Kyrkobyggnader 1760-1860 DEL4 HÄRJEDALEN JÄMTLAND MEDELPAD ÅNGERMANLAND , · I ; . ,.- .,., ) Kyrkobyggnader1760-1860 Del4 Kyrkobyggnader 1760-1860 o Del 4 Härjedalen, Jämtland, Medelpad och Angermanland VOLYM 22 1 AV SVERIGES KYRKOR, KONSTHISTORISKT INVENTARIUM GRUNDAT AV SIGURD CURMAN OCH JOHNNY ROOSVAL UTGIVET AV RIKSANTIKVARIEÄMBETET OCH KUNGL. VITTERHETs HISTORIE OCH ANTIKVITETS AKADEMIEN 3-.C Riksantikvarieämbetet REDAKTIONSKOMMITTE: CHRISTINA VON ARBIN, ALLAN ELLENIUS, R. AXEL UNNERBÄCK, ANDERS ÅMAN Utgivet med bidragfrån Humanistisk-samhällsvetenskapligaforskningsrådet samt Härnösands stiftsstyrelse FOTO Fotografer anges i bildtexterna. AT Anders Telhammer; BJ Birgit Jansson, Jämt- lands läns museum; CM Christer Morberg, Jämtlands läns museum; JS John Sjö- ström, Stockholm; KJ Kenth Johansson, Östersund; UN Urban Norberg, Jämt- lands läns museum. Övriga förkortningar se Förkortningslista. Bildmaterialet förvaras i Antikvarisk-topografiska arkivet, Stockhölm. Länsmu- seemas negativ dock i respektive museum. Beskrivningen av kyrkorna är avslutad 1997. Översättningen till engelska av bildtexter, abstract och sammanfattningar har ut- förts av William M. Pardon, Stockholm. Omslagsbilden återger förslag 1786 till ny träkyrka i Stugun, Jämtland, av Pål Pehrsson. Foto Kurt Eriksson, Riksarkivet. © Riksantikvarieämbetet l : l ISSN 0284-1894 ISBN 91-7209-016-2 *(EKDIADS) AB C O EKBLAD & CO, Västervik FÖRORD 7 KARTOR 8-9 Ingrid Telhammer Om kyrkobygge och kyrko- inredning i Härnösands stift 11 l. De lokala byggmästarna Il 2. Kapellbyggen från kust till fjäll 17 3. Svante Albert Blombergsson och Olof Hofren 22 4. Dopänglar 26 Maj Nodermann Kyrkoinredningar under rokoko och empire 31 Ingrid Sjöström Härnösands domkyrka och dess arkitekt Johan Adolf Hawerman 57 KATALOG 73 utarbetad av Monica Ebeling Härjedalen: Hede 75. Lillhärdal 76. Linseli 79. Ljusnedal 81. Storsjö 84. Sveg 86. Tännäs 88. Vemdalen 89. Jämtland: Alanäs 92. Alsen 93. Ankarede 95. Aspås 95. Berg 97. Bodsjö 99. Borgvattnet 101. Brunflo 103. Bräcke 105. Fors 106. Frostviken 108. Föllinge 110. Hallen 113. Harnrnerdall15. Handöl117. Hotagen 119. Bäggenås 120. Hällesjö 122. Klövsjö 125. Kolåsen 127. Kyrkås 128. Lit 130. Lockne 132. Mörsil 134. Nyhem 135. Offerdal 137. Oviken 140. Ragunda 143. Rätan 145. Rödön 148. Ström 149. Stugun 151. Sundsjö 153. Sunne 155. Undersåker 157. Viken 159. Åsarna 161. Östersund 161. Innehåll Medelpad: Attmar 165. Borgsjö 166. Haverö 169. Holm 170. Hässjö 17l.lndall73. Lagfors 175. Liden 177. Sel- ånger 179. Skön 181. Svartvik 183. Tirnrå 185. Torp 187. Tuna 190. Ångermanland: Amäs 193. Bjurholrn 194. Bjärtrå 195. Björna 197. Bodum 199. Fjällsjö 201. Gideå 202. Gra- ninge 204. Gudmundrå 206. Gå1sjö 208. Helgum 209. Hemsö 211. Häggdånger 212. Härnösand 214. Högsjö 216. Junsele 218. Långsele 219. Mo 220. Multrå 222. Nora 223. Nordingrå 224. Nätra 226. Ramsele 227. Re- sele 229. Skorped 23 1. Sollefteå 233. Stigsjö 235. Styr- näs 237. Trehörningsjö 239. Tåsjö 241. Viksjö 243. Ytterlännäs 244. Ådals-Liden 247. Planritningar. Härjedalen manland Jämtland Medelpad Ånger- 250 ÖVERINTENDENTER 259 BISKOPSLÄNGD 259 FöRKORTNINGAR 259 Ingrid Sjöström Kyrkorna från perioden 1760-1860. En sarnrnanfattande översikt 261 KRONOLOGISK FÖRTECKNING ÖVER NYBYGGDA KYRKOR 274 SUMMARY (TELHAMMER, NODERMANN, SJÖSTRÖM) 277 REGISTER ÖVER KYRKOR 281 PERSONREGISTER 282 ABSTRACT Kyrkobyggnader 1760--1860. Del4. Nedre Norrland: Härjedalen, Jämtland, Medelpad, Ånger- manland. Volym 221 av Sveriges Kyrkor, konsthistoriskt inventarium. Churches 1760-1860. 4. Lower Norrland. Volume 221 of Swedish Churches, published by the National Board of Antiquities and the Royal Swedish Academy of Letters, History and Antiquities. Stockholm 1997, 297 p, with captians and sumrnary in English. ISBN 91-7209-016-2. This is the fourth volume in a series of seven dealing with the c. 800 churches which were built d urin g the hundred-year period between 1760 and 1860. The typ i ca! Swedish "sermon church", with its plastered and white-washed walls, its tower with a tower-head or a lantern, its big windows, and its !arge and weil-lit interior covered by a barrel-vault, was developed during the 1760s. In the l840s various neo-medieval types appeared, but the neo-Classical style persisted until the late 1870s. This vol u me covers the four Provinces of Härjedalen, Jämtland, Medelpad and Ångermanland in Lower Norrland which today form the Diocese of Härnösand. The Catalogue contains a description of the 99 churches that were built in this area during the period in question together with the restorations and alterations that they have gone through until the present day. Two art historians, experts on the region, give a survey and an analysis ofthe church art and architecture in the four provinces. Ingrid Telhammer introduces the master-builders, most of whom were born in the region and worked there all their lives. She also describes the small, modest chapel s that were bui l t far out in the archipelago for the fishermen during the sumrner-fishing season and high up in the mountains for the Lapps, and, on a samewhat larger scale, at the mini ng si tes and in the ironworks villages. Telhammer has also studied the local painters and sculptors who were very active in the decoration of the churches. A feature of the interiors which is particular to this region are the carved, painted wooden angels who hold the baptismal bowls. Maj Nodermann's paper deal s with the painted decoration in the interior of the churches-from the early years when the Rococo style from Stockholm and the southern part of Sweden was being introduced into the region by a number of talented local artists- to the Empire style of the first decades of the 19th century. Many of the churches contain magnificent paintings on the wall around and behind the altar consisting of illusory architecture of trompe-l'ceil character with decorative additions of artistically arranged and painted draperies with small cherubs playing in the i r folds . The principal church in the region, Härnösand Cathedra!, was built 1842-46 in the neo- Classical style. The young and not very well-known architect was employed at the Board of Public W orks and Buildings in Stockholm, and his education and career are rather typical of the period. His background and the genesis of the Cathedra! are the subject of the third paper, by Ingrid Sjöström. År 1989 utgavs första delen av Sveriges Kyrkors över- siktsverk Kyrkobyggnader 1760-1860, som i sju volymer är avsett att presentera samtliga drygt 800 kyrkor byggda under denna period i Sverige. Delarna 2 och 3 utkom 1993. Del l omfattar Skåne och Blekinge, del 2 Småland och Öland, del 3 Övre Norrland samt Finland under perioden 1760-1809. Den hundraårsperiod som serien behandlar domineras av den nyklassicistiska kyrkan med dess tidiga gustavianska varianter, men rymmer även verk med kvar- dröjande drag från en äldre barocktradition och rokoko samt kyrkor med inslag av de olika medeltids- och renäs- sansinspirerade stilarter som från och med 1840-talet bör- jade sätta spår i arkitekturen. Den allmänkulturella bak- grunden till periodens kyrkliga konst behandlas i uppsatser i del 1- 3. För en utförlig introduktion till projektet hänvisas till inledningen till del! , omtryckt i del 3. Som del 4 i serien publiceras nu kyrkorna i de fyra norr- ländska landskapen Härjedalen, Jämtland, Medelpad och Ångermanland. Landskapen ingår i Härnösands stift, som bildades år 1647 och då omfattade även Övre Norrland, till dess Luleå stift tillkom år 19 14. Landskaps- och stiftsgrän- serna sammanfaller med tre undantag: Bj urholms socken i Ångermanland tillhör Luleå stift, medan Ytterhagdal och Ängersjö socknar tillhör Härnösands stift, men ligger i Häl- singland. Vi följer här landskapsgränserna. Volymens kata- log omfattar 99 kyrkor, varav 8 1 är bevarade. Som i tidigare volymer i serien skildras de aktuella land- skapens kyrkabyggande och kyrka inredningar i inledande vetenskapliga uppsatser. Två framstående kännare av norr- ländsk konst och kultur står för de två huvudartiklarna. Fil. dr Ingrid Telhammer färdigställde strax före sin bort- gång 1994 fyra bidrag för boken rörande: l . kyrkobyggar- na, 2. fi ske-, bruks- och samekapellen, 3. konstnärerna Svante Albert Blombergsson och Olof Hofren och kretsen kring dem, samt 4. dopänglarna. Hon ställde också till för- fogande alla de fotografier som tagits av hennes make, framlidne advokat Anders Telhammer, under deras gemen- samma resor till de olika kyrkorna. Den andra uppsatsen är författad av fil. dr Maj Noder- roann och behandlar kyrka inredningarna från rokokons genombrott på 1750-talet till och med empiren. Här presen- teras bl. a. de för landet enastående rika korväggsdekoratio- nerna, som utvecklades under perioden, särskilt i Jämtland, med praktfulla skulpterade altaruppställningar framhävda av omgivande skenarkitektur och draperimålningar. Förord I den tredje uppsatsen beskriver docent Ingrid Sjöström domkyrkan i Härnösand, byggd 1842-45, och dess upp- hovsman Johan Adolf Hawerman, en hittills föga beak- tad arkitekt vid Överintendentsämbetet Domkyrkans till- komst och Hawermans karriär ger en god inblick i tidens arkitekturideal och i de då rådande relationerna mellan Stockholm och provinsen. Volymens mest omfattande del utgörs av katalogen, där de 99 kyrkorna presenteras. För kataloguppgifterna har ett omfattande underlag, sammanställt av Ingrid Telhammer, kunnat utnyttjas. Arkiv- och litteraturgenomgång för kata- logen har utförts av antikvarien fil. kand. Monica Ebeling, som även i falt inventerat flertalet kyrkor och författat de flesta katalogtexterna. Katalogen för Härjedalen och Jämt- land har granskats av Maj Nodermann. Fältinventering och en del av katalogtexterna har även utförts av Ingrid Sjö- ström, som också svarar för en sammanfattande översikt. Sammanställningen av registren har gjorts av Monica Ebeling, som även svarat för underlag till kartor och dia- gram. Planritningar har renritats av Kerttu Palmgren, RAÄ. Layout och redigering av volymen har utförts av l :e antik- varie fil. lic. Marian Ullen. För utgivningen har publiceringsbidrag erhållits från Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet samt av stiftsstyrelsen i Härnösands stift. Länsmuseerna i Härnösand och Östersund har på allt sätt stött arbetet, bl. a. med nyfotograferingar och äldre foton. Kyrkorna i de natursköna landskapen Härjedalen, Jämt- land, Medelpad och Ångermanland ligger ofta i storslagna lägen, med svindlande utsikter över berg och dal, sjö och älv. Nästan alltid bj uder kyrkorummen på motsvarande starka och omväxlande upplevelser. Många forskare har med entusiasm vittnat om vilka skatter som ryms i kyrkor- na från perioden, byggda och smyckade av särpräglade och skickliga lokala konstnärer och hantverkare. En av dem som lågmält men enträget och kärleksfullt bidragit till att sprida fakta och kunskap om dessa kyrkor var Ingrid Tel- hammer. Hennes minne tillägnas med tacksamhet denna volym. Stockholm i december 1997 Redaktionskommitten O träkyrka a stenkyrka () ombyggd träkyrka 1!':1 ombyggd stenkyrka (inom parentes: rivna kyrkor) Viken o 25 50 km JAMTLAND Stor•jöaf1. Ljusnedal ~ T~~~ HARIEDALEN \illhärdal Karta över kyrkor byggda 1760-1860 i Härjedalen och Jämtland. Kar- ta 1997 av Sverker Michelsen, RAÄ. The provinces of Härjedalen and Jämtland. The location of the churches built 1760-1860. Circles =wood, sqares =stone, with black halves = rebuilt during the period. Fig. l (omstående sid.). I Härnösands stift, och särskilt i Jämtland, fin- ner man landets ståtligaste altarväggsdekorationer, med skulpterade altaruppställningar framför rik skenarkitektur med draperimålning. Här altarväggen i Lits kyrka, Jämtland, med altaruppsats av Jonas Ed- ler framför väggmålning av Jonas Wagenius, 1798-1800. Foto Kl 1994. In the diocese ofHärnösand, andparticular/y in the Province ofJämt- land, one finds the most magnificent sculptured and painled altar arrangements in Sweden. Lit Church, with altar byJonas Edler in front ofillusory architecture and drapery painted on the wall by Jonas Wa- genius 1798-1800. O (Bjurholm) 0Snöan o Bjärtrå O Grunnan ANGERMANLAND .9 Nordingrå N\jor~fl MEDELPAD Karta över kyrkor byggda 1760-1860 i Medelpad och Ångermanland. Karta 1997 av Sverker Michelsen, RAÄ. The provinces of Medelpad and Ångermanland. The location of the churches built 1760-1860. Om kyrkobygge och kyrkainredning i Härnösands stift av INGRID TELHAMMER För illustrationer se även katalogen. l. De lokala byggmästarna Norrland saknar motsvarighet till den rika kyrkaarkitektur som utvecklades under 1600-talet och början av 1700-talet i mellersta och södra Sverige. I Norrland var det främst kring mitten av 1700-talet som en livaktig ny- och Offi- byggnadsperiod påbörjades. Välutbildade arkitekter vid Överintendentsämbetet (ÖIÄ) kom genom sin gransk- ningsverksamhet att sätta sin prägel på kyrkobyggnaderna, men avståndet till Stockholm var långt och de provinsiella byggmästarna och timmermännen hade stor frihet att på- verka kyrkobyggnadernas utformning. Under det sena 1700-talet kom därför rokokon att leva kvar i olika lokala varianter och nyklassicismen fick först ett stycke in på 1800-talet sin verkliga genomslagskraft. Daniel Hagman och Pehr Hagmansson I Sundsvall , där den gamla kyrkan hade skonats vid ryss- härjningarna men ansågs förfallen och otidsenlig, påbörja- des en ny kyrka 1737 med Anders Romberg från Leksand som byggmästare. 1 Då hans valvkonstruktioner visade sig sakna stabilitet fick Romberg lämna arbetet 1739 och byg- gandet avstannade under l O år. Ritningar signerade Carl Hårleman hade nu införskaffats. Denne sände 1749 mur- mästaren i Stockholm Gottfriedt Francke, tillsammans med bland andra murargesällen Daniel Hagman, för att fullfölja bygget. Daniel Hagman kom därefter att bli kvar i Norrland. Hagman, som var född i Stockholm omkr. 1710, utnämndes 1756 till stiftsbyggmästare och erhöll 1758 Kungl. befallninghavares "Consistorial" för Jämtland och Härjedalen.2 Som stiftsbyggmästare och provincialbygg- mästare fick Hagman stor betydelse för tidens kyrkobyg- gande. I sina kyrkor utgick Hagman från barockens kyrkotyp, men förenklade till salkyrkor, anpassade till de små norr- landsförsamlingarnas ekonomiska förhållanden. En av hans tidigaste kyrkor är den i Attmar i Medelpad från 1760-62, vilken bibehållit sitt ursprungliga utseende.3 Hagmans kyrkor är tornlösa med rektangulär grundplan, utan vapenhus och med sakristian i nordöstra hörnet. De kom alltmer att likna små herrgårdar i rokokostil och Hår- lemans påverkan är uppenbar (fig. 2). Huvudingången i Attmars kyrka är förlagd till södra fasadens mitt med ett rundfönster över porten, som inramas av fyra rusticerade lisener. Fyra symmetriskt placerade rundbågiga fönster på var långvägg och två på östra gaveln ger ljus åt interiören. Yttertaket, som är beklätt med spån, är i två fall och valmat åt alla sidor. I det inre markeras rumsmitten av ett stort stjärnvalv av tegel, omgivet av ett mindre och enklare valv i öster och väster. Hagman följde samma schema i de kyrkor han byggde i medelpadskyrkoma Tynderö 1750-56 och Borgsjö 1766- 68, här med en lanternin som betonar mittaxel n, samt i Sol- lefteå 1770-72 (Ån), och Brunflo 1774-75 (Jä, fig. 2). Des- sa har bevarat sina exteriörer i stort sett oförändrade. Andra kyrkor, som i Ljustorp, Indal och Tuna (Me) och Säbrå (Ån), där sonen Pehr Hagmansson ( 1745-1809) var med- hjälpare, har fått senare tillbyggda torn och förlängts (fig. 3, 4). Daniel Hagman använde i sina kyrkor, både när det gäll- de ny- och ombyggnader, rester av grunden och murarna i söder och öster från den gamla kyrkan. FörArnäs (Ån) upp- rättade Hagman 1765 förslag till utvidgning av medeltids- kyrkan med korsarmar i norr och söder.4 Den södra fasaden med huvudingång blev tydligt markerad med rusticerad omfattning och fronton krönt med korsklot För Högsjö i samma landskap hade Hagman tänkt utnyttja hela den gamla medeltidskyrkan. På sin förslagsritning förlängde han den till nästan dubbla längden och förlade huvudin- gången utan vapenhus på västra kortväggen.5 Av ritningen framgår att fasaden är förenklad i förhållande till den i Ar- näs. Den gamla sakristian bibehölls och yttertaket fick två fall , valmat åt alla sidor. Både i Arnäs och Högsjö kom emellertid de nya kyrkor- na att byggas av Pehr Hagmansson. Till Högsjö hade även Daniel Lundqvist i Gävle inlämnat ett den 19 februari 1779 daterat förs lag, som dock inte godkänts av ÖIÄ.6 Befolk- ningen i Högs j ö hade ökat betydligt efter det att ettjärn bruk förlagts till Utansjö någon halvmil från gamla kyrkan. Efter stridigheter beslöts, att en helt ny kyrka skulle byggas 12 I. TELHAMMER Fig. 2. Osignerad ritning av Daniel Hagman till Brunflo kyrka, Jämt- land, byggd 1774-75. ÖLA. Foto ÖLA. Unsigned proposal drawing by Daniel Hagmanfor Brunflo Church, Jämtland, built 1774-75. Fig. 3. Ritning av Daniel Hagman till Tuna kyrka, Medelpad, 1772. RA. Foto RA. Proposal drawing by Daniel Hagmanfrom the Board ofPublic Works and Building s in SrockholmforTuna Church, Medelpad, 1772. närmare bruket och grunden lades 1786-87 under Hag- manssons ledning.7 Hagmansson övergav helt faderns två förslag till ombyggnader och uppförde långhuskyrkor i ti- dens nya smak, enligt ÖIÄ:s önskemål (fig. 5). Tomen kröns av klockformade huvar, med plats för urtavlor, som nu blev allt vanligare. Enligt kungligt brev den 22 mars 1759 förordnades, att höga torn med spiror och klockstap- lar av trä skulle undvikas på grund av brandrisk, en förord- ning som officiellt inte upphörde att gälla förrän 1857 "till winnande av större konstnärlig frihet ...".8 Taken utgörs av sadeltak, avvalmade mot öster. Ibland förekommer en dekorativ rundbågsfris under takfoten. I interiören har kryssvalven ersatts av tunnvalv. Förutom de nämnda kyrkorna uppförde Pehr Hagmans- son även Hammerdal (1778-82) i Jämtland samt Hägg- dånger (1784-85) och Stigsjö (1785), båda i Ångerman- land. Beträffande den förstnämnda råder dock viss tvekan om det var Hagmansson eller Simon Geting, som var bygg- mästaren. Ä ven för Timrå i Medelpad utförde Hagmansson ritningar till en ny kyrka, daterade den 17 augusti 1792. Kyrkan uppfördes dock efter ritningar från ÖIÄ och tornet har senare fått en helt annan avslutning än den ursprung- liga. Simon Geting och Lars David Geting Simon Geting var liksom Per Hagmansson gesäll till Dani- el Hagman och båda har ristat in sina namn i den våta put- sen på vinden i Attmars kyrka. Geting kom att bli den bygg- mästare som med sina stora luftiga kyrkor främst förknip- pas med nyklassicismen i stiftet. Som oftast omarbetades ritningarna av ÖIÄ:s arkitekter och i vissa fall blev kyrkan en kompromiss mellan Getings och ämbetets förslag. Ge- ting förstärkte gärna kyrkornas längdriktning genom att förlägga sakristian bakom den östra korväggen med in- gångar på var sida om altaret. Till "Getingkyrkorna" räknas främst de ångermanländ- ska i Gudmundrå 1800--1801 (fig. 6), Nora 1804-06 och Nordingrå 1820--25, den sistnämnda ritad av Christoffer Loell, men ändrad av ÖIÄ. Nordingrå utmärks av att tornet här är placerat mitt på norra långväggen. Tornets botten- plan var ursprungligen inrett till sakristia och härifrån led- de en trappa till predikstolen, som var uppsatt mitt på norra långväggen. Som huvudingång användes den nu igensatta ingången mitt på södra långväggen och som var försedd med fritrappa mot fjärden.9 Henrik Cornell, som skrivit om 1700-talets norrländska kyrkor, karakteriserar de av Geting byggda kyrkorna som "ödsliga kyrkorum och trista exteriörer", där "färglösheten ligger tryckande". 10 En mer positiv uppfattning om dessa kyrkor hade däremot samtiden. Nils Johan Ekdahl, som be- sökte Gudmundrå kyrka den 27 juni 1828, skriver i sin dag- OM KYRKOBYGGE OCH KYRKOfNREDNlNG l HÄRNÖSANDS STIFf 13 Fig. 5. Ritning av Pehr Hagmansson till Arnäs kyrka, Ångermanland, l78 l . RA. Foto RA. P roposa l drawing by Pehr Hagmansson for Arnäs Church, Ånger- manland, 1781. o liD liD OAO Dll Fig. 4. Ritning från ÖIÄ, sannolikt av OlofTempel man, ti ll Tuna kyr- ka J777. Tornet kom att uppföras först 60 år senare. RA. Foto RA. Ptvposal drawing, ptVbably by Olof Tempelmanfrom the Board of Public Worksand Buildingsin Stockholmfor Tuna Church 1777. The tower was not built until60 years late t: bok: "Dess inre är så skönt, att det tål jemföras med inred- ningen i sjelfva hufvudstadens kyrkor." För kyrkorna i Lit (fig. 7) och Lockne i Jämtland byggde Geting nya kyrkor efter i stort sett likartade ritningar, där Lits kyrka gick tillbaka på ett äldre förslag av Hagmansson. Endast ett par detaljer skiljer i exteriören. Lars David Geting, son till Simon, hade tidigare varit fa- dern behjälplig vid åtskil!jga kyrkobyggen, bl.a. i Bäg- genås och Fors (Jä) på 1830-talet och kom senare att svara för kyrkobyggnader både i sten och trä. I Mo (Ån) fullfölj- de han arbetet 1824-25 på träkyrkan som hade påbörjats av fadern. 11 1842-43 ansvarade han ensam som byggmästare för Skorpeds träkyrka (Ån) efter en förenklad version av ÖIÄ:s ritning av J. F. Åbom. Till hans stenkyrkor i Ånger- manland hör Långsele 1826-27, Resele 1834-41 och Bjärtrå, invigd 1847. För Bjärtrå följdes delvis de av Samuel Enander vid ÖIÄ utarbetade ritningarna. Av dessa kyrkor har Resele och Långsele torn i öster med sakristia i tornens bottenvåning. Lars Davids kyrkor utmärks av sina låga sadeltak och höga lantermner av trä, prydda med fe- stonger. Kyrkorummen täcks av flacka tunnvalv och lik- som hos fadern är sakristian förlagd bakom koret med in- gång på var sida om altaret. Fig. 6. Gudmundrå kyrka, Ångermanland. Uppförd av Simon Geting J800-I80 J. Foto AT 199 1. Gudmundrå Church, Ångermanland, built by SimonGeting 1800- 180/. 14 l. TELHAMMER Fig. 7. Lits kyrka, Jämtland, uppförd av Simon Geting 1794-97. Teck- ning omkring 1830. Ekdahls samling, ATA. Lit Church, Jämtland, bu i lt by Simon Geting 1794-97. Ormving f/Vm around 1830. Christoffer Loell En annan byggmästare, verksam inom stiftet, var Johan Christoffer Loell d. ä., som var mur- och byggmästare i Gävle och som verkade främst i södra Norrland. 12 Loell samarbetade till stor del med sin svärfar Daniel Lundqvist. I Medelpad byggde de på 1780-talet kyrkor i Torp och Sel- ånger. För Selånger förelåg ett förslag från 1772 av Daniel Hagman. Båda kyrkorna uppfördes dock efter ritningar av Olof Tempelman vid ÖIÄ. Senare uppfördes kyrkorna i Berg och Rödön (Jä) ochYtterhogdal i Hälsingland. Kyr- korna har kraftiga torn, ofta försedda med mjukt svängda huvar. I det inre är väggarna ofta indelade genom kopplade lisener som fortsätter som parställda gördelbågar i det höga tunnvalvet. I Torp är tornet placerat i väster och kyrkan för- sedd med korta tvärarmar i östra delen. Bondebyggmästare I stiftet verkade även skickliga och ofta anlitade bonde- byggmästare. I Jämtland omtalas Pehr Olofsson från Dillne i Oviken och Pål Pehrsson i Stugun och i Ångermanland Pehr Zackrisson från Kubbe i Anundsjö. En föregångare i Jämtland var Jonas Granberg (1696-1776) från Klövsjö, som främst var klockstapelbyggare och bildhuggare och mästare till talrika altaruppsatser och predikstolar. För Ovi- kens kyrka byggde han en klockstapel 1751 vars typ sedan kom att tas upp av Pehr Olofsson. I bl. a. Älvros kyrka bygg- de Granberg det eleganta stjärnvalvet av trä och i Överhag- dalledde han 1744 kyrkans ombyggnad. Pehr Olofsson (1716-1782) kom främst att verka i västra Jämtland och i Härjedalen medan Pål Pehrssons (1732-1815) arbetsfält sträckte sig från östra Jämtland och Härjedalen ner till Medelpad och Ångermanland. 13 Olofs- sons första uppdrag gällde utvidgningen av Alsens kyrka 1757 och omfattade också klockstapel (fig. 8). Båda bygg- mästarna var utomordentligt skickliga klockstapelbyggare och deras staplar pryder fortfarande kyrkplatserna. Pehr Olofssons staplar, av vilka sju är bevarade, är liksom den rivna stapeln i Alsen byggda på en fyrsidig grundplan med inbyggd bod med sadeltak. Från denna reser sig tolv spån- klädda stolpar, som bär klackboden med galleri av svarva- de balusterdockor. Det åt fyra sidor sluttande taket är spån- klätt liksom den lökformigt ansvällda huven, erinrande om staplarna i Hälsingland. Pehr Olofsson kom även att både ny- och ombygga kyr- kor i Jämtland och Härjedalen. Hans kyrkor erinrar till pla- nen om Hagmans salkyrkor. De saknar liksom dessa torn och har brutna tak, mer sällan dock med dubbla fall, men lisener och omfattningar är borta och huvudingången har flyttats till västra gaveln. I interiören har valven ersatts av plana trätak ofta försedda med dekorerade speglar. Mellan vägg och tak löper ofta en marmorerad b st med en karakte- ristisk fris av svarvade kulor. Vid utvidgning av de medeltida kyrkorna behöll Olofs- son vanbgen delar av norra och östra väggarnas murverk. Av Olofsson bevarade om- och tillbyggda kyrkor kan bl.a. nämnas Oviken, Hackås och Hallen i Jämtland, alla från 1770-talet. Vid ny- och ombyggnaden av kyrkan i Lillhär- dal i Härjedalen, som påbö1jades 1769, hade bygget för- dröjts på grund av församlingens oenighet om vilken bygg- mästare, som skulle anlitas, Daniel Hagman eller Pehr Olofsson i Dillne. Sockenborna ville ha Olofsson, eftersom de dels ansåg Hagman vara för dyr, inte minst med tanke på att förslagsritningen var kopierad efter hans kyrkor i Indal och Attmar, och dels bättre kände till Olofsson. Olofssons byggnad blev en förenklad version utan de hagmanska rokokodragen (fig. 9). Västtornet av trä (fig. 10) tillbyggdes 1805 av Pål Peh.rsson i Stugun .. Av denne andre jämtländske byggmästare På! Pehrsson finns fyra klockstaplar fortfarande i funktion. 14 Hans stap- lar vilar på en åttsidig grundplan, från vilkens hörn stolpar bär upp klockrummet. Mellanvåningen karakteriseras av sin balustrad under ett karnissvängt tak, den övre med ljud- luckor kröns av en lökformad huv med spira. Av Pål Pehrssons staplar finns de i Stugun 1774, Håsjö 1779 (ko- pia på Skansen i Stockholm), Hällesjö 1781 och Borgsjö 1782 (fig. 11) i behåll. Pål Pehrsson byggde inte mindre än sju träkyrkor, varav sex med torn, alla utom Edse1e i Jämtland. Den första, för hemförsamlingen Stugun 1786, två år efter stapelbygget, blev en liten tornlös kyrka med Hagmans kyrka i Borgsjö som förebi ld (fig. 12). Pehrsson hade några år tidigare byggt stapeln i Borgsjö och var väl förtrogen med Hagmans OM KYRKOBYGGE OCH KYRKOINREDNLNG I HÄRNÖSANDS STIFr 15 Fig. 8. Alsens kyrka, Jämtland. För utvidgningen av den medeltida kyrkan och den nya klockstapelns uppförande 1757 svarade Pehr Olofsson i Di IIne. Kyrkan revs på 1840-talet då den nya kyrkan stod fardig. Teckning omkring 1830. Ekdahls samli ng, ATA. A/sen Church, Jämtland. Pehr Olofsson f rom Dillne was responsible for the enlargement ofthe medieval church andfor the building ofthe newbe/1-towerin 1757. Thechurch wasdemo/ished in the /840s when the p reseiii church was built. Ormvingfrom around 1830. Fig. 9. Li ll härdals kyrka, Hä1jedalen. Rekonstruktion av P. G. Ham- berg av södra fasaden till den av Pehr Olofsson i Di IIne 1770-7 1 upp- förda kyrkan. Den smala porten anpassades till kyrkans medeltida järndörr men förstorades liksom fönstren vid renoveringen 1880. Efter SvK, vol. 103. Ullhärdal Church, Hä1jeda/en. Reconstmction by P. G. Hamberg of the south front of the church as built by Pehr O!of5son, Dillne, 1770-71. The narrow porch was adapted to the medieval iron door bu t, like the windows, was later en!arged du ring the renovation work in 1880. ~ri~NI~ A·· ~~='~=~='±'==='===±==otro~=~"M. Fig. l O. Längdsektion mot norr av Lillhärdals kyrka. Uppmätning av J. Söderberg 1956. Västtornet tillbyggdes 1805 av På l Pehrsson i Stu- gun. Jfr tig. 9. Efter SvK, vol. l 03. Ullhärdal Church. Longitudinal seetian Iaoking north. Measured drawing by J. Söderbergfrom 1956. The westtower was bu i/t in /805 by På/ Pehrsson, Stugun. See Fig. 9. Fig. I l. Klockstapeln vid Borgsjö kyrka, Medelpad. Stapeln, som ursprungligen hade öppen mellanvåning, uppfördes 1782 av Pål Pehrsson i Stugun. Foto i ATA. The bell-tower of8 org.1jö Church, Medelpad. Original/y with an open middle jlo01: Built in 1782 by På l Pehrsson, Stugun. 16 l. TELHAMMER L.{l l l ~]l r t l- IZ Fig. 12. Förslag till ny träkyrka i Stugun, Jämtland, av Pål Pehrsson 1786. RA. Foto RA. Stugun, Jämtland. Proposal drawingfor a new wooden church by P ål Pehrsson, 1786. kyrka. Till den rektangulära salkyrkan hör en liten sakristia i öster. Taket blev ett valmat tak i två fall, och fasaderna kläddes med liggande panel. Ingången mitt på den södra väggen vetter mot den nedanför kyrkan liggande Indalsäl- ven. Pål Pehrsons övriga kyrkor av timmer är både utan och innan panelklädda. Tornen har ofta som i Edsele (Ån) ( 1798-99) beklädnad av liggande panel och avslutas med karnissvängda huvar. För kyrkan i Bodsjö utförde På! Pehrsson en detaljerad färglagd ritning ti ll en stenkyrka 1784 (tig. 13). 15 Enligt denna skulle den i rött och vitt putsade kyrkan förses med tak i två fall klädda med spån. Tornet ansluter vid västra ga- veln. Kyrkan skulle ha två ingångar, dels genom tornet och dels genom en port med rusticerad omfattning mitt på söd- ra långväggen mellan de två rundbågiga fönstren. Över södra ingången är ett rundfönster placerat. sakristian med två fönster är placerad vid nordöstra hörnet. Speciellt intressant med denna ritning är en anteckning som finns på baksidan: "Att Nämndemannen, Kyrkowärden och Kloc- karen härstädes På! Pehrsson i Stugun och Jämteland med egen hand affattadt den å andra sidan stående ritning intyga Stugun d. 16 Febr. 1784. O.J. Weider /Comminister i Ragundal Israel Walanger l Socken Prädikant i Stugun". Ä ven Pål Pehrssons egenhändigt underskrivna kvittens på erhållet arvode är bevarad. Kyrkan kom att uppföras av Pehrsson först 1794-96 och då i trä efter ritning från ÖIÄ. Vissa förändringar tillät sig dock byggmästaren. Den enda stenkyrkan, som Pål Pehrsson byggde blev i stället Helgums kyrka i Ångermanland, uppförd 1786- 90. Ä ven denna påminner om Hagmans kyrkor med valmat tak och utan torn. Ingång fanns dels mitt på södra långsi- dan, flankerad av ett fönster på vardera sidan, och dels en på västra gaveln. Efter utvidgning och ti llbyggt torn är huvud- ingången nu genom tornet. För Helgums kyrkobygge hade man först anlitat byggmästaren Eric Svedberg i Härnösand, som 1782 utfört ritning16 till en kyrka med torn och man- sardtak, raksluten korvägg med lägre sakristia i öster och altarpredikstoL I Ångermanland verkade den mångkunnige Pehr Zack- risson från Kubbe i Anundsjö. Om Pehr Zackrisson skriver Abraham Hiilphers att han var en konstnär och "At denne Byggmästare tillika giör Snickare-, Målare-, Glasmästare- Fig. 13. På! Pehrssons ursprungliga ritning 1784 till Bodsjö kyrka, Jämtland. RA. Foto RA. Bodsjö Church, Jämtland. P ål Pehrsson 's original p roposal drawing f rom 1784. OM KYRKOBYGGE OCH KYRKOINREDNING I HÄRNÖSANDS STIFf 17 och Smeds-Arbete med mycken färdighet, förtjenar näm- nas" .1 7 Hiilphers omnämner även att stapeln i Anundsjö byggts av Zackrisson och av denne försetts med "ur och wisarwerk på 4 sidor". Förutom stapeln iAnundsjö finns den i Nordmaling, uppförd 1767-68, bevarad. Dessa stap- lar är inbyggda på fyrsidig grundplan och har en undre rela- tivt stor bod, med spånklädda ytterväggar, och karnis- svängt tak. Ovanför boden finns det likaså fyrsidiga utrym- met för klockorna varefter följer ytterligare ett karnis- svängt tak. l mellanledet till den nedtilllökformiga huven är de runda urtavlorna placerade. Pehr Zackrisson uppför- de staplar även i Junsele 1763 och i Ramsele 1775, vilka in- te finns i behåll men är kända genom avbildningar. Pehr Zackrissons kyrkor hade kort livslängd och ingen av dem finns bevarad. De var samtliga av timmer, som i Junsele 1763, Viksjö 1770--71, och Skorped 1780. Av äldre handlingar framgår att hans kyrkor inte var hållfasta till konstruktion och material. Samtliga var åttkantiga. De spånklädda taken hade hög resning med genombruten tak- kam, spiror och flöjlar som i Junsele eller spira med vimpel mitt på takåsen som i Skorped. Zackrissonskyrkai Junsele ersatte ett par tidigare av trä. Liksom de andra nämnda kyrkorna av Zackrisson var den till planen avlångt åttkantig med taket vinklat ned över hör- nen. Enligt Hi.ilphers "blefden 1763 ombyggd af korsvirke och bräder, til 26 aln. längd med 13 aln:s bredd samt målad 1770, och ehure upsatt genom en bonde, Per Zackrisson i Kubbe ifrån Anundsjö, är den rätt vacker med hwalf, pela- re och kittfönster; samma karl bygde även då klocksta- 2. Kapellbyggen från kust till fjäll I det nordliga Sveriges kyrkabestånd utgör de många ka- pell som uppfördes för kustens säsongsfiskare och för Lappmarkens invånare ett karakteristiskt inslag. Likaså medförde järnbrukens tillkomst behov av särskilda kapell- byggnader.22 Fiskekapell Under medeltiden var fisket en stor inkomstkälla för såväl enskilda som kronan och kyrkan. Genom donationer eller testamenten hade släkter i Mellansverige kommit i besitt- ning av många av de norrländska älvarna som var rika på lax. När det gäller själva fi sket i havet har kustbefolkning- en sedan urminnes tider bedrivit husbehovsfiske i de närbe- lägna vattnen. Hur långt tillbaka säsongsfiskare från Mel- lansverige seglat upp efter Norrlandskusten är däremot ovisst, men sannolikt kan man räkna med att dessa fiskefär- der förekommit även tidigt under medeltiden. År 1557 beviljade Gustav Vasa Gävle fi skerskap ensam- 2-KB4 peln". 18 I Junsele utförde Zackrisson även inredningen, som till stor del är bevarad och nu finns i den lillkyrka som är inredd i den nya kyrkans västra parti. När den nya kyrkan av sten invigts 1885 revs den gamla och dess stapel. I Viksjö uppförde Zackrisson ett kapell som invigdes av biskop Kiörning den 22 september 1771. 19 Kyrkan, som var orienterad i norr-söder med ingång i söder, hade måtten 29x 16 alnar och takresningen var 14 alnar. Zackrisson till- verkade även delar av inredningen. Från Zackrissons verk- samhet i Viksjö finns korrespondensen bevarad mellan ho- nom och kamreren vid Västanå bruk, där även ett kapell skulle uppföras. Här framgår bl.a. att sockenmännen i Viksjö vi lle ha yttertak av bräder, som ett billigare alterna- tiv till spån. Zackrisson förordade för sin del dock spåntak med motiveringen, att en byggnad med brädtak kunde "in- te anses för ett Herrens tämpel utan för fångars aräst" (brev 28 april 1770).2°Kapellet i Viksjö betraktades redan inom ett 50-tal år som murket och revs. Det ersattes av det upp- förda brukskapellet i Västanå. Den sista av Pehr Zackrissonskyrkor byggdes i Skorped. Ti ll kyrkan hörde även en klockstapel och kyrkplatsen inhägnades av en timrad balk.21 Om denna kyrkas utseende och interiör finns endast sparsamma uppgifter. En färglagd teckning visar en enkel rödmålad åttkantig byggnad. Kyr- kan revs 1844 och stapeln 1847. Bondebyggmästarna hade då sedan några decennier fö rlorat sitt inflytande. För sina kyrkobyggen anlitade församlingarna hellre välutbi ldade byggmästare och byggnadernas och inte minst inredning- arnas provinsiella särdrag gick därmed förlorade. rätt till fi sket efter Norrlandskusten, mot att de levererade var tionde tunna strömming i skatt mot tidigare var femton- de tunna. I Ångermanlands räkenskapsbok för nämnda år upptas en post för tullströmming, som betalas av "främ- mande" fi skare vid landskapets kust, nämligen var femte tunna i tull. År 1559 finn s förda räkenskaper för de fi skan- de borgarna i Gävle och det betalades då särskild skatt för den strömming som fiskades utanför landskapet. Allteftersom nya städer grundades efter mellersta Norr- landskusten uppstod tvister mellan dessa städers fiskande borgerskap, framför allt i Härnösand och Hudiksvall, och de privilegierade gävleborna. En orsak till misstämningen var också, att de söderifrån kommande båtarna förutom salt ti ll beredningen av fisken även medförde andra handelsva- ror till förfång för de nyanlagda städernas köpmän. År 16 14 stadgade en handelsordonantia, att fiskarna som besökte fiskeplatserna efter Norrlandskusten endast fick föra med sig så mycket spannmål, som behövdes för att byta till sig 18 l. TELHAMMER Fig. 14. Fiskekapellet i Skeppshamn, Medelpad, uppfört 1768. Upp- mätning i ATA. The Fishermen's Chapel in Skeppshamn, Medelpad. Builr in 1768. fisk av bönderna och så mycket salt som behövdes för behandling av fi sken. Först 1766 kom den första egentliga fiskestadgan i lan- det. I denna fastslogs rätten till fiske vid öppna stränder för borgarna från såväl svenska som finska städer gemensamt med strandägarna. Det omtalas dock sällan att fi skare från Finland besökte den mellersta Norrlandskusten. Dessa "is- finnar" kunde, om de använde not och nät vid olaga tid, för- lora sina fi skeredskap till strandägarna. Längre norrut, i Lu- leå och H aparanda skärgårdar, har finska och svenska fiska- re däremot samsats om fi skeplatserna. Färden upp till fi skeplatserna skedde i regel i början av maj och man medförde förutom husgeråd även höns, ankor, getter och ibland en ko, dessutom pigor och drängar. Ofta besöktes samma plats år efter år. Antingen hade man på platsen byggt upp en sjöbod och ett kokhus, som nyttjades som bostad, eller också hade detta ombesörjts av de mark- ägande bönderna vilka sedan arrenderade ut dem till sä- songsfi skarna. l hamnrätten från 1669 förordnas att alla "skola utan för- summelse höra Guds heliga ord antingen at i Sidfwe resa till Sockne-kyrkan eller ock någon präst ifrån Socknen til dem kommer" . Var det så att man besökt en kyrka på fast- landet skulle man styrka detta med en s.k. "sedel" . Med de stränga krav på kyrkogång som rådde under tidigare århundraden blev en kyrkobyggnad, om än aldrig så liten, en tvingande nödvändighet. I hamnarna ordnades varje vecka två e ller tre bönestunder och på söndagarna läste hamnlagets ålderman dagens evangelium eller predikan ur någon postilla. Från lördag eftermiddag till söndag efter- middag fick inte något fiske bedrivas med undantag av "då fiskestimmar tillstöta". En e ller två gånger per sommar besöktes kapellet av någon av sockenkyrkans präster som då förutom gudstjänst även ombesörjde övriga förrättning- ar. Som ersättning erhöll prästen t.ex. 3 daler av varje båt som låg och fi skade i hamnen. Varje kapell skulle även ha en likkista i beredskap om något dödsfall inträffade. Fis- karna i Hudiksvalls skärgård fick för detta betala till sta- dens fiskerskap. Likaså kunde en vagga tillhöra inventa- rierna. Många fiskelägen har även små övernattningsstugor för den besökande prästen, en så kallad prästkammare. Fiskekapellen har alla en liknande byggnadsplan (fig. 14). De var och är enkla ryggåsstugor uppförda av liggan- de timmer. Ytterväggarna har senare genomgående blivit försedda med panel och den ursprungliga takbeläggningen av spån har ersatts av tegel eller plåt. Fiskekapellen fick of- ta tegeltak tidigare än kustbefolkningens hus, eftersom fiskarna tog med sig detta material ifrån sin hemort. Ett ka- pell som huvudsakligen bevarat sin ursprungliga karaktär är beläget i Barsta fiskeläge inom Nordingrå socken, upp- fört genom prosten Nie. Bozaeus försorg 1654. Detta ka- pell kan betraktas som prototyp för kapellbyggnaderna. Under vinterhalvåret användes kapellen som förvarings- plats för fi skeredskapen. Här ställde man in de stora karen och hängde upp näten. I många av kapellen finns fortfaran- de de stora krokarna kvar på takåsarna. På dessa markera- des med färglagda streck var respektive fiskare hade sin ti lldelade rätt till upphängningsplats för skötar och nät. Men kapellen kunde också bli gömställen för varor, som man inte ville betala tull för. De ofta ensligt och högt beläg- na kapellen fungerade också som sjömärken. Fiskekapel- len har vart och ett sin egen historia och sin egen atmosfär. Deras inredningar uppvisar likaså en stor variation från stor enkelhet till rikedom på föremål från skilda sekel, mycket överlåtet från fastlandskyrkor. I Medelpad finns tre bevarade fi skekapell från tidigare århundraden. Söder om Sundsvall ligger Brämön och på fastlandet Lörudden, båda i Njurunda socken, och norr om staden finns Skeppshan111 på Åstholmen i Tynderö. I Tyn- derö fanns ytterligare ett kapell i Röviken, enligt skilda käl- lor uppfört anti n gen 1560 eller 1624 (HUiphers 177 1 ), men nedtaget 1770. Ett nytt kapell uppfördes här 1782 men revs på 1840-talet. l Tynderö socken fanns två hamnlag, Stora och Lilla Skeppshamn, och i kapellet hölls två predikningar varje OM KYRKOBYGGE OCH KYRKOINREDNING l HÄRNÖSANDS STIFr 19 sommar för de fiskare, som kom från Gävle, Sundsvall och Härnösand. I december 1760 hade fi skerskapet ingått med skrivelse till biskop och konsistorium i Härnösand med anhållan att få uppföra ett nytt kapell i Skeppshamn. 1765 skrevs kontrakt med bönderna i Skäggsta by om att de skul- le bygga kapellet. Det skulle ha måtten 17 alnars längd (10,2 m) med knutarna, 13 alnars bredd (7,8 m), 15 eller 16 stockvarvs höjd samt sju takåsar. Kapellet fraktades först på sommaren 1768 över till Skeppshamn och uppsattes på den utsatta platsen. För att kunna finansiera bygget uttogs avgift av hamnlagen. Inkomst gav också det gamla kapel- lets virke, som såldes på auktion 1770 till Olof Ersson i Åkerö för 31 dlr 8 öre. Av en inskriftstavla i koret framgår att gudstjänst hölls första gången den 25 juli 1769 då bl.a. hamnfogden och bisittare kom från Gävle. Hamnfogde var då Ni ls Hög, men på skeppshamn förekom även att kvinnor hade denna syss- la. En av dessa var borgaränkan Buhre från Norrtälje under slutet av 1740-talet. Den knuttimrade byggnaden (fig. 14) är uppförd av lig- gande, panelat timmer. Kloekbocken är fästad på taknoc- ken och här hänger klockan under en liten huv med sadel- tak. Denna klocka göts första gången i Gävle 1749 av Eric Hillström och blev därefter omgjuten och tillökad 182 1 av Esaias Linderberg i Sundsvall. Det lilla sadeltaket över klockan bär upp en spira med flöjel inköpt 177 1 men med årtalet 1788. Interiören saknar innertak och väggarna är klädda med vitmålad väv. Sex fönster ger rikligt med ljus. På de främs- ta bänkarna är fästade höga och utsökt skurna genombrutna skärmar, skänkta 1770 av hamnfogden Nils Hög i Gävle. Skärmarna är sannolikt ursprungligen tillverkade för Heli- ga Trefaldighets kyrka i Gävle och skulpterade av Ewert Friis. Vid mittgången avslutas de främsta bänkarna av s.k. pyramider, som sannolikt kommit från Ljustorps kyrka. Härifrån inköptes 1770 kyrkans gamla predikstol samt året därpå det senmedeltida krucifix, som nu hänger över altar- tavlan. Predikstolen är daterad "Datum Sunswald Den 27 Maius 1669" och är utförd av Jöns Olofsson från Skedvik, vilken vi även möter på Brämön. Altartavlan är målad av Pehr Hagmansson i Sundsvall och skänktes till kapellet av gävlebor vilket framgår av den bifogade texten " 1778 den 8 april förärtes denna tafia l af undertecknades namn från Gefle stad som war l Isack Bång, Augustin Bång, Peter Bång, J oh Wågberg, And. Brodin". Ångermanland är det landskap efter Norrlandskusten, som alltid haft och fortfarande har de allra flesta fi skekapel- len. Kusten mot Västerbotten var säsongsfiskarnas nordli- gaste utposter utom enstaka platser norr därom. Ett stort an- tal fiskelägen var utspridda efter kusten och ute på öarna i havsbandet men åtskilliga var bebyggda endast kortare el- ler längre tid innan de helt övergavs. Några av kapellen har nu försvunnit genom rivning eller brand. På Hemsön uppfördes under 1600-talet vid Prästhus hamn ett kape ll som under 1800-talet flyttades till Hultoms by, innan den nya kyrkan uppfördes. Fällviks hamn i Nor- dingrå, som ligger vid en djup, långsmal vik, var byamän- nens fi skeplats på dess västra sida och på motsatta sidan, den östra, låg gävlefiskarnas fiskeläge, där kapellet var och på nytt är placerat. Kapellet byggdes under 1600-talet men kom att överges ett par århundraden senare. Här har nu åter uppförts ett kapell, invigt den 9 juli 1978, där åtskilliga plankor med inhuggna bomärken från den tidigare byggna- den bevaras samt kapellklockan. Härnösandsborna ägde rätt att fiska söder om staden t.o.m. Barsvikens fiskeläge i enlighet med drottning Kristi- nas beslut 1652. Här uppfördes på 1760-talet det nu ståen- de kapellet på sin av gråstensmurar inhägnade kyrkplats. Det brädfodrade och rödmålade kapellet försågs vid en renovering 1926-27 med en liten sakristia och förstuga. Även interiören präglas av senare tiders renoveringar. På taknocken ovanför ingångsdörren hänger kapellklockan i en enkel ställning. Klockan göts 1772 av Eric Hillström i Gävle. Av de närmast belägna kapellen i Berghamn och Barsta är Barsta äldst och uppfört 1664-65. Kapellet har en ursprunglig inredning och i taket återstår dessutom välbe- varade målningar, daterade 1699 och tillskrivna Roland Johanson Öberg. Norr om Barsta fö ljer fiskelägena Bön- hamn, Norrfällsviken, Skagshamn och Skeppsmaln, alla med enkelt inredda kapell. Skeppsmalns fiskeläge finns belagt i handlingar från 1682. Fiskarna i Skeppsmaln hade tidigare gemensamt ka- pell med dem som besökte Skagshamns fiskeläge fram till slutet av 1700-talet. Räkenskapsboken för Skeppsmalns kapell börjar 1795, men konsistoriet i Härnösand gav inte tillstånd till kapellbyggeförrän 1803. Kapellklockan, "Gu- tan afC. F. Svedberg, Gefie", hänger i en ställning till höger om ingångsdörren på västra gaveln. Interiören har helt för- ändrats i sen tid genom att väggarna klätts med plattor och elektricitet dragits in. Kyrkplatsen inhägnas av spjälstaket. Norr om Härnösand ligger Grunnans (Marviksgrun- nans) fi skeläge med sitt anspråkslösa kapell , som uppför- des 1771 och invigdes två år senare. Byggnaden vilar på en låg stengrund direkt på berghällen. Två fönster på södra och ett på östra sidan ger ljus åt det lilla kyrkorummet. Innertak saknas och de kraftiga stockarna är frilagda. Märkligt med Grunnan är de medeltida skulpturer som fun- nit sin väg dit, en stående Madonna med Jesusbarnet på ar- men och ett stående kvinnligt helgon, båda okänsligt påmå- lade. Mellan det lilla fönstret och altaret på östra väggen är en målning på pannå med Kristus omgiven av de tolv apost- 20 l. TELHAMMER Fig. 15. Graninge brukskapell , Å ngermanland, med klockstapel och timrad balk som inhägnad. Kapellet bö1jade uppföras 1759. Teckning 1828. Ekdahls samling, ATA. Graninge Brukskapell Chapel, Ångermanland, enclosured by a rimber bewn wall and a bell-toweJ: The building ofthe Chapel began in 1759. Drawingfrom 1828. lama. Pannån är i gott skick och har sannolikt hört till ett medeltida altarskåp. Brukskapellen Redan på 1600-talet hade järnbruk bötjat anläggas norr om Gästriklands bergslag. Tillgången på skog var en förutsätt- ning för järnbrukens tillkomst trots de långa och omständ- liga frakterna av malm, främst från Dannemara och Utö. Regeringen hade 1673 utfärdat ett specialprivilegium som skulle gälla "för nya bergverks inrättande och kultur i stor- furstendömet Finland samt Norrländerna och Lappmar- ken". Detta innebar bl.a. skattefria år, beroende på de nya brukens läge i förhållande till närmaste tätort. Exporttullen halverades från de norrländska hamnarna i förhållande till det övriga riket. Låg bruket isolerat fick fri marknad inrät- tas för att underlätta anskaffa n det av spannmål och livsme- del. De äldstajärnbruken i Medelpad anlades i Galtström vid kusten söder om Sundsvall 1673 och i Lögdö J685. I Ång- ermanland ti llkom Graninge 1673 och Gålsjö 1694. Bruks- ägarna hade privilegier att anställa särskilda brukspredi- kanter, även om kapell inte var uppförda. I Galtström bygg- des ett kapell redan under 1680-talet och i Lögdö lät patron Mattias Krapp d.ä. uppföra ett åttkantigt kapell med liten lanternin på taket. Kapellet stod färdigt 1717. Mattias Krapp d.ä. anlade även en masugn i Lagfors och efterfaderns och brodern Philips bortgång ti llföll båda bru- ken Mattias Krapp d.y. Denne erhö ll 1772 tillstånd av dom- kapitlet i Härnösand att bygga ett kapell i Lagfors med "kyrkogårds inrättande", det senare kom dock inte att full- fö ljas. Kapellet, beläget på en ås, är en åttkantig byggnad med torn i väster och sakristia i öster. Om tornet är ursprungligt är ovisst men det omtalas redan 1782. Till kapellet skänkte Krapp d.y. och hans hustru Maria Tarslund 1773 en välbevarad mässhake. Den är av svart sammet med si lver- och guldgaloner. På ryggstycket är den korsfäste Kristus broderad i hög relief, samt givarnas initia- ler och årtal. I gåvan ingick även ett bokstöd av trä, över- draget med svart sammet och prytt med silverspets och makarnas monogram samt en oblatask av näver, på utsidan klädd med svart sammet, guld- och si lverspets och invän- digt fodrad med rött siden. Kapellet invigdes 1778 och er- höll namnet "Gustafs kyrka" efter nådigt medgivande av Gustav III. I Ångermanland uppfördes tre brukskapell under tiden 1760- 1860, varav två har brunnit. Vid det nyanlagda bru- ket i Gran inge, ett av de första i Härnösands stift, hölls till att bötja med gudstjänsterna i en sal i bruksherrgården av präst från Långsele. Ett kapell (fig. 15) bötjade uppföras 1759 av bruksägarna Johan Ciason och Jacob Ephraim Cia- son vilket invigdes den 5 apri l 176 1. Vid bruket anställdes samtidigt en brukspredikant Det välbevarade kapellet har åttsidig plan och är uppfött av timmer, utvändigt klätt med liggande vitmålad panel. Sakristia och vapenhus är senare tillfogade. Den framför västra gaveln stående klockstapeln stod färdig 1762. Sta- peln, som 1887 ersattes av en ny av samma form, är place- rad så att den samtidigt fungerar som stiglucka. Vid Västanå bruk i Viksjö, anlagt av Daniel Krapp, hade ti llstånd erhålli ts av biskopen i Härnösand att fullfölja upp- förandet av ett kapell, som skulle nyttjas både av bruksfolket och av dem som bodde i omkringliggande byar i Vik- sjö. Samtidigt lät bönderna i Viksjö och närliggande byar an- lita Pehr Zackrisson från Kubbe att bygga ett kapell åt dem, vi lket invigdes 1771 (se ovan). I februari 1926 brann bruks- kapellet ner till grunden men ersattes av en ny byggnad i samma stil. Ett stort antal kyrkstallar undgick dock elden. Även kapellet vid Gålsjö bruk förstördes vid en brand i augusti 197 1. Kapellet utgjordes av en avlångt åttkantig byggnad, uppförd 1775-76, och med en lägre sakristia i ös- ter. Ett torn hade ti llbyggts på västra sidan J827 av Simon Geting. Taket i två fall var valmat åt alla sidor och belagt med tjärad spån. Det låga tornet kröntes av en fyrsidig lan- ternin med höga smala ljudluckor. I det inre var väggarna klädda med stående brädpanel. Altarprydnaden utgjordes av ett gulmålat kors med törnekrans mot en målad fond med skenarkitektur och draperi. Samtliga brukskapell, som tillkommit under den i detta sammanhang aktuella hundraårsperioden, är åttkantiga. Familjen Krapp, som var initiativtagare till kapellen i Lag- fors och Västanå, härstammade från Österbotten i Finland. OM KYRKOBYGGE OCH KYRKOI REDNING Il-lÄR 'ÖSANDS STIFr 21 Fig. 16. Handöls lapp kapell, Jämtland. Äld- re foto i ATA. Handöl Lapp Chapel, Jämtland. Old photo- graph. Det är därför inte osannolikt att det kapell , som Mattias Krapp d.