Levide kyrka SVERIGES KYRKOR ERLAND LAGERLÖF GOTLAND BENGTSTOLT Levide kyrka Levide kyrka FARDHEMS TING, GOTLAND BAND VII:4 Av ERLAND LAGERLÖF och BENGT STOLT VOLYM 220 AV SVERIGES KYRKOR, KONSTHISTORISKT INVENTARIUM GRUNDAT AV SIGURD CURMAN OCH JOHNNY ROOSVAL UTGIVET A V RIKsANTIKVARIEÄMBETET OCH KUNGL. VITTERHETs HISTORIE OCH ANTIKVITETs AKADEMIEN 3« Riksantikvarieämbetet REDAKTIONSKOMMITTE: CHRISTINA VON ARBIN, ALLAN ELLENIUS, R.AXELUNNERBÄCK,ANDERSÅMAN UTGIVET MED ANSLAG FRÅN WILHELMINA VON HALLWYLS GOTLANDSFOND OCH CARL KEMPES STIFTELSE Foto Gabriel Hildebrand (där ej annat anges). Beskrivningen av Levide kyrka påbö1jades 1993 samt avslutades i november 1995. Excerperingen i ViLA har utförts av Astrid Lundgren. Översättningen till engelska av bildtexter och sammanjailning har utförts av William Pardon. Bildmaterial, anteckningar och excerpterförvaras i ATA. Omslagsbilden återger Levide kyrkafrån sydost. Foto Gabriel Hildebrand. På titelsidan Levide pastorats sigil/1828. © 1996 Riksantikvarieämbetet l: l ISSN 0284-1894 ISBN 9 1-7209-028-6 (inb.) ISBN 91-7209-045-6 (hft.) Gotab 1996 Förord Med beskrivningen av Levide kyrka, dess inredning och inventarier fortsätter Sveri- ges Kyrkor publiceringen av kyrkorna i Fardhems ting. Nu återstår Fardhems kyrka, moderkyrkan, vars beskrivning länge förberetts. Denna volym skall också innehålla ort-, sak- och personregister för alla tingets kyrkor. Beskrivningen av Levide kyrka har utarbetats av Erland Lagerlöf (byggnadsbe- skrivning, byggnadshistoria, kalkmålningar m.m.) och Bengt Stolt (inredning och inventarier). En inledning om socknens förhistoria har skrivits av Lars Löthman. Kerttu Palmgren har renritat äldre uppmätningar, utförda 1886--88 av Erik Joseph- son, Folke Zettervall och Fredrik Sundbärg samt senare kompletterade av Nils Arne Rosen i samband med kyrkans restaurering 1956--57. Övriga uppmätningar har ut- förts av John Söderberg 1943 och Viveka Åkerman 1995. Fotograferingen utfördes 1994 av Gabriel Hildebrand. Kompletterande bilder har tagits av Torsten Svensson 1996. Föremålen i Gotlands Fornsals samlingar har fotograferats av Göran Ström. Excerperingen av kyrkans arkivalier i Visby Landsarkiv har utförts av Astrid Lund- gren. Alla dessa medarbetare tackas varmt. Vid arbetet på platsen har värdefull hjälp lämnats av prosten Louis Hård och se- nare av kyrkoherden Anders Larsson samt av klockaren Sture Pettersson. Råd och upplysningar har också lämnats av f. klockaren Harald Jakobsson och kyrkorådsle- damoten Ragnar Olofsson. Vid bearbetningen av det insamlade materialet har värdefullt bistånd lämnats av flera specialister på olika områden. Särskilt kan nämnas Ragnhild Boström, Karin och Gunnar Svahnström samt Sven Erik Pernler. Stockholm i oktober 1996 Christina von Arbin Allan Ellenius R. Axel Unnerbäck Anders Åman Innehåll LEVIDE KYRKA Inledning Kyrkogården Kyrkobyggnaden Kyrkans byggnadshistoria Kalkmålningar Glasmålningar Ristningar Inredning och inventarier BILAGOR NOTER KÄLLOR OCH LITTERATUR FÖRKORTNINGAR SUMMAR Y 9 14 19 47 54 59 60 61 92 96 100 102 103 r LEVIDE KYRKA Gotland, Gotlands län, Fardhems ting, Visby stift, sudertredingens kontrakt Inledning Topografi och fornminnen Levide socken (levide 1200-talet1) är belägen 8 km från kusten samt l O km nordväst om Hemse samhälle på syd- västra Gotland 4 mil norr om öns sydspets. Sockenfigu- ren är Il km lång och 4 km bred (N-S) och upptar en yta av 32 kvkm.2 Den gränsar till sex grannsocknar: Fröjel i norr, Gerum och Fardhem i öster, Silte i söder samt Sproge och Eksta i väster. Nivåerna växlar starkt, från 15 m ö h nere vid Mästermyr i söder upp till 75 m ö h vid sydvästra kanten av Lojsta hajd i norr. Berggrunden domineras av kalksten, i norr tillhörande Klintebergstypen och i söder Hemsegruppen. Jordartema består i söder av kalkgyttja och torv, medan norr därom dominerar moränmärgel samt sand- och grusblandad jord. Kyrkan ligger på den låga "udde" som Ancylus- vallen bildar mot söder.3 En bitvis kanaliserad bäck av- vattnar hela socknen söder ut och avrinner via Mäster- myrs huvudkanal Snoderå. Socknen har ca 40% skogs- mark. 1991 fanns 364 invånare i Levide. Levide socken har tämligen rikligt med fasta fornläm- ningar och lösa fornfynd (fig. 2). Vid Riksantikvarie- ämbetets fornminnesinventering för revidering av Eko- nomisk karta över Sverige på Gotland 1976-78 registre- rades 398 fornlämningar på 62 platser. Därtill kommer ett 15-tal borttagna ej återfunna fornlämningar (huvud- delen gravrösen samt några husgrunder och ett par slip- block enligt geologiska kartan från 1925, d v s en forn- lämningstäthet av 13 per kvkm). Dessutom antecknades ett dussin platser med lösfynd, varibland två stenyxor, två från bronsålder och åtta från jämålder, varav huvud- delen silverskatter .. Från stenålder är bl a lösfynd av trindyxa från Brings- arve samt enkla skafthålsyxor och andra stenyxor från Mallgårds och Tummelbos, samt möjligen även en bort- tagen hällkista från Hallbåter. Till bronsåldern hör främst Fig. l . Kyrkan och kyrkogården från sydost. Foto 1994. The church and the churchyard seen from the south-east. två större ca 25 m stora rösen inom Tummelbos, troligen även två större skeppssättningar, 16 resp. 33 m långa och 3 m breda vid sockengränsen YNY om Hallbåter samt en armring och en halsring av brons från Bringsarve resp. Gerum Annex. Från sannolikt järnåldern är huvuddelen av de övriga ca 260 gravarna (stensättningar) fördelade på tio gravfält inom Mallgårds (75), Ajsarve (48), Pejnarve (32+23), Tummelbos (34), Kullands (20), Bringsarve (15), Hall- bäter (l O) och Bocksarve (7). Andra och säkrare spår av järnåldersbosättning utgör de 17 husgrunderna på nio platser inom främst Alskute, Bocksarve (2), Mallgårds (4+2 skärvstenshögar), Pejnarve (2) och Tummelbos (3), varibland fem är 30m eller längre, vidare nio fornåkrar inom Pejnarve, 30 stensträngar med en total längd av he- la 4 ,3 km på 20 platser, några slipblock och 14 malstenar samt silverskatter inom Alskute (82 silvermynt), Mall- gårds ( 195+36) och Tummelbos (483+53)4 • Inom Präst- gården är en gravhäll med runor. I socknens norra del finns tre kalkugnsruiner och i den södra tre tjärdalar (soj- den). De något högre medelavstånden för socknens gravfält och husgrunder till kyrkan än de för de historiska gårdar- na till denna pekar på att en svag men märkbar bebyggel- seförskjutning ställvis ägt rum från utkanterna in mot bygden. Kyrkan synes även ha placerats tämligen centralt i förhållande till både fornlämningar och de his- toriska gårdarna samt i god anslutning till det äldsta väg- nätet. Lokaliseringen av kyrkan kan alltså sägas uppfylla huvudkraven: att alla i socknen skall ha en så kort väg som möjligt till kyrkan och att den placerats på god byggnadsmark, Ancylusvallens grus- och sandjord5• Socknens gårdar Levide var i äldre tid moderkyrka till Gerum, men från 1922 annex till Eksta tillsammans med Sproge och Ge- rum. Sedan 1962 tillhör Levide Fardhems pastorat till- sammans med Gerum, Linde och Loj sta. Följande gårdar finns i socknen: l0 LEVIDE KYRKA • •= enstaka gravar ·~ ~~ borttagna gravar •• gravfält • •= husgrund/er D= fornåkrar Il "' r esta stenar ..t. = stensträngar ···"" äldre v ägrest AÅ= s liprännor l - y t or 6. • mals t en "f' : s t enålder sbopl ats • "' bronsålde r sfynd 6 • ka l kugnsrui n T s sejde/tjärdal N t o 2km ----'----...J Fig. 2. Fasta fornlämningar och fornfynd inom Levide socken. Efter Riksantikvarieämbetets fornm innesregister reviderat för ekonomis- ka kanan 1976-78. Kansammanställning Lars Löthman 1994. Ut- snitt ur topografiska kanbladet 56 C Klintehamn 1987. Permane/11 ancie/11 monume/1/s and ancie111 finds in Levide parisl1. Ajsarve, Ersarffue gaard 1585 ÖL, Mickeli Eriks- sarffue(!) 1608 jb, Thomas Eisarffue 1614 kr. Alskute, Arsgutte gaardt 1585 ÖL, Simenn Arss- gutte( !) 1608 j b, Rasmus Askute 1614 kr. Bocksarve, Joenn Beckessarffue(!) 1608 jb, Bock- sarue stue ager 1594 k:oinv., Hans Boxar- ffue 16 14 kr. Bofride, Findsse Bofrede 1608 j b. Bondarve, Lauridz Bonnder(!) 1608 jb, Bondaruis widenge 1594 k:oinv, Hans Bondarffue 1614. Bringsarve, Botiii Bringsarue 1523 skb. Dals, Madz Dalls 1608 jb. Hallbåter, Hallbotter gaard 1585 ÖL, hoss Halsboe- ter 1594 k:oinv., Olluff Halbottarffue 1608 jb. La j ves, Boteli Leffuede(!) 1608 jb, Oluff Leive- dis 1614 kr. Magnuse, Magnus gaard 1585 ÖL, Magnusis beth- ning 1594 k:oinv., Oluff Mangoms- sarue(!) 1608 jb, Oluff Magnusse 1614 kr. Mallgårds, Oluff Ma1ghers 1523 skb, Iacob Malgar 1558 (gravsten), Per Mallgers 1585 ÖL. Ollajvs, hoss Oudlebs gaard 1594 k:oinv., Marckus Odleffs 1608 jb, Oluff Olleiffs 1614 kr. Pejnarve, O Il uff Penarffue 1608 j b, Pinnarffue 1594 k:oinv., Lavritz Peinarffue 1614 kr. Sallmunds, Lauridz Sallinge(!) 1608 jb, Bothol Sal- mungs 16 14 kr. Skinnarve, Mickeli Skinder 1608 j b, Bothol Skindere 1614 kr. Skogs, Skougs enge 1594 k:oinv., Nielis Skougs 1608 jb. Stenstugu, Lauridz Stenstoffue 1608 jb, Madz Stein- stoffue 161 4 kr. Tummelbos, Ziffredt Thomblingbo 1608 jb, Reinholt Thumelbo 16 14 kr. Ödegårdar Kvame, Quemne gaardt 1585 ÖL. Skogesmiss, Skoge Smiidtz gaardt 1585 ÖL, Tomis Skouff smidz(!) 1608 jb. 1585 ÖL= Lista över öde gårdar från 1585. 1608 jb = " 1570-talets jb" (har kallats olika, men nam- nen har visats stamma från 1570-talet). 1594 k:oinv. =Inventarium för sudertredingen 1594. 1614 kr= Kyrkaräkenskaper för sudertredingen 16146. Prästgården Prästgården, nu med en stor trädgård belägen omedelbart öster om kyrkan (fig. 4), är uppförd 1786 och mycket väl bevarad även vad interiören beträffar. Huset har flerdelad plan med en sal bakom en lång farstu i husets mitt. På var sida om denna mittdel ligger fyra rum med bl. a. bib- liotek, förmak och "biskopskammare". Prästgården byggdes som ersättning för en äldre bygg- nad, som brann ner till grunden 1786, varvid även kyr- kans arkivhandlingar förstördes. Den nuvarande präst- gården är i privat ägo sedan 1970 och har på ett föredöm- ligt sätt renoverats och inretts under de senaste decenniema7. INLEDNING l l Fig. 3. Kyrkan i landskapet, från nordväst. Foto 1994. The church in the landscape, seenfrom the north-west. Minneskors I Gotlands fornsal förvaras övre delen av ett minneskors av kalksten (fig. 5), som ursprungligen var uppställt vid Dals gård i närheten av kyrkan. Nuvarande mått: H 70, Br 69,5, Tj 12 cm. P A Säve beskrev korset 1873- 74 på följande sätt8 : "Kors, af kalksten (uti Stugåker vid Dals i Lev ide), h vars stam, som är förstörd och försvunnen, säges varit omkr 4 alnar hög; hela rundelens bredd tvärs öfver korset är l aln 3 l /2 tum och dess tjocklek 5 tum. Den inre rundeln och korset der öfver äro 1/2 tum upphöjda öfver hvar- andra, men bilden (öfverst), som håller en liten hammare i högra handen har en upphöjning af l tum och ett hål uppe i hufvudet; och det i marken qvarsittande stycket af korset är 12 tum högt. Minnesmärket, som förstördes omkring 1840, har ingen inskrift, men på dess stam har funnits en ryttare, som ansågs vara Sankt Jöran. Om kor- Fig. 4. Prästgården belägen strax öster om kyrkan, uppförd 1786. Nu i privat ägo. Foto E Lagerlöf 1986. The vicarage, immediately to rhe east oj the church. Built 1786, now private/y owned. set gå de van liga sägnerna, eller att en brud derstädes störtat af hästen och dödt, samt att boskapsfall och hvar- jehanda olyckor träffat gården (som nu också är obe- byggd och öde) hvar gång man rubbat det gamla stenkor- set": Äldre kyrka vid Mallgårds? Enligt traditionen skulle det ha funnits en äldre kyrka på gården Mallgårds ägor i socknens nordöstra del. Här . ··\ · .t ~~"· \·r"· Ii l \ 12 LEVIDE KYRKA ------ -· -· h L b . - :. f,;A• ~ ..... JA Fig. 5. Minneskors av kalksten, medeltida. Ursprungligen uppställt vid Dals gård i närheten av kyrkan. Nu i G F. Teckning av P.A. Säve 1873-74. Medievallimestone memorial cross. Stood original/y by Dals farm, notfarfrom the church. Drawing by P.A. Säve 1873-74. finns några husgrunder som tolkats som grunden till en träkyrka. Det är ovisst hur det härmed förhåller sig. Traditionen kan ha rätt, men innan någon utgrävning utförts på plat- sen är detta omöjligt att avgöra. Sommaren 1861 gjorde Mag. Fredrik Bergman9 och fornforskaren Alfred Snö- bohm10, som var lärare i Levide, en gemensam undersök- ning av den förmodade kyrkoruinen vid Mallgårds. De utförliga anteckningar som Fredrik Bergman gjorde vid detta tillfälle är ett intressant tidsdokument, som förtjä- nar att citeras 11 : "Fredagen d. 18 aug 1861 besägo skol!. Snöbohm och jag den s.k. kyrkoruinen på Malgårds egor inom sock- nen. En bondgosse 01. Bolin Bondarfve var oss dit följ- aktig. Den ligger på vägen genom Levide socken åt Hej- de öfver Loista hed 1/4 dels mil upp i skogen på venstra hand till hälften inom Malgårds - Storhage, den andra hälften inom Malgårds Ceders Bråten (gamalt got!. ord, bet. skogsdunge el. skogsstycke), så att gärdsgården går tvärt öfver på bredden. Tydliga lemningar efter murar äro här synliga. På somliga ställen har muren varit enkel (m en sten) på andra två a tredubbel. Murarna ha varit tern!. breda, på bredaste stället 2 1/2 aln. Hela fornlem- niogen är liksom delad i 2 12 delar, den ena delen kan jag kalla hufvudbyggnaden, 37 steg lång och 7 aln bred samt m muren också 12 aln bred, genom en stenvägg samt gärdesgården, som går öfver på sg (sagda) ställe, delad i två delar, liggande ungefår i Ö. och Vester kanske dock i N.O. och S.O. Åt Ö. är byggningen afrundad, alldeles som de kristnas chor, och torde kanske detta kunna tjena ss (såsom) ett bevis på att det varit ett kristet tempel. Att det varit en byggnad, h vara f nu murarna längst nere eller grundvalen ända till jordytan är synliga. Att ej stenar af en slump blifvit kastade är en påtaglig visshet. - Lem- niogamas utseende är följande (fig. 6): Tiden för byggandet af detta tempel är ej godt at afgö- ra. Det berättas härom, att man här begynt bygga Levide Kyrka, men att det som man om dagen byggt blifvit om natten nedrifvet, så att arbetet aldrig något framskridit, hvarföre man beslutat sig för att upphöra med arbetet och Iemna det i det skick det då befann sig, och byggt kyrkan på det ställe, der den nu står, h varest den stått fre- dad af jättar och troll. Sägnen om, att det om dagen full- bordade arbetet bl. om natten nedrifvet, torde kanske häntyda på hedningarnas och de första kristnas strider. Några kristna inom församl. ville kanske här, fjärran från menniskornas boningar och verldens oroliga buller, byg- ga sig ett tempel Herranom för att här så ostörda öfver- lemna sig åt sin Gudstjenst, men då hedningarna fått härom kunskap, hafva de, af hat ti ll den hvita Christ och läran om honom nedrifvit det gjorda arbetet. Templet vo- re så!. ett bevis på hedningarnas och de första kristnas beständiga fejder. Så utsmyckad har sägnen bibehållit sig. Kanske fruktan har tillbakahållit verkliga orsaken. Men en förunderlighet förefinnes dock, nem!. de begge (afdelade) utbyggningarna. De äro mycket bredare och större än sjelfva hufvudbyggnaden. Åt Ö. går den ena bi- byggnaden 2 a 3 alnar längre fram om hufvudbyggna- den, åt v. slutar bibyggnaden 5 a 6 alnar förr än hufvud- byggnaden. Hvartill de tjenat eller hvartill de blifvit be- gagnade, är omöjligt att afgöra. Eller kanske det hela varit ett hedniskt tempel som bl. förstörd vid kristen- domens uppträdande af de kristna, då de fått öfvermak- ten. Sjelfva hufvudbyggnaden skulle då ha varit det all- raheligaste i templet dit endast hedna-offer-prästen med offerdjurens inelfvor fick inträda och offra, och åter bi- byggnaderna bl. begagnade att förrätta slagten i, der of- ferdjuren förvarades och slogos för pannan samt inelf- voma uttogos. Huru som heldst, härmed förhåller sig, al- la gissningar stranda, antingen det varit hedniskt eller kristet, nog af, man står på helig mark, som ofta af hel. män och folk i tanke att prisa sin Gud eller sina Gudar bl. beträdd. Offerröken har kanske här stigit mot höjden att blidka den vredgade Guden, eller hafva här sjungits Gudliga sånger och vackra mässor i den stilla natten och genljudit mot klinten och tonat bort i skogen och manat till Guds pris. Allt omkring templet har ett fromt utseen- de. Nära detsamma finnes små kullar, en sak som än när- mare tycks hänvisa på hedendomen då man vet, att de gamla oftast uppsökte sluttningar och kullar till sina hvi- lorum och tempel. Så inne i djupa skogen, nära Lojsta stora hed och sammanhängande dermed och sjelf egande ett fornt utseende ger trakten ett egendomligt intryck. På Loista heid åt Gerum till går en väg, som kallas Biskops- gatan och berättar sägnen, att Biskop Unne som bodde på Hunninge i Klinte och St Ansgarii efterträdare på er- kebiskopstolen i Bremen, på Gottland sökte sprida Christi lära och här på Gottl. dog 936, rest denna väg på sin fårder åt Gerum att predika. Kanske han rest just hit? Kanske hans ord dånat genom hvalfven i detta tempel? Kanske han här biktat mången ångerfull syndare. Allt blott gissningar. Men åt honom som allt vet lemna vi det- ta att afgöra. Kanske dock jag här fört långt tal om blotta INLEDN ING )3 Fig. 6. Husgrunder i socknens norra del vid gränsen till Gerum och Fröjel, på Maigårds ägor. Efter teck- ning av Fredrik Bergman 186 1. ULMA Building foundations on the land belonging to . Malgård farm in the northern part of the pari sh by the boundary to the parishes of Gerum and Fröjel. After a drawing by Fredrik Bergman, 1861. stenar, som intet elider litet betydt, kanske här varit en bondgård. Strax utföre nämnde fomlemning funnos stenlägg- ningar, trol. efter kämpagrafvar. Flera stora enskilda ste- nar- stodo djupt ner i jorden. En af dessa synes hafva bl. rörd, kanske någon sökt att få bort den, hvarvid den gått sönder. I närheten mellan den s. k. Malgårdsklint och nyss omtalade fornlemning finnas stensättningar något liknande nämnde lemning, fastän mera oregelbundna och kanske så lagda af naturen. På ett ställe syntes ett hål jemte lager af stenflisor, trol. har här varit en kämpa- graf." " l s.k. Malgårds Presthögarden en litta äng el. täppa, nära Oleifs, egan no 3 fr. Oleifs trädgård på h. hand från Oleifs, finnas två små högar ofvantill gräsbevuxna, men bestående af stenrör. Rundt omkring synas några stenar, liggande i form af en fyrkant, liks. grundvalen af ett hus. Vår ledsagare berättade, att fordom Levide prästgår.d le- gat här, och att för ej så länge sedan skorstenarna, som nu utgöra de bägge högarna, varit synliga. Man kan oför- lika detta med det sannolika? En kyrka långt nere i sko- gen. Prestgården midt i socknen, midt emellan de båda s.k. kyrkorna." 14 LEVIDE KYRKA Kyrkogården Kyrkogården omges av en fint lagd kallmur av kalksten med några inslag av sandsten (fig. 7). Den är ca 40-50 cm bred och varierar i höjd från 60 cm till 120 cm, högst mot prästgårdens trädgård. I väster och nordväst finns på insidan en tät häck. Kyrkogården omges av planterade lövträd. Från huvudingången i söder leder en gång, nu täckt med gjutna plattor, fram till kyrkan. Den fortsätter på kyrkobyggnadens södra sida åt väster mot ingången vid tornet samt åt öster förbi korets absid och ned till norra ingången. Ingångar till kyrkogården finns alltså i tre väderstreck. Alla ingångar markeras med låga murade portstolpar (fig. 8-1 0). De stängs med grindar i söder och norr, me- dan den västra ingången har ett dike utvändigt med järn- rist för att utestänga djuren. Grindarna i söder äravekträ och rödmålade, enligt räkenskaperna tillkomna 1904. I norr är grindarna av svartmålad järnplåt. Medeltida stigluckor har troligen funnits i söder, väs- ter och norr. Vid en visitation 1690 anfördes i protokol- let: "Item beswärade sigh Pastor om en stiglucka, som the hade i sidsta visitation utlofwat at bota, men intet gjordt therwid. Therföre the ock tilfrågades, hwij the icke hade på så lång tijd thet efterkommit, R (svar) The ville medh thet första bota henne bådo dock at thet måtte allenast stå an till nästa året." I kyrkans räkenskaper 1827 upptas utgifter för "Diverse bräder, lass sten m m. för likporten." Detta kan innebära att det vid denna tid fanns en medeltida stiglucka, som troligen var välvd och hade brädtak. Grannkyrkorna i Linde, Fardhem och Frö- jet har kvar vardera en av sina medeltida stigluckor (Sv K Go III, s 342, VII:2, s 13). Vid västra kyrkogårdsmurens ingång finns i muren ett arkitekturfragment av kalksten, som möjligen kan ha hört till en stiglucka. Det är en hörnkolonn med kapitäl utformat som en blomma (fig. Il ). Den kan ha tjänstgjort som stöd för en inre eller ytt- re båge i en stiglucka. Kyrkogårdsmuren har enligt kyrkans räkenskaper om- lagts vid flera tillfällen men synes på södra och västra si- dan till stora delar ha kvar sin ursprungliga sträckning. Utvidgning synes främst ha skett mot norr. I söder grän- sar den till "Kyrkparken", i öster till prästgårdens träd- gård och i norr och väster till landsvägen. Muren har, som nämnts, lagats och förnyats vid flera tillfällen. Detta nämns redan vid Haquin Spegels visita- tion år 1680: "AIIså förordnades at Kyrkegårds muren skal i Åhr lagas" och år 1698 anförs i visitationsproto- kollet att det var nödvändigt med "någon Reparation på Kyrkio-Muren oc luckorna" (Stigluckorna). o 10 W JO .JlJ 50 6D M. Fig. 7. Situationsplan l :2000. Uppm. J. Söderberg 1943, kompl. av V. Åkerman 1995. Site plan, scale l :2000. De mest omfattande arbetena på kyrkogården utfördes dock under 1800-talet, sedan man år 1803 beslutat att begravningar skulle ske här och inte inne i kyrkan: "På Praesuls föreställning blef af Pastor och Församlingarna nu enhälligt öfverenskommet och beslutat, att hädanefter inga lik få begrafvas i kyrkorne'' (vis. prot. 1803). Vid en sockenstämma den 24/6 1832 bestämdes föl- jande om kyrkogården: "Rörande Kyrkans ringmur be- slöts, på af ordföranden framställd proposition, att den skulle genom Arbetsbiträde af socknemännen sjelfve, i den ordning, som vanligt varit iståndsättas, samt seder- mera samfåldt underhålla. Tiden för verkstållandet utsat- tes till slutet af nästa september samt början af october Fig. 8. Södra kyrkogårdsingången med trägrindar från 1904. Foto 1994. The south entronce to the churchyard with wooden gatesfrom 1904. KY RKOGÅRDEN 15 Fig. 9. Västra kyrkogårdsingången med s.k. farist. Foto J 994. The wesr enrrance ro the churchyard with an iron carrle-grid . månad, då så mycket som medhinnas skulle iord- ningställas. Till Kyrkogårdens fredande beslöts att den som ej stängde luckorna till Kyrkogården, öfver ringmu- ren toge sig gångstig runt i någon mohn skadade de på Kyrkogården planterade träd, gjorde sig förfallen till en plikt af 16 sk Bco." Man hade således redan nu 1832 planterat träd på kyr- kogården. Detta förekom på de gotländska kyrkogårdar- na i allmänhet först vid slutet av 1800-talet, då det vid biskopsvisitationer ofta förordades av visitator för att "erhå lla en lummig inramning till kyrkan." Kyrkogårdens utvidgning (åt norr) påbörjades troligen nu och vid en visitation 1848 påpekades att kyrkogården som tillräckligt rymlig "å h vilken hvarje hemman har sin bevista lägerstad." I ett stämmoprotokoll 1852 anförs fö ljande : "Angåen- de verkställda arbeten vid Kyrkan, såsom Södra Ring- murens anläggning och 2:ne stora nya portars insättning hvarföre nu redogjordes och för att besluta om sättet för betäckande! af de dermed förenade kostnaderna, hvilka Kyrkan väl bestrididt, men som ock medtaget dess små och otillräckeliga tillgångar, som förestå och beslutade äro, som Kyrkan icke kan utgöra, hvadan bidrag af såväl Hemmansägare som Inhyses erfordras, hvilka alla äro li- ka berättigade till Kyrkans förrnoner." På 1890-talet blev det åter aktuellt med åtgärder på kyrkogården. Det gällde främst gravplatserna, men i no- vember 1889 förordades även "att en omplanering af Kyrkogården måtte ske i en ej så långt aflägsen framtid" (Kr. prot). Denna genomfördes i etapper på 1890-talet. Sockenmagasin Strax utanför kyrkogården vid norra ingången finns en magasinsbyggnad av trä, ett panelat bulhus, som nu an- vänds som kyrkans förvaringsbod (fig. 12). Den är röd- målad med svarta knutar och svartmålad dörr, under plåttak. Den har två små öppningar på södra sidan, en på norra. Vid kyrkan har funnits flera magasinsbyggnader, alla av trä. Någon av dem har varit placerad inne på kyrko- gården. I ett visitationsprotokoll från 1803 anförs följan- de: "Som utom Kyrkomagazinerne, befunnos äfven andra smärre magaziner här vara inrättade, tillstyrkte praesul, att de måtte läggas tillsammans, så att blott ett magazin blefve i hvardera Socknen" (Levide-Gerum). Fig. J O. Kyrkogårdsmuren och norra kyrkogårdsin gången. Foto J994. The churchyard wall and the norrh enrrance ro the church-yard. 16 LEVIDE KYRKA Fig. Il . Hörnkolonnett av kalksten med kapit.