Mörbylånga kyrkor 

SVERIGES KYRKOR 
ÖLAND RAGNHILD BOSTRÖM 

Mörbylånga kyrkor 


Mörbylånga kyrkor 

ALGUTSRUMS HÄRAD, ÖLAND 
Av RAGNHILD BOSTRÖM 
VOLYM 222 AV SVERIGEs KYRKOR, KONSTHISTORISKT INVENTARIUM 
GRUNDAT AV SIGURD CURMAN OCH JOHNNY ROOSVAL 
UTGIVET AV RIKsANTIKVARIEÄMBETET OCH KUNGL VITTERHETs HISTORIE 
OCH ANTIKVITETs AKADEMIEN 
3-g Riksantikvarieämbetet 
REDAKTIONSKOMMITTE: CHRISTINA VON ARBIN, ALLAN ELLENIUS, 
R AXEL UNNERBÄCK OCH ANDERS ÅMAN 
UTGIVET MED BIDRAG FRÅN 

CARL KEMPES STIFTELSE, 

MAGNUS BERGVALLS STIFTELSE, 

MARCUS OCH AMALIA WALLENBERGs MINNESFOND, 

MÖRBYLÅNGA FÖRSAMLING OCH 

UDDENBERG-NORDINGSKA STIFTELSEN 

Beskrivningen av Mörbylånga kyrkor avslutades 1995. Exce1peringen är utförd av A Billow och 
M Löfström 1912, Hilda Kauri och Erik B Lundberg ca 1980, av författaren samt av M-LSallnäs. 
Översättningen till engelska av sammanfattning och bildtexter har utförts av William M Pardon. 
Bildmaterial, anteckningar och excerpterförvaras i ATA om annat ej anges. 
Fotografer: A Billow, R Boström, A Edle, K Eriksson, H Gustavson, R Hintze, M Hofren, 
N Lagergren, R Lind, K G Petersson, A Roland, H Schulze och G Sörensen. 
Uppmätningar: A Billow, A Flink , M Hofren samt G Redelius. 
Omslagsbilden återgerfig 56, Mörbylånga kyrka år 1822. Akvarell av N l Löfgren. ATA. 
Cover: Mörbylånga Church, 1822 (Fig. 56). Water-colour. 
På omstående sida Algutsrums härads sigill1561 efter ritning i RA. 
© 1997 Riksantikvarieämbetet l: l 
ISSN 0284-1894 
ISBN91-7209-087-l (inb) 
ISBN 91-7209-088-X (hft) 
• ( EKBLADS l AB C O Ekblad & Co, Västervik 1997 
Innehåll 

MÖRBYLÅNGAKYRKOR 
FÖRORD 7 

INLEDNING av Hella Schulze, 

Sölve Göransson och Ragnhild Boström 9 

KYRKOGÅRDEN 15 

MÖRBYLÅNGA GAMLA KYRKA 

Presentation av kyrkobyggnaden 23 

Byggnadsbeskrivning 25 

Byggnadshistoria 37 

Kalkmålningar 43 

Inredning och inventarier 43 

MÖRBYLÅNGANYA KYRKA 

Presentation av kyrkobyggnaden 53 

Byggnadshistoria 54 

Inredning och inventarier 73 

NOTER 98 

KÄLLOR OCH LITTERATUR 106 

FÖRKORTNINGAR 110 

SUMMARY 112 

BILAGA 

Ragnhild Boströmstryckta skrifter 1942-1997 114 


Förord 

Beskrivningen av Mörbylånga kyrka är författad av fil dr Ragnhild Boström, medarbetare i Sve-
riges Kyrkor sedan 1940-talet. Denna publikation utgör ännu ett viktigt bidrag i hennes omfat-
tande och värdefulla forskning om Ölands kyrkor, som för Sveriges Kyrkors vidkommande 
inleddes 1966 med en översikt av det skriftliga källmaterialet rörande kyrkobyggnadernas kom-
plicerade byggnadshistoria. Sedan dess har 15 kyrkor fått en utförlig beskrivning och analys i se-
rien. Ragnhild Boströms stora kunskap och levande intresse för den öländska landsbygden och 
dess kyrkor har även förmedlats genom ett stort antal vetenskapligt och kulturhistoriskt värdeful-
la uppsatser och artiklar. Det är med beundran och tacksamhet över hennes insatser som vi nu, 
som en hyllning i samband med hennes 80-årsdag, publicerar den bibliografi över hennes tryck-
ta skrifter som ingår som bilaga i denna volym, och som utarbetats av redaktionen. 
I volymen medverkar antikvarie Hella Schulze och docent Sölve Göransson med var sitt av-
snitt om socknens tidiga historia. I noterna refereras till flera experter. Fil mag Marie-Louise Sall-
näs har bistått vid arkivgenomgången och arkitekt Jakob Lindblad har i arbetets slutskede bistått 
med granskning och redigering av manuskriptet. Till samtliga riktar vi ett varmt tack. 
Vi vill också uttrycka vårt tack till församlingens prästerskap, kyrkoråd och kyrkvaktmästare, 
som på olika sätt stött författaren i hennes arbete. 
Den föreliggande monografin över Mörbylånga kyrka, volym nr 222 i Sveriges Kyrkors serie, 
har kunnat publiceras tack vare generösa bidrag från församling och ovan angivna forsknings-
stiftelser. Vi tackar varmt för detta stöd. 
Stockholm i oktober 1997 
Christina vonArbin Allan Ellenius R Axel Unnerbäck Anders Åman 
/ 
• ~6...-y ./K , ?f/~&~..- /';?rk.r' y/.-,'7~--·~" 
, ·t:~/h.-nY ~.~ (~r.u(.1 
•• o
MORBYLANGAKYRKOR 
Öland, Kalmar län, Ölands södra mot, Algutsrums härad, 
Växjö stift, Ölands södra kontrakt, Mörbylånga pastorat, 
Mörbylånga kommun 

Inledning 
Mörbylånga socken under forntiden' 
Av Hella Schulze 
Mörbylånga socken är belägen på sydvästra delen av Öland 
och tillhör de till ytan mindre på ön. Socknen har en land-
skapsuppbyggnad som är typisk för denna del. Hälften av 
ytan, den östra, upptas av det karga alvarlandskapet med 
kalkstenshällen i dagen. Desto bördigare och lummigare är 
den västra delen, Mörbylångadalen, vars åkrar sakta sluttar 
ner mot Kalmars und. Dessa bägge landskapstyper skiljs åt 
av en kort sträcka av den s k västra landborgen, kalkstens-
klippan som här delvis är mycket brant och svårtillgänglig. 
På denna löper väg 136, från norra till södra udden. Här 
finns även strandvallar, vilka under hela forntiden har 
utnyttjats som gravfält. Enligt Riksantikvarieämbetets 
inventering 1975 fanns i socknen 88 fornlämningar förde-
lade på 38 olika platser (fig 2). En koncentration finns på 
landborgen respektive i socknens södra del vid Risinge. 
Övriga fornlämningar är glest fördelade över resten av 
socknens yta. Nästan alla fornlämningarna utgörs av gra-
var, gravfält eller rester av gravfålt. 
Från stenåldern, tiden fram till ca 1500 f Kr, finns många 
upphittade föremål av flinta: yxor, hela eller i delar, dolkar, 
mejslar, skinnskrapor och s k avslag, vilka är avfall från t ex 
yxtillverkning. Sådana redskap och avslag har hittats i 
svartfärgad åkermark vid Södra Bårby (fornlämning nr 60). 
Här finns sannolikt en eller flera boplatser från stenåldern. 
Helt säkert finns även andra stenåldersboplatser på strand-
vallama ner mot Kalmarsund, vilka dock ännu ej observe-
rats. 
Fig l. Mörbylånga kyrka. Axel Almfelts andra förslag till ny kyrko-
byggnad 1808. RA. Foto RA/K Eriksson 1994. 
Mörbylånga Church. Axel Almfe/t's seeond proposa/ for a new 
church, 1808. 
Man måste i det här sammanhanget även nämna de fyra 
välkända gånggrifterna i Resmo.2 Även om dessa ligger i 
Resmo socken, är avståndet till Mörbylångas gräns endast 
ca l 00 m och Mörbylånga får alltså räknas till deras närom-
råde. Gånggrifterna i Resmo är de enda som finns i östra 
Sverige. Denna gravtyp har tolkats som början på en social 
skiktning inom det organiserade bondesamhället, som väx-
te fram under yngre stenåldern (Stenberger 1964, s 73). 
Bronsåldern, 1500-400 fKr, var en tid när handel och 
sjöfart fick allt större betydelse. Även om man kunde gjuta 
sina redskap själv, måste råvaran, bronsen, importeras. 
Knappt 20 föremål från bronsåldern finns registrerade från 
socknen. Det är yxor av tidiga och sena typer, stickvapen, 
en nål, ett ornerat rör (skaft?) och en halsring. Till bronsål-
dem brukar man även datera förekomster av skålgropar, 
små, 4-10 cm stora gropar, vilka man anser har använts 
som offerskålar. Fyra flyttblock med inknackade gropar 
finns i Mörbylånga (fornlämning nr 12, 53, 56, 57). Ett av 
dessa (nr 12) har hela 45 gropar. Några fler fornlämningar i 
socknen, vilka skulle kunna dateras till bronsåldern, är än 
så länge inte kända. 
Ä ven om sydvästra Öland under yngre stenåldern och 
bronsåldern säkert har haft en talrik befolkning, är det ändå 
från järnåldern vi har de flesta lämningarna, både vad gäller 
fasta fornlämningar och lösfynd. Främst är det perioderna 
0--500 e Kr och 900--1000 e Kr, alltså den romerska järnål-
dem respektive vikingatiden, som lämnat de flesta spåren. 
Öland hade då säkert en talrik befolkning, vilken levde på 
en blomstrande sjöfart och handel, vilken i sin tur baserade 
sig på boskapsskötsel och hantverk. 
Den mest kända fornlämningen i Mörbylånga socken är 
fornborgen i Bårby (fig 3). Denna är unik för Öland med sin 
halvcirkelformade vall intill Iandborgsbranten, ett arbets-
10 MÖRBYLÅNGA KYRKOR 
TECKENFÖRKLARI NG• 
e grav eller gravfält 
• boplats 
A annan fornUimning 
X fyndpl ats för lösfynd 
J) fornborg ... 
; ~ sockengr:ins 
/ , ' bygröns 
181 by 
/väg 136 
/ ensk il d väg 
' ' / X s9 
' ' ---;' 

/ 
l 

·.......... B 

............., 

"67 ')..... 
l .... 
l 

l 

l 

l------- ______,..____-/, 
l 
l 

l 

l 

l 

l 

l 
Fig 2. Mörbylånga socken, västra delen. Karta som visar fornlämningarnas spridning. -A. 
Skahus. - B. Borrum. Efter Schulze 1983, kompletterad av S Göransson och C G Holdar 
1994. 
Mörbylånga paris h, the west part. Map showing the location of archaeological remains. 
besparande sätt att utnyttja de naturliga förutsättningarna. 
På fastlandet är typen mycket vanlig. Både upphittade före-
mål, uppgifter om en yttre försvarsvall och ett uppmurat 
portvalv som i Gråborg, visar att Bårby borg liksom flera 
andra fornborgar på Öland inte bara använts under de oro-
liga tiderna runt 500 e Kr, utan även under medeltiden. 
Fornborgen i Bårby omges på sina tre sidor av spridda 
gravar och gravfält. Kanske en del av dessa kan vara samti-
da med borgen? Vid de undersökningar som gjordes som-
rama 1966-(j7 påträffades åtta gravar. De kan dateras till 
200-talet e Kr. Hela fyra av de åtta gravarna var hällkistor, 
uppbyggda av kallmurade kalks tenar. Trots att gravarna ha-
de plundrats i gammal tid, kunde många fynd tillvaratas. 
De flesta visade, att det var välbärgade personer som be-
gravts här. Pärlor, kam, lerkärl, knivar, dräktspänne, en 
guldberlock med fi ligranarbete samt ett remändebeslag 
(tig 4) upphittades. 
Ett annat område, även det ett gravfält på landborgen, 
där kallmurade hällkistor från järnåldern påträffats, är det 
stora gravfältet vid Bengtstorp och Bårby (nr 2- 5). Här har 
fler än 20 gravar undersökts - de flesta vid seklets början, 
när området flitigt utnyttjades för grustäkt. Det övervägan-
de antalet av gravarna bestod av hällkistor, innehållande en 
rik gravutrustning och skelettrester efter en eller flera indi-
vider. Benrester efter hästar och hundar visar att även dessa 
har fått följa sin husbonde i döden. Man har trott på ett liv 
efter detta då man har jordat de döda med full utrustning: 
krigaren har fått med sig svärd, sköld, lans och spjut, kniv, 
ibland sporrar, ofta ett lerkärl som kanske innehållit mat el-
ler dryck. K vinnagravarna innehöll mer av föremål från 
\ 
Fig 3. En sida i J H Rhezelius' resedagbok 1634 (detalj fig 19). 
Överst Mörbylånga kyrka, beskrivning av en dopfunt, Peter Folkes-
sons gravsten Ufr fig 19 och l 06), därpå Bårby borg (tig 2: 17) samt 
en runsten av röd kalksten: "Alde och Ketil (de läto resa denna) sten 
efter Kåte, sin fader" . KB. 
A pageji·om J H Rhezelius' diary, 1634 (see a/so detail F i g. 19). Top 
Mörbylånga Church, the description of a boprismal font, the grave 
s/ab ofPeter Folkesson (see a/so Figs. 19 and 106), Bårby a castle 
(Fig. 2:17), and a runic stone. 
INLEDNING ll 
den personliga dräktutstyrseln: remsöljor, remändebeslag, 
dräktspännen och fingerringar. Fynden i gravarna daterar 
dessa till 0-100 e Kr, alla utom en, vilken är från 200-talet 
e Kr. Åtta stensättningar, några klumpstenar eller resta ste-
nar är vad som finns kvar ovan mark av gravfältet här, men 
på andra sidan väg 136 finns kanske en fortsättning åt väs-
ter. Här ligger två välbyggda domarringar, 12 respektive 18 
m i diameter (fig 5). 
Förutom landborgen finns som nämnts ännu ett område 
där fornlämningarna, gravarna från järnåldern, ligger tätt. 
Det är strandvallen utmed kusten, på vilken kustvägen mot 
Färjestaden löper. I dennas fortsättning åt söder, söder om 
Risinge by, finns ett stort antal gravar: stensättningar, hö-
gar, resta stenar, hällkistor. Två mindre gravfält finns regi-
strerade här, men sannolikt tillhör alla ett stort, en gång 
sammanhängande gravfältsområde. Här ligger den mäkti-
ga "Risinge hög", 26m i diameter och ca 3,5 m hög (tig 6). 
Även nere vid stranden finns gravar. På en låg förhöjning 
ligger ännu en domarring, benämnd "Trindhallarna", även 
den med26meters diameter (fornlämning nr 23). 
I Risinge har påträffats ett kulturlager från vikingatiden, 
en av de få boplatslämningar som har registrerats i sock-
nen. I svartfärgad jord hittades bl a ett litet stycke ben, orne-
rat i en stil , vilken användes under vikingatidens slutskede 
(nr 8 1). 
I Mörbylånga saknas de stora rektangulära husgrunder, 
vilka förr benämndes kämpgravar. De finns annars spridda 
över en stor del av ön och ett antal har även påträffats på 
Stora Alvaret. Däremot finns i Mörbylånga rester efter en 
forntida färdväg. Den utgår ifrån Resmo socken och sträc-
ker sig ner mot Triberga i Stenåsa socken. Den är 5-7 m 
bred och kantas av lagda stenrader. 
Lösfynden från järnåldern visar, att det funnits många 
gravar som har förstörts genom tiderna. Grustäkt och od-
ling är de främsta orsakerna till detta. Just från grustaget i 
Bengtstorp-Bårby finns flera lösfynd från förstörda gravar. 
Socknens största guldfynd påträffades vid Gustavsberg i 
södra delen av detta område (nr 52; SHM 16567, inlöst 
1920). Fyndet anses dock vara ett skattfynd, något man 
gömt i jorden under orostid, och ej från en grav. 
En fyndkategori som fordrar ett särskilt omnämnande är 
alla de runstenar eller fragment av dessa som hittats. En 
skall ha stått vid vägen öster om Bårby borg (tig 3, rest över 
Kåte av hans söner A Ide och Ketil; Sv R Öl5), men de övri-
ga har alla påträffats på kyrkogården eller i kyrkan (se ned-
an fig 13 ff). Förmodligen har de stått uppresta på den allra 
första kyrkogården, en del ingående i en s k Eskilstunakis-
ta (not 22) under tidigkristen tid (fig 14). Man har konstate-
rat, att runstenarna främst hör samman med den första 
kristna tiden. På detta tyder även den text som fanns på en 
nu fragmentarisk runsten från Mörbylånga kyrka: "(NN 
12 MÖRBYLÅNGA KYRKOR 
lät) resa stenen efter Tor( sten, fader) sin. Gud hjälpe hans 
själ" (fig 15 överst t h, 27). 
Till sist några ord om en lämning från nyare tid. Det är 
den skans som funnits i Mörbylånga, Mörby skans (forn-
lämning nr 77), vi lken uppfördes under kriget mot danskar-
na 1643,3 av allt att döma på den plats nedanför kyrkan, där 
enligt J H Rhezelius4 "the danske" steg i land "i danske feij-
detijden [1611- 1613], när de intogo landet, och fångade 
Prästerskapet och andre, bland the fömämbligaste där å 
landet" (F.c. 2/3, s 166). Denna befästning är också omtalad 
i en kort notis 1667 i Rannsakningar:5 "een Skantz på west-
ra sijdan i Siökanten, twifwels vtan fordom vpkastat til 
wäm och landzenss defension vthi feygdetijder". Vid Lin-
nes besök 1741 syntes mycket litet av den. I våra dagar är 
den skönjbar endast genom att marken är något högre inom 
området. 
Fig 4. Bronsföremål, funna i Södra Bårby: 
ett kraftigt profilerat remändebeslag (ne-
derst), beslag till ett dryckeshorn (l h) och ett 
ringspänne. Tillvaratagna vid seklets början, 
förmodligen när en grav förstörts av grus-
täkt. Foto ATA. 
Ancient bron z e finds Södra Bårby. Probab/y 
from a destroyed grave. 
Kyrkans läge. Sockennamnet. Kyrklig jord 
i socknen. Äldre prästgård 
Av Sölve Göransson 
Mörbylånga sockenkyrka är inte placerad på eller invid 
landborgen, vilket de flesta andra av kyrkorna på Ölands 
västsida är, utan nere på den här 3 km breda, bördiga strand-
slätten. Socknen omfattar de gamla byarna Mörby1ånga, 
Beteby, Risinge, Bårby (Norra och Södra) och Bengtstorp 
samt den 1820 grundade Mörbylånga köping. Sockenom-
rådet tillhörde under medeltiden Borbo härad, uppkallat ef-
ter dess samlingsort Bårby, vars namn- egentligen Borgh-
by - alluderar på den forntida borganläggningen på land-
borgskanten, använd ännu under medeltiden (se ovan). Då 
häraderna på södra och mellersta Öland i regel fått sina 
namn efter byar som var eller blivit kyrkbyar, hade det va-
rit naturligt, om kyrkan här i socknen varit byggd vid Bår-
Fig 5. En av de väl bevarade domarringarna 
som ingår i forn lämning nr l på kartan i fig 
2, strax söder om avfarten ti ll Mörbylånga 
från Bengtstorp. Foto H Schulze 1982. 
One of the weil-preserved stone circles (No. 
l , Fig. 2). 
INLEDNING 13 
by. Nu ligger den i stället i traktens största bondby. Vid 
medeltidens slut har Borbo härad uppgått i Hulterstads hä-
rad, vilket i sin tur på 1690-talet delades, så att Mörby långa 
socken tillföll Algutsrums härad. (Jfr Göransson 1983, s 
97.) 
Socknens namn skrivs äldst (de) Myriby (ca år 1320; 
RA, A 9, fol. SOv = SD 888), In myreby (år 1346; UUB, 
C 19, fol. 155v f= SD 4118, 4246), i mj11reby langa sokn (år 
1412; SOns 1560) och j mj11rbylanga sokn (år 1414; SOns 
1943). Namnet är alltså lånat från den by som blev kyrk-
byn. Förleden är vårt ord myr, 'sankmark' (Lindroth 1926 a, 
s 12; Moberg 1951, s 114 f; Hellberg 1967, s 251, 266). Det 
efterställda adjektivet langa, som i bynamnet är belagt i 
skrift sedan ca 1330, särskiljer detta större Mörby från 
andra byar med samma namn, närmast Mörbylilla i Vent-
tinge socken, och syftar på den långsträckta gårdsgruppe-
ringen längs Ancylusvallens grusstråk (jfr tig 8). 
Mörbylånga kyrka synes märkligt nog inte själv ha ägt 
någon jord eller jordränta - d v s vad som på medeltiden 
benämndes kyrkans "fabrica". 
Den medeltida prästgårdens jord kom, efter det att sock-
nen vid 1500-talets mitt mist egen pastor, att som "präste-
stomn" brukas under Resmo prästgård. Denna stom ägde 
27 alnar i byamål i Mörbylånga bys gärde. Prästgården har 
alltså haft rejäl storlek- 24 alnar jord var det urgamla måt-
tet för en attungsgård eller ett normalstort hemman på 
Öland - och har med sina ägor legat i tegskifte med gran-
narna i byn. Mörbylånga gamla prästgård torde ha varit 
byggd helt nära kyrkan. På den äldsta by kartan (tig 8)- från 
1639/41 -har lantmätaren ritat ett gårdstecken, nr 9 enligt 
hans numrering, även för Prästegården med syftning på 
Fig 7. Gamla komministerbostället, uppfört i 
mitten av 1700-talet av komminister Anders 
Hultenius, fl yttat till sin nuvarande plats, när 
den nuvarande prästgården byggdes 1935-
1936 samt numera använt som församlings-
hem. Foto KLM/R Lind 1994. 
The old vicarage, bui/r in rhe middle of The 
JBrh century, now used as a paris h hall. 
Fig 6. Den mäktiga Risinge hög på gravfallet söder om byn Risinge 
(nr 24 på kartan i tig 2). Foto H Schulze 1982. 
The huge hurial-mound ar Risinge (No. 24, Fig. 2 ). 
dennas (då obebyggda) tomt; symbolens placering sydost 
om kyrkogården bör riktigt återge den medeltida prästgår-
dens relativa läge bland byns gårdar. Präststommen är nr 14 
i byn enligt den hemmansnumrering som rått fro m 1718 
års jordebok. 
Vid utläggningen av den medeltida tomtplan väster om 
kyrkbyn, som är inritad på nämnda karta, har sannolikt själ-
va kyrkan fått tjäna som utgångspunkt, så att denna kom att 
ligga vid mitten av tomtraden, vilken anordnats efter åker-
delningens byamål och solskifte. Dessa tomter kom dock 
aldrig att bebyggas, utan senare tomtindelningar har an pas-
14 MÖRBYLÅNGA KYRKOR 
4-
s. 
Ö· 
.,. 
9. 
J 
lO 
A . 
Il 
l 'L "'~ 
j'.& 
1?> 
b. 
14- Il 
7-
i· 
Fig 8. Kyrkan och kyrkogården 1641-1642. Detalj av karta, upp-
mätt 1639 av Ambjörn Larsson. Geom jordeboken G 1:67. LMY. 
- Bilden av kyrkan är endast ett karttecken, medan kyrkogårdens 
utsträckning återger verkligheten. Foto N Lagergren. 
The church and the churchyard in 1641- 1642. Detail of map ji-om 
1639. The church is on/y indicated by a cartographical symbol, 
while the area ofthe churchyard is show n correctly. 
sats efter gårdarnas urgamla lägen. Den medeltida tomtpla-
nen-kanske från 1300-talet- hade möjligen utlagts med 
18 mätstänger om 6 Ölandsalnar a52,0 cm i bredd per "att-
ung jord". Det är också tänkbart, att kyrkogårdens äldre 
mått återgår på en utmätning av 120 sådana alnar i bredd 
(62,4 m) och 180 alnar i längd (93,6 m), jfr tig 9 och 10. 
(Om tomtema i Mörbylånga kyrkby se vidare Göransson 
1986, s 41 ff.) 
Pastor i Mörbylånga åtnjöt under medeltiden dessutom 
intäkter från ett ovanligt stort antal gårdar och jordar inom 
och utom socknen. Enligt en specifikation från 1541 över 
räntan av kyrkornas och prästernas landbor och utjordar på 
Öland (RA, Smålands hand! 1541:7), upprättad inför den 
förestående kyrkojordsreduktionen till kronan, samt kro-
nans längder över "årliga räntan" från 1540- till 1560-talen 
lydde följande gods till Mörbylånga sockenpräst tre land-
bogårdar i Mörbylånga by, två sådana varav en "obyggd" i 
Bårby samt två utjordar, den ena i Bårby (på 1540- och 
1550-talen felaktigt rubricerad som kyrkoutjord) och den 
andra troligen också i Bårby ehuru brukad av en bonde i 
Mörby långa; vidare utgjordes ännu omkring 1540 avgifter 
till prästen i Mörbylånga av en bonde i Gåtebo (Bredsättra 
sn), av en i Bäck (Runstens sn), av en i Skogsby (Torslunda 
sn) och av en i Ålebäck (Gårdby sn). Prästelandbogårdama 
i Mörbylånga kyrkby var de hemman som alltsedan 1718 
har jordeboksnumren 9, l Ooch 11. Den ena landbogården i 
Bårby motsvarar nuvarande hemmansnummer 4 i Södra 
Bårby, medan den "obyggda" landbogården efter 1682 års 
lantrevision sammanslogs med en utjord i byn och kom att 
få jordeboksbeteckningen Södra Bårby nr 7. Den ena präs-
teutjorden synes tidigt ha kommit att brukas under nuva-
rande hemmanet Södra Bårby nr 2, den andra ingår troligen 
i Norra Bårby nr l. 
Till "kapellansbohemman" eller komministerboställe 
utsågs år 1700 (Ahlqvist 1841 , s 766) gården närmast söder 
om kyrkan, ett f d Vadstenaklosterhemman, sedan 1718 nr 
8 i Mörbylånga kyrkby (gård nr 4 på kartan från omkring 
1640, där gårdssymbolerna hamnat något för långt söderut 
från kyrkan räknat; tig 8). På dess tomt byggdes i mitten av 
1700-talet ett komministerboställe av komminister Anders 
Hultenius6 (tig 7), flyttat 1935-1936, då den nutida präst-
gården byggdes (se nedan). 
En gård i Mörbylånga by har under medeltiden hört till 
Själakorsprebendan vid Linköpings domkyrka. Den svarar 
mot det gods, som donerades till domkyrkan åren 1330--31 
av Sverker och Karl Haraidssöner (SD 2799, 2830), och 
mot nuvarande hemmansnummer 5 i byn. 
Vadstena kloster ägde vid Gustav Vasas kyrkagodsre-
duktion tre behållna och två obyggda landbogårdar i kyrk-
byn. Detta innehav sammanhänger sannolikt med en gods-
donation till klostret av Märta Sunesdotter (båt), trots att 
dennas dotter Kristina Ulfsdotter (Sparre av Tofta) på 
Fågelvik år 138 1 säger sig ha återtagit donationen i utbyte 
mot andra jordar på Öland (SRP 1625). Enligt Vadstena-
klostrets äldsta jordebok, från 1400-talets mitt, uppbar 
klostret "avradet" från fem landbor eller tre attungar jord 
"fulla och fasta" i Mörbylånga by (Vadstena klosters jorde-
bok 1500, s 161). Dessa klostergårdar motsvarar de hem-
man, som sedan 1718 har nr 6, 7 och 8 i byn, varjämte en av 
de båda obyggda gårdarna sedan länge är inlagd under nr 7 
och den andra under prästelandbohemmanet nr l O. 
Vadstena kloster har också en kort tid ägt jord i Bårby. 
Men redan år 1442 avstod klostret denna, efter en lång "jor-
daträta", till Filip Bonde; godset - som varit hennes "rätta 
morgongåva"- hade skänkts till Vadstena av hans moder år 
1412 (SOns 1560; RAperg 1442 12/3). 
Slutligen innehade under senmedeltiden nunneklostret i 
Kalmar en del av Risinge by, donerad till klostret på 1390-
talet av drottning Margareta och då utgörande en "huvud-
gård", d v s en förvaltningsgård med underlydande jordar. 
Gården hade ingått i ett stort godsköp, som drottningen ha-
de gjort med riddaren Ficke von Vitzen d y år 1391 (DRA-
perg 1391 17/l ; SDns l 003; RAperg 1448 18/9). Den dela-
des på två landbogårdar, vilka tillsammans med klostrets 
övriga egendomar i 1500-talets början övergick i Skän-
ninge klosters ägo (Schiick 1953 s. 18) och senare kom att 
motsvara de nutida jordeboksenheterna Risinge nr 4 och 5. 7 
Prästgård, församlingshem, arkiv, kyrkskola 
Prästgården byggdes 1935-1936 och ersatte den gamla 
komministergården från 1700-talets mitt (fig 7, se ovan). 
Denna flyttades samtidigt till en tomt strax söder om kyr-
kan och används numera som församlingshem. 
Pastorsämbetets arkiv, som hittills varit inrättat i präst-
gården, fick egna lokaler 1988, en låg byggnad söder om 
kyrkan, mellan församlingshemmet och gamla folkskolan. 
Den sistnämnda, även kallad K yrkskolan, byggdes 1915 
som ersättning för socknens första skolhus, uppfört 1851.8 
Borrum 
Nedanför landborgen i Södra Bårby låg fordom en lekplats, 
kallad Borrum (fig 2:B). I sin Ölandsresa 1741 beskrev Lin-
ne "en mycket märckvärdig plats här på orten". Det var "en 
stor lund af hassel och ek ... nedanför landborgen med ett 
fålt mitt uti af 45 steg i längden och 57 steg i bredden". Lun-
den kallades Borrum.9 Linne fortsätter: "På detta vackra fålt 
Kyrkogården 
Kyrkogårdsmur, ingångar 
Kyrkogården har rektangulär form, numera med den störs-
ta utsträckningen väster om kyrkan (fig l 0). Vid jämförelse 
med en uppmätning från 1641-1642 (fig 8) framgår det, att 
kyrkogården sedan dess har utvidgats kraftigt åt väster, dels 
1923-1924, se Albert Flinks och Anders Billows 12 uppmät-
ning 1918 (fig 9), på vilken den planerade utvidgningen är 
inritad, dels på 1960-talet. Kyrkan ligger på kyrkogårdens 
högsta punkt, på en liten ås, som sträcker sig i norr-söder. 
K yrkagården lutar starkt åt väster. Angående kyrkogårdens 
äldre mått, se ovan. 
Kyrkogårdsmuren omges av en kallmur av kalksten, 
INLEDNING 15 
har i alla tider invåname ifrån Öen sig samlat Pingesdag och 
annan dag Pingest, här at leka och dantsa efter gudstiensten. 
Prästerna stå nu mycket emot denna uhrrninnes häfd, 
föregifvande at mången flicka här dansat sig ofårdig." 
Ursprungligen löd Linnes sista mening: "de gissa att mång-
en innocent flicka här lekt för starkt med bonddrängar". 
Under Kalmarbiskopen Herman Schröders visitations-
resa på Öland på sommaren 1735 förbjöd han, enligt Plei-
jel, pingstfesten i Borrum och lyckades också avskaffa den 
för lång tid framåt. Enligt en av Pleijels sagesmän var p lat-
sen okänd 1916, men det får stå för denne. I oktober 1993 
besökte jag den plats där Borrum legat, tillsammans med 
lektor Carl Gustav Holdar. 10 Där står ännu några vackra 
ekar. En annan uppgiftslämnare är fru Clara Söderlind, 
f 1911 , som blev sockenbo 1949. Hon har berättat, att hon 
och hennes barn frekventerade dansbanan, tills den togs 
bort 1951. Den låg nära Mörbylångadatens stationshus, 
som revs 1961, när järnvägen lades ned. Under fältarbetet 
på Öland har eljest mina förfrågningar om Borrum givit 
negativa resultat. 11 
S Lars källa 
" ... nära sjökanten wid sluttningen af en grusbacke W. om 
Resmo kyrka och NW. ifrån det wackra torpet S k a h u s" 
låg S Lars källa, som "äger en stark ådra och friskt watten. 
Den är illa wårdad och utgjuter sig i en liten rännil, som fly-
ter i sjön" (Ahlqvist 2:2, s 209). 
Skahus är markerat med A i fig 2 och källan är i våra da-
gar inledd i en kulvert. Källan gav 1915 34m3 per dygn 
(Rosenqvist 1983 a, s 190). 
mellan 80 och 150 cm hög, täckt med släta hällar. Muren 
omkring kyrkogårdens äldsta del, närmast kyrkan ( fig 11, 
78, 80), är omlagd flera gånger, bl a ca 1750, ca 1770 samt 
1923-1924. 
1746 beslöt man, att kyrkogårdsmuren skulle uppdelas 
och underhållas efter gårdarnas storlek och sedermera strax 
lagas (st prot). Underhållet skulle med andra ord företagas 
genom gångled, d v s varje hemman skulle svara för sin del 
av muren. I samband med murens uppdelning skulle träd 
planteras (se nedan). 
1767 var kyrkogårdsmuren på flera ställen så förfallen, 
16 MÖRBYLÅNGAKYRKOR 
t Fig 9. situationsplan, l :2 000. A Billow och A Flink 191 8.-
• Kyrkogårdens utvidgning mot väster påbörjad . 
Site plan, 1918. The westward enlargemem of the church-
yard has begun. 
oe"Je>o • OOo 
att kreatur utan möda kunde komma in på kyrkogården 
(stprot). Pastor påminde församlingsborna om deras skyl-
dighet att bevara sina förfäders grifter från allt sådant för-
fång samt nödvändigheten av att tänka på en ny kyrko-
gårdsmur. Detta arbete kunde emellertid inte fullbordas 
förrän året därpå. Innan dess skulle man, efter slutad bärg-
sel, framköra 30 Jass sten av varje helt hemman. Det skulle 
emellertid dröja ännu ett par år, innan beslutet kunde verk-
ställas. 
Fyra ingångar leder in till kyrkogårdens äldsta del (fig 
lO: B, C, D, E). De består av svartmålade dubbelgrindar av 
smidesjärn mellan stenstolpar (fig 11 , 80). I deras ornamen-
tik ingår bl a liljor, tätt placerade, långa, vridna tenar samt 
polerade mässingsknoppar, de sistnämnda numera över-
målade. De är tillverkade av bysmeden Jonas Peter Dahl-
gren 13 i Bårby. Han signerade i en del fall sina grindar, men 
inte dessa. Han svarade för många vackra kyrkogårdsgrin-
dar på Öland och i Södra Möre (Sm). Grindtypen var myc-
ket omtyckt under andra hälften av 1800-talet. - 1928 be-
slöt man att grindarna till kyrkogården skulle vara låsta un-
der sommaren (kr prot). 
På tre ställen leder klivstättar med steg av kalksten över 
L 
Fig 10. Situationsplan, 1:2000. G Redelius 1989. - A. kyr-
kan.- B. och E. grindar med klivstättor. - C. och D. grindar 
utan klivstättor.- F. klivstätta. - G. brunn.- H. och J. mur-
öppningar.- K. bårhus.- L. redskapsbod.- M. garage.- N. 
hällkista från tidig medeltid. - O. Ahlqvistska familjegra-
ven. 
Site plan. - A. The church. - B. and E. Gates with steps. - C. 
and D. Gates.- F Steps. - G. Weil. - H. and J. Openings in 
the wall. - K. Bu ria/ chapel.- L. Too/ s hed.- M. Garage.-~'"' - .......---~--- N. Ear/y medieval stone cist.-O. The Ahlqvisrfamily grave. 