ä.lät uppföra vid Lögdö bruk 1717 hade Hans Bis- kop från Kronoby som byggmästare. Även den samtida brukspredikanten Cajanus kom från Finland och hade lik- som Biskop flytt undan kriget. Biskop kom efter sin verk- samhet i mellersta Norrland att uppföra flera åttkantiga kyr- kor i Övre Norrland, bl.a. i Lycksele och Jokkmokk. Den åttkantiga formen med högt innertak ger volym och rymd åt kyrkorummet och passar bra för timmerbyggnader. För brukskapellen var behovet av utrymme större än för fiske- och lappkapellen eftersom de ibland även skulle betjäna omkringliggande landsbygd. Kapellen har även ofta fått en påkostad inredning och rikligt med inventarier genom bruksägarna. Alla brukskapellen visar också prov på sme- dernas skicklighet genom konstfullt smidda lås, ljusred- skap ochjärnbeslagna kistor. Lappkapellen I början av 1800-talet uppfördes särski lda kapell för lapp- befolkningen både i Härjedalen och i Jämtland. Ett ämbets- verk, Kong!. Direktionen över Ecklesiastikverket i lapp- marken, skulle se till att denna folkgrupp erhöll såväl själa- vård som undervisning. Kringvandrande lärare, kateketer, uppfyllde Direktionens påbud ute i byarna. Ett särskilt pas- torat för Jämtlands lappmark bildades i Föllinge 1756 med skola och pastor lapponum som skolmästare. Från omkring 1768 hade Hede lappförsamling ansvar för samerna i Här- jedalen och södra Jämtland. Under vinterhalvåret bevis- tade samerna däremot gudstjänsterna i den sockenkyrka, som låg närmast deras vinterläger. I Jämtland upplöstes de gamla sameförsamlingarna 1942. Samiska kyrkhelger firas bl.a. två gånger om året i Handöl, Vall bo och Kolåsen och en gång i T än näs och Ljusnedal i Hä1jedalen, där det endast finns församlingskyrkor. Lappkapel len har samma rektangulära plan som fiskeka- pellen, även om många av dem senare försetts med torn och ger intryck av en mer konventionell kyrkotyp (fig. 16). Lik- som fiskekapellen har de i många fall också fått överta inredningsdetaljer från någon sockenkyrka. Pastor lapponum i Undersåker, Lars Erik Festin erhöll 1794 domkapitlets tillstånd till "den sökte Inrättningen af Bönehus och Begrafningsplats wid Handöl". Kostnaderna för detta kapell skulle fördelas mellan byamännen i Hand- öl och Brunnersvik och samerna å andra sidan. De först- nämnda skulle svara för väggar, tak och golv, de senare för dörr, fönster och inredning. Kapellet var i bruk omkring 1804 och invigdes 1806. Det tillhör nu Åre kommun sedan lappförsamlingen upplösts. Predikstolen från 1649, altar- bordet och en del inredningsdetaljer med plattskärningsde- kor kommer från Frösö kyrka, sannolikt även det senme- deltida altarskåpet. En madonnabild och en stående hel- gonbi ld har återbördats till Frösökyrka som i gengäld över- lämnat kopior av skulpturerna. Grunden till Kolåsens lappkapelllades 1846 och bygg- naden stod färdig till fjällallmogens årssammankomst i au- gusti året därpå. Kapellet är uppfört av trä med torn i väster och sakristia i öster. Även i Kolåsen fick man inredningen med predikstol och altaruppsats m.m. från en sockenkyrka, nämligen Al sen. Altaruppsatsen från 1600-talets senare del har reducerats för att få plats. I samband med gränsdragningen mot Norge på 1760- talet kom samer och nybyggare i Frostviken att tillhöra Föllinge lappmarkspastorat De nya församlingsborna be- stämde att själva uppföra ett kapell vid Kvarnbergsvattnet i Viken. Till byggmästare och arbetsledare utsågs Enar Pehrsson i Gorm, som hade inflyttat från Norge liksom fle- ra av nybyggarna. Kapellet invigdes vid samernas vårmäs- sa 1794 av prosten O. Nordenström i OfferdaL Kapellet ha- 22 l. TELHAMMER de då endast nakna timmerväggar och stampatjordgolv och stod inte fardigt förrän 1799. Som erkänsla för byggmästarens arbete reserverades de främsta bänkarna för Pehrsson och hans familj. På den främsta högra bänken läses: "Denna Bänk tillhörer Enar Pehrsson och des efter Kommande i Wäster Gorm 1799". På altartavlans baksida är skrivet med rödkrita "Capell Bykmästare Enar Pehrsson i Gorm 1799", samt "Denna tafta blef snickrat och hele Capeilet målat af löns Asplund från Ström och Bo näset 1799". Altaruppsatsen består av ett 3. Svante Albert Blombergssonoch Olof Hofren Under 1800-talets första hälft började nyklassicismens ide- al märkas alltmer i utformningen av de norrländska altar- uppsättningarna och predikstolarna. Redan hos Johan Ed- ler d.ä. (1734-97) ses i hans sena predikstolar en förändring av form och dekor och de buktande korgarna följdes nu av en striktare typ med raka sidor, något utsvängda nedtill (se nedan Noderrnann). Sonen Jonas Edler (1764-1 832) fort- satte denna utveckling. På hans predikstolar har dekoren reducerats till symboliska ornament, syftande på Kristi li- dande, e ller lagens tavlor och korset, tecknen för lag och evangelium. Hans altaruppsatser har en arkitektonisk upp- byggnad, ofta med en stor nisch som rymmer ett kors med törnekrans och svepduk. Vid sidan står en kvinnogestalt och pekar upp mot den korsfäste. Vid hennes fötter ligger ett ankare eller också håller hon det i handen. Kompositio- nen symboliserar de tre kyrkliga dygderna Tron, Hoppet och Kärleken. Exempel finns i Lit i Jämtland, Gnarp i Häl- singland och i Stigsjö i Ångermanland. Mellan 1830 och 1860 kom två konstnärer från Hälsing- land att sätta sin prägel på interiörerna i åtskill iga kyrkor in- om stiftet, nämligen Svante Albert Blombergsson (1810- 1875) och OlofHofren ( 18 13-1 856).23 "Artisten Blombergsson", som han brukar kallas i sam- tida handlingar, var från Hanebo i södra Hälsingland. Han kom redan som 13-åring som "mekanikuselev" till Ljusne, där han även erhöll viss teckningsundervisning. År 1824 blev han målarlärling i P. E. Wallanders verkstad i Stock- holm. Samtidigt gick han på Konstakademiens principsko- la och fick här Fredric Westin som lärare. Efter att 1830 ha fått gesällbrev återvände Blombergsson först till Hanebo och sedan till Söderhamn, där han startade verkstad med elever. Blombergssons första kyrkliga uppdrag gällde hem- socknens kyrka, för vilken han 1838 målade altartavlan, en kopia efter Westins målning i Söderhamns stadskyrka med motivet "Bönen i Getsemane". Men det var framför allt kors med törnekrans mot ett på den bakomvarande väggen målat skenperspektiv med draperi och keruber. Även pre- dikstolen är tillverkad av Enar Pehrsson, medan en num- mertavla utfördes av Olof Olofsson från Ström. Ett lappkapell uppfördes 1860-63 i Vallbo. Den lilla vi- ta byggnaden med torn i väster och sakristia i öster fick sin inredning från de närmaste sockenkyrkorna. Altarpredik- stolen, snidad 1756 av Jonas Gran berg, hämtades från Mör- sils gamla kyrka, och delar av altarbordet samt mässkläder från Undersåkers kyrka. Westinsaltartavla "Kristi Uppståndelse", utförd 1823 för Kungsholms kyrka i Stockholm, som kom att bli Blom- bergssons mest kopierade förebild. Med detta motiv pryd- des kyrkorna i Resele (Ångermanland) 1842, Sveg (Härje- dalen) 1848, och Haverö (Medelpad) 1850. I Haverö efter- bildade Blombergsson även den arkitektoniska inram- ningen i Kungsholms kyrka, ritad av Carl Christoffer Gjör- well. I Resele inramas målningen av marmorerade pilastrar med bladkapitäl och arkivalten pryds av fyra kassetter med änglahuvuden. Själva målningen har en förgylld snidad ram. Altartavlan i Sveg saknar däremot förgylld ram och de smäckra kannelerade kolonnerna av trä bär upp arkivolten, som här har fem kassetter med änglahuvuden. sekundära torde de vitmålade små skulpturerna vara, vilka står ytterst på var sida av bjälklaget. Altartavlan för Haverökyrka (fig. 17) har den största likheten med förebi lden i Kungshol- mens kyrka. Här återkommer de kraftiga kopplade kolon- nerna med närmast jonjska kapitäl. Målningen har fått en förgylld ram med palmettbård och äggstav. Blombergsson har vid signeringen tillfogat "efter eget utkast taget 1847 af F Westins tafta i Kungsholms kyrka i Stockholm".24 OlofHofren var född 1813 i Arbrå, Hälsingland. Möjli- gen började han sin bana som målare och bildhuggare hos Jonas Wallström, känd för sina dekorativa interiörer med målade landskap och bibliska scener för storbondgårdarna i Hälsingland. År 1837 kom Hofren till Svante Albert Blombergsson. Han fick gesällbrev 1839 samt mästarbrev 1845. Däremellan hade han studerat vid Konstakademien, först i Principskolan och därefter i den högre skolan där han fick medalj . Helt naturligt kom Hofren till att börja med att arbeta för kyrkorna i Hälsingland. När Hofren fick det stora uppdra- get för Bjärtråkyrka i Ångermanland, byggd av Lars David Geting efter ritning av arkitekten Samuel Enander, kom detta att fö ljas av ett decennium av ståtliga altarväggspryd- OM KYRKOBYGGE OCH K YR KOJ REDNING l HÄR ÖSANDS STJFf 23 Fig.l7. Altaruppställningen i Haverö kyrka, Medelpad, utförd 1850 av S. A. Blombergsson med Fredric Westinsaltartavla i Kungsholms kyr- ka som förebild. Foto AT 1983. Have rö Church, Medelpad. The altar arrangement from 1850 by S. A. Blombergsson was modelied on Fredric West in 's altar arrangement in Kungsholm Church, Stockho/m. nader och predikstolar i framför allt Ångermanland. Än mer blev han förankrad i landskapet efter giftermålet med Maria Stattin från Bjärtrå. Hofren kom att få flera medhjälpare och lärlingar. Främst bland dessa var GustafMauritz Kjellström. Denne var född 1810 i Vaxholm, flyttade sedan in till Stockholm och var 1833 gesäll hos tapetmålaren P. O. Billman. Troli- gen följde även Kje llström kurserna vid Konstakademiens principskola, där han sannolikt lärde känna Olof Hofren. Efterl844 finns han inte längre upptagen i mantalslängder- na i Stockholm. Kjellström avled i Örnsköldsvik 1858. Hofrens uppdrag för B järtrå kyrka åren 184~8 omfat- tade altartavla, predikstol, orgelfasad, läktardekor, urnor på de främsta bänkarna samt nummertavlor. Härtill kom all målning, förgyllning och skulpturala detaljer. Hofrens in- redning svarar väl mot kyrkorummets rena klassicism och har bevarats intakt, förutom att östväggen öppnats så att den tidigare sakristian bakom altaret nu utgör kor. Här- igenom kom altaruppsatsen att något förlora sin tidigare framträdande placering. Altartavlan (se kat. Ån), med motivet "Jesu bön i Getsemane", är försedd med förgylld ram och infattad i en arkitektonisk uppställning med kopp- lade släta kolonner. Hela altaruppsatsen omgavs ursprung- ligen av en draperimålning, som sträckte sig upp till det välvda taket och ut över de på ömse sidor om altaret befint- liga dörrarna till sakristian. Över dörrarna var målade knä- böjande änglar, som höll upp draperiet och i dess övre partier var utplacerade änglahuvuden med vingar. Efter ombyggnaden 1907 har draperimålningen putsats över och andra ändringar vidtagits. Predikstolen är däremot oför- ändrad. Den femsictiga predikstolskorgen med avfasade hörn är nedtill något utsvängd och har dekor i de tre stora fälten med symboler för Gamla och Nya Testamentet i re- lief. Nästa större uppdrag erhöll Hofren för Högsjö nya kyr- ka, där kontraktet 1847 gällde "för målande, ornerande och förgyllning af altartaflan och Orgelwerket". Året därpå till- kom även predikstolen. För orgelfasaden hade Hofren fått sin ritning godkänd av Överintendentsämbetet När det gällde altaruppsatsen förelåg inte mindre än tre förslag, av Hofren, av byggmästaren J. Strandberg samt det av arkitek- ten J. F. Åbom vid Överintendentsämbetet utarbetade för- slaget. Församlingen föredrog dock Hofrens förs lag (fig. 18). Överensstämmelsen med Blombergssons altaruppsats Fig. 18. Rjtning till altaruppställning i Högsjö kyrka, Ångermanland, av Olof Hofren 1847. Foto E. Hofren. Högsjö Church, Ångermanland. Proposal drawing for the altar arrangement by Olof Hofren, 1847. 24 l. TELHAMMER Fig. 19. Predikstolen i Högsjö kyrka, Ångermanland, utförd av Olof Hofren. FotoATA. Högsjö Church, Ångermanland. The pulpit, bu i/t by OlofHofren. i Haverö (tig. 17) och deras gemensamma förebi ld i Kungs- holms kyrka är uppenbar. Hofrens målning av Marie him- melsfärd, efter Tizian, utbyttes 1908 mot en målning av Sven Linnborg och hänger nu på norra långväggen. Pre- dikstolen har fina proportioner och en välarbetad, skuren dekor (tig. 19). I motsats till den tidigare i Bjärtrå har kor- gen rund form liksom ljudtaket Dekoren består av förgyll- da emblem mot vit fond. Ti ll Styrnäs kyrka, som uppförts 1848-50, utförde Hof- ren förutom altartavla med inramning, predikstol och num- mertavlor även hela östra väggens skenarkitektur i gri- saille. Altartavlans motiv är "Kristi uppståndelse", inspire- rad av Westins och Blombergssons tavlor med samma mo- tiv. Altartavlan med sin breda förgy llda ram är placerad i en nisch under en kassetterad arkivalt i skenarkitektur och den omgivande murytan är indelad av illusoriskt målade pi last- rar. Över dörrarna till sakristian är bibliska scener målade. Predikstolskorgen är liksom i Högsjö rundad men har på det stora mittfältet en knäböjande ängel med lagtavlorna. På väggen mellan det likaså sfäriska ljudtaket och predik- stolskorgen är målade moln med inströdda änglahuvuden och gudsögat inom triangel i ljusa nyanser mot en blå fond . Det har inte framgått om Hofren även utförde läktarens de- kor, men det förefaller tämligen sannolikt. Till sin hjälp i Styrnäs hade Hofren målaren Gustaf Mauritz Kjellström, vilken sannolikt svarade för större delen av altarväggens målade dekor. Även lärlingen Lars Dahlbom medverkade i arbetet. Nätra kyrka erhöll 1847-48 en ännu mer monumental korvägg (tig. 20) än den tidigare i Styrnäs. Väggens mitt domineras av en pelargång med kassetterat valv och en kupolliknande avslutning med rundbågiga fönster, allt illu- soriskt målat. I stället för en målad altartavla är mittmotivet ett högt kors med törnekrans och svepduk, vilket därefter blev den vanliga kompositionen för hans altaruppsatser. Över dörrarna till sakristian är målade motiv i antikise- rande stil. Medhjälparen Kjellström deltog i korväggens utsmyckning, framför allt med "tavlorna". Ett annat mönster för utsmyckningen av altarväggen fick Hofren genom Åboms ritning 1847 för Ytterlännäs ny- byggda kyrka (tig. 21 ). Altaruppsatsen, som utfördes 1853, bestod av en skärmvägg indelad i tre rundbågiga fält, med ett högre mittfält. I mittfältet stod ett kors med törnekrans medan sidafälten hade målad dekor. Kvar finns nu endast altarbordet. Även predikstolen hör till Hofrens arbeten i kyrkan, liksom orgeldekoren. Sannolikt har han även sni- dat läktarbarriärens förgyllda ornament. Predikstolen i Ytterlännäs har den femsidiga grundformen med rik för- gylld utsmyckning och en ängel som bär upp bokbrädan. Ytterligare en stram arkitektonisk altarväggsdekor ut- förde Hofren 1853- 54 för Nordmalings kyrka (Ån). Här gällde det inramningar dels av ett högt rundbågigt fönster, framför vilket troligen från början stått ett högt kors, dels till två på var sida om fönstret befintliga oljemålningar, ut- förda 1751 av Jonas Hultman från Umeå. Hofren kan även här ha utgått från Åboms ritning till Ytterlännäs från 1847. Hofren omgav de två målningarna med ett snidat ramverk, som över fönstret sammanbands av en båge och stråtsol med Gudsöga. För Nordmalings kyrka snidade Hofren även en predikstol, som till sin form och dekor helt över- ensstämmer med den han tidigare tillverkat för Styrnäs kyrka. I Medelpad erhöll OlofHofren i samarbete med målaren Kjellström två stora uppdrag för kyrkorna i Skön, 1846, och i grannförsamlingen Timrå, 185 1. Sköns kyrka hade vid denna tid en hel korvägg (se kat. Me), vi lken, liksom i Bjärtrå, senare genombröts för en korabsid. Den ståtliga OM KYRKOBYGGE OCH KYRKOJNREDNING l I-IÄRNÖSANDS ST JFr 25 Fig. 20. Korpartiet i Nätra kyrka. Ångermanland. För altaruppställ- ningen med tillhörande utsmyckning av korväggen svarade Olof Hofren och hans medhjälpare G. M. Kjell ström 1849. Foto AT 199 1. Nätra Church. Ångermanland. The chancel. Olof Ho.fi"lin and his assistallt C. M. Kjellström 111ere resprmsib!e f or the altar arrangement andf or the decoration ofthe altar 1mll in 1849. altarväggsdekoren av trä, som sträckte sig nästan ända upp till valvet, kröntes i mjttpartiet av en trekantsgaveL l denna del vilade ino m en rundbåge Gudslammet med fana och boken med de sj u inseglen. l mittpartiet fanns a ltarpred ik- stolen, som var den enda i sitt s lag som utfördes av Ho fren. Den fl yttades vid ombyggnaden år 1900 och fin ns nu förva- rad i tornkammaren. Det andra stora arbetet av Hofren i Medelpad var a ltar- väggsdekor och predikstol i Timrå kyrka. Här fanns redan Fig. 2 1. Ritning ti ll altarväggens utform- ning i Y uerlännäs kyrka, Ångermanland. av J. F. Åbom, Öl Ä, 1847. RA. Foto RA. Yller/ännäs Church, Ångermanland. Pm - posa/ drawing for the altar wall bv J. F Åbom. 1847. tidigare en a ltartav la med motivet " Kri sti nedtagande från korset" , målad 1823 av Pehr Sundin från Jämtland . Med s in inramning placerades den nu framför en absid med kupol- fönste r av samma s lag som i Nätra (fi g. 20), illusoriskt må- lat i grisa il le som korväggen i övrigt (se kat. Me). Över dör- rarna ti ll sakristian finns liksom i Nätra tavlor, här med " Kri stus tvager lä1jungarnas ö tter" och " Äktenskapsbry- terskan inför Kristus" . Manne Hofren har tillskrivit Göran Sundin den målade skenarkjtekturen, men denne har inte utfört något arbete i Timrå vid denna tid och tekniken och motivvalen är heller inte typi ska för honom. Enlig t Maj Noderma1111 förekommer Göran Sundin i kyrkans räken- skaper endast 1835 för ett ospecificerat a rbete, som för- modligen gällde förgyllning av glob och kors. Prediksto len var ritad av Kjellström och snidad av Hofren. På de tre ra- ka, nedti ll utsvängda sidorna är ovala speglar inom förgyll- da ramar. Till dessa utförde Kjellström målningar på väv. l mittfältet ses "Såningsmannen" i samtidsdräkt och på sido- fälten svävar änglar. På väggen mellan korg och ljudtak är en målni ng med samma motiv som i Styrnäs. Bland Hofrens teckningar finn s " Project för dekorering av a ltaret i Långsele församlings kyrka" från 1855. Denna ritning överensstämmer dock snarare med altarväggen i Nätra än med den som kom att utföras i Långsele. Altarväg- gens uppbyggda dekor blev närmast en sammansmältning av altaruppsatsen i Högsjö med dess arkivolt och bjälklag och Styrnäs med målade tavlor över dörrarna t i Il sakristian . l altarväggens mitt står ett kors med törnekrans och försilv- rad svepduk mot en målad fond med palmer. U nder pågå- ende arbete i Långsele avled Hofren 1856, vmför detta fick avslutas av hans medhjälpare. 26 l. TELHAMMER Förutom alla sina kyrkliga uppdrag arbetade Hofren även som rumsdekoratör, bl.a. i Ljustorps prästgård. Ofta hämtade han motiven från Gustaf Henrik Mellins "Sverige i teckningar" som hade utkommit 1839--40. I hans målade rumsinredningar kan skönjas påverkan från hans tidigaste lärare Jonas Wallström. Traditionen från Svante Albert Blombergsson var inte slut med Olof Hofrens bortgång. En efterföljare och släk- ting var Lars Erik Hofren (1833-1918) som även han varit elev hos Blombergsson omkring 1850. Lars Erik Hofren fick senare burskap i Härnösand som spegelfabrikör. För Nora kyrka utförde han 1860 den ståtliga altarväggspryd- naden, en förstoring av J. F. Åboms förslag till Ytterlännäs kyrka (fig. 21). Lars Erik Hofren kom att bli verksam i åtskilliga av de ångermanländska kyrkorna under senare hälften av 1800-talet. Sin finaste och mest genomtänkta inredning utförde han 1864 för Hemsölilla träkyrka med dess kombination av altare och predikstol. Till sina orna- 4. Dopänglar På 171O-talet vistades byggmästaren och bildhuggaren Petter Blom från Gävle under några perioder i Jämtland och byggde trävalv i kyrkorna i Offerdal, Rödön och Alsen samt en predikstol i Näskott När han var i Offerdal uppvi- sade han för prosten Abraham Burman ett dopställ i form av en stående ängel "att parera för doopfunt". Kyrkan hade nu ont om pengar så Blom återkom 1718 med en dopängel som godkändes och gör tjänst än i dag (fig. 22). stoffering och förgyllning utfördes 1729 av Anders Malm. Detta var den första av en typ av dopställ, som kom att få många efterföljare inom stiftet. Var Blom hittade sin förlaga vet vi dock inte. Dopänglar började uppträda i norra Tyskland under förs- ta hälften av 1600-talet. I dessa trakter är de vanligen hori- sontellt svävande. De hängdes uppe i taket i koret och kun- de sänkas ned genom en hissanordning på kyrkvinden. I sin ena hand eller med båda händerna håller de fram en bricka för dopskålen. Dopänglar av samma typ finns också beva- rade i de gamla svenska Götalandskapen.26 I de norrländ- ska kyrkorna står dopänglarna däremot stadigt på golvet, liksom Bloms. I tidiga framställningar av Jesu dop, som t.ex. i Lucia- kryptan i S. Calixtuskatakomben i Rom från början av 200- talet, ses endast Jesus och Johannes Döparen. Från 500-ta- let förekommer två eller flera änglar vid Jesu dop. Änglar- na håller fram den vita klädnaden som de fört med sig ner ifrån himlen. De skulpterade dopänglarna, både de svävande och de ment använde Lars Erik Hofren gjutna detaljer i papier ma- che. Lars Erik Hofren gifte sig först med Olof Hofrens än- ka Maria Stattin och efter hennes död med Brita Stina Unell och flyttade vid 1800-talets mitt till Härnösand. Både Blombergssons och Hofrens utsmyckningar i mel- lersta Norrlands kyrkor har bevarats huvudsakligen i oför- ändrat skick förutom i Skön och Ytterlännäs. Det fanns hel- ler inte någon annan konstnär i stiftet vid denna tid än Hof- ren, som utförde liknande stora korutsmyckningar. I Jämt- land och Härjedalen pryds väggen bakom altaret ofta med skenarkitektur men i rokokofärger och med franskantade draperier, som hålls upp av lekfulla putti. Hofren har i stäl- let mera anpassat sin strama dekor i grisaille, vitt och guld ti ll de ljusa nyklassiska kyrkorummen. En jämnårig konst- när, Carl Strömberg, utsmyckade kyrkor i Småland och Blekinge med liknande dekor.25 I landets kyrkor i övrigt är fondväggsdekor liknande Hofrens mer sällan bevarade. stående, som bär dopskålen och ofta även dophandduken över armen, kan sannolikt härledas från den eller de assi- sterande änglar, som avbildas i samband med Jesu dop. Dopänglama assisterar den döpande prästen liksom ängeln i den kristna konsten har till uppgift att biträda Johannes vid Jesu dop. I texten till S. Mikaels dag i Johann Arndts po- stilla liknas även Johannes Döparen vid en dopets ängel. Änglar sammanbindes med dopet även i psalmen på S. Mikaels dag, nr 142 i vår nuvarande psalmbok av 1600- talsteologen Jesper Svedberg, "Guds änglar från vår barn- doms dag oss följa och bevara". Måhända syftar författaren här på de skyddsänglar, som omtalas i Matteus 18:10. Det- ta bibelställe har troligen inspirerat de konstnärer, vilkas grafiska blad med framställningar av skyddsänglar även kan ha utgjort förlagor för träsnidarna när de utfört sina dopänglar. Den ståtliga dopängeln (h !59 cm) i Hede (fig. 23), sni- dad 1735 av Jöns Hedin har flera likheter i detaljerna med Petter Bloms i Offerdal, men är mera statisk och skickliga- re skulpterad med sina väldiga vingar skiftande i rött, blått och grönt mot den fotsida vita dräkten. Till de tidiga hör även dopängeln i Sveg, som skänktes av målaren Eric Nils- son Wallin 1757 och som sannolikt är snidad av Jonas Granberg. Till Granberg kan även attribueras dopängeln i Ovikens kyrka, där han arbetade 1759-60. Denna dopäng- el (fig. 24) är mycket annorlunda till sin karaktär med sin svepande och rikt draperade dräkt och höjda vänsterhand. Granbergs elev Johan Edler d.ä., som kom att bli den OM KYRKOBYGGE OCH KYRKOINREDNlNG l HÄRNÖSANDS STIFT 27 Fig. 22. Dopängel för Offerdals kyrka, Jämtland, av Petter Blom 17 18. Foto AT 1986. Offerdal Chureh, Jämtland. The boprismal angel, earved by Petter Blom in 1718. Fig. 23. Dopängeln i Hede kyrka, Härjedalen, snidad 1735 av Jöns Hedin. Foto AT 1986. The baptismalangel in Hede Church, Härjedalen, earved by Jöns Hedin in J735. Fig. 24. Dopängeln i Ovikens kyrka, Jämtland, snidades 1757 av bildhuggaren Jonas Gran berg. Foto AT 1986. The baptismalangel in Oviken Chureh, Jämtland, was earved in 1757 by the seulptor Jonas Cronberg. främste skulptören under andra hälften av 1700-talet inom stiftet, har utfört ett stort antal dopänglar, ofta till de kyrkor, där han svarat för övrig inredning i form av altaruppsatser och predikstolar, t.ex. Sollefteå (fig. 25), Lillhärdal, Stu- gun. Edler d.ä.:s dopänglar har alla rikt draperade dräkter utan särskilt markerad kroppslighet. Deras stora vingar har tydligt framställd fjäderskrud och brickan för dopskålen är alltid odekorerad. Vid sekelskiftet och under tidigt 1800-tal tillkom ett an- tal dopänglar utförda av Johan Edlers son Jonas, bl.a. i Lit, 1799 och i Näs, 1802 (fig. 26). Jonas' änglar har ett älskli- gare ansiktsuttryck, de är slankare och bär mer kroppsnära dräkter med skärp. Vingamas fjäderskrud har också fått ett enklare utförande. En del av hans änglar står i en något lu- tande ställning med den hand som håller brickan nedåt- sträckt och den andra upplyft. Vingarna följer då armamas riktning, ett mönster som togs upp av andra snidare som Jonas Jonsson från Häggenås. Till samrna typ av dopänglar hör Pehr Carlssons, som känns igen på sina förgyllda hals- kedjor med hjärtformat hänge, som i Fors kyrka (fig. 27). I Hammerdals kyrka finns en tidigare dopängel av Johan Ed ler d.ä. från 1787. På 1840-talet ersattes denna av en knä- böjande ängel, sannolikt utförd av Göran Sundin (se Nodermann). Förebilden är troligen Bertel Thorvaldsens knäböjande dopängel i Vor Frue Kirke i Köpenhamn. Den knäböjande dopängeln i Hammerdal (fig. 28) håller ett musselskal men endast med den ena handen. Vingarna har svagt markerad fjäderskrud, dräkten är knuten i en rosett och rosor pryder det bakåtkammade håret. Enligt Johan Arndt gör sjömusslan genom sin skönhet Guds vishet för- nimbar för människorna. Av dopänglar med ett enklare utförande och besläktade med folkkonsten kan nämnas den i Linsell , snidad och skänkt 1781 av kyrkans byggmästare Pehr Tholsson (fig. 29) och de små dopänglarna i Tännäs och i Rätan. En udda dopängel är den som finns i Ådalslidens kyrka och som ursprungligen är en senmedeltida skulptur före- ställande Maria Magdalena (fig. 30). De avslagna armarna ersattes av nya efter förebild av dopänglarna av Zackris Pehrsson, som utförde kyrkans predikstol 1844. Till Rese- 28 l. TELHAMMER Fig. 25. Dopängeln i Sollefteå kyrka utfördes av Granbergs elev Johan Ed ler d.ä. omkring 1780. Foto AT 1986. The baptisma/angel in Sollefteå Church was earved by Granberr{s pupil, Johan Edler the E/der around 1780. Fig. 26. Dopängeln i Näs kyrka, Jämtland, utfördes 1802 av Jonas Ed- ler, son och efterföljare till Johan Ed ler. Foto AT 1986. The baptismalangel in Näs Clwrch, Jämtland was earved in 1802 by Jonas Ed/et; the son and successor ofJohan Ed ler. Fig. 27. Dopängeln i Fors kyrka, Jämtland, utförd 1837 av Pehr Carls- son. Foto AT 1986. The baptismalangel in Fors Church. Jämtland, earved in 1837by Pehr Carlsson. Fig. 28. Dopängel efter förebi ld av B. Thorvaidsen, utförd 1787 av Johan Ed ler d.ä. för Hammerdals kyrka, Jämtland. Foto AT 1978. Hammerdal Church. Jämtland. The baptismal angel. earved in 1787 by Johan Edler the E/der. OM KYRKOBYGGE OCH KYRKOINREDNING I HÄRNÖSANDS STIFr 29 Fig. 29. Dopängel, snidad och skänkt 178 1 till Linselis kyrka, Härje- dalen, av byggmästaren Pehr Tholson. Foto AT 1986. The boprismal angel, earved and donared in 1781 ro Linself Church, Härjedalen, by the master-bui/der Pehr Tholson. Fig. 30. Ådalslidens kyrka, Ångermanland. Medeltida Maria Magda- Jena, moderniserad till dopängel av Zackris Pehrsson 1844. Foto AT 1986. Ådalsliden Church, Ångermanland. Medieval Sr Mmy Magdalene sculprure, larer changed in ro a boprismal angel by Zackris Pehrsson in 1844. Fig. 3 1. Dopskulptur, utförd förResele kyrka, Ångermanland, 1840 av Salomon Hägg! ö f. Foto AT 1986. Boprismal sculprure earved in 1840 for Rese/e Church, Ångerman- Land, by Salomon Hägglöf Fig. 32. Dopskulptur för Frostvikens (Gäddede) kyrka, Jämtland, ut- förd av norrmannen Lars Ingenio 1833. Vid dop ifördes figuren en vit klädnad. Foto 1927 Erik Salven, AT A. Boprismal sculpture for Frostviken (Gäddede) Church, Jämtland. Carved by the Non vegian scu/pror Lars Ingen/o, 1833. Ar christenings rhe figure was d ressed in a whire gan nenr. 30 l. TELHAMMER le kyrka snidade Salomon Hägglöf 1848 som dopfatställ en stående figur utan vingar (fig. 31). Kanske fann han vingar- na för svåra att fästa. Den märkl igaste dopskulpturen finns dock i Frostvikens kyrka i Gäddede, tillverkad 1833 av norrmannen Lars Ingenlo. Skulpturen framställer en ung man iförd höftkläde och utan vingar. I sin vänstra hand hål- ler han en ställning av järn för dopskålen och höger arm är utsträckt åt sidan. Vid dop ifördes skulpturen en fotsid framtill öppen klädnad av vitt linne med skärp och rosett kring halsen (fig. 32). Noter l . Cornell, 1932, s. 222. Bruce-Floden, 1963. 2. Bruce-Floden, 1963, s. 2 17,223. Nodermann, 1991, s. 57 f. 3. Bruce-Floden, 1963, s. 224 ff, 236. 4. Telhammer, 1985, s. 27-4 1. 5. Ritning i Ö lÄ arkiv, skrivelse ti ll K Maj:t 1769 (vol 313), RA 6. Ritning i Ö l Ä arkiv, skrivelse till K Maj:t 178 1 (vol 320), RA 7. Hlilphers, 1985, Ångermanland, s. 75. Telhammer, 1982, s. 27 f. Puktörne, 1990, s. 17 f. 8. Kungl brev22mars 1759, 1857. 9. Cornell , 1932, s. 233. lO. Cornell 1923, s. 372. Il. Telhammer, 1985,s.92-98, 171 - 176. 12. Karlström, 1974, s. 386 f. Noderman n, 1991 , s. 60. 13. Hofren, M, 1962, s. 94 ff. Nodermann, 1991 , s. 36 f. 14 . Hofren, M, 1962, s. 94 ff. Nodermann, 199 1, s. 37 ff. l 5. Ritning i ÖlÄ arkiv, skrivelsen till K Maj:t 1793 (vol 33 1 ), RA. 16. Ritning i ÖIÄ arkiv, skrive lsen till K Maj:t 1783 (vol 322), RA. 17. Hlilphers, 1985, Ångermanland, s. 302. 18. Hlilphers, 1985, Ångermanland, s. 195. 19. Sjödin, 1982. 20. HLA Viksjö 0: l. 2 1. Telhammer, 1985, s. 17 1- 176. 22. Dessa olika kapelltyper vänder sig inte längre direkt till en viss besökskategori utan har fått karaktär av allmänna gudstjänstrum. Många av dem har också blivit omtyckta bröllops kyrkor. Enklast men talrikast är de små fi skekapellen, alla utformade som ryggås- stugor. - Avsnittet om kapellen färdigställde Ingrid Te lhammer kort före sin bortgång. För källor och litteratur se vidare Telham- mer, 199 1. 23. Om Olof Hofren se Hofren, 1962. 24. Kopior efter Westinsaltartavla förekommer i närmare 40 kyrkor, spridda över hela landet. Se Y. Ehlers sammanfattande kommen- tar om Fredric Westinsaltartavlor i Kyrkobyggnader 1760-1860, del2, SvK vol 2 16, s. 95 f. 25. Se M. Ullen i Kyrkobyggnader 1760-1860, del 2 Sv K vol 2 16, s. 8 1 f. 26. Se Stolt, 1995, där även litteraturförteckning ingår. Om dopänglar se även Telhammer, 1980 och 1988. Inom Härnösands stift blev dopänglar vanliga i Jämt- land, Härjedalen och Ångermanland, medan de saknas i Medelpad. De dopänglar som finns i Ångermanland är alla utförda av jämtländska träsnidare. Vid 1800-talets mitt av- tog tillverkningen av dopänglar och de ställdes många gånger undan till förmån för modernare former av dopfun- tar. Dopänglarna passar dock väl in i de kyrkainteriörer de är skapade för, inte minst som de ofta har samma upphovs- man som den övriga inredningen. Litteratur Bruce, E- Floden, N A, Bygd och kyrka. Attmars kyrka 1763- 1963. Sundsvall 1963. Cornell, H, Daniel Hagman och hans samtida. Ett skede ur den svens- ka landskyrkans historia under nyare tid, i: Byggnadsvärlden nr 33. Sthlm 1923. - Densamme: 1700-talets landskyrkor i norra Sve- rige, i: Gustavianskt. Festskrift till Sigurd Wallin. Sthlm 1932. Cuveland, Helga de, DerTaufengel. Diss. Hamburg Universität. Ham- burg 199 1. Hofren, M , Nordsvenska studier och essayer. Kalmar 1962. Hiilphers, A, Samlingartilen beskrifning öfwer Norrland. Första Sam- lingen om Medelpad 177 1 samt Fierde Samlingen om Ångerman- land 1780. Facs.utgåva, Umeå 1985. Kar/ström, T, Gävle stadsbild. Bebyggelsehistoria och samhällsut- veckling till 1900-talets början. Gävle 1974. Kyrkobyggnader 1760-1 860del2, Småland och Öland. SvK vol216. Uppsala 1993. Nodermann, M , Kyrkor, byggmästare och timmermän i Jämtland och Härjedalen under 1700-talets senare hälft, i: Bebyggelsehistorisk tidskrift nr 22. Sthlm 199 1. Puktörne, T, Högsjö kyrkor. Ångermanlands kyrkor, Härnösands stift. Högsjö 1990. Stolt, B, De svävande dopänglarna, i: Småländska kulturbilder. l ön- köpings läns museum. Jönköping 1995. Te/hammer, l , Dopängeln, i: Den iconografiske post, 1980:2. Sthlm 1980. - Densamma: Ådalens kyrkor. B jästa 1982.- Densamma: Kyrkor och kapell Nolaskogs. Örnsköldsvik 1985. - Densamma: Dopänglar, i: Jämten. Östersund 1988. - Densamma: Fiskarkapell efter södra och mellersta Norrlandskusten, i: Bebyggelsehistorisk tidskrift nr 22. Sthlm 199 1. K yrkainredningar under rokoko och empire av MAJ NODERMANN För illustrationer se även katalogen. Den mycket snabba befolkningstillväxten under 1700-ta- lets senare hälft framtvingade omfattande utvidgningar av de små medeltida kyrkorna och till slut nybyggen (se ovan Telhammer). Det nya gudshuset framtvingade i sin tur en förnyad inredning. Det skapades härmed ett stort antal ar- betstillfällen och man gynnade vid beställningsuppdragen traktens egna byggmästare, skulptörer och målare. Den ri- ka rokoko, som präglar kyrkainredningarna i området, blev tidigt uppmärksammad av konstvetarna.1 Centrum för den provinsiella men högklassiga rokokon blev Jämtland, som också kom att fungera som spridningscentrum. Rokokon slog, som vi skall se, igenom mycket tidigt och genom den storartade blomstring som den fick, inte minst genom den utomordentligt skicklige bildhuggaren Johan Edler, skulle mönsterformerna få stor genomslagskraft och mycket lång livslängd. Även sedan klassicismen vunnit insteg lämnade man inte helt arvet från rokokon utan behöll rosengirlanger och putti. Det är skäl att redan här säga att denna blomstrande konstform inte har sitt ursprung i det norska grannlandet, vilket tidigare antagits, utan att impulserna kommit från Stockholm och att den jämtländska rokokon är en hel- svensk produkt. Detsamma kom att gälla Härjedalen ge- nom en stockholmsutbildad skulptör, Jöns Ljungberg, och här skapades det sista arbetet i böljande rokoko- korbågen i Vemdalens kyrka- så sent som 1818 av en elev till Ljung- berg. Jämtländska rokokomästare Framväxten av rokokon i den innersta delen av området, i Jämtland närmast gränsen till Norge är ägnad att förvåna. Jämtland var en avlägsen bygd utan herrgårdskultur och adliga donatorer och med stora avstånd till närmaste stad. Man saknade en egen stadskultur, Östersund skapades på papperet 1786 men skulle först långt senare få stadskarak- tär. Impulserna kom från det avlägsna Stockholm. Introduktören Hofverberg Det tidiga nedslaget av rokokon kan tillskrivas en enda per- son. Initiativtagaren var en konstintresserad officer, som under sina väldokumenterade penrussJOner i Mellan- sverige under 1730--40-talen kommit i kontakt med de nya stilströmningama. När han återvände till sina hemtrakter hade han bokstavligen rokokon i portföljen. Hans namn var Carl Hofverberg (1695- 1765), jämt- ländsk prästson, uppsalastudent och officer med slutstation som regementskvartermästare i Sunne i hemprovinsen. Vä- gen dit blev lång. Han lämnade Uppsala utan examen, hade ringa framgångar i det militära, överlevde den armfeldtska dödsmarschen över fjället 1719, blev avmönstrad och in- blandad i en skandal med rättsliga påföljder.2 Hofverbergs första och ofrivilliga stockholmsvistelse på 1720-talet avsatte inga spår i hans konstnärliga verksamhet - han utförde då bara enklare måleriarbeten, så som "öf- werstrykande med färg". Det var först 1730-talets kontak- ter med familjen De Geer på Leufsta bruk i Uppland, som skulle bli betydelsefulla. Lars Ljungström som gått igenom Leufsta bruks fideikommissarkiv har kunnat följa den unge Hofverbergs verksamhet i detalj under vistelserna där. Han fick de mest skiftande uppdrag, både kvalificerade och rent hantverksmässiga, alltifrån möbelmåleri, porträtt och dörr- överstycken till signerade stilleben av god kvalitet. Hans inredningsarbeten i hemprovinsens kyrkor blev alltmer uppskattade och 1736 betecknades han i Mattmars kyrkaräkenskaper som "den fermaste här i landet i Målare- konsten". Hofverberg var då 41 år gammal, men ännu bara fänrik. Han skulle nu komma att utföra flera stora altarmål- ningar, s.k. schillerier, ofta i kombination med en underlig- gande predella, och fylla läktarbarriärer med apostlar och profeter, i Härnösands domkyrka 33 stycken.3 Men framför allt var han formgivare. Förstlingsverket för den norrländska rokokon blev alta- ret i Rödöns kyrka i Jämtland (fig. 33). Hofverberg introdu- cerade den nya stilen med ett helt nytt och revolutioneran- de kompositionsschema med ganska våldsamt svängda konturer, asymmetriska rocailler och profilörer i svepande dräkter placerade på svängda postament. Arbetet tog mer än två år i anspråk, med början redan 174 7. Det drevs hem- ma i Hofverbergs verkstad på regementskvartermästarbo- stället i Åkeräng, Sunne socken, som Hofverberg nu be- bodde efter sin nya utnämning. För bildhuggeriet engagerade han den då drygt 50-årige 32 M.NODERMA N Fig. 33. Altaruppsats, Rödöns kyrka, Jämtland. Fonngiven av Carl Hofverberg och skulpterad av Jonas Granberg. Invigd nyårsdagen 1750. Förstörd genom brand 1923. Foto i P. G. H am bergs samling. Altar arrangement in Rödön Chureh, Jämtland. Designed by Carl Hofverberg and earved by Jonas Cronberg. Consecrated on New Year's Day 1750. Destroyed by .fire in 1923. skulptören Jonas Granberg ( 1696-1776), skolad i barock- ens akantustradition, med ganska stor säkerhet hos stads- bildhuggaren Petter Blom i Gävle (Nodermann 1961). Ba- ra några få år tidigare hade Granberg utfört det stora ba- rockaltaret i Trondheims domkyrka, ett prestigefyllt upp- drag för en jämtländsk bonde och provinsskulptör. I Rödön ställdes han plötsligt inför helt nya krav. Det kan knappast ha löpt friktionsfritt med en motsträvig akantusskärare som skulle anamma regementskvartermästarens nymodigheter från Stockholm. Granberg var helt enkelt inte betrodd att bemästra den nya formgivn ingen hemma i sin egen verk- stad. 1747 utgår delbetalning på altartavlan som "Jonas Granberg ifrå Klöfsiö uti Åkeräng förfärdigat". Detta var helt visst påfrestande förden som blivit kallad till grannlan- det för sin dokumenterade skicklighet. Granberg hade där- till ett stridbart lynne och kaptenen tvingades delvis till re- trätt: det blev akantusskärning på altaruppsättningens krön. Så kom det stora ögonblicket, nogsamt noterat i inventa- rieboken: "Tilnyåret (1750) insattesthen nya altaretaft an af snickaren och Bildhuggaren ifrå Berg och Klöfsiö Jonas Granberg utarbetad men af Hr Regementsquartermästaren i Åkeräng Carl Hofverberg inventerad och målad." Hofver- berg hade utfört schillerierna med Kristus på korset, delvis efter Charles Le Brun, och Herdarnas tillbedjan på predel- lamålningen. Bägge konstnärerna var då ett gott stycke över 50 och de signerade med stolthet på väl synlig plats nedanför predellan. Isen var nu bruten för den nya stilens frammarsch. Mäs- terverket förstördes genom brand 1923, dock lyckligtvis fotodokumenterat dessförinnan (fig. 33). En replik kan be- skådas i lodals kyrka i Medelpad (fig. 34), utförd samma år som Rödöaltaret kommit på plats. Men det dröjde ännu något innan barockens tyngd och akantuslöven helt skulle försvinna. Bildhuggaren Gran- Fig. 34. Altaruppsats, lndals kyrka, Medelpad. Skulpterad av Jonas Granberg 1752 (jfr fig. 33). Målningarna utförda av Carl Hofverberg 1753, delvis med grafiska blad av Le Brun och Nieola Grassi som för- lagor. Foto i P. G. Hambergs samling. !Ju/al Church, Medelpad. The altar arrangement, earved by Jonas Cronberg. See Fig. 33. Painted by Carl Hofverberg in 1753, partly based on engravings by Le Brun and Nieola Crassi. Fig. 35. Gravyr av Benoit Audran efter Charles Le Bruns målning Korsnedtagningen. Foto Statens Konstmuseer. Engraving by Benoit Audran based on Charles Le Brun 's painting "The Descentjivrn the Cross ". berg var inte det rätta redskapet för Hofverbergs intentioner och kanske fick han heller inte de bästa förlagorna i sin hand. Själv hade han haft sin glansperiod under senbarock- en och utan pådrivaren Hofverberg återföll han gärna i sitt invanda formspråk. Granberg blev 80 år och var verksam in i det sista efter Hofverbergs frånfälle. De sista arbeten han utförde (Särna) är också tämligen stela. Om Hofverbergs utbildning går det inte att få ett helt till- fredsställande grepp. Hans långvariga och upprepade vis- telser vid Leufsta bruk på 1730-talet gav honom kontakter med högreståndsfamiljer i deras hemmiljö. Han fick flera beställningsarbeten, där trompe l'ceil-arbetena är det bästa han utfört (L j ungström 198 1 och 1990). Han skulle där bör- 3-KB4 KYRKOINREDNINGAR UNDER ROKOKO OCH EMPIRE 33 ja lägga upp en samling av kopparstick för framtida bruk och tog sådana i arvode fast han var skuldsatt och hade be- hövt kontanter. När han lämnade Leufsta 1738 fanns i hans bagage "diverse kopparstycken som hörer härrskapet till", vilka drogs av på hans fordran. Bland dem har säkert ingått förlagorna för hans schillerier, t.ex. Korsnedtagningen av Charles Le Brun (fig. 35), och Nattvarden av Nieola Grassi. Jämtlandsregementet kommenderades till Stockholm 174 1-42 under hattarnas ryska krig, först för att bevaka hu- vudstadens tillfattsvägar och sedan som handräckning vid slottsbygget, där de efterträdde livgardets soldater. Man skall inte överskatta de meniga soldaternas möjl igheter till konstnärliga studier- deras insatser gällde mest att släpa plank och skyffla grus. Men en officer med Hofverbergs in- tressen har troligen beretts tillfälle att studera slottets bo- stadssviter, som nu inreddes av arkitekten Carl Hårleman och inkallade konstnärer i franskorienterad rokoko. Om Hofverberg personligen lyckades träffa Hårleman är inte känt och inte heller om han besökte den av Taraval nyinrät- tade ritskolan vid slottet. Det senare är tidsmässigt möjligt. Någon mera regelbunden undervisning där kan han knap- past ha fått - i så fa ll skulle hans figurteckning ha varit säk- rare. Han lärde sig t.ex . aldrig att måla händer utan förlaga. Hans avporträtterade figurer döljer gärna händerna. Hofverbergs verksamhet som porträttör kan synas över- flödigt att här kommentera men är betydelsefull för de kon- takter han härigenom fick och som bidrog till spridningen av hans kyrkliga uppdrag. Hofverberg var själv prästson, gift med en prästdotter och befryndad med flera av de kän- da prästsläkterna. Präster tilLhörde en socialgrupp som lät porträttera sig och det var naturligt att vända sig till den må- lande kaptenen, som för övrigt var den ende i trakterna som behärskade konsten. Hans många besök i prästgårdarna ledde till beställningar, som också kom Jonas Granberg och senare också Johan Edler till godo. Hofverbergs släktför- bindelser har helt visst bidragit till rokokons snabba ut- veckling i området. Att stockholmsvistelserna har varit av största betydelse för Hofverbergs konstnärliga orientering är uppenbart. Det första tecknet på att han kommit i kontakt med de nya stil- strömningarna är det sigi ll varmed han beseglade sin tro- hetsed till Adolf Fredrik 1744, utformat som en asym- metrisk kartusch -som han f.ö. krönt med en adlig krona, vilket var önsketänkande. Hofverberg blev aldrig adlad.4 Bildhuggaren Johan Olofsson Edler d. ä . Carl Hofverbergs största förtjänst är inte de egna arbetena utan den blick han hade för att knyta till sig begåvade med- arbetare och lyfta fram deras talanger. Den som verkligen skapade och förde ut den livskraftiga jämtländska rokokon skulle bli Johan Olofsson Edler ( 1734- 1797). 34 M.NODERMANN Fig. 36. Förslag till altarutformning. Gravyr av M. Engellbrecht efter Carl Pier. Bladet påträffat i den sundinska målargården i Sunne, Jämt- land. JLM. Foto JLM. P roposa l for an altw: Engraving by M. Engellbrecht after Carl Pia The print wasfound in the home of the Sundin artistfamily in Sunne, Jämtland. Hofverberg insåg på ett tidigt stadium att han funnit äm- net till en stor bildhuggare och satte det då 18-åriga geniet i lära hos den gamle akantusskäraren och bildhuggaren Jonas Granberg för en tid av sju år. Kontraktet är bevarat, formulerat och undertecknat hos Hofverberg i Åkeräng, ett diplomatiskt aktstycke, där den stridbare Granberg förbin- der sig att visa "sachtmodighet" och den unge att uppträda "gudfructigt ock dygdigt" samt inte minst att biträda vid sådd och skörd.5 Alla landsbygdens konstnärer och hant- verkare investerade i jord och ägde och brukade egna går- dar. Bildhuggareeleven Edler fick rätta sig härefter och skulle senare själv bli synnerligen välbeställd hemmans- ägare. Man fäster sig också vid den markerade friheten från allt slags skråtvång. Granberg meddelar undervisning inte bara i "Bilthuggarkånst" utan också i måleri och timmer- mansarbete. Edler fick en högst allsidig utbildning av just det slag som en provinskonstnär och mångsysslare hade an- vändning för. Edler blev alltså helt och hållet utbildad inom hempro- vinsen. Verkförteckningen ger klart besked om att det helt enkelt inte gavs utrymme för en längre stockholmsvistelse -det finns för övrigt inga belägg för att han någonsin varit i Stockholm, vilket väl ändå får hållas troligt.6 Med tanke på läraren Granbergs tunga kompositionsschema och dennes envisa kvardröjande vid akantusskämingen frågar man sig hur Ed ler kunnat tillägna sig den utsökta lätthet och flödan- de fantasi som kännetecknar hans arbeten. Svaret ligger na- turligtvis i att Hofverberg hållit ett vakande öga på under- visningen och försett eleven med förlagor. Det första året efter gesälltidens utgång samarbetade Ed- ler och Granberg i Ovikens kyrka, där Mäster gjorde altar- uppsatsen och eleven predikstolen 1760, och därefter i Rödön för skulpturdetaljerna på orgelverket. Men sedan startade den unge Edler på egen hand sin makalösa karriär. Hans graciösa formgivning och blommande rika träskär- ning gav uttryck för en skaparglädje som tilltalade försam- lingarna och beställarna stod i kö. Verksamheten kom att sträcka sig långt utanför hempro- vinsen. "Den edlerska rokokon" blev ett begrepp och för- tjänade det väl. Mycket i hans formspråk har tycke av tyskt överdåd och han har också arbetat med tyska kopparstick för ögonen. N å g ra som ingått i hans förråd härstammar från Augsburg, där Carl Pier var verksam på 1750-talet liksom F. X. Habermann (1721-96), bägge uppmärksammade för sina fantasirika och nästan våldsamma uttrycksmedel (fig. 36, 41 ). Edler har här använt sig av material som var högak- tuellt på kontinenten men försiktigt tonat ner det till an- vändbara proportioner- han stod dock med bägge benen på jorden. För sina allestädes närvarande putti har han hämtat förebilderna från Franc;ois Boucher ( 1703-70). Edlers bo- uppteckning7 upptar 15 "kopparstycken", bland dessa är kanske just de exemplar, som 200 år senare påträffades i trossbottnen till den gård som tillhört hans vän och kollega Pehr Sundin, varom mera längre fram. Målaren Sundin var jämnårig med Edlers äldste son Jonas. En av de mest helgjutna kyrkainteriörer som Edler ska- pade på egen hand på 1760-ta1et är den i Näs (fig. 37), där altaruppsättningen är konturerad efter en Piergrupp med putti på krönet tecknade efter Bouchers stick La Peinture (fig. 38). Här har tyskt och franskt sammansmält till en har- monisk enhet med Edlers lätta handlag. Målarkollegan An- ders Berglin ( 1737-1805), den suveräne blomstermålaren, har här färgsatt, förgyllt och blomsterprytt så att man tycker sig förflyttad till en jämtländsk sommaräng. Ed ler hann också samarbeta med sin vän och lärare Hof- KYRKOfNREDNINGAR UNDER ROKOKO OCH EMPIRE 35 Fig. 37. Interiör av koret i Näs kyrka, Jämtland. Altaruppsatsen utförd av Johan Edler 1767. Korbågen tillkom fyra år senare. Målningarna utförda av Erik Nordlander 1769, skenarkitekturen med draperier av Pehr Sundin 18 18. Foto 1955 Arvid Halling, Östersund. Näs Church, Jämtland. The chancel. The altar arrangemem is by Johan Ed/er, 1767. The arch across the nave was builr four years later. Painrings by Erik Nordiande t; 1769. The illusory architecture and draperies we re paimed by Pehr Sundin in 1818. verberg i Stöde 1762, där de gemensamt utförde altarupp- föra predellan i skuren relief, föreställande Nattvarden efter sättningen i rikaste rokoko, formgiven av Hofverberg, som ett stick av Nieola Grassi (1682- 1750), ett motiv som Carl också målade det stora schilleriet med Uppståndelsen. Det Hofverberg själv använt sig av i målad version (Hammer- blev ett av Hofverbergs sista arbeten, sonen Eric Hofver- dal). berg skulle senare förgylla och färgsätta. Edler fick här ut- Edler skulle på senare år utföra altaranordningar med 36 M. NODERMAN Fig. 38. "La Peinture" av Fr. Boucher. Foto Statens Konstmuseer. " La Peinture" by F~: Boucha en stramare silhuett, därtill inspirerad av Carl Hårlemans pampiga altarutformning för stiftschefens prebendekyrka i Säbrå, vilken resulterade i två repliker i Ljustorp och Att- mar, alla i Medelpad. Det var biskopen personligen som icke utan stolthet lyckats beställa en projektritning av själ- ve Hårleman (fig. 39), som var en hårt upptagen person. Biskopen var Olof Kiörning, då nyutnämnd superinten- dent och prebendepastor, som var berest i Europa och hade fortlöpande kontakter med Stockholm, där han en tid varit rektor vid "Fransyska Scholan" . För ett anbud på 3 000 dir krnt tillverkades altaruppsat- sen i Stockholm 1747-48. Av sockenstämmoprotokollen att döma ställdes församlingsborna inför fait accompli; där- emot hade de att betala och stambok skickades runt vid jul- tiden. Den dyrbara altaranordningen blev senare nedmon- terad vid kyrkans ombyggnad men ritningen är bevarad8 och likaså de väldiga knäböjande änglarna. Johan Edler fick beställning på repliken i Attmar 1768. Det är tänkbart att biskopen, som f.