äl utformat som en blomma. Troligen ursprungligen i en stig lucka. Detalj av fig. 9 Limestone earner colonette with a capita/ shaped like a flower. P robab/y original/y in a /ich-gate. Det a il of Fig. 9. Det är ovisst om dessa magasin var inrymda i samma byggnad, eller om här samtidigt fanns flera. I ett visitationsprotokoll från 1825 kom åter magasi- nen på tal: "Efterfrågan om här funnos några magasiner för Socknens behof vid inträffande missväxtår? Svarades att i Levide funnos både kyrko- och Socknemagasin ... På ytterligare tillfrågan om dessas tillstånd svarades att ... hvad Levide begge magasiner beträffar anmäldes, så af Pastor, efter hvad han hade sig bekant, som af en del Sockneboar att de vore i högsta obestånd och en brist af omkring 60 a 70 tun:r spanmål sig yppar i desse båda magasiner tillsammans utan att likwäl nu kunde utre- das." 1837 talas om en "ny Magazins-Byggnad af Timmer på Kyrkogården uppförd, välställd och lika wäl förvarad genom Tjärsmörjning imot röta och väta som Kyrkota- kel." Man skilde uppenbarligen på kyrkamagasin och sock- enmagasin. 1848 uppges i ett vis. prot: "Något Kyrko- magazin finnes icke" samma år anmärktes: "Om det Kyrko Magasin, som tillförene funni ts i Levide upp- lystes så väl af Socknemännen, som Räkenskaperna, att fonden år 183 1 blifwit försåld för 46 Riks-, och att detta skett med Consistorii samtycke, samt enligt Dess Reso- lution den 13:de April samma år." Bodar En tid hade kyrkan en "materialbod" av trä uppförd intill kyrkans norra fasad, troligen mot långhuset. I ett stäm- moprot. 1849 föreslås att boden "förflyttas till platsen mellan Burge kyrkoport (den norra ingången till kyrko- gården) och Prestgårds-trädgårdsmuren, i fa ll ej annat rum kan beredas dertill." Detta skedde troligen för att man skulle kunna ta upp ett större fönster i långhusets norra vägg, möjligen det västra av de båda fönstren. Här fanns också ett likvagnshus, som då ny likvagn ti llverkad av vagnmakaren Karl Lindell i Visby anskaffa- des 1896 ombyggdes och gjordes något större för att kunna "lemna tillräckligt skydd för den nya vagnen." Detta hus låg på " Sockenallmänning" varför kyrkorådet ansåg att det var onödigt att fl ytta det till annan plats, utan beslutade att det skulle stå kvar på de gamla grund- murarna. (Kr. prot. 2613 1896.) Gravstenar på kyrkogården Strax innanför kyrkogårdsmuren, öster om norra ingång- en har fyra äldre gravstenar uppställts (fig. 13). Från väs- ter: l . Av grå kalksten, med text parallellt med kortsidor- na: /ANNO J722 DODE ERLI . ./ OCH WELACTAT MAND / ANDREAS 0 LLVS (=Olofsson) MALGAS l VTI SIN ALDER 79 ÅR MED l SIN K. HVSTRV BRITA l JACOB DOTER SOM DODE l ANNO 1688 VTI HÄNNES ALDER 27 ÅR GAMMEL l OCH LIGER HER VN DER BE l GRAFVEN l VERDEN HAR DE / VA RIT MED FRID HENFA RIT. Därunder inom kartusch Mallgårds bomärke. Höjd över marken 165 cm, bredd 124 cm. 2. Av grå kalksten, trapezoidal (fig. 14). Mitt påste- nen ristad mansfigur utan markerade armar, i stort for- mat, på dess bål ristad mindre mansfigur, under dessa text: JACOB MALGAR, därunder Mallgårds bomärke. Ut- med stenens sidor skriftband med text, börjande på övre kortsidan: ANNO DO NI 1558 DEN l O FEBRUA RII HEN- SOFVIT l HERREN SALIG PEDER MALLGORDE DOMER l EIS- TE TI NG HIS SIEL GUD VERE NODJGE. Mått: H 128, Br 74, resp. 68. 3. Av röd kalksten, rektangulär, mitt på stenen text pa- rallell t med kortsidorna: her ligger begrafven salig l olle maldsön l anno 1654. Under texten bomärke inom sköld. Höjd över marken 165 cm, bredd 118 cm. Fig. 12. Sockenmagasin, urs pr. uppfört 1837, men flyttat och änd- rat. Foto 1994. The pari sh storehouse. Built l 837. buttatermoved and a!fel·ed. KYRKOGÅ RDEN 17 Fig. 13. Äldre gravstenar uppställda vid norra kyrkogårdsmuren. Foto 1994 Oldgravestones standing by the north wall of the church-yard. Fig. 14. Gravsten av grå kalksten över Ja- cob Malgar (Mallgård), d. 1558. Jfr fig. 13. Foto 1994. Jacob Malgar s (of Mallgård farm) grey limestolle grave-stone. Died 1558. Cf Fig. 13. 4. Av rödaktig kalksten med följande inskrift på mitt- fä ltet: HH (här hvifar) H EMMA N SEGAREN f JOHAN JO- H ANSSON f MALLGARDs f * 1828 t 188 I . Mått: H 130, B r 65 cm. I kyrkogårdens sydöstra hörn, nära prästgården finns en prästgrav med en rest gravsten (fig. 15) av grå kalks- ten med följande inskrift: H ÄR H Yl LAR f KYRKOHERDEN f P.A. BOLIN 12 / FÖDD D. IO/r o 1790- DÖD D. 29/3 1830. - FÖRLOSSNING VAR DEN FÅNGNES HO PP f OCH GLAD HA N GÅ R U R BAN DEN f DEN BRAND SOM LÖSER STOFTET OPP f BEFRIAR RENAR ANDEN f DET ÄR ODÖDLIGHETENs FLAM- MA f O J ESU CHRIST MIN SJÄL ANAMMA. Där under: SO- NEN f SJÖKAPTENEN f CA RL BOLIN I 824- r 867, Mått: H 118, Br 62 cm. Vindspelsbas På kyrkogården strax väster om norra kyrkogårdsingång- en ligger ett fragment av kalksten (fig. 16). Stenen har säkerligen ursprungligen tjänstgjort som bas till ett me- deltida vindspel, en upphissningsanordning som använts då kyrkan byggdes på 1200-talet. Nu återstår endast hälften av denna bas, som har en konisk fördjupning i vilken vindspelsstockens tillspetsade nedre ända var pla- cerad. Mått: H 39, L 80, Br 63 cm. Kyrkparken Söder om kyrkogården finns ett kringgärdat område som nu kallas Kyrkparken (fig. 7). Det hörde tidigare till prästgården, men överfördes till kyrkan, när prästgården med trädgård och uthus kom i privat ägo. Parken omgärdas i norr av kyrkogårdsmuren, i öster av en 70 cm bred kallmur av kalksten, som fortsätter den 18 LEVIDE KYRKA Fig. 15. Gravsten av grå kalksten över kyrkoherden Pehr Adolf Bolin, d . 1830. Foto 1994. The Vi ear Pehr Adolf Bolin ' s grey limesrone gravestone.Died 1830. östra kyrkogårdsmuren mot prästgården, i söder av en gärdsgård med öppning mot prästgården markerad av vitmålade trästolpar och en vit grind av trä. Invid denna ingång finns en murad brunn, som täcks av två stora kalkstenshällar. Den kan vara från medeltiden. I väster avgränsas kyrkparken med en nedtill gjuten mur samt därpå en kalkstensmur i bruk ca 45 cm bred. I parkens nordvästra hörn finns en ingång markerad med murade stolpar av kalkstenstlis. Ingången stängs med svartmålade järngrindar. En gång, nu belagd med gjutna plattor, leder fram till den södra kyrkogårdsingången. I parken finns också ett bårhus, uppfört av betong- block under svartmålat plåttak och med golv av slipade kalkstenshällar. I södra muren finns ett litet fönster och under detta ett enkelt a ltarbord av trä. Parken skuggas av planterade träd, bl.a lindar, kastanjer, askar, silvergran och några buskar. Fig. 17. Kyrkan från norr. Märk de stora fönstren i långhusets norra mur. Teckning av O. Sörling 1880. ATA. The church seen }i-om the north. Nare the !arge windows in the north wall of the nave. Drawing by O.Sörling, 1880. C-C PLAN Fig. 16. Del av vindspelsbas av sandsten, troligen använd när kyrkan byggdes på 1200-talet. Uppm. V. Åkerman 1995. Part of a sandstone basefor a hoisting device. ProbalJ/y used when the church was being /milt in the 13th century. r . __ _._;_~~:__L ...----­ -:..:. ·---- ~ . . ~ --- ·-- _,_ KYRKOBYGGNADEN 19 Fig. 18. Kyrka och kyrkogård från nordost. Foto 1994. The church and the churchyard seen from the north-east. Kyrkobyggnaden Levide kyrka består av kor med absid, rektangulärt treskeppigt långhus täckt av nio valv uppburna av fyra pelare, samt i väster ett högt tom. sakristian på korets norra sida är en tillbyggnad från 1700-talet (fig. 18-23). Kyrkobyggnaden i Levide är en helt romansk anlägg- ning med mycket obetydliga ändringar vad murverket beträffar. Den enhetligt utformade rikt profilerade sock- eln (fig. 27), löper kring hela den medeltida kyrkan, vil- ket tyder på att den planerats samtidigt och att grunden ti ll hela kyrkobyggnaden med tom lagts ut vid byggets påbörjan. En tydlig skarv i långhusets södra fasad kan dock innebära att man vid någon tidpunkt ändrat planer- na (fig. 68). Hela den medeltida kyrkobyggnaden torde ha uppfört:.; under 1200-talets förra hälft och fullbordats senast omkr 1260. I gotisk tid, troligen omkr 1300, gjordes vissa moder- niseringar i form av spetsbågiga fönsteromfattningar och i interiören starkt vidgade bågar. Dessutom gjordes lång- husportalen delvis spetsbågig (fig. 29). Den nuvarande kyrkan är säkerligen inte den äldsta kyrkan på platsen. Troligen har den föregåtts av en träkyrka, vars grund torde finnas inom den nuvarande kyrkans murar. Vid en utgrävning utförd vid kyrkans re- staurering 1956-57 påträffades ej några äldre murar, ef- tersom undersökningen var koncentrerad ti ll koret med främsta syfte att klarlägga de där befintliga gravamas lä- ge och tillstånd (se bilaga). En dopfuntsfot (fig. 106), nu förvarad i Gotlands forn- sal, dateras till 1100-talet och bör alltså ha tillhört en äldre kyrka, kanske en träkyrka. Strelow13 anger årtalet 20 LEV IDE KYRKA Fig. 19. Kyrkans södra fasad samt plan, l :300. Fig. 19-22 renritade av K Palmgren 1996 efter äldre uppmätningar. The southfront of the church, and plan, sca/e l :300. ro c A a t_ A m e c~ o 1 1 l ' s i 1 g 10 ...4 e KYRKOBYGGNADEN 21 B-B ~~~ . c-c Fig. 20. Kyrkans östra fasad samt sektioner av långhuset och koret mot öster, l :300. The east front oj the church and seetians Iaoking east, sca/e l :300. 1058 för Levide i sin krönika. Om detta årtal har någon relevans bör det gälla den första kyrkan i socknen, en träkyrka (se inledningen). 14 Apostlarna Petrus och Paulus var säkerligen kyrkans skyddshelgon, eftersom deras namn förekommer på kyr- kans klocka och de framställdes stående på invig- ningskors i absiden på ömse sidor om altaret (Kalkmål- ningar nedan). Material Kyrkan i Levide är till största delen en så kallad kva- derstenskyrka. Koret med absid och långhuset är uppför- da av fint huggna kalkstensblock i relativt jämna skift, medan det något senare tillfogade tornet är uppfört av endast tuktade kalkstensblock, som sedan putsats och vitkalkats. Tornets hörnkedjor, fönsteromfattningar samt ljudöppningarnas omfattningar är dock av fint huggen kalksten. 22 LEVIDE KYRKA A-A Hela kyrkobygganden, således även tornet har en en- hetlig rikt profilerad sockel av grå kalksten (fig_ 27). Över en enkel skråkantad bas har lagts ett parti med rundstav och hålkäL Denna enhetlighet, som således även gäller tornet kan, som nämnts, innebära att grunden till hela kyrkobyggnaden lagts ut redan vid kyrkans plan- läggning, men att man sedan haft flera byggnadsavbrott (se Kyrkans byggnadshistoria, nedan)_ Koret, absiden och långhuset har vid murkrönet en rikt Fig. 2 1. Längdsektion mot norr, l :300. Section Iaoking north, sca/e :300. Fig. 22. Plan av tornets klockvåning. The plan of the belfry, sca/e l :300. artikulerad rundbågsfri s, som löper runt hela kyrkan med undantag för tornet (fig. 24-26). De små konsoler som åtskiljer bågarna är alla olika utformade, några med hug- gen ornamentik. En bred murklack vid korets södra mur löper snett in i koret och upphör vid triumfbågen (fig_ 19). Den torde kunna tolkas som en första grundläggning vilken övergavs för en mera öst- västlig orientering när kyrkobyggnaden slutgiltigt planlades. KYRKOBYGG NA DEN 23 L tp1ir ~d a.l u i"unäOt "f t{' l"Jt;J•9ti!I"Jl~cttnops(L oc6 l!~10aril•,q. ;r:mr;. - /Hi . f 11 1 1...--*-=' t 1 Fi g. 23. Kyrkans västra fasad, l :300. Uppmätning av E. Josephson, F. Zettervall och F. Sundbärg 1886-88. Thewest front of the church. Sca/e drawing l 886-1888. 24 LEVIDE KYRKA Fig. 24 Absidens rundbågs fris. Foto J 994. The round arcade frieze aT The crown of The apse wall. Ingångar Kyrkan har tre ingångar, två på södra sidan, korets och långhusets, samt en på västra sidan, i tornets västfasad. Både invändigt och utvändigt kan man se att långhuset haft ytterligare en ingång, i norra muren nära mitten (fig. 68). Troligen har denna igenmurats redan på medeltiden, möjligen när kyrkan moderniserades i gotisk stil , vilket kan ha skett omkr 1300. Korportalen på södra sidan är rundbågig ensprångig med en vulst som löper i liv med muren (fig. 28). Porta- lens baser på båda sida utgörs av den framskjutande pro- filerade sockeln. Sidoposter av fint huggna kalkstens- block uppbär det rundbågigt trepassformade tympanon- fältet. Korportalens inre omfattning är snedsmygig och av- slutas uppåt i en korgbåge. Omfattningens sidor är av fint huggna kalkstensblock. Dörr av stående furubräder med järnbeslag i medeltida stil , utvändligt tjärad, invän- digt målad i mörkbrunt. Troligen tillkommen vid restau- reringen 1902-03. Enligt C G Brunius skall här ha fun- nits ett vigvattenskärl : " I östra sidan af inre omfattningen märkes en stor fördjupning för vigvatten".15 Denna nisch Fig. 25. Detalj av fri sen på korets norra mur, nu delvis dold av sakristians tak . Foto J 994. DeTail of The ji-ieze on The norfil wall of The chancel. Now pan/y concea!ed hy The sacri.Hy roof Fig. 26. Uppmätning av korets rundbågsfris J 886-88. The round arc·ade frie: e aT The crown of The chancel. Scale drawing. Fig. 27. Långhusets sockel i det sydöstra hörnet, i bakgrunden ne- dre delen av korportalen samt korets sockel. Foto J 994. The bas e of The nave in ils sOLuh-easT com e r. In The background The hoTTom parT of The chance! doorway and The ha se of The chancel. KYRKOBYGGNADEN 25 Fig. 28 a-b. a. Korportalen och korets sock- el. Foto 1994. - b. Korportalen, l :60. Upp- mätning 1886-88. a. The chance/ doorway and the base of the chancel wall.- b. The chancel do01way, sca/e 1:60, 1886-88. är utmärkt på den uppmätning av kyrkans plan som ut- fördes på 1880-talet. Långhuset har på södra sidan en stor tvåsprångig por- tal av omväxlande grå och rödaktig kalksten, kyrkans huvudingång (fig. 29). Portalen har i det yttre språnget slipade kolonner, som uppbär kapitälbanden och fortsät- ter i arkivolten. Kolonnernas baser har samma profil som sockeln med vulst och hålkäl samt är försedda med hörn- blad. Tympanonskivan är trepassformig i öppningen med fem cirkelrunda "knoppar". Den yttersta omfattningen kröns av ett skulpterat huvud med mustasch och ut- sträckt tunga samt under detta en skulpterad kula. De båda rikt utformade kapitälbanden har storbladig växtornamentik (fig. 30-31) samt på de inre hörnen 4 an- siktsmasker, som biter över växtstammarna (fig. 32), två 26 LEVIDE KYRKA Fig. 29 a. Långhusportalen, delvis förändrad redan under medeltiden. Foto 1994. The nave doonvay which was part/y a/te red as ear/y as du ring the Midd/e Ages. KYRKOBYGGNADEN 27 Fig. 30. Långhusportalens västra kapitälband. Foto 1994. The capita/ frieze 011 the westside of the 11ave doorway. Fig. 29 b. Långhusportalen, l :60. Uppmätning 1886-88. The 11ave doorway. Sca/e drawi11g 1886-88. Fig. 31 . Långhusportalens östra kapitäl band. Foto 1994. ...... The capita/ frieze 011 the east side of the 11ave doorway. Fig. 33. Duva som med näbben biter över en vulst, detalj av det ös- tra kapitälbandet i fig. 3 1. Foto 1994. Fig. 32. Ansiktsmask med växtslingor. Foto G. Svahnström. G F. A dove biting over a ring. Detail of the east capita/ f rieze of the Face mask with p/antte11dri/s. nave doo1way. C f Fig. 31 . 28 LEVIDE KYRKA Fig. 34. Detalj av långhusportalens västra kapitälband i fig. 30. Foto 1994. Detail of the west capita/ frieze of the nave doorway. C f Fig. 30. på varje sida. Ytterst på västra sidan, en öm med utbred- da vingar, på östra sidan en duva också med utbredda vingar (fig. 33, 35). De båda fåglarna biter över kapitäl- bandens undre vulst. Denna kapitälskulptur har tillskri- vits stenmästaren Calcarius, som antas varit verksam un- der 1200-talets andra fjärdedel. 16 Portalens inre omfattning avslutas uppåt i en vid tri- angelbåge, och har sneda smygar. Bomrännorna är igen- murade och överputsade. Dubbla höga dörrar av stående furubräder med järnbeslag och nyckelskyltar i medeltida stil, utvändigt tjärade, invändigt brunmålade. Troligen tillkomna vid restaureringen 1902-03. Tornportalen (fig. 37), belägen i västra fasaden, är spetsbågig och tresprångig. Den är uppförd av grå och Fig. 36. Långhusportalens västra basband. Foto 1994. The west bas e band seetian of the nave doorway. Fig. 35. Öm som biter över vulst, detalj av det västra kapitälbandet i fig. 30. Foto 1994. An eagle bi ting over a ring. Detail of the west capita/ frieze of the nave doorway. Cf Fig. 30 and Fig. 34. rödaktig kalksten i medveten färgväxling. I sprången sli- pade kolonnetter, som uppbär kapitälband och fortsätter som kanthuggna stavar i arkivolten. Baserna, som är i ett stycke, på varje sida, är bägarformade och uppbärs av skråkantade block (fig. 39). De inre posterna, som båda är monoliter, uppbär tympanonfältet, som är femflikigt med fem cirkelrunda fa lt begränsade utåt av upphöjda bågar (fig. 37). Båda kapitälbanden har huggen växtornamentik i rik utformning (fig. 38, 40). På södra sidan ovanför kolon- netterna tre klotformade huggna bladknippen och mellan dem enkla bladornament Ytterst på detta kapitälband ett lejon med lång svans som lagts över ryggen och slutar i en palmett, det högra främre benet är lyft (fig. 40 b). Det norra kapitälbandet (fig. 38 a) har på samma sätt som det södra klotformade huggna bladansamlingar ovanför kolonnetterna och längst ut i murlivet en platta med bladornament (motsvarande lejonet på södra sidan), två i hjärtform sammanslingrade växtstänglar, som av- slutas i treflikiga blad (fig. 38 b). Portalens inre omfattning som avslutas uppåt i en trubbig triangelbåge har sneda smygar. Bomrännorna är, som i de övriga portalama, igenmurade. Dörr av stående invändigt bemålade, utvändigt tjärade furubräder med beslag av svartmålat smidesjärn i medel- tida stil. Tillkommen 1904, och utförd av byggmästaren N Karlsson, Smiss i Gerum (kr. prot.). Den äldre medeltida dörren (fig. 41) togs till vara när den nya dörren tillkom. Den förvaras nu i Gotlands forn- sal (inv nr B 1340:83). Höjd 246, B r 118. Dörren är sam- manfogad av fyra stående furubräder. De rikt utformade smidda järnbeslagen är ursprungliga, liksom dörren i KYRKOBYGGNADEN 29 Fig. 37 a. Tomportalen i västra fasaden. Foto 1994. The tower doorway in the we st front of the tower. 30 LEVIDE KYRKA Fig. 38 a. Fig. 37 b. Tomporta len, l :60. Uppmätning 1886- 1888. The rower doorway. Scale drawing 1886-88. Fig. 38 a- b. a. Tomportalens norra kapitälband. Foto 1994.- b. De- Fig. 38 b. talj av tomportalens norra kapitälband. Foto 1994. a. The norr h capiral frieze of rhe rower doonmy. - h. Derail of rhe norr h capiral Jrieze of rh e rower doorway. Fig. 39. Tornportalens norra basband. Foto 1994. The norr h ha se band of rh e rower doorway. KYRKOBYGGNADEN 31 Fig. 40 a- b. a. Tomportalens södra kapitälband. Foto 1994. - b. Lejon, detalj av tomportalens södra kapitäl band. Foto 1994. a. The south capita/ frieze of the tower do01way. - b. A Ii on, det a il of the south capita/ frieze of the tower doorway. dess helhet. 17 Den synes ha tillkommit samtidigt som portalen under 1200-talets senare hälft. Dörren är svårt väderbiten vilket ej är förvånande då den tjänstgjort i mer än 600 år. Där järnbeslag ej skyddat ytan har mer än l cm decimerats. Detta har dock medfört att man med säkerhet kan avgöra var de bortfallna beslagen suttit på dörren och hur de varit utformade. Fönster Kyrkan har fönster åt alla väderstreck även tomkroppen åt väster, som också har stora ljudöppningar. Absiden har tre rundbågiga fönster (fig. 42). Samtliga är medelti- Fig. 41. Tomportalens medeltida dörr med ornamentalt utformade järnbeslag, 1200-talet. Nu i GF. Foto G. Ström 1994. The tower doorway' s medieval door with ornament ironwork and hinges, 13th century. da, men det södra som en tid varit förstorat återfick sin ursprungliga form vid restaureringen 1956-57. Alla absi- dens fönster är små och smala med skrånande smygar både in- och utvändigt. Koret har ett rundbågigt fönster med trepassformad övre avslutning (fig. 43). Yttre omfattningen av huggen kalksten har i bågen särskilt markerade omfattningste- nar. Starkt skrånande smygar både utvändigt och invän- digt. Långhuset har fönster i öster, söder och norr. De i öst- ra väggen avsågs lysa upp de två altamischema på ömse sidor om triumfbågen. Det norra av dessa fönster mura- 32 LEV IDE KYRKA Fig. 42. Absidens östra fönster. Foto 1994. The eas/ window of 1he apse. \ J __ .J. .., l.'~ i . -~J - -.. --r l ~ -' -·· Fig. 43. Fönster i korets södra vägg ovanför por- talen. Foto 1994. The window in lhe soulh wall of lhe chancel above lhe doorway. Fig. 44. Fyrpassformat fönster i långhusets östra mur, södra sidan. Foto 1994. A qua/refoil window in lhe soUl h side of lhe eaSI wall of the nave. Fig. 45. Långhusets södra fönster samt västra de- len av södra kormuren. Efter teckning av O. Sör- ling 1880. ATA. The soulh window of lhe nave and lhe wesl par! of lhe soUl h wall of lhe chancel. Af/er a drawing by O. Särling, / 880. KYRKOBYGGNADEN 33 Fig. 46. Rundfönster i tornets södra mur. Foto 1994 The round window in the south wall of the tower. Fig. 47. Uppmätning av fönstren i fig 44 och 46, 1886-88. Scale drawing of the windows of Fig. 44 and46, 1886-88. des igen när sakristian byggdes 1786 medan det södra är i funktion och belyser sidoaltaret. Både dessa fönster är fyrpassformade, huggna ur vardera ett block (fig. 44). Långhusets södra fönster är stort, tvådelat och spets- bågigt (fig. 48). Mittposten uppbär ett masverk som be- står av två trebladiga spetsbågar samt där ovanför en öp- pen ring. Den yttre omfattningen är av huggen kalksten, den inre putsad, båda med sneda smygar. Detta fönster är det enda som vid 1800-talets mitt hade kvar några rester av de medeltida glasmålningar som ursprungligen fyllde alla kyrkans fönster (se Glasmålningar, nedan). Fönstret tillkom säkerligen vid kyrkans omgestaltning vid 1300- talets början. Långhusets norra vägg har två fönster, ett i östra tra- ven och ett i västra. De är båda rundbågiga med utvän- digt huggen omfattning, smala och höga (sk lansettföns- ter). Ett av fönstren troligen det östra förstorades vid kyrkans inre restaurering 1827 och gjordes rektangulärt med rak avslutning uppåt. Det andra fönstret förstorades eller nygjordes helt 1849 (enligt kr. prot.) "Ett fenster af 34 LEVIDE KYRKA Fig. 48. Långhusets södra fasad, östra delen med det gotiska fönstret. Märk även murskarven strax väster om fönstret. Foto 1994. The southfront of the nave, the eastern part with the Gothic window. Not e a/so the joint in the wall slightly to the west of the win- dow. Fig. 49. Ingång till torntrappan i långhusets västra innermur. Foto 1994. Entrance to the tower stain·ase in the west inner wall of the nave licka beskaffenhet med det varande å norra sidan af kyr- kan öppnas både för ljus och prydnad". När C. G. Bruni- us besöker kyrkan vid 1860-talets början skriver han 18: "Å norra sictomuren ses två illa utvidgade fönster med karmar, poster och bågar af trä". Vid en renovering av kyrkan 1902-03 återställdes fönstren till sitt förmodade ursprungl iga skick med huggna omfattningar av kalksten efter ritningar av byggmästaren Nils Pettersson i Visby (st. prot. 7/3 1902) (fig. 17-18). Tornet har på södra sidan ett stort rundfönster som är ursprungligt, alltså från 1200-talet. Det är av kalksten i två språng profilerat i omfattningarna och har i mittfältet sex ringar och en sexflikig mittros (fig. 46). Liksom övri- ga fönster är det försett med sentida glasmålningar i or- namentala och geometriska mönster i flera fårger. Tornet Uppgången till tornets övre våningar sker genom en murtrappa (fig. 50), som ovanligt nog löper i långhusets västra mur samt i tombågen med ingång i södra delen av västmuren nära södra långhusportalen (fig. 49). Ingång- en har en rakövertäckt omfattning av kalksten och stängs med en grålaserad dörr av stående furubräder. Ingången sker mot väster, men trappan löper mot norr ända upp till KYRKOBYGGNADEN 35 Fig. 50. Tomtrappan i långhusets västra mur, mot norr. Foto 1994. The tower staircase, Iaoking north, in the westinner wall of the nave. långhusvinden. Den är 60-70 cm bred och uppförd av kalkstensblock. Trappan upplyses i västmuren av en smalljusglugg, vilken leder in till ringkammaren. I trappans förlängning finns en märklig anordning, som saknar motstycke på Gotland, men som återfinns i några öländska kyrkor från samma tid, nämligen en liten tunnvälvd kammare (fig. 51-52). Den är endast 2,26 m. lång och l ,20 m. bred samt l ,87 m. hög till tunnvalvets hjässa. Ingången i söder är rakövertäckt och endast ca l m hög och 63 cm bred. Den stängs med en trädörr, som uppenbarligen tidigare använts i någon av kyrkans porta- ler. De medeltida beslagen finns kvar men har flyttas från sina ursprungliga lägen (fig. 51). I utrymmets västra vägg finns en ljusglugg med omfattning i ett block av huggen kalksten. Den leder in till ringkammaren. Av vilken anledning och till vad ändamål har denna lilla kammare, eller cell, inrättats i tommuren? Som skyddsrum i orostider eller bara för förvaring av föremål som man ville gömma undan och skydda mot brand och stöld? I några medeltida öländska kyrktorn finns som nämnts, kammare av samma karaktär och utformning. I Yickleby kyrkas tom, 19 daterat till 1200-talet, finns t.o.m. två sådana kamrar, en i första övervåningen och en (något större) i den andra övervåningen. Ragnhild Boström20 förmodar att dessa tornkamrar (celler), som varit mycket svårtillgängliga för utomstående och dessu- tom brandsäkra, kan ha tjänstgjort som uppehållsrum för vaktpersonal. De öländska kyrkorna inrättades i mycket stor utsträckning till försvar, där naturligtvis tornen ut- gjorde de viktigaste bastionerna. Härifrån kunde vakter- 36 LEVIDE KYRKA Fig. 51. Tunnvälvd kammare i IOmets östra mur, i murtrappans för- längning. Foto 1994. The barre/-vaulted chamber in the eas1 ;.