Fig Il. Södra grinden och klivstättan (tig IO:B). Foto R Boström 
1989. 
The south gate and steps (Fig. 10:8). 
Fig 12. Bårhuset i kyrkogårdens nordöstra hörn, ritat och byggt 
1915 av byggmästaren C A Svantesson i Mörbylånga (tig IO:K). 
Foto R Hintze 1983. 
The burial chapel, built in 1915 (Fig. 10:K). 
kyrkogårdsmuren (fig l O:B, E, F): Både grindar och stättor 
fick sin nuvarande placering 1923-1924, men grindarna, 
åtminstone ett par av dem, torde vara yngre kopior, kanske 
av Johan Peter Dahlgren (not 13). 
Det med C betecknade grindparet i fig l O är insatt i den 
KYRKOGÅRDEN 17 
öppning i muren, som uppstod 1917, då en bod revs ned (se 
uppmätning och foto, fig 59, av A Roland 14 i ATA). En av 
dess väggar ingick nämligen i kyrkogårdsmuren (fig 55). 
Södra kyrkogårdsmuren slutar i sydväst med en öppning 
utan grind intill en redskapsbod (fig l O:H). Denna mur är en 
avgränsning mot skolgårdens trädgård. Även i murens väst-
ra del närmast nordvästra hörnet är en öppning utan grind till 
den senaste utvidgningen av kyrkogården (fig IO:J). 
Ingångarna bestod 1748 enligt Frigehus 15 av luckhus i 
sydöst och norr av trä med portar under sadeltak (fig 22). 
Ingenting är känt om deras ålder. De ersattes 1750-1752 av 
murade stigluckor (fig 55), en mitt för kyrkans sydportal 
och en i öster, med portar, tillverkade av Christian Pilltz. 16 
Dessa i sin tur fick lämna plats för de nuvarande grindarna 
efter 1800-talets mitt och senare (se ovan). 
På den mellersta delen av kyrkogården, väster om kyr-
kan, ligger en urnlund under hängalmar, medan kyrkogår-
dens yngsta del används för anonym nedgrävning av de 
avlidnas aska. 
Gångarna på kyrkogården är belagda dels med flisor, 
dels med grus. Mellan 1811 och 1918 låg en rad av nio 
gamla gravstenar som en gångbana utanför kyrkans syd-
portal. 
Brunn 
På kyrkogårdens norra del, mellan den äldsta och näst äld-
sta kyrkogården ligger en brunn med kar av röd kalksten 
(fig IO:G). Beslut att gräva en brunn "i vestra linien å nya 
kyrkogårdsområdet" fattades 1921 (kr prot). 
Bårhus, bodar 
Ett bårhus byggdes 1915 i kyrkogårdens nordöstra hörn 
(fig lO:K, 12), av tegel med putsade ytterväggar avfärgade 
i ljusockra och tegeltak. Det är ritat och byggt av byggmäs-
taren C A Svantesson i Mörbylånga. Byggnadsåret i smi-
desjärn ovanför den östra ingången. Byggnaden är indelad 
i två rum: det västra är bårhus, i det östra förvarades 
ursprungligen likvagnen, men numera en del äldre skrym-
mande inventarier. Ingångarna i vardera kortsidan består av 
rödbruna dubbeldörrar med svartmålade beslag. I det inre 
är de gråmålade takstolama synliga, väggarna putsade och 
vitkalkade. 
En redskapsbod (fig IO:L) i söder och ett garage (fig 
lO:M) i norr står vid gränsen mellan kyrkogårdens två 
yngsta delar. 
En bod, som delvis var inmurad i kyrkogårdsmuren, väs-
ter om södra stigluckan, är avbildad av N I Löfgren 17 ( fig 
55). Den revs senast 1917. Den byggdes bl a av material, 
som hade blivit över vid kyrkobygget 1811. Vid bodens riv-
18 MÖRBYLÅNGAKYRKOR 
Fig 13. Runsten, rest över Säfus (skrivfel: Säfok) av hans söner Joar, 
Spjall, Eliv och Bove. Grå kalksten. l 000-talets senare del (tig 
31:1). Foto KLM/G Sörensen 1982. 
Runic stone in memory ofSäfus raised by his sons. Grey limestone. 
The latter part of the 11th cencw·y. 
ni ng fann man nämligen ett fragment av masverket frän ko-
rets södra fönster (se nedan, Koret). Det avbildades av An-
ders Billow (fig 21 ). 
Träd på kyrkogården 
Utmed kyrkogårdsmurens insida är planterade lövträd av 
olika slag, i öster askar och en lind med en kolossal murgrö-
na, i söder lindar, framför tomingången två stora lönnar. På 
kyrkogårdens yngsta del växer grupper av låga tallar. 
1747 beslöt man att plantera träd "till så wäl en prydnad 
som skugga öfwer somaren" (st prot). Var och en skulle 
svara för sina träd vid respektive del av kyrkogårdsmuren. 
Kyrkoherden (Georg Weijdling18) åtog sig att svara för fy-
ra träd "och jemwäl underrätta församlingen huru deras 
trää planteras skola". Dessa ansträngningar hade emellertid 
ingen framgång, framgår det av Löfgrens teckning från 
1816 (fig 55). 
Även 1819 fattades beslut om trädplantering (st prot). 
Alla bättre trädslag, men inga aspar, skulle få användas. 
Gravminnen 
Runstenar. l. Grå kalksten, rest över Säfus av hans fyra sö-
ner (fig 13). 19 1000-talets senare del. Överst ett likarmat 
ringkors som motvikt till drakslingans huvud och stjärt, 
omfattade av ett koppel nedtill på stenen. Grunda, elegant 
utförda ristningslinjer (jfr Jansson 1982, s 57). Inskriften 
lyder i översättning: "Joar och Spjall och Eli v och Bo ve de 
lät resa stenen efter sin fader Säfus" (sista runan, k, är en 
felskrivning för s). Mått: höjd 221 cm, bredd upptill 55 cm, 
nedtill 75 cm, tjocklek 6-8 cm. Under tidig medeltid 
användes stenen som lockhäll/0 med inskriftssidan vänd 
nedåt och murad ovanpå en hällkista, som påträffades 1960 
på kyrkogårdens nordöstra del (fig lO:N, 17; beskriven 
nedan). Stenen konserverades omedelbart av R S Wibeck21 
och placerades först i tornets första våning, men uppställ-
des 1977 i vapenhuset (fig 31: l, 39). 
I museet i tornets första våning förvaras fem runstens-
fragment. Deras ristningar är nyligen ifyllda med rödbrun 
fårg: 
2. Av röd kalksten (fig 14 B, 15 nederst tv), möjligen öv-
re vänstra delen av toppen till gaveln av en s k Eskilstuna-
kista,22 som före 1811 stod ute på kyrkogården. Bautil 
1047; Sv R Öl6. Stenen avbildades av någon av antikvitets-
arkivets tecknare och avritningen användes som förlaga 
och skars i trä till en kliche under Johan Hadorphs över-
seende inför en planerad publicering (fig 14 A).23 Nu åter-
står endast en del av toppen. - Inskriften på det bevarade 
fragmentet lyder i översättning:".. . detta efter ... ". Inskrif-
ten på avritningen i Bautil skall sannolikt tolkas" . . . Bove 
lät göra minnesmärket efter Tova, sin hustru .. . " Vackert 
huggen, låg relief, ursprungliga spår av röd fårg. 40x42x6 
cm. l 000-talets senare del. Funnet 1964 vid brytning i sten-
mur i socknen (D Selling rapport 24/6 1964, dnr 4336/64, 
ATA). Nu i tornet. 
3. Av grå kalksten (fig 15 nederst t h), ett stycke av bas-
partiet med nederdelen av en drake med ett koppel. Vackert 
huggen, delvis låg relief. Inskriften lyder i översättning: 
" . .. lä to Ulf hugga stenarna ... ". Funnet 1931 i södra delen 
av det medeltida långhusets grundmur, nära tornet, av 
Adolf Söderbäck.24 1000-talets senare del. 40x42x5 cm. 
Inmurades 1931 i korets södra vägg, nu i tornet. Första 
gången publicerad av William Anderson. 25 
4. Ett kantstycke av grå kalksten (fig 16). Inskriften lyder 
l 
l 
, . ,,.. .. 

....f 
1 
·"' 
.. r 
...· .. 
.. '· . .. ... . o ' .. l 
A 
B 
KYRKOGÅRDEN 19 
Fig 14. A. Runristat sten fragment, möjligen ett stycke av gavelhällen 
till en s k Eskilstunakista. Avritad på 1600-talet, medan den ännu 
stod på kyrkogården, av någon av antikvitetsarkivets tecknare samt 
under Johan Hadorphs överinseende skuren i trä, som kliche. 
Avbildning i Bautil 1750. - B. visar den del av kalkstenshällen som 
nu återstår (jfr tig 15). Foto H Gustavson 1971 . 
A. Stone fragment with runes, possibly from a gab/e stonefor an 
"Eskilstuna-monument". Drawing from the 17th century when the 
stonestill was standing in the churchyard.- B. shows what remains 
ofthe stone (see a/so Fig. 15). 
i översättning: " ... (To )rbjö(m) ..." l 000-talets senare del. 
39x33x4 cm. Funnet 1931 av Söderbäck i gamla långhu-
sets grund och samma år inmurat i korets södra vägg, nu i 
tornets första våning . 
5. Ett kantstycke av grå kalksten (tig 15 överst! v). Inskrif-
ten lyder i översättning: " ... (k)ummel . . . ". 1000-talets sena-
re del. 24x23x4 cm. Funnet 1931 i gamla långhusets grund 
och samma år inmurat i korets södra vägg, nu i tommuseet 
6. Ett kantstycke av grå kalksten (tig 15 överst t h) med 
inskriften"... och Tor ...". 28x17x10 cm. Funnet 1964 till-
sammans med nr 2. 
7. Försvunnet är ett stycke av en häll med en i Bautil 
bristfälligt återgiven runinskrift, som inte låter sig tolkas. 
Under 1100-talet omhuggen till gravsten. Stod före 1811 på 
kyrkogården och inmurades detta år i den nya kyrkans mu-
rar. Sv R Öl 8; Bautil l 071 (av b); Gardell I, nr 658. 
8. En i Bautil avbildad nu försvunnen sten (fig 27). 
Inskriften skall sannolikt tolkas". . . lät resa denna sten ef-
terTor(sten) ... Gud hjälpehanssjäi ..."Före 1811 "i kyrk-
dörren" (Bautil 1072). 27x16,5x11 cm. Enligt de i SvR Öl 
7, s 49, återgivna måtten var stenens ursprungliga höjd ca 
144 cm och bredden ca 58 cm. 
En grav från tidig medeltid i form av en hällkista påträf-
fades 1960 av kyrkvaktmästaren Tage Karlsson på kyrko-
gårdens nordöstra del, ca 21 m norr om sakristians nord-
västra hörn och ca 50 cm under markytan (fig 10:N, 17). 
Kistan undersöktes och dokumenterades av antikvarien K 
G Petersson.26 Dess nederdel var uppförd av kantställda 
kalkstenshällar, medan överdelen var avjämnad med lig-
gande flisor i vågräta skift, murade med kalkbruk. Täckhäl-
len bestod av den ovan beskrivna runstenen över Säfus (tig 
13). Stenens nederdel, dess västra ände, var krossad. Detta 
hade skett 1918, enligt uppgift av Sigvard Wahlgren, Mör-
bylånga, i samband med en gravgrävning.27 Kistans inner-
mått var följande: längden 185 cm, övre bredd 45 cm, ned-
re 35 cm, djupet ca 40 cm. 
I kistan låg det väl bevarade skelettet av en medelålders 
man28 i ryggläge, med huvudet på kristet maner placerat i 
väster och armarna raka utmed sidorna (Redins typ A29) . 
Efter osteologisk undersökning begravdes skelettet åter 
och kistan fick en ny lockhäll i stället för runstenen. 
20 MÖRBYLÅNGA KYRKOR 
Fig 16. Fragment av runsten, grå kalksten, förvarat i tornmuseet. 
Foto KLM/G Sörensen 1982. 
A fragment ofa g rey lime stone, now in the tower museum. 
Fig 15. Fragment av runstenar, förvarade i 
tornmuseet. Fragmentet nederst till vänster 
(samma som fig 14 B) av r5d kalksten, övri-
ga av grå kalksten. Foto KLM/R Lind 1994. 
Fragmems ofrunic stones, now in the tower 
museum. The Jragmem at the bottom leJt is 
of red limestone (see a/so Fig. 14 B), the 
others are ofgrey limestone. 
På grund av armställningen kan graven dateras till tidig 
medeltid. Kistan är orienterad i VSV - ÖNÖ och ligger in-
te parallellt med den medeltida stenkyrkan. 3 °Förekomsten 
av kalkbruk i gravkistan skulle kunna sättas i samband med 
uppförandet av stenkyrkan, men det relativt stora avståndet 
från denna och placeringen på dess norra sida talar snarare 
för att graven är äldre och kan ha hört samman med en äld-
re kyrkobyggnad (se nedan Byggnadshistoria, period 1). 
Gravstenar. Endast två medeltida gravstenar finns vid 
kyrkan (fig 18, l 06), men de har av allt att döma varit 
många fler. Från Öland hämtades nämligen ett stort antal 
gravstenar till trapporna i Kalmar slott. Enbart under år 
15571evererades dit inte mindre än 122 stenar från ön (Ols-
son 1944, s 310, 322, 324, 325 samt densamme 1961 , 
registret, under Gravsten). Man känner igen dem på for-
men: de är ganska smala samt bredare vid huvudänden än 
vid fotänden. De ligger ofta i sicksack, för att passa bättre. 
De gravstenar, från medeltiden och yngre, som nu befin-
ner sig på kyrkogården, beskrivs här i kronologisk ordning: 
l. Av grå, öländsk kalksten (fig 18). Nästan hela ytan 
upptas av ett stort ringkors, ristat med distinkta linjer. Ring-
en består av tre koncentriska cirklar, som skär över korsar-
marna. Dessas fria ändar vidgar sig utåt. Korset reser sig ur 
en avtrappad fot med två steg. 21 Ox 163 cm. 1300- eller 
1400-talet.31 På kyrkogårdens södra sida, i vinkeln mellan 
KYRKOGÅRDEN 21 
tornet och långhuset (fig 31 :4). Låg 1918 utanför långhus-
portalen (fig 29), men efter restaureringen 1931 på sin 
nuvarande plats.- Håkansson nr 621. 
2. Av grå kalksten, i hörnen cirklar, i vilka välformade 
blommor med spetsiga kronblad i hög relief är inskrivna. I 
övrigt är kartuscher och inskrifter endast ristade. Stenen är 
hårt vittrad och endast delvis läslig. Kartuscherna har in-
skurna hörn och är formade som liggande rektanglar. 
I övre fältet: CHRI..YS ÄR l MITI LIF.. . , i det nedre: 
. ../. ../TI../8 ..W . ./ A.H..E .. TEXT l L.E: Tll ÅR 1778. Efter årtalet ett 
bomärke i stupad ställning (Håkansson s 338, nr 113). 
Längd 185, bredd III cm, tjocklek l Ocm.- Håkansson nr 
635.- På kyrkogårdens södra sida, i vinkeln mellan lång-
huset och koret (fig 31 :5). Tidigare utanför västportalen (fig 
29). 
3. Av sannolikt öländsk kalksten, enligt Flinks planrit-
ning (fig 29) placerad utanför södra långhusportalen ome-
delbart öster om gravstenarna nr 3 och 4 (se Nya kyrkan). 
På ritningen är endast antydd en inskrift på två rader mitt på 
stenen. Ungefärliga mått: 215x 135 cm. Stenen har inte 
kunnat återfinnas. 
4. Gravtumba av grå, öländsk kalksten, utanför kyrkans 
östra gavel (fig 10:0), över kyrkoherden Pehr Ahlqvist 
(not 3) och hans hustru Maria Juliana Fornander. Den 
släta, odekorerade täckhällens övre hörn är avrundade. 
20 l x 139,5x42 cm. Inskrift med antikvaversaler: HÄR HWI-
LA l KYRKOHERDE l PEHR AHLQVIST l FÖDD 4/1 1755 DÖD 25/9 
Fig 17. Hällkista från tidig medeltid, påträffad på kyrkogårdens 
nordöstra del (tig l O: N). - Täckhällen utgjordes ursprungligen av 
runstenen i tig 13, men är nu ersatt av en ny häll. Foto KLM/K G 
Petersson 1960. 
Ear/y medieval stone cist found in the norrh-east part ofthe church-
yard. The original cover s/ab was the runic stone in F ig. J3, now 
rep/aced hy a new s/ab. 
Fig 18. Stavkorshäll av grå, öländsk kalksten, 1300- eller 1400-ta-
let. Uppm A Flink 19 18. 
S/ab with cross ornament. Grey limestonefrom Öland. 14th or 15th 
century. 
22 MÖRBYLÅNGA KYRKOR 
1800 f OCH DESS ÄLSKADE MAKA f MARIA JULIANA FORNANDER 
f FÖDD 9/4 1765 DÖD 1/3 1835 /TEXT: 4 MOS. B. 23: 10. f QYOMO-
DO F AB ULA, SIC VITA f NON QVAMDIU f SED QVAM BENE f ACTA 
SIT REFERT. f G. PS. B. N° 385: 6.7. Den latinska texten lyder i 
översättning: "Såsom ett skådespel, så är livet. Viktigt är 
icke huru länge det spelats, utan huru väl." - På tumbans 
västra kortsida en ristad inskrift med antikva-versaler: DEN-
NA GRAFWÅRD f UPPSATTES 1842. Gravvården ombesörjdes 
av Abraham Ahlqvist, de avlidnas son (not 3).- Håkansson 
nr 637. Den ahlqvistska graven markeras genom en smal 
stenkant, också av grå, öländsk kalksten, nästan övervuxen 
av gräs. 
På gravområdets östra del (tig 10:0): 5. Rest sten av grå, 
öländsk kalksten, skulpterad med murgröna. Mått: 149x64 
cm. Enligt inskrift över MARIE AHLQYIST l • 1831 , t 1879 l 
Rom. br. 6 Kap. 23 v. / LECTORN f PH. DR RNO /A-G AHL-
QYIST f* 1838, t 1881 f CHARLOTTA/ AHLQYIST / * 1836, t 1895(?). 
6. Kors av vit marmor med sockel av grå sandsten, över 
Gustaf Wimmerström, f 1805, km här från 1843, tillträdde 
1846, d 1877 i Mörby långa. G 1846 m Maria Dorotea Fun-
qvist 1808- 1888, d t Jonas F, kh i Res mo, och Ulrica Mag-
dalena Pihlqvist (not 53). Höjd 134 cm. - Herdam 4, s 
375 f, 384 f. 
1732 klagade Erik Jönsson i Risinge över att Anders 
Larsson i Mörbylånga borttagit en liksten, som Eriks förfå-
der köpt och låtit hugga in sina namn därpå (st prot): "Re-
solverades, att skall Anders Larsson lägga henne på thet 
ställe han henne tagit, och låta the i herranom aflednas 
prydnat som the på sina griffter förskaffat, wara orubbat, 
till theras åminnelse." 
1830 var nio gravstenar lagda intill varandra såsom en 
gångbana från kyrkans södra portal, "utan annan märkvär-
dighet än antingen initial Bokstäfver eller blott Bomärken 
och årtal" (lnv 1830). 
Många gravstenar flyttades tid efter annan ut i gårdarna i 
samband med gravdelning. Någon inventering av gravste-
nar ute i socknen har dock inte varit möjlig att genomföra. 
1820 förbjöds plantering av blommor på gravarna, eme-
dan det ansågs "fåfängligt och till ingen ting gagnande" 
(st prot). - 1925 diskuterades ett eventuellt förbud mot att 
nedlägga s k pärlkransar på gravarna, men stämman ansåg 
detta vara "ett allt för hårdt ingripande på den enskildes 
bestämmanderätt och smakriktning" (st pro t 9/8 1925). 
Gravstenar inne i kyrkan eller sådana som har legat inne 
i kyrkorummet beskrivs nedan, dels under Gamla kyrkans 
gravminnen, dels under Nya kyrkans. 
Fig 19. Rhezelius' avbildning av kyrkan 1634. Detalj av tig 3. 
The church, drawing by Rhezelius from 1634. Detail ofFig. 3. 
Mörbylånga gamla kyrka 

Plan och material 
Av den medeltida kyrkan i Mörby långa, riven 1811, åter-
står ovan jord idag endast västtornet samt långhusets väst-
gavel, som är inbakad i tornets östra mur (tig 26, 28- 34). 
K yrkans utseende känner vi emellertid ganska väl, tack va-
re avbildningar från 1600-talet och senare av Rhezelius 
(not 4), Petrus Tömewall,32 Frigelius (not 15) och Johan 
Petersson33 (tig 19, 20, 22, 23), sporadiska notiser i arkiva-
lierna samt murrester under golvet av det medeltida lång-
huset och koret (tig 24, 25). I utbyggt skick bestod kyrkan 
av ett långhus med ett smalare absidkor i öster samt ett väst-
tom. Vid korets norra sida låg en sakristia. Den medeltida 
kyrkans totala längd var 27 m, medan långhusets yttre 
bredd var 8,5 m, densamma som tornets. Enligt Peterssons 
uppmätning (tig 23) var tornets höjd till murkrönet ca 15m, 
d v s ca 2,5 m lägre än nu Ufr tig 33).- Allt murat av kalk-
sten i skalmursteknik på vanligt sätt. 
Exteriör 
Vattentaken var överallt spånklädda och tjärade. Gavel-
prydnader, sannolikt av smidesjärn, ornerade långhusets 
och tornets gavlar (tig 19). Långhusets och korets sadeltak 
var längsgående, medan tornets och sakristians var tvär-
ställda, gående i nord- syd. 
1738 rappades och vitkalkades kyrkans yttermurar, möj-
ligen för första gången. - Kyrkans enda ingång var länge 
långhusets sydportal (tig 19, 20, 22, 23, 27). Ingången i väs-
24 MÖRBYLÅNGA KYRKOR 
ter tillkom sannolikt först på 1700-talet (fig 23).-Två föns-
ter fanns vid medeltidens slut på södra sidan: ett tvådelat, 
gotiskt i koret och ett litet, rundbågigt i långhuset (fig 19, 
20). Dessa förstorades under 1700-talet och nya tillkom, så 
att kyrkan före 1811 hade tre stora fönster i söder, ett i norr, 
ett litet över ingången i väster och ett fönster till sakristian 
(fig 22, 23). - Tornet hade flera små gluggar, motsvarande 
de olika tornvåningarna. Ett osäkert antal krenelerings-
gluggar är också dokumenterade (fig 19, 20, 22, 23). Utan-
för södra sidans gluggar var kyrkans enda klocka upphängd 
1673 och senare i en liten holk under sadeltak (fig 20, 22, 
23). 
Interiör 
Tornet är välvt i den nedersta och i den andra våningen. 
Mellan dem finns rester av ett bjälklag (fig 28, 30). Långhu-
set hade en vågrät takpanel och absiden sannolikt hjälm-
valv, som brukligt var för absider. Ingenting är känt om ko-
rets innertak.- Golven bestod av kalkstensflisor och grav-
stenar. 
Fig 20. Kyrkan från sydöst 1673. Teckning 
med blyerts och bläck av P TörnewalL UUB. 
The church seenfrom the south-east in 1673. 
Drawing in pencil and ink. 
Fig 22. Till höger. Kyrkan och kyrkogården 
från nordöst och sydväst 1748 med Resmo 
kyrka skymtande på avstånd i bakgrunden. 
Teckning (förminskning) av P Frigelius 
1748. KSB. Foto A Billow 1918. 
To the right. Drawing from 1748 (dimin-
ished) ofthe church and the churchyard seen 
from the north-east and south-westwith Res-
mo Church at a distance in the background. 
Fig 21. Fragment av masverk från det i tig 19 och 20 avbildade kor-
fönstret. Ej återfunnet. Blyertsteckning av Anders Billow 1918. 
Tracery fragment from the chancel window in Figs. 19 and 20. Not 
found. Pencif drawing from 1918. 
GAMLA KYRKAN 25 
Byggnadsbeskrivning 
Koret 
Vid nya kyrkans ombyggnad 1931 påträffades ca 40 cm un-
der det nuvarande golvet murrester av gamla kyrkan. Absi-
den och korets östmur grävdes ut och undersöktes av Man-
ne Hofren34 (tig 24, 25). Grunden bestod, naturligt nog, av 
grövre murverk än dagermuren och var 50 cm hög. Dager-
muren, som låg några cm innanför grundmuren, hade ett 
slags sockel, 30 cm hög. Den sköt ut ca 6 cm utanför resten 
av muren, av vilken endast tre skift återstod. Nya kyrkans 
östmur var murad alldeles intill absiden (tig 25 A). 
Absiden sköt enligt Hofrens uppmätning ut ca 150 cm 
26 MÖRBYLÅNGAKYRKOR 
från koret, men dess plan följde en cirkel med en radie om 
180 cm. Korets yttre bredd uppgick till ca 540 cm. Korets 
inre mått och längd framkom inte vid utgrävningen och här 
ger tyvärr inte heller Peterssons uppmätning (tig 23) några 
säkra uppgifter - kyrkan är nämligen ritad omkr l m för 
kort. Enligt hans ritning var dock korets inre rum längre än 
det var brett och triumfbågen smal, ca 180 cm. Korets mur-
höjd uppgick till omkr 4 m. 
På södra sidan har koret upplysts av ett tvådelat mas-
verksfönster, utan tvekan sekundärt (tig 19, 20). Ett stycke 
Fig 23. Uppmätning av gamla kyrkan 1805 
eller 1806, sannolikt av byggmästaren Johan 
Petersson. RA. Foto N Lagergren. 
Measured drawing of the old church from 
1805 or 1806. 
av masverket (tig 21) tillvaratogs 1919 av Anders Billow 
(not 12) som överlämnade det tilllektor Brehrendtz35 i Kal-
mar. "Dess egendomliga form- 'likt en människofot'- ha-
de räddat det från att åka med i fyllningen vid schaktningar 
för kyrkogårdens utvidgning." Eftersom "någon garanti för 
att den egendomliga formen skulle låta stenen få hemorts-
rätt och skydd om den bures till kyrkan ej stod att erhålla", 
blev den av Billow omhändertagen. Den har inte återfun-
nits i KLM. Billow jämför fönstret med södra korfönstret i 
Follingbo, Gotland (Roosval 1911, pl63). 
Fig 24. Ett stycke av korets och absidens grundmur från söder. T h 
den nya kormuren från 1811. Foto KLM/M Hofren 193 1. 
Part of the foundation wall of the chancel and the apse seen from 
the south. To the rightthe wall ofthe new chancel, built in f BI I . 
Fig 25 A-B. Korets och absidens grundmur. Plan i skala l :300 och 
profil. Uppm M Hofren 1931 . ATA. 
Thefoundation wall ofthe chancel and the apse, plan and profile. 
GAMLA KYRKAN 27 
Det gotiska korfönstret ersattes före 1748 med ett större 
(tig 22), kanske i samband med tillkomsten av B uschbergs 
och Orms altaruppsats på 1730-talet (tig 47, 61, 86). 
Långhuset 
Även långhusets murrester påträffades 1931 . sträckmurar-
na låg ungefär en halv meter, d v s l aln, innanför de nuva-
rande långhusmurarna, och "bestod av kalksten, icke ren-
huggen" (Hofren), vilket sannolikt betyder, att den var tuk-
tad. Murtjockleken var på normalt sätt omkring Il Ocm (tig 
26). Murhöjden var omkr l m lägre än de nuvarande 6 m 
höga murarna. Petersson anger höjden till ca 5,5 m (tig 23). 
Takvinkeln var flack, gavelröstet reste sig knappt 4 m över 
sictomurarna och nocken låg alldeles under trätunnvalvets 
hjässa i nuvarande kyrkan (tig 26 A). 
Nära tornet öppnade sig en rundbågig sydportal med 
rakt avslutat tympanon (tig 19, 20, 22). Troligen är delar av 
omfattningen identiska med den nuvarande västportalens 
(tig 35, 36), se nedan Västtornet Spår av denna ingång be-
skrevs 1931 av rektor Söderbäck (not 24) på följande sätt: i 
söder l m från tornet, "tycks ha varit en ingång, eftersom 
muren där var bruten och där fanns en något kolad ekbit 
med en järnkrok för dörr ed" (skrivelse till ra 18/8 1931, 
ATA). Som vi vet, brändes kyrkan av danskarna 1677. På 
en avritning i Bautil av en runsten, som låg i portalen (fig 
27), kan gångöppningens bredd beräknas till endast ca 
80-90 cm (Sv R Öl7, pi VI:7). 
Om det fanns en ingång även på norra sidan, är obekant. 
I så fall hade den blivit igenmurad före 1748 Ufr fig 22).-
Ett litet rundbågigt fönster fanns på södra sidan, nära koret, 
~~ 