ö. själv var född i Att- mar, haft ett ord med i laget även här. Det är oklart om Ed- ler där utförde själva snickeriarbetena men väJ att märka att han här som alltid skulpterade stående profi törer med rik veckbehandling och inte kopierade Hårlemans knäböjande änglar, som var så vanliga i stockholmskyrkorna. Edlers anpassning till den gustavianska stramare form- givningen bestod i att han övergick till inramning med kopplade kolonner men med rikt böljande rokokoornament på krönet (Brun flo, Hallen, Offerdal). Jonas Granberg utförde inalles sex predikstolar, som emellertid aldrig kom att präglas av någon genomförd formgivning i rokoko. De hade alla senbarockformer med liksidiga fält och med skulpterade evangelister skilda av kraftiga voluter (Liden 1755, Älvros 1761 ). Det skulle bli eleven Edler som kom med nytänkandet. Johan Edlers första predikstol i Oviken 1760 blev en bal- kong med buktande sidor, här ännu utan ikonografiska em- blem, enbart prydd med rocai ller, rosenranka och ängla- masker. På denna uppgift nedlade han 129 dagsverken. I Oviken samarbetade han med sin Mäster: Granberg gjorde altaruppställningen och Edler predikstolen. Omedelbart ef- ter elevtidens utgång startade han sin självständiga karriär med en hart när otrolig produktivitet.9 När det gällde predikstolarnas utformning frångick Ed- ler aldrig den böljande rokokon i sina bildhuggarskapelser av utomordentlig skönhet- fast å andra sidan utan allt för stor variation. Han tillverkade från 1768 inalles 2 1 stycken av samma typ: korgen oliksidigt svängd med ett bredare mittfält, flankerat av två smalare. Inom en inramning av snäckornament och bladverk ikonografiska motiv ur Nya Testamentet skurna i hög relief (fig. 40). Hela predikstolen utformades som en bildpredikan som anknöt till det Guds ord som skulle utgå härifrån. Ed ler kunde erbjuda försam- lingarna flera motiv att välja emellan. De oftast återkom- mande var Såningsmannen (Borgsjö, Me, Lillhärdal, Hr), Den gode herden, omgiven av sin fårahjord (Hackås och Lockne, Jä) och för mittfältet ett speciellt och inom stiftet flerfaldiga gånger upprepat motiv av de fyra evangelisterna samJade kring ett bord, av P. G. Hamberg kallat "De fyra evangelisternas symposium" (Säbrå, Me, Offerdal och Fig . 39. Förslag till altaruppställning i Säbrå kyrka, Ångermanland, av Carl Hårleman, ÖIÄ. Altaruppsatsen utförd 1747-48. Nu nedmonte- rad. Tessinsami ingen, Nationalmuseum. Foto ATA. Säbrå Church, Ångermanland. Pmposal drawing f or the altar ar- rangeme/11 by Carl Hårleman fmm the Board of Public Works and Buildingsin Stockholm. Carved l 747-48. Now dismount ed. Fig. 40. Predikstolen i Hackås kyrka, Jämtland, av Johan Ed ler, 1772. Foto 1973, Håkan Nilsson, JLM. The pulpit ofHackels Church, Jämtland, made by Johan Ed/er 1772. Hallen, J ä, Sollefteå, Ån). För det motivet har Ed ler använt titelsidan i 1711 års bibelupplaga med ett stick av Jan van den Aveelen. En genomstucken arbetsschablon av evange- listema i den skala som användes förreliefen ingårf.ö. i den sundinska sam1ingen. 10 Den är hårt nedsliten och tyder på upprepad användning. Såningsmannen kan han ha hämtat urMerians bibel. Denna blommande rika träskärning med girlanger och bladverk i elegant genombrutet arbete skulle prägla Edlers arbeten livet ut. På sidorna lät han glada änglabarn skrattan- de rutscha nedför voluterna bland blomsterrankarna eller respektlöst kika fram under bokstället Man kan knappast tänka sig en dyster domedagspredikan från en sådan pre- dikstol. De rönte också den största uppskattning och be- undran och man finner dem från Ådals-Liden i Ångerman- Iand till Lillhärdal i södra Härjedalen. Man kunde vänta sig att så enhetligt utförda kompositioner skulle serietillver- kats hemma i verkstaden i Änge. Men så var inte fallet. De utfördes samtliga på beställningsorten enligt kyrkoräken- KYRKOINRED INGARUNDER ROKOKO OCH EMPIRE 37 skapernas noggrant förda poster för kost och logi. Ed ler har vistats ca fyra månader på ort och ställe för varje predikstol. U n der 1770--80-talen rådde dyrtid och viss ekonomisk betydelse har det alltid inneburit att slippa utgiften för mat- hållning för lärpojkarna, under senare år hans egen son, men framför allt har det haft med marknadsföringen att gö- ra. Folk får tänkas ha varit intresserade att se och beundra en känd bildhuggare i arbete, vilket i sin tur ledde till nya beställningar. En del skulpturdetaljer bör dock rimligen ha utförts hemma, som alla småänglarna, man frestas nästan att säga amorinerna, som är gjorda efter mall och serietill- verkade med ett blad av Boucher för ögonen (fig. 38). Själva korgens uppbyggnad med de tre olikstora fälten bör ha sitt ursprung i Stockholm, där Slottskyrkan kan upp- visa det första exemplaret, utfört 1748-50 av de inkallade franska bildhuggarna J. Ph. Bouchardon och P. H. L' Ar- cheveque. Den uppbäres av evangelistsymbolerna och har ett rikt snidat draperi med putti som leker bland de tygimi- terande våderna. I all sin magnificens var den ett ouppnåe- ligt ideal. För övrigt har jämtarna knappast sett den, utom möjligen Carl Hofverberg. Impulserna till den nya form- givningen fick de via grafiska blad av t.ex. Carl Pier eller J. C. Weigel efter Schiibler. Bildprogrammet är givetvis dikterat av prästerskapet. Flera av barockens predikstolar i huvudstaden hade mittfalt med skulpterade scener ur Nya Testamentet. Ett återkom- mande motiv var Jesus och den samaritiska kvinnan, sprid- da i Hälsingland via stockholmsbildhuggare som Olof Gerdman och Johan Ljung. Gerdman snidade Den samari- tiska kvinnan i Enånger och Johan Ljung Marie bebådelse i Hudiksvall. 11 Men just de för Ed ler speciella motiven som Evangelistsymposiet, Såningsmannen och Den gode her- den förekommer enbart i hans version. På sidostyckena har han eleganta kombinationer, snidade i hög relief, av kalken, lagens tavlor, en uppslagen bok och nästan alltid det brin- nande hjärtat, en under 1700-talet mycket omhuldad sym- bol i Norrland. Hur och var detta särpräglade kompositionsschema en gång sammanställts har varken P. G. Hamberg, Ingrid Tel- hammer eller författaren lyckats fastställa. Endast innebör- den är helt klar: att sprida evangeliet i åhörarnas hjärtan och själar. Mannen som skapade "den edlerska rokokon" förblir tämligen anonym. Han efterlämnar ingen brevsamling - trots åratals sammanlagd bortovaro från hemmet. Dödbo- ken avger inget omdöme om hans person. Man har bara de yttre konturerna av en arbetsnarkoman med en otrolig ka- pacitet, en handens skicklighet och ett välavvägt sinne för proportioner. Hela sin utbildning fick han inom hemprovin- sen. Han har fått sina impulser via kopparstick och sam- mansmält tyskt och franskt efter senaste mode på kontinen- 38 M.NODERMANN A ut : Habermann, Kan1elo (Nr. Jn'l Fig. 4 1. Det påtagliga intrycket av tyskt överdåd i den jämtländska rokokon har sitt ursprung i F. X. Habermanns och Carl Piers gravyrer som utgjort förlagor och/eller inspirationskälla. Här en predikstol av H aberman n. The tangible impression ofGerman e.xtravagance in the Jämtland Ro- coco period has its orig in in the engravings by F. X. Habermann and Carl Pi er which servedas models and/or as sources ofinspiration He- re a pulpit by Habermann. ten. Det är mycket litet av lokal träskärartradition i hans verk. Han har varit utomordentligt förtjust i Bouchers äng- labarn som återkommer i alla hans kompositioner. Profilö- remas svepande kläder är utformade som om de stod i svagt vinddrag. Det tog honom som nämnts drygt fyra månader att till- verka en predikstol och lika mycket för en altaruppställning (de tidiga, med svängda konturer, och kolonnuppställning- arna kunde avverkas på halva tiden). Han har vistats borta från hemmet större delen av året. Troligen har han varit hemma vid skördesäsongen. Liksom alla sina kolleger in- vesterade han sina arbeten i en jordbruksfastighet och byt- te tre gånger till bättre hemman före slutstationen i Änge, en efter jämtländska förhållanden medelstor gård med 8 mjölkkor. Ed ler kunde vid behov uppträda som herreman i brun frack med skärp och han ägde en peruk. Han blev väl- beställd men inte förmögen trots sitt exempellösa slit. So- nen Jonas kunde han skicka till Stockholm för en undervis- ning som inte kommit honom själv till del. Änkan kallade sig Madame Edler. Själv blev han 63 år. Verksamhetsområde De jämtländska konstnärernas verksamhet sträckte sig över hela stiftet. Men vid hälsingegränsen är det stopp. Nord- västra delen av Hälsingland hörde dock till Härnösands stift. Och över denna gräns kom ingen jämte. Man frågar sig varför. Förbindelserna på det materiella planet var mycket täta. Handelsresorna från östra Jämtland och Härjedalen gick regelbundet mot kuststäderna. Härjedalens och Jämtlands unga flickor vandrade vintertid till hälsingegårdarna för att spinna lin. Kulturimpulser gick i andra riktningen: klock- staplarna med den karaktäristiska lökkupolen spreds från Hudiksvall inåt landet, inspirerade av rådhustornet Det finns flera tänkbara förklaringar: Hälsingland var en rikare provins med förmögna församlingar, som redan under sen- barocken skaffat sig dyrbara predikstolar som man inte såg anledning att byta ut. Många av dem var beställda och ut- förda av bildhuggare från Stockholm. Dessutom hade man egna lokala bildhuggare av hög klass. Det egna behovet var täckt och de framgångsrikajämtarna behövde inte besvära sig. Landskapsgränsen var av större betydelse än stiftsgrän- sen. Rokokon i Härjedalen Till Härjedalen kom den nya stilen på 1760-talet och intro- duktionen följde samma mönster som i Jämtland: genom en enda konstnär, som tog sig till Stockholm och återvände med rokokon i bagaget. Hans namn var Jöns Ljungberg ( 1734-1818), en begå- vad bondpojke från Ljungdalen, en avlägsen by i västra Härjedalen nära norska gränsen. Han visade sig redan som 12-åring ha anlag för både skönskrift och bildhuggeri . 17 57, 23 år gammal, inskrevs han i lära hos mäster Isaac Ahlgren i Stockholm. Som utbildad schatullmakare för- sökte han etablera sig i Gävle, men där var konkurrensen för hård, trots att han i sin burskapsansökan uppgav att han förutom snickareprofessionen "vore lärd i bildhuggare- blomsnidare, äkta förgyllare- och stolmakareprofessio- nen". Han tvingades återvända till sin avlägsna hempro- vins. 1763 gjorde han predikstolen för Vemdalens kyrka (tig. 42), helt fanerad i häggträ. Det gick givetvis inte att försör- Fig. 42. Predikstolen i Vemdalens kyrka, Härjedalen, utfördes 1763 av Jöns Ljung- berg. Faneret av häggträ. Foto av förf. före den nu utförda renoveringen. The pulpit of Vemdalen Church, Härjeda- len, earved in 1763 by Jöns Ljungberg. The ven e er is ofbird-eheny wood. Seen prior to the renovation work. KYRKOINREDNINGAR UNDER ROKOKO OCH EMPIRE 39 ja sig som ebenist i dessa trakter, kundkretsen var snart för- brukad. Han fick bli konstmästare vid Ljusnedals bruk och sedan tullvaktmästare vid Funäsdalens gränstull. Ljung- berg skulle få göra ytterligare två predikstolar, helt skilda från det fanerade mästerverket i Vemdalen. Undanställd i Tännäs kyrka står delar av en predikstolskorg med en sni- dad kvinnogestalt i relief (fig. 43), där Ljungberg hämtat förlagan från titelsidan i Karl XII:s bibel (fig. 44), kanske rentav från just det välbevarade exemplar som än idag för- varas i sakristian. Ljungberg var en skral figursnidare. Fristående skulptu- rer vågade han sig över huvud taget inte på och detta var en av anledningarna till att han blev överflyglad av den fram- gångsrike Johan Edler. Några uppdrag utanför Härjedalen fick han aldrig och hans verksamhet blev lokalt begränsad. Fig. 43. Detalj av Jöns Ljungbergs predikstol i Tännäs kyrka, Härjeda- len. Förvaras nedmonterad. Figurscenen återger Kvinnan med de sju inseglen efter försättsbladet i Karl XU:s bibel (tig. 44), som ännu för- varas i kyrkan. Foto 1964 S. Hallgren, ATA. Det a il ofthe pulpit earved by Jöns Ljungberg in Tännäs Chureh, Här- jedalen. Now dismount ed and in storage. The figurative seene repre- sents "The woman with the seven sea/s". After the jly-leaf in King Charles Xll 's Bible ( Fig. 44 ), which is still kept in the chureh. 40 M. NODERMA N Fig. 44. Försättsbladet till Karl XIJ :s bibel. The fty-leafin King Charles X/l 's Bible. Men han var dock den som införde rokokon i sin hempro- vins. Han står för en festlig formgivning, både i kyrkorna och inom heminredningen, som bidrog till rokokons långa livslängd. Så sent som 18 18 utförde som nämnts en av hans e lever, Olof Ingebriktsson, en rokokosvängd korbåge i Vemdalens kyrka, en kopia av den som Ljungberg gjort 1777 i Hede och som i sin tur efterliknade Ed lers korbåge i Näs tio år tidigare. Ljungbergs originella arbeten är goda bevis på att inte heller den särpräglade härjedalsrokokon är ett lån från Norge utan initierad av en mångsidig konsthant- verkare, som fått sin utbildning i Stockholm. 12 Nyklassicismens draperier och skenarkitektur I Nedre Norrlands kyrkor domineras ofta altarväggen av ett stort skenperspektiv i fonden. Altaret är omgivet av ko- lonnarkitektur och illusoriskt målade blåa tygmassor, med tofsar och förgyllda fransar, sammanhållna av lekande put- ti , som inte är särskilt änglalika. Besökaren måste gå fram och förvissa sig om var gränsen går mellan skulpturdetaljerna i bildhuggeriet och trompe- l '~il-effekten på väggen (fi g. 45). Dörren till den bakom- liggande sakristian har oftast en målad pendang i kombina- tion med nischer med urnor i och blommor i grisaille. Arrangemanget får betraktas som lokalt framvuxet och det är själva kombinationen som är det intresseväckande och hör samman med den gustavianska tidens förkärlek för klassisk arkitektur och draperade stoffer. Man frågar sig varför just här och i så stor omfattning. Draperier- ett medeltida arv Draperier i målad version har sedan gammalt haft en g iven plats i det sakrala rummet och det kan vara berättigat med en tillbakablick. De målade tygräckorna har sitt ursprung i det åldriga bruket att klä in kyrkorummet (och om möjligt den egna bo- staden) med textilier. De tidigaste beläggen har man från Is- land i syneprotokoll , de så kallade maldagarn a, som ger en utförlig beskrivning redan av 1100-talets små kyrkor. Här behängdes de isländska gudshusen med bonader, refiller, tygräckor, broderade, vävda, men även målade e ller för- sedda med tryckta mönster. Benämningen var att tjel- da kyrkan (tjeld, tjolld, tjald, stavningen varierar). Under 1300-talet fanns de i samtliga kyrkor, för att mot l 500-talet minska i betydelse. Förhållandena kan delvis ha haft sin motsvarighet i de skandinaviska kyrkorna, även om lika åldriga belägg saknas. Kyrkaräkenskaper för Sveriges och Finlands del före- kommer endast i undantagsfall före 1650-talet. De sena uppgifterna om bonader gäller då enbart gammalt och ut- slitet material. Visitationsprotokoll från Åland talar om "gamla skräpslarvor" som snarast borde avlägsnas (1649 Sund, 1658 Jomala). Uttryck som "thet papistiska gambia utrutna prålet som henger på Wäggiarna" talar för att det rört sig om bonadsrester från den katolska tiden. Sådant har alltså otvivelaktigt funnits . Det kan emeller- tid inte ha varit fråga om samma kvantitet som i de isländs- ka kyrkorna. De svenska gudshusen byggdes i stor ut- sträckning av sten och försågs med kalkmålerier, som man givetvis inte dolde med bonader. Också träkyrkorna har va- rit översållade med måleri direkt på väggarna- vår bäst be- varade interiör är här Södra Råda med målningar från 1300-1400-talen. Mycket av detta medeltida måleri är utformat så att man tydligt förnimmer samband med textil inredning. Det vi nu kan betrakta är de otaliga målade draperier som "hänger" i prydliga ringar på en stång, som en billig och kallare va- riant till skydd mot drag och kyla. På Gotland finner man än idag ett fyrtiotal inredningar med textilliknande måleri som ger illusion av fi gurrika bo- Fig. 45. Altaruppställning nr 2 i Rödöns kyrka Ufr fig. 33), utförd 18 10- 14, dominerades helt av Pehr Sundins magnifika skenperspektiv med Korsnedtagningen efter Le Brun (fig. 35). Förstörd vid branden 1923. Foto ATA. Rödön Church. Altar arrangeme/11 1111111ber 2 (see Fig. 33) from 18 10- 14, was camp/ete/y dominated by Pehr Sundin's illus01y per- speelives and the painting "The Deposition " after Le B m n (Fig. 33). The painting was de.wvyed by fire in 1923. nader, utförda av den s. k. Passionsmästaren på 1400-talet. Hans tämligen stereotypa passionssviter verkar direkt in- spirerade av tygtryck, s. k. sätervet'k. Samtliga har under fi- gurmåleriet ett draperi , en "undervåd". 13 Man bemödar sig ofta om att ge dessa målade undervåder en extra textil ef- fekt. I Bunge på Gotland är de rutmönstrade, i Västra Salle- rup i Skåne schablonslagna med små blomster, i Strö i Väs- tergötland omönstrade men kraftigt sammandragna med rik textilverkan. Detsamma gäller Litslena i Uppland, för att nu bara nämna några. På 1530-talet kunde figurmåleriet kompletteras med en underliggande bård av tallriksstäJlda stora rosor varunder draperierna "hänger". I Edebo i Upp- land är draperiet utformat som genombrutet arbete, en språngact list, kantad med fransar. 14 KYRKOINREDNINGAR UNDER ROKOKO OCH EMPIRE 41 Under större delen av J600-talet var det medeltida vägg- måleriet vanligtvis ännu på plats, men skulle senare i flerta- let fall komma att överkalkas. Det måleri som vi ser idag är oftast framtaget 300 år senare. Den nya inredningen hade mycket litet av texti l anknyt- ning. Senbarockens predikstolar försågs visserligen med draperier men dessa var då i aJ!mänhet skulpterade i trä. Pa- radexemplet är Storkyrkan i Stockholm, där inte endast predikstolen utan även kungsstolarna omges av impone- rande snidade draperingar. I de norrländska landskyrkorna blev detta ganska blyg- samt ti llämpat. Viss inspiration till tyginklädning kunde man för all del få genom den pompe funebre, som utveck- lades vid kungliga begravningar i huvudstaden särskilt mot 1600-talets slut, med oerhört påkostade och textilkrävande arrangemang. Landskyrkorna uppmanades att efter förmå- ga delta i sådana, men hade givetvis begränsade ekonomis- ka möjligheter att utveckla dem. Det finns från 1600-talets slut och framåt exempel på landskyrkor vars interiörer insveptes i svart kläde, köpt el- ler lånat. 15 En mycket blygsam variant kan spåras i Särna i Dalarna, där man he lt sonika målat en medeltida bonad svart på baksidan "att han i sårge-tijder kan brukas om han omwändes".16 Sårge-tijderna kan självfallet också innefat- ta långfredagen och behöver inte enbart avse deltagande i landsorgen efter kungliga frånfällen. Men kungsringning- en kom man inte ifrån och den har kostat många försam- lingar en spräckt klocka. Mera påtagligt underlag för predikstolar med snidade draperier hade man i de många spridda förlagorna med grafiska blad, vanligen tyska, med väldiga textilarrange- mang1 7 som fick stor genomslagskraft under senbarock- en och framåt. Under rokokon och in i gustaviansk tid ville man fortfarande ha en dekorativ tyngd i utformning- en av predikstolarna. Weigels och Schiiblers mönsterblad fanns ti llgängliga i Konstakademiens bibliotek och kun- de vid L700-talets slut där studeras av eleverna i princip- skolan (fig. 46). En reminiscens av barockens och roko- kons snidade draperier uppstod i enklare varianter i form av blåa draperingar målade d irekt på väggen bakom pre- dikstolarna. Detta bruk framträdde under 1700-talets se- nare hälft och ligger avgjort tidigare än a ltarinramning- arna. Enstaka belägg för att det kunde förekomma vad som kallades "Skuggmålning" bakom altaret redan under roko- kon föreligger från Lits gamla kyrka, Jämtland, där Carl Hofverberg 1756 målade "en tapet med oljofärg"18 40 år fö- re det stora skenperspektivet i den nybyggda. Sonen Erik Hofverberg utförde 177 L "en skugga" bakom altaret i Vi- byggerå. Hur dessa tett sig vet man inte men det är helt tänkbart att det rört sig om någon form av draperier. 42 M.NODERMANN Fig. 46. Mönsterblad till predikstol. Ur en av Johann Christoph Weigels och Johann Jacob Schiiblers serier av gravyrer med predikstolar, orgelfasader och epitafier, utgivna 17 19-38. Patte m drawings for pulpits. From one ofthe series by Johann Christoph Weigel and Johann Jacob Schiibler showing pulpits, organfronts and sepulchral tablets, published 1719- 38. Nya förutsättningar Först mot 1700-talets allra sista decennier skulle de väldiga blåa tygmassorna tillsammans med kolonnarkitekturen framträda på fondväggarna. Det kommer överraskande men orsakssammanhanget är tämligen klart. Ett stort antal kyrkor restes nu under några få decennier. Den dominerande byggmästaren i nedre Norrland var Daniel Hagman.19 Även om han mötte personligt motstånd av många församlingar, som föredrog sina egna lokala byggmästare, kom slutresultatet ändå att präglas av hans in- tentioner. Det blev tornlösa salkyrkor med stora fönster och flödande ljus. Hagmankyrkorna - oavsett om han byggt dem själv eller ej - karaktäriserades av ett rakslutet kor, vanligen fönsterlöst. Detta gav en stor väggyta som formli- gen ropade efter tillräckligt ytfyllande dekor. Tidsmässigt sammanföll inredningsperioden med den gustavianska smaken. Den jämtländska rokokons sköna skapelser med utsökt bildhuggeri hade redan under Johan Edlers senare år fått en stramare utformning. Inte när det gäller hans predikstolar- de tillverkades hela hans verksamhetsperiod i samma slö- sande prakt - men i altaruppställningarna. Efter Johan Edlers bortgång, 1797, blev inredningarna stramare, möjligen också stilfullare, men även en aning tråkigare. De valörrika schillerierna med sitt myller av figu- rer skulle nu enligt tidens smak ersättas med en stram sym- bolik. Altardekorationen inskränktes till ett arrangemang med korset och törnekronan, svepduken och pinoredska- pen och vid korsets fot ibland en kvinnofigur, Hoppet med ankaret. Den tidigare omramningen i elegant och lekande rokoko efterträddes av kolonnarkitektur, krönt av en molnforma- tion med Guds allseende öga, omgivet av änglamasker. Detta torra arrangemang tedde sig otillräckligt på de ny- uppförda fondväggarna med sitt flödande ljus. Det fordra- de i sin tur en inramning, ett tillägg som kunde ge volym- känsla. Kolonnerna fick sin fortsättning i ett fondmåleri av trompe-l'reil-karaktär som gav ökat djup och bredd. Det dekorativa fick bli en del av uttrycksformen helt utan drag av kristen symbolik. Man kompletterade med väldiga blåa KYRKOINREDNINGAR UNDER ROKOKO OCH EMPfRE 43 tygmassor sammanhållna av glada putti, som enda eftergift till den övergivna rokokons alla lekande änglabarn bland blomster och girlanger. skenarkitekturens spridningsområde skulle komma att omfatta hela nedre Norrland med utlöpare till Finland och ner i Dalarna. Den är inte initierad av Överintendentsämbe- tets förordade arkitektur, utan framsprungen lokalt, förank- rad i 01mådets egna målare och bildhuggare (fig. 47-48). Det är en allmänt vedertagen uppfattning att rokokon vuxit fram i det inre av området med Jämtland som kärn- ormåde och att man finner den gustavianska tidens och em- pirens nedslag starkast i kusttrakterna, ekonomiskt under- stödd av sågverk och virkespriser. Det borde alltså helt en- kelt varit så att denna klassiserande skenarkitektur med till- hörande draperier blivit skapad i och spridd från städerna i kusttrakten. Så är det emellertid inte. Denna nya typ av kyr- kautsmyckning hade märkligt nog, liksom rokokon, jämt- ländskt lokalt ursprung med en stark, nästan epidemisk spridningseffekt, introducerad och utövad av två generatio- ner målare. Fig. 47. Altarväggens dekor i Ytterhogdals kyrka, Hälsingland, utför- des av Göran Sundin 1839 utan hänsynstagande till det förelagda för- slaget från Stockholm (fig. 48). Foto 1961 Lennart Björkquist, JLM. Ylterhogdal Church, Hälsingland. The decorations on the altar wall were painted by Göran Sundin in 1839 in disregard of the proposal from the Board ofPublic Worksand Buildings in Stockholm ( Fig. 48). Fig. 48. Av Konungen gillat förslag till al tare och predikstol i Ytterhog- dals kyrka, utfört vid ÖIÄ av Samuel Enander 1829. Kyrkoarkivet. P roposa l drawing approved by the Kingfor the altar and the pulpit by Samuel Enander from The Board of Public Works and Building s in Stockholm in /829. Triumviratet Den trio som inledde omvandlingen av kyrkorummet ut- gjordes av Pehr Sundin, Jonas Wagenius och Jonas Johans- son Ed ler, här kallad Ed ler n. De var alla jämtar, samtliga utbildade i Stockholm och i det närmaste jämnåriga. De kände varandra väl och var inbördes vänner. De har ägt, lå- nat, kopierat och omformat separata kopparstick och gra- vyrer från skilda land och från skilda epoker. Pehr Sundin (1760-1827) var som tidigare nämnts en er- känd konstnär och kolorist, kyrkainredare och porträttmå- lare, framför allt känd och berömd för sina stora schillerier, som uppmärksammades av samtiden. Man kallade honom Jämtlands Hörberg. Han hade vistats i Stockholm 1790- 91, fick avkortad gesälltid på grund av sin dokumenterade skicklighet och återvände till hemtrakten med den behörig- het han nödgats skaffa sig för fortsatta kyrkliga uppdrag.20 Jonas Wagenius (1747-1808) var född i Valne i Lockne socken i Jämtland och son till en bonde och nämndeman. 177 J- 77 betalade han kvartalspenningar till Stockholms målarämbetes gesällskap. Han var verksam inom hela stif- tet, företrädesvis i Medelpad och Jämtland med Sundsvall som bas, där han hade burskap sedan 1784. Jonas Johansson Edler (Ed ler n, 1764-l832), son till rokokoskulptören Johan Edler, fick sin första praktik i fa- derns verkstad och följde denne på flera uppdrag. Han vis- tades 1795-98 i Stockholm som bildhuggareelev och över- tog efter faderns bortgång dennes arbetsuppgifter och fa- miljeverkstad i Lockne. Om pappa Edler kan sägas ha bli- vit en halvhjärtad gustavian på gamla dar, var nu sonen helt skolad i den nya smakriktningen. Han hade i Stockholm 44 M. NODERMANN haft tillfålle att både se och kopiera Carl Fredrik Adel- crantz' predikstolar och altaruppställningar och arbetade efter de nya signalerna i huvudstaden. Av dekoratörerna var Wagenius den äldre och det är han som enligt kyrkaräkenskaperna utför de tidigaste skenper- spektiven, inalles åtta säkert belagda: 1790-92 Brunflo, 1793 Hallen, 1794-96 Lockne (utbetalningen 1796), 1796 Föllinge (numera försvunnet) samt 1797-1800 Lit, alla dessa i Jämtland där han mer eller mindre kontinuerligt vis- tats på 1790-talet. Därtill kom 1796 Selånger i Medelpad. Redan 1787 utförde han i Offerdal och Alsen "gardin på muren" men detta har enbart avsett draperierna bakom pre- dikstolen. Pehr Sundin samarbetade med Wagenius 1790 i Brunflo kyrka före utbildningstiden i Stockholm. Efter hemkoms- ten blev hans första stora arbete fondväggen i Hede kyrka i Härjedalen med kolonnarkitektur med trampe-l 'ceil-effekt omgiven av röda draperier (fig. 49). Man hade där tålmo- digt inväntat hans återkomst för det flera år tidigare beställ- da arbetet. Till härjedalsuppdragen kan troligen också räk- nas altarväggen i Storsjö kapell, dock obestyrkt. Förutom dessa utförde han ytterligare åtta stora sken- perspektiv, alla med draperier, varav sex i Jämtland: 1799- 1800 Rätan, numera avlägsnat, 1803-04 Berg, 1810-14 Rödön (tillika med en kolossalmålning av Korsnedtagning- en, allt förstört genom brand 1923), 1811 Hackås, 1813 Oviken (skenperspektivet avlägsnat då underliggande 1500-talsmåleri togs fram, överpartiet numera i Jämtlands länsmuseum), 1818-22 Näs (perspektivet här, liksom i Hackås, anbragt bakom altaruppsättning i rokoko) samt 1818-19 Linseli i Härjedalen och 1826 Ådals-Liden i Ångermanland. Wagenius var alltså den som introducerade arrange- manget som en fårdig konstform. Han skulle hinna samar- beta med två generationer Edler och fårgsätta och förgylla deras bildhuggeri. Bakom de edlerska altaruppställningarna målade han skenarkitektur, alla uppbyggda av parställda kannelerade kolonner med korintiska kapitäl som uppbar ett enkelt bjälklag och därovan ett imiterat kassettval v. I kom- positionen, som aldrig varierades, ingick målade blåa dra- perier med stelt inrullade våder, hopknutna med guldtofsar och kantade med fransar. Draperingen hålles åt sidan av illa målade, man kan säga närmast vanskapta, putti i skärgrå karnation. Han framställde sällan flera än tre i återkomman- de positioner, uppenbarligen målade efter mall, den ena pla- cerad på kassettvalvets krön, de andra vid sidopartierna. Pehr Sundin s skenperspektiviska måleri gavs en helt an- nan och rikare utformning med större djupverkan och en ut- byggd arkitektur i flera nivåer. Hans putti är rosiga, knubbi- ga änglabarn som leker bland tygmassorna och hans drape- rier är högst illusoriskt målade (fig. 50). Fig. 49. Pehr Sundinsaltarvägg i Hede kyrka, Härjedalen, 1792. Foto AT 1991. Hede Church, Härjedalen. The altar wall was painred by Pehr Sundin in 1792. skenarkitekturen i Oviken, Hackås och Näs (fig. 37) är särskilt intressanta såtillvida att här anbragts en dekor som stilmässigt inte alls hör samman med kyrkornas övriga in- redning i rokoko. Denna stilblandning har man tydligen in- te alls upplevt som besvärande. Man ville tvärtom ha den draperiförsedda fondväggen, vare sig denna passade i kyr- korummet eller ej . Samtidigt med de två ledande dekoratörerna arbetade målaren Jöns Asplund (1766-1806) i norra Jämtland, där han utförde en tämligen medioker altarvägg med uttunnade blåa draperingar i Vikens kapell 1799, omsorgsfullt signe- rad på altartavlans baksida, och ännu på plats, medan hans dekor i Hammerdal är avlägsnad. Asplund hade varit lärpojke hos Wagenius och kallas ge- säll i Selånger 1796, och han var också med i Lit. Han nåd- de inte mästers skicklighet men fick ändå beställningar utanför hemtrakten med en korvägg i Fredrika kyrka 179721 och Dorotea 1803. Doroteafonden är utan tvekan hans bästa arbete av god illusorisk verkan, beskrivet av Barbro Flodin.22 "På östra väggen målad altaruppsats med mittpartiet inramat av joniska pilastrar, kraftigt entable- ment med rundbågigt överstycke, innehållande Jahvemo- nogram inom molnformation och strålkrans." Målningen, som varit övertäckt togs fram vid restaureringen 1931. Den är endast känd genom ett dåtida fotografi, utplånad vid kyr- kans brand året därpå. Wagenius, såsom den äldste, hann på det tidiga 1790-ta- Iet samarbeta med pappa Ed ler i Brunflo, Offerdal och Hal- len. Efter Edlers bortgång 1797 skulle det bli sonen Jonas som startade en mycket framgångsrik karriär som bildhug- gare efter återkomsten från Stockholm med uppdrag inom hela stiftet. Jonas Edlers altaruppställningar med korset och pino- redskapen under det allseende ögat kom nu närmast att bli standard, med ett tidigt exempel i Lit 1799 (J ä) med replik i Stigsjö 1805 (Ån) och Hässjö 1826 (Me). Hans förslags- teckning är bevarad med påskrift Hässjö 1826. Jonas Edlers predikstolar har ingenting av faderns slö- sande rika rokoko, utan blev helt naturligt anpassade i ti- dens smak. Förebilden blev här Adelcrantz' predikstol, som han kunnat studera på ort och ställe i Adolf Fredriks kyrka i Stockholm. Den första i jämtländsk version kom på plats i Lit efter Edlers hemkomst från huvudstaden. Förutom hans egna repliker blev den flitigt efterbildad av andra snickare, t.ex. bröderna Jonsson i Häggenås, som på församlingens uppdrag skickades till Lit i direkt kopieringssyfte. Någon upphovsmannarätt existerade inte vid denna tid och man ville gärna ha något likadant som i grannkyrkan fast helst mera förgyllt och påkostat.23 Andra generationen Ett stycke in på 1800-talet skulle andra generationen ta vid. Jonas Edler II var redan i full verksamhet som bildhuggare. Sedan Wagenius avlidit 1808 och Pehr Sundin 1827 blev Pehrs son Göran Sundin (1795- 1857) den nye målaren på modet. Han hade de bästa förutsättningar, uppvuxen i en konstnärlig miljö, med tillgång till handbibliotek och gra- vyrsamling och under goda ekonomiska omständigheter. Sin första handledning fick han av sin kunnige far och sän- des sedan till Stockholm för vidareutbildning 1823-24. Han var på intet sätt en lysande konstnär, men hade ambi- tion och arbetsförmåga, ett ordningssinne intill pedanteri och god näsa för affärer och sociala relationer. Det är ge- nom hans brevväxling och familjearkiv som man får så god inblick i konstnärsgemenskapen omkring sekelskiftet 1800 och framåt, till vi lketjag skall återkomma. Göran Sundin kom att verka i 32 kyrkor inom hela Härnösands stift. Att dessa inredningar är ganska trista är inte enbart hans fel. Det hade som P. G. Hamberg uttrycker det "uppstått en normaliserad inredningsarkitektur med ett minimum av provinsiella särdrag i jämförelse med tidigare epoker".24 Det kan knappast dras en bestämd gräns mellan den gus- tavianska inredningstrenden och den som tidsmässigt mås- te kallas empire. Både Jonas Ed ler och Göran Sundin fort- satte på den inslagna vägen. Göran Sundin skulle komma att utföra inalles 14 skenperspektiv om man inräknar de två som han målade med fadern: 1819 Linseli i Härjedalen (tillsammans med fadern), samt i Jämtland 1836 Sunne, KYRKO!NREDNINGAR UNDER ROKOKO OCH EMPIRE 45 Fig. 50. Småänglar var ett omtyckt inslag i rokokons dekor, såväl i må- leri som skulptur. Teckning i rödkrita av Pehr Sundin, förstudie till en av änglarna i Näs kyrka (fig. 37), placerad längst till höger bland de målade draperierna. JLM. Foto JLM. Cherubs we re very popular features in the decorations during the Ro- coco period, both in painting and in sculpture. Preliminary study in red c rayon by Pehr Sundin for one of the angels in Näs Church. See Fig. 37. Now Jurthest to the right among the painred draperies. 1837-38 Fors, 1841-42 Häggenås, 1842-43 Aspås, 1844-45 Borgvattnet, 1847-49 Alsen, 1848-49 Ström, 1850-51 Ragunda, 1852- 53 Hällesjö (numera avlägsnat), 1854-55 Undersåker, vidare 1839 Ytterhagdal i Hälsing- land (fig. 47) samt Ådals-Liden (ti llsammans med fadern) och Arnäs i Ångermanland. Göran Sundin skulle aldrig komma ens i närheten av fa- derns mästerskap, varken som stafflimålare eller dekoratör. Hans många arrangemang är i jämförelse med faderns fan- tasilösa och utan illusorisk djupverkan. Inte heller kunde han behandla stoffer särskilt väl och hans figurmåleri är stelt, men han var en god tecknare, som gjorde upp nog- grant detaljerade förslag för sina fondväggar. Två av hans 46 M.NODERMANN projektritningar är bevarade och visar hur han byggde upp arkitekturen kring en bågformad ram för ett schilleri-han ville gärna själv måla sådana. De omramas av parställda kolonner med korintiska kapitäl , som bär upp ett enkelt bjälklag, ibland ett imiterat kassettvalv, stundom bara ett bågfält med Guds öga i en molnformation. De stela drape- rierna hålles undan av änglabarn, aldrig framställda som runda, glada putti utan som halvvuxna magra ungdomar, ofta insvepta i veckrika kläder. Med andra ord ganska trist. Han har också gjort förslag för altaranordning samrnan- kopplad med predikstol och även utfört ett sådant arrange- mang (fig. 47). Det är svårt att förstå den enorma uppskattning som hans arbeten väckte om man inte lägger in den ekonomiska aspekten. Han täckte stora ytor med uppspänd billig segel- duk och med den ibland helt målade skenarkitekturen kun- de man spara in kostnaden för skulpturala arbeten. Sedan Jonas Edler avlidit 1832 blev detta allt mera märkbart och Sundin tog då själv också bildhuggeriarbeten, även predik- stolar i en förenklad "Edler-version" . Han hade många ge- säller, även sina egna söner och arvodena kunde stanna in- om familjen.25 Vänskapsbanden och samarbetet blommade bäst under fader Pehrs tid- han omnämner i brev J onas Ed- ler som sin "hedersvän", medan sonen mera vanvördigt ta- lar om "gubben Edler" . Göran Sundin avled 1857 underpå- gående arbeten i Ramsele kyrka i Ångermanland. Det fanns flera som i mindre omfattning utförde draperi- fonder samtidigt med Göran Sundin och bland de sena ut- löparna kan nämnas Nils Magnus Åkerström (1828-1884), spegelfabrikör och målarmästare, senare utvandrad till USA. Han utförde två bevarade skenperspektiv i Härjeda- len, i Överhagdal och Tännäs (fig. 51). I Vilhelmina, Väs- terbotten, gjorde Marcus Jonsson en fondvägg 1832 som har stora likheter med sundinarnas arbete i Ådals-Liden.26 Bertil Andersson från Haga, Lockne (1766-1855) målade en fondvägg i Bodsjö 1815-17. På finska sidan i Anjala kyrka utfördes ett väldigt drape- riarrangemang kring en altaruppsättning från 1795. När fondväggen bakom målades anges inte men den förefaller mig vara senare- jag har själv inte sett den och vågar inte ha en tidsuppfattning om tillkomsten.27 Undervisningen- material och metoder Jämtland var ett landskap utan herrgårdskultur, med stora avstånd, utan stad (Östersund fanns endast på papperet 1786). Man frågar sig hur i denna avlägsna provins det kun- de växa fram ett måleri av kvalitet och en kyrkainredning med så starka lokala särdrag. Det känns otillfredsställande att hänvisa till tidens allmänna smakideaL De unga jämtar som skulle bli de ledande konstnärerna sökte sig till Stockholm. Det kan vara skäl att framhålla be- tydelsen av vistelsen där eftersom det tidigare, av både konstvetare och etnologer, envist framhållits att den jämt- ländska provinskonsten skulle vara norskpåverkad. Ingen av konstnärerna har fått sin skolning i Norge. Samtidigt är de en produkt av snäva möjligheter till utbildning. Ingen av dem kom utomlands, ingen har vandrat på klassisk mark och genom självsyn kommit i kontakt med antikens ideal. Men några kom till Stockholm, märkligt nog vid mycket vuxen ålder, inte som unga och formbara utan redan skola- de hemmavid. De arbetade i erkända mästares verkstäder och studerade vid Konstakademiens Principskola. De hade ti llgång till Akademiens bibliotek och gravyrsamling och den var avsevärd. Undervisningsmetoden bestod huvud- sakl igen i att sysselsätta eleverna med kopieringsarbeten. De sex professorerna i teckning ålades att varje år egenhän- digt producera en förlaga "H varefter begynnare kunna sig öfva, som ännu ej är i stånd att rita efter naturen".28 Inköpen till Akademiens bibliotek inriktades tidigt på att tillföra detta äldre gravyrer och de användes intensivt - även för hemlån fastän detta var förbjudet. Den luttrade sekreteraren OlofTempelman, som 1790 började katalogi- sera samlingen, hade stora svårigheter att spåra försvunnet material och tvingades till den drastiska åtgärden att annon- sera i Dagligt Allehanda 180 l för att försöka nå alla synda- re och låntagare.29 1806 års katalog upptar 500 böcker och 152 band gravyrer, lågt räknat 11 000 blad. I Akademiens bevarade samling finner man många gra- vyrer, slitna och tummade, efter Le Brun, Grassi, Rubens och Carracci, som alla kopierades i de jämtländska kyrkor- na. Det var alltså helt följdriktigt att Pehr och Göran Sundin begagnade sig av dem och fortsatte traditionen att arbeta ef- ter de Stora Mästarna när de återvänt till hemtrakten och det skall alls inte ses som enbart en landsortsmässig retarde- ring. Just Le Bruns Korsnedtagning fick en oerhörd genom- slagskraft i hela landet. När det gällde bildhuggareleverna hade de rika möjlig- heter att studera verk av de stora italienska och tyska arki- tekterna. Här fann de arbeten av Andrea Pozzo (1642- 1709) med hans "Prospettiva de' Pittori et architetti", Rom 1702 och Giovanni Battista Piranesis (1720-78) "Opere varie de Arehitretura prospettive grotteschi anchi antichita sul gusto deg l i anti chi romani", Rom 1750. Vignola och Jo- han Daniel Hertz (1693-1754) var representerade med sex blad av altaruppställningar som Pehr Sundin f.ö. själv haft i sin ägo och blad av J oh. Christ. Weigel efter J. Schubler. Främst har naturligtvis en bildhuggarelev haft utbyte av att i huvudstadens kyrkor se de ny installerade altaruppställ- ningarna och predikstolarna av C. F. Adelcrantz. Edler har också studerat dekordetaljer på "Ljungens predikstol i Strengnäs" .30 Så långt kan predikstolar och kolonnuppställningar för- Fig. 51. Altarväggen i Tännäs kyrka, Härje- dalen, dekorerades av Nils Magnus Åker- ström 1855. Foto CM 1975. The alrar wall in Tännäs Church, Härjeda- len, was painled by Nils Magnus Åkerström in 1855. klaras. Men draperierna då? Ritningarna från Överinten- dentsämbetet för de norrländska kyrkornas fondväggar tog gärna upp stramt klassicistiska kolonnarrangemang men aldrig någonsin draperiinramning. Norrlänningarna har in- te heller kunnat se något eastrum doloris, eftersom ingen större kunglig begravning var aktuell under deras stock- holmsår. Privathemmen då? Överklassen hade på 1790- talet ännu inte skaffat sig några rika gardinarrangemang för fönsterna. Jag kan helt enkelt inte lämna någon tillräckligt rimlig förklaring till det plötsliga uppdykandet av blåmålade dra- perier på de jämtländska kyrkväggarna, som för övrigt skulle bli ett så älskat motiv att det ymnigt återkommer ock- så inom möbelmåleriet Självfallet finns barockens draperingar på alla de äldre gravyrer som kopierades för schillerierna, särskilt då i natt- vardsframställningarna. Man plockade gärna in ett tygsjok som ett bekvämt sätt att dölja besvärlig palatsarkitektur, men det är inte en tillräcklig förklaring till hur barockens KYRKOINREDNINGAR UNDER ROKOKO OCH EMPIRE 47 draperingar via äldre gravyrmaterial flyttats över till att om- ge kolonnarkitekturen. Den sundinska gravyrsamlingen Man kunde vänta sig att fi nna någon ledtråd i de tidigare be- rörda rika fynden från trossbottnen i den sundinska målar- gården med innehåll av brev, mallar, förlagor, schabloner och framför allt gravyrer. Gården revs 1953 och det framkomna materialet tillvara- togs på Jämtlands läns museum. Därtill har man konstnä- rernas bouppteckningar, där Pehr Sundins är i absolut sär- klass, med detaljerat redovisat innehåll av hans konstnärli- ga verksamhet, förutom av allt som tillhör ett välskött jord- bruk. Sammanställt med de bevarade trossbottenfynden står det klart att bouppteckningens "116 Diverse böcker" har utgjort ett konsthistoriskt handbibliotek, där det bland an- nat ingått Kraus s "Biblisches Engel-und Kunst Werck", Pa- ulus' Epistlar, illustrerade av Frölich, titelsidan bevarad. 48 M.NODERMANN )i :Q Fig. 52. Förlageritning ti ll kolonn med korintiskt kapitäl av W. Mar- low. Använd av jämtlandsskulptörerna. Ingår i den sundinska gravyr- samli ngen. JLM. Parrem drawing by W Marlow for a Corinrhian co/umn. U sed by rhe sculprors in Jämrland. Fig. 53. Förs lag 1795 av Ö l Ä till altanavla i Arbrå kyrka, Hälsingland. RA. Foto RA. Arbrå Church, Hälsingland. P roposa l dr{ilving for an a/rar piece by The Board ofPublic Worksand Buildings in Srockholm, 1795. • Bland de efterlämnade gravyrerna är flera lösa blad med Pfanns arkitektur. Likaledes bör Sundin ha ägt Karl XII:s bibel från 171 1, eftersom det finns en stucken schablon ef- ter försättsbladet med de fyra evangelisterna, förutom må- larteknisk handledning som "Beskrifning om Tilwerkning Sätten af Hartz, Terpentin, Terpentin-Olja och Kimrök" från l774 och "Den Uppriktiga Laqerkonsten", Örebro 1826_31 Samlingarna ökades successivt och kom att utgöra ett re- ferensbibliotek för vänner och kolleger. Jonas Edlers signa- tur förekommer på en handteckning och åtminstone en av hans projektritningar ingår där, nämligen den tidigare nämnda för Hässjö kyrka. Målare och skulptörer arbetade i nära samklang och man kan iaktta exakt samma utförande av kolonnkapitälen, som med all tydlighet gått tillbaka på gemensamt utnyttjade blad av både Pfann32 och Marlow33 ( tig. 52). Detta ger nyckeln till samstämmigheten mellan skulptur och måleri. Man letar förgäves efter någon ledtråd när det gäller dra- perimotivet Pehr Sundins Dessein för Hede kyrkas altar- tavla är defekt. Den visar beklagligtvis endast toppstycket och ger inte minsta upplysning om hur motivet kan ha vux- it fram. Altarväggen i Hede från l 792 utfördes, frånsett dra- perierna, i tidsenlig stil (tig. 49), och man kan här jämföra med t.ex. den ri tning som några år senare, 1795, översändes från Överintendentsämbetet till Arbrå församling (tig. 53). Göran Sundins projektritningar för de stora altarväggarna föreligger i färdig form, när kombinationen sedanlänge var etablerad. Två målande kolleger i Hurliksvall En konstnär som kan ha utövat ett visst inflytande och vars arbeten varit en möjlig inspirationskälla var Paul Hallberg (1734-1789), nämndemansson från Haverö, också han stockholmsutbildad, elev ti ll Masaenke på 1750-talet, från l 763 bosatt i Hudiksvall där han fick burskap två år sena- re.34 Han var alltså verksam en generation före jämtarna. Hallberg blev en uppskattad och hårt anlitad inredare i hälsingekyrkorna. Redan l 764 utförde han en enorm altar- målning i Delsbo kyrka, tyvärr endast avbildad i sin helhet på ett vykort före kyrkans ombyggnad (tig. 54). Fonden, som mäter 14x 8,5 meter, är visserligen bevarad men förva- ras hopvikt i klockstapeln, omöjlig att studera med endast mjttmotivet åtkomligt ( tig. 55).35 Det visar konungarnas tillbedjan och är ett sällsynt stick av Phillippe Thomassin 1613 efter Federico Zuccari (tig. 56), flerfa ldiga gånger också utnyttjat av Pehr Sundin. Denna gravyr är inramad i ett bågfält med två antydda, beskurna kolonner. Hallberg byggde ut kolonnarkitekturen i den väldiga fonden. Ovan- på de korintiska kapitälen placerade han ett genombrutet bjälk lag med rokokosvängda postament, där det sitter putti K YR KOINRED INGARUNDER ROKOKO OCH EMPIRE 49 Fig. 54. Altararrangemang i kolossalformat, utfört av Paul Hallberg för Delsbo kyrka i Hälsingland med Konungarnas tillbedjan efter Federico Zuccari som centralmotiv (tig. 56). Utförd 1764. Foto ATA. The /arge altar arrangement by Paul Hallberg for Delsbo Church, Hälsingland, with the altar painting "The Adoration of the Magi" from J764 after Federico Zuccari ( Fig. 56). Fig. 56. Konungarnas tillbedjan. Gravyr efter Federico Zuccari, d. 1609. Efter Heiligen drei Kön i ge, utställningskatalog, Köl n 1982. Bil- den beskuren nedtill . "The Adoration ofthe Magi". Engraving after Federico Zuccari. Fig. 55. Altarmålningen i Delsbo (tig. 54) är nu undanhängd i klocksta- peln och endast mittpartiet kan studeras. Formatet framgår av staffage- figuren . Foto på 1960-talet av förf. The altar painting in Delsbo Church (Fig. 54), now kept in the bell- tower. Only the middle part can be stud ied. Pilotofrom the /960s. 4-KB4 50 M. NODERMANN med blomsterrankor. Här måste han ha haft någon förlaga efter t.ex. Peyrotte eller Meissonnier.36 Nederst framträder ett draperiarrangemang, vars utsträckning uppåt man inte får en klar bild av, men nertill slingrar det sig kring kolonn- baserna och upp över predikstolens baldakin. Det är alltså ett arrangemang med predikstol över altaret. Nu är det så att den då befintliga byggdes först 1852 och hur det ursprung- ligen tett sig går knappast att avgöra. Hallberg tycks emel- lertid varit först med kombinationen kolonner-draperier. Han inredde tre eleganta sakristior, närmast som förmak, Gnarp, Idenor och Kårböle, med väggfält som i Idenor är inramade med förgyllda lister och rokokoemblem på väv, i Gnarp målade direkt på väggen 1766. Han applicerar gärna ett draperi för att komma undan ett besvärligt arkitekturper- spektiv, t.ex. i framställningen i Idenor av Jesus utdrivande månglarna ur templet.37 Kolonnarkitektur möter bl.a. i Gnarp. 38 Men dessa motiv nota bene målade var för sig och i skilda kyrkor. Det klassiska skenperspektivet i Hudiksvalls kyrka av stark trompe-l 'reil-effekt har Hallberg av allt att döma inte utfört, även om 209 alnar väv inköptes 1775 för att klä in hela östra väggen och han enligt kyrkaräkenskaperna fick arvode året därpå. I Inventarium för 181339 upplyses näm- ligen om att "Altarprydnaden, som intager hela östra Gaf- welen omkring stora Fenstret målad på Wäf 1796 och till- ökt 1803. Ritningen dertil är gifwen af Målaren Frantzon och gillad af Kong) Hof Intendents Embetet." Hallberg har tydligen utfört något som efter hans död ersatts, förbättrats eller övermålats av kollegan Frantzon. Målarmästaren Hans F rantzons fantastiska perspektiv som en halv rotunda har helt visst beundrats av både församlingsbor och samti- da kolleger och bevisligen gillats på högsta ort (fig. 57). Tygmassor finnes, men skymtar endast som bakgrunds- Fig. 57. Korväggens stora målning i Hu- diksvalls kyrka utfördes 1796 och 1803 av målarmästaren H. Frantzon. Efter vykort. The /arge wall-painting in the chancel of Hudiksvall Church was carried out in 1796 and 1803 by the master-painler H. Front- zon. montage. Att jämtarna sett detta och försökt åstadkomma en liknande djupverkan tycker man sig spåra i Ådals- Liden, där far och son Sundin målade fondväggen 1826. Överintendentsämbetets inflytande Inför den nya kyrkobyggnadsvågen hade man i Stockholm vid Överintendentsämbetet en god beredskap för att möta efterfrågan på nya byggnadsritningar eller bearbeta dem som inskickats. Man strävade efter att styra verksamheten mot en stram och enhetlig arkitektur av god kvalitet. Resultatet blev inte alltid det avsedda. Just med tanke på den stora aktiviteten i nedre Norrland inrättades en särskild tjänst och valet föll på Daniel Hagman ( 1710-1776) som 1758 fick särskild "con- sistorial" just för Jämtland (se ovan Telhammer). Han hade självfallet räknat med att ta över många uppdrag där, men mötte starkt motstånd. Av de 16 kyrkor som uppfördes i Jämtland och Härjedalen under hans tid fick han endast uppföra en enda själv - den i Brunflo-och detta efter en långvarig strid med församlingen . Man hade egna lokala och skickliga byggmästare som man ville gynna, men Hag- man blev ändå stilbildare och salkyrkorna med den breda fondväggen gav förutsättningarna för den nya dekoren. Också när det gällde inredning kom Överintendentsärn- betet ofta till korta i dessa trakter. Sedan 1767 satt som överintendent Carl Fredrik Adelcrantz som kontrasignerat många förslag. Hans predikstolar var uppskattade förebil- der; särski !t den tidigare nämnda predikstolen i Adolf Fred- riks kyrka i Stockholm. Altaruppställningarna ville man utforrna på hemmaplan. Flera ritningar med skenarkitektur utfördes av Olof Tem- pelman (1745- 1816), tillika lärare i arkitektur vid Konst- akademien vid den tid då Pehr Sundin och Jonas Ed ler vis- tades där. Tempelmanförslagen visar alla en stram, kyligt akademisk formgivning, karaktäriserad av närmast avsky för onödig dekor. Han har inte i något fall gjort förslag med draperier i samband med skenarkitektur och glada putti med blomster var otänkbart. Den kombinationen var jämtarnas egen och i de fall där man följt eller delvis följt ett förslag till al taran- ordning, har denna konsekvent inramats av de blåa målade tygmassorna. Man kan jämföra med ÖIÄ:s förslagsritning för Arbrå kyrka (tig. 53) och parallellen i Hede (tig. 49), där Pehr Sundin målade röda draperier.40 Ännu mera beteck- nande är kanske Tempelmans förslagsritning till altare i Sollerön i Dalarna 1788 (tig. 58), som till punkt och pricka kom till utförande.41 Den kanjämföras med den sundinska fondväggen i Ådals-Liden, Ångermanland 1826, med lik- nande djupverkan men med draperier och ett krön med Lammet, omgivet av förgyllda strålar. 