•all of the tower north of the wall staircase. na observera omgivningen och de mycket kraftiga tom- murama kunde motstå fientliga anfall och belägringar. Ä ven på Gotland användes kyrkorna i försvarssam- manhang. Tornet i Närs kyrka på östra Gotland har tydli- ga försvarsanordningar bl. a. skyttegluggar riktade mot söder och mot den väg som går förbi kyrkan (Sv.K. Go VI, s. 689). De gotländska kastalerna, bl.a. kruttornet i Visby är försvarstom av samma karaktär, som de öländs- ka kyrktornen.21 En rakövertäckt öppning i långhusets västmur leder in till långhusets vind. Här finns två trappor upp till en rundbågig öppning i tornmuren, som leder in till tornets första övervåning (fig. 53). Denna våning upplyses av ett fönster i västra muren med utvändig omfattning av hug- gen kalksten. Det har inåt sneda smygar och avtrappas nedåt. I rummets mitt ses ringkammarens valv, vars hjäs- sa ursprungligen dolts av ett trägolv. Våningen saknar nu taktäckning, men bjälkar och bjälkhål i nord-sydlig rikt- ning visar att den haft ett kraftigt bjälktak. Tornets andra övervåning nås genom en trätrappa med början i det nordöstra hörnet. Denna våning är nu ej särskilt markerad, men av bjälkhålen (i norra och södra - D -'-- ~ SEKTION A-A ra - --- L_ - D _j Om 0.5 t.O 1.5 1.0 Fig. 52. Plan och längdsektion av den tunnvälvda kammaren. Uppm. Y. Åkerman. Plan and longitudinal section of the barrel-vau/red chamber. murarna) framgår hur hög den varit. I södra muren finns en liten fönsterglugg med trepassformad omfattning av huggen kalksten samt med breda inre smygar. Denna vå- ning täcks av ett brädtak på bjälkar i öst-västlig riktning. Den tredje våningen som nås med en trappa av trä in- vid den västra muren och genom en lucka i det sydöstra hörnet är tornets klockvåning. Denna våning har i alla väderstreck höga rundbågiga ljudöppningar med utvän- diga omfattningar av huggen kalksten. Varje öppning de- las av en smäcker kolonnett av kalksten samt vilar på ba- ser likadelas av kalksten (fig. 54). Både kapitäl och ko- lonnetter tillkom 1922, vilket årtal är inhugga! på kapitälen. Härvid tog man hänsyn till de ursprungliga kapitälens och basernas utformning. Några baser av sandsten, som nu ligger på kyrkogården vid tornets södra sockel har säkerligen ursprungligen haft sin plats i ljud- öppningarna. Stora bjälkar, flera av ek i öst-västlig och nord-sydlig riktning med spår efter klockupphängning. Kloekbocken där kyrkans enda klocka nu hänger, synes ha til lkommit i sen tid. Tornet täcks av en huv, som övergår från fyrkant till åttkant. Huven täcks av tjärade bräder och uppbärs av en KYRKOBYGGNADEN 37 Fig. 53. Tornets första övervåning mot syd- ost. Foto 1994. The first floor of the tower /ooking south- east. kraftig bjälkkonstruktion samt avslutas uppåt med en hjärtstock, som kröns av en flöjel av järnplåt med årtalet 1957. I ringkammaren förvaras en äldre flöjel med årta- let 1781, på ståndare av svartmålat järnsmide krönt av ett kors (se nedan). En äldre hjärtstock av ek förvaras i tomhuvens inre nedre del. Den har följande inskrifter: HIS/HB (=tro!. Hans Jakobsson, Hallbåter) /1781/ALSD(=Anders Lars- son, Dals)/JJS:M(=Johan Jakobsson, Mallgårds) /HAL- VAR(=trol. tombyggaren) bygt denne Tom //M. Sturt- zenbecher22 (inbränt 4ggr) - Med blyerts: Byggmester Gust. Petterson/Fardhem/rappat kyrkan 19/4 1911. -Bo- märke## (Hallbåters bomärke). sakristian På sedvanlig plats på korets norra sida är sakristian belä- gen (fig. 18). Den är kyrkobyggnadens senast tillfogade byggnadsdel och skall ha uppförts 1786 alltså samtidigt med den brunna prästgården. Kyrkoherde vid denna tid var Martin Sturtzenbecher (f. 1719, d. 1795). Sakristian är uppförd av kalkstensflis putsad och vit- kalkad med tak av vanrandade falbräder. Ingång från ko- ret genom en upptagning i det medeltida murverket (fig. 55). Raksluten omfattning av trä med gråmålad dörr av liggande panel, till synes ursprunglig. I norra väggen ett kvadratiskt fönster med inåt sneda smygar samt med om- fattning av gråmålat trä. På dess insida ett kraftigt svart- målat järngaller med ringar. Tak och golv av furu bräder, Fig. 54. Ljudöppning i k1ockvåningen. Foto T. Svensson 1996. The be/fi·y floor of the tower wir h sound opening. 38 LEVIDE KYRKA Fig. 55. Interiör av sakristian mot norr. Foto 1994 The interior of the sacristy looking north .. taket gråmålat, golvet fernissat. En rektangulär öppning i sakristians norra gavel leder in till vinden. Öppningen har omfattning av gråmålade bräder. Den stängs av en enkel lucka av på utsidan liggande panel, likaledes grå- målad. Sakristians södra vägg utgörs av korets norra ytter- vägg med bevarad sockel, rundbågsfris och fint huggna kvaderstenar. Sakristian har synbarligen aldrig haft någon uppvärm- ningsanordning, öppen spis eller kamin, sådana var eljest vanliga i de gotländska kyrkorna under 1800-talet. I re- gel var sakristian kyrkans enda uppvärmda rum. Vid vi- sitationer på 1830-talet påpekade biskopen23 det nödvän- diga i att sakristian uppvärms "tillika föreställde Herr Biskopen nyttan af Eldstads inrättande i Sakristian, så väl till Kyrko Skrudens som till Kassa Kistans bättre conservation." (Vis. prot. 1833). Några år senare påpekar visitator att kyrkan är i gott stånd, nyligen reparerad särskilt i interiören "Men de~ Eldstadsinsättning i Sakri- stian , som Högv. Herr Biskopen funnit nödvändig för kyrkoskrudens och cassans conservation, hade ännu inte blifvit verkställd, hvilken anmärkning Kyrkoherden Stenberg24 ansåg desto mera angelägen, som erfarenhe- ten visat, det, oacktade alla försigtighetsmått som äro tagne för att ifrån fukt och mögel förvara kyrkans böck- er, skuldsedlar och sedelmynt detta ändamål likväl ännu icke fullkomligt kunnat vinnas". Det var inte förrän 1903 kyrkan fick sin första upp- värmningsanordning och då i form av en kamin i själva kyrkorummet (se Uppvärmning). Yttertak Alla kyrkans tak är täckta med tjärade bräder (falor). Detta skedde 1956-57 då hela kyrkans yttre genomgick en omfattande restaurering. En tid var långhusets tak täckt med svartmålad plåt, vilket ansågs vara billigare och även hållbarare. Detta pålades vid restaureringen 1902-03, men redan några år senare var det dags för reparation av detta tak. I kyr- korådsprot. 1905 står följande: "Kyrkorådets ledamöter hade sammankallats förnämligast för att rådgöra och fat- ta beslut om kyrkotakels förefintliga brister. Plåttaket an- såg kyrkorådet borde skrapas och målas med dubbelkokt prima linolja och järnmönja samt litet kimrök för att lik- na kopparn och efter en liten diskussion antogs ganska enhälligt plåtslagaren Hertzbergs förslag ... . " Det är ovisst om kyrkans tak någonsin varit täckta med tegel. Den första uppgift vi har tillgång till, efter- som kyrkans äldre böcker förstördes vid prästgårdens brand 1786, är Wallins Analecta från 1740-talet. Där står angivet för kyrkan i Lev ide: "brädtak" över både kor och långhus (fig. 69). En anteckning i ett visitationsprotokoll 1723 säger en- dast "Levide Kyrkiotak skal lagas", utan angivelse av takmaterial et. Kyrkans tak har reparerats vid åtskilliga tillfällen un- der århundradenas lopp, det var ju byggnadens mest ut- satta och sårbara delar. I visitationsprotokollen kan vi följa dessa reparationsarbeten; 1800: "Levede Kyrkotak är något bristfälligt, hvilket de redan förut påtänkt att med det första afhjälpa". - 1813: "Lefvide kyrkotak af Bräder är högst förfallit. Reparation har i flera år funnits oumbärlig och påtänkt; Församlingen och Pastor måste ofördröjligen med de tillgångar som kyrkokassan eller kyrkomagazinet ärbjuda, gå i författning, att reparera el- ler omlägga Levide kyrkotak, hälst med tegel om till- gångarna i kassorna sådant medgifva, hvilket alt i sokn- stäma äfverläggas och beslutas bör med aldra första, på det Tempel Bygnaden till valf och murar icke må genom tids utdrägt försämras ." År 1816, alltså bara 3 år senare påpekade visitator åter kyrktakets brister, vilket tyder på att man i mellantiden endast nöjt sig med att lappa och laga. "Bristfälligheten å Levide Kyrkotak, som fordrar snar hjelp, togs nu i ögna- sigte. Den öfverläggning som mellan Pastor och Forsam- lingen förevar om Taket borde om byggas med Tegel eller Bräder, blef nu, efter Församlingens nästan enhälliga önskan så afgjord, att Det blir täckt med Bräder, Men då iallafall kostnaden därtill öfverstiger Husböndernas för- måga att på en gång utgöra, blef nu efter enhälligt yttrad önskan bevilljadt: KYRKOBYGGNADEN 39 Fig. 56. Långhusets vind mot öster, i fonden ingången till korvin- den. Foto 1994. The nave lojr Iaoking easr, ar the rear rhe enrrance ro rhe chancel /ojr. l :o att Kyrko Cassans Capita) därtill får användas med undantag af hvad som till årliga och vanliga utgifter fordras. 2.o Att Kyrkan får låna af Fattig Cassan 200 R dr R- mt hvarå den eger tillgång, men emot laga Ränta intill dess detta här kan efter hand blifva inbetalt, och 3:o får af Kyrkans Spannemåls magazin användas Tjugu eller Högst Trettio Tunnor Spannemål såsom lån att inom viss tid återbetala, utan Ränta hvarom likväl Pastor med församlingen till Consi- storium få ingifva särskild Inlaga med utfäst återbetal- ningstermin, då Biskopen efter samråd med Consistori- um och Landshöfdingen ville däröfver meddela veder- börlig Resolution." Redan följande år visiterades kyrkan åter varvid an- märktes att ännu intet skett med taken: " att utröna orsa- ken hvarförs den förledit år beslutne kyrkoreparationen ännu icke blifvit påbegynd, nu i förväg så vida vunnits, att flera betydliga och svåra hinder förnämnde repara- tion, till en del genom Kyrkavärdares efterlåtenhet, men förnämligast genom Pastors oförsvarliga förvaltning af kyrkans tillhörigheter, ... " Vid en prostvisitation 1833 var däremot kyrkan i gott tillstånd: "Contr. Prosten kunde här icke underlåta, att högeligen berömma Levide-Boernas nit för sin kyrkas goda bestånd." Uppvärmning Kyrkan saknade länge helt uppvärmningsanordning. Vid visitationer på 1830-talet påpekade biskopen, som 40 LEVIDE KYRKA Fig. 57. Interiör mot öster. Foto 1994. The inrerior of the church Iaoking east. nämnts, nödvändigheten av att inrätta eldstad, öppen spis i sakristian för att skydda kyrkans "skrud" och böcker från mögel och förstörelse, men också för att sakristian skulle kunna användas vid konfirmationsundervisningen under den kalla årstiden. Församlingen ansåg sig inte ha råd med denna förändring vid den här tiden. Det dröjde ändå ti ll 1897 innan frågan åter väcktes om uppvärmning. Ä ven denna gång var det biskopen, som vid en visitation hade tagit upp problemet. I ett kyrko- stämmoprotokoll 4 okt 1897 anförs följande: "I enlighet med den af H H Biskopen25 uttalade önskan vid sista vi- sitationen framställde kyrkorådet frågan om anskaffande af värmeugn ti ll kyrkan. Sedan ordföranden påpekat den stora betydelsen af kyrkans uppvärmning samt lemnat den upplysning, att det numera vore nödvändigt för in- sättande af värmeugn i kyrka att ritning därtill uppgjor- des af sakkunnig för att underställas vederbörandes pröf- ning, beslöt stämman att kyrkorådet skulle låta sakkun- KYRKOBYGGNADEN 41 Fig. 58. Interiör mot väster. Foto 1994. The inrerior of the church /ooking west. nig uppgöra sådan ritning samt anskaffa kostnadsförslag för en till kyrkan lämplig värmeugn med uppsättning, för att framdeles underställa stämmans ompröfning och af- görande beslut." Ritningar upprättades av byggmästare Nils Pettersson i Visby och vid ett sammanträde vid jultiden samma år bestämdes att en värmeugn skulle anskaffas, men att det- ta kunde ske först sedan dörrar och fönster tätats. Detta i sin tur blev upptakten till kyrkans första regelrätta re- staurering genomförd 1902-03 (se nedan). Man upp- täckte nämligen att golven var ruttna och behövde om- läggas, nya dörrar måste insättas etc. Vid denna restaurering blev kostnaderna större än be- räknat, varför kyrkans medel ej räckte även till en kamin. Kyrkoherden föreslog då att en sådan skulle anskaffas med "frivillig medel". Enligt stämmoprot. 27/1 O 1902 var detta dock ej möjligt "Då det visat sig att ej intresset inom församiigen funnes för att på frivill ighetens väg 42 LEVIDE KYRKA Fig. 59. Interiör mot öster före restaureringen 1956-57. Foto i ATA. The interior of the church Iaoking east prior to the restoration work in 1956-57. anskaffa medel till en kamin för kyrkans behof såsom pastor föreslagit och det för detta ändamål enligt det uppgjorda förslaget till kyrkauppvärmning erfordrades en summa af kr 274 framställdes det förslag att försam- lingen måtte för detta upptaga ett lån å kronor 500", (vil- ket även skulle användas till golvomläggning och mål- ning av bänkarna i långhuset). Kaminen placerades i långhusets nordöstra hörn, enligt det förslag som upprät- tats av b)' ggmästare Pettersson. Vid restaureringen 1956-57 insattes elektrisk upp- värmning i hela kyrkan med radiatorer under bänkarna och utmed väggarna. Interiör Kyrkans interiör (fig. 57-60) kännetecknas av den tre- delning, som är mest vanlig i gotlandskyrkorna. Den av- viker dock i ett väsentligt avseende från den oftast små- skaliga romanska kyrkans planlösning. Det nästan kvadratiska långhuset är treskeppigt, vilket innebär att fyra kraftiga pelare uppbär nio valv. Detta förekommer i några fa ll i de större romanska kyrkorna, t. ex. i Dalhem, Vamlingbo och Lau. Det breda välvda tomrummet, som upplyses av ett stort rundfönster i södra muren - öppnar sig mot långhu- set genom två höga rundbågar. Det treskeppiga långhuset med sina nio valv upplyses av ett stort spetsbågigt föns- ter i södra muren och två rundbågiga i den norra. Dess- utom finns två små fyrpassformade fönster (det norra dolt av predikstolen) i östväggens invändiga absidoler på ömse sidor om triumfbågen. Koret har ovanför portalen i södra muren ett stort rundbågigt fönster och i absiden finns tre små rundbågiga fönster åt söder, öster och norr, alla med inåt mycket breda smygar. Väggar och valv är med undantag för omfattningar, KYRKOBYGGNADEN 43 Fig. 60. Interiör mot väster före restaureringen 1956-57. Foto i ATA. The interior of the church looking west prior to the restoration work in 1956-57. triumfbågen och de fyra pelarna i långhuset, putsade och vitkalkade, vilket synes vara den ursprungliga behand- lingen. Troligen var dock de båda tombågarna och tri- umfbågen före gotiseringen av huggen kalksten. Större delen av väggar och valv var säkerligen under medelti- den täckta med målningar, både figurmåleri och orna- ment (se nedan under Kalkmålningar). Stora delar av den medeltida putsen finns kvar i kyr- kan, vilket bl. a. framgår av de bevarade målningarna, men den har skadats vid senare tiders reparationer, då man ibland skrapade väggama för att få en jämnare yta. Så skedde t. ex. på 1830-talet enligt följande protokoll (24/5. 1835). "Sedan, enligt beslut i förr berörde § kyr- kov. Jacob Leifves och Häradsdomaren Pehr Burge varit i Wisby och såväl gjort sig underrättade om bästa sättet att vitlimma kyrkan, som ock med målaren H:r N. Tirn- gren uppgjort ett för kyrkan förmånligt accord om Bän- kamas målning, föredrogs nu frågan om dagens bestäm- mande, då arbetet, med kyrkans skrapning och vitlim- ning, skulle taga sin början." Denna oroputsning av kyrkans interiör genomfördes först 1838 (st. prot.). Här- vid förstördes en stor del av kyrkans medeltida målning- ar och resterna av dessa överkalkades. Vid en omfattande renovering av kyrkans inre 1902-03 togs resterna av de medeltida målningarna fram och kompletterades med nya målningar med medeltida förebilder (se nedan Kalk- målningar). Bågar Absid och kor, kor och långhus samt långhus och ring- kammare förenas genom höga, väl byggda bågar. Tri- bunbågens omfattning har synliga väl huggna kvadrar i omfattningen. Triumfbågen är hög bred och spetsbågig samt är för- 44 LEVIDE KYRKA Fig. 61 a-b. a. Pelarbas av kalksten i långhuset. Foto T. Svensson 1996.- b. Uppmätning av pelarbasen. F. Sundbärg 1888. a. A limestone pillar base in the nave. - b. Sca/e drawing. Fig. 62. Långhuset östra valv med pelarkapitäl och väggkonsoL Foto T. Svensson 1996. The east va u/t of the nave with a pillar capita/ and a wall consol e. sedd med medeltida ornamentala målningar, som fram- togs och delvis rekonstruerades vid den stora restaurer- ingen 1956-57. Denna båge var ursprungligen rundbå- gig, men moderniserades och gjordes spetsbågig vid en ombyggnand på 1300-talet, då också fönster och portaler "gotiserades". Bågen saknar nu anfangslister, eftersom den efter ombyggnaden och breddningen påbörjas redan nere vid golvet. Kyrkan har två tombågar, en i långhusets västra vägg och en i tornets östra vägg, vilket innebär att tornet är en självständig byggnadsenhet, ej beroende av långhuset, vilket ofta annars är fallet. De är båda rundbågiga, lika höga och breda. Ursprungligen var de säkerligen betyd- ligt smalare och hade huggen omfattning av kalksten med lister vid anfangen. N•1 är båda bågarna putsade och vitkalkade. Förändringen av bågamas höjd och bredd gjordes redan på 1300-talet. Valv Alla kyrkorummets delar, kor med absid, långhus och ringkammare, täcks av valv slagna av kalkstensflis vid kyrkans uppförande på 1200-talet. Äldst är troligen ko- rets och absidens valv, i koret ett relativt lågt kryssvalv och i absiden ett hjälmvalv.26 Långhuset täcks av nio kryssvalv, som uppbärs av fyra satta pelare. Dessa är uppbyggda av kalkstensblock på kvadratiska plintar och rikt profilerade plattor samt med halvrunda knektar i de fyra hörnen (fig. 61 ). Pelarna av- slutas uppåt i profilerade kalkstensplattor, som fortsätter pelarnas planform (fig. 62). Valven stöds i murarna på enkla konsoler av kalksten, två i varje väderstreck. De östra, på ömse sidor om triumfbågen, är nedåt avsmal- nande och med rundad respektive liljeformad nedre av- slutning. Golv Golven i hela kyrkorummet med undantag för koret, är be- lagda med kvadratiska kalkstensplattor. Absidens golv, som ligger ca 20 cm. över korgolvet, har också grav- stenar på ömse sidor om altarbordet. I korets golv ligger ett stort antal gravstenar av sand- sten från 1600- och 1700-talen. Detta golv, som döljer gravar från samma tid, har under senare tid sjunkit något främst i västra delen, varför man när detta skrivs ( 1995) förbereder en omläggning av hela korgol vet. Långhusets golv av kalkstensplattor har inom de två bänkkvarteren på norra och södra sidan fernissade trä- golv till skydd mot stenens kyla och golvdrag. Detta in- lades vid restaureringen 1956-57 liksom hela kalkstens- golvet. Ä ven ringkammarens golv är belagt med kalkstens- plattor i liv med långhusgolvet och tillkom samtidigt med detta vid restaureringen 1956-57. Den ursprungliga golvbeläggningen kan ha varit av sten, men några säkra spår av denna har ej stått att finna. Bristen på äldre arkivalier om kyrkan - på grund av prästgårdens brand 1786 - gör att det är först under 1800-talet vi kan följa reparationerna på kyrkan och där- med kunna avgöra vilket material man använt sig av. I ett stämmaprotokoll 1827 (10/6) beslöt man att en "nödvän- dig reparation" skulle företagas så snart som möjligt. " l :o skulle hela kyrkogålfvet omläggas. I c horet blifva de stenhvalf, som der befinnas bibehållna, endast med den förändring att de upphöjas ungefärligen 1/4 aln och inunder så stödjas, att de ej i grafvame nedstörta. Det öf- riga kyrkagolfvet inlägges nytt af Bräder, hvilande på och häftande vid inunder laggde tjenliga Bjelkar." Vid denna tid hade kyrkan trägolv utom korgolvet som till största·.delen består av en stor mängd gravstenar. Vid re- KYRKOBYGGNADEN 45 Fig. 63. Absidens norra mur med ursprungligt fönster och sakra- mentsskåp med omfattning från 1600-talet. Foto 1994. The north wall of the apse with the original window and an aumbry with surroundsfrom the 17th century. staureringen 1956-57 företogs en utgrävning i koret. I den rapport27 som lämnades till Riksantikvarieämbetet anmäls följande om golven i kyrkan: "Korets golvbe- läggning utgjordes huvudsakligen av stora gravhällar från slutet av 1600-talet och senare tider. Dessa skulle förbli på sina platser, men de under dessa befintliga gra- varna utfylldes med singel. I korets centrala parti fanns två, möjligen tre murade gravkamrar, skilda åt medelst halvmetertjocka murar. Väggama voro fogade med mur- bruk och vitkalkade. De besiktigade kamrama hade en utsträckning av 2,5 meters längd och 2 meters bredd och kortsidorna voro belägna cirka 40 cm väster om altar- gruppen .... - Mellari gravhällama utgjordes golvlägg- ningen av cement, varmed även trasiga hällar lagats. - Golvbeläggningen i absiden hade hittills utgjorts av brä- der, vilka vilade på ett decimetertjockt skikt av murbruk. I detta bruksgolv hade öppningar upptagits på ömse si- dor om altaret i absidens centrum ... " Ä ven ringkammarens golv undersöktes vid detta till- fälle: "Golvet utgjordes här av ett decimetertjockt mur- bruksskikt, vilket skulle avlägsnas i likhet med något av det under detta befintliga grusblandade jordlagret." Det översta murbrukslagret hade säkerligen täckts av ett brädgolv som avlägsnats innan undersökningen påbörja- des. 46 LEVIDE KYRKA Fig. 64. Nischer i absidens södra mur, den vänstra med piscina. Foto 1994. Niehes in the south wall of the apse, the lejt one with a piseina. Fig. 65. Piscina i södra kormurens vänstra nisch. Jfr. fig. 64. Foto 1994. Piscina in the leftniehe of the south wall of the ehanee/. Cf Fig. 64. Fig. 66. Nischer i korets norra mur, nu dolda av korbänken. Foto i ATA. Niehes in the north wall of the ehanee/, now hidden by the ehoir stall. Nischer Kyrkan har fem nischer, alla medeltida, av vilka två nu ej är tillgängliga, eftersom de döljs helt av korbänkens väggstycke. De tre nu tillgängliga nischerna finns alla i absidens murar. Nischen i absidens norra mur (fig. 63) är störst och har säkerligen ursprungligen tjänstgjort som sakraments- skåp28. Omfattning av trä med triangulärt krön ornerat med äggstav och tandsnitt Nedre delen har på ömse si- dor om dörren stående rektangulära fålt med målade sti- liserade träd. Målning i mörkbrunt, rött, grönt och gult. Järnbeslagen dörr indelad i sex fält med kvadrater av järnplåt i fälten. Dörren stängs med lång järnslå ornerad med kantlinjer och geometriska mönster, hänglås på vänster sida. Invändigt är nischen brädklädd. Yttre H. 154, Br. 95. Inre H. 85, Br. 52, Oj. 48. I absidens södra mur finns två nischer bredvid varand- ra (fig. 64). Den mindre av dessa den vänstra, innehåller en piscina (fig. 65).29 Den är också placerad närmast al- taret. I bottenplattan av kalksten finns en profilerad fyr- KYRKANS BYGGNADSHIST O RI A 47 Fig. 67. Kyrkan från nordost. Efter teckning av P.A. Säve 1864. ATA. The church seen from the north-east. After a drawing by P.A.Säve 1864. passformad fördjupning med litet uttömningshål, en piscina. Nischens mått: H. 40, Br. 50, Dj . 30. Piscinans diam. 23 cm. Den andra något större nischen i absidens södra mur har enkel profilerad omfattning samt dörr av blåmålat trä. Den har förmodligen tjänstgjort som förvarings- nisch. Omfattningens mått: H.57, Br 62. Inre H. 45, Br. 45, Dj . 