tidigt hos de små fj ä llkapellen i Kvikkjokk och Lövmokk (Jäkkvik). När det gäller Kvikkjokk är det känt att o rsaken till planlösningen var att det timmer som fanns att tillgå var högst 10-12 alnar långt och det då var lättare att uppföra en korskyrka.4 Till dessa " pseudokorskyrkor" hör de stora och i fle ra avseenden besläktade församlingskyrkorna i Nedertorneå-Hapa­ randa, Överluleå, Råneå och Överkalix, uppförda 1825- 1858. En mindre föregångare med tornlöst va­ penhus var brukskyrkan i Kengis (Pajala) från 1797 (fig 163) , ritad 1783 av Ö IÄ . De enklaste kyrkobyggnaderna, kapellen i fj ällen och skärgården , uppfördes i regel som enrummiga , knuttim­ rade byggnader på samrna sätt som den övriga bebyg­ gelsen. Planen antog i en del fall närmast formen av en kvadrat. Den sakrala markeringen i exteriören kunde bestå av e tt kors på nocken elle r en li ten takryttare. Ytterl igare en kyrkobyggnad, vars förebilder åte rfinns främst i den profana bebyggelsen , är den åttkantiga He­ lena E lisabe thkyrkan i Umeå (fd Holmöns gamla kyrka , fig 167 - 168). Åtskilliga trösklogar med denna planlös­ ning uppfördes i landskapet. Drygt hälften av kyrkobyggnaderna fick utbyggd sak­ ristia, de flesta i anslutning till koret. Hos långhuskyr­ korna förlades sakristian oftast vid östra gaveln , i några fa ll vid norra väggen . Bland de sistnämnda fick några sakristian mitt på väggen och utan direkt förbindelse med koret , t.ex . Kengis (Pajala), Lycksele och Överka­ lix. Ä ven hos korskyrkorna fick drygt hälften utbyggd sakristia och då i vinkeln mellan norra och östra korsar­ men. I de fall där kyrkobyggnaderna fick inbyggd sak­ ristia skedde detta genom en avbalkning öste r om koret , i Åsele vid sidan kore t. Förutom sakristian kunde här finnas andra utrymmen för arkiv , förråd elle r samman­ träden . De minsta kapellen saknar sakristia men en en­ kel sådan kunde anordnas genom att ett tygstycke spän­ des upp med en stolpe som hörn , som t. ex. i Fatmomak­ ke tredje kapell. Ä ven när det gälle r vapenhuset förlades detta i drygt hälften av fa llen i en utbyggnad , oftast i tornet. Lång­ huskyrkorna, utom en del kapell , fick i regel vapenhus medan korskyrkorna ofta saknade vapenhus. Även ett arkitektoniskt genornarbetat verk som Skellefteå lands­ kyrka saknade ursprungligen vapenhus. Ursprungligen inbyggt vapenhus är känt endast från Åsele (fig 69). Sammanfattningsvis kan sägas att 34 av de 56 uppför­ da kyrkobyggnaderna fick långhusform, de mindre , näs­ tan kvadratiska kapellen då även inberäknade. Av de övriga kyrkobyggnaderna var tio korskyrkor, åtta kors­ tormiga till det yttre genom utbyggnad av sakristia och torn e ller vapenhus, två åttkantiga , ett brukskape ll in­ rymt i en större bostadbyggnad samt ett kvadratiskt klocktorn. Material Det helt dominerande mate ria let i kyrkobyggnaderna är, e lle r var, trä . Av de 56 behandlade verken uppfö r­ des endast fyra av sten. Merparten av de övriga kyrko­ byggnadernas långhus uppfördes av liggtimmer, endast sex av dessa hade stomme av resvirke, som var mera virkesbesparande. De flesta av dessa resvi rkeskyrkor tillkom i slutet av 1850-talet. Torndelen däremot upp­ fördes i de flesta fa ll som stolpverkskonstruktion, i nå­ got enstaka fa ll , t ex i Dika näs, av liggtimmer. Orsaken till att t räet dominerade som byggnadsmate­ rial var naturligtvis att detta i regel fanns att tillgå i trakten till rimliga kostnader. En del anskaffades ge­ nom inköp , annat utgjorde böndernas eller nybyggarnas bidrag till byggnadsverksamheten. I de inre skogstrak­ terna kunde problemet vara att få tag på tillräckligt långa stockar , något som i vissa fall påverkade kyrkor­ nas utformning. Korsformig e ller polygonal plan av inte alltför sto ra dimensioner kunde vara ett sätt att anpassa byggnaden efter det ti llgängliga materialet, känt från Lövmokk (Jäkkvik) och ett förs lag till ny kyrka i Över­ kalix. Av samma skäl ville församlingen i Vithelmina inte ha ett tillbyggt västtorn utan centraltorn på den nya kyrkan , något som ÖIÄ dock inte godkände , vilket be­ handlas närmare i en uppsats nedan . Centraltornen på andra håll , t ex i Arvidsjaur och vid centralkyrkorna kan tänkas ha tillkommit i virkesbesparande syfte. Kyrkorna i Luleå , Skellefteå , Överluleå (Boden), Åsele , kapellet i Alkavare samt klocktornet i Nederlu­ leå var de enda byggnader som uppfördes av sten , samt­ liga av marksten från omgivningen med i vissa fall inslag av tegel i omfattningar o d . I Skellefteå var materialet ÖVERS1KT ÖVRE NO RRLAND 19 Fig 9. Malå kyrka. Byggd 1851-52. Äldre foto, fö re 18R7, som visar kyrkan innan långhuset fick pane l. ATA. Ma/å Church. Bui/t 1851-52. View prior 10 1887 when on/y the to we r was e/ad with limber panelling . givet då det var den mede ltida stenkyrkan som var före­ mål fö r en radikal ombyggnad. I övriga fall ville försam­ lingen ha en stenbyggnad och mate rial fanns att tillgå på platsen. I Alkavare , ovan trädgränsen, finns inget virke i omgivningen så där var skiffe ra rtad sten , lämplig till kallmur, det bästa tillgängliga byggnadsmate rialet. Fö r­ utom bristen på lämplig sten va r bristen på ka lk till murbruk ett annat skä l till att de flesta kyrkor uppfördes av trä. Något problem att få myndighete rnas tillstånd till uppförandet av träkyrkor rådde inte då de ekono­ miska motiven var starka . Ä ven som takmate rial var trä de t domine rande vid uppfö randet av kyrkobyggnade rna . De flesta tak täck­ tes med spån , några kape ll med bräde r , takved elle r to rv . Endast två kyrkor, Råneå och Överka lix fick plåt­ tak liksom klockto rnet i Nede rluleå . De flesta takbe­ läggningar har bytts e tt fle rtal gånger. Av allt att döma finns det endast ett ursprungligt spåntak bevarat , det mönsterlagda take t på Karl Gustafs (Karungi) kyrka (fig 104). I Lycksele och Viihelmina finns de äldre spån­ taken bevarade unde r en ny be läggning av spån. Exteriör De flesta kyrkobyggnade rna av trä kläddes med pane l. Det var främst fjä llkapellen samt några andra mindre kapell som kom att förbli stående med bara timmerväg­ gar och av dessa är endast Gillesnuole (fig 158) bevarat. För kyrkobyggnaderna i övrigt kunde de t dröja något år Fig 10. Malå kyrka . Västtorne t med va rie rande type r av panel. Foto fö rf. 1990. Ma/å Church . Different type of limber pane//ing on the west­ tower. innan pane len sattes på så att timmerväggarna hunnit sätta sig. I några fa ll är de t känt att de t dröjde en längre tid innan kyrkan fick pane l, t ex Vittangi, Mal å (fig 9-10) och Korpilombolo kyrkor, som uppfördes på 1840- 50-ta let men pane lades först på 1870-80-talet. O rsaken till detta får sannolikt tillskrivas ekonomiska svårigheter samt kanske svårighe ten att anskaffa sågat virke innan sågverksindustrin kommit igång. Den ursprungliga pane len bestod i de flesta fa ll , så vitt är känt , av stående e ller liggande slätpane l, ibland bådadera på samma fasad. Locklistpanel förekom först i slutet av perioden , t ex i Sorsele kyrka från 1859. Här fick variationerna av o lika typer av panel i fält även en dekorativ betyde lse. Förutom inklädning av knutar och stödpe lare, som de t finns många exempel på, fick en del kyrkor medveten arkitektonisk inde lning genom pi­ lastrar , som hämtade sina fo rmer från stenarkitekturen, 20 B. FLODIN t ex i Viihelmina och Örträsk. De släta väggpartie rna och den profile rade taklisten, även förekommande t ex i Nedertorneå-Haparanda, förstä rker intrycket av stenar­ kitekturen som förebild . Den ursprungliga panelen finns av allt att döma bevarad helt eller delvis endast i Karl Gustaf (Karungi), Vilhelmina , Örträsk , Jörns gamla kyrka, Råneå och Sorsele . Den ursprungliga färgsättningen är känd i 34 fall av 56. Av dessa var 15 rödfärgade och 13 vitmålade, övriga sex omålade . De kyrkobyggnader som saknas uppgift om torde i de flesta fa ll ha varit rödfärgade e lle r omåla­ de , möjligen i något fa ll tjärade . Den vita kyrkan var således i minoritet och kom inte att bli vanlig förrän i slutet av perioden . Den första vita kyrkan var den put­ sade Gustafskyrkan i Luleå från 1790. Bland träkyrkor­ na var sannolikt Karl Gustafs (Karungi) kyrka från 1797 Fig Il. Hörnefors brukskyrka. Byggd 1796- omkr 1850. Föns­ ter på sydsidan . Foto förf. 1990. Hörnefors Brukskyrka Church. Built between 1796 to around 1850. Windows on the south side. Fig 12. Malå kyrka. Västportal , 1850-tal, sannolikt inspire rad av portiken i Skellefteå landskyrka. Foto förf. 1990. Ma/å Church, The west doorway, f rom the 1850's. Probably inspired by the west portico at Skellefteå Landsförsamlingskyr­ ka Church. den som först målades vit. Den nya kyrkatypen med långhus och västtorn fick traditione ll fä rgsättning med röda väggar och vita knutar fram till 1820-talet , då den vita färgen började göra sig gällande . Vid senare om­ målningar fick flerta let kyrkobyggnader en vit e ller ljus färgsättning. De dominerande fönste rfo rmerna är rak avslutning och rundbåge, ungefär lika ofta förekommande. Den rakt avslutade fönsterformen , naturlig för timmerbygg­ nader, förekommer eller förekom främst hos kapellen, men även hos en del kyrkobyggnader som i sin övriga exteriörgesta ltning, inklusive de profilerade fönster­ överstyckena, för tankarna till stenarkitekturen, t ex Viihelmina och Örträsk. De rundbågiga formerna har sin förebild i stenarkitekturen och det var också Gus­ tafskyrkan i Luleå som stod som det inledande verket ÖVERSIKT ÖVRE NORRLAND 21 Fig 13. Ske lle fteå landskyrka. Väst­ portiken, omkr. 1800. Foto H Lund­ ström. Skellefteå museum. Skellefleå Landsförsamlingskyrka Church. The wesl porlico, from around 1800. här följt av träkyrkan i Fredrika . Som kompromisser , anpassade till träa rkitekturen , kan ses de runda fönste r­ forme r under raka överstycken som återfinns i Malå , Norsjö gamla kyrka och Överkalix gamla kyrka . De tresidigt avslutade fönstren i Hö rnefors (fig Il) och Rå­ neå tillhör de fåtaliga exemplen på utvecklade " trätor­ mer" för fönste r. Ä ven när det gälle r utformningen av ingångarna do­ minerar två typer, nämligen den enk la, rakt avslutade öppningen med slät omfattning och den mer dekorativt utformade portalomfattningen. Den första varianten återfinns främst hos de enkla kapellen. Den andra typen av portaler följer i stort samma mönster med flanke ran­ de lisener e lle r pilastrar, profilerat överstycke , oftast öve rfönste r samt i en del fall en avslutande trekantgave l elle r en sådan inskjuten mellan överstycket och över­ fönstre t. Även här kan märkas ett inflytande från sten­ arkitekturen i formerna . Som exempel på detta kan nämnas den krafiga po rtalen med halvkolonner och fronton i Mal å (fig 12), uppfö rd av en byggmästare från Ske llefteå. Kyrkan hä r med sina fyra klassicistiska ko­ lonnportiker fick sannolikt utgöra inspirationskälla (tig 13). Torn och tornöverbyggnader A v de 56 kyrkobyggnade rna saknade 26 ursprungligen tillbyggt torn. Dessa utgjordes främst av kape llen samt korskyrkorna från den första delen av perioden , i Ar­ jeplog, Degerfors och Karl Gustaf (Karurigi) , som fö r­ sågs med fristående klockstaplar. Den första kyrkan med tillbyggt västtorn var Gustafskyrkan i Luleå från 1790, följd av Fredrika från 1797. Av de kyrkor som 22 B. FLODIN Fig 14. Lycksele kyrka. Yästtornet , 1799. Foto förf. 1990. Lycksele Church. The west-tower, from 1799. uppfördes efte r dessa fick flertalet, 19 stycken , ti llbyggt torn. Av dessa var 15 placerade vid ena gaveln medan hos fyra kyrkor, Nedertorneå-Haparanda, Överluleå (Boden), Överkalix och Råneå, placerades tornet mitt på ena långsidan . I Korpilombolo byggdes tornet in i västpartiet och i Åsele och på Holmön placerades tornet ovan detta. Tornen fick i regel en kvadratisk planform och uppfördes i en del fall i avsatser markerade genom listverk, i en del andra fall utan yttre våningsindelning. Centralkyrkorna i Skellefteå, Norsjö och Jörn fick torn ovan korsmitten och även långhuskyrkan i Arvids­ jaur försågs med centraltorn. Kyrkan i Skellefteå stod här säkert som förebild för de övriga. Ett li te t torn på taket för klockorna fanns i stensele och sannolikt på Robertstors brukskyrka liksom Jäkkviks (f d Lövmokk) kapell . I några fall tillkom tornet sekundärt. Det gäller Hörnefors brukskyrka och Älvsbyn samt Arjeplog och Pajala (Kengis) vid senare ombyggnader. J Vännäs upp­ fördes inte det planerade västtornet utan en fristående klockstapel tillkom senare . Tornöverbyggnaderna visar stor likformighet i sam­ komponerande t av byggnadselementen men en histo­ risk utveckling i utformningen av dessa ä r klart märk­ bar. En uppbyggnad av huv , lante rnin och huv eller spira, oftast avslutad med klot och kors och ibland även tupp , är det vanligen förekommande. Det äldsta av dessa verk, Gustafskyrkan i Luleå från 1790, fick en relativt stor, svängd huv med sidofönster och en avslu­ tande mindre, ävendeles svängd huv. Hos de efterföl­ jande verken blev utformningen stramare med en låg undre huv eller snarare takfall och en relativt hög lan­ ternin. Fredrika kyrka från 1797 ha r båda huvarna något svängda. Lycksele kyrka från 1799 står som ett inledan­ de exempel på den sedan dominerande utformningen med ett lågt , rakt takfall , som i en del fall närmar sig formen av en altan, och en övre huv med ibland något svängt takfall (fig 14). En mer sammansatt och de kora­ tivt utfo rmad tornbyggnad visar Ske llefteå landskyrka från år 1800 med altan , två lanterniner med mellanlig­ gande svängd huv och en avslutande svängd huv. Den fick sedan tjäna som förebild för tornöverbyggnaden på Burträsk kyrka från 1829. Omkring 1850 skedde en stilförändring då den övre huven ersattes av en spira, oftast fyrkantig eller åttkan­ tig. Tornet i Älvsbyn från 1848 står hä r som det inledan­ de exemplet. Ä ven lante rninen fick här en ny form då den gjordes åttkantig med hörnlisener och fialer. Sam­ ma typ av lante rnin återkom i Malå , Jö rn och Överka­ lix. Nästan samtliga kyrkobyggnader från 1850-talet fick torn avslutat med spira. Undantag ä r klockto rnet i Ne­ derluleå samt kyrkorna i Tärna och Risbäck , som avslu­ tades med en låg, pyramidformad huv . De kyrkobyggnader som saknade torn fick ofta en takryttare. Hos de äldre korskyrkorna fick den en deko­ rativ utformning och placerades ovan korsmitten, t ex i Arjeplog och Karl Gustaf (Karungi). Även en de l ka­ pell fick takrytta re , i synnerhe t fiskekapellen dä r den fick tjänstgöra som sjömärke, t ex i Malören , eller för upphängning av klockor . Interiör Den ursprungliga utformningen av kyrkornas interiör uppvisade sannolikt stö rre enhetlighet än vad exte­ riörerna gjorde . E tt par takformer förekom medan pa­ nelklädse l och färgsättning inte uppvisade några större variationer. De i regel kä rva ekonomiska fö rhållandena återspeglades främst i interiö rerna dä r dekorationerna koncentrerades till alta ret och predikstolen medan ut­ smyckning i övrigt tillhörde undantagen. Vid förbättra­ de ekonomiska fö rhå llanden är det därför interiö ren som i första hand förändrats. I många fall är den ur­ sprungliga inte riö ren därför inte känd , i andra möjlig att ÖVERSIKT ÖVRE NORRLAND 23 Fig 15. Arjeplogs kyrka . Byggd 1763- 67. Valv i korsmitten, panel från 1899. Fo to fö rf. 1989. Arjeplog Church. Built 1763-67. The vault at the centre-point of the meeting ofthe cross-arms with rimber panelling f rom 1899. rekonstruera genom äldre beskrivningar elle r fotogra­ fi er. Den dominerande takformen är, eller var, tunnvalvet och varie rande mer elle r mindre tryckta former av det­ ta . Minst 19 av de 56 kyrkorna fick tunnvalv och åtta kyrkobyggnader gränsformer med plant e lle r nästan plant mittparti med välvda sido r eller breda hålkäl. E n mer utvecklad takfo rm med fem stjärnvalv uppfördes i Arjeplog (fig 15) och de treskeppiga kyrkorna i Råneå (fig 126) och Sorsele (fig 137) har tredingstak i mittskep­ pen . De he lt plana taken tillhö r snarast undantagen och återfinns t ex i Lycksele samt i sidoskeppen i de treskep­ piga kyrkorna samt i mittskeppet i Åsele gamla kyrka . De små kapellen , både i fjällen och skärgården samt i ett par fall i inlandet , saknade i regel innertak. Takås, bjälkar och yttertak blev synliga i inte riö ren och är det ännu i fiskekapellen samt Alkavare och Gillesnuole. I likhet med exteriören fö rsågs inte alla kyrkobyggna­ der med panel i interiören. Främst var det de små kapel­ len som stod , eller ännu stå r med bara timmerväggar. Ä ven en de l fö rsamlingskyrkor stod en kortare eller längre tid utan pane l klädsel, t ex Karl Gustaf (Karungi) och Nederto rneå-Haparanda , som fick panel först på 1850-talet. A v allt att döma fö rekom panel endast i ett fåta l kyrkor fö re 1830-talet. Till dessa hör kyrkorna i Lycksele, Dorotea , Bjurholm och Karesuando, sanno­ likt Sävar och Hörnefors samt möj ligen Fredrika kyrka. De kyrkobyggnader som uppfördes unde r 1840- 50-ta­ len fick tro ligen i de flesta fall pane l i samband med uppförandet e lle r strax efter detta . I något fall , t ex Di­ 24 B. FLODIN Fig 16. Ö rträsk kyrka. Byggd 1849. Tak ock taklist i måle ri , ursprungligen i limfärg, fö rnyat i o ljefärg 1924. Foto förf. 1990. Örträsk Church. Built in 1849. Painted ceiling and cornice mouldings. Original/y whitewashed, painted with oil-paint in 1924. kanäs , kom panel först på 1890-talet. Den pane l som sattes upp var genomgående av samma typ, nämligen slät , vitlimmad brädpanel , d v s målad med vit limfärg. I flera inventa rier från 1830-talet sägs kyrkans väggar vara vitlimmade utan att någon brädfodring omtalas. Sannolikt förekom det att målningen gjordes direkt på timmerväggen och kanske bara i en del av kyrkan. I t ex Volgsjö (Vilhe lmina gamla kyrka) var endast östra korsarmen vitlimmad . De fåtal stenkyrkorna fick putsa­ de och vitfärgade väggar. Reveterade väggar finns en­ dast i Råneå kyrka . Kyrkornas väggar gjordes i de flesta fa ll helt vita. Några försågs dock med dekorativ målning i form av pilasterinde lning, fönsteromfattningar och markerade taklister. I Lycksele kyrka har påträffats rester av måla­ de pilastrar från tidig tid . Dorotea kyrka från tidigt 1800-tal fick en rik utsmyckning av målade a rkitektur­ detaljer och draperier (fig 182) . Även Vännäs kyrka fick draperier, som inramar predikstolen (fig 147). J örns gamla kyrka försågs med målad äggstav på taklis­ ten, sena re förbättrad genom rekonstruktion. E tt flertal kyrkor har marmoreringsmålade pilastrar e ller lisener och taklister, de flesta dock troligen sekundärt tillkom­ na , liksom väggmålningarna i t ex Överluleå (Boden) kyrka. Den enda kända takmålningen av äldre datum åter­ finns i Örträsk kyrka från 1849. De t skenperspektiviskt framställda kasettaket här, som dominerar kyrkorum­ met , gjordes ursprungligen i limfä rg men överfördes 1924 i o ljefärg (fig 16). Korsmitten i Karl Gustaf (Ka- Fig 17. Karl Gustafs (Karungi) kyrka. Byggd 1795-96. Tak­ målning i korsmitte n. Foto förf. 1989. Karl Gustafs (Karungi) Church . Built 1795-96. Ceiling painting at the centre-point ofthe meeting ofthe cross-arms. rungi) kyrka är dekorerad med en målad rundel bestå­ ende av ett öga inom en triangel omgiven av strålkrans och molnformationer, inramat av en bladkrans (fig 17) . Målningen är en symbolisk framställning av T reenighe­ tens närvaro i rummet med Guds allseende öga i cent­ rum . Några kyrkor har senare , under slutet av 1800­ talet och 1900-tale t , försetts med dekorativa målningar på taket och taklisten , t ex Arjeplog, Korpilombolo och Lycksele (fig 111) . De rikaste , målade dekorationerna utfördes på altar­ väggen i ett flertal kyrkor. Då de är att betrakta som altarutsmyckning behandlas de närmare nedan. Altare och altarutsmyckning Den klart dominerande placeringen av altaret är , och ha r hela tiden varit, vid östra väggen, antingen kyrkans gavelvägg e ller väggen mot den bakomliggande sakristi­ an, då denna utgjort ett avdelat parti av kyrkorummet (fig 18) . I fyra korskyrkor, Karl Gustaf (Karungi) , Skel­ lefteå , Älvsbyn (fig 19) och Jörn , placerades altaret ur­ sprungligen vid sydöstra hörnet av korsmitten. I samtli­ ga fall flyttades altaret senare till östra (i Älvsbyn norra) korsarmen . En likartad , centraliserad karaktär av kyr­ korummet åstadkoms genom att a ltaret placerades mitt på norra långhusväggen, som var fa llet i Kengis (Paja­ la), Nedertorneå-Haparanda , Överluleå (Boden) och Råneå kyrkor. A v dessa finns arrangemanget bevarat i Pajala (fig 166) och Råneå (fig 29 o 125). Formen på altaret varierar och har varierat genom åren. Det rektangulära altaret , ibland med rundade el­ ÖVERSIKT ÖVRE NORRLAND 25 Fig 18. Luleå, Gustafskyrkan. Ritning till altarprydnad 1790. RA. Gustafskyrkan Church in Luleå. Pro­ posal drawing for the altar arrangement and decoration, 1790. --,---------' ler avfasade hö rn , är den klart dominerande formen. I de ovan nämnda kyrkorna, där altaret placerades cent­ ralt , är det känt i e tt par fa ll att altaret fick formen av ett cirke lsegment , t ex i Jö rn s gamla kyrka och Råneå. Även långhuskyrkan i Hö rnefors fick e tt nästan runt altare, det enda av denna form som ännu fi nns bevarat (fig20). Formen på altarskranket , som i många fall bytts ut , ä r ännu me r varierande än a ltarfo rmen . Ibland har det fått samma form som altaret men fö r det mesta utfo rmats oberoende av detta. Såväl kvadratiska och rektangulära som rundade elle r polygonala forme r förekommer, kan­ ske med övervikt för rundade fo rme r. Den bäst bevara­ de och sanno likt även den mest konsekvent fo rmmässigt genomförda alta rano rdningen finns i Hörnefors bruks­ kyrka, där den rundade fo rmen återfinns inte bara hos altare och alta rring utan även hos bänkinredningen när­ mast koret. Den ursprungliga e lle r äldsta kända altarutsmyck­ ningen bestod av främst två o lika typer, må lade tavlor eller snidade kors , de sistnämnda ofta med tö rnekrona och svepeduk . Båda typerna förekom ungefär lika ofta , 13 kors och 14 tavlo r är kända. Det första korset av nämnda ka raktär fanns i G ustafskyrkan i Luleå från 1790, men blev vanligt fö rst omkring 1840. E tt kors av speciell karaktär är krucifixet från 1781 från Kvikkjokks gamla kapell (dep i SHM, fig 187) med sin rika detalj­ utsmyckning. Det äldsta bevarade korset på plats finns i 26 B. FLODIN Hörnefors brukskyrka (fig 20). Andra bevarade kors tillhör Jörns gamla kyrka och Ytterstfors kyrka (num i Finnträsk), båda utförda omkr 1860 av prästen Johan Vesterberg. De målade tavlorna sattes upp som altarprydnad främst under periodens första del fram till 1820-talet. I några fall var det altartavlor som överfördes från äldre kyrkobyggnader, antingen på platsen e ller från annat håll. A ltartavlan i Örträsk kyrka , daterad 1738 och sign P E Fiellström, hade ursprungligen sin plats i Lycksele Fig 19. Älvsbyn , kyrkan. Byggd 1807­ 13. Inte riör med a lta ret och prediksto­ len placerade vid korsmitten. Foto An­ na Lind, Älvsbyn , 1931. Reprofoto ATA. Älvsbyn Church. Built 1807-13. The interior, with the altar and the pulpit located at the junction of two of the cross-arms. Fig 20. Hö rnefors brukskyrka. Cirkel­ runt altare med det äldsta bevarade, nyklassicistiska a lta rko rset i Övre Norrland. Foto förf. 1990. Hörnefors Brukskyrka Clwrch. The rounded altar with the oldest still ex­ isting neo-C/assical alwr cross in Upper Norrland. gamla kyrka, varifrån den överfördes till den nya kyr­ kan i Lycksele omkr 1800 och till Örträsk omkr 1850 (fig 21). l Rödkallens kapell från omkr 1800 finns två äldre tavlor , den ena broderad från 1681 (nu m i Norrbottens museum) och den andra målad från 1737. Den äldsta altarprydnaden är det medeltida altarskåpet i Skellefteå landskyrka, överfört från den rivna medeltidskyrkan , utbytt mot en målning 1851 men senare återuppsatt. En altartavla som vittnar om viljan att smycka trots begrän­ sade ekonomisk medel ä r den i Degerfors gamla kyrka ÖVERSIKT ÖVRE NORRLAND 27 Fig 21. Örträsk kyrka. Altartavla från 1738 (tid. i Lycksele kyrka) , omfattning i arkitekturmåleri från 1849. Foto förf. 1990. Örtriisk Church. Altar painting f rom 1738 (earlier in Lycksele Church) set against a painled "architectural" background from /849. med 19 uppklistrade kopparstick (fig 22). De målade altartavlo rna utfördes i de flesta fall sannolikt av lokal konstnäre r. Altartavlorna i Malå och Sorsele kyrkor från 1860-talet är kopior av Fredrik Westins målning från 1823 i Kungshorns kyrka, Stockholm, utfö rda av A Blombergsson resp L Ferien. Förutom målade, lösa tavlo r gjordes alta rutsmyck­ ning i form av målning direkt på östväggen, som är fallet i de relativt nä rbelägna kyrkorna i Fredrika (fig 94), Dorotea (fig 182) och Viihe lmina (fig 23). I de två först­ nämda utfördes målningen omkr 1800 av en målarmäs­ tare Asplund från Ström , Jämtland. Arkitekturelement och draperie r , som hålls uppe av putti , inramar hä r ett mittparti , som i Fredrika upptogs av en altarpredikstol , i Doro tea bestod av ett målat kors. Även i Vilhelmina , Fig 22. Vinde ln , S:t Mikaels kapell (Degerfors gamla kyrka). A ltartavla , 1700-tale t, bestående av 19 st kopparstick, uppsatta på en pannå inom skulpterad , fö rgylld ram. Foto fö rf. 1990. St MikaelsChapel (Dege1jors old Church). Altar painting from the 18th century consisting of / 9 etchings mounted on a panel set in a carved, gift f rame. målat på 1840-talet, gjordes ett kors i mittpartiet , omra­ mat av skenarkitektur, som täcker hela väggen. På flera håll gjordes altaruppsatsen i form av målad arkitektur som inramning till en lös altartavla, t ex i Lycksele (fig 24) och Örträsk (fig 21), båda utförda omkr 1850 av en målare K E Holmström från Stockholm. I åtta kyrkor var predikstolen place rad ovanför alta­ ret och någon ursprunglig altarutsmyckning ä r ej känd , förutom ett kors i Stensele kyrka och den ovan nämnda målade östväggen i Fredrika kyrka. För en tredjedel av kyrkobyggnaderna , 19 st , saknas uppgift om a ltarutsmyckning under den äldsta tiden , främst gälle r detta kapellen och ett par mindre kyrkor. Många saknade sannolikt utsmyckning, möj ligen kan det ha funnits ett enkelt kors på a ltaret. 28 B. FLODIN Fig 23. Viihe lmina kyr­ ka. Interiör mot öste r. He la altarväggen bestå­ ende av en skenper­ spektivisk målning på väv, omkr. 1840. Foto 1908. ReprofotoATA. Viihelmina Church. The interior ofthe church Iaoking east in / 908. The entire altar wall consists ofan illusory perspective painting on canvas f rom around / 840. Fig 24. Lycksele kyrka . Altarprydnad med skenperspektivisk , må­ lad omfattni ng, omkr. 1850. Foto fö rf. 1990. Lycksele Church. The altar arrangement with a painled "architectural" background from around 1850. Altarano rdning och a ltarutsmyckning har genomgått fors, Örträsk, Malå och So rsele samt Arjeplog och De­ fö rändringar och fö rnyelse i de flesta av de här aktue lla gerfors gamla kyrka efter omflyttning och en viss rekon­ kyrkobyggnade rna . E ndast ett fåtal har bevarat den ur­ struktion i det sistnämnda fallet. Ä ven i fiskekape llen i sprungliga utformningen , nämligen kyrko rna i Hörne- Malö ren , Pite-Rönnskär och Rödkallen finns alta rtav­ ÖVERSIKT ÖVRE NORRLAND 29 Fig 25. Karl Gustafs (Karungi kyrka). Ritning till altare och altarprydnad av L Hawerman 1847. RA. Karl Gustafs (Karungi) Church. Pro­ posal drawing for the altar and altar decorations by L Hawerman, 1847. lorna bevarade. Redan under perioden före 1860 gjor­ des en del förändringar och nyanskaffningar. I Karl Gustafs (Karungi) kyrka flyttades altaret från korsmit­ ten till östra korsarmen omkr 1850, då skärmvägg och altaruppsats tillkom efter ritning av L Hawerman samt altartavla av E Svanberg (fig 25). Nya altartavlor an­ skaffades på 1850-talet till Lycksele, Skellefteå och Sä­ vars kyrkor. Övriga förändringar elle r nyanskaffningar har skett främst under 1900-talet. Predikstolar Placeringen av predikstolen e ller predikaplatsen har skett efter i stort sett samma mönster med vissa variatio­ ner. I de flesta långhuskyrkor har predikstolen placerats vid norra väggen i anknytning till koret eller i nordöstra hörnet av långhuset. I korskyrkorna fick predikstolen sin plats i nordöstra hörnet av korsmitten (fig 26-27). Åtta kyrkor fick a ltarpredikstol , d v s predikstolen pla­ cerades ovanför alta ret, antingen på östväggen eller mitt på ena långsidan och uppgången gjordes från den bakom liggande sakristian (fig 28- 29) . I ett par lång­ huskyrkor, Lycksele och Överkalix ( fig 30) , placerades predikstolen ursprungligen mitt på ena långsidan med uppgång f~ån den bakom liggande sakristian. Då bänk­ inredningen var orienterad mot koret kom hälften av församlingen att sitta med ryggen mot predikstolen. I båda kyrkorna flyttades denna senare till koret. Samti­ digt sänktes predikstolarna, något som senare även 30 B. FLODIN gjorts i ett fle rtal kyrkor. I de små kape llen fick predik­ stolen , dä r sådan tillkom , en varierande place ring i ko­ ret. Utformningen av predikstolarna visar stora variatio­ ne r men vissa grupper går att särskilja . Den nästan fri a korgen med ett mindre parti hopbyggt med väggen e ller helt fri stående korg är det vanliga . När de t gälle r kor­ gens fo rm ä r rund och polygonal planform ungefä r lika ofta fö rekommande. Den raka formen på sidorna är det vanligaste, men fle ra exempel finns på en päronliknan­ de fo rm med konvexa och konkava partie r , tex i Bur­ träsk, Fredrika, Risbäck och Vilhelmina. En inde lning av korgens sidor i fä lt har ofta gjo rts genom pilastrar e lle r kolonnetter. Hos en de l av pre­ dikstolarna , främst från första de len av perioden e lle r från ännu äldre tid , har utformningen av dessa fältinde­ lande e lement fått utgöra predikstolens dekoration, t ex Fig 26. Karl G ustafs (Karungi kyrka). Predikstol 1797. Foto fö rf. 1989. Karl Gustafs (Karungi) Church. The pulpit, from 1797. i Arjeplog, Volgsjö (num. i Dikanäs) och Hörnefors brukskyrka. Förutom den dekorativt utformade indelningen av korgen försågs en del predikstolar med lister , girlander och o rnament , ofta förgyllda . Som exempel på rikt ut­ fo rmade predikstolar kan nämnas Karl Gustaf (Ka­ rungi) och Ske llefteå landskyrka, båda från omkr 1800 (fig 26-27). Förutom rika listverk och yppiga girlander finns skulptura la framställningar i sidafälten av kors och serafhuvud resp kors , lagens tavlor och palmkvistar. Dessa motiv kom att bli vanliga på senare predikstolar, jämsides med mera schablonartade dekorationer , såväl målade som skulpte rade. Andra har fått en mera indivi­ duell utfo rmning. Som exempel på återhållen dekor på­ minnande om gustaviansk möbelstil kan nämnas de mycket likartade predikstolarna i Norsjö och Malå kyr­ kor från 1850-talet, båda sannolikt utfö rda av samma loka la mästare. Fig 27. Ske llefteå landskyrka. Predikstol 1800. Fo to förf. 1990. Skel/efteå Landsförsamlingskyrka Church. The pulpit, from /800. ÖVERSIKT ÖVRE NORRLAND 31 Fig 28. Fredrika kyrka. Altarpredikstol, gjord av kyrkans fö rste kyr­ koherde omkr. 1800. Foto S H Wraner 1929. Reprofoto ATA. Fredrika Church in 1929. The altar pulpit. The work ofthe first vic­ ar ofthe church, around 1800. Fig 29. Råneå kyrka. Altare med altarpre­ dikstol , 1850-talet. In­ teriör före 1928. Foto Norrbottens museum. Råneå Church. /nterior view before 1928. The altar and the altar pul­ pit. Predikstolarna förändrades och förbättrades efter hand . Förgyllning tillkom i flera fall först efter ett antal år , t ex i Karl Gustaf (Karungi) och Burträsk. I andra kyrkor, tex i Arjeplog, försågs spegelfälten sekundärt med dekorationer. Ljudtaken har i regel utformats på ett traditionellt sätt, dvs i samma form som predikstolskorgen och med likartad dekor. En mera fantasifull utformning fick det ursprungliga ljudtaket i Nedertorneå - Haparanda kyr­ ka i form av en baldakin utgående från dekorativa vägg­ 32 B. FLODIN Fig 30. Överkalix gamla kyrka. Byggd 1856-58. Predikstolen uppsatt högt , mitt på norra långväggen. Foto E Loven 1930. FotoATA. Överkalix ald Church. Built 1856-58. The pulpit, placed high an 1he nanh, lang wall aflhe church. pelare och avslutad med krona och duva. Draperimålning på väggen bakom och bredvid pre­ dikstolen är känd från ett flertal håll , t ex Vännäs, Lyck­ sele , Örträsk, Burträsk, Dorotea, Åsele och Överkalix. De åtta kyrkor som fick altarpredikstol var Fredrika som den första från 1797 (fig 28), Robertsfors brukskyr­ ka , Sävar, Stensele, Nedertorneå-Haparanda, Överlu­ leå (Boden), Ytterstfors brukskyrka och Råneå (fig 29) som den sista år 1857. Utformningen av dessa arrange­ mang uppvisar stora variationer. I Fredrika gjordes en inramning genom målning på östväggen , i Sävar upp­ ställning av kopplade kolonner och överstycke, i Neder­ torneå-Haparanda omgivande väggpelare med balda­ kin , i Råneå en övergripande båge på flankerande ko­ lonner och i Överluleå (Boden) placerades predikstolen i en nisch. För övriga nämnda kyrkor är utformningen inte känd , men torde ha varit enke l. I såväl Stensele som Ytterstfors brukskyrka återanvändes äldre predik­ stolar från andra kyrkor. Ingen av dessa åtta alta rpre­ dikstolar finns bevarad i ursprunglig utformning. I Ne­ dertorneå-Haparanda försvunna kyrka flyttades pre­ dikstolen redan 1873, i Fredrika och Överluleå (Boden) 1931 till långhusets nordöstra hö rn . I Råneå skedde flyttningen så sent som 1957 då predikstolen place rades fri stående väster om altaret. Predikstolsaltaren har fun­ ni ts på många håll i landet. De flesta har dock avlägs­ nats då det under senare delen av 1800-talet rådde en allmän uppfattning om att predikstolsaltaren var helt förkastliga " då predikanten föranleddes att likasom trampa det heligaste under fötte rna" enl. en regelsam­ ling för svensk luthersk kyrkobyggnation som Överin­ tendenstämbetet utkom med år 1887. De flesta predikstolarna ti llkom i samband med upp­ förandet av kyrkan eller strax efter detta och gjordes på platsen. I ett par fall, Arjeplog och Arvidsjaur, överfö r­ des predikstolen från en äldre riven kyrka på samma plats. Degerfors, Stensele och Dikanäs kyrkor fick äldre predikstolar från andra kyrkor då dessa skaffade nya , moderna predikstolar. E ndast beträffande Jörns gamla kyrka är det känt att predikstolen beställdes från annat håll , nämligen Stockholm. Mästarna till predikstolarna är kända i ett tio tal fa ll. I ett par kyrkor har predikstolen utförts av dess byggmäs­ tare . Det gälle r Karl Gustaf (Karungi) och Örträsk samt sannolikt även Råneå och Överkalix. I Fredrika var det församlingens första kyrkoherde som gjorde såväl pre­ dikstolen som hade uppsikt över kyrkobygget. Predik­ stolen och den övriga rika utsmyckningen i Burträsk kyrka gjordes av en bildhuggare från Utanö, Ånger­ manland. Namngivna personer från t rakten utförde pre­ dikstolarna i Dorotea , Sävar, Vännäs, Vilhelmina och Malå . Ritningar till a ltarpredikstolen i Sävar gjordes av komminister J A Linder, Umeå. Arkitektritade pre­ dikstolar tillhör undantagen i detta material och är känt endast från Skellefteå och Korpilombolo, där kyrkans arkitekter J Rijf resp A Törnqvist stod för utformning­ en. Möjligen kan detta ha gällt ytte rligare ett par kyrkor till vilka ritningar gjordes av ÖIÄ, tex Åsele och Sorse­ le . De ursprungliga predikstolarna har ersatts av nya en­ dast i ett par fa ll. Lycksele och Karesuando fick båda ny predikstol på 1850-talet, kyrkan i Älvsbyn i början av 1900-talet och den återuppförda Degerfors gamla kyrka en ny 1962. Av de här aktuella kyrkorna, kapellen un­ dantagna, finns predikstolar från perioden 1760-1860 bevarade i Fredrika , Karl Gustaf (Karungi), Pajala (tid Kengis) (fig 31), Hörnefors brukskyrka, Lycksele, Skel­ lefteå landskyrka , Vännäs gamla kyrka , Överluleå (Bo­ den) , Dikanäs, Vilhelmina , Örträsk, Malå, Korpilom­ bolo, J örns gamla kyrka, Råneå och Ammarnäs. Kapellen fick predikstolar med mycket enkel utform­ ning. Dekorationer i form av lister, fältindelning, mål­ ning eller skulptural utformning förekom endast i un­ dantagsfall och är känt från t ex Malören , Ammarnäs och Kvikkjokk. En speciell typ av predikstol e ller plats för textläsning finns i de flesta fiskekapellen där en pul­ pet byggts samman med a ltarskranket. I fjällkapellen fanns sannolikt i flera fall ingen predikstol utan bara en Fig 31. Pajala kyrka. Flyttad och återuppbyggd 1869-71. Pre­ dikstolen ursprungligen uppsatt på norra långväggen, från 1971 fristående. Foto förf. 1989. Pajala Church. Moved and re-erected 1869-71. The pulpit was original/y hung on the north Iong wall of the church, but since J97J it has been free-standing. ÖVERSIKT ÖVRE NORRLAND 33 Fig 32. Skellefteå landskyrka. Prediksto lsur, 1759, det första i sitt slag, som utgjorde förebild för ca 15 andra ur, samtliga i Övre Norrland. Foto förf. 1990. Skellefteå Landsförsamlingskyrka Church. The pulpit e/ock from J759. J t was the first of its type and was to act as a source of inspiration for the design of same J5 other pulpit c/ocks, all of them in churches in Upper Norrland. enkel avskärmning elle r en uppställning av lövkärvar som t ex i Tärna äldsta kapell från 1762. Någon predik­ stol på ursprunglig plats finns ej bevarad här. I Kvikk­ jokk och Ammarnäs har de dock överförts till nya ka­ pellbyggnader och i Jäkkvik (tid Lövmokk) återuppsatts efter flyttning samt försetts med panel. Ett inventarium från denna tid med anknytning till 34 B. FLODIN prediksto len är predikstolsuret , som av allt att döma fö rekommer på endast e tt fåtal platser i Övre Norrland . Det ä ldsta , och första i sitt slag, är uret i Skellefteå landskyrka från 1759 (fig 32). Det är här frågan om ett tidur, som fick ersätta timglaset och ej en klocka för att visa tiden på dygnet. Ur av detta slag finns e lle r har funnits även i Arjeplog, Burträsk, Karl G ustaf (Ka­ rungi) , Nedertorneå-Haparanda , Robertsfors, Råneå samt ytterligare några kyrkor uppförda tiden före 1760. 5 Orglar Orglarna tillhö r den inredning e lle r de inventarie r som i de flesta fa ll kom först efter många år, då församlingar­ na fått möjlighet till denna relativt dyrbara anskaffning. Endast ett fåta l kyrkor hade orgel att tillgå vid sin invig­ ning. I Luleå, Skellefteå, Burträsk och Råneå , där ä ldre kyrkor revs, flyttades orgeln över till den nya kyrkan. Av dessa ska o rgeln i Luleå enl Abr. Hiilphers ha in­ köpts från Danvikens kyrka. De övriga orglarna var från 1700-talet. Endast i Norsjö , Malå och Jörn anskaf­ fade man redan från början , på 1850-talet, orgel från en orgelbyggare i trakten. Av dessa finns orgeln i Jörns gamla kyrka bevarad i kyrkorummet men är e j i bruk (fig 33) . Även Sorsele fick tidigt orgel, byggd 1862 av J Forsberg, Lycksele . Karl Gustaf (Karungi) kyrka fick orgel redan 1820, byggd av Pehr Strand. Det är inte känt att någon om­ byggnad gjordes förrän 1932. Strands orgelfasad har be­ varats och utgör den äldsta orgelfasaden i detta materi­ al. En stor del av orgelverket är magasinerat. Förutom de ovan nämnda verken tillkom fö re 1860 nya o rglar i Burträsk och Överluleå (Boden), båda av Fig 33. Jörns gamla kyrka (Österjörn). Den äldsta orgeln , byggd 1857 av Olof Andersson , Bjurträsk. Ej längre i bruk . Foto fö rf. I 990. l örn o/d Church (Öste1jörn) . The oldest organ, no /anger in use, built in 1857 by OlofAndersson f rom Bjurträsk. Fig 34. Luleå, Gustafskyrkan. Ritning till ny o rgel 1845. RA. The Gustafskyrkan Church in Luleå. Drawingfor a new organ, 1845. P Z Strand (Burträskorgeln finns sedan 1903 i Kalvträsk kapell) samt till Gustafskyrkan i Luleå (fig 34) och Ne­ dertorneå-Haparanda av J G Ek. Ä ven äldre orglar in­ köptes och överfördes från andra kyrkor. Kända exem­ pel är Sävars kyrka, som 1844 övertog orgeln från Umeå landsförsamlings kyrka samt Bjurholm och Örträsk. Yt­ terligare ett pa r kyrkor , Robertstors och Arvidsjaur , fick sannolikt o rgel under denna period men närmare uppgifter är ej kända. Under 1800-talets senare del anskaffades omkring femton orglar. Av dessa finns en bevarad, men ej i bruk , i Lycksele från 1880 av Åkerman & Lund. Delar av den orgel som fanns i kyrkan före 1880 finns magasi­ nerade på kyrkans vind. Bland de kyrkor som fick en orgel som gåva kan nämnas Yittangi, dit dro ttning Vik­ toria skänkte en å r 1897. Den orgelbyggare från ä ldre ÖVERSIKT ÖVRE NORRLAND 35 /-./•.•. , ,.eL_, -~­ . fr:':.•..c/.:.L.d.~.. c::<...- ...: ~.:""' ~-/./.4 _, .4':-, 'Ld~4t:1'.'"iG-7--:_ ..:/--.: 4~~~ ,..9.4-'....t'.o./-·.)' ~ ,..~~~~;Aolll tid som främst kan nämnas är N O Alm , Boden, som under 1800-ta lets senare del och 1900-talets början byggde elle r byggde om ett tiotal o rglar. I de flesta kyr­ korna har nyanskaffn ing e ller ombyggnad av orgla rna gjorts ett fle rta l gånger, främst under 1900-tale t. Av de orglar som är i bruk idag är ingen ä ldre än från 1930­ talet. Fle rtale t av dessa är byggda av G rönlunds Orgel­ byggeri i Gammelstad . E tt flerta l äldre orgelfasader finns dock bevarade , t ex i Skellefteå från 1872, i Över­ luleå (Boden) från 1895 samt de ovan nämnda i Karl Gustaf (Karungi) från 1820 och Lycksele frå n 1880. Övrig inredning Kyrkornas bänkinredning har i de fles ta fa ll bytts ut , byggts om och målats om både en och flera gånger, så inte riörbilden idag ski ljer sig i detta avseende sannolikt 36 B. FLODIN Fig 35. Hörnefo rs brukskyrka. Bänkinredning. Sittbräden och ryggstöd intappade i timmerväggen. Den rundade fronten an­ knyter till altarringens form (jfr med fig 20). Foto förf. 1990. Hörnefors Brukskyrka Church. The pews. The seats and the backs of the pews are tenon-jointed inta the Iong walls. The rounded Iine ofthe centre ends ofthe t wo foremost ro w s ofpews rejlects the curve of the raised, rounded altar arrangement. See Fig. 20. i regel väsentligt från den ursprungliga. Den kyrka , kan­ ske den enda, som bevarat den gamla bänkinredningen på ett sätt som ger en stark känsla av ursprunglighet är Hörnefors brukskyrka (fig 35). De enkla sittbräderna och ryggstöden av breda plankor ä r omålade och intap­ pade i timmerväggen . De främsta bänkarna ä r slutna med marmoreringsmålade spegeldörrar och front. Övri­ ga bänkar saknar dörrar och det är ovisst om det funnits några. Som nämnts ovan i samband med altaret har avslutningen av de främre bänkraderna fått samma run­ dade form som altaret och altarskrankeL Ä ven på läkta­ ren fin ns de enkla sittbräderna utan ryggstöd , troligen avsedda för pigor och drängar , bevarade. Bänkinred­ ningen i Hörnefors med sin patina ger sannolikt en re­ presentativ bild av hur inredningen ursprungligen tedde sig i flertalet kyrkor. Ä ven fiskekapellen har bevarat den ursprungliga bänkinredningen, e lle r prägeln av denna, bestående av sittbräder av omålad plank , med e ller utan enkla rygg­ stöd , hopfogade till kvarter genom liggande timmer­ stockar. På de projektritningar som finns till kyrkorna var slu­ ten bänkinredning helt dominerande. Endast konduktö­ ren Erik Hollströms förslag till kyrkorna i Nedertorneå­ Haparanda och Överluleå (Boden) från 1820 resp 1824 har öppen bänkinredning. På Ö IÄ:s senare godkända förslag till dessa är dock bänkkvarteren slutna . De ur­ sprungligen slutna bänkarna, där sådana fanns, föränd­ rades efter hand på de flesta håll till öppna genom att dörrarna togs bort e ller nya bänkar tillverkades. En om­ byggnad av bänkarna till större bekvämlighet ha r gjorts genomgående. En utglesning av bänkraderna har också skett på många håll. Till den fasta inredningen hör även läktarna. I en del kyrkor tillkom dessa redan från början, i andra senare i samband med anskaffande! av orgel e ller utökandet av antalet sittplatser. De kyrkor som försågs med läktare från början var främst de arkitektritade kyrkorna samt de från senare delen av perioden. Endast ett fåtal läkta­ re fanns före 1820-talet. Många läktare har bytts ut , byggts om, målats om eller försetts med dekor. Som exempel på en bevarad läktare av enkel utformning med skrank av vitmålad slätpanel och trappa upp från kyrkorummet kan även här nämnas Hörnefors brukskyrka (fig 36). Större läktare gjordes vilande på pe lare e ller kolon­ ner, ibland med framskjutna sidopartie r , som tex i Fredrika kyrka . Korskyrkorna, utom de äldsta, försågs i regel med läktare i sidoarmarna, ibland i alla fyra ar­ marna som t ex i Burträk och Älvsbyn. I treskeppiga kyrkor som Åsele och Sorsele gjordes läktare även över sidoskeppen. Även Råneå kyrka har läktare på tre si­ dor, ena långsidan och ko rtsidorna. Ursprungligen pla­ nerades läktare även på den fj ärde sidan. Koret har här en central placering vid ena långsidan , liksom ursprung­ ligen i Överluleå (Boden) som fick läktare över båda kortsidorna . På läkta rna finns, och fanns, i regel plats Fig 36. Hörnefors brukskyrka. Uppbyggt podium mitt på södra långväggen, tj änstgörande som o rgelläkta re . Foto förf. 1990. Hörnefors Brukskyrka Church. The raised podium at the mid­ dle ofthe south Iong wall w h ich serves as an organ gallery. för både orgeln och sittplatser. Särskilda, mindre orgel­ läktare har dock funnits i t ex Råneå och Överluleå (Bo­ den). I Hörnefors brukskyrka är orgeln placerad på en mindre läktare eller ett podium i kyrkorummet. Läktarskranket har ofta utformats i anknytning till bänkinredningen med fältindelning och spegelpartier. Fronten har även dekorerats på olika sätt, t ex målade emblem av samma slag som på predikstolarna i Karl Gustaf (Karungi), skulpterade och förgyllda ornament i Burträsk, en kraftig metopfris i Överluleå (Boden) och sentida måleri av schablonkaraktär i Korpilombolo. Läktarna hade på flera håll ursprungligen uppgång från själva kyrkorummet. Ä ven här har förändringar skett så att uppgångarna förlagts utanför, t ex i västtor­ net , ett vindfång eller byggts in genom mellanväggar. Arkitekter och byggmästare För de här aktuella 56 kyrkobyggnaderna finns kända projektritningar för 21 kyrkor. De flesta av dessa rit­ ningar är utförda vid Överintendentsämbetet och utgör omarbetningar av insända förslag eller nya förslag , ibland utförda på direkt uppdrag från församlingarna . Detta ritningsmaterial och tillämpningen av förslagen behandlas ingående i en särskild uppsats nedan , se ÖVERINTENDENTsÄMBETET OCH FÖRSAM­ LINGARNA - önskemål, förslag , föreskrifter och för­ verkligande. Följdaktligen var också de flesta arkitek­ terna i sammanhanget knutna till Överintendentsämbe­ tet. Endast i ett fåtal fall kan lokalt utförda ritningar anses som arkitektritningar. Till de kyrkobyggnader som saknar kända ritningar fanns sannolikt i en del fall enkla ritningar, kanske ut­ förda av kyrkans byggmästare. I något fall användes samma ritning till två kyrkor. Byggmästarna får säkert i flera sammanhang tillskrivas ett avgörande inflytande på kyrkornas utförande , både de arkitektritade och de som ej föregåtts av utförliga ritningsförslag, och ett lik­ artat utförande förekom därför på olika håll . För kapel­ len, som var uppförda på samma sätt som de profana byggnaderna, krävdes inga egentliga elle r endast myc­ ket enkla ritningar med måttuppgifter. Sannolikt till­ kom de i flera fall efter muntliga överenskommelser. Nedan följer en sammanställning av arkitekter och byggmästare, i kronologisk ordning efter deras första uppträdande i sammanhanget. Gränsen mellan arkitekt och byggmästare kan ibland vara svår att dra. Till arki­ tekterna har hänförts de som är att betrakta som yrkes­ arkitekter, med ett par undantag, genom att utföra rit­ ningar men ej deltaga i den praktiska byggnadsverksam­ heten. ÖVERSIKT ÖVRE NORRLAND 37 Arkitekter: Olof (Olaus) Samuel Tempelman (1745-1816) , 1771 konduktör vid ÖIÄ, 1779 professor vid Konstakade­ mien. 1779 förslag till Gustafskyrkan i Luleå, uppförd 1787-90. Pehr Wilhelm Palmroth (1765-1825), konduktör vid ÖIÄ. 1793 förslag till kyrka i Lycksele, uppförd 1795-99. 1817 omarbetat förslag till Burträsk kyrka , uppförd 1817-23. Lorenz Axel Fredrik Almfe/t (1781-1844), konduk­ tör vid ÖIÄ. 1812 omarbetat förslag till Sävars kyrka , uppförd 1812-22. Samma förslag kom till användning vid uppförandet av Vännäs kyrka 1817-25. 1834 och 1835 omarbetade förslag till Viihelmina kyrka, uppförd 1835-40. Carl Gustaf Blom-Carlsson (1799-1868), 1818 kon­ duktör vid ÖIÄ, 1829 tf arkitekt vid ÖIÄ, 1841 profes­ sor vid Konstakademien , 1844 arkitekt vid ÖIÄ, 1862 intendent vid ÖIÄ. 1821 omarbetat förslag till Neder­ torneå-Haparanda kyrka, uppförd 1823-25. 1846 för­ slag (ej godkänt, omarbetat av J F Åbom) till kyrka i Åsele. 1847 omarbetat förslag till torn i Älvsbyn , upp­ fört 1848, samt förslag till klocktorn i Nederluleå. En­ dast nedre delen av detta torn uppfördes 1849 efter Blom-Carissons ritning. Jakob Wilhelm Gerss (1744-1844) , arkitekt vid ÖIÄ, 1816 sekreterare i Konstakademien. 1824 förslag till kyrka i Överluleå (Boden), 1825 omarbetat förslag till samma kyrka, uppförd 1826-31. J A Linder (1783-1877), 1811-22 kapellpredikant i Norsjö, 1822 komminister i Umeå lfs, från 1829 vicepas­ tor där. 1824 förslag till förstärkande av väggarna i Burträsk nyuppförda kyrka samt senare förslag till väst­ torn där, uppfört 1829. 1820-talet förslag till inredning­ en i Sävars kyrka. Förslag till klockstapel i Vännäs, upp­ förd 1843. Förslag till utbyggnad av Hörnefors bruks­ kyrka med nya fönster och västtorn, uppfört vid mitten av 1800-talet, samt ett icke utfört förslag till predikstol där.6 Robert Vilhelm Brouhn (1807-1882) , konduktör vid ÖIÄ. 1841 förslag , 1842 omarbetat förslag till kyrka i Överkalix , uppförd 1856- 58 med vissa detaljföränd­ ringar. Johan Theodor Edberg (d 1843) , 1839 konduktör vid ÖIÄ. 1842 förslag (ej bev), 1843 omarbetat förslag till kyrka i Vittangi, uppförd 1846-49. Johan Fredrik Åbom (1817-1900) , 1845 konduktör vid ÖIÄ , 1860 arkitekt vid ÖIÄ , 1880 intendent vid ÖIÄ för Kronans hus i landsorten. 1845 förslag till kyr­ ka i Norsjö, uppförd 1848-50. 1846 omarbetat förslag till kyrka i Åsele , uppförd 1847-52. 1853 förslag till 38 B. FLODIN kyrka i Råneå , uppförd 1855-57 efter vissa ändringar. Erik Hol/ström , lantmätare, konduktör, från Sunder­ byn , Luleå. 1820 två förslag (ej godkända) till kyrka i Nedertorneå-Haparanda. 1824 förs lag (ej godkänt) till kyrka i Överluleå (Boden). 1850 omarbetat förslag (tills med O G Alm) till klocktorn i Nederluleå, uppfört 1849-51. Ernst Edvard von Rothstein (1791 - 1890) , 1845 arki­ tekt vid ÖIÄ , 1871 professor vid Konstakademien. 1854 förslag (ej bev) , 1855 omarbetat förslag till kyrka i Jörn , uppförd 1855- 57 med väsentliga avsteg från ritningar­ na. Henrik Albert Törnqvist (1819-1898) , 1855 konduk­ tör vid ÖIÄ, 1860 vice professor vid Konstakademien. 1855 förslag till kyrka i Korpilombolo , uppförd 1856. Abraham Ludvig Hedin (1826-1917) , 1849 konduk­ tör vid ÖIÄ , 1863 stadsarkitekt i Stockholm. 1857 för­ slag (ej bev) till kyrka i Sorsele. Alfred Ludvig Hawerman (1821-1908) , arkitekt vid ÖIÄ. 1856 omarbetat förslag till Råneå kyrka. Som framgår ovan var samtliga a rkite kter utom lantmä­ ta ren Erik Hallström och prästen J A Linder knutna till Överintendentsämbetet. De sistnämnda ä r dock inte att betrakta som yrkesarkitekter utan har utfört ritningar vid sidan av sin verksamhet inom andra områden . Byggmästare: Lars Ersson Sundström. 1761 ritning till kyrka i Arje­ plog.7 Pehr Hagmansson (1745-1809) , son till stiftsbygg­ mästaren Daniel Hagman. Uppförde 1764 grunden till Gustafskyrkan i Luleå. Johan Tengmark , från Umeå . Uppförde 1763- 67 kyrkan i Arjeplog. Gurlic Bucht , byggmästa re, handelsman, från Tor­ neå. Svarade för uppförande t av Malörens fiskekapell 1769-70. Jakob Rijf (1753-1808) , från finska Österbotten, till­ hörde en kyrkobyggarfamilj, 1783 elev vid Konstakade­ mien , 1784 länsbyggmästare i Västerbotten .8 1787-90 byggmästare vid uppförandet av Gustafskyrkan , Luleå. 1793 förslag till Skellefteå landskyrka. Johan Edin, kronolänsman , från Åsele. Svarade för uppförandet av Volgsjö kapell 1783- 94 tillsammans med Gabrie l Nilsson och Fatmomakke andra kapell omkr 1790. Gabriel Nilsson , svarade för uppförandet av Volgsjö kapell1783 - 94 tillsammans med Johan Edin. Eric Persson Wikman , byggmästare , från Råneå. Sva­ rade för uppförandet av A lkavare kapell1788. Olof Alm (1757-1825) , inspektor och byggmästare, från Nordmaling, senare bosatt i Skellefteå och Heden (nuv Boden).9 1792 förslag (ej godkänt) till icke namn­ given kyrka , troligen Lycksele, uppförd 1795-99 med Olof A lm som byggmästare. 1824 delaktig i utarbetan­ det av förslag (av E Hallström) till kyrka i Överluleå. 1823-25 byggmästare vid uppförandet av Nedertorneå­ Haparanda kyrka . Hans Hansson Lohiniva, benämns dräng, från Tenge­ liö i Finland. Uppförde 1795-96 kyrkan i Karl Gustaf (Karungi) samt predikstolen där. Erik Eriksson, bonde, från Holmträsk, Åsele sn. uppförde 1796-97 Wiska kapell (Fredr~ka kyrka). Erik Lanto , från Helsingbyn , Finland. Uppförde Kengis (sen. Pajala) kyrka , invigd 1797. Abraham Lindahl , lantmätare, entreprenör, från Umeå. Svarade för uppförandet av Lycksele kyrka 1795- 99. Jon (Jonas) Mattsson , bonde, från Laiksjön . Uppför­ de Dorotea kyrka 1799- 1800. Asplund, murmästare , från Umeå. Ledde uppföran­ det av Skellefteå landskyrka , invigd 1800. Olof Olofsson, bonde, från Ny by , Vän näs. Uppförde Bjurhalms kyrka 1806- 07. Johan Andersson , bonde , från Byn (Älvsbyn). Upp­ förde tillsammans med Olof Cartmo kapellet i Älvsbyn 1807-13. Olof Cartmo, soldat, från Muskus. Uppförde tillsam­ mans med Johan Andersson kapellet i Älvsbyn 1807- 13. Johan Arendt Grape , sockenskrivare , Karesuando. Svarade för uppförandet av Karesuando kyrka 1813- 1816 tillsammans med byggmästaren Carlström. Carlström , byggmästare. Svarade för uppförandet av Karesuando kyrka 1813-1816 tillsammans med Johan Arendt Grape. Johan Wincent , bruksinspektor , Sävar. 1812 förslag (ej godkänt) till kyrka i Sävar. Uppförde kyrkan i Sävar 1812- 22. Simon Geting (1754- 1834), från Ångermanland . 1815 förslag (ej godkänt) till kyrka i Burträsk, uppförd 1817- 23 med S Geting som byggmästare . Erik Jonsson , bonde , från Vännäs by. Uppförde kyr­ kan i Vännäs 1817-25. Jonas Ekström , brukspatron , från Mattila. Entrepre­ nör för uppförandet av Nedertorneå-Haparanda kyrka 1823- 25. Olof Gustaf Alm (1803-1874) , son till byggmästaren Olof Alm (se ovan) , från Heden (Boden) . Deltog 1823- 25 i uppförandet av Nedertorneå-Haparanda kyr­ ka. 1826 delaktig i utarbetandet av ritningarna till Över­ ÖVERSIKT ÖVRE NORRLAND 39 Iuleå kyrka, uppförd 1826-31 av O G Alm och l Rönn­ berg. 1840 material-och kostnadsförslag till kyrka i Överkalix, utsedd till byggmästare där, men uppföran­ det uppsköts. 1843 material-och kostnadsförslag till kyr­ ka i Norsjö. 1850 omarbetat förslag (tillsammans med E Hallström) till klocktornet i Nederluleå, uppfört av O G Alm 1849-51. Israel Rönnberg, från Piteå. Uppförde 1821-26 kyr­ kan i Arvidsjaur (tills m N P Benzelius), 1826-31 kyr­ kan i Överluleå (Boden) tillsammans med O G Alm. Nils Petter Benzelius , från Luleå. Efterträdde J P Rönnberg som byggmästare vid uppförandet av kyrkan i Arvidsjaur 1821-26. Uppförde västtornet i Burträsk 1828-29. Elias och Samuel Edman , från Strömnäs by. Uppför­ de kapellet i Fatmomakke 1830-33. Erik Jonsson , bonde, från Rissjö, Åsele sn. Son till Jon (Jonas) Mattsson från Laiksjön , se ovan. Uppförde kyrkan i Viihelmina 1835-40 och kyrkan i Örträsk 1849. N H W afTrolle. Uppförde Åselekyrka 1847- 52. Johan Petter Rönnberg, från Ny byn, Piteå. 1847 för­ slag (ej bev) till torn i Älvsbyn, uppfört av Rönnberg 1848. Uppförde kyrkan i Norsjö 1848-50, kyrkan i Rå­ neå 1855-57 och Överkalix kyrka 1856-58. Johan Nilsson Rautio , från Karl Gustaf. Uppförde Vittangi kyrka 1846- 49. G Svensson, från Skellefteå. Uppförde Malå kapell 1851-52. Nyman, bonde, byggmästare, från Degerfors sn. Sva­ rade för uppförandet av Tärna gamla kyrka 1853-55. Eleazar R hen (1805-77), länsman i Dorotea , tillhör­ de prästsläkt, utförde 1856 ritningar till kyrkan i Ris­ bäck. Anders och Johan Nilsson, nybyggare, svarade för uppförandet av Ammarnäs gamla kapell1858. Jon Ersson, från Tandsjön, uppförde kyrkan i Ris­ bäck 1859. Johan Petter Lundberg, från Teg, Umeå. Uppförde Sarsele kyrka 1859. Det relativt stora antalet byggmästare som är kända utgör en heterogen grupp. Liksom när det gäller arki­ tekterna finns en grupp yrkesmän som återkommer i flera sammanhang och andra som tillfälligt anförtrotts ledningen vid ett kyrkobygge. Till den förstnämnda gruppen får i första hand räknas Pehr Hagmansson, Jakob Rijf, som även kan kallas ar­ kitekt, Olof och Olof Gustaf Alm, Simon Geting, Israel och Johan Petter Rönnberg samt N P Benzelius. Dessa är kända som byggmästare i flera sammanhang, både i det här aktuella området och från andra delar av landet . För flera av dem är det också känt att de utfört ritning­ ar. Av dessa är Jakob Rijf den mest namnkunnige och hans verksamhet behandlas mer utförligt på annan plats i denna volym. Den andra och större gruppen " tillfällighetsbyggmäs­ tare" utgörs främst av bönder från trakten, någon gång en länsman , brukspatron eller soldat. Till denna grupp får även räknas de övriga, okända till namnet , som upp­ fört de kyrkobyggnader för vilka saknas uppgifter. Då flertalet kyrkobyggnader uppfördes av trä och med sam­ ma metoder som den profana bebyggelsens bostadshus, ekonomibyggnader och logar, var uppförandet av en mindre kyrka eller ett kapell ingen främmande uppgift för den i regel timringskunniga befolkningen på lands­ bygden. Många uppgifter finns också om att socknens bönder samlades för att uppföra en ny kyrkobyggnad, med någon av dem utsedd som byggmästare. Även dessa byggmästare gjorde i flera kända fall rit­ ningar eller använde ritningar från ett annat kyrkobyg­ ge, t ex i Vännäs och Örträsk, där ritningarna från Sävar resp Viihelmina kom till användning. l andra fall gjorde de sannolikt enkla skisser, efter vilka det var fullt möj­ ligt att bygga. Som exempel kan nämnas kyrkan i Ris­ bäck till vilken länsmannen Eleazar Rhen gjorde skiss­ artade ritningar, men ej gav sig tid att utföra dem i tusch , då "Byggmästaren Jon Ersson höres hafva god insikt att bygga efter denna enkla ritning" . Den senare upprättade materialförslaget till kyrkobygget. Kyrkostilar, påverkan från Överintendentsämbetet Som framgått av beskrivningen av kyrkornas allmänna uppbyggnad, planlösning och detaljutformning går det inte applicera något enhetligt stilbegrepp på kyrkobygg­ naderna från denna tid, 1760-1860. Strängt taget alla typer finns representerade , i förslag eller utförande. Här finns såväl långhuskyrkor, med ett eller flera skepp, som centralkyrkor i korsform och små, enrum­ miga kapell. Frågan är vad som kan betecknas som lo­ kal tradition , inflytande från annat håll eller påverkan från Överintendentsämbetet genom den granskande verksamhet de större kyrkobyggnaderna utsattes för. Strax före den aktuella periodens början 1760 hade uppförts några resliga träkyrkor i korsform eller polygo­ nal form. Flertalet av dessa kyrkor ritades och uppför­ des av den österbottniske byggmästaren Hans Biskop, som var den ledande kyrkabyggaren i dessa trakter un­ der årtiondena närmast före 1700-talets mitt. Denna kyrkastil e ller tradition fortsatte och kom att dominera kyrkabyggandet under senare delen av 1700-talet. Kyr­ katypen får anses ha fått en fast förankrad , lokal tradi­ 40 B. FLO DIN tion , ursprungligen tillkommen genom inflytande öster­ ifrån. Material och konstruktion spelade också en vä­ sentlig roll vid utformningen av dessa kyrkor. Vid sidan av dessa mer utvecklade kyrkobyggnader uppfördes en rad mindre kapell , som i litte raturen ibland betecknas som " ladliknande". Beskrivningen är inte bara träffande utan talar också för anknytningen till den lokala byggnadstraditionen. Ett brott mot den rådande traditionen och en ny kyr­ kastil kom först med Gustafskyrkan i Luleå, ritad 1779 men invigd först 1790. Det var den första långhuskyrka med västtorn , av sten och vitfärgad , som uppfördes. Då ritningarna gjordes av arkitekten O lof Tempelman vid ÖIÄ var det intentionerna från denna myndighet som här gjorde sig gällande . Överintendentsämbetets granskande verksamhet och de nya förslag e ller förändringar den innebar behandlas mer ingående i en särskild uppsats, se ÖVERINTEN­ DENTSÄMBETET OCH FÖRSAMLINGARNA ­ önskemål, förslag, föreskrifter och förverkligande. Ö IÄ:s verksamhet , och därmed inflytande , kom främst att gälla den senare delen av perioden, från 1820-talet och framåt , medan de tidigare förslagen inte åstadkom någon känd diskussion eller några konfl ikter. Den nya kyrkotyp som Gustafskyrkan i Luleå repre­ senterade kom efter hand att dominera genom ett flertal efterföljare , främst i de södra delarna av Västerbotten och Lappland. Ritningarna till en del av dessa kyrkor granskades av ÖIÄ. De ändringar av förslagen e lle r nya ritningar som gjordes av ÖIÄ påverkade direkt utform­ ningen av kyrkorna i t ex Lycksele, Säv ar och Vilhelmi­ na. Hos de båda förstnämnda gällde det deta lje r medan en annan kyrkotyp föreskrevs i Viihelmina i stället för den lokala förebild som den nyuppförda kyrkan i Ar­ vidsjaur sannolikt utgjorde i det insända förslaget. Kyr­ ka typens accepterande av församlingarna bekräftas av att ett flerta l kyrko r av denna typ uppfördes utan insän­ dande av ritningar till ÖIÄ men med nämnda kyrkor som troliga förebilder. För de senare långhuskyrkorna från 1840- och 50-talen kom primärritningarna att upp­ rättas av Ö IÄ och de förändringar som gjordes, främst av vissa dekorativa detaljer , skedde vid uppförandet. De tidigare omnämnda korskyrkorna från 1700-talet kom att få efterfö ljare även under 1800-talet men med förändrad utformning med lägre tak och centraltorn . Skellefteå landskyrka blev här det förebildliga monu­ mentet. Några invändningar framfördes inte från ÖIÄ i detta sammanhang. Hos efterfölja ren Burträsk accepte­ rades kyrka typen av ÖIÄ men inte den centrala place­ ringen av altaret. Församlingarnas självständiga hand­ lande gentemot ÖIÄ kan exemplifie ras av Jörn , som fick sin begärda korskyrka med vid uppförandet från­ gick ÖIÄ:s ritningar i vissa väsentliga detaljer. En kyrkotyp som framstår som en korskyrka i det yttre men är en långhuskyrka med tillbyggnader för va­ penhus och sakristia på långsidorna finns reprensente­ rad under hela perioden , både i mindre kapell och stör­ re församlingskyrkor, främst Nedertorneå-Haparanda , Överluleå (Boden) och Överkalix. Här var det försam­ lingarnas bestämda vilja och förkastande av ÖIÄ:s förs­ ta förslag som ledde fram till denna kyrkotyp och i slut­ skedet likartade ritningsförslag. s lutsatsen måste bli att variationsrikedomen av kyr­ korna och kyrkastila rna är resultatet av en lokal tradi­ tion, i stor utsträckning grundad på material och konst­ ruktion , och påverkan från Överintendentsämbetet och dess estetiska värderingar samt en växelverkan mellan dessa riktningar. Restaureringar och större förändringar De förändringar som skedde under 1800-talets senare del kan i viss mån även betraktas som ett sent , men succesivt färdigställande av kyrkorna. En del byggna­ der, som en längre tid stått utan panel, försågs med brädfodring både utvändigt och invändigt samt måla­ des. Ä ven andra målades för första gången. För att öka bekvämligheten och trivseln tillkom eller utökades läk­ tarna och värmeugnar sattes in . Möjligheterna att an­ skaffa inventarier som altartavlor och orglar kom efter­ hand och kyrkorummet berikades . I samband med dessa anskaffningar gjordes vissa förändringar av läkta­ re och kor. Det sistnämnda flyttades redan på 1870-talet i Nedertorneå-Haparanda kyrka för att ge plats åt en större altartavla . Under 1890-tale t skedde en del förändringar där nya stilideal gjorde sig gällande. Arjeplogs kyrka byggdes om 1897-99 och försågs med torn , panel och dekoratio­ ner som helt fö rändrade dess karaktär , efter ritningar av 10arkitekten Gustaf Pettersson . Även andra kyrkor kläddes i interiören med den tidens vanliga panel, pärl­ spontpanel, t ex Jäkkvik (fd Lövmokk) , Dorotea , och Sävar , ibland dekorerade med schbionmålningar som i Korpilombolo. Inte mindre än 16 av de här 56 aktuella kyrkobyggna­ derna revs e ller flyttades under senare delen av 1800­ talet e ller början av 1900-talet. Några invändningar mot rivningarna framfördes inte av ÖIÄ. I flertalet fall åter­ användes virket i den nya kyrkan, som var orsak till rivningen, i andra fall flyttades kyrkobyggnaden och fick i några fa ll en annan funktion (fig 37). Degerfors gamla kyrka blev sockenstuga och Gillesnuole kapell blev loge liksom Holmöns gamla kyrka. Dessa har sena­ Fig 37. Ytte rstfors brukskyrka . Byggd 1837-38. Exteriör 1875-1900. Kyrkan här ombyggd till skola med skolsal, torn­ överbyggnaden riven (jfr fig 202). Ko ret ut­ byggt med en flygel in­ nehållande lärarbostad. Fo to Skellefteå muse­ um. Yuerslfors Brukskyrka Church, bui/1 1837- 38, as il looked be1ween 1875-1900. Here 1he church has been conver­ 1ed info a schoo/, 1he LO­ wer has been demolish­ ed, anda wing conlain­ ing 1he 1eachers's house has been added 10 1he chance/. See Pig. 202. re fl yttats igen och återuppförts till kyrkobyggnader. Ytterstfors brukskyrka blev skolhus en tid för att senare rivas . Kengis (Pajala) kyrka och Lövmokks (Jäkkvik) kapell flyttades och genomgick stora förändringar då de efter flyttningen återuppfördes efter nya stilideal. Förändringarna av främst interiören fortsatte i början av 1900-talet med t ex flyttningen av det centralt place­ rade koret i Ä lvsbyn och predikstolen i Nedertorneå­ Haparanda. Ytterligare flyttningar av koret från kors­ mitten till östra korsarmen gjordes i Jörn (fig 38-39) och Skellefteå landskyrka på 1910-talet (fig 40-41). Det kom att innebära stora förändringar av korpartiet , i synnerhet i Skellefteå , gjort efte r ritningar av arkitekten Fredrik Falkenberg. 