1809 inkom från Överintendentsämbetet en projektrit- ning för Rödöns kyrka till både predikstol och altaruppsätt- ning, signerad av Axel Almfelt och G. A. Pfeffer. Altaran- ordningen var den enklast tänkbara med två kannelerade kolonner som inramning för en tänkt altarmålning. Detta förslag tilltalade varken församlingen eller de kontraktera- de konstnärerna. Här gjorde Pehr Sundin i stället sin kanske vackraste fondvägg (tig. 45) med en fantasifullt utbyggd skenarkitektur, böljande draperier och lekande putti som inramnjng till ett stort scrulleri - också av hans hand - före- ställande Korsnedtagningen efter Le Brun. Bildhuggaren och konstnärskollegan Jonas Edler för- kastade också förslaget och snidade lagerfestoner och ym- nighetshorn på altarskranket och utformade en förgylld predikstol av sin vanliga beprövade typ. På den bevarade projektritningen från ämbetet har präs- ten kort och gott antecknat "ankom för sent" med den syrli- ga kommentaren "kunde ej (äfven för olämplighetens skull) begagnas".42 Detta är bara några få exempel på att Överintendentsämbetets förs lag nonchalerades och listan skulle kunna göras längre. Man kan utan vidare konstatera att några draperier har myndigheten i huvudstaden inte be- stått jämtarna med. Det sega motstånd, som Överintendentsämbetets förslag mötte, gällde för hela området och inte bara de i särklass sturiga jämtarna. Naturligtvis kände man motvilja motcen- traldirigering från Stockholm, men det var också i hög grad en ekonomjsk fråga. I dessa utpräglade timmerdistrikt med nära nog obegrän- sad tillgång på virke ville man inte onödigtvis bygga i sten. Man förfogade över utmärkta lokala byggmästare och tim- mermän. Dessa var avgjort bill igare och drev arbetena med största möjliga hänsyn till avbrott för sådd och skörd under den korta, norrländska odlingssäsongen. Något sådant var KYRKOINREDNINGAR UNDER ROKOKO OCH EMPIRE 51 Fig. 58. Förslag till altare och altarväggsdekor för Solleröns (Sofia Magdalena) kyrka, Dalarna, av Olof Tempelman, ÖIÄ 1786. RA. Foto RA. Sollerö (Sophia Magdalene Church), Dalarna. Proposelifor an altar and altar wall arrangements by OlofTempelman 1786. en långväga ifrån kommen stiftsbyggmästare helt kallsin- nig för. Självfallet var man också mån om arbetstillfällena. Ett kyrkbygge var en stor investering som berörde alla i sock- nen. Man upprättade s.k. gångled för framforsling av virke och satsade egen arbetsprestation. Men snickare, målare, murare skulle betalas och det var angeläget att arvodena gick till "de egna". På så sätt blev den dryga ekonomiska satsningen ett slutet system där penningarna stannade inom socknen. De mycket framgångsrika, utbildade dekoratörerna och bildhuggarna, som hade välavlönade uppdrag utanför hem- provinsen kunde sägas förtjäna hårdvaluta. Alla dessa skickliga landsbygdens konstnärer och hantverkare var till skillnad från kollegerna i städerna inte skråanslutna och in- te tvingade till specialisering. De var mångsysslare som åtog sig de mest skiftande uppdrag. Det på många håll envisa motståndet mot centraldirige- ring gjorde att de norrländska konstprovinserna länge kun- de behålla sin lokala särart. Den klassicerande arkitekturen med draperierna kunde livas av lekande putti och rokokons kvardröjande blomsterurnor, festonger och ymnighets- horn. 52 M.NODERMANN Noter l. Cornell 1929 s. 19, P. G. Hamberg 1953, s. 316. 2. En utförlig levnadsteckning har gjorts av Lars Ljungström 1990. 3. Verkförteckning se Nodermann 1990, s. 220 ff. Se även nedan bi- laga. 4. l bild hos Ljungström 1990, s. 13 1. 5. LJSTA Kontraktet: "Åhr 1752 d l December blef nedanstående afhandling ock Contract emellan underteknade slutit ock fast- stält som härefter följer - Jag Johan Olson åtager mig af fri ock otwungen wilja, at såsom lärodräng begifwa mik i tienst hos Bilt- huggaren ock byggmästaren kånstärfarne Mäster Jonas Gran berg, ock uti samma tienst framhärda Fem b åh r utan löhn och kläder, ut- om hwad Mästaren af god wilja ock benägenhet w il under dessa läroåhr derutionan under stödja min fattiga förmåga. Sedan desse Fem b åhr äro framflutne samtycker iag likaledes at tiena Mästaren i Twänne åhr emot sådan löhn efter öfwerenskommande som kan sig lämpa efter min flit ock up förande. under tiensteåhren skal i ag mig eij undandraga at med nöij ock tålamod förrätta nödwändiga hussyslor i synnerhet and ock bärgningstiden om såmmaren, när annat arbete i professionen eij förefaller ock af mig fordras. I öfri- git skal iag på det högsta beflita mig om trohet, nyckter-och flitig- het samt ställa mig til rättelse de lefnadsreglor som utom detta Contract äro mig förskrefne ock al tid söka ärbart ock oförargeligt umgiänge. In summa skal iag efter yttersta förmåga så inrätta mit upförande, at utom den nytta ock förmån igienom et gudfrucktigt ock dygdigt lefnadssätt mig tilflytandes warder, iag också måtte winna min Mästares kiärlek och förtroende. Häremot utf Fig. 77. Olof Tempel man. Förslag till nya torn för Fredrikskyrkan i Karlskrona 1806. RA, foto RA. O. Tempelman, p roposat drawing from 1806 for new towers for the Church Fredrikskyrkan in Karlskrona. och fyra likformiga fasader, som är besläktade med Härnö- sands västfasad. Kyrkorna liknar dock varandra mer idag än de gjorde 1840. Engelskyrka publicerades i litografier 1837 i det skick den var vidEngels död 1840, dvs. utan de fyra småtornen. Dessa tillkom först 1850, efter ritningar från 1844 av en okänd petersburgsarkitekt.53 Om Nikolai- kyrkan haft någon betydelse för Härnösands domkyrka är det därför i första hand som klassicistiskt monument, och mer specifikt genom lösningen av centraltornet, med dess höga resning och kupol. Ingen av de nämnda exemplen kan utpekas som en up- penbar förebild för Härnösands domkyrka. Den har lånat former från skilda håll till en självständigt formad helhet, i skala anpassad efter stiftsstadens topografi och resurser. Både Blom och Hawerman hade grundlig förtrogenhet med klassicismen, både från hemstaden Karlskrona och genom sin utbildning. Tessinkyrkorna i Karlskrona kan anas som en utgångspunkt: Fredrikskyrkans dubbeltorn HÄRNÖSANDS DOMKYRKA OCH DESS ARKITEKT 69 och Trefaldighetskyrkans tempelportiker och fasadutform- ning. Helt klart har Hawerman för Hämösandsdomens två lanternintom i väster lånat formen från de tvillingtorn för Fredrikskyrkan i Karlskrona som Olof Tempelman ritade 1806 (fig. 77). De ingick i ett projekt för att reparera den av brand 1790 delvis förstörda kyrkan, byggd 1720-58 efter Nieodemus Tessin d.y. :s ritningar. Vid återuppbyggnaden följdes inte Tempelmans förslag, men Hawerman måste ha stött på det i Överintendentsämbetets stora ritningsarkiv då han 1840-41 arbetade med förslaget till ny altarprydnad för kyrkan.54 Tempelmans förslag går i sin tur tillbaka på en tänkbar förebild för Fredrikskyrkan, Carlo Madernas S. Atanasio dei Greci i Rom från 1600-talets första decennier, spridd i gravyrer. 55 Härnösands domkyrka anspelar också på den gusta- vianska tidens främsta kyrkobygge, Carl Fredrik Adel- crantz' Adolf Fredrik i Stockholm, invigd 1774. Dess slan- ka åttkantiga kupoltom med lanternin står fadder till Härnösands, men fasadernas proportionering skiljer sig åt. Det är särskilt tydligt om man järnför Adelcrantz' sena om- byggnadsförslag från 1780-talet med tempelportik i väster med Härnösands västfasad. Empirens slanka, höjdsträvan- de former har efterträtt den sena nyantikens tyngre, vi- lande.56 Hur förhåller sig Härnösands domkyrka då ti Il samtidens viktigaste kyrkliga bygge, Fredrik Bloms egen Skepps- holmskyrka, som även Hawerman så väl kände?57 I exteriö- ren finns få beröringspunkter. Bloms pantheonparafras ta- lar empirens språk; exteriören är additivt komponerad med tunn och grund artikulering av väggarna. Härnösandskyr- kan har en mer plastisk och volymbetonande behandling av byggnadskroppen. Domkyrkans tempelportik med fristå- ende kolonner är ett nyantikt motiv som knappast använts i svensk arkitektur sedan 1820-talet. I interiörerna finns större valfrändskap, trots att kyrko- rummen har helt olika form. skeppsholmskyrkans graciösa arkadomgång och luftiga ljusföring återspeglas i Härnä- sandsdomens treskeppiga kyrkorum. Både Blom och Hawerman hade som vi sett på 1840-ta- let börjat intressera sig för de nymedeltida sti larna. Blom försökte ju redan 1838 Iansera ett nygotiskt förslag till domkyrkan i Härnösand. Detta betyder dock inte att man vid Överintendentsämbetet definitivt övergivit klassicis- men som uttrycksmedel. 1800-talets begynnande stilplura- lism innebar ju en frihet att använda olika historiska stilar parallellt; byggnadsuppgiftens art avgjorde valet. Att man i Härnösand till sist stannade för ett klassicistiskt förslag har säkert i hög grad påverkats av den beställande parten. Även om byggnadskommitten förkastade det gotiska förslaget med hänvisning till att det var dyrast är det troligt att flertalet i kommitten kände sig mera hemma med de klassicerande förslagen. När residens- och skolstaden Härnösand nu skulle manifestera sin värdighet som stifts- stad föll det sig säkert naturligt att följa upp traditionen från Olof Tempelmans två nyklassicistiska märkesbyggnader i staden, residenset och gymnasiet, byggda 1790 och 1791. De nybyggnadsförslag som tidigare lagts fram av lokala byggmästare under 1780- och 90-talen och på 1830-talet var ju också variationer på det klassicistiska temat (se kata- log). Kyrkans art bör också ha spelat in. Den närmast föregå- ende domkyrkan som byggts i landet, den i Göteborg, rita- des 1808 av Carl Wilhelm Carlberg och stod klar på 1820- talet. Den präglas av kärv klassicism med en kraftfull tem- pelgavel som markerar huvudfasaden i väster. 58 Den har sä- kert figurerat som referensexempeL Hawerman- och Blom - har alltså varit lyhörda för be- ställarens önskemål och stilmässigt gått tillbaka i tiden, in- te bara till empirens version av klassicismen utan även till den strängare och tyngre sengustavianska. En enda detalj vittnar om den nygotiska trenden: tornets graciösa lanter- nin med sin smala spira. I Hawermans samlade ceuvre framstår detta tidiga verk som det i särklass konstnärligt mest övertygande. Kyrkan är i sin art unik i Sverige och har få direkta förebilder. Att en ung arkitekt utan några arkitektoniska stordåd bakom sig här har lyckats över förväntan får tillskrivas en kombina- tion av gynnsamma förutsättningar: gedigen skolning i den klassicistiska traditionen, ledning och inspiration från Fredrik Blom samt kanske viktigast: den enastående utma- ningen att få gestalta en domkyrka i ett ytterst framträdan- de läge. Inför den uppgiften har Hawerman mognat och vuxit som arkitekt. Vad har då Härnösands domkyrka i sin tur betytt som fö- rebild? För de vanliga sockenkyrkorna var den stora dom- kyrkan inte relevant som förlaga, och det finns helt naturligt inga miniatyrkopior på landsbygden. Men inte heller i de- taljer tycks kyrkan ha efterbildats i någon större omfatt- ning. Undantaget är den öppna lanterninen med sin spira, som återfinns på flera kyrkor från 1840- och 50-talen.59 I några fall kan tydligare influenser från domkyrkan dock anas. I lappländska Åsele, nära gränsen ti ll Ånger- manland, byggdes 1847-52 en förhållandevis stor treskep- pig kyrka efter ritningar av Carl Gustaf Blom Carlsson 1846, delvis omarbetade av Johan Fredrik Åbom (fig. 78). Kyrkan brann 1934. Långhusets kolonnburna arkad bar si- doläktare av samma typ som i domkyrkan, och även predik- stolens form och placering överensstämmer. Ljuset ström- made in både genom det halvrunda korets tre stora fönster och genom överljus i högväggen i öster. Bilder av kyrko- rummet förmedlar samma intryck som tidiga bilder av domkyrkans interiör.60 70 l. SJÖSTRÖM Fig. 78. Åsele gamla kyrka, byggd 1847- 52 efter ritningar av Johan Fredrik Åbom. Interiör mot öster. Kyrkan brann 1934. Foto ca 1900, Västerbottens museum, Umeå. Åsele old Church, built 1847- 52, afterdrawings by J. F. Å bom. Destroyed by fire in 1934. Överljus av samma slag har tagits upp även i två andra norrländska kyrkor på 1850-talet. I Ramsele i Ångerman- land, dit Johan Adolf Hawerrnan år 1835 levererat ett för- slag till åttkantig kyrka, som inte utfördes, ritade hans bror Ludwig 1854 den stora treskeppiga kyrkan, som invigdes 1858 (se katalog). Altaret står visserligen framför en skärm, bakom vilken den halvcirkelformade sakristian finns, men överljuset faller in i koret på samrna sätt som i Härnösand. Även i Lidens kyrka i Medelpad, ritad 1854 av Johan Erik Söderlund och byggd 1856-58, är koret präglat av både korfönster och en krans av överljusfönster (se katalog). Kanske går det att genom grundligare studier finna fler exempel på lån från domkyrkan. Klassicismen dröjde sig kvar länge än i svenska landskyrkor, särskilt i Norrland. Överintendentsämbetets arkitekter fick ända in på 1870-ta- let ofta önskemål om klassicerande formspråk. Men de mo- derna medeltidsstilarna och n yrenässansen lanserades med allt större framgång. Säkert såg varken Johan AdolfHawer- man eller hans kollegor Härnösands domkyrka som en stil- mässigt lämplig förebild. Den hade fått en särpräglad form, som en markering av dess unika funktion och rang i stiftet och betingad av de speciella förutsättningarna. I det långa perspektivet har den stått sig väl. Noter l. Den nya kyrkan i dess mi ljö avbi ldades av G. W. Palm 1856. Mål- ningen beställdes av Härnösandsborgare som skänkte den till Härnösands stad, nu i rådhuset. Avbildad i Allhems bok om Ång- ermanland 1976, s. 184-85.- För värdefulla synpunkter på manu- skriptet tackar jag Göran Lindahl. 2. För restaureringarna, se nedan katalog, samt Wikmark 1975, s. 167 ff. 3. Wikmark 1975, s. 17 ff. 4. Wikmark 1975, s. 72 ff. 5. Buchts mest utförl iga text om kyrkorna i Härnösand återfinns i Från ådalar och fjäll, 1920, samt i Härnösands stads historia 1945, del 2 (t.o.m. 1809). l verkets del 3, 198 1, bygger avsnitte; om domkyrkan helt på Wikmark 1975. Bucht har också medver- kat i den vägledning om kyrkan som författats av kh Ivan Forss- berg, med upplagor 1942, 1952, 1965, 1973. RolfNäslund har bi- stått förf. med många värdefulla uppgifter och ett manusutkast som utnyttjats i katalogen. 6. Alm 1986, s. 86 ff. Ett kort avsnitt om domkyrkan fi nns i Härnö- sands stift i ord och bild, 1953, s. 262, där Bertil Berthelsson kal- lar den "stiftets ståtligaste kyrkobygge under 1800-talet", ritad av en skicklig arkitekt (Ludvig Hawerman) "som konsekvent men samtidigt självständigt ti llämpade nyklassicismens principer". I Allhems bok om Ångermanland 1976, s. 59 f, skriver Bengt G. Söderberg på liknande sätt om "landskapets största och ståtligas- te kyrkobyggnad", vars "utmärkte arkitekt, Ludvig Hawennan, har blivit alldeles för litet känd". Söderberg anser att kyrkan vis- serligen stilmässigt är klassicistisk, men även influerad av ro- mersk barock, särski lt av Borrominis S. Agnese i Rom. 7. Wikmark 1975, s. 116 ff. Uppgiften att Ludwig Hawerman är kyr- kans arkitekt förekommer tyvärr fortfarande, t.ex. i Nationalen- cyklopedin (199 1). 8. Uppgifterna om J. A. H. i tryckt litteratur är magra. se Arkitektur- museets register över svenska arkitekter födda 1801-. Svenskt konstnärslexikon 1957.- Kruse J. , Svenskt porträttgalleri XX. 190 1. - Kremen Y. , Arkitekten Johan Adolf Hawerman ( 18 12- 1885). 40-poängsuppsats, 1985. 9. Biografiska uppgifter hämtade ur J. A. H.:s "Tjenst förteckning" i ansökningshandling 24 juli 1840 (RA, Ö lÄ:s arkiv, skrivelser till K. Maj:t, 3 1 juli 1840, vol. 375). 10. R. Josephsson i SBL, 1925. l l. Tjenst förteckning 1840. 12. Tjenst förteckning 1840; K. Akad. hand l. 24 januari 1831, 14 februari 1832, 1833,s. 5, 1834, s. l35, 1837,s. l76o.l99, 14 sep- tember 1839; Hultmark E. 1935. Om utbildningen på Akademien, se Grandien 1974, s. 22 f, Lindahl l986, s. 202 ff. 13. K. Akad. handl. 26januari 1837, s. 193. 14. Om ÖIÄ se B. Edling 1989, Sv K vol. 2 10 1989Inledningen. 15. RA, ÖIÄ till K. Maj:t 31 juli 1840, memorial från F. Blom ang. konduktörsbefattning för J. A. H. ÖIÄ Dr 1841 nr 167, 492 an g. Enanders tjänst. 16. K. Akad. hand l, vol. 17, pro t. 26 januari 1837, 30 januari 1837. 17. K. Akad. hand l. , prot. 31 augusti 1878, 29 augusti 1885. Minnes- ord över Hawerman lästes på Akademiens högtidsdag 14 maj 1886, enligt protokollet. Parentationen återfinns dock vare sig i den tryckta eller handskrivna protokoll versionen. 18. ATA, J. A. Hawermans samling, innehåller ett sextiotal skisser, de flesta på transparent papper. Många har påskrifter som anger för- lagan, olika publikationer, de flesta franska, engelska och tyska, HÄRNÖSANDS DOMKYRKA OCH DESS ARKITEKT 71 daterade 1860- och 70-tal. En kopia (?) efter F. Bloms skiss för Rosendal 18 17-23 ingår. Ä ven kopior efter Hel go Zetterwalls kyrkor (Håslöf och Häglinge).- Arkitekturmuseet, John Hawer- man, två skissböcker, den ena med dateringar från 1850-tal, den andra från 1860-70-tal, samt en mapp med ett femtiotal blandade skisser, likartade och samtidiga med ATA:s. - Konstakademien, J. A. Hawerman, skissbok P 55 A, se nedan not 20, samt f. n. kata- logiserade under F. Bloms samling, skissbok nr 12 (troligen) och nr 16 (signerad), med skisser från Frankrikeresan 1842, se nedan not 27. Det mesta av materialet i de tre arkiven synes ha inköpts ur kvarlåtenskapen från arkitekt Ernst Hawerman, försåld på bok- auktion 1966 samt från hans änka Fru R. Hawerman. 19. Nationalmuseum NM A 160: 1974. J. A. H. ställde ut en "Utsikt af lnnsbruck" på Konstakademiens utställning 1838. E. Hultmark 1935. 20. Inköpt 1968 från Fru R. Hawerman. Uppgift från arkivarie Eva- Lena Bengtsson, K. Akad. 21. Namngivna porträttstudier är även Axel Almfelt, äldre konduk- törskollega, samt en sovande ung kvinna, "uppasserskan på ång- båten till Carlserona 1837, MI Telander tror jag hon hette". 22. Skissen är kalkerad efter en annan skiss, troligen utförd av Fred- rik Blom, enligt uppgift av FL Carine Lundberg. På bägge anges att kompositionen är författad av Fredrik Vestin. På Hawermans kopia anges i vapenskölden CXV, vilket kan tyda på att skissen tillkommit efter 1859, då Karl XV blev kung. 23. K. Akad. handl., prot. 21 augusti 1840, 2 1 april 1841,8 februari 1841, 2juni 1842. 24. K. Akad. handl., prot. 23 februari 1850. 25. K. Akad. handl., prot. 2 juni och 17 augusti 1842. ÖIÄ Dr nr 57 1, 30 augusti 1842, Dr nr 835 6 december 1842, RA. 26. ÖIÄ skrivelser till K. Maj:t, ED konseljakter 13 november 1843 nr 398, Hawermans skrivelse daterad 19 oktober 1843. 27. Passet utfardat 3 september 1842. Polissekr:s arkiv nr 3525, SSA. För hjälp med att ta fram uppgiften tackar jag arkivarie C. M. Ro- sell. Skissboken från resan är provisoriskt numrerad som nr 16 i Fredrik Bloms skissböcker, K. Akad. Carine Lundberg, som kata- logiserat skissböckerna, har noterat att nr 16 troligen ej är av Blom. 28. K. Akad. hand l., pro t. 23 februari , 19mars 1850, 27 februari 1877. Se även Lindahl 1986, s. 226, med porträtt av Hawerman. 29. Enligt ÖIÄ:s diarier och ritningsarkiv har Hawerman 1834-41ar- betat med följande kyrkor (samma kyrka återkommer ofta flera år i olika versioner, nämns här endast första året): 1834 Jämshög Bl, Källsjö Hl , 1835 Båstad Sk, Ramsele Ån, 1836 Almesäkra och Bäckeho Sm, Bred Up, Agentorp och Baltak V g, 1837 Gryta Up, Skara domk:a V g, 1838 Väddö Up, Riddarholmsk:an Sth, 1839 Tännäs Hr, 1840 Eringsboda Bl, Tun Vg, 1841 Fredriksk:an Karlskrona Bl, Härnösand Ån. 30. Agnetorp och Bäckeho 1836, samt Almesäkra 1836 och 1840 blev outförda. Almesåkra byggdes på 1860-talet efter senare rit- ningar av Hawerman. 3 1. Malmström 1990, s. 74. Kyrkan uppfördes ej efter dessa ritningar, utan efter brodern Ludwigs 20 år senare ritning för en långhuskyr- ka. J. A. Hawerman ri tade 1846 en annan åttkantig kyrka, Hälle- sjö J ä, som byggdes 1847-48 (se kat.). I det sammanhanget fram- höll Hawerman i ett memorial centralkyrkans fördelar ur estetisk, ekonomisk och funktionell synvinkel. Malmström 1990, s. 72 f, 400f. 32. ÖlÄ ritningssamling, S 76:26, RA. 72 l. SJÖSTRÖM 33. ÖIÄ ritningssamling, T 134: 1-2, RA. 34. ÖIÄ ritningssamling, R 47:7- 11 , RA. 35. Grandien 1974, s. 195 ff, 210 f., 402 ff; Malmström 1990, s. 86 f. 36. Grandien 1974, s. 211 f; ÖIÄ Dr nr 169 1838. Tjänsteförteckning i ÖlÄ till K. Maj:t 31 juli 1840, RA. 37. Sv K vol. 216, s. 424, 426. 38. ÖIÄ ritningssamling, K 33:4-6, RA. 39. Stribolt 1982, s. 20 ff. 40. De tidigare så aktiva konduktörerna J. W. Gerss f. 1784 och S. Enaoder f. 1788 dog 1844 resp. 1843. Blom skildrarläget på ÖIÄ i en skrivelse till K. Maj:t 31 juli 1840, där han ansöker om full- makt för Hawerman att bli ordinarie konduktör. ÖIÄ till K. Maj:t vol. 375, RA. 41. Hernösands-Posten 26 juni 1845. ' 'Tf Öfverintendenten Öfverste Blom, som äfven anlände med ångfartyget Gylfe, har besigtigat härvarande Domkyrkobyggnad, hvarvid läreranmärkts åtskilliga betydliga afwikelser från ritningen, äfwensom felaktigheter wid det redan werkställda arbetet." Uppgifterna var något överdrivna; avvikelserna gällde smärre förändringar i läktarens och predik- stolstrappans mått. Wikmark 1975, s. 138 ff. 42. Wikmark 1975, s. 58 ff. Wikmarks utförliga rekapitulation av hän- delseförloppet bygger i huvudsak på redogörelsen i ÖIÄ:s skri- velse till K. Maj:t, ED konseljakt nr 398, 13 november 1943, med bilagor 1836-1843, bl. a. utdrag ur kr.prot och st.prot. RA. 43. Wikmark 1975, s. l 06 ff. 44. Wikmark 1975, s. III f. 45. Wikmark 1975, s. 114 f. 46. ÖIÄDrnr682184l, RA. 47. ÖIÄ ritningssamling, H 271:7- 9. Ludvig Hawermans renrit- ningsuppdrag kan följas i ÖIÄ Dr nr 389 29 juni 1843, samt nr 546, 628 och 726 samma år. RA. 48. Byggmästare A. M. Atterberg. Wikmark 1975, s. 137 ff. 49. Hernösands-Posten 2juli 1846. Wikmark 1975, s. 145 ff. 50. Wikmark 1975, s. 154 ff. Det möjliga sambandet mellan revisio- nen och de förkomna handlingarna påpekat av R. Näslund 1996. 51 . Josephsson Tessin II 1931, s. 132 pi. 93. 52. Latrobe, se Middleton-Watkin 1980, s. 317, 32 1; Cockerell, se Goodhart-Rendel 1953, s. 42 f; Montferrand, se Hitchcock 1971 , s. 95 f . 53. Ruuth 1952, s. 40 ff, 59 f; Pöykkö 1990. 54. Sv K vol. 59 1946, s. 35- 38. 55. Se avbildning i Thieme, Th 1970, tig. 4. 56. Foge/marek 1957, s. 154 ff, tig. 128. 57. Lindah/1955, s. 19 ff, Malmström 1990, s. 59 ff, 455 ff. 58. Bäckström 1923, s. 166 f, tig. 89-90. 59. Lanternin med spira av samma typ som i Härnösand finns exem- pelvis i Mörsil och Undersåker Jä, båda ritade av A. Törnqvist 1846, i Styrnäs Ån, ritad av J. F. Åbom 1847, i Rätan Jä, byggd 1853- 56 och i Liden Me, ritad 1854. Se katalog. 60. SvKvol.217,s.64f,s.l68-70. Otryckta källor Arkitekturmuseet: Arkitekt- och ritningsregister. J. A. Hawerman, skisser, skissalbum. Konstakademien: handlingar, protokoll 1836-86. Fredrik Bloms och J. A. Hawermans skissböcker. Nationalmuseum: Gravyrsalen, akvarell av J. A. Hawerman. RA: ÖIÄ:s arkiv, inkommande skrivelser, diarier, skrivelser till K. Maj:t och Ecklesiastikdepartementets konseljakter, ritningar till kyrkliga byggnader. RAÄ, ATA: akter, fotografier, pressklipp. J. A. Hawermans samling, skisser. SSA: Polissekreterarens arkiv, passregister. Stockholms universitet: K re men Y. Arkitekten Johan Adolf Hawerman ( 1812-1885). Proseminarieuppsats, insti tutionen för konstveten- skap, Stockholms universitet. 1985. Litteratur Allhems landskapsböcker: Ångermanland. 1976. Alm, G, Svensk klassicism. Sthlm 1986. Berthelsson, B, Den kyrkliga byggnadskonsten, i: Härnösands stift i ord och bild. Härnösand 1953. Bäckström, A, Studier i Göteborgs byggnadshistoria före 1814. Gtbg 1923. Edling, B, Överintendentsämbetets organisation och uppgifter, i: Bebyggelsehistorisk tidskrift 17-18, Sthlm 1989. Foge/marck, S, Carl FredrikAdelcrantz, arkitekt. Diss. Sthlm 1957. Forssberg, /, Härnösands domkyrka. Härnösand 1942, 1952, 1965, 1973. Goodhart-Rendel, H S, English Architecture since the Regency. An Interpretation. Oxford 1953. Grandien, B, Drömmen om medeltiden. Carl Georg Brunius som byggmästare och ideförrnedi are. Diss. Sthlm 1974. Hernösands-Posten. 1842-46. Hitchcock, H-R, Architecture: Nineteenth and Twentieth Centuries. The Pelican History of Art. London 197 1. Hultmark, E, Kungl. Akademiens för de fria konsterna utställningar 1794-1887. Sthlm 1935. Härnösands stads historia II-III. Härnösand 1945, 198 1. Josephsson, R, Art. Fredrik Blom, i: Svenskt biografiskt lexikon, 1925. - Densamme: Tessin, del Il. Sthlm 193 1. Kruse, J, Svenskt porträttgalleri XX. Sthlm 1901. Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 3 Övre Norrland. SvK vol 2 17, Sthlm 1993. Lindahl, G, Högkyrkligt, lågkyrkligt, frikyrkligt i svensk arkitektur 1800-1950. Sthlm 1955. - Densamme: Konstakademiens bygg- nadsskola, i: De sköna konsternas akademi. Konstakademien 250 år. Sthlm 1986. Malmström, K, Centralkyrkor inom svenska kyrkan 1820-1920. Diss. Sthlm 1990. Middleton, R, Watkin, D, Neoclassical and 19th Century Architecture. London 1980. Näslund, R, Studier i Härnösands bebyggelsehistoria 1585- 1800-ta- lets mitt. Samhällshistorisk bakgrund, planutveckling och offent- lig bebyggelse. Diss. Härnösand 1980. Pöykkö, K, Carl Ludvig Engel 1778-1 840. Huvudstadens arkitekt. Helsingfors 1990. Ruuth, M, Storkyrkan i Helsingfors hundra år. Helsingfors 1952. Svenskt konstnärslexikon. Sthlm 1957. Stribolt, B, Stockholms 1800-talsteatrar. Diss. Sthlm 1982. Thieme, T, Disegni di cantiere per i campanili del Pantheon, i: Palladia nr 20 1970. Wikmark, G, Härnösands domkyrka. Förhistoria och historia. Härnö- sand 1975. KATALOG Utarbetad av MONICA EBELING 74 KATALOG Katalogen omfattar de kyrkor i Härjedalen, Jämtland, Me- delpad och Ångermanland som ny byggdes under perioden 1760-1860. Kyrkorna upptas landskapsvis i alfabetisk ord- ning. Som nybyggda räknas även kyrkor som uppförts på samma plats som en äldre kyrka med utnyttjande av den äldre byggnadens murverk men med åt två håll utvidgad plan. Ombyggda kyrkor som bibehåller det äldre kyrko- rummets form eller enbart förlänger det ingår ej i katalo- gen. Det gäller Överhagdal (Hr), Hackås, Mattmar och Näs (Jä), Ljustorp (Me) och Ed (Ån). De omnämns i den sam- manfattande översikten (s. 269 f) . Detsamma gäller sex mycket enkla fi skekapelL I översikten sammanfattas katalogens uppgifter. Där redovisas även diagram över byggnadsverksamheten un- der perioden. Kartor med de aktuella kyrkorna markerade finns på s. 8-9. Kyrkornas planform och storlek redovisas i fig. 387. Kyrkorna har besökts minst en gång under inventerings- arbetet. Inventeringen har pågått åren 1989-97. Föränd- ringar som inträffat i slutet av denna period har inte alltid kunnat kontrolleras. Församlingarna har beretts tillfälle att granska katalogtexterna till respektive kyrka. För redogörelsen för kyrkornas byggnads- och renove- ringshistoria har arkivgenomgång skett i Antikvarisk -topo- grafiska arkivet vid Riksantikvarieämbetet (ATA), i Riksar- kivet (RA) samt i de aktuella länsmuseernas arkiv och landsarkiven. Förtecknade "Äldre ritningar" ingår, om inte annat anges, i Överintendentsämbetets ritningsarkiv i RA, med kopior i ATA. Då material och ritningar påträffats i andra samlingar på RA anges RA "Ritningen ej återfun- nen" avser ritning omnämnd i annan källa utan angivande av förvaringsort Katalogtexterna växlar i längd beroende på tillgänglig dokumentation och antal genomförda förändringar. Tex- tens längd säger alltså ingenting om kyrkans kulturhistoris- ka värde. Under "Källor, litteratur och äldre avbildningar" anges tryckta texter som rör ifrågavarande kyrka, ej översiktsverk och handböcker. Genomgång har dessutom skett av topo- grafisk litteratur av nyare och äldre datum, se litteraturför- teckning ovan under Telhammer och Noderman n samt ned- an Sjöström. I registret s. 281 är kyrkorna ordnade alfabetiskt utan uppdelning efter landskap. Där finns hänvisningar till de textställen i uppsatser och översikt där katalogens kyrkor omnämns. I förteckningen s. 274 är kyrkorna kronologiskt ordnade, med angivande av byggmästare. År 1759 och 1764 utgick kungliga förordn ingar angå- ende ansökningar om "Collecter til Kyrkors byggande och reparerande". Därmed infördes kravet att de nybyggnader eller förändringar som bekostades med allmänna medel skulle granskas av Överintendentsämbetet (ÖIÄ) och god- kännas av K. Maj :t. Genom Gustav III: s förordning 1776 "angående hwad hädanefter wid Publique bygnader kom- mer at i akt tagas" stärktes centralstyrningen av kyrkobygg- nadernas utformning. Dessa förordningar ingår som bilaga i Kyrkobyggnader 1760-1860, del I (SvK vol 2 10, s. 276- 280) och i del3 (Sv K vol217 s. 218-222). .. HARIEDALEN Samtliga kyrkor tillhör Jämtlands län och Härnösands stift Hede Kyrkan, byggd 1770-75 av Pehr Olofsson (Olsson) i Dill- ne, är belägen inne i samhället. Den ersatte en stenkyrka från ca 1613-20 belägen på samma plats. Separat klocksta- pel byggd av Anders Kiellberg 1751. Plan och material Rektangulär kyrkobyggnad med kor i öster och sakristia vid nordöstra hörnet. Huvudingång genom vapenhus i väs- ter. Separat ingång till koret på södra väggen. Vapenhuset av trä, övrigt material gråsten. Ett hörn av den äldre kyrkans sakristia ingår i det sydöstra hörnet. Väggarna slätputsade och avfargade i vitt, sockeln putsad och gråmålad. Vapenhusets väggar målade i ljust grått med ljusare lister och omramningar. Yttertaken klädda med kon- tursågade spån. Exteriör Högt valmat tak i två fall , med tre flöjlar, sakristian lägre. stickbågiga fönster inom ovanligt lågt liggande rundbåga- de nischer. Vapenhuset med nygotiska inslag bör ha om- byggts eller tillkornit i slutet av 1890-talet. För övrigt en välbevarad exteriör. Interiör Ljust putsade väggar. Högt spegelvalv i trä med karnispro- fi lerad hålkäl. Dess plana mittparti är dekorerat med tre målningar inom profilerade ramar, attribuerade till Erik Wallin, död 1773. Marmorerad taklist med kulfris. Altar- tavlan, bestående av kors och omramning i skenperspektiv på en pannå, målad av Pehr Sundin 1790-92, är placerad framför korväggen. Predikstolen snidad av Jöns Ljungberg 1776, utökad av samme mästare 1790. Ljudtaket tillverkat 1730 av Jöns Halfvarsson-Hedin född i Hede. Hedin har även utfört den ståtliga dopängeln från 1735 och kor- bänksskranket Korbågen med sina blomrankor, som är fäs- tad vid de främsta bänkarna, är utförd 1777 av Jöns Ljung- berg. Liksom i Vemdalen har man även i Hede haft pyrami- der snidade av Jonas Granberg. Bänkinredningen är öppen med gröngrå gavlar, moder- nistiskt utformade, och naturfärgade säten. Ursprunglig in- nerdörr till södra porten, rikt skulpterad med blommor, frukter och snäckor troligen utförd av Jöns Ljungberg. Läktare från 1843 med marmorerade få lt på bröstningen. Fig. 79. Hede kyrka från sydost. Byggd 1770-75, klockstapeln 175 1. Foto JS 1993. Hede Church seenfromthe south-east. Bui/t/770-75, the bell-tower in 175 1. Fig. 80. Hede kyrka, koret. Foto AT 199 1. Hede Church. The chancel. Orgelfasaden tillhör Lars Nielas Nordquists orgel från 1856, orgelverket från 1982. Kända viktiga förändringar och åtgärder 1843 Läktare byggd. 1856 (L. N. Nordquist). Orgel. 1890 Genomgripande exteriör och interiör renovering. Va- penhuset ombyggt i nygotisk stil, tidigare vapenhus med valmat tak. Spåntaket ersatt med ett plåttak. Takfönster till 76 KATALOG Fig. 81. Hede kyrka. Orgelläktaren, byggd 1843, med orgeln från 1856. Foto AT 199 1. Hede Church. The organ gallery was built in 1843 and the organ is f rom 1856. läktaren på nedre västra takfallet. Sannolikt omputsnjng och ommålning av exteriören. Interiört: Troljgen nytt alta- re. Ny altarring och trappa till predikstolen med baluster- dockor. Korbänksskranket borttaget från ursprunglig plats. Korbågen uppsatt kring sakristiedörren. Ny öppen bänkin- redning med nygotiska gavlar. Interiören i huvudsak vitmå- lad med förgyllda detaljer. Lillhärdal Den nuvarande kyrkan är en medeltida kyrka, som om- och tillbyggdes, såväl på längden som bredden till dubbel stor- lek, 1770-71 av byggmästaren Pehr Olofsson i Dillne. Kyr- kan invigdes den 12 mars 1780. Ett torn av trä, byggt av På! Pehrsson i Stugun, tillfogades 1805. Plan och material Rektangulär kyrkobyggnad med kor i öster, torn i väster samt sakristia i nordöstra hörnet. Ingång genom torn och mittportal på sydsidan. En medeltida ingång till sakristian från öster. Materialet gråsten med inslag av tegel i fönster- och dörromfattningar, timmer i tornet. Äldre murverk ingår i bl. a. sakristian, östra gaveln samt i norra väggens östra del. Fragment av medeltida bernålning återfinns även på södra innerväggen. Flera av stockarna i tornet har återanvänts och 1900 Kopia av Thorvaldsens Kristus uppställd på altaret. 1919 (Åkerman & Lunds Nya Orgelfabriks AB). Nytt or- gelverk. 1929 (konservator O. Karlsson). Interiör renovering. Kor- bänksskranket återställt. Predikstolstrappan försedd med ny barriär med hela fålt. Draperimålningen bakom predik- stolen återställd. Återgång till ursprunglig färgsättning. Elektriskt ljus. 193 1 (kyrkmålare O. Karlsson). Dekormålning på Jäktar- barriären. 1960-62 (ark. L. Hak.ing). Interiör renovering. 1700-tals- inredningen delvis återställd. Nytt altare. Ny altarring med mittpartiet från den ursprungliga altarringen. Ny bänkin- redning med raka gavlar. Korbåge och bänkkrön återinsat- ta på bänkskärmarna. Ommålning av interiören, läktarens dekormålning från 1931 övermålad. El värme. 1970 (ark. H. Jäderberg, K-konsult, Frösön). Fasadreno- vering. Omputsning och ommålning. Plåttaket ersatt med spåntak. 1982 ( Grönlunds Orgelbyggeri i Luleå). Nytt orgelverk. Äldre ritningar U.å. altaruppställning (osign., troligen uppsänd från orten 1789); 1789 altaruppställning (ÖlÄ). Källor, litteratur och äldre avbildningar Ljungberg, K. , Hede kyrka. Broschyr utg. av Hede kyrkoråd. Hede 1986; Modin, E., Härjedalens ortnamn och bygdesägner. Sthlm 19 11 . kan ha haft en tidigare funktion i den klockstapel, som stod i kyrkans närhet. Fasaderna vitputsade utan markerad sock- el. Tornets nedre del klädd med stående panel, dess övre med spån, allt vitmålat. Ursprungligen var spånbeklädna- den rödfärgad och panelen gulmålad. Yttertaket klätt med grythytteskiffer, tidigare spån på näverunderlag. Exteriör Taket valmat i två fall. Ett lågt och satt torn. Långhuset åter- gick i sitt ursprungliga utförande delvis på Hagmans ritning från 1763. Dock kom Hagmans föreslagna rusticerade pi- lastrar och portalomfattning av kostnadsskäl aldrig till utförande. Förutom två igensatta fönster på västgaveln samt ny portal i söder och förändrade former på tornets öppningar och fönster synes kyrkan vara oförändrad sedan 1805. HÄRJEDALEN 77 Fig. 82. Lillhärdals kyrka från sydväst. Byggd 1770-71 på delvis me- deltida murar. Tornet byggt 1805. Foto BJ 1995. Lillhiirdal Chu.rch seen from the south-west. Built 1770-71 on parti y medievalfoundation walls. Thewest tower isfrom/805. Interiör Vitputsade väggar och spegelvalv samt profilerad marmo- rerad taklist. Ursprungligen fanns på takets plana fält tre in- ramade målningar sannolikt utförda av Anders Berglin, "Livet under lagen", "Kristi återkomst" samt "Den trogna själen mottagande bvets krona", nu deponerade i Jämtlands länsmuseum. Likaså fanns i valvet och på väggarna sken- perspektiv och draperimålning över och bakom såväl altar- uppställning som predikstol. Altaruppsatsens skulpturala delar i rokoko snidade 1774-75 av Johan Edler d.ä., bksom predikstolen och dopängeln. Altaruppställningens tavlor, "Korsfästelsen" samt "Jesu födelse", utförda på duk av Nils Lindström 1780, som även stofferat och förgy llt prediksto- lens mittrelief "Såningsmannen". Sluten ursprunglig bänkinredning i fyra kvarter. De främsta kvarterens dörrspeglar och bänkskärmar försedda med genombrutna överstycken som inramar fyra medal- jonger med landskapsmotiv på båda sidor, troligen målade av Anders Berglin, samt eldurnor stående på piedestaler Fig. 83. Lillhärdals kyrka från söder före renoveringen 1880. Reprofo- toATA. Lillhiirdal Church seenfrom the norrh prior to the renovation work in /880. eventuellt utförda av Lindström eller fadern PehrTholsson. Läktaren byggd 1828, från början med två trappor i kyrko- rummet. Sedan 1956 är dess fält försedda med målningar av Arne Bohman. Orgelfasaden tillhör 1880 års orgel, nytt orgelverk byggt 1966. Kända viktiga förändringar och åtgärder 1805 (byggm. P. Pehrsson, Stugun). Torn tillbyggt. 1828 Läktare byggd. 1831-32 (G. Sundin). skenarkitektur och draperimålning bakom altaruppställningen samt det senare även bakom predikstolen. Målning och förgyllning av läktaren. 1880 Större renovering, exteriört och interiört. Den gamla södra portalen ersatt med en bredare portal med fönster där Fig. 84. Lillhärdals kyrka från sydost. Foto A. Sundin 1902. Lil/hiirdal Church seen from the south-east in J902. 78 KATALOG Fig. 85. Lillhärdals kyrka, koret. Foto BJ 1995. Li/lhärda/ Church. The chancel. Fig. 86. Lillhärdals kyrka, interiör mot väster. Läktaren byggd 1828, dekorerad med målningar 1956. Orgelfasaden från 1880. Foto BJ 1995. Lillhärdal Church. The interior look i ng west. The galle!)' was bu i/t in 1828 and painled in 1956. The organfront is from 1880. över. Tornet vitmålat och dess fönster och ljudluckor förstorade och rundbågade. Lanterninens öppningar utvid- gade och täckta med fönsterglas. Interiört: Plafondmål- ningarna borttagna och den karakteristiska kullisten samt övriga snickeriarbeten övertäckta och hela spegelvalvet re- veterat och putsat liksom väggarna. Därvid försvann sken- arkitekturen och draperimålningarna ovanför och bakom altaruppställningen och predikstolen. Bänkinredningens piedestaler och bänkkrön borttagna. Bänkdörrarnas de- kormålning från 1780 övermålad. Läktaren förändrad ti U orgelläktare och läktartrapporna i kyrkorummet borttagna, istället en ny trappa i vapenhuset. Tidigare karmnarorgel er- satt med en kyrkorgel byggd av E A Setterquist & Son. Om- målning, altaruppställningen, altarringen och predikstolen i vitt och guld, bänkinredningen i ekirnitation. 1913 Tornur i befintliga lukarner. 1929 Kopparplåt istället för spån på torn taket. 1931-32 Ångvärmeledning. 1929 Tornet stadgat, ny beklädnad. 1938 (ant. E. Festin, mål.mäst. L. E. Fredriksson, konserv. C. Lundqvist). Renovering. Framtagande av den ursprung- liga färgen på altaruppställningen, altarringen, prediksto- len och bänkinredningen. Eldurnor på piedestaler och bänkkrön åter på plats. Altarskåp fr. 1400-talet uppsatt vid nytt altare på nordväggen. Elektriskt ljus. 1951 Byteavfönster. 1949 Spåntaket ersatt med skiffertak. 1951 Nya fönsterbågar med runda avslutningar istället för tresidiga. 1953-56 (A. Bohman) Nya fönster i lanterninen. Ommål- ning av interiören. Dekormålning på läktarbarriären. Elvär- me och komplettering av belysning. 1956 Nya urtavlor med belysning i tornet. 1962-63 Källarvåning under sakristian. 1966 (Gustaf Hagström Orgel verkstad). Nytt orgel verk. 1979-80 (byggm. J. Mattson). Renovering. Väggama re- noverade exteriört och interiört. Kalkmålningsfragment från 1400- eller början av 1500-talet framtagna på sydväg- gen. Dragjärn i kyrkorummet. Omläggning och slipning av de gamla trägolvet. Vapenhuset i tornfoten "ombonat" och toalett installerad. Linseli Linselis kyrka uppfördes ursprungligen som kapell i Svegs församling, under år 1777-1778 med linselibon Pehr Tholsson som arkitekt, byggmästare, snickare och ansva- rig för inredningen. Föregångare saknas. En välbevarad träkyrka med enhetlig inredning präglad av Tholssons snickerier och hans son Nils Lindströms målning och stof- fering. Tornet tillbyggt 1797 sannolikt av På! Pehrsson i Stugun och dennes son Pehr Pålsson. Plan och material Rektangulärt kyrkorum med kor i öster och sakristia i nord- östra hörnet. Torn i väster. Huvudingång genom tornet. Se- parat senare upptagen ingång till sakristian. Materialet liggande timmer, grund av gråsten. Såväl de yttre som inre väggarna har bjälkstöd som är hopskruvade för att stödja timmerväggarna. Torntillbyggnaden är utförd i stolpkonstruktion, förstärkt med snedsträvor. Fasaderna klädda med stående vitmålad panel, ljudluckorna rödfärga- de. Taken är spånklädda. Exteriör Långhusets tak i två fall, valmat mot öster. Fönsterna är tre- sidigt avslutade. Porten i tornet inramas av parställda halv- kolonner, som bär upp dubbla dekorativa överstycken målade i gulockra, brunt och gråblått. Strålsolen däröver återkommer på dörrama som dekorelement I dekoren kan influenser från Norge skönjas. Tornhuven är karnissvängd liksom lanternintaket, som kröns av en spira med tupp från 1797. Förutom byte av fasadpanel och upptagande av en sakristiedörr är exteriören sannolikt oförändrad sedan tor- nets tillkomst. HÄRJEDALEN 79 1992 Tornets fasader omfärgade med oljefärg. 1995 Tillstånd för lagning av puts under fönsterna. Äldre ritningar 1763 ombyggnad (D. Hagman, domkapitlets manualhandlingar, ÖLA); 1869 utvidgning och nytt torn, ej genomfört (J. A. Söderlund). Källor, litteratur och äldre avbildningar Festin, E. , Lillhärdals kyrka (i: Jämten 1938). Östersund 1938; Festin, E. , Tvenne kyrkaförnyelser (i: Jämten 1938); Granberg, G. , Kyrko- bygget i Lillhärdal (i: Fornvårdaren 1936). Östersund 1936; Hamberg, P. G. och Berlin-Hamberg, U. , Lillhärdals kyrka (i: Kyrkor i Härjeda- len. SvK nr 103). Sthlm 1965; Modin, E. , Härjedalens ortnamn och bygdesägner. Sthlm 19 11 ; Olofsson, 0. , Lillhärdals kyrka. Lillhärdal 1984; Exteriörfoto från omkr. 1870. P Ä; Interiörfoto från 1874, återgi- vet i Olofsson 1984; Exteriör- och interiörfoton fr.o .m. 1902. ATA. Fig. 87. Linselis kyrka från sydväst. Byggd 1777-78. Tornet från 1797.FotoBJ 1995. Linseli Church seenfrom the south-west. Built 1777- 78, the tower in 1797. Interiör Väggarna är klädda med stående slätpanel målad i grått med gråmålad bröstpaneL Taklist med fris av stora kulor och sågtandad list i underkanten. Profilerat spegelvalv i trä med mittspegel inramad av listverk med voluter och små kulor. Dekormålning i plafonden utförd 1923- 25 av kon- servator Olof Karlsson. Altaruppställningen utförd som 80 KATALOG Fig. 88. Linselis kyrka. Koret. Foto BJ 1995. Linseli Church. The chancel. skenarkitektur, målad på en konturskuren skärm. Infälld al- tarmålning "Konungarnas tillbedjan" utförd av Nils Lind- ström 1781, vilken troligen även svarat för stofferingen av inramningen. Kompletterande skenarkitektur målad direkt på korväggen av Pehr och Göran Sundin 1818, som troli- gen även har målat draperimålningen och girlangerna vid väggarnas halvkolonner samt draperimålningen bakom predikstolen. Till altarringen, troligen utförd av Pehr Tholsson, i blått och guld hör den ofta i Jämtland och Härje- dalen förekommande skriftepallen. Predikstolen, snidad av Tholsson 1778, har direktuppgång från sakristian. Dopäng- eln skänktes 1780-81 av byggmästaren. Sluten troligen ursprunglig men moderniserad bänkin- redning i två kvarter, målad i ljusgrått och blått. Genom- brutna bänkskärmar med medaljonger på de främre bänk- skärmarna. Mot mittgången eldurnor stående på piedesta- ler på kulfötter. Läktare med barriär och orgelfasad ritade av Arre Essen 1925, ursprungligen saknades läktare. Orgel- verket byggt I 988 av Johannes Menzel Orgelbyggeri AB. Från vapenhuset in till kyrkorummet leder en upptill tre- sidigt avslutad träport troligen utförd av Tholson, daterad 1778, med dekor i plattskärning och målad i blått, rosarött och brunt. Fig. 89. Linselis kyrka. Predikstolen. Foto AT 1980. Linseli Church. The pulpit. Fig. 90. Linselis kyrka. Interiör mot väster. Foto JS 1993. Linseli Church. The inrerior Iaoking wesr. HÄRJEDALEN 81 Fig. 9 1. Linselis kyrka före renovering 1925. Dörr mellan långhuset och vapenhuset. Foto Arre Essen 1922. Linseli Church. The door between the nave and the p01·ch. Kända viktiga förändringar och åtgärder 1781 Spåntaket struket med vitriol, interiören vitlimmad. 1782 (byggm. P. Zackrisson). Ytterväggarna panelade och rödmålade. 1797 Torn tillbyggt sannolikt av P. Pehrsson och P. Pålsson från Stugun. 1817-18 (P. och G. Sundin). Förgyllning, stoffering och målning av fasta inventarier och väggdekorationer. 1837 Interiörens väggar och valv vitlimmade. 1861-65 (P. Sivertsson). Renovering. Exteriören försedd med ny vitmålad panel. 1877 (Mason och Hamlin). Kammarorgel. 1884 (mål.gesäll C. A. Jäderström) Interiören vitmålad, ljusblåmålad papp i taket. 1891 Värmeugn i kyrkorummet. 1923-25 (ark. A. Essen). Renovering. Ingång upptagen till sakristian. Orgelläktare. Ny orgel byggd av A. Fehrling. Ommålning av interiören. Framtagande av tidigare dekora- tivt måleri, samt ny dekormålning bl.a. i plafonden utförd av konservator O. Karlsson. 1949 Elektrisk installation med bl.a. elvärme. 1953 (E A Setterquist & Son Eftr.). Nytt orgelverk. 1966 (Herolf Ingenjörsbyrå AB, Skånska Cement). För- stärkning av takkonstruktionen. 1988 (Johannes Menzel Orgelbyggeri AB). Nytt orgel- verk. Ljusnedal Träkyrka, vackert belägen i en sydsluttning vid Ljusnedals bruk, grundat 1686. Byggd 1797 av bruksbyggmästaren Johan Fransman från Särvsjö. Ersatte en äldre korskyrka byggd av Anders Kjellberg från Skålan i Klövsjö, som stod 6-K84 Fig. 92. Linselis kyrka. Samma dörr som i tig. 9 1, sedd från vapenhu- set. Foto BJ 1995. Linseli Church. The same door as Fig. 91 seenfrom the porch. Äldre ritningar Saknas. Källor, litteratur och äldre avbildningar Hamberg, P. G. och Berlin-Hamberg, U. , Linselis kyrka, SvK vol 91. Sthlm 1961 ; Hagdalssocknarnas kyrkliga minnen. Linselis kyrka. Östersund 1898; Modin, E. , Härjedalens ortnamn och bygdesägner. Sthlm 1911 ; Persenius, W , Från vildmark och kulturbygd. Linsell- krönika. Sveg 1967; Foton fr.o.m. 1909. ATA. öster om den nuvarande. Grunden till dess västra korsarm ligger troligen under den nuvarande sakristian. Eventuellt ingick en del av korsarmen i en förutvarande sakristia, som skall ha rivits 1902. Under 1700-talets första hälft användes 82 KATALOG Fig. 93. Ljusnedals kyrka, byggd 1797. Sydfasad. Foto BJ 1995. Ljusnedal Church seenfrom the south. Built in 1797. Fig. 94. Ljusnedals kyrka. Koret. Altartavlans ram gjord 1924. Foto BJ 1995. L} u sneda/ Church. The chancel. en enkel stuga, "Blixstufvan", som kyrkolokal för bruks- församlingen. Plan och material Rektangulär plan med kor och bakomliggande smalare sakristia i öster, torn i väster. Huvudingång via tornet från väster, ursprungligen från söder. Separat ingång till sakri- stian på sydsidan. Väggarna utförda med stonune av stående grova stolpar, strävor och liggande reglar. Tornet byggt med återanvänt virke från den äldre kyrkan. Putsad och målad grund av na- tursten. Väggarna klädda med liggande fasspontad panel. Breda hörnmarkeringar av ej spontade bräder. Fasaderna är vitmålade med grå omfattningar och lister. Taken be lagda med rödmålad plåt, ursprungligen spåntak. Exteriör Ursprungsritningar saknas. Exteriören präglas av kvar- dröjande rokokodrag med sitt brutna höga tak och sin ått- kantiga lanternin med karnissvängd huv. Tornet lågt i för- hållande till byggnadskroppen. Förutom den ovan nämnda nya portalen och sakristian har kyrkan fått sin ytterpanel ut- bytt samt spåntaket ersatt med ett plåttak. Ä ven frontoner- na över fönsterna har troligen tillkommjt först 1902 samt nya ljudöppningar i tornet. Till byggnaden väl anpassad handikappramp av trä vid västingången från 1990. Interiör Interiören präglas av 1902 års renovering, då väggarna och valvet pärlspontades och huvuddelen av inredningen till- kom. Även färgsättni ngen med gula väggar, vitt tak och in- redning i beige och vitt samt punktinslag i engelskt rött återgår på 1902 års färgsättning. Altaruppställningen, altar- ringen och predikstolen är ritade av Sven Linnborg, som även målade altartavlan. Tavlan ingick i en svit om tre tav- lor, som 1902 sattes upp på korväggen. Tavlorna skjldrar Jesu liv och undervisning samt Jesu död och uppståndelse. De två tavlor som flankerade altaruppställningen är nume- ra uppsatta på västväggen. De ursprung liga två altartavlor- na, " Kristi lidande" och "Treenigheten", målade av Erik Wallin 1769, finns i dag uppsatta på syd- resp västväggen. Den tidigare predikstolen, tillverkad före 1690, övertogs från Hede kyrka. Den finns idag uppställd i tornrummet, men är sannolikt berövad en del av sin ursprungliga ut- smyckning. Öppen bänkinredning från 1902. Läktare saknas. Orgeln från 1982, utan utsmyckad fasad, är placerad i koret. Stor järnkamin från 1902 kvar på nordsidan. l sakristian en Ljusnedalsugn, mönsterformgiven av konstmästaren och träsnidaren Jöns Ljungberg. Kända viktiga forändringar och åtgärder 1902 (i ng. P. Erikson, artist S. Lin n borg, mål.mäst. J . O. Bjelke). Stor renovering. Torningången fl yttad från syd- till västsidan. Sannolikt nya högre belägna ljudöppningar. Ny entretrappa med tresidig utformning. Ny sakristia med in- gång från söder. Nya ytterdörrar. Nya fönster. Ny liggande fasspontad panel istället för stående grov locklistpaneL Troligen tillkom först nu frontoner över fönsterna. Spån- HÄRJEDALEN 83 Fig. 95. Ljusnedals kyrka. Predikstolen, snidad i samband med kyr- kans renovering 1902. Foto BJ 1995. Ljusnedal Church. The pulpit is from 1902. taket ersatt med ett svartplåtstak. Interiör!: Ny altarupp- ställning med altartavlor målade av S. Linnborg. Ny altar- ring, predikstol samt öppen bänkinredning. Innerväggama klädda med stående pärlspontpanel samt ny takbeklädnad i form av pärlspont. Nytt golv. Eventuell t tillkom vid detta tillfål le dragjärnen i kyrkorummet. Murstockar i kyrko- rummet och sakristian samt montering av gjutjärnskami- ner. Ommålning av interören. Ljusgula väggar, vitt valv. Bänkinredning i ljusbeige med dekordetaljer i engelskt rött. Inredning i koret i vitt och gult. Fig. 96. Ljusnedals kyrka. Interiören sedd mot väster. Tavlorna är från 1902. Foto BJ 1995. Ljusnedal Church. The interior Iaoking west. 1924 Den större f.d . altartavlan försedd med en rikt orna- menterad och målad ram utförd av E. Näsvall efter äldre be- fint lig förebild. 1953 Innanfönster. 1954 (A. Hedberg) Ommålning av interiören i främst gråa färgtoner. 1967 Elinstallation. Belysning och elvärme. Den gamla järnkaminen från Bolinders kvar i kyrkorummet. 1978 Taket över själva kyrkobyggnaden svartmålat i stäl- let för rödmålat. 1700-talets si. Isolering av vindsbjälklaget med mineral- ull. 1982 (Modulorgel AB, Umeå). KororgeL 1987 Ny elektrisk belysning i vapenhuset och sakristian. Kyrkorummets takkronor kompletterade med halogenlam- por. 1990-92 (ark. N. Jacobsson, K-Konsult). Renovering. Omläggning av yttertak med rödmålad plåt. Exteriör om- målning. Handikappramp vid västingången. WC i vapen- huset. Omplacering av tavlor, två av korväggens tavlor pla- cerade på västväggen, varifrån den äldre stora altartavlan flyttades till syd väggen. Interiör ommålning med återgång till 1902 års färgsättning. Ny inre dörr till sakristian. Äldre ritningar Saknas. Källor, litteratur och äldre avbildningar Gillberg, C. G. , Från Mälaren till Härjedalen. Resa 1799. Hamburg 180 1 samt Sthlm 1976; Modin, E., Härjedalens ortnamn och byg- desägner. Sthlm 19 11 ; Tjäderborn, S. , Ljusnedals kyrka (i: Ljusne- dal). Ljusnedal 1987; Avbildning från 1799 i Gillberg ovan. 84 KATALOG Fig. 97. Storsjö kapell från nordväst. Byggt 175 1 utan torn, flyttat ti ll sin nuvarande plats 18 12 varvid kyrkorummet utvidgades och tornet byggdes. Foto CM 1975. Storsjö Chapel seenfrom the north-west. Built in 1751 without a tower. In 1812 the chapel was nwved to its present location. 