J~~· 

JA.A.ec/. ~'J-~ 
~'~ d l ') J l. ( 
28 MÖRBYLÅNGA KYRKOR 
men om det från början hade en motsvarighet i norr är inte 
känt. 
Takstolens västligaste bindbjälke är bevarad, infälld i 
ytterlivet på långhusets västgavel och synlig inifrån tornets 
första våning (fig 33). Den är av ek och 26 cm bred på mit-
ten, men mer än 4 cm smalare åt ändarna. 36 Dess överkant 
buktar uppåt mot mitten. 112 cm från norra tommuren har 
den ett runt hål , 3,7 cm i diameter, för en dymling som fixe-
rat en snedsträva i en sannoli.kt enkelt snedstöttad takstol. 
Ett stycke av bjälkens södra de l förstördes 1931 , när en 
dörröppning mellan läktaren och tornet bröts upp (se ned-
an, Västtomet). 
På långhusgavelns insida syntes 1931 avtryck av 
ännu en bindbjälke i samma nivå. Under bjälken hade 
Fig 26. A. Tvärsektion mot väster med (l) 
spår efter medeltidskyrkans långhus. Uppm, 
l :300, M Hofren 1931, ATA, renritad av J 
Lindblad 1997 och kompletterad med (Il) 
bindbjälken i fig 33 samt (III) rekonstruktion 
av takfoten. - B. Detalj av murverket. Foto 
KLM/M Hofren 193 1. 
A. Cross-seetian Iaoking westwith (l ) marks 
of the nave of the medieval church. Meas-
ured drawing from 1931 with (Il) the tie-
heam in Fig. 33 and (III) the reconstruction 
of the eaves added. - B. Detail of the ma-
sonry. 
----I 
--II .....m 
A 
B 
väggen kvar puts och vitkalk, medan väggen ovanför 
bjälkavtrycket var oputsad (fig 26 B). Därav kan man 
sluta, att långhusets innertak, i varje fall omedelbart före 
18 11 , bestod av en vågrät panel. Långhusets takstol var 
ursprungligen öppen, men senare var ett innertak spikat på 
bindarna. 
Västtornet 
Västtornet är ett kraftigt försvarstom med svagt utåtbuk-
tande (galberade) sidor (fig 28-33, 59, 60, 78, 8 1). Grund-
planen har måtten 8,7x8,7 m över en 18 cm bred grundsu-
la. Tornets östra mur vilar på det medeltida långhusets väst-
gavel.- På Peterssons uppmätning av kyrkan före ombygg-
naden 1811 (fig 23) var tornkroppen 25 alnar hög, d v s 
knappt 15m. Det var samma höjdmått, som även gällde ef-
ter 1811 (Ahlqvist 2:2, s 210). 
Små ljusgluggar på tornets södra sida på några av de äld-
re avbildningarna antyder våningsindelningen (fig 19, 22). 
Även på norra sidan fanns en liten glugg (fig 22) och överst 
låg skyttevåningen med manshöga skottöppningar, från 
början sannolikt två på varje sida. 
Enligt de äldsta kända avbildningarna (fig 19, 20) täcktes 
tornet av ett sadeltak med gavlar i norr och söder. En glugg 
öppnade sig i det södra gavelröstet Yttertaket var sannolikt 
täckt med tjärad spån. De vågräta linjerna, som i fig 19 skil-
jer det södra gavelröstet från murkronan, kan tolkas an ting-
en som en skarv eller en bindbjälke och hade i så fall sin 
motsvarighet i norr. Kanske avslutades tomkroppen från 
början upptill med en vågrät murkrona och var i så fall täckt 
av ett pyramidtak (se nedan, Byggnadshistoria period III). 
Före 1748 ersattes sadeltaket med en hög spira (fig 22, 23, 
se nedan kap Byggnadshistoria, period VI). 
I väster öppnar sig en rundbågig portal av öländsk, fin-
huggen kalksten (fig 35). Den yttre omfattningens sidor är 
av röd s k ölandsmarmor (spräcklig sten; den norra utbytt i 
sen tid- jfr foton från före 1931 i ATA), medan bågens ste-
nar har en dragning åt grått, men fortfarande spräcklig, allt 
skråhugget med ett smalt kantslag. På posterna, ett språng 
innanför omfattningen, vilar ett tympanon, prytt med en 
stor, 16-bladig solros eller prästkrage i låg relief (fig 36). I 
dess mitt är inskriven en liten blomma med åtta kronblad 
och i centrum en liten rundel med en punkt i mitten. Alla 
kronblad, både de större och de mindre, är konkava och de-
ras behuggning är radiell. Tympanets fria yta har lodrät 
behuggning och i dess vågräta nederkant skymtar ett smalt 
kants lag. 
Den vackra blomman för osökt tankarna till Carl sten-
mästares förnämliga portal i Östra Herrestad, Skåne,37 som 
dateras till Il00-talets mitt, men rosmotivet finns på Öland 
bevarat även på ett betydligt yngre tympanon i Torslunda 
kyrka. Stilistiskt skulle en datering av reliefen i Mörby-
långa tilll200-talets förra hälft kunna te sig rimlig. - Moti-
GAMLA KYRKAN 29 
vets ikonografiska innebörd har av Patrik Reuterswärd38 
tolkats som en dold gudssymboL 
Tympanet och posterna består av 14 cm tjocka sten-
block. Tröskelstenen, som bär upp posterna, är mycket sli-
ten. Öppningen är 179x 110 cm. 
Portalens nuvarande utformning är sannolikt inte iden-
tisk med den ursprungliga. För detta talar spår av järnkram-
lor som hållit omfattningsstenarna på plats (fig 35, 36 och 
äldre foton i ATA), stenamas placering, skjutande något 
utanför putsen, samt öppningens något satta proportioner. 
Som jämförelser kan anföras Gärdslösa södra korsarms-
portal, som har en gångöppning med måtten 230x11O (Sv K 
vol 177, fig 46) och södra långhusportalen i Källa gamla 
kyrkamed måtten 226xl00cm (Sv K voll42, fig 206). Tor-
net bör i likhet med de flesta andra öländska tom ursprung-
ligen ha saknat yttre ingång. Någon ingång i väster avbildas 
inte heller i Frigehus' teckning från 1748, som visar västfa-
saden. Denna källa är här dock inte helt tillförlitlig då han 
inte heller markerat de öppningar som rimligen bör ha fun-
nits i tornets övre våningar. En ingång i väster fanns dock 
1764, då den omtalas i arkivalierna (se nedan Byggnads-
historia VI), och avbildas på Peterssons plan från 1807 (fig 
23). Den kan ha tillkommit i samband med tornets inre-
dande till "wåkenhus" omkring 1760, eller möjligen redan 
i samband med putsarbetena 1738. Portalomfattningen 
skulle då rimligen komma från långhusportalen (fig 19- 22) 
och ha flyttats över till västportalen 1811 vid rivningen av 
långhuset. Den fanns i alla fall på plats senast 1821 (fig 56). 
Tyvärr har någon murverksanalys inte kunnat göras i sam-
band med exteriörens omputsning. Portalen var före flytt-
ningen bevisligen smalare (se ovan samt fig 27). 
Tornets bottenvåning är numera kyrkans vapenhus (fig 
Fig 27. Teckning av den som trampsten använda runstenen i långhu-
sets ursprungliga sydportaL Efter Bautil. De mörka fyrkanterna mar-
kerar dörröppningen. 
Drawing of runic stone which was u sed as doorstep in the original 
south do01way ofthe nave. The door opening is marked by the dark 
squares. 
30 MÖRBYLÅNGAKYRKOR 
37-39). Golvet, som ligger 65 cm under långhusets, är be-
lagt med fyrsidiga, röda kalkstensplattor samt ett par grav-
stenar (se Nya kyrkan, gravminnen). Över rummet spänner 
sig ett lågt tunnvalv med vederlag i norr och söder och med 
anfang endast ca 120 cm över golvet. Både väggar och valv 
är överputsade och vitkalkade. Avtryck av skålbräder 
skymtar här och var (fig 38, 39). 
Tre löphål för klocklinor sitter i en rad gående i öster-
Fig 28- 29. Längdsektion 
mot norr och plan före för-
ändringen 1931. Uppm, 
1:300,AFiink 1918. 
Longitudinal seetian Iaok-
ing north and plan prior to 
the alteration work in 
1931. Measured drawing 
from 1918, sca/e l :300. 
väster samt ca 70 cm söder om valvhjässan (fig 28, 30, 33, 
34, 37-39). De var före ombyggnaden 193 1 även synliga 
uppifrån, i första tomvåningens golv. Träholkarna (sturkar-
na39) saknas. 
Den mycket tjocka muren mellan tornet och långhuset 
(fig 28- 31) består av tre skikt: l) tomvalvets ca 50 cm tjoc-
ka sköldmur, 2) delar av det medeltida långhusets västga-
vel, ca 115 cm tjock samt 3) igensättning med dörröppning 
GAMLA KYRKAN 31 
Fig 30-31. Längdsektion 
mot norr samt plan. Uppm, 
1:300, G Redelius 1989. 
Longitudinal seetian Jook-
ing north and plan. Meas-
ureddrawings from 1989, 
sca/e l :300. 
~============~~--~========~ 
A B ~C 
20 lll ~====~=====-=========== 
32 MÖRBYLÅNGAKYRKOR 
20m 
~======±=====~======±=====~ 
från 1811 av den tidigare breddade tombågen (fig 23). I 
denna öppning är insatt en gråmålad, glasad dörr från 1966. 
Trappan upp till kyrkorummet har steg av slipad kalksten. 
Även vindfånget innanför västportalen har en glasad dörr, 
målad i pansargrått 
Utmed vapenhusets väggar löper murade sittbänkar med 
sittbräder av furu, målade i rödbrunt. En ståtlig runsten (fig 
13, 31: l) är uppställd där sedan 1977. Vapenhusets nord-
västra hörn var före 1931 avskilt till vedbod genom en trä-
vägg, synlig på en uppmätning av J Fred Olson 1924 (not 
79; i Kulturhis t byråns arkiv i ATA). 
Den raktäckta ingången till tornets murtrappa sitter ca 4 7 
cm från vapenhusets sydöstra hörn (fig 29, 31, 37, 38). Den 
är 92 cm bred, men endast 130 cm hög, vilket visar att 
vapenhusets golv är höjt ca 50-60 cm. Överliggaren bärs 
upp av en lodrät omfattning av kvadrer, som delvis är tuk-
tade, delvis finhuggna. Tornets murverk kan studeras in-
D D 
Fig 32-34. Tvärsektion av 
långhuset mot väster (32), sek-
tion av tornet mot öster (33) 
samt tomplaner vid C och D 
(34). Uppm, l :300, G Redelius 
1989. 
Cross-section ofthe nave 
looking west (32), section 
through the tower looking east 
(33) and plans ofthe to we r at 
C and D (34). Measured draw-
ing from 1989, sca/e l :300. 
ifrån murtrappoma. Det består huvudsakligen av röd kalk-
sten i ett ganska stort förband, dels av marksten (''åker-
sten"), vald eller lätt bearbetad, dels s k bergs ten, d v s i 
stenbrott bruten sten, som också är bearbetad, tuktad eller 
huggen med kantslag. Fogarna är brett utstrukna (fig 40). 
Omfattningar och utskjutande hörn av huggen sten. Skift-
höjdema växlar mellan ca 9 och 21 cm och stenlängden 
varierar mellan ca 20 och 45 cm. Fogbruket är skrovligt och 
hårt, magrat med ganska fin sand. 
Det nedersta trapploppet (fig 40) är ganska brett, ca 
74-88 cm, har huggna eller tuktade monolitiska steg och 
samma ytbehandling visar även avtäckningens överkraga-
de stenar. De senare är av betydligt större format än trapp-
stegen och inte så tätt placerade som de. Steghöjden är 
ganska obekväm, ibland knähög. 
Den nedre trappan upplyses av en liten kvadratisk glugg 
med fint skrånande sidor och dageröppning i murens ytter-
Fig 36. Detalj av västporta-
lens tympanon. Foto 
R Hintze 1982. 
Detail ofthe tympanon of 
the we st do01way. 
GAMLA KYRKAN 33 
Fig 35. Yästportalen. Foto R Hintze 1982. 
The west do01way. 
liv (fig 29, 31). Den är placerad mitt för dörröppningen, för 
att något ledljus även skall nä in i tornets bottenvåning, ett 
vanligt belysningssystem i de romanska tomen på Öland. 
Nederst i trappan är insatt en dörr frän 1966. 
Trappan mynnar i sydvästra hörnet av tornets första vå-
ning (fig 41 ). Även här uppe torde en glugg ha varit place-
rad i söder, mitt för ingången, om man så får tolka en glugg 
på Frigehus' teckning (fig 22), men trapphusets väggar när-
mast övre mynningen är numera överputsade och vitkalka-
de på samma sätt som valv och väggar i tornets övriga rum. 
Dörröppningen är avtäckt med vägräta stenblock, varav 
den närmast utgången är spräckt. Vid dess östra sida skjuter 
några stenar ut ur väggen (fig 41 ), vilka kan tolkas som res-
ter av en skyddshuv, lik den som är bevarad i Bredsättra 
(Sv K vol 183, fig 3 1, s 34).40 
I sydvästra hörnet viker trappan av mot norr med fem 
steg, som utnyttjar vapenhusvalvets översida (fig 33). I öst-
ra väggen, närmast rummets sydöstra hörn, är en dörröpp-
34 MÖRBYLÅNGA KYRKOR 
Fig 38. Interiör av tornets bottenvåning efter restaureringen 1966. 
Foto KLM!R Lind 1994. 
The interior of the ground-floar of the rower after the alteration 
worksin 1966. 
Fig 37. Interiör av tornets bottenvåning mot sydöst e fter ombyggna-
den 18 11, då tornbågen igensattes och försågs med dörröppning in 
till långhuset. Foto A Roland 19 17. 
Interior ofthe ground-floar ofthe rower afler the alterationworksin 
18 11 , when the rower are h was blocked up and a doorway was 
opened leading ro the 1wve. 
ning, upptagen 1931 som en bekväm passage mellan läkta-
ren och tornets första våning ("första stannplan"), numera 
kyrkomuseum. Dess dörr med fi skbenspanel är troligen 
flyttad från vapenhuset. I denna våning har tidigare kloc-
kornas trampmaskineri och orgelns bälgar stått. - Till väns-
ter om dörren ser man resterna av den medeltida långhusga-
velns yttersta bindare av ek, infälld i murlivet (fig 33, se 
ovan, Långhuset ) och högre upp på östra väggen skymtar 
man utsidan av det medeltida långhusets gavel röste. 
Numera består tornets första våning av ett enda, mycket 
högt rum, men rester av ett bjälklag av ek, gående i norr och 
söder (fig 28, 30), visar den ursprungliga indelningen i två 
separata plan, här kallade första och andra våningen. De två 
hela bjälkar, som är bevarade (av de andra återstår stumpar 
eller endast upplag), har på översidan kvarsittande dym-
Fig 39. Interiör av tornets bottenvåning mot väster efter restaure-
ringen 1966. Löphålen för klocklinorna är synliga i valvet Ufr fig 
37-38). Foto KLM/R Lind 1994. 
The interior of the ground-floar of the rower Iaoking wesr cifter the 
alterationworksin 1966. The halesfor the bel/ ropes can be seen in 
the ventir (see a/so Figs. 37-38). 
GAMLA KYRKAN 35 
Fig 40. Tomtrappans nedre lopp mot väster. 
Foto KLM/R Lind 1994. 
The lower jlight oftower stail; look ing west. 
lingar, 3 cm i diameter, vilka förrnodlingen har fixerat de 
försvunna plankoma i ett golv. Bjälken nr 3 från väster har 
dimensionerna 30xl2 cm. Avståndet mellan bjälkarna är 
59 cm. 
Första våningens golv är sedan 1931 täckt med råbrutna 
kalkstensflisor lagda i cement, men därunder får vi före-
ställa oss ballastmurning på vanligt sätt ovanpå vapenhus-
valvet, utjämnat till ett golv av kalkbruk och kullersten, 
som i andra romanska tom. 
Två stora, rundbågiga fönster, ett i söder och ett i väster, 
tillhör tornets ombyggnad 1872 (se nedan, Nya kyrkan), 
men är sannolikt placerade på samma plats som de medel-
tida gluggarna. 
För att komma upp till andra våningen använde man fö-
re 1872 en trappa i norra muren, lik den mellan vapenhuset 
och första våningen (fig 28, 34). Den raktäckta ingången 
befinner sig närmast nordöstra hörnet och trappan går någ-
ra steg mot väster, men fortsättningen är igenmurad sedan 
1872. N u mera består förbindelsen mellan tornets första och 
andra våningar av en trätrappa (den nuvarande från 1966, 
fig 30, 33, 34; en äldre från 1872, fig 28). Den landar på en 
liten plattform ungefår i jämnhöjd med bjälklaget, mitt för 
en ursprunglig, skev, men raktäckt dörröppning, 160 cm 
hög och 70 cm bred nedtill (fig 42). Dörren är från 1966. 
Andra våningen är täckt av ett tunnvalv med vederlag i 
norr och söder, liksom vapenhusvalvet I valvet syns nu tre 
löphål för klocklinor (utan träskoning), ordnade i vinkel 
(markering i fig 34:C-C), alltså utan korrespondens med 
hålen i vapenhusvalvet Vid Billows besök 1918 syntes fem 
hål, "tre i hjässlinjen, 2 S därom, mindre". 
Utanför dörren är ett vilplan, mot öster avgränsat av 
murtrappans avtäckning samt murverk från 1872 (fig 43). 
Mot norr ett rundbågigt fönster, likt de båda i söder och väs-
ter. Även detta torde vara en ersättning för en glugg, place-
36 MÖRBYLÅNGA KYRKOR 
Fig 4 1. Torntrappans mynning i sydvästra hörnet av tornets första 
våning. Till vänster rester av en murad skyddshuv. Golvet från 
193 1. Foto R Boström 1963. 
The opening of the rower sr air in the south-west earner of the first 
floar. To the leJt remains ofa wall ed cover. 
Fig 42. Dörröppning i norra muren av tornets ursprungligen andra 
våning. Jfr tig 28, 30, 33, 34 C-C. Foto R Boström 1963. 
Door opening in the norr h wall of the original seeond jloor of the 
tower. See a/so Figs. 28, 30, 33,34 C-C. 
Fig 43. Norra torntrappans viiplan innanför dörröppningen i tig 42, 
mot öster. Foto R Boström 1963. 
The rop part of the norrh tower srair, Iaoking east inside the door 
opening shown in Fig. 42 . 
rad mitt emot dörröppningen. Bakom bortfallen puts om-
kring fönstret skymtar murverk av tegel. Vid tornets 
ombyggnad 1872 använde man nämligen tegel i stället för 
natursten (se Nya kyrkan). 
Från viiplanets västra ände fortsätter trappan mot väster 
samt viker i hörnet av mot söder efter några steg (tig 28, 30, 
33, 34). Häruppe är trappan smalare än längre ned, ca 66 
cm. Trappans västra del uttnyttjar tunnvalvets översida (tig 
33) och hamnar vid ett trägolv i tornets översta, ursprungli-
gen tredje våning (tig 28, 30, 33). Ungefär 50 cm under det-
ta golv kan man se in i ett hålrum mellan det övre tunnval-
vet och trägolvet. V ån ingen samt lanterninen beskrivs ned-
an (se Nya kyrkan). 
Hur tornmuram as yttre tidigare har varit avslutat upptill 
framgår av de gamla avbildningarna (tig 19, 20, 22). Vi vet 
därför, att den översta våningen har varit krenelerad med 
ursprung] igen två öppningaråt varje väderstreck. Om det un-
der denna skyttevåning har funnits ännu ett plan framgår in-
te av de gamla avbi ldningarna. Bredsätt:J·avästtorn har en en-
da våning över det översta valvet (Sv K vol 183, tig 19-20), 
medan den år 1841 rivna kyrkan i Gårdby hade två våningar 
ovartför der översta valvet, skilda åt av ett bjälklag. Det fram-
går tydligt av N I Löfgrens noggranna uppmätningar (tig 44). 
Tornets disposition med mUitrappor, den nedre i södra mu-
ren, den övre i norra, står också nära Mörby långa. För att få 
klarhet i denna fråga måste murverket i Mörbylånga under-
sökas i samband med nästa fasadbehandling. 
GAMLA KYRKAN 37 
Högt uppe på tornets sydsida hängde kyrkans enda kloc-
ka i en träholk (fig 20, 22, 23). Klocksträngen nådde ned till 
marken, så att ringaren inte behövde klättra upp i tornet, när 
det var klockringning. Kyrkan kunde också hållas låst. 
sakristia 
Vid korets norra sida låg en sakristia (fig 22, 23) med de ytt-
re planmåtten ca 8 1/2 alnar i fyrkant enligt Peterssons upp-
mätning (fig 23), d v s ca 5 m i kvadrat. Den hade ett rund-
bågigt fönster i norra gaveln och hade ett spåntäckt, tjärat 
sadeltak, vinkelrätt mot korets. 1626 hade klockaren Joen 
Byggnadshistoria 
l. 1000-talet 
Runstenar, fragment av dylika eller endast dokumentariskt 
kända sådana (fi g 13-16, 27), en med ett kors och en annan 
med kristen formulering, visar, att Mörbylånga var en kris-
ten bygd redan under l 000-talet, trots att inga spår av någon 
träkyrka från denna tid har påträffats. De möjliga restema 
av en s k Eskilstunakista (fig 14, 15 nederst t h) från 1000-
talets senare del talar för att en kyrkogård, sannolikt med 
kyrka, funnits vid denna tid. Den återfunna hällkistan (fig 
lO:N, 17) med murade sidorkan genom sin placering ca 27 
m norr om den medeltida stenkyrkan svårligen ha tillkom-
mit då denna varit uppförd eller planerad. Den antyder 
istället att en äldre träkyrka varit placerad i anslutning till 
graven. 
Il. 1100-talet 
Av den äldsta stenkyrkan, en tomlös absidkyrka (fig 
ll 3:A), återstår ovan jord långhusets västgavel, på vilken 
tornets östra mur vilar (fig 26, 33). Dess storlek kan beräk-
nas: västgavelns spets når upp till hjässan i den nuvarande 
kyrkans trätunnvalv och långhusets sträckmurar reste sig 
till ungefår samma höjd som trävalvets fotlist (fig 26 A). 
Grundmurarna, dels tilllånghusets sydmur, dels till absid-
koret (fig 24, 25), återfanns 1931 i samband med kyrkans 
restaurering. Kyrkans utseende är känt genom flera avbild-
ningar (fig 19, 20, 22, 23). 1931 kunde man konstatera, att 
det nuvarande långhuset hade byggts omkring den gamla 
kyrkan, vars absid nådde fram till det nuvarande koret (fig 
24, 25 A). Murarna bör ha varit ca 110 cm breda skalmurar 
av kalksten på vanligt sätt. Långhusets yttre bredd var 
densamma som tornets, ca 8,7 m. En portal fanns i södra 
Swensson hämtats från Söderåkra för att reparera taket. 
Han "hadhe gjordt dheras sacristie taak färdigt och spänt 
och tillpyntat".41 I det inre var sakristian välvd, men valven 
revs 1729 och ersattes med bjälkar och "trotzning" av brä-
der, enligt ett beslut 1728 (st prot). Om sakristians ålder 
saknas uppgifter. Med tanke på, att de flesta sakristior på 
Öland var tillkomna på 1700-talet och arkivaliskt doku-
menterade, är det tänkbart, att sakristian i Mörby långa, som 
första gången omtalas 1626, kan ha varit byggd redan un-
der medeltiden, men det gjordes inga iakttagelser 193 1 rö-
rande sakristian. Den revs 18 11 . 
långhusmuren, nära tornet. Någon nordportal är inte 
känd, men kan ha igenmurats före 1748 då Frigehus 
avtecknade kyrkans nordsida Ufr Resmo, SvK vol 203, 
s 80). Endast ett fönster bör ha funnits i vardera långhus-
och kormurarna på södra sidan. Absiden hade sannolikt ett 
litet rundfönster rakt mot öster. Att den var liten och låg kan 
man sluta sig till av altartavlans blygsamma mått (fig 47, 
61, 86). 
Takstolen stod från början öppen, den var enkelt sned-
stöttad, och bindbjälkarna var ca 4 cm tjockare på mitten än 
mot ändarna, sannolikt timmermannens försök att neutrali-
sera bjälkarnas "nedhäng" mot mitten (not 36). 
Långhusets hade närmast före 18 11 plant panel tak, men 
om det dessförinnan har funnits stenvalv, är inte känt. Absi-
den hade utan tvekan hjälmvalv eller en halv kupol, men 
om korets innertak saknas upplysningar. 
Den försvunna, av Rhezelius beskrivna dopfunten (fig 
19), hör troligen också till denna period. 
III. Ca 1200 
Ett kraftigt tom, som med sin östra mur rider på långhusets 
västgavel, byggdes omkring år 1200 (fig 19, 20, 22, 23, 
28-34, 113:B). Det bör ursprungligen ha saknat yttre in-
gång, vilket var brukligt vid denna tid på Öland. De tjocka 
murarna, murtrapporna och valven talar för att tornet skul-
le utgöra en fast punkt i bygdens försvar, men också tjäna 
som en säker förvaringsplats för skattepersedlar av olika 
slag. Löphålen i valven visar, att tornet dessutom skulle gö-
ra tjänst som klocktorn (fig 28, 30, 33, 34, 37-39). Tornets 
översta våning var både klockvåning och skyttevåning med 
38 MÖRBYLÅNGA KYRKOR 
manshöga skottöppningar åt alla håll (fig 20, 22, 23). Hur 
den ursprungliga tomhuven såg ut vet vi inte, kanske en 
pyramidhuv som i Gårdby (fig 44), men sadeltak var lika 
vanliga på de öländska tomen. 
Våningsdispositionen liknar bl a den i Gårdby före 1841 
(fig 44) och står nära den i Bredsättra (SvK vol 183, fig 
19-20), och dateringen är troligen densamma som för 
Bredsättra västtom, som genom dendrokronologisk analys 
tidsbestämts till år 1202 +5 år (Bartholin och Boström 
1990, s 205-207). 
En tid efter tornets fårdigställande bör långhusets syd-
portal ha vidgats och försetts med ny omfattning, den 
omfattning med rosprytt tympanon som nu sitter kring 
västportalen. - Till denna period kan troligen också triumf-
krucifixet i fig 48 hänföras. 
IV. 1200-talets andra hälft 
Om kyrkan i mitten av 1200-talet fick stenvalv, som så 
många andra ö landskyrkor, är inte känt, men det är inte tro-
ligt, ty i så fall hade det gjorts en dörröppning mellan tor-
nets första våning och långhusvinden.- Långhusets inner-
takpanel kan enligt Peter Sjömar (not 36) ha tillkommit u n-
Fig 44 A-B. Gård by kyrka, riven 1841. Upp-
mätningar av N l Löfgren. Plan och exteriö-
rer 1818, ATA, samt sektioner 1840, VaLA. 
Gårdby Church, demolished in 1841. Scale 
drawings of exreriors and plan from 1818 
and seeriansfrom 1840. 
der denna period, liksom en välvd sakristia av okänd ålder 
(fig 22, 23). 
Ett vackert tvådelat gotiskt fönster med masverk (fig 
19-2 1) insattes i koret under senare delen av 1200-talet el-
ler ca 1300. Ett stort antal kyrkor på Öland förskönades un-
der denna tid på liknande sätt. Av sådana fönster återstår i 
bästa fall fragment, de är i övrigt endast kända genom de 
gamla avbildningarna. 
Ingenting är känt om vad som företogs med kyrkan un-
der resten av medeltiden och 1500-talet. 
V. 1600-talet 
Ända sedan forntiden har Öland med dess utsatta läge inbju-
dit till strandhugg och plundring. Svårast drabbades emel-
lertid ön under 1500- och 1600-talens krig, vilka bl a med-
förde, att inte heller Mörbylångas äldre arkivalier finns kvar, 
av vilka man skulle kunna utläsa skadornas omfattning. Sak-
ristians tak (fig 22, 23) spånades och tjärades 1626, en notis 
som är bevarad i Segerstads kyrkobok (not 41). Vid århund-
radets mitt timrades en liten klockholk på tornets södra sida 
(fig 20), sannolikt för att klockan skulle höras bättre. Där 
hängde kyrkans enda klocka, snart tagen av danskarna. 
De svåraste olyckorna i Mörbylånga inträffade 1677 un-
der kriget med danskarna, då nästan hela socknen med kyr-
kan brändes och plundrades.42 Återuppbyggnaden gick 
långsamt. Först anskaffades de för gudstjänstlivet viktigas-
te inventarierna, en klocka redan I 680 (tig 54) och en kalk, 
omtalad 1706, men med de övriga inventarierna dröjde det 
längre (se kap Inredning och inventarier). 
VI. 1700-talet. Planer på en ombyggnad 
av kyrkan växer fram 
Under den energiske kyrkoherden Johan Wellins43 tid före-
togs viktiga arbeten både på moderkyrkan Resrna och 
annexkyrkan Mörby långa. 1731 beslöt man, att 2.000 spån 
skulle köpas för kyrkans pengar för att "nästkommande 
åhr" reparera sakristians tak (st prat). Flera uppdrag i båda 
kyrkorna anförtroddes åt murmästaren Anders Hane.44 
1738 fick han 60 daler smt för att han rappade och vitmena-
de Mörbylånga kyrka samt öppnade en fönsterluft och 
gjorde den vidare "än tilförne varit" (st prat och räk). För 
denna summa skulle han även hålla sig själv med kost. 
Dessa arbeten måste ha varit avslutade redan samma år, 
ty då hyrdes eller köptes ställningsvirket av Resrna försam-
ling för där planerade kyrkoarbeten. Till andra omfattande 
arbeten vid Mörbylånga kyrka, vilka också krävde bygg-
nadsställningar, hörde sannolikt under detta år även den 
höga tornspiran (tig 22, 23), ehuru den, egendomligt nog, ej 
är nämnd i befintliga arkivalier. I varje fall bör tornspiran ha 
tillkommit efter branden 1677 Ufr tig 20) och fanns på plats 
vid Frigelius' besök 1748 (tig 22). 
Även kyrkoherde Weijdling (not 18), som efterträdde 
Johan Wellin, verkade med framgång för kyrkans förbätt-
ring. 1744 beslöt stämman att "2ne lass dugelig sten till 
murning, skall af hwar nästkommande höst- eller winter 
kiöras till ett nytt wåkenhus upsättiande, så at det, wil 
Gud, näst komande wåhr skall kunna förfärdigadt warda" 
(st prot). Vad som avsågs, var inte ett friliggande vapenhus, 