36 cm. I korets norra vägg finns en ursprunglig dubbelnisch med omfattning av finhuggna kalkstensplattor. Den döljs nu av korbänken. Enligt ett foto (fig. 66), som tagits då Kyrkans byggnadshistoria Träkyrka Som framgått av inledningskapitlet fanns möjligen först en träkyrka på annan plats i socknen. På gården Mall- gårds ägor, nära sockengränsen till Gerum finns grund- stenar till ett hus, som enligt traditionen skall ha varit socknens första kyrka. Så länge någon arkeologisk un- dersökning ej företagits på platsen, kan man dock ej med säkerhet faställa detta. Belägenheten på denna förmodade kyrka är märklig, vid gränsen till Gerum och Fröjel i Levide sockens peri- feri. Däremot ligger den mellan en samling gårdar i båda socknarna Levide - Gerum, vilket kan innebära att den i tidig medeltid tjänat båda socknarna, eller att det vid denna tid var en socken, som senare delats. Det är mycket ovanligt att den träkyrka från missionti- den som i allmänhet på Gotland föregick den romanska stenkyrkan låg på annan plats i socknen.31 I allmänhet återfinns vid utgrävningar träkyrkan innanför den medel- nischerna varit fri lagda, har de rektangulära öppningar med anslag för dörrar och på mittposten mellan de båda nischerna borrade hål, troligen för låsanordningar. I korportalens östra inre smyg har funnits en vigvat- tensnisch, som nu är igenmurad. Brunius, som gjorde si- na konsthistoriska resor på Gotland på 1860-talet, an- tecknade följande om denna nisch: "I östra sidan af inre omfattningen märkes en stor fördjupn ing, för vigvatten."30 Nischen är också markerad på den planupp- mätning av kyrkan som utfördes av E. Josephson, F. Zet- tervall och F. Sundbärg 1886-88 (fig. 19). tida kyrkans murar.32 Tyvärr har vi dock fortfarande för få säkra belägg för att stenkyrkan föregåtts av en träkyr- ka (ca. tolv st.) vilket gör att vi måste handskas med stor försiktighet i bedömningen av dessa frågor. Vid den ut- grävning som företogs i kyrkan vid restaureringen 1956- 57 påträffades enligt den rapport (bilaga l ), som lämna- des till Riksantikvarieämbetet, ingenting som kunde tyda på att här tidigare funnits en träkyrka. Undersökningen var dock begränsad till koret med absiden och ringkam- maren eftersom golvet i långhuset redan var belagt med nya kalkstensplattor. Undersökningen av korets och absi- dens golv försvårades dessutom väsentligt av de murade gravkamrar från 1600- och 1700-talen som fanns här och som säkerligen förstört de eventuella spår av en träkyrka, som kan ha funnits. Ett årtal för Levide kyrka, l 058 i Strelows krönika,33 skulle möjligen kunna gälla en träkyrka om på den nuva- 48 LEVIDE KYRKA rande kyrkans plats eller i sockens norra del på gården Mallgårds ägor är ovisst. Den nuvarande kyrkan Den nuvarande kyrkan är säkerligen den äldsta stenkyr- kan på platsen. På detta tyder flera omständigheter. Ko- ret med absid bör ha tillkommit omkring 1200, vilket gör det osannolikt att en stenkyrka, som i så fall bör ha till- kommit omkring 1150, då Gotland anses ha fått sina första av sten uppförda kyrkor, skulle ha rivits endast ca 50 år efter sin uppbyggnad. Vid den utgrävning som fö- retogs i december 1956 påträffades ej några murar av så- dan art att de skulle ha kunnat höra till en äldre stenkyr- ka. Med största sannolikhet är det alltså den nuvarande kyrkan socknens första stenkyrka. Fig. 68 a-<:. a. Långhusets södra fasad, mitt- partiet med murskarv. Foto 1994.- b. Uppmät- ning av murskarven i långhusets södra mur. V. Åkerman 1994. - c. Uppmätning av den igen- murade portalöppningen i långhusets norra mur. V. Åkerman 1994. a. The south front of the nave, the centre part, with wa/1-joint. - b. The wall-joini in the south wall of the nave. - c. The wal/ed up do01way in the north front of the nave. Sca/e drawing. Fig. 68 a. Levide kyrka är märklig på många sätt. Redan planen, som visar ett treskeppigt långhus med nio valv uppburna av fyra kolonner samt med små absider på ömse sidor om triumfbågen, utmärker kyrkan som en främmande få- gel i den gotländska kyrkoarkitekturen. Detta långhus har fogats till ett kvadratiskt kor med absid synbarligen från samma tid eller åtminstone med endast ett kort byggnadsav brott. Både långhus och kor med absid har på alla synliga sidor i söder, öster och norr försetts med en artikulerad rundbågsfris med små konsoler, alla olikartat utformade i rik artikulering. Alla murytor med undantag för tornets har utvändigt fint huggna kvaderblock. Kyr- kan tillhör alltså de s.k. kvaderstenskyrkorna från tidig romansk tid.34 Långhusportalens kapitälband har också en ovanlig KYRKANS BYGGNAOSHISTORIA 49 SÖDRA LÅNGHUSVÄGGEN Fig. 68 b. utformning med groteskt grinande ansiktsmasker och med skulpterade fåglar, öm och duva. De senare före- kommer på flera håll i den rika gotländska kapitältloran, bl.a. i Tingstäde kyrka både i långhusets sydportal och på långhusets mittpelare. Dessa stenarbeten har tillskri- vits den gotländske stenmästare som anses ha börjat att använda den beständigare kalkstenen för att hugga dop- funtar och kapitäl. Han har fått anonymnamnet Calcarius och var verksam under 1200-talets förra hälft.35 Det blir senare tillfälle att återkomma till denne stenmästare och hans verkstad. När den nuvarande stenkyrkan skulle byggas i tidig medeltid synes det som om man från början var enig om hela kyrkans storlek och utformning från absiden i öster till tornet i väster. Det förefaller nämligen som om hela planen och grundläggningen utförts under samma bygg- nadsperiod. Detta framgår främst av sockelns profilering som är gemensam och helt överensstämmande från öster till väster. Som framgått av byggnadsbeskrivningen har koret och absiden samt långhuset en enhetlig rundbågs- fris vid murkrönet. Sådan saknas på tornet, som även av andra skäl bör tillhöra en senare fas i kyrkans uppföran- de. Medan hela koret och absiden samt långhuset har byggts av fint huggna kvadrar i fasaderna och därför ej putsats, är tornet med undantag för omfattningar och - 1--r-Y-, b= w [J_j J l l l l _L l l l l NORRA LÅNGHUSVAGGEN Fig. 68 c. hörnkedjor uppfört av endast tuktade block och därför putsat och kalkat, vilket säkerligen är den ursprungliga behandlingen. Dessutom har tornet en gotisk portal i västra fasaden, vilken synes vara ursprunglig. Märkligt nog är dock de höga dubbla ljudöppningarna i klackvå- ningen helt rundbågiga, vilket tyder på att de tillkommit före 1260, då man på goda grunder förmodar att unggoti- ken började dominera i de gotländska kyrkobyggnader- na. Det kan också tänkas att omfattningarna till ljudöpp- ningarna huggits färdiga på ett tidigt stadium av byggfö- retaget och blivit liggande i väntan på tornets uppförande. På detta tyder sockelns enhetlighet i hela byggnadskroppen. Var hämtade man sina förebilder till denna märkliga sockenkyrka, vars långhus med absider och tre skepp med nio valv uppburna av fyra satta pelare, snarare för tarLkama till en större kyrka, en stadskyrkas utformning och uppbyggnad? I sitt grundläggande arbete Die Kirchen Gotlands skri- ver Johnny Roosval att Levide kyrka "färdigställdes till stora delar med en nu ej existerande visbykyrka som fö- rebild. Denna hade i sin tur stora överensstämelser med Domen i Braunschweig.- I plan och sektion påminner den också om S:ta Maria i Visby" (övers. fr. ty. av E.L.).36 50 LEVIDE KYRKA Erik Lundberg anser att det främst är Drotten i Visby med dess kraftiga pelare och de nio valven i långhuset, som varit Levide kyrkas förebildY Han nämner i sam- manhanget också Vamlingbo, Lau och Dalhem. Han skriver: "Av dessa visar Levide ensam en direkt efter- bildning av Drotten i Visby med fyrsidiga pelare, försed- da med knektar i hörnen, samt litet kor med absid." Lundberg drar därav slutsatsen att kyrkan skall ha upp- förts omkring 1250. Ragnhild Strömbom (Boström), som utgår från lång- husportalens ornamentik och figurskulptur, tillskriver kyrkan Calcarius stenhuggarverkstad verksam under 1200-talets förra hälft.38 Hon anser dock att portalen i övrigt är från unggotisk tid: " .. . spiralslingorna äro av Calcarius Il: s typ, ehuru med detaljer- såsom ett par al- bladsliknande utväxter och de maskaroner, ur vilka ran- koma växa -lånade från Calcarius I Ufr Grötlingbo)." Drotten i Visby, som kan ha varit förebilden till Levi- de kyrka, uppfördes under 1200-talets förra hälft, således samtidigt med Levide. Den har främst westfaliska före- bilder, liksom Visby Domkyrka, som också kan ha tjänat som inspirationskälla. Det tyska inflytandet på den got- ländska kyrkarkitekturen var vid denna tid förhärskande . Till Visby med dess livliga kyrkabyggande inkallades under 1200-talet både byggmästare och stenhuggare från de tyska områdena, uppenbarligen främst från Westfa- len. Dessa kom också att arbeta på den gotländska lands- bygden och förde med sig kunskaper och förlagor från arbetet med kyrkorna i Visby. Det förefaller alltså rimligt att antaga att Levide kyrka haft en tysk byggmästare/ar- kitekt när kyrkans plan lades ut och när absidkor och långhus uppfördes i den första byggnadsetappen. Förändringar under medeltiden Redan under medeltiden genomgick kyrkan betydande förändringar, som dock mycket litet kom att beröra kyr- kans exteriör. Det var främst långhusets inre som delvis omvandlades genom triumfbågens och tombågens breddning och höjning. Triumfbågen, som ursprungligen var mycket smal, men troligen rätt hög,39 Ufr. Källunge, Anga, Ganthem, Mästerby, Vall, Fardhem), gjordes mycket vid och hög. Vid samma tillfälle gjordes bågen något spetsbågig. Ä ven de båda tombågarna gjordes betydligt bredare och högre. I detta fall får vi hjälp av den utgrävning som gjordes vid restaureringen 1956.40 Härvid påträffades en mur, som var 1,3 m bred. "Den påträffade murens sträck- ning var parallell med långhusets västmur samt hade del- vis sin sträckning under denna men med en förskjutning åt väster (30 cm vid norra tommuren och 45 cm på mot- satta sidan). I murens ungefärliga mittparti (206 cm från tombågens norra anfang) fanns en 165 cm bred svagt skönjbar försänkning. Det var dock omöjligt att fastslå om denna nivåskillnad om högst l O cm berodde på en tillfällighet eller ej." Det är möjligt att denna försänkning anger tornbågens ursprungliga bredd, 165 cm, vilket är jämförbart med andra bevarade romanska tombågars bredd, t.ex. Garde, Ganthem, Lummelunda. Breddningen och höjningen av triumfbågen och tom- bågen gjorde kyrkorummet större och mera enhetligt. Dessutom satte man nu in ett stort tvådelat gotiskt föns- ter i långhusets södra mur vilket gjorde rummet betydligt ljusare, detta trots att man samtidigt försåg fönstret med glasmålningar. En knappt märkbar förändring gjordes på långhuspor- talen, som blev svagt spetsbågig genom att bågamas övre delar i hela arkivalten ändrades något och tympa- nonskivans översta del fick en spetsbåge41 (fig. 29). Det är osäkert om långhusets norra portal, som syn- barligen varit ungefär lika hög och bred som korportalen, blev igenmurad vid detta tillfälle. Tydliga spår efter den- na portal finns i norra muren både i fasaden (fig. 68 c) och inre murens puts. En mycket tydlig murskarv i långhusets södra mur (fig. 68 b) tyder på en byggnadsförändring som säkerli- gen har samband med långhusets södra portal. Eftersom här finns endast en skarv torde man redan under bygg- nadstiden ha ändrat planerna för denna portals placering. Man hade således först tänkt sig att huvudportalen skulle placeras i långhusets mellersta trave alltså ungefär mitt i södra långhusfasaden, men planerna ändrades efter got- ländskt mönster, vilket innebar att portalen insattes i den västra traven. Ä ven nordportalen, om den någonsin exi- sterat, var av spår i muren att döma placerad i den mel- lersta traven vilket innebar att de båda portalerna skulle korrespondera med varandra rakt över kyrkorummet vil- ket kunde ha betydelse t.ex. i samband med processio- ner.42 Det är ovisst om tornportalen tillkom vid detta tillfål- le. Den uppvisar bl.a. i arkivaltens spetsbågar gotiska drag, men kapitälbandens ornamentik och figurskulptur, ett lejon, är snarast romansk i sin utformning (fig. 40). Troligen är den dock samtidig med tornet, som kan date- ras till strax efter 1200-talets mitt då unggotiken kan sä- gas ta sin början. Reparationer Kyrkan har genomgått mycket få förändringar efter me- deltiden. Vad murverket beträffar inskränker de sig till KYRKANS BYGGNADSHISTORIA 51 några fönsterförstoringar under 1800-talet och tillkoms- ten av sakristian vid korets norra mur vid 1700-talets slut. Underhållsarbeten har dock företagits under tider- nas lopp och har främst rört takomläggningar, tomspi- rans reparation och ombyggnad samt nya fönster. De första uppgifterna om sådana arbeten finns i räken- skaper och visitationsprotokoll från 1600-talet. År 1614 fick glasmästaren betalt för "9 vinduer vdi kircken samt for kost oc öll thil glasmesteren" (Räk.). Av detta fram- går att de medeltida glasmålningarna troligen redan vid denna tid ersattes med nya. Vid biskop Haquin Spegels43 visitation 1680 framgår av protokollet att kyrkan nyligen reparerats: "Kyrkian war i alle måtte widh macht, ej allenast tilbörligen tekt utantil, men och prydd och zirad innan." Endast kyrko- gårdsmuren behövde lagas. Vid nästa visitation 1690 påpekades följande: "Item, besvärade sigh Pastor om en stiglucka, som the hade i sidsta visitation utlofvat at bota, men intet giordt ther- wid. Therföre the ock tilfrågades, hvij the icke hade på så lång tijd thet effterkommit, R (=Svar). The wille medh thet första bota henne både dock at thet måtte allenast stå an t i l nästa året". År 1694 påpekadas att :"Leffvede Körkio ähr weilla- gatt oc utj wärkett speckiat o botat walffen innanföre". Däremot har man anmärkningar att komma med vid visi- tationen 1699: "Trapporna till Tomett j Lefvede Kyrkio ähro helt brijstfellige oc farlige, dher uppå låffwade Socknemännema effter formaningar willia dett bota j nestkommande Sommar". - 1706 togs följande till pro- tokollet: "Lefwede kyrkia er, innan heel ferdig til wal- ning oc tack (sic), men uthan et stycke af muren utfallen, skal repareris i Sommar, oc tornet smöris." och 1722 : "Levide Kyrkio tak skallagass". Uppgifter om kyrkans tillstånd saknas från 1728 (vis. prot.)- 1800. Detta beror till största delen på den brand, som härjade prästgården och totalförstörde alla kyrkans böcker och protokoll. De visitationsprotokoll som hittills citerats är från domkapitlets arkiv i Visby landsarkiv. 1700-talet är således ett okänt kapitel i kyrkans histo- ria. Några större förändringar lär inte ha skett på kyrko- byggnaden. Man nöjde sig med underhållsarbeten av oli- ka slag. Dock vet vi att tomhuven ombyggdes eller åt- minstone reparerades genomgripande år 1781 , eftersom en bevarad hjärtstock bär detta årtal. Vi vet också att kyr- kans sakristia tillkom 1786 och att ett sockenmagasin av trä uppfördes på kyrkogården 1759. På 1820-talet var kyrkan i ett så dåligt skick, att man måste genomföra en omfattande restaurering. Den kom att gälla både yttre och inre arbeten. Redan 1816 hade man vid en sockenstämma påpekat nödvändigheten av Fig. 69. Kyrkan från söder. Efter teckning i J. Wallin, Analecta. Omkring 1740. KB. The church seenfrom the south. After a drawing by J. Wallin 1740. att förnya kyrkans tak, som alla var bristfälliga och den 8 mars 1818 kan man läsa följande i protokollet: " l :mo Sedan byggmästar Lindström inlämnat förslag på kostnaderna wid, at bygga kyrkataket med Bräder el- ler Tegel til täckning, och de sednare befanns långt billi- gare och waragtigare, än det förra, framställdes af Pastor om icke rådeligast wore, at täcka med Tegel ...... . majori- teten av allmogen tyckte det skulle vara lättare att forsla bräder och ville därför täcka med bräder/ .... hälst han (pastor), så wäl, som kyrkciwärdarne för efterkommande der trodde sig kunna förswara, om De tilläto, at et mera kåstsamt och mindre waragtigt tak af bräder blefwe på- lagdt, som utom dess ofta borde tjärsmörjas, för at hållas wid magt. Men utom Pastor och kyrkowärdame, samt någre enda, som woro lika nögda war mängden af den tanka, at fororna med tegel och bräder från och til hamn, skulle för dem blifwa alt för tryckande, hwarföre de hälst wille täcka med Bräder. Hwarföre missnögde härmed å wederbörlig ort finge sig beswära." År 1827 var man äntligen beredd att företa en "högst nödvändig reparation" av kyrkans inre. Vid en kyrko- stämma den l O juni föreslogs följande arbeten: "l :a Skulle hela kyrkogålfvet omläggas. IChoret blif- va de Stenhwalf, som der befmnas bibehållna, endast med den förändring, att de upphöjas ungefärligen 1/4 aln 52 LEVIDE KYRKA och inunder så stödjas, att de ej i grafvame nedstörta. Det öfriga kyrkogolfvet inlägges nytt af Bräder, hvilande på och häftade vid inunder laggde tjenliga Bjelkar ..... 2:o I stället för de förut varande 2:ne gångar längs i kyrkan, blir numera endast en gång på längden sträckan- de sig från den om man så må kalla den, Bakersta kyrkan eller ifrån bänkar som vidtaga längst ned åt vestra kyrko- dörrens Hvalfbåge, fram till Choret... 3:o I följd häraf blifva ej mer än 2:ne Bänkrader i stäl- le för de 3:ne som förut varit, och skall vid deras inredan så proportioneras, att Bänkarne så på ena som på andra sidan om stora gången blifva af lika längd. 4:o huruvida Bänkarne kunde medhinnas att i år göras nya tvekade man om - och ville man härom framdeles närmare rådgöra, äfvensom huruvida sockenboames och kyrkokassans råd och lägenhet kunde medgifva, att de kommande år bygga Läktare längs en del af Norra Kyr- komuren öfver Fruntimmer Bänkrademe." 1835 var arbetena å kyrkans inre ej fullbordade. Ännu återstod målariarbeten: "§l. Rörande Kyrkans och Bänkamas målning, fatta- des det enhällige beslut, att hela Kyrkan invändigt skulle vitlimmas och -Bänkarna med oljofärg målas, hvilket allt nu i Sommar skulle värkställas, och blefvo till det ända- målet Kyrkov: Jacob Lefves och Häradsdomaren P. Bur- ge anmodade att resa till Visby, dels för att göra sig un- derrättade, om bästa sättet att vitlimma Kyrkan, och dels för att accordera med målare om Bänkamas målning." Restaureringen 1902-03 Nästa större reparation av kyrkan företogs 1902-03. Ä ven denna hade planerats länge och orsakades främst av att man ville förse kyrkan med en uppvärmningsan- ordning. Man fann då att detta ej skulle vara möjligt utan att dessförinnan täta kyrkans fönster och dörrar. Det ena drog med sig den andra och slutligen måste man anlita sakkunnig för att upprätta ett restaureringsförslag. Här- till utsågs byggmästaren Nils Petersson i Visby, som tidi- gare utfört flera kyrkoreparationer. Denna inkom med ett detaljerat förslag till kyrkans restaurering omfattande in- stallation av "värmeugn", nya fönsteromfattningar, sten- kolonnetter i ljudöppningarna m.m. Det var biskop Gezelius von Schele44 som vid en visi- tation hade uppmanat församlingen att anskaffa en upp- värmningsanordning. Vid kyrkostämmans sammanträde den 4 okt 1897 togs frågan upp: "I enlighet med den af H.H. Biskopen uttalade önskan vid sista visitationen framställde kyrkorådet frågan om anskaffande af vär- meugn till Kyrkan." I december samma år hade ritningar anskaffats samt ett kostnadsförslag, vilket granskades av Kyrkostämman (29/12). "Efter någon diskussion af h vilken framgick, att stämman ansåg det vara nödigt att först låta verkställa re- paration å Kyrkans dörrar och fönster för att få dessa tä- ta, innan värmeugn insattes, beslöts, att det för närvaran- de borde anstå med insättande af värmeugnen till dess den ifrågavarande reparationen kunnat ske. Men för att hafva de upprättade föreslagna ritningame, som godkän- des, klara för kommande behof, beslöt stämman då inga särskilda kostnader voro därmed förbundna att de skulle inlemnas till Kongl. Maj:ts ompröfning och fastställelse genom dess öfverintendents embete." Det kom att dröja flera år innan dessa arbeten utför- des. Det berodde också på att det blev nödvändigt att läg- ga nytt tak på kyrkan och att reparera tomhuven. Man begärde nu kollektmedel från stiftet för att kunna ge- nomföra dessa arbeten och tvingades även att ta ett lån. Sommaren 1902 kom arbetena äntligen igång. Bygg- mästaren O.J. Karlsson i Alva hade enligt anbud åtagit sig att utföra "Stenarbetet för insättande af 3 styck nya fönster samt å 2 styck nya dörrar enligt faställda ritning- ar .... samt å upputsade af kyrkans inre väggar och hvalf .. . samt uppförande af rökrör och cementplattor för ka- mins insättande". Största delen av dessa arbeten kom att genomföras sommaren och hösten 1902. De stora fönster i långhusets norra mur, vilka upptagits på 1830-talet, ersattes med nå- got mindre rundbågiga fönster i "medeltida stil" och med yttre omfattningar av huggen kalksten. När man påbörjat arbetet med putsen på kyrkans in- nerväggar påträffades medeltida kalkmålningar. Vid den här tiden hade man börjat intressera sig för det medeltida måleriet i kyrkorna. Både Domkyrkan i Visby och Dal- hems kyrka hade nyligen genomgått omfattande restau- reringar, som också tagit hänsyn till det äldre måleriet. I båda dessa fall hade arkitekten, Axel Herman Hägg45, kompletterat de äldre målningarna med nya scener, i all- mänhet med Passionsmästarens målningar från 1400-ta- let som förlagor. Så blev det även här i Levide. De medeltida målningar som påträffades, var mycket fragmentariska. På långhusets södra mur var endast tre scener någorlunda bevarade (de västligaste). De övriga är nymålningar anpassade till 1400-talsmästarens stil, men delvis med nya motiv. I helgonserien återfinns Nor- dens apostel Ansgar samt helgonen S Erik, S Sigfrid, S Eskil och S Birgitta. Inget av dessa nordiska helgon före- kommer eljest i Passionsmästarens helgonserier. C. Wilhelm Pettersson,46 som vid denna tid var den all- mänt använda konservatom på Gotland, skriver i en kon- servatorsrapport från 1914: "Gamla målningar hade vid kyrkans reparation upptäckts på några ställen i skeppet och skulle restaureras. På skeppets västra vägg mellan tombågen och södra dörren var målad St Kristoffer, nå- got skadad vid framtagningen, som redan var gjord vid min ankomst. Konturerna hjelptes upp och en mycket svag kalklasyr lades öfver den skadade ytan. På skeppets södra vägg förekom en serie af helgon och apostlar hvil- ka fram åt öster var alldeles borta och väggen lagad med ny puts, det gamla restaurerades på liknande sätt som fö- regående, och nya målades på väggen fram till prediksto- len." De nya målningarna på långhusets norra vägg kal- kades över vid restaureringen på 1950-talet. En kamin hade placerats i långhusets nordöstra hörn med rökrör i muren upp till en välhuggen skorsten av kalksten på taknocken. Skorstenen är ännu bevarad på ursprunglig plats, men används ej, eftersom kyrkan nu har elektrisk uppvärmning. År 1922 fann dåvarande riksantikvarien T.J. Ame47 vid besök i kyrkan, att den hade svåra fuktskador. Under rubriken "Omedelbar reparation av Levide kyrka erfor- delig", omtalas i Gotlands Allehanda (12/9) vilka pro- blem kyrkan hade. Professor H. Krei.iger48 och intenden- ten vid Byggnadsstyrelsen A. Roland49 har efter ett an- modat besök i kyrkan avlämnat tjänsteutlåtanden. "Professor Kretiger anför i sitt memorial, att de största olägenheterna av fukten återfinns i själva kyrkan i norr, öster och söder. Målningarna äro skadade och putsen an- frätt i så hög grad att den sönderföll vid beröring. - Ge- nom anbringandet av träbeklädnad (bänkarna) å norra och södra väggama har riklig svampbildning och förstö- relse av träet inträtt."- Nu föreslås "borttagandet av den bristfälliga putsen på norra sida och ersättande av den- samma med kalkputs. - Allt trä intill murarna och all svampbildning och därav anfrätt virke borttages. - Vida- re skall effektiv ventilation anordnas, så att ej fukt kvarstannar eller uppsuges av murarna." Församiigen an- modades att omedelbart utföra dessa reparationsarbeten, men begärde och fick uppskov till följande sommar (1923). Restaureringen 1956-57 En mycket välbehövlig, omfattande restaurering genom- fördes 1956- 57 efter förslag av arkitekten Nils Arne Rosen, Stockholm. Vad exteriören beträffar rörde det sig främst om un- derhållsarbeten, men nog så omfattande och viktiga. Tomspiran förnyades helt, samtliga tak på långhuset, ko- ret och absiden fick nya falbräder och tornet putsades och vitkalkades. Mera märkbara var dock de förändringar som företogs med kyrkans interiör. Alla golv utom sakristians belades med kvadratiska kalkstensplattor, i koret behölls dock till största delen de gamla gravstenarna. I långhusets KYRKANS BYGGNADSHISTORIA 53 bänkkvarter lades trägolv ovanpå kalkstenen, för att slip- pa kylan från stenen vintertid. Det lilla fyrpassformade fönstret ovanför det södra si- doaltaret i långhuset, som varit igenmurat och delvis dolts av predikstolen, togs åter fram och glasades. Det belyser numera sidoaltaret och på detta ett litet proces- sionskrucifix från 1300-talet. Man hade hoppats på att kunna ta fram flera medeltida kalkmålningar men vid 1800-talets renoveringar hade man skrapat och rengjort väggar och valv så grundligt, att konservatom Erik Olsson, som var ansvarig för fri- läggningen, endast kunde rädda några rester av den en gång så rika målningsskruden. I triumfbågen både mot långhuset och koret hade målats kvadrar samt ett orna- mentalt mönster i flera färger, främst rött och grått (fig. 58). Detta togs nu fram och kunde lätt kompletteras, där målningen fläckvis avlägsnats. Vid samma tillfälle bort- togs en schablonmässig målning i bågar och valv utförd av målaren Johan Gardelin från Hemse vid restaurering- en 1902-03. Även den frismålning som utförts av C.Wil- helm Pettersson 1903 på långhusets norra mur (fig. 77) överkalkades efter fotografering. Den var svårt skadad av fukt. En målning norr om tombågen på långhusets västra vägg, Kristus med ett lamm i famnen, överkalka- des också. Predikstolen, som stått på det södra sidoaltaret, flytta- des över till norra sidan, där tidigare en kamin haft sin plats. Nu infördes elektrisk uppvärmning med radiatorer bl. a. under bänkarna, vilket innebar att kaminen blev överflödig. Den av kalksten konstfärdigt huggna skorste- nen blev dock kvar på långhusets taknock. All inredning och de flesta inventarier fick en välbe- hövlig översyn, rengjordes och retuscherades och ibland fernissades. Orgelhuset ommålades helt. Bänkarna i långhuset, som tidigare endast lämnat en smal gång mellan de fyra pelarna, kortades nu på både södra och norra sidan så att pelarna helt frilades. I stället placerades lösa stolar i detta utrymme, dock så att en gång lämnades i mitten med riktning mot koret och hög- altaret. I samband med denna restaurering utfördes en arkeo- logisk undersökning av de partier i kyrkan där golvet ej redan förnyats då undersökningen påbörjades i december 1956. Utgrävningen leddes av fil. kand. Carl-Filip Man- nerstråle, vars rapport till Riksantikvarien här lämnas som bilaga. Med undantag för smärre underhållsarbeten har kyr- kan sedan restaureringen 1956-57 ej varit föremål för förändringar eller större reparationer. När detta skrivs ( 1995) genomförs dock en omläggning av korets golv, som i vissa partier utsatts för nivåförändringar. 