111e chapel was enlarged and the tower was bu i l t at the same time. Fig. 98. Storsjö kapell. Huvudingången i tornets sydvägg. Foto BJ 1995. Storsjö Chapel. The main doorway in the south wall ofthe tower. storsjö År 175 J uppfördes av tre bönder ett tornlöst kapell i Stor- sjö, som stod kvar till i början av 1800-ta1et, då beslut togs att flytta byggnaden ett hundratal meter längre upp på slutt- ningen vid Storsjön. Kapellet skulle samtidigt utvidgas och förses med torn, vi lket skedde under ledning av byggmästa- ren Johan Fransman från Särvsjö. Årtalet 1812 återfinns på takkammen. Från 1700-talskyrkan överfördes större delen av inredningen. Stiglucka från 1933. Plan och material Nästan kvadratiskt långhus med kor och vidbyggd sakristia i öster samt torn i väster. Huvudingång på tornets sydsida. Överbyggnad för nedgång till käl lare på nordsidan i vin- keln mellan sakristia och långhus tillkommen på 1930- talet. Byggd i timmer, grunden av ojämn fälts ten. Fasaderna är klädda med vitmålad stående lockpanel, grunden putsad och gråmålad. Taket och tornhuven är täckta med furuspån . Exteriör Äldre ritningar saknas. 193 1-33 förhöjdes troligen lanter- ninen något. Dagens tornportal med överliggande dekor och dön tillkom sannolikt vid samma renovering. Dekoren återgår på de medaljonger som återfinns interiört över fönsterna.Ursprungligen endast ett rektangulärt inramat fält över portalen samt snidade blomcankor överst på dör- ren. Interiör Interiören är enhetlig och präglad av 1700-talets inredning, överförd från den äldre kyrkan. Väggarna är klädda med liggande slätpane l och taket tunnvälvt med längsgående bräder. Korväggens skulpturala utsmyckning med altarpre- dikstol, ursprungligen målad i blått, grönt och rött, är utförd av Jöns Halvarsson Björnlind och Jöns Ljungberg. Björn- lind stod även för altarringen, ursprungligen i främst blå färg, med kartusch skuren av Ljungberg, som även var mästare till den dekorerade dörren till predikstolen. Över predikstolens ingång inom förgylld ram en målning, "Jesu bön i Getsemane" signerad J. Gerdin. Det gråmålade altar- bordet är försett med ett i rött målat antependium med för- gylld frans. På ömse sidor om predikstolskorgen en målad kolonnad i oli ka bruna nyanser, ursprungligen i grått, rött och guld, mellan dessa skymtar två kvinnogestalter i antiki- serande dräkter. Den ena bär ett kors och den andra en tvåtungad fana. Kolonnaden vilar på en illusorisk sockel med nischer, som hyser urnor. Allt målat i grisaille. Kor- väggens dekormålning avslutas upptill med ett illusoriskt 85 HÄRl EDALE Fig. 99. Storsjö kapell. Koret. Foto BJ 1995. Storsjö Chapel. The chancel. kassetterat valv och små putti som håller upp ett blåmålat draperi , som omramar skenarkitekturen. Skilda uppfattningar finns om mästaren e ller mästarna till altartavlan och korväggens dekonnålning. Antingen målades den eller de av Pehr Sundin J787-91 och överför- des intakt till den nya kyrkan e ller också kompletterades el- ler förändrades de av Jon Nilsson Gerdin 1828. Den till Fig. 100. Storsjö kapell. Interiör mot väster. Foto BJ 1995. Storsjö Chapel. The illlerior Jooking west. gamla kyrkan av Ljungberg snidade takspegeln är uppsatt på nordväggen och omger en timglasbärande ängel. Bänkinredningen med ursprungliga döiTar är sluten med dekorativa rokokogallerverk på de främsta bänkarna utför- da av Ljungberg. Korbänkarna på ömse sidor om koret finns bevarade. Läktaren är tillverkad 1856. Modern orgel byggd 1954 av Werner Bosch, KasseL En mycket vacker ingångsdörr til l kyrkorummet med rokokodekor. Sniderier- na utförda av Jöns Ljungberg och dekormålning av Pehr Sundin. Över fönsterna finns troligen ursprungliga skärmar med målade dekorelement som omsluter medaljonger. Kända viktiga förändringar och åtgärder 1820 Målningar av Sundin överkalkade. 1827 Beklädnad med liggande panel exteriört och inte- riört. 1828 (mål. J. Nilsson Gerdin). Målningsarbeten och för- gyllning. 1856 Läktare. 1860 (målare från Oviken). Ommålning av interiören i vitt och guld 1927-33 (ark. I. Stål, byggm. N. Jonsson, konserv. O. Karlsson). Renovering. Grunden förstärkt, ytterpanelen ut- bytt från liggande till stående panel samt lanterninen något förhöjd. Ny tornportal med ny dörr och nytt överstycke. Nya yttertrappor av sten. Pannrum under marknivå med 86 KATALOG övertäckt nedgång. Exteriören målad i vitt. Interiört: Nya fönster. Modernisering av bänksitsarna med utökade gav- lar. Läktaren något sänkt, läktartrapporna i kyrkorummet ersatta med en trappa i vapenhuset. Ommålning av inte- riören. Den ursprungliga färgsättningen framtagen av kon- servator O. Karlsson. Taket målat blågrått och väggarna varmt gråvita. Värme med lågtrycksånga och elektrisk be- lysning. Väggarna och valven isolerade. 1952 Tornur inköpt från AB Westerstrand & Söner. Elekt- riska belysningen kompletterad. 1954 (Werner Bosch). Ny orgel. Sveg Murrnästaråldermannen Jonas Åhlström (Åström) från Gävle utförde 1820-21 ett förslag till en ny kyrka. Murarna skulle delvis bevaras av den medeltida kyrkan som brunnit 1563 och återställts 1568-1612. Förslaget reviderades av Jacob WilhelmGerssvid ÖIÄ. Grunden lades 1824 av Åhl- ström och ett materialförslag uppgjordes 1832 av bygg- mästaren Lars David Geting. Först J845 kom dock arbetet igång på allvar med Jacob Norin från Norrala som bygg- mästare. Kyrkan stod färdig 1847 samt invigdes den 7 ok- tober 1849 av kontraktprosten Nils Nordien från Revsund. Plan och material Rektangulär kyrkobyggnad med kor och utskjutande sakri- stia i öster samt torn i väster. Ingångar genom torn och mitt på nord- och sydfasaden. Material gråsten med tegel i dörr och fönsteromfattning- ar. Äldre murverk kan eventuellt återfinnas i det nordvästra hörnet. Under tornet kan rester av den gamla klockstapeln finnas . Vitputsade fasader. Valmat sadeltak täckt med skif- ferplattor, ursprungligen spåntak. Exteriör Kyrkan uppfördes i huvudsak enligt Åhlströms förslag. Dock bibehölls ej den gamla sakristian på nordsidan, istäl- let byggdes en ny i två våningar bakom koret. Frontoner tillkom över syd- och nordportalerna. Tornet fick en avslut- ning i form av en åttasidig lanternin stående på en huv. Så- väl Gerss som Åhlström hade avsett en enkel valmad av- slutning på tornet med en fyrsidig lanternin med ett lågt tak däröver. Förutom utbyte av takmaterial och inklädning av lanterninen med skiffer har kyrkan en välbevarad och tids- typisk exteriör. 1968 Nytt värmesystem med kombinerad ved- och olje- panna. 1984 (konserv. J. Rothlind, mål. P. Halvarsson). Ommål- ning av interiören. Altarväggens och predikstolens målning konserverad. Äldre ritningar Saknas. Källor, litteratur och äldre avbildningar Te/hammer, 1., Storsjö kyrka (i: Jämten 1985). Östersund 1984-85; Äldre foton från seklets början. ATA. Fig. 101. Svegs kyrka från sydväst. Byggd 1845-47. FotoJS 1993. Sveg Church seenfrom the sowh-wesr. Built 1845-47. Interiör Det stora kyrkorummet är ljust och luftigt och välbevarat från byggnadstillfället Ursprungligt putsat valv. Inred- ningen målad i olika grå toner. Altartavlan med motivet "Kristi uppståndelse" utförd 1848 av Svante Albert Blom- Fig. l 02. Svegs kyrka. Interiören sedd mol öster. Fönstrens glasmål- ningar är från 1933. Foto AT 1991. Sveg Church. The interior Iaoking east. The stained glass is from 1933. Fig. l 03. Svegs kyrka. Interiören sedd mot väster. Läktaren och orgel- fasaden byggdes i början av 1860-talet. Foto AT 1991 . Sveg Church. The illlerior Iaoking west. The galle!}' and the organ from we re built at the beginning ofthe 1860s. bergsson efter Fredric Westins målning i Kungsholms kyr- ka i Stockholm, vars omfattning även fått stå som förebild för den i Sveg. Glasfönsterna på korväggen är utförda efter förl agor av Per Månsson 1933. Den vackra rundade predik- stolskorgen från omkr. 1850 har symboliska motiv i för- gylld relief. Dopängel skänkt 1757 av målaren Erik Wallin, HÄRJEDALEN 87 troligen stofferad av givaren och skulpterad av Jonas Gran- berg. På tornvinden finns en alta ruppsats från 1770 av sam- me konstnär sku lpterad för den äldre kyrkan. De däruti in- satta tavlorna, "Kristus på korset" , sannolikt målad av Nils Lindström 1780 samt " Nattvarden" målad av Erik Wallin, är urtagna och uppsatta på nordväggen. Bänkinredningen, troligen ursprunglig, är sluten i fyra kvarter. Under läktaren från 186 1-62 en underbyggnad med bLa. ett andaktsrum, där den gamla kyrkans predik- stol från 1649 fått sin plats. Dekorativt bemålade fält från en äldre läktarbröstning med figurscener målade 1767 av Erik Wallin finns numera uppsatta på väggen mot läktarun- derbyggnaden. Orgelfasaden tillhör 1863 års orgel med de- kor av S. A. Blombergsson. Orgelverket från 1974. Koror- geL Trägolv i hela kyrkan. Kända viktiga förändringar och åtgärder 1861-63 (orgelbygg. L. N. Nordqvist, lärling D. Björk- strand). Orgel och läktare. 1911 Tornur. 1929-35 (ark. K. M. Westerberg). Renovering. Spåntaket ersatt med ett skiffertak. Lanterninens väggar klädda med skiffer. Interiört: Glasmålningar i korfönsterna kompone- rade av P. Månsson. Bekvämare sittbänkar. Vindfång vid syd- och nordportaL Målnings- och konserveringsarbeten. Bänkim·edningen i en dämpad blågrå färgton. Bemålade fält från en äldre läktarbröstning uppsatta på västväggen. Äldre gravstenar inlagda i korgol vet. Elvärmeinstallation. 1974 (Olof Hammru·berg, Göteborg). Nytt orgelverk. 1978-79 Interiör renovering. Läktarunderbyggnad. Om- målning. 1992? Exteriör ommålning. Äldre ritningar 182 1 nybyggnadsförslag (J. Åhlström, RA 182 1 ); 1822 nybygg- nadsförslag (J. W Gerss). Källor, litteratur och äldre avbildningar Bronuie, N. , En bok om Hä1jedalen. Östersund 1974; Bronu!e, N., En bok om Sveg och Hä1jedalen. Sundsvall 1974; Bronu!e, N., Svegs kyr- ka genom tiderna. Sveg 1947; Dito (i: Jämten 1948). Östersund 1948; Granberg, E., Kort berättelse om kyrkobyggnader i Sveg (i: Jämten 1930). Östersund 1930; Hamberg, P. G. och Berlin-Hamberg, U., Svegs kyrka. Sv K vol. 9 1. Sthlm 196 1; Modin, E., Härjedalens ort- namn och bygdesägner. Sthlm 19 11 ; Foton fr.o.m. 1920-talet. ATA. 88 KATALOG Tännäs Belägen på sluttningen mot den mer eller mindre numera uppdämda sjön Lassen. Kyrkobygget påbörjades 1840, men avbröts för att återupptas 1851 av byggmästaren Johan Nordell. Kyrkan stod fårdig ca 1855. Ritningen var troligen upprättad av Knut Schanke från Röras, något reviderad av J. A. Hawerman 1840. Invigningen förrättades den 10 okto- ber 1858 av prosten N. Nordien. Den gamla tornlösa träkyr- kan från 1672 såldes som ved 1849, rester av grunden finns sannolikt bevarade under mark på kyrkogården, något sö- der om den nuvarande kyrkan. Plan och material Rektangulär kyrkobyggnad med kor och en stor sakristia i öster samt torn i väster. Ingång genom tornet. Separat in- gång till sakristian från norr. Materialet är timmer. Putsad och gråmålad naturstens- sockel. Fasaderna är klädda med liggande vitmålad panel. Slätpanel på tornets hörn. Yttertaket belagt med bandtäckt svartmålad plåt. Ursprungligen spåntak. Exteriör Förutom att tornet byggts lägre återgår exteriören på de existerande ritningarna. 1837 års ritning visar ett torn av- slutat med lanternin och spira, vilket dock troligen aldrig kom till utförande. Det existerande tornet förhållandevis lågt och kompakt med låg korsprydd lanternin utan öpp- ningar. Exteriören troligen oförändrad sedan byggnadsti- den. Interiör Det ljusa kyrkorummet har väggarna klädda med gråvit stående slätpaneL Innertaket består av ett flackt tunnvalv med längsgående panel, med blågrå målade rundlar kring kronornas fästen. Inredningen målad i ljusa grå och vita färgtoner. Korväggen prydes av en altaruppställning med kannelerade pilastrar som bär upp en båge. På den ljus- målade sockeln, ursprungligen mörkare grå, ett förgyllt kors med svepduk mot ett målat golgatalandskap. Sockeln flankeras av förgyllda änglar. På den bakomvarande kor- väggen skenarkitektur i två våningar målad i vitt, rosa och ljusblått samt draperimålning, allt utfört 1856 av Nils Mag- nus Åkerström från Östersund. Vitmålad dopängeLPredik- stolen i vitt med förgyllda lister och emblem från bygg- nadstiden. Draperimålning även bakom predikstolen. Den äldre kyrkans predikstol, delvis förstörd, utförd av Jöns Ljungberg omkring 1796 finns uppställd i sakristian. Fig. 104. Tännäs kyrka från söder. Byggd 1840-ca 1855. Foto AT 199 1. Tönnäs Church seenfrom the south. Built berween 1840 and around 1855. Troligen ursprunglig men moderniserad sluten bänkin- redning i två kvarter, målad i ljusgrått och beige med gula lister, dörrarna numrerade. Läktare byggdes först 1957-58. Orgeln med modern fasad byggd 1960 av Grönlunds Or- gelbyggeri . Golv av breda plankor. Dörrarna in till kyrko- rummet dekorerade med snidad allmogedekor. Över entren till kyrkorummet snidad dekor, utförd av Ljungberg om- kring 1796 för den äldre kyrkan. Kända viktiga förändringar och åtgärder 1895 Ett orgelverk inköpt. 1936 Skiffertaket ersatt med ett spåntak 1957-58 (ing. H. Swahn, byggm. J. Lööw). Orgelläktare. Fig. l 05. Tännäs kyrka, koret. Foto AT 1991. Tönnäs Church. The chancel. HÄRJEDALEN 89 Fig. l 06. Tännäs kyrka. Interiören mot väster. Läktaren byggdes 1957-58. Foto AT 199 1. Tännäs Church. The interior Iaoking west. The gallery was built 1957- 58. Vemdalen Vemdalens kyrka, unik inom svensk kyrkoarkitektur, är be- lägen mitt i samhället. Den är uppförd av ryttaren och byggmästaren Olof Månberg 1763 under ledning av kom- minister Aestan Orstadius. Den ersatte en äldre träkyrka från 1624, som låg några tiotal meter söderut. Klockstapel byggd 1755 av dragonen Anders Göransson Kjellberg (Kiel berg, Killberg). Plan och material Kyrkobyggnaden har en avlång, åttkantig plan med kor och utbyggd sakristia i öster och vapenhus i väster med huvud- ingång på södra sidan. Senare upptagen ingång till sakri- stian från norr. Materialet är timmer (eventuellt ingår timmer från den äldre kyrkan) och byggnaden är klädd med vitmålad ståen- de panel. Knutarna är inklädda. Ursprungligen rödmålad. Stengrund. Taken och spiran klädda med kontursågade spån. Exteriör Kyrkan har en karakteristisk silhuett med det höga valmade taket uppbyggt i två fall med mellanliggande smalt väggparti indelat av svarvade kolonnetter. På taknocken genombrutna kammar med årtal, 1797 och 19 18 på långhu- set, 1763 på vapenhuset och 1918 på sakristian. På mitten en takryttare med liten lökkupol och spira med kors och Orgel byggd av G. Grönlunds Orgelbyggeri . Ommålning av interiören. Elvärme. 1967 Exteriör ommålning. 1984 (byggn.ing. S. O. Hoflin, mål.mäst. P. Halvarsson). Exteriör och interiör renovering. Spåntaket ersatt med ett rödmålat plåttak (senare svartmålat). Ersättning av bjälkar i kyrkan och nytt kors. Delvis isolering av vinden. Exteriör ommålning. Ny skåpinredning i sakristian. Den gamla pre- dikstolen uppsatt i densamma. Interiör ommålning med ur- sprunglig färgsättning. Äldre ritningar 1837 nybyggnad (K. Schanke, ev. identisk med den ritning som finns i Hede tingsrätts arkiv. ÖLA); 1840 nybyggnad (J. A. Hawerman). Källor litteratur och äldre avbildningar Bergman, /., Tännäs kyrka. Härjedalens kyrkor 2. Östersund 1955; Modin, E. , Härjedalens ortnamn och bygdesägner. Sthlm 19 11 ; Foton fr.o.m. 1902. ATA . klot. Spiran ritad av Rickard Ekman och utförd av Axel Stridsberg 19 18- 20. Innan dess ett kors. Takryttaren har ur- tavlor i norr och söder. Förutom byte av takmaterial och en murad källare under sakristian med ingång utifrån en välbevarad exteriör. Interiör En helgj uten och välbevarad interiör skapad av träsnidare och målare från Härjedalen och Jämtland. Spegeltak med åttsidigt mittparti och fålt inom en profilerad ram. Djupt karnissvängd hålkäl med gråblå marmorerad taklist med kulfris.Väggarna klädda med stående vit panel med mar- morerad bröstpaneL Altaruppställningen snidad av Jonas Granberg 1769-73. Den infällda tavlan med motivet "Korsnedtagningen" (efter Charles le Brun) målad av Pehr Sundin 18 17-18. Granberg svarade även för altarringen och pyramiderna. Ursprunglig altartavla målad av Erik Wallin 1770. Predikstolen utan ljudtak med inläggningar av häggträ tillverkad 1763- 64 av schatullmakaren Jöns Ljungberg. Korbänken under predikstolen med få l t målade 1716. Sluten ursprunglig bänkinredning målad i gråblått med bruna lister. De bakre bänkarna troligen äldre och even- tuellt övertagna från den äldre kyrkan. Menighetens del markeras mot koret av ett gallerverk med genombrutna ran- kor på de främsta bänkarna, sannolikt tillverkat av Gran- 90 KATALOG Fig. l 07. Vemdalens kyrka och klockstapel från norr. Kyrkan byggd 1763, klockstapeln !755. FotoAT 199 1. Vemdalen Church and bell-tower seenfrom the north. The church was built in 1763 and the be/1- tower in J755. Fig. l 09. Vemdalens kyrka. Predikstolen tillverkad 1763- 64 av Jöns Ljungberg. Foto BJ 1995. Vemdalen Church. The pulpit from 1763-64 by Jöns Ljungberg. Fig. 108. VemdaJens kyrka, koret. Foto BJ 1995. Vemdalen Church. The chancel. berg 1773, och av en hög dekorativ korbåge i retarderad ro- koko över mittgången snidad av Olof Ingebriktsson 18 11 , vilken ersatte Granbergs tidigare pyramider. Läktaren byggd 181 O av Ingebriktsson. Orgelfasaden härstammar från 1920 års orgel. Obehandlat trägol v. I sakristians tak återanvänt virke från den äldre kyrkan med barock- målningar utförda av en norrländsk målare. Kända viktiga förändringar och åtgärder 18 10-11 (0. Ingebriktsson). Korbåge ersatte pyramider. Läktare byggd. 1817- 18 (P. Sundin). Ny altartavla. 1890-tal. Exteriör (tidigare omålad eller rödfärgad) och inredning vitmålad. 19 18-20 (ark. Fr. Falkenberg, byggm. N. Jonsson). Exte- riör och interiör renovering. Kyrkans väggar förstyvade med tre vertikala bjälkar på vardera långväggen. Taket för- stärkt och spiran riktad. Nytt krön av smidesjärn istället för tidigare träkors. Takkam uppsatt även på sakristian. Exteri- ör ommålning. Interiört: Ändring av korbänkarnas läge. Vindfång. Nya läktartrappar med uppgång från vindfånget och inbyggnader mot kyrkorummet. Orgel byggd av Åker- man och Lunds Nya Orgelfabriks AB. Ommålning av inte- riören, äldre färgsättning framtagen. Värmeinstallation med pannrum under sakristian. 1950 (Åkerman och Lunds Nya Orgelfabriks AB). Nytt orgelverk. 1954 Elektrisk installation med el värme. 1958-59 Separat ingång upptagen till sakristian. Sakri- stians innertak genombrutet och barockmålningar från den äldre kyrkan framtagna. 1971 Toalett i f.d. pannrummet. HÄRJEDALEN 9 l Fig. Il O. Vemdalens kyrka. Interiör mot väster. Foto AT 199 1. Vemdalen Church. The interior Iaoking west. 1984 Exteriör och interiör ommålning. Predikstolen kon- serverad. Äldre ritningar Saknas. Källor, litteratur och äldre avbildningar Fest in, E. ,Vemdalens kyrka. Ur föredrag vid kyrkans återinvigning 29 augusti 1920; Fjellner, J., Kulturbygd bland fj ällen (i: Jämten 1920). Östersund 1920; Hamberg, P. G., Vemdalens kyrka (i: Jämten 1959). Östersund 1959; Modin, E. , Härjedalens ortnamn och bygdesägner. Sthlm 19 11 ; Nodermann, M. , Kyrkor, byggmästare och timmermän i Jämtland och Härjedalen under 1700-talets senare hälft (i: Bebyggel- sehistorisk tidskrift nr 22). Uppsala 199 1; Nodermann, M. , Jöns Ljungberg- den konstnärlige tullvaktmästaren i härjeda lsfjällen (sär- tryck ur Fataburen 1980); Foton fr.o.m. 1903. ATA. JAMTLAND Samtliga kyrkor tillhör Jämtlands län och Härnösands stift Alanäs gamla kyrka (riven 1930) Fig. III . Alanäs gamla kyrka från nordost. Byggd troligen 1808, torn från 1839. Vid rivningen 1930 omvandlades tornets nederdel till grav- kapell. Foto 1920-talet.ATA. Alanäs old Church seenfrom the north-east in the 1920s. Probably built in 1808, the tower in 1839. After the demolition ofthe church in 1930, the lower part ofthe tower was converted imo afuneral chapel. 1808 blev Alanäs eget kapellag under HammerdaL Den första kyrkan byggdes samma år troligen av Eric Nilsson från Dorotea och blev ett tornlöst kapell, beläget vid vägen ca 200m österut från den nuvarande kyrkan sett. 1839 till- kom ett torn byggt av Erik Ersson, som troligen hade sin hemkyrka i Dorotea som förebild. Kyrkan revs 1930, fem år efter den nya kyrkans tillkomst. Tornets nederdel om- vandlades till gravkapell. Plan och material Rektangulärt kyrkorum med kor i väster med vidbyggd sakristia bakom. Torn med huvudingång i öster. Uppförd med "bjälkresning" (troligen resvirke) samt brädfodrad in- och utvändigt med vitmålad panel. Östra ga- veln var spånklädd. 1906 stadgades väggarna med stöttor. Taken var täckta med spån. Exteriör En rent nyklassicistisk byggnad. Kyrkan täcktes av ett sa- deltak, sakristian med valmat sadeltak liksom tornet och lanterninen. Fasaderna klädda med stående panel målad i gulvitt. Gördelgesims utmed kyrkfönsternas nederkant. Interiör Ett relativt högt trätunnvalv över kyrkorummet. Väggarna var klädda med liggande träpanel och stående bröstpaneL Enkel inredning utförd av troligen lokala mästare. Altar- uppställning med dekorerat altare med kors med törnekro- na inställt i en grönmålad nisch. Skenarkitektur- och drape- ri målningen, som omgav nischen, var utförd av Jonas Löfvenberg (Löfvenborg). En mycket liten altarring med Fig. 11 2. Alanäs gamla kyrka, koret. Foto från 1920-talet. A TA. Alanäs old Church. The chancel in the /920s JÄMTLAND 93 Fig. 11 3. Alanäs gamla kyrka, långhusets östparti. Foto från 1920- talet.ATA. Alanäs old Church. The interior Jooking east in the 1920s. Als en (förstörd genom brand 1919) Alsen hade en medeltida stenkyrka, som kraftigt om- och tillbyggdes (förlängd till dubbla längden) 1757-58 av Pehr Olofsson i Dillne. Den var troligen belägen vid nuvarande bårhuset. 1840 beslöts att bygga en ny kyrka och i septem- ber lades grunden, på gärdet söder om den gamla kyr- kogården och landsvägen, med Anders Åkerlund, Härnö- sand, som byggmästare. Ritningar hade erhållits från ÖIÄ, utförda av Theodor Edberg. Kyrkan stod färdig 1847 och invigdes 5 oktober 1850. 1757 års kyrka stod kvar och revs först omkring 1880. 1840 års kyrka brann den 24 oktober 19 19, varefter endast murarna stod kvar. Kyrkan åter- uppfördes 1922- 24 med användande av den gamla kyrkans murar. Plan och material Rektangulär plan med vidbyggd rektangulär sakristia i väs- balusterdockor. Predikstolen var utförd i en mycket förenk- lad rokokostil, eventuellt ett nyrokokoarbete. Öppen bänkinredning i "bönhusstil", sannolikt ekådrad från 1800-talets slut eller 1900-talets början. Enkelt utförd läktare med utskjutande mittparti med avrundade hörn. Uppgift om orgel saknas. Golv med breda golvplankor. Kända viktiga förändringar och åtgärder 1839 (E. Ersson). Torn ti llbyggt. 1845 Kyrkan vitmålad. 1861 Mindre orgelharmonium. 1884 Nytt större orgelharmonium. 1895 Kyrkan målad med vit oljefärg. 1800-talets si. Kamin. 1903 Kyrkan målad med vit metolinfärg. Troligen tillkom först nu den öppna bänkinredningen samt bröstpanelen. Läktartrapporna inbyggda. 1906 Kyrkans ytterväggar stadgade med stöttor. 1930 Kyrkan riven. Tornets nederdel blev försedd med sa- deltak och omvandlad till begravningskapell. Äldre ritningar 1927 Uppmätni ngar (S. Brandel, ATA). Källor, litteratur och äldre avbildningar Flertal foton tagna före rivningen. ATA. Fig. 114. Alsens kyrka från sydväst. Färdig 1847, nedbrunnen 1919. Foto ur Jämten 19 19. A/sen Church seenfrom the south-west. Built in 1847, destroyed by fire in 1919. Photo 1919. 94 KATALOG Fig. l 15. Alsens kyrka. Interiören sedd mot väster. Foto ur Jämten 19 19. A isen Church. The interior Laoking west. Fig. 11 6. Alsens kyrka. Östpartiet. Foto ur Jämten 19 19. A/sen Church. The interior Iaoking eas1. ter och torn i öster. Ingång genom tornportal i öster. Separat ingång fanns till salaistian. Materialet gråsten och tegel. Fasaderna var vitputsade. Troligen plåttak. Exteriör Återgick på Ed bergs ritning, förutom att det inte fanns nå- gon sydingång. Tornkroppen med två höga smala ljud- öppningar på var sida uppbar en hög dubbellanternin av trä avslutad med spira. Höga rundbågiga fönster, fem på var långsida samt ett i torn foten. Interiör Kyrkorummets mått var 35,5 x 15m och höjden till tunn- valvet Il m. Korpartiet låg 3 dm högre än menighetens deL Altarväggen var ursprungligen prydd med en målning med "Kristi bön i Örtagården" och skenarkitektur, utförd 1847-49 av Göran Sundin med pilastrar, nischer och enta- blement samt överst ett draperi, som hölls av putti. 1903 års altartavla "Kristi Himmelsfård", målad av Axel Green, om- gavs av en inramning bestående av pilastrar som bar upp en båge. På sidorna stod två profilörer, som tillhört den äldre kyrkans altaruppställning, snidad liksom predikstolen av Johan Ed ler d.ä. 1761 respektive 1783-84. Den äldre altar- uppsatsen med sina två målningar var uppställd i sakristian och vid branden räddades den större målningen "Maria vid korsets fot" utförd av Anders Berglin 1770, liksom pro- filörerna och en dopängeL Altarringen var tresidig med i främre partiet balusterdockor, i övrigt sluten. En dörr på var sida om altaruppställningen ledde in till sakristian. Sluten bänkinredning i fyra kvarter med eldurnor på bänkhörnen mot koret. Sannolikt äldre läktarbröstning med eventuell senare tillbyggnad, 1850?, på mitten med ett tresidigt och ett mindre halvrunt parti. Orgeln var byggd av Lars Nielas Nordquist och invigd 1851. Den var en av de större i stiftet med 25 stämmor och fasad ritad av Carl Gus- taf Blom Carlsson. Kända viktiga förändringar och åtgärder 1847-49 (G. Sundin). Utsmyckning av altarväggen. 1850 (L. N. Nordquist). Ny orgel. 1903-06 Ny altartavla målad av A. Green. Reparation och omdisponering av orgelverket. 191 l Exteriör renovering. Lagning av putsen och avfårg- ning av fasaderna. Äldre ritningar 1842 nybyggnad (Th. Edberg); 1847 orgelfasad (C. G. Blom Carls- son). Källor, litteratur och äldre avbildningar Festin, E., Alsens kyrka (i: Jämten 1919). Östersund 19 19; Festin, E., Alsens kyrka (i: Jämten 1924). Östersund 1924; Mattiasson, S. -E. m. fl., Alsens kyrka (i: Runt Alsensjön. Sockenkrönika 199 1 ). Sveg 199 1; Plagemanns resor åren 1833-56. Lund 1944; Sahlberg, C.-E. , Alsens kyrka. Alsen 1978; Sahlberg, C.-E. , Alsens kyrka (i: Runt Al- sensjön. Sockenkrönika 1977). Sveg 1977; Te/hanune1; /., Innertaken i Alsens äldre kyrkor (i: Runt Alsensjön. Sockenkrönika 1981 ). Sveg 198 1; Avbildning fr. 1828, O. Olsson. Ekdahls sam l., ATA; Exteriör- och interiörfoton, ATA samt i JLM. JÄMTLAND 95 Plan och material Fig. 11 7. Ankarede kapell , uppfört vid någon tidpunkt 1785- 1820, ri- vet 1895. Foto Oscar O lsson. Reprofoto ur L. Johansson, Frostvikens kyrkor och kapell, 1950. Ankarede Chapel, built at same point between 1785 and 1820, de- molished in 1895. Ankarede gamla samekapell (rivet 1895) Ett enkelt timrat kapell uppfört på den gamla samiska sam- lingsplatsen vid Ankarälvens utlopp i Stora Blåsjön. Be- gravningsplatsen invigdes 1820 och osäkert är om kapellet uppfördes först då eller om det som traditionen förtäljer till- kom redan 1785. Kapellet, som enligt hörsägen föregicks av en stor stuga med två rum, varav det mindre för prästen, tjänade samerna i omnejden och de få bofasta i närheten av Ankarede, som hade för lång väg ned till sockenkyrkan. En enkel fristående kloekbock bar upp klockan från 1825. Ka- pellet förföll under 1800-talets senare hälft alltmer och revs för att ge plats åt det nya kapellet som byggdes 1895. A spås Ursprungligen avsåg sockenborna att utvidga den medelti- da kyrkan. Under sannolikt stark påverkan från prosten i Rödön, varunder Aspås låg, utsågs 1836 en ny plats i krön- läge mitt i kyrkbyn inte långt från den gamla kyrkan, vars bogårdsportal och västmur fortfarande står kvar. Den nya kyrkan uppfördes 1840 av Anders Åkerlund från Härnö- sand efter egen ritning, i några få detaljer ändrad på ÖIÄ av Theodor Edberg. Troligen stod kyrkan i Bäggenås som förebild, byggd av samme byggmästare. Flöjeln med årta- let 1753 har sannolikt suttit på den tidigare klocksta- peln. Kyrkan invigdes 1844. Bogårdsmur från 1853 med Rektangulär byggnad med sakristia. Huvudingång på ena gaveln. Var uppfört i timmer med torvtäckt tak. Exteriör Mycket enkel exteriör av närmast profan karaktär med omålade timmerväggar och små fönster. Interiör Timmerväggarna var interiört avjämnade med ett gammal- dags skavverktyg, "pjål" , så att de tycktes vara hyvlade. Al- taret var ställt mot gavelfönstret. Rektangulär altarring be- stående av knäfall utan klädsel samt ett skrank i form av tre vågräta slåar, uppburna av fyra släta stolpar. Vidare fanns nummertavla, predikstol och bänkar. Allt var av enklaste beskaffenhet, slätt och omålat. Kända viktiga fOrändringar och åtgärder l 883 De bågnade väggpartierna mellan fönsterna rätade och försedda med kraftiga tvärslåar. Östra väggen stöttad. Taken tätade. 1895 Kyrkan riven. Äldre ritningar Saknas. Källor, litteratur och äldre avbildningar. Johansson, L., Bebyggelse och folkliv i det gamla Frostviken. Lund 1947; Johansson, L., Frostvikens kyrkor och kapell . Jämtlands kyrkor 2. Östersund 1950. järngrindar från 1859 av samma slag som vid Rödöns kyrka. Plan och material Rektangulär byggnad med kor i öster, sakristia vid norra väggen och torn i väster. Planen bredare och kortare än vad samtliga befintliga förslag visar. Såväl Åkerlund som Ed- berg har sakristian förlagd bakom koret. Ingångar genom torn och mittportal på sydsidan. Materialet är gråsten med tegel i dörr- och fönsteromfatt- ningar. Fasaderna är putsade och avfärgade i vitt, sockeln i 96 KATALOG Fig. 11 8. Aspås kyrka från sydväst. Byggd 1840--44. Foto AT 199 1. Aspcis Clwrch seenfrom the south-west. Built 1840-44. ljusgrått. Taken täckta med svartmålad plåt. Ursprungligen sticktak på kyrkan och spån på tornet. Exteriör Följer Åkerlunds och Edströms ritningar med några avvi- kelser. Istället för sadeltak valmades taket mot öster och tornet försågs ej med gördelgesims och rundfönster på si- dorna. Förutom byte av takmaterial välbevarad exteriör. Interiör Väggarna vitputsade med takl ist marmorerad i gråblått med röda stänk. Välvt högt trätak laserat i gråblått. Altar- väggen pryds av draperimålning i blått och skenarkitektur i gråbrunt på väv som spänts på väggen, utfört av Göran Sun- din och Jöns Bergström åren 1842-43. I korvalvet "Guds- öga" i molnkrans med stor strålsol. Kors med törnekrans står på altaret mot en fond i altarnischen med landskap och Jerusalem i bakgrunden, målat av Paul Jonze 1937-38, som även utfört dekormålningen i fönsternischerna. Korpartiet är något förhöjt. Predikstolen med snidat grönmålat drape- ri är utförd av Salomon Hägglöf 1840. Bakom predikstolen en draperimålning i blått, målad av Göran Sundin. Över dopaltaret på norra väggen är den gamla kyrkans altarupp- sats, utförd av Jonas Granberg 1739-40, placerad. Fyra bänkkvarter, som delvis är samtida med kyrkan. Sannolikt ursprunglig läktare. Orgelfasaden tillhör 1864 års orgel, byggd av Erik Peter Billström, dagens orgelverk är byggt 1956. Diskret läktarunderbyggnad. Kända viktiga förändringar och åtgärder 1864 (E. P. Billsu·öm). Orgel. 1881 Putsarbeten på fasaderna. 1800-talets si. Kaminer. Ommålning av interiören. 1922 Sticktaket ersatt med svartmålat plåttak. 1927 Exteriör renovering. Putsarbeten. 1937- 38 (ark. S. Häggbom, ark. A. Ekman, Östersund, byggm. E. Olsson). Exteriör och interiör renovering. Yttre och inre omputsning. Nytt parkettgolv i koret. Modernise- ring av bänkinredningen med bredare sittbänkar. Mittfönst- ret på norrväggen igenmurat interiört, framför väggen ett Fig. 11 9. Aspås kyrka, interiör mot koret. Foto AT 199 1. A spås Church. The interior Iaoking east. JÄMTLAND 97 Fig. 120. Aspås kyrka, långhusets västparti. Foto AT 199 1. Aspås Church. The interior Laoking west. dopaltare med den äldre kyrkans altaruppsats ovanför. Nya dörrar och innanfönster. Vindfång mellan vapenhuset och kyrkorummet. Ommålning av interiören. Konservering av äldre målning och ny dekormålning i fönsternischerna av P. Jonze. Värmeledning med pannrum under sakristian. 1954 Elvärme. 1950-tal Parkettgolv i koret. Berg 1778 beslöts om en ny kyrkobyggnad strax norr om den medeltida, på en udde i Storsjön. Det nya bygget påbörja- des dock först 1792-93, då den gamla revs, liksom en klockstapel väster om kyrkan. Kyrkobyggnaden skulle för- ses med torn och bli en av Jämtlands största (42 x 21 m). Grundstenen lades den 13 maj 1793 och till byggmästare kallades Johan Chr. Loell. Ritningarna var troligen upp- gjorda av arkitekten Thure G. Wennberg 1792. Kyrkan togs i bruk 1795. Invigningen ägde rum den 9 juli 1797. Ungefär samtidigt med kyrkan byggdes Hofverbergska gravkoret och ett bårhus på den gamla kyrkogården. Plan och material Rektangulärt mycket brett kyrkorum med kor i öster med sakristia, arkiv m.m. Torn i väster. Ingångar genom tom och mittportal på sydsidan. Separat ingång i öster till sakristian. Väggarna uppförda med kullersten i murbruk, s.k. gjut- hus ("Rydingska metoden"). Slätputsad i vitt, oputsad stensockeL Vitmålad trälanternin. Kopparplåt på taken, ur- sprungligen spån. 7-KB4 1956 (0 . Hammarberg). Nytt orgelverk. 1957 Ny elektrisk belysning. 1983 Ny inredning i sakristian. 1986 Ny takplåt på hela kyrkan inklusive tornhuven. 1989-90 (ark. O. Magnusson, K-Konsult, kyrkmålare P. Halvarsson). Korets parkettgolv borttaget, det ursprungliga golvet framtaget. Läktarunderbyggnad. Halogenkransar i ljuskronorna. Tilläggsisolering av takbjälklaget. Helreno- vering och omdisponering av sakristian med nya skåp. Äldre ritningar 1807 plan (J. C. Loell, ÖLA); 1839? nybyggnad (A Åkerlund, RA); 1839 nybyggnad (Th. Edberg, ritningen ej återfunnen); 1839 nybygg- nad (Th. Edberg, ÖLA samt RA). Källor, litteratur och äldre avbildningar Lorson, Lors i Trusta, Kring Aspås kyrka (i : Jämten 1938). Östersund 1938; Nodermann, M., En jämtländsk kyrkmålarfamilj . Östersund 1964; Oscarsson, B. & Penten, G. , Kyrkorna i Aspås. Jämtlands kyr- kor 28. Östersund 1979; Penten, G., Kyrkorna i Aspås (i: Jämten 1980). Östersund 1980; Äldre interiörfoto, ATA. Exteriör Återgick ursprungligen del vis på 1792 års ritning. Det upp- förda tornet är försett med rundbågiga ljudluckor, och två rundfönster på västgaveln. Exteriören förändrad i och med att en extra avsats har tillagts tornkrönet, tomportalen har ändrats och nya fönster upptagits på västgaveln år 1909. Interiör Rektangulärt kyrkorum med något förhöjt korparti. Trätunnvalv indelat med gördelbågar som utgår från väggarnas breda pilastrar mellan fönsterna. Ursprungligen putsat valv. Altaruppställningen, utförd 1799- 1801 av Jo- nas Edler, är arkitektoniskt uppbyggd kring Lammet med korset, som vilar på förbundsarken. På ömse sidor om altar- uppställningen två profilörer föreställande "Tron" och "Hoppet" . På korväggen bakom och runt altaruppställning- en draperimålning och ståtlig skenarkitektur med kolonner, målad 1802-03 av Pehr Sundin från Sunne. Predikstolen snidad 180 l av Jonas Edler, med skenperspektiv och snidat och målat draperi på den bakomvarande muren. Altarupp- satsen från den gamla kyrkan utförd 1746-47 av Jonas 98 KATALOG Fig. 121. Bergs kyrka från sydväst före restaureringen 1909-10. Byggd 1793- 95. FotoATA. Berg Church seenfrom thesouth-westprior to the restoration work /909- 10. Built 1793-95. Fig. 122. Bergs kyrka från nordväst. Tornets övre delar ändrade 1909-10. FotoJS 1993. Berg Church seen f rom the north-west. The upper parts ofthe tower we rea/tered 1909- 10. Fig. 123. Bergs kyrka. Interiör mot koret. Foto AT 1991. Berg Church. The interior Iaoking east. Fig. 124. Bergs kyrka. Interiören sedd mot väster. Foto AT 1978. Berg Church. The interior Laoking west. Granberg är nu placerad på södra väggen ovanför ett dopal- tare. Öppna bänkar i två kvarter från 1909 med nya gavlar 1963. Ursprungligen fyra dubbelkvarter. Läktaren samtida med kyrkan. Orgelfasaden ritad av OlofTempelman 1807, nya partier med pipor har tillkommit 1965, i samband med installationen av ett nytt orgelverk. Läktarunderbyggnad. Ursprungligen var inredningen blåmålad förutom altaret, som var rödmålat med marmorerad skiva. Kända viktiga förändringar och åtgärder 1814 (ark. O. Tempel man, orgelbyggare L. F. Hammardal, mål. G. Sundin). Ny orgel. 1852? (byggm. J. Nordell). Putsning och vitkalkning av exteriör och interiör. 1908-13 (ark. Fr. Falkenberg). Exteriör och interiör reno- vering och tillbyggnad. Tornet påbyggt med en avsats mel- lan tornmur och lanternin. Nytt tornur. Ny portalomfatt- ning av kalksten i tornet. Nya fönster upptagna på västga- veln. Ny öppen bänkinredning i fyra enkla kvarter. Nytt golv lagt på det gamla golvet. Nytt orgelverk byggt av E. H. Erikson, Gävle. Ny panel (pärlspont?) i valvet. Ommålning av interiören, med dekormålning i fönstersmygar, på väg- gar och valv. Ny fristående spiraltrappa målad i mahog- nyfärg från vapenhuset till läktarens förrum. Varmlufts- anläggning med pannrum under sakristian. 1925- 26 (ark. I. Stål). Elektrisk belysning. 1935 Nytt värmesystem. 1963 (ark. T. Virke, konservator A. Eriksson). Exteriör och interiör renovering. Spåntaket ersatt med ett koppartak. Putslagning och avfärgning av fasaderna. Sockeln frilagd. Interiört: Lunettfönsterna över sakristiedörrarna igensatta. Bodsjö Bodsjö kyrka, mycket vackert belägen vid Bodsjön i utkan- ten av byn, uppfördes 1794- 1796 av Pål Pehrsson från Stu- gun som ersättning för en träkyrka på samma plats. I sakri- stian finns uppsatt Pål Pehrssons egenhändigt skrivna kvit- to på det förskott han fått den 26 januari å "Trettio Riksda- ler" och hans namnteckning "Påhl Pährson i Stugun". Kyr- kan bär hans kännemärken, bl.a. ingångsdörrens uppgåen- de sol på innersidans övre speglar. Inredningen samt lanter- ninen främst snickrad av dragonen Per Snäll (Snell) från Anviken. Kyrkan ligger med sakristian dikt intill nordsi- dans kyrkogårdsstaket, såsom det ofta är brukligt i Jämt- land och Hätjedalen för 1700-talets småkyrkor. En stegpmt från 1845 med grön trägirlang och förgylld s trålsol av plåt i valvet leder in till kyrkogården. Plan och material Rektangulärt kyrkorum med kor och vidbyggd sakristia i öster samt torn i väster. Hu vu di n gång i väster genom tornet. Separat senare upptagen ingång till sakristian från söder. Materialet timmer. Tornet uppfört med stalpkonstruk- tion samt liggande plank. Fasaderna och tornet klädda med bred stående panel som vilar på liggande panelpartier utav ca l meters höjd. Exteriören svagt gulfärgad med vita om- fattningar och knutar. Stenklädd sockel, högre i öster. Tak- material skiffer, ursprungligen spån. JÄMTLAND 99 Nya raka bänkgavlar. Tvärgångarna igensatta. Dopplats vid södra väggen mittemot predikstolen med nytt dopaltare och altaruppsatsen från den äldre kyrkan. Läktarunder- byggnad med panelad vägg mot kyrkorummet. Ommål- ning av interiören, 1909 års dekormålning avlägsnad. 1965 (0. Hammarberg). Nytt orgelverk. Nya partier med pipor på ömse sidor om rnittpartiet i orgelfasaden. 1979 Tilläggsisolering av valvet. 1990--91 Ny skåpinredning för textilier i skrudrummet Äldre ritningar 179 1 nybyggnad (J. Ch. Loell, RA); 1792 nybyggnad (Th. Wennbe1g, ÖlÄ); 1807 orgelverk (0. Tempelman). Källor, litteratur och äldre avbildningar Persson, M. , Bergs kyrka (i : Jämten 1997). Östersund 1997; Wik, G., När Berg byggde sin storkyrka (i: Kyrkan som fäderna byggde). Öster- sund 1947; Me/lin, G. H.,litografi fr. ca 1836-40 i " Sverige framstäldt i teckningar"; Äldre foton tagna före renoveringen 1909. ATA. Fig. 125. Bodsjö kyrka från sydväst. Byggd 1794-96. Foto AT 1991. Bod~jö Church seenf!Vm lhe south-west. Bui/t/794-96. 100 KATALOG Fig. 126. Bodsjö kyrka, koret. Foto AT 1991. Bodsjö Church. The chancel. Exteriör Exteriören avviker från befintliga ritningar och återgår när- mast på det av Pehrsson upprättade förslaget till Klövsjö kyrka. Olof Tempelmans 1788 utförda och något ovanliga förslag beträffande tornutformningen följdes ej. Kyrkan byggdes med tresidigt avslutade fönster, ett högre tak och en lägre sakristia vi lket ÖIÄ ej avsett. Tornet uppvisar ro- kokodrag. Urtavlorna som fi nns på två av tornets sidor är tillkomna senare. Förutom utbyte av takmaterial är kyrkan troligen oförändrad sedan byggnadstiden med sannoli kt ur- sprungliga fönster. Interiör Väggarna klädda med liggande panel i inramade fält. Spe- gelval v, sidorna avdelade med tvärgående band. Altar- väggen har en blå draperi målning, som hålls upp på sidor- Fig. 127. Bodsjö kyrka, västpartiet Foto AT 1991. Bodsjö Church. The interior looking west. na och upptill av putti. Draperimålningen utförd 1815- 17 på lärft av Bertil (Berthel) Andersson. Altartavlan, inom en av Jonas Edler 1806 snidad uppbyggnad, förestäl ler "Kris- tus uppväcker änkans son i Nain", utförd 1912 av Gottfrid Kailstenius. Ursprungligen ett gulmålat kors med törne- krans. Predikstolen med målade scener tillverkad av Jonas Edler 1805. Ingång till sakristian bakom altaruppställ- ningen. Bänkinredningen sannolikt ursprunglig men troligen moderniserad. Läktare bör ha tillkommit någon gång mel- lan 183 1 och 1894. Läktarbarriären är tillbyggd 1954-56 med ett rundat mittparti och samtidigt tillkom nya läktarko- lonner. Orgeln med fasad byggd 19 11 . Kända viktiga forändringar och åtgärder 1807 (P. Sundin). Målning av altaruppställning och pre- dikstol. 18 16 (mål. B. Andersson). Draperi målning. 1824-26 (L. Persson). Kyrkan panelad. 1836 (mål. A. Berthelsson). Kyrkan målad och reparerad. 1839 Nytt rundfönster i tornet. 1877 Exteriör och troligen även interiör ommålning. 1894 (orgelbyggare A. C. A. Schuster). Orgel. 1910--12 (ark. C. A. Danielsson, byggm. Bylund, Öster- sund). Renovering. Ny altartavla av G. Kallstenius. Ny pre- dikstol utan ljudtak övertagen från Uppsala domkyrko- församling. Ny orgel med ny fasad byggd av C. Schuster och E. H. Erikson. Nya trossbottnar och spontade golv. Nya väggbeklädnader. Ommålning av interiören i vitt och guld. Vindfång med glasdörrar. Värmeinstallation med källare under sakristian och koret. Eventuellt omändrades nu fönstret på sakristians sydsida till ingångsdörr. 1931 Nytt yttertak av skiffer. 1954-56 (ark. K. M. Westerberg, byggm. E. Norgren, trä- snidare G. A. Söderin). Exteriör och interiör renovering. Ny grund och ommålning. Trossbotten i golvet. Utvidgat kor. Den äldre predikstolen återinsatt. Läktaren utbyggd på mitten, nya läktarstöd. Ommålning av interiören i flera fär- ger, bänkinredningen i brunt. Elvärme. 1995-96 (PEAB, Östersund). Ommålning, bänkinred- ningen i grått. Toalett. Äldre ritningar 1784 nybyggnad, stenkyrka (P Persson, RA); 1788 nybyggnad, sten- kyrka (0. Tempelman); 1793 nybyggnad, träkyrka (0. Tempelman); 1793 nybyggnad (O. Tempe/man?, ÖLA). Källor, litteratur och äldre avbildningar Bodsjö kyrka 200 år. B räcke 1996; Persson, P. , Bodsjö socken. Öster- sund 193 1; Skaaret, H. , Bodsjö kyrka (i: Bodsjöboken 1979). Bodsjö 1979; Exteriör- och interiörfoton från 1930-talet. ATA. Fig. 128. Borgvattnets kyrka från nordost. Byggd 178 1-82 med valmtak. Sakristia och torn 1800-tal. Foto BJ 1995. Borgvattnet Church seenfmm the north-west. Buill 1781- 82 with a hip mof The vestry and the tower are f rom the 19th century. Borgvattnet Den lilla kyrkan i Borgvattnet är vackert belägen på en brant sluttning mot sjön. Byggd 1781- 82 av På! Pehrsson från Stugun efter det att Borgvattnet med närliggande byar erhållit tillstånd att bilda eget kapellag under HammerdaL Torn och sakristia tillkom sannolikt något senare. Plan och material Rektangulärt kyrkorum med kor i öster, sakristia i norr och tom i väster. Huvudingång genom tornet från söder. Materialet timmer, liggande i kyrkorummet och sakri- stian samt stalpresning i tornet. Fasaderna reveterade och vitputsade. Oputsad stensockeL Takbeklädnaden spån. Exteriör Ursprungsritning saknas. Troligtvis stod Daniel Hagmans kyrka i Borgsjö som förebild för den ursprungliga utform- ningen av kyrkan. Samtidigt med bygget i Borgvattnet var Pehrson sysselsatt med stapelbygge i Borgsjö. När kyrkan togs i bruk var den troligtvis omålad och saknade såväl sak- ristia som torn. Taket var sannolikt brutet och valmat åt alla sidor. Senare blev kyrkan troligen rödmålad, reveteringen är av ganska sent datum. Lanterninutformningen och porta- lens placering talar för att Pehrsson bör ha stått för ritning- en till tornet. Likheten med hans ritningar till torn i Klövsjö och Stugun är påtaglig. Uppgifterna om uppförandet är JÄMTLAND lOJ däremot motsägande. Uppgift finns att tornet tillkom först 1835, samtidigt anger 183 1 års inventering att torn fanns i väster, eventuellt kan det röra sig om en takryttare. Torn- portalens omfattning har tillkommit under 1900-talet, ur- sprungligen en välvd båge över portalen. Fönsterna var tro- ligen tresidigt avslutade till ca 1840. Interiör Välbevarad inredning i övervägande vitt och guld från 1840-talet. Spegelval v. Väggarna klädda med liggande pa- nel. Den första tiden fanns ingen altartavla. På var sida om fönstret hängde tavlor med "Kristus hållande segerfanan och trampande på ormen" och "Korsfåstelsen". Över fönst- ret, som var omgivet av "skuggverk" , en förgylld strålsol, sannolikt densamma som fi nns idag. Åren 1844-45 utförde Göran och Jöns Sundin målning och förgyllning samt dra- perimålning och skenperspektiv på korväggen, draperiet i ljusblått med gula fransar, kolonnerna i vitt med förgyllda baser och kapitäl. I fönstret ett kors med svep. Pehr Carls- son snidade samtidigt predikstolen, som troligen dekorera- des och målades av Göran och Jöns Sundin. Innan dess an- vändes en äldre predikstol, inköpt från Haverö, ti llverkad 1690 av Jonas Olofsson Bråss. Bänkinredningen är sannolikt från 1793, men moderni- serad. Läktaren utförd 1840 av Olof Storm. Orgeln byggd 102 KATALOG Fig. 129. Borgvattnets kyrka. Koret med inredning huvudsakligen från 1840-talet. Foto BJ 1995. Borgvattnet Church. The chancel with fumishings main/y from the 1840s. Fig. 130. Borgvattnets kyrka. Interiören sedd mot väster. Foto BJ 1995. Borgvattnet Church. The interior Iaoking west. 1952 av E. F. Walcker & Co, tidigare användes ett harmo- nium. Ursprungligen var inredningen blåmålad, numera i gråvita toner. Kända viktiga förändringar och åtgärder 1792 (J. Nylander). Ny altarring. 1793 (P. Wickstedt, P. Ersson). Nya bänkar. 181 0-20? sakristia. 1835? Torn byggt. 1840 (byggm. O. Storm). Läktare byggd. Eventuellt för- ändring nu av tresidigt avslutade fönster till rundbågade. 1842-45 (G. och J. Sundin, P. Carlsson). Altarprydnad i form av kors med svepduk. skenperspektivmålning på kor- väggen, målning och förgyllning av interiör. Ny predikstol. Ev. byggdes sakristia först nu. 1846-47 Ev. skedde nu förändring av kyrkataket från val- mat brutet tak till sadeltak. Tak av bräder pålagt. 1800-talets si. Fasaderna reveterade, förutom översta delen av östgaveln. 1901-02. Exteriör och interiör renovering. Fasaden avfär- gad i rosa med vita lister istället för enbart vitt som tidigare. Ev. putsas nu östgavelns övre del, som består av plank. Ny sockel. Nytt altare med målade symboler och bibelspråk. Ny altarring med balusterdockor. Spännväv uppsatt på in- nerväggarna. Kamin med murad kaminnisch. Golvträ med halva stockar ersatta med nytt trägolv. Ommålning. På väggarna ljust blågrå fyllningar inom vita ramar. Vägglise- ner och taklist i blågrått Bänkarna vitmålade med någon brytning i blått. Predikstolen och läktaren i vitt och guld. sakristian panelad med pärlspont. 1920 Altartavla, "Herdarnas tillbedjan", tillskriven Mu- rillas skola, inköpt och uppsatt i korfönstrets överdel. Kors med svep borttaget. 1920-tal. Ny omfattning kring tornportalen med rund- fönster i överstycket. Fasaden troligen återigen avfärgad i enbart vitt. 1939 (ark. G. Birch-Lindgren). Exteriör och interiör reno- vering. Eventuellt igensattes nu det över tornportalen be- lägna rundfönstret med dess omramning. Fasaden helt om- putsad. Skorstenen borttagen. Korset med svep åter i fönst- ret bakom altaret. Altartavlan uppsatt över sakristie- ingången. Antikglas i korfönstret Äldre sluten altarring återinsatt. Elektrisk installation och värmeledning. Kamin- nischen och kaminen borttagna. sakristians pärlspont er- satt med skivor. Vapenhuset avdelat mot kyrkorummet. 1952 (E. F. Walcker & Co). Orgel. 1957 Nytt spåntak. Ny friliggande värmecentral. Kyrkans värmesystem omgjort. 1978 Elvärme. 1979 Tilläggsisolering med träullsplattor, putsning med kalkcementbruk och målning på sydöstra gavelfasaden. JÄMTLAND l 03 1981-82 (K-Konsult, Östersund). Interiör renovering. Be- kvämare sittbänkar. Läktarbarriären förhöjd med ett järn- räcke. Toalett i vapenhusets vindfång. Väven borttagen på väggarna. Ommålning av interiören. Brunflo Till Brunflo medeltida kyrka hörde den bevarade mäktiga kastalen, som fungerar som klocktorn ( tornöverbyggnaden från 1895-97 med förebild i tidigare överbyggnad från 1740). 1770--71 revs kyrkans korsarmar. Grunden till ut- vidgad kyrka i norr och öster hade lagts redan 1769 av byggmästaren Jonas Hellström. Efter flera års stridigheter uppfördes den nya kyrkan 1774 av Daniel Hagman från Sundsvall och sonen Per Hagmansson. Nord- och östmuren i den gamla kyrkan revs först när den nya kyrkan stod klar. Kyrkan togs i bruk l november 1775, men då saknades än- nu det mesta av inredningen. Innertak utfördes av bygg- mästaren Jonas Hellström 1776. Sakristian tillkom 1792, byggd av Simon Geting. Murad spånavtäckt bogårdsmur med portaler utförd av muraren Nils Jacobsson och snicka- ren Eric Gärdström (Gerdström). Plan och material Rektangulär kyrkobyggnad med kor och vidbyggd sakri- stia i öster. Kyrkan saknar torn. Ingångar mitt på södra väg- gen samt på västra gaveln. Byggd i gråsten med tegel i dörr- och fönsteromfattning- ar, slätputsad i vitt, sockel i grått. Äldre murar i söder och väster. Taket belagt med skiffer, ursprungligen spåntak. Exteriör Byggd efter ritning (bevarad i ÖLA) som troligen upprät- tats av Daniel Hagman, återgår på Hagmans ritning till Lillhärdal från 1763. Fasaddekoren i form av pilastrar med dekorfält emellan kom dock troligen aldrig till utförande. Sakristian placerades bakom koret istället för på nordsidan. Taklisten i rödmålat trä. Västportalen markeras av hugg- stensomfattning, sydportalen av rusticerade pilastrar. Ori- ginalportar med snidade rankor och änglahuvuden i rokoko av Johan Edler d.