utan en inredning av tornets bottenvåning på liknande sätt 
som utfördes 1746 i Resmo (Sv K vol203, s 79, 80). Beslu-
tet uppsköts 1746 till följande år, men ännu 1758 hade ing-
enting skett. Då beslöt man åter, att sten skulle köras fram 
och Pastor (Weijdling) lovade att skriva efter kalk (st prot). 
När en ny stoldelning fördes på tal detta år, svarade kyrko-
herden, att den inte kunde företagas, förrän "wåkenhuset" 
var fårdigt. Då kan man få tillfälle att där placera båren och 
annat som tillhör kyrkan. 
1746 beslöt man att anskaffa en ny predikstol (se Inred-
ning, tig 86-88) och följande år bröts ett hål från sakristian 
till predikstolen (tig 23), ett arbete som utfördes av mur-
mästare Mejbom45 och snickaren Christian Pilltz (not 16). 
1747 "påminte ålder och sexmän nödwändigheten om 
GAMLA KYRKAN 39 
några luckors förfärdigande i kyrkiotornet, på det icke 
hwalfwet och sparrarne skadas skulle". Åldermannen 
Erick Jönsson i Risinge åtog sig att köpa bräder och bestäl-
la om deras förfärdigande (st prot). 
Senast 1764 bör den sedan länge planerade ombyggna-
den av tornets bottenvåning ha varit avslutad. Sannolikt var 
det i samband med denna som tornbågen breddades (tig 23) 
och en ingång i väster togs upp, även om dess nuvarande 
omfattning bör hakommit på plats först senare. Detta år, 
1764, beslöt man nämligen att göra ett fönster över västra 
dörren, emedan det var för mörkt i kyrkans västra del. Det 
utfördes följande år. 1770 beslöt man att bygga stolar " i de 
lediga rummen w id wästra dörren" (st prat). Man beslöt 
också att reparera taket över läktaren, som var mycket för-
fallet. 6 tolfter bräder skulle anskaffas för taket och till stol-
arbetet, l 00 stycken 8-tumsspik till taket, 400 enkel och 
l00 stycken dubbel läkts pik. Inhysesmannen Nils Olofs-
son "utwaldes till Snickare arbetet" både för taket över läk-
taren och för bänkarna. - Även kyrkans takfot behövde för-
bättras, ett arbete som anförtroddes åt Jöns Adamsson i 
Resmo. 
1753 och 1767 var kyrkan i gott skick (vis prot). Även 
vid biskop Wallensträtes visitation 1792 förklarades både 
Resrna och Mörbylånga kyrkor vara i försvarligt skick, 
men den unge Claes Hindrik Fries,46 som fick följa med på 
visitationsresan, fann däremot Mörbylånga kyrka bristfäl-
lig: "Kyrkan i sig sie1ft synes mycket gammal och förfal-
len, och lärer blifva så mycket snarare ombygd, som hon äf-
ven är för liten at inrymma en församling, hwilken i senare 
tider, till folknummer ansenligen tilltagit." 
En utbyggnad av kyrkan diskuterades, såvitt vi vet, förs-
ta gången år 1788. Det var prosten, d v s Elias Salomon47 
och kronabefallningsman Jonas Stierngranat "såsom åbo i 
försam lingen", som hade väckt frågan (st prot). Kyrkan 
"borde förlängas til Hela Norra wäggen och äfwen i pro-
portion öster ut". Detta "beslöts och bejakades" av försam-
lingen. Salomon dog emellertid 1792, utan att frågan hade 
kommit närmare sin lösning. Hans efterträdare, Israel 
Ahlqvist (not 3), tillträdde 1794, men vid dennes frånfälle 
1799 hade ännu ingenting hänt beträffande kyrkobygget, 
lika litet som under efterträdaren, Pehr Ahlqvist (not 3), 
som dog år 1800 utan att ens ha hunnit tillträda kyrkoherde-
tjänsten. 
VII. Drömmen om ny kyrka förverkligas 
Det blev Pehr Ahlqvists efterträdare, Isak Pihlqvist,48 som 
fick leda nybygget av kyrkan. Han tillträdde pastoratet 
1802 och 1803 beslöt stämman, att kyrkans utlånade peng-
ar skulle krävas åter, jämte ränta, med tanke på det planera-
de kyrkobygget. Året därpå var avsikten, att den länge på-
40 MÖRBYLÅNGAKYRKOR 
Fig 45. Förslag till ny kyrka 1805 eller 1806, osignerat, sannolikt ritat av Johan Petersson och uppskickat till 
Stockholm "i fjol", d v s 1807 (st prot 23/5 1808). RA. Foto N Lagergren. 
Proposa/for a new churchfrom 1805 or 1806. Unsigned but probably by Johan Petersson, sent to Stockholm 
for approval in 1807. 
tänkta ombyggnaden skulle verkställas nästa år, "om Gud 
wälsignar detta åhrets gröda" (st prot 8/6 1804). Något se-
nare heter det bl a: " . .. v oro Sochnemännen i upsåt, att an-
tingen ombygga, eller i betydlig mån förnya den gamla 
Kyrkan, så snart deras viikor och omständigheter sådant 
kunde medgifva ... " (visprot 17/6 1804). Strax därefter 
uttrycktes ungefar samma förhoppningar: om skörden ej 
slog fel , skulle en länge påtänkt ombyggnad av kyrkan 
företas följande år (st prot 20/6 1804 ). 
1805 diskuterades ombyggnaden mer i detalj : "Försam-
lingen yttrade sin åstundan wara, att få sin Kyrka, icke just 
hel och hållen nederrifwen och ombygd, utan allenast för-
ändrad samt breddad och längre, hwilket de trodde kunna 
ske med dräglig kostnad, om wästra tornet blefwe bibehål-
let sådant det nu är, och den södra kyrkomuren eller wäg-
gen nedtoges och utwidgades till 6 alnar, äfwensom Choret 
måste nedtagas och förlängas, hwilket förslag kyrkoherden 
sade sig wilja föredraga på wederbörlig ort, erindrande att 
de hwad denna ändringen af Kyrkan angår, måste låta sig 
åtnöja med det utslag och den ritning som de framdeles der-
ifrån kunna få" (st prot 20/6 1805). Vidare beslöt man, att 
en parm49 sten av varje hemman skulle vara framkörd till 
nästkommande Mikaelidag och ställningsvirke anskaffas 
nästa vinter, "om fördt blifwer öfwer Sjön .. . med mera 
som till detta kyrkoarbete fordras" . 
Något senare, 1805 eller 1806, blev kyrkan uppmätt (fig 
23) och ett nybyggnadsförslag utarbetat (tig 45), sannolikt 
av byggmästaren Johan Petersson (not 33). Det senare var 
tydligen utfört i enlighet med församlingens önskemål. 
Kyrkan skulle endast göras "förändrad samt breddad och 
längre", västra tornet bibehållas och koret nedrivas och för-
längas. Vad kyrkans bredd beträffar, framgår den inte av 
Peterssons ritning, som saknar plan. Fasaden och tornets 
stora, kvadratiska lanternin med plats för klockorna liknar 
däremot nära den kyrka, som Petersson nyligen, 
1801- 1803, hade byggt om i Böda.50 
Peterssons uppmätning och förslag sändes upp till ÖIÄ 
1806. I väntan på svar från myndigheten beslöt församling-
GAMLA KYRKAN 41 
Fig 46. Axel Almfelts förs-
ta förslag till ny kyrka 
1807. Skala ca 1:300. RA. 
Foto RA/K Eriksson 1994. 
~~~4'~~"'='-'.. ~-~ 7 ~-
First proposal by Axel 
Almfe/t for a new church, 
1807. 
en, att "om bättre köp på bräder än det warit har desse för-
flutne åhren, i sommar skulle yppas, så må wäl50 Tålfter 6 
alne bräder" för kyrkans räkning uppköpas till den förestå-
ende nybyggnaden (st prat 22/5 1807). 
Konsistorium genom biskop Wallenstråle m fl avsände 
den 23 okt 1806 ett ödmjukt memorial till ÖIÄ, diariefört 
5/11 , i vilket bl a redogöres för Mörbylånga församlings 
enhälliga beslut "at nedrifwa sidomurame och Östra Cho-
ret på dess gamla K yrka, för at med bibehållande af Wästra 
Tornet, åter upföra en både till bredd och längd rymligare 
,·~:t; .. -~~---..-r~, 
Kyrka". Församlingens folkmängd uppgick till 562 perso-
ner. Vid skrivelsen var fogad Peterssons ritningar, "med 
anhållan, det måtte antingen denna Project-Ritning" bliva 
av ÖIÄ fastställd "eller ock, om en Ny Ritning skulle finnas 
af nöden, den äfwen Församlingen är nöjd och willig at 
antaga". 
Vid ÖIÄ omarbetade konduktören Axel Almfelt51 
Peterssons ritning (tig 46). Han behöll kyrkans spetsiga 
tomhuv, men försåg den med små halvmånformiga takku-
por. Upptill har tornet en stor, rundbågig öppning: klockvå-
42 MÖRBYLÅNGA KYRKOR 
ningen skulle alltså utgöra tornkroppens översta del , så 
som ÖIÄ ritningar i allmänhet brukade vara utformade un-
der denna tid. Långhusets och sakristians längd följer 
Peterssons ritning, liksom sannolikt också långhusets 
bredd. Inte bara sydmuren, utan även nordmuren har lagts 
nära 6 alnar utanför den gamla kyrkan, varigenom kyrko-
rummet fått i stort sett samma proportioner som kyrkan i 
B öda (se ovan). Vid långhusets norra vägg har Almfelt ritat 
en predikstol och en lång trappa, vilka har överkorsats, vid 
kyrkorummets östra kortsida står en altarpredikstol med 
uppgång från sakristian och över kyrkorummet har Almfelt 
ritat ett brett, ganska flackt trätunnval v. 
Innan Almfelts ritning stadfästes av K Majt, översändes 
den av ÖIÄ l 0/6 1807 via domkapitlet till Mörby långa, för 
att församlingen "må kunna uppgifva om Byggnadsplatsen 
tillåter en så bred Byggnads anläggande, eller om e j samrna 
Byggnad kan utföras något längre uppå mindre bredd". 
I anledning av ÖIÄ memorial l 0/6 1807 samt domkapit-
lets förordnande 9/7 1807 svarade kyrkoherde Pihlqvist 
ÖIÄ så sent som 17/8 1807, emedan han på grund av den 
dåliga postgången ej hade erhållit försändelsen förrän 27 
juli. Ett försök att hålla en sockenstämma redan 2/8 måste 
uppskjutas en vecka "på Församlingens begäran, för den 
oförtänkte och i förtid infallande Sädes Bergslen". Vid soc-
kenstämman 15/8 besågs "byggningsplatsen, der den nya 
Kyrkan kommer att uppföras". Man ansåg att "denna Plat-
sen väl tillåter den tilltänkta nya Kyrkan utvidgas både till 
längd och bredd, men anhöllo dock ödmjukast, att hon icke 
måtte blifva längre invändigt, än den nedkomna Ritningen 
tyckes visa, nemligen 30 alnar, och bredden, som efter den-
na Ritning, nu håller20 och en hal f alnar invändigt, nu måt-
te få blifva 16 alnar, och således den nya Kyrkan utvidgad 
3 alnar på h vardera sidan om Thornets murar: äfven de ock 
i lika ödmjukhet bedja, att de måtte slippa vidmagthålla det 
gamla Thornet, som ofvan på stenväggarna är upfördt af 
trädvirke; emedan en trädlös ort har en altför dryg kostnad 
med sig att det underhålla, och i det stället dem tillåtas upp-
sätta ett sådant Thorn, som på Hulterstads K yrka är, h vilken 
för 2ne åhr sedan uppbyggdes". I övrigt var församlingen 
nöjd. 
Ritningen jämte st prot 15/8 återsändes via konsistorium 
och anlände 27/8 1807 till ÖIÄ. 
I väntan på en ny ritning från ÖIÄ beslöt man 1808, i lik-
het med föregående år, att anskaffa ytterligare 50 tolfter 
bräder för kyrkans bygge, under förutsättning att priset 
skulle vara fördelaktigt (st prot 24/5 1808). 
Almfelts andra förslag (tig l ) var utarbetat i enlighet med 
församlingens önskningar, även i frågan om lanterninen. 
Den fick på Almfelts nya ritning samma blygsamma mått 
som i Hulterstad (Sv K vol216, tig 590). 
Kyrkaarbetet lystes på vanligt sätt ut på entreprenadauk-
tion och murmästaren Johan Petersson, som lämnat det 
lägsta anbudet, fick uppdraget. Vid en extra sockenstämma 
1/4 1811, då Petersson var närvarande, tillfrågades socken-
männen, om de ville befria murmästaren från sin förbindel-
se att ställa vederbörliga löftesmän och borgenärer "för för-
ordsakad kostnad wid den gamla kyrkans nedrifwande och 
åter uppbyggande, i händelse detta arbete framdeles skulle 
befinnas odugeligit och oförswarligt". På denna fråga sva-
rade sockenmännen, att de inte ville förorsaka byggmästa-
ren en kostnad på 200 daler. Kyrkoherden påminde dem 
om, "hwad som skedt med Köpings kyrka", ett hårt kritise-
rat bygge, 52 men sockenmännen löste problemet "under det 
förbehåll att byggmästaren ej skulle få löfta en enda fyrk ... 
för detta arbete ... förr än kyrkan wore färdig giord och 
fullbordad till sin byggnad, samt hans arbete af kunnige 
Män och derjämte ärlige och redelige syndt och god-
kjändt". Byggmästaren förklarade sig nöjd med detta och 
lovade infinna sig tredjedag påsk för att börja arbetet. 
Vid samma stämma diskuterades i detalj arbetets organi-
sation och fördelning mellan hemmansbrukare och inhy-
seshjon samt utfärdades ordningsföreskrifter. Vidare för-
klarade stämman att det var "ganska orättvist och obilligt, 
att de Matroser och sjömän, som legat hemma, och icke id-
kadt sjöfart dessa förflutne åhren, skola nu, för att ungå 
förestående kyrkoarbete och de dagswärken, som af dem, 
enligt Jag och författningar fordras, söka Sjöfart och hålla 
sig undan". Sockenmännen ansåg det i stället vara rättvist 
att även av denna kategori kräva samma insatser som av 
inhyseshjonen. 
En tolft bräder vid kyrkarivningen och uppbyggningen 
skulle krävas av varje fjärding, vidare skulle två spiror om 
lOalnars längd, 5 tum i lilländen, lämnas av varje hemman, 
jämte 4 bommar, 5 alnar långa, vilket allt skulle vara tillstä-
des vid murmästarens ankomst. 
Under samma sockenstämma beslöt man vidare, att kyr-
kans guld- och silvermynt skulle växlas in mot sedlar hos 
den högstbjudande. -Frågan om var gudstjänsterna skulle 
hållas under kyrkaarbetet diskuterades också. Ett förslag, 
att Risinge- och Betebyborna skulle besöka Kastlösa kyr-
ka, medan Mörbylånga-, Bengtstorps- och Bårbyborna 
skulle hålla sig till Resmo kyrka, godtogs inte av stämman, 
alla ville stanna kvar i Mörby långa, där man förmodade, att 
komminister Funqvist53 ville upplåta sin norra lada som 
gudstjänstlokal. 
Så rev man ned den medeltida kyrkan, utom tornet, och 
återanvände på vanligt sätt all duglig byggnadssten. Grun-
den Jades omkring den gamla kyrkan. skiljemuren mellan 
det nya korpartiet och sakristian placerades intill absiden 
(tig 24, 25 A). Den nya kyrkan invigdes Annandag pingst 
1812 av biskop Magnus Stagnelius. 
GAMLA KYRKAN 43 
Kalkmålningar 
På södra korväggen var enligt Rhezelius en vapensköld 
med båt målad (tig 19), densamma som på gravstenen över 
Peter Folkesson (Rossviksätten; tig 106). 1300-talets mitt. 
Inredning och inventarier 
Under krigen på 1500- och 1600-talen drabbades Öland 
med dess kyrkor och kyrkliga inventarier hårt (se ovan 
Byggnadshistoria, period V samt not 42). Svårast var det 
1677 för öns södra del, då Mörbylånga kyrka brändes och 
då förlorade det mesta av sina inventarier (not 42). Fukt och 
ohyra har säkert också bidragit till att decimera inventa-
rierna. Därför finns numera endast ett enda föremål kvar 
från medeltiden, ett stort triumfkrucifix (tig 48). Vad kyr-
kans silver beträffar, lämnades det ofta till silversmeden i 
samband med nyanskaffning eller reparationer. 
Altare 
Det är inte känt, om det högaltare, som stod i koret närmast 
före kyrkans rivning 1811 , var av sten eller av trä. Det äldsta 
altaret var under alla omständigheter murat. 
Altarring 
Ingenting är heller känt om altarringens utseende eller ål-
der. Den omtalas 1744 i samband med ett dramatiskt upp-
träde i kyrkan mellan kyrkoherde Georg Weijdling (not 18) 
och kronobefallningsman Jacob Moring å ena sidan och å 
den andra en adlig dam, välborna fru löjtnantskan Anna 
Elisabeth von Schröer i Mörby långa, med anledning av att 
hon hade anhållit om ett flyttningsbetyg. 54 Hon hade ankla-
gats för ett ogudaktigt och förargligt leverne, varför hon i 
vredesmod "slog handen i altaredisken för Pastor och se-
dan hotade honom med handen för ansichtet och sade med 
högt rop och skriande, nij är en beliugare", och när Moring 
allvarligt förebrådde henne för ett så olämpligt uppträde i 
Guds hus, vände hon sig också emot honom, "skrijade 
högt" och sade åt honom "ni Monsieur tigh straxt stilla ni 
poike, den poiken, som lugit både gård och brandstod h från 
migh" (st prot K I: l , s 105 ff). 
Altarprydnad 
En altaruppsats gjordes i början av 1730-talet. Ramverket 
var tillverkat 1731- 1732 av Peter Buschberg55 och är del-
vis bevarat. Det består av ett par pilastrar med korintiska 
kapitäl uppbärande ett vågrätt en tablement (tig 61, 86). I 
Se nedan, Nya kyrkan, gravsten nr l , samt noterna 117-
119. 
ramverket insattes en målning, föreställande Korsnedtag-
ningen (tig 47), kopia av altartavlan i Kalmar domkyrka56 
och målad med starka färger av Edvard Orm 57 1733. Den är 
därmed ett av hans sista arbeten. - Den nuvarande ramen 
skulpterades 1811 av Anders Högström (not 92). 
Sidoaltare 
Ett sidoaltare, "lilla altaret", omtalas 1706. Sannolikt var 
det placerat i långhusets nordöstra hörn och försvann 174 7, 
när en predikstol placerades i hörnet, med uppgång från 
sakristian (tig 23). Efter reformationen användes det södra 
sidoaltaret sannolikt som underlag för en äldre predikstol. 
Sakramentsskåp 
Fyndplatsen för några medeltida bilder, nämnda nedan, ty-
der på att en sakramentsnisch58 hade varit synlig ännu 
1811. 
Medeltida skulpturer 
Ahlqvist återger en berättelse av "Adj. Rungren"59 om ett 
fynd som gjordes i samband med kyrkans rivning 1811 . I 
själva "korhusmuren" hade "flere smärre bilder varit stäida 
på en slät flisa uti en liten niche. De v oro så förtärde af tiden 
att de sönderföllo vid minsta vidrörande" (Sam! III, sign S 
86, s 220). 
Det medeltida triumfkrucifixet (tig 48) fotograferades 
1912 av Anders Billow, då det förvarades i västtornet (ved-
förrådet). Sedan dess doldes det bakom en tillspikad trä-
vägg i en av tornets trappor, tills det påträffades 1931 i sam-
band med kyrkans restaurering. Det är skulpterat av lövträ, 
längd 198 cm. Korset och armarna saknas, tårna och hak-
skäggets spets är avslagna, all färg och kredering borta, 
med undantag av färgfragment på läpparna och halsen, en-
ligt Sven Wahlgrens60 konserveringsrapport 30/1 1937 (dnr 
685/37). 
Huvudet lutar svagt åt hans högra axel. Ögonen och 
munnen är halvslutna, näsan rak. Det halvlånga, vågiga hå-
ret, med antydan till mittbena, ligger över axlarna. Hak-
skägget synes ha varit kluvet. Den summariska detaljbe-
44 MÖRBYLÅNGA KYRKOR 
Fig 47. Altartavla, Korsnedtagningen, olja på duk, målad 1733 av Edvard Orm. Ramen skulpterad 1811 av Anders Högström. 
Foto KLM/R Lind 1994. 
"The Deposition", altar painting by Edvard Ormfrom 1733. O il on canvas. Theframe was earved by Anders Högström in 1811 . 
GAMLA KYRKAN 45 
Fig 48 A- B. Triumfkrucifix från omkring år 1200 av lövträ. Foto A 
Billow 19 12 (B) och KLM/R Lind 1994 (A). 
Roadfrom around the year 1200, hardwood. 
handlingen har sannolikt varit mer detaljerat utformad i 
kredering och färg. Spikar runt hjässan (sekundära?) anty-
der en krona, men något läge för en sådan är inte skulpterat 
på huvudet. Anatomien är naturalistisk, bröstkorgens rev-
ben och naveln är tydligt utforn1ade. Under det knäkorta 
ländklädet sticker underbenen fram. En stor spik är driven 
genom bildens högra fot. Att döma av fötternas placering, 
nästan bredvid varandra, torde även vänsterfoten ha varit 
fäst med en spik.- Ländklädet är uppskörtat i midjan och 
faller ned i många flikar, som delvis vänder avigsidan utåt i 
ett livligt linjespel, dock utan att bryta bildens slutna form. 
Ländklädets smala veck antyder ett tunt tyg. - Ungefärlig 
datering av detta tämligen högklassiga arbete torde vara 
decennierna omkring år 1200. 
46 MÖRBYLÅNGA KYRKOR 
Predikstolar 
l. Den äldsta kända predikstolen var placerad i långhusets 
sydöstra hörn, sannolikt på det södra sidoaltaret. Ingenting 
är känt om dess ålder och uppbyggnad. 1746 var den "både 
gammal och låssig", varför man beslöt att ersätta den med 
en ny (st prot). Den såldes, tillsammans med annat obruk-
ligt material, enligt beslut 1761 (st prot). - 2. Skulpterad 
1747 av Anders Dahlström d ä61 (fig 86-88), se Nya kyr-
kan. Enligt församlingens önskan skulle den göras "efter 
den modelle, som nu för tiden i Ålems kyrka finness" samt 
ha tre speglar (st pro t). Den placerades i långhusets nord-
östra hörn med en uppgång från sakristian bruten genom 
muren (fi g 23). 
På ljudtaket, som ej är bevarat, stod troligen en liten äng-
el, skulpterad av vitmålat trä (fig 49). Håret är lockigt, ving-
arna är lösa. Ett smalt draperi är virat runt ryggen och över 
Fig 49. Ängel , träskulptur, troligen från det 
ursprungliga ljudtaket till Anders Dahlström 
d ä predikstol I 747 (fig 86-88). 
Foto KLM/R Lind I 994. 
Angel, wooden sculpture. P robab/y from the 
original pulpit canopy, earved by Anders 
Dahlström the E/der in 1747 (Figs. 86-88). 
ena axeln. Vid foten en dödskalle. Lien i ena handen är bor-
ta. Nu i bårhuset. 
Kyrkans räkenskaper 1746-1748 ger detaljerade upp-
lysningar om de många utgifter, som var förknippade med 
anskaffningen av den nya predikstolen. Anders Dahlström 
fick betalt för "snickande, Billdthuggare wärck, Måhling 
och stofferande" av själva predikstolen samt för målning 
av dörrarna "och omkring dem", hans gesäll fick också "en 
lijten wederkiänsla". Bland andra kostnader redovisades 
också ersättning till Måns Persson i Mörbylånga för loge-
mente (logi), sängkläder m m för bildhuggaren och hans 
gesäll. Vidare betalades murmästaren Mejbom (not 45), 
som bröt hål genom muren mellan kyrkan och sakristian, 
samt snickaren Pilltz (not 16) och smeden Hiulberg (not 
45), som gjorde dörrarna och ramarna till gången upp till 
predikstolen. Ersättning betalades också till tre karlar, som 
reste efter Dahlström, båthyra för resor till och från Döder-
hult samt ersättning för dem som förde bildhuggaren hem 
igen. 
Timglas 
l. Ett timglas på predikstolen "af4 glas" var skänkt av Olov 
Persson62 (inv 1706). Det var "odugligt" 1728 (vis prot), ej 
bevarat.- 2. Med ett glas i hållare av rödmålat trä med pro-
filerade ståndare, åttkantig plan samt näver runt glasets bå-
da ändar (fig 50). Märkt "1/2" på översidan, d v s en halv-
timme.63 Mitt på en av ståndarna ett hål för fastsättning. 
Höjd 20,8 cm. Anskaffat senast 1728 som ersättning för 
nr l. 
Bänkar 
1706 beslöts, att en bänklängd skulle upprättas (vis prot), 
men ingenting är känt om bänkinredningens utseende eller 
ålder.- 1714 gjordes nya bänkar och samma år beslöt man 
att utföra "en skriftligt upprättad stoldelning", så snart de 
nya bänkarna var färdiga. 1718 fick försam lingen en 
påminnelse att snarast fördela bänkplatserna genom "lott 
Kastande" (vis prot). 
1765 gjordes ett fönster ovanför torningången och 1770 
meddelade prosten bl a att "stolar blifwa upbygde i de ledi-
ga rummen w id wästra dörren" (st prot). Att döma av den 
vida tornbågen (fig 23), fanns det bänkar ända ut i tornets 
bottenvåning. Jfr fig 44. 
180l beslöt man, att gossar under 14 år under gudstjäns-
ten skulle sitta i koret på särskilda bänkar (st prot). Avsikten 
var, att deras anhöriga skulle ha dem under kontroll. På läk-
taren fick de inte sitta: för en sådan förseel se skulle böter på 
en skilling genast utkrävas och införas i inkomstboken, för 
att nästa söndag uppläsas för församlingen från prediksto-
len. Man klagade också över, att inhyseshjonen trängde sig 
in i allmogens bänkar, en förseelse som skulle bötas med 4 
ski lling. 
Läktare 
En läktare av okänd ålder var förfa llen 1752 och skulle för-
höjas (st prot). Med kyrkans målning skulle man vänta, tills 
läktarens ombyggnad hade blivit verkställd. 
1780 framfördes klagomål över att läktargolvet var så 
glest att sand och orenlighet föll ned på dem som satt där-
under (st prot). Speciellt på södra sidan krävdes en repara-
tion. Balken, som bar upp läktaren på södra sidan, var 
sprucken och den slå, som bar upp denna och de andra bal-
karna, var så svag, att man kunde befara en olycka. Läktar-
trappans steg, som var förnötta, skulle bytas ut mot nya. 
GAMLA KYRKAN 47 
Fig 50. Timglas, anskaffat senast 1728. Foto KLM/R Lind 1994. 
How·-glass, purehosed al 1he !ales/ in 1728. 
Man föres log, att en tolft bräder skulle anskaffas för ända-
målet. Delar av läktaren återanvändes 1811 (se Nya kyr-
kan). 
Ingen orgel är känd i Gamla kyrkan. 
Dopredskap 
En dopfunt beskrevs 1634 av Rhezelius: "På funten stod 
skapelsens och föräldrarnas Falz Historia" (F.c.5, s 18 och 
227, se fig 19), ytterligare beskriven i F.c.2/3, s 166: "Jtem 
på funten är huggit Capita Creationis, mästerligen", d v s en 
framställning av scener ur skapelseberättelsen.64 Sannolikt 
var det en funt från tidig medeltid, skulpterad i sten. Ej 
bevarad. 
Dopfat: l. En "Funt kätell", troligen av koppar, är nämnd 
i slutet av 1500-talet (PB vis). Ej bevarad. - 2. "Ett Mäs-
singzbäcken om ett kannerum [ca 2,6 1] , att bruka i funten, 
förärat af en Cronoskieppare i Carlscrona, wid namn Tän-
jes Olsson" (inv 1706). Kanske identiskt med ett dopbäc-
ken av mässing, som omtalas 1830 (lnv). Ej bevarat.- 3. En 
48 MÖRBYLÅNGA KYRKOR 
tennskål, märkt PR, skänkt av komminister Pehr Rings än-
ka, Benedicta Schough,65 tillkom efter 1718 och är uppta-
gen i inv 1728. Ej bevarad. 
1728 beslöt man att inköpa "ett nytt bord med täcke der til 
. . . at sättia dop-watn på" (st prot). Tydligen använde man in-
te längre den ovan omtalade stenfunten, utan dopskål nr 3. 
Nattvardskärl 
Gustav Vasa konfiskerade 1560 4 lod silver (= 59,4 g).66 
Nattvardskalkar med patener, av silver: "l kalk och disk 
med en kåpperfoth vog- 24 lodh" (320 g) fanns i kyrkan 
1566,67 troligen densamma som omtalas i PB vis i slutet av 
1500-talet: "Kalk huit mz alt tilbehör." Ej bevarad. Troli-
gen tagen av danskarna 1677.-2. "Silfverkalk m paten 26 
lod" (349,8 g), omtalas 1706 (inv). Ej heller bevarad. - 3. 
Fig 94, tillverkad 1770 av Hans Christian Witte (not l 07), 
se Nya kyrkan. 
Oblatask (fig 51) av inuti förtent koppar, cylindrisk; lock 
och botten något kupiga, anskaffad mellan 1714 och 1728 
(inv). Diameter 13,5 cm, höjd 6 cm. 
Flera vinkannor och -flaskor av mässing och tenn är kän-
da men inte bevarade: l-2. I slutet av 1500-talet ägde kyr-
kan en tennflaska och ett tennstop (PB vis). Man beslöt 
1760 och 1761 att anskaffa en ny kanna i stället för stopet, 
"som inte skänker väl" (st prot). Stopet såldes. I stället fick 
kyrkan en vinkanna av mässing, se följande. - 3. Av mäs-
sing, som rymde en kanna (ca 2,6 1). Den var skänkt av kro-
noskepparen Tönjes Olsson i Karlskrona (inv 1706), den-
samme, som skänkt en dopskål , se ovan. -4. En stor flaska 
Fig 51. Oblatask av koppar, anskaffad mellan 1718 och 1728. Foto 
KLM/R Lind 1994. 
Capper communion wafer box, acquired between 1718 and 1728. 
av tenn, som rymde 2 kannor (ca 5,2 1), skänktes av kommi-
nister Pehr Rings änka (not 65) och var märkt med makens 
initialer PR (inv 1728). Hon hade också skänkt en dopskål 
(se ovan). - 5. 1763 uppvisades en kommunionskanna av 
mässing, skänkt av fru pastorskan Weijdling (not 18; 
st prot), troligen i testamente efter hennes år 176 1 avlidne 
make. Obrukbar och såld 180 l. 
En sockenbudskalk av delvis förgyllt silver (fig 96), till-
verkad av Hans Andersson Wiggman (not LLO) och inlöst 
1732 (räk), se Nya kyrkan. 
Brudkrona 
1756 diskuterades anskaffningen antingen av en brudkrona 