54 LEVIDE KYRKA Kalkmålningar Under medeltiden och långt in i tiden efter reformatio- nen var kyrkans väggar och valv fyllda med målningar. Några rester av dessa målningar finns ännu kvar. På långhusets södra vägg finns en svit apostlar och helgon. Dessa är grupperade två och två (fig. 70). Endast tre av grupperna (de västligaste) är dock ursprungliga, målade på 1400-talet av Passionsmästaren eller hans verkstad. 50 Samme mästare har även utfört Kristoffer med Jesusbar- net på långhusets västra vägg nära sydportalen (fig. 73). Äldst är den ornamentala kvadermålningen i rött och grått i triumfbågen, troligen tillkommen vid bågens för- storing omkr. 1300. I absidens valv finns målade akan- tusrankar i blått och svart med infogade inskrifter, till- komna på 1600-talet (fig. 63). Förteckning över målningarna Långhusets södra vägg: (nr 1-8 målade av C. Wilhelm Pettersson 1903). - S. Petrus och S. Paulus med sina at- tribut,- 2. S. Johannes och S. Andreas, -3. S. Ansgar och S. Birgitta, -4. S. Filippus och S. Tomas, -5. S. Sigfrid och S. Eskil, -6. S. Bartolomeus och S. Simeon, -7. Da- vid och S. Botvid, -8. Taddeus och Matteus, -9. S. Jacob d.y. med valkarestav och S. Jacob d.ä. med pilgrimsstav, -l O. Helgon med bok och S. Laurentius med sitt tortyr- redskap, ett halster. Fig. 70. Långhusets södra vägg med mål- ningar från 1400-talet kompletterade av C.W. Pettersson 1903. Foto T. Svensson 1996. The south wall of the nave with muralsfrom the 15th centw·y supplemented by murals painred by C.W.Pel/ersson in 1903. Långhusets västra vägg: S. Kristoffer med Jesusbar- net Den jätte like Kristoffer med ett träd som vand- ringsstav bär Jesusbarnet på sin vänstra axel. Barnet har i sin vänstra hand ett korskrönt klot med korsflagga och välsignar med den högra handen. Triumfbågen är försedd med en rikt utformad kvader- målning i ljusrött och grått med vita fogar. Denna målning synes vara kyrkans äldsta bevarade målning och har troligen tillkommit när kyrkan modemi- serades i gotisk stil omkr. 1300, varvid triumfbågen vid- gades väsentligt. Absiden Hjälmvalvet i absiden är helt uppfyllt av målade akantus- rankar i blått och svart. Här finns också i valvets hjässa en strålkrans målad i rött och gult, vilken omger namnet Jehova (hebreiska bokstäver). Dessutom följande in- skrifter: på norra sidan "Psal:ll3.v.3. I frå Solennes upgång alt/intil nedergången, ware Herrans/Nampn Lofwat." - I valvets hjässa: TVRRIS FORTISSII MA NOMEN DOMINI/SIT NOMEN DOMINI:/BENEDICTVM IN SECULA (=Herrens namn är ett starkt tom; Välsignat vare Herrens namn, från nu och till evig tid). Citat Ordspråksboken 18: l O resp. Psaltaren 113:2. - Södra sidan: "Herren Gud then os/uplyser pryder Högtidena med/löf alt intill Do- men på altare". KALKMÅLNINGAR 55 Fig. 71. De västligaste målningsscenerna på långhusets södra vägg, 1400-talet. Jfr. fig. 70. Foto 1994. The three most wester/y mural scenes on the south wall of the nave, 15th century. Cf Fig. 70. Konsekrationskors Fyra stycken konsekrationskors (möjligen fem) har be- varats, alla med 30 cm:s diameter målade i rödbrunt och grönt (fig. 72). Ett på korets södra mur, tre på långhusets södra mur och möjligen ett på långhusets västra mur. Det sistnämnda överensstämmer nämligen med Kristoffers gloria både vad storleken beträffar (30 cm diameter) och den höjd på väggen som de övriga konsekrationskorsen är placerade. Alla dessa invigningskors torde ha tillkom- mit vid 1200-talets mitt då kyrkan stod fårdig. Det bety- der att de fanns när Passionsmästaren utförde sina mål- ningar på 1400-talet. De i långhuset har säkerligen kom- pletterats av C. W. Pettersson vid restaureringen 1903. Vid en restaurering 1956-57 frilades även två konsek- rationskors på norra och södra väggen i absiden. Dessa hade samband med målade helgonfigurer, Petrus och Pa- ulus (troligen kyrkans skyddshelgon), som stod ovanpå korsen. De:;sa målningar var dock så fragmentariska att de åter överkalkades (se Erik Olssons rapport, bilaga 2). Med dessa två invigningskors i absiden kan vi med ganska stor säkerhet fastställa de övriga korsens placer- ing: Fyra i koret och absiden (två på S och två på N si- dan); åtta i långhuset (tre på vardera S och N sidan och två på V sidan). Inskrifter Några av de inskrifter från 1600-talet, som fortfarande finns kvar på kyrkans väggar, återfinns i det inventarium som upprättades 1830 av v. pastom G.G. Swebilius.5 1 Vid denna tid fanns dock många fler inskrifter, bl.a. på långhusets pelare: "På den 1sta till höger då man inkom- mer genom kyrkans stordörr. V lm (psalm) 5, 8v. V lm 84.11 v. Ty si en dag i dine gårdar m.m. - På 2dra Pela- ren å samma sida läses: - The skal säga them min ord. - På södra väggen (s 62) läses: - Så vill jag att männer- ne bedja i all rum. - Herre huru lustigt äro Thina bo- ningar (Det andra oläsligt). På första pelaren till vänster ifrån stordöm läses: - Herre lär mig göra efter Thitt Be- 56 LEVIDE KYRKA hag. - Ett ting nödvändigt. - På norra muren läses - Sammalunda och qvinnome pryde sig Högligom (det andra oläsligt). Midt öfver gången på hvaltbågen upp- täckes 1694 och Bokstäfveme J.N.R.J. (INRI = Jesus Nasarenum Rex Judorum) - Öfver stordöm föreställes 2ne personer hållande i ett hufvud med underskrift: Pettrus gick ut och gret bitterligen.52 - Ofvan Predikstoln på gammal Danska upptäckes inskriften Gud Misskunde sig 0fver Migh arme Syndare. - I taket där den stora ljuskronan finnes orden: Ära vare Gud i Höjden. - Straxt vid predikst: - Låfvad vare Herrarr Israels Gud. Vid högra fönstret straxt vid Altaret läses Johannes 12te <;::. Än är ljuset hos Eder." Enligt beskrivningen i detta inventarium från 1830 fö- Fig. 72. S. Jacob d.ä., helgon med bok samt S. Lars med halster. Detalj av fig. 71. Foto 1994. St James the E/der, a Sainr with a book and St Laurence with a gridiron. Detail of Fig. 71. refaller det som om kyrkans medeltida målningar över- kalkats redan 1694, då inskrifterna, akantusmålningarna i absiden samt även en figurmålning ovanför långhusets södra portal tillkom. I en beskrivning av kyrkan 1860 av Fredrik Bergman anmärkes att det ovanför långhusportalen fanns följande inskrift: "Kyrkan Hwitlimmad och Bänkarne Målade År 1835 ." Vid detta tillfåll e bortskrapades och överkalkades trol igen samtliga målningar och inskrifter i kyrkan med undantag för absidens akantusrankar och inskrifter (se rapport av Erik Olsson, bilaga 2). Vid en renovering av kyrkans inre 1902-03 påträffades de medeltida målningarna, vilket meddelades till Överin- tendentsämbetet Detta föranledde riksantikvarien Hans KA LKMÅLN INGAR 57 F\g. 73. S. Kristofer, målning på långhusets västra mur, 1400-talet. Foto 1994. Sr Christopher, mural on the westwall of the nave, 15th century. 58 LEVIDE KYRKA Fig. 74. Triumfbågens södra del med framtagen målad dekor från 1300-talet samt schablonmålning från 1905. Foto E. Olsson 1956. The south part of chance/ arch with painted decorations from the 14th centw-y and stencil paintinf(from 1905. Fig. 76. Triumfbågens norra sida med dekor från 1905, nu bortta- gen. Foto E. Olsson 1956. The north side of the chance/ arch with paimed decoration f rom 1905, now removed. Fig. 75. Ornamental målning i korvalvets hjässa från 1905, nu bort- tagen. Foto E. Olsson 1956. Ornamemal painting from 1905 in the apex of the chance/ vau/t, now removed . Hildebrand53 att i ett brev till församlingen uppmana till stor försiktighet vid målningarnas framtagande. Det visade sig emellertid att de medeltida målningarna var så fragmentariskt bevarade att de måste komplette- ras. Man uppdrog nu åt konservatom C. Wilhelm Pet- tersson, känd från de stora restaureringsarbetena i Domkyrkan och i Dalhems kyrka, att utföra detta arbete. Passionsmästarens apostlasvit på långhusets södra vägg kompletterades nu med åtskilliga helgonbilder, bl.a. de nordiska Ansgar och Birgitta, Sigfrid och Eskil, annars ej vanliga i Gotlands kyrkor, utom Birgitta, som bl. a. fö- rekommer på ett altarbrun i Endre kyrka (Svk Go l, s. 421) och i ett altarskåp i Lye (SvK Go V, s. 64). Pettersson fick också i uppdrag att måla en helt ny svit målningar på långhusets norra vägg (fig. 77). Han skri- ver själv i en rapport om detta: "På skeppets norra vägg målades på den nya vattrifna putsen några nya målning- ar, med motiv tagna från de i Hemse befintliga gamla målningarna" (april 19 14, ATA). Dessa helt nya mål- ningar överkalkades vid restaureringen 1956-57. I samband med restaureringen 1902-03 tillkom också ornamentala målningar i kyrkans valv samt i triumfbå- gen och vid tribunbågen, utförda av målaren Johan Gar- delin i Hemse. Det var målningar utförda i grönt, rött och svart i schablonartat maner, men med medeltida oma- Fig. 77. Målningssvit på långhusets norra vägg utförd av C. W. Pettersson 1903. Nu överkalkad. Foto E. Olsson 1956. Mural suite on the north wall of the nave painled by C.W. Pet- tersson in 1903, now whitewashed over. mentmålningar som förebild (fig. 75, 76). Även dessa målningar borttogs eller överkalkades vid restaureringen på 1950-talet. Detta berodde dels på att man ville i görli- gaste mån ta fram de medeltida målningarna, dels på att Glasmålningar Alla kyrkans fönster har färgat glas i många farger och med ornamentala oftast geometriska motiv. Detta målade glas tillkom till allra största delen vid kyrkans restaurer- ing vid sekelskiftet (1902- 03). Redan i december 1898 hade byggmästaren Nils Pet- tersson i Visby upprättat ett förslag till insättning av nya fönster med huggna stenomfattningar i långhusets norra mur där två stora rektangulära fönsteröppningar brutits upp för att ge mera ljus åt långhuset. Det kom dock att dröja ända till 1902 innan detta arbete verkställdes. se- dan ett anbud på "allt glasarbete till fönstren" lämnats 1902 av byggmästaren Nils Pettersson senare samma år anmäldes (Kst.prot. 2/3) " ... det anbud, som inkommit... med fastställda ritningar Kronor 415 skulle antagas, det- ta senare anbud dock under förutsättning att däri innefat- tades jämte glas äfven alla erforderliga båginfattningar till samtliga fönster, som enligt ritningarna borde restau- GLASMÅLNINGAR 59 främst långhusets väggar både på norra och södra sidan var svårt fuktskadade, vilket innebar att även målningar- na tagit skada (se bilaga 2). reras." Glasmästaren som utförde arbetet efter byggmäs- tare Petterssons ritningar nämns ej i protokollen. Avsy- ningen av dessa arbeten gjordes den 20 december 1902, alltså strax före jul då kyrkan åter togs i bruk. Kyrkans fönster hade säkerligen glasmålningar under medeltiden. En liten rest av dessa fanns kvar vid P. A. Sä- ves besök i kyrkan vid 1800-talets mitt (fig. 78). I lång- husets södra fönster fanns överst några ornamentala ru- tor, som trots sitt fragmentariska tillstånd kan tidsbe- stämmas till 1300-talets förra hälft54, då kyrkan moderniserades i gotisk stil , bågar, fönster och portaler gjordes spetsbågiga. Troligen hade dock kyrkans fönster äldre glasmålningar i de fönster som ej berördes av dessa förändringar på 1300-ta1et. Detta gäller t. ex. det stora rundfönstret i ringkamma- rens södra mur. Vid den utgrävning, som företogs i kyr- kan 1956 i samband med en omfattande restaurering på- 60 LEVIDE KYRKA , , ' y; _,.,~~~·~-~ ~-~~ .:;. At&·~k .~~~ .. . 1 Fig. 78. Medeltida glasmålningsrester i långhusets södra fönster, nu borta. Teckning av P.A. Säve 1864. ATA. Fragments of medieval sta i ned glass in the south windmv of the nave, no longer in existence. Dr01·ving by P.A. Säve, 1864. träffades ett antal fragment av fönsterglas i o lika färger samt några med spår av målning (Rapport, Bilaga 2). Liknande fynd gjordes vid samma tillfälle även i koret Ristningar I de gotländska kyrkorna har under senare tid påträffats en stor mängd putsristningar, de flesta från medeltiden. 55 Det är graffiti av olika slag, symboler, skepp, figurer etc, men också konstruktionsritningar i full skala till portaler och fönsteromfattningar. Det förekommer också att den medeltida konstnären ristade konturer i den våta putsen som förberedelse till målandet.56 Här i Levide har ingen graffi ti påträffats, vilket säker- och absiden, vilket visar att fönstren även i denna del av kyrkan ursprungligen hade glasmålningar. !igen beror på den tjocka puts som lades på 1838 i hela kyrkorummet. När man vid restaureringen 1956- 57 av- lägsnade det tjocka putslagret i triumfbågen framkom in- te endast en kvadermålning i rött och grått, utan också djupt ristade konturer ti ll denna målning (fig. 74). Det innebar att hela bågens ornamentik kunde rekonstrueras, således även på de ytor där färgen helt avlägsnats. INREDNING OCH INV ENTARIER 61 Fig. 79. Högaltaret. Foto 1994. The high altar. Inredning och inventarier Altaranordning Högaltare av finhuggen grå kalksten (fig. 79), oputsat med på tre sidor skråkantad skiva och på den östra sidan avrundade hörn. Nära skivans sydöstra hörn spår av svagt ristat invigningskors. Nära framkantens södra parti fragmentarisk runskrift (fig. 80) och spår av bildstensor- nament (se nedan Bildstenar l). Mitt på altarets framsida omedelbart under skivan finns en relikgömma, igensatt med masonitskiva. På altarets baksida finns en nisch, vars ena innervägg utgöres av en del av en runsten (se nedan Bildstenar 2). 1973 insattes i nischen ett kassa- skåp. På altarets sydsida kan en nu bortbruten piscina ha funnits (se nedan). Framför altaret trampsten, kortare än altarets längd. Mått: altarskivans längd 250 cm, bredd 140 cm, altarets höjd över golvet 131 cm, över trampste- nen l 19 cm, trampstenens längd 150 cm, bredd 63 cm, höjd 13 cm. Altare i långhusets sydöstra hörn (fig. 81 ), putsat med skiva utan invigningskors, med rundat bakre parti för att passa in i rund nisch. Mått: skivans längd 146 cm, bredd 60 cm, altarets höjd 105 cm. Piscina av grå kalksten, halvcirkelformad, med tre halvcirkelformiga nedsänkningar utmed den släthuggna 62 LEVIDE KYRKA Fig. 8 1. Sidoaltare i långhusets sydöstra hörn. Foto 1994. The side altar in the south-east earner of the nave. Fig. 80. Detalj av högaltarets altarskiva med fragmentarisk runin- skrift och spär av bildstensomament. Foto 1994. Detail of the high altar cover-stone with fragmentary runic inscrip- tions and traces of ornamentation. Fig. 82 (motstående sida). Altaruppsats, sannolikt målad av Johan Bartsch den äldre 1662. Foto 1994. (Next page.) The altar piece, probob/y painred by Johan Bartsch the E/der in 1662 . översidans ytterkant. Kan ha suttit på högaltarets sydsida men brutits loss vid restaureringen 1906 eller tidigare. Största längd 21,5 cm, höjd 6,5 cm, den yttre halvcir- kelns diameter c:a 13 cm, skålens övre diameter c:a lO cm, uttömningshålets diameter c: a 5 cm. Altaruppsats av snidad, skulpterad, målad och för- gylld ek och furu (fig. 82). Mittfältet flankeras av kolon- netter och omges av sidostycken med kontursågade or- nament. I mittfältet oljemålning på ekpannå, nattvardens instiftelse, omgiven av list i blågrönt, rött och guld samt bred snidad, skulpterad och förgylld ram med snidade rosor i hörnen. Överstycket kröns av figurmålning i tre fält, flankerade av pinakler, i det norra Moses med horn och lagens tavlor med de romerska siffrorna I-III respek- tive IV-X, i det södra välsignande Kristus med korskrönt INREDNING OCH INVENTARIER 63 jordglob och strålgloria, i mittfältet vit lilja. De yttre fäl- ten begränsas av profilerade lister med äggstav och tandsnitt samt voluter. Mittfältet har snidat understycke flankerat av frukt- knippen, med inskription i två fält: "Til Guds aere och Kirckens Prydelse er denne Altertafle l opsat och Be- kaastet af Peder Brianth och Ane Mortens l D. Anno 1662. 4 Decem.57 l Och paa Kirckevergemis Staffen Hö- gesön (Mallgårds bomärke) M. l. (Skogs bomärke) S. O. (Pejnarve bomärke) P. M. (Burge bomärke) B. och Meni- ge Saagnens Bekaastning I. (Lajves bomärke) L. I. (Bocksarve bomärke) B. H. (Sallmunds bomärke) S., l (å list) H. G. (bomärke) C. P. (Magnuse bomärke) R. I. (01- lajvs bomärke) O. (Tummelbos bomärke jämte fem andra). Stafferet 1663 Il septemb." Färger: guld, svart, vitt, blått, grönt, gult, brunt, rött. Bredd 320 cm, höjd 360 cm. Målningen anses utförd av Johan Bartsch den äldre, som målat en signerad altartavla med samma mo- tiv i Fole kyrka. 58 Altaruppsatsen har tidigare stått 35 cm längre åt väster på altarskivan. På överstycket mellan de målade figurerna var till 1957 fåst ett processionskruci- fix (se nedan). Framför altaruppsatsen står ett krucifix av trä, ljus- brunt, med corpus gulvit. Höjd 57 cm, corpus höjd 24 cm. Anskaffat 1990 från Kyrktryck, Katrineholm. Altarskrank av furu (fig. 83), rakt, bestående av skärm och knäfall. Längs skärmens övre kant profilerad över- liggare. Knäfallet överklätt med rött tyg, tillkommet 1957. I skärmen två dörrar samt rektangulära listomgiv- na speglar, mellan speglarna rektangulära fålt. Mitt på 64 LEVIDE KYRKA Fig. 83. Altarskrank av furu, bestående av skärm och knäfall. Foto 1994. The communion ra il consisting of a screen and kneeling cushions. Fig. 84. Altarskrank, detalj med målat årtal 1689. Foto 1994. Detail of the communion rail with the painteddate 1689. västra sidan av skärmens övre parti målat "ANNO 1689" (fig. 84). Höjd 62 cm, knäfallets bredd 28 cm. Färger: brunt, lister blågrönt, speglar marmorerade i rödbrunt och blåsvart, de rektangulära fälten rosa, på östra sidan gulbrunt. 1835 övermålad med brun oljefärg, som av- lägsnades 1957 (konserveringsrapport, bilaga 2). Enligt 1802 års inventarium fanns "l st Dyna på Altardisken". Senare är tillskrivet: "En beklädnad å altarrunden af rödt ylle Tyg med svart utsyning, gifven af Fru Häradshöf- dingskan Ulla Kökeritz och Döttrar år 1856."59 Bekännelsepall av furu (fig. 85), ljusbrun, med profi- lerade sidostycken. Höjd 110 cm. Enligt räkenskaperna inköpt 1874. Fig. 86 (motstående sida). Processionskrucifix av ek från 1300- talets förra hälft. Foto 1994. (Next page.) Oak processional crucijixfrom the first ha/f of the 14th centwy. Fig. 85. Bekännelsepall av furu , en ligt räkenskaperna inköpt 1874. Foto 1994. Pinewood confessiona/ stool. Bought in 1874 according to the church accounts. INREDNING OCH INVENTARIER 65 Processionskrucifix Processionskrucifix (fig. 86) av ek. Corpus är med tre spikar fåst vid korset. Detta är kantat med förgyllda blad och har ändplattor med snidade evangelistsymboler, un- derst Matteusängeln (höger vinge saknas), å Kristi högra sida Markuslejonet, å den vänstra Lukasoxen, överst Jo- hannesömen (vingar saknas). I korsarmamas skärnings- punkt finns en korsgloria i form av ett målat ringkors. Kristus har törnekrona och lutar huvudet åt sin högra si- da. Knäna är lätt uppdragna, med höger knä fört något åt höger sida. Ländklädet är veckat, med en stor knut över höger höft. Höjd 98 cm. Färger: karnation gulvit, länd- kläde och törnekrona mörkgrönt, hår svart, ändplattor förgyllda. 1300-talets förra hälft. Krucifixet var fram till 1957 års restaurering med två grova spikar fästat överst på altartavlan men togs då ned och placerades ovanför 66 L E VIDE KYRKA långhusets södra sidoaltare. Det restaurerades 1973 av konservator Marianne Korsman (konserveringsrapport i ATA, kopia i GF). Härvid konstaterades att flera lager färg var synliga. De fästes utan någon framtagning av den ursprungliga bemålningen, varpå företogs en lätt tvättning.60 Predikstol Predikstol (fi g. 87), bestående av polygonal korg med trappa och ljudtak, allt av furu , på fyrkantig plint av kalksten. Korgen har skarpkantad överliggare, gesims med snidad list, under denna och längs undre kanten lis- ter med ornament i plattskäming. I listomgivna bågfält, åtskilda av kolonnetter, med plattsnidade ornament i svicklarna målade figurer i vitt mot svart botten, från Fig. 87. Predikstol från 1600-talets slut, målad 1685. Delvis förändrad 1957. Foto 1994. Pulpit from the end of the 17th cenrury, painred 1685. Parr/y aftel·ed 1957. vänster "S. Johannes" med öm och uppslagen bok, "S. Matheus" (fig. 88) med ängeln och "S. Lucas" (fig. 89) med oxen. Över evangelisternas huvuden är namnet skri- vet med guldskrift. Korgens inre höjd 11 2 cm. Färger: guld, rött, grönt, svart, vitt, blått. Det platta polygonala ljudtaket har gesims med äggstav samt listomgivna fålt med bandflätor i plattskärning och kronliknande över- byggnad, bestående av s-formade voluter med pinakler, uppbärande en krönprydnad; utmed taklisten konturså- gade krönornament, krönta av pinakler. Under ljudtaket hänger en snidad och försilvrad duva, vitmålad och del- vis förgylld, med svarta ögon. Trappan, tillkommen vid restaureringen 1957, har en enkel ledstång. I samband med 1957 års restaurering flyttades predik- stolen från det södra sidoaltaret till långhusets nordöstra IN REDN ING OCH INVENTARIER 67 Fig. 88. "S. Matheus", målning på predikstolskorgen. Jfr. fig. 87. Foto 1994. " Sr Matthew" , painting on the side of the pulpit box. Cf Fig. 87. hörn. Härvid magasinerades följande delar: - l. Rygg- stycke av furu (fig. 90), rektangulärt, utmed övre kanten list med äggstav och tandsnitt, därunder rektangulärt fålt med bandfläta i rött och vitt. Under profilerad list i mörkgrönt och vitt två listomgivna rektangulära fålt, i det övre figurmålning, Kristus visande sidosåret. Rygg- styckets övre del i övrigt brunmålad, undre gråvit. Mått: bredd 90 cm, total höjd 217 cm, det brunmålade partiets höjd 115 cm, figurmålningens höjd 63 cm, bredd 49 cm. På sidorna om det figurmålade fältet krokar för lampetter (se nedan). - 2. Parti av korgen (fig. 92), fält med målad figur "S. Marcus", vilken bild redan 1860 var "alldeles förstörd". Bredd 43 cm, höjd 114 cm. - 3. Dörr, överst profilerad list med äggstav och tandsnitt, därunder av- långt rektangulärt fålt med bladverk i plattskärning över listomgivet fält utan dekor, 1906 försett med målat blomstermotiv (fig. 91) av Johan Gardelin, borttaget 1957. Bredd 62 cm, höjd 107 cm. Färger: mörkrött, röd- brunt, grönt, vitt. - 4. S- formad volut med pinakel, omå- lad, avsedd att placera på predikstolens ljudtak. - 5. Krönornament, kontursågat, avsett för ljudtakets taklist, omålat. Vid flyttningen slopades trappans kontursågade stöd. Predikstolen torde ha tillkommit i slutet av 1600-talet. Den anses tillverkad av kyrksnickaren Jochim Sterling, som utfört de likartat utformade predikstolarna i Garde, Fig. 89. "S. Lucas", målning på predikstolskorgen. Jfr. fig. 87. Foto 1994. Sr Luke, painting on the side of the pulpit box. Cf Fig. 87. Fig. 90. Ryggstycke till predikstolen, numera undanställt. Foto 1994. Back-piecefor the pulpit, no longer in position. 68 LEVIDE KYRKA Fig. 91. Dörr till predikstolen, med blomstermotiv målat av Johan Gardeli n, numera undanställd. Foto E. Olsson 1957. Door to the pulpit with flower morifs painred by Johan Garde/in, no longer in position. Fig. 93. Tidtavla till timglas, från senare hälften av 1600-talet. Foto 1994. Manual dia! for an how·-gfass from rhe seeond ha/f of rhe 17th cen- tury. Fig. 92. Del av predikstolens korg, numera undanställd. Jfr fig. 87. Foto 1994. Par/ of the pulpir box, no longer in position. C f Fig. 87. INREDN ING OC H INVENTA RI ER 69 Fig. 94. Korbänk från 1685 vid korets norra mur. Foto 1994. Choir stallfrom 1685 by the north wall of the chance/. Fig. 95. Korbänkens främre bänkskärrn, stadsmotiv, tillskrivet Ras- mus Bartsch 1689. Detalj av fig. 96. Foto 1994. Det a il of the front screen of the choir stall. Painting of a town motif attributed to Rasmus Bartsch, 1689. Fig. 96. Korbänkens främre bänkskärrn, med målning från 1689 tillskriven Rasmus Ban sch. Foto 1994. The front screen of the choir stall with a painting from 1689 attributed to Rasmus Bartsch. 