ä. 1778. Denjärnbeslagna sakris tiedörren är övertagen från den gamla kyrkan. Förutom byte av tak- material är exteriören sannolikt oförändrad sedan bygg- nadstiden. Äldre ritningar Saknas. Källor, litteratur och äldre avbildningar Borgvattnets kyrka 1782- 1991 , stencil utgiven av kyrkorådet?; Foton fr.o.m. 19 19. ATA. Fig. 131. Brunflo kyrka och kastal från öster. Kyrkan byggd 1774-75 på delvis medeltida murar. Kastalen sent Il 00- eller tidigt 1200-tal. Foto UN 1978. Brunflo Clwrch and defensive tower seen from the east. The church was bui/t 1774-75 on part/y medievalfoundation walls. The walls of the defensive tower arefrom the late 12th or ear/y 13th century. Fig. 132. Brunflo kyrka från väster. Foto UN 1978. Brunflo Church seenfmm the west. 104 KATALOG Fig. 133. Brunflo kyrka, koret. Foto BJ 1995. Brunflo Church. The chancel. Interiör Salkyrka med något förhöjt korparti. Välvt innertak av trä med plan mittspegeL Putsade vita murar. Inredning av hög klass, välbevarad med troligen ursprunglig färgsättning. Altaruppställning och rikt ornerad predikstol av Johan Ed- ler d.ä. 1784 respektive 1785. Den förra arkitektoniskt uppbyggd med kopplade marmorerade kolonner kring en nisch, som står som fond för ett krucifix snidat i trä. På si- dorna stående profilörer. En predellamålning på väv med "Nattvarden" målades 1800 av Pehr Sundin. Altarupp- ställningen omges av en direkt på muren målad ståtlig skenarkitektur, blomsterurnor i grisaille samt ett blått dra- peri som faller i stora veck med förgylld frans, utfört av Jonas Wagenius år 1791. Samtidigt målade och förgyllde han predikstolen och försåg den med blå draperimålning på den bakomvarande muren. Sluten bänkinredning i fyra kvarter, troligen samtida med kyrkan och snickrad av Erik Gerdström från Ope. Läktaren sannolikt från byggnadstiden. Orgelfasaden troli- gen utförd efter lokalt förslag eventuellt reviderat av Axel Almfelt 1802. Nuvarande orgelverk tillkom 1986. Inred- ningen är målad i en gråblå färgskala och är delvis marmo- rerad. Läktarunderbyggnaden med glasade partier något främmande för kyrkorummet. Kända viktiga forändringar och åtgärder 1807 (E. Nordquist). Orgel. Fig. 134. Brunflo kyrka, västpartiet Orgelfasaden troligen ritad 1802. Läktarunderbyggnad från 1988. Foto BJ 1995. Brunflo Church. The interior looking west. 1885 (C. Schuster, C. O. Christensson Lindgren). Orgeln ombyggd. 1800-talets si. Värmekarnin. 1915 Taket belagt med skiffer. 1925 (kons. O. Karlsson, snickarna Sellström och West- berg, Brunflo). Interiör renovering. Bekvämare sittbänkar. Nya bänkar på läktaren. Kaminen ersatt med el värme. Om- målning av interiören med framtagande av ursprunglig färgsättning och målningar på bänkskärmarna. 1941 (H. Lindegren). Nytt orgelverk med användande av äldre pipor. 1954 Renovering. Lagning av puts och avfärgning av fasa- derna i vitt. Ny skåpinredning i sakristian. 1969-70 (ark. H. Jäderberg). Läktarunderbyggnad med glasat dörrparti . 1982 (ark. J. Grönvik, kons. L. Göthberg). Utvidgat kor- parti. Konservering av inredning. 1986 (Johannes Mentzel orgelbyggeri). Nytt orgelverk. 1988 (ark. Å. Månsson). Ytterligare inbyggnad under läk- taren med en brudkarnrnare. 1993 Interiör renovering och ommålning. Äldre ritningar 1768 om- och tillbyggnad (J. Hellström, ritningen ej återfunnen); U.å. (1 768- 69) om- och tillbyggnad (D. Hagman, ritningen ej återfunnen); U.å. (1768-69) om- och tillbyggnad (osign. D. Hagman?, ÖLA); Sl. 1700-tal torn (kastal)-överbyggnad, 2 st (osign., ÖLA); Ca 1802 orgel- fasad (insänd från orten till ÖIÄ, ritningen ej återfunnen); 1802 orgel- fasad, troligen kopia av föregående (A. Almfe/t ?). Källor, litteratur och äldre avbildningar Enström, P V., Ett kyrkobygge för hundrafemtio år sedan (i: Fornvårdaren Y. Uppsala 1933); Festin, E. , Våra kyrkoförnyelser (i: Jämten 1928); Nodermann, M. , Brunflo kyrka. Östersund 1979; Schyl- Bräcke Bräcke gamla träkyrka uppfördes 1585 och revs 1861 sam- tidigt med klockstapeln från 1776. Dessa var belägna vid den gamla kyrkogården nere i byn. Den nya kyrkan uppfördes år 1857-59 l km norröver på en dominerande höjd söder om Bräcke by. Under kyrkan finns rester av en gammal skans. Som arkitekt till den nya kyrkan stod Abraham Rafael Ulric Pettersson, byggmästa- re var Johan Nordell. Kyrkan invigdes november 1860. Plan och material Rektangulärt kyrkorum med kor och vidbyggd sakristia i öster samt torn i väster. Huvudingång genom tornet. Även ingång mitt på syd- och nord fasaden. Separat senare uppta- gen ingång till sakristian från öster. Materialet resvirke med panel på båda sidor. Fasaderna klädda med gulmålad panel på förvandring. Rödmålat plåt- tak och dito spira. Exteriör Tornets och fönstrens utformning visar nygotiska drag. Ex- teriören återgår på Petterssons ritning med några avvikelser främst beträffande tornets avslutning. Pettersson avsåg bl.a. ett sadeltak på tornet med spiran ridande därpå. Exte- riören har sannolikt ej genomgått några större förändringar sedan byggnadstiden. Interiör Interiören är i stort sett bevarad. Kyrkorummet täcks av ett trätunnvalv målat ljusblått och väggarna är klädda med stående svagt rosafärgad slät panel. En kraftig taklist löper runt hela rummet. Altaruppställning i nygotik, som återgår på nybyggnadsritningen. Altartavla "Kvinnan vid Sykars brunn" målad av Karl Tiren 1926. Ursprungligen ett kors samt en målning, som föreställde kvinnorna på väg till Jesu grav. På väggen ovanför altaruppställningen änglar bland molnformationer. Kordörrarnas överstycken troligen från byggnadstiden. Predikstolen från 1859 återgår på nybygg- JÄMTLAND l 05 berg, S., Brunflo kyrka 200 år (i: Brunflobygden 1974-75). Brunflo 1975; Plagemans resor 1833-56. Lund 1944; Schylberg, S. , Brunflo kyrka och kastal. Stencilerat blad ; Blomberg, H., Orglarna i Brunflo kyrka 1795- 1990. Välkommen till Brunflo kyrka och kastal. Kort vägledning. Östersund 1991 ; Avritning från 1828, O. Ohl son. Ekdahls samling. ATA; Foton från seklets början. ATA. nadsritningen. Utsmyckningen på altaruppställningen och predikstolen eventuellt utförd av Johan Edler d.y. Den slutna bänkinredningen är troligen delvis samtida med kyrkan liksom läktaren. Bänkkrönen och pyramiderna vid bänkskärmarna mot koret övertagna från den gamla kyrkan. Orgelfasaden tillhör Johan Gustaf Eks orgel från 1865, orgelverket från 1952. Läktarunderbyggnad från 1960. Sakristian använd som lillkyrka med inredningsdetaljer från den tidigare kyrkan, bl.a altaruppsats och predikstol från 1600-talet. Predikstolen försågs 1758 med målningar i sidofålten av Carl Hofverberg och ljudtak av Johan Edlerd.ä. Kända viktiga förändringar och åtgärder 1865 (orgelbyggare J. G. Ek). Orgel. Fig. 135. B räcke kyrka från norr. Byggd 1857- 59. Foto BJ 1995. B räcke Church seenfrom the north. Bui/t/857- 59. 106 KATALOG Fig. 136. B räcke kyrka. Koret. Foto BJ 1995. B räcke Church. The chancel. Fig. 137. B räcke kyrka. Interiören sedd mot väster. Foto AT 199 1. B räcke Church. The interior Iaoking west. Fors Trots tillbyggnader av flera läktare blev den medeltida kyr- kan i slutet av 1700-talet alltför trång och även förfallen. Redan 1795 fanns ett förslag till ny kyrka, men i och med att älven tog en ny fåra och laxfisket försvann fick arbetet skju- tas upp. År 1811 anlitades Simon Geting för det planerade nybygget och grunden lades 1814 efter ritning av byggmästaren, i få detaljer omarbetad av Axel Almfelt. Ar- betet avstannade och återupptogs inte förrän 1833, då av sonen Lars David Geting. Påföljande år var kyrkan så pass 1800-talets si. Kamin insatt. 1926 (ark. A. Roland). Genomgripande renovering. Sepa- rat ingång upptagen till sakristian. Ommålning av exteriör. Värmeisolering av väggar och tak. Ny altartavla målad av K. Tiren. Förhöjt och utvidgat korgol v. Bekvämare sittbän- kar. Pyramider och bänkkrön från den äldre kyrkan uppsat- ta på de främsta bänkarna. Sictogångar och bakre gångar upptagna. Vindfång mellan vapenhus och kyrkorum. Nytt orgelverk byggt av E A Setterquist och Son. Innerväggarna försedda med masonitskivor med påklistrad väv. Bröstpa- nel utmed väggarna. Omläggning av golv. Innanfönster. Fönsternas spetsbågar täckta med rundbågiga tygskärmar. Sakristian interiört omändrad. Ommålning av interiören i dämpade grå och bruna färgtoner med kraftig marmore- ring. Nytt värmesystem med varmluft istället för kaminen. Värmekammare under sakristian. 1952 (E A Setterquist & Son Eftr.). Nytt orgelverk. 1955 Ny varmluftsanläggning. 1960 (ark. O. Hökerberg). Sakristieingången ersatt ett fön- ster. Direkt utgång från värmekammaren mot söder. Handi- kappramp vid södra ingången. Interiört: Utvidgat kor. Läktarunderbyggnad. Masaniten med väv ersatt med stående bred slätpaneL Gardinskärmarna vid fönsternas överdel borttagna. Ommålning av interiören. Nytt värme- system med oljeeldning. 1963 Exteriör ommålning. 1973 (Gustaf Hagströms Orgel verkstad). KororgeL 1981 Exteriör renovering. Nytt plåttak och undertak. Ex- teriör ommålning. Äldre ritningar 1838 nybyggnad (osign. , troligen P Karlsson i Hosjö, RA); 1839 ny- byggnad (S. Enander); 1858 nybyggnad (A. R. U. Pettersson). Källor, litteratur och äldre avbildningar Festin, E. , Våra kyrieförnyelser (i: Jämten 1928); Persson, P. , Bräcke socken. Bräcke 1927; Bräcke kyrka. Utg. av studiecirkel. Bräcke 1993; Foton från 1930-talet. ATA. fårdig, att den fått viss inredning. Invigning förrättades 1839 av biskop Franz Mikael Franzen. Gamla kyrkan som låg ca l km söder om den nya revs 1834. KJockstapel syd- öst om kyrkan byggd 1765 av Johan Olofsson Edler d.ä. Murade portar med graciösa smidesgallergrindar från 1925 leder in till kyrkogården. De ursprungliga stegportarna, varav två troligen finns kvar, och bogårdsmuren var byggda av Lars David Geting 1846. JÄMTLAN D 107 Plan och material Rektangulär byggnad med rakslutet kor och vidbyggd sak- ristia i öster. Torn saknas. Huvudingång genom vapenhus i väster, även mittingång på sydfasaden, ursprungligen även på nordsidan. Separat senare upptagen ingång till sakristian på nordsidan. Byggd i gråsten, vitputsad med grå sockel. Taket belagt med svartmålad plåt, ursprungligen spåntak. Exteriör Exteriören följer 1811-12 års ritningar förutom att mitt- ingångar tillkommit istället för fönster samt att sakristian vidbyggts i öster istället för att ingå i byggnadskroppen. Förutom byte av takmaterial syns exteriören vara oföränd- rad sedan byggnadstiden. Sannolikt ursprungliga koppar- dörrar. Klockstapeln med fyrsidig grundplan är helt inbyggd och har under det karnissvängda taket två kopplade ljud- luckor på alla sidor. En åttsidig lanternin med höga föns- ter samt spira kröner stapeln (fig. 391). Interiör Vitmålade väggar med profilerad grågrön marmorerad tak- list. Trävalv med i mitten en spegel inom profilerad ram, allt vitmålat. Altaruppsats med altartavla målad av Göran Sun- din 1837-38 med motivet "Kvinnorna vid graven" efter Annibale Carracci. På korväggen målad skenarkitektur och draperier av Sundin. Predikstolen med dekor av Sundin sni- dades liksom dopängeln av Pehr Carlsson från Hosjö, Sundsjö. Ursprungligen draperimålning även bakom pre- dikstolen. En altartavla med "Kristi uppståndelse" utförd 1923 av Olle Hjortzberg hänger nu på södra väggen. Ett krucifix från den gamla kyrkans altaruppsats från 1684 är även uppsatt på södra väggen. Bänkinredningen sluten i fyra kvarter från kyrkans byggnadstid, dock moderniserad med nya sittbänkar och bredare gavlar på 1920-talet. Läktaren kan vara samtida med kyrkan eller med den första riktiga orgelns tillkomst 1861, byggd av Johan Gustaf Ek. Orgelfasaden står kvar, men orgelverket byggt 1973. En mindre orgel byggdes 1773 för den gamla kyrkan av P. Qvamström. Läktarunder- byggnad med fönster. Kända viktiga förändringar och åtgärder 1861 (orgelbyggare J. G. Ek). Orgel. 1862 Renovering. 1882 Golvet omlagt. Lufttrummor upptagna. Väggarna vitlimmade. 1890 Spåntaket ersatt med ett plåttak. 1922-25 (ark. G. Holmdahl, kons. O. Svensson, artisten O. Karlsson, byggm. P. A. Eklund, Bispgården). Ny altar- Fig. 138. Fors kyrka från sydost. Byggd 18 14-39. Foto AT 199 1. Fors Church seenfrom the south-east. Built 1814- 39. Fig. 139. Fors kyrka. Interiör mot öster. Foto AT 1991 . Fors Church. The interior looking east. Fig. 140. Fors kyrka. Interiör mot väster. Foto AT 1991 . Fors Church. The interior looking west. 108 KATALOG tavla av O. Hjortzberg. Utvidgat kor, en bänkrad borttagen. Draperimålningen borttagen bakom predikstolen. Nya sitt- bänkar och gavlar. Nya läktarpelare lika de existerande uppsatta mot väggen till vapenhuset. Vindfång vid alla dör- rar. Nytt orgelverk byggt av Gebri.ider Jehm!ich. Nytt golv. Det rllinimala vapenhuset utökat med ny vägg mot kyrko- rummet och med nya uppgångar till läktaren. Ommålning av interiören. Innertaket isolerat. Elektrisk belysning och värme. Ombyggnad av väg, varför ny rllindre stegport till kyrkan. 1955 (ark. K. Wretling). Separat ingång upptagen till sak- ristian, öppna spisen därstädes riven. Nytt betonggolv med övergolv av trä. Ommålning av interiören. WC i vapenhus och sakristia. Ny el värmeanläggning. 1960 Omputsning av fasaderna. 1973 (Gustaf Hagströms Orgel byggeri). Nytt orgelverk Frostviken (Gäddede) 1827 upprättade Frostvikens kapellag kostnadsförslag till en ny kyrkobyggnad. Ritningar utfördes av kapellpredi- kanten Magnus Selberg, vi lka 1832 omarbetades på ÖIÄ av Axel Almfel t. 1833-34 tycks byggnationen ha påbörjats under Selbergs ledning. För snickeriarbetet stod 01. Schulsson. Kyrkan uppfördes på ny plats i Gäddede by, som med tiden förtätats. Tidigare användes ett kapell byggt 1799, beläget i Viken, som fortfarande står kvar. Den nya kyrkan i Gäddede invigdes den 24 juni 1839. Plan och material Rektangulärt kyrkorum med kor i öster på den ursprungli- ga sakristians plats. Ny sakristia byggd 1934-35 mot nord- östra hörnet. Torn med huvudingång i väster. Ursprungli- gen har det även funnits en mittportal på sydsidan. Separat ingång till sakristian från öster. Materialet resvirke (ont om timmer i fjällregionen) med brädfodring ut- och invändigt. I själva kyrkorummet dubbel stolpstomme, ursprungligen utan väggfyllnad och trossbottnar. Den inre stolpraden utflyttad 1933-34. Fasa- derna klädda med stående gråvit målad Iock!istpanel. Eventuellt var kyrkan rödfårgad från början. Putsad sockel. Rödmålat plåttak, ursprungligen spåntak. Exteriör Uppförd enligt Almfelts ritning förutom smärre föränd- ringar beträffande tornets utformning. Vissa förändringar har skett exteriört. Ursprungligen fanns en rllittportal dikt 1984-85 (N. Jacobsson, K-Konsult Frösön). Nytt tak. Handikappanpassning av norra entren. Översyn och om- målning av fönster in- och utvändigt. Den äldre altartavlan troligen nu återinsatt i altaruppställningen. Läktarunder- byggnad. Förhöjning av läktarbarriären med ett metall- räcke. Rengöring och bättringsmålning av väggar och tak. Tilläggsisolering av vindsbjälklaget 1986 (Johannes Menzel). KororgeL Äldre ritningar 1811 - 12 nybyggnad (S. Geting, RA); 18 12 nybyggnad {A. Abnfelt). Källor, litteratur och äldre avbildningar Eriksson, M., Kyrka i gränstrakt. Fors 198 1; Nilsson, S. och Gran- ström, A., Fragment ur Fors Kyrkohistoria. Forsmo 1975; Foton före restaureringen 1925. ATA. intill de båda rllittersta fönsterna. Den forna sakristian är er- satt med ett nytt högre kor och en ny sakristia har byggts 1934-35. Samtidigt tillkom ny stående fasadpaneL Tidiga- re liggande panel under fönsterna på såväl kyrkobyggna- den som torn och sakristia. På 1950-talet slöts den öppna lanterninen och istället tillkom tornur. Fig. 14 1. Frostvikens (Gäddede) kyrka från sydost. Invigd 1839. Foto Bengt Olof Lyden 1995. Frostviken (Gäddede) Church seenfram the south-east. Conseera/ed in l 839. JÄMTLAND l 09 Fig. 142. Frostvikens (Gäddede) kyrka från söder före restaureringen 1933. FotoATA. Frostviken (Gäddede) Church seenfrom the south prior to the restora- tion work in 1933. Fig. 143. Frostvikens (Gäddede) kyrka. Koret och långhusets östparti. Foto Bengt Olof Lycten 1995. Frostviken (Gäddede) Church. The interior of the chancel and the eostern part ofthe n ave in J995. Interiör Den nuvarande interiörens utformning tillkom vid renove- ringen 1933-35 då en öppning togs upp i östväggen och ett nytt smalare kor byggdes på sakristians plats. Stickbågigt valv. Liggande panel utmed väggarna. Altarväggsdekoren, överflyttad från den ursprungliga korväggen, utgörs av ett kors med svepduk i en nisch mellan refflade kolonner, allt inramat av skenperspektiv och draperimålning målat av Jöns Löfvenberg troligen 1841. Predikstolen, tillverkad av Magnus Selberg 1839, var från början placerad mellan första och andra fönstret från koret räknat och var även då Fig. 144. Frostvikens (Gäddede) kyrka. Koret och långhusets östparti före restaureringen 1933. Foto A TA. Frostvikens (Gäddede) Church. The chancel and the eostern part of the nave prior the restoration work in 1933. Fig. 145. Frostvikens (Gäddede) kyrka. Långhusets västparti. Foto Bengt Olof Lycten 1995. Frostviken (Gäddede) Church. The interior looking west. försedd med draperimålnjng i fonden men av annat utfö- rande. De ursprungliga korbänkarna är borttagna. Öppen bänkinredning från 1974. Läktaren tillkom 1874 och orgeln 1934. Diskret läktarunderbyggnad. Kända viktiga förändringar och åtgärder 1858 Exteriör målning. 1865 Dörr upptagen på sakristians nordsida. Rödfärgning av kyrkan. 1873 Trappor byggda i tornet istället för lösa stegar. 1874 Läktare byggd. 110 KATALOG 1881 Ett orgelharmonium inköpt. 1883 Renovering. Spåntaket ersatt med ett galvaniserat sannolikt omålat plåttak. Troligen upptagande av fler föns- ter på sakristian. Yttre och inre vitmålning. Troligen påmål- ning på korväggens skenarkitektur och draperimålning. Predikstolens korg målad vit med gulddetaljer. 1896 Gjutjärnskamin insatt, skänkt av Kramfors AB. 1900 ca Ommålning av interiören. Draperi- och skenarki- tekturmålningen på korväggen delvis övermålad, bl. a. för- svann de små putti, som höll upp draperiet. Draperiet målat i rött med ockragula fransar. 1933-35 (ark. A. Ekman). Renovering och om- och till- byggnad. Ny sakristia byggd i nordöstra hörnet. Den forna sakristian bakom koret riven och ersatt med en ny korbygg- nad. Källare under båda tillbyggnaderna. Mittingången på sydsidan borttagen. Stolp- och bjälklagskonstruktionen förstärkt och isolerad, särskilt beträffande tornet. Den inre stolpraden utflyttad i kyrkorummet. Ny stående panel. Gördelgesimsen borttagen på tornet. Nytt svartmålat plåt- tak. Vindflöjel på kyrkans östra gavel. Interiört: Altar- uppställning och skenperspektiv samt draperimålning överförda till det nya koret. Den äldre originalmålningen framtagen. Ny altarring. Korbänkarna borttagna. Predik- stolen framflyttad och försedd med ny draperimålning i Föllinge kyrkor fonden. Ny bänkinredning. Orgelharmoniet ersatt med en ny orgel byggd av E A Setterquist och Son. Nya dörrar till vapenhuset. Nytt trävalv. Ny kraftigare taklist. Elinstalla- tion för värme och belysning. Ommålning av interiören i blå Hirgtoner. 1951 ca Lanterninen ombyggd och försedd med tornur. 1959 (länsark. G. Rollin, byggn.ing. C. A. Bäckström) Ny klädsel på altarringen. Läktarunderbyggnad. 1974 (byggn.ing. I. Kejving). Exteriör och interiör renove- ring. Ommålning: Plåttaket svart, fasaderna i en mörkare gråvit ton samt inredningen i en främst ljusblå ton. Kyrk- värdsbänk insatt. Ny öppen bänkinredning. Bredare mitt- gång. WC i utrymme under läktaren. Golvet omlagt. Ny el- värme. 1992 Exteriör ommålning. Fasaderna i en ljusare gråvit ton och plåttaket rött. Äldre ritningar U.å. nybyggnad (M. Selberg , ej återfunnen); 1832 nybyggnad (A. Alm- f el!). Källor, litteratur och äldre avbildningar Johansson, L., Frostvikens kyrkor och kapell (i: Jämten 1949). Öster- sund 1949; Foton före renoveringen 1934. ATA. I: 1758- 61 (riven 1814), II: 1811- 15 (förstörd av brand 1994) Föllinge hade kyrka redan under 1500-talet. En ny träkyrka invigdes 16 19. 1758-61 byggdes den troligen rektangulära enkla lilla kyrkan, enligt gammal utsago mest lik en korn- bod, om till en åttkantig kyrka av dubbel storlek (ca 16 x l O m), sannolikt med takryttare. Som byggmästare stod Olof Månberg. Klockstapel byggdes av På! Pehrsson från Stu- gun fyra år senare. På grund av kraftig befolkningsökning omkr sekelskiftet 1800 beslöt församlingen att uppföra en helt ny kyrka under överinseende av komministern Jonas Ångman. Den nya kyrkan byggdes 18 11- 15 någon eller några me- ter öster om den gamla som revs 18 14. Invigningen förrät- tades den 28 januari 1816 av biskop Eric Almquist. Kyr- kans utseende före branden 1994 var i stort sett resultatet av en om- och tillbyggnad 1883- 84. Plan och material Ursprungligen en rektangulär kyrkobyggnad med utbyggd sakristia i öster och torn i väster. Huvudingången genom tornet. Kyrkan förlängdes 1883- 84 med en femsidig ut- byggnad av sakristian, som omvandlades till kor. På ömse sidor om detta kor fan ns små korsarmar, som inrymde sak- ristia respektive dop- och vigselrum. Också tornet flankera- des av små korsarmar, samlingsrum respektive trapphall för läktartrappan. Huvudingången var fortfarande förlagd till tornet. Separat ingång till sakristian från öster. Materialet var timmer med brädfodring utan och innan. Tornets sidobyggnader var uppförda med stalpresning med panel. Vitmålade fasader. Taket täcktes med kluven fu- ruspån. Fig. 146. Föllinge kyrka från sydöst 1828. Byggd 18 11- 15, genomgri- pande om- och tillbyggd 1883-84, nedbrunnen 1994. Teckning i Ek- dahls samling. AT A. Föllinge Church. seenfromthe south-eastca 1828. Built J8J 1- 15. Ma- jor extension and alteration work J883-84. Destroyed by fire in J994. Fig. 147. Föllinge kyrka från sydväst. Foto 1986 A M Eriksson, Föl- linge. Föllinge Church seenfromthe so1tth-west. Exteriör Ursprungligen en nyklassic istisk kyrka med kvarvarande gustavianska drag. Vid om- och tillbyggnaden 1883- 1884 totalförändrades exteriören i nygotik med spetsbågiga föns- ter, listverk och spetsig spira. Vid förutvarande sakristian JÄMTLAND 111 och tornet tillkom tillbyggnader. 1952 års renovering hade dock dämpat nygotiken. De spetsbågiga fönsterna och samtliga listverk hade förenklats i klassicerande riktnjng. Interiör Interiören var helt förändrad genom ett flertal renoveringar. Ursprungligen var kyrkorummet sannolikt täckt med ett tunnvalv eller plant tak. Altaruppställningen bestod av ett kors med törnekrona och svepduk inom en arkitektonisk in- ramning, på ömse sidor profi törer representerande Tron och Hoppet samt eldurnor. Överst moln med fyra flygande änglar och JehovasoL Alltsammans utfört av Johan Edler d.ä. 1794. Bakom altaruppställningen fanns en ingång till sakristian. Korväggen för övrigt pryddes med målad dekor i form av skenarkjtektur och ett draperi , som hölls upp av putti, målad på väv av Jonas Wagenius 1796. Skenarkjtek- turen och altaruppställningen var troligen övertagen från gamla kyrkan. Mot nordväggen stod en predikstol tillver- kad 1672. Väggarna var brädslagna och vitlimmade och in- redningen, snickrad av Nils och Anders Jonsson från Kougsta, var målad i pärlgrått. I vapenhuset fanns två upp- gångar till en läktare, som tillkom 25 år efter det att kyrkan stod färdig. Det kyrkorum som förstördes 1994 präglades främst av 1880-talets ombyggnad med senare förändringar. Kyrko- rummet täcktes av ett tredingstak. Koret var inrymt i f.d. sakristian och en absidial femkantig tillbyggnad. Altaret hade ti ll kommit 1977 med återanvända speglar från 1885 års altare. Över altaret fanns en vävnad av Agneta Lind 1977, efter förslag av Kerstin Bränngå.rd. Predikstolen ut- förd av Johan Edler d.y. 1885 liksom läktaren. Öppen bänkjnredning från 1952. Orgeln var byggd av Åkerman & Lunds Nya Orgelfabriks AB 1972. En äldre orgelfasad ritad av Thor Thoren J900 fanns uppsatt bakom orgeln. Kända viktiga förändringar och åtgärder 1835 ca Läktare byggd. 1839 Reparationer efter åsknedslag som antänt tornet. 1873 Orgelharmonium inköpt. 1883- 84 (ark. C. F. Ekholm, byggm. J. Edler d.y.). Ge- nomgripande om- och tillbyggnad. Tillbyggnader i form av förlängt femsidigt korparti i öster, omgivet av rum för sak- ristia och bibliotek. På ömse sidor om tornet trapphallar och framför västgaveln ett vindfång. Ny högre tornhuv med gavelförsedda lucköppningar krönta av små kors. Lanternin och spira med plåtutsmyckning. I stället för rundbågiga nu spetsbågiga öppningar. Förhöjt tak utformat som sadeltak med starkt framspringande takfot och tassar med träskärningar. Nya spetsbågiga fönster med färgade glas i spetsarna. På långhusets syd- och nordsidor fyra istäl- let för tre fönster. Fasadutsmyckning i form av listverk. In- )) 2 KATALOG Fig. 148. Föllinge kyrka. Koret och långhusets östparti. Foto 1984 A. M. Eriksson, Föll inge. Föllinge Church. The interior look i ng east. Fig. 149. Föll inge kyrka. Långhuset sett mot väster. Foto e fter 1972 JLM . Föllinge Church. The interior Iaoking west. teriört: Högt tredingstak panelat med bred pärlspontpanel i fält. Korväggen öppnad mot den forna sakristian och till- byggnaden. Korset med svep, profilörerna samt eldurnorna urtagna från sin omramning och uppsatta bakom ett nytt al- tare. Molnformationen med änglar och Jehovasol placerad upp och ner i korbågen. Ny altarring och ny predikstol. Ge- nombrutet korskrank Nygotisk öppen bänkinredning. Ny läktare. Väggarna vävspända över bröstpane len, under pärlspont. Ommålning av interiören. Dekormålning kring de tre fönsterna i korabsiden samt i dess valv. 190 l (E A Setterquist & Son, ark . T. Thoren). Orgel. 1952 (ark. O . Hökerberg). Exteriör och interiör renove- ring. Vindfång framför tornet borttaget, nya kopparbe- klädda portar. Dekorationerna på spiran borttagna liksom de många listverken samt takfotsdekoren på kyrkan. Fönsterna samt ljudöppningarna på tornet förändrade, från spetsbågig till stickbågig form. De små fönsterna överst i korsarmarna utbytta mot lunettfönster i nytillkomna fron- toner. Nytt tak med kluven spån. Ommålning av exteriören. Interiört: Ny altaruppställning utförd av O. Ahlberg. Moln- formationen med Jehovasolen rättvänd och flyttad till kor- valvet bakom altaruppställningen. Mellersta korfönstret försett med luckor för att utestänga ljuset, glasen i de övri- ga två dämpade och försedda med olika rel igiösa symboler. Korskranket borttaget. Ny öppen bänkinredning med raka gavlar. Framför främsta bänkarna bänkskärmar med plintar varpå eldurnorna från den gamla altaruppställningen place- rades. Läktaren sänkt, orgeln renoverad och tillbakatlyttad. Under läktaren pilastrar på fondväggen. Väggarna både un- der och över bröstlisten samt takfälten klädda med träfiber- plattor. Dörren till biblioteket ersatt med en öppen valvbå- ge och detsamma omgjort till dop- och vigselrum. Torn- trappan i södra korsarmen borttagen och rummet omändrat till väntrum. U trymmet däröver inrättat till museum. Mind- re vindfång till kyrkorummet med förråd på ömse sidor. Elektrisk värme och belysning. Ommålning av interiören efter förslag av konstnären Y. Lundström. Sparsam gri- sai lle rnålning i korval vet. 1972 (Åkerman & Lunds Nya Orgelfabriks AB). Ny orgel med ny fasad. 1977 (ark. S. Oldebäck). Interiör renovering . Ny altar- uppställning . 1952 års altaruppsats ersatt med en vävnad . Nytt altare med de gamla speglarna återanvända. Tillkom- mande speglar dekorerade med svagt målade symboler. Det igensatta fönstret i koret upptaget. Träfiberskivorna borttagna i taket. Ommålning av interiören med dominans av ljust blåa och gråa fårgtoner. Panelbräderna i taket lase- rade i gråblått. Förändringar i sakristian. Vindsutrymmet ovanpå sakristian förändrat till skrudkammare. 1992 Läktartrappan i två avsatser ersatt med en spiral- trappa. 1994 Kyrkan nedbrunnen. JÄMTLAND 113 Äldre ritningar 1875 ny stenkyrka (E. von Rothstein); 1883 uppmätningsritning (J. Edlerd.y. , ÖLA); 1884 om- och tillbyggnad (C. F Ekholm). Hallen Den vid Storsjöns södra strand vackert belägna medeltids- kyrkan ansågs vid visitation 1763 vara för trång. 1775-76 utökades den till bredd och längd. Byggmästare var Pehr Olofsson i Di IIne, som även byggt klockstapeln 1756. Sak- ristia och vapenhus byggda 1956. Plan och material Tornlös salkyrka med rakslutet kor i öster och vapenhus i väster. Ursprungligen saknades vapenhus. Sakristia mot nordöstra hörnet. Huvudingång genom vapenhuset från väster, koringång från sydsidan samt separat ingång till sakristian från väster. Materialet marksten med tegel i dörr- och fönsteromfatt- ningar i själva kyrkan. Äldre murar ingår i södra och västra väggarna. Sakristians och vapenhusets väggar murade med tegel. Den ursprungliga sakristian, riven 1890, var byggd med marksten. Fasaderna putsade och avfärgade i ljust brungult. Taket belagt med rakskuren spån, ursprungligen med rödmålade spån. Källor, litteratur och äldre avbildningar Danielsson, J. , Gammalt och nytt om Föllinge socken (i: Jämten 19 17). Östersund 191 7; Lundström, W., Föllinge kyrka (i: Jämten 1957). Östersund 1957; Avbildning av kyrkan fr. 1828. Ekdahls sam- ling. ATA; Exteriör- och interiörfoton före 1952 års renovering. ATA. Fig. 150. Hallens kyrka från norr. Byggd 1775-76 på delvis medeltida murar. Sakristia och vapenhus från 1956. Klockstapeln byggd 1756. FotoAT 199 1. Hallen Church seenfrom the north. Built 1775-76 on part ly medieval foundation walls. Vestry and porchfrom 1956. The be/1-tower is from 1756. Fig. 151. Hallens kyrka, koret. Foto AT 199 1. Hallen Church. The chancel. 8-KB4 11 4 KATALOG Exteriör Ursprungsritningar saknas. Kyrkan företer många likheter med Ovikens kyrka, om- och tillbyggd av samma bygg- mästare några år tidigare. Kyrkan erhöll sitt första vapen- hus, av trä, först i slutet av 1800-talet, det föregicks av ett mindre vindfång med ingång från sydsidan. Den nuvaran- de sakristian är den tredje i ordningen. Interiör Rektangulärt kyrkorum med grårosa putsade väggar, vit- målat spegelvalv med kulfris me llan vägg och tak och därunder en bred grönrosa marmorerad list. l takets mitt oval spegel med marmorerad och profilerad list. Inom den- na spegel en inre spegel med målat motiv " Kristi him- melsfärd". I takets östra och västra del målningar inom fyr- sidiga ramar med "Kristi bön i örtagården" respektive "Dö- den" . Målningarna troligen utförda av Anders Berglin. Al- taruppställningen skulpterad av Johan Ed ler d.ä. 1790, må- lad och förgylld 1793 av Jonas Wagenius, som även utför- de skenperspektivet De infällda tavlorna " Korsnedtag- ningen" och "Nattvarden" målade av Pehr Sundin 1807. Predikstolen snidad av Johan Edler d.ä. 178 1 målad och förgylld av Berglin 1786- 87. Predikstolstrappan av senare datum, troligen från slutet av 1800-talet. Sluten bänkinredning utförd 1956 lik den ursprungliga. Läktaren, med marmorerade speglar i blågrått, byggd 18 17 av Erik Månsson i Rösta. Orgeln byggd 1960. Den moder- na orgelfasaden och läktarunderbyggnaden främmande för kyrkorummet med dess i övrigt väl bevarade ursprungska- raktär. Kända viktiga förändringar och åtgärder 1781 Ny predikstol av J. Edler d.ä., målad och förgylld 1786 av A. Berg li n. Ev. tillkom samtidigt takdekorationen nämnd ovan. 1790-93 Altaruppställning skulpterad av J . Edlerd.ä., må- lad och förgylld av J. Wagenius. Skenperspektiv på korväg- gen målat av J. Wagenius. 1795 Kyrktaket och klockstapeln rödfärgade. 1800-07 Altaruppställningens tavlor målade av P. Sundin. 18 17 (E. Månsson). Läktare. 1862 (orgelbyggare D. Björkstrand). Kyrkans första orgel. 1891- 92 (byggm. Bergström, Östersund, A. Samuelsson, Hallen). Renovering, om- och tillbyggnad. Stensakristian ersatt med en ny. Ett mindre vindfång rivet vid västgaveln, istället ett vapenhus. Såväl sakristia som vapenhus uppför- da med stående timmer och reveterade. Nya fönster med stötTe rutor. Mellersta spiran på kyrkobyggnaden placerad på vapenhuset, i dess ställe skorsten i form av ett kors. Inte- riört: Altaret tillbakafl yttat mot korväggen. Profilörerna uppflyttade från sina platser på ömse sidor om altar- Fig. 152. Hallens kyrka, västpartiet. Foto AT 1991. Hallen Church. The interior Jooking west. uppställningen till kolonnernas kapitäl. Ny altarring med balusterdockor. Troligen ny prediksto lstrappa. Ny öppen bänkinredning i nygotisk stil. Ommålning av interiören. Eventuellt tillkom redan nu den breda dekormålade bröstlisten med kvadermålning under samt de dekormålade ramarna till de på väggarna uppsatta mindre tavlorna. De tre plafondmålningarna ersatta av nya, föreställande de tre gudomspersonerna, målade av en baptistpastor H. Falk verksam i Hallen. Kamin i kyrkorummet. 19 15 Målningsarbete interiör!. Förändring av dekormål- ning i taket. 1926-27 (orgelbyggare E. H. Erikson, ark. G. Holmdahl). Ny orgel med ny fasad. 1956 (ark. G. Rollin, ing. A. Persson, konstnär A. Boh- man, byggm. M. Olofsson, murm. G. Mårtensson). Om- byggnad och renovering. Ny sakristia och nytt vapenhus. Det gamla vapenhusets spira återuppsatt på sin ursprungli- ga plats på kyrkan, efter det att den där befintliga skorste- nen rivits. Omkalkning av fasaderna. Nya portar. Nya dubbla fönsterbågar med åter små blyinfattade rutor i de yttre bågarna. Profilörerna återförda till sin ursprungliga placering. Ursprunglig altarring återinsatt. Ny sluten bänk- inredning i äldre stil. De äldre takmålningarna framtagna, dekor och änglarnålningar från 1892 och 1915 borttagna. Ommålning av interiören främst i grått och blågrönt Ur- sprunglig färgsättning på altaruppställningen, predikstolen och läktarbröstningen, som 1892 eller 1915 målats främst med vitt och guld. Läktarbröstningens senare ti llkomna de- kormålning övermålad. Elektrisk värme och belysning. 1960 (Åkerman och Lunds Nya Orgelfabriks AB). Ny or- gel med ny fasad. 1980-t. (K-Konsult, Östersund). Exteriör och interiör re- novering. Bl.a. bänkar borttagna under läktaren och skärm uppsatt som avgränsning mot kyrkorununet. Äldre ritningar Ca 1890 uppmätningsritning (A. Samuelsson). Källor, litteratur och äldre avbildningar Egervärn, E. A. , Hallens kyrka. Hallen & Marby 1976; Exteriörritning från 1828, Ekdahls sam l. , ATA; Foton från 1920-talets början. ATA. Hammerdal Den på en udde vackert belägna Hammerdals kyrka har fö- regåtts av två kyrkor på sannolikt samma plats. Under 1760-talet började den 1590 uppförda kyrkan bli för trång och kontakt togs med byggmästare Daniel Hagman. Först 1778 kom bygget igång med Petter Hagmansson som byggmästare och Simon Geting som verkgesälL Hagmans- son stod troligen även som författare till den ritning som sändes in till ÖIÄ för godkännande 1781. Ämbetet upp- rättade en ny ritning, som återgick på den insända men med en mer långsmal planform och ett torn tillagt. 1782 stod kyrkan fårdig förutom tornet. Tornet uppfördes efter ÖlÄ:s ritning 1816-17 av byggmästare Jonas Åhlström. Plan och material Rektangulär kyrkobyggnad med kor i öster, torn i väster och sakristia mot nordöstra hörnet. Ingångar genom tornet och mitt på sydsidan. Separat senare upptagen ingång ti ll sakristian från öster. Materialet är gråsten med tegel i fönster- och dörromfatt- ningar. Fasaderna putsade i vitt. Takbeläggning av kop- parplåt. Ursprungligen spåntak. Exteriör Ursprungligen utförd enligt de ovan nämnda ritn ingarna med några avvikelser. Bl.a. utfördes taket brutet och fasa- den blev utsmyckad med lätt nedsänkta fält som omramade fönster och sydportaL Vid 1858 års renovering ombyggdes taket på kyrkan till ett valmat sadeltak, såsom författarna till nybyggnadsritningarna avsett. Ett dominerande vind- fång med fronton över kyrkans takfot har tillkommit 1923. Vid samma renovering tillkom en ny plåtbeklädd port i västportalen samt putsdekor i form av en girlang. Interiör Innermurarna målade i en ljus varm färgton, tunnvalv med bred profilerad och marmorerad taklist. Vid kyrkans till- JÄMTLAND 115 Fig. l 53. Hammerdals kyrka från sydväst. Byggd 1778-82 på del vis medeltida murar. Tornet rest 18 16-17. Foto BJ 1995. Hammerdal Church seen f rom rhe sourh-wesr. Built 1778-82 on part- ly medievalfoundarion walls. The roweris from 18 16- 17. komst övertogs den äldre kyrkans altaruppställning utförd av Jonas Granberg 1753 med målningarna " Kristus på kor- set" och "Nattvarden" av Carl Hofverberg, som nu är place- rad på notTa väggen. Den nuvarande altaruppställningen och altatTingen snidade av Johan Ed ler d. y. 1858-59. Sam- tidigt tillkom Axel Gustaf Hertzbergs målning " Kristus på korset". Skenperspektiv målat av Jöns Asplund från Espnäs i Ström 1798. Predikstolen snidad 1788 av Johan Ed ler d.ä. och målad samt förgylld av Asplund 1797. Dess tak och un- derrede omändrades av Ed ler d. y. 1858- 59. Fig. l 54. Hammerdals kyrka från sydväst 1828. Teckning i Ekdahls samling. ATA. Hammerdal Church seen from rhe sourh-wesr in 1828. 116 KATALOG Fig. 155. Hammerdals kyrka, koret. Foto UN 1981. Hanunere/al Church. The chancel. Sluten bänkinredning i fyra kvarter, ursprungl igen troli- gen endast tre, byggd 1858, moderniserad 1923. Orgelfasa- den tillhör 1829 års orgel byggd av Pehr Zacharias Strand och målad först 1842 av Göran Sundin, som även målade läktaren uppförd ett år tidigare av bonden OlofMårtensson. Det utskjutande mittpartiet på läktaren eventuellt tillkom- met senare. Fälten i läktarbröstningen utsmyckade med målningar utförda av Gunnar Torhamn 1923. Denne har även utfört målningen i takets plafond och muralmålningen Fig. 156. Hammerdals kyrka. Interiören sedd mot öster. Foto BJ 1995. Hammerdal Church. The inrerior look i ng east. över södra ingången. Den övre läktaren i höjd med taklisten bakom orgeln byggd 1858. Läktarunderbyggnad. Kända viktiga förändringar och åtgärder 1827 (orgelbyggare P. Z. Strand). Orgel. 1841 (0. Mårtensson, Hallen). Ny läktare byggd. 1842 (G. Sundin). Orgelfasaden och läktaren målad. 1858- 59 (ark. L. Hawerman, byggm. N. H. Y. af Trolle). Omputsn ing och ommålning av exteriören. Nytt ytter- och innertak. Det brutna valmade taket ersatt med ett valmat sa- deltak belagt med stickspån och det troligen plana innerta- ket ersatt med ett tunnvalv med plafond. De små blyinfatta- de fönsterna ersatta med nya och stön-e. Ny altarupp- ställning och tavla av J. Ed ler d.y. och dennes medhjälpare P. G. Olsson samt A. G. Hertzberg. Predikstolens underdel och ljudtak omändrade och prediksto len försedd med del- vis nya dekorelement, arbetet utfört av Edler och Olsson. Ny bänkinredning, med längre bänkar och smalare bänk- rum, de gamla bänkdörrarna och bänkskärmarna ev. åter- använda. Ytterligare en läktare uppsatt vid västväggen. Nytt förhöjt golv. Tak och väggar samt inredningen målade i vitt förutom bänkinredningen som målades i ljus ekimita- tion. 1885 Murarna kalkstrukna, ommålning av snickerierna. Nya dörrar utanför de gamla i ingången från vapenhuset till kyrkorummet. Cementgolv i vapenhuset. 1886 Nytt spåntak. Fig. 157. Hammerdals kyrka. Interiören sedd mot väster. Foto BJ 1995. Hammerdal Church. The imerior Iaoking wesr. JÄMTLAND 117 189 1 sydportalens innerdön·ar utflyttade till ytterkarmen 1953 Elektrisk uppvärmning. och nya innerdörrar insatta. 1895 Gurney-ugnar installerade. 190 l Kopparplåt på torn taket. 1902 Lanterninen plåtbeklädd, fortfarande dock en öppen lanternin. 1923 (ark. I. Stål, byggm. P. Blomquist). Exteriöroch inte- riör renovering. Ett dominerande vindfång byggt vid syd- ingången. Nya plåtbeklädda portar, även i västingången. Omputsning av fasaderna, dess fältindelning borttagen, de- koren koncentrerad till det nya vapenhuset i form av pilast- rar och girlang. Girlang även över västportalen. Pannrum byggt under sakristian. Separat ingång upptagen till sakri- stian. Utvidgning av koret med avkortning av de främsta bänkarna mot koret. Modernisering av bänkinredningen. Bredare tvärgång och i fonden för denna 1753 års altarupp- sats med nytt bord vid nord väggen. Nya dörrar, förutom till sakristian. Nytt innertak med breddad plafond. Ny bredare taklist. Nytt golv. Fönsterna försedda med innerbågar. Om- målning av interiören. Dekormålning av G. Torhamn i plafonden, över sydingången, i sakristietaket och läktar- bröstningens fålt. Taket i kyrkorummet för övrigt målat i en grågrön ton med blåmarmorerad taklist. Kaminerna bort- tagna, istället lågtrycksångvärmeledning. Nytt vindfång mellan vapenhus och kyrkorummet. Nya trappor tillläkta- ren och nytt kalkstensgolv i vapenhuset. 1948 Spåntaket ersatt med koppartak. Handöls kapell Handöls kapell byggdes för sameallmogen i Åre- och Un- dersåkersfjällen på tillskyndan av pastor lapponum Lars Erik Festin d.ä. men kunde även nyttjas av befolkningen i Handöls och Bunnerviks byar. Byamännen ansvarade för resningen av byggnaden, medan samerna stod för dörrarna, fönsterna och inredningen. Kape llet i Handöl var i bruk åtminstone från J804 och invigdes 13 juli 1806. Kapel- let hör nu till Åre församling sedan den gamla församling- en upplösts. Nuvarande vapenhus tillkom vid renoveringen 194~8. Plan och material Liten rektangulär byggnad med kor i öster och lägre vapen- hus på västra gaveln med ingång på dess södra sida. In- gången var från början direkt på västra gaveln där även kloekbocken var fästad. Sakristia saknas. 1955 (Åkerman och Lunds Nya Orgelfabriks AB). Om- byggnad av orgeln. 1965 (ark. O. Hökerberg). Viss renovering. Ny isolering av valvet. Läktarunderbyggnad. Målnings- och förgy llnings- arbeten konserverade av A. Bohman. 1971 Två bänkar borttagna i koret. Omläggning av korgol- vet 1979 Omputsning och ommålning av exteriören. Nytt koppartak på tornet. 1985 Applikation "Livets träd" utförd av B. Hansson upp- hängd på södra väggen. 1987 (målarm. P. Halvarsson). Interiör ommålning och förgyll ning. 1828 års orgelverk återställt i originalskick och kompletterat av Grönlunds Orgel byggeri. Äldre ritningar 1781 nybyggnad (P Hagmansson ?, RA); 1781 nybyggnad (Ö lÄ, ÖLA); 1859 altaruppställning (L. Hawerman). Källor, litteratur och äldre avbildningar Almqvist, B., Jämtlands medeltida kyrkor. Östersund 1984; Bohman, Y., Hammerdals kyrka 400 år 1590-1990. Östersund 1990; Noder- mann, M. , Hammerdals kyrka (i: Jämten 1960). Östersund 1960; No- dennann, M. , Mästare och möbler. Uddevalla 1990; Svensson, 0 ., Hammerdahls kyrka och församling. Östersund 1904; Exteriörritning fr. ca 1828. Ekdahls sam l., ATA; Exteriörfoto taget före renoveringen 1923- 24. Fig. 158. Handöls samekapell från sydväst. l bruk sedan åtminstone 1804. Vapenhuset byggt 1946--48. Foto BJ 1981. Handöl Lapp Chapel seen from the south-west. U sed since at /east 1804. The porch was bu i/t 1946-48. 118 KATALOG Fig. 159. Handöls samekapelL Tnteriör mot öster. Foto BJ 198 1. Handöl Lapp Chapel. The inrerior look ing east. Fig. 160. Handöls samekapell.lnteriör mot nordväst. Foto BJ 1981. Handöl Lapp Chapel. The inrerior Iaoking norrh-wesr. Byggd i timmer, klädd med stående tjärad locklistpaneL Tidigare var endast västra gaveln och knutarna klädda med panel. Taken belagda med spån. Exteriör Enkel träbyggnad med branta takfall. Taknocken prydd med en genombrutan takkam och två flöjlar. Ursprungligen var en kloekbock fås t vid västgaveln bestående av fyra stol- par som bar upp ett " litet trätorn". Exteriören delvis för- ändrad i och med tillkomsten av ett vapenhus, panel på alla sidor samt trätjärning av fasaderna. Interiör Innerväggarna klädda med stående vitmålad panel, ljus- blått spegelvalv med blå- och gulmarmorerad taklist. Ursprungligen saknade väggarna och innertaket panel. Kyrkorummet var "brokigt beprytt på flera ställen, av en bondmålare med blå och vita blommor .. . " . Merparten av inredningen övertagen från Frösö kyrka. Det enkla al- tarskåpet är från senmedeltiden. I altarringen ingår delar av en gammal bänkinredning från 1600-talet. Predikstolens korg från 1649 är troligen utförd av Per lfwarsson. Delar av ljudtaket är uppsatta som prydnad under taklisten över alta- ret. Ursprungligen fanns ett mindre rektangulärt fönster över altarskåpet. Bänkinredningen från 1946-48, tidigare lösa sittbänkar. Läktare saknas liksom kyrkorgel. l koret är placerat ett mindre orgelharmonium. Kända viktiga förändringar och åtgärder Okänt år. Klockställningen riven. Vapenhus tillbyggt vid västgaveln och klockan uppsatt på dess vägg i en ställning. 1891 Kapellet iståndsatt efter att ha stått öde i trettio år. Yt- terväggarna panelade. Klockställningen på vapenhusets vägg ersatt med en delvis fristående kloekbock på två ben och stöd mot kyrkans västgaveL Innerväggarna panelade liksom taket. 1900 ca Tälj stenskamin insatt i koret. 19 14 Exteriört: Väggarna troligen målade i gult, kyrkan ti- digare omålad. Troligen ny dörr till vapenhuset. Takkam- men nygjord i samma utförande som tidigare.lnteriört: Det liggande rektangulära lilla fönstret ovanför altarskåpet igensatt. Kraftigare stödpelare till predikstolen. Målning av interiören, de tidigare omålade väggarna vita och taket blått. 1927 Altarskåpet placerat på ett podium. De två medeltida träfigurerna (i dag kopior i plast, originalen i Frösö kyrka) uppsatta på väggen i jämnhöjd med altarskåpets dörrar. 1946-48 (ark. G. Rollin). Nytt större vapenhus. Klock- ställningen stadgad mot vapenhusväggen istället för vid kyrkans västgaveL Spåntak istället för sticktak. Väggarna tjärade istä llet för gulmålade. Troligen ny grund. Interiört: Ny bredare taklist. Väggarna och taket panelade med slätpanel istället för pärlspont. Kraftigare bas till altar- uppställningen. Den vänstra av de flankerande träskulptu- rerna på korväggen flyttad ned på nordväggen. Ny bänkin- redning med gavlar och ryggar. Täljstenskaminen ersatt med el värme. Ommålning av interiören. Äldre ritningar Saknas. JÄMTLAND l 19 Källor, litteratur och äldre avbildningar Rosen, B., Lappkapellen - Handöl, Vallbo, Ankarede, Kolåsen, l änsmässholmen (i: Jämten 1969). Jämtlands kyrkor 19. Österstmd 1964; Thomasson, L., Handöls lappkapell (i: Jämten 1965). Jämtlands kyrkor 30. Östersund 1965; Äldre teckning av exteriören hos Thomas- son; Exteriörbild fr. omkring 1900 samt interiörbild fr.o.m. tiden före renoveringen 189 1. ATA. Hotagens kapell och kyrka Hotagens första kyrka byggdes med bidrag från samebe- folkningen. Det var ett litet träkapell med torn uppfört i grovt timmer som stod färdigt 1795 och kallades Grufvelns (Gruvele) kapell. Kyrkan rymde 12 bänkar. Flera inred- ningsdetaljer bl.a. predikstolen och delar av altaruppställ- ningen kom från Offerdals e ller Alsens kyrka. Den nuvarande kyrkan uppfördes strax söder om den gamla 1851-61 av murmästaren I var Pålsson och bygg- mästaren Olof Ersson efter ritningar av Ludvig Hawerman. Inredningen snickrades av Johan Edler d. y. Kyrkan invig- des den 6 juli 1862 av kontraktprosten J. Östlund, Hammer- dal. Den äldre kyrkan monterades ner och återuppfördes i Rötviken, där den fick tjäna som rökeri till 1904. Den revs 1914. Plan och material Rektangulär långhuskyrka med kor i öster med utbyggd sakristia bakom samt torn i väster. Ingång genom torn och mittportal på sydsidan. Separat senare upptagen ingång till sakristian. Murarna uppförda med natursten, putsade och avfärgade i vitt. Taket belagt med försinkad svartplåt Ursprungligen spåntak. Exteriör Exteriörens utformning återgår på Hawermans ritning från 1850 med några undantag. Sydsidans mittportal finns ej på Hawermans ritning. Arkitekten avsåg ej heller en utbyggd sakristia, den var avsedd att ligga inom kyrkorummet. Ljudluckorna blev enklare utförda, gördelgesimser har ej utförts och takets avslutning mot västgaveln avviker. Bort- sett från byte av takmaterial synes kyrkan vara oförändrad sedan byggnadstiden. Interiör Ljus interiör med flackt tunnvalv. Altaruppställning och predikstol från 1861 tillverkade av Johan Edler d.y., som även utförde målnings- och förgyllningsarbetena. Målad skenarkitektur kring kordörrarna, varav en är en målad blinddörr. Nuvarande altartavla "Den uppståndne och le- Fig. 16 1. Hotagens kyrka från sydväst. Byggd 1851-6 1. Foto BJ 1978. Hotagen Church seenfrom the south-west. Bu il t 1851-61. Fig. 162. Hotagens kyrka. Interiör mol öster. Foto BJ 1978. Hotagen Church. The interior Iaoking east. 120 KATALOG Fig. 163. Hotagens kyrka, västpartiet Foto BJ 1978. Hotagen Church. The interior Iaoking west. Häggenås Belägen i en svag sluttning i ett skogsparti utanför samhäl- let. Ritning till en ny kyrka uppvisades av byggmästaren Lars David Geting midsommardagen 1829. Ett lätt revide- rat byggnadsförslag av arkitekt Samuel Enander erhölls följande år. Geting lade grunden 1831 men kunde på grund av arbetsanhopning inte fortsätta arbetet, vilket övertogs av byggmästaren Anders Jacob Åkerlund från Stockholm. In- vigning skedde midsommarhelgen 1837, varefter den gam- la kyrkan revs. Rester av medeltidskyrkan står kvar som kyrkoruin några hundra meter norr om den nuvarande kyr- kan. Dagens tomöverbyggnad tillkom 1877. Plan och material Rektangulär kyrkobyggnad med kor och utbyggd sakristia i öster samt torn i väster. Ingång genom tornportal och mitt- ingång på sydsidan. Senare separat upptagen ingång på nordsidan till sakristian. Materialet är gråsten med tegel i fönster- och dörromfatt- ningar. Murarna slätputsade, avfärgade i krämvitt med vita omfattningar och hörnlisener. Kopparklädda portar. Taken vande Kristus" är målad av Osmo Isaksson 1951. Den ur- sprungliga altartavlan "Kristus på korset", en kopia av al- tartavlan i Hammerdals kyrka målad av Axel GustafHertz- berg 1858-60, är nu uppsatt i ett igensatt fönster mitt på nordsidan över ett altare. Sluten bänkinredning i fyra kvarter sannolikt från bygg- nadstiden men moderniserad i senare tid. Läktare tillkom- men vid renoveringen 1951, tidigare saknades läktare. Or- gel med modern fasad byggd 1952. Kända viktiga fOrändringar och åtgärder 1904 Torntaket belagt med kopparplåt. 1951 (ark. A. Ekman, G. Rollin). Exteriör och interiör re- novering. Separat ingång upptagen till sakristian. Spånta- ket ersatt med eternitplattor. Ny altartavla av O. Isaksson. Den äldre altartavlan insatt i ett igensatt mittfönster på nordväggen med ett altare under. Utvidgat kor. Modernise- ring av bänkinredningen. Vindfång. Läktare byggd vid västgaveln. Ommålning av interiören. 1952 (E A Setterquist & Son Eftr. ). Orgel. 1989 Eternitplattorna på taket ersatta med svart försinkad plåt. Äldre ritningar U.å. nybyggnad (A. M. Svensson); 1850 nybyggnad (L. Hawerman). Källor, litteratur och äldre avbildningar Wiström, Å., Hotagens kyrka (i: Från ådalar och fjäll). Sundsvall 1952. är täckta med rödmålad plåt, lanternin och spiran med kop- parplåt. Sockeln putsad och avfärgad i grått. Exteriör Ursprungligen troligen byggd enligt Enanders ritning från 1830 med några få avvikelser, bl.a. byggdes sakristian högre och försågs med vanliga fönster istället för lunett- fönster. Uppgifter om den ursprungliga tornöverbyggna- den saknas men sannolikt utfördes den efter Enanders och Getings ritning med en fyrkantig öppen lanternin. Efter den nya tornöverbyggnadens tillkomst är exteriören i stort sett oförändrad. Interiör Ljust putsade väggar och välvt innertak med plafond i mit- ten inom grå lister. Altarväggen pryds av en monumental skenarkitektur med draperier och putti. Den sträcker sig upp i korvalvet, och utfördes 1841-42 av Göran Sundin. För målningen på väggen spändes 117 alnar väv medan målningen i valvet är utförd direkt på panelen. Ett enkelt JÄMTLAND 12 1 Fig. 164. Häggenås kyrka från nordväst. Byggd 1831-37, tornöver- byggnaden 1877. Foto KJ 1994. Häggenås Church seenfrom the north-west. Built 1831-37, the tower spire is from 1877. förgy llt kors med törnekrans står på altaret, som har målad och förgylld dekor utförd av Salomon Hägglöf och Erik Larsson, Halåsen, på stänkmarmorerad grund. Prediksto- len är snidad 1837 av bröderna Anders och Jonas Jonsson i Kougsta och har draperimålning på den bakomvarande mu- ren. Dopängeln, snidad av Jonas Jonsson, ti llkom 1839. Konstnären Olof Ahlberg utförde 1922 omfattningarna till södra och västra portalerna samt 1945-46 den polykroma reliefen över dopaltaret På södra väggen en målning, date- rad 1733 "Ecce Homo", från gamla kyrkan. Sluten bänkinredning i fyra kvarter med numrerade dör- rar från kyrkans byggnadstid, bänkarna dock modernisera- de i senare tid. De främre bänkkvarteren konkavt utforma- de mot koret. Läktaren troligen från byggnadstiden. Orgel- fasaden, ritad av Ludwig Hawerman, tillhör J860 års orgel, orgelverket byggt 1937. Läktarunderbyggnad med glasade dörrar i det annars välbevarade kyrkorummet. Kända viktiga förändringar och åtgärder 1860 (orgelbyggare E. P. Billström). Ny orgel. Fasaden ri- tad av L. Hawerman. 