eller av en ringklocka, men frågan uppsköts på grund av 
penningbrist till förmån för andra, mer angelägna behov 
(st prot). - 1770 gjordes av församlingen "den wackra erin-
dran, at få en Brudkrona" (st prot), varmed kyrkoherden 
förklarade sig "mycket Nöjd", emedan det fanns medel 
härtill. Vid samma tilWille skulle nattvardskalken göras 
om. Brudkronan (fig 98 A) av delvis förgyllt silver tillver-
kades 1770 av Hans Christian Witte (not 107), som samti-
digt gjorde en helt ny nattvardskalk (fig 94), se Nya kyrkan. 
Fig 52 A- B. Mässhake från 1794. Broderier-
na övertagna från en äldre mässhake från 
1736. Foto KLM/R Lind 1994. 
Chasuble from 1794. The embroideries have 
been transf erred ji-om an o/der ehosub/e 
which was made in 1736. 
Brudkronans fodral av laggad ek med lock av furu (fig 
99) förvaras också i Nya kyrkan. Brudkronan skulle 1805 
betalas med 2 daler smt av bondedöttrarna, då de trädde i 
äktenskap, vare sig kronan utnyttjades eller ej (st prot). 
Ljusredskap 
I slutet av 1500-talet ägde kyrkan endast en "Jernstaka" 
(PB vis), ej bevarad. 
En ljushållare av smidesjärn är instucken i väggen i tor-
nets andra (urspr. 3:e) våning. Synlig längd 15,2 cm. 
"En gammal Lius Crona af bläck fram uti ch oret" omta-
las 1706 (in v). Den skulle lagas 1761 (st prot). Ej bevarad, 
lika litet som en ljuskrona med mittstam av svarvat trä och 
ljusarmar av smidesjärn "bak w id läcktaren" , anskaffad en-
ligt beslut 1761 (st prot). 
Bevarade är däremot tre ljuskronor av mässing, se Nya 
kyrkan: l. För tolv ljus i två kransar, skänkt 1702 (fig l 00). 
-2. För sex ljus i en krans, anskaffad 1764 (fig l 01) samt 3. 
För tolv ljus i två kransar, enligt beslut 1784 anskaffad 
"nästa midsommars marknad" (st prot). 
GAMLA KYRKAN 49 
Av ursprungligen åtta ljusplåtar av mässing återstår nu-
mera endast fyra (fi g l 02), se Nya kyrkan. 
Ett par "större" ljusstakar av mässing stod enligt inv 
1706 på altaret och var skänkta av " Borgarens Miche lssons 
änka i Calmar". De hade fö ljande inskrifter: GERLOFF GER-
LOFFSSON SAMFÄLT 1702 på den ena och på den andra DÖRDI 
MICHELSDOTTER 1702. - Håkansson nr 631. Ej bevarade. Se-
nast nämnda i In v 1830. 
En liten ljusstake av malm, upptagen 1706 och 1714 
(inv), "fans intet" 1728 (inv). 
En ljusstake av mässing (fig l 03), se Nya kyrkan. 
Textilier68 
I slutet av 1500-talet ägde kyrkan endast "Messehakell mz 
alt tilbehör gammal - l . st." samt "Röck lin l. st." (PB vis). 
Ej bevarade antependier: l . Ett altarkläde av tryckt " lin-
net", förärat av "fordom Cammarfrun Euphrosina Schot-
te"69 (inv 1706). - 2. "Utgammalt Blått dito på lilla altaret" 
(inv 1706). - 3. "En Gammal Altarduk af sidentyg" (Inv 
1830). - 4. Av "cambridge", d v s kambric k (In v 1830). 
50 MÖRBYLÅNGA KYRKOR 
1714 var bl a tillkommet en "Damast drällsduk", skänkt 
av jungfru Maria Jacobsdotter (vis prat). - 1728 omtalas 
bl a ett gammalt altarkläde "aldeles odugeligit" (inv). Sam-
ma år beslöt man att köpa ett altarkläde (st prat). 
En altarduk var nyinköpt 1760 (inv). "Resolverades att 
man, till det nykjöpta altareklädets conservation, skall fod-
ra det med röd t blancklärft, samt köpa linnet till en duk, att 
lägga den ofwan på, så att det intet fördertvas af det som 
man lägger eller sätter der uppå" (st prat 1760). 
Kalkdukar, ej bevarade: l . Ett "silke stickat kläde" omta-
las 1706 (inv). - 2. 1735 tillkom ett rött kalkkläde av silke, 
skänkt av komminister Lars Linnerus (not 65; vis prat).- 3. 
Ett kalkkläde av "hvit Sicten sarge" (not 68) var förärat av 
fröken Berghman.70 Sannolikt identiskt med det "kalktäc-
ke" av siden, som omtalas i Inv 1830. 
Mässhakar: l. "Messehakell mz alt tilbehör" (PB vis), 
omtalad ovan. Ej bevarad. - 2. En röd mässhake "af blom-
merat sammet med en äkta silfwer spetz i kors på ryggen" 
(inv 1706). Såld på auktion enligt inv 1764. - 3. Av svart 
damast med broderat krucifix av guld och galoner omkring 
(in v 1753). Den var ny och uppvisades 1736 (st prat). På 
ryggen ett kors av bred guldgalon med applicerad Kristus-
bild i reliefbroderi av svartnad guldbrokad med silkesbro-
deri (fig 52): brunt hår, grön törnekrona och mycket blekna-
de, röda sår. Ländkläde av silverbrokad. Över korset INRI, 
vid korsets fot kranium och korslagda benknotor. På fram-
sidan ett lodrätt galonband. Kantband av smal silvergalon. 
Fig 53. Interiör av 18 11 års 
sakristia, 1931 omgjord ti ll 
kor. -Möblerna är sanno-
likt tillverkade av Christian 
Pilltz omkring 1740. Foto 
A Billow 19 12. 
The interior ofthe sacristy 
from JBl l . Transformed 
i111o the chance/ in/931 . 
Thefurniture is probably 
the work ofChristian Pilltz 
from around 1740. 
Modernt crepe-de-chinefoder. Broderierna överflyttades 
1794 på en ny mässhake av ursprungligen svart bomulls-
sammet ("majester", d v s manchester, inv 1799), varefter 
den gamla mässhaken såldes året därpå. 
En brudpäll "afgammalt hal f siden" omtalas 1706 (inv). 
Den fanns inte kvar 1821, ty detta år lånade man en brud-
päll från Högbykyrka (se Nya kyrkan). 
Gravminnen 
Det på södra (kor)väggen målade båtvapnet (fig 19) är 
omtalat ovan i kap Kalkmålningar samt nedan, Nya kyr-
kan, Gravminnen. 
Gravstenar: I koret låg begravda bl a Peter Folkesson 
(Rossviksätten; not 117, 118), vars gravsten ligger i Nya 
kyrkans vapenhus (fig 19, 31:2, 38, 106), kronabefall-
ningsman Olov Persson (not 62), och hans hustru Annika 
Olofsdotter Bremer, vilkas gravsten med årtalet 1698 nu 
står uppställd i Nya kyrkans kor (fig 31 : l O, Il 0), samt san-
nolikt även befallningsman Carl Gustaf Berckman71 och 
hans hustru Maria Moring. Berekman hade nämligen 1731 
frågat sockenstämman, vem som ägde "den lediga Graf-
wen i Ch oret" (st pro t), emedan han önskade köpa den, san-
nolikt på grund av hustruns frånfåll e samma år. Han fick till 
svar, att Jonas Börjesson i Dal by ägde den, varför stämman 
beslöt, att denne skulle visa upp giltigt bevis för att han var 
fullkomlig ägare till densamma. 
GAMLA KYRKAN 5 1 
Fig 54. A. Lillklockan, gjuten i Stockholrn 1680 i Johan Meyers 
verkstad. - B. Detalj visande S Mikael och draken. Foto KLM/R 
Lind 1994. 
A. The small church hell, east at Johan Meyer's workshop in Stock-
ho/m in 1680. - B. Derail showing Sr Michael and the Dragon. 
Vid biskopsvisitationen 1735 diskuterades också ägan-
derätten till en gravplats i kyrkan (densamma som 173 1 ?). 
Danjel Jonssons änka hade fått tillstånd att nedsätta sin 
mans lik i graven, mot det att hon "för en ärkiänsla" lämna-
de en bibel och 8 daler smt, "utan att derigenom bekomma 
någon rättighet till grafwen". Det ansågs då, att kyrkan var 
gravens förnämsta ägare. Spekulanten på graven, befall-
ningsman Berckman, skulle komma överens om priset med 
kyrkoherden Johan Weilin (not 43) och församlingen. 
Tavlor 
Kyrkan har ägt fyra s k Hedengranstavlor:72 l . Till firandet 
av l 00-årsminnet 1693 av Uppsala möte. - 2. Till åminnel-
se av Karl XI:s begravning 1697.-3. På tyska, till firandet 
av 200-årsminnet 1717 av reformationen samt - 4. Över 
Jube lfesten 1721 (inv). Ingen av dem finns kvar. 
Kollektredskap 
En håv, "en pung af Blommerat sidentyg med Mässingz 
klåkka" var skänkt av befallningsman Olov Persson och 
hans hustru (not 62; inv 1706). Sannolikt densamma, som 
är omtalad i In v 1830. Ej bevarad. 
Böcker 
Inga böcker finns upptagna i PB vis i slutet av 1500-talet. 
Karl XII:s bibe l, komplett med kungaporträtt och titel-
blad, i nyare band, men med original beslag. 
Gezelius' bibelverk:73 l. Tre band, varav band I och II är 
väl bevarade, men band III skadat: titelbladet borta, men 
inlagan komplett. - 2. Komplett, inbundet i två band, 
skänkt 1830, se Nya kyrkan. 
Möbler mm 
l. Kista av ek, med laxade hörn, tätt beslagen med korsade 
järnband. Överfalsat lock. Två låsöverfall för ej bevarade 
hänglås, ett innanlås med ett extra, profilerat järnbeslag på 
lockets insida, nyckel med cylindriskt skaft. En inre låda 
("läddika") med lock. Längd 100 cm, höjd 55 cm, djup 59 
cm. Sannolikt den kista, som tillverkades enligt beslut 
1734 och som gick under benämningen Kyrkans stora kis-
52 MÖRBYLÅNGA KYRKOR 
ta. Beslagen kan ha utförts 1741 av två smeder i Kalmar 
(räk). 
2. Kista av ek, med laxade hörn, målad med ekådring, 
beslagen med profilerade järnband. Överfalsat lock, ovala 
handtag i sidorna. Längd III cm, höjd 61 cm, djup 57 cm. 
1700-talet? 
3. Kista av furu på låga fötter, utan järnbeslag. Förut blå-
målad, numera ekådrad. Längd 107 cm, höjd 56 cm, djup 
53 cm. 1700-talet? 
Skrin av ek, järnbeslaget, med mynthål och -tratt i loc-
ket. Låses med två hänglås. Längd 38 cm , höjd 26 cm, djup 
25 cm. 1600-talet. Restaurerat 1966 och uppsatt på västra 
Jånghusväggen, bredvid ingången. - Kan vara identiskt 
med "ett litet med lås och j ärn förvarat skrin hos befall-
ningsmannen välbetrodde O l off Pärson" (not 62). Där för-
varades 1698 kyrkans medel, 90 daler smt, "i gott förvar" 
(vis prot). 
Två fåtöljer och ett bord av furu (fig 53) är tillverkade 
omkring 1740 av snickaren mäster Christian Pilltz (not 16). 
Hans namn är inte nämnt i arkivalierna i detta samman-
hang, men möblerna överensstämmer nära med dem som 
ännu pryder sakristian i Resmo kyrka, vilka tillverkats av 
honom (SvK vol 203, fig 68). Ett liknande möblemang har 
också funnits i Algutsrums kyrka.74 - Fåtöljerna i Mörby-
långa är 113 cm höga och 65 cm breda. De har svängda 
armstöd, höga ryggstöd och fotbrädor. Sekundär övermål-
ning i ekimitation. En fåtölj förvaras numera i församlings-
hemmet, det övriga i bårhuset. Bordet är 89 cm högt, skivan 
har måtten 7lx 84 cm. Draglåda och profilerade ben, som 
nere vid golvet är förenade genom slåar. 
Ett stort skåp, indelat i två avdelningar, vardera stängd 
med ett par dörrar, kan vara identiskt med det som mäster 
Pilltz (not 16) hade tillverkat 1740 (räk) för förvaring av 
mässkläderna i enlighet med st prot 1737. Höjd 20 l cm, 
bredd 195,5 cm och djup 53,5 cm. Dörrhandtag i form av 
sm å ringar. Kröns upptill av en bred hålkäl och har en soc-
kel nedtill. Modem övermålning i gråblått. Står i tornets 
översta våning. 
Två spadar av furu med bladen förstärkta med järnplåt. 
1700-talet? Längd 116 resp l 07 cm. 
straffredskap 
En pliktpall och en straffstock tillkom mellan 1706 och 
1714. Ej bevarade. - 1738 dömdes Anders Andersson i 
Mörbylånga att s itta i stocken en söndag för bråk med hust-
run, "honom till tuchtan och andra til warning" (st prot). 
Klockor 
Tre hål för klacklinor i västtornets valv (fig 28, 30, 33, 34, 
37-39) visar, för hur många klockor tornet var byggt. 1-2. 
I slutet av 1500-talet ägde kyrkan två "Klocker j tornet" 
(PB vis). Sannolikt blev båda fiendens rov 1610-1611 . -3. 
Mörbylånga var en av de många kyrkor i Södra motet, som 
1619 erhöll två tunnor spannmål till klockköp (Ahlqvists 
Sam! I , sign S 84, s 95). För detta köptes följande år en kloc-
ka: 3. Gjuten i Greifswald av den kände Dinnies Droyse/5 
enligt den av Rhezelius återgivna inskriften på plattyska 
(f.c. 5, S 17): DINNIES DROYSE. IN . GRIPESWALT. HEFT . MIG . 
EGATEN . ANNO. 1620. Detta var denne klackgjutares enda 
kända klocka på Öland. Klockan hängde, i varje falll673, 
i en liten ho Lk högt uppe på tornets södra sida (fig 20). Ta-
gen av danskarna 1677. Håkansson nr 626. - 4. Gjuten 
1680 i Johan Meyers (not 123) verkstad i Stockholm, se 
Nya kyrkan (fig 54). Även denna hängde i en holk på tor-
nets södra sida (fig 22, 23). Klockan var kyrkans enda i över 
200 år. 
Vid fle ra tillfällen under 1700-ta let väcktes förslag om 
inköp av ännu en klocka, men detta hindrades av ekono-
miska skäl. 1728 beslöt man att inköpa ännu en klocka, om 
kyrkans kassa räckte därtill (st prot), men när frågan åter 
togs upp 1730, beslöt man i stället att beställa en altartavla, 
vilket också skedde (fig 47). -1744 fick befallningsman Ja-
cob Moring (not 54) och kyrkoherde Weijdling (not 18) 
församlingens uppdrag att korrespondera med Stockholm 
angående ett kl ockköp (st prot), men utan resultat. - 1756 
stod valet mellan en brudkrona eller en klocka (se ovan). 
Två primklockor är kända, men ej bevarade. Den ena är 
omtalad i s i ute t av 1500-talet (PB vis), den andra var skänkt 
av socknens båtsmän (in v 1706). 
53 
Fig 55. Mörbylånga nya kyrka och närmaste omgivning. Teckning (stark förstoring) av N I Löfgren 1816. 
Boden, som delvis är inmurad i kyrkogårdsmuren, revs 19 17 Ufr tig 59). ATA. 
Mörbylånga new Church and its immediate surroundings. Drawi11g (great/y enlarged) by N l Löfgren from 
1816. The storehouse, part/y bui/t into the churchyard wall was demolished in191 7 (see a/so Fig. 59). 
Mörbylånga nya kyrka 

Plan, material och exteriör 
Kyrkan (fig 30--34, 78, 80, 81) består av ett mäktigt medel-
tida västtom, som har en åttkantig lanternin med en spetsig 
spira från 1872 (tornet beskrivet ovan), ett ljust och rymligt 
långhus från 1811 , ett öster därom beläget, smalare och lä g-
re kor, också från 1811, vilket före 1931 tjänstgjorde som 
sakristia, samt en vid korets nordmur tillbyggd sakristia 
från 1931. 
Materialet i tornet (utom murkrönet) långhuset och koret 
är skalmurar av kalksten på vanligt sätt, medan tommurens 
översta del och sakristian är murade av tegel. Murarna är 
spritputsade, med slätdragna hörn och fönsteromfattningar 
samt avfärgade i ljusockra. En grå sockel är målad närmast 
markytan och samtliga murar kröns av en profilerad, putsad 
och vitmålad taklist. 
Tomhuven är av trä, klädd med kopparplåt och krönt av 
ett förgyllt kors. Övriga tak är sadeltak, täckta med enku-
pigt tegel. 
Två ingångar leder in till kyrkorummet, en mitt på lång-
husets sydfasad och en i tornets västfasad. Sakristian har 
egen ingång i norr. sydportalen (fig 79) har en huggen halv-
cirkelformad inskriftsplatta av kalksten från 1811 med föl-
jande inskrift med förgyllda versaler: GUDI. TIL. ÄRO./OM-
BYGGDES. DENA. KYRKA: 1811:/UNDER. KON!l. CARL. XIIU. 
REGERING./DÅ. G. DE. LA. GRANGE. WAR. LÄNETS HÖFDING./M. 
STAGNELIUS. STIFTETS. BISKOP./OCH. I. PIHLQUIST. HÄR. HADE. 
HERDA=WÅRDEN. - De vackra dörrama är snidade eller i 
varje fall formgivna av kyrkans byggmästare Johan Peters-
son (se ovan samt not 33). - Omfattningen av öländsk kalk-
sten är ritad av J Fred Olson (se nedan samt not 79) och ut-
förd 1931 av Sandviks Sten- och Bildhuggeri. 
Västportalen (fig 35, 36) är medeltida (se ovan, Gamla 
kyrkan), men har sannolikt flyttats till sin nuvarande plats 
från långhusets sydsida. Fönstret över portalen upptogs 
1765 (se ovan). Tornets övriga fönster fick sin nuvarande 
forrn 1872. De är placerade över varandra i söder, väster 
och norr. T i Il västportalen leder en trappa med steg av kalk-
sten, likaså till sakristian, medan en enda stor kalkstenshäll 
ligger framför sydportalen. 
54 MÖRBYLÅNGA KYRKOR 
Alla fönster i kyrkan och sakristian är rundbågiga. Lång-
huset har fem i norr och fyra i söder, koret ett i söder och 
sakristian ett i öster. På korets östgavel och i sakristians ga-
vel åt norr sitter halvrunda fönsteröppningar till vindarna. 
Interiör 
Kyrkorummet vänder sig mot öster. Det är sedan 1931 upp-
delat i kor och långhus som förenas av en rundbågig triumf-
båge (fig 84, 85). Väggama är putsade och vitkalkade. Ko-
ret täcks av ett putsat tunnvalv utan markerade anfang. 
Långhuset täcks av ett panelat tunnvalv med kraftigt profi-
lerad skugglist. Fönstrens solbänkar är av röd kalksten. 
Altaret står invid korets östvägg och kröns av en hög altar-
målning med ramverk av kalksten, en läktare med orgel 
finns i väster, i långhusets nordöstra hörn sitter predikstolen 
med uppgång genom muren från sakristian. Som pendang i 
sydöst står dopfunten. Ett triumfkrucifi x hänger i triumfbå-
gen. Bänkinredningen är sluten och förde lad på tre kvarter 
med mittgång och sidogång till sydportalens vindfång. 
Detta är försett med pilastrar och en triangelgaveL Under 
läktaren avskärroas utrymmen i norr och söder av glasför-
sedda gallerverk. 
Tornets bottenvåning (fig 38, 39; se ovan, Gamla kyr-
kan) fungerar som vapenhus och avskiljs från långhuset av 
en g lasdörr. Tornets första övervåning är inredd till muse-
um med inventarier som tagits ur bruk. Den översta vå-
Byggnadshistoria 
Nya kyrkans ursprungliga utseende 
Den byggnad, som murades upp omkring den lilla absid-
kyrkan, fick från början formen av en ljus och rymlig sal-
kyrka, där långhus och kor bildar ett enda, sammanhängan-
de rum (fi g 28-32, 55-57; jfr Sv K vol216). Öster om koret 
tillfogades en sakristia, som var lägre och smalare än sal-
kyrkan. Man bevarade det medeltida tornet, på vars mur-
krön en fyrsidig lanternin av trä placerades (fig 55- 57). 
Den gjordes betydligt större än enligt Almfelts ritning 
(fig l), emedan kyrkans enda klocka skulle placeras däruppe, 
på det öländska maneret, och takhuvens svängda profil kän-
ner vi väl igen från andra av Petersson byggda lanterniner. 
Kyrkans och sakristians sadeltak fick enkupigt tegel, 
medan lanterninens och tornets tak spånades och tjärades. 
Yttermurarna putsades och vitkalkades och lanterninen 
målades röd med blå luckor, men det dröjde ända till 1818, 
innan interiören målades och exteriörens rappning bättra-
des på. 
ningen har fönster åt fyra håll och är liksom tornets nedre 
våningar putsad och vitkalkad invändigt. Därifrån når man 
tornhuven med klackkammaren och spiran (fig 30). 
sakristian nås från kyrkan genom en dörr i korets norra 
mur. Den har invändigt vågrätt trätak, fönster i öster och 
uppgång till predikstolen i sydväst. Dess norra de l rymmer 
utgång till kyrkogården, toalett och därunder en utifrån till-
gäng lig trappa till sakristians källare. 
Kyrkorummets nuvarande färgsättning domineras av en 
mild, olivgrön färg (långhusets tunnvalv, bänkarna, vind-
fånget) jämte tegelrött och vitt (långhusvalvets skugglist, 
bänkarnas inre) samt sparsamt med guld. 
Uppvärmning 
Tvåjärnkaminer ("guernesiska ugnar") installerades 1891 , 
en i långhusets sydöstra hörn och en i sakristian (fig 29, 53, 
62). I fig 59 reser sig kaminernas båda rökrör över östra de-
len av långhusets taknock. 1931 installerades en värme-
kammare i källaren under sakristian för uppvärmning av 
kyrkan genom inblåsning av varrnluft. En kanal drogs upp 
genom långhusets östgavel till den murade skorsten som är 
placerad på gavel nocken. 1966 infördes oljeeldning. 
Kyrkan fick elektrisk belysning 1931 och elektrisk 
klockringning 1966. Vatten och avlopp drogs in i kyrkan 
1966 i samband med installation av WC i sakristian och 
sakristians källare. 
Sydportalen var från början omgiven av en kraftig rustik 
(fig 56, 57), som inte finns med på den av K Majt fastställ-
da ritningen, men däremot på Peterssons kyrka i Köping 
(Sv K vol 2 16, fi g 605).- Förutom de nuvarande nio rund-
bågiga fönstren i långhuset samt ett i koret med samma 
forrn fanns det ytterligare två fönster i den dåvarande sakri-
stian (fi g 28, 29, 53). Två halvmånformiga fönster var pla-
cerade dels i långhusets, de ls i sakristians östliga gavlar (fig 
28, 61). 
Den ljusa interiören dominerades av ett högt trätunnval v. 
Rummets färgsättning från 18 18 gick i vitt, inredningen i 
pärlgrått med något inslag av guld. Läktaren var enligt 
Ahlqvist "wacker, blåmålad" (2:2, s 210). Ti ll sakristian, 
vars inre täcktes av ett plant paneltak, ledde två symmet-
riskt placerade dörrar (fig 61). Altarpredikstolen gjordes 
1811 av delar från en predikstol från 1747 (fig 86-88) och 
nya tillsatser (fig 61, 86, se Inredning), och i väster placera-
NYA KYRKAN 55 
- l l _/
'JO f-o tm?wr. 
Fig 56. Kyrkan från söder samt plan 1822, akvarell (stark förstoring) av N I Löfgren. ATA. 
The churchfrom the south and plan. Water-colour (great/y enlarged) by N l Löfgren, 1822. 
56 MÖRBYLÅNGA KYRKOR 
__,'J... ~·~:.,::2:,:~~.::~:,. 
;.M, .._ ,., . J- .. , ~-.-<C A/1'71' 
~- N~~ .. -~M,.;• 
2'//.~w?: 
' i _;.~ l 
UII!JUU • 
.,...__ 
Fig 57. Uppmätning av kyrkan 1870, sanno-
likt av byggmästare A Cronvall. Blyerts och 
tusch på kartong. I kyrkan. Foto KLM/R 
Lind 1994. 
Measured drawing from 1870, probob/y by 
the master-bui/der A Cronva/1. Pencif and 
ink. Now in the church. 
Fig 58. Förslag till ny tomspira av J E Söder-
lund 1870. Blyerts och tusch. I kyrkan. Foto 
KLM!R Lind 1994. 
Proposa/for a new tower-spire by J E Sö-
derlund from 1870. Pencif and ink. Now in 
the church . 
1 
des en läktare, i vilken delar av en äldre läktarbröstning in-
går. De ursprungliga trapporna hade fyrsidig plan och löp-
te i spiral (fig 56, 57). 
Förändringar under 1800-talet 
1832 rappades kyrkan utvändigt av murrnästare Bruse och 
kyrkans lanternin målades grön, medan takpanelen, d v s 
trätunnvalvet, målades vit, vilket allt utfördes av Schantz-
berg i Bårby. 
I samband med ett orgelbygge (se Inredning) målades 
orgelläktaren och dess barriär samt kyrkans interiör 1854. 
För detta svarade målarmästaren Engdahl i Kalmar. 
1868 var en mindre reparation av tomspiran aktuell 
(st prot) och året därpå beslöt man att kräva in utlånade 
pengar, men även taga upp ett lån inför den planerade tom-
reparationen. Denna blev emellertid mer omfattande än 
som var tänkt från början. Kyrkan mättes upp 1870 (fig 57), 
sannolikt av byggmästaren A Cronvall,76 som också ritade 
ett förslag till ombyggnad (fig 58), varefter ritningarna sän-
des upp till ÖIÄ. Där bearbetades förslaget av J E Söder-
lund77 samma år. Enligt ÖIÄ remiss 1870 hade Söderlund 
granskat av församlingen inlämnade ritningar och kost-
nadsförslag till påbyggnad av tornet: "och som jag dervid 
funnit tornets kröning något låg, har jag höjt taket mellan 
tommurarue och lanterninen samt spiran derofvan med till-
sammans cirka l Ofot och derjemte gjort de öfre fönstren i 
sjelfva tornet större, h vilket allt af vidhäftade ritning synes. 
Mot lanterninens, spirans och klockstolens sammansätt-
ningar finnes ingen anmärkning, h varföre jag å genomskär-
ningen endast med några röda linier antydt ofvannämnda 
förhöjning" (t h i fig 58). 
Vid ombyggnaden 1872 förhöjdes själva tomkroppen 
med tegel ca 2,2 m och dess fönster förstorades, alla rund-
bågiga: tre i våning 1-2 (norr, söder och väster) samt fyra 
högst upp. Den nya lanterninen, som fick åttkantig plan och 
en spetsig spira (fig 28, 30, 32, 60, 78), byggdes för två 
klockor, med tanke på framtiden . storklockan från 1883 
krävde emellertid större utrymme än vad som beräknades 
1872. Därför fick kloekbocken urhuggningar på sidorna 
1883. I lanterninens nedre del ingår bilat, d v s sekundärt 
använt virke. Arbetena var avslutade på hösten 1872, ty då 
såldes ställningsvirket En graverad minnesplatta av kop-
par på en tombjälke omtalar Cronvalls ombyggnad. Det är 
oklart, om sydportalens rusticerade omfattning (fi g 56, 57) 
togs bort 1872 eller på 1890-talet. 
En omfattande restaurering verkställdes på 1890-talet. 
Fönsterbågarna byttes ut mot nya med diagonalrutigt spröjs-
verk (fig 28, 53, 59, 60), kaminer insattes i kyrkorummet 
och sakristian (fig 29, 53, 62), orgeln renoverades (se ned-
an, Inredning) och det hela avslutades med en fullständig 
NYA KYRKAN 57 
ommålning av interiören "och äfven till fönster och dör-
rar". Enligt Billows beskrivning av interiören 1918, som 
bör återge 1890-talets färgsättning av kyrkan, var innerväg-
gama oljemålade i ljusgrönt med vita fönstersmygar och 
tunnvalvet vitt med grågrön, marmorerad skugglist. 
Ombyggnaden 1931 
Planer på en restaurering och eventuell utvidgning av kyr-
kan började växa fram 1918-1919, från december 1921 
gjordes utdebiteringar för en fond, i maj 1924 började för-
beredelserna, men inte förrän vid jultiden 1931 stod kyrkan 
färdig. De invecklade och utdragna turerna i händelseför-
loppet redovisas här utifrån ett rikhaltigt material i pastors-
ämbetets arkiv, Riksarkivet, Byggnadsstyrelsen, Antikva-
risk-topografiska arkivet (ATA) samt på ortpressens utför-
liga referat.78 Det belyser på ett intressant sätt en avlägsen 
landssockens misstänksamhet gentemot myndigheterna 
"däruppe i Stockholm", en skepsis som Mörbylångaborna 
naturligtvis inte var ensamma om, men som sällan har 
kommit tilllika tydliga uttryck som här. 
Den 7/5 1924 väckte kyrkostämman förslag om en 
omfattande förnyelse av kyrkan, bestående av nya, bekvä-
mare bänkar, målning, förlängning av kyrkan genom sakri-
stians införlivande med kyrksalen samt en ny sakristia i 
nordöst (Barometern 8/5 1924). Kyrkorådet tillkallade där-
för stadsarkitekten J Fred Olson/ 9 som den 17 augusti 1924 
diskuterade problemen med kyrkorådet samt med kemisten 
Gottfrid B jerström80 från köpingen och kantor Josef Svens-
son81 från landskommunen. Olson fick i uppdrag att utar-
beta ritningar och anskaffa kostnadsförslag enligt de ovan 
nämnda önskningarna. Dessutom skulle predikstolen för-
flyttas till norra väggen, golvet läggas om, bänkarna ändras 
samt vindfång och dubbeldörrar insättas innanför södra 
och västra ingångarna (Öb! 19/8 1924 ). 
O l sons första förslag (fig 63) är daterat i november 1924 
och utfört i enlighet med beslutet 17/8. När förslaget 
behandlades vid en ordinarie kyrkostämma 14/12 1924, 
var visserligen alla eniga om att kyrkan borde försättas i 
värdigt skick, men angående omfattningen av den blivande 
restaureringen var meningarna delade. Därför tillsattes en 
kyrkobyggnadskommitte med uppdrag att närmare grans-
ka det inkomna förslaget. I kommitten invaldes rektor 
Söderbäck (not 24), sammankallande, trafikchef Carl 
Svensson82 och sockerkokare Fritz H Olsson (not 82), 
samtliga från köpingen, samt från landsförsamlingen 
maskinmästaren och ingenjören N G Nilsson, kemisten 
Gottfrid Bjerström (not 80), lantbrukarna Karl Olsson, 
kyrkvärden Ernst Jonsson och kantor Josef Svensson (not 
81) i Mörbylånga by samt lantbrukarna Johan Andersson i 
Risinge och Janne E Johansson i Norra Bårby. 
58 MÖRBYLÅNGA KYRKOR 
Fig 59-60. Kyrkan från söder och sydväst 
1917. Jfr tig 55. Foto A Roland. 
The church from the south and the south-
west in 1917. See a/so Fig. 55. 
NYA KYRKAN 59 
Fig 61. Interiör av koret före förändringen 
193 1. Jfr tig 82. Foto A Roland 19 17. 
The inrerior of the chance/ prior ro the al-