70 LEVIDE KYRKA Fig. 97. Korbänkens ryggskärrn, detalj av målad text från 1689. Fo- to 1994. The back ofrhe choir sra/1, derail offXIi/1/ed r ex r from 1689. Halla och Kräklingbo. "Prädjkestolen skal ändras i Leij- vede" heter det i 1680 års visitationsprotokoll. Enligt 1830 års inventarium målades predikstolen 1685. Mästa- re torde ha varit Andreas Hamborger, som målat de sig- nerade predikstolarna i bl. a. Havdhem 1684 och Hörsne 1688 samt Briants epitafium i Levide 1689 (se nedan). 1835 målades delar av predikstolen med brun oljefärg av Niklas Timgren. Färgen avlägsnades 1957.6 1 Ambon av ljusbrun furu. Största höjd 118 cm, bredd 55 cm, djup 40 cm. Skänkt 1991 av kyrkvärdarna Valde- mar Engström och Elias Melin, tillverkad av den förres firma Levide snickeri. Timglasuppsats med tidtavla (fig. 93), bestående av ihålig bräda av furu, i övre och nedre delen vidgande sig till en cirkelformad skiva. På mitten kubisk träplugg, vridbar, för nu förlorat timglas. På övre och nedre parti- erna påklistrat papper med figurer, på den övre urtavla med romerska siffror samt visare, i mitten träplugg fäst vid vridbar träskiva i brädans inre, kring denna sol omgi- ven av strålar och flätad krans, i övre svicklarna basun- blåsande änglar, på sidorna vildmän, under urtavlan text: JACOBUS HARTMAN SANDUHRMACHER IN LEIPZ IG, på det nedre partiet sol omgiven av strålar och flätad krans och siffrorna 1-3 1 samt månadernas namn med tolv hål för en flyttbar plugg, som bevarats. Höjd 70 cm, största bredd 16,5 cm. Träet rödmålat. Var före 1957 fästat på predikstolens ryggskärm, t.v. om figurmålningen. En lik- nande anordning i Gärdslösa (SvK Öl. II:3 s. 126-129 och not 85) har daterats till 1600-talets mitt eller senare hälft. "Ett Nytt Timeglaas af tre glaas bestående" är till- skrivet i 1594 års inventarium senare än 1689. Torde av- se denna timglasuppsats, där glasen sedermera förny- ats.62 Bänkinredning Korbänk (fig. 94) vid korets norra mur. Golvet, av brun- målade furuplankor, ligger högre än korgolvet Främre bänkskärmen (fig. 96) har utmed övre kanten sned över- liggare med äggstav och tandsnitt samt därunder på söd- ra sidan fält med snidade bandflätor. Utsidan är genom kolonnetter indelad i fält med målade speglar med båg- formig avslutning, uppåt och nedåt begränsade av tand- snitt och inramade av kolonnetter samt med vegetativa ornament i plattskärning i svicklarna. Det västligaste av de fyra fälten på sydsidan samt det östra gavelfältet utgör dörrar. På den östra dörrens innersida (fig. 98) inskuret årtal MDCLXXXV ( = 1685). I fä lten vegetativa målning- ar; i det andra från öster i stället ett stadsmotiv (fig. 95). Färger: insidan gråvit, i övrigt svart, vitt, brunt, rött, blågrönt Ryggskärmen, vars kortsidor är sekundärt av- sågade, är brunmålad, har överliggare med stöd och är indelad i fyra brunmålade ådrade fält med blåsvarta ra- mar. Över fålten text (fig. 97): DI. .. ARA OCH KYRKIAN TIL PRYDNAT ÄR THETTA KYR .. RTTSTAL . . . BEKOSTADTS OCH EN LIUSECRONA . .. RA. Fortsättningen av texten, som stått på det parti som tagits bort när sakristia inrättades, har sannolikt innehållit den uppgift som återges i 1830 års inventarium: "bygd och målad 1689 af Paul Wäfver".63 Samma inventarium innehåller också två nu försvunna bibelverser på latin, ps. 61:4 (Vu l gatas numrering 61 :3) och 113:2. Utmed ryggskärmen ljusbrun sittbräda. Mått: Fig. 98 (till vänster). Korbänken, östra dör- rens insida med inskuret årtal 1685. Foto 1994. (Lejt.) The inside of the east door of the choir stall with the date 1685 cut in the wood. Fig. 99. Bänkkvarter norr om mittgången, troligen tillkommet omkring 1700 och målat 1702 och 1835. Foto 1994. Section of pews north of the central aisle. Probah/y made around the year 1700 and painted in 1702 and 1835. främre skärmens södra parti längd 337 cm, det östra 112 cm, det västra 65 cm, höjd från korgolvet 134 cm, från trägolvet i bänken 110 cm, ryggskärmens längd 315 cm, höjd över bänkens golv 138 cm, sittbrädans höjd 48 cm, bredd 40 cm. Årtalet 1689 torde endast avse målningen. Denna anses utförd av Rasmus Bartsch64, som målat lik- artade motiv i bl. a. korbänken i Rone (SvK, Go VI fig. 490, 494). 1835 målades korbänken av Nielas Timgren. 1906 målades blomstermotiv i speglarna av Johan Gar- delin. De togs bort 1957 (konserveringsrapport i ATA och GF, Bilaga 2). Bänkkvarter Bänkinredningen är av furu , sluten (fig. 99) och indelad i två kvarter. På södra sidan sju bänkrum, på den norra nio. Bänkkvarteren har profilerad överliggare. Dörrama och bänkskärmarna har rektangulära speglar, omgivna av en smal röd list, norra kvarterets speglar och spegeln på södra kvarterets främre bänkskärm ströpplade på gul- brun botten, södra kvarterets övriga speglar målade med spiralliknande växtornamentik i blått på gulaktig botten. Över dekoren på de fyra främsta dörramas speglar på den södra sidan är målat bokstäver i rött över dekoren, INREDNING OCH INVENTARIER 7) från öster "TISB", "BMSB", "IPSB", "GISL". På brädan över spegeln på södra bänkkvarterets västra bänkskärm i gul färg målat årtal " 1702". Färger: dörrar och skärmar bruna med ådring, överliggaren blågrön, bänkamas inre ljusbrunt. Södra bänkkvarterets höjd l 06 cm, det norra 104 cm, bådas bredd 220 cm. Tre bänkluckor av furu (fig.l 00), med profilerad överliggare och speglar med spiralliknande växtornamentik, samma mönster som de främsta bänkarna i södra bänkkvarteret. Två höjd l 00 cm, en höjd 93 cm. På sakristievinden. Bänkinredningen torde ha tillkommit senast omkring år 1700 och målats 1702. Sannolikt tillkom samtidigt det mellersta bänkkvarter, som avlägsnades 1828. Vid visita- tionen 1728 heter det: "4 nye Bäncker uthi Lewede Kyr- ckia 2 på Manfolks-sijdan, och 2 på Qwinfolks-sidan ähr förfärdigade för 3 åhr sedan på Kyrckians egen bekost- nadh, allenast att Her Befalnings Mannen Fielström be- stådt Målningen. Elliest wille Kyrckiones föreståndare i Lefwede låta byggia en ny Qwinfolks Bänck nederst i Kyrckian, där til ock en skiön lägenhet fants, som bewill- jades." 1800 omtalas "2 st nya Bänkar til ungdomen i Kyrkan." Vid 1803 års visitation heter det: "Herr Lag- mannen och Häradshöfdingen von Hauswolff begärde, 72 LEVIDE KYRKA Fig. l 00. Nummertavla från 1700-ta let. Foto 1994. Hymnboardfrom the 18th century. Fig. l O l. Bänkluckor av furu , magasinerade 1957. Foto 1994. Pinewood pew doors , put in srorage in / 957. att det bänkrum i Levide kyrka, som från längre tider till- baka blifvit nyttjadt af Des Företrädare i Ämbetet, måtte honom förbehållas, äfven som Pastor yrkade, att främsta Bänken på mellanraden, som förre Pastoreme för sine Hustrur och barn innehaft, måtte Prestgården tillerkän- nas."65 Vid visitationen 1825 begärde församlingen "att få borttaga medlersta bänkraden i kyrkan, då dennas ut- seende, medelst en enda gång mellan bänkarna skulle mycket förbättras, hvaremot Biskopen icke hade något att påminna." När församlingen den l 0/6 1827 fattade beslutet att genomföra ombyggnaden av bänkkvarteren, skulle "vid deras inredande så portioneras, att Bänkarne så på ena som på andra sidan om stora gången blifva af lika längd." 1835 målades bänkinredningen med brun ol- jefärg av målaren Nielas Timgren. Vid 1957 års restaurering minskades bänkkvarteren, så att långhusets pelare frilades. Ryggstöden fick en an- nan lutning, och speglamas övermålning avlägsnades. Två bänkluckor i ryggskärmen på de båda bänkarna norr resp. söder om det östligaste pelarparet, som förrnedlat tillträde till av pelarbasema avstängda bänkar, avlägsna- des och magasinerades (fig. l O l). Orgel Orgelverket (fig. l 02) är byggt 1892 av firma Åkerman & Lund. Det har mekanisk traktur och omfattar en ma- nual, fem stämmor och bihangspedaL Fasaden är nygo- tisk, ritad 1892 av Gustaf Pettersson. Samtidigt tillkom det podium i tornkammaren, på vilket orgeln är placerad. Vid 1957 års restaurering renoverades orgeln av orgel- byggare A. Thulesius, försågs med elektrisk fläkt och fl yttades något åt väster.66 Nummertavlor Nummertavlor:- l. Av furu för fem psalmer (fig. 100), med grå ramlist och snidat och förgyllt överstycke med snäcka omgiven av eklöv. Höjd 126 cm, bredd 60 cm. Vid tavlans nederdel hänger en rektangulär fanerskiva för en sjätte psalm. Upptagen för första gången i 1802 års inventarium. Enklare variant av de nummertavlor, som vid mitten av 1700-talet tillverkades av Johan Her- nell.- 2. Rektangulär, av svartmålad furu med grön halv- cylindrisk listram och plats för sex psalmer, vilande på två stöd av trä. Höjd 123 cm, bredd 61 cm. 1900-tal. Dopredskap Dopfunt av grå sandsten (fig. l 03), bestående av rund fot på kvadratisk basplatta, umeforrnat skaft samt cirkelrund skål, på utsidan prydd med ovala urskämingar, vilande på cirkelrund modem plint av sandsten. På cuppans brät- te med svarta bokstäver: "Gud Til aere oc Kircken Ti1 IN REDN ING OCH IN VENTARI ER 73 Prydelse Af. H. Peder Brianth oc Ane Mortens. D. 1662." Höjd 98 cm, skålens yttre diameter 56 cm, bas- plattans kant 33 cm, plintens diameter 140 cm. Skaftet med spår av blågrå fårg, cuppans färger svart, vitt, brunt, grönt. Gotländskt arbete från 1600-talets mitt. Målning- en troligen utförd av Johan Bartsch den äldre. Dopfuntsfot av sandsten på bas av kalksten (fig. l 06). Foten har uttömningshål och pryds av fyra kraftigt ut- springande huvuden, av människa, två lejon och vädur. Basen består av två cirkelrunda skivor, den undre med rak kant, på översidan piscinaskål, omgiven av en ristad cirkel samt märken efter bokställ e d , den övre med avfa- sad överkant och rundad sida. Mått: fotens höjd 75 cm, bredd 71 cm, den undre hällens diameter 125 cm, höjd 30 cm, den övres diameter 60 cm, höjd 15 cm. Foten låg 1830 och 1916 på kyrkogården invid kyrkans norra mur men deponerades 1926 i GF (Dep. C 1247). Den hänfö- res av Roosval till Byzantiosverkstaden, som anses ha varit verksam vid 11 00-talets mitt eller under dess senare hälft.67 Dopskål av tenn (fig. 104), på brättet stplr ros under bygelkrona (fig. 105), å motstående sida "P H A B" (=Peder Hercul_is och Anne Briant). Brättets diameter 22,5 cm, skålens 15 cm, djup 4 cm. Noteras första gång- en 1680. Troligen gåva samtidigt med funten. Dopkanna av silver (tig. l 07), konisk, med fastsittan- de lock och dekor nära ne~_re kanten. Stplr HANDARBETE MGW, tre kronor och årtalsbeteckning 1958. Höjd utan lock 19 cm. Tillverkad av G. Wahlgren, Visby. Gåva till kyrkan 1958. "It becken thil fonten" upptages i 1594 års inventari- um men är överstruket 1680 och saknas i Spegels inven- tarium samma år. Nattvardskärl Kalk av delvis förgyllt silver (fig. l 09) med nod och rund fot. På noden sex rombiska uddar med var sin bok- stav av namnet IHESUS i minuskler (E saknas). Å foten nitat krucifix med ristad överskrift "INR". Inskrift runt cuppan: "ex hoc datur vinum vehiculum Communica- tivum Sangvinis Christi. l Baro, eqves, Satraps C. O a Segebaden, cujus Gener Doct Episc G T Li.itkeman Uterqve Insignis ac lndiges. - Past. M. Sturzenbecher. Judex L. F. Lind. Sculpsit et Forrnavit Joh. Lindbom. - Tutores: Clas Orleifs, Jacob Burg, Pehr Stenstuge." (ur detta kärl för gemenskapens vin gives Kristi blod. - Ba- ronen Riddaren Landshövdingen C. O. von Segebaden, Biskopen Doktor G. T. Li.itkeman, Kyrkoherden M. Stur- zenbecher, Häradshövdingen L. F. Lind. Utformad och tillverkad av Joh. Lindbom. Kyrkvärdar: ... ). Höjd 22 cm. Enligt stämplar på foten tillverkad 1783 av Johan Fig. 102. Orgel, byggd 1892 av firma Åkerman Lund. Fasaden ri- tad av arkitekt G. Pettersson. Foto 1994. Organ built in 1892 by the firm of Åkerman Lund. The organ front was designed by architect G.Penersson. Fig. l 03. Dopfunt av grå sandsten, skänkt 1662. Foto 1994. Baptisma/fon t of grey sandstone, donat ed in 1662 . 74 LEVIDE KYRKA Fig. l 04. Dopskål av tenn från 1600-talets senare hälft. Foto 1994. Fig. 105. Stämplar på dopskålen, ros under bygelkrona. Foto 1994. Pewter baptismal bow/ from the seeond ha/f of the 17th century. Stamps on the baptismal bowl, a roseunder a crown. Fig. 106. Medeltida dopfuntsfot av sandsten på bas av kalksten, "Byzantios" l JOO-talet. Nu i GF. Foto G. Ström 1993. Medieval sandstone baptismalfontfoot on a limestone base. From the 12th century, the work of the master-ma- son "Byzantios". IN REDNING OCH INVENTARIER 75 Fig. 107. Dopkanna av silver, tillverkad 1958 av G. Wahlgren, Vis- by. Foto I 994. Silver baptisma/ f/agon made in 1958 by G. Wahlgren, Visby. Lindbom, mästare i Visby 1784-1803. Noden har tillhört en medeltida kalk, troligen från 1400-talet.68 Paten av på skålens insida förgyllt silver. Runt brättet inskrift: "Ex hac datur Panis Communionis Corporis Christi (Från denna gives gemenskapens bröd, Kristi kropp). 17 hundra Ottiti Try blef denna Kalken gjorder Ny." Diameter 14,5 cm. Stämplar som kalken. Texterna på kalk och paten torde vara hämtade från de medeltida föremål, "Een förgylt Kalck och Disck", som upptagas i 1594 och 1680 års inventarier och som ersattes av 1783 års. Sockenbudstyg av tenn, enligt räkenskaperna inköpt 1841: - l. Kalk (fig. 108) med bred rund fot och smalt skaft med nod, utan dekor. Höjd 15 cm, fotens diameter l O cm. - 2. Paten med smalt brätte, utan dekor, diameter 10 cm. - 3. Oblatask (fig. 113) , rund, med bukigt lock med knopp. Höjd 8 cm, diameter 10,2 cm. På bottnens undersida ristat "Levide kyrka". - 4. Till nyssnämnda föremål ett åttkantigt fodral (fig. 111) av på utsidan brunmålad furu, med två gångjärn och hasp av metall. Höjd 28 cm, största diameter 19 cm. - 5. Kannor (fig. 110), 2 st., runda, vilande på tre kulformiga fötter, lock med gångjärn fåst vid kannan, med knopp. Höjd 25 cm. På bottnens undersida stplr samt ristad inskrift "Tillhör Fig. 108. Sockenbudskalk av tenn, inköpt 1841. Foto 1994. Pewter viaticum vessel s, purellased in 1841. Lejvide kyrka" resp. "tillhör Leivide kyrka", på bottnens insida mästarstpl samt årsstpl för 1841. Vid 1690 års visitationsstämma saknades en paten av tenn, som kyrkvärdarna ålades att skaffa fram eller ersät- ta med en ny. Den torde ha tillhört ett sockentyg, som icke noteras i några inventarier. Oblatask av mässing (fig. 114), rund, med platt lock, utsidan försilvrad, insidan förgy lld. I bottnens utsida ris- tat: "Förärt af Befalln: Eric Fiellström och Cath: Häråck- er Till Lefwede Kyrkia Anno 1731" (se not 64 ). Höjd 9 cm, diameter l O cm. Fig. 109. Kalk av delvis förgy llt silver, med medeltida nod, samt paten, tillverkade 1783 av J. Lindbom, Visby. Foto 1994. Part/y silver-gift chalice with a medieval knot on the stem and pa- ten. Made in 1783 by J.Lindbom, Visby. 76 LEVIDE KYRKA Fig. Il O. Kanna av tenn, tillverkad 184 1. Foto 1994. Pewrerf!agon made in /841. Fig. III . Fodral till sockenbudstyget, åttkantigt, av brunmålad furu. Foto 1994. Ocragonal, brown-pain/ed pinewood boxfor rhe viaricum vessels. Fig. 112. Si lverkanna från början av 1600-talet, skänkt 1715 och använd som vinkanna. Foto 1994. Silver flagan from rhe beginning of rhe 17rh cenrury. Donared in 1715 and used as a wine f!agon. Vinkanna av hamrat, punsat och graverat silver (fig. 112), rund med handtag, pip och fastsittande lock. På det avtrappade locket fruktgirlanger, överst inom dubbla ris- tade cirklar initialerna "E. M." samt bomärket för Strands i Öja. Runt foten blomstergirlang, runt kannans nedre del repstav, däröver ristad text under ristad blomsterdekor: "för ährat l af l Mest: Paul. Wäfware l Anno 1715 den 16 Febr." På handtagets nederdel ristat "IHS". Höjd 2 1 cm. Kannan blev enligt anteckning i 1802 års inventarium "upputsadt och förbättradt 1841". Den torde ha tillverkats i början av 1600-talet. Kannan anses ha ti llhört Elias Meisen, verksam på 1640-talet som stenhuggare i Öja, på äldre dar bosatt vid Tummel- bos i Levide, vars son Kristen var gift med en dotter till kyrkoherden Briant i Levide. Paul Wäfware har tydligen blivit ägare ti ll kannan, som han sedan skänkt ti ll kyr- kan.69 Två glaskaraffiner (fig. 11 5), med inslipad propp i form av en korskrönt kula (det ena korset avslaget), med gravyr, på ena sidan namnet Jehova med hebreiska bok- stäver, inskrivet i en triangel omgiven av strålar, på mot- satt sida kalk, omgiven av strålar, över kors och ankare. Höjd 25 cm, med propp 37 cm. Anskaffade mellan 1869 och 1872. Vid samma tid tillkom också en buteljkorg av träribbor förenade av flätverk, formad som en låda med lock, fragmentarisk, bevarad längd 45 cm. "En Boutelj- korg" upptages första gången i 1872 års inventarium. Kagge av ek (fig. 116), rund, sammanhållen av två järnband, med två lister med hål för nu försvunnen bär- rem. På ena sidan inskuret "IHS", på den andra "IHSL". Diameter 29 cm, höjd 14,5 cm. En kagge upptogs första gången i 1848 års inventarium. 1876 omnämnd som "l gammal Kagge af Ek. (Söndrig)". Vid 1886 års visitation föreslagen till avskrivning. Funnen av Ragnar Olofsson på vinden vid Hallbåter i Lev ide, där en av kyrkvärdarna tidigare bott, och 1984 skänkt till GF (inv nr 11768). In- skärningarna gör det troligt att den funna kaggen tillhört kyrkan. Enligt 1594 års inventarium ägde kyrkan "Tho tinne flasker, En stor och en liden" jämte ett tillägg, troligen från 1680: "den lille borte". Vid visitationen 1711 kon- staterades att "then flaskan war sönder alt uthi Sahl: Herr Peers tijdh," alltså före 1688. Kyrkoherden Nils Wester- gårds änka Helena Grönberg hade emellertid skänkt tenn till den "kyrkioflaska som nu nygjort war tilstädes, ... större, än then förra". Kannan fanns kvar ännu 1861 , då den betecknas som "gammal och söndrig."70 Brudkrona Brudkrona av förgyllt silver (fig. 117), öppen, med fem uddar och fem stående tenar, alla med hängande dropp- Fig. 11 3. Oblatask till sockenbudstyget, tillverkad 1841. Communion wafer boxfor the viaticum vessels made in 1841 . INREDNING OCH INVENTA RI ER 77 Fig. 114. Oblatask av försilvrad och förgylld mässing, gåva 173 1. Foto 1994. Communion wafer box of silvered and g il t brass given to the church in l 731. Fig. 115. Glaskaraffin med gravyr, anskaffad omkring 1870. Foto 1994. Engraved glass carafe acquired around 1870. 78 LEVIDE KYRKA Fig. 116. Kagge av ek från 1800-talet, nu i GF. Foto G. Ström 1993. Oak kegfrom the 19th century. liknande prydnader. Höjd 9 cm, diameter 8 cm. Enligt stplr utförd 1950 av atelje Borgila, Sthlm. Gåva av kyrk- liga syföreningen. Ljusredskap Ljuskronor, nr 1-4 av mässing:- l. Med två kransar om vardera åtta armar med ljushållare och profilerat skaft med åtta utspringande sti liserade drakar, upptill avslutat av en örn, nederst av en knoppliknande kula. Höjd 58 cm. Över norra bänkkvarteret 1700-talstyp. Enligt upp- gift den krona som tillverkades av Jac. Dahlström, Visby, och skänktes 1957 av fru Elin Johansson, Ollajvs.7 1 - 2. Med åtta armar om vardera två ljushållare. På kulan in- skription: Af Levide Ungdoms förening l den 24112 1906". Höjd 113 cm. Vid triumfbågen. - 3. Med två kransar om vardera sex armar med ljushållare, prydd med sex utskjutande stiliserade huvuden. Över södra bänkkvarteret - 4. Med två kransar om vardera åtta ar- mar med ljushållare. Mellan armarna S-formade utskju- tande prydnader. Inventarium 1800 nämner en krona i koret med l O och en i långhuset med 13 armar. Enligt in- skrift på korbänken skänktes en ljuskrona 1689 av Paul Wäfware. Snöbohm uppger att Briant skänkt ljuskronan i koret och Wäfware kronan i långhuset.72 De båda kro- norna renoverades 1873, varvid antalet armar ändrades. - 5. Av bronserat trä, med åtta armar om vardera en ljus- hållare, i två kransar, samt stam med kula av trä. Höjd 41 cm. Omkring 1900. Hängde före 1957 framför orgeln. Lampetter, två stycken av mässing med tre armar samt upphängningsanordning, avsedda för predikstolens nu nedtagna ryggstycke. Höjd 19 cm. Ljusstakar: - l . Två stycken av tenn (fig. 118), runda med profilerat skaft, med pigg för vardera ett ljus. På bå- da ingraverad text på foten: GVD TIL AERE OC KIRKEN TIL PRYDELSE AF H . PEDER BRIANTH OC ANE MORTENS. D 1662 (se not 56). Höjd 35,5 cm, fotens diameter 22 cm.- 2. Av mässing (fig. l 19) med rund bred fot, på fotens översida snett uppåtriktad kant för att fånga upp drop- pande vax, profilerat skaft med fyra vulster samt hållare för ett ljus, med två rektangulära öppningar i ljushållaren på motstående sidor. På undersidan ristat LEIVIDE KYR- KA. Total höjd 25 cm, fotens diameter 12 cm, höjd 9 cm. 1600-talstyp. I marginalen till 1594 års inventarium är tillagt: " l liuse stake (a)ff mässing". - 3. 2 st. av nickel, för vardera ett ljus, med runt profilerat skaft. Höjd 22 cm. Moderna, upptagna i 1909 års inventarium. - 4. 2 st. av mässing, med profilerat skaft och hållare för ett ljus samt påsättbara lösa armar för tre ljus. På undersidan stplr SB, bygelkrona, "Nr 44". Höjd 28,5 cm, med armar höjd 39 cm. 1900-tal. - 5. Av mässing, sjuarmad, med rund fot. Runt fotens kant text: "Till Levide kyrka l från makarna August och Augusta Nilsson73 år 1951." Höjd 50 cm. - 6. 2 st. av hamrat silver för ett ljus, med fyrkan- tig fot och hållare. På foten text: GÅ VA T ILL l LEVIDE KYRKA l 1957. Höjd 27 cm. Stplr OGH, 3 kronor, S, St. Erik och årsstämpel för 1956. Skänkta av fru Anna He- Fig. 117. Brudkrona av förgy llt si lver, utförd 1950 av ate lje Borgila, Stock.holm. Foto 1994. B rida/ crown of gi ft silver made in1950 by Ateljeer Borgila , Stock- ho/m. =INREDNING OCH INVENTARIER 79 dergren, Pejnarve.74 - 7. 2 st. av silver för ett ljus, med avsmalnande åttkantigt skaft och rund fot. Å fotens un- dersida stplr "A. Axelsson GAB" (=Guldsmedsaktiebo- laget), årsstämpel 1956 samt tre kronor. Inristat "Levide kyrka". Höjd 22 cm. Gåva från kyrkliga syföreningen 1957. -8. 2 st. av tenn, anskaffade 1963.-9. Av smide- sjärn, svartlackerad, för påskljus, utformad som två run- da skivor förenade av tre järntenar. Höjd 43 cm. Anskaf- fad 1980 från Kyrktryck, Katrineholm. - l O. 6 st. kata- falkljusstakar av trä, med runda svarvade och profilerade skaft, höjd 40 cm. Vaser av silver: - l. 2 st. runda, å bottnens undersida silverstplr, årsstpl för 1952 och GAB ( Guldsmedsaktie- bolaget), på utsidan text: GÅ VA TILL LEVIDE KYRKA 1957 AV HILDA NORRBY MALLGÅRDS. Höjd 15 cm, övre diame- ter 11,5 cm, undre 6 cm. - 2. En för sidoaltaret (fig. 120), rund, uppåt avsmalnande, på undersidan silverstplr, årsstpl för 1956, GAB och AlNAR AXELSSON, runt kanten ristat "Till Jans Minne Levide kyrka." Höjd 18 cm. Textilier Antependier: - l. Av röd sammet, med röd frans utmed nederkanten. På mitten kors med armar med klöver- bladsformad avslutning, i korsmitten broderi, mot blå bakgrund omgiven av silvergalon Lammet, hållande vit fana med IHS i rött, liggande på bok med gyllene pärmar och sju insegel i guldtråd. Korset flankeras av lodräta slåar av guldgaloner, där utanför broderade ax, vinlöv och druvklasar i guld och vitt. På fodret broderat, på mit- ten "Skänkt av ungdomsföreningen l Nytta och Nöje l 24112 1926," till höger om detta H A (=Helena Anschiltz75) . - 2. Av blågrönt vävt ylle med invävda grö- na likarmade kors. På mitten IHS, på fodret i korsstygn LEVIDE KYRKA 1957 l GOTLANDS HEMSLÖJD L. A. ( = Lisbeth Andersson 76). Skänkt av kyrkorådets leda- möter. - 3. Av vitt vävt ylle, med invävda och broderade slåar i olika nyanser av brunt, på mitten kors med brode- rad blå kontur och mittkvadrat i guldtråd i läggsöm. Å fodret broderat: LEVIDE KYRKA 1980 / GOTLANDS LÄNS HEMsLÖJD. M E. (= Mia Enström77). Skänkt av Sön- dagsskolans syförening.- 4. Av rödlila vävt ylle med in- vävda och broderade slåar i flera fårger. På fodret brode- rat LEVIDE KYRKA 1980/ GOTLANDS LÄNS HEMSLÖJD M E (= Mia Enström). Skänkt av Elsa och Verner Wal- lin.78 Fig. 119. Ljusstake av mässing, 1600-talstyp. Foto 1994. Brass candlestick, 17th centw·y type. Fig. 118. Ljusstake av tenn, skänkt till kyrkan 1662. Foto 1994. Pewter candlestick, donared to rhe church in 1662. 