11 Denne kom att stå för genomgri­ pande förändringar i ett fle rtal kyrkor på 1910- och 20­ talen. Norsjö fick en ny tornspira i samband med flytt­ ning. En likartad tornspira uppfördes på Vilhelmina kyrka där även en ny sakristia uppfördes och interiören , främst korpartiet , ändrades. I Vännäs kyrka byggdes vapenhuset om och interiören, främst korpartiet , ändra­ de karaktär. Förändringarna av korpartie rna var märk­ bara inte minst i ljusföringen. Från att ha varit ljusa delar av kyrkorummet blev de mörka genom igensätt­ ning av fönster eller insättande av glasmålningar. I Lycksele kyrka gjordes vissa förändringar på 1920­ ÖVERSIKT ÖVRE NORRLAND 41 ta let efter förslag av arkitekten LI Wahlman, 12 främst av sakristan , entrepartier och vapenhuset , där målning­ ar av dekorationsmålaren Filip Månsson finns bevara­ de. Risbäcks kyrka ändrade karaktär på 1920-talet ge­ nom en allmän upprustning med bl a isolering, ny panel, nya tak, a ltarprydnad och värmekaminer. Åtgärder av detta slag hade vidtagits långt tidigare hos flertalet kyr­ kor, men styrdes helt naturligt av de ekonomiska möj­ ligheterna och kom sist hos de fatt iga fjä llförsamlingar­ na. Åtgärderna på 1930-talet följde samma mönster som under de tidigare decennierna och medförde större för­ ändringar för flera kyrkor. I Fredrika utvidgades kor­ partiet och en ny sakristia uppfördes. Korpilombolo fick ny tornspira , interiören omdanades och inredningen fö rnyades. I Överluleå (Boden) flyttades koret och pre­ dikstolen och ny inredning tillkom. I Nedertorneå-Ha­ paranda kyrka sattes korfönstren igen och interiören kläddes med en typ av träfiberskivor, något som kom till användning på flera håll. I Överkalix senare ned­ brunna kyrka förändrades både exteriören och inte­ riören genom borttagandet av en rad dekorativa detal­ jer, rivning av sakristan, omdaning av koret med igen­ sättande av fönster , ny inklädnad av interiören , flytt­ ning av predikstolen och ny inredning. Samma typ av 42 B. FLODIN förändringar gjordes i Vittangi kyrka på 1940-talet. I Dorotea kyrka påbörjades 1931 en restaurering som in­ nebar borttagandet av tillskottet från 1890-talets restau­ rering och en återgång till det ursprungliga utseendet, men kyrkan brann ned under arbetet. På 1950-talet inleddes en förminskning av kyrkorum­ met då delar av det skärmades av genom nya innerväg­ gar, t ex i korsarmarna i Råneå kyrka, i korpartiet i Överluleå (Boden) kyrka, borttagande av korsmittens utbyggnader i Jörn och läktarunderbyggnad i Karl Gus- Fig 38. J ö rns gamla kyrka (Österjörn) . Byggd 1855-57. Inte riör före 1913 med altare och predikstol vid korsmitten. Foto E Lagergren, Jörn. Reprofoto ATA. Jörn old Church (Österjörn). Built 1855-57. The interior before 19/3, with the pulpit and the altar located at the north and south junction of the cross-arms. Fig 39. J örns gamla kyrka (Österjörn). Interiör 1913-54. Reprofoto ATA ef­ ter äldre foto. Jörn old Church (Österjörn). The inte­ rior as it was between 1913- 1954. taf (Karungi) . I Råneå kyrka flyttades 1957 prediksto­ len till en plats vid sidan av koret och därmed försvann den enda återstående altarpredikstolen i detta område. Skellefteå landskyrka genomgick på 1960-talet en omfattande reparation som på ett åte rigen genomgri­ pande sätt förändrade koret och inredningen i östra korsarmen , denna gång efter förslag av arkitekt Rolf Bergh. 13 Denne svarade även för vissa förändringar i Lycksele kyrka på 1970-talet. De senaste decennierna präglas av en allmän upprust­ ning, åtgärder för en ökad bekvämlighet , utbyggnader under läktarna med inredandet av rum för nya funktio­ ner och anskaftandet av nya inventarie r. Förändringar­ na har dock inte enbart inneburit fö rnyelse och nytän­ kande utan fle ra exempel finns på försök till återgång till tidigare skeden och respekt fö r äldre inredning. I Korpilombolo gjo rdes i princip en återgång till 1890­ talets utseende med en de l moderna tillägg, efter förslag av arkitekten Bertil Franklin , 14 som svarat för ett fle rtal kyrkaupprustningar, t ex i Arjeplog och Överluleå (Bo­ den). I Dikanäs har kyrkorummets ursprungliga dispo- Fig 40. Skelle fteå landskyrka, invigd år 1800. Inte riör före 19 15 med altare och prediksto l i ko rsmitten , o rgelläktare i östra korsarmen. Reprofoto ATA ef­ ter äldre fo to . Ske/lefteå Landsförsamlingskyrka Church. Consecrated in 1800. The inte­ rior before 1915 with the pulpit and the altar located at the north and south junction of the cross-arms, and the organ gallery in the east cross-arm. Fig 41. Skelle fteå landskyrka. Inte riö r 1916- 64 . Altaret fl yttat till östra ko rs­ armen. Foto Skelle fteå museum . Ske/lef teå Landsförsamlingskyrka Church. The interior between 1916 - 1924 (with the altar moved to the east cross-arm). ÖVERSIKT ÖVRE NO RRLAND 43 sittOn åte rställts. Hörnefors brukskyrka har renovrats på ett pietetsfullt sätt under överinseende av RAÄ. De flesta fiskekapellen och Alkavare fj ällkapell har genom­ gått en allmän upprustning. Bevarandegrad Efte r en redogörelse med ofta återkommande uppgifter om försvunna kyrkor och genomgripande förändringar kan det vara motiverat ställa frågan: "Hur representa­ tivt för byggandet 1760-1860 är det bevarade materia­ let?" Första reflexionen måste bli att bevarandet i sig 44 B. FLO DIN har e tt stort värde med tanke på allt som försvunnit. Någon helt o rörd kyrkobyggnad från den tiden finns inte, men väl ett flertal välbevarade . Bland dessa kan främst nämnas Hörnefors brukskyrka samt kyrkorna i Karl G ustaf (Karungi) , Örträsk och Sorsele. I dessa fall har varken exteriören e ller interiören genomgått någon större förändring, frånsett den fräschör kyrkorna uppvi­ sar genom ommålning och förnyande av viss inredning som bänkar o d . Den bäst bevarade inte riören och in­ redningen har Hörnefors brukskyrka, som med sin pati­ na får anses som en god representant för många kyrkor från denna tid . Klocktornet i Nederluleå har inte he lle r genomgått några förändringar utan behållit sin ur­ sprunglighet. Främst är det kyrkornas interiör och inredning som genomgått förändringar medan exte riören är välbeva­ rad i betydligt fle r fall . Ofta rör det som endast om underhåll i form av ny takbeläggning, delvis utbyte av panel och ommålning, i ett par fa ll förändring av torn­ spiran . Till de ovan nämnda kan fogas Ske llefteå lands­ kyrka, närmast att betrakta som ett riksmonument i sitt slag, samt kyrko rna i Lycksele, Överluleå (Boden), Vil­ helmina, Malå, Korpilombolo , Jörn och Råneå. Fiskekapellen har välbevarade inte riöre r medan upp­ rustningen främst gällt exteriöre rna. Det för väder och vind utsatta läget har gjort det nödvändigt att i de flesta fa ll förnya tak och panel. Bland fjä llkapellen är Alkavare unikt , både genom sin utformning och sitt bevarande. Det återuppförda kapellet i G illesnuole är en god representant för hur många, kanske de flesta mindre kapellen i fj ällvärlden och inlandet tedde sig under tidig tid. Ä ven de återuppförda och delvis rekonstruerade De­ gerfors gamla kyrka och Holmöns gamla kyrka (Helena E lisabethkyrkan i U meå) får sägas ha ett sto rt bevaran­ devärde då de representerar kyrka typer som till stor de l gått förlorade . Källor och litteratur Den bästa källan till kunskapen om en kyrkobyggnad och dess inventarie r är i regel objektet självt. I hög grad har detta gällt de bevarade kyrkorna även i detta sam­ manhang. Samtliga behandlade kyrkobyggnader på fastlandet har besökts av förf. och katalogbeskrivning­ arna har gjorts genom självsyn på platsen. Endast de små fiskekapellen i skärgården har ej varit möjliga att komma till då öarna saknar allmänna kommunikatio­ ner. Beskrivningarna av de försvunna kyrkorna har gjorts genom sammanställning av äldre bildmaterial, ar­ kivuppgifter och uppgifter i litteraturen . Litte raturen om de här aktue lla kyrkobyggnaderna är mycket varierande. Vägledningar e lle r kyrka beskriv­ ningar finns endast i ett fåtal fa ll. Några kyrkor har behandlats mera ingående i uppsatser i t.ex . årsböcker­ na utgivna av Luleå stift samt hembygdsförbunden i Västerbotten och Norrbotten. Här finns också en hel de l spridda upplysningar. Andra kyrkor däremot har ej fått en egen behandling i litteraturen . Sedan före liggan­ de manuskript färdigstä llts har dock utkommit ett stort nummer av Bebyggelsehistorisk tidskrift (nr 22, 1991) med bl. a. katalog över samtliga kyrkor i Övre Norrland . De otryckta källorna har gett historiska upplysningar om kyrkobyggnaderna och deras förändringar. Ä ldre bildmaterial, främst i ATA och hos länsmuseerna i Umeå och Luleå berättar om tidigare byggnadsskeden och senare utbytta inredningar och inventarier. Genom restureringsförslag och ämbetsskrivelser av olika slag i AT A och Riksarkivet har ombyggnader och förändring­ ar av olika slag i stor utsträckning kunnat rekonstrueras och faststä llas . Noter l. Övre Norrlands historia har behandlats i olika avseenden i åtskilliga verk. Här kan nämnas Övre Norrlands historia 1962- 1974; Beskow 1953 o 1954; Luleå stift i ord och bild 1953; Luleå stift 1904-198 1. 1982; Bebyggelsehistorisk tidskrift nr 22, 1921 . 2. Beskow 1954 s 9 ff. 3. Foge/marek 1957 , s 168 f f. 4. HLA, Do mkapitlets arkiv, proto koll 1761 den 18 nov. och 1762 den 4 maj. 5. Predikstolsuren behandlas närmare av förf. i en special­ uppsats, se Flodin 1992. 6. Väste rbotten 1977, nr 4, handlar i sin helhet om den mång­ kunnige J A Linder. 7. RA, Direktionen över Lappmarkens Ecklesiastikverks ar­ kiv,f64 1. 8. Mö/ler 1974. Peuersson / 978. 9. Andersson 198 1, s 24 ff. 10. Gustaf Peuersson (1855- 1933). 1882 arkitekt vid Ö IÄ , byggnadsråd. Genomförde en lång rad kyrkorestaure ring­ ar. I l. Fredrik Falkenberg (1865 - 1924). 1902 arkitekt vid Ö IÄ . Geno mförde ett stort antal restaure ringar och även ny­ byggnade r. 12. Lars Israel Wahlman (1870- 1952), arkitekt, professor vid Tekniska Högskolan, Stockholm , 1912-38. Har utfört rit­ ningar till bl a E ngelbrektskyrkan i Stockholm och kyrkan i Öste rsund samt kyrkorestaure ringar. 13. Rolfh Berg , f 1919. Egen a rkitektverksamhet, Stockho lm . 14. Bertil Franklin , f 1927. Egen arkitektverksamhet , Luleå. KÄLLOR OCH LITTERATUR Otryckta källor Stockholm A TA Actaarkive t Bildsamlingen E kdahls saml. A 14 och Il b Riksarkivet Allmänna verks och direktioners skrive lser till Kungi.Maj:t. Överintendentens skrivelser 1686-1840 Direktionen för Lappmarkens Ecklesiastikverk till Kungi.Maj:t. 1739- 1835 Ecklesiastikdepartementets arkiv Konseljprotokoll (föredragningslisto r) Konseljakte r med handlingar och enstaka ritningar Kart-och planschavdelningen Ritningar Överintendentsämbetets a rkiv Ritningar s krivelser Luleå, Norrbottens museum Bildarkivet Umeå, Västerbottens museum Bildarkivet Allmän litteratur Bebyggelsehistorisk Tidskrift nr 22, 1991. Övre Norr­ lands kyrkor. Stockholm 1992. Beskow, H , Bidrag till studiet av övre Norrlands kyr­ kor. Särtryck ur årsbo ken " Norrbotten", årgång 1953 och 1954. Luleå 1955. Bygden, H , Hernösands stifts herdaminne 1- 4. Uppsa­ la och Stockholm 1923-26. Från bygd och vildmark. Luleå stifts julbok 1910, 1915-. Luleå 1910, 1915-. Hedin, G - Skoglund,H , Redogörelse för de ecklesias­ tika bostä llena. IV. Väste rbottens och Norrbottens län (Luleå stift) . Stockholm 1915. ÖVERSIKT ÖVRE NORRLAND 45 Lamm, C J , C.J. F. Plagemanns resor i Norrland , Dala r­ na och Västmanland samt på Gotland åren 1833-1856. B 1-2. Lund 1942- 1944. Luleå stift 75 år. Luleå 1979. Luleå stift 1904- 1981. Församlingar och prästerskap . Kungl. Skytteanska samfundets handlingar nr 25. Umeå 1982. Luleå stift i o rd och bild. Stockholm 1953. Norrbotten 1922-88. Norrbottens läns hembygdsföre­ nings årsbok. Luleå 1922- 88. Pettersson, C A , Lappland . Dess natur och folk. Stock­ holm 1866. Steck zen, B , Övre Norrland i tidningarna åren 1740-1810. Luleå 1958. Tham, R , Lappland och Tornedalen i konsten. Land­ skapsvyer 1799-1910. Bothnica 9. Luleå 1989. Vår svenska kyrka . Luleå stift. Göteborg 1950. Västerbo tten 1920- 1990. Väste rbottens läns hem­ bygdsförenings å rsbok . Umeå 1920-1990. Z etterstedt, J W, Resa genom U meå lappmarker i Ves­ te rbottens Län, förrättad år 1832. Ö rebro 1833. Övre Norrlands historia . Del I - IV. Umeå 1962- 1974. Annan litteratur Andersson, E, Kyrkbyggaren Olof Gustaf Alm . i: Över­ luleå 1831- 1981. Boden 1981. F/odin, B , Prediksto lsur - ett unikt inventarium i Övre Norrland? i: Från romanik till nygotik . Studie r i kyrklig konst och a rkitektur tillägnade E vald Gustafsson. Stockholm 1992. Fogelmarck , C F, Carl Fredrik Adelcrantz. Arkitekt. Stockholm 1957. Möller, A M , Skellefteå landskyrka och Jacob Rijf. Uppsats fö r konstvetenskapliga seminariet vid Umeå universitet 1974. Stencil. Persson, U, Fiskekapell i Norrbottens skärgård. E n byggnadsinvente ring med kulturhistorisk inriktning. Uppsats fö r konstvetenskapliga seminariet vid Umeå universitet , våren 1973. Stencil. Pettersson, L, Om Rijfarnas byggenskap. i: Kyrkobyg­ garsläkten Rijf. U tstä lln.katalog. A rkitekturmuseet. Stockholm 1978. samt litteratur angiven i kata logen 46 B. FLODIN KRONOLOGISK SAMMANSTÄLLNING AV KYRKOR UPPFÖRDA 1760-1860 I ÖVRE NORRLAND Kyrkans namn Tärna äldsta kap Kvikkjokks gamla kap Arjeplog Degerfors gamla kyrka Malörens kap Pite-Rönnskärs kap Brändö-Uddskärs kap Jäkkvik (tid Lövmokk) A lkavare kap Fatmomakke andra kap Snöans kap Luleå , Gustafskyrkan Strömbäcks gamla kap Volgsjö (Vilh gamla ka) Karl G ustaf (Karungi) Fredrika Pajala (tid Kengis) G illesnuole kap Hörnefors brukskyrka Hörnefors, to rnet Robertsfors brukskyrka Lycksele Dorotea gamla kyrka Skellefteå landskyrka Rödkallens kap Holmöns gamla kyrka Bjurholms äldsta kyrka Sandskärs kap Norsjö äldsta kap Ä lvsbyn Älvsbyn, to rnet Karesuando gamla kyrka Sävars gamla kyrka Stensele gamla kyrka färdig 1762 1763 1767 1769 1770 1771 1774 1777 1787 1790 o 1790 t 1790 1790 t 1794 1797 1797 1797 1798 1798 1850 o 1799 1799 1800 1800 1800 o L803 1806 1809 1811 1813 1848 1816 1822 1824 be v x (x) x x x (x) x x x x (x) (x) x x x x x (x) x x x ri/br/tl återuppf fl1855 åu 1971 br 1986 rek 1991 ri 1906 fl1 904 åu 1962 fl 1885 åu 1885 ri 1830 t br1887 ri 1906 ri 1837 fl 1869 åu 1871 fl1867 åu 1940 ri 1889 br 1932 fl 1891 åu 1957 ri 1874 ri 1850 ri 1904 br 1932 ri 1885 arkitekt/byggmästare a L E Sundström b Johan Tengmark b Gurlic Bucht b E Persson Wikman b Johan Edin a O Tempelman b Jakob Rijf b J Edin/G Nilsson b H Hansson Lohiniva b E rik E riksson b E rik Lanto a J A Linder a P W Palmroth b Abr Lindahl/O Alm b Jonas Mattsson a Jakob Ri jf b Asplund b Olof O lofsson b A ndersson/Cartmo a Rönnberg/Blom-Carlsson b Carlström/J A Grape a A Almfe ldt b J Wincent ÖVERSIKT ÖVRE NORRLAND 47 Vännäs gamla kyrka 1825 x a A Almfe tt b Erik Jonsson Vännäs, klockstapel 1843 x a J A Linder N edertorneå-Haparanda 1825 br 1963 a C G Blom-Carlsson b J E kström/O Alm Arvidsjaurs gamla kyrka 1826 ri 1902 b I Rönnberg/ N P Benzelius Burträsk gamla kyrka 1824 br 1945 a P W Palmroth b S Geting Burträsk gamla kyrka, to rnet 1829 br 1945 a J A Linder b N P Benze lius Fatmomakke tredje kap 1830 t ri 1883 b E o S Edman Överluleå (Boden) 1831 x a J W Gerss b I Rönnberg/O G A lm Dikanäs 1833 x J örns äldsta kap 1835 o ri 1857 Ytterstfors brukskyrka 1838 ri 1900 Viihelmina 1840 x a A Almfeldt b Erik Jonsson Örträsk 1849 x b Erik Jonsson Vittangi 1849 x a Th Edberg b J Nilsson Rautio Åsele gamla kyrka 1850 br1 934 a Blom-Carlsson/Åbom b N H W af Trolie Norsjö gamla kyrka 1850 br 1912 a J F Åbom b J P Rönnberg Nederluleå , to rnet 1851 x a Blom-Carlsson/ E Hollström/0 Alm bOGAlm Mal å 1852 x b G Svensson Tärna gamla kyrka 1855 ri 1920 b Nyman Korpilombolo 1856 x a Al b Törnqvist J örns gamla kyrka 1857 x a E E v Rothste in Rån e å 1857 x a J FÅbom b J P Rönnberg Överkalix gamla kyrka 1858 br 1939 a R Brouhn b J P Rönnberg Ammarnäs gamla kape ll 1858 ri 1912 b A o J Nilsson Risbäck 1859 x a E Rhen b J Ersson Sorsele 1859 x a Ludvig Hedin b J P Lundberg a arkitekt b r brunnen b byggmästare fl flyttad (x) bevarad efter flyttning och återuppförande å u åte ruppförd r i riven rek rekonstruerad Summa 56 uppförda kyrkobyggnader. 32 bevarade kyrkobyggnader, dä rav 5 återuppförda. 24 försvunna kyrkobyggnader , därav 15 rivna på grund av nybygge och 9 nedbrunna . Overintendentsämbetet och församlingarna Önskemål, förslag, föreskrifter och förverkligande av B A RBRO F LODIN Då man från statsmakte rnas sida under 1700-talet ville ha en central styrning vid byggandet av kyrkor och and­ ra offentliga byggnader tillkom ett fle rta l kungliga för­ ordningar. A v be tydelse för kyrkabyggandet kan näm­ nas förordningar från åren 1752, 1759 och 1776. I dessa föreskrevs att inga kyrkor eller allmänna byggnader fick uppföras e ller till någon betydande del repare ras förrän " desseinerna" samt kostnadsförslagen granskats och godkänts av Överintendentsämbetet (ÖIÄ). Samma förhå llande gällde för kyrkornas inredning med altare , predikstol och orgelverk. På de orte r där någon förfaren byggmästare inte fanns att tillgå kunde församlingarna vända sig direkt till ÖIÄ med begäran om ritningar, med insändande av uppgifter på vilka ritningarna skulle grunda sig. Inga kyrkor fick uppföras av trä utan sten skulle användas om inte " någon gång omständighete r sig förete, som göra träbyggnad oundwike lig" då det krävdes särskilt tillstånd av ÖIÄ (se Bilagor). Tillämpningen av dessa förordningar kom naturligtvis att vara av betydelse för kyrkornas utformning - i den mån föreskrifte rna efte rfö ljdes. De bevarade förslagen och den ofta mycket omfattande skriftväxlingen ger i många fall en god bild av ärendehanteringen, re latio­ nerna mellan församling och myndighet och graden av ömsesidigt hänsynstagande. E fte rlevnaden eller anpass­ ningen till verkligheten kan konstateras genom jämfö­ re lser med samtida e ller senare uppgifter , avbildningar och uppmätningar. I det här aktue lla området , dåtida svenska Västerbot­ ten och Lappmarken , insändes fö rslag till 20 av de 56 uppförda kyrkobyggnaderna under perioden 1760-1860. I regel omarbe tades de insända ritningarna och förslagen och nya ritningar upprättades av ÖIÄ . Av de kyrkobyggnader som inte granskades av ÖIÄ , efte r vad som är känt , va r fle rtalet kapell i ytte rområdena, skärgården och fj ä lltrakterna , i nybildade kapellförsam­ lingar e ller tillhörande något bruk. Förslag till fö ljande kyrkobyggnader granskades av Ö IÄ: Kyrkans namn Luleå, Gustafskyrkan Karl Gustaf (Karungi) Kengis (nuv Pajala) Lycksele Skellefteå landskyrka Sävars gamla kyrka Burträsk gamla kyrka Burträsk gamla, to rne t Nedertorneå- Ha paranda Överluleå Viihelmina Älvsbyn , to rnet Vittangi Åse le gamla kyrka Norsjö gamla kyrka Nederluleå, tornet Korpilombolo förslag 1779 1786 1783 1792 1793 1793 1812 1812 1815 o. 1817 1824 o. 1820 1820 1821 1824 1824 1825 1833 1834 1835 1847 1847 1841 1842 1843 1846 1846 1845 1847 1850 1855 1856 förslag/arkitekt färdig O Tempelman 1790 ÖIÄ, osign 1796 ÖIÄ, osign 1797 O Alm PWPalmroth 1799 Jakob Rijf 1800 Joh Wincent A Almfeldt 1822 S Geting P W Palmroth 1823 J A Linder 1829 E Hollström E Hollström CG Blom­ 1825 Carlsson E Hollström J W Gerss J W Gerss 1831 insänt , fö rsaml. A Almfeldt A Almfeldt 1840 J P Rönnberg C G Blom- 1848 Carlsson insänt , församl. Th Edberg Th Edberg 1849 CG Blom- Carlsson J F Åbom 1850 J F Åbom 1850 CG Blom- Carlsson E Hollström/ 1851 O G A lm E Swanberg A Törnqvist 1856 J örns gamla kyrka 1855 E E v Rothstein 1857 ÖVRE NORRLAND 49 Fig 42. Luleå, Gustafskyrkan. Grund­ plan, uppmätn.ritn omkr 1770. RA. _~a-~ _E.-J;r~n.....:....l':::..; .~.~~ ~~"'i!_'~~~':J'J!;•._ -~ Jult,å,Jtrro.fkrtl.a..r ~tlnd- 1nw: '1 fcxtJf.LrvGustafskyrkan Church in Luleå. Faundatian plan. Measured drawing from around 1770. ·~ Råneå 1853 J F Åbom 1857 1856 L Hawerman Överkalix gamla kyrka 1840 J Eliasson 1840 OG Alm 1841 R Brouhn 1842 R Brouhn 1858 Sorsele 1857 L Hedin 1860 Dessa kyrkor behandlas nedan var för sig, i kronologisk ordning efter uppförandet. Källmaterialet utgörs i hu­ vudsak av material i Riksarkivet bestående av ritningar, skriftväxling i ärendena , yttrande från församlingarna , utdrag ur sockenstämmoprotokoll , memorial till och från ÖIÄ samt andra handlingar som kunde ligga som underlag för beslut i Kungl. Maj :t . Då de godkända ritningarna i regel utvisar kyrkans ursprungliga utseen­ de eller ligger nära detta och många kyrkor genomgått förändringar är det av intresse att återge dessa ritningar samt de förslag som föregått godkännandet. Luleå, Gustafskyrkan Olof Tempelmans ritning från 1779 till Gustafskyrkan i Luleå utgick från den redan 1764 lagda grunden (fig 42-43). Planen blev densamma förutom att sakristian placerades öster om långhuset istället för på norra sidan som ursprungligen planerats. Två mycket likartade för­ slag finns . De skiljer sig genom att på det senare och fastställda förslaget finns ingångar i söder till tornet och sakristian samt trappor i murverke t till tornet och sak­ ristians övre våning. Ritningen fastställdes av Gustaf lll den 23 april1779. Kyrkan uppfördes enl nämnda ritning. Utformningen av kyrkan , planen och i synnerhet den svängda tornhu­ ven anknöt till Adelcrantz kyrkor , t.ex. ombyggnaden Fig 43. Luleå, Gustafskyrkan. Plan och fasad , förslag av O Tempelman 1779. RA. Gustafskyrkan Church in Luleå. Proposal drawing by O Tem­ pelman, 1779. 50 B. FLODIN l l. Go· Fig 44. Karl Gustafs kyrka (Karungi). Plan och fasad , förslag till ombyggnad, omkr 1786. RA. Karl Gustafs (Karungi) Church. Alteration proposal drawing from around 1786. av Årsunda kyrka i Gästrikland. 1 Kanske bidrog det till att ritningen godkändes utan känd erinran från ÖIÄ. 1790 godkändes utformningen av altarväggen. Denna fick dock av allt att döma ett betydligt enklare utföran­ de . Karl Gustaf (Karungi) För den planerade utbyggnaden av kyrkan från 1740­ talet gjordes 1786 en ritning vid ÖIÄ (fig 44). Förslaget innebar en utbyggnad med tre korsarmar till den tidiga­ re åttkantiga långhuskyrkan , där denna skulle ingå som den fjärde och västra korsarmen. Ä ven om den ä ldre kyrkan revs kom ritningen att vara av avgörande bety­ delse för den nya kyrka som uppfördes åren 1795 - 96. Endast vissa detaljer skiljde som flyttningen av sakristi­ an till korsmitten , utformningen av västpartiet och till­ komsten av takryttaren. Kengis (nuv Pajala) 1783 gjordes en ritning vid ÖIÄ till en ny kyrka i Kengis (fig 45). Den gamla kyrkan förstördes av vådeld 1787 och det ansågs då lämpligt att uppföra en ny träkyrka för Kengis Bruk och Pajala kapellförsamling efter den redan upprättade ritningen , enl en skrivelse underteck­ nad av Adelcrantz. 2 Kyrkan utfö rdes en l ritningen men med en förenklad exteriör utan lisener och takryttare. Lycksele Den 24 april 1793 insände landskansliet i Umeå en skri­ velse med begäran om uppförandet av en ny kyrka i Lycksele då den gamla kyrkan var fö r liten för den sta­ digt ökande befolkningen och även i dåligt skick. En kyrka av sten skulle bli alltför dyrbar för den fattiga församlingen då material, t.ex. kalksten måste fraktas minst 13 mil och tillstånd önskades därför att få uppföra Fig 45. Kengis brukskyrka (Pajala) . Plan och fasad, fö rslag 1783 . RA. Kengis Brukskyrka (Paja/a) Church. Proposal drawing from 1783. ' / ÖVRE NORRLAND 51 Fig 46. Lycksele kyrka. Plan och fasad, ~ förslag av O Alm 1792. RA . Lycksele Church. Proposal drawing by O A lm, 1792. Fig 47. Lycksele kyrka. Plan och fasad , fö rslag av P W Palm­ roth 1793. Lycksele Church. Proposal drawing by P W Palmroth, 1793. · ~ -· o .l kyrkan av trä . Samtidigt insändes en projektritning fö r att bli "öfwersedh och förbättrad" av ÖIÄ för att vinna "Approbation". Den ritning som här avses kan vara en ritning, date rad den 18 december 1792, av byggmästa­ ren Olof Alm i Nordrnating till en icke angiven kyrka3 (fig 46). En ny ritning upprättades genom Ö IÄ:s fö r­ sorg, sign PWP (=Per Wilhe lm Pa lmroth) den 29 no­ vember 1793 och godkänd den 6 februari 1794 (fig 47). Kyrkan uppfördes enl denna ritning å ren 1795- 99. Den nämnda ritningen av Olof Alm och P W Palm­ roths fö rslag till kyrka i Lycksele ligger varandra nära både när det gälle r sto rleken på kyrkan och den a llmän­ na uppbyggnaden. Detta och det faktum att ritningen kvarligger i Ö IÄ:s arkiv samt den lokala anknytning som Alm hade som ledande byggmästare i Västerbotten vid denna tid talar för att Alms ritning verkligen är ett fö rslag till ny kyrka i Lycksele . De förändringar som Palmroths fö rslag innebar gällde vissa detaljutföranden som koravslutningen , sakristians placering och utform­ ningen av taket och to rnöverbyggnaden. Olof A lms för­ slag med något ålde rdomliga drag visar stora likhe te r , främst i planen och to rnets utfo rmning, med den re lativt nyligen uppförda Gustafskyrkan i Luleå, den första kyr­ kan i sitt slag i dessa nordliga trakter (se ovan). Skellefteå landskyrka Förslaget till ombyggnaden av Skellefteå medeltida landskyrka till en stor nyklassicistisk kyrka är det för­ 52 B. FLODIN Fig 48. Skelle fteå landskyrka. Fasad , förslag av J Rijf 1793. Kyrkans arkiv. (; ,,,,. 1.111 •• Foto Skellefteå museum. Skellefteå Landsförsamlingskyrka Church. Proposal drawing by J Rijf, 1793. slag som från denna del av landet lättast vunnit ÖIÄ:s gillande . Förslaget , plan och fasad, hade upprättats 1793 av den finske byggmästaren och länsbyggmästaren i Västerbotten , Jacob Rijf (fig 48-49). Ritningen upp­ visades för ÖIÄ och godkändes omgående utan änd­ ringar den 16 december 1793. Den 19 samma månad godkändes den av Kungi.Maj:t. 4 Kyrkan uppfördes enl förslaget och stod klar år 1800. Murverket i den äldre kyrkan togs delvis tillvara och fick tjäna som utgångspunkt för en ny kyrka i helt annan anda. Som fö rebild tjänade, som ofta påpekats i litte ra­ turen , Adolf Fredriks kyrka i Stockholm.5 I synnerhet kan nämnas Ade lcrantz' sista förslag till ombyggnad av västfasaden , approberat 1787 men ej utfört. Den doris­ ka kolonnportik som föreslås här återfinns i förminskad form i Skellefteå. Rijf var väl förtrogen med Adelcrantz arkitektur genom sina studie r vid Konstakademien där Adelcrantz var presens. E n stark anknytning till dennes verk banade också tydligen vägen för ett godkännade utan förbehåll . Sävars gamla kyrka Uppförandet av en kyrka i Sävar var en angelägenhet även för Sävars Bruk och en ritning till kyrkan upprätta­ des av bruksinspektoren Johan Wincent (fig 50). Den insändes 1812 till ÖIÄ , som inte godkände förslaget utan lät göra en ny ritning med bibehållande av samma dimensioner. 6 Den nya ntmngen utfördes av konduktören Axel Almfelt (fig 51). Främsta skillnaden låg i utförandet av västto rnet , som på första förslaget avsågs att vila på västpartiet och vara försett med svängda huvar och sto ra ljudöppningar av samma karaktär som på friståen­ de klockstapla r. Almfelts förslag har ett kvadratiskt torn av traditionell nyklassicistisk karaktär. Vidare slo­ pades lisenerna i fasaden och fönstren ändrades till rundbågiga. I interiö ren tillkom en kolonnomfattning i altarpartiet. Predikstolen, en altarpredikstol, är angiven på Wincents ritning men saknas e lle r är mycke t diffust återgiven på Almfelts ritning. Kyrkan uppfördes enl Almfe lts ritning, som även kom till användning , med undantag av västtornet , vid uppförandet av kyrkan i Vännäs (se denna) . Burträsk gamla kyrka 1815 beslöts att en ny kyrka skulle uppföras i Burträsk och ett fö rslag upprättades av kyrka byggmästaren Si­ meon Geting efter församlingens önskemål (fig 52). Detta innebar en korskyrka av trä med utbyggt väst­ torn, altare och predikstol vid korsmitten liksom ut­ byggd sakristia. Ritningen godkändes dock inte av Ö IÄ utan ny gjordes av konduktören P W Palmroth (fig 53). ÖIÄ :s förslag innebar en förenkling av exte riören utan lisener och med ett rakt torn utan indelning eller lanternin , hörnen i korsmitten gjordes avfasade och ko­ ÖVRE NORRLAND 53 Fig 49. Skellefteå landskyrka. Plan , förslag av J Rijf 1793. Kyrkans arkiv. Foto Skellefteå museum. Skellefteå Landsförsamlingskyrka Church. Proposa/ drawing by J Rijf, 1793. ret med sakristian placerades i östra korsarmen. Rit­ ningen förevisades församlingen , som i sitt yttrande framförde önskemål om att altaret skulle placeras i syd­ östra korsarmen mittemot predikstolen , som gjorts på det ursprungliga förslaget. Som skäl framfördes att bänkrummen i sidoarmarna skulle få mindre värde då altaret syntes bara på ena sidan och det var svårt att höra prästen . Vidare önskade församlingen att fönstren skulle förstoras en aln nedåt. ÖIÄ respekterade inte församlingens önskemål på den första punkten utan an­ förde i sitt memorial till Kungl. Maj :t att "Altarets upp­ ställande på en annan plats , än uti fonden af kyrkan , 9, ,,, ,l,.i,,, l/tl'lfP"tl r Lr;fr/.,/(, ~. ',• <;...' , '-',.1 h% •, (ull l. 4') 'J. t"t· l :..S , ( ,, /­ "'' l .i14 '""';t• /; , ---:- 'fJ,. f ----....~,.- -.--J.- .,,...._ . ( t f . _.t;._' .~...u~/.1->Y,'-;#//.R,.-;,~utu.)•l ' Fig 55. Nedertorneå-Haparanda gamla kyrka. Plan, fasader och sektioner , fö rslag (nr l ) av E Ha llström 1820. RA . Nedertom eå-Haparanda old Church. Plan, elevations and sections. 1820. ta förslag utan vidhöll sina önskemål när det gällde ko­ rets och torne ts placering. I ett långt och indignerat svar från byggnadskommitten till Ö IÄ påpekades att den önskade placeringen av tornet var densamma som Ö IÄ godkänt för den under byggnad varande kyrkan i Ne­ dertorneå. Vidare ansågs pe larna e ller kolonnerna vara till nackdel då de försvårade sikten för åhörarna och gjorde kyrkorummet mörkare samt fördyrade kyrko­ bygget. Församlingen ville inte he lle r ha stenvalv då ras inträffat i Ske llefteå och Nedertorneå (i Finland) och vållat " kostnad och olyckshändelser. " Gerss utarbetade en ny ritning som blev en kompro- Proposal drawing (No l ) by E Hallström, miss mellan Ha llströms förslag och Gerss första förs lag (fig 61). Planen gjordes en! Ha llströms förslag men med rakt avslutade kortsidor och a ltarpredikstolen placerad i en nisch och tornet en! Gerss första fö rslag. 11 Försam­ lingen godtog Gerss andra förslag, som godkändes den 30 augusti 1825, och kyrkan uppfördes efter detta åren 1826- 31. Ha llströms fö rslag låg i flera avseenden nära de t fö r­ slag han gjorde 1820 till en träkyrka i Nedertorneå (se ovan). Placeringen av sakristian och to rnet , utformning­ en av koret och indragen läktare i to rnet är densamma i båda förslagen liksom li ksom utformningen av torn­ 58 B. FLODIN l'rnJ I'f' l r: - "" t ,·fz~ -~1!\H\',~ 'J/ , ....._ // /;f..-•-- /l·~ r "*.r,f",n?w Fig 56. Nedertorneå-Haparanda gamla kyrka. Plan, fasader och sektioner, fö rslag (nr 2) av E Hallström 1820. RA. Nedenorneå-Haparanda old Church. Plan, elevations and sections. Proposal drawing (No 2) by E Hol/ström, 1820. överbyggnaden , den senare dock med mera tryckt ku­ pol i Nedertorneå. Gerss slutliga förslag och utförandet av Överluleå kyrka låg ytterligare ett steg närmare Ne­ dertorneå kyrka och i synnerhet Blom-Carissons ritning i både planlösningen och tornets utformning. Samme byggmästare, O G Alm från Boden , var också verksam på båda platserna. Viihelmina Sedan beslut fattats på sockenstämma hösten 1832 om uppförandet av en ny kyrka i Viihelmina anskaffade pastorn där en ritning med kostnadsförslag och sände till domkapitlet , som vidarebefarade handlingarna till ÖIÄ. 12 Det är ej känt vem som svarat för ritningen men sannolikt har den gjorts av någon byggmästare (fig 62) . Det medföljande materialförslaget är gjort av Erik Jonsson från Rissjön, som senare skulle svara för kyr­ kans uppförande, men av handstilen att döma har rit­ ningen sannolikt upprättats av någon annan. Förslaget innebar en långhuskyrka av trä med centraltorn med altan av samma bredd som kyrkan, indelning genom lisener, fönster i två våningar på gavlarna och rödfärgad med vita snickerier. Förslaget liknar mycket den kyrka som åren 1821- 26 uppfördes i Arvidsjaur och möj ligen kan någon av byggmästarna härifrån ha svarat för rit­ ningen. ÖVRE NORRLAND 59 Fig 57. Nedertorneå-Haparanda gamla kyrka. Plan och fasad, fö rslag av C G Blom-Carlsson 1821. RA. Nedertorneå-Haparanda old Church. Proposal drawing by C G Blom-Carlsson, 1821. ÖIÄ godkände inte förslaget utan remitte rade ären­ det i oktober 1833 till konduktören Axel Almfelt, som den 28 juni 1834 inkom med en ny ritning, som översän­ des till domkapitlet och församlingen (fig 63). Förslaget innebar stora förändringar med utbyggd sakristia vid östra gaveln , västtorn och mer betonad fasadindelning genom kraftiga pilastrar. Församlingen reagerade myc­ ket negativt på dessa förändringar och framförde sin kritik i tre punkter i sockenstämmoprotokoll från den 14 september 1834: l. Platsen var inte lämplig för att placera sakristian och tornet vid gavlarna då marken med underliggande berg sluttade åt sydväst och stenfo­ ten skulle bli 6 a 7 alnar hög för att få en horisonte ll byggnad. 2. Det rådde brist på timmerskog och stockar med de dimensioner som föreskrevs i materialförslaget för västtornet var svåra att få tag på . 3. Förslaget inne­ bar en fördyring som var omöjlig att klara av för för­ samlingen . / cA>--... _ Fig 58. Överluleå kyrka . Plan och fasader, förslag av E Holl­ ström 1824. RA. Överluleå Church. Proposal drawing by E Hol/ström, 1824. ~~ ,,.,. u ...-,,, .. ~ 'r-''.,;~;...,::;. ~- • _,......... - J 14-4', /~--- 1':_~/..:::._ 60 B. FLODIN Fig 59. Överluleå kyr­ ka. Sektioner, förslag av E Hallström 1824. RA . Överluleå Church. Pro­ posa/ drawing by E Hallström, 1824. Fig 60. Överluleå kyrka. Plan, fasad och sektion , förslag av J Fig 61. Överluleå kyrka. Plan, fasad och sektion, förslag av J W Gerss 1824. RA. W Gerss 1825. RA . Överluleå Church. Proposal drawing by J W Gerss, 1824. Överluleå Church. Proposal drawing by J W Gerss, 1825. { l l l Fig 62. Viihe lmina kyrka. Plan och fasader, förslag från för­ samlingen 1833 . RA. Viihelmina Church. Proposal drawing from the representatives ofthe paris h, 1833. Den antagne byggmästaren instämde i kritiken och underströk att någon annan lämplig plats med säker grund för en kyrka fanns inte samt att det redan huggna timret skulle bli de lvis obrukbart om en de l måste hug­ gas av och nytt anskaffas för att passa det nya förslaget. Vidare ansåg han att bänkarna kunde ställas tätare då " här i orten fo lket i a llmenhet är kort och späd t. " För­ samlingen instämde i detta och framfö rde även att koret fått en vacker utformning som de ville antaga men ansåg det vara lämpligare att placera dörrarna till sakristian utanför altardisken. Consistoriet åte rsände ritningen ti llsammans med för­ samlingens skrivelse till Ö IÄ den 22 oktober 1834 och önskade att "den erforderliga Ritningen kunde med första erhållas" då det huggna timret skulle ta skada av att ligga längre . G rundstenarna hade lagts i juni 1834. Almfett fick ärendet till "ytterligare handläggning" den 11 november och gjorde ett nytt förslag (fig 64). E n del av församlingens önskemål tillgodosågs då sakristian förlades vid östra gaveln , dörrarna till den utanför al- ÖVRE NORRLAND 61 ta rskranket och bänkarna ställdes tätare medan västtor­ net kvarstod . Den 18 februari skrev konsistoriet , på begäran av för­ samlingen , till ÖIÄ och begärde tillbaka den insända ritningen, då det var angeläget för sockenmännen att uppföra kyrkobyggnaden instundande vår på grund av det anskaffade materialet. Då församlingen inte yttrat sig över de t sistnämnda förslaget och ÖIÄ ansåg att de t inte fanns tid för församlingens hörande anhöll Ö IÄ i sitt memorif' 1 Fig 71. Nederluleå, klocktornet. Plan och fasad , förslag av C G Blom-Carlsson 1847. RA. Nederluleå Church. Proposal drawing for the be/1-tower by C G Blom-Carlsson, 1847. des utbyggd vid nordöstra hörnet av korsmitten. Åbom hade föreslagit avbalkade sidorum vid koret. Nederluleå, tornet Det fristående klocktornet i Nederluleå uppfördes 1849-51 efter många och långa diskussioner inom sock­ nen. Kyrkan saknar tillbyggt torn och flera klockstaplar av trä har e rsatt varandra under årens lopp. Den yngsta före klocktornets tillkomst var placerad nordväst om kyrkan. De protokollförda diskussionerna rörande den nya klockstapeln påbörjades i februari 1847 och kom att gälla både utformningen och läget. 17 Två läger utbilda­ de sig, det ena som ville ha tornet på den gamla stapelns plats och det andra som förordade en placering väster om kyrkan på platsen för en port i bogårdsmuren. Till de som ville ha det första alternativet hörde lantmätaren E rik Hallström, Luleå, och byggmästaren Olof Gustaf Alm , Boden, vilka gjort en ritning och beräkningar av nödvändig höjd på tornet. Ärendet insändes till ÖIÄ där det handlades av kon- Fig 72. Nederluleå, klocktornet. Fasad, förslag av E Hallström och O G Alm 1850. RA. Nederluleå Church. Proposal drawing for the bell-tower by E Hol/ström and O G A lm, 1850. 18 duktören C G Blom-Carlsson. Denne förordade be­ stämt en placering av tornet väster om kyrkan i anknyt­ ning till bogården . Det insända tornförslaget , som ej påträffats, hade en höjd av 66 alnar samt lanternin och balustrad, som Blom-Carlsson i sitt memorial ansåg skulle uteslutas och tornets höjd sänkas till 40 alnar. Han gjorde en ny ritning till ett lägre torn med en annan utformning för att "erhålla lika stil med kyrkan" (fig 71). Förslaget antogs av ÖIÄ den 23 juni 1847 och av sockenstämman den 23 april1848. Kontrakt slöts med O G Alm den 25 mars om uppfö­ randet av tornet och detta påbörjades efter Blom-Carls­ sons ritning. Församiigen var uppenbarligen inte nöjd med utformningen av tornet utan gav den 4 augusti 1850 Ha llström och Alm i uppdrag att göra ett nytt förslag till överbyggnad på tornet. Som skäl för ändring anförde sockenstämman att kostnaden för tornet skulle öka be­ tydligt genom antagandet av ÖIÄ:s ritning samt att överbyggnaden " ingalunda överensstämmer med tidens byggnadssätt". Hallström och Alm gjorde en ny ritning efter vilken tornet färdigställdes (fig 72). Av allt att döma, då några handlingar inte påträffats , gjordes änd­ ringen utan prövning av ÖIÄ. Korpilombolo Sedan ett kapellag bildats 1855 och beslut fattats om uppförandet av en kyrka i Korpilombolo lät församling­ en lantmätaren Esaias Swanberg i Haparanda göra en kopia av Theodor Edbergs ritning från 1843 till kyrkan i Vittangi (se denna) . Församlingens anhållan om att få ritningen (fig 73) godkänd avslogs av ÖIÄ , som "funnit byggnadens föreslagna construction sakna all caracter af det slags material, hvaraf den är ämnat att uppföras". 19 En ny ritning gjordes av arkitekten Albert Törnqvist (fig 74). I sitt memorial påpekar denne att den insända ritningen genom sina "arkitektoniska anordningar" var uppgjord för en byggnad i sten medan användandet av trä krävde ett helt annat konstruktionssätt. Han föränd­ rade därför ritningen beträffande torn , takstolar och fönsteröppningar samt gav konstruktionen större fast­ het genom att anbringa styrbjä lkar för att hålla samman torn och väggar. Byggnaden gavs även en annan " ka­ rakter" och stil då den skulle bli " behagligare till sitt utseende härigenom än om den vore påklädd en form uteslutande tillhörande stenconstruktionen , ty då stode konstruktion och form i kontrast med varandra." ÖIÄ:s ritning presenterades vid sockenstämman den 9 mars 1856 och församlingen avgav ett yttrande där den förklarade sig hellre önska en kyrka utförd efter den från orten insända ritningen, men förklarade sig nöjd med den nya ritningen om den " i något fall anses ända­ målsenligare ." Ritningen fastställdes den 20 juni 1856. Den uppförda kyrkan, färdig 1856 och invigd 1859, blev en kompromiss mellan de båda förslagen. Planen och vissa detaljer som styrbjälkar och tornets konstruk­ tion utfördes enl Törnqvists ritning medan utformning­ en av fönstren , tornspiran och innertaket , och därmed det arkitektoniska uttrycket, närmast följde mönstret från Vittangi. Jörns gamla kyrka (Österjörn) Vid sockenstämma den 28 september 1845 diskuterades uppförandet av en ny kyrka och det beslöts att denna skulle vara av trä . Begäran om de tta beviljades av Kungl.Maj :t den 19 februari 1846. Det dröjde dock till 1854 innan församlingen vände sig till ÖIÄ med begä­ ran om en ritning till en korskyrka av trä , med 12 alnar långa och 16 alnar breda armar. En ritning upprättades 1854 av konduktören E rnst Edvard von Rothstein. 2° Församlingen var dock inte helt nöjd med förslaget , som innebar att ena korsar- ÖVRE NORRLAND 67 FÖR!l.AtJ:S JtiT!o."ll\"G TILL K_\'Jlt-.:'0 fl,VOO!'\AO j Jo:OJPILON80LA J\F ÖJYER r.\.'IITO~AT OCH f-~ E !';ÖJtAl\"_D~ .!TtrT • Fig 73. Korpilombolo kyrka. Plan , fasad och sektion, förslag (kopia av Yittangi kyrka) av E Swanberg 1855 . RA. Korpi/ombo/o Church. Proposal drawing (a copy of Viuangi Church) by E Swanberg, 1855. men , sannolikt den västra, förlängts med 15 alnar till 27 alnar för att få fler platser. Församlingen begärde änd­ ring av detta tilllika långa korsarmar med försäkran om att antalet kyrkobesökare skulle få plats ändå med tan­ ke på de långa avstånden till kyrkan och svårigheterna att besöka denna. En ny ritning, med fyra lika långa korsarmar och för­ längning av den västra för uppgång till läktaren, gjordes av Rothste in 1855 (fig 75). Ritningen godkändes den 6 mars 1855 . Vid uppförandet 1855-57 gjordes några viktiga för­ ändringar. Altaret förlades till sydöstra hörnet av kors­ mitten, mitt emot predikstolen , och kyrkan fick därmed centralkyrkokaraktär. Det var sannolikt Skellefteå 68 B. FLODIN Fig 74. Korpilombolo kyrka. Plan, fa­ sader och sektion , fö rslag av A Törn­ quist 1855. RA. Korpi/ombo/o Church. Proposa/ draw­ ing by A Törnquist, 1855. landsförsamlings kyrka som utgjorde förebild för detta. Vidare gjordes fönstren rundbågiga, ingång även i ös­ te r, sakristian placerades vid nordöstra hörnet av kors­ mitten och styrbjälkarna i exteriören uteslöts. Av allt att döma gjordes dessa förändringar utan att ytterligare kontakt togs med ÖIÄ. Fig 75. Jörns gamla kyrka (Österjörn). Plan, fasad , sektion och detalje r, fö r­ slag av E E von Rothstein 1855. RA. Jörn old Church (Österjörn). Proposa/ drawing by E E von Rothstein, 1855. Råneå På 1790-talet påyrkades genom kunglig resolution att en ny kyrkobyggnad skulle uppföras då kapelle t från 1640­ talet var för litet och i dåligt skick. Trots upprepade påminnelser dröjde det ti ll i december 1850 innan beslut fattades om det nya bygget. Sockenmännen ville ha en ÖVRE NORRLAND 69 Fig 76. Råneå kyrka. Plan , fasade r och sektion , fÖrslag av J F Åbom 1853. RA . Råneå Church . Proposal drawing by J F Å bom , 1853. kyrka av trä , ett beslut som kyrkoherden reserverade sig emot. 21 En ritning till kyrkan upprättades 1853 vid ÖIÄ av konduktören Johan Fredrik Åbom och fastställ­ des i januari 1854 (fig 76) . Arbete t påbörjades hösten 1854 med flyttning av den gamla kyrkan sedan kontrakt slutits med byggmästaren J P Rönnberg från Piteå. Grunden till den nya kyrkan lades hösten 1855 och då 10 alnar längre än vad Åboms ritning utvisar , och enl mått som fö rsamlingen framfört önskemål om redan 1851. Ä ven tornets ytstorlek öka­ des då byggmästaren förklarat att det planerade tornet var för smalt för klockorna . Församlingen ville även placera predikstolen ovanför altaret och med direkt uppgång från sakristian , dels för att nedbringa kostna­ derna men främst för att alla kyrkobesökare skulle ha större möjlighet att se och höra predikanten, som i " t. ex . Öfver-Luleå och flera kyrkor med lika facon." Begäran om dessa förändringar samt en ritning av bygg­ mästaren Rönnberg, utvisande den gjorda grundlägg­ ningen samt altarpredikstolens utformning, insändes till ÖIÄ i januari 1856 (fig 77). E tt nytt förslag utarbetades av arkitekten Ludvig Ha­ werman i april 1856 (fig 78). Detta skiljde sig från Åboms ritning främst i utformningen av torne t och fönstren , förutom måtten . Hawerman tog hänsyn till församlingens önskemål i dessa fa ll men ej när det gäll­ de placeringen av predikstolen då denna begäran av­ slogs av " Herr Öfwer Intendenten och Commendören" . Den nya ritningen förevisades sockenstämman samti­ digt som ÖIÄ:s memorial lästes upp den 18 maj 1856. Sockenmännen fö rklarade sig " tacksamt förnöjde" och anhöll om ritningens godkännande med undantag av landsfiskal Ekstedt , som i en promemoria yrkade att predikstolen ej skulle sättas över altaret och att kyrkan skulle byggas av sten . Hawermans ritning fastställdes den 20 juni 1856. 22 Trots godkännandet av den nya ritningen var det Åboms förslag som följdes när det gälle r kyrkans arki­ tektoniska gestaltning och dekorativa utformning. Ä ven när det gällde predikstolen visade byggmästaren och församlingen sin sjä lvständighet genom att placera den Fig 77. Råneå kyrka. Ritning av grunden och fö rslag till altara­ nordning , av J P Rönnberg 1855. RA. Råneå Church . Faundatian plan and proposal for the altar ar­ rangeme/11 by J P Rönnberg, 1855. •. 70 B. FLODIN .. . ,:.::::·:4-~Z~-;.::tt:..~ "·- ; ._;..._.. Fig 78. Råneå kyrka. Plan , fasader och sektion, fö rslag av L Hawerman 1856. RA. Råneå Church. Proposal drawing by L Hawerman, 1856. ovan altaret. Altaruppsatsen fick dock en något annan utformning än vad Rönnbergs ritning utvisar , om den inte senare ersattes av en ny. De begärda ändringarna och självständigheten , kanske självsvåldigheten , vid ut­ förandet visar att församlingens och byggmästarens starka vilja var av avgörande betydelse för utformning­ en av kyrkan, som stod klar 1857. Överkalix gamla kyrka Den kyrkobyggnad som fanns från 1690-talet var i bör­ jan av 1800-talet för liten och i dåligt skick. Den 19 juli 1839 gavs tillstånd om uppförandet av en ny kyrka av trä . Diskussionen kom den första tiden att främst gälla placeringen av den nya kyrkan , då befintliga kyrkstugor och stallar ansågs ligga för nära och utgöra en brandfa­ ra.23 Slutligen beslöts att förlägga kyrkan direkt norr om den gamla kyrkan och flytta kyrkstugorna. Oenighet rådde också om utformningen av kyrkan. Församlingen ville ha en långhuskyrka med torn. O G Alm från Boden, som antagits som byggmästare , upp­ manades göra ett material- och kostnadsförslag till en sådan. Samtidigt inlämnades till sockenstämman den 9 maj 1840 en ritning gjord av nämndemannen Jöns E lias­ son (fig 79) . Denne föreslog en polygonal kyrka med fyra korsarmar och bre tt avfasade hörn mot korsmitten samt anförde att en kyrka med denna form skulle bli billigare då kortare virke kunde användas. Alms kost­ nadsförslag löd på 11.604 rdr banco medan Eliasson Fig 79. Överkalix gamla kyrka. Plan och fasad, fö rslag av J Eliasson 1840. RA . l! .-l.....: Överkalix old Church. Proposal draw­ ing by J Eliasson, 1840. ÖVRE NORRLAND 71 .L. j_. .. ..__ ._ -__._,.~P-(... ~~=.:;;-~ ~ ~....ry -~ Fig 80. Överkalix gamla kyrka. Plan och fasad, förslag (nr l) av R Brouhn 1841. RA. Överkalix old Church. Proposal drawing (No J) by R Brouhn, 1841. räknade med 3.107 rdr banco för sitt förslag och bespa­ ringen låg främst i virkeskostnaderna. Då sockenstäm­ man inte ville fatta ett avgörande beslut sändes båda förslagen till ÖIÄ för granskning. I sin remisskrivelse till ÖIÄ framförde landshövdingen vikten av att spara på skogen och bygga kyrkan med " hushållning" samt påpekade att Alms förs lag var det kostsammare . ÖIÄ fann dock Eliassons ritning "vara så beskaffad att den ej kunde tillstyrkas" utan en ny ritning gjordes av konduk­ tören Richard Brouhn 1841 efter O G Alms kostnads­ förslag men något bredare än vad som sagts (fig 80). Församlingen godkände ritningen men yrkade på vis­ sa ändringar och en omarbetning gjordes av Brouhn (fig Fig 81. Överkalix gamla kyrka. Plan och fasad, förslag (nr 2) av R Brouhn 1842. RA. Överkalix old Church. Proposal drawing (No 2) by R Brouhn, 1841. 81). På församlingens begäran fick kyrkan högre takres­ ning, dels för utseendets skull och dels av praktiska skäl för att få plats för läktare på tre sidor samt för avrin­ ningens skull. Inga invändningar gjordes mot kostnads­ förslaget på 12.307 rdr banco. Ritningen fastställdes den 3 december 1842.24 Socknens ekonomiska resurser var dock mycket be­ gränsade och det dröjde innan kyrkobygget kom igång. Planen för byggnaden stakades först i november 1852 och kyrkan uppfördes åren 1856-58 med byggmästaren Johan Petter Rönnberg från Piteå som huvudentrepre­ nör. Kyrkan uppfördes efter 1842 års ritning när det gäller planen utom att tornet och sakristian bytte plats. För­ ändringar gjordes främst av det dekorativa formspråket i exteriören. Fönstren försågs med rakt avslutade över­ stycken och de profilerade listerna med figursågade fris­ brädor. Dessa detaljer var av samma karaktär som mot­ 72 B. FLODIN svarande i Råneå kyrka (se denna), uppförd samtidigt, åren 1855-57, av samme byggmästare Rönnberg. Lan­ terninen gjordes åttkantig med hörnlisener och fialer och fick i stort samma utformning som lanterninen på tornet i Älvsbyn (se denna) , uppfört 1848 av Rönnberg. Dessa detaljförändringar får ses som en följd av den långa tid som förflöt mellan ritningens tillkomst och kyrkans uppförande samt det inflytande som byggmäs­ taren av allt att döma hade. Hans kontakter med nya stilideal och erfarenheter från andra kyrkobyggen fick här göra sig gällande. Sorsele Efter besiktning 1856 fattades beslut om uppförandet av en ny kyrka då den gamla från 1744 sades vara förfallen. Begäran om att denna skulle uppföras av trä insändes till Kungl. Maj :t i november 1856 och ritning och kost­ nadsförslag upprättades våren 1857 av arkitekten Lud­ vig Hedin, ÖIÄ. Ritningen förevisades för församlingen den 8 mars samma år då "Socknemännen enhälligt för­ klarade , att de till alla delar woro på det högsta belåtna med denna för dem nu förelagda project-ritning och önskade intet högre än att den med det aldra första måtte vinna Kungl. Maj:ts nådiga stadsfästelse." Rit­ ningen godkändes i konselj den 25 maj samma år. 25 En! besiktningsprotokoll från den 12 december 1859 var kyrkan då färdig och uppförd efter ritningarna, en­ dast målning av exteriören och inte riören samt anskaff­ ning av orgel återstod. 26 Det stora problemet gällde fi­ nansieringen av kyrkobygget för den fåtaliga och fattiga församlingen. Som hjälp beviljades bidrag från Lapp­ markens ecklesiastikverks fond samt stambokskollekt över hela riket, sedan det bekräftats att kyrkan uppförts efter ritningarna. Då Ludvig Hedins ritning ej påträffats (försvunnen före 1928) men kyrkobyggnaden ej genomgått några kända förändringar torde senare ritningar stämma väl överens med den ursprungliga utformningen. Sammanfattning Hanteringen av kyrkaärenden inom ÖIÄ genomgick under perioden 1760-1860 en utveckling i flera avseen­ den . Handlingarna är i regel mycket sparsamma under de första årtiondena och några omfattande diskussioner har inte redovisats. Ritningar kunde godkännas omgå­ ende utan invändning , t.ex . den stora kyrkan i Skellef­ teå landsförsamling. I andra fall gjordes ritningar av ÖIÄ som församlingarna tacksamt tog emot men gjorde vissa förändringar vid uppförandet , anpassade till de egna önskemålen eller möjligheterna , t.ex. Karl Gustaf (Karungi) och Kengis. Det första kända fall där en rit­ ning sänts in men ÖIÄ upprättat en ny gäller Lycksele kyrka på 1790-talet, men inte heller här tycks ha rått några större motsättningar. Med tiden blev rutinerna fastare och skriftväxlingen alltmer omfattande. ÖIÄ:s granskning av de inkomna förslagsritningarna ledde i regel till att nya ritningar upprättades av konduktörerna eller arkitekterna inom ÖIÄ. Förutom den redan nämnda ritningen till Skellef­ teå landskyrka godtogs inte något av de övriga insända elva förslagen . Skälen till detta varierade , i vissa fall ÖIÄ:s underkännande , t.ex. Nedertorneå-Haparanda, Överluleå, Vilhelmina, Korpilombolo och Överkalix , i andra fall var de insända ritningarna enkla byggmästar­ ritningar, som fick utgöra grund för ÖIÄ:s upprättande av nya ritningar, t.ex . Sävar, Burträsk, Vittangi och tor­ net i Älvsbyn. l samtliga dessa fall presenterade ÖIÄ nya förslag , som församlingarna fick ta ställning till. I andra fall insändes endast kostnadsförslag samt vis­ sa grundläggande uppgifter som befolkningsmängd , önskemål om en träkyrka , t.ex. i korsform, samt begä­ ran om upprättande av ritningar inom ÖIÄ, något som alltid beviljades. Som exempel här kan nämnas Åsele , Norsjö, Jörn , Råneå och Sorsele. Av de ofta likartade förslagen från ÖIÄ att döma var det estetiska synpunkter och en strävan efter likriktning inom kyrkabyggandet genom betoning av vissa stildrag som gjorde sig gällande. Mottagandet varierade från tacksamhet och ödmjuk underkastelse till protester och krav på förändringar. Några svarsskrivelser har en iro­ nisk överton med påpekande om det stora geografiska avståndet mellan ÖIÄ och dessa nordliga trakter och den misstro om kunnande som kunde bli följden. När Överluleå församling fått sitt insända förslag underkänt och en ny ritning av helt skiljaktig karaktär upprättats av ÖIÄ resultarade det i en lång svarsskrivelse den 5 mars 1825, där församlingens syn på det som uppfatta­ des som ÖIÄ:s förmyndarattityd inte är att ta miste på. Här står bl. a.: Då den Man, som har sig anförtrodd vården om Skönhet och smak i den ädla Byggnadskonsten in­ om vårt Fädernesland förklarat, att ifrågavarande ritning är formad efter konstens skönaste Mönster, så torde vi endast böra tro på en så tillförlitlig Auk­ toritet och af denna ärtarenhet öfvertygas, att skönhets-sinnet ä r en blomma, som intet lärer kun­ na utveckla sig i vårt sträfva klimat. Likväl, fastän wår konstkännedom kan wara ofullständig och wårt tycke osmakligt, så hafva dock - äfven vi ­ någon förmåga att se och bedömma. Och detta om­ döme hafva vi flere gånger tillförne yttrat , då vi alltid förklarat oss vara mäst nöjda med den rit­ ning , som församlingen låtit upprätta; dock att nå­ gon mindre förändring deruti torde vara lämpelig och nyttig. Detta , likväl intet för att envisas med en fattad tanke - utan det är för det, att hvad som emot denna Ritning blivit anmärkt, intet efter wåra afsikter synes oss innefatta nog verkliga anledning­ ar för att ändra den. Som framgår av redogörelsen för Överluleå kyrka ovan ledde skrivelsen till en ny ritning från ÖIÄ, där försam­ lingens önskemål respekterades bättre. De arkitektoniska formerna hos förslagsritningarna , både de insända och de som utfördes av ÖIÄ , var under större delen av perioden främst anpassade för kyrko­ byggnader av sten . Rundbågiga fönster och släta väg­ gar, påminnande om putsat murverk , var vanligt , t.ex i Karl Gustaf (Karungi) , Lycksele och Sävar. Där pi­ lasterindelning förekom hade formerna hämtats från stenarkitekturen , t. ex . i Viihelmina och Vittangi . Senare under perioden hade de arkitektoniska for­ merna ändrat karaktär mot mera nygotiska stildrag, mer anpassade för träarkitekturen, t.ex . Råneå och tor­ net i Älvsbyn . Det enda fall där ÖIÄ opponerade sig mot att den insända ritningen var avsedd för en stenkyr­ ka och därför utförde en ny ritning avsedd för en kyrka av trä , med andra konstruktiva och dekorativa detaljer, var Korpilombolo . Påpekas kan att den insända ritning­ en var en kopia av den ritning som ÖIÄ tidigare utfört till kyrkan i Vittangi , så även inom ÖIÄ ändrades såväl åsikter som kunnande. Vid uppförandet var det dock stenkyrkans former som mest tilltalade församlingen. Ett annat fall där ÖIÄ utfört en ritning direkt avsedd för byggande i trä men där den uppförda kyrkan lånade sina former från stenkyrkorna är Jörn. I de kungliga förordningarna ingick krav på att kyr­ korna skulle uppföras av sten, om det inte fanns anled­ ning till undantag. De allra flesta kyrkobyggnaderna in­ om detta område uppfördes av trä. Anledningen till det­ ta var bristen på kalk , tegel och lämpligt stenmaterial samt de stora kostnaderna för att bryta detta , i synner­ het jämfört med kostnaderna för att anskaffa virke. Ett belysande exempel på detta är beräkningarna inför upp­ förandet av kyrkan i Vittangi . Samtliga kända fall av begäran om tillstånd för en kyrka av trä beviljades också utan invändning. I de fall där kyrkorna uppfördes av sten , nämligen Gustafskyrkan i Luleå, Skellefteå, Överluleå , Åsele och klocktornet i Nederluleå , var det­ ta församlingens önskemål och beslut. Trots de omar­ betningar som gjordes av ÖIÄ utvecklades med tiden en dialog med församlingarna och önskemålen härifrån ÖVRE NORRLAND 73 var i stor utsträckning vägledande för ÖIÄ:s arbete. De avsteg som gjordes vid uppförandet från de fastställda ritningarna blev därför inte särskilt stora . Främst gällde de utformingen av fönster, fasadindelning och place­ ringen av altare och predikstol. Förändringarna får ses som ett uttryck för den egna viljan och självständighe­ ten. Det kan också ha legat taktik i att inte forsätta en dialog med ÖIÄ . Slutsatsen måste bli att de här aktuella kyrkornas utformning var resultatet av ett samarbete mellan församlingarna och ÖIÄ mer än ett diktat från en auktoritä r myndighet. Den likriktning som delvis blev följden tillkom genom initiativ från centralt håll , men modererades när mottagandet inte var välvilligt. Noter l. Foge/marek 1957, s 138 ff. Den geno mgripande föränd­ ringen av kyrkan genomfördes åren 1770-74 av byggmästa­ ren Daniel Hagman och dennes son Per Hagmansson. En ritning till ombyggnaden hade gjorts av Daniel Hagman (se Hellner 1936 och Karlsson 1983) men godkändes inte av ÖIÄ, utan ritningen omarbetades troligen av Carl Fred­ rik A deleran/z. 2. RA , Allmänna verks och direktione rs skrivelser till Kungl. Maj :t , vol 328. 3. Ibidem , vol 331 o 450. OlofAlms ritning förvaras i ÖIÄ:s ritningsarkiv tillsammans med andra ritningar avseende Nordmalings kyrka, sanno likt på grund av att ritningen daterats " Nordmaling d . 18 December 1792." 4. Ibidem, vol33 1. 5. Foge/marek 1957, s 168 ff; Mö/ler 1974, s 21 ff. 6. RA , A llmänna verks och direktione rs skrivelser till Kungl. Maj:t , vol345. 7. Ibidem, vol 348. Fö rsamlingens svar , utdrag ur socken­ stämmoprotokoll , finns i RA , Ö IÄ:s arkiv, F Il aab: l. 8. Eriksson 1977; Umeå univ, forskn.arkivet, J A Linders sam!, ritnav J A Linder. 9. Ibidem. 10. RA , A llmänna verks och direktioners skrivelser till Kungl. Maj :t, vol 351 ; ÖIÄ:s arkiv, F Il aab:2. Hallströms ritning­ ar förvaras i Kartavd . m. format. Il . RA , Allmänna verks och direktioners skrivelser ti ll Kungl. Maj :t , vol 354; Ö IÄ:s arkiv, F Il aab:4; von A h n 193 1, s 42 ff ; Larsson 1961. 12. RA, Allmänna verks och direktioners skrivelser till Kungl. Maj :t , vol 364; Peuersson 1946, s 294 ff. 13. RA , Ö IÄ:s arkiv, F Il aab: 10; ED, ko nseljakt 1847 den 29 april. 14. RA, E D , konseljakt 1843 den 14 augusti. 15. RA, ÖIÄ:s arkiv, F Il aab:10; E D , ko nseljakt 1847 den 9 april. 16. RA , ED, konseljakt 1845 den 24 september. 17. Nordberg, A , Klocktornet vid Nederluleå kyrka. i: Norr­ botten 1939. 18. RA , ÖIÄ:s arkiv, F Il aab: 10. 74 B. FLODIN 19. RA , E D , konselja kt 1856 den 20 juni , nr 32. Ritningen av E Swanberg förvaras i akten. 20. RA, ED , ko nseljakt 1846 den 19 februari och 1855 den 16 mars , nr 15. 2 1. Byström 1955, s 26. 22. RA , ED , ko nseljakt 1856 den 20 juni , nr 3 1. 23. Hederyd 1986, s 99 ff. 24. RA , E D , konseljakt 1842 den 3 december. 25. RA , E D , konseljakt 1857 den JO juli , nr 3. 26. RA , E D , konseljakt 1860 den 25 maj . KÄLLOR OCH LITTERATUR Otryckta källor Stockholm , Riksarkivet Allmänna verks och direktioners skrivelser till Kungl. Maj :t Kart-och planschavdelningen Ritningar Överintendentsämbetets arkiv Ritningar skrivelser Umeå universitet J A Linders samling Litteratur von A hn, J , Överluleå kyrka 1831-1931. Ett bidrag till Överluleå församlings historia. Luleå 1931. Byström, E , Kyrkobyggnaden . 1: Råneå socken 1654-1954. Luleå 1955. Eriksson, K , Komministern som var arkitekt, byggmäs­ tare och träsnidare. i: Västerbotten 1977. Fogelmarck, S , Carl Fredrik Adelcrantz. Arkitekt. Stockholm 1957. Hederyd, O , Kyrkobygget 1856-58. i: Överkalix , del2. Luleå 1986. Hellner, B , Årsunda kyrka. i: SvK, vol 44. Stockholm 1936. Larsson, L , Överluleå kyrka och dess restaureringar. Uppsats i konsthistoria vid Stockholms universitet , hös­ ten 1961. Stencil. Karlsson, AM, Årsunda kyrka. i: GäK. Uppsala 1983. Mö !ler, A-M , Skellefteå landskyrka och Jacob Riif. Uppsats i konstvetenskap vid Umeå universitet, våren 1974. Stencil. Nordberg, A , Klocktornet vid Nederluleå kyrka. i: Norrbotten 1939. Pettersson, O P, Gamla byar i Vilhelmina , del 3. Stock­ holm 1946. KATALOG Utarbetad av B A RBRO FLODIN ·-:-·- , \ . . <..\ 76 KATALOG e bevarade O försvunna () rivna, flyttade, återuppförda o 50 100km l "\ \.... ... \. •R1sback " ' '- ...\q ' '\Dorotea ....., o ' \. \. Fredrika e '\,_ - ------,) o -""" \ BJurholm .......... __ .l ..,l ., _ <. ""'. ) '- ·~ '~ •.•.•/ Karesuando ''-. " L\ '\ 6 i3 i' i <>;,_ .. ...... j ~ Jörn 'öNorsjö y. LLEFTEÅ Burträsk o Robert'Sfors ======­ 0 \\ Hörnefors \ \ Fig 82. Karta över Övre Norrland med kyrkobyggnader från perioden 1760-1860 markerade . Map of Upper Norrland showing lhe /ocation of the churches and chapels that were built during the period 1760- 1860. Katalogen omfattar de kyrkobyggnader som uppfördes i Övre Norrland under perioden 1760- 1860. För redogörelsen för kyrkornas byggnads- och renoveringshistoria har arkivgenom­ gång skett i antikvarisk-topografiska arkivet vid Riksantikva­ rieämbetet (ATA) samt Riksarkivet (RA). Förtecknade " Ä ld· re ritningar" ingår, om inte annat angives , i Riksarkivet. Ge­ nomgång har gjorts av bildarkiven vid Västerbottens läns mu­ seum i Umeå , Norrbottens museum i Luleå samt forskningsar­ kivet , Umeå universitet. E n del bi lder har också hämtats från dessa samlingar. För merparten av de nytagna fotografierna av de bevarade kyrkorna svarar förf, Barbro Flodin. Kopieringen har utförts av Gabriel Hildebrand, Raä . Vidare har genom­ gång skett av redovisad litteratur. Kyrkornas planform och storlek redovisas i fig 208. För periodens kyrka byggande se ävenfigl-3. BEVARADE KYRKOR Alkavare kapell I de avlägsna trakterna i västra Sarek upptäcktes 1657 en si lverfyndighet i A lkavare . Sedan ytterligare fyndig­ heter gjorts i trakten kom malm kom att brytas här under senare delen av 1600-talet och några år in på 1700-talet. Under denna tid hölls gudstjänster i det fria och även i fortsättni ngen under de årliga predikoturer som prästerna företog i fj ä lltrakterna. Behovet av en byggnad som skydd för vädrets makter var dock stor och 1785 gjordes en framställning till Direktionen för Lappmarkens Ecklesiastikverk om pengar för uppfö­ randet av ett kapell. Kostnadsförslaget på 117 riksdaler godkändes. Kapellet uppfördes 1788 av byggmästaren Eric Persson Wikman från Råneå. Då kapellet ligger på kalfjället fick en hel del byggnadsmaterial fraktas hit lång väg (fig 7). Sedan de mödosamma predikoresorna Fig 84. Alkavare kapell. Interiör mot nordöst. Foto Bert Persson, Luleå, 1967. Alkavare Chapel. The interi01· looking north-east. Fig 83. Alkavare kapell. Byggt 1788. Exteriör från sydväst. Foto Bert Persson, Luleå, 1967 . A lkavare Chapel, built in 1788, seen from the south-west. 78 KATALOG upphört omkr 1860 kom kape llet att fö rfalla. 1960 gjor­ des en genomgripande restaure ring och kapellet återin­ vigdes den 23 juli 1961. Plan och material Rektangulä r, något skev plan med kor i öster. Ingång i söder. Uppförd av otuktad sten, sprängsten från omgivning­ en, i kallmur. T akbeklädnad bräder. Exteriör De bara stenväggarna uppförda utan murbruk och i o re­ gelbunden skiftgång. Djupt liggande fönster med luc­ kor. Valmat , lågt sadeltak be lagt med lockpanel av brä­ der, tjärstruket , urspr även rödfärgat. Mitt på taket fanns urspr ett utskuret kors. - Fristående, hopfällbar klockstapel. Interiör Innertak saknas. stenväggarna utan ytbeklädnad . Gol­ vet belagt med plana , o regelbundna stenar, urspr jo rd­ golv med to rv. Sparsam inredning med enbart altare och enkla sittbänkar. Altarbord vid östra fönstret på ett upphöjt golvparti av bräder , som altarprydnad ett kors. Inredningen härrör från 1960 och fram åt , ursprungligen fanns endast ett altare av bräder med ett mindre altar­ skrank samt ett par pallar, inga bänkar. Äldre ritningar 1928 (kompl1961) plan , fasader , sektion , detaljer , re­ konstr.ritn (E Loven). Kända viktiga förändringar och åtgärder 1960 (ark E Loven) Kapellet åte rstä lls , nytt tak, nya snickerie r. 1970 Väggarna tätas med jo rd . 1975 Klockstapel uppförs . 1988 Bänkinredning tillkommer. Källor, litteratur och äldre avbildningar Fjellström, Ph , Kapellet på Alkavare. i: Norrbotten 1966; Hamberg, A , Alkavare lappkapell. i: Svenska Tu­ ristföreningens årsskrift 1926. Stockholm 1926; Kring Alkavare lappkapell. Studio Laplandica 9. Stockholm 1988. - ATA, bildsaml , ext 1911; Luleå , Norrbottens Museum , ex t fö re och efter rest 1960. BEVARADEKYRKOR ~ Arjeplog Arjeplogs pastorat inrättades 1640 genom kungligt pla­ kat och en kyrka av timmer uppfördes året därpå. Den ersattes på 1760-talet av en ny kyrka , uppförd 1763-67 och invigd nyårsdagen 1768. Kyrkan fick namnet Sofia Magdalena efter dåvarande kronprinsessan . Byggmäs­ taren Lars Ersson Sundström hade gjort en ritning till kyrkan, godkänd den 4 mars 1761, och för uppförandet svarade byggmästaren Johan Tengmark från Umeå. Åren 1897-99 gjordes en omfattande om- och tillbygg­ nad av kyrkan då den fick sin nuvarande prägel. Plan och material Korsformig plan med koret ursprungligen i öster och sakristian som en avskärmad del av östra korsarmen , ingång i söder med ett litet, tillbyggt vapenhus . 1897-99 byggdes ett torn med ingång till i öster och koret flyttades till västra korsarmen där en sakristia byggdes till , vapenhuset i söder utvidgades och tillbygg­ nader vid korsmitten med öppning mot kyrkan tillkom. 1970 breddades sakristian och en ny ingång tillkom här. Uppförd av trä, liggtimmer, på sockel av natursten , panelklädd. Takbeklädnad svartbrun kopparplåt , urspr spån på kyrkobyggnaden. Exteriör Fasaden urspr klädd med stående, rödfärgad brädpanel. Den nuv fasadbeklädnaden , från 1897- 99, består av fjällpanel, målad med rosa oljefärg. De urspr stora, rakt avslutade fönstren förändrades helt vid ombyggnaden. sadeltaket är valmat över korsarmarnas gavlar , dock . förändrat mot tornet vid tillkomsten av detta. Ovan korsmitten en rikt utformad takryttare av trä med flöjel av järn i form av ett drakhuvud med årtalet 1765 och AFRS (=Adolf Fredrik Rex Svecie). Huvudingången numera genom tornet i öster, från landvägen , men var urspr i söder mot sjön och den naturliga färdvägen. ­ En fristående, panelklädd klockstapel med portlider har funnits öster om kyrkan, uppförd 1650 men riven i slutet av 1800-talet. Interiör Taket i korsarmarna och mitten utgörs av fem stjärn­ valv , klädda med panel och utformade genom lister (fig 15). Kyrkans timmerväggar var ursprungligen bara på insidan samt omålade. Yttersta delen av östra korsar­ men var avskärmad genom en ca 2 meter hög vägg över vars mittparti a ltaruppsatsen höjde sig. Två dörrar, på ömse sidor om altaret , ledde in till den bakomliggande sakristian. Predikstolen var placerad i n .ö. hörnet av korsmitten . 1897-99 kläddes hela interiören med pärl- Fig 85 . Arjeplogs kyrka. Byggd 1763-67 och 1897-99. Exteriör från öster. Foto förf. 1989. Arjeplog Church, built 1763-76 and 1897-99, seen from the east. spontpanel , indelad i fält genom lister och rundstavar. Väggarna vitmålade och dekorerade med schablonmål­ ningar och inskrifter, valven blåmålade. Altarprydnaden, gjord av snickaren Jonas Blank, be­ står av en fristående uppsats uppbyggd av blåmarmore­ rade kolonner på höga postament, förgyllda kapitäl och segmentformat överstycke, flankerat av förgyllda ur­ nor. I centrum oljemålning på duk föreställande Natt­ varden. Under denna rokokokartusch med inskrift , av vilken framgår att tavlan är målad 1770 av And. Hell­ berg. Den femsicliga predikstolen , numera i kyrkans n .v. hörn , är ett rikt skulpterat och bemålat verk, överflyt­ tad från den äldre kyrkan och troligen ett verk av bild­ snidaren Nils Jacobsson Fluur från omkr 1700. Den för­ sågs år 1800 med snidade och förgyllda emblem av nyk­ lassicistisk karaktär i sidapartiernas då tomma spegel­ fält. 80 KATALOG Vid ombyggnaden 1897-99 hade kyrkan läktare i väst­ er med liten orgel, numera finns orgelläktare i öster och läktare i norr. Av den urspr enkla bänkinredningen finns två snidade bänköverstycken från 1765 bevarade samt två fö rgyllda urnor med facklor , tillsammans utgö­ rande korskrank . Fig 86. Arjeplogs kyrka. Interiör mot (koret i) öster. Foto fö re 1897. Repro­ foto ATA. Arjeplog Church. The interior, before 1897, Iaoking east towards the chancel. Fig 87. Arjeplogs kyrka. Interiör mot (koret i) väster. Foto B Franklin 1970. Arjeplog Church. The interior, in 1970, Iaoking west towards the chancel. Kända viktiga förändringar och åtgärder 1897-99 (ark Gustaf Pettersson) Tillbyggnad av to rn i öster , ko ret flyttas till västra korsarmen, utbyggnad av sakristia i väster, vapenhuset i söder byggs ut , utbyggna­ der vid korsmitten med borttagande av väggpartier mot kyrkorummet , nya fönster , he la exteriören kläds med rosafärgad fj ä llpanel , interiören kläds med pärlspontpa­ nel, väggar vitmålas och valv blåmål as, predikstolen BEVARADE KYRKOR 81 Fig 88. Arjeplogs kyrka. Interiör mot öster. Foto förf 1989. Arjeplog Church. The interior Iaoking eas1. flyttas , altare och predikstol målas vita, ny bänkinred­ ning, läktare i norr och öster, ny orgel av N O Alm, Boden, orgelfasad av Gustaf Pettersson. 