teration work in 1931. See a/so Fig. 82. 
Fig 62. Interiör av långhuset mol väster. 
Kaminen insanes 189 1. Observera hanhäng-
arna på södra sidan (manssidan). Foto A Bi l-
low 19 12eller ARoland 1917. 
The inrerior of the nave Iaoking wesr. The 
srove was insralled in 1891. Nare the har-
pegs on the south wall (the men's side). 
60 MÖRBYLÅNGA KYRKOR 
Fig 64-65. J Fred Olsons andra förslag, april 
1925. Sektion mot norr samt plan. Färglagd 
vitkopia. Skala l :300. PÄ arkiv. 
J F Olson's seeond alteration proposalfrom 
1925. Plan and longitudinal section looking 
north. 
Fig 63. J Fred Olsons första förslag till 
ombyggnad november 1924. Plan. Färglagd 
vitkopia. Skala l :300. PÄ arkiv. Bilden är 
hämtad ur Barometern 8/4 1926. 
J F Olson's firsr alteration proposalfrom 
1924. Plan. 
NYA KYRKAN 61 
Två alternativ diskuterades 1925, antingen enbart reno-
vering (A) eller en fullständig ombyggnad av kyrkan (B). 
Det förra (A) skulle omfatta nya fönster, invändig målning 
samt, i samband med cementerings- och isoleringsarbeten 
för golvet, inläggning av kanaler för en framtida värmeled-
ning. Vidare skulle kyrkans valv rappas, läktarens rundel 
utvidgas för kören, vapenhuset renoveras och vindfång 
insättas i söder och väster. Även vissa nödvändiga, yttre 
reparationer skulle utföras. 
Två kontroversiella frågor ingick i planerna, vilka under 
de följande fem åren skulle förorsaka något som försam-
lingen uppfattade som en maktkamp med myndigheterna 
uppe i Stockholm. Den ena gällde altarpredikstolen (fig 61, 
86; se Imedning och inventarier samt not 91 ). Enligt för-
samlingens bestämda önskan ville man få den utbytt mot en 
"vacker och stämningsfull altartavla" samt en "normal" 
predikstol på norra sidan av kyrkan. Det var enligt dessa 
önskemål, som Olson hade utformat sitt första förslag (fig 
63). 
Bänkutrymmena i kyrkan blev den andra stridsfrågan. I 
förslaget, fig 63, ingick att bänkarna gjordes bekvämare. 
Detta skulle innebära att 20--25 sittplatser gick förlorade, 
varför förslaget måste omarbetas trots att det "komme att 
giva kyrkan förhöjd stil och skönhet". Olsson fick i upp-
drag att utarbeta nya ritningar, enligt vilka kyrkan skulle 
förlängas åt öster. 
Alternativ (B) skulle omfatta alla under (A) uppräknade 
åtgärder, men dessutom skulle sakristian imedas till kor 
och en ny sakristia byggas till på norra sidan med en värme-
central i källaren. Dessa frågor vållade däremot inga pro-
blem, varken 1925 eller senare. 
Den 26/4 1925 presenterade Olson själv sitt andra för-
slag för kyrkobyggnadskommitten (fig 64-66). Långhuset 
skulle förlängas 4 1/2 m och öster därom tillbyggas ett kor, 
smalare än långhuset. Denna tillbyggnad tillförde 70 nya 
sittplatser. Man fann emellertid, att det nya koret skulle 
sträcka sig för nära stora landsvägen och dessutom inkräk-
ta på några familjegravar (fig 10:0), varför även detta för-
slag förkastades och arkitekten fick nya uppdrag. Under 
sammanträdet antydde han med blyerts en absid på den 
kasserade ritningen av sydfasaden, och två dagar senare 
förelåg en skiss till det tredje förslaget, en absidsal, till vil-
ken regelrätta ritningar utarbetades under året (fig 67-70). 
Långhuset skulle förlängas till 25,2 m längd och ge ett till-
skott av 50 nya sittplatser. 
Olsons tredje förslag behandlades av kyrkobyggnads-
kommitten och vid votering vid en extra kyrkostämma 9/8 
1925 röstade 76 för både renovering och utbyggnad, med-
an 32 ansåg att endast renovering behövdes. Olsons tredje 
förslag (fig 67-70) fastställdes, och i slutet av året ansökte 
man om Byggnadsstyrelsens tillstånd till ombyggnaden. 
Olson själv skickade de tre förslagen (fig 63-70) direkt 
MÖI!r.)tÅNiiA·Il.YI!KA· ._l.llll· 
llf1llr6t nu. o.t-.... nuN'IGMY. 
Fig 66. J Fred Olsons andra förslag, april 
1925. Nordfasad visande långhusets förläng-
ning mot öster samt nytt kor och sakristia. 
Färglagd vitkopia. PÄ. Foto KLM/R Lind 
1994. 
J F Olson's seeond alterationproposa/from 
1925 , the norr h front, showing the extension 
of the nave to the east and a new chance/ 
and sacristy. 
62 MÖRBYLÅNGAKYRKOR 

Fig 67-70. J Fred Olsons tredje förslag, april 
och november 1925, en absidsaL Färglagd 
vitkopia. PÄ. Foto KLM/R Lind 1994. 
J F 0/son's t hird proposalfrom 1925, a ha/1-
church with an apse. 
Fig 67. 
~ •.._ ..u 
7./:.•.Gi..... , 
· j' - - · -
Fig 68 . 
.'r~ :~~r~:..'l ·~:.- ~" :·} :·~ . · ~ -\l..'fAL! · I ,\'· 
· PJI''I!'•i 'llil C~ ~ 'If -. ,f~'l'~'·'•f 
Fig69. 
NYA KYRKAN 63 
'~·!~'~ •.: \ !\_ ~~· tWJ1AP·l.Al'i· 
r •r·.: ··~ .·).H·TI..:.»-~u:i.!'rt.Ail· 
""· h' j Fig 70. 
till byggnadsrådet Ragnar Hjorth83 vid Byggnadsstyrelsen 
26/2 1926 med kommentaren: " ... och hoppas något av 
dem finner nåd för ditt granskande öga. Ang den halvrunda 
absiden är den ganska vanlig i traktens 1800-talskyrkor." 
(Jfr Sv K vol216, s 110 f samt s 437 ff.) 
* 
Till 1925 "hade det gått relativt bra att komma överens med 
byggnadsstyrelsen, men nu bö1jar densamma att sätta sig 
på tvären, och ända fram till 1930 på hösten finns det ingen 
möjlighet för församlingen att komma till rätta med denna 
myndighet". - Så karakteriserade rektor Söderbäck kon-
takterna med Byggnadsstyrelsen i en artikel i tidningen 
Barometern 27/2 1932 i samband med Mörbylånga kyrkas 
återinvigning. Från och med pastorsämbetets första kon-
takter med Byggnadsstyrelsen i slutet av år 1925 följde en 
omfattande skriftväxling, men även telefonsamtal och per-
sonliga besök mellan de inblandade parterna under mer än 
sex år, t i Il en del återgivna i ortspressen. I det följande är det 
mest rektor Söderbäck, kyrkobyggnadskommittens ordfö-
...,...., .. . -..,s·•t• 
- ~~' 
1 li i i J i l l 'dnrl ' d d 'rf~ 
rande, som för Mörbylångas talan. Tidningsreferaten är 
naturligtvis mindre formella än de officiella skrivelserna 
och visar öppet sockenbornas stora missnöje med Bygg-
nadsstyrelsen och dess, som man uppfattade det, "förhal-
ningspolitik" och byråkrati. Formuleringen visar, att tid-
ningarna haft tillgång till de aktuella protokollen. Ingen i 
Mörbylånga insåg myndigheternas stora omsorger såväl 
om de estetiska och antikvariska värdena som om försam-
lingens ekonomi . De sakkunniga i Stockholm visade, att 
det g ick att bereda fler sittplatser, utan att bygga ut kyrkan, 
om de befintliga utrymmena togs tillvara bättre. I Bygg-
nadsstyrelsens handlingar ingår ett stort antal tidningsur-
klipp från dessa år. Man var alltså väl underrättad om Mör-
bylångabornas inställning. 
Byggnadsstyrelsens kritik av Olsons tredje förslag, 
absidsalen (fig 67- 70), var allvarlig (skrivelse till PÄ 19/3 
1926): kyrkans utseende skulle avsevärt försämras . Bygg-
nadsstyrelsen bifogade ett utkast till ett mindre omfattande 
och väsentligt billigare förslag (fig 7 1-72), som försam-
lingen uppmanades ge Olson i uppdrag att följa. Genom att 
flytta sakristian längre åt öster till korets norra sida, behålla 
-----
64 MÖRBYLÅNGAKYRKOR 
\!' . ~'--'""'r ,.,,. .. y f::l <_<>••• 
. -~-~--__:_~--~~-~.:_--~~~~...:.:....~~__.__: "~"" . - -· 
Fig 7 1-72. Byggnadsstyrelsens förs lag 19/3 
1926, likt fig 63, utom beträffande sakri-
stians placering. s ektioner genom koret mot 
öster och norr samt plan. Vitkopia resp bly-
ertsritning på skiss papper. Skala l :300. 
ATA. 
The National Board of Public Building's 
alteration proposalfrom 1926. Similar to the 
proposal shown in Fig . 63 exeept for the 
plaeing of the sacristy. Plan and seetians 
through the chaneel looking east and nort/1. 
Fig 73. En av ritningarna till J Fred Olsons 
fjärde förslag, kallat "Alt. I", december 
1927. Östfasad, sektion mot öster genom 
koret med bibehållen altarpredikstol, sakri-
stian och värmekammaren samt plan i nivå 
med läktaren. Färglagd vitkopia. PÄ. Foto 
KLM/R Lind 1994. 
J F Olson'sfourth proposalfrom 1927. Plan, 
east f ront and seetian through the chancel. 
altarpredikstolen men placera den i det nya koret samt sät-
ta igen sydportalen sparades utrymme för flera sittplatser. 
De skulle uppgå till284, men om man behöll södra ingång-
en, skulle kyrkan ändå rymma 256 platser. 
På detta och alla följande från Byggnadsstyrelsen utgå-
ende skisser domineras korväggen av altarpredikstolen 
med en trappa dold bakom en tunn vägg (tig 71, 72, 74). 
Kyrkorådets och kyrkobyggnadskommittens reaktion 
lät inte vänta på sig. De "kritiserade skarpt" Byggnadssty-
relsens förslag och vidhöll hos denna genom två proto-
kollsutdrag 21/4 resp 25/4 1926 med utförliga motive-
ringar beslutet från 9/8 1925 att stå fast vid absidsalsförsla-
get (tig 67-70). Koret i Byggnadsstyrelsens förslag (tig 71) 
ansågs vara för lågt för altarpredikstolen. Vidare hade för-
samlingen tänkt sig att genom det omfattande byggnadsar-
betet kunna lindra den arbetsbrist som väntades till följd av 
den inställda betodlingen.84 Dessutom skulle ombyggnaden 
göra större arbeten onödiga under 40 eller 50 år, " ... man 
har förmenat, att kyrkans stil skulle vinna därpå, då skeppet 
nu i förhållande till tornet verkar något för kort ... En del 
mindre jämkningar och modifikationer. .. ville stämman in-
te motsätta sig." Slutligen framfördes en önskan om att nå-
gon representant från Byggnadsstyrelsen ville komma till 
Mörby långa. 
Professor Martin Olsson,85 arkitekt vid Byggnadsstyrel-
sen, besökte kyrkan den 9/6 1926 för att yttra sig om dess 
tillbyggnad och restaurering. Han demonstrerade kyrkans 
byggnadshistoria alltifrån äldre romansk tid med hjälp av 
gamla teckningar och fotografier, gjorde sig "väl underrät-
tad om de lokala förhållandena i övrigt" samt inhämtade 
genom kyrkorådet och kyrkobyggnadskommitten "för-
samlingens synpunkter och önskemål, vilka han lovade 
framföra i byggnadsstyrelsen, då ärendet slutgiltigt prö-
vas" (Tidn Kalmar 10/6 1926). 
Resultatet av besöket redovisade Martin Olsson i ett 
Tjänstememorial18/6 1926 (det första av fyra). Han drog 
slutsatsen, att östgaveln innehöll medeltida murverk, kan-
ske också sakristian, något som emellertid inte kunde avgö-
ras utan putsavknackning (och som senare skulle visa sig 
vara felaktigt, se Gamla kyrkan). Predikstolen över altaret 
borde om möjligt bibehållas oförändrad och det mycket 
tilltalande kyrkorummet ansåg Martin Olsson ha goda och 
originella proportioner som borde bevaras. Att göra om 
sakristian till kor gillade varken församlingen eller Martin 
Olsson. Därför avstyrkte han fastställelse av församlingens 
förslag (fig 67-70) ur både historisk och arkitektonisk syn-
punkt och framlade ett restaureringsprogram, som bl a 
skulle medföra fler sittplatser, om de befintliga utrymmena 
användes bättre. Vidare hade Martin Olsson fått den upp-
fattningen, att kyrkorådet "På grund av förändrade, ekono-
miska förhållanden inom församlingen" var "något tvek-
NYA KYRKAN 65 
samt, om väsentligt nytt utrymme i kyrkan för närvarande 
vore behövligt .. . Däremot framhölls starkt att man ville ha 
en altartavla såsom i andra kyrkor." 
Sedan Byggnadsstyrelsen inhämtat riksantikvarie Si-
gurd Curmans och Martin Olssons synpunkter, uppmana-
des pastorsämbetet 3/9 1926 att taga restaureringen under 
förnyad prövning samt låta upprätta ett nytt förslag efter 
Martin Olssons riktlinjer. 
Den 3/1 O1926 avslog emellertid kyrkorådet Martin Ols-
sons förslag, emedan det "ej givit anvisning om ökat 
utrymme" samt beslöt, "att vidbliva" vid sitt förslag (fig 
67-70). Samtliga talare framhöll "nödvändigheten afökad t 
utrymme i kyrkan" med hänsyn till den varje år växande 
folkmängden i församlingen, vid den aktuella tiden 1.500 
personer. Utdraget ur protokollet 14/10 inkom 22/10 till 
Byggnadsstyrelsen, som ännu en gång remitterade ärendet 
till Martin Olsson. I ett nytt memorial (nr 2) 28/12 1926 be-
mötte han med harm församlingens avslag och brist på till-
mötesgående, upprepade ungefär vad han skrivit i sitt förs-
ta memorial, utom i frågan om sakristian. Denna gång med-
gav han, att den användes som kor, med altarpredikstolen i 
fonden, i enlighet med Byggnadsstyrelsens skisser (fig 
71-72). 
I Byggnadsstyrelsens svar till pastorsämbetet 5/1 1927 
anslöt man sig till Martin Olssons synpunkter, men gjorde 
ett mycket viktigt medgivande: "Skulle emellertid försam-
lingen anse ett ännu större antal nya platser erforderliga, än 
vad som på detta sätt erhållas, vill byggnadsstyrelsen icke 
motsätta sig en utvidgning av kyrkan" samt översände 18/1 
två skisser. De visade en salkyrka utan absid, men var i öv-
rigt ganska lik förslaget i tig 67-70, men ännu längre. Cur-
mans åsikt hade emellertid inte inhämtats, han hade hållits 
helt utanför förslaget. 
l Mörbylånga beslöt man äntligen att acceptera Bygg-
nadsstyrelsens utkast, utom i frågan om altarpredikstolen, 
som man fortfarande ville ersätta med en separat predikstol 
och en altartavla, och J Fred Olson fick åter i uppdrag att 
utarbeta nya ritningar och kostnadsberäkningar. 
Innan J Fred Olson fårdigställde dem, reste han upp till 
Stockholm och diskuterade den problematiska altarpredik-
stolen med Curman (Brev från Olson till Söderbäck 7/2 
1928). Denne hade inte ställt sig helt avvisande till försla-
get om särskild altartavla och predikstol, under förutsätt-
ning att den gamla anordningen överlämnades till Statens 
historiska museum. Skulle den å andra sidan behållas i kyr-
kan, borde dess omfattning kompletteras och en glasmål-
ning placeras över densamma. 
Olsons nya ritningar, som granskades av kyrkobygg-
nadskommitten 19/2 1928, består av tre förslag, beteck-
nade "Alt. I" tom "Alt. III". Om man räknar in Olsons tidi-
gare förslag, var de nu sex till antalet. "Alt. I" är daterat i 
66 MÖRBYLÅNGA KYRKOR 
/yfQR..,BYLiN C:A K.Y/i /(4 
SKI.fJ' TilL (JTY! Afih!N fi 
r 
u u 
r---, 
~50 PL -4 TJ( Il[J~ 	 ~ IT1--' ~ 
[\ 
ILA N 
cfK. 1/orJ-, 
december 1927 och utarbetat med utgångspunkt från 
Byggnadsstyre lsens ovan beskrivna skisser från 18/ 1 1927 . 
Det visar hela kyrkorummet, fö rlängt åt öste r med två föns-
te raxlar till en yttre längd av 27,3 m och innehållande 300 
platser (fig 73). "Alt. II" och "Alt. Jil" gällerendast kyrkans 
östra del. De är daterade Il /2 1928 och tyd ligen utförda ef-
ter samtalet med Curman. Enligt "Alt. I" och "Alt. U" skul-
le altarprediksto len bevaras. Korväggen med de symmet-
riskt placerade dörram a och nummertavlorna på ömse si-
dor om altarpredikstolen liknade det aktue lla tillståndet (fi g 
6 1 ). På "Alt. I" framhävdes a ltarpredikstolen med en stor 
baldakin, buren av kolonner (fig 73), medan "Alt. II" visar 
en stor glasmålning ovanför a ltarpred ikstolen, all t enligt 
Curmans förs lag. På "Alt. III" däremot står ett "normalt" 
altare i öster, prytt med en triptyk och ovanför denna ett 
krucifix. I nordöst en "normal" predikstol. 
De olika instanserna i Mörbylånga beslöt att antaga "Alt. 
III" (underförstått "Alt. I" i frågan om rummet i övrigt), ut-
om att man vi lle ha en större altartavla, men inget krucifi x. 
En ny kyrkobyggnadskommitte utsågs, emedan den första 
ansåg sig ha slutfört sitt uppdrag. Den fi ck en delvis annan 
sammansättn ing. Söderbäck omvaldes som ordförande, 
omval även av kyrkvärden Ernst Jonsson, lantbrukare Jo-
han Andersson i Ris inge och trafikchef Svensson (not 82). 
Nya ledamöter blev ingenjör Jeansson i Mörbylånga och 
byggmästaren John Karlson.86 
Kyrkobyggnadskommitten anhöll 4/4 1928 hos Bygg-
nadsstyrelsen om godkännande av "Alt. III" och i viss mån 
"Alt. I" (fig 73), om införande av elektrisk belysning samt 
eventuellt även om kyrkans uppvärmning, och framhöll 
Fig 74. Byggnadssty re lsens 
förslag ti ll utbyggnad av 
kyrkan, plan, expedie ra! 
19/4 1929. Tusch på väv. 
Skala l :300. ATA. IlIII ~ 
The Nar/anal Board ofPuh-
f _. (l. IJ TI~ 
\ :::-, 	 lic Building·s proposal for 
rhe enlargemenr ofrhefWlJ 
churchfrom 1929. Plan. rr l l [[~ 
\ _j 
J 

!lrAt~rTAb I N OM l( &y(;(';IO ~JJTY(lt.JlN 
J>, /Q,.,( , ... 19':19 
önskvärdheten av att arbetena måtte kunna s lutföras under 
innevarande år. 
Byggnadsstyre lsen remitterade ärendet till riksantikva-
rien, som i sin tur inhämtade Martin Olssons synpunkter. 
Denne upprepade 4/5 1928 ungefär vad han hade skrivit 
18/6 och 28/12 1926. Liksom 18/8 1926 anslöt s ig Curman 
även denna gång till M O lssons yttrande och avstyrkte 
utbyggnad i sitt svar till Byggnadsstyrelsen 18/7 1928, med 
ett mycket viktigt medgivande : "Därest ett verkligt behov 
av väsentligt ökat utrymme för församlingen förefinnes, 
måste g ivetvis den största hänsyn härtill tagas", men vid 
jämförelse med det av Byggnadsstyrelsen 19/3 1926 läm -
nade utkastet (fig 7 1-72) och det nu aktuella (fig 73) vinner 
man endast 30 platser. Försam lingen skulle uppmanas att 
omsorgsfullt närmare utreda platsbehovet Under år 1927 
hade nämligen medeltalet kyrkobesökare i Mörbylånga en-
dast varit 59 personer per gudstjänst. Med denna överras-
kande besöksstatistik föll frågan om en utbyggnad av kyr-
kan. Den var all tså ti llräckligt stor för det vanliga guds-
tjänstbruket Beträffande de stora högtiderna är trängseln 
densamma i a lla kyrkor. Curman fann därför ingen bärande 
motivering för att nu frångå sin t idigare ( 18/8 1926) intag-
na ståndpunkt i frågan om Mörbylånga kyrkas restaurering. 
Även domkapitlet i Växjö avstyrkte fastställelse av 
byggnadsprogrammet (se Altarpredikstolen i kap Inred-
ning och inventarie r), varefter Byggnadsstyre lsen sam-
manträdde med riksantikvarie Curman den 26/9 1928. 
Samma dag expedierades Byggnadsstyrelsens svar till pas-
torsämbetet med avslag från domkapitlet, Byggnadsstyrel-
sen och riksantikvarien på det av församlingen 18/3 1928 
NYA KYRKAN 67 
Fig 75- 76. J Fred Olsons åttonde förslag, 
"Alt. V", augusti 1929. Sektioner mot norr 
och öster, öst- och nordfasader. Fastställt av 
K Majt 21/3 1930. Tuschkopia på väv. RA. 
J F Olson's eighth proposalfrom 1929. Sec-
tions Iaoking north and east and east and 
north fronts. Approved hy the Crown in 
1930. 
68 MÖRBYLÅNGA KYRKOR 
Fig 77. J Fred Olsonsåttonde förslag. Tillägg, sektion genom koret mot väster, genom sakristian och pannrum-
met mot söder, plan av kyrkorummet samt källarplan av kyrkans östligaste del, fastställt av K Majt 24/4 193 1. 
Tuschkopia på väv. RA. 
Addirions ro .l F 0 /son's eighth proposa/. Plan and secrions. Approved by rhe Crown in 193 1. 
antagna förslaget, jämte en uppmaning att utreda platsbe-
hovet Den föreslagna utbyggnaden innebar alltför stora in-
grepp för en så blygsam ökning av antalet sittplatser. 
Vid kyrkostämman 9/12 lästes Byggnadsstyrelsens skri-
velse 26/9 och Curmans yttrande ISn upp för de församla-
de och på Söderbäcks uppmaning utredde kyrkobyggnads-
kommitten platsbehovet 13/1 1929: "Med 7 personer på 
varje bänk - sju fullstora karlar på en bänk få sitta trångt -
kan kyrkans skepp f.n. lämna sittplatser åt 230 personer." 
Kyrkobyggnadskommitten sökte därför åter förmå Bygg-
nadsstyrelsen att godtaga "Alt. I" och "Alt. III". 
Byggnadsstyrelsen svarade pastorsämbetet 19/4 1929 
och översände en ny skiss som underlag för restaureringen 
(fig 74). Enligt denna skulle kyrkan rymma 250 platser. 
Den var nästan en upprepning av Byggnadsstyrelsens tre år 
tidigare lämnade förslag (fi g 71 - 72). En predikstol var pla-
cerad i långhusets nordöstra hörn, medan altarpredikstolen 
nu enbart skulle göra tjänst som altare. 
Den 23/11 1929 översände J Fred Olson ritningar till 
"Alt. IV" och "Alt. V", daterade redan i augusti samma år, 
arbetsbeskrivningar samt ett brev till Söderbäck (se nedan, 
kap Inredning och inventarier, Altarpredikstolen). Han an-
NYA KYRKAN 69 
Fig 78. Exteriör från sydöst. Foto R Hintze 198 1. 
The exrerior seen from rhe sourh-easr. 
säg frågan om altarpredikstolen svårlöst, varför han hade 
gjort två alternativförslag. Ritningarna till "Alt. IV" har ej 
kunnat återfinnas, men enligt arbetsbeskrivningen skulle 
den gamla färgen på altarpredikstolen tagas fram, vilket vi-
sar att denna skulle bevaras så som Byggnadsstyrelsens ut-
kast visade (fig 74).- "Alt. V" (fig 75-76) motsvarar i stort 
sett Olsons första förslag (fig 63), fem är tidigare, utom i 
frågan om sakristian, som placerades vid det nya korets, in-
te långhusets, nordsida i enlighet med Byggnadsstyrelsens 
bägge förslag (fig 72, 74). Till skillnad frän dem hade Olson 
nu slopat altarpredikstolen. Detta var Olsons ättonde och 
sista förslag. 
På kyrkobyggnadskommittens förslag 8/12 1929 frän-
gick kyrkostämman äntligen beslutet 9/8 1925 och antog 
"Alt. V" (fig 75-76). Helt överraskande beslöt man, att pre-
dikstolen skulle skiljas frän altaret och placeras i kyrkans 
nordöstra hörn, medan altarbordet skulle magasineras. 
"Alt. V" fastställdes vid en extra kyrkostämma, varpå kyr-
kobyggnadskommitten 7 / l 1930 hos Byggnadsstyrelsen 
hemställde om godkännande av "Alt. V", utom i frågan om 
värmeledning, som skulle utredas närmare. Säkert var det 
med avsikt, som altaranordningen inte nämndes i fö ljebre-
vet. 
Ärendet remitterades till Curman (se nedan kap Inred-
ning och inventarier, Altarpredikstolen) samt till Martin 
Olsson, som ju under de gångna åren försökt värna om den 
gamla kyrkobyggnaden och dess fina proportioner. Han 
fann 24/2 1930 "Alt. V" mer tilltalande än de tidigare försla-
gen, men ansåg att altarpredikstolen skulle behållas, enbart 
som altare, med en ny predikstol vid norra väggen (jfr fig 
74 ). Hans slutomdöme lyder: "Jag kan icke undertrycka den 
reflektionen att jag är övertygad om att det föreliggande 
restaureringsförslaget kommer att konservera den gamla 
byggnadens kropp men icke rädda något av dess själ." 
70 MÖRBYLÅNGAKYRKOR 
Förslaget fastställdes emellertid av K Majt 2113 1930 i 
en skrivelse till pastorsämbetet, med några smärre föränd-
ringar (valvets behandling och panelmålningen). På pas-
torsämbetets exemplar av sektionsritningen mot norr, bred-
vid korets kryssvalv, har en av riksantikvariens handlägga-
re, Sven Erandel ("SBrd"), skrivit med blyerts: "S Curman 
anser att tunnvalv vore bättre här." På en sektion mot väs-
ter, fastställd 2414 193 1 (fig 77) är i fö ljd därav ett trätunn-
valv ritat över koret och ett sådant kom också till utförande 
193 1. 
Under resten av år 1930 och 1931 fattades flera beslut rö-
rande viktiga detaljfrågor, vilka också utfördes. Olson rita-
de en omfattning till sydportalen (ej underställd Byggnads-
styrelsen), vilken utfördes av Sandviks Sten- och Bildhug-
geri på Öland (fig 79), vidare täcktes lanterninen och tornet 
med kopparplåt, en dörröppning togs upp mellan läktaren 
och tornets första våning ("stannplan"), elektrisk belysning 
och uppvärmning med varmluft inrättades m m (se även 
närmare nedan i kap Inredning och inventarier). 
Efter annonsering rörande anbud på kyrkaarbetena an-
togs den 6112 1930det lägsta anbudet från Bröderna Olsson 
i Färjestaden.87 Den ordinarie kyrkostämman godkände 
2 1112 kyrkobyggnadskommittens förslag till alla delar, ut-
om i frågan om valet av entreprenör. Av lokala skäl beslöt 
man nämligen att ge byggmästaren John Karlson (not 86) 
såsom boende i församlingen uppdraget att restaurera kyr-
kan, trots att hans anbud på 40.500 kr låg något över Brö-
derna Olssons 37.8 10 kr, "emedan härigenom arbete och 
inkomster skulle tillföras ortens folk och arbetslöshetspro-
blemet inom församlingen underlättas" (jfr not 84). Kon-
traktet med Karlson skrevs 2512 193 1, han lämnade upp-
draget som ledamot i kyrkobyggnadskommitten och ersat-
tes med den nytiiiträdde kyrkoherde Danielsson.88 Under 
restaureringsarbetet skulle gudstjänsterna hållas i kommu-
nalsalen i skolan vid kyrkan, enligt av domkapitlet 1411 
193 1 meddelat tillstånd. 
Ombyggnaden kunde sätta igång på vårvintern 1931 . 
Kyrkan tömdes på inredning och alla golv i kyrkorummet 
togs bort. Det blivande korets östliga hörn förstärktes, dess 
murar och yttertak höjdes, i den tidigare altarväggen gjor-
des en vid triumfbåge, vid nordsidan uppfördes en ny sak-
ristia av tegel under tegeltak och med en värmekammare 
under golvet. I samband med grävning för värmesystemet 
påträffades absidkorets grundmurar (fig 24, 25) och delar 
av det medeltida långhusets sidomurar. Murverket bakom 
orgeln visade, att västtornets östra mur vilade på det medel-
tida långhusets västgavel (fig 25). För den byggnadshisto-
riska undersökningen stod Manne Hofren (not 34; se ovan). 
Returluftskanalen för värmesystemet fick en något 
annorlunda sträckning än planerat, för absidkormurens 
skull. Sedan hela golvet färdigställts och gjutits med be-
tong, belades det med slipade kalkstensplattor. I koret, vars 
golv förlades 47 cm högre än långhusgolvet, placerades 
gamla gravstenar. Några hällar kramlades också fast vid 
korets sidoväggar, andra på vapenhusets väggar (senare 
fl yttade) och i golvet. 
Korvalvet fick rabitzputs på träkonstruktion, uppgången 
till koret från långhuset utgjordes av en monumental sten-
trappa av hela triumfbågens bredd, fönstren med dess dia-
gonalrutor byttes ut helt och hållet, det östra korfönstret 
och det halvmånformiga i långhusets östgavel (fi g 61) 
murades igen, det södra korfönstret förstorades och på det 
norras plats gjordes en dörr till den nya sakristian. Innanför 
syd- och västingångarna insattes vindfång. Ovanför det 
södra placerades 1933 en trekantgavel med en strålande 
stjärna, skulpterad av Theodor Karlsson.89 Den skymtar på 
Alfred Edles90 interiörbild (fig 82), men avlägsnades 1966. 
Alla murar putsades, i exteriören med spritputs, i interiören 
med slätputs. Kyrkorummet målades i ljusgrått i flera nyan-
ser ("ungefär gråkalk") med förgyllda detaljer. I koret 
målades en marmorerad bröstpaneL Även tunnvalvets 
skugglist marmorerades. Övriga åtgärder beskrivs nedan, 
kap Inredning och inventarier. 
I vindfånget, innanför sakristians ingång, uppsattes en 
minnestavla av röd kalksten med följande inskrift i kursiv: 
"Kyrkan l renoverad l år 1931 ". Kyrkan återinvigdes 2812 
1932 av biskop Edgar Reuterskiöld. 
* 
Samarbetet med stadsarkitekt Olson var inte helt friktions-
fritt på slutet. Ursprungligen hade han begärt ett arvode om 
4.000 kronor för alla för bygget erforderl iga arkitektarbe-
ten, enligt en skriftlig överenskommelse 2211 O 1925. Den 