1877 Ny tornöverbyggnad. 1897 Kamin insatt. Fig. 165. Häggenås kyrka. Interiör mot öster. Foto KJ 1994. Häggenås Church. The in- terior looking east. 122 KATALOG Fig. 166. Häggenås kyrka. Interiör mot väster. Foto KJ 1994. Häggenås Church. The interior looking west. 1921-22 (konstnär O . Ahlberg, byggmäst. Eriksson, Hornsberg). Exteriör och interiör renovering. Murarna kal- kade, snickerier och tak ommålade. Socklarna tjärade. Tor- net försett med tornur, nytt kors, nytt räcke och torntaket beklätt med ny kopparplåt. Altartavlan restaurerad. Moder- nisering av bänkinredningen. Vindfång med utsmyckning av O. Ahl berg. Nya golv i kyrkan och vapenhuset. Nya trap- por upp till läktaren i vapenhuset. Kaminen bort, e lektrisk installation med värme och belysning. Ommålning av inte- riören. Hälles j ö Vackert belägen på en sluttning mellan Hällsjön och vägen. 1838 utsåg länsbyggmästaren Daniel Andersson en ny plats för den nya kyrkan. 1846 tog sockenmännen det slut- gi ltiga beslutet att bygga en ny kyrka efter ämbetets god- kända ritning. Initiativet till den åttkantiga kyrkan togs dock sannolikt av vicepastorn J. Sörlin i Ragunda, som i ett brev ti ll vännen Göran Sundin bad denne att upprätta rit- ning dels till en långhuskyrka med torn, dels till en åttkan- tig kyrka. Församlingen önskade en långhuskyrka utan torn, eftersom man hade klockstapel. Troligen är det Sun- dins ritning som har omarbetats av Johan A. Hawerman. Till byggmästare antogs Frans Agathon Lindstein och för träarbetena ansvarade byggmästaren N. H. Y. afTrolle. In- vigningen av den nya kyrkan förrättades den 25-26 juni 1853 av biskop Israel Bergman. Den medeltida stenkyrkan, som låg en liten bit norr om den nuvarande kyrkan bortom klockstapeln, revs 1873. Klockstapeln, ca 50 m norr om 1936 (orgelbyggare H. Lindegren). Nytt orgelverk. 1946 Dopaltare mjtt på nordväggen med relief över i poly- kromt trä av O. Ahlberg med motivet "Jesus välsignar bar- nen". 1954 (ark. T. Klm·en). Renovering i sakristian. Separat in- gång upptagen utifrån . Sakristian avdelad med förstuga och toalett mot nordväggen. Sänkt tak i sakristian, nytt golv. Ny inredning. 1965 (Kejvings byrå, Strömsund, byggm. J . Halvarsson, Järpen). Exteriör ommålning. Innertaket målat. Konserve- ring av målningar på korväggen och bakom predikstolen. 1977 Läktarunderbyggnad. Gamla dörrarna med O. Ahl- bergs dekorativa omramning framflyttade. Dörrarna för- sedda med glasrutor. 1980 Omläggning av plåten på tornet. 1989 Interiör ommålning. Äldre ritningar U.å. nybyggnad (L. D. Geting, 1829, RA); 1830 nybyggnad (S. Enan- der); 1860 orgelfasad (L. Hawerman). Källor, litteratur och äldre avbildningar Eriksson, A., Häggenås kyrka och uppförande under åren 183 1- 37 och dess senare öden. Föredrag vid kyrkans l 00-årsjubileum 1937; No- dermann, M., Häggenås kyrka. Jämtlands kyrkor 12. Östersund 1962; Jönsson, G., Häggenås kyrka 150 år. Östersund 1937. Fig. 167. Hällesj ö kyrka från söder med ingången till sakristian. Kyr- kan invigd 1853, lanterninen ombyggd omkring 1923. I bakgrunden gamla kyrkans klockstapel från 178 1. Foto BJ 1995. Häliesjö Church seenfrom the south with the entrance porch. Conse- erat ed in 1853. The lanternin was built around 1923. In the back- ground the bell-towerfrom 1781. JÄMTLAND 123 gig istället för rektangulär. Lanterninen byggdes ursprung- ligen eller 1853 enklare men ombyggdes 1923 till ett utförande som följer den ursprungliga ritningen. Interiör Från början en interiör med nyklassicistisk prägel som förändrades i och med 1923 års renovering med bl.a. takmålningar i en byzantiniserande stil av Gabriel Strand- berg. På de åtta nedre stora falten ses evangeliska motiv. På de övre åtta mindre fälten Moses, profeter, evangelister, Martin Luther och Olaus Petri. Den tidigare dekoren ut- gjordes av smala festonger på murytorna i centralrummet samt målade kassetter med stora rosetter i taket. Kyrkorum- met får sitt ljus förutom från väggfönstren även från lanter- ninens fönster. Runt fem av kyrkorummets väggar löper breda läktare, som bärs upp av kolonner. Ursprungligen ha- de altarväggen en på en stor skärm målad skenarkitektur in- Fig. 168. Hälles j ö klockstapel från nordost. Byggd 178 1 till den gam- la, rivna kyrkan. l bakgrunden nuvarande kyrkan med sakristian när- mast klockstapeln. Foto BJ 1995. Hä/lesjö, the bell-tower seen f rom the north-east. Bu i/t in J78 Jfor the old, now demolished church. Jn the backg!Vund, the present church, fiv m J853, with the vestry clasest to the bell-towa kyrkan, är uppförd 1781 av Påt Pehrsson från Stugun med för honom karaktäristisk utformning. Plan och material Planen är likformigt åttasidig med kor och utbyggd sakri- stia i söder och ingång med vapenhus i norr. Separat senare upptagen ingång till sakristian på västväggen. Materialet är natursten. Murarna avfärgade med tegelröd puts. Omfattningar och hörnlisener i vitt. Stensockel med grålila bemålning. Takbeklädnaden är svartmålad plåt och kopparplåt. Exteriör En välbevarad exteriör utförd enligt 1846 års ritning med undantag av portalen i vapenhuset som avsågs bli rundbå- Fig. 169. Hällesjö kyrka, koret. Foto ATA 1922. Hällesjö Church. The chancel in J922. 124 KATALOG Fig. 170. Hällesjö kyrka, koret. Foto BJ 1995. Häliesjö Church. The chancel in 1995. Fig. 17 1. Hällesjö kyrka. Interiören mot norr med utgången från va- penhuset. Foto BJ 1995. Häliesjö Church. The inreriorlooking north with the doorwayfrom the p01·ch. ramad av draperier, utförd 1852-53 av Göran Sundin med hjälp av sonen Jöns. Mot denna fond i en nisch i muren stod ett av Sundin snidat kors med törnekrans och svepduk. Vid den ovannämnda renoveringen försvann Sundins skenper- spektiv och korset. I dess ställe en ny altartavla med "Jesu måltid i Emmaus" målad av Strandberg med omramning i nytillverkad 1700-tals klassicism ritad av Knut Norden- skjöld. Predikstolen snidad av Salomon Hägglöf 1848. Bänkinredningen, med gångar i mitten och längs sidor- na, är samtida med kyrkan men moderniserad. Läktama från kyrkans byggnadstid. Läktarunderbyggnad från 1972. Orgelfasaden tillhör 1850 års orgel, byggd av Johan Gustaf Ek, dekorerad av Göran Sundin. Nuvarande orgelverk till- kom 1935. Kororgel från 1987. Kända viktiga förändringar och åtgärder 1850 (orgelbyggare J . G . Ek). Orgel. 1853 Lanterninen ombyggd av Jöns Sundin, kopparplåt på taket. 1800-talets si. Yttermurarna avfärgade i vitt. Kamin insatt. 1902 (orgelbyggare A. Andersson, Sundsvall). Nytt orgel- verk. 1921-23 (ark. K. Nordenskjöld). Omfattande renovering främst interiör!. Lanterninen ombyggd. Omfärgning av murarna och snickerierna. Yttermurarna i ursprunglig färg- sättning med tegelröda murar och vita omfattningar och hörnlisener. Sockeln tjärad. Kors uppsatt på vapenhuset. Ny altaruppställning med altartavla av G. Strandberg. Korset och skenperspektivet borttagna. Modernisering av bänkinredningen. Bänkarna borttagna i koret. Nya bänkar utmed väggarna. Bredare sidogångar. Innanfönster med antikglas. Ommålning av interiören i rosa, brunt och grönt med dekormålning av G. Strandberg. Kaminerna borttagna och ersatta med värmeledning med pannrum under koret. 1935 (orgelbyggare H. Lindegren). Nytt orgelverk. 1953 Utvidgat kor. Elektrisk värme. 1972 (ark. L. Åkerlund). Exteriör och interiör renovering. Omputsning, omfärgning av murar och snickerier. Plåtar- beten. Ny ingång upptagen till sakristian. Läktarunder- byggnad. Den äldre armaturen kompletterad med modern armatur formgiven av K. Hallgren. Ommålning av inte- riören i brute t vitt och grönt. Vapenhuset ombyggt med stentrappor upp till läktaren med genombrytning av kyr- kans vägg. Tidigare fanns endast trätrappor i vapenhuset. Ombyggnad av sakristian med bl.a. ett sänkt mot fönstret tredelat valv och nya bi utrymmen. 1987 KororgeL Äldre ritningar 1839 centralkyrka (G. Sundin, ritningen ej återfunnen); U.å. långhus- kyrka (F. A. Lindstein el. G. Sundin, ritningen ej återfunnen); 1846 centralkyrka (J. A. Hawennan). JÄMTLA D 125 Källor, litteratur och äldre avbildningar Fränden, J. P. , Några anteckningar om ett kyrkbygge i Hällesjö för snart 100 år sedan (i: Jämten 1937). Östersund 1937; Hasse/berg, 8. , Hällesjö nya kyrka (i: Hällesjö sockens historia, del IV) B räcke 199 1; Malmström, K. , Centralkyrkor inom svenska kyrkan 1820--1920. Sthlm 1990; Nodermann, M. , Häl lesjö kyrka (i: Jämten 196 1). Jämt- lands kyrkor 11. Östersund 196 1; Nodennann, M. , En jämtländsk kyrkmålarfamilj . Östersund 1961; Persson, M. , Några anteckningar om den nedrivna medeltidskyrkan i Hällesjö (i: Hällesjö sockens hi- storia de! IV). B räcke 199 1; Exteriörfoto taget före 1874 samt exte- riö r- och interiörfoton före renoveringen 192 1-23. ATA. Klövsjö Vackert belägen i Klövsjö by på sluttningen mot Klövsjön. Träkyrka uppförd 1795-97 som ersättning för ett fötfa llet kapell, uppfört senast 1520, vilket låg på samma plats. Av det gamla kapellet skulle sakristian bibehållas. Byggmästa- re för den nya kyrkan var Pål Pehrsson från Stugun som till sin hjälp hade sonen Pehr Pålsson. Kyrkan är närmast upp- förd efter en av Pehrsson upprättad men av ÖIÄ refuserad ritn ing. Som flera av de jämtländska kapellen från 1700-ta- lets andra hälft är kyrkans norrsida belägen dikt intill kyr- kogårdens nordgräns. Plan och material Rektangulär kyrkobyggnad med kor och utbyggd lägre sakristia i öster samt torn i väster med huvudingång från sö- der. De existerande ritningarna har torningången förlagd i öster. Senare separat upptagen ingång til l sakristian från norr. Fig. 173. Klövsjö kyrka, koret. Foto AT 199 1. Klövsjö Church. The chancel. Fig. 172. Klövsjö kyrka från söder. Byggd 1795- 97. FotoJS 1993. Klövsjö Church seenfrom the south. Built 1795- 97. Materialet är timmer på en sockel av natursten. Tornet byggt med stalpverk och stående plank. Fasaderna är kläd- da med stående vitmålad locklistpanel med gulmålade bågar över fönsterna. Ursprungligen var kyrkan sannolikt rödmålad. Delar eller timmer från den äldre kyrkan kan in- gå i den nuvarande sakristian. Det valmade sadeltaket samt torntaket är nu belagt med rödmålad plåt. Tidigare spåntak. Fig. 174. Klövsjö kyrka. Interiör mot nordväst. Foto CM 1975. Klövsjö Church. The interior lookin g norrh-west. 126 KATALOG Exteriör Ämbetets ritning som byggde på den insända ritningen men anpassad till en mer nyklassicistisk utformning följ- des ej. Istället tycks man närmast ha tagit som förebild byggmästarens egen ritning med högre takfall , lägre torn med huv och lanternin samt en lägre sakristia. Utformning- en av den vackra rokokolanterninen saknar förebild i de existerande ritningarna. De för Pål Pehrsson på ritningarna så typiska fasadutsmyckningarna med fält med konkavt av- slutade hörn mot takfoten och pilastrarna finns ej på dagens kyrka. Om de utförts har de tagits bort under någon av 1800-talsrenoveringarna. Utformningen av tornets portal har tillkommit vid 1858 års renovering. Ursprungligen en rak portal utan kolonner och fronton men med ett rundfön- ster över. Eventuellt är även lanterninräcket utbytt, i tornet finns balusterräcken, som kan vara de ursprungliga. Interiör En interiör vars huvudsakliga karaktär är bevarad sedan byggnadstiden. Innerväggarna med liggande panel är må- lade gråvita med gråa pilastrar me llan fönsterna. Trävalvet är vitmålat med en slät plafond i mitten. Korväggen har må- lad rik skenarkitektur i gråblått med förgyllda ornament och ett illusoriskt kassettak, allt inramat av ett blått frans- prytt draperi, som hålls upp av putti, troligen utfört 1797 av Pehr Sundin. Altaruppställningen snidades 1742 av Jonas Granberg för det gamla kapellet. Pyramiderna och ett av bänkkrönen framför de främsta bänkarna utfördes av Gran- berg 1756 (det ena nytillverkat, originalet i Jämtlands läns- museum). Till att börja med användes den gamla prediksto- len från 1654, numera undanställd i tornet, till 1858 då den nuvarande ritad av E. von Rothstein och utförd av Jöns Berglund insattes. Bänkinredningen sluten, nytillverkad 1971 lik den ur- sprungliga bänkinredningen. Läktaren med spegelfält mar- morerade i gråviolett med kolonnetter emellan är från kyr- kans byggnadstid. Orgel byggd 1900, fasaden ritad av Gus- taf Hermansson. Kända viktiga förändringar och åtgärder 18 J2 Tornet reparerat. Fasaderna troligen nu vitmålade. 1858-59 (byggm. J . Berglund, målare N. M. Åkerström). Större renovering. Ny utformning och omramning vid torn- ingången. Bänkkrönen borttagna. Ny predikstol tillverkad av J. Berglund efter ritning av E. von Rothstein. 1882 Kyrkans första orgel inköpt (finns numera i försam- lingshemmet). 1886 Spåntaket ersatt med ett plåttak. 1900 (ark. G. Hermansson). Interiör renovering. Ny öppen bänkinredning. Interiör ommålning. Ny orgel byggd av P. L. Åkerman & Lunds Orgelfabriks AB med fasad ritad av G. Hermansson. 19 17 Tornbyggnaden reparerad. Ny invändig spåntad pa- nel och underbyggnad av läktartrappan. 1918 (P. L. Åkerman & Lunds Orgelfabriks AB). Orgel- verket tillbyggt med lOstämmor. 1923-29 (ark. Fr. Falkenberg, kons. O. Karlsson). Exteriör och interiör renovering. Ommålning och lagning av exte- riören. Äldre inventarier konserverade såsom altaruppställ- ningen, altarringen och predikstolen, som återfick ur- sprunglig färgsättning. Korbänkarna från den äldre kyrkan återinsatta. Bänkskärmar med bänkkrön uppsatta, det södra från J756 och det norra med samma utformning nytillver- kat, uppsatta framför första bänkraden jämte äldre pyrami- der. Vindfång mellan vapenhuset och kyrkorummet. Nytt golv. Ommålning av interiören. Elektrisk uppvärmning. 1958 Fasaderna målade. 1959 (Westerstrand & Söner AB, Töreboda). Tornur (tidi- gare blindur). 1971- 72 (ark. H. Jäderberg). Renovering. Ny separat in- gång upptagen till sakristian. Utvidgat kor. Ny sluten bänk- inredning efter förlaga av den ursprungliga. Omlagt och delvis nytt golv. Ommålning av interiören. Vapenhuset om- byggt och försett med toalett. Äldre ritningar 1794 nybyggnad (P. Pehrsson ); U.å. (1 794) nybyggnad (osign., ären- det gavs åt P. V. Pa/mrorh och G. Pf effer); 1858 predikstol (E. von Rorh- srein); 1900 orgelfasad (G. Hermansson). Källor, litteratur och äldre avbildningar Almqvist, 8 ., Klövsjö kyrka (i: Jämten 1975). Jämtlands kyrkor 24. Östersund 1975; Ullberg, G., Bönder, torpare och knektar i det gamla Klövsjö 1- 11. Klövsjö 1928- 1933; Kyrkan avbildad i G. H. Me/lin "Sverige i teckningar" från 1836-1840; Foton från 1920-talet. ATA. JÄMTLAND 127 Kolåsens kapell Ritning till Kolåsens kapell med kostnadsförslag upprätta- des av länsbyggmästaren D. Andersson i Undersåker 1844. Bygget påbörjades två år senare med lapplänsman Anders Hållström som entreprenör. Kapellet stod sannolikt färdigt till i augusti 1847, då fjällallmogen hade sin årssamman- komst Inredningen var dock provisorisk eftersom medel saknades. 1849 övertog man en äldre inredning från Alsens kyrka. Kyrkan invigdes den 2 september 1851 av prosten Nils Fettström i Lit samtidigt med den nedanför liggande begravningsplatsen. Plan och material Rektangulärt kyrkorum med kor och vidbyggd sakristia i öster samt torn i väster. Ingång genom tornet i väster. Byggt i trä med dubbla plankväggar och mellanliggande fyllning. Vitmålad panel. Taket belagt med spån. Exteriör Byggd efter D. Anderssons ritning. Den enda mer märkba- ra avvikelsen är att rundfönsterna uteslutits mellan fönster och ljudluckor på tornet. Kyrkans exteriör välbevarad se- dan byggnadstiden förutom byte av väggpanel. Den nuva- rande panelen återgår dock på den ursprungliga. Interiör Ett spegel välvt, ny klassicistiskt kyrkorum med äldre inred- ning. Välbevarat, utom att väggarna är klädda med omålad träpanel. Inredningen, en reducerad altaruppställning med altarring från 1600-1700-talet, predikstol från 1656, läk- tarskrank med insatta evangelister från 1732, utförda av Jöns Hedin, samt 18 bänkar, inköptes från A Isen 1849. Pre- dikstolen är möjligen ett arbete av Pehr 1ffuarsson. Läktare saknas; Jäktarskärmen från Alsen användes först till bänk- skärmar mot koret, och uppsattes senare som prydnad på västväggen. I koret finns ett litet orgelharmonium. Kända viktiga förändringar och åtgärder 1876 (målare G. Östlund). Ommålning med kritfärg och reparation av diverse snickerier. 190 l (D. Johansson, O. Åkesson). Exteriört: Ny liggande spåntad panel. Nya fönster. Ny takbeläggning med hand- kluven spån. Reparation av tornet med två nya bjälkar. Ex- teriör och interiör målning med vit oljefärg. Ny inner- beklädnad i taket och på väggarna med liggande pärlspont- panel. 1923 Exteriör ommålnjng. 1949 (ark. G. Rollin). Exteriör och interiör renovering. Ny kraftig stående lockpanel på väggarna såväl exteriört som Fig. 175. Kolåsens kapell från väster. Invigt 1851 Foto Lennart Björk- quist, JLM, före 1950. Kolåsen Chapel seenfromthe west. Consecrated in /851. Fig. 176. Kolåsens kapell, interiör mot öster. Foto Börje Rosen, JLM, 1969. Kolåsen Chapel. The interior Iaoking east. 128 KATALOG interiört och gördelgesimsen borttagen på tornet. Ommål- ning av exteriören med vitmålade väggar och röda dörrar och ljudluckor. Innertaket försett med ny längsgående bred panel. Ljudtaket samt nederkanten på predikstolskorgen, båda senare tillägg, borttagna. Nederkanten ersatt med de- lar av ett äldre nederstycke kompletterat med två nytillver- kade ornament utförda med det äldre stycket som förebild. En strålsol uppsatt bakom predikstolen. Modernisering av bänkarna. Främre bänkskärmarna ersatta med nya. De äld- re, en f.d. läktarbarriär, kompletterade med en evangelistfi - gur och pe lare, uppsatta på västväggen. Konservering av den äldre inredningen, den ursprungliga färgsättningen Kyrkås nya kyrka Under 1830-talet beslöt man en tillbyggnad av den gamla kyrkan. Ritning och kostnadsförslag upprättades av en "byggmästargesäll" (Frans Agaton) Lindstein och grund lades 1836. Missväxtår och önskemål hos flera av sock- enmännen om nybyggnad i stället för tillbyggnad medför- de att arbetet avstannade. Kyrkvärden John Johansson er- bjöd sig att skänka mark om en ny kyrka byggdes. Socken- männen antog erbjudandet och den nya kyrkan byggdes i Lungre, några ki lometer från den gamla, som fortfarande står kvar. Ritningen till den nya kyrkan upprättades av An- ders Åkerlund i slutet av 1837 med moderkyrkan i Lit som förebild. Bygget startade 1839. Byggmästare var under förs- ta året murargesällen Sundeli från Östersund och "dräng- en" Ivar Pålsson i Lungre. Därefter stod den senare ensam för ledningen med hjälp av Erik Larsson från Halåsen i Lits socken. Kyrkan invigdes 1845. Plan och material En rektangulär kyrkobyggnad med kor och sakristia i öster. Av besparingsskäl blev tornet förlagt över sakristian. Upp- gång till tornet från öster. Huvudingång belägen i västra ga- veln. Materialet är gråsten med tegel i dörr- och fönsteromfatt- ningar. Väggarna slätputsade och avfärgade i vitt. Lanter- nin i trä, vitmålad. Svart putsad sockel. Taket belagt med kopparplåt, ursprungligen papptak. Exteriör Exteriören skiljer sig något från Anders Åkerlunds förslag, likaså från den av ÖIÄ (Fredrik Wilhelm Scholander) lätt omarbetade ritningen. Vid grundläggningen insåg sock- enmännen att den blivande kyrkan skulle bli för liten och beslöt därför att öka kyrkans bredd och längd och valrna ta- framtagen. Vitt tak och omålade väggar. Elektrisk installa- tion med ljus och värme. 1958 Exteriör ommålning. Äldre ritningar 1844 nybyggnad (D. Andersson, i kyrkans arkiv). Källor, litteratur och äldre avbildningar Rosen, B., Lappkapellen. Jämtlands kyrkor 19. Östersund 1970; Ull- berg, G., Kolåsens kapell (i : Jämten 1950). Jämtlands kyrkor 3. Öster- sund 1950; Foton före renoveringen 190 l. ATA. Fig. 177. Kyrkås nya kyrka från sydost. Invigd 1845. Foto KJ 1994. Kyrkås new Church seenfrom the south-east. Conseerat ed in 1845. ket åt väster. Tornet har fortfarande kvar sin öppna lanter- nin. Ingången i väster markerad med nykJassicistiska de- korelement återgår på sydportalen i Lit. Förutom byte av takmaterial är kyrkan sannolikt oförändrad sedan bygg- nadstiden. Interiör Väggarna ljust putsade med mörkare taklist. Vitmålat trätunnvalv med blått spegelfält i mitten. Såväl Åkerlund som Scholander hade på sina ritningar placerat ett kors i en nisch. Församlingen yrkade på altarpredikstol, vilket av- slogs av K. Maj:t. l praktiken blev det en draperiomsluten arkitektonisk inramning målad di rekt på muren kring en tavla med "Kristi nedtagande från korset". Det blå draperiet omramar även de målade omfattningarna kring kordörrar- JÄMTLAND 129 Fig. J 78. Kyrkås nya kyrka, koret. Foto KJ J994. Kyrkås new Church. The chancel. na (varav den ena är en blinddörr). Såväl altartavla som om- fattning och draperimålning utfördes av målarmästare C. P. Bergstedt från Östersund. Altartavlan ersattes 19 19 av en ny med motivet "Den bannhärtige samariten" målad av John Österlund, den gamla är uppsatt på nord väggen. Pre- dikstolen är snidad av Salomon Hägglöf 1843 i samarbete med Erik Larsson, Hal åsen, och målad i gråblått med guld- dekor. Som förebild stod Häggenås predikstol, utförd 1837 av Anders och Jonas Jonsson. Bakom prediksto len drape- rimålning målad av Bergstedt. Över dopaltaret på södra väggen en målning av Ante Karlsson-Stig från 1954. Sluten bänkinredning målad i blått, beige och rödbrunt, sanno likt, med eventuell modernisering, den ursprungliga, tillverkad av Hemming Jo nsson i Skjör. Läktaren är samti- da med kyrkan. Orgelfasaden tillhör 1899 års orgel, orgel- verkettillkom 1957. Kända viktiga förändringar och åtgärder 1855 Papptaket ersatt med spåntak. 1880 Vindfång vid västingången. 1899 (orgelbyggare J . Landberg). Kyrkans första orgel in- stallerad. Tornets spån ersatt med plåt. Yärmeugn. 1901 (mål. E. Andersson). Kyrkan och sakristian ommå- lad. Troligen en interiör ommålning med schablondekor på väggarna. 19 19 Ny altartavla, den ursprungliga tavlan kvar bakom. Ev. skedde utvidgningen av koret vid samma tidpunkt. 1930 (ark. K. von Schmalensee). Exteriör och interiör re- novering. Putslagning och ommålning av exteriören. Troli- 9-K84 Fig. J79. Kyrkås nya kyrka, västpartiet Foto KJ J994. Kyrkås new Church, 1he inlerior Iaoking wes1. gen framtogs den gamla ahanavlan nu och fick en ny place- ring på nordväggen. Sannolikt även en modernisering av bänkinredningen. Läktartrapporna inbyggda. Interiör om- målning, schablondekoren och fälten på väggarna bort- tagna. 1939 El värme installerad. Den stora kaminen borttagen. 1948 Spåntaket ersatt med koppartak. 1954 Dopaltare uppställt vid södra väggen och däröver en tavla målad av A. Karlsson-Stig. 1957 (orgel byggare A. Thulesi u s). Nytt orgel verk. 198 1 Exteriör renovering. Omkalkning och ommålning av snickerierna. 1984 Omkalkning av tornet p.g .a. tidigare dåligt utfört ar- bete. 1994 Exteriör renovering med omkalkning och ommål- njng av snickerierna. Äldre ritningar Ca J 836 tillbyggnad av den gamla kyrkan med JO alnar i öster och en sakristia ( verkgesällen F A. Lindslein, ritningen ej återfunnen); 1837 nybyggnad (And. Åkerlund, RA); J838 nybyggnad (F W. Scholander). Källor, litteratur och äldre avbildningar Almqvisl, B., Kyrkorna i Kyrkås. Jämtlands kyrkor 23. Jämten 1974. Östersund 1974; Nodermann, M. , En jämtländsk kyrkmålarfamilj. Östersund J964; Tidig avbildning av den nya kyrkan, akvarell enl. tra- ditionen utförd av C. P Bergs1ed1. Kyrkås hembygdförenings samling- ar. Målningen redovisad i Noderman n 1964; lnt. foton fr.o. m. slutet av J 800-talet. ATA. 130 KATALOG Lit Naturskönt belägen i en granklädd sluttning mot In- dalsälven. Två likartade förslag finns till ny kyrka i Lit, dels från 1779 av Petter (Pehr) Hagmansson, troligen grundat på ett äldre förslag upprättat av fadern Daniel Hagman, dels från 1792 av Simon Geting, vilket lätt reviderat av ÖIÄ approberades. Byggmästare var Simon Geting. Murningen påbörjades 1794 och kyrkan stod färdig 1797. Samrna år revs medeltidskyrkan som ligger kvar som ruin sydost om den nuvarande kyrkan. Grindar från 1818. Plan och material Rektangulär kyrkobyggnad med kor och utbyggd sakristia i öster samt torn i väster. Ingångar genom mittportal på syd- sidan och genom tornet. Separat senare upptagen ingång t i Il sakristian från söder. Murarna uppförda med natursten och fasaderna slätput- sade och avfärgade i ljust gult med vita omfattningar och hörnlisener. Vitmålad trälanternin. Taket belagt med kop- parplåt. Exteriör Avviker delvis från det approberade förslaget, beträffande dels tornutformningen, dels mittportalens utförande. Tor- net är byggt enligt Getings av ÖIÄ refuserade förslag med en lägre mer tryckt huv och urtavlor i markerade omram- ningar. Getings förslag bygger delvis på Hagmanssons, förutom att Geting har tillagt en lanternin. Hörnlisenema Fig. 180. Lits kyrka frän söder. Byggd 1794-97. Foto KJ 1994. Lit Church seenfrom the south. Built 1794-97. var ursprungligen rusticerade, numera endast markerade med färgmässigt avvikande slätputs. Såväl Geting som Hagmansson hade i sina förslag markerat släta hörnmarke- ringar. Geting och församlingen tycks ha hämtat ideer från alla tre ritningarna och gjort egna tillägg. Förutom den försvunna rusticeringen och kopparbeklädnad av portar samt en nyupptagen dörr till sakristian är exteriören fortfa- rande välbevarad. Interiör Förutom inbyggnader under läktaren och vindfång vid södra ingången är kyrkorummet mycket välbevarat med ur- Fig. 181 . Lits kyrka. Interiör mot öster. Foto KJ 1994. (Jfr tig. 1.) Lit Church. The interior Iaoking east. (See Fig. /. ) sprunglig samstämd inredning och dekormålning av hög klass, skapad av Jonas Edler och Jonas Wagenius. Wage- nius' ursprungliga färgsättning framtogs 1971. Tunnvälvt vitmålat tak med ljusblå plafond inom gula lister. Ljusa väggar med i putsen svagt markerade fålt med rundade hörn. Altaruppställningen, tillverkad av Edler 1798-99, be- står av ett entablement buret av pilastrar och kolonner som omger en inramad rektangulär öppning, genom vilken syns en på korväggen målad skenarkitektur, symboliserande "Den heliga staden" . Framför den inramade muralmål- ningen står ett stort kors med svep och törnekrona samt en kvinnofigur med Hoppets ankare. Över entablementet en båge med stråtsol och Jahveöga och molnformation med änglahuvuden. Altaruppställningen omges av skenarkitek- tur och ett blått draperi som hålls upp av putti. Även predik- stolen och dopängeln är tillverkade av Edler 1799. Bakom predikstolen en draperimålning. På var sida om utgångs- dörren i väster finns målad skenarkitektur i grisaille, arka- der med urnor. All målning utfördes 1800 av Wagenius. Bänkinredningen, sluten, med konkava hörn mot mitt- gången och målad i ljust grönblå toner liksom inredningen i övrigt, är i princip samtida med kyrkan men modernise- rad. Läktaren ursprunglig, med barriär av Edler. Orgelfasa- den ritad av Johan Fredrik Åbom 1856 och utförd av den ur- sprungliga orgelbyggaren Johan Gustaf Eks gesäll Johan Alexander Roman. Orgelverket byggt 1962. Kända viktiga förändringar och åtgärder 1834-35 Torntaken koppark1äda. Tornur införskaffade, troligen blindur tidigare. 1842 Kyrkportarna beslagna med kopparplåt. 1856 Ny orgel byggd av J. G. Ek med orgelfasad snidad av J. A. Roman efter ritning av J. F. Åbom. Renovering av den invändiga målningen. 1879 Nya fönsterbågar av trä (tidigare blyinfattade) med större rutor. 1890 Två värmeugnar införskaffade. 1898 Orgelverket renoverat. 1899 Nytt yttertak av plåt pålagt. 1915 (ark. C. A. Danielsson-Bååk). Stor exteriör och inte- riör renovering. Lagning samt målning av putsen och snic- kerierna. Murytorna ljust gula, omfattningar och lisener vi- ta. Eventuellt ersattes nu de rusticerade hörnmarkeringarna med endast slätputs. Utvidgning av koret. Nya sittbräden. Vindfång vid södra och västra ingången till kyrkorummet med glasade dörrar. Ommålning av interiören, tak och väg- gar vita, bänkinredningen i ljust blågrått Korväggens JÄMTLAND 131 Fig. 182. Lits kyrka. Interiör mot väster. Foto KJ 1994. Lit Church. The interior Laoking west. målningar "restaurerade" av en konstnär Johansson från Stockholm. 1924 (Gebrtider Rieger, Jägerndorf). Nytt orgelverk. 1937 Elvärme installerad, karninerna borttagna. 1947 (ark. G. Rollin). Exteriör och interiör renovering. Omputsning och avfärgning med ungefår samma färgsätt- ning som tidigare. Dörrarna omhängda i bänkinredningen. Elektrisk belysning även i kyrkorummet. Ommålning av interiören. Ny skåpinredning i sakristian. 1962 (Firma O lo f Hammarberg). Nytt orgel verk. 1972 (ark. G. Rudner). Exteriör och interiör renovering. Omputsning av tornet. Separat ingång upptagen till sakri- stian. Läktarunderbyggnad bestående av brudkammare och kapprum. Ommålning av interiören med ursprunglig färgsättning. Dekormålningarna renoverade av konserva- torerna A. Hedman och E. Gradin. Nytt golv i vapenhus och sakristia. Nya dörrar i vapenhuset. 1987 Exteriör renovering. Nytt koppartak i stället för det svartmålade plåttaket. Omputsning av fasaderna med bi- behållande av samma färgsättning. Äldre ritningar U.å. nybyggnad (D. Hagman, ritningen ej återfunnen); 1779 nybygg- nad (P Hagmansson, ritningen ej återfunnen); 1792 nybyggnad (S. Geting, RA); 1794 nybyggnad (P V. Palmrot h eller G. Pfeffer). Källor, litteratur och äldre avbildningar Almqvist, 8., Kyrkorna i Lit (i: Litsboken XXV). Östersund 1976; Pla- gemanns resor med avbildning fr 1844. Lund 1942; Blyertsteckning fr. ca 1840, Jonas Mårtensson. I kyrkan; Exteriörritning, O. Olsson 1828. Ekdahls saml., ATA; Foton tagna före renoveringen 1916. AT A. 132 KATALOG Lockne Lockne medeltida kyrka låg på samma plats som den nuva- rande, på en höjd vid Locknesjön. Den nya kyrkans grund lades våren 1791 efter ritningar av byggmästaren Simon Geting. Uppbyggnaden var slutförd 1793, varefter följde inredningsarbeten. Snickarna Olof Olofsson, Haxäng, och Johan Lindstedt utförde träarbetena. Kyrkan tycks ha byggts delvis runt den gamla, som revs först 1793. invig- ningen av den nya kyrkan ägde rum i januari 1797. En ny klassicistisk stegport byggdes 1842 av Anders Ber- tilsson i Haga framför västingången. Plan och material Rektangulär kyrkobyggnad med kor och vidbyggd salu·i- stia i öster och torn i väster. Ingång genom torn samt mitt- ingång på södra långsidan. Motsvarande portal på nordsi- dan är interiört igenmurad. Separat senare upptagen ingång till sakristian från söder. Materialet är gråsten med tegel i fönster- och dörrom fatt- Fig. 183. Locknekyrka från sydväst. Invigd 1797. Foto JS 1993. Lockne Church seen }i-om the south-west. Consecrated in J797. ningar. Äldre murpartier ingår i sydmuren. Lanternin av trä. Fasaderna spritputsade i vitt med slätputsade omfatt- ningar. Grå putsad sockel. Takbeläggningen skiffer, svart- målad kopparplåt på tornet. Ursprungligen var taken spån- täckta. Exteriör FöljerGetings ritning förutom att småfönster saknas på tor- nets syd- och nordsida samt att slutsten saknas över torn- luckorna. Välbevarad sedan byggnadstiden med undantag av byte av takmaterial samt att portarna kopparbeklätts på 1840-talet. Interiör Innertaket tunnvälvt i trä, vitmålat med en profilerad gråmarmorerad taklist. Väggar vita med grå pilastrar mel- lan fönsterna. Altaruppställningen är från 1794 av Johan Fig. 184. Lockne kyrka. Stigport från 1842 framför västtornet Foto A Olsson, Brunfto, 1932. ReprofotoATA. Lockne Church. The lych-gatefrom /842 in front ofthe west towa JÄMTLAND 133 Edler d.ä., boende på orten, och färdigställd av sonen Jonas Edler. Den omarbetades och förminskades av Johan Edler d.y. 1881 varvid även altarkorset med törnekrona avlägsna- des samt de två stora förgyllda flankerade änglarna utförda av Jonas Edler. Bakomvarande öppning igensattes. Nuva- rande altartavla av Johan Edler d.y. med motivet "Jesus hudflänges" efter gravyr av Gustave Dore. Hela korväggen, även bakom altaruppställningen, är dekorerad med skenar- kitektur och draperimålning utförd 1794 av Jonas Wage- nius. Den rikt förgyllda predikstolen med sitt snidade dra- peri är med största sannolikhet skuren av Johan Edler d.ä. åren 1793- 95. I koret ett märkligt ståndur med urverk av torparen Nils Andersson, Lockne, och rikt utsirat fodral av Johan Edler d.y. från 1853. På nordsidan, framför tvär- gången, dopplats med altaruppställning i barockstil snidad någon gång mellan åren 1670 och 1682 av Anders Olsson i Håll borgen. Dopängel snidad av Johan Ed ler d.ä. 1796. Bänkinredningen är sluten i fyra kvarter med de gamla, numrerade dörrarna tillverkade av Lars Hansson i Tand. Delvis modern färgsättning. Läktaren tillkom 1794. Orgel- fasaden tillhör 1884 års orgel, verket byggt 1966-67. Dis- kret läktarunderbyggnad. Trots viss förändring har kyrko- rummet bevarat sin ursprungliga karaktär med högklassig inredning och dekormålning. I sakristian en soffgrupp i nyrokoko snidad av Johan Ed- ler d. y. Kända förändringar och åtgärder 1823 Kyrktornet målat. 1840 Portama beslagna med kopparplåt. 1867 Liten orgel inlånad. 1881 (J. Edler d. y.). Exteriör och interiör renovering. Lag- ning och ommålning. Altaruppställningen ombyggd. Kor- set ersatt med en altartavla av J. Edler d.y. varvid öppning- en i altaruppställningen igensattes. Vidare kasserades de två flankerande knäböjande änglarna och altaret och altar- uppsatsen gjordes smalare. På det forna korsets fundament Lammet med korsfanan, snidat av J. Ed ler d.y. Kolonnerna ersatta med smäckrare kolonner med troligen bibehållna kapitäl, de rikt utsmyckade baserna borttagna. Ny altarring med förnämligt snideriarbete i mittpartiet. Bänkarna på kvinnosidan ombyggda. Golvet omlagt. Ommålning av in- teriören. Tunnvalvet indelat med målade gördelbågar. 1884 (E. A. Setterquist & Son). Kyrkans första egna orgel. 1886 Yärmeugn. 1912-13 (ark. S. Curman). Torntaket belagt med koppar- plåt. Bänksätena moderniserade. Diverse målningsarbeten. 1923 ca Södra takfallet omtäckt med skiffer. 1927 B lindur ersatta med riktiga ur. 1934 Innanfönster. 1935 (ant. E. Festin, ark. E. Fant). Renovering. Utvidg- Fig. 185. Lockne kyrka. Koret. Foto AT 199 1. Lockne Church. The chancel. Fig. 186. Lockne kyrka. Interiör mot väster. Foto AT 1991. Lockne Church. The imerior look i ng west. ning av koret. Antikglas i korfönsterna. Norra ingången igenmurad i inre livet och dopplats anordnad vid denna med en äldre altaruppställning från 1600-talet. Golvet om- lagt. Elektrisk värme och belysning. Ommålning av inte- riören. Takets fältindelning borttagen. Bänkinredning i en varmgrå ton och rödbrunt. 1939 Exteriör renovering. Den tidigare tvåfärgade exte- riören, mörkare murar med ljusa omfattningar, lister och hörn, avfärgad i endast en vit ton. Hela taket skifferbelagt. 1966-67 (byggm. E. G. Lindahl). Läktarunderbyggnad. Golvet omlagt. Ommålning av fönster, dörrar och bänkin- redning förutom den marmorerade utsidan på bänkarna. Nytt orgelverk byggt av E. Maul, Härnösand. 1975 Exteriör renovering. 1994 Exteriör renovering. 134 KATALOG Äldre ritningar U.å. nybyggnad (S. Geting, RA); 179 1 nybyggnad (G. Pfeffer, ÖlÄ, originalritning ÖLA). Källor, litteratur och äldre avbildningar Be hm, V., Anteckningar om Lockne socken 1892. Östersund 1892; El- men Berg, A., Fem ödekyrkor i Norrland. Umeå 1997; Nilsson-Tanner, P. , Lockne kyrka (i: Jämten 1952). Jämtlands kyrkor 5. Östersund 1952; Nilsson-Tanner och Nordien, N., Fädernas kyrka. Östersund 1935; Persson, P., Lockne socken i Jämtlands län. Uppsala 1930; Smedberg, G., Lockne kyrka. Lockne Hembygdsförenings skriftserie nr 10. Östersund 1962; Årsringen 1967. Årgång 24. Lockne 1967; Fo- tografier från seklets början. ATA. Mörsil Grunden till Mörsils nuvarande kyrka lades hösten 1851 (våren 1852?) varvid den medeltida kyrkan, som låg 400 m österut, revs. Av ängslan över att kyrkobyggnaden skulle bli för liten anhöll församlingen efter den första grund- läggningen om en ny ritning från ÖIÄ. Man önskade en för- längning av kyrkorummet samt att tomöverbyggnaden skulle rättas efter församlingens insända förslag, en enkel fyrsidig lanternin med valmat tak. En ny ritning med ett för- längt kyrkorum men med en ännu mera avancerad tom- överbyggnad, sannolikt upprättad av Albert Törnqvist, översändes från ÖIÄ. Arbetet återupptogs på våren 1853 och kyrkan kunde nödtorftigt tas i bruk 3 1 oktober. Bygg- mästare var Alfred M. Svensson från Stockholm. Invig- ningen ägde rum i oktober 1856. Murade grindstolpar med båge och förgylld strålsol i smidesgaller med årtalet 1859. Plan och material Rektangulärt långhus med kor och utbyggd sakristia i öster, tom i väster. Ingång genom tornportal i väster och mitt- ingång på sydsidan. Motsvarande ingång på nordsidan igenmurad. Separat senare upptagen ingång från norr till sakristian. Byggd av marks ten, fasaderna slätputsade och avfärgade i vitt, brun putsad sockel. Taken och lanterninen plåtbe- klädda, den senare samt spiran med kopparplåt, för övrigt svartplåt Exteriör Med några få undantag utförd efter godkänd ritning, som förutom tornavslutningen och sakristians takform återgår på församlingens insända förslag, upprättat av byggmästa- ren Anders Åkerlund. Vidare har en smal gördelgesims till- kornmit strax under fönsterna. Den smäckra, åttakantiga Fig. 187. Mörsils kyrka från sydväst före 1977 års renovering. Invigd 1856. Foto Bl 1976. Mörsil Church seenfrom the south-west prior to the renovation work in 1977. Conseera/ed in 1856. Fig. 188. Mörsils kyrka. Interiör mot öster. Foto JS 1993. Mörsil Church. The interior Iaoking east. Fig. 189. Mörsils kyrka. Interiör mot väster. Foto JS 1993. Mörsil Church. The interior Iaoking west. JÄMTLAND 135 lanterninen med sin spira låter ana den nygotik som börja- Kända viktiga rörändringar och åtgärder de bli modern vid denna tid. Låg sakristia med sadeltak. Ä ven om en del förändringar skett får exteriören anses vara välbevarad och tidstypisk till karaktären. Interiör Det ljusa kyrkorummet har trots vissa förändringar en välbevarad nyklassicistisk karaktär. Tunnvalvet är klätt med väv och vitmålat. Profilerad taklist. Korväggen har en dekorativ bernålning från byggnadstiden. Ovanför vägg- bandet rocailler och illusoriska kassetter i grisaille. På var sida om altaruppställningen målningar utförda på väv, "Nattvardens instiftande" och "Kristus inför Pontius Pila- tus". Korväggens målningar, liksom den tidigare altartav- lan "Kristi himmelsfärd", numera uppsatt över ett altare mitt på nordväggen, är utförda 1852 av Erik Persson från Valne, som även målade predikstolen. Nuvarande altartav- la med "Kristi korsfästelse" är målad av Bengt Hamren 1931 och insatt i en arkitektonisk ram med vita kolonner och pilastrar med förgyllda kapitäl. Omramningen troligen ursprunglig. Altarbordet rikt smyckat med förgylld re- Iiefskärning. Även altarringen försedd med snidade partier med växtornamentik. Eventuellt står snickaren Erik Söder- kvist som mästare. Ursprungligen var korväggens tavlor på ömse sidor om altaruppställningen placerade under taklis- ten på korv äggen. Under tavlorna fanns två dörrar, varav en blinddörr. Predikstol av Salomon Hägglöf och Erik Söder- kvist 1851- 52 med draperimålning bakom. Vid 1931 års renovering blev dekormålningen i form av rocailler och skuggmålning runt prerukstol och draperimålning delvis övermålad. Dopfunt i trä av jämtlandstyp från 1680-tal. Ovanför dopaltaret en relief med "Jesu födelse", vilken kan tillskrivas Jonas Granberg och kan ha tillhört den altarpre- dikstol han utförde 1756 (nu i Vallbo kapell). Ursprunglig sluten bänkinredning, moderniserad, i fyra kvarter med avfasade hörn mot kors mitten. Läktaren troli- gen från byggnadstiden. Målningarna i dess fält av Hamren 1931. Läktarunderbyggnad bestående av kapprum och skrudkammare. Orgelfasaden tillhör 1865 års orgel, verket byggt 1977. Nyhem Nyhems kyrka uppfördes i Ulvsjö by av ett kapellag åren 1852- 55 efter ritningar av Carl GustafBlom Carlsson med Pehr Carlsson från Hosjö, Sundsjö som byggmästare. Kyr- kan är den första på platsen, tidigare fick kyrkgångarna i byarna runt omkring vandra den långa vägen till Revsunds kyrka, som var dåtidens församlingskyrka. Ca 1862 Det sneda tornet rätat. 1865 (orgelbyggare L. N. Nordqvist). Ny orgel. 193 1 (ark. A. Ekman). Exteriör och interiör renovering. Murarna putsade och avfärgade. Ommålning av snickerier- na. Ny ingång upptagen på nordsidan till sakristian. Nya kopparklädda dörrar insatta. Norra långsidans ingång igen- satt. Sakristians fönster uppdelade i och med att sakristian avdelats i två våningar. Källare utgrävd under sakristian. lnteriört: Ny altartavla målad av B. Hamren. Inramningen något förändrad runt själva tavlan. Hela altaruppställning- en framflyttad och en ny ingång upptagen till sakristian bakom densamma. De tidigare kordörrarna, varav en blind- dörr, borttagna. Målningarna på ömse sidor om altaretjäm- te den gamla altartavlan konserverade. De förra uppsatta på lägre höjd på korväggen och den senare uppsatt mitt på nordväggen. Utvidgat kor. Modernisering av bänkinred- ningen. Vindfång. Ommålning av interiören i ljusa färger. Dekormålning med scener ur Jesu liv på läktarbarriären. Dekormålningen bakom predikstolen reducerad. Nytt or- gelverk byggt av Gebriider Rieger. Ca 1970 Elvärme. 1977 (Bygg & VVS-planering i Östersund AB). Exteriör och interiör renovering. Putslagning och avfärgning av fa- saderna samt ommålning av snickerier. Interiört: Delvis nytt golv. Läktarunderbyggnad. Ommålning av interiören. Nytt orgelverk byggt av J. Menzel. Ev. flyttas nu dopplat- sen ti Il koret. Ca 1985 Ny plåt på taken. Äldre ritningar 1845 nybyggnad (J. Åkerlund); 1846 nybyggnad (A. Törnqvist); 1852 nybyggnad (A. Törnqvist ?). Källor, litteratur och äldre avbildningar Hallgren, C.-G., Välkommen till Mörsils kyrka. Stencil 1989; Festin, E., Mörsils kyrka nyrestaurerad (i: Jämten 193 1 ). Östersund 193 1; Ex- teriörfoton från seklets början. ATA. Plan och material Liten rektangulär kyrkobyggnad med koret och vidbyggd lägre sakristia i öster. Torn med huvudingång i väster. Sepa- rat senare upptagen ingång till sakristian från norr. Byggd med bjälkar i fackverk samt snedsträvor. Fasa- derna klädda med liggande panel och målade i gråvitt med vita knutar. Taken spånklädda. 136 KATALOG Fig. 190. Ny hems kyrka från sydväst. Byggd 1852-55. Foto BJ 1995. Nyhem Church seenfrom the south-west. Built 1852- 55. Exteriör Vid byggandet av kyrkan har Blom Carlssons förslag änd- rats i vissa delar, för att mer motsvara vad som på orten an- sågs vara lämpligt. Så har den exklusiva tornformen utfor- mats till en vanligare kvadratisk tornkropp, sakristian bred- dats och korfönsterna mot öster slopats. Förutom en senare upptagen ingång till sakristian samt två nya fönster på dess östgavel synes kyrkans exteriör vara oförändrad sedan byggnadstiden. Eventuellt kan panelen ha bytts ut vid se- kelskiftet. Interiör Ett vackert nyklassicistiskt kyrkorum med några få inslag av nygotik. Senare nytillskott har väl anpassats till kyrko- rummets karaktär. Dess väggar är klädda med liggande pa- nel och rummet är täckt med ett tredingstak. Inredningen med altaruppställningen, altarringen, predikstolen utfördes av kyrkans byggmästare femton år efter det att kyrkan ta- gits i bruk. Inom den ursprungliga altaruppställningens ramverk är sedan 1955 en altartavla "Jesus uppenbarar sig för för kvinnorna vid graven" målad av Anders Liljekvist från Ås uppsatt. Altartavlan ersatte ett kors med törnekrona (i dag uppsatt på södra korv äggen) mot ett gult fält inom blå draperier. Korväggen är dekorerad med skenarkitektur må- lad på papp uppspänd på väv. Ursprungligen fanns även de- kormålning i form av molnformationer ovanför taklistens förlängning över korväggen. Altaruppställningens forna draperimålning återkommer bakom predikstolen. Fig. 19 1. Ny hems kyrka. Interiör mot öster. Foto BJ 1995. Nyhem Church. The interior Jooking east in/995. Fig. 192. Nyhems kyrka. Interiör mot öster 1933. Reprofoto ATA. Nyhem Church. The interior Iaoking east in 1933. JÄMTLAND 137 1926-27 (ark. K. M. Westerberg). Renovering. Exteriör Fig. 193. Ny hems kyrka. Interiör mot väster. Foto BJ 1995. Nyhem Church. The inrerior Iaoking west. Ursprunglig sluten bänkinredning. Läktaren ti llkommen 1892 efter ritning av ark. Erik Josephson. Orgeln byggd 1952 med diskret fasadutformning. Tidigare användes ett orgelharmonium. Kända viktiga förändringar och åtgärder 1868 (byggm. P. Carlsson). Snidad inredning, altarupp- ställning, altarring och predikstol tillkommen. 1869 Dopfunt. 1888 Dragstag uppsatta i kyrkorummet. 1892 (ark. E. Josephson). Orgelläktare (eventuellt utförd först 1926- 27). 1800-talets si. Kamflenskamin insatt. 1900-talets bö. (ark. E. Josephson). Orgelläktare. Offerdal Offerdals kyrka är högt belägen vid Hällsjön med vid- sträckt utsikt. Den medeltida kyrkan hade utvidgats och ombyggts vid 1600-talets slut men befanns all tför trång vid 1700-talets mitt, varför ny- eller ombyggnad diskuterades. 1762 togs ett beslut att förlänga den gamla kyrkan. Två år senare antogs istället den anlitade byggmästaren Pehr Olofssons förslag att utvidga både på längden och bredden. Den gamla kyrkan revs ner utom det sydvästra hörnet. ommålning av fasaderna i gulgrått Taket belagt med hand- kluven spån och tornets takplåt målad. Grunden förbättrad. Kyrkan varmbonad med bl.a. fy llning inlagd i väggar och på innertak samt tätade golv och innanfönster. Ev. täcktes nu innertaket med väv eller papp el. dyl. Korbänkarnas lä- ge förändrat. Ommålning av interiören i en blå färgskala (tidigare i en vit). Den äldre dekormålningen i form av moln över korväggens taklist ersatt med stiliserade moln. 1950-tal Elektrisk installation. 1952 (E A Setterquist & Son Eftr. , länsarkitektkontoret i Östersund). Orgel. 1953-55 (ark. G. Rollin). Renovering. Ommålning av fa- saderna i en mer gråvit ton. Nytt spåntak. Altarkorset ersatt med en altartavla av A. Liljeqvist. Ommålning av inte- riören i en grå färgskala. Draperimålningen inom altar- uppställningen och molnformationerna på korväggen ovanför taklisten övermålade. 1962 (ark. G. Roi lin). Förändring av sakristian. Separat in- gång tillkommen på nordsidan. Två nya fönster upptagna på östväggen. 1976 Spåntak på tornet. Nytt förgyll t rostfritt kors istället för det gamla träkorset. Ev. även ny torntupp. 1979- 8 1 (kons. U. Krook). Perspektivmålningen på öst- väggen och draperimålningen bakom predikstolen renove- rade. Synlig panel i taket utom mot korväggen. Ommålning av interiören i en ljusare grå ursprunglig färgskala. 1988- 89 Förändringar på läktaren. Förhöjning av !äktar- barriären. Äldre ritningar 1851 nybyggnad (C. G. Blom Carlsson): 185 1 nybyggnad med för- ändrat tornutförande (C. G. Blom Carlsson); 1892 1äktare (E. Joseph- son). Källor, litteratur och äldre avbildningar Nyhems kyrka. Kort vägledning. U.å.; Ett foto mot koret före 1926-27 års renovering. ATA. Grund till en ny tornlös kyrka lades i oktober 1766 och året därpå uppfördes en ny kyrka tre gånger så stor som den ti- digare. Invigningen förrättades den 17 juli 1768 av prosten Olof Gen berg. Tornet byggt 18 14. Som författare till torn- ritningen stod ursprungligen Joh. Chr. Loell , ri tningen dock lätt omarbetad av Axel Almfel t vid granskningen på ÖIÄ. Grindar från 1839 utförda av Simon Persson i Bång- åsen. 138 KATALOG Fig. 194. Offerdals kyrka från söder. Byggd 1766-68, delvis på äldre murar. Tornet byggt 1814. Foto AT 1991. Offerdal Church seen f rom the south. Built 1766-68 part/y on olderfoundation walls. The tower was erected in 1814. Plan och material Rektangulär kyrkobyggnad med kor av samma bredd i ös- ter och sakristia på norra sidan om koret. Torn i väster med huvudingång. Sydportal till koret samt senare upptagen in- gång till sakristian från norr. Materialet är gråsten med tegel i dörr- och fönsterom- fattningar. Gavelspetsarna resta i stående timmer. Äldre murverk i sydvästra hörnet. Fasaderna, även träpartierna, slätputsade och avfärgade i vitt, sockeln cementstruken. Taket är belagt med kopparplåt. Fig. 196. Offerdals kyrka, koret. Foto UN 1979. Offerdal Church. The chancel. Fig. 195. Offerdals kyrka från nordost år 1828. Teckning i Ekdahls samling. ATA. Offerdal Church seenfrom the north-east in 1828. Exteriör Exteriören är kraftigt förändrad sedan byggnadstiden. Ur- sprungligen byggdes en tornlös kyrka (klockstapeln var byggd så sent som 1755) med högt valmat spåntak med två fall. Vid "västgaveln" skulle enligt uppgift ha funnits en rund utbyggnad. Ursprungsritning saknas till 1760-talets kyrka. 1814 synes utbyggnaden ha ersatts med ett vidbyggt torn, uppfört i något förenklad form efter ämbetets omarbe- tade förslag. 1868- 70 ombyggdes tornavslutningen och kyrkans tak sänktes och förvandlades till ett enkelt sadel- tak. Sakristian harförändrats och ombyggts ett flertal gång- er. Nya ytterdörrar och ny takbeklädnad. I sydportalen satt till 1904 en äldre snidad dörr, utförd av Gregorius Raaf 1694 med skulpturer av Petter B lom från 1715. Dörren övertogs från den gamla kyrkan, den har numera sin plats inne i kyrkan. Interiör Med undantag av bänkinredningen präglas interiören av jämtländsk inredningskonst av hög kvalitet, skapad av dåti- dens främsta lokala konstnärer. En av länets bäst bevarade 1700-talskyrkor interiört sett. Det ljusa kyrkorummet har ett något förhöjt korparti, vitputsade väggar med blågrå taklist. Spegeltaket i trä har en mörkare blå spegel i det pla- na ljusblå mittpartiet inom en vit profilerad ram, hålkälla- serade i ljust rosa. Vid kyrkans invigning överfördes den äldre kyrkans inventarier. 1784 utförde Johan Edler d.ä. den skulpturala omfattningen till den dåvarande altartavlan målad 1693 av Petter Sabel med motivet "Nattvardens in- stiftande". Denna ersattes 180 l av den nuvarande, målad av Pehr Sundin, som består av dels "Kristi nedtagande från korset", dels en predella med "De tre vise männens hyll- ning". Altaruppställningen målades och förgylldes samt omgavs med skenarkitektur och draperimålning 1793 av Jonas Wagenius. Den senare hade även 1787 förgyllt och stofferat predikstolen, utförd av Ed ler d.