80 LEVIDE KYRKA Fig. J 20. Si lvervas för sidoaltaret, tillverkad J 956 av A inar Axels- son, Stockholm. Foto l 994. Silver vase for the side altw: Made in 1956 by Ainar Axelsson, Stockholm. Fig. J 2 J. Flamskvävnad av flerfärgat ullgarn, från slutet av 1600- talet, ursprungligen troligen beklädnad för en långdyna. Foto 1994. Flemish woven fabric of multi-coloured wool/en thread from the end of the J 7th century. P robab/y original/y used as a cover for a Iong pew-cushion. Mässhakar: - l. Av röd sammet, med kors på ryggsi- dan av breda guldgaloner, kantad på ömse sidor av en smalare guldgalon, och med knappar, snoddar och tofsar på axlarna. Anskaffad 1839 (räk). Renoverad av Libraria 1957 och 1985.79 - 2. Av vitt och grönt linne, vändbar, på ena sidan gulvit grundfärg med invävda likarmade kors, på bröstet likarmat kors av guldtråd i läggsöm, på den andra lodräta vävda slåar i olika nyanser av grönt, på bröstet vitt broderat kors och kristusmonogram i guld- tråd. På den vita sidan nederst broderat LEVIDE KYRKA 1957 f GOTLANDS HEMSLÖJD L A (= Lisbeth Andersson). Gåva av klockaren H. Stengård.so Stolor i vitt, svart, grönt, rött och violett med påsydda kors. Anskaffade 1977. Kalkkläde och bursa av vitt ylletyg, prydda med kors av band med invävd guldtråd, kantade med guldtråd i läggsöm, 65 x 65 cm resp. 21,5 x 21,5 cm. Inköpta 1977. Palla och earporale av vitt linne, inköpta 1977. Predikstolskläden: - l. Av röd sammet, hängande från svartmålad stång, på tre sidor kantad av gult band med röd meanderslinga. Text: "Herrens Ord l blifver l evin- nerligen. l l Petri l, 25." Å fodret svart tygstycke med gult broderi: "Elisabeth Bastholm l Göteborg."81 Höjd 80 cm, bredd 55 cm.- 2. Av röd sammet, med IHS inom törnekrona, av påsydda galoner. Guldfrans utmed neder- kanten. Höjd 50 cm, bredd 40 cm. Början av 1900-talet. - 3. Av grönt ylle med gult broderat likarmat kors. På fodret " 1980" och "M E" (=Mia Enström). Höjd 50 cm, bredd 40 cm. - 4. Av vitt vävt ylle, samma tyg som det vita antependiet. Höjd 50 cm, bredd 40 cm. Gåva 1980 av söndagsskolans syförening.- 5. Av samma rödviolet- ta tyg som motsvarande antependium, med broderat rött INREDNING OCH INV ENTARIER 81 Fig. 122. Håv av röd sammet på stomme av läder och med mässings- holk med två hängande bjällror, anskaffad före 1802. Foto 1994. Collection bag of red velvet on a /eather base, with a brass ring and supporting arm with two small bel/s hang i ng from i t. acquired befOI·e J 802. kors. Höjd 50 cm, bredd 40 cm. Gåva 1980 av Elsa och Verner Wallin. Kormattor: - l. Av ylle, vävd i tuskaft i olika nyanser av grått, brunt och gråblått, mönstrad i kvadrater och tri- anglar. På stadkantens undersida broderat "Vby ISH"(= Inger Synnergren Hultberg). Bredd 270 cm, längd 420 cm. Anskaffad 1957. Ligger som skydd för gravstenarna i korgolvet - 2. Ryamatta i abstrakt mönster i brunt, svart och olika nyanser av blått. Å stadkantens översida broderat OH LA (=Gotlands hemslöjd, Lisbeth Anders- son). Bredd 60 cm, längd 140 cm. Gåva 1957 av sön- dagsskolans syförening. Täcker suppedaneum. Flamskvävnad (fig. 121) av flerfärgat ullgam med upprepat mönster av frukter, blommor och blad, på alla fyra sidorna inramat av sicksackformad list av mörkblått gam. I övre vänstra hörnet två vapensköldar i blått och gult, inom dessa initialerna KHS resp liD. Längs kanter- na rester av oblekt linnelärft, möjligen rester av ur- sprunglig baksida. Mått: längd 370 cm, bredd 50 cm. Cirka 15 cm från ena långsidan finns nötningsskador. Fungerade som fyllning i den altarringsdyna, sannolikt från 1856, som utrangerades 1957. Den tillvaratogs av klockaren Helge Stengård och återfördes till kyrkan 1976 genom klockaren Harald Jakobsson. Vävnaden konser- verades 1979 av raä och uppsattes i en monter på ring- kammarens södra mur, ritad av J. Pajaujlis, OF, och ut- Fig. 124. Bord av furu med låda vid skivans kant, troligen från 1800-talet. Foto 1994. Pinewood. table with a box at the edge of the table-top, probably from the 19th century. Fig. 123. Kollekttavlor av ek, senast från 1700-talet. Foto 1994. Oak collectiontraysfrom, at the lates!, the 18th century. förd av Valdemar Engström, Levide Snickerifabrik. Väv- naden torde ha tillkommit i slutet av 1600-talet och varit beklädnad för en långdyna. Denna torde ha legat i kor- bänken, möjligen i en kyrkbänk. Vävnaden har samma längd som avståndet mellan öppningarna i altarskranket men är betydligt bredare än dettas knäfall. Initialerna kan tänkas syfta på ett gift par, som ägt eller donerat väv- naden.82 Försvunna textilier 1594 års inventarium upptar "En messehagel aff gylden stöck", med tillägg, sannolikt 1680: "obrukelig men Een 82 LEVIDE KYRKA Fig. 125. Sto1 av furu , första gången noterad 1848. Foto 1994. Pinewood chair,firstmentioned in the church records in 1848. Ny giord i stellet Anno 1678". 1833 säges den vara obrukbar. 1594 fanns också "Tho gamble messehageler" och "En chor kappe". De har, sannolikt 1680, strukits över med tillägget "borta". "Eth Röcklin" noteras 1594 och 1680.83 1594 fanns också "Eth Alterklaed och ij. al- terlagen", de senare överstrukna. 1680 noteras "it Al- tarlakan". Vid visitationen 1833 var "Altar-beklädningen söndrig". Julaftonen 1845 tillkom "Ny altarbeklädnad af rödt walmar, samt ofvanpå af Tyll med utsydd bord (=brodering), Skänkt af Häradshöfdingskan Välborna Fru Ulla Kökeritz" (se not 58). Vid visitationen 1872 "hade Fru Prostinnan M Bergman84 skänkt ett större Al- tarkläde af rödt ylletyg med ett hvitt tyllöfverdrag." l800 fanns "2 st Couvert til Kalken, af Silke". 1848 års inven- tarium upptar " l broderad Slöja, skänkt af Mamsell Han- na Stenberg85 1847". Den kallas också "En duk öfver Communion Sakerna, af Tyll utsydd" och fanns kvar än- nu 1909. "it swart likkläde förärat af Povel Wäfware" är tillskrivet 1594 och noteras i Spegels inventarium 1680. En bokdyna, längd 69 cm, bredd 55 cm, klädd med röd sammet, låg vid snabbinventeringen 1924 på prediksto- len. En prästkappa noteras för första gången 1850 (inv).86 Kollektredskap Håvar, ett par, klädda med röd sammet på stomme av lä- der (fig. 122), kantade av guldfrans och med tofs av sam- ma slags frans samt mässingsbeslag med två hängande bjällror, på svartmålat och profilerat svarvat skaft av fu- ru. Skaftets längd 128 cm. 1924 klädda med urblekt blå sammet. Upptas tidigast i 1802 års inventariu:n, jämte en tredje, som betecknas som söndrig och är överstruken. Kollekttavlor (fig. 123): - l. Av ek, av spetsig form, med runt skaft och hål efter täckbräda. Gavelbräda torde inte ha funnits. Längd 36 cm, bredd ca 14 cm.- 2. Av ek, rektangulär, utan spår av täckbräda. Längd 27 cm, bredd Il cm. 1700-tal, möjligen äldre. 1886 föreslogs till av- skrivning "2 trähåvar". Möbler Bord:- l. Av furu, med brunmålad skiva, i övrigt målat i samma blå nyans som två av stolarna. Höjd 77 cm, skiva 56 x l 08 cm. Vid sakristiefönstret. - 2. Av furu (fig. 124), ben två sidostycken, förenade av en slå. Vid den rektangulära skivans ena kant låda med skjutbart lock av hela lådans bredd. Mått: höjd 73 cm, bredd 55 cm, längd 95 cm, lådans längd 55 cm, bredd 33 cm, höjd 7,5 cm. Färger: låda och bordskiva svart, i övrigt grått. 1800-tal? Inventarium 1800 upptar " l st. Bord i Sakristian", 1848 års inventarium två bord. Stolar: - l. Av furu (fig. 125), 5 st., ryggstöd något bredare uppåt, övre tvärslå med bågformig ornamentik, förenad med den undre genom räfflade lodräta slåar, slå- ar mellan främre och bakre ben, förenade av tvärslå. 3 med svart sits, i övrigt grågröna, 2 blåmålade. Höjd 90 cm, sitthöjd 47,5 cm. "l blåmålat bord och 6 st. målade stolar" första gången upptagna i 1848 års inventarium. - 2. Av furu, 2 st., rygg med två profilerade tvärslåar, fyr- kantiga ben förenade.två och två med slåar, i sin tur före- nade med en slå. Höjd 84 cm, sitthöjd 44 cm. Sitsen svart, i övrigt blågrå. Kan vara de två stolar, som nämns i 1802 års inventarium. Pallar: - l. Av furu med vågrät knäfallsbräda, klädd med samma röda tyg som altarringens knäfall, vilande på sidostycken. Höjd 35 cm, längd 47 cm, bredd 28 cm. Mitt för altaret.- 2. Av brunmålad furu, trapezoidal våg- rät knäfallsbräda med rektangulärt hål på mitten, vilande på sidostycken med rektangulärt urtag vid ena nedre hör- net. Höjd 30 cm, längd 40 - 45 cm. Kan ha stått på insi- dan av altarringen, för knäfall mot församlingen, innan bekännelsepallen anskaffades. - 3. Av breda furubräder, med tvärsgående bräder utmed ena långsidan. Den sist- INREDNING OCH INVENTARIER 83 Fig. 126. Nyckel av järn, nu i GF. Foto G. Ström 1993. Iron key. nämnda och översidan klädda med röd sammet, sido- stycken brunmålade. Längd 43 cm, bredd 20 cm, höjd 37 cm. Kan ha stått i predikstolen.- 4. Av furu med lutande överdel, klädd med rött tyg.- 5. Av brunmålad furu, med hål i översidan och kontursågade stöd. Längd 37 cm, bredd 33 cm, höjd 31 cm. - Enligt 1802 års inventarium fanns en pall och en skriftestol. 1848 fanns "2:ne Pallar vid altaret med öfverdrag, 2:ne klädda Pallar å Prediksto- len", 1909 "3 klädda och en oklädd pall". Skåp i sakristian, blåmålade: - l. 2 st med dörrspeglar, beslutade 1833, första gången upptagna i 1837 års inven- tarium, enligt 1848 års inventarium "det ena för Cassan och det andra för böckerna". - 2. 4 st. från golv till tak, med släta fanerdörrar, tillkomna 1957. Övriga inventarier Pastoratssigill, med årtal 1828 och bild av Levide kyrka. Text: LEWEDE PASTORATS SIGILL. Ritat och graverat av G. A. Unnerus.87 (Se titelsidan.) Nycklar av järn: - l. Längd 21,3 cm, axet längd 6,0 cm, bredd 5,5 cm (fig. 126), med tre tungor, den yttersta med korsformigt indrag. Sedan 191 O i GF (inv. nr C 982). - 2. Längd 7,5 cm (tig. 127), axet 3,9 cm längd, 2,9 cm brett, genombrutet, tunga med korsmönster bildat av järntenar. "Diverse gamla nycklar" föreslogs avskrivna vid 1886 års visitation. Sedan 191 O i GF (inv. nr C 983). Enligt en teckning av A. T. Gellerstedt i ATA ägde kyrkan vid mitten av 1800- talet följande föremål av smi- desjärn: - l. Nyckelskylt, bestående av skiva kantad av halvcirkelformiga bågar, omgiven av fyra liljor och fyra blad.- 2. Handtag, cirkelformat, prytt med två odjurshu- vuden. - 3. Beslag, splittrat i änden och mynnande i ett pilformat blad med spiralvriden stjälk.88 Hjärtstock med vindflöjel, av svartlackerat järnsmide, krönt med kors. På flöjeln genombrutna bokstäver med text i två rader, nu defekt. Årtalet 1781 skrivet med krita på flöjeln. Höjd 167 cm. Flöjelns längd 59 cm, höjd 42 cm. Mynt, funna vid restaureringen 1957, 30 stycken, hu- vudsakligen visbybrakteater från 1300- och 1400-talet. En brakteat var från Dorpat, visande korsande nyckel och svärd, omgivna av strålrand, vilket tidigare ej var känt. Nu i Kungl. Myntkabinettet.89 Fig. 127. Nyckel av järn, nu i GF. Foto G. Ström 1993. Iron key. 84 LEV IDE KYRKA Kolonnfragment, 2 st. av sandsten, profilerade, med kvadratisk genomskärning. Höjd 26 resp. 28 cm, snittyta 26 x 26 cm. Vid 1924 års snabbinventering noteras 4 st. Porträtt av Carl XIV Johan, kopparstick av D. C. Fors- sell efter oljemålning av F. Gerard, omgivet av enkel ljusbrun listram av furu. Höjd 76 cm, bredd 53,5 cm, ra- mens bredd 6 cm. Inköpt 1832. Hängde 1860 "Till V. vid Predikstolstrappan å väggen."90 - Ringklubba av furu (fig. 130), fyrkantig, avsmalnande, med snöre för upp- hängning. Längd 20 cm, sidoytornas tvärsnitt 4 x 4 cm resp. 2,5 x 2,5 cm. På två motstående långsidor påklistrat vitt papper med handskriven text i svart bläck. På den ena: "Tolfringning för af! . Prinss. Eugenie, död den 23 april 1889, börjades med två man från Sallmuns och två man från Hallbåter, en från hvarje halfgård (den 5, 6, 7. 8. maj 1889. Således skall Hallbåter utgöra två man näs- ta gång." På den andra: "Tolfringning för af!. Hans Maj:t Konung Oscar Il, död den 8 December 1907, med två man från Hallbåter. l Tolfringning för af!. Hennes Maj :t Änkedrottningen Sofia, död den 30 Dec. 1913, skall bör- ja med Pejnarfve, den 4de ifrån 1/2 2 till 2 e. m."91 Sakristitavla, böner vid påtagandet av den kyrkliga skruden jämte Kristi pinoredskap och andra kyrkliga symboler, med smal listram av trä. Färger svart, rött. Bredd 46 cm, höjd 31 cm. Färgtryck av Erik Olson, Halmstad, 1954.92 Bokbräden: - l. Av furu, lutande, klätt med röd sam- met, på översidan broderade bokstäver "IHS", omgivna av broderade vita liljor. Längd 33 cm, bredd 27 cm, största höjd 8 cm. Malätet, ej i bruk. Troligen identisk med "En bokställare på altaret, prydeligt utsydd", skänkt av "Häradshöfdingskan Välbrona Fru Ulla Kökeritz Pingstdagen 1847". - 2. Av furu, lutande, klätt med rött tyg, nu av lägsnat på översidan. Längd 45 cm, bredd 28 cm, största höjd 15 cm. Ej i bruk. Kan vara den pulpet på altaret "med Manschesteröfverdrag", som noteras i 1802 års inventarium. 1833 fick den ett nytt överdrag, skänkt av "Sjöman Höglund". Pinakel, lik dem på altartavlans krön, med färger. Höjd 48 cm. Kan ha bytts ut mot kopia vid renoveringen 1957. Jordfästningsredskap Jordfästningsspade: - l . Av furu med rundat skaft (fig. 128), skuren i ett stycke, omålad. Bladet lagat med järn- plåt. Å skaftet inskuret: "så förwandlades korset i glä- die". Längd 89 cm, bladet l O cm. 1800-tal? - 2. Av furu Fig. 128. Jordfästn ingsspade av furu , sannolikt 1800-talet. Foto 1994. Pinewood burial spade, probablyfrom the 19th cemury. INREDNING OCH INVENTARIER 85 Fig. 129. Votivskepp, tremastat med målat årtal 1748. Foto 1994. Three-masted votive ship with the paimed date 1748. med svartmålat och profilerat skaft. Rektangulärt blad av järnplåt. Längd 100 cm. Likbår av svartmålad furu, med enkel ornering. Längd 228 cm, bredd 61 cm, höjd 64 cm. Omkring 1900. Mullställ av furu, svartmålat, med lutande sidor och handtag på kortsidorna. Längd 46 cm, bredd 27 cm, höjd 13 cm. Omkring 1900. Votivskepp Votivskepp (fig. 129), tremastat fregattacklat skepp be- väpnat med 40 kanoner på tre däck, riggat med segel, som delvis är beslagna. Färger: skrovet brunt med svart listverk och vattenlinje, under denna ljusgrått. På styr- bordssidan (högra sidan i skeppets färdriktning) med svarta bokstäver: OLOF : OLOF:SON SILTE, på babordssi- danANO 1748. Längd 90 cm, höjd 68 cm. Skeppet deponerades 1911 i Gotlands fornsal (nr Dep C 181 ). Det renoverades 1964 av Sam Svensson vid Sta- tens sjöhistoriska museum (konserveringsrapport i ATA, kopia i GF) och uppsattes följande år i en monter i kyr- kan.93 Fig. 130. Ringklubba av furu med anteckningar om ringningar. Foto 1994. Pinewood be/1-ringing club with not e s about the be/1-ringings. 86 LEVIDE KYRKA Fig. 131. Överdelen av bildsten, funnen i kyrkogårdsmuren. Nu i GF. Foto G. Ström 1993. The upper part of a picture-stone found in the churchyard wall. Bild- och runstenar Bild- och runstenar, samtliga av grå kalksten:94 - l . Plan- huggen, med fragmentarisk runinskrift och spår av bild- stensornament Längd 250 cm, bredd 140 cm. Fungerar som altarskiva. - 2. (G 75) Två fragment av en gravhäll, det ena utgörande en inre vägg i en nisch i altaret, bakom inmurat kassaskåp, det andra inmurat som taksten överst i första avsatsen i torntrappan. Mått: längd 60 cm, bredd 38 cm, resp längd 67 cm, bredd 47 cm. Ornamentik sak- nas. Fragmentarisk text i runor parallellt med ena långsi- dan: " .. . lät över Bottjaud ... moder. Ofaig gjorde .. . ". - 3. (G 77) Övre delen av bildsten (fig 131 ), släthuggen. På ena sidan bildframställning omgiven av runtext, man med benen framsträckta, sittande i en vagn, som drages av häst, föregången av en hund. Mannen håller i handen ett dryckeshorn. Över hästens manke en kvinna med cir- kelrund brödkaka i handen. Den fragmentariska runtex- ten lyder: " .. . son, som sin fader ... på den ena. Det var ... Gud (hjälpe) dessa makars själar." Höjd 33 cm, största bredd 46 cm. Funnen 1857 i Levide kyrkogårdsmur. Till- varatagen av P. A. Säve 1866. 1913 deponerad i GF (inv. nr Dep C 398).- 4. Två delar av en bildsten (fig. 132), en med ett upptill avskuret bildfält föreställande en man ledande en häst, som drar en kälke, omramat av repstavar och slingor, den andra med djurornamentik inom ram- verk av repstavar och slingor. Mitt på den ena delens långsida konisk uthuggning. Längd 118 resp III cm. Delarna tillvaratagna av C. F. Mannerstråle 1956, då de utgjorde sidor i en gravkammare i långhusets västra del (konserveringsrapport, bilaga 1). Nu i GF (inv. nr l 0.119: l , 2). Den koniska urtagningen visar att stenen kan ha använts som dopfuntsplint Gravkammaren torde ha inrättats efter 1662, då ny dopfunt anskaffades.- 5. I Fig. 132. Delar av bild- sten, sekundärt använda i en gravkammare un- der kyrkgolvet, nu i GF. Foto G. Ström 1993. Parts of a picture-stone, later used in a burial chamber under the floor of the church. Wallins samlingar beskrivs en runsten (G 76) på Levide kyrkogård. Den torde redan då ha varit mycket nött. Den lästes och avritades 1830 av J. H. Wallman (ms i ATA) men har icke senare kunnas återfinnas. Fragmentarisk text: " ... lät göra över ... sten över ... själ och Gud vare dem nådig ... " . Gravstenar - l. Av grå kalksten, trapetsformad lockhäll, prydd med ett ristat stavkors, vars stam nedåt avslutas med en sma- lare spets. Mått: stenens längd 200 cm, största bredd 95 cm, minsta 65 cm. I korgolvet, söder om högaltaret, dit den flyttades 1957 efter att ha legat under korbänken (konserveringsrapport i ATA). - 2. Av grå kalksten (fig 133), trapetsformad lockhäll, prydd med ristat ringkors .På trappstegsformat fundament. Korsarmarna avslutas av liljor. Inom ringkorset fyra palmetter; på korsstammen INREDNING OCH INV ENTARIER 87 bladdekor samt vulst. Längs stenens kanter ristat band utan text. Mått: längd 206 cm, största bredd 125,5 cm, minsta 108,5 cm. Inköpt 1903 av SHM (inv. nr 14245). Stenen levererades 1915 genom byggmästare Nils Pet- terssons försorg tillsammans med två andra (se nedan Försvunna gravstenar).95 - 3. Av rödaktig kalksten, frag- mentarisk. Endast ett hörn bevarat. Utmed kantema text i majuskler, enligt Lindströms läsning: +HIC: REQVIESCIT ... REQVIESCAT : IN : PACE. Mått cirka 60 x 80 cm. Låg enligt Kristiansson och Lindström i tornkammaren, vid uppgången till tornet, nu på kyrkogården nära korets sy- döstra höm.96 - 4. Av rödbrun, möjligen öländsk kalks- ten, rektangulär. Text parallellt med kortsidorna: HER LIGGER BEGRAF l VEN EN VNG PERSON VED l NAFEN RAS- MVS IOHENSEN l HESSELBY HVILKEN GVD l H AFVER HE- DEN KALLT FRAN DENNE ELENDIGE WER l DEN ANNO 1630 DEN 20 SEPTEMB: VED 3 SL(AG)ET OM l MORGENEN 88 LEVIDE KYRKA l SIN ALDERS I 3 l AAR HYIS LEGEM HYlLER Y N DER DEN- NE STEN OCH l SIELEN I ABRAHAMS SKÖD. Under texten vapensköld med bomärke H, därunder lON HESSELBY. Längd 140 cm, bredd 85 cm. I korgolvet norr om högal- taret. - Texterna på gravstenarna nr 5-13 kompletterade efter Fr. Bergmans läsning 1860. - 5. Av grå sandsten. I övre hörnen kartuscher med änglahuvuden. Texten utplå- nad. Längd 60 cm, bredd 50 cm. Vid södra långhusporta- lens östra kolonnett, med rektangulär insågoing för ko- lonnettens bas. Av storleken en barngrav, möjligen iden- tisk med en sten med texten: "Her Under Hwilis Hercules Brianth Föd 1659 21 Februarii Död 19 Maii Same Aar och .. . Persdaater Brianth. Föd 18 november. Död 1661 3 1 ... Hvilkes Sieler Gud Hafver Kropperne For .... "97 - 6. Rektangulär, i hörnen upphöjda reliefer inom cirklar, förenade av ristad linje. Text parallellt med kortsidorna: ANNO 1684 l DEN 26 AGVSTI l HENSOF I HERREN: S l CISLA (Cecilia) LARS DOTER l MALGARS OCH LIGER HER l BEGRAFYEN GVD GIFYE l HENDE EN GLEDLIG l OPSTANDELSE. Läge okänt. - 7. Av grå sandsten, rek- tangulär (fig 134). I hörnen evangelistsymbolerna, på mittpartiet kartusch, i de övre svicklarna två basunblå- sande änglar hållande en oval kartusch med texten: "suR- GITE MORTUI"(=Stån upp, I döda), i de undre sittande änglar med timglas och dödskalle, inom kartuschen text: HEUS VIATOR l SECURUM SIS TE PEDEM l SUB HOC SACRO MARMORE IACET l ET MOLLITER QYIESCIT l QVI HEIC (per) ANNOS 37 VERB! DIVIN! MINISTER FUlT l FIDELISSIM US l REV (erendus) QVONDAM ET DOCTISSIMUS l DOMINUS PETRus BRIANT (=Var hälsad, vandrare! Må din fot vand- ra i trygghet! Under denna helgade marmorsten har läg- rat sig och vilar sti lla den som i 37 år var det gudomliga ordets tjänare (d.v.s. präst), den fordom all ra trognaste, mest vördnadsvärde och lärdaste herren, Petrus Briant). Resten av kartuschens text oläslig. På gavlarna till de sit- tande änglarnas bänkar: RÖRER DY MIG respektive DET ANGER DIG, på ramen därunder, att läsa från motsatt håll mot övriga texter PSA 34 (cit), å södra sidoramen EZE- (kiel) 37 ( cit). Längd 227 cm, bredd 153 cm. 1865 skri- ver Snöbohm: "Denna grafsten ligger i Choret midt för altaret och benämnes brudstenen , emedan vid vigsel i kyrkan brudparets stolar äro placerade på densamma."98 - 8. Rektangulär, i hörnen ristade cirklar med passarro- setter, förenade av en ristad linje. Text parallellt med kortsidorna: HO DIE l'v,I IHI l ANNO I 692 DEN l 24 DETSEM- BER l DÖDE l AERLIGE OC VELACTE MAN l PAAVEL PAA- YELSEN SOM DÖDE l i\ I'IT AALDERS 37 AAR OC LIGER l HERYNDER BEGRAFWE~ GVD l FAARLENE HANNEM MED ALLE l GVDS BARN EN GLEDELI G OC FRY l DE FUL OPSTAN- DELSE PAA DOMME l DAG AM MEN: l ]AG WAR ... N FRISK SOM DY l NY AEST DEN STYN lAG WAR l l LIFVA MEN NY Fig. 133. Trapetsformad lockhäll med ristat ringkors, nu i SHM. Foto SHM. Trapezium shaped s/ab with an incised cross with a ring. AER lAG EN l FRAEMMANDER GEST I GRAFWEN l MAA lAG HYlLE. l lAG HAFYER REST l MANGA l FREMMANDE LAN- DA MEN Sl l HYRV JAG MAATE NY GAA DODEN TIL HAN- DA. På bandet parallellt med stenens sidor text: HODIE MI HI l CRAS TIBI l I DAG MIG l I MORGEN DIG. Läge okänt. - 9. Av grå sandsten, svagt trapezoidal. Text: "Herr Ca- rol Gotholanders Ben, l Sig Hvila UnderThenna Sten; l Wid Siutti Å hr Han Döde. l Han War En Prest, Som Her- rans Hiord, l Mot Fyrti Åhr Med Lifsens Ord, l Sorgfel- leligen Födde. l Hans Siäl Har Gud Nu i Förwahr; l Hans Minne The som Lefwa Qwar; l Hans Sämre Del Har Jor- den. l Ett Ähr Tu Wetta Skall Ännu; l Åhr Siutton Hund- rad Tjugo Siu, l Är Han Förlossad Worden. l Hans Hust- ru Het Maria Schmidt, l En Dygdig Qwinna Tro Mig l Som Föd Har Barnen Fyra. l Hon Inför Gud och Lambet Ähr l Inför Guds Ansigt Dyra. l 1729." Därunder ristad paten (?). Längd 220 cm, största bredd 140, minsta 135 cm. Omedelbart norr om Briants.99 - l O. Rektangulär. I hörnen evangelistsymboler inom cirklar, förenade med ristad linje, på stenen text paralle ll med kortsidorna: NAER SIUTTON HUN l DRA SKREFS T H ER l TIL TRETIO FY- RA BLEF l JACOP OULEFS LAGD J G RAF l SJÄLEN J GUS H AN D DYRA HAN TUENA l ACHTA MAKAR HAFT THEM HAN HOGT l ÄLSKA MONOA AOORTON BARN T ILL DO l PET FAOT DA HAN SLAP ALL SIN UA l NOA HAN LE FFAT HAR J SJUTTIO ÅR l OCH N JUTER NU EN GLADLIG UA HR l J HJM- LOM BLANT T H E FROMA. Läge okänt. 100 - l l. Rektangu- lär, med ristade cirklar i hörnen och ristad linje perallei- let med kanterna. Text para llellt med kortsidorna: 1742 DEN I 8 JUNI DÖDE l ERLIGE OCH BESKEDLIGE MAN l OLOF LEIFWES H USTRU ÄR .. l OCH GUDFRUCHTIGA ELISA- BETH l S DOTER PÅ SIT 62 ÅLDERS l OCH LIGER HÄR UN- DER BEGRA l ... N. Under texten bomärke inom ristad cir- kel. Läge okänt. 101 - 12. Rektangulär, med evangelist- symboler inom cirklar i hörnen och ristad linje parallellt med kanterna. Text: Jes. 57 v. 2 (cit.), följt av ANNO 1767 DEN ... D l MANNEN FOR AHR OCH l BESKE. LARS MAR- TENSON l SALMVNGES (=Sallmunds) HANS ÅL 74· Därun- der Sallmunds bomärke. Läge okänt. 102 - 13. Av grå sandsten, rektangulär, i hörnet ristade cirklar med pas- sarrosetter, förbundna med en ristad linje. Text parallell med kortsidorna: "Här under Ten l N a Sten H w ilar l Sina Ben Fordom i Lifsti l Den Dannemannen och l Husbon- den Samt Kyr l Kovärderen Ährlige och l Hederlige JA- COB IACOBS l SON BURG Födder den 8 l Februarius 1744 Döde l Den 5 Maji 1785 Hans Ål- l Der Hvar 41 Åhr 3 Månar. l Thes Hulda Moder i Lifs- l Tiden Ährliga och Dyg- l Diga Brita Iacobs Dot- l Ter Burge Född 1723." Utmed kanterna: "I Dag Borde Mig i Morgon Dig" samt Jes. 57 v. 2 (cit). Längd 210 cm, bredd 105 cm. I korgol- vets västra del. 103 - 14. Av grå sandsten, med evangelist- symbler i hörnen, paralle llt med kortssidorna nästan ut- plånd text. Längd 157 cm, bredd 95 cm. I korgolvet, framför sakristians ingång. - 15. Av grå sandsten, i de övre hörnen cirklar med änglahuvuden, utmed stenens långsidor skulpterade frukter och blad, nederst dödskalle flankerad av änglar. Parallellt med kortsidorna nu oläslig text. Längd 230 cm, bredd 150 cm. I korgolvet, omedel- bart söder om Briants sten. - 16. Av mörkgrå sandsten, med evangelistsymboler i hörnen och nu oläs lig text pa- rallellt med kortsidorna. Längd 180 cm, bredd 140 cm. I korgol vet, väster om föregående. - 17. Av grå sandsten med evangelistsymboler i hörnen och helt utnött text. Längd 185 cm, bredd 135 cm. I korgol vet, väster om Bri- ants sten. I korgolvet ligger ytterligare fyra hällar av grå sand- sten med all dekor och text bortnött. De kan vara identis- ka med några av gravstenarna 6, 8, 10-12 ovan. 1860 låg enligt Bergman 15 gravstenar på kyrkogår- INREDN ING OCH INVENTARIER 89 Fig. 134. Gravsten över kyrkoherden Petrus Briant, död 1688. Foto 1994. The Vicar Perrus Brian!' s gravesrone. Died 1688. den runt kyrkan, varav 7 med tydlig och 8 med otydlig inskription. I dag ( 1995) kan inga texter urskiljas. En sten har rundlar i hörnen, troligen med evangelistsymbo- ler, en annan, nu delad i två, har ristade cirklar. Försvunna gravstenar: - l. Enligt Lindström " i form af likkistlock med upphöjd list midt på efter längden", således en romansk lockhäll, troligen identisk med den sten, som 1887 beskrivs som "smal, med ett kors, saknar inskrift". 