1016 193 1 begärde han och fick ytterligare 500 kronor, 
"enär han på grund av de många meningsskiljaktigheterna 
mellan församlingen och Byggnadsstyrelsen fått uppgöra 
flera förslag och utredningar, än beräknat varit" (jfr ovan). 
Det hade mellan 1924 och 193 1 blivit åtta förs lag, fördela-
de på ett fyrtiotal ritningar, flera arbetsbeskrivningar, minst 
en gipsmodell , flera resor mellan Kalmar och Mörby långa, 
men även till och från Stockholm, innan församlingen, kyr-
kobyggnadskommitten, Byggnadsstyrelsen, riksantikva-
rien och domkapitlet i Växjö kunde ena sig om en slutgiltig 
lösning, av arkitekten betecknad"Alt. V" (fig 75-76), date-
rad i augusti 1929, fastställd 2 113 1930- och ganska lik den 
första (fig 63). 
När Olson i januari 1932 begärde ytterligare 1.000 kro-
nor i samband med slutbesiktningen, gav kyrkobyggnads-
kommitten (läs: trafikchefen [TC] Carl Svensson, not 82) 
sitt medgivande endast på villkor att Olson för denna sum-
ma även skulle åtaga sig att dels utföra resterande uppdrag, 
NYAKYRKAN 71 
Fig 79. Långhusets sydportaL Omfattningen av röd kalksten till-
kommen 193 1. Dörrarna och inskriftstavlan från 181 1. Foto R Hint-
ze 1983. 
The south doorway of the nave. The surrounds f rom 193 1 are ofred 
limestone. The doors and the memorial tahlet are from 1811. 
Fig 80. Kyrkan från sydöst samt sydöstra grinden. Foto R Boström 
1989. 
The church and the south-east gate seenji-om the south-east. 
dels närvara vid den kommande slutbesiktningen 1934. 
Detta blev för mycket för Olson. I ett brev 5/2 1932 ut-
tryckte han sin vrede och besvikelse över "att i stället för 
tacksamhetsskrivelse erhålla sådant protokollsutdrag". I 
den fortsatta diskussionen, delgiven Olson i ett nytt proto-
kollsutdrag, skrev kyrkobyggnadskommitten, att när kon-
traktet med Olson skrevs 1925, var restaureringen beräk-
nad till 77.000 kronor, medan de åtgärder kyrkostämman 
beslöt 5/4 1930 endast skulle uppgå ti1146.000 kronor. Kyr-
kobyggnadskommitten föreställde sig alltså, att Olsons ar-
vode skulle beräknas efter byggkostnadernas storlek, något 
som emellertid inte hade berörts i den ursprungliga över-
enskommelsen mellan Mörbylånga församling och J Fred 
Olson. Olson hotade i sitt brev med rättsliga åtgärder och 
fick så småningom sina pengar. l ett personligt brev till rek-
tor Söderbäck 31/5 1932 förklarade han, varför han tagit så 
illa vid sig. Det var framför allt ' 'TC:s småsnålhet" som ha-
de retat honom. Han förklarade också, "att en sådan strunt-
sak som att jag utan ersättning skall närvara vid efterbesikt-
ning av Mörbylånga kyrka ej bör stå emellan oss". 
Som vi har sett, hade kyrkobyggnadskommitten hela ti-
den tagit sitt uppdrag på stort allvar, hela tiden med försam-
lingens bästa för ögonen, även om kommittens ambitioner 
gick för långt. Man insåg inte, hur omfattande och krävan-
de stadsarkitekten O l sons arbetsuppgifter hade blivit under 
årens lopp. 
I samband med slutbesiktningen 1935 begärde och an-
höll kyrkobyggnadskommitten befrielse från sitt ansvars-
tyngda uppdrag och lämnade en utförlig redogörelse för 
verksamheten. 
Restaureringen 1966 samt reparationer 
1978 och 1984 
Inte förrän efter 30 år blev en ny restaurering aktuell. Den 
beslutades 1962 och ritningarna utfördes 1963 av bygg-
nadsrådet David Dahl. Arbetet utfördes under 1966 och 
arkitekten hade vid sin sida byggnadsingenjören B A 
Bengtsson och konstnären Sven-Bertil Svensson. Den se-
nare svarade för interiörens färgsättning och en del konser-
veringsarbeten. I exteriören rengjordes och omputsades 
murarna, nya yttertrappor samt fasadbelysning på tornet 
tillkom. l det inre lades ny panel på långhusvalvet utanpå 
den gamla, solbänkar av kalksten, underbyggnad under 
läktaren bakom trägaller, i söder brud- och dopkammare, i 
norr stolförråd m m; predikstolens ljudtak ändrades, toalet-
ter i sakristian för kyrkans tjänare och för allmänheten i käl-
laren, källartrappan vändes och fick egen ingång i sakri -
stians västvägg, oljeeldning, ommålning av interiören, 
borttagning av några bänkar, omhängning av ljuskronor, 
nya ljusredskap, restaurering av vissa inventarier, ändring 
72 MÖRBYLÅNGA KYRKOR 
Fig 8 1. Kyrkan från nordöst. Foto KLM/R 
Lind 1994. 
The church seenfrom the north-east. 
av läktarens golv, ny orgelfasad och orgel, införande av 
e lektrisk klockringning, förnye lse av den automatiska 
lucköppningen i tornet, där en ny trappa mellan första och 
andra (ursprungligen tredje) våningen insattes Ufr sek-
tionsritningarna fig 28 och 30). Källströms krucifix (not 95 , 
fig 82) restaurerades och fick ett nytt kors (fig 84). Bakom 
orgeln placerades en järnstege, som leder upp tilllånghus-
vinden genom en lucka i valvet. En inskriftsplatta av röd 
kalksten uppsattes i vindfånget vid sakristians utgång un-
der minnesplattan från 1931 , med inskrift i antikva versaler: 
KYRKAN RENOVERAD/ ÅR 1966. 
Fig 82. Interiör mot öster efter restaure-
ringen 193 1. Triumfkrucifix av Arvid Käll-
ström 1932. Foto A Edle 1935. 
The interior Iaoking east after the restora-
tion work in / 93 1. The roadfrom 1932 is the 
work ofArvid Käl/ström. 
1978 utfördes en renovering av exteriören under ledning 
av LeifGöthberg, Jerk Al tons arkitektkontor, Kumla. Fasa-
derna renoverades, helt nytt tegeltak med tvåkupigt tegel 
lades, alla plåtdetaljer lagades, dörrar, portar och fönster 
målades och vinden tilläggsisolerades. 
l 984lades ny kopparplåt på tornet och lanterninen, torn-
luckornas mekanism byttes ut än en gång och tornets kors 
förgylldes. 
NYA KYRKAN 73 
Fig 83. Interiör mot väster efter restaure-
ringen 1931. Foto R Boström 1940. 
The inrerior Iaoking wesr after rhe res/OI'CI-
rion work in 1931. 
Inredning och inventarier 
Altaren 
l . Det altare, som gjordes 1811 för altarpredikstolen, be-
skrivs nedan under denna. - 2. Av trä från 1931. - 3. Av trä, 
målat som röd kalksten från 1966. På södra sidan en pisci-
na av röd kalksten. 
Altarring, skrank 
Altarringen är gråblå, har svagt rundad front och består av 
fyrsidiga speglar mellan refflade pilastrar med förgyllda 
kannelyrer. Sannolikt från 1811 , men däri ingår möjligen 
delar från en ännu äldre altarring. Armledaren är blå och 
knäfallets stoppning klädd med grått tyg. 
Utmed korgolvets västra kant är sedan 1966 placerat ett 
gallerskrank av smidesjärn, med öppning mitt fram för 
kortrappan. 
Altarpredikstol, predikstol 
Planer på att sätta upp en altarpredikstol1811 91 i den ny-
byggda kyrkan finns inte dokumenterade i ord, men på 
Almfelts första förslag från 1807 (fig 46) är en "normal" 
predikstol vid norra väggen överkorsad och ett predikstols-
altare ritat vid kyrkorummets östra sida. Sannolikt hade 
murmästare Petersson sin del i det hela, han byggde nämli-
gen fyra altarpredikstolar på Öland (not 33). 
Korgen till altarpredikstolen är densamma som Anders 
Dahlström d ä (not 61) hade gjort till Gamla kyrkan 1747 
(fig 86-88). Den rikt skulpterade korgen är fyrsidig och 
uppbyggd av tre speglar, symmetriskt ornerade med en sol-
fjäderformad palmett i mitten, omgiven av akantus och 
slingrande band. Den mellersta spegeln är bredare än de 
andra och har konvex yta. Brytningspunktema markeras av 
kraftiga voluter. Ursprungligen var korgen marmorerad 
med blågrön fårg, imiterande kolmårdsmarmor, med ljus-
blå speglar och förgyllda ornament. 
Dahlströms korg placerades 1811 på en predellaoch ett 
nytt altarbord av trä med två svarvade urnor på sidorna (fig 
61, 86), medan både ljudtak och botten gick förlorade. Allt 
74 MÖRBYLÅNGAKYRKOR 
Fig 84. Interiör mot öster efter restaureringen 1966. Arvid Källströms Kristusbild placerad på nytt kors. Jfr fig 
82. Foto R Hintze 1982. 
The interior Iaoking east ajier the restoration work in 1966. The jigure ofChrist has been transferred to a new 
cross. See a/so Fig. 82 . 
mälades i pärlgrått med förgyllda detaljer. På de ny gjorda 
delarna utfördes ett illusoriskt måleri, som skickligt uppre-
par predikstolens skulpterade ornament endast med hjälp 
av mörknat guld och rödbrun färg. Ovanför dörren placera-
des Orms (not 57) altartavla (fig 47), på ömse sidor och 
över dörren placerades Huschbergs (not 55) pilastrar och 
arkitrav. För allt detta svarade Anders Högström.92 Predel-
lans inskriftstavla har förgylld text i antikvaversaler, som 
avtecknar sig mot svart fond: "KRISTUS JESUS HAR l 
KOMMIT I VERLDEN FÖR ATT l FRÄLSA SYNDA-
RE l l TIM: l : 15". Bakom denna text, som troligen är frän 
1890-talet, skymtar en annan, som Högström målade 1811 . 
Altardelen står nu i bårhuset. 
På ömse sidor om altarpredikstolen var två identiskt lika, 
bevingade segergudinnor av gips uppställda (fig 61, 86), 
skänkta av lantbrukaren Nils OlofAndersson i Bete by, san-
n olikt i samband med kyrkans renovering på 1890-talet. De 
förvaras numera i en kista i tornmuseet Höjd 55 cm. Upp-
tagna av Håkansson som nr 632. 
I de mänga turerna i samband med förberedelserna till 
kyrkans restaurering 1931 (se ovan) innehade altarpredik-
stolen en viktig roll. Frän församlingens sida var avsikten 
mellan 1924-1927 att flytta predikstolens korg till norra si-
dan. Altardelen skulle stä kvar till att bötja med, men myc-
ket snart önskade församlingen enträget "en vacker och 
stämningsfull altartavla" . .. "såsom i andra kyrkor". 
Byggnadsstyrelsens förslag 913 1926 att placera altar-
predikstolen i det nya koret (fig 7 1-72) ansägs "knappast 
lyckligt" på grund av höjden till taket. "Genom att välva 
detta, ökas höjden något, men en reslig präst på den ti ll 
överkant 3 m höga predikstolen, belägen inne i ett 5 'l? m 
djupt kor, torde med sitt huvud komma föga mer än ' l~ m 
från taket", vilket försämrade akustiken (kyrkobyggnads-
kommitten 25/4 1926). I detta enda avseende gav Curman 
kyrkobyggnadskommitten rätt. 
Efter JFred O l sons sammanträffande med riksantikvarie 
Curman strax före 7/2 1928 ändrades planerna ti ll att altar-
predikstolen skulle deponeras i Statens historiska museum 
(SHM) och ersättas med en helt ny predikstol och en ny 
altaranordning ("Alt. III" 11/2 1928). Riksantikvarien och 
Martin Olsson hävdade emellertid i det längsta, att det var 
"synnerligen önskvärt", att altarpredikstolen med dess sto-
ra, kulturhjstoriska värde skulle stå kvar i koret, i sista hand 
enbart som altare. 
En remissinstans gav emellertid församlingen sitt stöd, 
nämligen domkapitlet, som 28/8 1928 av liturgiska och 
akustiska skäl "livligt rekommenderade" en predikstol på 
den av församlingen önskade platsen, om restaureringen 
NYA KYRKAN 75 
trots allt kom till stånd. Eventuellt skulle den gamla anord-
ningen bevaras i koret av estetiska skäl. 
Det var bl a på grund härav, som Byggnadsstyrelsen 
utarbetade en ny skiss (fig 74), med altarpredikstolen i ko-
ret enbart som altare och en predikstol i nordöst. 
Kyrkobyggnadskommitten beslöt 18/8 1929 att över-
lämna Byggnadsstyrelsens skiss (fig 74) ti ll stadsarkitekt 
Olson för en kostnadskalkyl samt upprepade än en gång sitt 
beslut att altarpredikstolen skulle avlägsnas och koret för-
ses med en altartavla. 
Mycket snart före låg Olsons "Alt. IV" och "Alt. V" (se 
ovan kap Byggnadshistoria), men inte förrän 23/11 1929 
översände han dem till Söderbäck, jämte arbetsbeskriv-
ningar och ett konfidentiellt brev, i vilket han uttryckte sitt 
mycket stora bekymmer: altarpredikstolen passar inte i ko-
ret! Det var därför han hade ritat två alternativ. "Alt. IV" 
Fig 85. Interiör mot väster efter restaure-
ringen 1966. Foto R Hintze 1982. 
The interior Iaoking wesr afrer rhe resrora-
rian work in 1966. 
76 MÖRBYLÅNGA KYRKOR 
Fig 86. Korets altarparti före 1900-talets restaureringar. Altarpredik-
stolen från 18 11 är sammansatt av en predikstolskorg av Anders 
Dahlström d ä 1747 och en altaruppsats från början av 1730-talet, 
skulpterad av Peter Buschberg, med målning av Edvard Orm Ufr fig 
47) samt i ram av Anders Högström 18 11 . Se även fig 6 1. Foto A 
Roland 19 17 eller A Billow 19 12. 
The chancel prior to the restorations of the 20th century. The eom-
bined altar and pulpit fi'om 1811 consists of a pulpit earved by 
Anders Dahlström the E/der from 1747, an altar from the ear/y 
1730s earved by Peter Busehberg, and a painting from 1733 by 
Edvard Orm (see a/so Fig . 47) with a frame from 1811 earved by 
Anders Högström. See a/so Fig. 6 1. 
följde Byggnadsstyrelsens skiss (fig 74) vad beträffar altar-
predikstolen. På denna skulle påmålningen avlägsnas, så 
att den ursprungliga färgen framträdde. "Alt. V" (fig 75) 
däremot avser en helt ny predikstol och ny altaruppställ-
ning, medan altarpredikstolen skulle deponeras i SHM el-
ler Kalmar fornminnesförening, så som Curman föreslagit 
Olson vid deras sammanträffande strax före 7/2 1928 och 
som församlingen i följd därav hade beslutat strax därefter. 
I brevet till Söderbäck uttryckte Olson också en förmodan, 
att myndigheterna i Stockholm hade bundit sig för mycket 
i frågan om altaranordningen, men kanske kunde ge vika 
under arbetets gång, förhoppningsvis med stöd från dom-
kapittlet. 
När de nya förslagen diskuterades av kyrkobyggnads-
kommitten 8/12 1929, var av allt att döma Olson närvaran-
de, ty helt överraskande beslöt man att den gamla predik-
stolens korg skulle återanvändas och altarpartiet magasine-
ras, trots tidigare beslut (jfr nedan, Söderbäcks skrivelse 
7/7 1931 till Curman). I övrigt accepterades "Alt. V" av 
kyrkobyggnadskommitten samt därefter av kyrkostäm-
man, varefter ritningarna skickades till Byggnadsstyrelsen 
7 / l 1930, diplomatiskt nog utan att predikstolen etc nämn-
des i följebrevet. 
Även detta ärende remitterades till Curman och Martin 
Olsson. Den förre upprepade 5/3 1930 det synnerligen 
önskvärda i att altarpredikstolen fortfarande kunde komma 
till användning, men "det ståtliga intryck man nu får av 
denna anordning beror emellertid i hög grad på den lyckli-
ga samverkan, som för närvarande fi nnes mellan densam-
ma och korväggens stora yta [jfr fig 6 1 och 86]. Uppställd i 
det nu föreslagna, relativt trånga koret skulle anordningens 
verkan helt visst bliva väsentligt mindre imponerande." 
"Med stor tvekan" ville riksantikvarien "icke motsätta sig 
godkännande i princip" av "Alt. V", men efterlyste nya rit-
ningar till de omdebatterade inredningsföremålen. -Lik-
som tidigare, ansåg Martin Olsson att altarpredikstolen 
skulle behållas.- "Alt. V" fastställdes trots dessa invänd-
ningar av K Majt 21/3 1930. 
Riksantikvarien var ej nöjd med K Majts beslut, utan 
vände sig direkt ti ll pastorsämbetet 12/5 1930 med en all-
varlig uppmaning att ej splittra altarpredikstolen. Detta ty-
der på att kyrkobyggnadskommittens beslut 8/12 1929 i 
denna fråga hade blivit känt i Stockholm. 
Under den följande tiden arbetade Olson bl a på predik-
stolen. Den l april 1931 är en ritning daterad, enligt vilken 
den gamla predikstolen är rekonstruerad med nytt golv, ny 
baldakin och trappa från sakristian. När ritningen godkän-
des av kyrkobyggnadskommitten 20/5 samma år, var san-
nolikt Olson närvarande, ty man beslöt, att det skulle fram-
hållas för Byggnadsstyrelsen, att Olson tänkt sig att återan-
vända den gamla predikstolens korg samt att överblivna de-
lar skulle magasineras och införas i kyrkans inventariebok. 
Ritningen sändes 23/5 193 1 till Byggnadsstyrelsen för 
godkännande. Ärendet remitterades till riksantikvarien, 
som genom O Frödin skrev ett upprört brev till pastorsäm-
betet l 0/6 193 1 och påminde om tidigare beslut att godkän-
na ritningar till nytt altare och dito predikstol, under förut-
sättning att altarpredikstolen deponerades i lämpligt muse-
um. Han begärde därför klarhet i frågan. 
Brevet besvarades av Söderbäck 7/7, som vältaligt be-
NYA KYRKAN 77 
Fig 88. Predikstolskorgens norra s ida av Anders Dahlström d ä 1747. 
Spegeln upp och nedvänd. Foto KLM/R Lind 1994. 
The norrh side of the pulpit box earved by Anders Dahlström the 
E/der in 1747. The panel is turned upside down. 
Fig 89. Ljudtakets skulpturgrupp. Jfr fig 87. Foto KLM/R Lind 
1994. 
The sculpture group on the canopy ofthe pulpit. See a/so Fig. 87. 
Fig 87. Nuvarande predikstol. Korgen sku lpterad 1747 av Anders 
Dahlström d ä, ljudtaket från 1966 med sku lpturer från 1931 av G Th 
Karlsson. Foto KLM/R Lind 1994. 
The pulpit. The pulpit box was earved by Anders Dahlström the 
E/der in 1747. The canopyfrom 1966 is decoroled with sculptures 
}j-om 1931 by G Th Karlsson. 
skrev besvikelsen över Olson s förs lag: Varken kyrkobygg-
nadskommitten e ller kyrkostämman ville återanvända den 
gamla predikstolen, helst hade man velat ha en helt ny, men 
man hade accepterat den gamla, emedan man trodde, "att 
det skulle gå lätt att få godkänt ti ll användning vad som för-
ut använts ... I förl itande därpå var redan uppgång till och 
fäste för predikstolen murat." Han vädjar till myndigheter-
na i Stockholm att snabbt behandla ärendet. Det råder ändå 
svårigheter att få arbetet fardigt i tid. 
Curman fann det emellertid "synnerligen anmärknings-
78 MÖRBYLÅNGA KYRKOR 
Fig 90. Altaruppsats 193 1 med målning av Nils Asplund, "Heliga tre 
konungars tillbedjan". Foto A Ed le 1935. 
The altar arrangeme/11 from 193 1 with the paiming "'The Adora-
tion" by Nils Asplund. 
värt" att såväl altaranordning som predikstol var avsedda 
att åter användas, trots tidigare överenskommelser, skrev 
han t i Il Byggnadsstyrelsen 15/7 193 1 som svar på dess re-
miss, men han ansåg sig inte böra motsätta sig ett godkän-
nande, eftersom vissa bindande förarbeten var gjorda (se 
brevet från Söderbäck 7/7 193 1 ). 
Slutligen anhöll pastorsämbetet hos Byggnadsstyrelsen 
19/7 193 1 om tillstånd att få återanvända den gamla predik-
stolen och K Maj t fastställde ritningen 24/7 193 1 samt före-
skrev, att överblivna delar magasinerades och infördes i 
kyrkans inventariebok. - Ritningen saknas i pastorsämbe-
tets arkiv. 
Hur fick Olson iden att den gamla predikstolen skulle ta-
gas till heders igen? Som redan är omtalat, var det från bör-
jan församlingens avsikt att upplösa altarpredikstolen och 
placera predikstolen på norra sidan, men så småningom 
försökte församlingen på alla sätt att helt bli av med den 
ålderdomliga anordningen, placera den i lämpligt museum 
och låta tillverka ett nytt altare och dito predikstol. Försam-
lingens envisa kamp kröntes så småningom med framgång, 
när man fick "Alt. V" godkänt. När förslaget behandlades 
av kyrkobyggnadskommitten 8/12 1929 tog saken en helt 
ny vändning. Av allt att döma var det Olson, som föreslog, 
att den gamla predikstolen skulle restaureras, men vad som 
var anledningen till hans omsvängning finns inte dokumen-
terat. En orsak kan ha varit den tidsnöd, som hade drabbat 
restaureringen genom det omständliga remissförfarandet. 
Kanske hade Olson diskuterat problemet med Ragnar 
Hjorth- per telefon, i så fall- Byggnadsstyrelsen hade ju 
inte visat samma omsorg om altarpredikstolen som Cur-
man och Martin Olsson. 
Vid restaureringen upplöstes altarpredikstolen och pre-
dikstolskorgen placerades på väggen norr om den nya 
triumfbågen med uppgång genom muren från sakristian. 
Den kompletterades med nya och återanvända delar. Vid 
kyrkobyggnadskommittens sammanträde 21/8 193 1, där 
Olson var närvarande, beslöt man bl a att reparera den flyt-
tade predikstolen på lämpligt sätt och förse den med nytt 
golv, utsmyckning på undersidan och "skulpturverk" på 
norra gaveln. Vad som hade hänt med denna sida, har inte 
gått att få reda på. Kanske hade den gått sönder, när altar-
predikstolen monterades ned? 
Skulptören Theodor Karlsson (not 89) fick uppdraget 
och under december månad 1931 levererade han det ny-
skurna sidostycket, bottenpartiet med dess ornament, ljud-
taket och ängeln. När han skickade räkning till kyrkorådet 
framhöll han, att arbetet var ovanligt billigt: "Arbete har jag 
gjort mycket omsorgsfullare än vad jag hade behövt, män 
jag arbetade med inträsse som skulle det varit mitt eget." -
Karlsson svarade alltså för korgens botten och dess orna-
ment samt för ljudtaket (ritat av Olson) med dess förgyllda 
ängel, som bär en kalk och en palmkvist (fig 87, 89). På öm-
se sidor om dörröppningen placerades pilastrama från 
B uschbergs altaruppsats (fig 87, se Gamla kyrkan) och 
marmorerades i blågrönt med förgyllda korintiska kapitäl. 
Den norra sidans spegel (fi g 88) som är från 1747, placera-
des av okänd anledning upp och ned, medan den södra mot-
svarigheten från 1931 är rättvänd. 
1966 försökte prosten Danie lsson få myndighetemas 
ti llstånd att återställa altarpredikstolen från 18 11 , men 
RAÄ avstyrkte framställningen, med motiveringen att den 
gamla predikstolen från 1747 i princip hade återfått sitt 
ursprungliga utseende vid restaureringen 193 1. - För färg-
sättningen 1966 svarade konstnären Sven-Bertil Svensson. 
Blågrå marmorering dominerar, med inslag av tegelrött i 
armledare och lister. Speglarnas botten är starkt blå. 
Altaruppsats 
Altaruppsatsen (fig 90) är ritad av J Fred Olson och utförd 
193 1. Den består dels av rödbrun ölandsmarmor, dels av 
trä, målat i stenens färg, med rikt förgyllda ornament. För 
stenarbetena svarade Sandvikens Sten- och Bildhuggeri, 
medan Theodor Karlsson (not 89) utförde träskulpturerna. 
En bruten segmentgavel vilar på en vågrät arkitrav med en 
akantusranka och i gavelfältet avtecknar sig mot blå botten 
ett brunt, allseende öga inom strålkrans. Det hela bärs upp 
av ett par kolonner med kannelerade skaft, skulpterade 
kapitäl och attiska baser och står på ett odekorerat posta-
ment. 
Under 1931 diskuterade kyrkobyggnadskommitten va-
let av konstnär för själva altartavlan. Erik Jerken93 föreslog 
Bergspredikan som ämne, men fick i stället beställning av 
kyrkobyggnadskommitten på en skiss med Uppståndelsen. 
Den andre konstnären på förslag var Nils Asplund.94 Kyr-
kobyggnadskommitten studerade på ort och stä lle hans 
altartavla i Ljungby från 1924 i en altaruppsats, ritad av J 
Fred Olson och med skulpturer av Th Karlsson (not 89). Ef-
ter besöket i Ljungby bestämde sig kyrkobyggnadskom-
mitten för Asplund, som fick i uppdrag att göra en skiss med 
motivet "De vise männen hylla Jesusbarnet", och sedan 
den fått kyrkobyggnadskommitten och Byggnadsstyrel-
sens godkännande, fick Asplund uppdraget på sommaren 
193 1. Hans tavla i Mörbylånga står ganska nära den i 
Ljungby både vad kompositionen och den ljusa färgskalan 
beträffar. 
Till kyrkans invigning 1932 placerades ett par lagerträd 
på ömse sidor om altaret (fig 82). J deras ställe stod från 
1942 och några år framåt två sjuarmade ljusstakar på kalk-
stenspostament Senedan Ljusredskap. 
Krucifix 
l . Ett triumfkrucifix från omkring år 1200 (fig 48) hänger 
på norra långhusväggen. Se Gamla kyrkan. - 2. Det nuva-
rande triumfkrucifixet (fig 82, 84, 85) av skulpterat och må-
lat trä utfördes av Arvid Källström95 1932 och skänktes 
samma år till minnet av en av ledamöterna i kyrkobygg-
nadskommitten, kyrkvärden Ernst Jonsson, av hans hustru 
Berta. Kristusbilden är målad med naturalistiska färger. 
Håkansson nr 638. Det ursprungliga korset (fig 82) var ritat 
av J Fred Olson, snidat av Källström, men byttes ut J966 
mot det nuvarande (fi g 84, 85). 
3. Altarkrucifix. Kristusbilden och titulus av koppar, 
NYA KYRKAN 79 
korset på hög, profilerad sockel av svart, något maskstung-
et trä. På baksidan en inskriftsplatta av silver, enligt vilken 
krucifixet är skänkt 1892 till minnet av Amalia Johansson, 
Ris inge, d l 0/2 1892. Höjd 8 1 cm. Stod före 1966 på alta-
ret, nu i sakristian -4. Altar- och processionskrucifix av trä 
med en brinnande, röd lampa. Kristusbilden är skulpterad, 
Maria och Johannes m m är endast målade i klara färger och 
guld, allt av Sven-Bertil Svensson 1966 och skänkt av 
kyrkliga ungdomskretsen. Höjd 70 cm.- 5. Altarkrucifix. 
Kristusbilden och titulus av gjuten mässing, korset av trä. 
Höjd 25 cm. Gåva 1950 av Mia Mårtensson. Över prästal-
taret i sakristian. 
Bänkar 
I den slutna bänkinredningen ingår delar från 1811, men 
sannolikt även från 1700-talet. Dörrarna har rektangulära 
fyllningar. Bänkarna stod ursprungligen tätare, sittbrädena 
var smalare och ryggbrädena utan lutning. Inredningen 
gjordes bekvämare 193 J efter J Fred Olson s ritningar, men 
fasader och bänkdörrar bevarades i möj ligaste mån. På söd-
ra väggen, den ursprungliga manssidan, var hatthängare, 
s k knaggar, fästade (fig 62), men är inte bevarade. Jfr Vick-
leby (Sv K vol 193, s 77). 
Läktare, orglar96 
Läktaren härrör från kyrkans ombyggnad 18 11. Den hade 
ursprungligen svängda trappor med fyrsidig plan (fig 56, 
57), vi lka 1872 eller på 1890-talet ersattes med nuvarande 
raka trapplopp (fig 28-32, 62). Det utbuktande mittpartiet 
utvidgades 1931 . Det sluttande golvet rätades upp 1966, då 
de flesta bänkarna togs bort. I bröstningen ingår äldre de-
lar,97 sannolikt från den läktare, som reparerades på 1700-
talet (se Gamla kyrkan).- Läktarens blå färg prisades efter 
1811 av Ahlqvist (2:2, s 210). Den har senare ommålats vid 
flera tillfällen. De målade dekorationerna med musikin-
strument härrör sannolikt från den ommålning som utför-
des 1854 av målarmästaren H Engdahl i Kalmar. 
l . Kyrkans äldsta orgel var tillverkad av klockaren Jo-
nas P Wallander98 1832. Ingenting är känt om dess disposi-
tion, men orgeln förorsakade församlingen stora bekym-
mer. När den byggdes "ådagalade klockaren därmed sin 
konst och skicklighet" och klockaren ville inte ha någon 
annan ersättning för verket än den att själv få spela på det. 
Församlingen yttrade likväl att han ej skulle bli obelönad 
(st prot 4/6 1832). 
I december samma år framgår det emellertid av st prot att 
Wallander hade framställt en önskan om att få ersättning 
för sina stora utlägg för orgeln, något som församlingen 
erbjudit sig vilja gå med på, dock först sedan verket hade 
80 MÖRBYLÅNGAKYRKOR 
lrntiiCC T\U. t.TT ""TTT OI.C.tLWt.&.C 
tiOR.BYLÅNGA KYRU .r CAlMARI: s-.:tfi. 
blivit granskat och godkänt. Men när domkyrkoorganisten 
Anders Holmberg i Kalmar något senare besiktigade ver-
ket, fann han det "felaktigt", varför församlingen nekade 
W allander slutbetalning. Istället yrkade den på att han skul-