ä. 1783. Även på väggen bakom och vid predikstolen finns Wagenius' sken- arkitektur och draperimålning, den senare i blått. Innanför altarringen fanns från början ett äldre skrank som omgärda- de prästens upphöjda plats. Dopängel från 1718 av Petter Blom. Öppen bänkinredning i nygotisk stil från 1904 ritad av Axel Lindegren. Ursprungligen sluten bänkinredning med framför de främsta bänkraderna genombrutna skärmar med fyra låga pelare med förgyllt bildhuggeriarbete. Den nuva- rande orgelläktarens tillkomstt.id är osäker. Utformningen stämmer dock med 1828 års beskrivning. Den ursprungliga orgeln byggd 1753 av Carl Holm, Uppsala, övertogs från den äldre kyrkan. N uvarande orgelfasad tillhör 1882 års or- gel, orgelverket byggt 1953. På sydväggen finns rester av JÄMTLA D 139 Fig. 197. Offerdals kyrka. Predikstolen snidad av Johan Edler d.ä. 1783 eller 1784, målad 1787 av Jonas Wagenius som s.å. även utförde skenarkitektur och draperi målning. Foto UN 1979. Offerdal Church. The pulpit from 1783 by Johan Edler the Elda Paimed and gilded in 1787 by Jonas Wagenius who a/so paimed the illus01y architecture and draperies on the wall in the same ye01: Fig. 198. Offerdals kyrka. Interiör mot väster. Foto AT 199 1. Offerdal Church. The interior Iaoking west. muralmålningar från slutet av 1400-talet eller början av 1500-talet framtagna. Kända viktiga förändringar och åtgärder 1784-93 (bildhugg. J. Ed ler d.ä., mål. J. Wagenius, bon- den O. Berglund). Ny altaruppställning och predikstol. Skenarkitektur och draperi målning. Målning av inredning- en. Stengolv inlagt i koret. Nya korbänkar lika långhusets bänkar. 180 l (mål. P. Sundin). Altartavla och predella. 140 KATALOG 1813-14 (byggm. J. Chr. Loell, byggm. J. och mål. P. Åhl- ström, ark. A. Almfelt). Torn byggt, två fönster på västga- veln igenmurade. 1833 (S. Persson i Bångåsen). Ny, troligen stötTe sakristia med valmat tak i stället för sadeltak. 1859 Trägolv inlagda i bänkkvarteren över det gamla sten- golvet. 1862-70 Tornavslutningen ombyggd. Torntaken täckta med kopparplåt. Gavlarna påbyggda med timmer och för- sedda med taklister, långhus och sakristia täckta med lägre sadeltak. Troligen tillkom nu öppen spis i sakristian. Repa- ration och ommålning av kyrkan. 1882 Tornreparation. Ny orgel byggd av E A Setterquist & Son. 1889-93 Tornets koppartak omlagt. Ett kopparbeklätt trä- kors uppsatt på tornet. Kyrkans övriga tak täckta med svart- plåt. Tornur. 1904 (ark. Ax. Lindegren). Exteriör och interiör renove- ring. Utbyggnaden och inskriftsplattan över södra ingång- en borttagna, ingången utökad samt försedd med ny dörr och trappbro. Gamla dörren från 1694 inställd i sakristian. Fasaderna kalkstrukna och snickerierna målade. Det inre altarskranket med bönpall borttaget. Gravsten i korgolvet upptagen och uppsatt på nordväggen norr om stora ingång- en. Ny öppen bänkinredning. Trägolv i hela kyrkorummet 30 cm över det gamla stengolvet. Inredningen ommålad med mycket vitt. Eventuellt tillkom nu vindfången med bl. a. nya glasade dörrar till kyrkorummet från vapenhuset. 1933 (ark. K. von Schmalensee, ark. A. Ekman, konstnär P. Jonze). Exteriör och interiör renovering. Omputsning av fasaderna och målning av snickerierna. Nya kopparklädda ytterportar. Norra sakristiefönstret troligen nu igenmurat. Sockeln cementerad. lnteriört: Nya trappor till orgelläkta- ren. Skifferplattor istället för trägolv i vindfången. Nya ej glasade dörrar i vindfången. Ny blå klädsel på altarringen. Koret utvidgat, en bänkrad borttagen. Nya korfönster med blyinfattade rutor i antikglas. Ommålning av interiören med blå, rosa och gråbeige färgtoner i inredningen. Elekt- Ovikens gamla kyrka Belägen på sluttningen ner mot Myrviken. På samma plats har två tidigare kyrkor legat, en tidigmedeltida kyrka och en kyrka invigd 1503. Kyrkornas nordöstra hörn samman- faller med den nuvarande kyrkans hörn. Rester av de äldre kyrkorna och bogårdsmuren runt den äldsta kyrkogården finns under den nuvarande kyrkans golv. 1500-talskyrkan började utökas och byggas om 1758 av Pehr Olofsson i risk installation med värme och belysning, transformator- station delvis nedgrävd i vinkel mellan torn och kyrkorum på nordsidan. 1951 s ågspånsisolering på vindarna. 1952-53 (orgelbyggare O. Hammarberg). Nytt orgelverk med gamla orgelns stämmor bevarade. Tornets trävirke och koppartak renoverat. Nytt kors av aluminium. 1957 (ark. T. Virke). Renovering av vapenhus och sakri- stia. Trapporna till läktaren ersatta med en spiraltrappa, kapp- och toalettrum inredda i vapenhuset. Den till formen halvcirkelformade trappan till vindfånget mot kyrkorum- met ersatt med tre raka steg. Ny ingång upptagen till sakri- stian på nordsidan. Ny inredning i densamma, öppen spis riven. Läktarbröstningen kompletterad och restaurerad av konstnär A. Liljeqvist. Antikglas i sakristians och vapenhu- sets fönster. 1964 Exteriör renovering. 1980 Nytt bjälklag och ett förråd inrett i tornet. Vapenhu- set omdisponerat. 1986-90 Taken belagda med kopparplåt. Bänkarna bort- tagna under läktaren. Nytt trägolv. Interiören ommålad. Bänkinredningen ljusblå istället för beige. Läktarpelarna ljusbeige istället för blå som tidigare. 1994 Det äldre stengolvet under trägolvet borttaget och återigen nytt trägolv (föregående golv angripet av svamp). Äldre ritningar 18 1 l torn (J. Chr. Loi!ll, RA); 18 1 l torn (A. Almfelt). Källor, litteratur och äldre avbildningar Boman, E., Offerdals kyrka (i: Jämten 1956). Jämtlands kyrkor 6. Östersund 1956; Boman, E. , Offerdals kyrka (i: En bok om Offerdal, del !I). Östersund 1962; Wimmercranz, F., Minne från Offerdals kyr- ka. Östersund 19 11 ; Exteriörritning fr. 1844 (i:"C. J. F. Plagemanns resor", utgiven av C. J. Lamm), Lund 1942; Exteriörritning, O. Olsson 1828, Ekdahls sam l., ATA; Foto av exteriören före takets och tornets ombyggnad. Offerdals boken, se ovan; Foton före renoveringen 1904. ATA. Di IIne. Härvid förlängdes kyrkan åt väster och breddades åt söder. Samtidigt utvidgades troligen sakristian åt väster och norr. Invigningen ägde rum den 18 april 1763. Kyrkan övergavs 1905, då en ny stor kyrka i nygotik stod färdig i dess närhet. 1935, efter en restaurering, återgick Ovikens gamla kyrka till att bli huvudkyrka i församlingen. Ovikens kyrkvall är en utomordentligt fi n miljö. Inom JÄMTLAND 14 1 Fig. 199. Ovikens gamla kyrka från sydost. Byggd 1758- 63, delvis på medeltida murar. Bårhuset t. v. är ungefar samtida med kyrkan. Klockstapel från 1751. Stigporten byggd ca 1849. Foto N. A. Didriksson, JLM, 1976. Oviken old Church from the south-east. Builr J758-63 parr/y on n1edieval joundation wall s. To the lejt, the mortucuy, built ar abour the same time as the church. The bell-tower is j ron1 1751. The lyc/1-gare is from around 1849. fa ltäckt bogårdsmur med murade stegportar finns gravkor ("herrskapslikhuset") vid östra muren och bårhus i syd- västra hörnet samt den ståtliga klockstapeln byggd 175 1 av Jonas Granberg i liv med bogårdsmuren. Såväl bogårdsmu- ren som stigportar och troligen även gravkoret för kyrko- herden Daniel Jonae Salin med hustru, skall vara utförda av kyrkans byggmästare. Enligt en annan uppgift är stigpor- tarna uppförda ca 1849 efter ritning av kyrkvärden Olof Andersson Borg. Plan och material Ett rektangulärt långhus, något avsmalnande mot koret i öster (den östra väggen är 50 cm kortare än den västra). Ut- byggd sakristia norr om koret. Torn saknas. Huvudingång på västgavel n, koringång på sydsidan. Separat troligen ur- sprunglig ingång till sakristian från väster. Material gråsten med tegel i dörr- och fönsteromfatt- ningar. Äldre murar i kyrkorummets nordöstra hörn och troligen även i sakristians östmur. Fasaderna slätputsade och avfårgade i vitt. Svart sockel. Spån på taket. Exteriör Nybyggnadsritningar saknas. Högt valmat sadeltak krönt med tre smäckra dekorativa spiror i järnsmide. Tresidigt avslutade fönster inom rundbågiga nischer. Kyrkan är exte- riört mycket välbevarad sedan byggnadstiden. Interiör Förutom läktarunderbyggnaden och borttagandet av de- kormålning bakom altaruppställningen och predikstolen, en välbevarad interiör med högklassig inredning skapad av dåtidens lokala mästare. Spegeltak med djupt karnissvängd hålkäl. I takets spegel tre plafonder, en närmast oval mitt- plafond samt två kvadratiska. Anordningen är vanlig i Fig. 200. Ovikens gamla kyrka, interiör mot nordost. Foto JLM 1975. Oviken old Clwrch. The interior look i ng 1!0/'th-easr. 142 KATALOG Fig. 201. Ovikens gamla k:yrka.lnteriör mot nordost före restaurering- en 1932-35. Foto Bertil Berthelson 1932. ATA. Oviken old Church. The interior Iaoking nonh-east prior to the resto- ration work 1932- 35. Fig. 202. Ovikens gamla kyrka. Interiör mot väster. Foto CM 1975. Oviken old Church. The interior Iaoking west. Olofssons kyrkor, men vanligtvis är de dekorerade med målade motiv utförda av bl.a. Anders Berglin. Berglin står som en av mästarna tillläktarbaniärens målningar och det är inte otroligt att han även försett kyrkan med takmålning- ar, men att de senare blivit övermålade. I mittplafonden finns vindruvsornament som ursprungligen ingick i Petter Bloms trävalv från 1715 i den gamla kyrkan. Taklisten är bred med inlagda marmorerade kulor, typisk för Olofssons kyrkorum. Altaruppställningen, med ett medeltida altare infogat, snidad av Jonas Granberg 1759 med infällda målningar "Kristus på korset" och "Nattvardens instiftan- de" målade av Carl Hofverberg året därpå. Ursprungligen var altaruppställningen omgiven av draperimålning och skenarkitektur utförd av Pehr Sundin. Omramningen fort- satte upp i valvet med ett målat valv och draperier. Liten al- tarring samtida med kyrkan. Predikstolen med drape- rimålningen delvis i relief snidad av Johan Edler d.ä. 1760, som även utfört dopängel n. Ursprungligen var det bakom- varande draperiet utsträckt med målning på såväl mur som i valv. Korbänkarna samt klockarbänken finns kvar med för- modligen ursprunglig placering och utformning. Även den slutna bänkinredningen i långhuset i tre kvarter och avslu- tad mot koret med två pyramider, utförda av Granberg 1738-39, är troligen samtida med kyrkan. Mittgången mot norrsidan är senare tillkommen. Bänkinredningen var från början målad i "mellanblått". På norra väggen ett stort al- tarskåp utfört 1650-55, attribuerat till Peder Olofsson i Kämsta. Läktaren byggd 1783, barriärens intressanta mål- ningar, med motiv och texter hämtade ur bibeln, är utförda av Anders Berglin och dennes medhjälpare Pehr Sundin. Den ovanliga orgelfasaden, troligen ritad av Carl Fredrik Adelcrantz eller Thure Wennberg, med öppet mittparti, till- hör 1790-talets orgel byggd av Lars Fredrik HammardahL Nuvarande orgelverk byggt 1967. Muralmålningar, troli- gen utförda av Måns Gad eller hans efterföljare under 1500-talets förra hälft, framtagna 1930 på delar av norra och östra murarna. Kända viktiga förändringar och åtgärder 1777 (P. Olofsson i Dillne, murrn. Fåkerberg). Kyrkan put- sad och reparerad. 1783 Läktare byggd i väster. 1786-87 Läktarbarriären dekorerad med målade motiv av A. Berglin och P. Sundin. Valvet och innermurarna vitlim- made. 1797 (orgelbyggare L. Fr. Harnmardahl, Arbrå). Orgel. 1809 (P. Sundin) Draperimålning och skenarkitektur. Py- ramiderna på de främsta bänkarna ersatta med krönande eld urnor. 1825 Orgelfasaden försedd med "prydnader" . 1841- 1850 (byggm. J. Nordell). Renovering, interiör och exteriör renovering. 1876 (orgelbyggare J. Ek). Orgelverket utökat med ett öververk. 1800-talets si. Värmeugnar insatta. Troligen även en inte- riör renovering då bl. a. bänkpyramiderna återinsattes. 1905-1930 K yrkan lämnad att förfalla. 1932-35 (ark. E. Fant, ark. K. Nordenskjöld, kons. O. Karlsson, Fillsta). Exteriör och interiör renovering. Hela södra väggen indragen med stållinor och grunden förstärkt. Troligen nu hel omputsning av murarna med slätputs, tidi- gare markerade hörn och omfattningar med slätputs. Inte- riört: Draperimålningen och skenarkitekturen runt altar- JÄMTLAND 143 uppställningen borttagna. Ä ven det målade draperiet kring predikstolen borttaget. Äldre muralmålningar framtagna i nordöstra hörnet. En äldre altaruppsats från 1600-talet upp- satt mitt på nord väggen. Bänkinredningens säten moderni- serade. Nytt orgelverk byggt av J. Väster! und, Lövstabruk. Mindre läktarunderbyggnad med funktion som vapenhus med två trappor istället för en upp till läktaren. Golven i bänkkvarteren höjda 30 cm. Delvis nya fönster, svagt färgat glas i korfönsterna. Innanfönster. Ommålning av inte- riören. Elektrisk istallatian för värme och lyse. 1965-67 (ark. H. Jäderberg, ark. L. Söderholm, Öster- sund). Interiör renovering. Mittgång upptagen i norra bänk- kvarteret fram till det äldre altarskåpet. Ny läktarunder- byggnad med förstorat vapenhus med dominerande småru- tiga glasdörrar till kyrkorummet. Brudkammare vid sidan om och ny uppgång till läktaren jämte toalett på andra si- dan. Fönsterglas i bågen över västportalen. Nytt golv i kyr- Ragunda nya kyrka Ragunda nya kyrka uppfördes 1846-47 efter ritningar av Johan Fredrik Åbom och invigdes 1853. Byggmästare var Frans Agathon Lindstein. Kyrkan föregicks av en medelti- da kyrka, som fortfarande står kvar nära lndalsälvens strandbrink inte så långt från den nya kyrkan. Dekorativa järngrindar leder in till kyrkogården utförda av smeden Norfors i Kroksvåg 1864 efter ritning. Ursprungligen var de uppsatta vid den nya begravningsplatsen. Plan och material En rektangulär kyrkobyggnad med kor och utbyggd sakri- stia i söder samt torn i norr. Ingång genom torn samt mitt- ingång på östsidan. Motsvarande ingång på västsidan är igensatt. Senare upptagen ingång till sakristian från öster. Materialet är gråsten med tegel i dörr- och fönsterornfatt- ningar. Vitputsade fasader, gråbeige sockel. Ursprungligen var lister, omfattningar m.m. i en ljusare fårg än murarna, såsom Åbom enligt sitt memorial hade avsett, för att fram- häva murdekoren och ge liv åt fasaderna. Svart förzinkat plåttak, från början spåntak. Exteriör Uppförd efter Åboms ritning. Församlingens eget förslag, upprättat av Lindstein uppvisar en kyrkobyggnad med ro- kokodrag. Troligen hade en grannkyrka stått som förebild. Förslaget refuserades av ämbetet. Församlingen acceptera- de Åboms ritning med den för tiden nya ovanliga tornav- slutningen. Vissa förenklingar har dock skett. Sakristian kan. Värmeslingor under bänkarna. Toalett och omändring av inredningen i sakristian. Ommålning av interiören. Nytt orgelverk byggt av Grönlunds Orgelbyggeri. Äldre ritningar 1794 orgelfasad (L. Fr. Hammardahl, ritningen ej återfunnen); 1794 orgelfasad (Ö!Ä). Källor, litteratur och äldre avbildningar E/men Berg, A., Fem ödekyrkor i Norrland. Umeå 1997; Festin. E., Om Oviken och dess gamla kyrka (i: Heimbygdas Tidskrift. Jämten 1925). Östersund 1925; Festin, E. , Ovikens gamla kyrka. Uppsala 1935; Edwall, L., Utdrag ur Beskrifning över Kyrkorna inom Owikens Pastorat (i: Oviks- och Myssjöbygden 1962). Tandsbyn 1963; Oviks- och Myssjöbygden 1980. Östersund 1980; Söderholm, G., Ovikens kyrkor. Jämtlands kyrkor 17. Östersund 1967; Vestman, R. , Ovikens gamla kyrka. Örnsköldsvik 1955; Äldre foton från 1920-talet. ATA. Fig. 203. Ragunda nya kyrka från öster. Byggd 184~7 med sakristia i söder och torn i norr. Foto AT 199 1. Ragunda new Church seenfrom the east. Built 184~7 with the ves- try to the south and the tower to the north. byggdes bl. a. rektangulär, ej polygonal och dess tak förhöj- des. Portalerna förenklades. Förutom mindre förändring av portalerna, den västra är numera en blindportal, och tornur som ti llkom strax efter färdigställandet är exteriören välbe- varad sedan byggnadstiden. Interiör En välbevarad interiör med undantag av läktarunderbygg- naden. Putsat valv, ursprungligen ett trävalv troligen deko- rerat med en plafond. Grågrön profilerad taklist. På väv 144 KATALOG Fig. 204. Ragunda nya kyrka, koret. Foto AT 199 1. Ragunda new Church. The chance/. Fig. 205. Ragunda nya kyrka. Interiör mot norr. Foto AT 199 1. Ragunda new Church. 1/te interior /ooking north. framför korväggen med fortsättning målad direkt på valvet en draperimålning (lj usblå med guldinslag) med putti och skenarkitektur (i grått och guld), utförd av Göran Sundin 1850- 51. Altaruppställningen med pelare bär upp en rund- båge med treenighetssymbolen inom mol nkrans. Den ur- sprungliga altartavlan "Kristus i Getsemane", efter litogra- fi signerad A. Lundqvist, målad 1850- 51 av Göran Sundin, utbytt 1940 mot en trärelief skuren av Olof Ahlberg med motivet " Kristus kommer till s in försam ling" . Samtidigt flyttades altaruppställningen fram och en ny ingång till sak- ristian förlades bakom denna. Kordörrarna (varav en blind- dörr) igensattes. Gamla altartavlan är placerad på nordväg- gen bakom orgeln. Omramningen, predikstolen, i grått och guld med snidat blått draperi , samt nummertavlorna utför- da 1846-49 av Salomon Jonsson Hägglöf. Ursprung ligen var predikstolens snidade draperi kompletterat med ett må- lat draperi som gick upp i valvet och ut i fönstersmygen. Även detta var de lvis utfört på väv. Korbänkarnas antal är minskat. Kororgel med fasad ritad av C. G. Lewenhaupt och verk byggt 1982. Bänkinredning i fyra kvarter från 1939-40 med de gam- la ursprung liga bänkdörrarna och skärmarna kvar. Sluten mot mittgången och öppen mot sidorna. Västra ingången interiört igenmurad, kvarstår som en nisch med ett lu- nettfönster över. l nischen ett dopaltare med altartavla "Kristus välsignar barnen" målad av Gunnar Torhamn 1939. Läktaren byggd 1864 av Erik Frisk. Orgelfasaden tillhör 1864 års orgel, verket byggt 1940. Kända viktiga förändringar och åtgärder 1852 Tornur. 1864-69 Läktare utförd av E. Frisk. Orgel byggd av P. L. Åkerman. (Kyrkans äldre orgel från 1754, övertagen från äldre kyrkan, försåld till Edsele församling 1872, i dag åter tillbaka i Ragunda äldre kyrka.) 1886 Två stora järnkaminer insatta. 1887 Spåntaket ersatt med ett plåttak. 1896 Inbyggnad av trappan upp till övre våningen i sak!·i- stian . 1903 Trätrappan vid huvudingången ersatt med sten- trappa. 19 11 - 12 Exteriör och interiör ommålning. Interiören främst i vitt och ekådring. 19 19- 20 Innanfönster. Elbe lysning på läktaren. 1929 (kons. O. Svensson). Ny kyrktupp. 1937-40 (ark. E. Lundberg, ark. A. Ekman, ark. R. Hjort, kons. O. Svensson, byggm. E. Fridh). Renovering. Entre utifrån till sakristian. Lägre ny dörr i östra portalen, tavla insatt mellan denna och det till lunettfönster förminskade fönstret ovanfö r. Omputsning av fasaderna med cement- puts, troligen avfärgade endast i vitt. Putsen på sockeln nedhuggen och ersatt med cementbruk och stenkolstjära. Utsiktsaltan på tornet. Kopparplåt på torntaket Interiört: Koret förhöjt och utvidgat. Ny altartavla i elfenbensträ i re- lief utförd av O. Ahlberg. Altaret framfl yttat. Kordörrarna borttagna, ny ingång bakom altaruppställn ingen. Predik- stolen sänkt 60 cm. Draperi målningen avlägsnad. Västra dörren igensatt och kvar endast som en nisch. Dopplats framför denna med altare och altartavla av G. Torhamn. Östra ingången kompletterad med ett vindfång. Ny bänkin- redning med de äldre dörrarna och skärmarna kvar. Kortare bänkar framför dopplats och östra ingången. Förstärkning av taksto larna, putsning av tunnvalvet. Plafonden och om- ramningarna kring ljuskronornas fästen borttagna. Ny bre- dare taklist. Fyl lning i golvet och nytt golv. Kamjnerna bort, elektrisk installation för uppvärmning och belysning. Fyra nya större lj uskronor ersatte de gamla. Nya lampetter JÄMTLAND 145 på väggarna. Nytt orgelverk av E A Setterquist & Son Eftr. med glasat överpart.i. Komplettering av ljuskronor och om- Oroputsning och ommålning av interiören i mörkare grå nyanser med inslag av marmoreringar. Smårum under trap- porna i vapenhuset. Nytt kalkstensgolv i vapenhuset, tidi- gare svarta och vita plattor. sakristians övervåning isolerad och inredd till sarnrnanträdesrum. WC i sakristiebyggna- den. 1957 Ny dopfunt av E. Andreasson-Palm. 1962 Utvändiga puts- och avfärgningsarbeten, med kalk- cementbruk och kalkcementfårg. 1974 Enkel handikappramp av trä vid östra ingången. 1980-82 (ark. G. Rudner, ark. H. Jäderberg, N. Jacobsson, K-Konsult). Nytt plåttak. Utvidgat kor, korbänkar borttag- na, endast en korbänk kvar på vardera sidan om altar- uppställningen. Kororgel med fasad ritad av C. G. Lewen- haupt och byggd av A. Magnussons Orgelbyggeri AB. Lunettfönster upptaget över f.d. mittingången på västsi- dan. Dopaltaret och trappor ersatta med endast ett litet avställningsbord ritat av J. Norman. Läktarunderbyggnad Rätan Rätans nuvarande kyrka av trä, belägen i samhällets utkant, byggdes 1795 av Pål Pehrsson och Per Pålsson från Stugun efter troligen egna ritningar. 1844 planerades en nybygg- nad. Församlingen fick emellertid i.o.m. att de önskade bygga meddeist den "Rydingska metoden" (småsten i kalk- bruk) endast tillstånd till en mindre kyrka och tornet skulle ej få bära klockor. Nybyggnadsplanerna skrinlades och kyrkan ombyggdes och utökades 1853- 56. Arbetet utför- des av Olof Nordeli under brodem byggmästaren Johan Nordelis ledning. En sedan 1850-talet välbevarad träkyrka med ovanlig plan och korutformning. En snarlik lösning tillämpade Johan Nordeli året efter i Lidens kyrka (Me). Kyrkan föregicks av en äldre träkyrka, belägen vid Rätan- sjöns strand mitt emot vägen upp till nya kyrkan. Plan och material Rektangulärt långhus med korta korsarmar vid koret. Det långsmala koret avslutat med ett femsidigt korutsprång i öster. Sakristia i norra korsarmen under läktaren. "Dopka- pell", numera förvaringsplats för äldre föremål, på mots va- Fig. 206. Rätans nuvarande kyrka från sydväst. Ursprungligen byggd 1795, genomgripande om- och tillbyggd 1853- 56. Foto AT 199 1. Rätan Church seen from the south-west. Built in J795. Major altera- tion and extension work 1853-56. IO-KB4 hängning i dubbla rader. Konserveringsarbeten samt om- målning av interiören. Inbyggnaderna under läktartrappor- na i vapenhuset borttagna. Ombyggnad av sakristians in- redning. Ommålning av interiören. Komplettering av be- lysningen och omhängning i dubbla rader. Tilläggsisole- ring av vinds bjälklag. Äldre ritningar 1846 nybyggnad (F A. Lindstein, RA); 1846 nybyggnad (J. F Åbom); 1863 orgelfasad {A. R. U. Pettersson). Källor, litteratur och äldre avbildningar Almqvist, B., Kyrkorna i Ragunda. Jämtlands kyrkor 26. Östersund 1979; Festin, E., Ur tal vid Ragundakyrkans invigning midsommarda- gen 1940 (i: Jämten 1940). Östersund 1940; Svenningsson, 0 ., Den nybyggda kyrkan genom åren (i: Ravund. 1984. Ragunda 1984); Sven- ningsson, 0. , Ragunda bygger ny kyrka. Ragunda 1982; Foton från se- kelskiftet. ATA. 146 KATALOG Fig. 207. Rätans kyrka. Koret från nordost. Foto JS 1993. Rätan Church. The chancel seenfrom the north-east. rande plats under södra korsarmsläktaren. Torn med hu- vudingång i väster. Separat senare upptagen ingång till sak- ristian från väster. Stomme av timmer på stensockel i långhuset fram till korsarmarna. Korsarmarna jämte absiden är av stolpkon- struktion. Fasaderna klädda med liggande gulvitmålad pa- neJ på förvandring samt vita lister. Gråmålad sockel. Taken belagda med rödmålad plåt. Exteriör Ursprungligen troligen ej utförd efter ämbetets fastställda ritning. Förmodligen närmade sig utförandet snarare Pål Pehrssons egen ritning för kyrkor i Klövsjö och Rätan. 1853- 54 års om- och tillbyggnad omdanade kyrkans exte- riör i stor omfattning. Den lilla gustavianska kyrkan med sex fönster fick nygotiska drag, en ny och troligen högre tornavslutning med gavlar, lanternin och spira. Eventuellt nybyggdes hela tornet vid detta tillfälle, den för Pehrsson typiska kyrka porten är i placerad i ingången till kyrkorum- met från vapenhuset. Kyrkan tillbyggdes vidare med ett kor med femsidig avslutning, som domineras av tre stora föns- ter, samt korta korsarmar. Den lilla sakristian som troligen låg bakom den äldre raka korväggen revs. Samtidigt för- sågs hela kyrkan med ny brädfodring. Efter den senare om- byggnaden tycks inga större förändringar ha skett. Interiör Ett vackert och ljust kyrkorum. Väggarna är klädda med liggande panel målad i gråvitt, högt gråmålat tunnvalv med gördelbågar. Pilastrar mellan fönsterna, tre på var sida. Det något förhöjda korparti et, belyst av tre fönster, omges av en sakristia på norra och ett rum för äldre inventarier på södra sidan. Över dessa sidoutrymmen finns läktare. Kolonner bär korbågen och entablement över läktarna. Korabsidens valv ljusblått med moln. Fristående senare tillkommet alta- re. I fönstret bakom altaret ett större krucifix. Den eleganta Fig. 208. Rätans kyrka. Interiör mot öster. Foto AT 199 1. Rätan Church. The interior Iaok- ing east. Fig. 209. Rätans kyrka. Interiör mot väster. Foto BJ 1995. Rätan Church. The interior looking west. runda predikstolen, samtida med utbyggnaden, är fästad vid norra läktaren och sannolikt ritad av Johan Nordel l. Ur- sprungligen en altarpredikstol, bestående av den äldre pre- dikstolen från 1656 uppsatt över altaret. Altartavlan före- ställde Kristus på korset och därunder de fyra evangelister- na och deras symboler. Altaret var klätt med svart sammets- tyg med årtalet 1703. Bakom altarpredikstolen och över densamma fanns en "skuggmålning" med en duva svävan- de bland moln och änglar upplysta av solens strålar, utförd av Pehr Sundin. På altarringens överkant bibelcitat från Joh. 1:7 samt Ebr. 10:22. Dopfunt i form av en dopängel med tenn skål, stående på en grön och svart piedestal. Bänkinredningen i två kvarter är sluten mot mittgången och öppen mot sidorna. Den ursprungliga bänkinredning- ens 1600- eller 1700-talsdörrar, som delvis övertogs från den äldre kyrkan vid tillkomsten av den nya kyrkan 1795 och som revs ut vid renoveringen 1899-1903, kom åter till användning eller stod som modell vid den nuvarande bänkinredningens tillkomst 1957- 58. Orgelläktaren troli- gen delvis övertagen från den gamla kyrkan eller nytillver- kad 1796 eller 1853- 56. Orgelfasaden tillhör 1902 års or- gel, orgelverket från 1979. Läktarunderbyggnad från 1993. 1828-30 var bänkinredningen blåmålad och läktaren omå- lad. Kända viktiga förändringar och åtgärder 1838 (J. Berglund). Målning av läktaren. 1853-54 (byggmäst. J. Nordell). Omfattande om- och till- JÄMTLAND 147 byggnad. Tornet förhöj t (eller nybyggt) och försett med ny avslutning. Sannolikt ny omfattning kring västportalen samt hörnlisener vid långhusets västgaveL Ny fasadbe- klädnad med dekorelement Sakristian riven. Nytt kor med anslutande korsarmar och sakristia i norra korsarmen under läktare. Altarpredikstolen upplöst, ny predikstol. Ommål- ning av interiören. 1867 (orgelbyggare J. G. Ek). Kyrkan erhöll sin första or- gel. 1902 (ark. F. Eckert, ing. A. Kjellin, Firma Nilsson & An- dersson, Östersund). Separat ingång upptagen till sakri- stian. Ommålning av exteriören och interiören i främst vitt. Interiört: Ny altarring. Ny öppen nygotisk bänkinredning, delvis nya dörrar, troligen vindfång. Nya fönster. Ny orgel med ny fasad byggd av P. L. Åkerman & Lunds Orgelfabrik AB. Ny läktartrappa. Dekormålning. 1957-58 (ark. G. Rollin). Exteriört, de svartmålade putsa- de socklarna omputsade och målade röda, enligt uppgift ursprungsfärgen. Fasaden i gult med vita omfattningar, hörnmarkeringar och lister. Södra korsarmen under läkta- ren inredd till dopkapelL Framför detta i koret en kyrk- värdsbänk. Under norra korsarmens läktare inbyggnad av trappan och utvidgad sakristia. Bländande fönster över läktarna igensatta inifrån. Innanfönster, i korabsiden med antikglas. Ny sluten bänkinredning med användande av skär mar och bänkdörrar från den ursprungliga bänkinred- ningen. Bänkar ej återinsatta under läktaren. Kaminen borttagen. Elektrisk installation för värme och belysning. Ommålning av interiören. 1979 (Johannes Mentzel Orgelbyggeri AB). Nytt orgel- verk. 1993-94 (ing. C.-A. Roos). Utvändig renovering med bl.a. ommålning i ljusare gulvitt och nytt plåttak. Sockeln gråmålad. Läktarunderbyggnad. Ny läktartrappa? Ommål- ning av interiören i främst grått och vitt. Bänkinredningen med marmorerade fält och inslag av tegelrött i gavlarnas fält och i bänkarna. Äldre ritningar 1794 nybyggnadsritning till kyrkor i Rätan och Klövsjö (P Pehrsson, RA); 1794 nybyggnad för Rätans kyrka (osign. , ärendet överlämnat ti ll P V. Palmroth och G. Pfeffer); 1898 bänkinredning (F Eckert. Kyr- kans arkiv, ÖLA). Källor, litteratur och äldre avbildningar Almlund, M. , Kyrkabyggmästaren Johan Nordeli (i: BHT 22). Uppsa- la 1992; Hofren, M. , Påt Pehrsson i Stugun. Jämten 1965. Östersund 1965; Interiörfoton före renoveri ngen 1957- 58. ATA. 148 KATALOG Fig. 210. Rödöns kyrka sedd från norr före branden. Byggd 1806-11 på delvis medeltida murar, brunnen 1923 och därefter återuppbyggd. Foto JLM . Rödön Church seenfrom the north bej01·e the fire. Bu i l t 1806-11 part- ly on medievalfoundation walls, destroyed by fire in 1923, then re- built. Röd ön (förstörd genom brand 1923) Belägen på en liten höjd i närheten av Storsjön. Byggd 1806-1811 av byggmästare Christoffer Loell från Gävle. Snjckeriarbetet utfördes av Eric Månsson från Ås och Rösta. Den definitiva ritningen till den nya kyrkan blev upprättad av Thure W en n berg redan 1782. Kyrkan byggdes på samrna plats som den medeltida kyrkan, vars murverk ingår i sydöstra hörnet. Kyrkan invigdes 18 11 av biskop C. G. Nordin . 1923 brann kyrkan och på dess murar uppfördes en ny kyrka, som efter församlingsbornas starka önskemål i stort sett fick samma exteriör som den brunna kyrkan. Som arbtekt stod Sven Brande l. Plan och material Rektangulär kyrkobyggnad med kor och utbyggd sakristia i öster och torn i väster. Ingång fanns genom torn och mjtt- ingångar på syd- och nordfasaden. Murarna är uppförda av natursten och liksom ursprung- ligen putsade och avfärgade i vitt. Äldre murar med interiör dekormålning från ca 1600 finns i östra och södra murarna. Taket var belagt med spån. Exteriör Exteriörens utformning följde 1782 års ritning med några ytterst små avvikelser. Förutom tornets avslutning som ef- ter branden fått en något högre och trubbigare huv samt ett liksom på ursprungsritningen konkavt takfall på lantemi- nen istället för en huv så finns den ursprungl iga exteriören kvar. Mittportalerna flankeras av pilastrar som bär en arkj- trav med rundfönster över. Västportalens pilastrar bär upp en öppen fronton med ett lunettfönster över. Interiör Ett före branden väl bevarat enskeppigt kyrkorum med trätunnval v, en ny klassicistisk interiör med några för Jämt- land typiska rokokoinslag i predikstol och läktare. l koret fanns en altaruppställning med tre korintiska pelare på var- je sida om altartavlan vilka bar upp en arbtrav. Altartavlan "Kristi nedtagande från korset" var målad av Pehr Sundin liksom skenarkitekturen på korväggen med draperidekor och några små putti sittande på den målade arbtraven. I det perspektiviskt dekorerade valvet över altaruppställ- ningen fanns en Jahvesol. Altaruppställningens snickerier Fig. 2 1 l . Rödöns kyrka. Interiör mot öster före branden. Foto JLM. Rödön Church. The interior look ing east before the fire. Fig. 2 12. Rödöns kyrka. Interiör mot väster före branden. Orgel från 1752. Reprofoto A TA. Rödön Church. The interior look ing west before the fire. The organ is from 1752. liksom predikstolen var snidade av bildhuggaren Jonas Ed- ler från Lockne. Predikstolen var svagt utsvängd nedtill och hade tre med reliefer dekorerade fålt. Ljudtaket var försett med en lambrequinbård och mellan ljudtak och korg fanns en draperi målning. 1814 var den dekorativa utsmyckning- en av koret färdigställd. Bänkinredningen var sluten. Läktarbröstningen, utskju- tande på mitten, var utsmyckad med rundbågade fält med däremellan små kolonnetter eller pilastrar. På läktaren stod en av Jämtlands äldsta orglar byggd 1752 av Carl Holm, Uppsala. Vid återuppbyggnaden förändrades interiören, det enskeppiga rummet blev bl.a. treskeppigt. Kända viktiga förändringar och åtgärder Troligen inga större förändringar före branden, eventuellt Ström År 18 16 fattades beslut av sockenstämman att ny kyrka skulle uppföras. Som byggmästare anlitades Simon Ge- ting, vilken även upprättade ritningar. Från ÖIÄ kom nya lätt reviderade ritningar av Carl Gustaf Blom Carlsson och grunden kunde läggas 1823 av Geting. Kyrkobygget blev sedan på grund av missväxtår m.m. vilande till 1836. Ge- ting hade under tiden avlidit varför man istället tog kontakt med kyrkabyggmästaren Anders Jacob Åkerlund från Stockholm, som samrna sommar byggde Häggenås kyrka. Åkerlund sände som ombud sin gesäll Frans Agathon Lind- stein. Denne konstaterade att den hopsamlade stenen till stor del var oduglig till annat än kalkbränning samt att det av Geting upprättade materialförslaget var ofullständigt, varför han ombads upprätta ett nytt. Bygget med bevarande av den redan lagda grunden igångsattes först våren 1845, nu helt under Lindsteins ledning, som på församlingens an- modan gjorde vissa ändringar i de godkända ritningarna från 1821. Förträarbetena svarade troligen byggmästare N. V. H. af Trolle. Invigningen förrättades den 5 september 1847 av prosten Nils Feltström. Kyrkan föregicks av en medeltida tornlös kyrka belägen norr om den nuvarande kyrkan. Den gamla kyrkan revs stegvis mellan åren 1847 och 1880. Plan och material Rektangulär kyrkobyggnad med kor och utbyggd sakristia i öster samt torn i väster. Ingång genom torn och mittportal på sydfasaden. Senare separat upptagen ingång till sakri- stian från öster. Ovanligt tjocka tornmurar och litet vapen- hus trots att tornet är samtida med kyrkan. Materialet gråsten med tegel i dörr- och fönsteromfatt- JÄMTLAND 149 endast ommålningar och installation av uppvärmning samt ombyggnad av orgeln 1840 och 1884. Äldre ritningar 178 1 nybyggnad (J. Hellström, RA); 1782 nybyggnad (osign. , Th. Wennberg ?); 1809 altaruppställning, altarring och predikstol (A. Alm- f el!). Källor, litteratur och äldre avbildningar Ericson, L., Något om Rödöns kyrka. Uppsala 1984; Te/hammer, / ., Rödöns kyrka (i : Jämten 1989). Jämtlands kyrkor 35. Östersund 1989; Exteriörritning fr. 1828, Ekdahls sam l. , ATA; Äldre exteriörfoton före branden. ATA; Äldre foton före branden publicerade i Jämten 1989. Fig. 213. Ströms kyrka från sydväst. Byggd 1845-47. Foto UN 1985. Ström Church seenf rom the south-east. Built 1845-47. Fig. 214. Ströms kyrka. Interiören mot öster 1925. Reprofoto ATA. Ström Church. The interior look i ng east in 1925. 150 KATALOG Fig. 2 15. Ströms kyrka. Interiören mot öster 1985. Foto UN 1985. Ström Church. The interior /ooking east in 1985. Fig. 2 16. Ströms kyrka. Interiör mot väster. Foto UN 1985. Ström Clwrch. The interior looki ng west. ningar. Vitputsade fasader. Taken belagda med kopparplåt, ursprungligen svartmålat plåttak. Exteriör Exteriören återgår närmast på Getings ritning med ti llägg tagna från ämbetets ritning av en gördelgesims på tornet och hörnmarkeringar. Församlingens önskemål om avvi- kelser från godkänd ritning som Lindstein genomförde gällde tornavslutningen och sakristians utformning. Kyr- kan synes exteriört vara tämligen välbevarad sedan bygg- nadstiden förutom byte av takmaterial och kopparbe- klädnad av porten i tornportalen samt vissa förändringar i sakristian. Interiör Ljus och luftig interiör med tunnvalv, kraftig marmorerad taklist runt hela kyrkorummet. Korväggens skenarkitektur och draperimålning målad 1848 av Jöns och Pehr Sundin d.y. under fadern Göran Sundins ledning. De utförde även en numera försvunnen draperimålning på muren och i val- vet bakom och över predikstolen. Nuvarande altartavla av Bengt Hamren 1928, vilken ersatte ett kors med törnekrona och förgylld svepduk stående på en grönmålad kulle, allt snidat av Olof Storm. Tidigare var två dubbeldörrar (varav en blinddörr) inkomponerade med altaruppställningen, nu- mera en dörr bakom altaruppställningen. Storm utförde även altarringen, predikstolen och sannolikt även dopäng- eln som inköptes 1850 samt den ursprungliga bänkinred- ningen och den ännu existerande läktarbarriären. I kyrkan fi nns två äldre altarprydnader, dels ett altarskåp från 1400- talet, dels en altaruppsats tillkommen 1759 och tillskriven Jon Göransson Westman, målad och förgylld av Erik Tide- man och Jöns Byman. Den slutna bänkinredningen i fyra kvarter är tillkommen vid 1928-30 års renovering med en utformning som anslu- ter till äldre sti l. Läktaren ursprung lig. Orgelfasaden tillhör 1862 års orgel, verket byggt 1973. Läktarunderbyggnad med g lasat överparti och pane lad vägg utgör ett främman- de inslag i kyrkorummet. Dekormålningar i fönstersmygar- na utförda av Paul Jonze 1928-30. Kororgel från 1977. Kända viktiga förändringar och åtgärder 1848 Invändig målning med dekormålning på korväggen av G. Sundin och hans söner. 1862 (E. P. Billström). Orgel. 1890 Värmeugnar insatta. 1908 Exteriör och interiör omputsning och ommålning. Den slutna bänkinredningen ersatt med öppen bänkinred- ning i en blandning av nygotik och jugend. Takvalvet put- sat. 19 18 Tornur. 1923 Elektrisk värmeinstallation. Kaminerna borttagna. 1926 (Furtwängler & Hammer, Hannover). Nytt orgel- verk. 1928-30 (ark. A. Ekman). Exteriör och interiör renove- ring. Omputsning, avfärgning och ommålning av snicke- rierna exteriört. Sockeln cementputsad och tjärad. Nya tornluckor med jalusigaller. Ny murad plåtinklädd tegel- skorsten på sakristian. Sakristian avdelad i två våningar, ett arkivrum skapat över sakristian. sakristians nordfönster igenmurat. Sydsidans fönster ersatta med två fönster över varandra. Interiört: Kors med svep borttaget ur altarupp- ställningen som framflyttades och försågs med en ny altar- tavla av B. Harnren. De flankerande dubbeldörrarna bort- tagna och ersatta med en ingång till sakristian bakom alta- ret. Nisch upptagen i korväggen i vilket ett äldre altarskåp inplacerades. Ny sluten bänkinredning. Vindfång vid södra ingången. Mellersta fönstret igensatt på nordsidan och 1759 års altaruppsats på nytt fundament uppställd där med ny dopfunt framför. Omputsning av valvet, mittspegeln borttagen. Samtliga fönster försedda med innanfönster med gultonat antikglas. Nytt furugolv i kyrkorummet. Elektrisk belysning. Ommålning av kyrkorummet i främst bruna toner efter förslag av P. Jonze. Draperimålningarna borttagna. Dekormålning i fönstersmygarna. Omdaning av sakristian. I vapenhuset nya trappor till läktaren och väggama klädda med kryssfaner. Vindfångets golv vid tomingången belagt med kalkstensplattor och nya dörrar till vapenhuset. 1932 Dörr upptagen till sakristian. 1952 skorstenen på sakristian riven. 1956 (Målerifirman Ingemar Norrman). Exteriör ommål- ning. Fasaderna målade med betongtinkturfärg. 1958 Utvidgning av koret, en bänkrad bortflyttad på varje sida. Stuguns gamla kyrka Kyrkan har föregåtts åtminstone av två tidigare kapell eller kyrkor. Ett medeltida kapell som troligen låg nordväst om den nuvarande gamla kyrkan i Stugun och en kyrka eller kapell från 1671 på kyrkans nuvarande plats vid In- dalsäl ven eller i dess närhet. Till 1671 års kyrka uppfördes den nuvarande klockstapeln 1774-1775 med stor sannolik- het av På! Pehrsson i Stugun. Ingången till kyrkogården sker genom klockstapeln. Stuguns befintliga gamla kyrka byggdes 1786 av På! Pehrsson efter egen ritning med förebild i Daniel Hagmans kyrka i Borgsjö, där Pehrsson byggt klockstapel 1782. 1794 stod kyrkan i det närmaste klar och invigningen av kyrkan skedde l januari 1795. 1894-96 byggdes en ny stör- re kyrka i Stugun. I och med att den gamla kyrkans funktion som ordinarie församlingskyrka då upphörde, har den und- gått ombyggnader och förändringar. Den är i dag en av Sve- riges bäst bevarade 1700-talskyrkor. Plan och material Rektangulärt kyrkorum med kor och vidbyggd sakristia i öster. Huvudingång mitt på sydsidan. Materialet liggande timmer på gråstenssockeL Fasader- JÄMTLAND 151 1962 (Målerifirman Ingemar Norrman). Blästring av fasa- derna för borttagning av den gamla kalkfårgen som med- fört att 1956 års målning ej fäst. Återigen ommålning med betongtinkturfärg. 1970-71 (ark. H. Jäderberg). Interiör renovering. Läktar- underbyggnad. Nytt trägolv med betongplatta under. Nya mattor i gångar och kor. Delvis ny armatur. Förändring av elinstallation. Ommålning av interiören. Ny panelbe- klädnad i vapenhuset. 1973 (Olof Hammarberg). Nytt orgelverk. 1977 Taken beklädda med kopparplåt. Kororgel byggd av Robert Gustavssons Orgelbyggeri AB, Härnösand. 1984 Nytt koppartak på tornet samt förgyllning av korset. 1991 Exteriör ommålning. Äldre ritningar 1820 nybyggnad (S. Geting); 1821 nybyggnad (C. G. Blom Carlsson, original ÖLA). Källor, litteratur och äldre avbildningar Berg, G. , Ströms kyrkor. Östersund 1946; Foton tagna före 1928- 30 års renovering. ATA. n a exteriört klädda med breda stående bräder målade i gam- malrosa. Takfot och taklist målade i grått med kraftig brungrå marmorering. Fönster med små gamla blyinfattade glas inom gröna ramar och röda fönstersnickerier. Fönster- na mot vägen skyddade med järngaller. Blåmålad port. En äldre avbildning från 1828 uppvisar liggande panel, vilket emellertid kan vara ett misstag från tecknarens sida. Taken spånklädda och tjärade. Klockstapeln klädd med breda panelbräder målade i gammalrosa. Huven samt lökkupolen och spiran täckta med tjärade spån. Exteriör Exteriören återgår på Pehrssons av ÖIÄ refuserade ritning, förutom att fasademas dekor i form av markerade fält med konkava hörn upptill , samt hörnlisener och rusticerade li- sener på ömse sidor om portalen aldrig tycks ha kommit till stånd. Vidare uppvisar hans ritning rundbågade fönster i stället för tresidigt avslutade. Ämbetets förslag, upprättat av Per Vilhelm Palrnroth, återger en nyklassicistisk bygg- nad med hörnlisener, mittrisalit med en fronton över takfo- ten. Förutom att portarna kopparbeslagits är exteriören 152 KATALOG Fig. 2 17. Stuguns gamla kyrka från öster. Byggd 1786-95. Klockstapeln byggd 1774-75 till en äldre kyr- ka. Foto AT 199 1. Stugun old Church seenfrom the east. Built J786-95. The bell-tower was built 1774-75 for an oider, now demolished church. mycket välbevarad sedan byggnadstiden. Kraftig handi- kappramp vid entren. Interiör Ett mycket välbevarat kyrkorum. Timmerväggarna klädda med liggande slätpaneL Ett högt spegelvalv. Altarpredik- stol ritad av Carl Oxenstierna och åtminstone predikstolen snidad 1791 av Johan Edler d.ä. I mittreliefen en framställ- ning av "Jesus som såningsmannen" och i den nedre relie- fen "Jesu bön i Getsemane". Eventuellt slutfördes verket av någon annan mästare. Enligt vissa källor skulle altarpre- dikstolen ej ha sammanställts förrän 1818 efter Edlers död. Korväggen och valvet har draperimålning med putti och skenperspektivnisch med arkitekturmålning, i blått, svart, grått och guld, sannolikt målat av Olof Törnkrantz 1820. Dopängel snidad av Johan Ed ler d.ä. Altarringen från bygg- nadstiden är utförd av drängen Eric Hindersson (Hindrics- son) från Söre i Lits socken. Hindersson utförde även den slutna, fortfarande oför- ändrade, bänkinredningen utom klockarbänken som utför- des av Påhl Pehrsson själv. Läktaren tillkommen 181O. Den är fri från underbyggnad, två symmetriska trappor leder upp från kyrkorummet. Orgeln, med fasad ritad av Edvard von Roths tein, är byggd 1873 av Johan Gustav Ek i Fräns ta. Den är en av de få bevarade orglarna byggda av Ek. Kända viktiga förändringar och åtgärder 1810 Läktare byggd. Kyrkan utvändigt målad gammalro- sa, tidigare troligen omålad. 1818 Altarpredikstol med predikstolen från 1791 inkom- ponerad? 1820 (0. Törnkrantz). Färdigmålning av interiören. 1830 Fasaderna målade med vit oljefärg. 1833 (byggm. Forsström). Nya takspån pålagda på kyr- kans tak. 1865 Kyrkportarna beslagna med kopparplåt på utsidan. 1871 Öppen spis uppförd i sakristian. 1873 (J. G. Ek). Orgel. 1896- 1916 Kyrkan stängd. Ny kyrka tagen i bruk 1896. 1928 K yrkan iståndsatt genom frivilliga insatser från orts- bor. Äldre inventarier musealt uppställda i kyrkorummet, bl.a. en defekt altaruppsats och en predikstol från den föregående kyrkan. 1938 K yrkan återfick sin orgel, som varit placerad i nya kyrkan. 1946 Ny taktäckning av furuspån . Den ovan taket synliga delen av skorstenen till sakristians öppna spis riven. Grund- arbeten, ommålning. 1970 (ark. H. Jäderberg). Exteriör och interiör renovering. Fasaderna återfick den gamla färgsättningen, istället för vitt en gammelrosa ton. Kyrkans västra del höjd 17 cm, grund- JÄMTLAND 153 Fig. 2 18. Stuguns gamla kyrka. Koret. Foto AT 1991. Stugun old Church. The chancel. muren och trappan påbyggd. Delvis nya spån på taken. In- teriört: El värme. Den öppna spisen i sakristian riven. Äldre ritningar 1786 nybyggnad (P Pehrsson, RA); 1786 nybyggnad (P V Palmroth); 1790-9 1 altarpredikstol (C. Oxenstierna, ritningen ej återfunnen); 1873 orgelfasad (J. G. Ek). Sundsjö Redan 1772 diskuterades ett nytt kyrkbygge i Sundsjö, då den medeltida stenkyrkan med sitt 1702 tillkomna torn av trä ansågs för liten. Det skulle dröja tilll812 innan ritning- ar till en ny kyrka förelåg, ursprungligen upprättade av Si- mon Geting, marginellt ändrade av ÖIÄ. Geting stod även som byggmästare till kyrkan som byggdes 1827-1831 up- pe i byn. Den invigdes 12juni 1836 av biskop Franz Mika- Fig. 219. Stuguns gamla kyrka. Interiören sedd mot väster. Foto AT 1991. Stugun old Church. The interior Laoking west. Källor, litteratur och äldre avbildningar Hamberg, N., Stuguns gamla kyrka (i: Jämten 1916). Östersund 19 16; Hofren, M., Pål Pehrsson i Stugun, klockstapelbyggare (i: Jämten 1965). Östersund 1965; Rosen, B., Stuguns kyrkor. Jämtlands kyrkor 15. Östersund 1965; Svensson, B. G., Stuguns kyrkor. Jämtlands kyr- kor 36. Östersund 1989; Exteriörritning, O. Ohlson 1828, Ekdahls saml., ATA; Exteriörfoton från sekelskiftet, ATA. el Franzen. Den äldre medeltida kyrkan vid Sundsjöns strand revs delvis och återstår idag såsom en ruin. Plan och material Långhuskyrka med kor och utbyggd sakristia i öster samt torn i väster. Ingång genom torn. Mittportalerna på långsi- dorna interiört igenspikade. 154 KATALOG Fig. 220. Sundsjö kyrka från nordväst. Byggd 1827-31. Foto BJ 1976. Sund~jö Churchseen f!Vm the north-west. Built 1827-31. Fig. 22 1. Sundsjö kyrka. Interiör mot öster. Foto BJ 1976. Sundsjö Church. The interior Iaoking east. Materialet är gråsten med tegel i dörr- och fönsteromfatt- ningar. Fasaderna putsade i vitt. Taket belagt med skiffer- plattor, ursprungligen ett rödtjärat spåntak. Exteriör ÖIÄ:s omarbetning av Getings ritning bestod endast Fig. 222. Sundsjö kyrka. Interiör mot väster. Foto BJ 1976. Sundsjö Church. The interior Iaoking west. borttagande av en gördelgesims under tornets taklist, en förenkling av lanterninens öppningar samt en mer kvadra- tisk plan för sakristian. Kyrkan byggdes något mindre än vad ritningarna avsåg. Några mindre avvikelser från rit- ningarna gjordes, bl.a. beträffande lanterninens utform- ning. Dörrarna i tornet har målad text "Kopparen På Dässe Dörrer är gifven af Kyrko Wärden Jöns Anders Son i Mar- sätt". Kyrkan välbevarad sedan byggnadstiden, förutom byte av takmateriaL Interiör Kyrkorummet med sina vitputsade väggar och höga fönster täcks av ett trätunnvalv. Längs takets mitt en plafond- målning, utförd av Ernst Lindelöf 1957. Motiven i vitt mot en ljusblå fond anspelar på Sundsjö församling. Altar- väggens skenperspektiv och draperier i blått är målade 1833 av Göran Sundin från Sunne. Altaruppställningens omramning och altarbord samt predikstolen är delvis ett verk av Jonas Edler. Vid dennes död 1832 fullföljdes arbe- tet av Johan Göransson samt Per Persson. I altaruppställ- ningens mitt är nu placerad skulpturgruppen "Kristus på berget Tabor" utförd 1957 av Thorwald Alef, som även komponerat dopfunten. Ursprungligen fanns där ett fri- stående gulmålat kors med Lamm och törnekrona. Det sni- dade draperiet bakom predikstolen var tidigare komplette- rat med ett sannolikt av Sundin målat draperi på väggen, som var utdraget i den bredvidliggande fönsternischen samt upp i valvet där det avslutades med en stor rosett. Mitt emot predikstolen ett dopaltare med altartavla föreställan- de "Emmausvandringen" utförd som huvudaltartavla 1911 av Karl Tiren. Ursprunglig sluten bänkinredning, moderniserad under JÄMTLAND 155 senare år. Läktaren från 1847. Läktarunderbyggnaden, två 1955- 57 (ark. J. Åkerlund). Interiör renovering. Altartav- kvadratiska inbyggnader som ej täcker hela västväggen, ut- gör ett främmande inslag i kyrkorummet. Orgeln med fasad byggd av P. L. Åkerman & Lund 1877. Kända viktiga förändringar och åtgärder J877 (P. L. Åkerman & Lund). Orgel. 1800-talets si. Gurneysk ugn insatt i kyrkorummet. 1910-11 Det rödfärgade spåntaket ersatt med ett skiffer- tak. Altarnischen täckt med en altartavla målad av K. Tiren. Ommålning av interiören. Altarväggens skenarkitektur- målning och draperimålning övermålad liksom predik- stolens draperimålning. Altaruppställningen, tidigare fint marmorerad, nu ommålad med "skriande, h vit ripolin" lik- som altarringen. Väggarna målade ljusgröna med vita lister kring fält och fönster med gröna linjer i det vita. Vitt tak med lister i ljus- och mörkgrönt. Taklisten målad i vitt med gröna streck, därunder en bred dekorrand på väggen. Läk- tarbröstningen likaså i vitt och ljusgrönt. Bänkinredningen förut målad i vitt, nu i mahognyfärg. Sunne Vackert belägen, omgiven av vatten och skog med Oviks- fjällen som bakgrund. År 1811 började material anskaffas till en ny kyrka i Sunne. 1813 förelåg en förteckning över behövligt material upprättad av Simon Geting, som även författade den ritning som sändes till ÖIÄ för godkännande 1814. 1816 avtalades med Geting om grundläggning under hösten, men först 1833- 35 byggdes slutligen kyrkan av Anders Åkerlund från Härnösand. Invigningen av kyrkan skedde den 19 juni 1836, en vecka efter invigningen av Sundsjö kyrka, av biskop Franz Mikael Franzen. Såväl in- teriört som exteriört företer de båda kyrkorna mycket stora likheter. Den medeltida kyrkan med kastal står kvar som ruiner ute på näset mot Skansholmen. Material hämtades därifrån till nybygget. Plan och material Långhuskyrka med kor och vidbyggd sakristia i öster samt torn i väster. Getings förslag till rektangulär planform för sakristia, som underkänts av ÖIÄ två år tidigare för Sund- sjö, godkändes för Sunne. Ingång genom torn och mitt- ingång på sydsidan. Separat senare upptagen ingång till sakristian. Materialet är gråsten med tegel i fönster- och dörromfatt- ningar. Vitputsade fasader. Gråmålad sockel. Takbeklädna- den tidigare spån, nu skifferplattor. lan flyttad till korets sydvägg över ett nytt dopaltare med en ny dopfunt av röd granit. I den frilagda altarnischen en skulpturgrupp utförd av Th. Alef. Omramningen ommålad med ursprunglig f