1929 O mmålning av interiören, återinsättande av nummertavlor från 1770. 1948 E lektrisk uppvärmning. 1955 Spåntaket ersätts av koppartak. 1960 Ny orgel av Grönlunds orgelbyggeri, Gammel­ stad. Orgelfasaden föränd ras. 1969-70 (ark Bertil Franklin , Luleå) Isolering av kyr­ kan , ommålning av exteriör, interiör och inredning, re­ staurering av altare och predikstol till gammal färgsätt­ ning av konservator Alf Hedman , Gävle , utbyggnad av sakristian med ingång, toalett och skrudkammare. Äldre ritningar 1894 plan , fasad , sektioner, klockstapel, uppmätn ritn (E G Kristiansson); 1895 plan , fasader , sektioner, för­ slag till rest (Gustaf Pettersson). Källor, litteratur och äldre avbildningar Beskow, H , Bidrag till studiet av övre Norrlands kyr­ kor. Luleå 1953 och 1954; Arjeplogs kyrka. i: Från bygd och vildmark 1970; Wallquist, E , Arjeplog fordomtida. Arjeplog 1983; D:e, Arjepluogs kyrkor. Arjeplog u. å. - Privat ägo, Likfärd i Lappland , målning av J F H äc kert ca 1856; Arjeplog, si lvermuseet , ext o int före 1897; ATA , fotosaml , int före 1897 (repro) , ext 1900, 1914, 1926, int 1926. 82 KATALOG Brändö-Uddskärs fiskekapell Vid yttersta randen av Lule skärgård ligger Brändöskä­ ret tillhörande Nederluleå socken. Ett kapell uppfördes av sockenborna här 1774 enl en inhuggning på kapellets innervägg. En del av den omgivande äldre bebyggelsen i fiskeläget finns bevarad. Plan och material Rektangulär, nästan kvadratisk plan med kor i öster, ingång i väster. Uppfört av trä , liggtimmer, på stensockel, panelklätt på utsidan. Takbeklädnad bräder, lagda som lockpanel, urspr spån. Exteriör Fasaden klädd med stående locklistpanel, rödfärgad med vita knutar. Små, rakt avslutade fönster med vita omfattningar. Lågt sadeltak med takryttare och klocka på västra nocken , tidigare fanns en fristående klocksta­ pel. Interiör Innertak saknas. Bara, omålade timmerväggar. Altar­ bord framför östfönstret , ovanför fönstret en tavla före­ ställande Petri fiskafänge , skänkt 1930, samt enkelt kors av trä. Predikstol från 1928 i n.ö. hörnet , bestående av fyrsidig korg med hörnlisener och marmorerade spegel­ fält , sexkantigt ljudtak. Den ursprungliga predikstolen bestod av en enkel pulpet framför altaret. Sittbänkar av omålad plank . Kända viktiga förändringar och åtgärder 1927-28 (ark E Loven) Allmän upprustning, ny pa­ nel, nytt spåntak , klockstapeln ersätts av en takryttare, förändringar i koret , ny predikstol , kors tillkommer på altarväggen. 1930 Altartavla tillkommer genom gåva. Fig 89. Brändö-Uddskärs kapell . Byggt 1774. Exteriör från norr. Foto Kjell Lundholm 1992. Brändö-Uddskär Chapel, built 1832-33, seenfrom the north. 1969 Renovering av exteriören , ny panel på sydsidan, nytt tak av bräder. Äldre ritningar 1927 plan , fasader, sektioner, uppmätn ritn (E Lo­ ven). Källor, litteratur och äldre avbildningar Bergbom, J , De gamla fiskarkapellen vid Bottenhavet. i: Från bygd och vildmark 1948; Isaksson, O, Fiskeka­ pelL i: Levande skärgård. Luleå 1964; Lundholm, Kj , Skärgård i norr. Luleå 1970; Persson, U, Fiskekapell i Norrbottens skärgård. Stencil. Umeå 1963. - ATA , bildsaml, ext 1921, ext o int 1927; Luleå, Norrbottens museum, bildsaml , ext 1926. BEVARADE KYRKOR 83 Dikanäs Den fasta bebyggelsen inom Viihelmina sockens fjäll­ trakter går tillbaka till början av 1800-talet. För invå­ narna här var dock avstånden långa och färdvägarna besvärliga till kyrkan i Vilhelmina. Tretton nybyggare, som slagit sig ned i Vojmsjödalen , fick 1829 tillstånd att uppföra ett kapell i Dikanäs och fick för detta 200 riks­ daler i penningbidrag från Lappmarkens Ecklesiastik­ fond. Kapellet uppfördes åren 1832-1833 (fig 6). Efter att i många år ha använts endast sommartid fick kapellet en fast predikanttjänst 1901 , som 1923 ombildades till komministratur. Plan och material Rektangulär långhuskyrka med kor i öster, tillbyggd sakristia i öster och västtorn med sidoutrymmen. I den urspr planen var sakristian mindre och asymmetriskt belägen. En breddning gjordes 1933-34, då även väst­ tornet breddades genom tillbyggnader. Ingång genom västtornet och till sakristian från norr. Uppförd av liggtimmer på sockel av betong, urspr av skiffer , panelklädd. Takbeklädnad spån , urspr näver och takved. Fig 90. Dikanäs kyrka. Byggd 1832-33. Exte­ riö r från sydväst. Foto förf. 1990. Dikanäs Church, bui/t 1832-33, seen from the south-west. Exteriör Hela kyrkan klädd med vitmålad locklistpanel. Knutar­ na inklädda och gråmålade, fönstren rakt avslutade. Dörrar, luckor och fönsterbågar brunröda. Västtornet uppfört i tre avsatser och avslutat med klot och kors av kopparplåt. Kyrkan skiljer sig från den urspr utform­ ningen genom breddningen av sakristian och tornets ne­ derparti . Även torne ts översta avsats är troligen sekun­ där. Panelen är från 1933-34. Urspr stod kyrkan troli­ gen en längre tid utan panel , på 1890-talet var den röd­ färgad , 1917 vitmålad, 1934 ockragul, från 1950-talet åter vitmålad. Interiör Plant innertak , välvt vid sidorna. Väggar och tak klädda med slät b rädpanel , stående på väggarna. Väggarnas sockelparti gråmålat , väggarna gulvita, taket vitt , mitt­ bandslist och fönsteromfattningar marmorerade i grått. Altare vid östra väggen . Altartavla på väggen med motive t "Den gode herden" , gjord av konstnären Tors­ ten Nordberg 1933. Den äldsta kända altarmålningen , en Kristusgestalt med utsträckta armar, togs bort sam­ ma år. 84 KATALOG Fig 91. Dikanäs kyrka. Inte riör mot öster. Foto fö rf. 1990. Dikanäs Church. The interior looking east. Predikstol vid norra väggen bestående av en femsidig korg med skulpterade , rödfärgade hörnkolonnetter, si­ dofält med marmorerade spegelpartier inom listverk , överliggare och underrede marmorerade i gråblått-rött. Predikstolen är daterad 1786 och flyttades hit , tillsam­ mans med altarbordet , från den gamla kyrkan i Volgsjö (se denna) , som revs på 1830-talet. Kyrkans urspr interiör och inredning var troligen mycket enkel med bara timmerväggar och sparsam in­ redning. Fig 92. Dikanäs kyrka. Inte riö r mot väster. Foto fö rf. 1990. Dikanäs Church. The interior looking we st. Kända viktiga förändringar och åtgärder 1890o. Kyrkan kläds med panel. 1932-34 (ark K M Westerberg) Ny betongsockel, ny locklistpanel på ytterväggarna , nytt spåntak, sakristian breddas, väggen mot kyrkan tas bort , koret flyttas till f d sakristian , predikstolen restaureras av konstnären Nordberg och flyttas , tillbyggnader vid tornet för va­ penhus med ingång från söder, sakristia byggs till i norr och orgelläktare i centrala västpartiet, i interiören ny spontad slätpanel, total ommålning, ny altartavla av T Nordberg, nytt a lta rbord , ny altarring, ny bänkinred­ ning, nytt golv. 1945 Orgel från Åkerman & Lund. 1982 (ark B Lidström, VAB) Upprustning av exte­ riö ren , nytt spåntak. Återställande av kyrkorummet till urspr disposition , vägg uppförs mellan kor och långhus. Kor, sakristia , predikstol och vapenhus till urs pr plats , den sekundära sakristian rivs, ingången flyttas i väster, ny ingång till sakristian , västläktaren tas bort , si­ doutrymmen vid tornet inreds till väntrum m m, tota l ommålning, ny orgel från Johannes Menzel Orgelbyg­ geri AB , Härnösand. Fredrika l östra delen av Åsele lappmarksförsamling, vid sjön Wiska, uppfördes åren 1796-97 ett kapell , som fick namnet Wiska kapell. Redan 1799 förvandlades kapel­ laget till eget pastorat och ändrade namn till Fredrika efter den dåvarande drottningen. Kyrkobyggnaden uppfördes under ledning av bonden Erik Eriksson från Holmträsk , Åsele sn , under uppsikt av kyrkoherden Jo­ nas Ångman. Den togs i bruk 1797 men invigdes först 1810. Plan och material Rektangulär långhuskyrka med urspr tillbyggd sakristia i öster samt västtorn . 1930- 31 gjordes sakristian om till kor och en ny sakristia byggdes till vid norra sidan. Ingång i väster och till sakristian . Uppförd av trä, liggtimmer, på stensockel, brädfod­ rad ut- och invändigt. Takbeklädnad spån. Exteriör Hela kyrkan klädd med stående , vitmålad slätpaneL Rundbågiga fö nste r utan omfattning, profile rad taklist. Ovan ingången i väste r fronton samt överfönster. Taket ovan långhuset brutet och valmat, ovan koret och sak­ ristian valmat sadeltak . Västtornet uppfört i två avsatser med svagt kupade takfall , svartmålade tornluckor, ge­ nombruten lanternin samt klot och kors av koppar. Byggnaden skilje r sig från det ursprungliga utseendet främst genom tillbyggnaden av den nya sakristian samt färgen på kyrkan . Denna var urspr rödfärgad . Interiör Innertak plant med välvda sidor, klätt med vitmålad brädpanel , smal taklist med marmoreringsmålning i blått. På väggarna liggande slätpanel , vitmålad med ek- BEVARADE KYRKOR 85 Äldre ritningar 1929 plan , uppmätn ritn (K M Westerberg). Källor, litteratur och äldre avbildningar Hasse/brink, K G, Dikanäs kyrka. i: Från bygd och vild­ mark 1935; Linder, J A , Åsele lappmark. i: Läsning för fo lket af Sällskapet för nyttiga Kunskapers spridande , 1852, tredje häftet. Stockholm 1852; Pettersson, O P, Gamla byar i Yilhelmina, del Il , s 278 ff. Stockholm 1944; - ATA , bildsaml , ext 1890-t, ext o int 1917 o 1929. Fig 93. Fredrika kyrka. Byggd 1796- 97. Exteriör från no rd­ väst. Foto förf. 1990. Fredrika Church, bui/t 1796-97, seen from the north-west. 86 KATALOG marmorerat sockelparti. På östra långhusväggen (f d korväggen) framtagna rester av en större målning , som till vissa delar försvunnit vid genombrytningen av väg­ gen vid flyttningen av koret. Målningen i blått och brunt består av arkitekturmotiv som omramar mittpartiet. Detta flankeras av kolonner med mellanliggande nisch under en profilerad taklist, allt omgärdat av ett draperi , som hålls uppe av en putto i vardera hörnet. Målningen , från kyrkans äldsta tid , är gjord av målarmästare Asp­ lund från Ström, som även målade altarväggen i Doro­ tea kyrka (se Dorotea gamla kyrka) . Målningen för­ svann när väggen vitlimmades 1877 men togs fram 1966. Kyrkan hade ursprungligen altarpredikstol vid öst­ väggen med uppgång från den bakom liggande sakristi­ an, placerad mitt på väggen och omgiven av väggmi\1­ ningen (fig 28). Altarbordet var placerat under predik­ stolen , som finns bevarad och nu har sin plats i långhu­ sets n ö hörn. Den femsictiga korgen är genom lisener och profilerade lister uppdelad i fä lt , konkava i huvud­ partiet och konvexa nedtill , i mittfä lten skulpterade och förgyllda emblem, i centrum kors med svepeduk , omgi­ vet av ankare resp hjärta , korgen gråmålad , lister blå- Fig 94. Fredrika kyrka. Inte riör mot öster. Foto förf. 1990. Fredrika Church. The interior Iaoking east. Fig 95. Fredrika kyrka. Inte riör mot väster. Foto förf. 1990. Fredrika Church. The interior Iaoking west. BEVARADE KYRKOR ~ marmorerade, femkantigt ljudtak med skulpterade tof­ sar och draperi , upptill avslutning med strålsol. Predik­ stolen är gjord av församlingens förste präst, Jonas Ångman, kyrkoherde i Fredrika 1799-1810. Den nuv altarprydnaden består av en triptyk i päron­ trä med målad relief, " Jesus välsignar barnen", gjord 1931 av konstnä ren David Wretling, Umeå. Sluten bänkinredning och i väster läktare på åtta kolonner. Samma typ av fältindelning och blågrå stänkmarmore­ ring samt blåmarmorerade lister på bänksidor, a ltar­ skrank och l ä~;tare. Kända viktiga förändringar och åtgärder 1873 Yttre reparation , ny brädfodring, målning, glob med kors av koppar sätts upp på tornet. 1874 Omläggning av golvet, reparation av bänkarna. 1876 Ett gammalt obrukbart orgelverk skänks till kyr­ kan och repareras av orgelbyggaren Olof Carlsson, Lycksele. 1877 Reparation av interiören , vitlimning av väggar­ na , västläktare uppfördes, nytt altarbord och ny a ltar­ ring , målning av bänkarna med oljefärg och ornament i guld. Hörnefors brukskyr k a På 1770-talet anlades Hörnefors järnbruk vid Hörneån inom Umeå socken. Bland de byggnader som uppfördes tidigt och ännu finns bevarade märks kyrkan . 1796 upp­ fördes en brukskyrka, som en! en karta från 1807-08 låg på den nuvarande kyrkans plats, men var orienterad i norr- söder, mera kvadratisk till formen och försedd med utbyggd sakristia och vapenhus på långsidorna . Troligen togs den ner omkr 1820 fö r att återuppföras i något förändrad form. Vid mitten av 1800-talet gjordes en utbyggnad i öster och västtornet uppfördes efter rit­ ning av pastor J A Linder, Umeå. Kyrkan är en av de bäst , om inte den bäst bevarade från denna tid inom Luleå stift , i synnerhet nä r det gäller interiören . Järn­ bruket lades ned 1902. Brukskyrkan ägs och förvaltas av stiftelsen Hörnefors Bruk och används sommartid . 1983 fö rklarades den som byggnadsminne. Plan och material Långhuskyrka med kor i öster, tillbyggd sakristia öster om koret , blinda sidorum vid sakristian. Torn med in­ gång i väster. Uppförd av liggtimmer på stensockel, panelklädd. Takbeklädnad hyvlad spån , urspr bräder. 1882 Värmeugn sätts in. 1930-31 (ark S Wraner) Genomgripande reparation och vissa förändringar: östra väggen tas upp , sakristian görs om till kor, nytt fönster på korets sydsida, ny sak­ ristia byggs till i norr, predikstolen flyttas till n ö hörnet , ny altartavla, ny a ltarring (delar av den gamla förvaras på vinden), ny orgel av Åkerman & Lund, ommålning av interiören till urspr färgskala , mindre ombyggnad i vapenhuset , eluppvärmning, målning av exteriören , delvis ny spån på taket. 1965 (ark B Lidström) Vissa förändr i vapenhuset med bl a installation av toalett. 1966 Framtagning och konservering av målningen på altarväggen av konservator Albert Eriksson , Arlöv. Källor, litteratur och äldre avbildningar Ericsson, O, Fredrika kyrka. Dess byggnadshistoria och restaurering. i: Väste rbotten 1932; Fredrika kyrka . i: Från bygd och vildmark 1931 ; Lamm, C J ,: C.J.F.Pla­ gemanns resor, åren 1833- 1856. B 1-11. Lund 1942-44. - Plagemann , ext , teckn 1835-39; ATA, bildsaml , ext o int 1929. Fig 96. Hörnefors kapell . Byggt 1796. Exte riör från nordväst. Teckning av N J Ekdahl 1827, Ekdahls saml. ATA. Foto ATA. Hörnefors Chapel, built in 1796, seen f rom the north-west. D1mving by N J Ekdahl, 1827. Exteriör Hela kyrkan klädd med omväxlande liggande och ståen­ de fasspontpanel med listve rk som avgränsar fälten och 88 KATALOG Fig 97. Hörnefors brukskyrka. Byggd 1796-omkr 1850. Exte­ riör från väster. Foto förf. 1990. Hörnefors Brukskyrka Church, built between 1796 to around 1850, seen from the west. följer de tresidigt avslutade fönstren (fig 11), inklädda knutar, målad med gulvit oljefärg. Panelen troligen från slutet av 1800-talet, dessförinnan var kyrkan klädd med slät brädpanel, liggande på långhuset och stående på tornet, ljusmålad. På 1830-talet sägs byggnaden vara klädd med hyvlade och spåntade bräder och målad med ljusröd oljefärg. Taket valmat i öster. Västtornet upp­ fört i två avsatser med täckt överbyggnad och fyrsidig, kort , spetsig spira med klot och kors. Interiör Taket svagt välvt och klätt med slät brädpanel. Väggar­ na klädda med liggande slät brädpanel , utom i sockel­ partiet inom bänkkvarteren där panel saknas. Panelen målad med vit limfärg. Cirkelformat altare vid östväggen. Som altarprydnad ett enkelt kors av trä, vitmålat med avfasade, guldfärga­ de kanter. Cirkelformat altarskrank med balusterdoc­ kor (fig 20). Predikstol i nordöstra hörnet bestående av rund , grönmarmorerad korg med smala, guldfärgade halvko­ lonnetter, vita och bronsfärgade lister, nedti ll bronsfär­ gad kula. Bänkinredningen ursprungligen sluten men endast ett par dörrar finns bevarade. Bänkkvarterens front i öster halvcirkelformad, anslutande till formen på altaret och altarskrankeL Bänkarna intappade i timmerväggen, nå­ got som talar för att de är ursprungliga. Fronten och dörrarna marmorerade , i övrigt omålade bänkar. Skur- Fig 98. Hörnefors brukskyrka. Interiör mot öster. Foto förf. 1990. Hörnefors Brukskyrka Church. The in­ terior Iaoking east. BEVARADEKYRKOR ~ Fig 99. Hörnefors brukskyrka. Interiör mot väster. Foto förf. 1990. Hörnefors Brukskyrka Church. The in­ /erior Iaoking wesl. golv av breda plankor. Västläktare med uppgång från kyrkorummet , med bänkinredning av omålade plankor. Mitt på södra sidan , insprängd i bänkinredningen, orgelläktare med tramporgel. Kamin vid norra väggen . Kyrkans främsta inventarium är en ljuskrona av glas från Strömbäcks glasbruk från 1700-talet eller tidigt 1800-tal. Den välbevarade interiören ger en stark prägel av ålderdomlighet och ursprunglighet och ha r av allt att döma inte genomgått några större förändringar sedan 1820-talet. Kända viktiga förändringar och åtgärder 1820o. Den urspr byggnaden monteras t roligen ned och sätts upp med utbyggd sakristia i öster, fönstren börja r förnyas. 1850o. (ark. J A Linde r) Västtornet uppförs, rak av­ slutning i öster, sidorum vid sakristian. 1800-t si. Ny panel i exteriören, kamin . 1960 Nytt spåntak , exteriören målas vit. 1982- 83 Renovering av exteriören, nytt spåntak, målning av panelen . 1986-87 Renovering av interiören , målning av väggar och tak . Äldre ritningar Umeå univ , forskn .arkivet, J A Linders sam! , u å (omkr 1850) plan , fasad, sektion , förslag t tillbyggn, förslag t predikstol (ej utförd) (J A Linder). Fig JOO. Hö rnefors brukskyrka. Ljuskro na , från Strömbäcks glasbruk , 1700-talet. Foto förf. 1990. Hörnefors Brukskyrka Church. Chandelier from Slrömbäck 's glassworks, 18th century. 90 KATALOG Källor, litteratur och äldre avbildningar Ahnlund, M, Hörnefors brukskyrka . i: Västerbottens­ Kuriren den 19 april 1980; Olofsson,S l , Hörnefors hi­ storia. Umeå 1964. - ATA, Ekdahls sam! II b , ext, Jörns gamla kyrka (Österjörn) Jörns äldsta kapell från omkring 1835 (se detta) ersattes 1857 av en ny kyrka, uppförd åren 1855-57. Ritningar till denna hade gjorts 1855 av Emil Edvard von Rothste­ i n, a rkitekt vid ÖIÄ (fig 75). Dessa frångicks dock i några avseenden . Sedan utbyggnaden av norra stamba­ nan nått hit på 1890-talet växte ett stationssamhälle upp någon mil väster om kyrkplatsen. Gudstjänsterna hölls då främst i en kyrksal från 1913 till 1960 då en ny för­ samlingskyrka invigdes. Kyrkan i Österjörn intar dock numera åter en central stä llning. Plan och material Grekisk korsform med kor i öster, sekundära utbyggna­ der i öster och väster för sakristia resp vapenhus samt n.ö. och s.ö . om korsmitten för brudkammare och för­ råd , centraltorn . Ingångar i söder, väster och norr samt till sakristian och brudkammaren. På Rothsteins plan­ teckn 1827; HLA, domkapitlets arkiv , FVa: l, ext , teckn 1832 av Th Linder; ATA, bildsaml , ext och int 1928; Umeå, Västerbottens läns museum, bildsaml, ext före rest 1800-t slut. ritning från 1855 är västarmen förlängd med vindfång, även innehållande uppgång till läktaren, och sakristian är avskärmad i öster bakom koret, utbyggnader saknas. Den uppförda kyrkan fick dock lika långa korsarmar, kor vid korsmitten , utbyggd sakristia n .ö. om korsmit­ ten och ingångar från alla fyra håll. Uppförd av trä , resvirke , på stensockel , panelklädd . Takbeklädnad tvåkupigt tegel på kyrkan, kopparplåt på tornspiran , urspr spån på hela kyrkan. Exteriör Hela kyrkan klädd med vitmålad lockpanel. Kraftig, profilerad taklist med sågad fris runt den ursprungliga korsbyggnaden, rundbågig i väster och norr, spetsbågig i söder och öster. Åttkantigt centraltorn med triangulär avslutning över korsarmarna , hörnpilastrar och dekora­ tioner av listverk . De sekundära utbyggnaderna i öster Fig 101 . Jö rns gamla kyrka (Österjörn). Byggd 1855- 57. Exte­ riör från öster. Foto förf. 1990. Jörn old Church (Ösler­ jörn), bui/11855-57, seen f rom l h e easl. BEVARADE KYRKOR 91 försedda med rundbågiga trefönstergrupper. Enl 1855 års ritning skulle kyrkan ha markerade knutar och lise­ ner, rakt avslutade fönste r och takfris med konsole r. Den uppförda kyrkan fick dolda, inklädda knutar och rundbågiga fönste r. Interiör Tak av tryckt tunnvalv, klätt med vitgrå slätpanel, i mitten korsformigt spegel parti , markerat genom påsatta liste r. Taklist med målad äggstav i grått , utgörande re- Fig 102. Jörns gamla kyrka (Öster­ jö rn). Inte riö r mot öste r. Fo to fö rf. 1990. Jörn old Church (Österjörn), the inte­ rior look ing east. Fig 103. Jörns gamla kyrka (Öster­ jörn). Interiör mot väste r. Foto förf. 1990. Jörn old Church (Österjörn), the inte­ rior look ing west. konstruktion av den ursprungliga målningen , gjord av församlingens förste präst , Johan Vesterberg. Väggarna klädda med liggande slätpanel , målad vitgrå med mör­ kare sockelparti , mot korsmitten hörnpelare med krafti­ ga kapitäl. Alta re vid östväggen, uppställt inom rundbågig nisch mot blåmålad fond , fl ankerat av dubbla pilastrar med mellanliggande dörra r, ovan dessa änglahuvuden inom fyrpass. Altarprydnad i form av kors med törnekrona och svepeduk . Korset brunmålat med förgyllda kanter , 92 KATALOG på fundament med målad kalk och omgivande voluter. Korset ursprungligt , skulpterat av prästen Johan Ves­ terberg. Altarväggens utformning är från 1913-14, då försedd även med målad strålkrans ovan rundbågen samt inskrifter (fig 39). Altaret var ursprungligen place­ rat vid s.ö. hörnet av korsmitten (fig 38) . Predikstol vid n .ö. hörnet av korsmitten , åttkantig korg med hörnpilastrar, målad i grått och grågrönt, fält med förgyllda lister och ornament, åttkantigt ljudtak med lambrequin och palmettbård. Predikstolen ur­ sprunglig, beställd från Stockholm. Västläktare med svängd front och ornament av sam­ ma typ som på predikstolen. Den äldsta orgeln, byggd 1857 av hem.äg. Olof Andersson i Bjurträsk , Norsjö sn, är från 1956 ur bruk och uppställd i södra korsarmen (fig 33). Öppen bänkinredning. Kända viktiga förändringar och åtgärder 1890 Värmekamin installeras. 1913-14 (ark G A Nilsson) Ny sakristia byggs till i öster, den äldre sakristian och en ny utbyggnad s.ö. om korsmitten införlivas med kyrkorummet , ny panel med sågspånsfyllnad ovanpå den gamla i interiören, altaret flyttas till östra korsarmen , ny altaromfattning, ny upp­ gång till predikstolen , ny bänkinredning, läktare till­ kommer i norra och södra korsarmarna, vindfång, ny takbeklädnad av papp. 1920 Elektrisk belysning . 1935-36 Ny takbeklädnad av tegel, tornspiran kläds med kopparplåt. 1954-55 (ark S Friden) Utbyggnaderna i korsvinklar­ na mot koret avskiljs från kyrkorummet, inreds till för­ råd och brudkammare, ny ingång från öster, norra och södra läktarna rivs , nya vindfång, ommålning av exte­ riören och interiören , elektrisk uppvärmning. 1956 Ny orgel av Grönlunds, Gammelstad, orgelfasad efterritnav B Dahlberg, Skellefteå. 1969 (ark G Rudner) Vapenhus med kapprum byggs till i väster. 1987 Nytt taktegel. Äldre ritningar 1855 plan , fasad , sektion, förslag (E E von Rothstein); 1912 plan, fasad , sektion, uppmätn ritn (J Nordfelth). Källor, litteratur och äldre avbildningar Malmström, K, Centralkyrkor inom svenska kyrkan 1820-1920. Stockholm 1990; Södergren, V, En socken­ bild från Västerbottens skogsbygd. i: Från bygd och vi ldmark 1915; - ATA, bildsaml , int före rest 1913-14, ext och int efter rest 1913-14. BEVARADE KYRKOR 93 Karl Gustaf (Karungi) Norra delen av Nedertorneå församling bildade 1745 eget kapellag under namn Karungi och ett kapell upp­ fördes här. 1782 blev det eget pastorat och fick namnet Karl G ustav efter G ustav III :s andre son , som avled i späd ålder. Ett förslag till utvidgning av kyrkan gjordes av Ö IÄ 1786 (fig 44) . Detta genomfördes dock inte utan kapellet revs och åte ruppfördes som bostadshus och en ny kyrka uppfördes på samma plats åren 1795-96, i stort sett efter den föreslagna planen. Som byggmästare verkade drängen Hans Hansson Lohiniva från Tengeliö i Finland . Öste r om kyrkan ligger en klockstapel med portgenomgång från 1745. Den är oriente rad mot älven , som var den normala färdvägen under äldre tid. Kyrkan tillhör de bäst bevarade i övre Norrland från denna tid. Plan och material Korsformig plan med kor i öster, utbyggd sakristia n. ö . om korsmitten, skärmvägg i östra korsarmen bakom al­ taret. Ingångar till a lla fyra korsarmarna samt sakristi­ an , vapenhus i väster. E nl det första fö rslaget skulle kyrkan ha korsformig plan med utbyggd sakristia i öste r och tresidig avslutning av västra korsarmen. Den sist­ nämnda utgjordes troligen av det äldsta kapellet , som sannolikt hade åttasidig plan. Fig 104. Karl G ustafs (Karungi) kyrka . Byggd 1795- 96. Exteriör från sydväst . Foto fö rf. 1989. Karl Gustafs (Karungi) Church, built 1795- 96, seen f rom the south­ west. U ppförd av t rä , liggtimmer , på stensockel, panel­ klädd. Takbeklädnad spån. Exteriör Hela fasaden klädd med stående, vitmålad locklistpa­ neL Knutar brädfodrade, målade i ljusgrått. Rundbågi­ ga fönste r med profilerade , mörkgrå omfattningar. Vid ingångarna kannelerade sidoposter , rakt överstycke samt överfönste r. Sacteltak med avvalmade gavla r och spånbeklädnaden lagd i triangelformat mönste r. Ovan korsmitten lökformig, spånklädd takryttare med hög spira och kors. Panelen ä r troligen den urspr släta bräd­ panelen, som senare försetts med lister över springorna . Kyrkan skilj er sig från den nämnda utbyggnadsplanen genom placeringen av sakristian , tillkomsten av takryt­ taren och den raka avslutningen av västra korsarmen. Interiör Taket i korsarmarna har plant mittparti och välvda side­ partier , klädda med slät brädpanel, i centrum målning inom rundel (fig 17) . Väggarna klädda med stående , slät brädpanel , på sockelpartiet träfiberskivor, allt må­ lat i ljusgrått liksom taket. I öste r skärmvägg bakom altaruppsatsen med dörrar på ömse sidor om altaret. 94 KATALOG Fig 105. Karl Gustafs (Karungi) kyrka. Interiör mot öster. Foto fö rf. 1989. Karl Gustafs (Karungi) Church. The interior Iaoking east. Altaruppsats bestående av en a rkitektonisk ram av kopplade pilastrar på höga postament, rakt överstycke och krönande ornament, grönmarmorerad med förgyll­ da liste r och ornament. I centrum oljemålning förestäl­ lande Korsfästelsen , sign. "Esaias Svanberg. Haparan­ da 1845." Altaruppsatsen och skärmväggen uppfördes omkr 1850 efter ritning av arkitekten Ludwig Hawer­ man , ÖIÄ (tig 25) . Dessförinnan var altaret placerat i s.ö. hörnan av korsmitten och saknade utsmyckning. Predikstol vid n .ö . hörnet av korsmitten (fig 26). Rund korg, inde lad i fält , rikt skulpterad , omväxlande kannelerade partier med girlander och bildfält innehål- Fig 106. Karl Gustafs (Karungi) kyrka. Interiör mot väster. Foto förf. 1989. Karl Gustafs (Karungi) Church. The interior Iaoking west. !ande kors resp . serafhuvuden , varierande listverk , må­ lad i ljusgrått med förgyllda o rnament. Runt ljudtak med lambrequin , avslutat med klot och kors. På pre­ diksto len två bokstöd , det ena riktat mot korsmitten, det andra mot norra korsarmen. Predikstolen utförd av Hans Hansson Lohiniva, som även nämnts som kyrkans byggmästare . Västläktare med svängd front , klädd med liggande brädpanel, dekore rad med målade, ny klassicistiska ornament. Ä ven orgelfasaden från 1820 har en nyklassi­ cistisk prägel. Öppen bänkinredning från 1949. Kyrkans inre stod fram till omkr 1850 med bara, omå­ lade väggar. Endast predikstolen, altarbordet , dörrar, fönster och läktarens framsida var målade. Tillkomsten av brädpanelen och altaruppsatsen gav kyrkan den prä­ gel den välbevarade interiören ännu har. Kända viktiga förändringar och åtgärder 1820 Orgel av Pehr Strand, Stockholm. 1821 Orgelläktare uppförs. 1829 Predikstolen målas och förgylls. 1848-52 Interiören brädfodras och målas , altaret flyt­ tas, altaruppsats och altartavla tillkommer. 1900 o . Klockstapeln målas om , troligen även kyrkan , värmeugnar sätts in . 1922 (ark Olof Lundgren) Målning av exteriören och interiören , bänkinredningen görs om, vapenhus i väs­ ter, vindfång i söder , innanfönster. 1932 Orgeln byggs om av orgelbyggare G Alm , Bo­ den. 1949 (ark Hj Olsson) Isolering mellan vägg och ytter­ panel , vindfång i norr, ingång till sakristian , ny trappa Korpilombolo 1855 inrättades ett kapellag i Korpilombolo, tillhöran­ de Övertorneå pastorat , bestående av 22 byar inom Övertorneå, Överkalix och Pajala socknar. En ritning, utgörande en kopia av den tidigare vid ÖIÄ utförda Fig 107. Korpilombolo kyrka. Byggd 1856. Ex­ teriör från sydöst. Foto förf. 1989. Korpi/ombo/o Church, built in 1856, seenfrom the south-east. BEVARADE KYRKOR ~ till läktaren , brudkammare inreds i väster, målning av exteriören och interiören . Klockstapeln restaureras. 1952 Orgeln byggs om av Grönlunds orgelbyggeri, Gammelstad. 1976 Klockstapeln restaureras. Äldre ritningar 1786 plan, fasad , förslag till utbyggnad av kyrkan (osign); 1847 altare, förslag (L Hawerman); ATA: 1921 plan, fasader , sektioner , uppmätn ritn (O Lundgren och T Pettersson). Källor, litteratur och äldre avbildningar Lamm, C J , C.J .F. Plagernanos resor, åren 1833-1856. B I-II. Lund 1942-44; Lindfors, G W, Karl Gustavs sockens historia 1543-1934. Haparanda 1941.- ATA, Ekdahls sam! , Il b , ext, teckn 1827; Plagemann, ext, teckn 1839; ATA , bildsaml , int 1901 o 1908, ext o int 1921, ext 1928. ritningen till Yittangi kyrka (se denna) , insändes från församlingen (fig 73) . ÖIÄ godkände dock inte ritning­ en denna gång utan en ny ritning gjordes av arkitekten Albert Törnqvist , ÖIÄ (fig 74). Kyrkobyggnaden upp­ 96 KATALOG Fig 108. Korpilombolo kyrka. Inte riör mot öste r. Foto förf. 1989. Korpi/ombola Church, the interior Iaoking east. fördes 1856 och invigdes 1859. Kapellaget blev eget pas­ torat 1920. Plan och material Långhuskyrka med kor i öster, tillbyggd sakristia i ös­ ter, inbyggt västtorn med sidorum. Ingångar i söder och väster samt , sekundärt upptagen, till sakristian från norr. Uppförd av trä, liggtimmer, på stensockel, panel­ klädd. Takbeklädnad svartmålad plåt, urspr spån. Tornspiran kopparklädd. Exteriör Fasaden klädd med liggande, spontad slätpanel, målad ljust grågrön. Knutarna inklädda med slätpanel, grön­ målade liksom de släta fönsteromfattningarna. Ovan in­ gången i väster förgyllt kors, som varit den urspr altar­ prydnaden. Kyrkan stod utan panel till 1878. Tornet uppfört i två avsatser, avslutade med små konsoler, smal spira samt kors av koppar. Det nuv tornet skiljer sig från det urspr genom en höjning och ombyggnad av översta partiet. Den uppförda kyrkan blev en kompromiss mellan de båda förslagsritningarna. Planen och det indragna tor­ net gjordes enl Törnqvists ritning medan de rundbågiga fönstren och tornspirans utformning gjordes en l försam­ lingens ursprungliga önskemål. Interiör Tak tunnvälvt, enl den insända ritningen från försam­ lingen, klätt med slät brädpanel , målat ljusblått. Väg­ garna klädda med rosafärgad pärlspontpanel, sockel­ parti med gråmålad slätpanel , knutar inklädda med pärlspontpanel, utformade som lisener med gulbruna kapitäl. Bred taklist med schablonmålningar på väv, be­ stående av änglahuvuden med dekorativ inramning, samt gördelbågar med målade vinlövsrankor. Altaruppsatsen består av en målning med arkitekto­ nisk ram av kraftiga lisener, rakt överstycke, triangel­ formad gavel, allt målat i klara, kraftiga fä rger med lisener och gavel marmorerade i blått. Målningen i mit­ ten består av ett kors med fem rosor och törnekvistar på ett grönskande och blommande markparti och med en röd aftonhimmel som bakgrund , gjord 1974 av konstnä­ ren Pär Andersson liksom ommålningen av ramverket. Altaruppsatsen , ritad av Albert Törnqvist , hade enl rit­ ningen urspr även ett dekorativt utformat krön på ga­ veln. I mitten stod ett kors av trä på en hög, profilerad sockel. Det ersattes 1894 av en målning och korset pla­ cerades ovan västra ingången. Predikstol vid norra väggen bestående av en sexsidig korg med profilerat underrede . På sidorna spegelfält med förgyllda ornament inom förgyllda lister. Åttkan­ tigt ljudtak med lambrequin och förgyllt kors. Predik­ stolen ritad av Albert Törnqvist, ommålad i klara färger 1974. Västläktare med rak front, indelad i spegelpartier de­ korerade med apastiafigurer och lövverk. Öppen bänk­ inredning. Både sakristia och vapenhus har väggar klädda med pärlspontpanel samt sockelparti med slätpaneL BEVARADE KYRKOR 97 Fig 109. Korpilombolo kyrka. Interiör mot väster. Foto förf. 1989. Korpi/ombo/o Church, the interior look ing west. Kända viktiga förändringar och åtgärder 1878 Brädfodring av exteriören. 1894 Interiören kläds med pärlspontpaneL Ny altar­ tavla föreställande Kristus och Petrus på vattnet , gjord av J Noren från Kalix . 1909 Renovering av interiören , orgel anskaffas, vär­ meugn. 1913 Ommålning av exteriören . 1936 (ark B Höök) Omfattande åtgärder: to rnets översta del byggs om, ny tornspira , nytt plåttak , de lvis ny panel i exteriören , interiören kläds med träfiberski­ vor, nytt golv , nya fönster, ny alta rtavla av Hi Ida H e rs­ lov, ny bänkinredning, ommålning av hela kyrkan . 1938 Ny orgel från Grönlunds, Gammelstad. 1952 Orgeln byggs om av Grönlunds, Gammelstad . 1955 Målning av inte riören , elvärme. 1974 (ark B Franklin) Omfattande restaurering , i princip en åte rgång till 1894 års utseende. Den äldre panelen i interiören tas fram och målningarna restaure­ ras av konservator Gunnar Lindberg, Töre . Ny altar­ målning och målningar på västläktaren av konstnären Pär Andersson. Ombyggnad i sakristian , ny ingång dit , ommålning av kyrkan , nytt plåttak. 1985 Ny orgel från Grönlunds, Gammelstad. Äldre ritningar 1855 plan , fasad , sektion , förslag (E Swanberg, kopia av Vittangi kyrka , E D konseljakt 1856 den 20 juni , nr 32) ; 1855 plan , fasader, sektion , förslag (Albert Törn­ quist); 1855 altaruppsats och predikstol, förslag (Albert Törnquist) . Källor, litteratur och äldre avbildningar Franklin, B , Restaurering av kyrkan i Korpilombolo. i: Arkitektur 1975:4. - ATA , bildsaml , int 1913, ext o int 1925. 98 KATALOG Lycksele 1607 uppfördes efter beslut av Carl IX en kyrka i Lycksele inom Umeå lappmark och därmed lades grunden till en kyrkplats på det som tidigare varit en lägerplats för samerna. Det lilla kapellet ersattes 1736 av en ny kyrka. 1787 beslöts att en större kyrka skulle uppfördes på en ny kyrkplats , ca en kilometer väster om den gamla kyrkan. Samtidigt med begäran om att få uppföra den nya kyrkan av trä insändes en förslagsrit­ ning till Ö IÄ den 24 apri l 1793. Troligen var denna ritning identisk med den beva rade ritningen till en icke namngiven kyrka, utfö rd av byggmästaren Olof Alm , Nordmaling, och daterad den 18 december 1792 (fig 46). E n ny ritning upprättades vid ÖIÄ, sign PWP, san­ no likt av Per Wilhelm Pa lmroth (fig 47). Kyrkan upp­ fördes efter denna ritning åren 1795-99 på entreprenad av lantmätaren Abraham Lindahl och enl traditionen med Olof Alm som byggmästare. Kyrkan invigdes den 5 oktober 1799. Plan och material Rektangulä r långhuskyrka med kor i öste r , sekundärt utbyggd , polygonal sakristia i öster, västtorn , sekundärt vapenhus mitt på norra sidan. Ingångar i väster och norr samt till sakristian. Kyrkan hade ursprungligen utbyggd Fig 110. Lycksele kyr­ ka. Byggd 1795-99. Exteriör från sydväst. Foto förf. 1990. Lycksele Church, built J795-99, seen from the south-west. sakristia mitt på norra sidan och ingång även mitt på södra sidan. Uppförd av trä , liggtimmer, på stensockel, panel­ klädd. Takbeklädnad spån , på norra vapenhuset kop­ parplåt. Exteriör Hela fasaden klädd med stående, slät, vitmålad brädpa­ nel. Rundbågiga fönster med släta omfattningar , profi­ lerad taklist. Ingången i väster med profilerad omfatt­ ning, litet baldakintak och halvrunt överfönster. Lågt sadeltak, avvalmat i öster. Västtornet indelat i tre avsat­ ser, med profilerade lister och genombruten lanternin , avslutat med förgyllt klot och kors (fig 14) . Den befintli­ ga kyrkan skiljer sig från den ursprungliga främst ge­ nom utbyggnaden av sakristian och borttagandet av in­ gången i söder. Det sekundära vapenhuset i norr har uppförts på platsen för den ursprungliga sakristian . Kyr­ kan var ursprungligen rosafärgad , möjligen direkt på timret, då panelen kan ha tillkommit sena re . Interiör Tak plant med välvda sidor, klätt med vitmålad slätpa­ neL Profile rad taklist med listverk målade i grått , röd­ BEVARADE KYRKOR 99 Fig l ll . Lycksele kyrka. Interiör mot öster. Foto fö rf. 1990. Lycksele Church. The interior looking east. brunt och brunt. Väggarna klädda med liggande , slät , vitmålad brädpanel. I taket tre rektangulära målningar, utförda 1950 av konstnären Gunnar Torhamn. A ltare med rundade hörn och förgyllda ornament. Altartavla med motivet "Jesu uppståndelse" inom skulpterad , förgylld ram , utförd 1842 av konstnären Carl Johan Sjöstrand (fig 24). Den ursprungliga altar­ tavlan, föreställande Korsfäste lsen och sign " P.E. Fiellström pinxit ao 1738" var sannolikt överförd från den äldre kyrkan (fig 21). Det är troligt att målningen gjorts av den mångkunnige Pehr Fje llström , som 1718 utsågs till skolmästare i Lycksele och 1739 blev kyrko­ herde här. 1849 flyttades altartavlan över till Örträsk kyrka (se denna). A ltaret och a ltartavlan omges av en målad , skenperspektivisk framställning på duk av en al taruppsats bestående av kopplade , korintiska kolon­ ne r i gulbrun färgskala med rik förgyllning på högt, grönmarmorerat postament, avslutad upptill med ge­ sims och fronton. Målningen utförd 1850 av en målare Holmström från Stockholm , troligen identisk med Karl Erik Holmström, som samtidigt var verksam i Ö rträsk kyrka (se denna). Predikstol på norra väggen från 1850. Rund korg, indelad i fält genom lisene r , marmorerad i grått och blått , förgyllda ornament , karnisformad nederde l. Runt ljudtak med lambrequin , klot och kors. Draperimålning på väggen bakom predikstolen. Den ursprungliga pre­ dikstolen , en halvrund , målad korg utan dekoration , var placerad mitt på norra väggen med direkt uppgång från sakristian. Sekundärt utbygg, stor västläktare, som helt upptas av den nya orgeln från 1978. Bakom denna finns den gamla orgelfasaden från 1880 bevarad. Dela r av den o rgel som fanns i kyrkan före 1880 finns magasinerade på kyrkans vind. Öppen bänkinredning. l vapenhuset är interiö ren från 1920-talets restaure­ ring med målningar av Filip Månsson bevarade och i sakristian finns ett par obelisker, trol från 1850-talet , som haft sin plats nedanför koret. Kända viktiga förändringar och åtgärder 1850 Ny sakristia vid östra gaveln , korfönstren blir dörröppningar. Södra ingången blir fönster , ny panel. Kyrkan målas ljusgrå med vita knutar. Ny a lta rutsmyck­ ning (tavla och väggmålning), ny altarring, ny predik­ stol med placering närmare koret. Invändig dekoration av målaren Holmström från Stockholm. 1880 Ny orgel från Åkerman & Lund, orgelfasad av P L Å kerman , Stockholm. 1922-23 (ark L I Wahlman) Nytt tak på sakristian, nya entrepartie r , fönster ovan västportalen. Vapenhu­ set byggs om, läktaren byggs om , nya trappor till läkta­ ren . Målning av exteriören och interiören , dekorativa målningar av Filip Månsson. 1950-51 (ark K Nordenskjöld) Kyrkan isoleras och målas . Ny bänkinredning, takmålningar av Gunnar Tor­ hamn. 1976 Kororgel från Magnussons Orgelbyggeri, Göte­ borg. 1978 (ark R Bergh) Vapenhus byggs ut i norr. Om­ 100 KATALOG Fig 112. Lycksele kyrka . Interiör mot väster. Foto förf. 1990. Lycksele Church. The inlerior Iaoking west. målning av exteriören och interiören. Läktaren byggs om, ny orgel från Magnussons Orgel byggeri , Göteborg. 1984 Delvis nytt spåntak. Äldre ritningar 1792 plan och fasad, förslag (O Alm); 1793 plan och fasad , förslag (P W Palmroth) ; 1879 (godk) orgelfasad (P L Åkerman); Malå 1848 gavs tillstånd till uppförandet av ett kapell i Mal å by i södra delen av Arvidsjams lappmarksförsamling. Kapellet uppfördes åren 1851-52 och den förste kapell­ predikanten anställdes 1862. Malå blev eget pastorat 1880 efter vissa gränsförändringar till omgivande sock­ nar. Kapellet , som senare blev kyrka, uppfördes under ledning av byggmästaren G Svensson från Skellefteå, som även gjort en planritning till kyrkan. Plan och material Rektangulär långhuskyrka med kor i öster, tillbyggd sakristia i öster, västtorn. Ingångar i väster och, sekun­ därt upptagen , till sakristian från söder. Uppförd av trä, liggtimmer, på putsad stensockel, pa­ nelklädd. Takbeklädnad spån. Källor, litteratur och äldre avbildningar Berlin, H , En lappmarkskyrkas öden genom ett och ett halft sekel. i: Från bygd och vildmark 1951; Lamm, C J , C.J .F.Plagemanns resor , åren 1833-1856. B I- II. Lund 1942- 44. - Plagemann , teckn 1840, ext ; ATA , bildsaml , ext o int 1917. Exteriör Fasaden klädd med vitmålad panel , indelad i fält genom tunna lister. Större delen av väggytan har stående lock­ listpanel med profile rade lister, avslutad med rundbå­ gefris av figursågad bräda, som åte rkommer i förhöjda partier ovan fönstren . Överparti av liggande slätpanel, övre delen av tornet med stående lockpanel. Kopplade rundbågiga fönster inom släta , rakt avslutade omfatt­ ningar. Västra ingången flankeras av halvkolonner och trekantsgavel (fig 12). Västtornet uppbyggt i tre avsat­ ser, två kvadratiska samt åttkantig lanternin med fi al­ försedda hörnpelare och kort , spetsig spira avslutad med klot och vimpel med årtalet 1851 (fig 10). Panelen härrör från 1888, dessförinnan var endast tornet klätt med stående, slät brädpanel (fig 9) . Lågt sadeltak, av­ valmat i öster, både på långhuset och sakristian . BEVARADE KYRKOR 101 Fig 11 3. Malå kyrka. Byggd 185 1- 52. Exte­ riö r från nordöst. Foto förf. 1990. Ma/å Church, bu i/t J85J- 52, seen from the north -east. Interiör Tak med tryckt tunnvalv, avvalmat i både öste r och väster , klätt med slät brädpane l, inde lat i rutor genom diagonalt påspikade liste r , vitgrå målning. Väggar kläd­ da med liggande , vitgrå slätpanel, inde lade genom halv­ ko lonne r på höga postament , tunn , profilerad taklist. Kolonne r marmore rade i grårosa, kapitäl och taklist i grårosa och gråblått. Altarbord vid östväggen och ovan detta altartavla fö­ reställande Uppstånde lsen , gjord 1865 av konstnä ren A lbert Blombergsson . Målningen är en kopia av konst­ nä ren Fredrik Westins alta rtavla från 1823 i Kungs- Fig 114. Malå kyrka. Inte riö r mo t ös­ ter. Foto förf. 1990. Ma/å Church. The interior Iaoking east. 102 KATALOG Fig 115. Malå kyrka. Interiö r mo t väst­ er. Foto förf. 1990. Ma/å Church. The interior Iaoking west. holms kyrka , Stockholm. D en rundbågiga alta rtavlan flankeras av kopplade pilastrar med kraftigt profilerat överstycke och trekantsgavel, målade i o lika grå och rosa färger. Ingångar till sakristian på ömse sidor om altaret. Prediksto l vid norra väggen bestående av rund korg, indelad i fält genom tunna halvkolonner, i fälten girlan­ de r , upptill och nedtill dekorativa lister och ornament i gustaviansk stil , målad rosa med blågrå och förgyllda lister och o rnament. Runt ljudtak med förgylld girland , krönt av kors. Predikstolen gjord av Per E rik Lund­ mark från Brännträsk och Nils Sjulsson Lundmark , Brännäs. Västläktare med framskjutande mittparti på sex kraf­ tiga kolonner, front indelad i spegel fält , rosafärgad orgelfasad . Öppen bänkinred-ning, blågrå med rosa si­ dospeglar. Kända viktiga förändringar och åtgärder 1888 Fasaden kläds med pane l, målning av exteriör och inte riör , ny bänkinredning, kamin insättes. 1889 Ny orgel från orgelbyggaren N O Alm , Boden . Den gamla orgeln , som anskaffats från Norsjö, säljs. 1924 (ark Edv Lundqvist) Isolering av golvet, målning av interiö ren och inredningen , predikstolen vit med gu­ la dekorationer, a ltarringen byggs om , ingång till sakri­ stian, nytt värmesystem, el belysning. 1950-51 (ark Kj Wretling) Isolering under ytte rpane­ len , nytt spåntak , ny yttertrappa , nya fönster , målning av exte riö r , interiö r och inredning , ny bänkinredning, ny altarring. 1952 Ny o rgel från Grönlunds , Gammelstad . Äldre ritningar HLA , Malå kyrkoarkiv, st prat 1852, plan , förslag (G Svensson) Källor, litteratur och äldre avbildningar Muntliga upplysn av fil mag Yvonne Ehlers , Stockholm (altartavlan) - Dahlström, C, Malå kyrkas historia . i: Norra Väste rbotten den 16 okt 1951. - ATA , bildsaml , ext , före 1888; ext o int 1921. BEVAR A DE KYRKO R 100 Malörens fiskekapell Ute i nordligaste Bottenviken ligger den lilla , steniga ön Malören. Under äldre tid låg de t största norrbottniska fiskeläget här, besökt av fiskare från främst Torneå och Karlö i Finland . Det var också dessa som 1769- 70 upp­ förde ett kapell , som fick namnet " Printz Carl" . Torneå stad bekostade kape llet och virket fraktades hit från fastlandet. Uppförandet skedde under ledning av han­ delsmannen och byggmästaren G urlic Bucht. Kape llet fick genom sin resliga utformning ensamt tjäna som sjö­ märke fram till1851 då en fyr uppfördes på ön. Efter att ha tillhört Nedertorneå socken överfördes Malören 1974 till Nederkalix. Plan och material Åttkantig långhusplan med kor i öster , tillbyggt vapen­ hus i väster, ingång i väste r. Uppfört av trä, liggtimmer , på stensockel, panelklätt på utsidan. Takbeklädnad spån. Exteriör Fasaden klädd med stående locklistpanel , rödfärgad. Små, rakt avslutade fönster med vita omfattningar. Högt , valmat sadeltak med spira och vindflöje l med år- Fig 116. Malörens ka­ pell . Byggt 1769- 70. Exte riö r från sydöst. I förgrunden sjömärke, i bakgrunden fyrtorn . Foto Rothfjell1958. ATA. Malören Chapel, built 1769- 70, seen from lhe soulh-east. In the fore­ ground a navigation mark, in the back­ ground a smalllighl­ house. talet 1769 mitt på nocken . Takryttare med klocka på vapenhuset. Interiör Välvt innertak, klätt med slät brädpanel. Bara, omålade timmerväggar. Alta re vid östra väggen , ovan detta al­ ta rtavla som tidigare täckt östfönstret , nu placerad på väggen. A ltartavlan utgörs av en målning föreställande Jesu födelse , gjord 1793 av måla ren Petter Bergström från Luleå . Runt tavlan rikt snidat lövverk som ram. Under en mellanperiod har dessa de lar tjänat som kor­ skrank . Prediksto l vid sidan av altaret , norr om detta, sammanbyggd med a ltarskranket , bestående av fyrsidig korg med hörnlisener , kraftigt profilerade lister och marmorerade spegelfälL Öppen bänkinredning av omå­ lade plank . Kända viktiga förändringar och åtgärder 1958 Allmän upprustning. Borttagande av vit färg på korinredningen , åte rställande av ramverket till altartav­ lan och urspr färgsättningen på predikstol och altar­ skrank av konservator Fridthiof E richson. Ny orgel. 1962 Nytt spåntak. 104 KATALOG Nederluleå, tornet Den medeltida kyrkan i Nederluleå saknar tillbyggt torn och fle ra fristående klockstaplar har ersatt varandra un­ der årens lopp. Den äldsta kända var från 1650-talet. På 1740-talet uppfördes en ny av trä nordväst om kyrkan. Den ersattes 1851 av ett klocktorn av sten, förbundet med bogårdsmuren strax väster om kyrkan. Ritningar hade upprättats av lantmätaren Erik Hollström, Luleå. De godkändes dock inte av ÖIÄ, utan nya ritningar gjordes av C G Blom-Carlsson 1847 (fig 71) . Tornet påbörjades 1849 efter dennes ritning men under uppfö­ randet , som skedde under ledning av byggmästaren Olof Gustaf Alm från Heden (Boden) , fick Bollström och Alm i uppdrag av sockenstämman att utforma ett nytt förslag till överbyggnad av tornet. 1850 presentera­ de dessa en ny ritning till tornet (fig 72) , som innebar en nyklassicistisk utformning av tornets övre del i stället för den nygotiska utformning som Blom-Carlsson före­ slagit. Tornet färdigställdes enl Bollströms och Alms förslag och stod klart 1851. Plan och material Kvadratisk plan. Ingångar i öster och väster. Uppfört av granit , putsat , med överbyggnad av trä. Takbeklädnad svartmålad plåt. Exteriör Det höga stentornet är vitputsat med en grov väggyta och slätare hörnlisener, på sockel av otuktad granit. I 1963 Nytt korfönster , rekonstruktion av äldre fönster med delar från detta, av konservator Fr. Erichson. 1988 Målning av exteriören. Källor, litteratur och äldre avbildningar Beskow, H , Två fiskekapell i Norrbottens skärgård. i: Norrbotten 1958; Isaksson, O, FiskekapelL i: Levande skärgård. Luleå 1964; Lundholm, Kj , Skärgård i norr. Luleå 1970; Persson, U, Fiskekapell i Norrbotten skär­ gård. Stencil. Umeå 1973; Stenudd, S, Nordanskärs, Malörens och Sandskärs kapell. i: Från bygd och vild­ mark 1948.- ATA, bildsaml, ext o int 1921. Fig 117. Malörens kapell. Interiör mot öster. Foto Gunnar Jacobsson 1962, Norrbottens museum. Malören Chapel. The interior Iaoking east. Fig 118. Nederluleå , klocktornet . Byggt 1849- 51. Exteriör från söder. Foto förf. 1989. The be/1-tower ofNederluleå Church, built 1849- 51, seen from the south. öster och väster ingångar med spetsbågiga, avtrappade portaler, flankerade av lisener. Rundbågiga ljudöpp­ ningar. Tornöverbyggnaden avtrappad i två avsatser, klädda med gulmålad panel, som indelats genom lise­ ner. Runt den övre avsatsen inskriften SOLI DEO GLORIA. Lågt pyramidtak med förgyllt klot och kors. Interiör Tornet indelat i sju våningar med genomgång i botten­ våningen och klockorna placerade i fjärde våningen, bjälklag och trappor av trä . Pi te-Rönnskärs fiskekapell Ön Rönnskär eller Pite-Rönnskär, som den även kallas , ligger i Västerbotten och Byske socken men tillhör Piteå landsförsamling, som på 1600-talet fick privilegium på fisket här. Ett kapell uppfördes troligen 1771, enl ett par inskriptioner på ytterväggen. Plan och material Rektangulär, nästan kvadratisk plan med kor i öster, ingång i väster. Uppfört av trä , liggtimmer, på stensockel, panelklätt på utsidan. Takbeklädnad spån . Fig 119. Pite-Rönnskärs kape ll . Byggt 1771. Exteriör från väster. Foto H Lundström, Skelle fteå museum. Pite-Rönnskär Chapel, built in 1771, seen from the west. BEVARADEKYRKOR IM Kända viktiga förändringar och åtgärder 1945 Omputsning. 1969 Omputsning. Äldre ritningar 1847 plan , fasad, förslag (C G Blom-Carlsson) ; 1850 plan , fasad , förslag (E Holtström och O G A lm). Källor, litteratur och äldre avbildningar Nordberg, A , Klocktornet vid Nederluleå kyrka. i: Norrbotten 1939. - ATA , bildsaml , ext 1915. Exteriör Fasaden klädd med stående lockpanel, vitmålad , urspr rödfärgad. Små, rakt avslutade fönster med släta om­ fattningar. Dörr klädd med profilerade , diagonalställda bräder. Lågt sadeltak med takryttare och klocka från 1844 över västra gaveln. Urspr fanns spiror med flöjlar över båda gavelröstena och en fristående klockstapel. Interiör Innertak saknas. Bara, omålade timmerväggar. Altar­ bord vid östra fönstret med pulpetformad , vitmålad pre­ 106 KATALOG Fig 120. Pite-Rönnskärs kapell. Inte riör mot öster. Foto H Lundström, Ske lle fteå museum . Pile-Rönnskär Chapel. The inlerior Iaoking easl. Risbäck För att förkorta fjällbornas färder vid kyrkahögtider och förrättningar inom Doroteå sockens västra del be­ slöts 1856 om uppförandet av ett kapell i Risbäck , 8 mil väste r om Dorotea . Ritningar till kyrkan , påträffade 1991, gjordes samma år av länsmannen E leazar Rhen i Dorotea. Kyrkan uppfördes under ledning av byggmäs­ taren Jon E rsson från Tandsjön och stod färdig att tagas i bruk 1859 medan tornet fä rdigställdes 1865. Risbäck blev kapellförsamling med egen predikant 1901 och l 927 annexförsamling inom Dorotea pastorat. Plan och material Rektangulär långhuskyrka med kor i öster , tillbyggd sakristia i norr och västtorn . Ingångar från norr i väst­ tornet och från väster till sakristian, båda sekundära, urspr endast i söder till tornet. Uppförd av trä, resvirke, på stensockel, panelklädd . Takbeklädnad spån. Exteriör Hela fasaden klädd med stående, vitgrå slätpaneL Långhusets fasad indelas genom pilastrar och tornets hörn markeras med lisener. Profile rad taklist , som även inramar östfasadens gavelfält. Rakt avslutade fönster med tunna omfattningar. Lågt sadeltak med rak avslut­ ning i öster. Ovan östgaveln vindflöjel med årtalet 1859. dikstol framför. O vanför fönstret målning förestä llande Korsfäste lsen, signerad av O L Sondeli 1780. Öppen bänkinredning av omålade plank. Kända viktiga förändringar och åtgärder 1934 Renovering av exteriören. Nytt tak, nya föns­ tersnickerie r, ny panel som vitmålas, takryttare tillkom­ mer. 1970 Altartavlan restaureras av konservator Frithiof E richson . 1986 Upprustning av exteriö ren, nytt spåntak. Äldre ritningar I kapellet , 1860, plan , uppmätn ritn (osign). Källor, litteratur och äldre avbildningar Isaksson, O , FiskekapelL i: Levande skärgård . Luleå 1964; Lundholm, Kj , Skärgård i norr. Luleå 1970; Strömgren, C V , Rönnskärs kapell. i: Från bygd och vildmark 1948. - ATA , bildsaml , ext o in t 1928. Västtornet har låg lanternin , som avslutas med förgyllt klot och kors. Exteriören skiljer sig något från den ursprungliga ge­ nom tillkomsten av den n uv panelen på 1920-talet. Kyr­ kan hade ursprungligen liggande, ospontad brädpanel på långhuset , som indelades genom tunna lisener, och stående panel på tornet. Långhuset och sakristian var rödfärgade med vita knutar, lisener och fönsteromfatt­ ningar, torne t omålat. Ingången var genom tornet från söder. Den ursprungliga exteriören skiljde sig från Rhens ritning endast i ett par detaljer. De tilltänkta pilastrarna krymptes till smala lisener och ingången placerades på södra sidan av torne t i stället för den västra. Interiör Plant tak, klätt med slät , vitmålad brädpanel. Väggarna klädda med slät brädpanel, liggande i sockelpartiet och stående i övrigt , mörkare grå målning på sockeln och ljusare på väggarna, som indelas genom pilastrar av brädpanel med profile rade kapitäl. Profilerad taklist. Altare vid östväggen med altartavla på väggen av Gerda Höglund från 1931 föreställande Kristus i Getse­ mane . Ursprunglig, halvrund altarring av slätpanel med halvkolonnette r. BEVARADE KYRKOR Im Fig 121. Risbäcks kyr­ ka. Byggd 1859. Exte­ riör från no rdväst. Foto fö rf. 1990. Risbäck Church, bui/1 in 1859, seen from lhe norlh-wes/. Predikstol ett stycke från no rra väggen . Päronfor­ Sluten bänkinredning. mad, sexkantig ko rg med konkava sidor , marmore rade Interiören fick sin nuv prägel i huvudsak på 1920­ fält och kantlister. Västläktare med skrank inde lat i fä lt. ta let. Kyrkan hade ursprungligen tunnvälvt tak, klätt Fig 122. Risbäcks kyrka . Inte riö r mot öste r. Foto Sune Jonsson 1991. Risbäck Church. The inlerior Iaoking e as/. 108 KATALOG med brädpanel och väggarna var klädda med liggande brädpanel utan indelning. Alta rbordet (bevarat på vin­ den) var av liggande plank , vitmålat med målad tand­ snittslist i vitt och gult. Altarprydnad saknades. Predik­ stolen vid norra väggen (sen. omgjord , en sektion beva­ rad på vinden) var vitmålad med skulpte rad äggstavslist i gult och vitt. Sluten bänkinredning. Västläktare med rak front. På Rhens ritning från 1856 var långsidorna indelade genom pilastrar , något som inte utfördes av äldre upp­ mätningsritningar att döma. Kända viktiga förändringar och åtgärder 1890o. Orgel i koret av A C A Schuster. 1922- 25 (ark O Hökerberg) Omfattande upprust­ ning: tätning och isole ring av väggarna, ny panel i exte­ riö ren och interiören ovanpå de gamla panelen, nytt spåntak, ingången flyttas till norra sidan av tornet , ny ingång till sakristian , plant innertak tillkommer, nya dörra r och fönster, nytt alta rbord , altarprydnad i fo rm Fig 123. Risbäcks kyrka. Interiö r mot väster. Foto Sune Jonsson 1991. Risbäck Church. The interior Iaoking west. av kors inom rundbågig nisch , predikstolen görs om och flyttas ut från väggen, västläktare uppförs, vindfång i väste r , kaminer i koret och sakristian . 1931 Altartavla av Gerda Höglund. 1950 Nytt spåntak, östfönstren sätts igen på insidan. Ommålning av inte riören och inredningen , nytt värme­ system. Ny orgel på västläktaren från Grönlunds, Gam­ melstad. Äldre ritningar U meå, Väste rbottens läns museum, 1856 fasader och plan, förslag (Eleazar Rhen) , u å orgelfasad , fö rslag (Eieazar Rhen) ; 1920 plan , fasader, sektioner, uppmätn ritn (O Hökerberg ); Källor, litteratur och äldre avbildningar Skimutis, A, Risbäcks kyrka . 1959, omarb . 1983. ­ Från bygd och vildmark 1915, ext fö re 1915; AT A , bild­ sam! , ext o int 1928. BEVARADE KYRKOR 100 Råne å Råneå tillhörde ursprungligen Nederluleå socken. På 1640-talet inrättades ett kapellag i Råneå men redan 1654 blev det eget pastorat. En kyrkobyggnad , S:t Pers kapell , uppfördes åren 1642-46. Med en betydande be­ folkningsökning inom socknen kom kravet på en större kyrka. Efter många års diskussioner beslöts 1850 om uppförandet av en ny kyrka .Denna påbörjades 1855 på platsen för den gamla kyrkan , som först fl yttades åt sidan och sedan revs. Den nya kyrkan invigdes 1857. Ritningar till denna hade gjorts 1853 av Johan Fredrik Åbom, arkitekt vid ÖIÄ (fig 76) . Vid grundläggningen hösten 1855 gjordes dock kyrkan , på församlingens be­ gäran , större än vad som avsetts. Tillstånd till vissa för­ ändringar gavs 1856 samtidigt som nya ritningar upprät­ tade av arkitekten Ludvig Hawerman, ÖIÄ , godkändes (fig 78) . Kyrkan kom dock att i uppbyggnaden utföras i huvudsak enl Åboms förslag. För uppförandet svarade byggmästaren Johan Petter Rönnberg från Piteå . Plan och material Långhuskyrka av central karaktär med koret mitt på norra långsidan , utbyggd sakristia i norr och tillbyggt torn mitt på södra väggen. Ingångar från alla fyra håll. Uppförd av trä på sockel av putsad sten , panelkädd på utsidan , reveterad och putsad på insidan. Takbekläd­ nad svartmålad plåt. Exteriör Fasaden klädd med gulmålad lockpanel, liggande under fönstren , i övrigt stående, indelad genom vitmålade lise­ ner. Profilerad taklist och vitmålade , figursågade tak­ fotsbräder. Fönster tresidigt avslutade med rakt avsluta­ de, vitmålade omfattningar, gråmålade dörrar och stentrappor vid ingångarna. Taket har brutet , förhöjt mittparti , närmast att beteckna som ett lågt säteritak med trefönstergrupper på gavlarna. Det kvadratiska sydtornet är indelat i tre avsatser och avslutat med kort spira och förgyllt kors. Kyrkans exte riör har behållit sin ursprungliga utformning. Interiör Treskeppigt långhus med tredingstak i mittpartiet i öst­ västlig riktning. Runt mittpartiet en omgång pelare , som bär upp läktare på tre sidor. Väggar och tak revete­ rade , putsade och färgade vitgrå . Profilerade, mörkare grå taklister. Koret mitt på norra väggen upphöjt två steg. Fristå­ ende altarbord och alta ruppsats ett stycke framför norra väggen och ingången till sakristian. Ursprunglig, arki­ tektonisk altaromramning bestående av kolonner, grön- Fig 124. Råneå kyrka. Byggd 1855-57. Exteriör från sydöst. Foto förf. 1989. Råneå Church, bui/t/855- 57, seen from the south-east. marmorerade med förgyllda kapitäl, mellan vilka reser sig en halvcirkelformad båge, dekorerad med bevinga­ de , förgyllda änglahuvuden. I mitten av altaruppsatsen en skulpterad kalvariegrupp i omålat trä , utförda 1957 av skulptören E rik Sand , Strängnäs. Predikstolen placerad väster om altaret. Rund korg, indelad i fä lt genom lister och lisener , grönmarmorerad och dekorerad med förgyllda ornament , bokstöd med förgyllt änglahuvud . Runt ljudtak med lambrequin , klot och kors samt hängande duva. På predikstolen klocka från 1700-tale t. Ursprungligen var predikstolen placerad ovanför det nästan runda alta rbordet , med uppgång från sakristian , och inramad av alta ruppsatsens båge och kolonner (fig 29) . Både predikstolen och bågen var målade i vitt med förgyllda ornament och på bågen fanns även texten: Ä RA VARE GUD I HÖJDE N! På altaret en kopia av Thorvaldsens Kristus och altarringen var i det närmaste cirkelformad. Genom denna samordning av altare och predikstol frångicks Å boms ritningar, där altare och predikstol var fristående ifrån varandra på samma sätt som idag. Detta skedde på begäran av församlingen un­ der byggnadstiden , dock utan godkännande av ÖIÄ . Från den äldre kyrkan finns bevarade och uppsatta ett par snidade obelisker och korskrank från 1700-talets första del. Läktare i söder, öste r och väster. Orgel på västläk ta­ ren, ursprungligen på södra läktaren mitt emot alta ret. Under läktarna i öster och väster sekundära skärmväg­ gar, som avgränsar för sidorum, i öste r vapenhus och ett 11 0 KATA LOG Fig 125. Råneå kyrka. Inte riö r mot nordöst . Foto fö rf. 1989. Råneå Church. The interior Iaoking nor/h-east. litet kapell , i väster vapenhus , WC och skrubb . Öppen bänkinredning, målad i ljusbrunt. Kända viktiga förändringar och åtgärder 1873 Reparation av kyrkan 1894 Ny o rgel från N O Alm , Boden. Denna fick e r­ sätta o rgeln som flyttats över från den äldre kyrkan , byggd 1763- 64 av Jonas Gran och Petter Stråle. Yär­ mekamine r. 1928 (ark E Loven) Ny alta rring, ommålning av inte­ riö ren, nytt värmesystem. 1957 (ark E ina r Lundberg och B Romare) Förändring av altare-prediksto l, predikstolen fl yttas, nya skulpturer i altaruppsatsen , koret höjs, nytt alta rskrank , skärm- Fig 126. Råneå kyrka. In te riör mot väster. Fo to fö rf. 1989. Råneå Church. The interior Iaoking west. väggar och sido rum under läktarna i öster och väste r, ommålning av exte riören och interiö ren, ny o rgel från G rönlunds, Gammelstad , västläkta ren blir orgelläktare. Äldre ritningar 1853 plan, sektion , fasader , förslag (J F Åbom); 1855 grund , uppmätn ritn (J P Rönnberg); 1856 plan, sek­ tion, fasade r, omarb förslag (L Hawerman) ; 1894 o rgel­ fasad , fö rslag, (trol N O A lm). Källor, litteratur och äldre avbildningar Byström, E , Råneå socken. 1: Råneå socken 1654-1954. Luleå 1955; - ATA, bildsaml , ext o int 1928 o 1939; Luleå , Norrbottens museum, bildsaml , int f rest 1928. BEVARADE KYRKOR lll Rödkallens fiskekapell Längst ute i Lule skärgård ligger ön Rödkallen , som under ä ldre tid var fiskeplats för Luleåborna men även besöktes av fiskare från Karlö i Finland. Omkr 1800, kanske tidigare , uppfördes ett kape ll på ön . Sedan lo ts­ verket fått säte på ön kom kape llet i dess ägo 1846, men överlämnades 1974 till Nederluleå församling. Kapellet har även tj änat som sjömärke och utsiktsplats, i synner­ het före 1874 då Rödkallen blev fyrplats. Plan och material Rektangulä r plan med kor i öster, ingång i väster. Uppfört av trä , liggtimmer, på hörnstenar, panelklätt på utsidan. Takbeklädnad bräder. Exteriör Fasaden klädd med liggande förva ndringspanel och klädda knuta r, rödfä rgad . Små, rakt avslutade fönster med vita omfattningar. Dörr med profilerad , diagonal­ ställd brädpanel. Lågt sadeltak med takryttare och kloc­ ka över västra gaveln. På norra sidan trappa upp till östra gaveln och sjömärke på gavel röstet. Interiör Innertak saknas. Bara, omålade timmerväggar. Altar­ bord i form av en väggfast skiva under östfönstret. Ovanför östfönstret a ltarskåp i två våningar med earpus och flygeldörra r. I earpus fyra scener ur Kristi historia: Korsfästelsen (kalvariegrupp), Getsemane, Uppstån­ delsen och Himmelsfärden , flankerade av basunblåsan­ de änglar. De fyra scenerna ä r ursprungligen utförda som broderi i guld , si lver och ylletråd på ursprungligen rött , senare starkt blekt siden , övriga delar är målade på trä. Flyglarnas baksidor målade med grå, grovmaskig marmorering. Altarskåpet är daterat 1681 och troligen av finskt ursprung. Vid restaurering 1957 ersattes bro­ derierna av målade kopior med den ursprungliga färg­ sättningen. Ytterligare en a ltartavla, o ljemålning på duk , finns på södra väggen , föreställande Korsfästelsen och gjord 1787 av målaren Petter Bergström, Luleå. Förekomsten av två altartavlor från äldre tid talar för att fiskarna från Luleå och Karlö troligen hade anskaffat varsin altartav­ la. Predikstolen , placerad framför altaret och samman­ byggd med a ltarskranket, består av en femsidig, pulpet­ liknande korg med släta sidor och koniskt nederparti . Bänkinredning av omålad plank . Kända viktiga förändringar och åtgärder 1848 Lotssignalstång sätts upp på taket . Fig 127. Rödkallens kapell . Byggt omkr 1800. Exte riör från nordöst. Foto Norrbottens museum . Rödkallen Chapel, built around 1800, seen from the north-east. Fig 128. Rödkallens kapell. Interiör mot öster. Foto Olov Isaksson 1958, Norrbottens museum . Rödkallen Chapel. The interior Iaoking east. 1954 Målning av exteriören , nytt tak av papp. 1957 A ltarskåpet och a ltartavlan restaureras av kon­ servator Frithiof E richson. 1970 Nytt tak av bräder. 112 KATALOG Äldre ritningar 1857 plan , fasader, uppmätn ritn (H H Krutmeijer) . Källor, litteratur och äldre avbildningar Bergbom, J , De gamla fiskekapellen vid Bottenhavet. i: Sandskärs fiskekapell I den yttersta skärgården sydväst om Haparanda ligger Sandskär, tillhörande Nedertorneå socken. 1789 omta­ las ett kapell här, som ersattes av det nuvarande kapel­ let i början av 1800-talet. Detta var ursprungligen kro­ nomagasin på Björkön i Torneå, men flyttades senast 1809 till Sandskär för att användas som kapell. På den numera fridlysta ön finns en äldre fiskeby bevarad. Plan och material Rektangulär, nästan kvadratisk plan med kor i öster , ingång i väster. Uppfört av trä, liggtimmer, på stensockel, panelklätt på utsidan. Takbeklädnad spån. Exteriör Den resliga byggnadens fasad klädd med stående lock­ panel , rödfärgad med vita knutar och stödpelare . På vardera sidan ett litet , segmentbågigt fönster med rak , vitmålad omfattning. Rakt avslutad ingång, dörr med liggande brädpanel. Ovan västra ingången två vitmåla­ de kors av bräder. Högt , brutet tak med takryttare och klocka ovan västra gaveln . Interiör Innertak saknas. Bara, omålade timmerväggar. Altar­ bord i form av en väggfast skiva framför östra fönstret. På väggen bl. a. porträtt av Oscar Il och drottning Sofia samt ett par oljetryckstavlor med bilder ur Jesu liv. Framför altaret femsidigt altarskrank med högre , pul­ petformat mittparti med bokbräda, tjänstgörande som predikstol. Enkla sittbänkar av omålade plankor. Kända viktiga förändringar och åtgärder 1963 Allmän upprustning. Ny panel, fönster tas upp i exteriören ovanför ingången. Källor, litteratur och äldre avbildningar Isaksson, O, FiskekapelL i: Levande skärgård . Luleå 1964; Lundholm, Kj , Skärgård i norr. Luleå 1970; Pers­ son, U, Fiskekapell i Norrbottens skärgård. Stencil. Umeå 1973; Stenudd, S, Nordanskärs , Malörens och Sandskärs kapell. i: Från bygd och vildmark 1948. ­ ATA, bildsaml , ext före 1963. Från bygd och vildmark 1948; Beskow, H , Två fiskeka­ pell i Norrbottens skärgård . i: Norrbotten 1958; Isaks son, O, FiskekapelL i: Levande skärgård. Luleå 1964; Lundholm, Kj , Skärgård i norr. Luleå 1970. - ATA , bildsaml, ext 1893 o 1921. Fig 129. Sandskärs kapell. Byggt i 1800-talets början. Exteriör från nordväst. Foto Norrbottens museum 1967. Sandskär Chapel, built at the beginning ofthe 19th century, seen from the north-west. Fig 130. Sandskärs kapell . Interiör mot sydöst. Foto Norrbot­ tens museum 1967. Sandskär Chapel. The interior Iaoking south-east. BEVARADE KYRKOR 11 3 Skellefteå landskyrka Sockennamnet Skellefteå ä r känt från 1327. Kolonisa­ tionen av de norra kusttrakterna hade då nått hit. Den första träkyrkan uppfördes troligen på 1330-tale t , men ersattes 1386 av en större. 