104 - 2. Enligt Kristiansson 1887 "med flera dju- pa refflor". 1900 heter det:"vid korväggen stående graf- sten har på undre sidan en hel del i o lika riktningar gåen- de urgröpningar, hvilka visa att den en gång i hedenhös tjänstgjort som svärdslipningssten." 105 Stenama såldes 1903 till Statens Historiska museum tillsammans med den bevarade stenen nr 2 ovan. De är icke upptagna i mu- seets katalog och kan ha förolyckats vid transporten. På uppmaning av biskop von Scheele vid biskopsvisi- 90 LEVIDE KYRKA tationen 1891 skrev pastor till Riksantikvarieämbetet för att "begära upplysning, huru man bäst och billigast skall skydda några grafstenar, som ligga i koret i kyrkan." Då skrivelsen inte besvarades upprepades biskopens uppma- ning vid följande visitationer t o m 1915. Ingen av skri- velserna besvarades. 106 Epitafium På korets norra mur hänger ett epitafium av skulpterad, förgylld och målad sandsten (fig. 135). Mittfältet flanke- ras av vildmän med träd, omgivna av lejon, stående på bakbenen. l fä ltet en listomgiven tavla med bågformad övre begränsning och sku lpterade fruktknippen i svick- larna. På denna återges bröstbilder av kyrkoherde Briant samt hans hustru och deras tretton barn, i tre rader om 5, 6 resp. 4 personer mot svart bakgrund. Över huvudet på Fig. 135. Epitafium över kyrkoherden Petrus Briant, död 1688, med målaren An- dreas Hamborgers initialer och årtalet 1689. Foto 1994. The Vicar Petrus Brian!' s sepulchraltablet, died 1688, with the initials of the painler Andreas Hamborger and the date 1689. de fyra barnen i nedre raden är målat små röda kors för att markera, att de var döda då epitafiet målades. Över fi- gurerna ett delat draperi kring Guds namn skrivet med hebreiska bokstäver. På tavlans överstycke, flankerade av änglahuvuden och krönt av den uppståndne Kristus omgiven av sovande vakter, två änglar hållande en kar- tusch. Inom denna text med förgyllda bokstäver på svart botten: SURGITE MORTU I (Stån upp, I döda). Under tavlan ramverk, med sittande änglar med spade och timglas re- spektive dödskalle och benknota, flankerande en kar- tusch med initialer: PHAB (=Peder Herculis Anne Bri- ant). Epitafiet avslutas nedåt av druvklasar omgivande en snäcka. Vid den senare signatur: AHB.f. (Andreas Ham- borger fecit) samt årtalet 1689. Färger: gult, rött, grönt, svart, karnation. Höjd ca 400 cm, största bredd ca 220 cm. Epitafiet har utförts av någon stenhuggare från Burgsviksområdet, möjligen Elias Meisen, vars son Kristen var gift med en dotter till Briant och som på äldre dagar bodde vid Tummelbos i Lev ide. Det torde ha skulpterats under Briants livstid och målningen tillkom- mit 1689.107 Försvunna inventarier "Eth Rögelsekar" upptages 1594 men ej 1680. Försvun- nen Hedengrahntavla. Enligt 1830 års inventarium fanns i kyrkan "ett Tyskt tal , försedd med svarta ramar. Omkring nämnde tal finnes Carl den 12tes och Gustaf den 2dra Adolfs bröstbild, jemte Libertas och Religio personifierade." Detta är den hedengrahntavla, som ut- fördes till minne av återställandet av religionsfriheten i Schlesien 1707. Ej bevarad.10s Försvunna majstänger. 1860 stod enligt Bergman "en vacker majstång" vid trappan till predikstolen, 6 alnar hög, "af träd och papper". Andra majstänger, 4 fot höga, synes ha stått på sydsidan av altaret och vid korbänken. "4 s. k. majstänger" föreslogs avskrivna vid 1886 års vi- sitation. Ej bevarade. Försvunnet . psalmodikon: "Psalmodicon af Dillner med Choral Bok" noteras för första gången i 1833 års in- ventarium. Vid 1886 års visitation föreslogs psalmodi- con till avskrivning. Ej bevarat. 109 Försvunna böcker: Vid mitten av 1800- talet fanns en- ligt Säve "Arbete i munkstil, fr. verldens skapelse, utgif- vet 1475 af en Magister Canonicus i Liibeck Lucas Bran- dis de Schafs." Av de sex böcker som Erandis anses ha utgivit detta år åsyftas troligen Historia Fiavii Iosephi de antiquitate et de iudaico bello (Hain 9450). Ej upptagen i inventarieförteckningarna. Ej påträffad. Säve noterar samtidigt "Holländsk Bibel: Snöbom" (sic!). Möjligen identisk med 1830 års "En Tysk Bibel", 1886 noterad med tillägget " 1619? (Titelbladet borta) Stor fol. skb". Ej påträffad.11o Klocka Kyrkans enda klocka (fig. 136) har på slagringen en text inom kartusch: OMGJUTEN l AF l S. CH. GRÖNWALL l l STOCKHOLM 1832.111 Runt slagringen löper en lågtysk text i höga minuskler: "na godes bortt mcdlxvii svnte pe- ter is de rhceken here svnte pavle gitt vns svde lere". rh- ceken torde enligt Holmbäck vara felläsning av Grönwall för kerken. Översättningen skulle i så fall bli : " År 1467 efter Guds börd. Sankt Peter är kyrkans herre. Sankt Paulus, ge oss rätt lära". Diameter 110 cm, höjd 100 cm. Vikt enligt Grönwall 5 skeppund, 6 lispund, 5 skålpund (ca 725 kg). 112 Enligt Åmark liknar inskriptio- nen de texter, som finns på de samtidiga gotländska apengeterklockoma, t ex i Fardhem. Den Hermen van INREDNING OC H INVENTARI ER 91 Fig. 136. Klocka, ursprungligen gjuten 1467, omgjuten 1832. Foto 1994. The church bel/, original/y east in /469 and re-east in / 832. Lövede, som gjutit klockan i Fardhem, synes ha varit från Levide och kan ha gjutit också klockan här. 113 - 1832 undersökte församlingen möjligheten att låta en "klocklagare" och hovslagargesäll Nils Sahlberg från Skåne laga klockan, innan man beslöt låta Grönwall fö- retaga en omgjutning. - Enligt en klockartradition skall Levide tidigare ha haft en andra klocka, som i samband med utskrivning av klockor till Köpenhamn lämnats till Gerums kyrka, i utbyte mot klockan där. Gerums nuva- rande klocka skulle alltså ursprungligen ha tillhört Levi- d e. 114 Klockkläpp av furu, svarvad, avsmalnande uppåt, översta partiet försvunnet på grund av maskangrepp. Höjd 53 cm, slagdelens diameter 13 cm. " l modell till klockans kläpp" noteras vid 1886 års visitation. I valvet över ringkammaren finns spår av ytterligare ka- naler för klockrep. De kan bero på omhängning av klockan eller på att kyrkan haft ytterligare någon klocka.1680 års inventarium upptar "een liten Hand Klocka" med tillägget "borto". 92 LEVIDE KYRKA Bilaga l Till Riksantikvarien. Undertecknad, som i enlighet med riksantikvarieämbe- tets förordnande under tiden den 10-13 december 1956 företagit viss undersökning av Levide kyrka på Gotland, får härmed vördsamt lämna rapport över förrättningen. Undersökningen företogs i samband med en pågående inre restaurering av kyrkan. En av restaureringsåtgärder- na innebar en mindre sänkning av den hittillsvarande golvnivån samt ett utbyte av golvbeläggningen i vissa ut- rymmen. Så hade vid det aktuella tillfället redan skett i långhuset där golvbeläggningen nu utgjordes av röda Ytong-plattor (?) Undersökningen kom med hänsyn här- till att omfatta resterande partier i kyrkan vilka berördes av golvomläggningen nämligen koret, absiden och tom- kammaren. Korets golvbeläggning utgjordes huvudsakligen av större gravhällar från slutet av 1600-talet och senare tider. Dessa skulle förbli på sina platser, men de under dessa befintliga gravarna utfylldes med singel. I korets centrala parti fanns två, möjligen tre murade gravkamrar, skilda åt medelst halvmetertjocka murar. Väggama voro fogade med murbruk och vitkalkade. De besiktigade kamrama hade en utsträckning av 2,5 meters längd och 2 meters bredd och kortsidorna voro belägna cirka 40 cm väster om altargruppen. De synliga kistorna tillhörde samma typ som den på foto nr 3 avbildade barnkistan från gravkammaren söder om altaret. Dessa kistor hade placerats på ett cirka 80 cm djupt lager av ett okänt antal äldre kistor vilket täckts med sand, löv och av nedfallen kalk och murbruk. Till hällarna fanns ett tomrum ungefär 60 cm högt. Mellan gravhällama utgjordes golvläggningen av ce- ment, varmed även trasiga hällar lagats. I cementen på- träffades intill trappsteget mot altaret i höjd med absi- dens sydmur initialerna Z. L. J. B. F. B. samt årtalet 1892. Romansk gravhäll Intill korets nordvägg cirka l ,5 meter väster om ingång- en till sakristian anträffades en svagt trapezformad grav- häll, sidornas längd 65, 202, 95 respektive 196 cm, av ti- dig romansk typ (se uppmätn.). Hällens mittparti utfylles med ett konturtecknat stavkors, vars nederdel erhållit en tämligen sällsynt utformning med en rakt avslutad an- ordning för fastsättande!, varigenom själva stavspetsen fortsätter 14,5 cm. Det krönande korset utgöres av ett S:t Georgskors (korsarmarna dock något olikartade, de ver- tikala 20 cm långa och de horisontala 17 cm; korsarmar- na convext avslutade) vars mittparti utformats till ett hakkors. Hällens tjocklek var cirka 14 cm. Då hällen på sin förutvarande plats under en bänk kunde bliva utsatt för nötning överfördes gravstenen till en mer skyddad plats söder om altaret. Absiden Golvbeläggningen i absiden hade hittills utgjorts av brä- der, vilka vilade på ett decimetertjockt skikt av murbruk. I detta bruksgolv hade öppningar upptagits på ömse si- dor om altaret i absidens centrum (se uppmätningsplanen till vänster). I öppningen på den norra sidan hade grävts en grav- kammare, vars väggar utgjordes av kalkade bräder, cirka 117 cm djup, rektangulär med långsidan 77 cm lång och kortsidan 40. Utvändigt voro väggama omfattade med murbruk. I graven förvarades ett okänt antal, delvis helt sönderfallna bamkistor. Överst i det nordöstra hörnet stod i höjd med kammarens överkant en någorlunda be- varad kista av samma typ som nr 6 på uppmätningsrit- ningen. Då fler kistor ej kunnat förvaras i kammaren ha- de ovanför denna ställts fem stycken (n:ris 3,4,5,6,7 och 8, se plan och foto nr l). Av dessa var nr 8 av samma typ som nr 2 och nr 4 som nr 5 (se uppmätning). I öppningen på altarets södra sida fanns fyra stycken kistor nedställda, varav den understa var belägen under nr l och av samma typ som denna, ehuru mindre, och de två övriga vid sidan intill varandra söder om de förut- nämnda (foto nr 2). Den största kistan nr l (foto nr 39) var på tre sidor omgiven av kantställda bräder. Utmed den södra av dessa hade de övriga placerats, varav nr 7 var av samma typ som nr 5. Det gamla brädgolvet torde delvis ha vilat på de översta kistlocken. Öppningarna, i vilken kistorna förvarats, utvidgades och kistorna nedställdes därefter åter, varefter singel på- fördes . Skiktet med murbruk avlägsnades för att ersätta med annan golvbeläggning. I den bortförda fyllningen påträffades följande strö- och sållfynd: Fynd Mynt: l mynt av silver, prägling, å ena sidan ett får, å den andra ett vapen, Diam. cirkal ,7cm. 7 Visbymynt av silver, av varierande stor- lek, några skadade. l mynt av koppar, 1725, l öre KM. Glas: 12 fragment av fönsterglas, varav ett mindre blått och ett större ljusgrönt med målade bladflikar synes 4 fragment av fönsterglas, l grönt, l brunt och 2 ljusgröna, varav det ena med ett i rött målat örnhu- vud påträffades som lösfynd under absidens syd- fönster. l ovalt glasföremål, knapp (?) bestående av två sammanfogade (?) delar, varav en platt och oval, samt den andra oval och avrundad. Längd l ,2 cm, höjd l cm. Dessutom tillvaratogs ett nubb med blåmålat hu- vud,. Längd l ,3 cm, troligen härrörande från nå- gon av kistorna, där det kommit till användning för att fästa blommor eller annan dekoration. Tornkammaren Tornkammarens mittparti upptogs av kyrkans orgel, var- för undersökningen begränsades till utrymmet utmed nord- och sydmuren. Golvet utgjordes här av ett decime- tertjockt murbruksskikt, vilket skulle avlägsnas i likhet med något av det under detta befintliga grusblandade jordlagret. Vid borttagandet av bruket påträffades en l ,3 m bred mur, varav endast det understa skiktet återstod jämte en grund till denna i kallmur, vilken blev endast obetydligt bredare mot sitt slut, cirka 2 m under golvni- vån. Förhållandet att dessa oregelbundet inpassade, smärre, grundstenar började omedelbart under bruksgol- vet synes vara ett tecken på att det sistnämnda var ur- sprungligt och bevarats i torn bågen. Det låg. cirka en de- cimeter under de nuvarande Ytang-plattornas nivå i långhuset. Den påträffade murens sträckning var paral- lell med långhusets västmur samt hade delvis sin sträck- ning under densamma (se plan till höger) men med en förskjutning åt väster. (30 cm vid norra tornmuren och 45 cm på motsatta sidan). I murens ungefärliga mittparti (206 cm från tornbågens norra anfang) fanns en 165 cm bred svagt skönjbar försänkning. Det var dock omöjligt att fastslå om denna nivåskillnad om högst lO cm berod- de på en tillfällighet eller ej. Sållfynd från tornkammaren Fynd Glas: 7 fragment av glasfönster varav 4 med spår av målning. Mynt: 3 Visbymynt av silver, l skadat och l frag- mentariskt. Järn: l fragment av järnföremål (kniv?) längd 6,7, bredd 1,2 cm Brons: l fragment av bronsföremåL Längd 2,15, bredd 0,8, tjocklek 0,2 m. I knapp med ögla, i det närmaste konisk, oornerad. l nål, avbruten. Längd 3 cm. BILAGA l 93 Fynd från tornkammarens södra sida. Glas: 12 fragment av glasfönster, varierande färg och storlek. Mynt: 7 Visbymynt av silver, varav 3 skadade. Järn: l ring med fastsittande mindre hake, för- rostad. längd 5,8 cm. Brons: 3 fragment av beslag l) trapezformad. Längd 0,8, bredd 0,6 cm 2) femkantigt Längd 2,4, bredd l cm 3) Längd l ,2, bredd 0,7 cm. Bly: l kula (del av knapp?) nästan rund. Höjd I, 15 cm, I flintsten från elddon. Fynd från tornkammarens norra sida. Mynt: Il Visbymynt, varav ett fragmentariskt. Glas: l fragment av bägare, mynningsbit något svängd. Längd 2,65 cm. 14 fragment av glasfönster, varav flera med spår av mål- ning. I knapp av svart glas med vit rand invid kanten. Brons: 4 fragment av föremål. l bleck. Längd l ,2; I ,05 och O, 75 cm. I hjärtformat, något skadat bleck. Längd 1,2cm. l ring med små järn fragment. l tråd. Längd cirka 3,2 cm. Div. l hälft av en snäcka. l knapp av svart ben, fragmentarisk, profi- lerad kant och i mitten spår av 2 hål. Bredd 1,15cm. Bildsten Såsom framgår av planen över tornbågsmurens belägen- het påträffades intill denna en långsmal sten, som sköt något över det intilliggande bruksgolvets nivå (foto nr 5). Vid en närmare undersökning visade sig denna sten bestå av tre med murbruk sammanfogade hällar, vilka tillsammans troligen utgjort västväggen i en murad grav- kammare, vars övriga väggar tidigare raserats. Av de tre delar som den resterande väggen bestod av var hällen i söder med en långsida hopfogad med de övrigas kortsi- dor. Sidornas längd 105-2 +avrundat hörn - 101 - och undersidan 42 cm. Tjocklek l l cm. Denna oornerade häll av kalksten hade intet samband med de övriga be- ständsdelama i gravkammarväggen, vilka ursprungligen utgjort huvuddelen av en bildsten. Dessa bildstensfragment bildade en kvadrat med sidan 118 cm, tjocklek cirka 14 cm, till vilken fogats ovanstå- ende sten. Bildstenens nederdel prydes av en figurframställning utan hitintills känd motsvarighet inramad av repstavar 94 LEVIDE KYRKA och slingor och avgränsad mot det odekorerade 35 cm höga underpartiet medelst en repstav över hela stenens bredd (se uppm.). Figurframställningen visar en mänsk- lig gestalt ledande en häst som drar en kälke. Tyvärr har sentida kanthuggningar av stenen spolierat en del av framställningen och vid den ifrågavarande undersök- ningen täckte ett lager murbruk framställningen, varför ingen detaljgranskning kunde genomföras. Överdelens bevarade ornament i något högre relief än den ovan- nämnda figurframställningens, med ett virrvarr av djur- kroppar, flätor och slingor äger många av de för Jellinge- stilen utmärkande kännetecknen, varför stenen torde kunna dateras till omkring år l 000. Större delen av deko- ren har emellertid avlägsnats. I. Hällama hade som ovan antytts ursprungligen ut- gjort nederdelen till en bildsten, emellertid har troligen själva krönet huggits bort. I varje fall är dekoren, som bör ha funnits överst avkapad, vilket framgår av foto nr 6. Denna förändring har troligtvis skett, då bildstenen delats II. för att tjäna som postamente till en dopfunt. Från denna tid synes de halvcirkelformade, koniska uttagen i mittpartiet av vardera stenens långsida härröra. Det stör- re hålet med en radie av cirka 10 cm och det mindre 5 cm. Då denna ränna för vattnet huggits kom en del av den forna bildstenens dekor att vändas mot marken. Tro- ligtvis har så skett med bildstenens övre del trots att på denna sida gjorts försök att helt avlägsna ornamentiken. Den del av framställningen på den forna bildstenen som kom att ligga uppåt kan ha dolts på något vis eller så har bilden ej III verkat störande för det nya ändamålet. De bägge halvorna har sedan tillvaratagits vid någon föränd- ring och kommit till användning vid iordningsställandet av gravkammaren. Härvid kom åter stenamas samman- hang att förändras, då bildstenens nederdel placerades överst med bildframställningen nedåt åt öster, och över- delen närmast gravens golv med ornamentiken överst åt väster. De båda hällarna placerades utanför kyrkan i avvaktan på transport till Gotlands Fornsal. Vid arbetet i kyrkans långhus hade ett kilformat kalk- stensfragment med en huggen bladformad överdel tillva- ratagits. Längd 32, bredd vid basen 17 cm och största tjocklek 6 cm. Det var dock omöjligt att avgöra för vad ändamål fragmentet varit avsett. Stockholm den 17 februari 1958. C-F Mannerstråle Myntfrån Levide ka, Go. Visby 1-3. W-brakteat. 1400-talets förra hälft. Jfr Haub. 81. 5-6. Jfr Haub. 82. 2 ex. 7-8. " 1400-talets förra hälft. 2ex 9-12 4 ex 13 Ej närmare bestämbar. Fragment. 14-16 1400-talets förra hälft. Ej närmare be- stämbara. 3 ex. Fragment. 17-24 " 8 ex. 25-27 " 3 ex. 28 Gote ca 1510. Jfr Hauberg 105. Sverige ' Fredrik l ' 29 l öre k.m. 1725. Koppar. Lindgren nr 221. Dorpat 30 Brakteat, hittills okänd variant. Medeltidens senare del. Jfr Myntkabinettets P.M. 31 Ej mynt Litteraturförkortningar Hauberg = Gullands Myntvaesen (Aarb!<)ger for Nordisk Oldk. og. Hist.), Köpenhamn 1891. Lindgren = T. Lindgren, Sveriges mynt 1719- 1776, Stockholm 1953. Bilaga 2 Konserveringsrapport Levide kyrka, Gotlands län Arbetet utfört 1956--1957. Ansvarig konservator Erik Olsson. Kulturhistorisk kontrollant landsantikvarien i Visby. Väggar och valv Koret. I valvet en dekor utförd av målare Gardelin, Hem- se, omkring år 1900, i färger brandgult och grönt. Kalka- des över, den låg på ny puts, prov gjordes men under denna puts fanns inga äldre målningar. V ägg ar. Södra väggen bortknackades ett tjockt lager puts. Väster om korportalen ett konsekrationskors, röd fårg med svart kontur. Nordväggen ett stort sandstense- pitafium som upptar hela väggen, detta är tvättat, retu- scherat, oljat och mattfernissat Västväggen. Mot triumfbågen samt triumfbågen samma sorts målning av Gardelin som valvet, tjock puts avlägs- nad, under denna en vacker kvaderindelning, färger rött och grått. Absiden. Akantusslingor från 1700-talet rengjordes med Absorene rengöringsmassa ut åt sidorna, 2 st. figurer stå- ende på konsekrationskors 1400-tal. Vänster sida, Paulus med svärd, färger gult, svärd, blå mantel. Konsekrations- kors röd ring, grönt kors, svart kontur. Höger sida. Petrus med nyckel, färger gul nyckel, blå mantel, samma färger som vänster sida på konsekra- tionskorset, nu är de överkalkade igen och akantusran- kan är lagad. Under akantusrankan en dekor av konser- vator Vilhelm Pettersson, gjord 1906. Den var målad på nyputs, bortknackad, under denna originalputsyta utan dekor, kalkad och patinerad. Långhuset. I valven gjordes prov om äldre dekor fanns under nuvarande putsytan, men inga spår syntes. För- samlingen ville behålla den i ganska sen tid gjorda put- sen, behandling på denna; stålborstning, murlagning, fle- ra tunna kalkningarsamt patinering. Norra väggens pas- sionsfris målad av Vilhelm Pettersson 1906, var mycket skadad av fukt, en!. kyrkorådets beslut samt kontrollan- tens och Riksantikvarieämbetets medgivande överkalka- des denna sedan den blivit fotograferad. Västväggen. Norr om tombågen Kristus med lamm över- kalkad. Söder om tombågen Kristoffer, rengjord med Absorene rengöringsmassa, framtagen förra restaurer- ingen. BILAGA 2 95 Sydväggen. 1400-tals fris framtagen och kompletterad 1906, av Vilhelm Pettersson, rengjord med Absorene, från väster 4 st. fält, original fast hårt restaurerade, de övriga 6 fält, fria fantasier, blad, ornamentbården och konsekrationskorsen delvis original. En skadad och 1906 nymålad akantus under bildsviten överkalkad. Skadade partier försiktigt retuscherade, namnen på helgonen som är målade under bilden där dessa äro försvunna, ej kom- pletterade då de ej äro original. Östväggen. Predikstolen flyttades till norra sidan så Olofsaltaret blev fritt och det vackra fyrpassfönstret kom fram, ett spår av dekor finns vänster om fönsternischen, ytorna på båda sidor om triumfbågen kalkade och patine- rade. Tornet. Stålborstning, kalkat och patinerat som de övriga ytorna tills de fått en gulvit och levande ton. Kalk. Packsten, bränd kalk från Hejnums kalkugn. Bryt- ningsfärger, Beckers kontrollerat äkta färger för kalk. Inredning Altaret. Av trä anno 1662, tvättat med svag ammoniak- lösning. Kolonnerna var bruna, oljefärg avlägsnad med Tarväck färgborttagningsmedel. Oljat med en blandning av ven. terp. och fransk terp., retuscherat och mattfemis- sat, märke Nordsjö mattlack. Maskhål på framsidan och hela baksidan samt överallt där det gått att få in en injek- tionsspruta ha vi flera gånger sprutat med Bosan mot trä- mask (firma Basbolaget). Altarbarriär. Brun oljefärg avlägsnad med Tarväck, ol- jad, retuscherad och mattfemissad, samma material som altaret. Sakramentskåp. På absidens vänstra sida brun oljefärg avlägsnad, samma material som altarbarriären. På södra sidan 2 sakramentskåp, den vänstra träluckan avlägsnad i nischens botten en piscina, den högra brun oljefårg av- lägsnad, under denna en blå färgton, mattfemissad. Dörr till sakristian samma behandling. Korbänk. Brunmålad med dekor i fyllningarna av Garde- lin, dessa övermålningar borttogos med Tarväck, tvätt- ning med thinner, under denna landskap i fyllningarna samt en stad i den ena ramstycken ådrade med svart på gulbrun botten, uppläggning på ornament, färger svart, vitt, rött, gult och blått. På skärmväggen en text DI TILL ÄRA OCH KORIAN TIL PRUDNAT ÄR THETTA- - BEKOSTATS OCH LJUSECRONA ---- RA. Bänken har varit längre i båda ändar, därför slutar texten i en mening. Oljning med ven. terp. och fransk terp., retuschering med oljefärg, Beckers normal- färg och mattfernissning. Predikstol och baldakintak. Övermålad med brun olje- färg, samma behandling som korbänk, noggrann sprut- 96 LEVIDE KYRKA ning mot trämask med Bosan. Dörr till predikstol bortta- gen, nu magasinerad på sakristians vind. Skärmvägg mellan baldakintak och predikstol, nu borttagen då den skymde fönsternischen bakom, uppsatt i sakristian sam- ma behandling som predikstol, baksidan sprutad mot trä- mask. Bänkkvarter i långhuset. Södra sidan, bänkluckorna övermålade med brun oljefarg, under denna brunt ådrat ramstycke, gul botten, blå dekor, på de främre bokstäver- na TIS/B på de främsta sedan BMS/B, IPS/B, GIS/L, röd ram omkring, på skärmväggen mot portalen årtalet 1702. Mellanstycken nya blåmålade. På luckorna samma behandling som predikstol. Norra si- dan, senare, ingen dekor målad så den står vackert mot södra sidan ( oljefarg). Mattfernissad märke (Molyno.co.). Orgel. Tvättad och ommålad i grön farg samt mattfemis- sad. Noter l. Enligt Ortnamnsarkivet i Uppsala (OAU). 2. SCB och Lantmäteriet: Atlas över rikets indelningar i län , kommuner, församlingar och tätorter. 2:a utgåvan, 1992. 3. Geologiska kartbladet Ser. Aa No 164. Hemse. Uppmätt 1896-1906. 4. M. Östergren. Mellan stengrund och stenhus. Gotlands vi- kingatida silverskatter som boplatsindikation. 5. S.-0. Lindquist. Sockenbildningen på Gotland. En korolo- gisk studie, s. 45-64. 6. Om källoma se närmare E. Melefors, Byngen, Smissen och Listar. 7. Lars och Ursula Sjöberg, Det svenska rummet, s. 178-18 1. 8. P.A. Säve, Kors på Gotland, s. 16f.- Svenska Sagor och Sägner 12:II, Gotländska sägner upptecknade av P.A. Sä- ve, s. 413f.- Teckning av P.A. Säve i UUB, s. 170:2 nr 73. 9. Fredrik Bergman, f. 1842, d. 1875, pastorsadjunkt i Hejde, son till kyrkoherden i Levide Thure Bergman. - Lemke, Supplementblad, s. 5. l O. A ifred Snöbohm, f. 18 19, folkskollärare i Levide 1847-89, d. 190 l. Skrev den historiska framställningen "Gotlands land och folk". Il. F. Bergman, Malgårds kyrkoruin. Acc. 197:84. ULMA. 12. Per Adolf Bolin, f. 1790, kyrkoherde i Levide 1824 till sin död 1830. G.m. Anna Elisabeth Meden, f. 1795, d. 1866. - Lemke, s. 32 1. 13. H. Niels!