1485 lades grunden till en ny stenkyrka , som invigdes 1507 av ärkebiskop Jakob Ulfs­ son. Den stadigt ökande befolkningen och återkom­ mande förändringar i kyrkan ledde fram till en genom­ gripande ombyggnad , som i praktiken innebar uppfö­ randet av en ny kyrka med bevarande av sakristian och delar av det ä ldre murverket. Ritningar gjordes av bygg­ mästa ren Jakob Rijf 1793 och de godkändes omgående utan ändringar av Ö IÄ (fig 46-47). Kyrkan uppfördes under ledning av murmästa ren Asplund från Umeå och invigdes år 1800. Den till det yttre välbevarade kyrkan framstår som ett av de främsta exemplen på nyklassicis­ tiska kyrkobyggnader i Sverige i en till stor del välbeva­ rad miljö (fig 4). Jakob Rijf (1753-1808) kom från en kyrkobyggarfa­ milj i finska Öste rbotten. 1783 antogs han som elev vid Konstakademien i Stockholm. 1784 utnämndes han ti ll länsbyggmästare i Västerbotten . Hans många verk åter­ finns dock främst på den finska sidan av Bottenviken. Plan och material Korsformig plan med östra armen kortare än de övriga. Utbyggd sakristia norr om östra korsarmen. Ingångar från alla fyra håll. Uppförd av marksten och tegel, putsad . Sakristian , merparten av murverket i östpartiet och delar av mur­ verket i västra korsarmen härrör från den medeltida kyrkan . Centraltorn av trä. Takbeklädnad kopparplåt , urspr. rödfärgad spån. Exteriör Hela kyrkan är slätputsad och vitfärgad , hörnen rustice­ rade . Korsarmarna avslutas med doriska kolonnporti­ ker av varierande utformningar under metopfriser och triangulära gavelfä lt. I öster släta kolonner, ställda ett Fig 131. Skelle fteå landskyrka. Byggd 1793-1800. Exte riör från no rdöst. Foto B Berthelsson 1944. Skellefteå Landsförsamlingskyrka Church , buiIt 1793- 1800, seen from the north -east. 114 KATALOG stycke från väggen för att visuellt öka längden av kors­ armen, i norr och söder kannele rade trekvartskolonner, i väster kannelerade kolonner (fig 13) . Centraltornet uppbyggt i avsatser bestående av a ltan med jä rnräcke, bred lante rnin , fy rsidig kupol med avfasade hörn , liten lante rnin , klot, kors och tupp. Valmat tak på kors­ armarna. Rundbågiga fönster. Dörrar av brunmålat trä med snidad , nyklassicistisk dekor. Interiör Hela kyrkan välvd, i korsmitten kryssvalv, i korsarmar­ na tunnvalv, indelade genom gördelbågar som svarar mot pilastrar på väggarna. Kraftig, rikt profilerad tak­ gesims. Väggar och valv putsade och vitfärgade. I östra korsarmen koret med altaret framför e tt avde­ lat pa rti inrymmande ett sanctuarium med medeltida skulpturer. På altaret ett nordtyskt a ltarskåp från 1400­ talets senare del, åte rplacerat här vid renoveringen 1964. Det tjänade som altarprydnad i den nyuppförda kyrkan fram till 1851 då det ersattes av en a ltartavla förestä llande Kristi himmelsfärd , målad av C Th Staaf. Tavlan sitte r kvar på sin ursprungliga plats i s.ö . hörnan av korsmitten , som nu är dopplats. Prediksto l i n .ö. hörnan av korsmitten , bestående av rund korg, gråmålad med rik , förgylld ornamentik i ny klassicistisk stil , runt ljudtak med lambrequin , avslu­ tat med klot och kors (fig 27) . Predikstolen ritad av Rijf och ti llkommen i sambang med kyrkans uppförande men målad och förgylld först omkr 1840. Den visar Fig 132. Skellefteå landskyrka. In te­ riör mot öster. Foto Krister Hägglund, Skelle fteå museum 1992. Skellefteå Landsförsam/ingskyrka Church. The interior looking east. stora likheter med Riifs ritning från 1802 till predikstol i Torneå kyrka . Läktare i väster med orgel från 1954 och orgelfasad från 1872. Fram till 1916 var orgeln placerad på dåva­ rande östläktaren. Den första orgeln , byggd 1783 av orgelbyggaren P Qvarnström, Sundsvall , fl yttades över från den ä ldre kyrkan, senare ersatt av nya orgla r. Öp­ pen , blåmålad bänkinredning. Kyrkans interiör har ändrat karaktär på ett genomgri­ pande sätt vid ett flertal tillfä llen . Främst gäller det o rienteringen i rummet. A ltaret var ursprungligen pla­ cerat vid s.ö. hörnet av korsmitten, mitt emot predik­ stolen och hela bänkinredningen riktad mot mitten (fig 40). Den centrala karaktären har ersatts av en betoning av längdriktningen genom ko rets flyttning till östra ar­ men och utformningen med varierande dekor (fig 41), numera ett stort rundfönster med modern glasmålning, som dominerande faktor i fonden. Kända viktiga förändringar och åtgärder 1835 Vitlimning av kyrkans exteriör och interiör. 1839-41 Ändring av stegen kring altarringen, förgyll­ ning av predikstolen. 1851 Altartavla , målad av C Th Staaf, skänks till kyr­ kan. Ram efter ritning av L Hawerman. 1872 Ny orgel av orgelbyggaren P L Åkerman , Stock­ holm . 1876 Ny bänkinredning. 1878 Läktare uppförs i västra korsarmen. BEVARADE KYRKOR 115 1881 Värmeugnar installeras. 1901 Kopparplåt läggs på kupolen , järnplåt på korsar­ marna. 1904 Rappning och kalkstrykning av exteriören , kyrk­ take t målas mörkbrunt. 1915-16 (ark Fr Falkenberg) Genomgripande omge­ staltning av inte riören: östra korsarmen omdanas till kor, östra de len av korpartiet byggs upp ovan värme­ kammare, höga trappor leder till detta korparti, som begränsas av pelare och halvcirkelformad kolonnad av trä , på korväggen dekorativa molnformationer av stuck runt de båda förminskade fönstren , altaret placeras framför de t upphöjda korpartiet , de t medeltida altar­ skåpet placeras på a ltaret , altarringen flyttas men görs öppen, orgeln byggs om av Åkerman & Lund och flyttas till västläktaren liksom läktarskranket , bänkinredning­ en ändras, vindfång tillkommer , förbindelsegången mellan koret och sakristian ändras, interiören vitkalkas. 1935 Allmän upprustning, kopparplåt på kyrkan och sakristian. 1954 Ny orgel av A Mårtensson , Lund. 1964 (ark Rolf Bergh) Genomgripande reparation . Total omgestaltning av koret: överbyggnaden med ko­ lonnad avlägsnas, östra korsarmen avdelas genom ett skrank av järnsmide och mässing,längst i öster anordnas sanctuarium med uppställning av medeltida skulpture r, bl.a. en romansk madonna, ett stort fönster tas upp i öster och förses med glasmålning i olika blå toner av konstnärinnan Britta Reich-Eriksson , altarringen åter­ ställs till sin ursprungliga form , de t medeltida altarskå­ pet placeras på altaret, det medeltida triumfkrucifixet sätts upp i gördelbågen ovanför altaret , dopplats med ny dopfunt anordnas framför den ä ldre a ltartavlan i korsmitten , bänkinredningen ändras, sakristian åte r­ ställs till sitt medeltida utseende , vapenhus och vindfång omdanas, avskärmning under läktaren för bl.a. brud­ kammare , ommålning av inte riören , nya entreplan och trappor, socklar av marmor på gavelpartie rna, ny ut­ vändig puts, ommålning av exteriören och inte riören, ny värmeanläggni ng. 1977 Ombyggnad av orgeln . 1980 Kororgel från Grönlunds orgelbyggeri, Gammel­ stad. 1988 Renovering av exte riören. Äldre ritningar PÄ , kyrkans arkiv, 1793 plan och fasad , förs lag (Jakob Fig 133. Skellefteå landskyrka. Inte riör mot väster. Foto Ske l­ le fteå museum. Skellefteå Landsförsamlingskyrka Church. The inierior Iaoking west. Rijf). - 1850 ram till alta rtavla (L Hawerman); 1872 orgelfasad (P L Åkerman); Källor, litteratur och äldre avbildningar Boström,A , Kyrkan i Skellefteå landsförsamling restau­ rerad. i: Från bygd och vildmark 1964; Lamm, C J: C.J .F. Plagernanos resor , åren 1833- 1856. B 1- 11. Lund 1942-44. Mö/ler, A -M, Skellefteå landskyrka och Jacob Rijf. Uppsats för konstvetenskapliga seminariet vid Umeå universitet 1974. Stencil. - ATA, N J Ek­ dahls sam! , Il b , ext , teckn 1827; Plagemann, ext, teckn 1838-40. 116 KATA LOG Snöans fiskekapell Längst ut i havsbandet söder om Hörnefors ligger den lilla ön Snöan. Den var fram till 1877 kronoskär och de t var främst fi skare från Umeå och Nordmaling som hade sitt fiske här. Ett fiskeläge växte upp och ett kape ll uppfördes här, troligen i börj an av 1800-tale t. 1912 brann större de len av bebyggelsen ned och yrkesfisket upphörde . Snöan tillhörde Nordmalings fö rsamling fram till 1913 då o mråde t överfördes till Hörnefors soc­ ken. Fig 134. Snöans kape ll. Byggt o mkr 1800. Exte riör frå n syd­ väst. Fo to Bo Sund in 1987, Väste rbo tte ns museum . Snöan Chapel, bui/1 around 1800, seen f rom 1he sot11h -wes1. Plan och material Rektangulä r plan med kor i öste r, utbyggt vapenhus med ingång i väster. Uppfö rt av trä , liggtimme r, pane lklätt. Takbekläd­ nad papp på långhuset , urspr troligen spån, på vapenhu­ set bräder. Exteriör Fasaden klädd med stående locklistpanel, rödfä rgad . Fönste r på östra och södra väggen , rakt avslutade med vi ta omfattningar. Lågt sadeltak med kors på gavla rnas nock. Interiör Innertak saknas , bara timmerväggar. Framför östfön­ stret a lta rbord med rundad skiva på fyra ben, vitmålat. Ovan altarfönstret en tavla föreställande Korsfäste lsen , skänkt på 1880-talet. Predikstol i n .ö. hörnet i fo rm av en rundad skärm av stående plank . Öppen bänkinredning av släta plankor. Kända viktiga förändringar och åtgärder 1923 Nytt ytte rtak, nya fönste r. 1934 Ny panel, målni ng av exte riören . 1960-t A llmän upprustning. 1971 Predikstol och bänkar fö rstörs genom vandalise­ ring, återstä llande. Källor, litteratur och äldre avbildningar Råde, A, Snöans kapell. i: från Bygd och vildmark 1948; D:e, Nordmalings kyrka och församling. 1988. - ATA , bi ldsaml , ext 1928. Fig 135. Snöans kape ll. Inte riö r mo t nordöst. Foto Bo Sundin 1987, Väste rbo tte ns museum . S11öa11 Chapel. The i111erior looking 11or1h-eas1. BEVARADE KYRKOR 117 Sorsele Sorsele kapellförsamling bildades 1673 och e tt litet , rek­ tangulärt kapell uppfördes. De t e rsattes 1744 av en ny, rektangulär kyrka med fristående klockstapel, som ge­ nomgick en omfattande repa ration 1788- 92 men revs när den nuvarande kyrkan uppfördes 1859 och invigdes i december 1860. Ritningar och materialförslag till den­ na hade gjo rts 1857 av a rkitekten Ludvig Hedin , inten­ dent vid ÖIÄ. E nl traditionen är kyrkan uppförd av byggmästaren Johan Petter Lundberg från Teg i Umeå socken . Plan och material Rektangulä r långhuskyrka med kor i öste r. Tillbyggd, tresidigt avslutad sakristia i öste r , västtorn . Ingångar i söder (ej i bruk) och väster samt till sakristian från ös­ te r. Uppförd av trä, resvirke, på stensockel , panelklädd. Takbeklädnad spån. Exteriör Hela fasaden klädd med vitmålad brädpanel , inde lad i fält genom lisener och profilerade lister. Huvudparten av väggarna klädda med stående locklistpane l, avslutad med rundbågsfris, lisenerna krönta med listverk. Ne­ derparti med liggande slätpane l med fä ltindelning av påspikade bräder, gesims av slätpane l och profile rad taklist. Rundbågiga dö rr- och fönsteröppningar med tunna omfattningar. Västtornet uppfö rt i två avsatser Fig 136. Sorsele kyrka. Byggd 1859- 60. Exteriör från sydöst. Foto förf. 1990. Sarsele Church, built 1859-60, seen from the sowh-east. Fig 137. Sorsele kyrka. In te riör mot öster. Foto förf. 1990. S01·sele Church. The interior Iaoking east. 118 KATALOG med genombruten lanternin , pyramidformig spira med förgyllt klot och kors. Lågt sadeltak, rakt avslutat i ös­ ter. Interiör Långhuset indelat i tre skepp genom fyrkantiga , smäck­ ra pelare. Mittpartiet täckt av tredingstak , i sidopar­ tierna plant tak , klätt med slät brädpanel, runt mittpar­ tiet profilerad taklist med tandsnittsfris. Mittpartiet må­ lat blågrått , sidapartierna ljusblå . Huvudparten av väg­ garna klädda med stående brädpanel , sockel- och över­ parti med liggande slätpanel, vitgrå målning med mör­ kare sockel. Ovan altaret tavla föreställande Uppståndelsen , sign " L Ferien 1867" , flankerad av kopplade , marmorerade pilastrar med rakt överstycke, tillkomna 1908, men an­ givna redan på den ursprungliga ritningen. Altartavlan är en kopia av konstnären Fredrik Westins målning från 1823 i Kungsholms kyrka , Stockholm. Predikstol vid norra pelarraden i östra delen av kyr­ kan. Rund korg, indelad i fält genom tunna pilastrar, målad i grågrönt med spegelfält i gul marmorering, lis­ ter i gult , rött och förgyllning, konisk nederdel med förgylld knopp. Runt ljudtak med lambrequin och kors. Västläktare med framskjuten front. Sluten bänkin­ redning med cirkelformad front mot koret , anknytande till altarringens rundning, dörrar och sidostycken med marmorerade spegelfält. Fig 138. Sorsele kyrka. Interiör mot väster. Foto förf. 1990. Sarsele Church . The interior Iaoking west. Kända viktiga förändringar och åtgärder 1862 Orgel anskaffas , byggd av J Forsberg, Lycksele. 1900 Ny orgel från N O Alm , Boden. 1908 Isolering av väggar, tak och golv genom spånfyll­ nad . Interiören målas med ljusa väggar och pelare , blått tak i mittpartiet , altaromfattningen tillkommer. 1924 Ny orgel från E A lm, Norsjö , orgelfasad av Edv. Lundquist. 1929 (ark Kj Wretling) Väggarna fyllnadsisoleras, in­ gång till sakristian , målning av exteriören , taket tjäras , ombyggnad av läktare , bänkar, målning av interiören , blått tak i mittpartiet, väggar och pelare marmorerade, ornamental fris på väggpartiet ovan pelarna av konstnä­ ren Sten Flemming. 1940 Målning av exteriören. 1953 Målning av exteriören. 1954 Målning av interiören, tid. dekorationer försvin­ ner, dopplats anordnas vid norra väggen med målat fönster av konstnären Torsten Nordberg, elvärme , orgeln byggs om av Grönlunds, Gammelstad. 1972 Nytt spåntak på södra delen av kyrkan. 1989 Målning av exteriören med vit o ljefärg , taket tjä­ ras, målning av interiören i vapenhuset. Äldre ritningar 1922 orgelfasad, förslag (Edv Lundquist) . Källor, litteratur och äldre avbildningar Muntliga upplysn av fil mag Yvonne Ehlers , Stockholm (altartavlan) - A/ner, Hj , I kamp mot nödåret. i: Från BEVARADE KYRKOR 119 bygd och vildmark 1927; Myrin, K , Ur gamla protokoll. nika. i: Från bygd och vi ldmark 1915; Waerner, 0, Sor­ E tt bidrag till Sorsele sockens krönika. i: Från bygd och sele - en presentation. i: Från bygd och vildmark 1958. vildmark 1910; Myrin, K , Ur en lappmarkssockens krö- - ATA, bildsaml , ext o int 1922 o 1928. Vilhelmina Då den gamla kyrkan i Vilhelmina (se Volgsjö) var för­ fallen och otillräcklig beslöts 1832 att en ny kyrka skulle uppföras . 1833 sände pastorn P 0 Grönlund in ritningar till en ny kyrka (fig 62) . Det insända förslaget var i sin utformning så nära den nyligen uppförda kyrkan i Ar­ vidsjaur att ett samband är sannolikt (se A rvidsjaurs gamla kyrka). Ritningarna godkändes inte av ÖIÄ utan konduktören Axel Almfeldt fick i uppdrag att upprätta nya ritningar. Församlingen vi lle dock inte godtaga det fö rslag Almfeldt gjorde 1834 (fig 63) varför denne gjor­ de ett nytt förs lag, som godkändes 1835 (fig 64). Kyrkan uppfördes åren 1835-40 med bonden Erik Jonsson från Rissjö , Åsele socken, som byggmästare. Invigningen skedde först 1846. Plan och material Rektangulär långhuskyrka med kor i öster och sekun­ därt tillbyggd sakristia i norr , urspr sakristian bakom koret , västtorn. Ingångar i söder och väster samt ti ll sakristian från norr. Uppförd av trä , liggtimmer , på stensocke l, panel­ klädd . Takbeklädnad spån. Exteriör Hela fasaden klädd med stående , slät brädpanel, inde­ lad genom lisene r , vitmålad . Gesims av liggande bräder mellan listverk , kraftigt profilerad taklist. Långhusets gavlar spånklädda i sina övre partier. Rakt avslutade fönster med släta omfattningar och överstycken med små konsoler. Sekundärt vindfång i söder med svarvade hörnsto lpar , spånklädd gavel och svängt tak . Dörren till sakristian härrör från den äldre, rivna kyrkan (se Volg­ sjö). Lågt sade ltak med dubbla lager spåntak. Kvadra­ tiskt västtorn med spånklädd överbyggnad i tre avsat­ ser, den översta lökformad. Den nuv exteriören skilj er sig från den ursprungliga främst genom utbyggnaden av sakristian, tillkomsten av vindfånget i söder samt ny överbyggnad på tornet. Interiör Tak tunnvälvt , klätt med vitmålad , slät brädpanel. Väg­ garna klädda med stående, vitmålad , slät brädpanel. Långsidorna indelas genom pilastrar, gråmarmorerade Fig 139. Vilhe lmina kyrka. Byggd 1835-40. Exteriör från nordöst. Foto förf. 1990. Vilhelmina Church, buil1 1835-40, seen from 1he 11orth-eas1. liksom den profilerade taklisten. Hela altarväggen är vävspänd och målad på duken , genombruten av de två östfönstren med glasmålningar i de små rutorna. Alta rväggen indelas arkitekto niskt med ett tredelat nederparti med åtskiljande kolonner, draperier vid si­ dorna och skenperspektiv i mittpartiet, kraftig gesims samt överparti med absid med framställning av Agnes Dei , omgiven av molnformation och strålar. I mittpar­ tiet lede r en gång mellan kolonner fram till en trappa och ett podium med ett kors (fig 23). Kormålningen utfördes i samband med kyrkans uppförande av måla­ ren Marcus Jonsson Blomqvist frå n Östernoret, Åsele . Denne hade tidigare målat korväggen i Björna kyrka, Ångermanland , som fick tjäna som förebild. Sedan 1924 är en fristående alta rprydnad placerad framför mittpartiet , bestående av en trärelief med motivet " Je­ sus välsignar de arbetande och betungade", gjord av konstnären G unnar Torhamn , inom en ram med måla­ de, kopplade pilastrar och svängt överstycke. Samma år tillkom de målade glasfönstren. Predikstol vid norra vägen bestående av korg inde lad i fem konkava fält och päronformad, marmorerad ne­ 120 KATALOG Fig 140. Viihe lmina kyrka. Inte riör mot öster. Fo to fö rf. 1990. Viihelmina Church. The interior looking east. derdeL Me lla n fälten pilastrar och förgyllda liste r , i fäl­ te n målade fra mställningar av nyklassicistisk kara ktär. Åttkantigt ljudta k med lambrequin , avslutat med knopp och blo mmor. Prediksto len gjo rd 1840 av K O Winbe rg och Johan H a nsson. Västlä kta re med insvä ngd front. Unde r lä ktaren se­ kundära utrymme n fö r sidokape ll , dop- och brudkam­ mare m m. Slute n bänkinredning. Fig 141. Viihelmina kyrka. Interiö r mot väster. Fo to fö rf. 1990 . Viihelmina Church. The interior looking wesl. Kända viktiga förändringar och åtgärder 1912 Första orgeln anskaffas. 1924-26 (ark Fr Falkenberg) Geno mgripande repa ra­ tion, ny to rnspira, ny sakristia med insättande av äldre dörr , vindfång i söder och väster , fönster ovan västra ingången, väggen till den urspr sakristian tas bo rt , den vävspända målningen på ko rväggen flyttas till östväg­ gen , ny altarprydnad , glasmålningar i östfö nstren, e luppvärmning, bänkinredningen byggs o m , ny orgel från Åke rman & Lund. BEVARA DE KYRKOR 121 1960 Ny orgel från Åkerman & Lund . 1970 (ark S Gumaelius) Inredning under läktaren av vapenhus, sidokapell , dop- och brudkammare , kapp­ rum , förråd i tornrummet , vissa förändringar i sakristi­ an, fönstret ovan västra ingången tas bort . 1975 Nytt spåntak ovan det gamla. Äldre ritningar u å plan, fasader , förslag (osign , akt Ö IÄ, brev till K Vittangi 1843 blev byn Vittangi centralort inom Jukkasjärvi socken. Kyrkoherden flyttade hit och kom att ha sitt säte här till1912 då Kiruna blivit centrum. Vittangi blev då kapellförsamling till Kiruna och 1949 eget pastorat. Efter förslag från församlingen upprättades ritningar 1843 av konduktören Theodor Edberg vid ÖIÄ (fig 66) . Kyrkan uppfördes åren 1846-49 och invigdes den 5 mars 1854. Som byggmästare verkade snickaren Johan Nils­ son Ra u tio från Karl Gustaf (Karungi). Plan och material Rektangulär långhuskyrka med utbyggd, kvadratisk sakristia i öster, urspr med femsict ig avslutning, väst­ torn. Ingång i väster samt , sekundärt tillkommen , i sö­ der till sakristian , urspr även i söder till långhuset. Uppförd av trä, liggtimmer, på stensockel , pane l­ klädd . Takbeklädnad grågrön bandplåt , urspr spån , lan­ te rninen klädd med kopparplåt , tornspiran spånklädd . Exteriör Hela fasaden klädd med panel, på långsidorna indelad genom pilastrar, hörnpilastrar på torn och långhus. På sockelpartie t under fönstren liggande fasspontpanel, stående locklistpanel på resten av väggarna och hela tornet , pilastrar av slätpanel, profilerad taklist. Väggar svagt gulfärgade , pi lastrar och liste r grå målade. Panelen förnyad på norra och södra långsidorna samt delvis på sakristian. Fönste r rundbågiga med profilerad omfatt­ ning. Västtornet har genombruten lante rnin med profi­ lerade , kopparklädda hörnpilastrar och gesims, förgyllt klot och kors. Fasadutformningen överensstämmer med T h. Ed­ bergs ritning från 1843 men kyrkan kläddes troligen inte med panel förrän i mitten av 1880-talet och stod tills dess med bart , rödfärgat timmer. Exte riö ren har för­ ändrats något genom att södra ingången satts igen och Maj: t 1833); 1834 plan , fasad , sektion, förslag (Axel A lmfelt); 1835 plan, fasad , sektion , omarb förslag (Axel Almfelt). Källor, litteratur och äldre avbildningar Pettersson, O P , Gamla byar i Vilhelmina , del 3, s 294 ff . Stockholm 1946. - ATA , bildsaml , ext o int 1908, ext o int 1923, gammal dörr 1923; Umeå , Väste rbottens läns museum, bildsaml , ext o in t 1890-ta let. Fig 142. Vittangi kyrka. Byggd 1846-49. Exteriör från nord­ väst. Foto förf. 1989. Vittangi Church, bui/t 1846 - 49, seen f rom the north-west. omvandlats till ett fönster och sakristian förstorats och fått ny utformning. Interiör Tak av tryckt tunnvalv , klätt med masonitskivor liksom väggarna , vars långsidor indelas genom pilastrar. Under skivorna finns troligen den urspr beklädnaden av lock­ panel i taket och slätpanel på väggarna. Tak målat i ljusblått , väggar ljusgula , pilastrar marmorerade i gul­ brunt , profi le rad , vitmålad taklist. A ltare vid östväggen , inramat av halvkolonner på hö­ ga postament , marmorerade i gulbrunt och med förgyll­ da baser och kapitäl och halvcirkelformat , profile rat överstycke . I mittpartiet stod urspr ett kors av trä , först svartmålat , senare förgyllt (nu i vapenhuset). 1948 er­ 122 KATALOG Fig 143. Yittangi kyrka . Interiör mot öster. Foto förf. 1989. Viuangi Church. The interior looking east. sattes det av en altartavla målad av Gerda Höglund med motivet " Låten barnen komma till mig". Predikstolen vid norra väggen har rund korg, målad i grågrönt med förgyllda och försilvrade dekorationer be­ stående av ornament, kannelure r , girlander och lister med stiliserade blad- och blomverk . Runt ljudtak med girlander och blommotiv , upptill kraftiga volute r samt klot och kors . Öppen bänkinredning och läktare i väst­ er. Fig 144 . Yittangi kyrka. Interiö r mot väster. Foto förf. 1989. Villangi Church. The interior looking west. Kända viktiga förändringar och åtgärder 1880-t Exteriören brädfodras. 1896-97 Nytt tak av plåt , trappa framför södra in­ gången , nytt golv i hela kyrkan , ny altarring, uppgångar till läktaren från kyrkan, ny bänkinredning, in- och ut­ vändig ommålning, dekorationsmålning av Karl Lund­ gren från Luleå, •1ärmeugn. Orgel, kyrkans första, skänktes av drottning Sofia. 1912 Ny orgel. BEVARADEKYRKOR ITI 1918 Genomgripande reparation, tornspiran föränd­ ras. 1920-t Ny orgel. 1948- 49 (ark E Loven) Tornspiran återställs till sin urspr utformning, inte riören kläds med masonitskivor, södra ingången sätts igen, ny alta rtavla, ny bänkinred­ ning, ny orgel från Grönlunds orgelbyggeri, Gammel­ stad. 1968 (ark J T hurfjell) Sakristian byggs om. 1971 Nytt plåttak . 1981 Ommålning av interiören. Vännäs gamla kyrka (Vännäs­ by) I Vännäs by inom Umeå pastorat påbörjades år 1817 ett kape ll som togs i bruk 1825 men färdigställdes åren där­ på . 1822 blev kapellaget annex under Umeå och 1834 bildade det eget pastorat samt utvidgades. Kapellet uppfördes , enl uppgift från 1832, efter samma "dessein" som kyrkan i Sävar (se Sävars gamla kyrka) , vi lken ri­ tats av Axel Almfelt , konduktör vid ÖIÄ, efte r ett för­ slag av bruksinspektoren Johan Wincent i Sävar. Som byggmästare vid uppförandet verkade bonden E rik Jonsson från Vännäs by. Kyrkan fick dock inget väst­ torn utan en fristående klockstapel uppfördes 1843 efter ritning av pastor JA Linder i Umeå. Fig 145. Vännäs gamla kyrka. Byggd 18 17-25. Ex teriö r från sydväst. Foto förf. 1990. Vä1111äs old Church, bui It 1817-25, seen fi-0111 the south-west. 1986 Ny orgel från Grönlunds, Gammelstad. Äldre ritningar 1841 plan , fasad , förslag (osign , RA , ED, konselj akt 1843 14/ 8); 1843 planer, fasader , sektion , förslag (Theo­ dor Edberg); Källor, litteratur och äldre avbildningar Johansson,J-E , Vittangi kyrka. i: Vittangi - en bok om en livskraftig bygd. Vittangi 1977. - ATA , bildsaml , ext 1924, int f rest 1949. Fig 146. Vännäs gamla kyrka , klockstapeln. Byggd 1843. Exte­ riör från öster. Foto förf. 1990. Vä1111äs o ld Church. The bell-tower, built in 1843, see11 f rom the east. Plan och material Rektangulär långhuskyrka med kor i öster, tillbyggd sakristia i norr, vapenhus mitt på södra långsidan. In­ gångar i söder och väster samt till sakristian från väster. Uppförd av liggtimmer på stensockel, panelklädd. Takbeklädnad spån. Exteriör Fasaden indelas genom pilastrar på långsidorna och hörnen och hela kyrkan är klädd med liggande fasspont­ panel , även på pilastrarna. Väggarna vitmålade , pi­ 124 KATALOG Fig 147. Vännäs gamla kyrka. Inte riö r mot öster. Foto förf. 1990. Vännäs o/d Church . The interior looking easr. !astra r och liste r gråmålade . Panelen troligen till kom­ men vid restaurering 1889. Kyrkans ursprungliga bräd­ fodring, frå n 1827, torde ha varit slätpanel. Fönstren rundbågiga med profilerade omfattningar, östra fö nst­ ret igensatt. Ovan den södra ingången en re lief av trä med olje lampa och bladverk och ovan den västra en in­ skriftstavla med årta l fö r kyrkans restaureringar. Taket är valmat över östpartiet medan västgaveln är rakt av­ slutad . Detta ta lar för att det ursprungligen avsågs att uppföras ett västtorn, i likhet med Sävars kyrka, som var förebild . Vapenhuset , troligen ti llkommet 1889, ha­ de före 1920 platt tak med balustrad, då ersatt med spetsigt sadeltak. Interiör Kyrkorummet tunnvälvt med avvalmning i öster. Väg­ gar och tak klädda med liggande slätpanel och vitmåla­ de. Väggarna indelas genom lisener på långsidorna. Fig 148. Vännäs gamla kyrka . Interiör mot väster. Foto förf. 1990 . Vännäs olcl Church. The i11teri01· /ooking wesr. BEVARADEKYRKOR l~ Sockeln grå med stänkmålni ng, lisener och taklist mar­ 1833" , anskaffas och sätts upp på östväggen . morerade i gult och brunt. Altartavlan , gjord 1833 av Carl Johan Sjöstrand och föreställande Konungarnas tillbedjan , inramas av tre­ kvartskolonner under ett svängt överstycke från 1920, grönmarmorerat med förgyllda ornament liksom alta­ ret. Den äldsta kända altarprydnaden bestod av ett kors med svepeduk framför fönstret , flankerat av dubbla ko­ lonner och rakt överstycke . Altartavlan var fram till 1920 placerad på östväggen söder om altaret. Predikstol vid norra väggen, från byggnadstiden , gjord av Mathias Edström från Nysätra . Fyrsidig korg, grönmarmorerad med förgyllda ornament samt ljudtak med lambrequin . På väggen bakom predikstolen blå draperimålning. Västläktare i två våningar. Orgelfasaden målad grönt med förgyllda ornament. Öppen bänkinredning. Klockstapel Ett stycke väster om kyrkan står en klockstapel, upp­ förd i två våningar med kvadratisk plan. Den nedre, täckta delen är klädd med locklistpaneL Lanterninen har tre öppna arkadbågar på vardera sidan och överpar­ ti med lockpanel. Panelen är vitmålad, hörnlisener , pe­ lare och bågar gråmålade. Taket av svartmålad plåt och på nocken en flöjel med årtalet 1843. Linders ritning ti ll klockstapeln anknyter i vissa detal­ jer, de tre ljudöppningarna på sidorna, till Wincents ritning till västtornet i Sävar. Klockstapeln stod ur­ sprungligen ett stycke norr om kyrkan , men flyttades 1969 till sin nuvarande plats. Innan den uppfördes satt klockorna i en provisorisk stapel av korsvirke norr om kyrkan . Kända viktiga förändringar och åtgärder 1849 Tavla , sign "CARL JOHAN SJÖSTRAND 1864 Orgel anskaffas , byggd av Johan Gustaf Ek , Torp , Medelpad. 1889 Vapenhuset tillkommer, ny panel på kyrkans yt­ ter- och innerväggar. 1920 (ark Fr Falkenberg) Vapenhuset byggs om , vär­ meanläggning (kalorifer) installeras här. Sidoposter och fronton vid västra ingången tas bort. Nytt spåntak. l interiören kläds väggar och tak med råspant som revete­ ras , putsas och vitkalkas. Östfönstret sätts igen , altar­ uppsats och altarring förändras , målningen från 1833 placeras på östväggen ovan altaret. 1924 Ny orgel av E A Setterquist & Son , Örebro. 1936 Renovering och kalkstrykning av interiören , e l­ värme och belysning. 1944 Förändringar i sakristian , ny ingång. 1966 Ny orgel av Grönlunds, Gammelstad. 1967 (ark G Rudner) Målning av exteriören , nytt spåntak. Reveteringen i interiören tas bort , ä ldre de­ kormålning återställs , ny bänkinredning, rum inreds un­ der läktaren, förändringar i vapenhuset , ny värme­ anläggning. Äldre ritningar Umeå univ, forskn.arkivet , J A Linders sam!, u å , torn , förslag (J A Linder) ; ATA, 1919 plan , fasader , sektio­ ner, uppmätn rit n (Fr Falkenberg). Källor, litteratur och äldre avbildningar Schiller, G F, Vännäs kyrka . Altartavlan och dess måla­ re. i: Årsskrift , Vännäs församling 1963. - HLA, dom­ kapitlets arkiv, FVa:l , ext , teckn av Th Linder 1832; ATA , bildsaml , ext och int 1919. 126 KATALOG Alvsbyn 1781 beslöts att ett kapellag skulle bildas i Piteå soc­ kens nordvästra del. Det dröjde dock till 1807 innan någon kyrkobyggnad började uppföras i Byn , som Älvs­ byn då kallades. Kapellet uppfördes med moderkyrkan i Öjebyn, Piteå landsförsamlings kyrka , som förebild. Det stod färdigt 1813 och för uppförandet svarade bon­ den Johan Andersson från Byn och soldaten Olof Cart­ mo från Muskus. Tornet tillkom 1848 under ledning av byggmästaren Rönnberg (tro! J P Rönnberg från Piteå). Denne hade även gjort ritningarna, som dock omarbe­ tades av ÖIÄ när det gällde lanterninen (fig 65). Kloc­ korna hade dessförinnan varit placerade i en enkel trä­ ställning. Kapellaget bildade eget pastorat 1894. Plan och material Korsformig plan med kor i norra korsarmen, utbyggd sakristia n.ö. om korsmitten och tillbyggt torn i söder. Ingångar i söder, öster och väster samt till sakristian i norr, urspr även till norra korsarmen. Uppförd av trä , liggtimmer , på sekundär sockel av betong, panelklädd. Takbeklädnad plåt, urspr bräder, senare spån. Exteriör Hela fasaden klädd med stående, gulmålad locklistpa­ nel. Panelen i tornets övre del troligen äldre, i övrigt sekundär. Knutarna inklädda med stående, vitmålade bräder , kyrkans hörnlisener har markerade baspartier. Vita dörr- och fönsteromfattningar med bågformiga överstycken. Rundfönster på gavlarna. Tornet uppfört i tre avsatser med åttkantig lanternin , försett med små, gavelkrönta hörnlisener och låg spira med förgyllt klot och kors. Ingången på tornets sydsida flankeras av bre­ da lisener med spetsgavlar. På tornet dekorativa lister och fönsterunderstycken av figursågade, vitmålade brä­ der. Samtliga tak och spiran täckta med gråmålad plåt. Trots omfattande restaureringar har exteriören be­ hållit sin prägel från 1860-talet då den kläddes med pa­ nel. Kyrkobyggnaden hade urspr bara timmerväggar , inklädda knutar och brädtak. Interiör Tunnvälvda korsarmar , klädda med vitmålad brädpa­ nel, korsmitten markerad genom diagonala bågar. Väg­ garna klädda med stående, vitmålad brädpanel , lisener vid fönstren , profilerad taklist. Altare i norra korsarmen, på framsidan av altarbor­ det tre rundlar med reliefer från omkr 1900. På väggen altartavla i form av triptyk med " Uppståndelsen" i mitt­ partiet och " Kvinnorna vid graven" samt " Marias möte Fig 149. Älvsby kyrka. Byggd 1807- 13, tornet 1848. Exteriör från söder. Foto förf. 1989. Älvsby Church, built /807- 13 and the to we r in /848, seen from the south . med den Uppståndne" på ömse sidor, målad 1961 av konstnären Torsten Nordberg. På väggarna i koret sit­ ter uppsatta några skulpturer bestående av Kristus på korset samt Petrus och Paulus, som utgjort en tidigare altarprydnad från 1907. Predikstol vid n.ö. hörnet av korsmitten. Sexkantig korg,indelad i konkava fält , dekorerad med förgyllda ornament på blåmålade speglar. Predikstolen gjord omkr 1900 efter ritningar av Gustaf Hermansson , arki­ tekt vid ÖIÄ. Läktare i söder,öster och väster. Öppen bänkinred­ ning. En väsentlig ändring av kyrkans interiör från den ur­ sprungliga har skett både genom förnyande av inred­ ning och inventarier och genom förvandlingen från centralkyrka till långkyrka då koret flyttats . Altaret var urspr placerat mot s.ö. hörnet av korsmitten och omgi­ vet av en rund altarring (fig 19). Altartavlan , en olje­ målning förestä llande " Lazarus hos den rike mannen", skänktes 1809. Predikstolen , en rund korg utan ut­ smyckning, var placerad mot n. v. hörnet av korsmitten med uppgång direkt från sakristian . Väggarna var san­ nolikt utan panel och omålade , de enkla bänkarna rikta­ de mot korsmitten. Fig 150. Älvsby kyrka. Inte riör mo t koret i no rr. Foto förf. 1989. Älvsby Church. The interior looking north towards the chance/. BEVARADE KYRKOR lTI Kända viktiga förändringar och åtgärder 1848 (ark C G Blom-Carlsson) Tornet uppförs. 1865 Nytt spåntak , utvändig brädfodring. 18800. Orgelläktare uppförs , orgel anskaffas. 1889 Nytt plåttak , reparation av innertaket , värme­ ugn. 1900-t.b. (ark G Hermansson) Läktare i korsarmarna, nytt altare , ny altarutsmyckning , ny prediksto l, ny bänkinredning. 1931 Ny orgel från Grönlunds, Gammelstad. Fig 15 1. Älvsby kyrka . In teriö r mo t sö­ der. Foto förf. 1989. Ä lvsby Church . The interi01· looking south. 128 KATALOG 1938-40 Koret flyttas till norra korsarmen , inte riören kläds med träfiberplattor , sakristian utvidgas och får ingång, målning av exteriören och inte riören, nytt vär­ mesystem. 1961 Ny alta rtavla av Torsten Nordberg. 1960 Orgeln byggs om. 1969- 70 (ark Å Franzen) Omfattande ombyggnad, kyrkan upplyft på ny, gjuten betonggrund, ny panel i exteriö ren och interiö ren , altaret flyttas fram, ny bänk­ inredning, sakristia under koret. 1972 Ny orgel från Grönlunds, Gammelstad. Orträsk Ö rträsk, som tid igare tillhört Lycksele församling, fick 1842 tillstånd att uppföra en kapellkyrka. Sedan en pre­ dikant anställts uppfördes 1849 en kyrka med bonden E rik Jonsson från Rissjö, Åsele sn , som byggmästa re. Denne hade tidigare uppfört kyrkan i Viihelmina (se denna) . De sto ra likhete rna talar för att samma ritning­ ar kom till användning i båda fallen. 1887 blev Örträsk kape llag egen församling och pastorat. Plan och material Rektangulär långhuskyrka med kor i öster , utbyggd sakristia i öster , västto rn . Ingång i väster och , sekundärt upptagen, till sakristian från söder. Uppförd av trä , liggtimmer , på stensockel, pane l­ klädd. Takbeklädnad spån . Exteriör Hela fasaden klädd med stående, slät brädpanel, vitmå­ lad. Långhuset indelas genom lisener och avslutas av gesims av liggande bräder mellan listverk , profile rad taklist. Gavlarna spånklädda i sina övre partier. Rakt avslutade fönste r med släta omfattningar och överstyc­ ken med små konsole r. Västtorn i två avsatser, taklist med konsoler, genombruten lanternin , avslutad med förgyllt klot och kors. Interiör Tak med tryckt tunnvalv, klätt med slät brädpanel, helt bemålat med perspektiviska fält med kvadratiska kaset­ ter , innehållande stj ärnmönste r i blått , vitt och grått (fig 16). Profilerad taklist med målade tandsnitt och ägg­ stav. Väggarna klädda med stående, slät brädpanel, må­ lad ljusgrå med marmorerat sockelparti . Långsidorna Äldre ritningar 1847 to rnbyggnad , omarb förslag (C G Blom-Carls­ son); 1899 altare, predikstol, läktare , bänkinredning, fö rslag (G Hermansson ). Källor, litteratur och äldre avbildningar Hedlund, L , Älvsby kyrkas tillkomst och historia . i: Norrbottens Allehanda 1923, nr 126 b; Kyrkan i Älvsby församling. Vägledning. 1981; Takkel, V, Älvsby kyrka, kort historik. Älvsbyn 1965; Älvsby kapellförsamlings bildande och kyrkans byggande. i: Vår bygd Älvsbyn. Pi teå 1973; Öberg, S F, Ä lvsbybygden. Älvsbyn 1961. ­ ATA , bildsaml , int omkr 1900, före rest ; ext o int 1931. Fig 152. Ö rträsk kyrka. Byggd 1849. Exteriö r från sydöst. Foto förf. 1990. Örträsk Church, built in 1849, seen from the south-east. indelas genom vitmålade pilastrar. De dekorativa mål­ ningarna ursprungligen utförda i limfärg, 1924 ommåla­ de i o ljefärg. Altarbord grönmarmorerat med förgyllda ornament. På altarväggen målad uppstä llning av kopplade korintis­ ka kolonner, marmorerade med förgyllda baser och ka­ pitäl, mot grå-grön-gul marmorerad bakgrund, seg­ mentformat överparti med Agnes Dei. A ltartavla före­ ställande Korsfäste lsen, sign " P. E. Fie llström pinxit ao 1738" (fig 21) . Tavlan härrör från Lycksele kyrka (se denna), varifrån den överfördes 1849. Målningen på al­ BEVARADEKYRKOR l~ Fig 153. Örträsk kyrka. Interiör mot öster. Foto förf. 1990. Örträsk Church. The interior Iaoking east. tarväggen och troligen även den övriga dekorativa mål­ ningen utförd av målaren Karl E rik Holmström , verk­ sam även vid Lycksele kyrka (se denna) . Predikstol vid norra väggen, bestående av rund korg, indelad i fält genom pilastrar, vitgrå med förgyllda orna­ ment. Runt ljudtak med lambrequin, draperimålning på väggen bakom predikstolen. Gjord 1849 av kyrkans byggmästare Erik Jonsson. Västläktare med orgel målad i vitt med förgyllda ornament. Sluten bänkinredning. Kända viktiga förändringar och åtgärder 1885 Kyrkan renoveras, värme införs. Orgel anskaf­ fas, inköpt från Lekeryds kyrka. 1909 (ark T Grut) Ny orgelläktare. Ny orgel från P Alm , Norsjö. 1924 (ark Edw Lundqvist) Ommålning av kyrkan, in­ nertakets målning i limfärg rekonstrueras i oljefärg, bänkinredningen byggs om, ingång till sakristian , e l-be­ lysning. 1947 Nytt värmesystem . 1948 Ny orgel från Grönlunds, Gammelstad. 1949 Målning av exteriören. 1967 (ark Bengt Lidström) Allmän upprustning, in­ byggnad under läktaren för brudkammare resp ung­ domslokal , rest av altartavlan , målningarna på altarväg- Fig 154. Ö rträsk kyrka. Interiör mot väster. Foto förf. 1990. Örträsk Church. The interior Iaoking west. gen och innertaket av konservator Albert Eriksson, el­ värme. 1986 Nytt spåntak , vissa förändringar i vapenhuset. Äldre ritningar 1909 plan , uppmätn ritn (T Grut) ; 1909 orgel och läk­ tare , förslag (T Grut). 130 KATALOG Överluleå (Boden) Efter närmare femtio års diskussioner och utredningar bildades 1826 Överluleå socken genom en delning av Luleå socken. Den andra delen kom att ka llas Nederlu­ leå. Samtidigt fattades beslut om uppförandet av en kyr­ ka i Bodens by (fig 5). Förberedelserna för kyrkobygget hade påbörjats redan 1824 genom anskaffande av rit­ ningar. Ett förslag gjordes av konduktören och lantmä­ taren E rik Hollström i Sunderbyn , Luleå (fig 58-59) . ÖIÄ godkände dock inte förslaget utan ett nytt förslag gjordes av arkitekten J W Gerss vid ÖIÄ (fig 60) . För­ samlingen godtog dock inte detta förslag så Gerss utar­ betade ett nytt (fig 61), som låg nära Hollströms men med vissa förändringar. Förslaget godkändes 1825 och kyrkan uppfördes åren 1826-31 under ledning av bygg­ mästarna Olof Gustaf Alm från Heden (Boden) och Israel Rönnberg, Piteå. Plan och material Rektangulär långhuskyrka med kor i öster , urspr i norr , utbyggnad i norr för urspr sakristia och torn i söder. sekundära avdelningar i öster för sakristia och förråd samt i väster för vapenhus, brudkammare m.m. Ingång­ ar i söder, öster och väste r. Uppförd av sten , i huvudsak granit , samt putsad . Takbeklädnad spån , lante rninen klädd med kopparplåt. Exteriör Hela fasaden putsad , sockelparti med spritputs och kva­ derindelning, väggar slätputsade , tunna fö nsteromfatt­ ningar av spritputs. I tornet bågformiga ljudöppningar, flankerade av kopplade pelare med kraftiga kapitäl. Profilerad taklist , på tornet och lanterninen försedd med tandsnitt och konsoler. Putsen färgad vitgul. Rund­ bågiga dörr- och fönste röppningar, dörrarna koppar­ klädda. Det låga sadeltaket valmat i öster och väste r. Klot och kors av koppar. Exteriören är bevarad i sin urspr utformning. Interiör Taket svagt tunnvälvt med plant mittparti , klätt med slät , gråmålad brädpanel. Väggar putsade , vitkalkade , försedda med draperimålning i sockelpartiet. Kor i ös­ te r, indraget i stor nisch mellan sidorum, i n.ö . sakristi­ an. Altaret placerat i rundbågig nisch , ovan detta altar­ skåp av predellatyp , målat 1980 av konstnären Pär An­ dersson , på väggen ett krucifix av trä från 1932, gjort av bildhuggaren Tore Strindberg. Predikstol i kyrkans n.ö . hörn med uppgång direkt från sakristian . Rund korg, indelad i omväxlande kan­ nelerade och släta spegelfält , målad ljusgrå med förgyll­ da lister och ornament, runt ljudtak . Fig 155. Överluleå kyr­ ka. Byggd 1826- 31. Exte riö r från sydöst. Foto fö rf. 1989. Överluleå Church, built /826- 31, seen from the south-east. BEVA RADE KYRKOR 131 Fig 156. Överluleå kyrka . Inte riör mot öste r. Foto fö rf. 1989. Överluleå Church. The interiOJ· /ooking east. Mitt på norra sidan stor, absidformad nisch. U r­ sprungligen var predikstolen placerad här med uppgång direkt från den bakomliggande sakristian . A ltaret stod framför predikstolen och bänkarna var orienterade mot kyrkans mitt. Partiet fra mför nischen har omdanats till lill kyrka , ka llat Mariakore t , med litet alta re i nischen och dopfunt framfö r denna . I nischen kalkmålning från 1954, " Jesus välsignar barnen", av konstnären Simon Sörman. Samme konstnär gjorde 1938 den stora kalk­ målningen mitt på södra väggen med motiv ur Lukas evangelium . I väster orgelläkta re på rödmarmorerade kolonner, skrank med metopfris, tandsnittslist och kraftig gesims, målad i röd och grå marmorering, orgelfasad från 1895. U rsprungligen fanns läkta re även i öster och orgelläkta­ re i söder. Det nuv. läktarskranket härrör från den öst ra läktaren. Ö ppen bänkinredning. Kända viktiga förändringar och åtgärder 1842 O rgel av Pehr Zackarias Strand , Stockholm. 1880-t. Yärmeugnar installeras . 1895 Ny orgel på västläktaren av N 0 Alm , Boden. Fig 157. Överluleå kyrka . Inte riö r mot väste r. Foto förf. 1989. Över/uleå Church. The interiOJ· iooking west . 132 KATALOG Södra läktaren rivs. Ny bänkinredning. 1922 (ark F Falkenberg) Reparation av kyrkan. 1931 (ark T Grut) Koret flyttas till östra delen , ny altartavla med motiv ur Jesu bergspredikan, målad av konstnären Harald Lindberg. På ömse sidor om altaret skärmväggar som avgränsar för sakristia och klädkam­ mare, krönta av tolv apastiafigurer av skulptören Bror Marklund. Predikstolen flyttas till n.ö. hörnet av kyr­ kan. Nischen i norra muren inrättas till dopplats, kalk­ målning av Harald Lindberg. Ny bänkinredning, orienterad mot öster. Östläktarens skrank flyttas till västläktaren. Ny orgel från Åkerman & Lund, Stock­ holm. 1938 Kalkmålning på södra väggen av Simon Sörman. 1951-52 (ark K Nordenskjöld och G Rudner) Kor­ partiet omdanas, murad vägg med pelare mellan kor och långhus , sidorum för sakristia och klädkammare , apastiaskulpturerna placeras i sidanischer i koret , altar­ tavlan ersätts av krucifixet från 1932. Ljudtak till pre­ dikstolen , uppgång från sakristian. Orgeln byggs om av Åkerman & Lund. Den urspr sakristian inreds till ko­ lumbarium. Kalkmålning i norra absiden av Simon Sär­ man. 1972 Kororgel från Grönlunds, Gammelstad. 1980 (ark B Franklin) Allmän upprustning och om­ målning, värmeisolering, nytt elsystem. I centrum av kyrkan inrättas en lillkyrka. Nytt altarskåp på högalta­ ret av Pär Andersson, som även svarade för färgsättning av kyrkan . 1983 Ny orgel från Grönlunds, Gammelstad. Orgelfa­ saden från 1895 behålls. 1987 Omfärgning av exteriören. Äldre ritningar 1824 plan , fasader , sektioner, förslag (E Hol/ström); 1824 plan , fasad , sektion , förslag (J W Gerss); 1825 plan , fasad, sektion , förs lag (J W Gerss); 1894 plan , fasad, sektioner, förslag till orgel och ny orgelläktare ( osign). Källor, litteratur och äldre avbildningar von Ahn, J, Överluleå kyrka 1831-1931. Ett bidrag till Överluleå församlings historia. Luleå 1931; Grön/und, B, Överluleå kyrka och församling. i: Bodens kommun. Från Forntid till Nutid. Luleå 1980; Lamm, C J , C.J.F.Plagemanns resor åren 1833-1856. B 1-11. Lund 1942-44; Larsson, L , Överluleå kyrka och dess restau­ reringar. Uppsats i konsthistoria vid Stockholms univer­ sitet, hösten 1961 , Stencil; Överluleå 1831-1981. En jubileumskrönika. - Ext , teckn av E Hol/ström 1831 (von Ahn , s 62) ; Plagemann, ext, teckn 1834; ATA, bildsaml , ext o int 1926, ext o int efter rest 1931; Luleå, Norrbottens museum, bildsaml , int före och efter rest 1931. o •• ATERUPPFORDA KYRKOR I detta avsnitt behandlas fem kyrkobyggnader som monterats ned och flyttats till annan plats. I tre fall har de under en mellanperiod haft en profan funktion men Gillesnuole kapell När Sorsele kapellförsamling bildades 1674 uppfördes, förutom i Sorsele , ett kapell även i Allesnuole (nuv Gil­ lesnuole) och församlingens förste präst stationerades här. Det ersattes av ett nytt kapell 1750 men på 1790­ talet var det i så dåligt skick att ett nytt uppfördes, som stod klart 1798. Kapellet användes endast sommartid av samerna och då dessa dragit sig närmare norska gränsen och ett nytt kapell uppförts i Ammarnäs 1858 hade ka­ pelle t i Gillesnuole spelat ut sin roll . Det såldes 1867 och sattes upp som loge i Granåkers by. 1937 skänktes byggnaden till Sorsele församling och återuppsattes på sin gamla plats. Återinvigningen skedde sommaren 1940. En fristående klockstapel uppfördes också. Fig 158. G illesnuole ka­ pell . Byggt 1798, åte r­ uppsatt 1940. Exteriör från nordväst. Foto förf. 1990. Gillesnuole Chapel, built in 1798 and re-erected in 1940, seen from the north-west. senare återförts till sin ursprungliga plats för att åter tjäna som kyrkobyggnader. Plan och material Rektangulärt rum utan indelning. Ingång i väster. Uppfört av trä, liggtimmer, knuttimrad. Takbekläd­ nad rundvirke . Exteriör De bara väggarna är tjärade och åstaket lagt med nytt virke. T re fönster, försedda med luckor. Dörren deko­ rerad med inskuret , geometriskt mönster. Interiör Interiören är enkel med bara timmerväggar och synliga takåsar. Den ursprungliga inredningen, som sannolikt 134 KATALOG var mycket enkel, finns ej bevarad utan den befintliga är tillkommen 1940. Altarbord under östfönstret , som har ett kraftigt mitt­ kors. På altaret krucifixgrupp. Predikstol i n.ö. hörnet , sexkantig korg, målad gråbrun. Bänkinredning av plan­ kor utan ryggstöd och orgel i s. ö . hörnet. Källor, litteratur och äldre avbildningar Haglund, G, En lappmarkskyrkas öden. i: Från bygd och vildmark 1940; Myrin, K , Ur gamla protokoll. Ett bidrag till Sorsele sockens krönika. i: Från bygd och vildmark 1910; Wahlqvist, B , Övre Vindeldalens kyr­ kors historia. i: Umebladet den 16 dec. 1940. Fig 159. Gillesnuole kapell. Inte riör mot no rdöst. Foto Gunnar Westin 1948, Västerbottens museum . Gillesnuole Chapel. The interior Iaoking north-east. Jäkkviks kapell (tid. Lövmokk) I Lövmokk vid Hornavans översta vik uppfördes 1777 ett kapell , som fick ersätta den år 1747 nedbrända kyr­ kan i Silbojokk , tillkommen i samband med gruvdriften i Nasafj ällsområdet . Kapellet i Lövmokk , som efter gruvdriftens nedläggande endast besöktes av de norna­ diserande samerna , flyttades 1885 ca 6 km söderut till en mer central plats i Jäkkvik inom Arjeplogs socken. Samtidigt flyttades en timrad prästkammare från Löv­ mokk och sattes upp e tt stycke väster om kapellet i Jäkkvik . Fig 160. Jäkkviks (tid . Lövmokks) ka­ pell . Byggt 1777, flyttat 1885 . Exteriör från söder. Foto förf. 1989. Jäkkvik (earlier Lövmokk) Chapel, built in 1777 and moved in 1885, seen from the south . Plan och material Rektangulär plan , orienterad i öster-väster, med kor mitt på norra sidan, utbyggd sakristia mitt på norra väg­ gen och motstående vapenhus mitt på södra väggen , ingång i söder . Uppförd av trä, liggtimmer, på stensockel, panel­ klädd . Takbeklädnad spån , på mittornet papp. Exteriör Hela fasaden klädd med liggande fasspontpanel , på gav­ larnas överpartier bred pärlspontpanel med tandad ne­ derkant, tandade vindskidor, inklädda knutar, allt gul­ målat. Lågt sadeltak med litet centraltorn i två avsatser, avslutat med ringkors av trä. Panelen tillkommen 1897. Samtidigt förstorades elle r tillkom de rakt avslutade fönstren. - Strax söder om kapelle t finns en fristående, panelklädd klockstapel från 1933. Interiör Den ursprungliga interiören är känd genom en teckning och en målning av C F Häckert från 1850 resp 1855. Av dessa framgår att koret låg vid ena gaveln , sannolikt i öster, och predikstolen stod i n .ö. hörnet. Timmerväg­ garna saknade beklädnad , takbjälkarna var synliga och den mycket enkla bänkinredningen utförd av plank . Det enkla altarbordet var placerat under ett fönster och någon altarutsmyckning är ej angiven. Den femkantiga predikstolen på pelare var slät liksom det fyrkantiga altarskrankeL Det nuv kapelle t har tredingstak, klätt med.bred , vit- Fig 161. Lövmokks kapell . Interiör mot nordöst. Teckning av C F Höckert 1850. Foto Nordiska museets arkiv. Lövmokk Chapel. The interior Iaoking north-east. Drawing by C F Häckert 1850. ÅTE RUPPFÖRDA KYRKO R 135 målad pärlspontpaneL Väggarna klädda med stående , gulmålad pärlspontpanel, liggande i det brunmålade sockelpartiet. Koret fick troligen sin placering mitt på norra sidan framför ingången till sakristian i samband med flyttningen 1885 . På det fristående altaret finns en uppsats, sannolikt från 1880-90-talet , bestående av vit­ målade lisener med förgyllda kannelurer och kraftigt profile rat överstycke , prytt med tre urnor. På den mel­ lanliggande , klarblå fondväggen sitter en konsol på vil­ ken står en kopia av Thorvaldsens Kristus. Predikstolen i n. v. hörnet ä r sannolikt den ursprungli­ ga, en femsictig korg av stående plank , på utsidan se­ kundärt klädd med slät panel bestående av vita spegel­ fält samt grå lisener och omfattningar. Även alta rskran­ ket är troligen det ursprungliga, klätt med likartad, se­ kundär panel. I n.ö . hörnet orgel från N O Alms orgel­ fabrik , Boden. Kända viktiga förändringar och åtgärder 1885 Kapellet flyttas från Lövmokk till Jäkkvik. Nöd­ torftig reparation , inredningen förnyas delvis. 1897 (byggm E G Kristiansson) Panel tillkommer på ut- och insidorna, målning av exteriör , interiör och in­ redning. 1908 Ny stensockel, ny trappa , nytt spåntak, sågspåns­ fyllning i undertaket , innanfönster , värmeugn. 1933 Fristående klockstapel uppförs. 1956 Omläggning av tak och golv, målning av exte riör och interiör , ny kamin. Fig 162. Jäkkviks (tid. Lövmokks) kapell. Interiö r mot nord­ väst. Foto förf. 1989. Jäkkvik (earlier Lövmak k) Chapel. The interior Iaoking north­ west. 136 KATALOG Källor, litteratur och äldre avbildningar Mus, bildsaml , int av Lövmokks kapell , teckn av C F Borelius, A, Johan Fredrik Häckert 1826-1866. Stock­ Häckert 1850; Norrköpings museum, Gudstjänst i Löv­ holm 1927; Wallquist, E , Arjeplog fordomtida. Arjeplog mokks fj ällkapelL Målning av C F Häckert 1855; ATA, 1983; D:e, Arjepluogs kyrkor. Arjeplog u.å. - Nord bildsaml , ext 1919. Pajala (tid. Kengis) I närheten av sammanflödet mellan Torne- och Muoni älvar anlades i mitten av 1600-talet Kengis bruk med egen kyrka och predikant. 1725 ersattes brukskyrkan av en ny träkyrka, Fredriks kapell , uppförd tillsammans med byborna i Pajala, som bildade eget kapellag. 1787 brann denna kyrka ned , men ersattes av en ny, invigd hösten 1797. Ritningar till den nya kyrkan hade upprät­ tats redan 1783 vid Ö IÄ (fig 45) . Denna uppfördes un­ der ledning av byggmästaren Erik Lanto från Helsing­ byn, Finland . 1860 sades kyrkan vara mycket förfallen och 1869 flyttades den 6 km västerut till Pajala by. Vid återuppförandet gjordes förändringar som helt ändrade dess karaktär . Ritningar till dessa förändringar med bl a en ny klockstapel hade gjorts 1865 av arkitekten Ludwig Hedin , ÖIÄ. I spetsen för uppförandet stod byggmästa­ ren August Jonsson. Den återuppförda kyrkan invigdes 1871. Plan och material Den urspr kyrkan var en långhuskyrka med kor i öster och utbyggd sakristia mitt på norra sidan samt motstå­ ende vapenhus mitt på södra sidan. Vid förändringen 1869-71 flyttades koret mitt på norra sidan och en ny sakristia uppfördes på platsen för den gamla. En till­ byggnad gjordes mot söder , på platsen för det gamla vapenhuset , förenad genom en gång med den strax intill uppförda klockstapeln. Ingång genom klockstapeln i sö­ der, i väster samt till sakristian i norr. Uppförd av trä , liggtimmer , på stensockel, panel­ klädd. Takbeklädnad svartmålad plåt , urspr spån. Exteriör Den uppförda kyrkan fick en enklare fasadutformning än vad ÖIÄ:s ritning utvisar. Enl en teckning från 1827-30 samt visitationsprotoko ll från 1850 var fasaden klädd med stående , omålad brädpanel utan indelning. Takryttare saknades, i stä llet fanns en fristående klock­ stapel. Rundbågiga fönster och valmat sadeltak med mönsterlagd spån. Den nuv kyrkan har fasaden indelad genom kraftiga lisener, klädda med slätpanel, som försetts med kanne- Fig 163. Pajala (tid . Kengis) kyrka. Byggd 1797. Exteriör från sydväst. Teckning av N J Ekdahl 1827-30, Ekdahls saml. ATA. Foto ATA. Pajala (earlier Kengis) Church, built in 1797. Drawing by N J Ekdahl 1827-30. lurer. Väggarna är klädda med fasspontpanel , liggande under fönstren och stående i överpartierna. Klocksta­ peln är uppförd i avsatser, försedd med strävpelare, sammanbyggd med kyrkan och panelklädd på samma sätt som denna. Rakt avslutade fönster med överstyc­ ken av figursågade bräder. Fönsteromfattningar , lisener och liste r vitmålade , väggarna gulmålade. Kyrkan stod med bara timmerväggar till 1888-89 då den kläddes med panel. Interiör Den urspr kyrkan hade bara, omålade timmerväggar. Endast altarväggen och predikstolen var målade . Av den troligen enkla inredningen finns altartavlan, ej i bruk , samt predikstolen bevarade. Den äldsta kända altarutsmyckningen är en oljemålning föreställande Korsfästelsen , enl inskrift på baksidan skänkt till Pajala kapell 1837 av fä ltkamreraren Carl Petter Humble i Stockholm . Den nuv kyrkan har tunnvalv i de tre korsarmarna, mr./-/.1'" . # , ...__ --~ - .1!•• •• --~- ' t·-: ~- .,.. -., ;..·­'·~·' Lo ••....,.."1"1 ... -."·'"·.... !· ·-'•r •• ·"' /"PAJI.U n'U.J, ,/- ..,,, , !.o,: t:.. Fig 164. Pajala (tid . Kengis) kyrka. Plan och fasad , förslag till ombyggnad av L Hedin 1865. RA. Pajala (earlier Kengis) Church. A l!eration proposal by L He­ din, 1865. vilka möts i ett kryssvalv i korsmitten. Tak och väggar klädda med slät brädpanel, målad i grått, mörkare i taket och ljusare på väggarna, sockelparti med marmo­ reringsmålad spegelpaneL Väggarna indelas genom kraftiga lisener, som har sin motsvarighet i exteriören. De östra och västra korsarmarna har avkortats till hälf­ ten genom sekundärt insatta mellanväggar så att sido­ rum bildats , innehållande utställningsrum resp. vapen­ hus. Ö ppen bänkinredning, gråmålad . Läktare med orgel i södra korsarmen. A ltare mitt på norra väggen, flankerat av pilastrar med förgyllda kapitäl. Ovan altaret en oljemålning, "Jesus välsignar barnen", gjord 1944 av konstnären Torsten Nordberg. Den ersatte då en tidigare målning från 1888 fö reställande Den välsignande Kristus, gjord av målaren Noren, tro! J Noren från Kalix, och utgöran­ de en kopia av konstnären C H Blocks målning i Hörups kyrka i Skåne. ÅTERUPPFÖRDA KYRKO R 137 På ritningen till den urspr kyrkan var predikstolen placerad direkt vid norra väggen med uppgång från sak­ ristian. Efter att ha förvarats i den nya klockstapeln sattes den urspr predikstolen upp 1939 i den ombyggda kyrkan, på den urspr avsedda platsen. Från 1971 är den fristående i rummet (fig 31) . Rund korg, målad mörk­ grå, med förgyllda bladlister och girlander, mitt fram förgyllt, bevingat änglahuvud (seraf), runt ljudtak med kraftiga bladvoluter och facklor, på krönet fackla, stili­ serad lambrequin med förgyllda ornament. Änglahuvu­ det var till 1939 placerat ovanför a ltaruppsatsen. Kända viktiga förändringar och åtgärder 1837 Altartavla skänks till kyrkan. 1861 - 69 (ark L Hedin) Kyrkan flyttas och återupp­ förs på annan plats i förändrad form. Fig 165. Pajala (tid. Kengis) kyrka. Återuppbyggnad och torn 1869-71. Exteriör från söder. Foto förf. 1989. Pajala (earlier Kengis) Church. Moved and then re-erected to­ gether with a new be/1-tower 1869- 71. Seenfrom the south. 138 KATALOG Fig 166. Pajala (tid. Kengis) kyrka. In­ te riö r mot nordväst. Foto förf. 1989. Pajala (earlier Kengis) Church. The in­ terior Iaoking north-west. 1873 Kammarorgel anskaffas. 1888-89 Kyrkan kläds med panel ut- och invändigt, målning av hela kyrkan , nytt yttertak av plåt , ny ingång i västra gaveln , vindfång, a ltaret byggs om, ny altartavla av Noren (kopia av C H Block) , läktare uppförs , ny bänkinredning, värmeugnar. 1938-39 (ark E Loven) Innertaket isoleras, träfiber­ skivor på väggar och innertak, överstycke till altarupp­ satsen tillkommer, nytt golv, den äldre predikstolen re­ staureras och åte rinsätts till höger om altaret , dörrarna till sakristian förminskas , fyra obelisker i mittkvadra­ ten , nya dubbelfönster, centralvärme, ommålning av exteriören och interiören , nytt plåttak , ny orgel från Grönlunds , Gammelstad. 1944 Ny altartavla av Th Nordberg, Stockholm. 1970-71 (ark G Lehtipalo) Borttagning av träfiber­ plattorna i interiören , ny tak- och väggpanel , nytt golv, nya fönster , överstycket till altaruppsatsen och obelis­ kerna borttages, predikstolen flyttas , sidoarmarna inde­ las genom mellanväggar, ommålning av hela kyrkan. 1982 Ny orgel från Grönlunds, Gammelstad . Äldre ritningar 1783 plan , fasad , förslag (osign) ; 1865 plan , fasad, för­ slag t utvidgning av kyrkan och ny klockstapel (L He­ din). Källor, litteratur och äldre avbildningar Sne/1, W , Ur Pajala kyrkors byggnadshistoria. i: Torne­ dalen 1937. Haparanda 1937. - ATA, Ekdahls saml , Il b , ext , teckn 1827; Ext , teckn 1860, i: Pettersson, C A , Lappland . Dess natur och folk . Stockholm 1866; ATA , bildsaml , ext o int 1904. Umeå (tid. Holmön), Helena Elisabethkyrkan Holmön i västra Kvarken tillhörde från början Umeå församling men 1802 bildades här ett eget kapellag. Ett litet kapell uppfördes samma år och invigdes till mid­ sommar året därpå . Kyrkan fick namnet Helena Elisa­ beth efter brukspatron Mårten Grans hustru , då paret gjort en del donationer till kyrkan. 1822 fick ön egen präst och 1834 blev Holmön annex under det nybildade Sävars pastorat. 1891 ersattes den lilla kyrkan av en större kyrka och såldes 1895 på auktion, tillsammans med en del inventarier, och sattes upp på annan plats i förenklad form för att tjäna som tröskloge. 1954 förvär­ vades den av Västerbottens läns hembygdsförening och revs 1956. Kyrkan återuppfördes och delvis rekonstrue­ rades 1957-58 på museiområdet Gammlia i Umeå efter ritningar av arkitekterna Bengt Lidström och Åke Fig 167. Holmöns gamla kyrka. Byggd 1802. Exteriör från nordöst. Teckning av N J Ekda hl 1827, Ekdahls saml. A T A. Foto ATA. Holmön old Church, built in 1802, seen from the north-east. Drawing by N J Ekdahl, 1827. ÅTERUPPFÖRDA KYRKOR 139 Fig 168. Umeå, Helena Elisabethkyrkan (tid. Holmöns gamla kyrka). Återuppförd 1957-58. Exteriör från sydöst. Foto Stel­ lan Wengelin , Västerbottens museum 1992. Umeå, Helena Elisabethkyrkan Church (earlier Holmön old Church), re-erected 1957- 58, seenfrom the south-east. Lundberg, grundade på äldre avbildningar och muntliga uppgifter. Plan och material Åttkantig plan med kor ursprungligen i öster, utbyggd sakristia i nordöst och vapenhus och ingång i väster. Vid återuppförandet fick kyrkan en annan orientering med koret i väster och vapenhuset i öster. Uppförd av trä, liggtimmer, på stensockel, panel­ klädd. Takbeklädnad bräder. Exteriör Fasaden klädd med stående, rödfärgad lockpanel. Rakt avslutade fönster med släta omfattningar. Ingången om­ ges av pilastrar på höga socklar, överfönster och profile­ rat överstycke. Det höga sadeltaket uppfört i två avdel­ ningar och avvalmat i öster och väster. Över västra tak­ nocken ett åttkantigt klocktorn med toppformigt tak och vimpel. Från den ursprungliga kyrkan återstår tim­ merstommen till själva kyrkorummet medan vapenhu­ set och sakristian är rekonstruerade liksom panel , tak och övriga detaljer. 140 KATALOG Interiör Om den ursprungliga interiören vet man att taket troli­ gen var plant och vitlimmat och väggarna klädda med slät panel , försedda med målningar med pilastrar i hör­ nen, utförda 1811 av målaren Oscar Hultgren från Stockholm. Altarprydnaden är okänd liksom prediksto­ lens utformning. Denna var gjord 1820 av Jon.Löf från Umeå. Den rekonstruerade interiören överensstämmer så långt det varit möjligt med den beskrivna . Plant tak av slät brädpanel och väggarna klädda med stående slätpa­ nel, helt bemålade med grovådrig marmorering i gult , grått och rödbrunt , i hörnen pilastrar, sockelparti stänk­ målat. Väggmålningarna , gjorda av konservator Evert Larsson, är en kopia av målningarna i salen i en gård på Holmön, utförda av Hultgren samtidigt med arbetet i kyrkan. Av de ursprungliga inventarierna finns endast ett litet bord och ett bokbräde bevarat. Altarbord framför öst­ fönstret med ett nytt krucifix av trä , gjort av skulptören Alois Linder från Salzburg. Bakom altaret en vävnad av textilkonstnärinnan Clara Salander, Robertsfors, före­ ställande " Den heliga staden". Den nygjorda predikstolen i n.ö. hörnet har fyrsidig korg. Altarringen, indelad i spegelfält, är gjord enl en beskrivning av den ursprungliga. Den slutna bänkinred­ ningen härrör från Bygdeå kyrka. Orgeln , byggd i Nor­ sjö , är deponerad från Västerbottens läns museum . Kända viktiga förändringar och åtgärder 1822 s akristian och vapenhuset tillkommer. 1895 Kyrkan monteras ned , uppförs som tröskloge. 1956 Trösklogen (f d kyrkobyggnaden) monteras ned. 1957- 58 (ark B Lidström o Å Lundberg) Kyrkan återuppförs och delvis rekonstrueras på ny plats. Källor, litteratur och äldre avbildningar Forsberg, H , Helena E lisabeth - Holmöns kapellkyr­ ka . Uppsats i konstvetenskap. Stencil. Konstvetenskap­ liga institutionen vid Umeå universitet 1991; Landin, S , Holmö församling. i: Från bygd och vildmark 1951; Lin­ der, J A , Holmö kyrka och dess tillhörigheter. Beskriv­ ning upprättad år 1832. i: Västerbotten 1956; Vikström, E, Helena E lisabeth. Vägledning utg av Västerbottens museum. Umeå 1986. - AT A , Ekdahls sam l Il b, ext , teckn 1827; HLA, Domkapitlets arkiv, vol FVa:1, ext , teckn av Th Linder 1832. Fig 169. Umeå, Helena Elisabethkyr­ kan (tid . Holmöns gamla kyrka). Inte­ riö r mot koret i väster. Foto förf. 1990. Umeå, Helena Elisabethkyrkan Church (ear/ier Holmön old Church). The interior Iaoking west towards the chance/. Vindeln, S:t Mikaels kapell (Degerfors gamla kyrka) Degerfors socken bildades 1799 genom utbrytning av ett antal byar i den no rdligaste de len av Umeå socken. Dessförinnan hade dock e tt kapellag bildats 1738 och beslut fattats om uppförandet av ett kapell i Degerfors. Då bygden var glest befolkad och fa ttig dröjde det tre t­ tio år innan arbete t kom igång. 1768- 69 uppfö rdes kyr­ kobyggnaden samt en fristående klockstapel. 1794 sked­ de en ombildning till annexförsamling och 1800 till eget pastorat. Sedan utbyggnaden av stambanan nått hit 1892 växte en tätort fram, municipalsamhället Vindeln , och en ny kyrka i nygotisk stil uppfördes 1903- 04. Den gamla kyrkan revs och delar av den åte ruppfördes till sockenstuga vid kyrkvägen. 1955 beslöts att den gamla kyrkan skulle åte rstä llas och användas som gravkapell och fö r mindre förrättningar . Sockenstugan revs och kyrkan återuppfö rdes åren 1961-62 efte r gamla foto­ grafie r , något nordöst om den urspr platsen samt fick namnet S:t Mikaels kapell. Detta tillsammans med den nya kyrkan från 1904 bildar Norrlands enda ensemble av gammal och ny kyrka på samma kyrkplats. Fig 170. Degerfo rs gamla kyrka . Byggd 1768- 69. Exte riö r från sydväst med klocksta­ peln öster om kyrkan. Foto från 1890-ta let. Reprofoto ATA. Dege1fors old Church, built 1768- 69, seen ji·om the south-wesl, wi1h 1he bell-IOwer 10 ihe easl of1he church . ÅTERU PPFÖRDA KYRKOR 141 Plan och material Grekisk korsform med utbyggd sakristia vid korsmitten . Urspr var kyrkan orienterad med koret i öste r och sak­ ristian nordöst om korsmitten . Den återuppbyggda kyr­ kan har kore t i norr och sakristian nordöst om korsmit­ ten. Ingångar i söder och väster , både i den urspr och den nuv kyrkan , samt till sakristian. Uppförd av trä, liggtimmer , på sockel av sten , pa­ nelklädd. Takbeklädnad spån . Exteriör Hela fasaden klädd med stående panel, lockpanel i ne­ derpartie rna och slätpane l på gavelröstena , målad med fa lu rödfärg. Segmentbågiga fönste r , även ovan ingång­ arna. Högt , spetsigt tak med liten , delvis urspr takrytta­ re av trä i genombrutet arbete samt flöjel. Interiör Taket i ko rsarmarna har plant mittparti och välvda sido­ partier i två konkav-konvexa avsatser , klädda med vit­ 142 KATALOG Fig 171. Degerfo rs gamla kyrka. Interiör mo t öster. Prediksto­ len ursprungligen från Umeå landsfö rsamlings kyrka , 1600-ta­ let. Foto från 1890-talet. Reprofoto Västerbottens museum . Degelfors old Church in the 1890's. The interior Iaoking east. The pulpit, from the 17th century, was original/y in Umeå Landsförsamlingskyrka Church. målad slätpaneL Väggarna klädda med stående, vitmå­ lad slätpaneL I hörnorna mot korsmitten marmorerade trekvartskolonner. Altarväggen indelas genom fyra marmoreringsmålade pilastrar. Altartavlan , som bevarats från den ursprungliga kyr­ kobyggnaden , består av 19 st svart-vita kopparstick, vil­ ka klistrats upp och sammanfogats till en enhet inom en Fig 172. Vindeln, S:t Mikaels kapell (tid . Degerfors gamla kyrka). Återuppfört 1961-62. Exteriör från sydväst. Klocksta­ peln längre väster om kyrkan (utanför bilden). Foto förf. 1990. St Mikae/'s Chapel (earlier Degelfors old Church), re-erected 196J - 62, seen from the south-west. The f ree-standing bell­ tower is outside ofthe photograph. ram med brutet krön (fig 22) . Motivet är Jesu korsfäs­ telse med Maria och Johannes samt evangeliste rna och apostlarna. Den äldsta kända predikstolen , ett skulpterat verk från 1600-talet, skänktes från Umeå sockenkyrka år 1800. Den överfördes till den nyuppförda kyrkan 1904. Den nuvarande predikstolen liksom den övriga inred- Fig 173. Vindeln , S:t Mikaels kape ll (tid. Degerfors gamla kyrka). Interiö r mot koret i norr. Foto förf. 1990. St Mikael's Chapel (earlier Degerfors old Church). The imerior Iaoking north towards the chancel. Fig 174. Vindeln , S:t Mikaels kapell (tid . Degerfors gamla kyrka). Inte riör mot söder. Foto förf. 1990. St Mikael's Chapel (earlier Degerfors old Church). The interior Iaoking sowh. ningen är nytillverkad , utom dörren till predikstolen, som är från 1600-talet. Klockstapel Ett stycke väster om kyrkan står en klockstapel, upp­ förd i tre avsatser med ett stort portlider i bottenvåning­ en. Den rödfärgade brädpanelen är stående i bottenvå­ ningen och liggande i mellanvåningen och sta lpkon­ struktionen svartmålad . De svängda taken och den av­ slutande lökkupolen är klädda med tjärad spån. Klock­ stapeln stod ursprungligen något längre söderut. I sam­ band med återuppförandet av kyrkan 1961-62 restaure­ rades klockstapeln och flyttades till sin nuv plats. Kända viktiga förändringar och åtgärder 1820-21 Ny sakristia, större fönster , ommålning. 1845 Läktare uppförs i södra och norra korsarmarna. 1850 Kyrkan brädfodrades. 1888 Värmeugn installerades. 1903- 04 Predikstolen flyttades till nya kyrkan, ny ÅTERUPPFÖRDA KYRKOR 143 provisorisk predikstol av stående bräder. 1904 Kyrkan nedtagen och återuppförd som sockens­ tuga längre österut , utan ena korsarmen och med lägre tak. 1961-62 (ark Å ke Lundberg) Kyrkan återuppfö rdes, med urspr stomme och ny panel samt försågs med un­ derliggande bisättningsrum och moderna sanitetsutrym­ men. Källor, litteratur och äldre avbildningar Fastborg, G , S:t Mikaels kapell. Degerfors gamla kyrka. Umeå 1964; Lamm, C J , C.J .F. Plagemanns resor. Åren 1833- 1856. Del I- II . Lund 1942-44; Palmgren, H M -n , O m Degerfors socken. E n översikt i ord och bild. i: Västerbotten 1934; -Piagemann, ext, teckn 1840; Umeå univ, J A Linders saml , ext, teckn av J A Linder omkr 1850; Nord Mus, bildsaml , ext , teckn av Fritz von Dardel 1858; ATA, bildsaml , ext fr 1800-t slut , int o 1904; Umeå, Västerbottens läns museum , bildsaml , ext o int fö re 1904. FORSVUNNA KYRKOR Ammarnäs gamla kapell , Samernas flyttning sommartid högre upp i fj ä lltrakterna gjorde att kapellet i Gillesnuole (se detta) spelat ut sin roll och ett lämpligare läge ansågs vara i Ammarnäs vid Tjulträsket. Ett nytt kapell uppfördes här 1858 av An­ ders och Johan Nilsson, söner till en av Ammarnäs förs­ ta nybyggare . Sedan bofast bebyggelse vuxit upp i trak­ ten gjordes 1910-12 en omfattande om- och tillbyggnad av kapellet till en ny kyrkobyggnad , där material från det gamla kapellet ingår. Plan och material Rektangulär långhusbyggnad med kor i öster, utbyggd sakristia i öster , vapenhus i väster. Ingång i väster. Uppförd av trä , liggtimmer, på stensockeL Takbe­ klädnad spån, ursprungligen takved. Exteriör Rödfärgade timmerväggar med klädda, vitmålade knu­ tar. Rakt avslutade fönster med vitmålade fönsterom­ fattningar. Lågt sadeltak. Liten takryttare på stolpar ovan sakristian . Kyrkklockan var ursprungligen upp­ hängd i sakristians tak. Interiör Enkel interiör med bara, omålade timmerväggar. Vit­ målat altare vid östra väggen utan altarutsmyckning. På väggen, på ömse sidor om altaret , porträtt av Oscar Il och drottning Sofia . Predikstol vid norra väggen bestående av en rund korg, indelad i fält genom smala halvkolonnetter, vit­ målad . Predikstolen finns bevarad i det nya kapellet där den satts in vid en renovering 1958. Bänkinredning av omålade plank , läktare i väster. Kända viktiga förändringar och åtgärder 1890-t Omfattande upprustning. Nya takstolar, nytt tak av spån , kyrkklockan flyttas till en takryttare ovan vapenhuset , nya fönster, målning av exteriören, altaret och predikstolen. Fig 175. Ammarnäs gamla kapell . Byggt 1858. Exteriör från söder. Foto 1890-talet. Reprofoto Västerbottens museum. Ammarnäs old Chapel, built in /858, seenfrom the south in the 1890's. FÖRSVUNNA KYRKOR 145 Källor, litteratur och äldre avbildningar historia . i: Umebladet den 16 dec. 1940. - Ext o int Alner, Hj , I kamp mot nödåret. i: Från bygd och vild­ efter rest 1890-t, i; Från bygd och vildmark 1916; Umeå, mark 1927; Wahlquist, B , Övre Vindeldalens kyrkors Västerbottens museum, ext efter rest 1890-t. Arvidsjaurs gamla kyrka Arvidsjams församlingshistoria har en komplex karak­ tär. Det äldsta kapellet uppfördes troligen under Johan lll:s tid , men ersattes 1607 av ett nytt , avsett för tillfälli­ ga gudstjänster med tillresande kyrkoherde från Piteå. 1640 blev Arvidsjaur eget pastorat men degraderas åren 1700-1734 till annex under Arjeplog. 1704 invigdes ett nytt kapell , som ersatte det tidigare. 1821-26 uppför­ des en ny kyrka, som behandlas nedan , under ledning av byggmästarna Israel Rönnberg från Piteå och N P Benzelius, Luleå. Tillstånd gavs 1898 för rivning av den­ na kyrka och uppförandet av en ny. Detta gjordes åren 1900-1902 och materialet från den gamla kyrkan återan­ vändes i den nya kyrkan. Plan och material Rektangulär långhuskyrka med kor i öster, sakristia ös­ ter om koret. Ingång i väster och till sakristian i öster. Uppförd av trä, liggtimmer, på stensockel, panel­ klädd . Takbeklädnad spån . Exteriör Fasaden klädd med stående lockpanel, indelad genom pilastrar mellan fönstren, profilerad taklist. Gavlarna med fönster i två våningar och fronton med triangulärt fönster. Rakt avslutade fönster med profilerade över­ stycken och vitmålade omfattningar. Rundbågiga dörr­ öppningar med raka överstycken. Kyrkan var urspr må­ lad blekröd med vita pilastrar och listverk , senare måla­ des även dessa röda. Centraltorn av samma bredd som kyrkan med stor altan och balustrad samt lanternin med takfönster , klot och kors. Lågt sadeltak. Interiör Plant innertak med bred hålkäl och profilerad taklist. Väggbeklädnad okänd, troligen brädpanel. Altare med altartavla föreställande Korsfästelsen, från 1700-talet , troligen överflyttad från den äldre kyr­ kan. Senare byttes denna altarprydnad ut mot ett kors med svepeduk och törnekrona , överflyttad till den nya kyrkan och där ännu i bruk med en sentida altarmålning som fond . Predikstolen , överflyttad från den äldre kyrkan, be- Fig 176. Arvidsjams gamla kyrka . Byggd 1821-26. Exteriör från sydväst. Foto Nyberg 1890-tale t. Norrbottens museum. Arvidsjaur old Church, built / 806- 07, seen from the south-west in the 1890's. stod av "ett simpelt snickarearbete". Läktare i väster. Öster om koret förutom sakristian ett rum för arkivet samt i övre våningen ett sammanträdesrum. Kända viktiga förändringar och åtgärder 1840-t Orgelharmonium anskaffas. 1893 Eldstad i sakristian . Källor, litteratur och äldre avbildningar Lamm, C J; C J F Plagemanns resor åren 1833-1856, b l­ Il . Lund 1942-44. - Teckning av Plagemann, ext omkr 1840; Luleå, Norrbottens museum, bildsaml , ext 1800-t slut. 146 KATALOG B jurholms äldsta kyrka Bjurholms by anlades 1752. Tillsammans med ett tjugo­ tal andra byar bildade den 1808 ett eget kapellag inom Nordrnatings socken. 1815 blev Bjurholm eget pastorat. Ett kapell uppfördes här åren 1806-07 under ledning av bonden Olof Olofsson från Nyby (nuv. Vännäs) . En utvidgning av socknen och ökande folkmängd ledde fram till uppförandet av en ny kyrka 1872-75, tätt intill den gamla kyrkan, som revs 1874. Den nya kyrkan för­ stördes i sin tur av brand 1932 och ersattes av en ny följande år. Plan och material Rektangulär långhuskyrka med kor i öster, tillbyggd sakristia i öster, västtorn. Ingång i väster. Uppförd av trä, resvirke , panelklädd . Takbeklädnad spån. Exteriör Fasaden klädd med stående , rödfärgad brädpanel. Rundbågiga fönster. Västtorn i tre avsatser med genom­ • bruten lanternin , pyramidformigt tak , klot och vimpel. sadeltak över långhus och sakristia. Interiör Tak av tunnvalv, klätt med brädpanel liksom väggarna. Inredningen var mycket enkel med altartavla målad av någon " konstnär" från orten , omålad predikstol utan utsmyckning och öppna bänkar. Kända viktiga förändringar och åtgärder 1830-t Västläktare uppförs. 1857 Orgel inköps från Ljustorps kyrka . Källor, litteratur och äldre avbildningar Bjurholms kyrka och församling från 1806 till seklets mitt. Rick . Markgrens krönika , sammanfattad av A. Ghenarp . i: Hembygdsboken . Nordrnatings och Bjur­ holms socknars historia. Umeå 1962; Lamm, C.J, C.J. F. Plagemanns resor, åren 1833-1856. B 1-11. Lund 1842-44. - Plagemann , teckning, ext , trol 1836; Ume­ bladet den 8 okt 1932, ext omkr 1900 . Fig 177. Bjurholms äldsta kyrka. Byggd !806-07. Exteriör från söder. Teckning av C J F P!agemann 1836. Foto ATA. Bjurho/m 's old Church, built1806-07, seen from the south. Drawing by C J F Ptagemann 1836. FÖRSVUNNA KYRKOR 147 Burträsk gamla kyrka Burträsk socken bildades 1606 genom utbrytning från Skellefteå socken. Ett kapell hade uppförts redan omkr 1600 och de t e rsattes 1685 av en korsformig kyrka med friliggande klockstapel. Med ökande folkmängd föjde kravet på en stö rre kyrka . 1815 fattades beslut om upp­ förandet av en sådan och 1816 bestämdes platsen till strax norr om den gamla kyrkan. Ritningar upprättades av kyrkabyggmästaren Simeon Geting (fig 52) , men dessa godkändes inte av ÖIÄ utan nya gjordes av kon­ duktören P W Palmroth 1817 och godkändes samma år (fig 53). Kyrkan påbörjades 1817 och stod klar 1823, utom västtornet, som uppfördes 1828- 29. Under tiden stod den äldre klockstapeln från 1783 kvar. Byggmästa­ ren S Geting övervakade uppförandet av själva kyrko­ byggnaden, medan västtornet uppfördes under ledning av byggmästaren N P Benzelius från Luleå efter en rit­ ning av komminister J A Linder, Umeå (fig 54). Kyrkan med dess rika och välbevarade inredning förstördes helt av e ldsvåda julen 1945. Plan och material Grekisk korsform med avfasade hörn mot korsmitten , kor i öster framför avbalkad del med sakristia och sido­ rum , tillbyggt västtorn . Ingångar från väster, söder och norr , sekundärt även från öster. Fig 179. Burträsk gamla kyrka. Inte­ riör mot öste r. Foto 1928 . Reprofo to ATA. Burträsk old Church in 1928. The inte­ rior Iaoking east. Fig 178. Burträsk gamla kyrka . Byggd 1817-23, tornet 1828-29. Exteriö r från nordväst. Foto H Cornell omkr. 1910. ATA. Bumäsk old Church, built 1817- 23 and the tower 1828-29, seen from the north-west around 1910. Uppförd av trä , liggtimmer, på stensockel, panel­ klädd. Takbeklädnad urspr spån, senare ersatt av papp och plåt. 148 KATALOG Exteriör Hela fasaden klädd med stående brädpanel , ursprungli­ gen målad med vit oljefärg, i hörnen pilastrar, profile­ rad taklist. Rakt avslutade fönster med profilerade överstycken. Det låga sadeltaket avvalmat över norra och södra korsarmen . Västtornet uppbyggt i fyra avsat­ ser åtskiljda genom profile rade lister, med fronton över västra ingången , altan med balustrad över den andra avsatsen , två lanterniner , som avslutning klot och vind­ flöje l med årtalet 1828. Tornets övre partier fick en något enklare utformning än vad Linders ritning anger. Interiör Tryckta tunnvalv i korsarmarna , mittpartiet stjärnfor­ mat , taket klätt med slät brädpanel , vitmålat med deko­ rativa schablonmålningar på valvstrålarna och ovan tak­ listen. Väggarna klädda med liggande slät brädpanel, indelade genom pilastrar, vitmålade . Altaruppsats bestående av kopplade joniska kolon­ ner på höga postament , profilerat överstycke med rund­ båge och strålsol flankerat av urnor. I centrum rundbå­ gig nisch med altartavla föreställande " Jesus uppväcker Lazarus" , målad 1917 av konstnärinnan Gerda Hög­ lund. Den fick 1929 ersätta den ursprungliga altarpryd­ naden med kors, törnekrona och svepeduk , som flytta­ des till s .ö . hörnet av korsmitten. Predikstol i n.ö. hörnet av korsmitten bestående av fyrsidig korg med konkava sidor i överpartie t och kon­ vexa i nederpartie t , vitmålad med rik , förgylld orna­ mentik . Avtrappat ljudtak med girland i nederkanten , avslutat med klot och kors. Altaruppsatsen och predikstolen utfördes 1820 av bildhuggaren Peter Westman från Utanö. Denne svara­ de även för utformningen av läktarna i östra och västra korsarmarna. Läktaren i öster var uppförd på ömse si­ dor om altaruppsatsen med svängd front , dekorerad med balusterdockor och förgyllda ornament. Läktare även i norr och söder, tillkomna 1885. Samtliga läktar­ frontoner rikt dekorerade med förgyllda ornament. Slu­ ten bänkinredning med pilastrar på sidostyckena och spegeldörrar. Orgel på västläktaren med fasad i klassi­ cerande stil. Kända viktiga förändringar och åtgärder 1840 Ny orgel av P Z Strand , Stockholm. Den äldre orgeln från 1700-talet säljs (möjl bev i privat ägo) . 1847 Spåntaket byts ut mot asfaltpapp och beläggs se­ dan succesivt med plåt. Fig 180. Burträsk gamla kyrka. Inte riö r mot nordväst. Foto H Cor­ ne ll omkr. 1910. ATA. Bunräsk old Church around 1910. The inte­ rior Iaoking nonh-west. FÖ RSVUNNA KYRKO R 149 1858 Grundlig reparation. 1862 Interiören och inredningen målas vit , lister och ornament förgylls. 1885 Läktare uppförs i norra och södra korsarmen, reparation av golvet , målning av interiören, dekorativa schablonmålningar ovan taklisten och på valvstrålarna , värmekaminer sätts in. 1895 Målning av exteriören i blågrå färg. 1903 Ny orgel från Setterquist & Son, Örebro. Den äldre orgeln av P-Z Strand flyttas till Kalvträsk kapell. 1918 E lbelysning. 1929 (ark Edv Lundqvist) Genomgripande renove­ ring, exteriören målas vitgrå, interiören vit , ny altartav­ la , den tidigare altarprydnaden flyttas till s.ö . hörnet av korsmitten, ingång i öster, nytt värmesystem. 1940 Rengöring och renovering efter rök- och sotska­ dor på grund av brand i kyrkstaden. Dorotea gamla kyrka Byn Bergvattnet , som började bebyggas på 1760-talet , fick 1795 tillstånd att bilda eget kapellag inom Åsele pastorat. 1797 beslöts att en kyrka skulle uppföras här och detta genomfördes åren 1799- 1800 av socknens bönder under ledning av Jon Mattsson från Laiksjön. 1799 bildade församlingen eget pastorat och ändrade Fig 181. Dorotea gamla kyrka . Byggd 1799- 1800. Exteriör från norr. Foto Ed v. Lundqvist 1921. Reprofoto ATA. Dorolea old Church, bui/1 1799- 1800, seen from ihe nor/h in 1921. Äldre ritningar u å, o 1815 plan (osign); u å, o 1815 plan , fasad , förslag (S Geting) ; 1817 plan, fasad , förslag (P W Palmroth); Umeå univ, J A Linders saml , o 1824 fasad , västtorn , förslag , 2 st (J A Linder) . Källor, litteratur och äldre avbildningar Carlsson, H , Kyrkor i Burträsk förr och nu . Burträsk u å (efter 1956) ; Forslund, R , Burträsk kyrka och socken. i: Västerbotten 1933; Lamm, C J , C.J .F. Plagemanns resor, åren 1833-1856. B 1-11. Lund 1942-44; Wännman, A, Några ord i anledning av Burträsks kyrkas restaure­ ring. i: Från bygd och vildmark 1930.- ATA, E kdahls saml Il , ext kyrkan o klockstapeln , teckn 1827; Plage­ mann , ext , teckn 1835 o 1837; ATA, bildsaml, ext o int före o efter rest 1929. samtidigt namn till Dorotea, ett av den dåvarande drott­ ningens namn . Kyrkan brann ner till grunden den 17 augusti 1932 under pågående restaurering. Avsikten var då att återställa kyrkans interiör till den ursprungliga utformningen. 150 KATALOG Fig 182. Dorotea gamla kyrka. Interiö r mot öster 1931 med den ursprungliga väggen framtagen för restaure ring. Foto H Andersson 1931. Reprofoto ATA. Dorotea old Church in 1931. The interior Iaoking east with the original gable wall exposedfor conservation. Plan och material Rektangulär långhuskyrka med kor i öster, utbyggd sakristia i norr, västtorn, ingång i väster. Uppförd av trä , resvirke, på stensockel, panelklädd. Takbeklädnad spån. Exteriör Hela fasaden klädd med stående brädpanel, urspr röd­ färgad , senare vitgrå. Rundbågiga fönster utan omfatt­ ningar. Västtornet avdelat genom en horisontell list , låg lanternin med pyramidtak, klot och kors. s adeltaket avvalmat i öster och försett med vimpel på nocken. Interiör Vid den 1931 påbörjade restaureringen togs den sekun­ därt uppsatta panelen från 1900 ned och kyrkans ur­ sprungliga utseende framträdde. Tak tunnvälvt med av­ valmning i öster, klätt med slät , vitlimmad brädpanel. Väggarna klädda med liggande, slät brädpanel, vitlim­ made med dekorativt arkitekturmåleri. På östra väggen målad altaruppsats med mittpartie t inramat av joniska pilastrar, kraftigt en tablement med rundbågigt över­ stycke innehållande Jahvemonogram inom molnforma­ tion och strålkrans. De båda östfönstren och överstyc­ ket inramas av ett draperi, som hålls uppe av fyra putti . I centrum rundbågig nisch med kors och törnekrona. Draperimålning även på ömse sidor om predikstolen , ovan ljudtaket lamm med korsfana. Fönstren på långsi­ dorna inramas av kolonner och taklisten har försetts med äggstav . Målningarna, utförda i en diskret färgska­ la i blått , grått, brunt och grönt , tillkom 1803 då kyrkans exteriör och interiör målades av målarmästaren Asp­ lund från Ström. Altare vid östra väggen. Altarprydnaden utgjordes ursprungligen av den målade altarväggen. 1900 ersattes den av ett kors av trä på altaret. Åttkantigt altarskrank. Predikstol vid norra väggen. Åttkantig, päronformad Fig 183. Dorotea gamla kyrka. Inte riör mot väster. Foto Edv . Lundqvist 1921. Reprofoto A T A. Dorotea old Church in / 93/ . The interior Iaoking west. FÖRSVUNNA KYRKOR 151 korg med förgyllda och försilvrade liste r och målade emblem i fälten. Å ttkantigt ljudtak med fackla. Pre­ dikstolen gjord av Per Jonsson från Lavsjön. Läktare i väste r med orgel och ursprungligen sluten bänkinredning, 1900 ersatt av öppen. Kända viktiga förändringar och åtgärder 1844 Västläktare tillkommer. 1890 Orgel av orgelbyggaren A C A Schuster , Öste r­ sund. 1900 (ark H T Holmgren) Interiören kläds med pärl­ spontpanel, indelad i fält genom liste r , altarkors till­ kommer , ny bänkinredning, värmeugn. Exte riören tro­ ligen ommålad . Fatmomakke andra kapell Fatmomakke har sedan 1700-ta lets första hälft varit kyrklig samlingsplats sommartid för samerna i Viihelmi­ na socken. E n kåtakyrka uppfördes här vid sjöstranden , tro ligen på 1730-tale t. Den e rsattes omkr 1790 av ett kape ll , uppfört av länsman Johan Edin , Åsele . Detta revs på 1830-talet då ett nytt , tredje kapell (se detta) uppfördes på samma plats. Plan och material T roligen sexkantig plan med vardera sidan 10 alnar. ­ Uppförd av trä , liggande fj ällgran. Takbeklädnad näver och granspiror. Exteriör och interiör Inga avbildningar är kända, men både exte riör och inte- Fatmomakke tredje kapell Det tredje kapellet i Fatmomakke uppfördes 1830- 33 på samma plats som det äldre kapellet och med använ­ dande av material från detta (se Fatmomakke andra kapell) . För uppförande t svarade Elias och Samuel Ed­ man från Strömnäs by. D å kapellet 1879 befanns vara i mycket dåligt skick och liknades vid "en utänges höla­ da" uppfördes 1881- 83 en ny kyrkobyggnad och det gamla kapellet revs. Timret därifrån åte ranvändes vid uppförande t av en ny prästgård . 1931-32 (ark Edv Lundqvist o S Brandel) Pärlspont­ panelen tas ned , konserveringsarbete av väggmålning­ arna inleds. Äldre ritningar 1897 plan , sektioner , uppmätn skiss (H T Holmgren , E D , konseljakt 1898 den 13 maj, nr 5); 1898 plan , fa­ sad, sektion , förslag t rest (H T Holmgren) . Källor, litteratur och äldre avbildningar Mn-Palmgren, H - Näslund, V, Tempel som brunni t. i: Västerbotten 1932; Möllerberg, Th , Dorotea kyrka och dess präster. i: Från bygd och vildmark 1933. - ATA, bildsaml , ext o int 1921, int 1931 (under rest). riör var sannolikt mycket enkel med bara , omålade tim­ merväggar och inredning av plank och bräder utan ut­ smyckning. Predikstol saknades. Kyrkklockan var fäst i en tvärslå mellan två granar. Källor, litteratur och äldre avbildningar Eriksson, N, Originell länsman - duktig kyrkbyggare. i: Västerbottens Folkblad den 11 november 1976; Lin­ der, J A, Å sele lappmark . i: Läsning för fo lket af Säll­ skapet för nyttiga Kunskapers spridande, 1852, tredje häftet , s 259. Stockholm 1852; Pettersson, O P, Gamla byar i Vilhelmina , del 2, s 200 ff. Stockholm 1944. Plan och material Rektangulär långhusplan med kor i öster. Ingång i väst­ er. Uppförd av trä, liggtimmer. Takbeklädnad näver och ta kved. Exteriör Knuttimrad , utan panel, med tre fönster på vardera långsidan. Lågt sadeltak med takveden uppstickande 152 KATALOG vid nocken. - Fristående klockstapel av stolpkonstruk­ tion. Interiör Innertak saknades, bara timmerväggar. Enkel inred­ ning av obehandlat trä, endast altaret och altarskranket av släthyvlade bräder. Predikstol i s.ö. hörnet av enkla bräder. sakristian åstadkoms genom att en stolpe sattes Jörns äldsta kapell Jörn tillhörde ursprungligen Skellefteå storsocken och från 1811 den nybildade kapellförsamlingen i Norsjö. 1832 bildade Jörn eget kapellag och något år senare uppfördes ett enkelt kapell av trä. 1857 tillkom en ny kyrka och det gamla kapellet fick tjäna som sockenstu­ ga. Kapellet sägs ha varit mycket enkelt och användes Fig 184. Fatmomakke tredje kapell . Byggt 1830-33. Kopparstick efter teckning av N O Björkman. U r Ny il­ lustrerad tidning 1879. Fatmomakke third Chapel, built 1830-33. After a drawing by N O Björkman. 1879. upp i n.ö. delen och vit lärft spändes runt denna så att ett 3x4 alnar stort rum med fönster bildades. Källor, litteratur och äldre avbildningar Björkman, N O, Ett färdminne från Lappmarken . i: Ny illustrerad tidning år 1879, återgiven i: Västerbotten 1968; Pettersson, O P, Gamla byar i Vilhelmina, del2 , s 200 ff. Stockholm 1944. - Ny illustrerad tidning år 1879, kopparstick efter teckn av ext av N O Björkman. den första tiden endast ett par gånger om året. Sanno­ likt bestod det av en rektangulär, timrad byggnad , utan panel och utsmyckning och med enkel inredning. Källor, litteratur och äldre avbildningar Södergran, V , En sockenbild från Västerbottens skogs­ bygd. i: Från bygd och vildmark 1915. Karesuando gamla kyrka Vid gränsdragningen 1809 mellan Sverige och Finland kom sockenkyrkan i Karesuando församling, som fram till 1907 hette E nontekis, att ligga på den finska sidan. En ny kyrka uppfördes på den svenska sidan 1813- 16. Kyrkan uppfördes under ledning av sockenskrivaren Jo­ han Arendt Grape och byggmästaren Carlström. Då den fattiga församlingen inte kunde underhålla kyrkan förfö ll den alltmer. Ett förslag till ombyggnad av kyrkan 1887 genomfördes inte utan den revs 1905 och ersattes av en ny kyrka. Plan och material Rektangulä r långhuskyrka med kor i öster , vapenhus på södra sidan och utbyggd sakristia i norr , västtorn. In­ gångar i söder och väster. Uppförd av trä på stensockel , panelklädd. Takbe­ klädnad spån . Exteriör Fasaden klädd med stående lock panel, rödfärgad. Rundbågiga fö nste r med vita omfattningar , ha lvrunt fönster ovan den rakt avslutade västportalen. Profile rad taklist , vitmålad liksom hörnlisenerna . Sadeltaket val­ mat i öster, krönt med ett kors på nocken . Västtornet indelat i tre våningar genom liste r , lanternin med låg spira, klot och kors . Fig 185. Karesuando gamla kyrka . Byggd 1813- 16. Exteriör från väster. Foto 1880-talet. Reprofoto Norrbot­ tens museum. Karesuando old Church , bui/1 1813- 16, seen f rom 1he wes1 in the 1880's. FÖRSVUNNA KYRKOR 153 Interiör Enl inventarium från 1832 var kyrkan brädfodrad med korbänkar och altardisk målade . A ltartavlan av trä ha­ de ett målat krucifix och predikstolen var låg och omå­ lad . Kyrkan fick senare ny predikstol efte r ri tning från 1856 av A R Pette rsson , ÖIÄ. Den bestod av en sex­ kantig korg med fäl ten dekorerade med spetsbågar i nygotisk stil , sexkantigt ljudtak med sti liserad lambre­ quin . Kända viktiga förändringar och åtgärder 1856 (ark AR Pette rsson) Ny predikstol. Äldre ritningar 1856 ritn t predikstol (A R Peltersson); 1859 förslag t nytt torn , ej utfört (Th Medelplan ) ; 1887 plan , sektion, uppmätn ritn (Joh Tiura, ED konselj akt 1889, den 25 apri l). Källor, litteratur och äldre avbildningar ATA, bildsaml , teckn (reprofoto) , ext 1839; ED kon­ seljakt 1859 den 9 sept, osign teckn av sydfasaden; Lu­ leå, Norrbottens museum , bildsaml , ext 1880-t , ext fr rivn 1904-05 . • 154 KATALOG Kvikkjokks gamla kapell 1673 blev Jokkmokk egen socken inom Luleå pasto­ rat. Huvudort inom socknen var då Kvikkjokk , där ett smältverk för silvermalm anlagts 1661. En kyrkoherde var placerad här åren 1696-1796. Gudstjänsterna hölls först i den s. k. Hyttekyrkan , en timrad stuga med måla­ de väggar, sammanbyggd med andra bruksbyggnader. 1764 togs ett nyuppfört kapell , det här aktuella , i bruk. 1893 gjordes förslag till en genomgripande ombyggnad, som dock ej genomfördes utan en ny kapellbyggnad uppfördes 1907, till vilket en del av de äldre inventa­ rierna överfördes . Plan och material I det närmaste kvadratisk plan med kor i öster, utbyggd sakristia och vapenhus mitt på norra resp. södra sidan. Uppförd av trä , liggtimmer. Takbeklädnad näver och takved eller spiror. Exteriör Fasaden saknade panelklädsel , endast knutarna sekun­ därt klädda och vitmålade. Två fönster med vitmålade omfattningar på vardera kortsidan. Det låga sadeltakets täckande spiror uppstickande vid nocken. Spiror med vindflöjlar i form av drakhuvuden på båda gavelröste­ na. - Friliggande klockstapel väster om kapelle t. Interiör Enkel interiör med bara timmerväggar. Altarprydnad (dep. i Statens Historiska Museum) bestående av ett rikt snidat krucifix på hög sockel , med tre korsarmar och Kristus omgiven av pinoredskapen , daterat 1781. Predikstolen består av en fyrsidig korg med spiral­ vridna hörnkolonnetter, kraftigt profilerad, marmore­ ringsmålad krönlist och skulpterade understycken, ut­ förd i den kände bildsnidaren Nils Fluurs stil. Efter ka­ pellets rivning 1907 magasinerades predikstolen och återuppsattes 1951 i det nuvarande kyrkobyggnaden. Källor, litteratur och äldre avbildningar Härnösand , landsarkivet , domkapitlets protokoll 1761-1763. - NM, skiss och akvarell av F v Dardel 1858; Utsikt vid Kvikkjokk , oljemålning av Karl XV 1859; Ext, färglagd litografi av P D Holm , i: Pettersson, C A , Lappland. Dess folk och natur. Stockholm 1866. Fig 187. Kvikkjokks gamla kapell. Altarprydnad, skulpterad i trä, dat. 1781. Dep i SHMM. Foto A T A. Kvikkjokk old Chapel. Altar decoration in earved wood dated 1781. Fig 186. Kvikkjokks gamla kapell. Byggt l 764. Exte riör från syd­ öst. Foto omkr. l 900. ATA. Kvikkjokk old Chape/, bui It in I 764, seen from the sowh-east around 1900. Luleå, Gustafskyrkan Luleå stad grundades på 1660-talet. Kyrkligt tillhörde den dock Nederluleå socken till 1888 då staden bildade egen församling och eget pastorat . En kyrka av trä upp­ fördes i staden å ren 1664-67. Vid mitten av 1700-talet var den så förfallen att d iskussioner fördes om uppfö­ rande t av ny kyrka. Grunden till denna lades 1764 och kontrakt slöts med byggmästaren P Hagrnansson från Sundsvall om uppförandet (fig 42). Den nya kyrkan skulle uppföras av sten men någon verksamhet korn inte igång. En ny ritning till kyrkan gjordes av arkitekten Olof Tempelman och godkändes 1779 (fig 43). Bygg­ nadsverksarnheten påbörjades dock inte förrän 1787 då kontrakt slöts med byggmästaren Jakob Rijf om uppfö­ ranadet . Kyrkan , som fick namn efter Gustaf !Il , invig­ des den 5 december 1790. Stora delar av Luleå stad förstördes genom en svår brand 1887. Även kyrkan to­ talförstördes. Murarna revs och materia let återanvän­ des till grunden i den nya kyrkan. Plan och material Rektangulär långhuskyrka med kor i öster och sakristia öster om koret , västtorn (fig 8) . Ingångar i söder och väster, till sakristian och tornet i söder. Uppförd av natursten och tegel, putsad. Takbekläd­ nad spån. FÖRSVUNNA KYRKOR 155 Exteriör Kyrkan uppfördes efte r Tempelmans ritningar. Långsi­ dornas rnittpartier betonades genom breda risaliter och frontongavlar. Dörr- och fönsteröppningar rundbågiga. Lågt sadeltak över långhuset , valmat i öster över sakri­ stian. Västtornet uppdelat i två partier med åtskilj ande list, rusticerad bottenvåni ng, övre vån ingar med breda hörnlisener och kraftig taklist. Tornspiran bestod av en svängd huv med rundfönster , genombruten lante rnin och liten , tryckt lökkupol med klot, kors och tupp. Hela kyrkan vitputsad. Interiör Innertak med tryckt tunnvalv av tegel, putsat och vitfär­ gat liksom väggarna . A ltare vid östra väggen med altarprydnad i form av ett fö rgyllt kors med symboler för tron, hoppet och kär­ leken. På väggen ovanför strålsol med "Jehova" . En! en ritning från senast 1790 skulle korväggen indelas genom pilastrar och a lta rutsmyckningen bestå av en kolonn­ uppställning med trekantgavel och altartavla med " Korsfäste lsen" (fig 18). Det är ej känt om detta utför­ des , troligen fanns inte något mer än den ovan nämnda altarutsmyckningen . Predikstol vid norra väggen med åttkantig korg, ljus­ 156 KATALOG I Fig 188. Luleå, Gustafskyrkan. Byggd 1787-90. Exteriör från väster. Foto omkr. 1880, Norrbottens museum. The Gusiafskyrkan Church in Luleå, bui/1 1787-90, seen f rom 1he wesl around 1880. N edertorneå - Haparanda gamla kyrka Genom fredstraktaten 1809 efte r svensk-ryska kriget kom socknarna i Torneda len att de las i en svensk och en finsk del. I den de l som blev utan kyrka uppfördes sena­ re en ny sockenkyrka. I Nederto rneå kom kyrkan samt både den kyrkliga och profana administ rationen att lig­ ga på den fi nska sidan och den svenska församlingen väste r om Torneälven tvingades uppföra en ny kyrka. Det dröjde dock till 1819 innan ett nytt pastorat inrätta­ des och fram till dess använde sig den svenska försam­ lingen av den forn a hemkyrkan på B jörkön. Förslag till en kyrka av sten gjo rdes 1820 av lantmätaren och kon- målad och förgylld , med rika bildhuggeriarbeten , enl beskrivning "ett mäste rstycke av smak", ljudtak med duva. Enl inskrift skänkt 1791. Liten orgelläktare i väste r med uppgång från tornet. Den första o rgeln , ett äldre " positiv" som enl. Abr. Hiilphe rs inköpts från D anvikens kyrka, flyttades över från den äldre kyrkan. Omålad bänkinredning. Sakristian uppförd i två våningar med uppgång i kyr­ kans östmur. D en övre våningen användes fö r samman­ träden . Kända viktiga förändringar och åtgärder 1847 Ny o rgel från orgelbyggaren J G Ek, Torp. 1849 Mellersta delen av valvet nybyggt . 1856 Reparation av murar, tak , inredning och orgel­ verk. 1863 Kyrkans yttermurar rappas . 1878 Interiören vitlimmas, golven läggs om, nya föns­ ter, vä rmeugnar installe ras i koret. Äldre ritningar u å, o 1770 grundplan, uppmätn ritn (osign); u å, 1770-t plan, fasad , fö rslag (osign); 1779 plan , fasad , fö rslag (0 Tempelman) ; u å a ltaranordning (osign , enl påskrift godkänd 1790); 1845 orgelfasad , fö rslag (osign, fig 34) . Källor, litteratur och äldre avbildningar Lindgren, H , G ustafs kyrka i Luleå . i: Norrbotten 1932- 33; Steckzen, B - Wennerström, H , Luleå stads histo ria 1621-1921. - ATA, Ekdahls sam! Il b, ext , teckn 1827; Luleå , Norrbottens museum, bildsaml , ext o 1880, ext efter branden 1887. duktö ren E Hollström, Luleå (fig 55). D å en en kyrka av sten skulle bli all tför dyrbar gjorde Hollström ett nytt fö rslag till en kyrka av trä (fig 56). Ö IÄ ansåg det dock nödvändigt med åtskilliga ändringar och en ny ri tning gjordes 1821 av konduktö ren C G Blom-Carlsson (fig 57) . Kyrkan uppfördes åren 1823-25 på entreprenad av brukspatron Jonas Ekström, Mattila, och med O lof A lm från Heden (Boden) som byggmästare , troligen under medverkan av sonen O lof G ustaf A lm. Kyrkan brann ner till grunden den 14 juni 1963. Fig 189. Haparanda-Nedertorneå gamla kyrka. Byggd 1823- 25. Exteriör från nordväst. Foto 1930-talet. A TA. Haparanda-Nedertorneå old Church, built 1823-25, seen from the north-west in the 1930's. Plan och material Rektangulär långhuskyrka , oriente rad i norr-söder , med kor i söder, ursprungligen mitt på västra väggen , utbyggd sakristia i väster, torn mitt på östra långväggen. Ingångar urspr från norr , söder och öster, den i söder senare igensatt. Uppförd av trä, liggtimmer, på stensockel, panel­ klädd. Tornet delvis uppfört av " korsvirke", d v s stolp­ konstruktion och resvirke. Takbeklädnad bräder, på tornet plåt. Exteriör Långhusets och sakristians fasad klädda med stående Fig 190. Haparanda-Nedertorneå gam­ la kyrka . Interiör mot koret i söder. Foto före 1937. Foto Norrbottens mu­ seum. Haparanda-Nedertorneå old Church. The interior, before 1937, Iaoking south towards the chancel. FÖRSVUNNA KYRKOR 157 locklistpanel, tornets med slät , stående brädpanel. Långhuset indelat genom tunna lisener, i hörnen krafti­ gare. Kyrkan urspr målad med ljusgul oljefärg, senare gråmålad med vita listverk. Rundbågiga fönster med tunna omfattningar. Bred , rikt profilerad taklist som gick ett stycke in på gavlarna. Lågt sadeltak, även på sakristian , av samma höjd som kyrkan. Torn i två avsat­ ser med markerad bottenvåning, genombruten lanter­ nin med omgivande altan , lågt pyramidtak avslutat med klot och stjä rna. Fasadens indelning genom lisener finns ej angiven på ritningen från 1821 , i övrigt uppfördes kyrkan efter denna. Interiör Taket plant i mittpa rtiet och välvt i sidopartierna, profi­ le rade lister markerade övergångarna till mittspegeln och väggarna . Kyrkan stod med bara , omålade timmer­ väggar fram till 1857. Den kläddes då invändigt med slät brädpanel. Altaret var ursprungligen placerat mitt på västra väg­ gen , sammanbyggt med predikstolen ovanför, med upp­ gång från den bakom liggande sakristian . Altarprydna­ den bestod av en förgylld gloria och ovan denna en kerub, fäst i predikstolens underrede. Halvrund predikstolskorg, dekorerad med förgyllda kannelurer , ornament och girlander. Predikstolen urspr flankerad av joniska pelare med förhöjda kapitäl, från vilka utgick ett baldakinformat ljudtak , avslutat med krona och duva . 1873 flyttades koret till södra gaveln i samband med att en altartavla anskaffades. Tavlan , med motivet 158 KATALOG " Den välsignande Kristus", målades 1868 av konstnä­ ren Mårten Eskil Winge. A ltaruppsatsen från 1873 med flankerande pilastrar och triangulärt överstycke ersattes 1938 av en omfattning bestående av kopplade pilastrar och segmentformat överstycke . 1906 flyttades predik­ stolen längre mot söder och omfattningen med ljudtaket togs bort . 1938 tillkom ett nytt , runt ljudtak. Kända viktiga förändringar och åtgärder 1830 Kyrkan brädfodras utvändigt . 1856 Orgel av orgelbyggaren J G Ek , Torp. 1857 Kyrkan brädfodras och målas invändigt. 1873 Koret flyttas till södra gaveln , "sticktak" i inte­ riören. Ny altaruppsats och altartavla. Målning av exte­ riören och interiören. 1898 O rgeln byggs om av orgelbyggaren N 0 Alm, Boden. 1905-06 (ark G Pettersson) Skärmväggen bakom al­ taret tas bort , fönster tas upp i korväggen , målningar i korfö nstren, predikstolen flyttas närmare koret , ljudta­ ket tas bort , innertaket fö rses med vävspänning, ny bänkinredning , ingång till sakristian, vindfång i norr och öster, målning av interiören, nytt värmesystem. 1927 (ark E Loven) Orgelläktaren utökas. 1937-38 (ark E Loven) Ändring av altaruppsatsen, Norsjö äldsta kapell Norsjö tillhörde ursprungligen Skellefteå storsocken men bildade 1811 eget kapellag tillsammans med Jörn . Samma år uppfördes ett kapell , som fick tjäna som gudstjänstlokal till 1850, då en ny kyrka invigdes. 1834 hade Norsjö blivit eget pastorat. Kapellet såldes på auk­ tion 1850 och återuppfördes som bostadshus, men för­ stördes av brand 1852. En minnessten restes 1923 på platsen för kapelle t och på 1950-talet gjordes ytterligare markering genom uppläggning av en stensockel på det fo rna kapelle ts grund . Plan och material Sannolikt rektangulär plan med utbyggt vapenhus mitt på södra sidan och troligen utbyggd sakristia på norra sidan. Ingång i söder. Uppfö rt av trä, liggtimmer på stensockel. Tak bekläd­ nad rundvirke eller takved . Exteriör Fasaden med bart timmer , knuttimrad. Rakt avslutade fönster. Sadeltak med uppstickande virke på åsen och fönstren på korväggen sätts igen, korskrank tillkom­ mer, ljudtak till predikstolen , väggar och tak i kyrkans inre kläds med torexskivor , nya portar och portomfatt­ ningar i no rr och öster, ommålning av interiören och inredningen, elvärme , elbelysning, nya yttertrappor av sten. Äldre ritningar 1820 plan, fasader, sektioner , 2 st förslag (E Holls­ tröm); 1821 plan, fasad, förslag (C G Blom-Carlsson); 1855 fö rslag t ny o rgel (osign); 1872 förslag t ny altarde­ koration (F R Ekberg). Källor, litteratur och äldre avbildningar Forsslund, A, Från stenkyrka till kopparkyrka, i: Tor­ nedalica 8. Luleå 1969; Lamm, C J , C.J .F.Plagemanns resor , åren 1833- 1856. B I- Il. Lund 1942-44; Oden­ crantz, R , H aparanda 100 år. Stockholm 1945; Sand­ ström, K E , Bidrag ti ll Nedertorneå- Haparanda soc­ kens historia. i: Norrbotten 1927; Svanberg, N, Det äld­ sta Haparanda 1600-1900. Haparanda 1986. - ATA , N J Ekdahls sam! Il b , ext , teckn 1827; Plagemann, ext, teckn 1835; ATA, bildsaml , ext omkr 1900, ext o int 1916; Luleå , Norrbottens museum , bildsaml, ext o int före 1905, ext 1920-t, int före 1937. Fig 19 1. Norsjö ä ldsta kapell . Byggt 181 1. Exteriö r från sydöst. Teckning av N J Ekdahl 1827, Ekdahls sam!. ATA. Foto ATA. The oldest Norsjö Chapel, built in 181 / , seen from the sowh­ east. Drawing by N J Ekdah/, 1827. FÖRSVUNNA KYRKOR 159 på mitten liten takryttare med vimpel. Den lilla kyrk­ klockan var uppsatt mellan två stolpar , resta mot östra gaveln . Interiör Interiören och inredningen var mycket enkel. Såväl in­ nertak som panel saknades. Bänkinredningen bestod av sittbräden av plankor. Norsjö gamla kyrka Sedan det gamla kapellet (se detta) inte längre kunde fylla behovet som gudstjänstlokal och dessutom var i dåligt skick uppfördes en ny kyrka åren 1848-50. Rit­ ningar hade gjorts 1845 av arkitekten Johan Fredrik Å bom, ÖIÄ (fig 70), och för uppförandet svarade bygg­ mästaren Johan Petter Rönnberg från Nybyn, Piteå . Den bebyggelse som senare växte fram kom dock att ligga ett stycke från kyrkan och förslag om fl yttning av kyrkan kom 1889, men beslut om detta fattades först 1906. Kyrkan flyttades ca 3 km åren 1909- 11 samtidigt som den restaurerades och fick ny tornspira. Redan 1912 brann dock kyrkan ned efter ett åsknedslag. Plan och material Grekisk korsform med kor i öster, utbyggd sakristia n.ö. om korsmitten. Ingångar i norr, söder och väster. Kyrkan uppfördes enl Åboms ritningar, med undantag av att sakristian gjordes utbyggd i stället för att förläg­ gas till ett sidorum vid altaret. Uppförd av trä , liggtimmer , på stensockel, panel­ klädd . Takbeklädnad papp. Exteriör Fasaden klädd med stående locklistpanel, liggande un­ der fönstren, vitmålad. Profilerad taklist , avslutad med rundbågig frisbräda. Kopplade, rundbågiga fönster med profilerade omfattningar och raka överstycken. Samtli­ ga fönster tvådelade utom det stora korfönstret som var tredelat. Kvadratiskt centraltorn i två avsatser med ur­ sprungligen kort , spetsig spira, 1911 ersatt av en lökku­ pol. Interiör Taket i korsarmarna plant i mittpartiet, välvt i sidopar­ tierna samt avvalmat i korsändarna, klätt med slät , vit­ målad brädpanel, som indelats i kvadrater genom påspi­ kade lister. Väggarna klädda med liggande , slät , vitmå- Källor, litteratur och äldre avbildningar Nyström , H , Den andliga odlingen. i: Hembygdsboken Norsjö socken. Skellefteå .1976; Rydholm, O, Norsjö församling 1811-1911. Skellefteå 1911 ; - ATA , Ek­ dahls samiii b , ext, teckn 1827; Ext , teckn u å , i: Ryd­ holm 1911. Fig 192. Norsjö gamla kyrka. Byggd 1848-50. Exteriör från öster. Foto L Lundberg, Bjursele, 1908. ATA. Reprofoto ATA. Norsjö old Church, bui/t /848-50, seenfrom the east in 1908. lad brädpanel. Längs taklisten en rundbågig frisbräda . Koret påtagligt ljust genom det stora , tredelade fönstret i fonden, som flankerades av kopplade kolonner med rakt överstycke . Altare framför östfönstret. Den ursprungliga altarut­ smyckningen bestod av kors med törnekrona och svepe­ duk , utförd enl Å boms ritning. 1911 ersattes det med en kopia av Thorvaldsens Kristusbild. Predikstol vid n.ö. hörnet av korsmitten med upp­ gång direkt från sakristian. Rund korg, indelad i åtta fä lt genom smala halvkolonnetter, i fä lten girlander, av­ slutande ornamentala lister. Runt ljudtak med girland , avslutat med klot och kors. Västläktare och orgel tillkom redan 1850 vid kyrkans uppförande. Orgeln byggdes av Olof Andersson i B jur­ 160 KATALOG träsk. Bänkinredningen var ursprungligen sluten, dör­ rarna togs bort senare . Altarkors , predikstol och annan inredning utfördes av allt att döma av kyrkans byggmäs­ tare. Kända viktiga förändringar och åtgärder 1884 Värmeugnar installeras. 1896 Ny orgel från N 0 Alm , Boden. 1909- 11 (ark Fr Falkenberg) Kyrkan flyttas ca 3 km, ny tornspira, nya dörrar, ny altarutsmyckning. Fig 193. Norsjö gamla kyrka. Interiör mot öster. Foto L Lundberg, Bjursele , 1908. ATA. Reprofoto ATA. Nor5jö old Church in 1908. The ime­ rior looking east. Fig 194. Norsjö gamla kyrka. Interiör mot väster. Foto L Lundberg, Bjurse­ le, 1908. ATA. Reprofo to A TA. Norsjö old Church in 1908. The inte­ rior looking west. Äldre ritningar 1845 plan, fasad , sektioner, förslag (J F Åbom); 1907 plan , fasad, sektion, uppmätn ritn (F B Halmström); Källor, litteratur och äldre avbildningar Lamm, C J , C.J.F.Plagemanns resor, åren 1833-1856. B I- Il . Lund 1842-44; Nyström, H , Den andliga och kulturella utvecklingen . i: Hembygdsboken Norsjö soc­ ken . Skellefteå 1976; Rydholm, 0, Norsjö försam ling 1811-1911. Skellefteå 1911. - Plagemann , ext, teckn 1850; ATA, bildsaml , ext o int 1908. FÖRSVUNNA KYRKOR 161 Fig 195 . Robertsfors bruk från söder. Kapellet t.v . och bruksbyggnaderna t.h. Kapellet byggt 1798-99. Teck­ ning av A Hård, 1800-talets mitt. Roberisfors bruk seenfrom the south, with the chapel, builtl798-99, to the far /eft. Ormving by A Hård, m idd/e ofthe 19th century. Robertsfors brukskyrka 1759 anlades vid Rickleån ett järnbruk , som fick nam­ Interiör net Robertsfors . En bruksförsamling bildades här och Plant innertak, uppburet på snidade pilastrar. Predisto­ ett kapell uppfördes åren 1798-99. Kyrkan revs 1889 len placerad ovanför altaret med uppgång från den bak­ för att ge plats åt en ny kyrkobyggnad. om liggande sakristian. Plan och material Kända viktiga förändringar och åtgärder Rektangulär långhuskyrka med kor i öster, avbalkning 1856 Orgel anskaffas. bakom koret för sakristia och arkiv. Ingång mitt på söd­ 1861 Läktare uppförs. ra långväggen. 1882 Kyrkan varmbonas med trossbottnar , kamin Uppförd av trä, liggtimmer, på stensockeL Takbe­ sätts in . klädnad spån. 1883 Ny orgel. Exteriör Källor, litteratur och äldre avbildningar Fasaden indelad genom pilastrar, tre fönster på vardera Boethius, B, Robertsfors Bruks Historia. Uppsala 1921. långväggen. Takryttare med klocka mitt på taket. - Teckn av A Hård, ext omkr 1800-t mitt , i: Boethius a.a . 162 KATALOG stensele gamla kyrka Inom det vidsträckta Lycksele pastorat bildades 1815 en kapellförsamling i Stensele. 1822 blev området eget pas­ torat. En kyrka uppfördes här åren 1816-24. Befolk­ ningsökningen gjorde att en utvidgning av kyrkan bör­ jade diskuteras 1853, men kom inte då till stånd. En ny kyrka uppfördes 1885 och den gamla revs. Plan och material Rektangulär långhuskyrka med kor i öster, avbalkning bakom koret för sakristian. Ingång i väster. Uppförd av trä, liggtimmer, panelklädd. Takbekläd­ nad spån. Exteriör Fasaden brädfodrad . Tre fönster på vardera långsidan. Takryttare med två klockor. Strömbäcks gamla brukskapell Vid Strömbäck i Umeå socken anlades 1748 ett glas­ bruk , som var i drift till början av 1870-talet då verk­ samheten upphörde . I slutet av 1700-talet inrättades ett kapell i brukets äldre huvudbyggnad , sedan en ny sådan uppförts. Bruket hade gemensam predikant med Hör­ nefors bruk åren 1792-1861. Byggnaden med kapellet omtalas ännu 1897. En ny , fristående kapellbyggnad uppfördes 1906. Den äldre "Caracters Byggningen" var uppförd av timmer, brädfodrad och rödmålad, hade taket täckt med näver och takved samt bestod av fem rum och Sävars gamla kyrka 1810 beslöts att Sävar inom Umeå socken skulle bilda eget pastorat, något som dock ej verkställdes förrän 1834. Byggandet av en kyrka i Sävar påbörjades 1812, men kyrkan stod inte färdig förrän 1822 och invigdes först 1836 i samband med första kyrkoherdeinstallatio­ nen . Kyrkan bekostades av församlingen och Sävars Bruk gemensamt. Förslagsritningar (fig 50) till kyrkan hade gjorts av bruksinspektoren i Sävar, Johan Win­ cent, som senare kom att övervaka kyrkobyggandet. Interiör Väggar och takvalv vitlimmade. Inga dekorationer ut­ om ett kors på altaret. Predikstolen placerad ovanför altaret , med uppgång från sakristian. Predikstolen, som finns bevarad , består av en femsidig korg med volut­ prydda hörnlisener och kraftiga bas- och krönlister. Den gjordes 1745 för Lycksele gamla kyrka och när denna revs i slutet av 1700-talet togs predikstolen tillva­ ra för att senare återuppsättas i Stensele . När Stensele kyrka i sin tur revs magasinerades predikstolen och återuppsattes senare i Åskilje kapell , invigt 1928. Källor, litteratur och äldre avbildningar Park, G, Stensele kyrkas historia 1824-1934; D:e, Sten­ sele kyrkas historia 1824-1934-1986. Stensele 1986. förstuga . Kapellet placerades i byggnadens sal medan fyra omgivande rum blev bostad åt arbetare vid bruket. Rummet var sannolikt centralt beläget, i det närmaste kvadratiskt och försett med två stora fönster. Här fanns altare, altartavla , predikstol, bänkar och ljuskrona av glas . Någon beskrivning av inredning och inventarier har dock ej påträffats. Källor, litteratur och äldre avbildningar Stockholm, Brandförskringsverket för byggnader på landet , värdering nr 11093 (år 1818), nr 32519 (år 1897) . Ritningarna omarbetades av konduktören Axel Almfelt vid ÖIÄ, vars nya ritningar godkändes 1812 (fig 51) . Kyrkan förstördes totalt genom en häftig brand natten mellan den 3 och 4 mars 1932. Plan och material Kyrkan orienterad i norr-söder för att ansluta till ter­ rängen och riktningen av den närliggande älven. Lång­ huskyrka med kor i söder framför avbalkning för sakri­ stia och förråd, torn i norr. Ingångar mitt på västra långsidan och genom tornet. Långhusbyggnaden uppförd av liggtimmer på sten­ sockel, tornbyggnaden gjord med stolpstomme, hela kyrkan panelklädd. Takbeklädnad spån. Exteriör Hela kyrkobyggnaden klädd med stående lockpanel, urspr brädfodrad och troligen vitmålad, 1932 gulfärgad med bruna lister och omfattningar kring de rundbågiga fönstren. Taket valmat i söder över korpartiet. Tornet indelat genom lister och avslutat med öppen lanternin, låga takfa ll . På tornets östra och västra sidor sekundär, panelklädd försträvning. Interiör Vid branden 1932 hade interiören den prägel den fått vid restaureringen 1895. Tak av tryckt tunnvalv. Väggar och valv klädda med pärlspontpanel , utom korvägen som var vävspänd , indelade i fält genom lisener och lister, vi lka markerats genom målning i avvikande färg. Vid korväggen altare samt ovan detta predikstol med uppgång från sakristian inom en arkitektonisk ram av kopplade trekvartskolonner på höga fundament och rakt överstycke med rundbågigt mittparti . Den fyrsidiga predikstolskorgen och fundamenten dekorerade med förgyllda ornament i klassicistisk stil. Ovan altaret tavla av predellatyp med " Nattvarden", gjord av Carl Gustaf Fig 197. Sävars gamla kyrka . Byggd 1812-22. Inte riör mot öster. Foto E Loven 193 1. ATA. Reprofoto ATA. Sävar old Church, built 1812-22. The interior Jooking east in 193/. FÖRSVUNNA KYRKOR 163 Fig 196. Sävars gamla kyrka. Exteriör från nordöst. Teckning av N J Ekdahl 1827 , Ekdahls sam l. ATA. Fo to A TA. Sävar old Church seen from the north-east. Drawing by J Ek­ dahl, 1827. Plagemann 1855 . På den äldsta ritningen av Wincent har angivits e tt halvrunt predikstolsaltare. På Almfelts ritning består altarprydnaden av ett kors med svepeduk flankerat av kolonner samt överstycke med molnforma­ 164 KATALOG tioner, som omsluter predikstolen. De slutliga ritningar, som låg till grund för inredningen, gjordes dock av kom­ minister J A Linder, Umeå. Predikstolen, altarprydna­ den samt övrig inredning utförd av sågställaren i Sävar, J P Holmström. I norr läktare med den gamla orgeln från Umeå landsförsamlings kyrka, inköpt 1844, byggd 1779 av orgelbyggaren P Qvarnström. Kända viktiga förändringar och åtgärder 1848 Orgeln från Umeå landsförsamlings kyrka sätts upp. 1855 Ny altartavla. 1895 Spåntaket byts ut mot papptak. Ny panel i inte­ riören , ny altarring, ny bänkinredning, inklädning av läktare och läktarstolpar, ny innerdörr vid västra in­ gången, målning av interiören. 1907 Ny orgel från N O Alm, Boden. Tärna äldsta kapell Tärna församling ligger i gammal gränsbygd. Vid gräns­ regleringen 1751 överfördes området till Sverige, tidiga­ re hade förbindelserna gått västerut. Ett kapell hade uppförts vid Vilasundet på 1720-talet och besöktes av norska präster. Det övergavs efter gränsdragningen och 1762 uppfördes ett kapell vid Gäutajaure , där Tärnaby Äldre ritningar 1810-t plan, fasad , förslag (Joh Wincent) ; 1812 plan , fasad, sektion, förslag (Axel Almfelt); Umeå univ, J A Linders sam!, inredn , förslag (J A Linder); ATA, 1931 plan, fasad, uppmätn ritn (E Loven) . Källor, litteratur och äldre avbildningar Lamm, C J , C.J.F.Plagemanns resor åren 1833-1856. B I- II. Lund 1942-44; Kyrkan som brann . i: Från bygd och vildmark 1932; Mn-Palmgren, H , En brunnen altar­ tavla och dess upphovsman. i: Västerbotten 1932; Mn­ Palmgren, H -Näslund, V , Tempel som brunnit. i: Väst­ erbotten 1932. - ATA, Ekdahls sam! ll b, ext, teckn 1827; HLA , Domkapitlets arkiv , FVa:l, ext, teckn av Th Linder 1832; ATA, bildsaml, ext 1905, int 1931; Umeå, Västerbottens läns museum, bildsaml, ext o int före 1932. senare skulle växa upp. 1853 blev Tärna kapellförsam­ ling under Stensele och 1848-55 uppfördes en ny kyrka här. Det gamla kapellet flyttades till prästgården, där det fick tjänstgöra som lada. På 1950-talet flyttades byggnaden tillbaka till sin gamla plats på Kyrknäset. 1971 gjordes en upprustning och återställande till ka- Fig 198. Tärna äldsta kape ll , här se­ kundärt uppsatt som lada. Byggt 1762. Foto Ragnar Jirlow 1920, Västerbot­ tens muse um . The oldest Tärna Chapel, built in 1792, as it laoked in 1920 when il was being used as a barn. .. pell. Det invigdes samma år och användes sommartid. I augusti 1986 brann kapellet ned till grunden. Det har rekonstruerats och återinvigts sommaren 1991. Plan och material l det närmaste kvadratisk plan. Ingång i väster. Uppfört av trä, liggtimmer, på stensockeL Takbe­ klädnad näver och takved. Exteriör Knuttimrad med bara väggar. Ett litet fönster på varde­ ra södra, östra och norra sidan. Fönster och dörr utan omfattningar. Lågt sadeltak. - Fristående klockstapel. Tärna gamla kyrka Tärna äldsta kapell från 1762 (se detta) ersattes 1855 av en ny kyrka . Denna påbörjades 1848 och stod klar 1853, men vid visitationen den 17 juli samma år bestämdes a tt kyrkan skulle flyttas. Den monterades ner och flyttaaes till en annan plats ett par kilometer längre västerut. Byggmästare var en hemmansägare Nyman från Deger­ fors socken. Tärna blev eget pastorat 1903 och en ny kyrka invigdes 1908. Den gamla kyrkan revs sedan i omgångar, först sakristian och tornet och efter 1920 res­ ten av kyrkan. Virket användes delvis för att reparera prästgården med och resten såldes. Delar av inredning­ en, t.ex. predikstolen och altarringen överfördes till Västerbottens läns museum . Plan och material Rektangulär långhuskyrka med kor i öster , tillbyggd sakristia i öster, västtorn . Ingång i väster. Uppförd av trä, liggtimmer, på stensockel, panel­ klädd. Takbeklädnad spån. Exteriör Fasaden klädd med stående, rödfärgad lockpanel. Svagt segmentbågiga fönster med triangelformade överstyc­ ken och figursågade omfattningar, vitmålade . Västtorn med lanternin , avslutat med klot och kors. Lågt sadel­ tak . Interiör Plant innertak, välvt längs långsidorna. Väggar och tak klädda med slät brädpanel, liggande på väggarna , må­ lad med vit limfärg. Altare vid östra väggen , utan känd altarprydnad , FÖRSVUNNA KYRKOR 165 Interiör Enkel interiör med omålade väggar och inredning av kraftiga plankor. Altarbordet bestod av en skiva inpas­ sad i väggen och försedd med två stödben. Som predik­ stol tjänade några resta lövkärvar. Enkla sittbänkar i avgränsade kvarter. Källor, litteratur och äldre avbildningar Moritz, P, Fjällfolk . Livsformer och kulturprocesser i Tärna socken under 1800- och 1900-talet. Acta Etnolo­ gica U mensia 2. Umeå 1990; M öl/man-Palmgren, H , En ödemarkskyrkas byggnadshistoria . i: Västerbotten 1931. - Umeå, Västerbottens läns museum, bildsaml , ext 1920. Fig 199. Tärna gamla kyrka. Byggd 1848-55. Exteriör från nordöst. Foto S Cronstedt 1908. ATA. Reprofoto ATA. Tärna old Church, built 1848- 55, seen from the north-east in / 908. 166 KATALOG Fig 200. Tärna gamla kyrka. Interiör mot öster. Foto S Cron­ stedt 1908. ATA. Reprofoto ATA. Tärna old Church. The interior Iaoking east in 1908. flankerat av dörrar till sakristian. Tre mindre tavlor på korväggen , ovan altaret och dörrarna till sakristian. Predikstol i n.ö. hörnet , bestående av sexsidig korg, indelad i fält genom lister , med koniskt nederpa rti , må­ lad ljust blågrön med röda lister , sexkantigt ljudtak. Öppen bänkinredning. Volgsjö (Vilhelmina gamla kyrka) Den del av Västerbottens lappmark som senare skulle bli Viihelmina socken tillhörde Åsele församling fram till 1812. Redan 1783 hade dock Lappmarksdirektionen beslutat att ett kapellag skulle bildas i Volgsjö , ca 7 mil norr om Åsele, för att befrämja kolonisationen och bättre tillgodose själavården i dessa avlägset belägna trakter. En lämplig plats för en blivande kyrkobyggnad hade utsetts 1781 och ett kapell med friliggande klock- Fig 201. Tärna gamla kyrka. Interiör mot väster. Foto S Cron­ stedt 1908. ATA. Reprofoto ATA. Tärna old Church. The interior Iaoking west in 1908. Äldre ritningar 1920 plan , sektion , fasad , uppmätnritn (D Frykholm). Källor, litteratur och äldre avbildningar Möllman-Palmgren, H , E n ödemarkskyrkas byggnads­ historia . i: Västerbotten 1931. - Umeå, Västerbottens läns museum, bildsaml , ext o int före 1908, ext o int 1920. stapel uppfördes här åren 1783-94. Ansvariga för upp­ förandet var länsman Johan Edin , Åsele, och Gabriel Nilsson. 1804 ändrade orten namn till Vilhelmina , ett av den dåvarande drottningens namn , och utbrytningen ti ll eget pastorat gjordes 1812. Då kyrkan med tiden blev alltför trång uppfördes en ny kyrka åren 1835- 40 ca en kilometer längre västerut (se Vilhelmina). Den gamla revs och så ldes på auktion 1837. På den omgärdade gamla kyrkplatsen finns grundstenarna bevarade och på dessa tre varv timmer, tillkomna på 1940-talet , utvisan­ de den gamla kyrkans sträckning. Plan och material Grekisk korsform med kor i öste r , bakom detta avbalk­ ning för sakristian . Uppförd av trä, liggtimmer, på stengrund, troligen panelklädd . Takbeklädnad okänd . Exteriör Någon avbildning av kyrkan är ej känd , endast knapp­ händiga uppgifter finns i ett inventarium 1832. Fasaden rödfärgad, troligen brädfodrad , och försedd med "10 par fönster" . Det enda tro liga som återstår av kyrkans exteriö r är ytte rdörren , som efter att ha sålts på auktion och tj änat som kammardörr hos en bonde 1924 insattes som dörr till sakristian i Viihelmina nya kyrka. Dörren är panelklädd med mittspegel inramad av kraftiga , pro­ filerade listverk och målad i svart , rött och vitt. - Den fristående klockstapeln väster om kyrkan var uppförd i Ytterstfors brukskyrka Vid Ytterstforsen i Byske by nära Byskeälvens utlopp anlades ett sågverk i slute t av 1700-talet. Inom samma område tillkom på 1830-talet ett glasbruk , som tillsam­ mans med sågverket bildade Ytterstfors bruk. I sam­ band med anläggaodet av glasbruket uppfördes 1837 en kyrka inom bruksområdet. Kyrkan invigdes 1838 och var i bruk till1875 med egen predikant åren 1838-1866. Bruksförsamlingen hörde denna tid till Skellefteå för­ samling men 1875 bildade Byske eget pastorat och en ny församlingskyrka hade invigts där 1872. Den överflödi­ ga brukskyrkan såldes 1875 för att byggas om till skola (fig 37). Denna i sin tur revs vid sekelskiftet 1900 och virket från den gamla brukskyrkan återanvändes till det nya skolhus som uppfördes . På platsen för den gamla brukskyrkan restes 1953 en minnessten. Plan och material Rektangulär långhuskyrka med kor i öster, avdelning i öster för sakristian , västtorn med ingång. Uppförd av trä, liggtimmer , på stensockel, panel­ klädd. Takbeklädnad ursprungligen bräder, senare spån. Exteriör Fasaden ursprungligen klädd med stående, halvspontad brädpanel, senare utbytt mot locklistpanel, inklädda FÖRSVUNNA KYRKOR 167 två avsatser, avslutad med spira och försedd med två klockor. Interiör Tunnvälvt tak i korsarmarna. Väggarna vitlimmade en­ dast i östra korsarmen. Som altarbord användes vid högtidliga tillfällen under den första tiden prästgårdens enda bord. Altare , alta rskrank och predikstol målade med gråblå oljefärg med röda inslag. Sittbänkar av plankor lagda på klabbar. När kyrkan revs flytades alta­ ret och predikstolen till det nyligen uppförda kapellet i Dikanäs, där predikstolen ännu är i bruk (se Dikanäs) . Källor, litteratur och äldre avbildningar Eriksson, N , Origine ll länsman - duktig kyrkbyggare. i: Västerbottens Folkblad den 11 november 1976; Lin­ der, J A, Åsele lappmark . i: Läsning för folket af Säll­ skapet för nyttiga Kunskapers spridande, år 1852, tred­ je häftet. Stockholm 1852; Pettersson, O P, Gamla byar i Vilhelmina , del III , s 282 ff. Stockholm 1946. knutar och stödpelare, vitmålad . Rundbågiga fönster, två på vardera långsidan och ett på östgaveln samt ett halvrunt fönster ovan ingången. Västtornet uppfört i två avsatser samt lanternin , avslutat med klot och kors. Lågt sadeltak , valmat i öster. Interiör Enl beskrivning i en brandförsäkringshandling hade kyrkan innertak i "form av hwalf utaf spontade bräder och sju hwalfbågar". Yttrandet ä r svårtolkat men det kan ha rört sig om två kryssvalv med omgivande gördel­ bågar elle r ett tunnvalv , indelat genom bågar. Brädfod­ rade väggar, målade med vit limfärg liksom taket. Altaret saknade prydnad den första tiden men fick sedan ett stort kors med skulpterad svepeduk och tör­ nekrona , placerat på ett fundament med sidovoluter. Korset gjordes sannolikt av Johan Vesterberg, som blev brukspredikant här 1860 efter att tidigare ha varit präst i Jörn , där han bl a gjorde en likartad altarprydnad . Kor­ set flyttades över till Byske nya kyrka där det hade sin plats på altaret till1914 då det överfördes till det nyupp­ förda Finnträsk kapell. Predikstolen var en alta rpredikstol, sammanbyggd med altaret och placerad i en nisch , som sträckte sig in i den bakom liggande sakristian och med uppgång där­ 168 KATALOG Fig 202. Ytterstfors brukskyrka. Byggd 1837- 38. Exteriör från nordväst. Foto före 1875, Skellefteå museum. Yuerstfors Brukskyrka Church, built 1837-38, seenfrom the north-west before 1875. ifrån. Predikstolen härrörde ursprungligen från kyrkan i Skellefteå, anskaffad dit 1556 och målad 1559. Den överläts 1648 till Åby kapell och sedan detta fått förfalla på 1740-talet överläts predikstolen efter förvaring i Åbyn till brukskyrkan i Ytterstfors . Sedan denna sålts förvarades predikstolen i prästgårdslogen till 1923 då den överläts till Byske församlingshus där den efter re­ staurering används som talarstol. Vid invigningen av kyrkan fanns en ny orgel här. o Asele gamla kyrka I början av 1600-talet avskiljdes trakterna kring Åsele till egen lappmarksförsamling och 1648 uppfördes det första kapellet. Åsele blev eget pastorat år 1700. En ny, åttkantig kyrka med fristående klockstapel fick 1750 er­ sätta den gamla. Ä ven denna blev med tiden för trång och 1844 beslöts att uppföra en ny kyrka av sten sydväst om den gamla kyrkan. Grunden lades 1847 och kyrkan invigdes i januari 1852. Ritningar och kostnadsförslag upprättades 1846 av C G Blom-Carlsson (fig 67- 68), men dessa omarbetades av J F Åbom samma år (fig 69). Byggmästare för kyrkobygget var N H W afTrolle . Kyr- Källor, litteratur och äldre avbildningar Stockholm, Brandförsäkringsverket , byggnader på lan­ det , värdering nr 17429 (år 1839). - Kulturhistorisk bebyggelseinventering i Skellefteå kommun, 13. Skel­ lefteå 1983; Lamm, C J, C.J.F. Plagernanos resor, åren 1833-1856. B 1-11. Lund 1942-44; Norde, M, Den kyrk­ liga utvecklingen . i: Byske socken. Byske 1958; - Pla­ gemann, teckn 1840, ext; Skellefteå museum, bildsaml , ext före 1875, ext eft ombyggn 1875. kan ödelades av en våldsam brand natten mellan den 10 och 11 maj 1934. Delar av murverket från den äldre kyrkan ingår i den senare nyuppförda kyrkan. Plan och material Treskeppig långhuskyrka med absidialt kor i öster, sido­ rum vid koret för sakristia i norr och vestibul i söder. I väster vapenhus och vestibuler med uppgångar till läk­ taren. Fyra ingångar, tre i västpartiet och en i sydöst till korpartiet. Uppförd av sten, marksten , putsad. Tornet och mitt­ FÖRSVUNNA KYRKOR 169 skeppets väggar av trä. Takbeklädnad spån, på tornet järnplåt. Exteriör Kyrkan uppfördes som basilika med rakt avslutade gav­ lar, de båda sidoskeppen avslutades med indragna tvärskepp i både öster och väster, markerade genom gavlar och hörnlisener. Väggarna putsade och avfärga­ de i benvitt , lisenerna vita. Rundbågiga dörr- och föns­ teröppningar i bottenvåningen , rundfönster i tvärskep­ pen och mittskeppet. Profilerad taklist av trä. Mittskep­ pets väggparti klätt med slät , vitmålad brädpanel. Lågt sadeltak på mittskeppet och tvärskeppen. Ovan väst­ partiet åttkantigt torn , klätt med vitmålad brädpanel, konformigt tak, avslutat med klot och kors. Kyrkan uppförd enl Åboms ritningar med undantag av rundbågefrisen under taklisten och på tornet samt lisenerna på mittskeppet. Interiör Treskeppig med kraftiga, uppåt avsmalnande kolonner av trä , rundbågiga arkader. Yttermurarna putsade och vitkalkade. Mittskeppets väggar klädda med slät bräd­ panel , dekorerade med bred metopfris och kraftig tandsnittslist under de runda överfönstren. Plant tak i mittskeppet och sidoskeppen, hjälmtak i absiden , blå­ målat och dekorerat med målade stj ärnor. Altare i absiden framför östfönstret. Altarprydnad i form av ett kors av trä med svepeduk och törnekrona . Som kyrkans första altarbord tj änade ett gustavianskt Fig 204. Åsele gamla kyrka. Interiör mot öster. Foto Lars Dahlstedt omkr. 1900, Västerbottens museum. Åse/e old Church. The interior Iaoking eas/ around 1900. Fig 203. Åsele gamla kyrka. Byggd 1847- 52. Exteriör från nordväst. Foto 1860-talet , reprofoto Västerbottens museum. Åse/e old Church, bui/1 1847-52, seen from lhe norlh-wes/ in lhe 1860's. spegelbord med rikt dekorerat och förgyllt underrede , skänkt av församlingens kyrkoherde. Predikstol i hörnet mot sakristian och med uppgång från denna . Rund korg, indelad i fält genom lisener, runt nederparti med klot , vitmålad och rikt dekorerad med förgyllda lister och ornament. Runt ljudtak, avslu­ tat med klot och kors . Draperimålning på väggen bak­ om predikstolen. Läktare runt tre av kyrkans sidor , även mot koret ovan sakristian och södra sidorummet. Läktarskrank 170 KATALOG Fig 205. Åsele gamla kyrka . Interiör mot väster. Foto K Wes­ terberg 1929, ATA. Reprofoto ATA. Åse/e old Church. The imerior Iaoking west in 1929. med spegelfält dekorerade med förgyllda ornament. Orgel på västläktaren. Sluten bänkinredning, målad i brun ekimitation . Overkalix gamla kyrka 1644 avskiljdes den nordligaste delen av Kalix pasto­ rat till egen församling, Överkalix. Det fö rsta kapellet hade uppförts 1636 men brann redan följ ande år. 1640 uppfördes ett nytt , som blev sockenkyrka 1644, men förstördes av brand 1690 och återuppfördes samma år. 1839 gavs tillstånd om uppförandet av en ny kyrka. E n lokalt utförd ritning insändes 1841 (tig 79) , men god­ kändes inte av ÖIÄ utan en ny ritning gjordes av arki­ tekten R Brouhn , ÖIÄ (tig 80) . På begäran av försam­ lingen gjorde denne en omarbetning, som godkändes 1842 (tig 81) . Till byggmästare hade utsetts O G Alm från Heden (Boden) . Kyrkan uppfördes dock inte för­ rän 1856- 58 och då med byggmästaren J P Rönnberg från Piteå som huvudentreprenör. Kyrkan förstördes av brand natten till den 4 februari 1939. Plan och material Rektangulär långhuskyrka , orinterad i norr-söder med kor i söder, ursprungligen utbyggd sakristia mitt på västra väggen och torn mitt på östra väggen. sakristian senare borttagen och inredd i sidorum vid koret. In­ gångar i norr och öster . Kända viktiga förändringar och åtgärder 1866 Orgel av amatörorgelbyggaren O Carlsson , Vängel bäck. 1892 Värmeugnar anskaffas. 1919 (ark Gust Pettersson) Skyddstak över västra in­ gången. 1920 (G Holmdahl) Nytt altarbord. Ny orgel från Åkerman & Lund , tidigare utställd på Baltiska utställ­ ningen i Malmö 1914. Äldre ritningar 1846 plan, fasader, sektioner , förslag (C G Blom Carlsson); 1846 plan , fasader, sektioner, omarb förslag (J FÅbom). Källor, litteratur och äldre avbildningar Edström, W: Då Åsele kyrka byggdes 1849- 50. i: Örn­ sköldsviks Allehanda den 13 nov. 1936; Åsele socken­ historia. Red . Karl Fahlgren. Umeå 1966. - Åsele för­ sam!. hem, akvare ll 1850-t , kyrkberget med kyrkan fr 1750 o kyrkan fr 1852; Umeå, Västerbottens läns muse­ um, bildsaml , ext 1860, int 1890-t ; ATA , bildsaml , ext o int 1920-t. Uppförd av trä, resvirke, på stensockel , panelklädd. Takbeklädnad zinkplåt på långhuset och lanterninen, järnplåt på sakristian och tornets nedre del. Exteriör Fasaden klädd med stående brädpanel , under fönstren liggande spontpaneL Kraftigt profile rad taklist med fi­ gursågad frisbräda med nygotisk bågfris. Rundbågiga fönster- och dörröppningar med rakt avslutade omfatt­ ningar och överstycken. Ovan fönstren på gavlarna strålsol och kors. Tornet indelat i tre våningar genom lister , åttkantig lanternin med fialförsedda hörnlisener och lågt tak avslutat med klot och kors. Lågt sadeltak på långhuset och plant tak på den ursprungliga , lägre sak­ ristian. Kyrkan uppfördes efter ritningarna när det gäller den allmänna uppbyggnaden medan dekorationerna utfor­ mades enligt nya ideal och fönster tillkom på gavlarna . Interiör Treskeppigt långhus med tryckt tunnvalv i mittskeppet och plant tak i sidoskeppen. Väggar och tak klädda med FÖ RSVUNNA KYRKO R 171 slät brädpanel, liggande på väggarna. Avtrappade ko­ lonner och kraftigt profilerad taklist. Altare vid södra gavelväggen. Den ursprungliga altar­ prydnaden bestod av kors med svepeduk inom rundbå­ gig nisch , flankerad av kopplade kolonner, kraftigt pro­ filerad gesims och halvcirke lformat överstycke med strålsol och omgivande änglahuvuden. 1936 ersattes al­ tarprydnaden av en målning av Torsten Nordberg före­ ställande Kristi himmelsfärd och överstycket gjordes segmentforma t. Prediksto len var ursprungligen placerad mitt på väst­ ra väggen ovan ingången till sakristian . Den bestod av rund korg, indelad i fält genom halvkolonnetter , deko­ rerad med förgyllda liste r och ornament. På väggen bakom predikstolen draperimålning och lite t halvrunt fönster. Runt , toppigt ljudtak, avslutat med klot och kors. 1936 flyttades predikstolen till sydöstra delen av koret , dä r den enl ritningarna ursprungligen skulle ha haft sin plats. Läkta re var ursprungligen planerad på tre sidor , lång­ sidorna och norra gaveln , men kom att uppföras endast mitt på västra väggen och i norr , i båda fallen med framsvängd front. Öppen bänkinredning. Kända viktiga förändringar och åtgärder 1876 Orgel av orgelbyggarna N O Alm , Boden och Petter Alm, Norsjö. 1936 (ark E Loven) Omfattande renovering: bortta­ gande i exteriören av dekorativa detaljer som bågfris, rosette r och kors på tornet , lante rninen görs fyrkantig, ny kula , nya fönsteröverstycken , isole ring av väggar , golv och tak, inte riören kläds med masonitskivor, fön­ stren på korväggen sätts igen , ny a ltarprydnad, altar­ korset sätts upp på östra väggen ovan ingången, om­ byggnad av altaruppsatsen och altarringen, sakristian rivs , sekundära rum vid koret fö r sakristia , resp. fö rråd , predikstolen flyttas, västra läkta ren rivs , norra läktaren och bänkinredningen byggs om, kolonnerna byggs om, elbelysning, ommålning av hela kyrkan , ny orgel från J W G rönlund , Kåge (den ä ldre orgelfasaden bevarad) . Äldre ritningar 1840 plan, fasad , förslag (Jöns Eliasson , E D konsel­ jakt 1842 den 3 december); 1841 plan, fasad , sektion, förslag (R Brouhn) ; 1842 plan , fasad , sektion, omarb förslag (R Brouhn) . Fig 206. Överkalix gamla kyrka . Byggd 1856-58. Exteriör från sydöst. Foto 1920-talet. ATA. Överkalix old Church, built 1856 - 58, seen f rom the south-east in the 1920's. Fig 207. Överkalix gamla kyrka. Interiör mot koret i söder. Foto E Loven 1930. ATA. Reprofoto ATA. Överkalix old Church. The interior Iaoking south to wards the chancel in 1930. Källor, litteratur och äldre avbildningar Hederyd, O , Kyrkobygget 1856-58. i: Överkalix, del 2. Luleå 1986; - ATA , bildsaml , ext o int 1923 o 1928; Luleå, Norrbottens museum, bildsaml , ext o int 1932. 172 KATALOG Fig 208. Planritningar, med senast kända utförande. Årtalet anger när byggnaden togs i bruk. Skala 1:800. The plans show the latest known information on the buildings. The date given in connection with each church is the date the building began to be used. Scale l :800. Alkavare 1788 Ammarnäs 1858 Arjeplog 1767 Arjeplog 1899 (ombyggnad) Arvidsjaur 1826 Bjurholm 1806 Burträsk 1829 Dikanäs 1833 Dorotea 1800 Fatmomakke 1830-t Fredrika 1797 D Gillesnuole 1798 Hörnefors 1798 D Brändö-Uddskär 1774 ÖVRE NORR LAND 173 Jä kkvik (Lövmokk) 1777 Luleå 1790 Malå 1852 Karesuando 18 16 Malören 1770 Lycksele 1799 Nederluleå , klocktornet 1851 Q~[ Karl Gustaf(Karungi) 1797 Nedertorneå-Haparanda 1825 Korpilombolo 1856 o Kvikkjokk 1763 Norsjö 1850 174 KATALOG • Pajala (Kengis) 1797 N D Pite-Rönnskär 1771 Skellefteå landskyrka 1800 Snöan 1790-t Risbäck 1859 D Robensfors 1799 Sorsele 1859 ~ . L__j . Stensele 1824 s Råneå 1857 Sävar 1822 D D Rödkallen omkr 1800 Tärna 1762 D Sandskär 1809 ÖVR E NORRLAND 175 Ytterstfors 1838 Tä rna 1855 o o o o oc(}v o o o o o Umeå (Holmön) 1803 Åsele 1850 N Viihelmina (Volgsjö) 1794 Ä lvsbyn 1813 D Örträsk 1849 N s Vindeln (Degerfo rs) 1769 Överkalix 1858 Vittangi 1849 Viihelmina 1840 Vännäs 1825 Överluleå(Boden) 1831 ""\ J / \ -- ,..J l"-------,{ . \ \ . \/ \. .,. \ e residensstad 1776 lo stad ( o 50 100 km i l \ .\ (/ \ \ .1\ ,_Ne~ertorn,~j ' j ~ 0 KEMI ULEÅBOAGS LÄN ,.:.r· ( ULEÅBORG -~ Hvznsalmi ( '"l + Merijlrvi l. _ Kalajoki \ Kartoby:;:;{ "\ ..........._ -/ ~L.rsmo~ +KolviA \ / ---- ;-.....-- · \ ldonsalmi + '\ ( + PodorsOro "\..f' 'l ·'\. 0 . ~ Munsala + Lestijlrvi ~..,..f" . "-., ~ + Vindala \ SAVOLAKS OCH KARELEN$ LÅN ·\ VASA + Lillky~ + Ylihlrml _ ~ . . =P- + VASALAN r' + • l -----...._ _ :::1 Laihola Kamula KUOPIO A ~ Kaskö } /-- · f ~Sldobv/ __....,"- Risti~ > /xfostgrans 1743 ~ =,:-J 9:-.J .rv "'\.r'---"-i---" .r./ r\? Björnaborg r NYLANDS l KYMMENEGÅRDS 1' ' /, . OCH LÄ l '; +Karkku TAVASTEHUS ~ N · , ~ ---Euraj~+ ÅBO OCH ~ l <- ~ . _) _)LÄN . ~~~~~~~~(~BJOANEBOAGS(LÅ.!L_..TAV~TEHUS \ ~ MOr~kom ,JHEINOLA / Vahto / \+ Nastol~. Anjala / v· b1 _ + + Askola l + -4 org . ·~ ·~ f ~ / - .r!.fmstrOm___., = e St MArtons , ~Lovisa"-. "-"· ' 7f T ~!en~ ~ -:> Nummi _.!l?rgil V ; • ~ .J· ~ ,., .l + Kyrkslln '-"'· Hammarland { -"":' +·;:.; ..r>.-Ka'l+ ,_.,_F= Helsingfors - Fig 209. Ka rta över Finland med angivande av tidigare och nuvarande gränser samt länsindeln ingen 1776. Markeringar för de kyrkobyggnader och klockstaplar från pe rioden 1760- 1809 som omnämns i de båda följande uppsatserna. Map of Finland showing earlie r and present boundaries, the subdivision of counties in 1776, and the location of the churches, chapels and the bell-towers mentioned in the following two chapters which were built in Finland du ring the period 1760- 1809. Kyrkabyggandet i Finland 1760-1809 av M ARJA T ERITU K NAPAS De nya kyrkorna i Finland under 1700-talet var en fö ljd av en ökad befolkning och en förtätad bebyggelse , som krävde en ny indelning av församlingsnätet. Under 1600-talet hade folkmängden i Finland varit tämligen stabil , men under 1700-talet hade den stått i ständig tillväxt. Efter den ryska ockupationen och Stora ofre­ den hade Finland på 1720-talet ca 320 000 invånare , in­ beräknat befolkningen i de östligaste delarna, som sena­ re genom freden i Åbo 1743 avträddes till Ryssland. Mot mitten av århundradet hade folkmängden ökat till ca 420 000 och uppgick i börj an av den gustavianska tiden till 580 000. I slutet av "svenska tiden" hade Fin­ land ca 900 000 invånare, vilket innebar en ökning på över 50 % från 1770-tale t till år 1809. Under hela 1700-talet grundades ytterst få nya pasto­ rat , fram till början av 1800-talet sammanlagt bara ett femtontaL De låg perife rt i fö rhållande till centralbyg­ derna i söder och längs kusterna, där församlingsnätet sedan tidigare var tillräckligt tätt . Till en de l berodde eftersläpningen beträffande nya församlingar på präs­ terskapets avlöningsformer. Folkökningen innebar nämligen inte i motsvarande grad höjda löneinkomste r för präste rna , tillväxten bestod i hög grad av torpare och övriga obesuttna. Prästerskapet ville bibehålla lö­ nerna ograverade och motsatte sig nyindelningar. Där­ emot grundades över 120 nya kapellförsamlingar och 40 s.k. predikagäll med egna predika hus inom de sto ra moderförsamlingarna på o lika håll i landet. 1 I ecklesiastikt avseende var Finland indelat i två stift , Åbo ·stift för de västra delarna av landet , omfattande därtill he la Öste rbotten och de finska lappmarkerna samt Borgå stift fö r de östra landsdelarna , Tavastland och Savolax. Borgå stift hade grundats 1723 som arvta­ gare till Viborgs stift , vars östligaste dela r gått förlorade i freden i Nystad 1721. I det s .k. Gamla Finland , som i två etapper, 1721 och genom freden i Åbo 1743, övergått till Ryssland och även benämndes Viborgska guvernementet , garante ra­ de fredstraktate rna att svensk rätt och luthersk religion samt kyrkliga förhållanden bibehö lls. För kyrkliga frå­ gor inrättades två konsisto rie r , motsvarande domkapit­ len , i Viborg och Fredrikshamn.2 Befolkningstillväxten bidrog också till att länsindel­ ningen förnyades. Under Gustav III :s tid grundades två nya län i Finland . Uleåborgs län de lades i en nordlig och sydlig hä lft med Vasa som ny residensstad, med nystit­ tad hovrätt. En av konungens nya städer, Kuopio , blev residens i Savolax och Karelens län (fig 209). Den aktiva kyrkobyggnadsperiod , som inleddes vid mit­ ten av 1700-talet , gällde i första hand nya kapellkyrkor i de stora moderförsamlingarna. I de fa ll där domkapitlet eller moderförsamlingen motsatte sig nya kapellförsam­ lingar e rsattes de med predikogäll. Ä ven predikagällen fick egna kyrkor, ofta lika sto ra som inom den övriga församlingshierarkin.3 På detta sätt fö regrep man en egentlig kapellbildning. Predika husens ritningar behöv­ de inte approberas av myndigheterna , men i fall man ansökte om kollekthjälp sändes de i likhet med övriga kyrkaritningar för stadfästande till Stockholm. Diskussionen inom församlingarna rörde främst byggnadsplatsen elle r motiveringarna för de ras nästan sedvanliga anhållan att i strid med bestämmelserna i 1776 års Kungl. byggnadsförordning få bygga kyrkorna av trä i stä llet fö r av sten . Kännedomen om den nya lagstiftningen förefalle r ha varit god inom församlingar­ na . T.ex. i ldensalmi i norra Savolax konstaterade man vid sockenstämma i december 1776, att förordningen lagt hinder i vägen att fullfölj a det tidigare beslutet om en ny träkyrka. Samtidigt beslöt man om en böneskrift till Kungl. majestät om ett undantag, med de mest väl­ taliga formuleringar. Man vädjade " i fö rtröstan på ko­ nungens högstbeprisade nåd inför hans av mildhet och ömhet lysande tron" och hänvisade till fö rsamlingens knappa omständigheter , brist på byggnadssten och tegel samt till missväxt ; kalken måste därtill transporteras än­ da från Västerbotten. Det dryga byggnadsarbetet skulle hindra allmogen från lantbruket under sommarmåna­ derna; ett kyrkobygge i sten skulle ta kanske en mansål­ der.4 Landshövdingarna ställde sig vanligen på allmogens och präste rskapets sida och tillstyrkte ansökningarna 178 M. T. KNAPAS om träkyrkor. Landshövdingen Anders Johan Ramsay i Kuopio skrev å r 1795 i ett utlåtande rörande Pielavesi kapellkyrka att han för egen del ansåg, att publika bygg­ nader alltid borde uppföras i sten , som nyttiga föredö­ men för allmogen, men att landets avlägsenhet från större och förmögnare städer tyvärr hindrade export och import och " dövade all industrie". Den beprövade landsseden med timmerbyggnader försvarades också av domkapitlet, som samtidigt i sitt förord framhöll , att ortens manspersoner var vana att hantera yxa och bila , men alldeles okunniga i konsten att uppföra fasta sten­ murar.5 Därtill fanns för kyrkabyggande av trä nästan alltid att tillgå någon erfaren och pålitlig man på orten. Domkapitlen i Åbo och Borgåtog under 1700-talet inte ställning i kyrkornas stil- och arkitekturfrågor. De för­ ordade vanligen församlingarnas samtliga ansökningar om att få bygga träkyrkor. Även prästerskapet förefal­ ler ha hållit sig utanför stil frågorna. Först vid 1800-talets ingång började prästerna i klassicismens anda ägna sig även åt arkitektur. Henrik Gabriel Porthan, professor i vältalighet vid Akademin i Åbo, behandlade under sina föreläsningar i "arkeologi" även kyrkoarkitekturen. Som åhörare hade han i regel de finska stiftens blivande präster. Han konstaterade, att katolska kyrkor var mera tempelartade än de lutherska och att de mest nyttjades till ceremoni och sång. Till deras fördel var, att de sak­ nade de lutherska kyrkornas bänkar och läktare men de förfulades av att vara fyllda med helgonbilder, "plumpa trädklumpar" . Porthan ansåg korskyrkan vara en "vid­ skeplig affectation" och en imitation av Kristi kors. Främst ställde han runda eller ovala kyrkor, med pre­ dikstolen ovanför altaret och bänkarna anordnade i halvrund form framför det, så att alla kunde se och höra. Porthan ansåg sakristior i allmänhet vara onödiga tillbyggnader som bara förfulade arkitekturen. Det viktigaste i en kyrka ansåg Porthan vara ljuset. Kyrkan skulle vara så ljus att både församlig och präst kunde se. Ljuset skulle falla in jämnt från alla sidor, dock inte bakom predikstolen så att prästen föll i skug­ ga. Han resonerade, att dunklet i de gamla kyrkorna berodde på katolikernas vana att alltid bruka vaxljus och såg det som förtjänstfullt, att man numera på många orter begynt vitmena kyrkorna innantill , vilket gjorde dem ljusare. Vitmeningen var bättre än "de bro­ kiga figurerne och ränderne som fordom brukades; men för ögonen torde väl den gröna färgen vara t j enligast. " 6 Biskopen i Åbo stift, Jacob Tengström, fäste under sin enda större visitationsresa till församlingarna mellan Åbo och Helsingfors år 1807 särskild uppmärksamhet vid kyrkobyggnaderna och deras estetiska frågor. De medeltida kyrkorna i Pargas , H alikko , Ingå, Sjundeå och Kyrkslätt hade enligt hans uppfattning osymmetris­ ka och för små fönster. Han uppmanade församlingarna att förstora dem och att öppna nya i kyrkornas norra väggar. I likhet med Porthan uppskattade inte heller Tengström gamla kyrkomålningar. Han föreslog , att de " hvarjehanda gamla osmakliga och urblekta zirater" som fanns i korvalvet i Kyrkslätt skulle täckas över och vitmenas. Därtill ville han särskilt avskaffa gamla hel­ gonskulpturer och korskran k. 7 Vid prästmötet i Åbo stift år 1807 underströk bisko­ pen hur viktigt det var att följ a föreskrivna procedurer, att undvika oenigheter och att lägga upp penningmedel och byggnadsmateriaher i god tid. Noggranna fasad­ och planritningar skulle ingivas från församlingarna för vidare prövning och företaget skulle verkställas av väl­ kända byggmästare . En varning riktades mot " okunni­ ga , liderliga och bedräglige fuskare" som åsamkat myc­ ken skada i byggnadsfrågor . 8 Träkyrkorna Mellan åren 1760 och 1809 byggdes i de finska stiften omkring 120 nya träkyrkor, i moderförsamlingar, kapell eller predikogäll , av dem omkring 55 före 1776 års bygg- Fig 210. Kiiminki korskyrka , Nordösterbotten. Uppförd av byggmästaren Matts Honga 1760. Österbottnisk klockstapel från år 1777. Foto S Salokangas, Finlands a rkitekturmuseum. Kiiminki Church, Northern Österbollen. Built by master-bui/d­ er Mats Honga in 1760. The be/1-tower is from 1777. FIN L A ND 179 '; r ,.. " , :n$t:~··- ~_t;~~:. · - .~,...--....~}~ .. ~.,.,.- +tHt -L • _ "* ..... Fig 211 . Hirvensalmi kyrka, förslag insänt av församlingen till Öl Ä 1768. Foto Finlands arkitekturmuseum. Hirvensalmi Church. Proposa/ drawing sent by the parish to the Överintendentsäm betet in 1768. nadsföro rdning9 Den a llmännaste kyrka typen var kors­ kyrkan , som slagit igenom under 1600-ta lets senare hälft. I o lika byggmästares händer hade den vid 1700­ talets slut utvecklat sig till ett fle rtal planvariante r (fig 210). E tt akademiskt drag i arkitekturen va r strävan att skapa centra lkyrko rum. E n kyrka med avsneddade hö rn vid korsmitten e lle r vid korsarma rnas ändar var ur församlingens synvinke l fö rdelaktig; man kunde inrätta stö rre bänkkvarte r. Dä rtill kunde man utnyttja kortare virke , som var lätta re att anskaffa och transportera . I östra Finland byggdes de likarmade ko rskyrkorna med utåt avsmalnande ko rsarmar (fig 211). Kyrkorna hade ett tämligen brant , vid ko rsarmarna avvalmat spåntak. Över ko rsmitten uppsattes en liten lanternin elle r en synlig spira. Korsarmarnas brädvalv i kyrksalen möttes öve r korsmitten elle r i en mellantaks­ kupol, som inte framträdde i den yttre arkitekturen. I de österbottniska kyrkorna placerades altaret ofta mitt emot predikstolen vid den inre avfasningen i ko rsmit­ ten , fö r a tt prästen bättre kunde överblicka sin fö rsam­ ling och för att nattvardsgången skulle bli ett me ra syn­ ligt föredöme . 10 Byggmästa rna från murmästareämbetet i Åbo favo ri­ serade i stället fö r korskyrkor en långkyrka typ med smalare, mitt emot varandra stä llda sidobyggnader som öppnade sig mo t kyrksalen som mindre korsarmar. I ett kungligt brev av år 1759 till landshövdingarna och dom­ kapitlen , som i fö rsta hand behandlade ansökningarna om uppbärande av ko llekter fö rekom även en bestäm­ melse rö rande klockstaplarna: "at särskillte Klockstap­ lar av trä undvikas och besparas och i det ställe t Kloc­ korne där de t sig göra lå ter och utan kyrkavalvens fara ske kan , flyttas uti stento rn , vilka ej böra var höge och spitsige , utan mede lmåttige". Bestämmelsen bidrog till att man vid de i västra Finland a llmänna långkyrko rna helt enke lt fogade en västfinsk klockstape l till västra gaveln . Denna kyrko typ , som var i bruk från 1760- till 1780-talet , utbredde sig genom kyrka byggmästare som gått i lära i Å bo även till Tavastland (fig 236 o 238). 1776 års kungliga byggnadsförordning inverkade inte på samma sätt enhetligande på kyrka byggandet i Fin­ land som i de övriga dela rna av Sverige . En orsak to rde ha varit , a tt man byggde i trä och att korskyrkan redan fö re fö rordningen hade vunnit en stark ställning , med stöd av allmogebyggmästa re på olika håll i landet. En ko rskyrka i dess o lika varia tione r var oftast den själv­ klara utgångspunkten när en ny kyrka planerades. De " böneskrifte r" om träkyrko rs beviljande som sän­ des till Stockho lm bifö lls nästan utan undantag. Där­ emot befanns de ritningar som åtfö ljde ansökningarna uttryckligen i byggnadstekniskt avseende av Överinten­ dentsämbetet vara ohållbara och obestämda. Praxis blev, såsom La rs Pettersson kunnat klarlägga , att man inom Överintendentsämbetet uppgjo rde mera tidsenli­ ga ritningar i stä lle t för de som inkommit från orten , men att man försökte beakta önskemålen om kyrkans sto rlek och grundplan. När de av Kungl. Maj :t stadfästa ri tningarna skulle fö rverkligas fö rutsatte man av a llt att döma allmänt , a tt sådana deta lje r som inte utrita ts fick utfö ras enligt byggmästarens gottfinnande. Detta gällde i många fa ll särskilt takstolar och valv , bindbjälkar och deras konsoler samt dörrarnas och fönstrens enskildhe­ te r. Byggnadsarbetena leddes oftast av samma bygg­ mästare som uppgjort den första, insända fö rslagsrit­ ningen . Det var därfö r lä tt för honom att vid nybyggna­ den tillämpa egna, beprövade och delvis mycket ålde r­ domliga forme r. 11 I den finländska träkyrkaforskningen står därför 180 M. T. KNAPAS ...... Fig 212. Ylihärmä kyrka. Plan och fasad, förslag av ÖIÄ 1786. Foto Finlands arkitekturmuseum. Ylihärmä Church. Proposal drawing by the Överintendentsämbetet, 1786. byggmästarna och deras utförda byggnader i centrum. Byggmästarna som ingav projekt för att sändas vidare till Stockholm kunde ibland inte ens skriva och de val­ hänta ritningsbilagorna ger inte en riktig uppfattning om deras verkliga kunnande och formsinne. Byggmäs­ tarnas konstfärdighet kommer tydligast till synes i en konsekvent överblick av kyrkornas uppbyggnad som helhet och särskilt i byggnadstekniken vid valv- och takstolskonstruktioner. Ur Överintendentsämbetets synvinkel var den finska träkyrkatraditionen till den grad stark, att ämbetet ge­ nom sina egna projekt - egentligen mot lag och förord­ ning - började medverka till byggandet av träkyrkor och separata klockstaplar. Härvid uppstod en intressant växelverkan, som med en viss eftersläpning kom till sy­ nes både i byggmästarnas ritningar och i de förverkliga­ de projekten. Byggmästaren Simon Silven, verksam i Nordösterbotten och Savolax, uppgjorde t.ex. från och med 1780-talet förslag som följde Överintendentsämbe­ tets omarbetningar av hans egna tidigare projekt. 12 Överintendentsämbetets arkitekter förefaller att ha haft vissa svårigheter att överföra den gustavianska epokens klassicistiska stilelement till de önskade korsformade grundplanerna. Takkonstruktion och -former var inte heller alltid anpassade till grundplanen på ett överty­ gande sätt , vilket synbarligen också byggmästarna upp­ täckte. T.ex. i ett förslag till en korskyrka med 24 hörn i Ylihärmä, uppgjort av Gabriel Hakola 1786 (fig 212) och insänt till Överintendentsämbetet i ett skede när väggarna var nästan helt upptimrade , ändrades bara sakristians och altarets platser i planen. 13 Däremot hade takfallen utritats så flacka, att de inte gav möjlighet att bygga sådana valv som byggmästaren hade räknat med (fig 213). I Kalvola kyrka vägrade byggmästaren Matts Åkerblom bygga det nästan pyramidartade torn över Fig 213. Ylihärmä kyrka. Exteriör. Jfr taket på fig 212. Foto Museiverket , Helsingfors. Ylihärmä Church. Campare the roof with the one shownon Fig. 212. .. korsmitten, som hovintendenten F .M. Piper utsatt i sin ritning. En annan byggmästare måste vidtalas för arbe­ tet. 14. Klassicismens formspråk överfördes tämligen lång­ samt till kyrkorna i Finland. En bidragande orsak var ytterligare Gustav III :s finska krig 1788-1790, som lamslog allt byggande för många år. Taken blev flackt valmade och fönstren större egentligen först vid över­ gången till 1800-ta let . Då började man också omsider följ a föreskrifte rna om att placera kyrkklockorna i ett torn , anslutet till kyrkan. Tornen i Finland närmade sig mer e lle r mindre former som länge varit rådande på andra hå ll i riket , men utförda i trä antog de ett något annorlunda utseende. Ritningarna för nya kyrkor t. ex. i moderförsamlingarna Laihela och Eurajoki efterföljdes ' ' <' Fig 2 14. R istijä rvi kyrka. P la n, fasad och sektion , förslag av G ustaf af Sille n 1806. Foto Finlands a rkitektu rmuse­ um . Ristijärvi Church. Proposal drawing by GustafafSillen, / 806. FIN LA ND 181 ganska noga vid byggandet (fig 215- 216) . De till ytte rlighet förenklade ritningar, som hovinten­ denten Gustaf af Sillen uppgjorde för kapellkyrkor i de små och fattiga församlingarna Lestijärvi och Ristijärvi 1805 och 1806 motiverades med att de var lätta att utfö­ ra (fig 214). Den ovanliga fönsterformen försvarade han med att fönstren i boningshus hade två ändamål, dels gav de ljus och dels gav de möjlighet att se ut i omgiv­ ningen. I en kyrka hade fönstren enbart till uppgift att ge ljus: " Därför ju högre upp och bredare fönstren gö­ ras ju mera upplyftas ögon och tankar och ju jämnare sprides ljuset , oberäknat den fördelen att slippa drag som är oundvikligt i en del nyare kyrkor, där fenstren på några ställen gå så långt ned som i sällskapssalar och vanliga boningshus." 15 t d tf1: /~<'d'o~~j ? ...._-?r... 182 M. T. KNAPAS stenkyrkorna Efter medeltiden hade man i Finland byggt ytterst få stenkyrkor. Mellan åren 1760 och 1809 tillkom bara e lva nya stenkyrkor, av dem sex under åren efte r 1776 års byggnadsfö rordning. Ritningar till stenkyrkor uppgjo r­ des emelle rtid för betydligt fle ra fö rsamlingar, ofta en­ ligt önskemål från socknens ståndspersoner. Kostnads­ be räkningarna fick sedan oftast församlingsbornas åsik­ ter att vända till förmån för träkyrkor. Det största stenkyrkobygget sedan medeltiden i Fin­ land gällde U leåborgs stadskyrka. Den blev färdig år 1777 och byggdes enligt en ritning uppgjord 1770 av stiftsbyggmästaren Danie l Hagman från Härnösand . 16 Korskyrkan med olika långa armar hade en hög takres­ ning med dubbla fall , likadan som i Hagmans kyrkor på svenska sidan. Kyrkan förstördes vid U leåborgs stads brand år 1822. Beslut om att bygga en ny kyrka i Munsala i Öste rbot­ ten fattades år 1774. U tgående från det fö rslag som fö r­ samlingen insände fö r en korskyrka med avfasade yttre hörn utförde C.F . Adelcrantz en ny ritning, som fö ljdes vid kyrkobygget, under åren 1777- 1792. Den likarma­ de korskyrkan har ett västtorn avslutat med en lökfor­ mad kupol, sakristian bildar en fortsättning av koret. Kyrkan är inte rappad utvändigt utan har gråstensväg­ gar (fig 217) . Församlingen satte inte upp sina kyrkkloc­ kor i to rnet utan de hänger fortfarande kvar i klocksta­ peln från år 1745. 17 Byggmästaren Jacob Rijf uppgjo rde ett förslag till en ny kyrka i Lillkyro i Österbotten år 1785. Följande år Fig 215. Laihela kyrka. Plan, förslag av Ö IÄ 1795. Foto Finlands arkitek­ turmuseum. Laihela Church. Proposal drawing by the Överintendentsämbetet, 1795. författade Olof Tempelman en omarbetad ritning, som till sina huvuddrag torde motsvara Rijfs förslag. Tem­ pelmans ritning var en förenklad och klassicerad version av Adolf Fredriks kyrka i Stockholm och i en ytte rligare förenklad fo rm förverkligades den sedermera i slutet av 1790-talet. Bl.a . ritningens storslagna tvådelade to rn över korsmitten lämnades utan avseende . 18 Iniö nya kyrka i Å bo skärgård , " 1798 uti Gustaf IV Adolphs andra regeringsår upbygd och med torn fö r­ sedd 1800", fö reträdde af Sillens experimente lla ark i- Fig 216. Laihela kyrka. Exteriör före ombyggnad på 1930-ta­ let. Foto Museiverket, Helsingfors. Laihela Church, before alterations in the 1930's. FINLAND 183 Fig 217. Munsala kyr­ ka. Byggd 1777-92 ef­ te r ritningar av C F Adelcrantz. Fo to P O Welin , Museiverke t , Helsingfors. Munsala Church. Built 1777-92 after drawings by C F A de/crantz . te k tur. Han anförde 1796 i ett memorial, att han vidta­ git förändringar i det ankomna förslaget för att kyrkans plan skall " utgöra en ordentelig figur" och bl.a. placerat sakristian bakom alta ret. Ovanför sakristian insatte han i kyrkans gavel ett så stort halvrunt fönster, att de t skul­ le upplysa hela valvet och göra fönste r på norra väggen överflödiga. För att undvika en olägenhet man stundom klagade över i kyrkor med trävalv , " att de äro för myc­ ket ljudfulla" , föreslog af Sillen: "Under takstolarna Fig 2 18. Tavastehus kyrka. Byggd 1792-98, klocktornet från 1840-tale t. Foto Finlands arkitekturmuseum. Tavastehus Church. Built 1792-98, the be/1-tower in the 1840's. spikas gärdsel, en tum ifrån varandra i stället fö r bräder och detsamma slås med godt kalkbruk uppblandat med nöthår. Sedan rappas det för andra gången och putsas då det inuti får lika anseende som ett stenvalv. Om sakristian välves med enkelt tunnvalv och dörren beklä­ des med jä rnplåtar , bliver densam~a eldfri. " 19 Den i konsthistoriskt avseende mest betydande av stenkyrkorna i Finland från denna period är kyrkan i Tavastehus stad , byggd åren 1792-1798 (fig 218) . Av l 184 M. T. KNAPAS r.&/iri.mrafui.:l/11/'.:r)n.t: >-;J G l­ ,., t' landshövdning Anders de Bruces skrivelse till Adel­ crantz i augusti 1786 framgår, att konungen skänkt 4000 daler till en kyrka i den då nyanlagda staden och samti­ digt befallit , att kyrkan skulle byggas så vacker som ortens fåtaliga och nyss inflyttade borgare kunde åstad­ komma. Som förebild nämnde magistraten och borger­ skapet Adolf Fredriks kyrka i Stockholm. Landshöv­ dingen anhöll därför om en ritning med det snaraste , • Fig 219. Kemi kyrka. Plan och fasad , förslag av Jacob Rij f 1786. Tornet till­ fogat på den approberade ritningen ef­ ter fö rsamlingens begäran . Foto Fin­ lands arkitekturmuseum. Kemi Church. Proposal drawing by Ja­ cob Rijf, 1786. The tower was added to the approved drawing at the request of the paris h . antingen samma ritning eller något ändrad " efter Herr Överintendentens goda smak" . Kyrkan skulle rymma 1500 personer. Adelcrantz levererade den begärda ritningen efter ett par månader, " inrättad uti någon likhet med Adolf Fredriks kyrka, doch med någon minskning uti de deco­ rations delar som utan att skada byggnadens utseende hava för besparing av kostnader kunnat undvikas". Por­ talens dekoration var anpassad efter den fria och öppna tomten vid torget och tornbyggnaden kunde efter råd och lägenhet utföras även helt av trä, eventuellt också först i framtiden. I januari 1787 konstaterade landshöv­ dingen , att Adelcrantz förslag översteg stadens förmåga och fortifikationsofficeren Nils Cedergren hade utgåen­ de från det uppgjort ett billigare , mindre alternativ. På basen av Cedergrens projekt lät Adelcrantz utarbeta ytterligare ett nytt förslag, där tornet fick ett lättare och proportionerligare utseende. Konungen gillade dock in­ te förs laget , utan gav år 1789 i uppdrag åt arkitekt Louis Jean Desprez att planera kyrkan helt från början. Des­ prez projekt omfattade till interiören en fullständig rundkyrka, täckt av en halvrund kupol. I öster låg en utskjutande sakristia och vid den västra fasadensingäng en dorisk tempelgaveL Altaret var ända till år 1892, då kyrkan utvidgades till korsform, beläget mitt i kyrkan , med stigande amfiteatraliskt anordnade bänkrader på alla sidor. Predikstolen , tribunen, låg ovanför sakristi­ an .zo Ett annat stenkyrkobygge där konungen ingrep gällde Kemi socken i norra Österbotten. Lantmätaren Henrik Holmbom hade på församlingens begäran år 1784 upp­ gjort en ritning, enligt vi lken den gamla medeltida kyr­ kan skulle utgöra en av korsarmarna i den förnyade. Landshövding Adolf Tandefelt i Uleåborg föreslog en helt ny kyrka . Adelcrantz uppgjorde ett eget förslag , som konungen emellertid återsände i november 1784. Han hade inte kunnat bevilja den avsedda tillbyggnaden utan i stället gillat , att en ny kyrka skulle byggas på det utsedda stället. Eftersom den gamla kyrkan inte då skulle förorsaka inskränkningar och tvång ansåg ko­ nungen " prydligare att giva henne en rund forme" och återsände ritningen med denna befallning. I den nya ritning som uppgjorts 1786 är korskyrkans östra och västra armar runt avslutade och huvudingången mot Kemi älv bildar en rundtempelliknande exedra med do­ risk kolonnad (fig 219) . De norra och södra korsarmar­ na är rakt avslutade. 21 Klockstaplarna l Finland hade klockorna av hävd uppsatts i en särskild klockstapel, byggd i samband med kyrkogårdsmuren ; bottenvåningen var oftast porthus med genomgång till kyrkogården . Bland klockstaplarna brukar man särskil­ ja tre huvudtyper. Den s.k. österbottniska renässans­ klockstapeln , som genom förmedling av byggmästaren Hans Biskop från Kronoby i Österbotten även fick en spridning i övre Norrland , den sydvästfinska två- eller tredelade klockstapeln med lökkupol samt den i östra FINLAND 185 Finland förekommande klockstapeln med åttkantig tim­ rad bottenvåning. 22 Klockstaplarnas finländska särformer förefaller ha varit främmande för Överintendentsämbetet , men utgå­ ende från insända projekt försökte man med bibehål­ lande av den föreslagna höjden utarbeta förenklade rit­ ningar. En del påminde om västtorn, en del om inkläd­ da och takförsedda bockstaplar. A v dessa klockstapel­ ritningar förverkligades några få, bl.a. i Karkku (Sata­ kunda) 1793 och i Merijärvi (Österbotten) 1799. Gustav III ritade även egenhändiga utkast till klock­ staplar, egentligen klockställningar, i Karttuta (fig 220) och Salois i norra Österbotten. Till dem hade Överin­ tendentsämbetet redan uppgjort ritningar som kunde verkställas med "mindre materialier, arbete och om­ kostnad". I projektet för stapeln i Karttula , som upp­ gjorts enligt konungens utkast , uppbär fyra doriska ko- Fig 220. Karttula , klockstapel i dorisk stil. Förslag från 1780­ talet. Foto Museiverket , Helsingfors. Kamula Church. The be/1-tower in Doric style. Proposal dra­ wing by the Överintendentsämbetetfrom the 1780's. 186 M. T. KNAPAS lonner ett triglyfprytt bjälklag, där klockorna upp­ hängts. Taket har fyra gaveltympanon åt o lika sidor. Det projekt som troligen uppgjorts av Olof Tempelman för klockstapeln i Salois har inte bevarats, men det fö lj­ de samma grundide som i Karttula. Klockstapeln bygg­ des under Jacob Rijfs ledning åren 1786-1787. Dess kolonner och fyra hörnpelare som uppbär bjälklaget har ställts på en timrad bottenvåning med genomgång (fig 221). Lars Pe tte rsson har påvisat , att kolonnerna i Salo­ is var de tidigaste i den finländska nyklassicismens arki­ tekturhistoria. 23 En annan betydande klockstapel, på motsvarande sätt ett resultat av samarbe te mellan Tempelman som arkitekt och Rijf som byggmästa re , uppfördes i Kälviä (Kelviå) i Österbotten år 1803 (fig 254 o 256). Utgångs­ punkten , som fö reslagits av Rijf, var en· kombination av sockenmagasin och klockstapel, med inslag från Adolf Fredriks kyrkas fasadarkitektur. Den förverk ligades med ett av Tempelmans hand förenklat utseende .24 Reparationer av äldre stenkyrkor Reparatio nsförslagen för ä ldre stenkyrkor gällde i a ll­ mänhet utvidgningar av de medeltida kyrkorna i stora , förmögna moderförsamlingar. Byggnadsfrågorna blev ofta mycket utdragna och många projekt kunde för­ verkligas först på 1810-ta let. Man ville antingen för­ länga kyrkorna e lle r bygga ut dem till korskyrkor. Vid Fig 221. Salois kyrka , klockstapel, byggd un­ der ledning av Jacob R ijf 1785. Foto Pekka Laurila, Finlands arki­ tekturmuseum. Salois Church . The bell­ tower, buiIt under the supervision ofJacob Rijf in 1785. fö rlängning var alternativen antingen en tillbyggnad i väster (Tammela) eller en ny tresidig utbyggnad av ko­ ret (Halikko). Vid tillbyggnader på södra sidan (Hvittis 1784, Lempäälä 1807) hade man stöd i ett kungligt brev av å r 1764, som rekommenderade vapenhusens avskaf­ fande vid nya kyrkor eller vid ti llbyggnader på södra sidan. Den medeltida stenkyrkan i Karleby hörde till dem som utvidgades till korskyrka , under åren 1786-1789. Kyrkoherde i fö rsamlingen var den kände reformivra­ ren , nationalekonomen och politikern Anders Chydeni­ us, som även såg till att man vid byggandet följ de Över­ intendentsämbetets ritningar. Till kyrkan fogades ytter­ ligare ett västtorn vid 1800-ta lets ingång. 25 För utvidgning av Pedersöre kyrka levererade Över­ intendentsämbetet ett förslag år 1783. Enligt försam­ lingens önskemål hade man där fogat nya korsarmar till bägge sidor av den tidigare enskeppiga långkyrkan, med bevarande av dess valv och sakristia. Västtornets höga och smala spira hade förändrats t ill en huv avslutad med en mindre lante rnin. Ombyggnadsarbetet , som under åren 1787-1795 utfördes under ledning av Jacob Rijf fick dock en större omfattning. Den största förändring­ en blev en stor dorisk gavelportik som byggdes framför den östra korsarmen (fig 222) . Portiken med sina fyra kolonner påminner till sin proportionering starkt om den ungefär samtida , kända motsvarigheten på Mynthu­ Fig 222. Pedersöre, portiken mot öster, byggd av Jacob Rijf 1787. Foto Pasi Kaarto, Museiverket, Helsingfors. Pedersäre Church. The east portico, bui/t by Jacob Rijf in 1787. sets fasad (1783) i Stockholm. Lars Pettersson har för­ modat, att den arkitekturintresserade landshövdingen i Vasa samt konungens emotsedda men sedan inställda resa genom Österbotten kan ha medverkat till portikens tillkomst. Gråstensväggarna har rappade rusticeringar kring fönstren och på samma sätt behandlade hörnlise­ ner. l kyrksalen indelas väggarna genom doriska pila­ strar som uppbär ett bjälklag. l korsmittens avfasade inre hörn har uppställts predikstol på ena sidan och alta­ re på den andra. Däremot bevarades kyrkans höga , spånklädda tornspira av medeltida ursprung och sakri­ stian oförändrade. Tornet var ett viktigt landkännings­ märke för sjöfarande.26 Församlingarna i Kyrkslätt (Nyland) och i Hauho (Tavastland) önskade rymligare sakristior till sina kyr­ kor med tanke på att nyttja dem som kyrkorum för de finsk- respektive svensktalande församlingsminoriteter­ na. För en förstorad sakristia i Kyrkslätt kyrka utarbeta- FINLAND 187 des vid Överintendentsämbetet år 1796 en ritning i goti­ cerande stilY Kyrkointeriörerna l förhållande till antalet ärenden som rör nybyggnad eller utvidgning av kyrkor i Finland under 1700-talet har synnerligen få förslag för kyrkornas inredning insänts till Överintendentsämbetet. Nya predikstolar framställ­ des till 1700-talets slut under ledning av erkända snic­ karmästare och kyrkorna pryddes med altartavlor, vägg- och valvmålningar, som oftast utfördes av lokala kyrkomålare. Av dem har Michael Toppelius (1734-1821) från Uleåborg blivit mest känd ; han deko­ rerade över 30 kyrkor i norra Österbotten.28 Nästan alla förslag som rörde anskaffning av nya orgelverk till kyrkorna sändes till Stockholm, där även själva instrumenten tillverkades. Bland dem kan näm­ nas en ny orgel till Vasa kyrka med 28 stämmor, ritad av Erik Palmstedt 1774, byggd 1774-1779 av Karl Wåhl­ ström i Stockholm och sedermera berömd för sin mäkti­ ga ton. 29 En del av församlingarna önskade sig nya altartavlor. I början av 1800-talet förmedlades via Överintendents­ ämbetet till Närpes kyrka i Österbotten en altartavla målad av Pehr Hörberg. Dess ramverk tillverkades i Stockholm enligt församlingens önskan. 3°För altarupp­ satserna i Vasa , Lampis , Karis och Lillkyro ritades sär­ skilda crux nuda-kors , som förekommer även på sek­ tionsritningarna till många andra kyrkor. För Anjala kyrka ritade konduktören Thure Wennberg en altarde­ koration till en altartavla, som hade beställts av C.G. Eckstein31 (fig 223). I Karis socken ville man år 1785 försköna och förbätt­ ra den medeltida kyrkan . Enligt kyrkoherden saknade den förutom tillräckligt ljus även de vanligaste prydna­ der och ornament, bl. a . en altartavla och ett korskrank som skulle pryda utan att skymma. I Överintendents­ ämbetets ritning från år 1785 har korfönstre t omgetts med ett ramverk med korintiska kolonner och en båge av samma form som mittskeppets valv. Mitt i fönstret finns ett stort kors , mot en bakgrund av stora glasrutor, som skulle utmålas med en sol. Enligt arkitekten Per Estenberg, som uppgjort ritningen (fig 224), skulle det­ ta vara " til e rindran at som den naturliga solen uplyser hela jorden , så strålar nåden lika så vidsträckt från För­ soningens kors ." Mellan korfönster och altarbord skulle uppsättas en altartavla , med Kristus i Emmaus som mo­ tiv, "ett sinnrikt ämne för en utkorad själ". 32 En altar­ tavla med anvisat motiv inköptes av målaren C. W. Swedman i Stockholm. Inom Överintendentsämbetet började man under 188 M. T. KNAPAS 1800-talets första år förhålla sig avvisande till det sär­ skilt i Österbotten vanliga bruket att placera altaret i korskyrkornas mitt , vid ett avfasat hörn. År 1803 ansök­ te Lillkyro församling om att vid sin nya kyrkobyggnad få flytta altaret från gaveln , mitt för stora gången , till en plats i korsmitten mittemot predikstolen. Hovintenden- Fig 223. Anjala kyrka, altartavla, målad av C G Eckstein 1795. Foto P O Welin , Museiver­ ket, Helsingfors. A nja/a Church. The al­ tar painting, painted by C G E ekstein in 1795. ten Pipe r skrev ett avstyrkande utlåtande; han ansåg altaret vara värdigare i fonden , mitt för stora ingången på en upphöjd plan , än om det ställdes utmed ett hörn , där det aldrig kunde få något högtidligt anseende och därtill bara skulle skapa trängsel och skingra andakten för dem som begick nattvarden. Hovintendenten ville .. Fig 224. Karis kyrka, förslag till altar­ deko ration av Per Estenbe rg 1795. Ka­ ris kyrkoarkiv. Karis Church. Proposal drawing for the altar arrrongement and decorations by Per Estenberg, 1795. även undvika prejudikat för kommande altarfrågor. 33 C. F. Fredenheim yttrade sig i samma riktning i ett brev i frågan om Pyhäjoki kyrka till Kungl. Maj:t år 1802.34 Kyrkobyggmästarna De flesta av de byggmästare, som verkade under det aktiva kyrkobyggnadsskedet i Finland efter 1700-tale ts mitt var bönder, som lärt yrket av sina förfäder. I de österbottniska kusttrakterna idkades ett livligt skepps­ byggeri och timmermän och snickare hade goda möjlig­ heter att gå i lära för krävande uppdrag. Kyrkobygg­ mästaryrket gick ofta i a rv från fa r till son, på samma sätt som stiftens prästtjänster. Vissa byggmästare var tillika murmästare för arbeten i sten och tegel, men i FINLAND 189 allmänhet gjordes en skarp åtskillnad mellan dessa två olika hantverkargrupper. Murmästarna inom skråvä­ sendet var medlemmar i ämbetet i Åbo. I övrigt var kyrkabyggmästarna formellt sett sockenhantverkare , som efter att ha skaffat sig en viss e rfarenhet strävade efte r att utverka kyrkliga och världsliga myndigheters särskilda rekommendationer och beskydd . Bland murmästarna/byggmästarna i Finland under 1700-talets senare hälft var "stadsarkitekten" i Åbo, Christoffer Friedrich Schröder mycket anlitad . Han uppgjorde bl.a. projektet för en ombyggnad av tornhu­ ven på Åbo domkyrka (1759) och för nybyggnad elle r ombyggnad av många församlingskyrkor i Egentliga Finland .35 Byggmästaren Johan E lfs tröm från Stock­ 190 M. T. KNAPAS Fig 225. Byggmästaren Jacob Rijf. Re liefmedaljong i gips av Eric Cainberg 1779. Foto Museiverket, Helsingfors. The master-bui/der Jacob Rijf Plaster meda/lian in relief by Eric Cainberg 1779. holm , som ledde byggnadsarbetena på hovrättshuset i Vasa fick mottaga ett stort antal andra uppdrag av trak­ tens församlingar och städer.36 Särskilt framstående bland de sydvästfinska byggmäs­ tarna var Anders Piimänen och hans son Mikael Piimä­ nen (Hartlin). I Tavastland verkade Matts Åkerblom och hans brorson Matts Åkergren . Berömda sydöster­ bottniska kyrkabyggare var Anders Hakola och hans son Gabriel , i mellersta Österbotten verkade Matts Honga och i norra Österbotten Simon Silven, vars far utövade samma syssla. Bland de kyrkobyggmästare , som var verksamma på båda sidor om den svensk-ryska gränsen i östra Finland kan nämnas Henrik Häger. Den största ryktbarheten i he la riket av de finska byggmästarna med allmogeursprung nådde österbott­ ningen Jacob Rijf ( fig 225). Han var född år 1753 i Lepplax by i Pedersäre och bodde från år 1777 i Socklot by i Nykarleby. Tillsammans med sina närmaste släk­ tingar bildade han ett effektivt företag, som kan jämfö­ ras med sentida byggnadsfirmor. De uppgjorde ritning­ ar, levererade byggnadsmaterial och yrkesmän, överva­ kade och byggde både sten- och träkyrkor samt utförde därtill andra byggnadsarbeten på entreprenad. • Jacob Rijfs far , Thomas Carlsson Rijf (1726- 1803) var både murare och timmerman och hade deltagit i byggnadsarbeten vid olika kyrkor i Österbotten. Därtill hade han utfört några kyrkoritningar. Jacob Rijfs yngre bror Carl Thomasson Rijf (1756-1801) byggde oftast de kyrkor som brodern hade ritat men kunde inte själv­ ständigt författa ritningar. Jacob Rijfs son Carl Jacobs­ son Rijf (1783-1808) var faderns medhjälpare på bygg­ platserna. Jacob Rijf och sonen Carl avled i Stockholm jultiden 1808 i " hetsig feber", under arbetet med Kungsholms kyrkas torn , vilket de åtagit sig på entre­ prenad . I det Rijfska familjeföretaget deltog en kortare tid även Erik Cainberg (1771-1816) , son till Jacob Rijfs kusin . Han arbetade i Rijfs verkstad åren 1789- 93 in­ nan han flyttade till Stockholm för att gå i bildhuggarlä­ ra. Familjeföretaget fick år 1795 ett tillskott genom Ja­ cob Rijfs svärson Johan Kantlin (1770-1839) som sena­ re blev en erkänd byggmästare och ännu på gamla dagar ledde byggandet av Nikolaikyrkan i Helsingfors. 37 Fig 226. Larsmo kyrka. Byggd 1785-89 under ledning av Ja­ cob Rijf. Foto P O Welin , Museiverket , Helsingfors. Larsmo Church. Built J 785 - 89 under the supervision ofJacob Rijf • Som 30-åring vistades Jacob Rijf under ett års tid i Stockholm 1783- 1784 och deltog i undervisningen i ci­ vil arkitektur på Målare- och bildhuggareakademin. Över hans studier utfärdade C.F. Adelcrantz, C. G . Pilo och Olof Tempelman ett vittnesbörd 28.6.1784. Han hade varit "särdeles flitig och omtäncksam, att så myc­ ket möijeligt varit, samla och inhämta de kunskaper, varmed han framdeles må kunna tjena sin fädernesort och hvar socken, som uti byggnader honom tillitande Fig 227. Larsmo kyrka , interiör mot ko re t. Foto P O Welin , Museiver­ ket , He lsingfors. Larsrna Church. The interior Iaoking towards the chancel. FINLAND 191 varder." Enligt ett separat intyg av Adelcrantz kunde Rijf uppgöra ritningar till både kyrkor och andra bygg­ nader och detta ordentligt såväl till fasthet och varaktig­ het som skönhet. Efter studieåret utnämndes Rijf 1784 till länsbygg­ mästare i Västerbotten. I första hand innebar detta att han skulle se över de norrländska medeltidskyrkorna och göra förslag till deras reparationer. Tjänsten be­ gränsade ingalunda Rijfs verksamhet till västra sidan av 192 M. T. KNAPAS Bottenviken; huvuddelen av hans kyrkor byggdes i Va­ sa och Uleåborgs län. 38 De direkta orsakerna till Rijfs studievistelse i Stock­ holm 1783- 1784 har inte kunnat klarläggas. I en anhål­ lan till Gustav III om tilläggsanslag och anstånd för byg­ gandet av Luleå kyrka framhöll Rijf i tidstypiska vänd­ ningar år 1788, att han med åsidosättande av enskild förtjänst och båtnad med knappa villkor och på egen bekostnad kunnat åtnjuta "Höga och Ädelmodiga Her­ rars handledning och gynnande stöd" samt att han i sin nordliga del av riket ville vid "Större publique byggna­ ders uppförande gagna det Allmänna samt mina Lands­ män och Medborgare". 39 Lars Pettersson har förmodat att de byggnadsintres­ serade landshövdingarna i Vasa och i Uleåborg haft in­ flytande på Rijfs studiegång. Avgörande torde även ha varit den stora byggnadsarbetsplatsen vid det nya hov­ rättshuset i Vasa. 40 Det är möjligt att också andra bygg­ mästare genom Överintendentsämbetet kunde beredas en viss utökad allmän kompetens i att bygga efter all­ mänt hållna ritningar. Jacob Rijf underhöll sina förbindelser till Överinten­ dentsämbetet och till Stockholm av allt att döma tämli­ gen aktivt. Ett bevis på detta kan vara,~F.M. Piper i samband med byggnadsfrågor i Kalvola kyrka uppger sig ha visat upp förslaget för Rijf. 41 Rijfs andel vid byg­ gandet av Kungsholms kyrkas torn visar hans etablera- Fig 228. Ylikiiminki kyrka. Byggd 1786-88 under ledning av Jacob Rijf. Interiör mot koret. Foto Museiverket, Helsingfors. Ylikiiminki Church . Built 1786-88 un­ der the supervision of Jacob Rijf. The interior looking towards the chance/. de förbindelser i huvudstaden .42 Jacob Rijfs första större egna byggnadsarbeten på­ gick från och med mitten av 1780-talet. Ett av dem var träkyrkan i Larsrna (fig 226), kapell under Pedersöre , som han byggde enligt egna ritningar. Det är den första av hans kopior i trä efter Adolf Fredriks kyrka. Kyrk­ klockorna är ännu i dag placerande i tornet över kors­ mitten. I kyrksalen förekommer alla de drag som kän­ netecknade även hans övriga kyrkor (fig 227) . Väggarna indelas av pilastrar och bjälklag, korsarmarnas valv är relativt flacka och över korsmitten vilar en kalottartad rund inre kupol, byggd av böjda bräder. Till de bygg­ nadstekniska drag som Rijf omhuldade hörde att bygga dubbla timmerväggar vid korsmitten i kyrkor med avfa­ sade inre hörn. 43 Förutom den tidigare nämnda klock­ stapeln i Salois byggde Rijf 1786 träkyrkor i Hyrynsalmi och Ylikiiminki, där mittornet avslutas med en hög obe­ lisk. Altarväggen i Ylikiiminki (fig 228) är skärmartat bruten och avslutas av en triglyffris. 44 Oravais kyrka i Österbotten från 1790-talet är prydd med en kolonnad vid huvudingången (fig 229). Kyrkans väggar var redan från början brädfodrade och rappade med lera och kalkbruk , vilket senare avlägsnats . Orava­ is kyrka byggdes enligt ritningar, som omarbetades vid Överintendentsämbetet.45 Ämbetets inställning till Rijfs ritningar (fig 230-231) , som han närmast utan undantag förefaller ha kopierat från Adelcrantz olika Fig 229. Oravais kyrka. Byggd 1785-89 under ledning av Jacob R ij f. Foto P 0 Welin , Museiverket , Hel­ singfors. Oravais Church. Bui/1 1785- 89 under 1he supervision afJacob Rijf. Fig 230. Oravais kyrka , fasad , förslag av Jacob Rijf 1792. RA. Foto Finlands arkitekturmuseum . Oravais Church . Proposal drawing by Jacob Rijf, 1792. FINLAND 193 Fig 23 1. Oravais kyrka, plan , förslag av Jacob Rijf 1792. RA. Foto Finlands a rkitekturmuseum . Oravais Church. Proposal drawing by Jacob Rijf, 1792. 9~ntll0rnrmifoe//Jryuxa, .>?v};.a·~K.7\-f.~a/;;;_ '('~ " 194 M. T. KNAPAS Fig 232. Vindala kyrka. Byggd efter ritningar av Jacob Rijf och unde r hans ledning 1807. Foto Nils Erik Wickberg, Finlands arkitekturmuseum. Vindala Church. Built in 1807 after drawings by Jacob Rijfand under his supervision. projekt , framträder i ett memorial som uppgjorts med anledning av kyrkobygget i Karstula . Tempelman kon­ staterade , att Rijfs insända ritning både till plan och fasad tillkännagav en god och e rfaren konstruktion , men att to rnet och några detalje r dock borde rättas till för att kyrkan kunde erhålla ett tjänligare utseende och en bättre stil. De rustice rade hörnkedjor som Rijf före­ slagit kunde bibehållas som en prydnad "vilken alldeles icke strider emot den antika och rena smaken i bygg­ ningskonst" . 46 Rijfs träkyrka byggande kulminerade vid 1800-talets ingång, då man som predika hus i Vindala (Öste rbotten) enligt hans ritningar byggde en 12-kantig rundkyrka (fig 232), en variant i trä av Desprez Pantheon-rundkyrka i Tavastehus. Symmetrins krav har strängt iakttagits i Vindala , bl. a. har man som pendang till predikstolen på altarväggen byggt en likadan klockarstol på motstående sida47 (fig 233). Jacob Rijfs mest monumentala projekt genomfördes i Västerbotten enligt dokumente t med hans utnämning som länsbyggmästa re från år 1784. I början av 1790­ talet uppgjorde han ritningar för utvidgning av kyrkor­ na i Umeå, Nedertorneå och Skellefteå, alla varianter av Adolf Fredrik-modellen . Ritningen för Skellefteå godkändes av Överintendentsämbetet utan anmärkning och kyrkan byggdes åren 1795- 1796 under ledning av murmästaren Asplund från Umeå.48 Utvidgningen av Nedertorneå kyrka , som genomför­ des under Rijfs egen ledning är en något förenklad ver­ sion av Skellefteå kyrka (fig 234) . Tornet , " ifrån hvars utbyggda altan midnatts-solen af de hitkommande för­ näma resande och utlänningar bequämligen kunde be- Fig 233. Vindala kyrka , inte riör mot koret. Foto P O Welin , Museive rke t , Helsingfors . Vindala Church. The interior Iaoking towards the chancel. Fig 234. Nedertorneå kyrka. Den mede ltida stenkyrkan utvidgades på 1790-talet under led­ ning av Jacob Rijf. Foto P 0 Welin , Museiver­ ket, He lsingfo rs . Neden orneå Church. The medieval stone church was extended during the 1790's under the supervision ofJacob Rijf. skådas" betraktades av kyrkoherden som en särskild ti llgång. Utvidgningsarbetena slutfördes år 1797, sam­ ma år som Skellefteå kyrka. Rijf uppgjorde ännu under 1800-talets första år ritningar för en ny predikstol (fig 235) och en altaruppsats till kyrkan .49 Rijf värderades högt av sin samtid som ett exempel på allmogens driftighet i ekonomiska värv och som företrä­ dare för en upplyst smak i byggandet . Professor Henrik Gabriel Porthan , som hade ett patriotiskt intresse för ekonomiska ting och för byggnadskonst hade också fått kännedom om Rijf och rapporterade i ett brev från Tor­ neå till Stockholm år 1794 bl.a. att å rets laxfiske hade varit ymnigt och att hela 2500 tunnor troddes vara salta­ de. " Det dugade a ltså vara Pastor! " Nedertorneå gamla kyrka skulle utvidgas och ombyggas till korskyrka och grundvalen var redan lagd . "En österbotnisk bonde (Rif) ifr. NyCarleby bygger den; han är en namnkun­ ning byggmästare, som sjelf kan göra både grund- och profi lritningarne etc. till sådane byggnader ; har nyl. på entreprenad byggt Luleå nya Stenkyrka och håller nu på at upföra en ny vacker korskyrka i Kemi , även på en­ treprenade , för 100,000 DL. K:mt och vissa betingade dagsvärken; han har en hop arbetsmanskap med sig ifr. sin ort , bränner sje lf kalken av sten som i Kemi finnes, och bryter murstenen ifr. ett nära kyrkstället liggande berg, bestående af en skifrig sandsten , som genom ki­ lande lätt lösrifves och af naturen fa ller i så ordentliga FINLAND 195 stycken som vore tillhuggne. Jag var i stället, och besåg brotten. Kemi g:la (medeltida) kyrka är af samma slags sten uppbyggd. Den nya kommer att vända sin Portal med en dubbel colonnade utsirad, emot älfven: som nödvändigt måste göra en skön syn. " 50 Vid svenska rikets delning år 1809 var många finska kyrkobyggnadsärenden under behandling i Överinten­ dentsämbetet i Stockholm. Efter fredsslutet i Fredriks­ hamn överfördes de oavgjorda ärendena jämte hand­ lingar tillbaka till landshövdingarna i de finländska lä­ nen. Krigsåren hade gjort att kyrkobyggena hade av­ stannat. I samband med nyinrättandet av centrala äm­ betsverk , underlydande Regeringskonseljen , sedermera Kejserliga Senaten för det nya storfurstendömet Fin­ land grundades ett ämbetsverk som direkt arvtagare till Överintendentsämbetet. Detta benämndes Intendents­ kontor och under a rki tekten Charles Bassis ledning vid­ tog verksamheten 1811 i Åbo. Den kyrkliga lagstiftning­ en förblev oförändrad i kraft i Finland från tiden före 1809, därmed även procedurerna och handläggnings­ gången i kyrkobyggnadsfrågor. Formellt övertog kejsa­ ren Kungl. Maj :ts tidigare roll vid gillande och stad fäs­ tande av ritningar för offentliga byggnader. Beslutsrät­ ten i kejsarens namn tillkom i alla rutinartade ärenden Senatens Ekonomiedepartement , som hade ställningen som högsta inhemska regeringsmyndighet för storfurs­ tendömet. 196 M. T. KNAPAS Fig 235. Nede rtorneå kyrka, ritning till predikstol av Jacob Rijf 1802. RA. Foto Finlands arkitekturmuseum . Nedertorneå Church. Drawing for the pulpit by Jacob Rijf, 1802. Källhänvisningar l . Penlti Laasonen, Suomen kirkon histo ria 2, vuodet 1593 ­ 1808. Po rvoo 1991 , s. 314 och 399. 2. Penlti Laasonen 1991, s. 409- 4 10. 3. Predikahuse n i moderförsamlingarnas mest avlägsna byar hade sin viktigaste funktion däri , att fö rsamlingsmedle m­ marna kunde befrias från att upplåta egna husrum för gudstjänste r och förrä ttningar. Kyrko lagen innehöll inga bestä mme lser rö rande predikohusen. Utan a tt de blivit särskilt invigda kunde i dem förrättas dop, vigslar , kyrk­ tagning, sk riftermå l och nattvard. 4. Sockenstämmoprot. 7.8. och 12. 10. 1777. lde nsalmi KA. Prosten Jo ha n Lagus brev ingår i la ndshövding Otto E rnst Boijes skrivelse till konungen 13. 10 .1 777. La ndshövding­ ars skriv. till Kungl. Maj t. II , Finland, Savolaks och Kare­ lens lä n . RA . 5. La ndshövdingens brev 24.3 . 1795 och biskopens i Bo rgå brev 27.2. 1795 a ngående Pielavesi kyrka. Landshövd. skri­ velser till Kungl. Maj :t. II , Finland. Savolaks och Ka re le ns län. 6. Före läsningar öfver Archaeologie n (adnotavit Fredrik Vil­ helm Pipping) . He nrici G abrie lis Porthan Opera Omnia III . Edidit Porthan-seura . Turku 1966, s. 338. 7. Gabriel Nikander , Jacob Te ngström såsom akade misk lä­ rare och biskop intill 1808. Helsingfo rs 19 13 , s. 152- 153, 164- 165. 8 . Prästmötet 19.9 .1807, § 18. Utdrag ur Domkapitle ts i Å bo Circulärbrev, utg. av Gustaf Gabrie l H ällströ m. Åbo 1824 , s . 414- 416. 9. Enligt Carolus Lindberg, Finlands kyrko r. Helsingfors 1935. lO. Träkyrkabygganders historia, dess stil- och konstruktio ns­ frågor från senmede ltid till 1800-ta le ts ingång i Finland ha r sedan 1940-talet beha ndla ts i e tt stort antal undersökning­ ar av Lars Peltersson , senast i de n sammanfattande konst­ histo riska ha ndboksserien Ars Suomen taide , i delarna 2 - 4 , utgivna å ren 1988 - 1989. Il . Lars Pettersson. Kyrkor och klockstaplar i Sve nska Öste r­ botten . Svenska Öste rbottens histo ria V , Vasa 1985, s. 293 . 12. Lars Pettersson , Simon Silve nin suunnitelma Haapaveden kirko ksi. lnvestigatio Memoriae Patrum . Libe llus in ho no­ re m Kauko Pirinen 1975. Finska kyrko historiska samfun­ dets handlingar 93. 13 . Lars Pettersson , Kaksikymmentäne ljäkulma isen ristikir­ kon syntyongelmia. Finska Fornminnesföre ningens tid­ skrift 79, Espoo 1979, s. 64- 67. 14. Kyrkabyggmästare n Å kerblom ansåg, att to rnet mitt på take t var opassande och försvagande. Dä rtill vi lle han i stä lle t för de utritade , i cirke lform lagda bänkarna i ko rs­ mitte n bygga raka bänkar. Kyrka n byggdes under ledning av Mårten Tolpo och var färdig 1802; dess ovanliga to rn brukade på orte n förliknas vid en väderkvarn . Wiljo-Kus­ taa Kuuliala , Ka lvalan vaihe ita. Riihimäki 1948, s. 126­ 132. 15. Gusta f af Sille ns pro memoria , lniö 5.9. 1976 och Ristijä rvi 3.6. 1806. Öl Ä , Kyrkliga byggnader, Finland. !6. Hagman antogs också på rekommendation av Stockholms murareämbe te till kyrkans byggmästare. Juhani Rinne, Regeringens vård o m Finlands allmä nna byggnader före 1809. Finskt Museum XIX, 1912, s. 63. 17. Lars Pettersson 1985, s. 294-297. 18. Ville Lukkarinen , Jacob Rijfs försvunna plan till e n kyrka i Lillkyro . Finskt Museum 1987. 19. G ustaf af Sille ns promemoria 5.9. 1796. Ö IÄ , Kyrkliga byggnader, Finland ; Sigrid Niku/a, Iniö kyrka. Suome n kirko t - Finlands kyrkor 7, Åbola nds prosteri l. Helsing­ fors 1973. 20. Ö IÄ , Kyrkliga byggnader , F inland , Tavastehus; Henrik Lilius , L. J . Desprez'n Hämeenlinna n kirkko. Suomen FINLAND 197 Museo LXVIII. Helsinki 1961 samt Henrik Lilius, Kivikir­ kot 1600- ja 1700-luvuilla. Ars Suomen ta ide 2. Keuruu 1988, s. 322-323. 21. ÖIÄ, Skriv. till Kungl. Maj: t 1784, 1786, 1798. Kyrkans grund gav emellertid vika och en ny kyrka på fastare plats måste byggas på 1820-tale t. 22. Lars Pettersson, Kirkkojen rakeniaminen 1800 luvun alku­ kymmeninä. Ars Suomen taide 4, 1989, s. 308- 317. 23 . Lars Peuersson 1985 , s. 344. Lars Pettersson, Templum Saloense . Pohjala isen tukipilarikirkon a rvoitus. Finska Fornminnesföreningens tidskrift 90, Helsinki 1987 , s. 257-266. 24. Ville Lukkarinen 1987. 25. Lars Pettersson 1985, s. 319-327,39 1-397. 26. Lars Pettersson 1985, s. 330-347. 27. Julius Lindberg , Församlingen, kyrkan och prästerskapet. Kyrkslätt fö rr och nu. H elsingfors 1930, s. 343. 28. Reino Mähönen , Kirkkomaalari Mikael Toppelius. Finska Fornminnesföreningens tidskrift 78, Helsinki 1975. 29. K. K. Meinander, Gamla Vasa kyrkas inventarier. Bidrag till Vasa stads historia l. Helsingfo rs 1912, s. 73. Erik Palmstedts "Projcet till Orgelvärks-Byggnad för Wasa Stadskyrka" från år 1774 i Berlins Kunstbibliotek. A rchi­ tekturzeichnungen 1479- 1979. Berlin 1979, s. 135, 137. 30. Sigrid Nikula , Närpes kyrka och kyrkogård. Närpes igår och idag. Åbo 1974, s. 40; ÖIÄ till Kungl. Maj :t 1802 innehålle r också Hörbergs skiss till altartavlan. 31. Överintendentsämbetet, protokol117 .4.1794. 32. Pehr Estenberg, Uttydning på den begärte Decoration uti Karis sockens Moderkyrka. Ö IÄ:s Skriv. till Kungl. Maj:t 1795 ; Marja Terttu Knapas, Vala, teologia , kirkkotila. Kä­ ytännöllinen teologia ja kirkko. Helsingin yliopiston käy­ tännöllisen Ieologian laitoksen julkaisuja C !O, 1992. 33. Pipers promemoria 21.7.1803. Ö IÄ , Kyrkliga byggnader, Finland. 34. Phyäjoki kyrka , Fredenheims promemoria 25.5.1802. ÖIÄ, Kyrkliga byggnader, Finland. 35. C. J. Gardberg, Murmästa rna i Åbo och deras mästerstyc­ ken. Åbo stads historiska museum . Årsskrift 26-27. Åbo 1963, s. 18-27. 36. Lars Petlersson 1985, s. 297. 37. Lars Petlersson, Om Rijfarnas byggenskap. Kirkonraken­ tajasuku Rijf Kyrkahyggarsläkten samt Rij f. Kyrkobyg­ garsläkten. Bildkatalog. Finlands Arkitekturmuseum, ut­ ställningskataloger 1977. 38. Lars Petlersson 1985, s. 328- 329. 39. William Wik , Kunglig korrespondens: Jacob Rijf till Ma­ jestätet om entreprenaden i Luleå . Jakobstads Tidning 6. 1.1974. 40. Lars Petlersson 1985, s. 328-329. 41. Pipers brev till Wennberg l.7. 1795 . Ö IÄ, Skrive lser till Kungl. Maj:t 1795. 42. Rijf utverkade kungligt tillstånd att uppträda som entre­ prenör, även om han stod utanför skråväsendets organisa­ tion. William Wik , Bidrag till studiet av släkten Rijfs kyr­ kobyggarverksamhet. Befryndade bondesläkter i Öster­ botten. Vasa 1972 , s. 330-33 1. 43. Lars Petlersson 1985, s. 347- 361. 44. Marja Terttu Knapas, Ylikiimingin kirkkojen vaiheet. Yli­ kiimingin kirkko 200 vuotta . Kuusamo 1986. 45. Lars Peuersson 1985 , s. 361 - 374. 46. Tempelmans memorial 27.4.1800. ÖIÄ, kyrkliga byggna­ der Finland. 47. William Wik 1972, s. 307-308. 48. William Wik 1972, s. 299- 302. 49. William Wik 1972, s. 302- 304. 50. Henrik Gabrie l Porthans brev till Mathias Calonius l. Skrifter utgivna av Svenska Litteratursällskapet i Finland l. Helsinfors 1886, s. 125. Överintendentsämbetet och kyrkorna i Finland 1760-1809 av B ARBRO E D U NG Genom en kunglig förordning år 1740 lade sig stats­ makten för första gången i församlingarnas rätt att be­ sluta om sina kyrkobyggnader och förordnade om att alla ritningar och kostnadsförslag till nya kyrkor skulle godkännas av domkapitel och landshövding. Denna för­ ordning följdes 1759 av en ny, i vilken stadgades att alla frågor om nybyggnader , mer omfattande reparationer e lle r ombyggnader skulle underställas Kungl. Maj: t. för beslut , i de fall församlingen önskade erhålla kollekter eller särskilda bidrag. Även i fortsättningen skulle dock domkapite l och landshövding yttra sig och det var lands­ hövdingen , som skulle sända in ärendet till Kungl. Maj :t. Samtidigt uppdrogs åt Överintendentsämbetet att förbereda Kungl. Maj :ts. beslut , genom att granska och eventuellt omarbeta insända ritningar och kostnads­ förslag. Om församlingen ej var i stånd att utarbeta e tt eget förslag, kunde den begära att ämbetet utarbetade ritningar och kostnadsförslag efte r församlingens angiv­ na behov, men även i dessa fa ll skulle ärendet under­ stä llas Kungl. Maj:t. för beslut.' (Se bilaga) För att få en uppfattning om resultatet av Överinten­ dentsämbetets verksamhet i Finland under tiden 1760- 1809, har i fö rsta hand ämbetets handlingar i riks­ arkivet i Stockholm studerats. Ämbetets bevarade pro­ tokoll , skrivelser och ritningar för den aktuella tidspe­ rioden har genomgåtts samt i anslutning därtill från Fin­ land inkomna skrivelser till Kungl. Maj :t. i berörda ärenden. Samtliga av ämbetet behandlade kyrkaären­ den har sammanställts i en alfabetiskt uppställd bilaga över berörda kyrkor, som anger var i det studerade ma­ terialet de olika ärendena återfinnes. Av utrymmesskäl har emellertid denna bilaga ej medtagits i denna artikel. De finska församlingarna var ofta fatt iga, varför man använde de befintliga kyrkorna i det längsta . Först då de ej gick att reparera e ller då domkapitlet ålade dem att bygga nytt , började man att planera för ett nybygge. Ofta dröjde det emelle rtid fle ra år, innan man bestämde sig för att sända in en begäran om att få bygga en ny kyrka och nästan undantagslöst utbad man sig då om en riks- e ller stiftskollekt , som ett bidrag till kostnaderna. Då murmästarna var få i landet och då kostnaderna för en stenkyrka var betydande, anhöll man i skrivelserna till Kungl. Maj :t som regel om att få bygga sina nya kyrkor i timmer, något som också vanligen beviljades . Under tiden 1765 till och med 1809 behandlades 197 finska kyrkobyggnadsärenden inom ämbetet . Flertalet avsåg nybyggnad av kyrkor och klockstaplar i trä . Ett mindre antal , 29 ärenden , handlade om nybyggnad och reparationer av stenkyrkor och ett 30-tal om inredning­ ar , d vs läktare , predikstolar, altare , m m. I praktiskt taget samtliga fa ll hade församlingens önskemål ut­ tryckts genom ritningar och kostnadsförslag, oftast upp­ rättade av någon på orten boende byggmästare, som senare vanligen fick i uppdrag att uppföra kyrkan. Det första finska ärendet , som behandlades inom äm­ betet , var S: t Mårtens kapellkyrka i Åbo län år 1765.2 Den av landshövdingen insända ritningen (fig 236) an­ sågs av överintendenten Carl Johan Cronstedt inte sva- Fig 236. St . Mårtens kyrka , Åbo län . Från orten insänd ritning. R A. St Mårtens Church, Åbo County. Proposa/ drawing sent from the parish to the Överintendentsämbetet. FINLAND 199 Fig 237. St. Månens kyrka. Byggd 1765. Foto P 0 Welin 1967, Museiver­ ket, Helsingfors. St Mårtens Church, built 1765, seen in 1967. ra mot i bruk varande kyrkobyggnadssätt, varför han gjorde vissa ändringar. På den insända ritningen var till exempel klockstapeln förlagd till ena gaveln , vilket Cronstedt ansåg olämpligt, då byggnadssättet, förutom högre byggnadskostnader , medförde risk för röta . Han föreslog därför , att klockstapeln förlades ett stycke från kyrkan. Överintendentens förslag godkändes av Kungl. Maj:t i maj 1765 och handlingarna översändes till lands­ hövdingen. 3 I verkligheten byggdes dock träkyrkan efter de ur­ sprungligen insända ritningarna. 4 (fig 237). Kyrkan hör till den i sydvästra Finland vanliga typen med ett rek­ tangulärt långhus, med fast eller fristående klockstapel. I fallet S:t Mårtens är klockstapelns nedre del samman­ byggd med kyrkans ingångsfasad och utgör en del av kyrkorummet. Dess övre del har en barockartad avslut­ ning, som är karaktäristiskt för klockstaplarna i egentli­ ga Finland. Till långhuset ansluter i dess tväraxel tvenne smalare sidobyggnader, sakristia och förstuga. Såväl långhusets som sidobyggnadernas gavlar är relativt hö­ ga, vilket gör att gavelfältens avslutningar är spetsiga och takfallen höga och branta. Kyrkorummet täcks in­ vändigt av ett trävalv.5 År 1776 förordnades om att alla kyrkor , som uppför­ des med allmänna medel och dit räknades också kol­ lektmedel, skulle utföras i sten e lle r tegel. Samtidigt utökades ämbetets arbetsuppgifter till att även omfatta granskning av förslag till a ltare, predikstolar, orglar och andra prydnader, som även de skulle underställas Kungl. Maj:t för godkännande . Det studerade materialet är mycket omfattande och det är därför möjligt att ur detta teckna den stora bilden av kyrkobyggnadsverksamheten i Finland under perio­ den 1765-1809. Det sker dels genom en beskrivning av ett antal exempel i kronologisk ordning, i syfte att bely­ sa ett antal problem, som kan anses vara typiska för det finska kyrkobyggandet under perioden , dels genom en avslutande sammanfattning om kyrkobyggandet i stort. De utvalda exemplen, åtta stycken, har behandlats mer ingående, bl a genom att Borgå domkapitels beva­ rade handlingar i riksarkivet i Helsingfors har utnytt­ jats. Två exempel behandlar byggandet av stenkyrkor, vilket kanske kan anses vara oproportionellt mycket, mot bakgrunden av det antal som uppfördes under den aktuella perioden. Det motiveras med att byggandet av stenkyrkor medförde särskilda problem, som det kan vara intressant att belysa. Den geografiska förde lningen av de valda exemplen framgår av figur 209. Generellt gäller att de olika byggnadsfrågorna följts fram till och med Kungl. Maj :ts beslut och endast i några fall har objektens fortsatta byggnadshistoria berörts. .. 200 B. EDLING Några olika kyrkobyggnadsprojekt Kuru kyrka Kyrkan i Kuru kapellförsamling i Ruovesi pastorat brann 1779 ned vid ett åsknedslag. Då kyrkan var ny­ uppförd innebar detta, inte minst ekonomiskt , en svår förlust för fö rsamlingsbo rna. Domkapitle t i Åbo ansåg att e n ny, någorlunda rymlig kyrka var oumbärlig, då vägen var lång till moderkyrkan. Kape llfö rsamlingen, som endast bestod av 30 hem­ man , anlitade byggmästaren Mats Å ke rblom för att gö­ ra upp en ritning med kostnadsfö rslag till en ny träkyr­ ka. Med hänsyn till församlingens e konomiska situatio n ansåg man sig icke i stånd till att uppfö ra en stenkyrka. Då man sände fö rslaget till Kungl. Maj:t . anhö ll man samtidigt om ett bidrag till kyrko bygget i form av en riksko llekt , e n ansökan som tillstyrktes av domkapitlet. I sitt yttrande över församlingens förslag till kyrka fram­ hö ll domkapitle t att man önskade ett något rymligare kyrko rum mot bakgrunden av e n förväntad folkökning samt tillstyrkte ö nskemålet om e n träkyrka, med moti­ veringen att det saknades sten på platsen . Domkapitlet bidrog till tanke n på ett billigt bygge genom att re ko m­ mendera att tornet tillsvidare avslutades med ett pyra­ midtak med träknopp, då en såda n konstruktion inte skulle fö rsvåra en framtida uppsättning av e n tornspira . Mats Åke rbloms förslag visar e n konventionell lång­ kyrka med brant tak och ett västto rn , med e n rikt utfor­ mad , må ngde lad tornhuv. To rnfo rme n ansluter sig till de n i sydvästra Finland vanliga klockstapelformen. Ko rsarmarna är lägre än långkyrkan och kyrkorummet har små, kvadratiska fönster . De n be räknade kostna­ den var 720 riksdaler 16 skilling.6 Vid handläggningen på ämbetet ansåg man att Å ker­ blo ms fö rslag hade e n del briste r , varfö r man ritade o m förslaget unde r hänsynstagande till fö rsamlingens ön­ skemål om att få bygga i timmer. Ämbetets förslag (fig 238) har samma grundfo rm , som det insända förslaget , men visar bl a större, rektangulära fönster och mindre branta tak. D en viktigaste fö rä ndringen var , att tornet fick e n högre , odelad utformning med e n e llipsfo rmad kupol, avslutad med e n glob på en girlangprydd ko­ lo nn .7 Sedan ämbetet fått uppgifter om att kyrkan fick uppföras i timme r och att fö rsamlingen beviljats stifts­ ko lle kt insändes ritningarna till Kungl. Maj: t . och god­ kändes.8 Uppenbarligen va r emellertid fö rsamlingen inte nöjd med ritningen , uta n Å ke rblom gjo rde 1781 en ny ritning (fig 239) som hade stora likhete r med hans förslag från 1779. I den nya ritningen har långhuset förlängts och Fig 238. Kuru kyrka . Fasad , förslag av ÖIÄ . R A. Kuru Church. Proposa/ drawing sent f rom the parish to the Överintendentsämbetet. .. • Fig 239. Kuru kyrka. Fasad , förslag av M Åkerblom 1780. RA. Kuru Church. Proposa/ drawing by M Å kerblom, 1780. fönstren , av stickbågeform , har blivit fle ra och större .9 E fte r denna ritning uppfördes kyrkan 1780 och den är idag i sto rt sett ofö ränd rad . 10 (fig 240) . Sideby kyrka I septe mber 1783 hölls efte r avslutad högmässa en all­ män socke nstämma i Lappfjärds socke ns kyrka , till vil­ ke n domkapitle ts fullmäktige och landshövdingen i Ya­ sa län hade kallats. Ärendet vid stämman var sideby­ bornas önskan o m att få en egen kyrka , då det kunde vara fö re nat med livsfara att sjöledes ta sig till den fyra mil avlägsna mode rkyrkan. Fig 240. Kuru kyrka. Byggd 1781. Foto P O Welin 1961, Musei­ ve rket , Helsingfors. Kuru Church, built 1781, seen in 1961. Då Sidebyborna åtog sig att ge en präst bostad och ett årligt underhåll samt dessutom hade en lämplig plats på en allmänning för en ny kyrka , en fjärdedels mil norr om byn, var sockenstämman beredd att bistå Sideby­ borna i deras önskemål. Man beslöt att skriva till Kungl. Maj :t. och begära att en kapellansbefattning inrättades för Sideby och att man, med bidrag av stamböcker och riks eller stiftskollekter, fick bygga en träkyrka . Nybyg­ garen i Sastmola, Petter Jacobsson Winberg, åtog sig bygga kyrkan mot ett arvode på 400 daler kopparmynt samt fri kost. Han åtog sig också att göra en ritning, som skulle förtydligas av skeppsbyggmästaren Eric Åker­ vall , och ett kostnadsförslag. Den av Åkervall författade ritningen visar en traditio­ nell korskyrka med sakristian placerad på östra korsar­ mens norra sida. Förslaget till fasadritning visar att kyr­ kan skulle ha små rundbågefönster samt ett runt fönster över huvudingången i västra korsarmen. Av fasadrit­ ningen framgår även att kyrkan avsågs att få ett högt, valmat tak , med en över korsmitten placerad lanternin. Som nämnts skulle ett kostnadsförslag åtfölja skrivel­ sen till Kungl. Maj :t. och som ett exempel på ett sådant återges Åkervalls uppgifter, vilka ger en uppfattning om totalkostnadens fördelning på olika kostnadsposter. FINLAND 201 "Kostnads förslag til den tiltänkta Nya Kyrckbygnaden i Sidde by och Lappfierds socken R dr. Grundlägningen af sten 300 Ståckar af diferenta längd l 200 Gå l f planekor 500 bräder till panelning och tak l 000 4 tums spik 2 000 6 tums spik 750 Järn til smide 240 Arbetslön 4 000 Fönster 400 Bygmästarelön 400 Summa 10 790 Christinestad d. 22 October 1783 Eric Åkervall" I februari 1784 insändes handlingarna av landshöv­ dingen Cedergren till Stockholm. Vid ämbetets gransk­ ning ansåg överintendenten Carl Fredrik Adelcrantz att förslaget var ofullständigt , en åsikt som mycket ofta ut­ trycktes om de ärenden som passerade ämbetet. Ären­ det överlämnades därför till konduktören Jacob Wulff för vidare bearbetning. 11 Wulff ritade en planlösning i form av ett kors (fig 241) där huvudarmen är både längre och bredare än de näs­ tan kvadratiska sidoarmarna. sakristian flyttades till en 202 B. EDLING • 1 Fig 241. Sideby kyrka . Plan och fasad , fö rslag av J Wulff 1785. RA. Sideby Church. Proposa/ drawing by J Wulff, 1785. • smalare utbyggnad bakom altaret. Yttertaket fick en mindre lutning än på Åkervalls förslag och torne t ute­ lämnades helt , i enlighet med domkapitlets och lands­ hövdingens önskemål i deras yttrande över församling­ ens skrivelse. Fönste r och dörrar är rektangulä ra i enkla infordringar och Åkervalls rundfönster över huvudin­ gången e rsattes av ett ovalt fönste r. Rundfönstret åter­ finns iställe t i en takkupa ovanför den västra korsar­ men. Då kyrkan invigdes i juni 1786 bar den drag av både Åkervalls och Wulffs förslag, men dimensionerna var anspråkslösare. 12 (fig 242). Väggarna var lägre, tvärar­ marna korta re och sakristian hade placerats i hörnet mellan de norra och östra korsarmarna. Takutform­ ningen var en kompromiss, då taklutningen var något branta re än på ämbetets ritning, men lägre än vad Åkervall hade föreslagit. Iställe t för torn fanns nu ett järnkors med knoppar och flöje l över korsmitten . Till landshövdingeämbete ts uppgifte r hörde att kon­ tro lle ra att de av Kungl. Maj :t. fastställda ritningarna följdes av församlingarna. Överintendentsämbetet var endast en remissinstans, som granskade ärendena och gav synpunkter före beslut. Endast i undantagsfa ll fick ämbete t i uppdrag att besiktiga byggnadsverksamheten på platsen . I praktiken innebar denna ansvarsfördelning att kontroll var sällsynt. Inte i något av de i denna arti­ kel berörda kyrkobyggnadsärendena finns någon anty­ dan om att någon efterhandskontroll fö rekom. En orsak till att kyrkan byggdes mindre än det från början var tänkt, kan bero på att församlingen inte fick Fig 242. Sideby kyrka. Byggd 1786. Exteriör från sydost 1899. Foto Josef Stenbäcks samling. Museiverke t, Hel­ singfors. Sideby Church, built in / 786, seenfrom the south-east in 1899. FINLA ND 203 Fig 243. Kuopio kyrka. Fasad och sek­ tion . fö rslag av P W Palmro th 1795. RA. Kuopio Church. Proposal drawing by P W Palmroth, 1795. --+--L-~--- ---+----1"• . några ko llektmedel. Trots detta komple tte rades kyrkan ganska snart efte r invigningen med två förstugor under 13 sadeltak, en i väster och en i söder. Kuopio moderkyrka I januari 1794 anhöll landshövdingen i Kuopio hos Kungl. Maj :t. om att sockenborna i Kuopio skulle få en rikskollekt , för att kunna bygga en ny kyrka. 14 Hertig Carl, tillförordnad regent och förmyndare för den omyndige kungen , beviljade en kollekt över hela riket , under förutsättning att den nya kyrkan uppfördes i sten . Med ledning av beslutet uppdrog landshövdingen åt Överintendentsämbetet att göra upp ritningar till en stenkyrka för 5 000 personer. Han framhöll att saken brådskade, då församlingen önskade att börja med stensläpningen under den kommande vinte rn . Överintendenten Adelcrantz, som ansåg att en så stor kyrka var ovanlig, föreslog att man istället skulle bygga två mindre kyrkor med torn , en större och en mindre i gråsten e lle r tegel, med to rnen förlagda över korsmit­ ten. Detta förslag fann emelle rtid landshövdingen olämpligt mot bakgrunden av att Kuopio hade 19 000 innevånare, varav 9 000 tillhörde moderförsamlingen . Även om endast en tredjedel av dessa var kyrkobesöka­ re, så borde kyrkan rymma minst 3 000 personer, då he la socknens allmoge ofta samlades i moderkyrkan vid biskopsvisitationer och sockenstämmor. Han föreslog istället att man skulle bygga en korskyrka med grå­ stensväggar och tegelvalv och med ett klocktorn vid in­ gångsgaveln. Förslaget med klocktorn motiverade han med att valvkonstruktionen skulle bli fö r svag för ett to rn på taket. Vidare ansåg han att läktare skulle uppfö­ ras vid samtl iga gavelväggar, för att minska kyrkans yt­ te rmått. 15 Sedan Adelcrantz få tt dessa informationer , gav han konduktören Pehr Wilhelm Palmroth i uppdrag att göra ett förslag på en kyrka för 3 000 personer. (fig 243). Förslaget skulle ta hänsyn till församlingens önskemål om storlek , utseende och kostnader och vara fä rdigt under 1795. 16 Med Palmroths ritningar som underlag, fick byggmästaren Jacob Rijf i Öste rbotten landshöv­ dingens uppdrag att göra ett materia l och kostnadsför­ slag. I sitt svar i juli 1795 framhöll Rijf de stora svårig­ he te rna med ett bygge av detta slag. H an pekade på att byggplatsen var otillgänglig och att det saknades kunni­ ga murmästare och andra hantverkare . Det var vidare brist på alla slags materia ler utom gråsten . Avståndet till nä rmaste jä rnverk var 30 mil och ka lken till bygget måste sjö ledes transporte ras från Gotland till U leåborg och därefte r 32 mil på landsväg. Efte r att ha tagit del av byggmästare Rijfs material­ förslag och lönekrav, ansåg fö rsamlingen, att det var omöjligt att fullgöra åtagandet , i all synnerhet som man bara fått 800 riksdale r i ko llektmedel. Man skrev därför till Kungl. Maj :t. och anhöll om att man istället skulle få tillstånd att bygga en prydlig träkyrka , en framställning som landshövdingen ställde sig positiv till , samtidigt som han lovade att timret fick hämtas " från den stora obebodda ödemarken". 17 Kuopiobornas och landshövdingens begäran behaga­ 204 B. EDLING de emellertid inte hertig Carl , utan han befallde att den förfallna och utdömda moderkyrkan av timmer, skulle ersättas av en stenkyrka efter den 1795 fastställda rit­ ningen. Ett väsentligt skäl bakom detta besked var , att man i Kuopio redan hade fått en rikskollekt till stöd för bygget. Hertigen lämnade emellertid också ett positivt besked . Innevånarna i Maninga och KarttuJa kapellför­ samlingar , som inkommit med en ansökan om befrielse från deltagande i kyrkobyggandet , ålades nämligen att deltaga i grundläggningen och i övrigt bidraga till kost­ naderna för kyrkan. 18 Församlingsborna i Kuopio gav sig emellertid inte , utan ingav en ny skrivelse till Kungl. Maj:t, där man återigen påpekade bristen på lämpligt material för en stenkyrka . Denna gång hade de inte Borgå konsistori­ ums stöd , utan där ansåg man att det inte borde vara omöjligt att uppföra en stenkyrka i Kuopio lika väl som på andra ställen . Domkapitlets utlåtande bifogades landshövding Ramsays brev i saken till Kungl. Maj:t. 19 Svaret från Stockholm på detta brev efterlyste lands­ hövdingens åsikt, en förutsättning för att ett beslut om en träkyrka skulle kunna fattas. 20 I sitt svar i april 1799 meddelade landshövdingen, att han i oktober 1798 givit stadsarkitekten i Åbo, Johan Sundsten , i uppdrag att göra ett nytt , fullständigt mate­ rial- och kostnadsförslag och att han låtit församlingen ta del av detta . I ett yttrande jämförde sockenborna Sundstens förslag med Rijfs förslag från 1795 och fram­ höll att man tvivlade på att man hade alla de garantier som behövdes. Man pekade bl a på att Rijf ansett att det åtgick 275 000 murtegel, medan Sundsten ansåg att det räckte med 50 000. Yttrandet avslutades med att för­ samlingen på nytt anhöll om att få slippa att bygga en stenkyrka e lle r åtminstone fick anstånd med byggandet till efter prosten Aganders död , då man förväntade sig att Kuopio pastorat skulle delas. Helst såg man att man fick reparera den gamla träkyrkan, men man var beredd att bygga en ny träkyrka , om man fick nya ritningar. 21 Trots församlingens invändningar höll landshövding­ en före att kostnaden för stenkyrkan , enligt Sundstens beräkning, ej skulle överstiga 14 006 riksdaler 33 skil­ lingar , vilken summa skulle fördelas på 1400 matlag. Från denna summa kunde i första hand kostnaden för material , som allmogen själv kunde anskaffa , samt handräckningsdagsverken dras av. I andra hand kunde man dra bort de l 000 riksdaler , som erhållits genom kollekter och sammanskott , innebärande att kostnaden för varje matlag skulle stanna vid 3 riksdaler 12 skilling. Landshövdingen ansåg, att denna summa ej skulle bli alltför betungande för allmogen, i beaktande av att byggnadstiden troligen skulle bli minst fyra år. Han • ~" H tlr.-,..111(~ 9ft:.~~,..., ~o!N. se~ •/c. Fig 244. Kuopio kyrka. Plan och fasad, fö rslag av A S G ran­ stedt 1813. Finlands riksarkiv, Helsingfors . Kuopio Church. Proposa/ drawing by A S Granstedt, 1813. framhöll också att man e j kunde veta hur länge prosten Agander kom att leva och avslutade sin skrivelse till Kungl. Maj:t. med anmärkningen att några alnar mer elle r mindre ej kunde påverka byggnadskostnaderna i någon väsentlig grad. 22 Sammanskotte t , som nämns i landshövdingens skri­ velse, hade beslutats av regenten i juni 1798 och innebar att varje mantal skulle erlägga 8 riksdaler till kyrkobyg­ get. Över denna pålaga klagade bonden och riksdags­ mannen, Per Wäränen, från Savolax östra härad i Kuo­ pio län i ett brev till Kungl. Maj :t . Landshövdingen blev emellertid ej svaret skyldig, utan i sitt yttrande över klagoskriften framhöll han att vad Wäränen anfört i sin klagoskrift om sockenbornas utblottade tillstånd var osanning och inte överensstämde med de verkliga för­ hållandena. 23 Med anledning av landshövdingens skrivelse uppdrog överiritendenten Carl Fredrik Fredenheim i juli år 1799 åt professor Olof Tempelman att gå igenom byggnads­ handlingarna och granska stadsarkitekten i Åbo , Johan Sundstens, kostnadsförslag. Tempelman fann att Sund­ sten, i motsats till Rijf, ute lämnat en större mängd te­ gel, kalk och sand , vilket förklarade den stora skillna­ den me llan förslagen. Sannolikt avsåg Sundsten att ut­ föra kyrkans valv i trä, vilket styrks av a tt han även kalkylerarade med en större mängd trävirke än Rijf. Tempelman ansåg att bägge kostnadsförslagen var räk­ nade i underkant och angav byggnadskostnaden till 23 000 riksdale r , en ökning med 9 000 riksdaler. Man kan utgå ifrån att Tempelman avsåg att kyrkan skulle få tegelvalv. Om byggmästararvodet , 1 000 riksdaler lika för Rijf och Sundsten, säger Tempelman, att med det arvodet borde den skickligaste man vara belåten , då summan motsvarade kostnade rna för samtliga snicka­ re-, må la re- , smides- och glasmästararvoden , transport­ kostnaden för materia l samt extrakostnader. 24 Då kyrkobygget skulle igångsättas , väckte vice pas­ to rn i fö rsamlingen frågan om byggmästare Rijf verkli­ gen besatt de kunskaper och den erfarenhet , som byg­ get fordrade. 25 Frågan föranledde deputationen för Kuopio sten kyrkobyggnad, att 1805 vända sig till lands­ hövdingarna i Uleåborgs och Vasa län med en förfrågan om deras synpunkte r på Rijfs på litlighet som byggmäs­ tare. 26 I sitt svar meddelade landshövdingen i U leåbo rg , att Rijf hade ett skattehemman nära staden i Gamla Karleby socken och att han lärt yrket som medhjälpare Fig 245. Kuopio kyrka. Byggd 1806­ 15. Finska fornminnesföreningen 1899. Foto Museiverke t, Helsingfo rs. Kuopio Church, built 1806-15, seen in 1899. FINLAND 205 till fadern. Senare hade han uppfört publika byggnade r i länet , i första hand kyrkor, bl a stenkyrkan i Kemi . Denna kyrka hade ett prydligt utseende , men torne t , som uppförts i trä ansågs svagt och felakt igt byggt , nå­ got som tillskrevs ett oförsiktigt anbud av Rijf. I Uleå­ borg hade Rijf även utfört en stenbro. Det a llmänna omdömet om honom var att han , trots mindre omfat­ tande teoretiska kunskaper , var skicklig på att uppföra byggnader, men att han ej var så van vid stenbyggnader. I sammanhanget åberopade landshövdingen e tt yttran­ de från Överintendentsämbetet och hans slutsats var att kyrkobyggnadsdeputationen själv borde i samtal med Rijf bilda sig en uppfattni ng om hans lämplighet , innan han antogs som byggmästare för den betydande kyrko­ byggnaden. Landshövdingen i Vasa sade sig veta att Rijf uppfört en stenkyrka i Luleå i Västerbotten , en träkyrka i Laukas i Yasa län samt två herrgårdsbyggna­ der i sten . De senare var byggherrarna missnöjda med, då de ansåg dem fe laktigt uppsatta . Landshövdingen i Vasas slutsats var, att han inte ansåg att Rijf var pålitlig som byggmästa re . Svaren medförde givetvis att farhågorna om Rijfs lämplighet kvarstod .27 Genom landshövdingen i Kuopio län vände sig församlingen dä rför till överintendenten. Man hade två frågor. Den första gällde Rijfs lämplig­ he t , medan den andra avsåg a ltarets placering i den nya kyrkan. 28 Beträffande Rijf svarade ämbetet att farhågorna om hans lämplighet endast kunde stillas, genom att låta er­ farna personer fö lja arbetet med täta inspektioner , samt 206 B. EDLING Fig 246. Asko la kyrka . Plan och fasad , fö rslag av J Wulff 1797. RA. Askola Church . Proposal drawing by J Wulff, 1797. att vidtaga de mått och steg, som är nödvändiga för att garantera byggnadens säkerhet. 29 I frågan om alta rets placering, i väster istället för i öster, svarade överinten­ denten , att det viktigaste var byggnadens yttre utseen­ de. Enligt konceptritningen i ämbetets arkiv skulle den likfo rmiga korskyrkans torn med huvudingången vän­ das så, att man kunde nå kyrkan på bekvämaste sätt och att kyrkan blev en prydnad för staden . A tt altaret häri­ genom kom att ligga i väster , var enligt överintendenten inte ovanligt , då man alltid strävade efte r att vända hu­ vudfasaden åt den sida, varifrån den gav det bästa in­ trycket. Den nya altarplaceringen fastställdes av Kungl. Maj :t. den 26 februari 180730 Å r 1806 börj ade man att under Rijfs ledning bygga den sto ra stenkyrkan enligt ämbetets ritningar frå n 1795, med huvudfasaden vänd mot öste r. Till sin form är den en likarmad korskyrka , som täcks av låga va lma­ • de sade ltak. l västra korsarmen , bakom altaret , ligger sakristian , som har två ingångar, en inifrån kyrkan och en utifrån. Till den östra korsarmen ansluter sig tornet med kyrkans huvudingång. Över kyrkans ingångar finns rundfönster , medan kyrkorummets fönster är rundbågi­ ga.31 Vid krigsutbrottet 1808 avstannade arbetet på kyr­ kan. Man hade då murat gråstensväggarna upp till den planerade taklisten. 32 Då kyrkobygget återupptogs, var Rijf död och i hans ställe förordnades 1812 Pehr Gran­ stedt till byggnadsledare . 33 Till en början följdes den ursprungliga planen , men 1813 fö rfattade G ranstedt nya ritningar (fig 244) , där tornet fick en något annorlunda utformning. Interiö rt bestod den enda ändringen i att kyrkan fick två symmetriskt placerade prediksto lar i västra korsarmens innerhörn. Kyrkan beräknades rym­ ma 6 000 stående pe rsoner eller 3 250 sittande. 34 Den enkla , nyklassicistiska kyrkan av natursten och tegel togs i bruk 1815. 33 (fig 243) . Den hade då få tt trävalv istället för tegelvalv. Askola kyrka Vid en sockenstämma i juli 1796, då domprosten Alo­ paeus var närvarande, behandlades frågan om försam­ lingens nya kyrka . Man var ej nöjd med de ritningar, som domprosten erhåll it från Stockholm , då man ansåg att kyrkan , för 2 000 personer , läktarna o räknade, var för stor och för kostsam. Man föredrog istället att an­ vända byggmästaren Matts Å kergrens från Ruovesi rit­ ningar och kostnadsförslag till en kyrka, som rymde 700- 800 persone r. Förslaget ogillades av domprosten med motiveringen , att fö rsamlingens folkmängd redan var över 2 000 personer och att den kunde förväntas öka till det dubbla på 40- 50 år , om landet fick behålla fre­ den, men församlingen var envis. l sammanhanget kan nämnas, att en del församlingsbor ansåg, att man även borde ansöka om kollektmedel, något som domprosten bedömde som utsiktslöst , då man ej mäktade med att bygga en stenkyrka, vi lket han ansåg vara en fö rutsätt­ ning för att få kollektmedel. En fråga, som livligt diskuterades, var Åkergrens a r­ vode för ledningen av bygget. Han hade begärt 120 rikdsdale r i reda pengar samt fem kappor råg, tre kap­ por malt och sju marker sovel från varje hemman, något som ansågs fö r drygt och obilligt. Förutom att man an­ såg det för dyrt , gav förslaget även upphov till en dis­ kussion om inte inde lningsgrunden borde vara mantal eller matlag istället för hemman. Församlingens beslut blev att ta in ytterligare anbud på arvodet från andra skickliga byggmästare. En annan fråga, som behandlades, var platsen för den FINLAND 207 nya kyrkan . Det var tänkt att den skulle ligga i anslut­ ning till den gamla kyrkans östra sida på den vackra kulle, dä r sockensmeden Anders Andersson hade sina hus. Då husen utan tillstånd uppförts för nära kyrkan löstes problemet med att Andersson lovade att flytta husen , om han fick ett dagsverke i flyttningshjälp från varje hemman , en önskan som sockenstämman förkla­ rade sig införstådd med. 35 Sockenstämman beslutade i augusti samma år att sän­ da in Åkergrens förslag till ny träkyrka till Kungl. Maj:t. I skrivelsen framhölls att sockenborna var gan­ ska utblottade och ej i stånd att bygga en stenkyrka, särskilt som kunniga grundläggare och byggmästare måste inkallas från avlägsna orter. På orten fanns ej he ller tillräcklig tillgång på ka lk , tegel och sten. l sitt yttrande över församlingens skrivelse framhöll domka­ pi tlet att den nya kyrkan , med hänsyn till fo lkmängden, borde vara något stö rre än vad Åkergrens förslag utvi­ sade. 36 Då handlingarna överlämnats till ämbetet , fick kon­ duktör Wulff i uppdrag att se över Åkergrens fö rslag. Den väsentligaste ändringen därvid blev att korsarmar­ na förlängdes med 3 alnar, fö r att tillgodose domkapit­ lets önskemål (fig 246). Efter Kungl. Maj :ts. godkännande av ritningarna uppfördes kyrkan av Åkergren under å ren 1797- 1799. Den är en enkelt utformad korskyrka med inre avfasade hörn , som täcks av låga sadeltak med korsmitten mar­ kerad med en liten takryttare. Huvudingången och alta­ re ligger längs samma huvudaxel. Bakom a ltaret ligger sakristian , med ingångar på ömse sidor om alta ret. Fig 247. Askola kyrka. Byggd 1797-99. Foto E Hg. 1927, Museiver­ ket , Helsingfors. Askola Church, built 1797-99, seen in 1927. Kyrkfönstren är samtliga rektangulära. Fönstret över ingången har större bredd än höjd. Invändigt har kyr­ kan flacka trävalv. 37 Den fristående klockstapeln av trä är barockartat avtrappad och avslutas med en lökfor­ mad ansvällning. Även den är uppförd av Åkergren , år 1800.38 Askola fö rsamlings nya träkyrka (fig 247) kom att bli förebild för Nasto las och Mörskoms församlingars nya kyrkobyggnader. Nastola kyrka Nastola kapellbor ansökte i mars 1800 hos Kungl. Maj:t om att få bygga en ny kyrka av trä efte r samma ritning­ ar, som 1797 fastställts fö r Askola . Sedan Kungl. Maj: t givit sitt tillstånd till detta, fick ämbetet av landshöv­ dingen i Heinola i uppdrag att upprätta ritningar, efter de mått som angivits från orten. Den, av konduktör Johan Gustaf Forsgren upprättade ritningen , anmäldes i regeringen den 2 mars 1801.39 Mörskoms kyrka Sockenstämman i Mörskom beslö t i juli 1799 att den gamla förfallna kyrkan skulle e rsättas med en ny kyrko­ byggnad . I anledning härav anhöll biskopen i Borgå stift , Zackris Cygneus, hos landskansliet i Heinola om en besiktning av den gamla kyrkan. Vid besiktningen, som ägde rum i januari 1800, deltog bl a biskop Cygneus och byggmästaren Matts Åkergren. Besiktningen gav till resultat att kyrkan var i så dåligt skick att det var nödvändigt att uppföra en ny kyrka. 40 I en skrivelse till Kungl. Maj :t anhöll sockenstämman 208 B. EDLING om rikskollekt till en ny träkyrka, enligt de ritningar som den 11 augusti 1797 fastställts för Askola kapellkyr­ ka i Borgå socken, med den skillnaden att Mörskoms kyrka kunde göras något mindre , då folkmängden inte var så stor. Domkapitlet tillstyrkte i sitt yttrande för­ samlingens önskemål. Ifråga om kyrkans utformning ansåg domkapitlet att ritningarna för Askola var lämpli­ ga, men överlät på Överintendentsämbetet att , med ledning av uppgiften om folkmängden , utforma kyrkan på lämpligt sätt. Ifråga om behovet av kollektmedel an­ förde domkapitlet att församlingen tidigare inte erhållit några allmänna medel och att det för nybyggnaden var nödvändigt med en kollekt , då församlingen var liten , 28 5/6 mantal , och endast hade 63 riksdaler 28 skillingar i sockenkassan. Byggnadskostnaden hade av Åkergren beräknats till 1818 riksdaler, förutom sockenbornas dagsverken och byggmästarens naturaförmåner. Landshövdingen vidarebefordrade såväl sockenstäm­ mans önskemål som domkapitlets yttrande till Kungl. Maj :t , som i februari 1801 godkände att kyrkan fick uppföras i trä likt Askola kyrka samt remitterade ären­ det till ämbetet för att författa ritningar. 41 l april1801 skrev biskopen Cygneus till överintenden­ ten Fredenheim , som han uppenbarligen var ungdoms­ vän med , på egna och församlingsbornas vägnar, att man fann inredningen i den färdiga kyrkan i Askola ganska täck och vacker, men att dess exteriör till alla delar liknade en magasinsbyggnad. Den annars så präk­ tiga byggnaden vanställdes av den låga takresningen och frånvaron av to rn . Med tanke på kostnaderna för ny­ byggnaden önskade församlingen både för sina egna ögons skull och för att kunna skryta för de förbipasse­ rande några tillägg i de kommande ritningarna i form av ett litet torn eller en dom på taket samt även några vackra läktare. De senare behövdes ej för tillfället , men kunde utföras om de rymdes inom byggmästarens arvo­ de .42 Ritningarna till Mörskoms kyrka utfördes av konduk­ tören Daniel Forsman. Det första utkastet översändes till församlingen för yttrande och den förklarade sig nöjd med förslaget.43 De slutliga ritningarna godkändes i början av 1802. (fig 248). De visar att kyrkan har samma planlösning som Askola, men att exteriören ändrats. Take t är brantare och valmat. Över korsmitten finns en låg, platt, åttkantig överbyggnad , vars taklist befinner sig i höjd med korsarmarnas åsar. Överbygg­ naden är täckt med ett flackt pyramidtak, avslutat med en vimpel.44 Som framgår av fig 249 följdes ej ritningar­ na he lt vid uppförandet. Takfallet gjordes brantare och endast två av korsarmarna är valmade. "'--­ ­ , .A!-U·"--/_.,r.- ?-­ ~-.. .(. r-.e..;...""'#9JAA -'f?<---- Fig 248. Mörskoms kyrka. Plan och fasad , förslag av D Fors­ man 1802. RA. Mörskom Church. Proposal drawing by D Forsman, / 802. Vahto kyrka Den 25 januari 1784 hade sockenstämman i Vahto ka­ pellförsamling att ta ställning till frågan om en ny kyrka i sten. Den gamla kyrkan från 1688 var enligt protokol­ let i så dåligt skick , att man ej utan skada kunde gå in i den. Märkligt nog sägs det dock uttryckligen att stäm­ man hölls i den gamla kyrkan. l samband med nybygg­ naden avsåg man att flytta kyrkan och kyrkogården till en ny plats på Lankola bys ägor. Skälet till detta var att den befintliga kyrkogården var så vattensjuk under våta perioder, att de nygrävda gravarna vattenfylldes. Vid stämman förelåg inga ritningar eller kostnadsförslag, men trots detta beslöt stämman att bygga en ny kyrka , med de invändiga måtten 5 x 10 famnar. I augusti 1785 gavs Christ. Schröder i uppdrag att göra ritningar och kostnadsförslag. 45 Vid föredragningen på ämbetet föll uppdraget att FINLAND 209 Fig 249. Mörskoms kyrka. Teckning av J Knutson, 1840-tale t, i: Topelius, Z , Finland framställt i teckningar. 1845. Foto KB . Mörskom Church . After a drawing by J Knutsson from the 1840's. granska ritningen på konduktören Palmroth , eftersom överintendenten ansåg att förslaget hade vissa brister. Palmroth utgick från Schröders ritning och bibehöll kyr­ korummets storlek , men han flyttade sakristian på norr­ väggen, så att den kom att ligga symmetriskt mitt på väggen . I denna symmetriaxel förlades även en port i söderväggen. Antalet rundbågefönster bibehölls, men de gjo rdes större och placerades på ömse sidor om mitt­ linjen, så att korpartiet fick bättre ljusförhållanden . En­ trepartiet på västra gaveln gavs en större tyngd genom att det förstorades. Fönster och dörr placerades i ni­ scher i ytterväggen och takutformningen förändrades genom att sadeltaket valmades. Palmroths ritningar godkändes på Drottningholm i augusti 1786.46 Kyrkobygget kom att uppskjutas under lång tid ocP.. år 1800 frågade Kungl. Maj :t . landshövdingen om läget för företaget. Tydligen hade vissa informationer nått Stockholm, ty av landshövdingens svar framgår att , en­ ligt kyrkoherden i Maksmo församling Isaac Arenan­ der, en träkyrka redan var under uppförande. Lands­ kansliet hade redan genom kronabetjäningen låtit anty­ da att kapellborna ej borde fortsätta utan godkända rit­ ningar. Med landshövdingens svar följde också plan och fasadritningar till den under uppförande varande trä­ kyrkan , tillsammans med en kostnadsberäkning. Den senare är gjord av Gabriel Lindgren , som sannolikt även var författare till den i all hast tillkomna ritning­ en .47 Hovintendenten Fredrik Magnus Piper, som tjänst­ gjorde som överintendent i Fredenheims frånvaro, an­ såg att kyrkan skulle få ett prydligare utseende, om dess långhus och flyglar gjordes längre och fönstren högre än på de insända ritningarna. Han gav därför konduktören Sven Johan von Engeström i uppdrag att skyndsammast göra nya ritningar. Dessa (fig 250) visar en tornlös kyr­ ka i trä med sakristia och förstuga , som två sidobyggna­ der i mittaxeln . 48 Kyrkan har två läktare, en med trap­ pa från förstugan och en med trappa på västra gaveln . Långhuset ha r ett högt sadeltak , medan sidobyggnader­ na har lägre sadeltak . Kyrkan är försedd med rundbåge­ 210 B. EDLING Fig 250. Vahto kyrka. Plan och fasad, förslag av S von Enge­ ström 1800. RA. Vah/O Church. Proposa/ drawing by S von Engeström, 1800. • fönster och över läktarna finns ett runt fönster på re­ spektive gavel. 49 En märklig sak med denna kyrka är, att ritningen visar en altarpredikstol, något som är unikt i det material som studerats. Till denna kyrka, som enligt Carolus Lindberg tillhör den vanliga formen av träkyrkor i sydvästra Finland, tillbyggdes 1873 ett högt torn med spira i anslutning till västra fasaden. Senare har sidobyggnaderna tillbyggts med lägre tillbyggnader. Även fönstren har fått en ut­ formning, som avviker från ämbetets ritning från år 1800.50 (fig 251). Nummis kyrka Nummis kapellbor i Lojo pastorat i Nylands och Tavas­ tehus län framförde vid en kyrkostämma 1803 sin ön­ skan, om att få ersätta sin träkyrka med en kyrka i tegel. Åtskilliga sockenbor ville dock reparera den gamla kyr­ kan, varför man var tvungen att företa en besiktning av en byggmästare i närvaro av landshövding och domka­ pitel. Den tillkallade byggmästaren ansåg att en repara­ tion och utvidgning av träkyrkan skulle medföra större kostnader än att bygga nytt , då det var lätt att inom församlingen anskaffa erforderligt material. Försam­ lingsborna var dessutom till större delen besuttna och i kyrkans och socknens magasinsfonder fanns en bety­ dande behållning, som åtminstone till en del kunde an­ vändas till en ny kyrkobyggnad. Domkapitlets föreslog att den nya stenkyrkan skulle Fig 251. Vahto kyrka . Byggd 1804. Fo­ to P O Welin , Museiverket , Helsing­ fors. Vahto Church, built in 1804. l l .r-.. .._, 1 . .. .-~~ L-.. fr-l·· · . ~~-~-- "' " r .....~,; ---1 . c_,..-.-.~. .. ti.J Fig 252. Nummis kyrka. Plan, fasad och sektion, förslag av A Almfelt 1807. RA. Nummis Church. Proposal drawing by A Almfe/t, / 807. uppföras på den plats som anvisats vid besiktningen , d v s på den nordöstra sidan av den gamla träkyrkan. På grundval av en sammanställning över de krav som ställdes på den nya kyrkan , som utförts av församling­ ens pastor, och en enkel förslagsritning med kostnads­ förslag av byggmästaren Mårten Tolpo , beslöt försam­ lingen att uppdraga åt Överintendentsämbetet att utfö­ ra ritnings- och kostnadsförslag.51 På ämbetet fick kon­ duktören Lorentz Axel Almfett uppdraget52 I februari 1806 var denne färdig med sitt förslag och det sändes via domkapitle~ i Åbo över till församlingen för yttrande , sam tidigt som ämbetet bad om besked om församlingen önskade att kyrkan skulle förses med torn eller inte. Den enkla förslagsritningen gav nämligen ingen anty­ dan i denna fråga , men i övrigt hade ämbetet i stort följt 53denna . Som svar meddelade församlingen att ett klocktorn var nödvändigt, men då man inom församlingen inte FINLAND 211 kunde komma överens om byggnadssättet , överlämna­ de man frågan till överintendenten. Dennes förslag var att man skulle förlägga tornet till kyrkans ena korsarm och att det i första hand endast skulle uppföras till kyr­ kans höjd , om man ej hade råd att uppföra hela tornet genast. Detta förslag godkändes i juni 1807 av Kungl. Maj:t.54 Almfetts stenkyrka (fig 252) , avsedd att rymma 1296 personer, var en putsad byggnad med rustik runt in­ gångarna , samt rusticerade hörn på korsarmarna , vars inre hörn är rätvinkliga. Den skiljer sig härifrån försam­ lingens skiss, där hörnen var avfasade. En annan skill­ nad är antalet och formen på fönstren. I Almfetts rit­ ning är de rundbågiga , liksom portalerna. Tornet, av­ slutat med en lanternin , placerades i östra korsarmen och dess nedersta del utgör sakristia. I tornet finns ett rundfönster över ingången till sakristian och högre upp på tornet finns ytterligare ett rundbågefönster. Av kyr­ kans tre ingångar är huvudingången placerad i samma mittlinje som altaret och bakomliggande sakristia. Kyr­ 55kans tak utgöres av enkla sadeltak. 1808-1809 års krig medförde att uppförandet av kyr­ kan fick anstå. Först i februari 1819 bestämde kyrko­ stämman att kyrkan skulle byggas efter 1807 års ritning­ ar och tillsatte en kommitte, vars uppgift var att anskaf­ fa material till kyrkobygget. Bygget försenades dock yt­ terligare genom att ett antal hemmansägare , 1820, utan framgång , besvärade sig hos domkapitlet i Åbo, bl a om materialanskaffningen . 56 Kyrkan uppfördes slutligen efter 1807 års ritningar i gråsten . Endast listverk , gavlarnas triangulära fält samt tornets lanternin utfördes i rappat tegel. (fig 253) . Kelviå klockstapel Under den undersökta perioden behandlades ritningar till 21 klockstaplar på ÖverintendentsärobeteL I nästan samtliga fall önskade församlingarna att få utföra dessa i trä , trots en kunglig förordning om att de skulle utföras i sten eller tegel , mer beständiga och virkesbesparande materia l. Klockstapeln i Kelviå hade vid en syn befunnits så dålig, att en ombyggnad var nödvändig och byggmästa­ ren Jacob Rijf fick uppdraget att göra en ritning till en ny klockstapel i trä.57 Rijfs ritning till klocktapel med magasin (fig 254) insändes 1796, tillsammans med soc­ kenstämmans protokoll , till Kungl. Maj :t. Vid överin­ tendentens granskning av förslaget fann denne skäl att ändra ritningen och uppdrog i november 1798 åt profes­ sor Olof Tempelman att göra en ny ritning. Samtidigt bestämdes att det nya förslaget skulle översändas till landshövding Krabbe , för att inhämta församlingens 212 B. EDLING åsikt. 58 Församlingens svar var att man önskade följ a Rijfs ritning, då den ansågs ge en lägre byggnadskost­ nad . Vid en veckasammankomst inom ämbetet i juni 1799 överlämnade Tempelman handlingarna om Kelviå klockstapel , bestående dels av Rijfs förslag , dels av ett förslag upprättat av honom själv efter församlingens se­ naste önskemål. Ämbetet ursprungliga förslag hade för­ enklats , genom att klockstapelns lanternin uteslutits (fig 255) . Överintendenten beslöt att båda alternativen skul­ le underställas Kungl. Maj:t. och i sin skrivelse framhål­ ler han att han ej delar församlingens åsikt , att det vid en reparation skulle bli billigare med Rijfs förslag . Tvärtom ansåg han , att det förslaget skulle bli dyrare genom extrakostnaden för lanterninen.59 Skrivelsen fö­ redrogs för kungen på Drottningholms slott den 9 juli Kungens beslut, föredraget vid ämbetets veckasam­ mankomst den 6 augusti 1799, innebar att kostnadsför­ slag skulle utföras för bägge förslagen , varefter dessa skulle underställas sockenstämman genom landshöv­ dingens försorg. Då skulle sockenborna ges tillfälle att överväga vilket alternativ de föredrog med hänsyn till de ekonomiska tillgångarna. De skulle dessutom tillfrå­ gas om det år 1796 fattade beslutet om reparation av klockstapeln , avsåg en förbättring av den gamla stapeln Fig 253. Nummis kyrka. Byggd 1822. Foto Fin­ lands Nationalmuseums samlingar. Nummis Church, built in 1822. eller om meningen var att bygga en ny stapel med soc­ kenmagasin . 61 Vid ämbetets sammanträde den 19 juni föredrogs landshövding Krabbes svar. A v det framgick att Kelviå sockenmän enhälligt hade beslutat att ett sockenmaga­ sin var onödigt och att de endast önskade reparera klockstapeln på plats, då tillgångarna ej medgav någon flyttning och därmed följande kostnader. Hovintenden­ ten Piper , överintendentens ställföreträdare, beslöt att underställa skrivelsen Kungl. Maj :ts prövning, med ett påpekande om att en reparation kunde utföras av en byggmästare på orten. Den 28 juli bifölls församlingens yrkande , med den inskränkningen att inga tillbyggnader fick ske och ej heller anbringaodet av några dekorativa detaljer. 62 År 1803 återkom ärendet till ämbetet. Landshövding­ en i Vasa meddelade då att Kelviå klockstapel var helt förlorad , varför man önskade uppföra en ny på en an­ nan, mer lämplig, plats. Då församlingen redan lagt stengrunden till den nya klockstapeln och anskaffat ma­ terial , önskade man nu uppföra den efter någon av de vid ämbetet omarbetade ritningarna. Vid föredragning­ en för Kungl. Maj :t den 24 maj 1804 bifölls för samling­ ens önskan, med tillägget att om ett tornur skulle bli för kostsamt , kunde det anstå till senare. Den klassicistiska klockstapeln uppfördes efter Tern­ 1799.60 FINLAND 213 ' ,, ) •4,."''' ~ uld~hJ !:A. ...,d , ~tt,!f.•. Y'' Fig 254. Kelviå klockstapel. Plan och fasad , förslag av J Rijf 1796. RA. Kelviå Church. Proposal drawing for the be/1-tower by J Rijf, 1796. pelmans ritningar, som redan 1799 hade godkänts av överintendenten Fredenheim (fig 256). Kyrkobyggandet i stort Överintendentens uppgift var att ge råd och anvisningar om lämplig utformning av de publika byggnaderna , en uppgift som efterhand utökades så att den omfattade alla byggnader, som skulle uppföras med allmänna me­ del. Det måste betonas att uppgiften i första hand var rådgivande i ärenden, som skulle beslutas av Kungl. Fig 255. Kelviå klockstapel. Plan och fasad, förslag av O Tem­ pelman 1799. RA. Kelviå Church. Proposa/ drawing for the be/1-tower by O Tem­ pelman , 1796. Maj :t. Tillsynen av att byggnaderna utfördes enligt de fastställda ritningarna ålåg främst landshövdingarna och det ligger i sakens natur, att efterlevnaden blev sämre ju längre bort man kom från huvudstaden och residensstä­ derna. Det är därför ganska naturligt att en del bygg­ nadsföretag i Finland, främst kyrkor, genomfördes, utan att de av Kungl. Maj :t fastställda ritningarna följ­ des till alla delar eller att ritningar och kostnadsförslag överhuvudtaget inte sändes till Stockholm för godkän­ nande. 214 B. EDLING Fig 256. Kelviå klockstapel. Byggd 1803-04. Foto 1896. Muse­ ive rket , Helsingfors. Kelviå Church, the bell-tower, built 1803- 04. Enligt 1734 års lag åvilade ansvaret för kyrkobyggna­ der helt de enskilda församlingarna och i den lagen he­ ter det: "Alle , som i socknen bo , skola Kyrkio bygga och uppehålla, och hvad ther til hörer: såsom klockosta­ pel , kyrkiomur, soknestufvu, och fattigstufvu. Byg­ ningsverke, körslor , och annan kostnad , utgiöres här­ til efter hemmantalet, och dagsverken efter matlagen. Innan något i thy mål företages, skola saknemännen kallas tilhopa, at therom samrådas, och sig förena ." Det var således sockenmännen som, på en allmän soc­ kenstämma, skulle besluta om kyrkans byggnader och de kunde i princip bygga, reparera eller bygga om sin kyrka efter eget skön. Av tradition föredrog de kortsik­ tiga lösningar, d v s träkyrkor, allrahelst som materialet var lätt tillgängligt och byggnadstekniken välkänd. Soc­ kenborna föredrog vanligen att dröja med reparationer i det längsta och det medförde givetvis att biskoparna och domkapitlen, som var måna om kyrkans värdighet, sökte påverka böndernas inställning till att bygga nya och större kyrkor. Genom kungliga förordningar , som samtidigt reglera­ de Överintendentsämbetets verksamhet, beskars soc­ kenmännens rätt att själva besluta om sin kyrka, klock­ stapel, m m, medan skyldigheterna kvarstod oförändra­ de. Detta förhållande gav förvisso konfliktanledningar och till yttermera visso kom domkapitlens krav på stör­ re och flera kyrkor, till följd av den folkökningen, som ägde rum under den studerade perioden. Svåra vägför­ hållanden gav också upphov till tvister inom församling­ arna, då de avsides boende ställde krav på en egen ka­ pellkyrka. Inledningsvis , d v s under perioden 1759-1776,inkom till Kungl. Maj:t. endast tolv ärenden från Finland, av vilka tre omritades av Överintendentsämbetet. Efter 1776 ökade antalet snabbt och fram till och med 1809 kom ämbetet att sammanlagt behandla 197 olika ären­ den . Dessa var mycket ojämnt fördelade över tiden. En första topp kom omkring 1785, då finska objekt be­ handlades vid 16 tillfällen enligt ämbetets protokoll. Antalet protokollsomnämnanden avtar därefter och botten nåddes 1790, då inget finskt kyrkaärende finns i protokollen, sannolikt en följd av 1788-90 års krig. Ef­ ter 1790 ökade antalet markant och år 1800 förekommer finska kyrkonamn vid 44 tillfä llen. Efter 1800 sjönk an­ talet återigen för att nå en ny topp 1807 med 24 omnäm­ nanden. Sista gången ämbetet behandlade en kyrka i Finland var 1808. De angivna siffrorna ger endast en fingervisning om omfattningen av ämbetets aktivitet. I sammanhanget kan nämnas att handläggningstiderna som regel var mycket korta och vanligen förekommer ett byggnadsprojekt en till tre gånger i protokollen. Under perioden 1765- 1809 appbroberade Kungl. Maj :t. något över 100 ritningar till nya kyrkor i Finland, som hade behandlats av Överintendentsämbetet. Alla kyrkor kom inte till utförande , då i flera fall den först appbroberade ritningen ersattes av en ny till följd av ändrade förutsättningar av något slag. I några fall hann kyrkorna inte att uppföras före freden 1809 och den sista, Lestijärvi, byggdes först 1827. I avsikt att få en kvantitativ belysning av ämbetets betydelse för den kyrkliga byggnadsverksamheten i landet under de aktu­ ella åren, har i den följande sammanställningen uppgif­ terna i det studerade materialet jämförts med uppgifter i Finska kyrkor av Lindberg ifråga om nybyggda kyrkor och klockstaplar samt mer omfattande reparationer och tillbyggnader. I sammanställningen har de tre predika­ hus , till vilka ämbetet utarbetade ritningar, ej medräk­ nats . FINLAND 215 Ärendetyp Ämbetet och Endast Summa och fasadritning. Endast undantagsvis förekommer en Lindberg Lindberg Nybyggnad av 82 51 133 kyrka Nybyggnad av 21 15 36 klockstaplar Reparationer , 30 21 51 ombyggnader , mm Summa verkställ­ 133 87 220 da ny och om­ byggnader, m m. Sammanställningen visar att av de 133 uppförda kyrkor­ na byggdes 51 stycken , d v s 38 % , utan att församlingar­ na inhämtade Kungl. Maj :ts. godkännande . Ett stort antal av dessa, 48 stycken, uppfördes före 1785, varav 27 var kapellkyrkor. Efter 1785 uppfördes endast tre kyrkor utan att gällande förordningar följdes . I sam­ manhanget kan nämnas att ämbetet också handlade 30 inredningsärenden, altare, predikstolar, m m, men ifrå­ ga om dessa har inte någon jämförelse skett med uppgif­ ter hos Lindberg. A v sammanställningen kan man dra den slutsatsen att effekten av lagar och förordningar inledningsvis var begränsad , då många församlingar lös­ te sina problem med egna resurser utan inblandning av Överintendentsämbetet och Kungl. Maj :t. En fråga, som ständigt var aktuell , gällde om den tilltänkta kyrkan fick uppföras i timmer. Under den stu­ derade perioden uppfördes endast 11 kyrkor i sten , framförallt i den sydvästra delen av landet , där man sedan medeltiden hade erfarenhet av sådant byggande. I de övriga delarna av landet bjöd man ett starkt mot­ stånd mot tanken på att bygga annat än träkyrkor. Där framhöll man ständigt att församlingen var fattig och att man saknade lämpligt arbetsfolk och material, vilket i många fall ledde till ekonomiskt kortsiktiga lösningar med ökade kostnader på sikt. Att man kunde bygga en stenkyrka i inlandet , visar det tidigare anförda exemplet från Kuopio , även om byggnadstiden där blev mycket lång. De sista handlingarna om kyrkan överlämnades nämligen först 1811 till det ryska kejserliga regerings­ kansliets ombud. I arbetet med finska kyrkobyggnadsförslag deltog större delen av de anställda på ämbetet , givetvis i större eller mindre omfattning. De som utförde de flesta rit­ ningarna var Palmroth , 21 projekt , von Engeström, 13 projekt , samt Tempelman och Wennberg med vardera tio projekt. De övriga projekten fördelades tämligen likformigt på ämbetets övriga personal. Ämbetets ritningar utgjordes i allmänhet av en plan sektionsritning. För att översätta dessa ritningar till en byggnad fordrades kunniga byggmästare , som givetvis hade många tillfällen att sätta sin personliga prägel på verken. Näsfan undantagslöst var det så att de byggmäs­ tare, som gjort förslagsritningarna , också fick leda byggnadsarbetena . Slutligen återstår att bedöma Överintendentsämbe­ tets betydelse i den arkitektoniska utvecklingen i Fin­ land. I de fall , då församlingen begärde att ritningar och kostnadsförslag skulle upprättas på ämbetet, kunde dess arkitekter i hög grad påverka den arkitektoniska utformningen inom givna kostnadsramar. Genom dessa ritningar påverkade ämbetet givetvis den allmänna sti­ lutvecklingen i Finland. I de flesta fallen bestod emel­ lertid ämbetets insats av att man granskade ritningar, som utförts av lokala byggmästare med erfarenhet av att bygga kyrkor. Ä ven om dessa ritningar omarbetades , utgick man på ämbetet alltid från de insända förslagen. I allmänhet ändrades endast detaljer , som taklutning, sakristians placering, fönstrens utformning och storlek, portalernas utseende samt framförallt tornspirornas ut­ formning, som alltid gjordes lägre . sekundärt påverka­ de ämbetet även på detta sätt arkitekturutformningen. Ämbetets ritningar följdes givetvis inte alltid , men dess ritningar fick alltid tjäna som förebild. Ett exempel på detta är Kuru kyrka. Den lokale byggmästaren följde där inte ämbetets ritning, utan han byggde efter en egen ritning, som har stora likheter med den som först hade sänts in till Kungl. Maj :t. I den använda ritningen har han emellertid följt ämbetets förslag att göra kyrkan mer långsträckt och med fle r, större fönster, men bibe­ hållit sitt eget förslag till torn . En väsentlig påverkan kan spåras i de, fram till 1700­ talets senare del, mycket vanliga korskyrkorna i Fin­ land. De finns i olika varianter , men ursprunget är stor­ makts- och frihetstidens stora kyrkobyggnader i riket , främst Katarina och Adolf Fredriks kyrkor i Stockholm. Rokokon fick aldrig något fo tfäste i Finland och ej hel­ ler den franska nyklassicismen , då antalet av Kungl. Maj :t . godkända kyrkor var ganska få fram till 1780. Efter denna tidpunkt förändrades ämbetets ideal mot en mer utpräglad klassicism , en förändring som under­ stöddes av Gustav III. Tempelman var en av företrädar­ na för den nya, strängare stilinriktningen. Som profes­ sor och lärare vid Konstakademien kunde han genom sina elever påverka den arkitektoniska utvecklingen i hela riket , samtidigt som han även satte sin prägel på ämbetets verksamhet. Med tanke på det stora antale t ritningar som utarbe­ tades och som i det övervägande antalet fall resulterade 216 B. EDLING i färdiga byggnader bör man i stort kunna dra den slut­ satsen att ämbetet stod för det inflytande i stilavseende, som nådde Finland utifrån Europa under den aktuella perioden. Inhemska arkitekter saknades och det var lo­ kala byggmästare , som fick i uppdrag att författa för­ slagsritningarna . En förutsättning för att få dessa rit­ ningar godkända av Kungl. Maj :t. var naturligtvis att de följde de riktlinjer som Överintendentsämbetet utstaka­ de. Det nyklassicistiska sti lidealet som ämbetet införde i Finland kom till att börja med att bestå även efter fre­ den i Fredrikshamn år 1809. NOTER l. "att förse Riket med beständige och prydlige Byggnader, Sthlm 1969. Sid. 36-37 2. Suomen kirkot , band 13. Sid. 16 3. RA/Öl.Ä . Skrivelser till Kungl. Majt. 1764-67. Volym 312. Ritningar Finlands kyrkor. M.7:1. 4. Suomen kirkot , band 13. Sid 16. 5. Lindberg, 1935. Sid. 258-259. 6. RA/ÖIÄ. Skrivelser till Kungl. Majt.1779. Volym 318. 7. RA/ÖlÄ. Ritn. Finlands kyrkor. K.26: l ,2. 8. RA/ÖIÄ. Skrivelser till-Kungl. Majt. 1780. Volym 319. 9. lbid. lO. Lindberg, 1935. Sid. 142-143. Kyrkan förlängdes enligt Finlands IK:s ritning 1846, då även sa kristian flyttades till en lägre byggnad på korgaveln från sin förra plats vid nor­ ra sidobyggnaden . Il. RA/ÖlÄ . Skrivelser till Kungl. Maj t. 1785. Volym 324. 12. RA/Ö IÄ. Skrivelser till Kungl. Majt. 1785. Volym 324. Ritn . Finlands kyrkor. S.1 :1. 13. Pettersson, 1985. Sid. 313-317. Kyrkan brann ned 1969. 14. FRA. PTACa 62. Protokoll fö r Borgo concistorium 1797. Sid . 36. 15. RA/ÖIÄ. Fllb:l. 16. RA/ÖIÄ. Skrivelser ti ll Kungl. Majt. 1795. Volym 333. 17. FRA. PTACa62. Sid. 39- 40. 18. Ibid. Sid. 42-44. 19: Ibid . Sid. 45-47. 20. Ibid. Sid. 36. 21. RA/ÖlÄ . Skrivelser till Kungl. Maj t. 1799. Volym 337. 22. lbid . 23. lbid. 24. RA/Ö lÄ . Filb: l. 25. RA/ÖIÄ. Skrivelser till Kungl. Maj t. 1807. Volym 343. Länsbyggmästaren Jacob Rijf, 1753-1808, vistades 1783-84 i Stockholm, där han deltog i Målare och Bild­ huggarakademiens övningar i civi la rkitektur. Hans betyg därifrån utfärdades den 28 juni 1784. Rijf torde ha haft Tempelman som lärare . 26. Ibid. 27. lbid . 28. Ibid . 29. RA/ÖlÄ. Protokoll 16 jan. 1807. Alaa. Volym 12. 30. RA/ÖIÄ. Protokoll2 april1807. Alaa . Volym 12. 31. RA/ÖIÄ. Ritn . Finlands kyrkor. K.24:1,2. 32. Wik. Vasa 1972. Sid . 319. 33. Ibid. Sid. 320. 34. FRA. Rak. H. S6M 1/2. 35. FRA. PTA. Eb 127. 1796. 36. RA/ÖlÄ. Skrivelser till Kungl. Maj t. 1797. Volym 335. 37. RA/ÖIÄ. Protokoll den 9 och 30 aug. 1797. Alaa. Volym 5. Ritn . Finlands kyrkor. A.3:1 38. Lindberg, 1935. Sid. 19. 39. RA/ÖIÄ. Skrivelser till Kungl. Maj:t. 1801. Vol. 338. 40. RA/Ö l Ä. Skrivelser till Kungl. Maj:t. 1802. Vol. 339. 41. lbid. 42. RA/ÖIÄ. Fllb:2. 43. RA/Ö!Ä . Skrivelser till Kungl Maj :t. 1802. Vol. 339. 44. RA/Ö l Ä. Ritn . Finlands kyrkor. M. 8: l . 45. RA/ÖlÄ. Skrivelser till Kungl. Maj t. 1786. Volym 325. 46. RA/ÖlÄ. Ritn. Finlands kyrkor. V.l :1. 47. RA/ÖIÄ. Skrivelser till Kungl. Majt. 1800-01. Volym 338. 48. RA/ÖlÄ . Pro tokoll 18 dec. 1800. Alaa. Volym 6. 49. RA/ÖIÄ. Ritn. Finlands kyrkor. V.1 :2 50. Lindberg, 1935. Sid. 310. 51. RA/ÖIÄ. Skrivelser till Kungl. Maj t. 1807. Volym 343 . 52. RA/ÖlÄ. Protokoll14 nov. 1805. Alaa. Volym lO. 53. RA/ÖlÄ. Pro tokoll 26 febr. 1806. Alaa. Volym Il. 54. RA/ÖIÄ. Skrivelser till Kungl. Majt. 1807. Volym 343. Protokoll 28 maj , 27 juni, 1807. Alaa . Volym 12. 55. RA/ÖIÄ. Ritn . Finlands kyrkor. N.2:2. 56. FRA. Lojo sockens kyrkoarkiv. Handlingar 1749- 1825. IIG:3. 57. RA/ÖIÄ. Skrivelser till Kungl. Maj:t. 1799. Vol. 337. Rit n. Finlands kyrkor. K 12: l. 58. RA/ÖIÄ. Protokoll 13 och 27 nov. 1798. Alaa. Vol. 5. 59. RA/ÖIÄ. Protokoll 26 juni 1799. Alaa. Vol. 5. Ritn . Fin­ lands kyrkor. K12: 1, 2. 60. RA/ÖIÄ. Skrivelser ti ll Kungl. Maj:t. 1799. Vol. 337. 61. RA/ÖIÄ. Protokoll6 aug. 1799. Alaa. Vol. 5. 62. RA/Ö IÄ. Pro tokoll19 juni och 28 juli 1800. Alaa. Volym 6. 63. RA/ÖIÄ. Skrivelser ti ll Kungl. Maj :t. 1803. Volym 340. FINLAND 217 KÄLLOR OCH LITTERATUR Otryckta källor Helsingfors, Riksarkivet. Borgå concistorium Protokoll1797 och 1842 Byggnadsstyrelsens arkiv Hand!. 1749- 1825 Ritningar till kyrkor 1765-1808 Lo jo sockens kyrkoarkiv Stockholm, Riksarkivet Inrikes civilexpeditionen Konselj och kabinettsprotokoll Överintendentsämbetets arkiv Aiaa. Protokoll , äldre huvudserien Fllb. Kyrkliga byggnader i Finland Ritningar till kyrkor 1749- 1809 i Finland Skrivelser till Kungl Maj: t 1749- 1809 • Litteratur " at förse Riket med beständige och prydlige Byggna­ der" . Byggnadsstyre l sen och dess föregångare. Stock­ holm 1969. Edling, Barbro, Ö verintendentsämbetets o rganisation och arbetsuppgifter. Bebyggelsrehistorisk tidskrift nr. 17-18. 1989. Ehrensvärd, Ulla, Svenska arkitekturritningar i E remi­ taget och andra samlingar i Leningrad . Stockholm 1962. Nationalmusei skriftserie nr. 8. Lindberg, Carolus, Finlands kyrkor. Helsingfo rs 1935. Lukkarinen, Ville, Jacob Rijs försvunna plan till en ny kyrka i Lillkyro. Finskt museum 1987. Helsingfo rs 1987. Pettersson, Lars, Kyrkor och klockstaplar i svenska Ös­ te rbotten. Svenska Öste rbottens historia V. Vasa 1985 . Pettersson, Lars , Rijf, kyrkobyggarsläkten. Helsingfors 1977. Runeberg, Carl Michael, Finlands historia . Borgå 1973 . Suomen kirkot. Finlands kyrkor. Band 13. Ekenäs 1985. Wik, William, Bidrag till studiet av släkten Rijfs kyrko­ byggarve rksamhet. Befryndade bondesläkten i Öste r­ botten . Vasa 1972. 1759 Bilagor l. Kungliga förordningar 1759, 1764 och 1776 Den 22 Martii. Kong!. Maj:ts Bref til Landshöfdingarne och Consistorierne, angående ansökningar om Callec­ ter til Kyrkors byggande och reparerande. Som wid ansökningar om Calleeter til Kyrkors nybyg­ gande, reparerande eller utwidgande ej altid blifwit i akt tagit, hwad uti Kong!. Ciculaire-Brefwet af d 8 Mar­ tii 1728, så wäl som i Kong!. Resolutionerne på Präster­ skapets Allmänna Beswär af åren 1731 och 1739, härom är förordnat ; Altså , och på det Församlingarne ej för ofta med Calleeter måga beswäras, och Kong! Maj:t icke heller i oträngt mål må med slike ansökningar war­ da öfwerhopad, wil Kong!. Maj:t härmed i nåder för­ ordna: l. Innan hos Kong!. Maj :t någon sådan ansökning an­ mäles, bör, efter föregången allmän Socknestämma, samt Församlingens och Socknemännens samråd om Calleetens nödwändighet, syn och besiktning å Kyrkan ske af Domaren i orten , i närwaro af Probsten eller någon annan af Consistario dertil förordnad Prästman , Församlingens Kyrkoherde eller den dess sys la förestår , Församlingens Kyrko-Råd , Föreståndare och Äldste , Kyrko-wärdar och andre dertil utsedde Socknemän, jemte en skickelig och godkänd Byggmästare samt för­ farne och tilförlåtelige Handwärkare; då 1:o Kyrkans beskaffenhet och bristfälligheter noga skärskådas och omständeligen beskrifwas, och, sedan om sättet til för­ bättringen är öfwerenskommit, utsattes kostnaden der­ til styckewis, i penningar uträknad ; hwarwid, i fa ll ny­ byggnad elle r så ansenlig reparation, som ändrar Kyr­ kans förra skick, fordras , bör den af Byggmästaren för­ fattade ritning derå , jemte omkostnads-förslaget, äfwen som wid andre publique byggnader sker, til Kong!. Byggnings-ämbetets öfwerseende insändas , eller ock med samma Ämbete förut rådgöras. 2:o , Efterses, hwad medel och penningar Kyrkan hafwer, efter räken­ skaperne , at tilgå. 3:o, Om Kyrkan innehafwer några wissa inkomster af donerade eller testamenterade Hem­ man , Ägor, Spannemål och Capitaler, bör sådant upgif­ was jemte de ständige utgifter, som torde deraf kunna anordnas. 4:o, Antecknas Församlingens eller Socknens storlek och hemmantalet af de der belägne Säterier, Frälse- Skatte- och Krono-hemman, samt antalet af Torp och Matlag; Och, i fall Collect sökes til någon Stads Kyrka , eller om uti Församlingen ligger någon Stad, som i Kyrkans byggnad och underhållande tager någon del, bör äfwen utsättas antalet af Stadens Borga­ re och Matlag, som til Församlingen höra. 5:o , Om, och hwad kostnad Församlingens lnwånare igenom sam­ manskott och af egna medel hafwa i de senare åren ifrån 1720 sielfwe gjordt til Kyrkans byggnad, underhåll eller reparation. 6:o, Om Församlingen redan någon gång i senare åren ifrån 1720 undfått en eller flera Calleeter inom Stiftet eller omkring hela Riket, och til hwad sum­ ma de sig bestigit. 2. Ej bör någon Församling, eller något Consistorium, til Kong! Maj:t inkomma med ansökning om Collect på annat sätt , än at, sedan Församlingen hos Consistorium begärt , at til Collects undfående warda i underdånighet anmäld , Consistorium öfwerwägar de wid synen och be­ siktningen befundne omständigheter och deröfwer för­ fattar sit til Kong!. Maj :t stälite underdåniga utlåtande , samt det, tillika med besiktningen och den i 1§ . omnäm­ de ritningen, sänder til Konungens Befallningshafwan­ de i orten, som det ena med det andra, jemte sit egit underdåniga betänkande, til Kong!. Maj :t öfwerlämnar: Och bör Consistorium så wäl som Konungens Befall­ ningshafwande icke blott hemställa Församlingens an­ sökning t il Kong!. Maj :ts nådiga godtfinnande, utan ty­ deligen styrka antingen til afslag, eller ock til en enda eller så många Calleeter inom Stiftet eller omkring hela Riket, som Församlingen tyckes wärkeligen förtiena ; H warvid t il efterrättelse lända bör, hwad uti Kong!. Re­ solutionerne på Prästerskapets Beswär af d 24 Septem­ bris 1731 §. 5, och d 6 Junii 1739 §. 2 i detta mål är stadgat, och måga owilkorlige Calleeter ingalunda, utan för besynnerlige ordsaker, tillstyrkas , emedan Försam­ lingar, hwilkas egne Kyrkor stå under swåra repara tio­ BILAGOR 219 ner och byggnader, böra ej beswäras med Calleeter t il andre Kyrkor. 3. I fall byggnaden eller reparationen, som Församling­ en åstundar, finnes wara mindre nödwändig, eller på et icke nog sparsamt och tillika waraktigt sätt tilärnad: El­ ler ock, om den nödige kostnaden icke är större, än at Församlingen, igenom egne sammanskott, kan och bör den åstadkomma, så bör Consistorium först , och Ko­ nungens Befallningshafwande sedan låta derom göra Församlingen behörige föreställningar: Och, om För­ samlingen sig icke derwid finner, utan lika fullt yrkar på ansökningens anmälande om Collect , bör ock sådant alt af Consistario och Landshötdingen i underdånighet til­ känna gifwits och andragas. Skulle ansökningen om Collect annorlunda inkomma, än i föregående l , 2 och 3 Puncterne föreskrifwit är, får den icke t il Communica­ tion och anmälande antagas. 4. Som wäl en del Församlingars lnwånare wisat sig williga och beredde at, med samlad magt, både i pen­ ningar och arbete gripa sig an til at i rättan tid underhål­ la och förbättra deras Kyrka, men ändå , för en deras förmåga öfwergående dryg kostnad skull, särdeles, när det ankommer på Kyrkans ansenliga utbyggnad eller annan swår reparation i en liten och swag Församling, ej mägta sådant fullborda utan hjelp och understöd af Col­ lectemedel; hwaremot åter hos andre, jemwäl större och förmögnare Församlingars Inwånare förnimmes un­ derstundom en så stor tredska och hoglöshet , at de, på många år, hwarken med penningar eller arbete bekym­ rat sig om Kyrkans wid magt hållande ; utan låtit den så illa förfalla, at när reparation oundwikligen ske måste , kostnaden stiger högre, än Inwånarena förmå utgöra ; då äfwen de söka hjelp af Calleeter, hwilket likwäl kun­ nat undgås, om Inwånarena småningom och efterhan­ den med årliga sammanskotter i penningar och materia­ her sig til arbetet i tid beredt hade; Altsååligger Consis­ torierne hädanefter , så ofta någon Församling t il Col­ lect anmäles, at då tillika omständeligen berätta, huru och med hwad upmärksamhet och alfware Kyrkans nödtorft och byggnad blifwit wid de i Församlingen skedde Biskops- och Probste-Visitationerne efterfrågad och besedd, efter Kyrko-Lagens 24 Cap 8§. 6 Puncten och 19§. 6 Puncten; I anledning hwaraf Biskoparne och Probstarne hädanefter ock böra, wid Visitationerne, alfwarligen upmuntra och anmana Församlingarnes In­ wånare, innan någon Kyrko-byggnad och reparation tilstundar, at förut, igenom enhällige sammanskott efter Hemmantalet , i flera år samla hwad til framdeles före­ stående byggnad kan i materiaher och penningar tarf­ was , då både utgiften för hwar och en Jordägare eller Åbo blifwer lätt och drägelig, och jemwäl tilgången sä­ ker och tilräckelig. Enär Inwånarene enhälleligen eller efter fläste rösterne i sådant sammanskott ingå, bör det likaledes på deras egen förening ankomma, huru myc­ ket efter hemmantalet må härtil på längre eller kortare tid årligen utgöras; H warefter och i fall någre af Sockne­ boerne skulle ej i rättan tid afbörda sig och betala det öfwerenskomne sammanskottet, må Församlingen ej wara skyldig, at anlita Konungens Befallningshafwande om handräckning til utmätning, utan, efter Sockne­ stämmobeslut , låta genom 2:ne owälduge utsockne Nämdemän eller en Nämdeman och en annan bofast man, under lika myndighet och hägn , som andre Krono­ betjente, indrifwa och utmäta det innestående samman­ skottet, dock ej för längre tid tilbaka, än 3 år, på sätt, som 17 Cap. 3.§. Jorda Balk innehåller. Eljest, hwad Kyrkors byggnad och reparation angår, böra följande i akt tagas, nemligen : At , innan kostnad göres på prydna­ den af Altartafla , Predikestol, klockor eller hwarjehan­ da innanrede, böra Kyrkans murar, wäggar och hwalf först botas och i stånd sättjas: At särskillte Klockstaplar af trä undwikas och besparas, och i det stället Klockor­ ne, der det sig göra låter och utan Kyrko-hwalfwens fara ske kan, flyttas uti stentorn, hwilka ej böra wara högre och spitsige, utan med medelmåttige hufwar: At likmä­ tigt 4§ . af 1731 års Kong!. Resolution på Prästerskapets Allmänna Beswär, Annexe-Församlingar ej böra be­ s w äras med deltagande i Moder-Kyrkans byggnad och reparationer, så framt ej Moder-kyrka-socknen tillika hjelper Annexet: Och, för öfrigt, at wid Biskops- och Probste-Visitationerne tilses bör, det de undfångne Cal­ leeter ej anwändas til annat, än det behof, hwartil de egenteligen bewiljade blifwit: Hwilket alt Landshöt­ dingame och Consistorierne hafwa at ställa sig til efter­ rättelse, samt låta komma til de Församlingars kunskap, hwilka någon Collect söka. 1764 Den 28 Aug. Kong!. Circulaire Bref, angående ansök­ ningar om Calleeter til Kyrko-Byggnader och Repara­ tioner. Ehuru Kong!. Maj:t skäligen hade förmodat , det Dess igenom trycket utgångne Nådige Circulair-Bref af den 22 Martii 1759, angående ansökningar om Calleeter t il Kyrkobyggnader och reparationer, skulle förekomma de wid slike ansökningar förut försporde missbruk, i det , at månge Församlingar, dels utan trängande nöd , fallit Kong!. Maj :t dermed beswärlige, dels ock ej an­ skaffat och bestyrkt de underrättelser och uplysningar, 220 ÖVRE NORRLAND som nådige warit ; men likafullt blifwit af wederbörande hos K:gl. Maj :t med underdånige föreskrifter ofta un­ derstödde , har Kongl. Maj :t likväl af de mång e seder­ mera inkomne och nu af Kongl. Maj :t granskade callec­ teansökningar måst förnimma, det ofwanberörde Dess Nådige Bref hwarken af Församlingarne eller Dess Em­ betsmän blifwit altid så noga i akt tagit och efterfölgdt, som wederbordt, och at det samma jemwäl i sig sie1ft behöfwer ökas uti åtskillige delar och omständigheter; I anledning hwaraf Kongl. Maj :t ytterligare i detta ämne förordnat följande : l :o, Såsom alle Socknar i en och samma Församling böra , likmätigt Förordningarne, i så måtto räcka hwa­ randra hjelpsam hand och deltaga med hwarandra i Kyrkornes nybyggnader, utwidgningar , förlängningar och swåra reparationer, at uppå de ställen, der Moder­ Kyrko-Församlingarne äro deras Annexe-Församling­ ar , i slike mål, til hjelp , böra de tilbakars u taf d esse , wid förefallande tilfällen , understödjas, men, at Capeil­ Sockname altid deltaga i deras Moder-Kyrkors byggna­ der och reparationer, derest ej, igenom särskilde före­ ningar, annorlunda är öfwerenskommit; Altså bör ock wid den uti 1§. 4. Momentet af 1759 års Circulair-Bref påbudne syn- och besiktning noga antecknas och be­ skrifwas Hemmantalet , Torpen och Matlagen ej alle­ nast uti den Sockn, som ärnar för sin Kyrka söka Col­ lect, utan ock uti de öfrige til samma Pastorat hörande Moder- eller Annexe-Socknar och Capeller. 2:o, At alt hwad en Församlings Inwånare och Sockne­ män uti Materialie r , Körslor, Foror , Frackter, Dags­ wärken och Handlangare syslor wid Mur- Timmer­ Snickare- eller Smeds arbete kunna och böra, innom sig sielfwe, sammanskjuta och åstadkomma, ej må hädan­ efter uti omkostnads förslaget upföras och til summan beräknas, utan endast sådant , som oundwikeligen mås­ te med penningar betalas. 3:o, At, emedan fem år nu woro förflutne, sedan För­ samlingarne, enligit 4§ . af förberörde 1759 års Bref, blifwit anmanade til at , innan Kyrkobyggnad eller Re­ paration tilstunda , förut , igenom enhällige samman­ skotter i flere år , h war för sig, samla h w ad framdeles förestående Byggnad kan i Materiaher och Penningar tarfwa, på det både utgiften för hwar och en Jordägare eller Åbo måtte blifwa lätt och drägelig och jemwäl tilgången säker och tilräckelig; Ty bör ock ej någon Collecte-ansökning hädanefter hos Kongl. Maj :t i un­ derdånighet anmälas , innan Församlingen, som derom anhåller, wid undersökningen , wist sig, igenom werkeli­ ge och betydande sammanskott i flere år , wara til andre Församlingars medlidande och understöd af Collect för­ tjent, til hwilken ända Kongl. Maj:ts Befallningshaf­ wande hafwa , hwar i sit Län , at , igenom Publicationer å Predikestolarne, allmänneligen kungöra; det de För­ samlingar , som försummat i rättan tid bota, bättra och förwara sina Kyrkor til Murar e ller Wäggar, Tak , Hwalf, Torn och Fönster , och jemwäl finnas haglöse och förgätne af den försicktiga amtanka och sorgfällig­ het at småningom och efter handen samla hwad eljest, på en kort tid och i hastighet , ej kan aflöpa utan dryg kostnad och känning, göra sig sielfwe, dymedelst förlus­ tige af alt widare hopp at hädanefter njuta någon Col­ lect, men skola ändock blifwa alfwarligen tilhåldne at, på egen bekostnad, fullgöra sin skyldighet med Kyrkor­ nes behöriga widmagthållande, om hwilket senare Probstarne , hwar och en i sit Contract, skola , wid an­ swar til görande, wara förpliktade at sielfwe och igenom Kyrckoherdarne tidigt påminna Församlingarne, samt , så snart någon Sockn wisar härutinnan tröghet sådant icke förtiga, utan i tid angifwa hos Biskopen och Consis­ torium , som då hafwa at begära handräckning af weder­ börande Kongl. Befallningshafwande , hwilken det åter skal tilhöra at, sedan den angifne Socknen blifwit hörd , föreskrifwa den samma wiss tid , innom hwilken Bygg­ naden elle r Reparationen bör wara färdig och fullbor­ dad, och det wid witens föreläggande, efter Församling­ ens storlek, ifrån 50 til 200 Dal. Silwermynt, som Sock­ nens fattig-Cassa tillfalla skola. 4:o , Aldenstund , på de flesta orter , Församlingarne äro mycket betungade af en inritad gammal osed at hålla tak öfwer Kyrkobalkar, som antingen äro av träd timra­ de eller ock wäl bestå af gråstens murar, men ändock äro med bräder e ller spån täckte , hwilka tak hysa det dubbla fel, at de dels äro owaraktige och besvära Sock­ nens lnwånare med arbete och kostnad til deras under­ hållande och dels fräta Skog och träwärke, som derige­ nom , på et oträngt och emot sielfwa naturen stridande sätt, warder anwändt til bestånd och förwar af Gråsten , som ifrån förwandling nogsamt och bäst förwarar sig sielf; Fördenskull och på det , en så stadelig qwarlefwa utaf ålderdomen ifrån Påfwedömet måtte hädanefter al­ deles warda afskaffad, skal det å ligga Probstar, Kyrko­ herdar och Presterskap at påminna och warna , samt Kronobetjeningen at med eftertryck tilhålla alla Sock­ neboer at, efter handen och så fort större eller mindre del af de nu utaf träwirke eller gråsten uppsatte Kyrka­ balkar förfalla, dem hädanefter ej annorlunda reparera, förbättra eller upbygga , än endast med Kalkstensmur utan något bruk, kalkband , hwitlimning eller täckning 1776 • och det wid IOO:de Dal. Silfwe rmynts wite til Socknens fattig-Cassa fö r den Socknebo hög e ller låg, rik e ller fattig, som häremo t bryter ; Men wid de Kyrko r , der någorlunda dertil tjenlig gråste n , sprängd e lle r osprängd , icke kan wara a t tilgå, e lle r icke , utan alt fö r dryg kostnad , kan framskaffas, måge Ba lkarne äfwen hädanefter blifwa af träd , dock med minsta kostnad in­ rättade och utan all täckning. 5:o, Som mycken kostnad , hwarutaf anledning til Col­ lectansökningar tages , ofta härrö rer af de mäst öfwe r alt brukba re Wapnehus, som til grunden , murar och tak äro i mon emot storleken lika dyre a t bygga och unde r­ hålla som sie lfwa Kyrkan , men likwäl i sig sielfwe äro så onödige , at de kunna, såsom på några ställe n sker , a lde­ les umbäras, e lle r ock at en Huf af bräder kan göra Socknen lika tje nst ; Så böra tje nlige fö reställnigar , til afskaffande af slike Wapne-hus, göras Församlingarnes Inwåna re wid de tilfä lle n , då deras Kyrko r antingen sko laå nyo byggas eller ock utwidgas på Södra sida n. Detta alt blef wederbö rande hä rmed tilkänna gifwit , med Nådig Befallning, at de, wid fö refa llande tilfä lle n , stä lla sig det , tillika med Kongl. Maj:ts förra i detta ämne unde r den 22 Martii 1759 aflåtne Circulair-Bref, i a lla de lar til noga efterrätte lse, och om wärkställigheten häraf draga behö rig fö rsorg i hwad på dem ankommer. Den 31 Julii . Kongl. Maj :ts Föro rdning, angående hwad hädanefte r wid Publique bygnade r kommer a t i a kt ta­ gas. Wi G ustaf &c. Göre wete rligit , a t såsom Wi med miss­ nöje förnummit , huruledes , oaktadt de skyldigheter , som wid Publique bygnade rs upförande uti Wårt Rike böra i a kt tagas, genom flera Förordningar tilfö rene blifwit utstakade, men i synnerhet medelst Rescriptet til Wår Ö fwe r-Ståthållare uti Stockho lm och samtelige Landshöfdingarne af den 8 Septembe r 1752, samt 1.§. uti Förordningen om Kyrko-bygnader af den 22 Martii 1759 påbjudits, a t inga Kyrkor e ller andre almänne byg­ nader få upbyggas å nyo , e ller til någon betydande de l repareras, innan desseine rne tillika med kostnads-för­ slagen blifwit til O ss i underdånighet ingifne , och , sedan de genom Wårt Öfwer-Intendents Embetes åtgärd ä ro granskade och rättade, af O ss Sjelfwe i nåder gillas: så har likwäl denne W år nådige wilje icke altid blifwit i akt tagen , och thymedelst bygnade r ofta tilkommit , som sakna både waraktighet , beqwämlighet och anständigt utseende , utom det , at genom Handtwerkares okunnog­ het , wede rbörande blifwit inledde i öfwerflödige och illa BILAGOR 221 anwända utgifte r ; a ltså och til förekommande af dylika missbruk i framtiden , wele Wi icke a lle nast härmed å nyo bekräfta förenämde Wåre nådiga Påbud af den 8 Septembe r , 1752 och 22 Martii 1759, utan ock ytte rliga­ re stadga och förordna , som följe r: 1.§. Alle Kyrko r , Hus, Broar och fle re Publique bygnader i städe rne och på landet , som antingen för W år och Kro­ nans räkning, e lle r ock af andre almänna medel byggas, böra icke werkställas , innan ordente ligen fö rfa ttade Desseiner , så wäl som kostnads-förslager blifwit af Wå­ ra Befalningshafwande til O ss i underdånighet insände, at , sedan de genom Wårt Öfwe r-Indentents Embete äro öfwersedde , gillade elle r omgiorde , af Oss Sielfwe i nå­ der approberas och stadfästas. Hwilket äfwen bör i akt tagas wid betyde liga Reparatione r , som göra någon ändring uti dessa bygnaders indelning elle r utwärtes an­ seende. På de orter, de r fö rfa rne Byggmästare icke äro at tilgå, må wederbö rande hafwa frihet , a t directe wända sig til Wårt Öfwe r-Intendents Embete om Desseine r , sedan alle de omständighete r blifwit upgifne, hwarpå sådane D esseiner böra sig grunda . 2 .§ Inga Kyrkor , Residence-hus, Rådstufwor, Förråds-hus, Hospitale r , Broar elle r andre bygnader , som fö r publi­ que mede l upföras, må hädanefter byggas af träd , utan bö ra de efter tilgången på o rte rne, we rkstä llas af murte­ gel, marmor , sandsten , tä lgsten eller gråste n. Skulle nå­ gon gång omständighete r sig fö re te, som göra träbygnad oundwikelig, wele Wi , uppå underdånig anmälan , Oss särskilt i nåder utlå ta, huruwida ändring e lle r inskränk­ ning uti denna Wår a lmänna förfa ttning må kunna be­ wiljas. 3.§. Wid Kyrko rs inredning med Altare, Predikstolar , Orgwerk och andra hufwudsake liga prydnader , hwartil ofta betydelige penninge-summor i brist af kunskap illa anwändas, bö r hädanefte r i akt tagas, at inga sådane Kyrka prydnader fö rfärdigas , innan Desseinerne blifwit hos Oss i unde rdånighet fö rtedde , at på sätt , som förut om bygnade r stadgadt är , af Wårt Öfwer-Intendents Embete öfwerses, och sede rmera med W år Egen nådiga approbation til werkställighe t befordras. 4 .§ . E när G rafwårdar e lle r andre Minnes-märken i Kyrkor­ ne af enskilta personer upresas, we le Wi äfwen i nåde r 222 ÖVRE NORRLAND hafwa förordnat, at ritningarne deröfwer til W år appro­ bation i underdånighet upwisas, på det at sådane monu­ menter icke må, som ofta skedt, wanställa Kyrkorne , i stället för at pryda de samma, utan fast heldre wara et minne för efterwerlden om Wårt tidehwarfs insigt i Konster och Handaslögder. Och på det denne nyttige författning icke må vara Wåra trogna Undersåtare til tunga , wele Wi i nåder tillåta, at Wårt Öfwer-Intendents Embete med Dessei­ ner och goda råd , utan någon afgift, går Private til han­ da , som sig anmäla, då de wid handen gifwa omständig­ heterne, hwilka derwid komma at i akt tagas, och kost­ naden , som de wilja anwända. 5.§. Om det af Oss i nåder påsyftade ändamålet, at förse Riket med beständiga och prydlige byggnader, skal win­ nas, så är det icke nog, att behörige gode Desseiner dertil författas; de måste äfwen af skickeliga och förfar­ ne mästare werkställas. Wår nådige wilje är derföre , at • til förfärdigande af de prydnader uti Architecture, må­ leri och bilthuggeri , som til Publique bygnader göras för W år och Kronans räkning, icke andre Konstnärer måge antagas och nyttjas , än de, som äro Ledamöter af Wår Målare- och Bildthuggare-Academie, eller åtminståne af bemälte Academie agreerade och godkände: hwilket äfwen böriakttagas wid de ornamenters och målningars exequerande, hwarmed Wåre Örlogs-Fartyg decoreras. Hwad Epitaphier och flere Kyrka-prydnader wid­ kommer, som på Privatarum kostnad beställas, wele Wi wäl icke hafwa någon betagit, at efter behag anwända des dertil ämnade medel; men som Wi förmode, at en hwar lärer finna nyttan af ofwanbemälte Wårt nådiga Förordnande, och Wi jemwäl förunne alle som det åstunda, at genom wårt Öfwer-Intendents Embete, utan wedergällnig bekomma wackra Desseiner; så för­ mode Wi ock, at de, som i så måtto gagnat sig af denna förmon , äfwen lära för egen heder och båtnadskul nytt­ ja de skickeliga Mästare, som dem af bemälte Wårt Öfwer-lntendents Embete warda anwiste. 2. Överintendenter vid K Överintendentsämbetet (ÖIÄ) Statens byggnadsväsen anförtroddes 1697 åt en överin­ tendent. 1772 blev överintendentsämbetet ett " kontor" inom de s k slottsbyggnadsstaterna och 1810 ett själv­ ständigt ämbetsverk. Verket omorganiserades 1917 till nuvarande byggnadsstyrelsen. Överintendentsämbetet bestod av en överintendent som chef, intendenter samt 1:e och 2:e arkitekter. De sistnämnda hade fram till 1864 titeln konduktör. Nieodemus Tessin d y 1697-1728 Carl Gustaf Tessin 1728-1741 Carl Hårleman 1741 -1753 Carl Johan Cronstedt 1753-1767 F ör kortningar ATA Antikvarisk-topografiska arkivet , Riksantik­ varieämbetet och statens historiska museer ED Ecklesiastikdepartementet FRA Finlands riksarkiv, Helsingfors GäK Gästriklands kyrkor, beskrivningar HLA Härnösands landsarkiv KB Kungliga biblioteket, Stockholm Carl Fredrik Adelcrantz (överintendents titel1757) 1767-1795 Carl Fredrik Fredenheim 1795- 1803 Fredrik Magnus Piper (tillförordnad) 1803-1805 Abraham Nielas Edelcrantz 1805-1813 Fredrik Samuel Silverstolpe 1813- 1836 Fredrik Blom (tillförordnad) 1836-1844 Michael Gustaf Anckarsvärd 1844-1858 Gustaf Söderberg 1858-1864 Fritz von Dardel 1864- 1882 Helgo Zettervall 1882-1897 Albert Theodor Gellerstedt 1897-1904 Carl Möller (byggnadsstyrelsens generaldirektör 1918-24) 1904-1917 MVHBA Museiverket, Historiska byråns bildarkiv, Helsingfors NordMusNordiska museet PÄ Pastorsämbetet RA Riksarkivet RAÄ Riksantikvarieämbetet SvK Sveriges Kyrkor, konsthistoriskt inventarium ÖIÄ Överintendentsämbetet SUMMARY INTRODUCTION By AXEL U NNERBÄCK AND INGRID SJÖSTRÖM {pages 9- 11) In 1984 Sveriges Kyrkor, in ca-operation with the Insti­ tute of the History of Art at the Unive rsity of Stock­ holm , started work on a project in connection with Swedish neo-Classical churches. The Swedish name of the project is "Nyklassicismens kyrkobyggande", and its aim is to carry out a survey of this !a rge group of churches. Although these churches are nearly as much a part of the Swedish cultural landscape as the little red cottage is, they have not been fully studied , and , above all , have perhaps been regarded with some contempt. The need for greatly increased knowledge about these. churches is acute , particularly for people working in the field of the care and preservation of cultural monuments since they are confronted almost daily by questions con­ cerning the renovation and alteration of these churches and their furnishings. The typ i ca l Swedish " sermon church", with its p las­ te red and white-washed walls , its tower with a tower­ head or a lantern , its big windows, and its !arge and weil-lit interior covered by a barrel-vault, was develo­ ped during the 1750's. The introduction at that time of this new type of church building was very much the result of a new administrative system for the control of public building. In 1759 an Ordinance was introduced which stipulated that all proposals for new churches whose construction was to be paid for by public funds must first be checked by the Överintendentsämbetet ­ The Board of Public Works and Buildings - in Stock­ holm and subsequently approved of by the King. In 1776 this was followed by yet another Ordinance which further strengthened the centralized steering of the planning and design of churches. This obligatory and centralized checking of church designs led to many of the new churches either being designed from the begin­ ning - or being re-designed during the checking process - by the architects at the Överintendentsämbetet , and in this way it was possible to introduce the new type of church building throughout the whole country. How­ ever, there were a !arge number of variations on the official planning and design outline theme which were a product of both the individual architects' personal arehi­ teetm al and artistic approaches and the local builder's or master-mason's way of interpreting, simplifying , and in some cases even changing the architect's intentions as • shown on the drawings. Furthermore, certain parts of Sweden developed their own way of building which was not dependent on - and disregarded - the Överinten­ dentsämbete t's aesthetic steering and instructions. The period of the dominance of the neo-Classical church was during the years from around 1760 until around 1860. One or two churches in the new style were built in the 1750's, but the real breakthrough of the new type of church did not take place until after the intro­ duction of the 1759 Ordinance. The traditional neo­ Classical church still dominated in Swedish church building as late as the 1850's , although by this time it showed the stylistic influences of the heavier forms of the Empire period , and, on occasions, the tentative in­ troduction of certain aspects of Gothic-Revival. Some ten years later however, a new type of church bearing the stamp of Gothic-Revival or neo-Romanesque archi­ tecture - and with exposed roof-trusses , glass paint­ ings, open pews and freer plan forms - had already appeared on the scene . In view of this background it was therefore decided to extend the originally intended neo-Classical boundaries and to let the project cover all church building during the years 1760-1860. The project is in the form of an inventory of all of the some 800 churches which were built during this period. The work is being carried out province by province , and consists partly of the compiling of information obtained from archives and literature on the subject, and partly from observations made during inspections of the churches. The results are presented in a catalogue whe­ re the churches are in alphabetical order. The summa­ ries on each church contain information about the archi­ tect , the builder , the date t hat the drawings we re appro­ ved , the dates for the construction period , and an ac­ count of any important alteration work which was sub­ sequently carried out. Different aspects of church build­ ing of the period are also discussed in a series of related studies. This volume , the third in a planned series of seven volumes covering the whole of Sweden, contains a pre­ sentation of the churches which were built in the Upper Norrland area in the extreme north of Sweden during the period 1760-1860, and church building in Finland ­ which until the year 1809 was still part of Sweden ­ 224 ÖVRE NORRLAND du ring the period 1760-1809. The mate rial shows a w ide breadth of architectura l variety and distinctive regional characteristics . The local building tradition and the pre­ conditions in connectionwith the choice of building ma­ te rials have left the ir mark on the church buildings. A comparison of the circumstances in Norrland and those in northern Finland shows both similarit ies and diffe r­ ences between the two areas. In both cases timber was the da rninating building material, but there are a lso simila rities in the planning and design of the churches, even if the preference for the cruciform church was more marked , and the timber construction methods we­ re frequently more advanced in Finland than they were in Sweden. The northern Swedish and the northern Finnish areas were also linked by the fact that many architects and craftsmen wa rked on both sides of what is today's bor­ der between the two countries. The most well-known of these is Jacob Rifj, who , tagether with numerous re la­ tives in the building branch, wa rked as an architect and maste r-builder in connection with the construction of severa l of the ta rgest churches that were built around the end of the 18th century and the beginning of the 19th century - in particular Skellefteå Landsförsam­ lingskyrka Church . All three of the authors inva lved in th is volume ea rn­ ment on the relationship between the Överintendent­ sämbetet in Stockholm and the representatives of the local parishes. In general the goal on both sides was to reach an acceptable compromise , even if initia lly their positions had been rather far apart. Questions in con­ nection with new churches were handled in the same fashion both for Norrland and for Finland, and there are very few examples of the direct exercise of its au­ thority on the part of the Överintendentsämbetet. Today we cannot he lp being filled with admiration when we think of the hardships and sacrifices which the construction of these churches inva lved - for here, in addition to the normal difficulties and heavy, physical labour which church building entailed at that time, in these northern a reas the re were also the additional diffi­ cul ties presented by the harsh climate , the Iong winte rs, the travelling distances involved , and the bad roads. Today it is difficult to understand how a widely dispers­ ed and poor population could build these churches, whose construction - because of lack of funds - was frequently drawn out over a Iong nu m ber of years. There has been little written about the churches of Upper Norrland . Recently, however , they have been treated in a theme issue - "The Churches of Upper Norrland" - of " Bebyggelsehistorisk tidskrift" (Nr 22, 1991) . This includes , in catalogue form , a presentation of all of the churches in Upper Norrland and an anlysis of church building in the area from the Middle Ages until the present day. CHURCH BUILDING IN UPPER NORRLAND DURING THE YEARS 1760-1860 By BARBRO FLODIN (pages 12- 47) Historical background. The scope of church building ac­ tivities. The formation of parishes which was begun during the Middle Ages was carried on continuously, and during the period 1760- 1860 sixteen new parishes were creat­ ed in Upper Norrland. The majority of these are in the inland areas and were formed by the subdivision o f o l de r, targer parishes. The main reason for this develop­ ment was the considerable increase in population and the great distances that people were forced to travet in order to reach their parish church. A t the end of the 16th century small fa rms and communities were heavily concentrated to the coastal areas and the river va lleys ­ the areas, that is, which were most suitable for farming. During the 17th and 18th centuries the exploitation of mineral resources and the development of small , rural, industrial communities - mainly in connection with the ironindustry - played an important rote . The establish­ ment of small farms and new clearing and cultivation of land fo llowed in their wake, both round the mines, the iron-ore and silver refineries, and along the roads lead­ ing to the coast . The colonization of Lapland, which had begun during the 17th century, was still in progress as late as the middle of the 19th century. The development of the farestry industry in the 19th century and the be­ ginning of the sawmill industry in the coasta l areas led to improved economic conditions and to an increase in the population. With the establishment of new, small , farming com­ munities and the creation of new parishes followed the construction of new churches in new places. The consid­ erable distances invalved and lack of roads had Iong l SUMMARY 225 meant that many parishioners had great difficulty in county master-builder Jacob Rijf who was here strongly reaching their churches. For this reason , first chapels were built in a number of places which later became centres for their own independent parishes. A number of chapels, which were only used during the summer, were built in the mountain areas, and the summer fish­ ing season - when the fishermen lived out in the archi­ pelago - led to fishermen 's chapels being built there . Of the 56 churches which were built in the area be­ tween 1760 and 1860, 35 were built in places where there had not previously been a church, and the remain­ ing 21 replaced an earlier church in the same place. In 9 cases the older church had been destroyed by fire , and in 14 cases the older church had been demolished e ither in order that a larger church - as demanded by the population increase - could be built to replace it o r because the old church was in an a too advanced state of disrepair (Figs 2-3). As a rule the churches were built by the parishioners themselves under the supervision of a loca l master-build­ er. A system of voluntary and unpaid day-work was employed, and the timber and other building materia ls were supplied by some of the wealthier parishioners. Quite natura lly, the conditions surroundi ng the con­ struetian of new churches varied greatly from place to place, and the preconditions for the construction of the !arge churches in the towns of Luleå (Fig. 8) and Skel­ lefteå (Fig. 4) with their prosperous surrounding countrysides were very different from those which ap­ plied to the small chapels in the inland areas and in the mounta in areas (Figs 6-7). The general planning and design of the churches. Ar­ chitecturally speaking the churches varied from buil­ dings designed by leading architects arcitects in what was the accepted style in Sweden at the time, to simple ~ timber buildings carried out in accordance with the local building tradition . Also the size of the churches - which was based on the number of parishioners - varied greatly (Fig. 208), with a tendency for larger churches du ring the latte r part of the hundred-year period in qu­ estion . The oldest of the churches, for example Arje­ plog Church (Figs 85-86) and Degerfors Church (Figs 170- 171) from the 1760's, a re linked to the local arehi­ teetmal style then current , - high-roofed churches , built intimber paintedwith a " Fal u-red" wash , and with cruciform or polygonal plans. The Greek cruciform plan recurred during the who le of the period , with Skellefteå Landsförsamlingskyrka Church acting as a source of inspiration for a number of other churches (Figs 131 -133). The person responsible for the major altera­ tion and r~building of this church was the architect and influenced by C F Adelcrantz' (unbuilt) proposal for the rebuilding of Adolf Fredriks Church in Stockholm(Figs 48-49). The Gustafskyrkan Church in the town of Lu­ leå, consecrated in 1790, represents a milestone in church building in Upper Norrland (Fig. 8). Partly it was the first stone church to be built in this part of Norrland since the Middle Ages, and partly it marks the introduction of a new type of church - name! y the neo­ Classical , white church with a nave, a west tower with a lantern and a tower-head , and the vestry located to the east of the chancel (Figs 43 and 188). In time this type of church was to become most strongly represented in the southern part of the Provinces of Väste rbotten and La p­ land , areas where church building activity was also greatest. A third type of church was a combination of a " nave-church" and a " central-church" , where the ex­ terior has the aspect of a cruciform church in that the vestry and the tower, or the porch , are located at the centre of the Iong sides of the building, for example, as in Överluleå Church (Fig. 155) or Jäkkvik Church (Fig. 160) . Building materials. The da rninating building material used in these churches is timber. Only 4 of the 56 churches presented in this volume were built of stone , and this was ehosen at the specific wish of the pa rishes in question . The majority of " nave-churches" were built using horizontallogs, and only in a few cases - in order to save timber - was vertical timber framing used to­ wards the end of the period . Timber was the most read­ ily available building mate rial, while , on the other hand , the re was a shortage of suitable stone and of lime for mortar. In view of the strong economic a rguments in its favour , there was no problem in obtaining the authori­ ties' permission to construct churches in timber. Timber dominated even as a roofing material, primarily in the form of wooden shingles. The only remaining origina l roof of this type is the patterned , wooden shingle roof on Karl Gustafs (Karungi) Church (Fig. 104). Only a very small number of churches had sheet-metal as a roofing material. The exteriors of the churches. The majority of timber churches were clad with timber boarding, although sometimes not until many years after the church had been built. Apart from the covering of corners and sup­ porting vertical members, some churches were given an 'architectura l' quality by means of pilasters and profiled mouldings and window surrounds whose forms were based on those found in stone architecture . Viihelmina Church (Fig. 139) and Örträsk Church (Fig. 152) are examples of this. Also door surrounds could be influ­ 226 ÖVRE NORRLAND enced by stone architecture, as, for example, in Malå Church (Fig. 12). The original colour of 34 of the 56 churches is known, and of these 15 were in "Falu-red" and 13 were painted white, while the remaining 6 were unpainted. Of those churches on which we have no in­ formation in this connectionthe majority were probably either " Falu-red" painted or unpainted. In other words, the white churches were in a minority and did not in fact become common until towards the end of the period. Towers and tower-heads. Of the 56 churches, 30 origi­ nally had towers, the majority of these being abutting west-towers. Some towers were located on one of the church's Iong sides, and there are central towers on one or two cruciform churches. I t is possible to distinguish a historical development in connection with the tower­ heads which begins in 1790 with the Gustafskyrkan Church in Luleå with its two " swung" tower-heads with an intermediate lantern (Fig. 8) . In time the most com­ mon design of towers became a low-pitched roof, a lan­ tern and an upper, sometimes slightly "swung" tower­ head , as, fo r example, in the case of Lycksele Church from 1799 (Fig. 14). Around 1850 the upper tower-head was replaced by a spire which was most frequently ei­ ther square or octagonal. See, for example, Älvsbyn Church from 1848 (Fig. 149) . The interiors. The original interiors were often very simple in character with what decoration there was con­ centraled to the a ltar and the pulpit. Only a few church­ es had timber panelling in their inte riors before the 1830's . As a rule the panelling was whitewashed , and sometimes the bare , log walls were whitewashed (Fig. 38). One or two individual churches had painted arehi­ teetmal details and draperies , for example Dorotea Church (Fig. 182) and Fredrika Church (Fig. 94). The da rninating ceiling form was the barrel-vault and varia­ tions of the barrel-vault. There is a developed roof-form with five ste llar vaults in Arjeplog Church (Fig. 15). The on ly known older ceiling painting is the illusory, painted coffered ceiling from 1849 in Örträsk Church (Fig. 16) . Altars and altar decoration. Throughout the whole period the da rninating location of the altar was on the east wall of the churches. In four cruciform churches the altars were originally located at the south junction of the cross-arms - for example , in Älvsbyn Church (Fig. 19) - but were later moved to a position in one of the cross-arms. O ne central position for altars was on the middle of one of the Iong walls, as can still be seen in Råneå Church (Fig. 29) . The oldest known altar decora­ tions we re primarily of two types, namely altar paintings or a earved wooden cross with a crown of thorns and a burial shroud (Figs 20 and 204). In some cases the altar decoration was in the form of an altar painting painted directly on the wall , as in the case of Viihelmina Church (Fig. 23), and in other cases the altar painting is set against a background of painted illusory architecture , for example Lycksele Church (Fig. 24) and Örträsk Church (Fig. 21) . In the smaller churches and chapels , however, the original altar decorations frequently con­ sisted of no more than a simple cross standing on the altar. Pulpits. In the majority of the nave churches the pul­ pits were located on the north wall of the nave, while in the cruciform churches they were placed at the north junction of the cross-arms. E ight churches had altar pul­ pits, that is to say that the pulpit was placed above the altar and was reached by a stair from the vestry, w h ich la y behind the alta r, as was the case in Fredrika Church and Råneå Church (Figs 28- 29) . None of these ar­ rangements are , however, still in existence. The majori­ ty of the round , or polygonal pulpit-boxes are sub-divid­ ed into panels or fields by means of pilasters and col­ onnettes, and have varying degrees of decoration con­ sisting of fi lle ts, mouldings, garlands and ornaments (Figs 26-27). In several churches there are painted dra­ peries on the wall behind the pulpit (Fig. 147). The majority of pulpits were insta lled when the curches were being built , and were made on the site . In a number of cases the pulpits were the work of the master-builder who built the church , in some cases they were made by the vicar of the parish , and in one or two cases the pulpits were taken from an older, demolished church which had stood in the same place. Pulpits designed by architects were an exception to the rule . Church organs. The organs are among the furnishings and fitments which , in the majority of cases , were not installed until many years afte r the actual building work had been completed , that is to say once a parish was in a position to be able to afford such a relatively expensive purchase. These organs were commissioned both from such well-known organ-builders as Pehr and P Z Strand and from local masters such as N O Alm in Boden, who bu i l t someten organs. In the majority of churches either several organs have been bought since the original one , or, alte rnatively, the original one has been rebilt on several occasions - although somelimes retaining the original organ front. The oldest of these is Per Strand's organ front (Fig. 106) from 1820 in the Karl Gustaf Church (Karungi) . Furnishings. In most cases the churches' original pews have been replaced , re-made and re-painted several times over since the churches were built , so that the overa ll appearance of the interiors is very different from how they origina lly looked. An exception to this is, however, Hörnefors Brukskyrka Church where the ori­ ginal furnishings a re still weil preserved. Here the Iine of the toremost row of pews reflects the Iine of the altar step (Figs 20 and 35). The closed type of pew arrange­ ment completely da rninates both in the original draw­ ings for the churches and in the cases where the original pews still remain . Today many of the churches have a gallery, but the majority of these were added at a later date in conjunction with the insta llation of a new organ or with an extension of the seating accommodation. The design of the galle ry front was often simila! to that of the pews. Architects and master-builders. There are known pro­ ject drawings for 21 of the 56 churches presented in this volume (Figs 42-81) . While the majority of these draw­ ings are the work of architects from the Överintendent­ sämbetet - the Board of Public W orks and Buildings ­ in Stockholm , in some cases the proposal drawings were prepared by people with another profession , such as a vicar, a land-surveyor, and a county sheriffs officer. As to the churches for which there are no known drawings , it is Iikely that for some there were simple drawings, perhaps drawn by the master-builder of the church. In one or two cases the same drawing was used for two churches (Figs 139 and 152). The master-builders had a decisive influence on how the churches were built , both those which were designed by architects and those for w h ich there were no detailed proposal drawings. A rela­ tively l arge nu m ber of the maste r-builders are known to u s, and the y formed a rather heterogeneous group. The re was one category of professionals who re-appear in se­ veral different places and situations, and others who were entrusted with the supervision of the construction of only one individual church. The seeond and larger group consisted primarily of local small fa rmers, and now and again a sheriff's officer, a mill owner , or a soldie r. Since the majority of churches were built in timber using the same methods as were used in connec­ tion with dwellings and farm buildings - which the peo­ ple living in the country areas were fully capable of building themselves - the construction of a small church or chapel did not really present any problem. It is also weil documented that the inhabitants of a parish worked together as a team when building a new church, with one of them ehosen to act in the capacity of master­ builder. Restorations and major alterations. The alterations which were carried out during the latter part of the 19th century can a lso to some extent be seen as a delayed , SUMMARY 227 but continuous completion of the churches . Some of these churches , which had stood for many years without intemal and externa( panelling, were now panelled both internally and externally, and t hen painted. Others were painted for the first time. In order to raise the standard of comfort , galle ries were either built or in­ creased in size , and heating stoves were introduced. As time passed altar paintings and organs were bought , and the interiors of the churches were decorated . While this was be i ng done certa in alte rations were made to the gal­ le ries and to the chancels, and during the 1890's new style-ideals made themselves fe l t in the form of stencil­ led , painted decorations in the interiors of churches (Figs 38-39) . The alterations which were carried out during the first decades of the 20th century were mainly in connection with the interiors of the churches; the shifting of the chancel in cruciform churches (Figs 40-41), the insula­ tion of the walls together with new timber panelling, and the building-over of certain windows. Some church­ es were given a new tower-head . The 1950's saw a be­ ginning of a decrease in the open floor area of the inte­ rior of churches when parts of them were screened-off by new intem al walls, and when the space below the galleries was closed in . This development has continued in recent years , during which general improvement work has been carried out. At the same time , however, this alteration work has not sole ly consisted of renewal work and new approaches, and there are a number of examples of attempts to return to how the churches looked earlie r, and a respect for older furnishings and inte riors. During the latte r part of the 19th century and the beginning of the 20th century no fewer than 16 of the 56 churches in this volume were either demolished or moved to another location. In the majority of cases the timber from the old churches was used in the construc­ tion of the new churches - the need for which was the reason why the old church was demolished . One or two chapels were moved , and for a time others were given another function, such as a parish meeting-house , a barn (Fig. 198) , or a school (Fig. 37). Degree of preservation. Recurrent reports regarding vanished churches and major a lterations to churches motivate the question as to how representative the still existing buildings are for church building between 1760- 1860. A first reflection is, of course , t hat what has been preserved is in itself of great value when one thinks of how much has disappeared. There are no complete ly intact churches or chapels from the period , but there are a number which are well-preserved. 228 ÖVRE NORRLAND Among these are above all Hörnefors Brukskyrka Church (Figs 97-100), Karl Gustafs (Karungi) Church (Figs 104-106), Örträsk (Figs 152-154) and Sarsele Churches (Figs 136-138), and the bell-tower at Neder­ luleå Church (Fig. 118). In generalit is the church inte­ riors and furnishings that have been alte red , while the exteriors can often be in more or less their o riginal state; for example Skellefteå Landsförsamlingskyrka Church (Fig. 131) , Lycksele Church (Fig. 110) and Överluleå (Boden) Church (Fig. 155) . The fi shermen's chapels have weil-preserved inte riors, while improve­ ment and repair work has primarily been in connection with the exte riors of the chapels since their exposure to wind and weather made it necessary to repeatedly re­ place the roof coverings and the exte rna! timber panel­ ling. The re-built and partly re-constructed Degerfors old church (Figs 170 and 172) and Holmön old Church (the Helena E lisabethkyrkan Church in Umeå) (Fig. 168) can both be said to have great preservation value since they represent ·church types which to a great ex­ tent have now disappeared . ÖVERINTENDENTsÄMBETET - THE BOARD OF PUBLIC WORKS AND BUlLDINGs - AND THE LOCAL PARISHES By BARBRO FLODIN (pages 48- 74) During the 18th century a series of Ordinances were issued that were of considerable importance regarding church building. These Ordinances stipulated that no new churches were permitted to be built , and that no major repairs were permitted to be carried out to exis­ ting churches without the drawings and the cost esti­ mates first having been checked and approved by Över­ intendentsämbetet (ÖIÄ). Surviving proposal drawings and documents tagether with , in many cases, a !arge volume of correspondence can often provide a good picture of both how these questions were handled and the re lationship between the representatives of the local parishes and the ÖIÄ in Stockholm. In the area that forms Luleå Diocese, that is to say the provinces of Västerbotten and La pland. 56 churches were built during the period 1760-1860. Proposal draw­ ings etc. - checked by the ÖIÄ - for 20 of these churches are still in existence (Figs 42-81). In a number of cases the proposals were primarily the work of the ÖIÄ. The records from the first decades after 1760 are rath­ er scanty and there is no documentation of any compre­ hensive discussions between the ÖIÄ and the represen­ tatives of the local parishes. In time, however, routines became more established and the volume of correspon­ dence increased. As a rule the ÖIÄ's check i ng of propo­ sal drawings for new churches led to new proposal draw­ ings being prepared e ither by a draftsman or by one of the architects at the ÖIÄ. The only drawing that was approved immediately, and without any objections or adjustments, was Jacob Rijf's proposal drawing for Skellefteå Landsförsamlingskyrka Church (Figs 48- 49) , while all of the other proposal drawings- elev­ en in number - for churches in the area were alte red by the ÖIÄ and then sent back to the parish representati­ ves for their approval. In other cases only cost esti­ mates, tagether with certain basic information concer­ ning the number of inhabitants in a parish , the wishes of the parish concerning their new church , etc., tagether with a request that the ÖIÄ should prepare drawings for the new church were sent to the ÖIÄ. This request was always granted . Because of the aesthetic views of the ÖIÄ and a de­ sire on its part for uniformity in the field of church building, the proposals which were prepared by the ÖIÄ were frequently rather similar in character. The development of the general church types was very much a result of the ÖIÄ's actions. The a rchitectural forms used in the i r proposal drawings we re, however , primari­ ly suitable for churches which were to be bui lt in stone or brick , in spite of the fact that the majority of the churches in Upper Norrland and northern Finland were to be built in timber. The merging of these forms with the local building tradition , which was based on the choice of materials and the methods of construction, has produced rich variations in the planning and design of churches . The reaction of the parishes to the ÖIÄ's drawings and proposed a lte rations varied from gratitude and humble submission to protests and demands for chang­ es. In spite of the a lterations that were made to propos­ als by the Ö IÄ , in time a form of dialogue developed between the ÖIÄ and the parishes, and to a very great extent the wishes of the latte r actedas guidelines for the SUMMARY 229 ÖIÄ in its work. The conclusion that can be drawn is the local parishes and the ÖIÄ rather than something that the final planning and design of these churches was which was imposed on the parishes by an authoritarian , the product of co-operation and collaboration between central government department in Stockholm. CHURCH BUILDING IN FINLAND 1760-1809 By MARJA-TERITU KNAPAS (pages 176- 197) The new churches built in Finland during the 18th cen­ tury were primarily the result of an increase in popula­ tion . At the beginning of the 1770's the population of Finland was in the region of 580,000, while by 1809 it had risen to around 900,000. It was in this year - 1809 - that the "Finnish War" between Sweden and Russia came to an end and Finland was ceded to Russia to become an autonomous Grand Duchy within the frame­ work of Imperial Russia. During the whole of the 18th century only some 15 new "church parishes" were created in Finland. On the other hand, more than 120 "chapel parishes" and 40 so­ called " predikogäll" with their own sermon buildings were established in different parts of the country within the l arge , o lder, "mother parishes". Ecclesiastically Finland was divided into two dio­ ceses. The Diocese of Åbo for the western parts of the country - including the whole of the Province of Öster­ botten and Finnish Lapland - and the Diocese of Borgå for the eastern provinces of Tavastaland and Savolax. The Diocese of Borgå was founded in 1723 as an ' heir' to the Diocese of Viborg, the most easterly parts of which had been surrendered to Russia in 1721. During the period 1760- 1809 some 120 new timber churches, chapels or " predikogäll" were built in the Finnish dioceses. Of t hese around 55 we re bu i l t prior to the introduction of the 1776 Ordinance concerning the approval of project drawings for public buildings and churches. The most common type of church was the cruciform church. The cruciform church had become generally popular during the seeond half of the 17th century and - thanks to the ingenuity of different mas­ ter-builders - a number of plan variations had been developed. One aspect of this development was the de­ sire to create a " central-church" type of church. These churches had rather steep , hipped roofs clad with wooden shingles . At the centre-point of the meeting of the roofs of the cross-arms t here was a small lantern or a spire. The ceilings in the cross-arms were timber pan­ elled, and above the centre-point of the inte rior there was an inte rna! cupola which was not visible from outsi­ de the building. The architectural form-language of Classicism reac­ hed the churches in Finland rather slowly. One of the reasons for this was King Gustav Ill's " Finnish War" with Russia which paralysed all forms of building activi­ ty in Finland for many years. As a result , the church roofs did not become low-pitched and the windows did not become larger until around the year 1800. Very few stone churches were built in Finland. Be­ tween 1760 and 1809 only e leven new stone churches were built, six of which were built after the introduction of the 1776 Ordinance. Alteration proposals in connec­ tion with medieval churches usually entailed either the lengthening of a church or extensions which would transform i t in to a cruciform church. By tradition the church bells were housed in a tree­ standing timber bell-tower, the ground floor of w h ich was most often in the form of a gatehouse with a through passageway leading into the churchyard. These bell-towers were of three main types , the different types being found in different parts of the country . The i r rath­ er special forms were slightly foreign to the Överinten­ dentsämbetet - the Board of Public Works and Buil­ dings - in Stockholm, whose architects produced draw­ ings for timber bell-towers which were reminiscent of the west-towers or bell-tower types which we re common in Sweden. The majority of master-builders in Finland after the middle of the 18th century were from the farming class , and the profession of church master-builder was often handed down from father to son. The skill of the Fin­ nish master-builders is most clearly demonstrated in their full appreciation of the possibilities that building in timber held , particularly in connection with roof and va u l t constructions. Jacob Rijf (1753-1808), a master-builder from the Province of Österbotten (now part of Finland) achieved a measure of farne throughout both Sweden and Finland (Fig. 225). Together with his closest relatives he ran a 230 FINLAND very efficient building enterprise which prepared draw­ ings, supplied building materials and craftsmen, built and supervised the construction of both stone churches and timber churches, and also carried out other fo rms of building work (Figs 219, 221-222 and 226- 235). Finland had been ceded to Russia in 1809, and in 1811 an Intendentskonto r - a board of public works and buildings - was established fo r the new Russian G rand Duchy of Finland . This Intendentskontor can be seen as a direct he ir to the Swedish Överintendentsämbetet , and the Czar assumed the same role as the King of Sweden had once had in connection with the fo rmal approval of proposal drawings fo r the alteration or new construction of buildings , such as churches, which was to be paid fo r from public funds. THE ÖVERINTENDENTsÄMBETET AND THE CHURCHES BU lLT IN FINLAND 1759- 1809 By BARBRO EDLING (pages 198-217) Until the year 1809 Finland was part of Sweden , and , as was the case in Sweden, church building in Finland was carried out under the surve illance of the Överinten­ dentsämbetet - the Board of Public Works and Build­ ings - in Stockholm . This article consists of an investi­ gation of how a to ta l of 197 diffe rent questions concern­ ing churches in Finland were handled by the Swedish Överintendentsämbetet during the period 1759-1809. As in the north of Sweden the Finnish parishes were frequently ve ry poor and were the refo re obliged to save fo r many years befo re they were in a position to be able to affo rd to build a new church . On many occasions the parishes were granted exemption - at their request ­ from the official regulation which stipulated that all new churches should be built in stone o r brick. The great majo rity of the Finnish churches were built in timber. Up until the middle of the 1780's a large number of churches were in fact built without the proposal d raw­ ings and cost estimates having first been sent to the Överintendentsämbetet for checking and approval. There were also cases where, although the Överinten­ dentsämbete t had received the necessary drawings and had subsequently carried out certain a lte rations, the parishes neverthe less chose to fo llow the original propo­ sal drawings which had been prepared by the local mas­ te r-builder (Figs 1-2) . In 1776, however, there was a tightening up of the regulations and i t became a rigid re­ quirement that in order for a parish to receive a contri­ bution towards the east of the construction of its church via church collections then it must l;uild in accordance with a d rawing which had been approved of by the Överintendentsämbetet. This had the desired effect of greater attention being paid to the Överintendentsäm­ betets drawings, even if deviations from them frequent­ ly occurred . T his can be seen from the eight church projects in Finland which were studied more closely as examples (Fig. 3). These were the churches in Kuru (Figs 4-6), Sideby (Figs 7- 8) , Kuopio (Figs 9-11), Askola (Figs 12- 13), Mörkom (Figs 14-15), Vahto (Figs 16- 17) and Nummis (Figs 18-19), and the be ll­ tower at Kelviå Church (Figs 20-22). A study of the Finnish mate ria l shows that the Finnish maste r-builde rs seldom followed in detail the drawings and instructions w h ich the y had received from the Över­ intendentsämbetet, who, of course, because of the Iong and difficult journey involved , had no real possibili ty of checking to what extent their intentions and directives had been fo llowed or no t. In spite of this, however, the Överintendentsämbete did , nevertheless, exert very considerable influence on the planning and design of churches and public buildings during this period - a period when Finland still had no a rchitects with an aca­ demic education. T he neo-Ciassical church was introdu­ ced into Finland - where i t became generally popular ­ and maintained there through the d rawings of the Över­ intendentsämbetet. Certain model examples of the neo­ Classical church , such as the cruciform Adolf Fredri ks Kyrka Church in Stockholm, were held in particularly high regard and had more architectura l ' he irs' in Fin­ land than they had in Sweden , a lthough in Finland they we re usually built in timber , and had rich and distinc­ tively individual fo rms of construction. Personregister Arkitekter, byggmästare, orgelbyggare, hantverkare , konstnärer. Ortnamn hänvisar till avsnittet om kyrko­ byggnaden i volymens katalog, sidhänvisning till om­ nämnande i volymens uppsatsdeL Adelcrantz, Carl Fredrik (1716-1796) , arkitekt, 1741 konduktör vid slottsbygget i Stockholm, 1750 hovin­ tendent, 1757-1795 överintendent. - S 17, 49f, 52, 182f, 185 , 191,201 , 203, 211 , 225. Alm, Elis, orgelbyggare, Boden. - Sarsele (1924). Karl Gustaf (Karungi) (1932). Alm, Nils Oskar (1850-1923), orgelbyggare , från Bo­ den. - Överkalix (1876), Malå (1889), Råneå (1894), Överluleå (Boden) (1895) , Norsjö (1896) , Nedertor­ neå-Haparanda (1898) , Arjeplog (1899) , Sarsele (1900) , Sävar (1907) , Jäkkvik (Lövmokk) . Se även s 35 , 55, 70 , 226. Alm, Olof (1757-1825) , inspektor, byggmästare , från Nordmaling, senare bosatt i Skellefteå och Heden (nuv Boden) . - Lycksele (1792) , Överluleå (1824), Nedertorneå-Haparanda (1825). Se även s 38f, 46f, 48, 51. Alm, Olof Gustaf (1803-1874) , byggmästare, från He­ den (Boden). - Nedertorneå-Haparanda (1825) , Överluleå (1831) , Överkalix (1840) , Norsjö (1843) , Nederluleå (1850). Se även s 38ff, 47, 49 , 58, 65f, 71. Alm, Petter (1858-1917), orgelbyggare , Norsjö. ­ Överkalix (1876) , Örträsk (1909) . Almfelt, Lorenz Axel Fredrik (1781-1844) , arkitekt , konduktör vid ÖIÄ. - Sävars (1812) , Vännäs (1817) , Viihelmina (1834 och 1835) . Se även s 37, 46f, 48, 52, 55, 59, 61f. Andersson, Johan , byggmästare , bonde , från Byn (Älvsbyn). - Älvsbyn (1807). Se även s 38, 46. Andersson, Olof (f 1818), orgelbyggare , från B jurträs k. - Norsjö (1850) , Jörn (1857). Se även s 34. Andersson, Pär (f 1926) , konstnär, från Skellefteå. - Korpilombolo (1974), Överluleå (Boden) (1980). Asplund, murmästare , från Umeå. - Skellefteå lands­ kyrka (1800) . Se även s 38, 46 , 194. Asplund, målarmästare, från Ström. - Fredrika (1797) , Dorotea (1803) . Se även s 27. Bassi, Charles (1772- 1840) , arkitekt, intendent för de allmänna byggnaderna i Finland 1811- 1824. S 195. Benzelius, Nils Petter, byggmästare, från Luleå. - Ar­ vidsjaur (1826) , Burträsk (1829). Se även s 39, 46f. Berg h, Rolf (f 1919), arkitekt. - Skellefteå landskyrka (1964), Lycksele (1978) . Se även s 41. Bergström, Petter , målare, från Luleå. - Rödkallen (1787), Malören (1793). Biskop, Hans , byggmästare, från Kronoby , Österbot­ ten. Verksam i Sverige 1717-1753. - S 17, 39, 185. Blank, Jonas, snickare , från Piteå . - Arjeplog (o 1770) . Block, Carl H (1834-1890), dansk konstnär. - Pajala (Kengis) (kopia 1888). Blombergsson, Svante A lbert (1810-1875) , konstnär. ­ Mal å (1865) . Se även s 27. Blom-Carlsson, Carl Gustaf (1799- 1868), arkitekt , 1818 konduktör vid ÖIÄ, 1829 tf arkitekt vid ÖIÄ , 1841 professor vid Konstakademien , 1844 arkitekt vid ÖIÄ, 1862 intendent vid ÖIÄ. - 1821 omarbetat förslag till Nedertorneå-Haparanda (1821) , Åsele (1846) , Älvsbyn (1847), Nederluleå (1847) . Se även s 37, 46ff, 54, 58f, 62ff, 66. Blomqvist, Marcus Jonsson , målare , från Åsele. - Vii­ he lmina (1 840-t). Brouhn, Robert Vilhelm (1807-1882) , arkitekt , kon­ duktör vid ÖIÄ. - Överkalix (1842). Se även s 37, 47 , 49 , 71. Bucht, Gurlic, handelsman, byggmästare , från Torneå. -Malören (1770) . Se även s 38, 46. Cainberg, Erik (1771-1816) , skulptör. S 190. Carlsson, Olof, orgelbyggare , Lycksele . - Åsele (1866), Fredrika (1876). Carlström , byggmästare . - Karesuando (1816). Se även s 38, 46. Cartmo, Olof, byggmästare , soldat, från Muskus. ­ Älvsbyn (1813). Se även s 38, 46. Cedergren, Nils, fortifikationsofficer. S 185. Dahlberg, Gustaf Birger (f 1902), arkitekt. - Jörn (1956). Desprez, LouisJean (1703-1804) , arkitekt. S 185 , 194. Eckstein, Carl Gustaf (1766- 1838) , målare , grafiker. S 187f. Edberg, Johan Theodor (d 1843), arkitekt , 1839 kon­ duktör vid ÖIÄ. - Vittangi (1843) . Se även s 37,47f, 62f, 67. Edin, Johan , byggmästare , kronolänsman , från Åsele. - Volgsjö (1794), Fatmomakke andra kape ll (o 1790). Se även s 38, 46. Edman, Elias , byggmästare , från Strömnäs by. - Fat­ momakke (1833). Se även s 39, 47. Edman, Samuel, byggmästare, från Strömnäs by. - Fatmomakke (1833) . Se även s 39, 47. Edström, Mathias , predikstolsmakare , fråm Nysätra. ­ Vännäs (1825). Ek, Johan Gustaf (1805-1877) , orgelbyggare , Torp, Medelpad. - Luleå, Gustafskyrkan (1847) , Neder­ torneå-Haparanda (1856) , Vännäs (1864) . Se även s 35. 232 PERSONREGISTER Ekberg, Fredrik Reinhold (1837-1898) , arkitekt. - Ne­ dertorneå-Haparanda (1872). Ekström, Jonas , brukspatron , byggmästare , från Matti­ Ia : - Nedertorneå-Haparanda (1825). Se även s 38, 46. Elfström, Johan (d 1788) , byggmästare. S 189. Eliasson, Jöns, nämndeman , Överkalix. - Överkalix (1840. Se även s 49 , 70. von Engeström, Sven Johan (1774-1838), konduktör vid ÖIÄ. S 209f, 215. Erichson, Fridhtiof, konservator. - Rödkallen (1957) , Malören (1958 o 1963), Pite-Rönnskär (1970) . Eriksson, Albert, konservator , Arlöv. - Fredrika (1966), Örträsk (1967). Eriksson, Erik, byggmästare, bonde, från Holmträsk , Åsele sn. -Fredrika (1797). Se även s 38, 46. Ersson, Jon , byggmästare, från Tandsjön. - Risbäck (1859). Se även s 39, 47. Estenberg, Per (1772-1848), arkitekt, 1795 konduktör vid ÖIÄ. S 187, 189. Falkenberg, Fredrik (1865-1924), arkitekt. - Norsjö (1911), Skellefteå landskyrka (1916), Vännäs (1920), Överluleå (Boden) (1922) , Viihelmina (1926) . Se även s 41. Ferien, L , målare. - Sorsele (1867). Se även s 27. Fjellström, Pehr (1697- 1764), präst , konstnär. - Lyck­ sele och Örträsk (1738). Se även s 26. Fluur, Nils Jacobsson , bildsnidare, från Ångermanland . - Arjeplog (o 1700), Kvikkjokk. Forsberg, J , orgelbyggare. - Sorsele (1862). Se även s 34. Forsgren, Johan, konduktör vid ÖIÄ 1800-1802, vid ståthållarämbetet 1802-. S 207. Forsman, Daniel (d 1802) , konduktör vid ÖIÄ 1797- 1802. s 208. Franklin, Bertil (f 1927), arkitekt , Luleå . - Arjeplog (1970), Korpilombolo (1974) , Överluleå (Boden) (1980) . Se även s 42. Franzen, Åke (f 1942) , arkitekt. - Älvsbyn (1970). Fredenheim, Carl Fredrik (1748-1803), 1795-1803 överintendent vid ÖIÄ. S 189. Friden, Nils Seth Enok (f 1913) , arkitekt. - Jörn (1955). Gerss, Jakob Wilhelm (1744-1844) , arkitekt vid ÖIÄ , 1816 sekreterare i Konstakademien. - Överluleå (Boden) (1824 o 1825). Se även s 37, 47f, 56 f, 60. Geting, Simon (1754- 1834), arkitekt, byggmästare , från Ångermanland. - Burträsk (1815 o 1823) . Se även s 38f, 47f, 52, 56. Granstedt, Pehr, fortifikationsofficer , byggleda re . S 206. .. Grape, Johan Arendt, sockenskrivare , Karesuando. - Karesuando (1816). Se även s 38, 46. Gren, Jonas (1715-1765) , orgelbyggare. - Råneå (1764). Grut Torben (1871-1945), arkitekt. - Örträsk (1909) , Överluleå (Boden) (1931) . Grön/und, John William (1879-1963) , orgelbyggare, Kåge . - Överkalix (1936). Grönlunds orgelbyggeri, Gammelstad. - Arjeplog (1899), Älvsbyn (1931), Korpilombolo (1938 o 1985), Pajala (Kengis) (1939) , Örträsk (1948) , Vittangi (1949 o 1986) , Risbäck (1950), Karl Gustaf (Karungi) (1952), Malå (1952), Sorsele (1954) , Jörn (1956) , Rå­ neå (1957), Vännäs (1966), Överluleå (Boden) (1972), Skellefteå landskyrka (1980) . Se även s 35. Gumaelius, Sten David Torsten Hummel- (f 1906) , arki­ tekt. - Viihelmina (1970). Hagman, Daniel (d 1777) , stiftsbyggmästare, Sundsvall. s 38, 182, 196. Hagmansson, Pehr (1745-1809) , byggmästare , son till Daniel Hagman. - Luleå , Gustafskyrkan (1764) . Se även s 38f. Hakola, Anders (1709-1778) , byggmästare. S 190. Hakola, Gabriel (Kaapo) (1753- 1812), byggmästare. S 180, 190. Hansson, Johan, predikstolsmakare. - Viihelmina (1840). Hawerman, Alfred Ludvig (1821-1908), arkitekt vid ÖIÄ. - Karl Gustaf (Karungi) (1847), Skellefteå landskyrka (1850), Råneå (1856). Se även s 38, 49 , 64, 69f. Hedin, Abraham Ludvig (1826-1917) , arkitekt , 1849 konduktör vid ÖIÄ, 1863 stadsarkitekt i Stockholm. - Sorsele (1857) , Pajala (Kengis) (1865). Se även s 38,47,49, 71. Hedman, A lf , konservator, Gävle.- Arjeplog (1970). Hellberg, Anders (1740- 1780) , konstnär. - Arjeplog (1770). Hermansson, Per Frans Gustaf (1864-1931) , arkitekt. - Älvsbyn (1900) . Herslow, Hilda Aurora (1880- 1949), konstnärinna. - Korpilombolo (1936). Hol/ström, Erik , lantmätare , konduktör , arkitekt , från Sunderbyn , Luleå . Nedertorneå-Haparanda (1820), Överluleå (Boden) (1824) , Nederluleå (1850). Se även s 36, 38f, 47f, 54f, 57ff, 66. Holmbom, Henrik (1731- 1805), lantmätare . S 185. Holmdahl, Gustav Fredrik (1879-1958) , arkitekt. ­ Åsele (1920) . Holmgren, Herman Theodor (1842-1914) , arkitekt. ­ Dorotea (1900). Holmström, J P, sågställare , predikstolsmakare, snicka­ re, Sävar. - Sävar (1822) . Holmström, Karl Erik , målare , konstnär, från Stock­ holm. - Örträsk (1849) , Lycksele (1850) . Se även s 27. Honga, Matts (1713-1777) , byggmästare. S 178, 190. Hultgren, Oscar, målare , Stockholm. - Umeå (Hol­ mön) (1811) . Häger, Henrik (1739-1813) , byggmästare. S 190. Höckert, Johan Fredrik (1826-1866), konstnär. - Jäkkvik (Lövmokk) (1850 o 1855). Höglund, Gerda (f 1878), konstnärinna. - Burträsk (1917) , Risbäck (1931) , Vittangi (1948). Hökerberg, Otar (1882-1962) , arkitekt. - Risbäck (1925). Hörberg, Pehr(1746-1816), konstnär. S 187. Höök, Bertil Rudolf (t 1903) , arkitekt. - Korpilombolo (1936) . Jonsson, August, byggmästare. - Pajala (Kengis) (1871). Jonsson, Erik, bonde, byggmästare, predikstolsmakare, från Rissjö, Åsele sn. - Viihelmina (1840) , Örträsk (1849) . Se även s 39, 47 , 58, 61. Jonsson, Erik , byggmästare , bonde, från Vännäs by. ­ Vännäs (1825) . Se även s 38, 46. Jonsson, Per, predikstolsmakare, Lavsjön. - Dorotea (o1800). Kantlin, Johan (1770-1839) , byggmästare. S 190. Kristiansson E G, byggmästare. - Jäkkvik (Lövmokk) (1897). Lanto, Erik , byggmästare, från Helsingbyn, Finland. ­ Pajala (Kengis) (1797) . Se även s 38, 46. Lehtipalo, G, arkitekt.- Pajala (Kengis) (1971) . Lidström, Bengt (f 1928) , arkitekt. - Umeå (Holmön) (1958) , Fredrika (1965) , Örträsk (1947) , Dikanäs (1982). Lindahl, Abraham, byggmästare, lantmätare , från Umeå. - Lycksele (1799) . Se även s 38, 46. Lindberg, Carl Harald (1901-1976) , konstnär. -Över­ luleå (Boden)(1931) . Lindberg, Gunnar, konservator, Töre . - Korpilombolo (1974) . Linder, A lois , skulptör, Salzburg. - Umeå (Holmön) (1958) . Linder, J A (1783-1877), 1811 - 22 kapellpredikant i Norsjö , 1822 komminister i Umeå lfs, från 1829 vice­ pastor där, verksam som arkitekt. - Burträsk (1824-1829) , Sävars (1820-t), Vännäs (1843) , Hör­ nefors (1800-t mitt) . Se även s 32, 37f, 46ff, 52, 56. Lindgren, Gabriel, byggmästare. S 209. Lohiniva, Hans Hansson , byggmästare, predikstolsma- PERSONREGISTER 233 kare , från Tengeliö i Finland. - Karl Gustaf (Ka­ rungi) (1796). Se även s 38. Loven, Eberhard (f 1891), arkitekt. - Nedertorneå-Ha­ paranda (1927) , Brändö-Uddskär (1928) , Råneå (1928) , Överkalix (1936), Pajala (Kengis) (1939) , Vittangi (1948), Alkavare (1960). Lundberg, Johan Petter, byggmästare, från Teg, Umeå. - Sarsele (1859). Se även s 39, 47. Lundberg, Karl Einar (f 1889-1978), arkitekt. - Rå­ neå (1957) . Lundberg, Å ke (f 1917) , arkitekt. - Umeå (Holmön) (1958) , Vindeln (Degerfors) (1962) . Lundgren, Karl , målare, från Luleå. - Vittangi (1897). Lundgren, Olof Gustaf (f 1890), arkitekt. - Karl Gustaf (Karungi) (1922). Lundmark, Nils Sjulsson , predikstolsmakare, från Brännäs. - Malå (1852). Lundmark, Per Erik , predikstolsmakare, från Bränn­ träsk. - Malå (1852) . Lundqvist, Edvard (f 1888-1952), arkitekt. - Sarsele (1922), Malå (1924) , Örträsk (1924) , Burträsk (1929). Löf, Johan , predikstolsmakare, Umeå. - Umeå (Holmön) (1820). Magnussons Orgelbyggeri, Göteborg. - Lycksele (1976 o 1978). Marklund, Bror (1907-1977) , skulptör. - Överluleå (Boden) (1931) . Mattsson, Jon (Jonas) , byggmästare, bonde , från Laik­ sjön. - Dorotea (1800). Se även s 38, 46. Mede/plan, Thor (1832-1863), arkitekt. - Karesuando (1859) . Menzel, Johannes , orgelbyggeri . - Dikanäs (1982) . Månsson, Filip (1864-1933) , målare, konstnär. ­ Lycksele (1923). Se även s 41. Mårtensson, Anders (d 1956) , orgelbyggare , Lund. ­ Skellefteå landskyrka (1954). Nilsson, Anders, byggmästare. - Ammarnäs (1858) . Se även s 39, 47. Nilsson, Gabriel, byggmästare. - Volgsjö (1794) . Se även s 38, 46. Nilsson, Georg Alfred (1871-1949) , arkitekt. - Jörn (1914). Nilsson, Johan, byggmästare. - Ammarnäs (1858) . Se även s 39, 47. Nordberg, Karl Torsten Valerius (1900-1962) , konst­ när, från Byske. - Dikanäs (1933) , Överkalix (1936) , Pajala (Kengis) (1944) , Sarsele (1954) , Älvsbyn (1961). Nordenskjöld, Knut (1882-1950) , arkitekt. - Lycksele (1951) , Överluleå (Boden) (1951) . 234 PERSONREGISTER Noren, J , konstnär, från Kalix . - Pajala (Kengis) (1888), Korpilombolo (1894) . Nyman, bonde, byggmästare, från Degerfors sn. -Tär­ na (1855). Se även s 39, 47. Olofsson, Olof, bonde, byggmästare , från Nyby, Vän­ näs. - Bjurholm (1807). Se även s 38, 46. Olsson, Hjalmar , arkitekt. - Karl Gustaf (Karungi) (1949). Palmroth, Pehr Wilhelm (1765-1825) , arkitekt, kon­ duktör vid ÖIÄ. - Lycksele (1793), Burträsk (1817) . Se även s 37, 46f, 51f, 56,203,215. Palmstedt, Erik (1741-1803), arkitekt, professor. S 187. Pettersson, Abraham Rafael Ulrik (1824-1866) , arki­ tekt. - Karesuando (1856). Pettersson, Gustaf Emil Nicolaus (1855-1933), arki­ tekt. - Arjeplog (1895), Nedertorneå-Haparanda (1906), Åsele (1919). Se även s 40. Piimänen ( Hartlin j, Mikael (1748-1820), byggmästare. s 190. Piimänen, Anders (1714- 1775) , byggmästare. S 190. Piper, Fredrik Magnus (1746-1824) , arkitekt, 1803-1805 överintendent vid ÖIÄ. S 181, 192. Plagemann, Carl Gustaf (1805-1868), konstnär. - Sä­ var (1855). Qvarnström, Petter (d efter 1784) , orgelbyggare, Sunds­ vall.- Sävar (1779) , Skellefteå landskyrka (1783) . Rautio, Johan Nilsson, byggmästare, från Karl Gustaf. - Vittangi (1849). Se även s 39, 47. Reich-Eriksson, Britta , konstnärinna. - Skellefteå landskyrka (1964) . Rhen, Eleazar (1805-77) , byggmästare , länsman i Do­ rotea. - Risbäck (1856) . Se även s 39, 47. Riff, Carl (1756- 1801) , byggmästare . S 190. Rijf, CarlJacobsson (1783 - 1808), byggmästare. S 190. Riff, Jakob (1753-1808) , arkitekt, byggmästare, från finska Österbotten, tillhörde en kyrkobyggarfamilj , 1783 elev vid Konstakademien, 17841.änsbyggmästare i Västerbotten . -Luleå, Gustafskyrkan (1790) , Skel­ lefteå landskyrka (1793). Se även s 17, 32, 38f, 46, 48, 52, 182, 184, 186f, 190ft, 203ff, 211, 213, 216, 224f, 228. Riff, Thomas Carlsson (1726-1803) , byggmästare. S 190. Romare, Bengt Erik Paulus (f 1902-1968) , arkitekt. ­ Råneå (1957). von Rothstein, Emil Edvard (1791-1890), arkitekt, 1845 arkitekt vid ÖIÄ, 1871 professor vid Konstaka­ demien. -Jörn (1855) . Se även s 38, 47f, 67f. Rudner, Georg, arkitekt. - Överluleå (Boden) (1952), Vännäs (1967), Jörn (1969). Rönnberg, Israel , byggmästare, från Piteå. - Arvids­ jaur (1826), Överluleå (Boden) (1831) . Se även s 38f, 46f. Rönnberg, Johan Petter, byggmästare , från Nybyn , Pi­ teå. - Älvsbyn (1848), Norsjö (1850), Råneå (1857), Överkalix (1858). Se även s 39, 46ff, 62 , 69f, 7lf. Salander, Clara , konstnärinna. - Umeå (Holmön) (1958). Sand, Erik Gustav Lennart (f 1909), skulptör, Sträng­ näs. - Råneå (1957). Schuster, Anders Christian Anton (1850-1911), orgel­ makare , Östersund. - Dorotea (1890) , Risbäck (o 1890) . Schröder, Christoffer Friedrich (1722-1789), murmäs­ tare, stadsarkitekt i Åbo. S 189, 208. Setterquist, E A & Son , orgelbyggare , Örebro. - Bur­ träsk (1903) , Vännäs (1924). afSillen, Gustaf (1762-1825), arkitekt. S 181ff. Silven, Simon (1747-1798), byggmästare. S 180, 190. Sjöstrand, Carl Johan , konstnär. - Vännäs (1833) , Lycksele (1842). Sandel/, O L, målare. - Pite-Rönnskär (1780). Staaf, Carl Theodor (1816-1880), konstnär. - Skellef­ teå landskyrka (1851). Strand, Pehr (1756-1826), orgelbyggare, Stockholm.­ Karl Gustaf (Karungi) (1820). Se även s 34, 226. Strand, Pehr Zackarias (1797-1844) , orgelbyggare , Stockholm. - Burträsk (1840), Överluleå (Boden) (1842). Se även s 35, 226. Strindberg, Tore (f 1882), bildhuggare. - Överluleå (Boden) (1932) . Stråle, Petter (1720-1765), orgelbyggare. - Råneå (1764). Sundsten, Johan , stadsarkitekt, Åbo. S 204f. Sundström, Lars Ersson, byggmästare. - Arjeplog (1761). Se även s 38, 46. Svensson, G, byggmästare , från Skellefteå. - Malå (1852). Se även s 39, 47. Swanberg, Esaias, konstnär, från Haparanda. - Karl Gustaf (Karungi) (1845), Korpilombolo (1855). Se även s 48 , 67. Swedman, Carl Wilhelm (1762-1840), konstnär. S 187. Sörman, GustafSimon (1905 - 1963), konstnär. -Över­ luleå (Boden) (1938 o 1954). Tempelman, Olof (Olaus) Samuel (1745-1816), arki­ tekt, 1771 konduktör vid ÖIÄ, 1779 professor vid Konstakademien . -Luleå, Gustafskyrkan (1779). ­ Se även s 17, 37, 40, 46, 48f, 182, 191 , 205,211 ,213, 215f. Tengmark, Johan , byggmästare , från Umeå. - Arje­ plog (1767). Se även s 38, 46. Thorvaldsen, Bertel (1768-1844), dansk bildhuggare. ­ Råneå (kopia 1857), Jäkkvik (Lövmokk) (kopia o 1890) , Norsjö (kopia 1911). Thurfjell, Jan (f 1924), arkitekt. - Vittangi (1968). Tolpo, Mårten , byggmästare. S 196,211. Toppelius, Mikael (1724-1821), kyrkomålare. S 187. Torhamn, Gunnar (1894-1965), konstnär. - Viihelmi­ na (1924), Lycksele (1950) . af Trolle, N H W, byggmästare. - Åsele (1852). Se även s 39, 47. Törnqvist, Henrik Albert (1819-1898) , arkitekt , 1855 konduktör vid ÖIÄ, 1860 vice professor vid Konst­ akademien . - Korpilombolo (1855). Se även s 32, 38, 47f, 67f. W ah/man, Lars Israel (1870-1952) , arkitekt. - Lyckse­ le (1923). Se även s 41. Wennberg, Thure G (1759-1818), konduktör vid ÖIÄ 1777-1796, sekreterare vid ÖIÄ 1796-1802. S 187, 215. Westerberg, Johan (1820-1866), präst , konstnär. - Jörn (1857) , Ytterstfors (1860). Se även s 26 Westerberg, Karl Martin (1892- 1963), arkitekt. - Di­ kanäs (1934). Westin, Fredrik (1782-1862) , målare, professor, direk­ tör för Konstakademien. - Malå (kopia 1865), Sarse­ le (kopia 1867). Se även s 27. Westman, Peter (1757-1828) , bildhuggare, Utanö. - Burträsk (1820). Wikman, Eric Persson , byggmästare , från Råneå. - Al­ kavare (1788). Se även s 38, 46. Winberg, K O, predikstolsmakare . - Viihelmina (1840). Winberg, Petter Jacobsson, nybyggare , byggmästare, Sastmola. S 201. PERSONREGisTER 235 Wincent, Johan , bruksinspektor, byggmästare, Sävar. - Sävar (1812). Se även s 38, 46, 52, 54. W inge, Mårten Eskil (1825 -1896), målare, professor. ­ Nedertorneå-Haparanda (1868). Wraner, Sven Henrik Alvar (f 1894) , arkitekt. - Fredri­ ka (1931). Wretling, David (f 1901) , konstnär. - Fredrika (1931). Wretling, Kjell (f 1904) , arkitekt. - Sarsele (1929) , Ma­ lå (1951). Wulff, Jacob (1750-1800), konduktör vid ÖIÄ. S 201f, 206f. Wåhlström, Karl (1725-e 1785) , orgelbyggare, Stock­ holm. S 187. Å bom, Johan Fredrik (1817-1900) , arkitekt, 1845 kon­ duktör vid ÖIÄ, 1860 arkitekt vid ÖIÄ, 1880 inten­ dent vid ÖIÄ för Kronans hus i landsorten. - Norsjö (1845), Åsele (1846), Råneå (1853). Se även s 37, 47ff, 64f, 69. Åkerblom, Matts (1740-1819) , byggmästare. S 180, 190, 196, 200. Åkergren, Matts (1752-1839), byggmästare , Rouvesi. S 190, 206ff. Åkerman & Lund, orgelbyggeri. - Lycksele (1880), Åsele (1914) , Skellefteå landskyrka (1916) , Överlu­ leå (Boden) (1931), Viihelmina (1926 o 1960), Fredri­ ka (1931) , Dikanäs (1945) . Se även s 35. Åkerman, Per Larsson (1826- 1876) , orgelbyggare . Skellefteå landskyrka (1872) , Lycksele (1880). Åkervall, Eric, skeppsbyggmästare . S 201f. Ångman, Jonas (1764-1845) , kyrkoherde, predikstols­ makare. - Fredrika (1797) . Sveriges K yrkor KONSTHISTORISKT INVENTARIUM VOLYM217 Kyrkobyggnader 1760-1860 Del3 l .r. t-['. ,J++-+-+-t-++-+-ft-f .~ ~ l Ii A P AIIJD OB_R!li T E_H_ . J "NGERM lJ.l V JAl'1TLAND l )~ ( ~ " ~ ~ = \ i )""-. J.~ HÄkrre-AtE-\ A Mfb'ELPAD -~ ! \ ( --------- _J f \ ) -ÄL-'>1-N-G I:AN-b '- "----d '\ N \ ) DALARG' lcÄSI.RIKLAND \ - h l ~· •./ .. LUPPLAND ~ ) VÄRM LAND VAST MA N- \ ~i LAND ~~~ l .DALS LAND ~ NAR KE "'1Al.~~ } .. •a l-/1- I'- SÖDERJ t :LAN D BOHUS LAN ~7f­ -· //4s-T-E-RG i:i~NDEB ~ v . GÖTLAND 'fl ~< ~ J VASTER - l ,{J L~) PUBLICERATOMRÅDE UNDER UTGIVNING ISSN 0284-1894 ISBN 91-7192-886-3 Almqvist & Wiksell International