le taga ned verket och "att göra däraf det gagn, det han för 
god t finner", men de 300 rdr, som han dittills hade fått, 
skulle han få behålla (stprot 3/1 1834). Ett halvår senare 
ville församlingen betala Wallander, sedan han sökt för-
bättra orgelverkets brister. Kyrkoherde Funqvist (not 75) 
och några församlingsbor ville dock först vända sig till 
landshövdingen för att få besked om en sådan utbetalning 
var formellt riktig. 
Under några år nämns inte orgelverket i kyrkans arkiva-
lier, men 1846 reparerades det och redan 1849 omtalas 
"kyrkans numera förstörda Orgelverk" (stprot 7/6 1849). I 
Fig 91. Förslag till orgelfasad av Ludvig 
Hedin 1853. ÖIÄ, RA. Foto RA/K Eriksson 
1994. 
Proposa/for organfront by Ludvig Hedin in 
1853. 
sammaprot berättas, att organisten Wallander hade avvikit 
i november 1848 utan tillstånd och utan att skaffa vikarie. 
Han var nu efterlyst över hela riket såsom skäligen miss-
tänkt, att vid sitt avvikande även "hafva plundrat härvaran-
de kyrkas orgelverk". Han hade även tidigare erhållit flera 
varningar för försummelse i sin tjänsteutövning och nu be-
slöt man enhälligt, att för alltid befria honom från tjänsten. 
Efter omröstning beslöt man att åter reparera orgelverket. 
Direktör Åberg99 i Ljungby (Södra Möre) skulle först kon-
sulteras samt göra upp kostnadsförslag. 
1850 2/6 var orgelbyggaren S P Petersson 100 från Gotland 
närvarande vid en extra sockenstämma och erbjöd sig att för 
1.200 rdr bygga ett nytt orgelverk med 8 stämmor, dels av 
material från den gamla orgeln, dels av nytt. Frågan upp-
sköts emellertid, emedan kyrkans skolbygge var på gång. 
NYA KYRKAN 8 1 
Fig 92. Nummertavla, den ena av ett par, tillverkade 18 12 av Anders 
Högström e lle r av Petter Segerström. Nu försedda med spegelglas. 
Foto KLM/R Lind 1994. 
Hymnboard, one oj" a pair, made in 18 12 hy Anders Högsn·öm or 
Petler Segerström. Now used as a mirror. 
Ett halvår senare beslöt församlingen, att Petersson, som 
sades befinna sig i Glömminge, skulle eftersändas, för att 
reparera det förstörda orgelverket nästa sommar, d v s 1851 
(ek st prot 3/11 1850). Men 30/6 185 1 beslöt man i stället att 
acceptera ett anbud från kantor N Carlberg i Torsås och 
skolläraren G El men i Vox torp, daterat 17/7 1849, att sätta 
den gamla orgeln i brukbart skick. Kontrakt skulle upprät-
tas med dem att snarast utföra arbetet (st pro t 30/6 185 1 ). 
Några månader senare erbjöd sig Wallander att göra orgel-
verket i ordning mot en ersättning av 400 rdr, ett anbud som 
dock refuserades (ek st pro t 7/9 185 1 ). 
Den segdragna frågan om orgelreparationen ventilera-
des åter 21/6 1852, då man efter en lång överläggning be-
slöt att det förfallna orgelverket skulle sättas i stånd 1854 
för en kostnad av 2.000 rdr av kyrkans medel och resten ge-
nom insamling i församlingen (st prot 21/6 1852). 
2. Några månader senare, 26/9 1852, åtog sig S P Peters-
sons son Nils (not l00) efter faderns död 29/ 1 samma år att 
bygga ett nytt orgelverk om 8 stämmor. Dispositionen (se 
nedan) var godkänd av direktör A Holmberg i Kalmar. Det 
gamla orgelverket skulle överlåtas till orgelbyggaren. 
Kostnaderna, 2.500 rdr, skulle fördelas på tre år. Försam-
lingen skulle bestå ett arbetsrum och arbetet skulle påbör-
jas före jul, så att verket skulle kunna provspelas i mitten av 
nästa sommar (ek st prot 26/9 1852). 
En ritning till orgelfasad (fig 91 ), utarbetad av Ludvig 
Hedin 101 vid ÖIÄ, uppvisades och godkändes till alla delar 
vid ek st 27/3 1853, och fasaden byggdes i stort sett enligt 
ritningen (fig 62, 83). Ett par månader senare åtog sig Nils 
Petersson att göra ett brädtak över den nya orgelverksbygg-
naden (st pro t 13/6 1853). 
Den symmetriskt uppbyggda orgelfasaden, som idag 
står i bårhuset, har blindpipor uppdelade i tre fä lt. Fasaden 
i n yrenässans dekoreras av musselskal, festonger och rund-
bågsfriser och kröns av en eldurna mellan akantusrankor. 
Den är målad i pärlgrått med förgyllda detaljer. Fasadens 
och läktarens förgyllning bekostades av invånarna i Mör-
bylånga köping (ek st prot 14/8 1853,28/6 1854). 1854 be-
slöt man att kyrkan skulle målas invändigt till sommaren, 
"för att få det öfriga att till utseende svara emot Orgelns och 
Läktarens decorationer, som nu äro ganska [= mycket] 
prydliga" (st prot 28/6 1854). Nils Petersson fick betalning 
vid tre avbetalningar 1852-1855. 
Orgeln besiktigades av Holmberg 7/8 1854 (ek st pro t 
20/8 1854). Efter en del kompletteringar och förnyad 
besiktning godkändes verket l / 11 samma år (ek st prot 
12/11 1854). Det hade 8 stämmor. 102 1892 renoverades or-
geln av orgelbyggaren J Karlsson från Yirestad. - 3. 1911 
insattes ett nytt orgelverk bakom den gamla fasaden, med 
18 stämmor, 103 byggt av A Magnusson. 
4 . Nuvarande orgel är byggd 1966 av orgelfirman Olof 
Hammarberg, Göteborg, och har 19 stämmor, fördelade på 
två manualer och pedal. 104 Fasaden (fig 85) är ritad av Nils 
Hammarberg. Den gamla fasaden står sedan dess i bårhu-
set. 
Nummertavlor 
l . En gammal nummertavla är nämnd i Inv 1830. Ej beva-
rad. 
2-3. Rektangulära tavlor med skulpterade, profilerade, 
krederade och förgyllda ramar (fig 92). Krönpartiets rund-
bågiga topp förenas med ramen genom två inåtsvängda 
partier. Utmed dess kant en skulpterad rosengirland och 
mot dess ljusblå fond avtecknar sig ett hjärta, ur vilket en 
blomma växer upp. Tavlorna avslutas nedtill med en band-
rosett i genombrutet arbete. Sengustavianska. Höjd l08 
cm, bredd 48,5 cm. Första gången upptagna i Inv 1830. 
82 MÖRBYLÅNGAKYRKOR 
Spegelglas insattes i båda ramarna 1966 och senare. Den 
ena hänger i brudkammaren, den andra i vapenhuset. 
Tavlornas utsmyckning leder tankarna till spegelfabri-
kören Anders Högström (not 92), som bl a omkring år 1800 
utfört arbeten i grannkyrkorna Vickleby och Resmo samt 
här i Mörbylånga 1811 , men 1812 beslöt man, att en snic-
kare, Petter Segerström, skulle få betalt "för taflorna som 
han aflämnadt till Mörbylånga kyrka" (st pro t). Han är inte 
känd tidigare. Kanske var han Högströms ombud, men det 
är också tänkbart, att segerström själv hade gjort tavlorna. 
4-5. Rektangulära tavlor med profilerade och rikt skulp-
terade ramar och överstycke, allt krederat och förgy llt, syn-
liga i fig 61 och 86. Krönpartiets mittkartusch omges av 
akantusblad i genombrutet arbete. Höjd 122 cm, bredd 55 
cm. Påminner om arbeten av N J Jonsson 105 och kan tänkas 
ha tillkommit i samband med tornets ombyggnad 1872. I 
bårhuset.- 6. Rektangulär, nu vit tavla med slät, grå ram, 
som har markerade hörn med droppar (synlig i fig 82, 84). 
Krönet pryds med en skulpterad lyra och två korslagda 
palmkvistar. Höjd 162 cm, bredd 79,5 cm. Snidad 1932 av 
Th Karlsson (not 89). Tavlan anskaffades i stället för att en 
av de gamla, synliga i fig 61 och 86, skulle förlängas ned-
till. 
Dopredskap 
Dopfuntar: l. Av ek (fig 93), skulpterad med änglahuvu-
den, ekblad m m. På noden med frakturstil: "Till Mörby-
långa församling l Af Syföreningen 1904. l Math. 10: 14." 
Höjd 94,5 cm. Tillverkad av Anton Wahledov. 106 I tornmu-
seet 
Till funt nr l hör ett dopfat av nysilver, stämplat J. G. 
Hentzell K.N.S (Kalmar). Enligt graverad inskrift med kur-
sivstil "Skänkt af Mörbylånga syförening 1905". Kanten 
smyckad med en smal repstav. Inskrift med frakturstil : 
"Utan att en warder född af watten och ande kan han icke 
ingå i Guds rike." Diameter 37 cm. - 2. Av grå, öländsk 
kalksten, placerad i långhusets sydöstra hörn. Cuppan är 
rund, med rak sida och rundad botten. Skaftet är cylindriskt 
och vilar på en låg, kvadratisk platta. skråhuggen överallt, 
utom i skålens fördjupning, som är blankpolerad och har 
uttömningshåL Höjd 92,5 cm. Inköpt 1966 från Ölands 
Sandviks AB och skänkt av församlingsbor.- Över funten 
hänger en duva av silverbronserad plåt, bredd ca 20 cm, ut-
förd av Sven-Bertil Svensson, Mörbylånga, och skänkt av 
familjen Carl I Nilsson, Mörby långa. 
Dopkanna av silver, svagt konisk. Höjd 30 cm. Enligt 
stämplar komponerad av Vera Ferngren och tillverkad 
1959 av C G Hall berg. Dekorerad med ett graverat, latinskt 
kors och inskrift med antikva versaler: "Den helige Andes 
delaktighet vare med eder alla." Enligt graverad inskrift 
Fig 93. Dopfunt av ek, skulpterad 1904 av Anton Wahledov. Foto R 
Hintze 1983. 
Oak baptismal fant designed and earved by Amon Wah/edov in 
1904. 
skänkt till minnet av Selma Danielsson samt invigd påsk-
dagen 1960. 
Nattvardskärl 
Nattvardskalkar: l. Fig 94. Av nästan helförgyllt silver. En-
ligt stämplar tillverkad 1770 i enlighet med beslut samma 
år (st prot) av Hans Christian Witte. 107 Den höga foten och 
den päronformade noden är ornerade med svängda åsar och 
bårder av olika slag i drivet och ciselerat arbete. Runt fotens 
kant en akantusbård. Stämplarna sitter på fotens utvikta 
kant. En liknande kalk ti llverkade Witte 1771 för Resmo 
kyrka (Sv K vol203, fig 100). Skålen är enligt stämplar om-
gjord av C G Högstedt108 och har en graverad inskrift med 
kursivstil: "Denna Kalk tillhör Mörbylånga Kyrka l om-
gjord år 1819 l Föranstaltad af Åldermännen l A.L.S; och 
M.N.S" (=Anders Larsson i Södra Bårby och Måns Nils-
son i Beteby). Höjd 25 cm.-Helförgylld paten (tig 94) med 
slätt bräm, på vilket en inskrift med kursivstil är inpunsad 
NYA KYRKAN 83 
Fig 94. Natrvardskalk och paten av delvis 
förgyllt silve r (patenen helförgylld), tillver-
kade 1770 av Hans Christian Wille i Kalmar. 
Cuppan omgjord 18 19 av C G Högstedt i 
Kalmar. Foto R Hintze 1983. 
Parr/y silver-gift chalice and paten. Made in 
1770 by H C Wille, Kalmar. The cup of the 
chalice was allered in / 8 19 by C G Hög-
stedt, Kalmar. 
Fig 95. Oblatask av s ilver tillverkad 1822 av 
C G Högstedt i Kalmar. Foto R Hintze 1983. 
Silver communion wafer box made in 1822 
by C G Högstedt, Kalmar. 
84 MÖRBYLÅNGAKYRKOR 
Fig 96. Sockenbudskalk av s ilver, de lvis förgylld. Tillverkad 1732 
av Hans Andersson Wiggman i Kalmar. Skålen utbytt 1838 (av C G 
Högstedt?). Foto R Hintze 1982. 
Viatic1.1111 chalice, part/y silver-gift. Made in 1732 by J-Jans Anders-
son Wiggman , Kalmar. The cup of the chalice was altered in 1838 
(by C G J-Jögstedt?). 
med mycket små punkter: "Mörbylånga Kyrka Tillhörig 
Åh r 1770 l Tager och Äter Detta är min Lekamen." Enligt 
stämplar tillverkad 1770 av Witte. Diameter 16 cm.- 2. Av 
silver, delvis förgylld, traditionell form. Höjd 17,5 cm. En-
ligt stämplar formgiven av Vera Ferngren och tillverkad 
1958 i Stockholm av C G Hall berg. Den graverade inskrif-
ten med antikvaversaler förtäljer, att kalken är skänkt till 
kyrkan 1962 av tacksamma församlingsbor.- Tillhörande 
paten av samma material , skänkt till minne av Victor 
Svensson. Diameter 13,8 cm. Stämplad 1958. Samma 
formgivare och tillverkare som kalkens.- 3. Med traditio-
nell form, av starkt glänsande gul metall , utan vare sig 
stämplar eller inskription. Höjd 17 cm. Tillhörande paten i 
samma material, djupt skålformad. Diameter 15,7 cm. 
Anskaffad omkring 1990. 
Oblataskar: l. Före 1822 användes en ännu bevarad 
oblatask av koppar (fig 51) se Gamla kyrkan.- 2. Av silver, 
oval, förgylld inuti, på fyra lejontassar (fig 95). Raka sidor, 
kupigt lock, krönt av ett lamm, som ovanligt nog inte har 
haft korsfana. Detta är gjutet, men pälsen och andra detal-
jer är graverade. Enligt stämplar tillverkad 1822 av C G 
Högstedt (not 108). På sidan ingraverat med kursivstil : 
"Mörbylånga Kyrka Ti llhörig." Längd 13 cm, höjd 10,5 
cm.- 3. Av silver, cylindrisk, indragen upptill och nedtill 
samt vilande på en rund platta. Locket krönt av ett kors. 
Formgiven av Vera Ferngren, tillverkad 1962 av C G Hall-
berg och skänkt samma år av fröken Elvira Svensson till 
minnet av brodern, trafikchefen Victor Svensson. Inskrip-
tion med antikvaversaler på kanten av fotens botten platta: 
"MÖRBYLÅNGA KYRKA 1962 I TACKSAMHET 
TILL MINNE AV VICTOR SVENSSON". Diameter Il 
cm, höjd 9 cm. 
Vinkannor: l . Av nysilver, förgylld inuti, traditionell 
päronform med graverad och driven ornamentik. Locket 
prytt med ett lamm, bärande en tretungad fana. Tillverkad 
av C G Hallberg och enligt kursiv inskrift skänkt till Mör-
bylånga kyrka 15/ 12 1912 av K A(= Karolina Andersson) 
genom E Andersson. Höjd 46,5 cm. - 2. Av silver, cylind-
risk, indragen upptill och nedtill samt vilande på en rund 
platta, lik oblatask nr 3 ovan. Locket krönt av ett kors. 
Handtag och pip långt utdragna. Formgiven av Vera Fern-
gren och tillverkad av C G Hallberg 1957. Höjd 32 cm. En-
ligt inskrift med antikvaversaler skänkt 1962. 
Vinkaraff av g las, rund, något avsmalnande uppåt och 
Fig 97. Schatull till sockenbudstyget, anskaffat 1838. Foto KLM/R 
Li ndl994. 
Boxfor the viaticwn vessels, acquired in 1838. 
Fig 98 A-B. Två brudkro-
nor av förgy llt s ilver. A. 
Tillverkad 1770 av Hans 
Christian Witte i Kalmar. -
B. Tillverkad 1942 av K G 
Markströms Guldsmeds 
AB i Uppsala. Foto 
KLM/R Lind 1994. 
Two silver-gilr bridal 
crowns. A. Made in 1770 
by Hans Christian Witte , 
Kalmar. -8. Made in/942 
by K G Markströms Guld-
smeds AB, Uppsala. 
indelad i sex ve11ikala, insvängda fä lt, vartannat med matt-
slipad yta. Profilerad hals. Den inslipade proppen krönt av 
ett högt strålkors. Tillverkad omkring 1899. Höjd 51 cm. 
Skänkt av komminister Peter Ringqvist. 109 
En sockenbudskalk med paten av silver, kalken förgylld 
inuti; anskaffades i enlighet med beslut 173 1 (st prat) och 
betalades året därpå (fig 96). Den är enligt den otydliga 
stämpeln tillverkad av Hans Andersson Wiggman_l 1°Kal-
ken har tillplattad nod och profilerad fot, mycket lik den av 
samme guldsmed tillverkade sockenbudskaLken i Resmo 
(SvK vol 203, fi g 103). Skålen utbytt mot en större 1838, 
sannolikt tillverkad av C G Högstedt (not l08). Höjd l0,5 
cm. Enligt en notis i visprot 1838 "upplystes att gamla soc-
kenbudskalken blifvit bortbytt mot en betydligt större om-
kring 8 lods vikt" (= l04,6 g), men detta måste bero på ett 
missförstånd. Vad som hade skett 1838 var, att kalken hade 
fått en ny, större skål. 
Den ursprungliga patenen försvann efter 1830. 1967 
skänktes en ny paten av silver av Alma Larsson, Beteby, 
men även denna saknas sedan 197 1. 
Till kalken hör en vinflaska av glas med på framsidan et-
sad dekor av två duvor, svävande över en stiliserad skål. 
Korkens handtag har formen av ett likarmat kors av silver. 
Enligt stämplar är proppen tillverkad av Wiven Nilsson, 
Lund, 1946. Höjd 22 cm. 
Till sockenbudstyget hörde ett "foder", omtalat 1753 
(inv). Det nuvarande träskrinet med bärrem (fig 97) tilLkom 
1838 i enlighet med ett beslut 1837 (st prat), när kalken fick 
NYA KYRKAN 85 
en större cuppa. Mått: 19x25,7x Il ,5 cm. Lockets insida är 
fodrad med vacke1  marmorerat papper. Nyckelskylt av 
elfenben. 
Brudkronor 
l. Av förgyllt silver (fig 98 A), med gjutna ornamentspetsar, 
dels fastnitade, dels fästade med skruvar. Slipade stenar av 
rött, blått, grönt och ofärgat g las, infattade i silver. Ängla-
barn och blommor i gjutet silver. Ur panmingen växer sju 
gjutna spiror med rocailler upp. De bär upp en lös kronring 
med sju mindre, gjutna spiror och mellan dem nedhängan-
de löv, rocailler och röda hängande stenar (tre saknas). På 
kronringen keruber och flygande änglabarn av silver. En-
ligt stämplar på kronringens utsida tillverkad 1770 av Hans 
Christian Witte (not l 07). Övre diameter 18 cm, nedre dia-
meter 13 cm, höjd 11,5 cm.-Tillhörande fodral av laggad 
ek med lock av furu, grönmålat med röda (koppar?-)band 
(fig 99). På locket, som har vågig kant, ett handtag med en 
skjutregel på ena sidan. Diameter 22,5 cm, höjd 20,5 cm. -
2. Liten, modern brudkrona (fig 98 B) av förgyllt silver, en-
ligt stämplar tillverkad 1942 av K G Markströms Guld-
smedsaktiebolag, Uppsala. "Prinsesskrona" med nio spet-
sar, som avslutas med kulor. Skänkt till kyrkan av fru 
Kerstin Jonasson, f Svensson, Mörbylånga, i samband med 
hennes vigsell S/5 1943. Övre diameter 8,5 cm. I läderklätt 
fodral. 
86 MÖRBYLÅNGA KYRKOR 
Fig 99. Kronbylta av laggad ek, troligen samtidig med brudkronan i 
fi g 98 A. Foto K LM/R Lind 1994. 
Oak box for a hr ida/ crown. P robab/y forthe crown in Fig. 98 A. 
Ljusredskap 
Ljuskronor av mässing: l. För to lv ljus i två kransar (fig 
l 00). S-formiga, greniga ljusarmar samt greniga prydnads-
armar med dels kupiga, dels flata reflexblommor. Urnfor-
made ljuspipor och runda, något kupiga droppskålar. Den 
profilerade mittstammen avslutas upptill av en dubbelörn 
och nedtill av en profilerad knopp. Inskrift på den stora ku-
lan med graverade versaler: GUD . TIL . IEHRA . MOERBY-
LÅNGA . KYRKA. TIL. l PRYDNADH . HAFWER . CRONO . BEFAL-
NINGS = MANNEN . l HERR . OLUF. PEHRSSON [not 62] OCH : 
DES. KIIERE. l HYSTRU . ANNA: OLOFSDOTER . BREMER . FOER-1 
EHRAT. DENNA . LIUS . KRONA. ANNO. 1702. Höjd 100 cm. -
Håkansson nr 630. Hänger i mittgången, närmast läktaren. 
2. För sex ljus i en krans (fi g 101 ). S-formiga, greniga 
ljusarmar, hakade vid en vågrät, rund skiva på den i övrigt 
profilerade mittstammen. Denna avslutas upptill med en 
byge l, nedtill med en knopp. Umformade ljuspipor, runda, 
kupiga droppskålar. Uppåtriktade prydnadsarmar med 
blomklockor. Höjd 50 cm. Hänger i mittgången närmast 
koret. Beställd till julhelgen 1764 hos en ej namngiven gör-
delmakare i Kalmar som ersättning för en träkron a. 
3. För tolv ljus i två kransar, S-formiga, greniga armar, 
vridna ljuspipor med musselformade droppskålar. Den öv-
re kretsen av prydnadsarmar bär flata reflexblommor, me-
dan den nedres blommor är öppna klockor. Höjd 80 cm. En-
ligt st prot 1784 anskaffad vid "nästa midsommars mark-
nad". I mittgången, mitt för sydportalen (synlig i fig 82, 
84). 
Moderna ljuskronor av mässing, fyra mindre och två 
större, bestående av fyra ljusarmar, som bildar ett kryss, 
utgående från en lodrät mittstam. Cylindriska ljushållare, 
som upptill håller levande ljus, nedåt glödlampor. Kompo-
nerade av Sven-Bertil Svensson, inköpta 1966 och skänkta 
av församlingsbor. - En av de mindre i sakristian har endast 
uppåtriktade ljusimitationer samt tappar nedåt, medan än-
nu en av de mindre (under läktaren) endast har nedåtrikta-
de glödlampor. 
Enkelljuskrona av järn för tre glödlampor, inköpt 1966, 
hänger i tornets första våning. 
l vapenhuset en ljuskrona för fyra levande ljus samt fyra 
nedhängande glödlampor (synlig i fig 38, 39). På en låg 
cylinder, uppburen av kedjor, är på överkanten placerade 
fyra ljushållare med runda droppskålar, medan fyra glöd-
lampor hänger från nederkanten. Mellan dem treflikiga 
blad i korta kedjor. I mitten hänger ett kors på en kedja. In-
köpt 1967. 
1-8. Väggplåtar av mässing i drivet och punsat arbete, 
Fig l 00. Ljuskrona (nr l), av gjuten mässing, skänkt 1702 av krono-
befallningsman O lov Pe rsson och hans hustru Anna Olofsdoner Bre-
mer. Foto KLM(R Lind 1994. 
Brass chandelier (No 1). donaled in 1702. 
Fig l O l. Ljuskrona (nr 2), av gjuten mäs-
sing, beställd till julhelgen 1764 hos en ej 
namngiven gördelmakare i Kalmar. Foto 
KLM/R Lind 1994. 
Brass chandelier (No 2), ordered for Christ-
mas 1764. Made in Kalmar. 
med smal repstav i kanten, sinsemellan något olika, 1700-
talet (fig 102). Sammansatta av tre delar: a) omvänd ägg-
formad ryggplåt med en stor, oval reflektor i mitten, omgi-
ven av blommor, frukter och blad, b) solfjäderformad 
reflektor fastnitad vid föregående, med stor rundel i mitten, 
omgiven av en tvådelad krans av barr eller smala löv, samt 
mellan dem en pärlrand, c) ljushållare, bestående av ett 
smalt band, böjt i S-form, med rak ljuspipa, svagt kupig 
droppskål samt fasthakad i en bygel i ryggplåtens under-
kant. Höjd exklusive ljusarmen 29-31 cm. Några väggplå-
tar är märkta på bygeln: nr 2 med bokstaven "M", nr 3 med 
fem lodräta streck, nr 5 med bokstaven " I " samt nr 6 med 
bokstäverna "Id". Nr 7-8 i något enklare utförande är troli-
gen desamma som inköptes 18 19-1820 (räk). Nr l (fig 
l 02) är omärkt. Nr 5- 8 stulna på 1980-talet. 
lOst moderna väggplåtar av mässing, rektangulära med 
rundade hörn, för två ljus (synliga i fig 84). Drivet och cise-
NYA KYRKAN 87 
lerat arbete. Runt kanten en repstav, mitt på reflektorn en 
åttauddig stjärna. Droppskålarna formade som blommor. 
Höjd inklusive ljusarmar 45 cm. Beställda från Böhlmarks 
i Stockholm och inköpta 1931. 
Ett par trearmade kandelabrar av nysilver. Om ljusar-
marna lyfts av, blir stakarna enpipiga. Urnformade ljushål-
lare, S-formade, rikt ornerade sidoam1ar, kannelerad mitt-
stam, rund fot på kvadratisk fotplatta med kulfötter i hör-
nen. Enligt stämplar tillverkade av C G Hallberg, Stock-
holm, och enligt inskrifter graverade med kursivstil: 
"Skänkt af Wendla Jönsson Risinge" på den ena, på den 
andra: "Till Mörbylånga kyrka 19 20/12 00." Höjd 49 cm. 
Ljusstakar av silver, enligt stämplar tillverkade av K G 
Markströms Guldsmedsaktiebolag, Uppsala: 1- 2. Runda 
ljushållare, cylindrisk fot, höjd 8 cm. Enligt stämplar till-
verkade 1965. - 3-4. Runda ljushållare, kubisk fot. Höjd 
l 0,5 cm. Enligt stämplar tillverkade 1966. - 5-6. Urnfor-
88 MÖRBYLÅNGA KYRKOR 
Fig l 02. Väggplåt av mässing, en av ursprung ligen åtta väggplåtar, 
1700-talet. Foto R Hintze 1983. 
Brass sconce, original/y on e ofeight sconces. 18th cemury. 
made ljushållare, balusterformat skaft med åttkantig 
genomskärning, rund fotplatta. Höjd 15 cm. Enligt stämp-
lar tillverkade 1968. På fotens översida graverat med antik-
vaversaler: "MÖRBYLÅNGA FÖRSAMLING". 
Sjuarmade kandelabrar av mässing i drivet arbete: l . 
Ljusarmarna, som är prydda med skaftringar, utgår från en 
svagt konisk mittstam med ett ringkors i drivet arbete. Mel-
lan den halvsfäriska foten och mittstammen en stor kula. 
Ljushållarna är cylindriska, droppskålarna kupiga. Enligt 
stämpel tillverkad av C G Hall berg. Höjd 60 cm. Enligt gra-
verad inskrift med antikvaversaler skänkt 1932 av hem-
mansägaren Johan Andersson, Ris inge, och hans hustru till 
minnet av deras dotter Ellen. Graverad inskrift: " 19 1 OEL-
LENS MINNE 1926". - 2. Lik nr l. Tillverkad av Lind-
Fig l 03. Ljusstake av mässing, 1700-talet. Foto R Hintze 1983. 
Brass candlestick. 18th centwy. 
stedt 111 i Kalmar. Höjd 59 cm. Skänkt 1942 av Claes Lars-
son och hans hustru, Kalmar. 
Ljusstakar av mäss ing: l . Mässingsplåt i drivet och pun-
sat arbete (fig l 03). Högt, vridet skaft och rund, hög, profi-
lerad fot. Runda droppskålar, en upptill och en mellan skaft 
och fot. Dekorerad med blommor och frukter. På fotens 
undersida inristat: "NISS". 1700-talet. Höjd 23 cm. Troli-
gen identisk med "En ensam d0 " i Inv 1830. - 2-3. Mäs-
singsplåt i drivet och punsat arbete, rak ljushållare med 
stor, skålfonnact droppskål, balusterformat skaft, rund, hög 
fot. Kula mellan ljushållare och skaft. 1800-talet. Höjd 38,5 
cm. - 4-5. Gjuten mässing, urnformad ljushållare med ut-
vikt, profilerad kant, smalt skaft med två skaftringar, rund 
fot, nedsänkt närmast skaftet. Omärkta, 1800-talet. Höjd 
15,5 cm. - 6-9. Mässingsplåt i drivet och punsat arbete. 
Ljuspipan och skaftet i ett stycke, med en skaftring emel-
lan. Grund fot med repstav i kanten och stjärnor inpunsade 
på fotens övre de l. Två droppskålar med krusade kanter. 
1800-talet. Höjd 15,5 cm. - l0-11. Gjuten mässing, liten, 
u m formad ljushållare, balusterformat skaft, hög, kupig fot. 
Enligt stämpel tillverkade vid Skultuna bruk ca 1840-1860 
och märkta "N° 23" resp. "No 62". Höjd 22 cm. - 12-13. 
Gjuten mässing, urnformad ljushållare, högt skaft med tre 
skaftringar, lös ljusmanschett. Enligt stämplar tillverkade 
vid Skultuna bruk ca 1840-1860 och märkta "N° 102". 
Höjd 24 cm. -14-15. Gjuten mässing, urnfonnad ljushål-
lare, kannelerat, nedåt avsmalnande skaft, hög, kvadratisk, 
profilerad fot. Höjd 24,5 cm. Kanske de som var skänkta av 
änkan Karin Andersson i Beteby (ämb ber 1909). Den ena 
ljusstaken är isärtagen. 
Dopljusstake av trä, förfärdigad och skänkt av fabrikör 
Evert Genzell 1966 (synlig i fig 85). Höjd 131 cm.- Golv-
ljusstakar, 6 st, av svartmålat järnsmide (synliga i fig 84). 
Höjd 145 cm. Skänkta av fröken Anna Larsson, Beteby. 
Textilier 
Altarduk: "En Gammal Altarduk af sidentyg", som om-
nämns i lnv 1830, var sannolikt identisk med den som var 
nyinköpt 1760 (inv; se Gamla kyrkan). Samtidigt beslöt 
man, att köpa linne till en duk att lägga ovanpå, "så att det 
intet förderfvas af det som man lägger eller sätter der 
ofvanpå". Den senare var kanske också bevarad 1830: en 
altarduk av "Cambridge", d v s kambrik (not 68). Dessa bå-
da dukar finns inte kvar. 
Antependier: l. Rött kläde med applikationer och brode-
rier, bl a stiliserade rosor, i olika gula toner samt guldband 
(synligt i fig 86). Nedtill röd silkesfrans, foder av röd 
bomullssatäng. Tillverkat 1892 av Ersta Paramentavdel-
ning.112- 2. Rödviolett sidendamast (synligt i fig 90) med 
broderier i mångfärgat silke och applicerade metallband. 
Stort ringkors med Kristusmonogram i mitten, omgivet av 
stjärnor. Vid korsets fot druvklasar och ax. Foder av natur-
färgat linne. Tillverkat av Licium och skänkt 1932 av 
Amanda Olovson.- 3. Vitt linne med broderier i mångfär-
gat silke. I mitten ett skepp, omgivet av texten "FRÅN 
TIDEVARV TILL TIDEVARV DITT RIKE GUD SKALL 
BESTÅ" . Foder av vitt, mönstervävt linne. Tillverkat vid 
Södra Sveriges Kyrkliga Textil , Sigrid Birgitta Synner-
gren 113 1943. - 4. Svart kläde. De applicerade banden lik-
nar dem på mässhake nr 6. Naturfärgat linnefoder. Gåva 
1946 av fru Mia Mårtensson. - 5. Blågrönt, mönstervävt 
linne med viggmönster med broderier i olika tekniker i ljus-
brunt, brunt, gulvitt, guld och silver: hjortar, träd och vågor 
samt texten "SÅSOM HJORTEN l TRÄNGTAR TILL l 
VATTENBÄCKAR l SÅ TRÄNGTAR l MIN SJÄL l EF-
TER DIG O GUD". Naturfärgat linnefoder. Tillverkat 
1947 av Greta Olde-Holmberg-Mörk,114 Licium. Samma 
givare som nr 4.- 6 . Svart kläde, ripsband, gulvitt kors med 
rosor på korsändarna. Naturfärgat linnefoder. Gåva 195 l 
av fru Ida Danielsson. - 7. Cikoriablått ylle, randigt ton i 
ton, dekorerat med tre breda, invävda, vertikala band i oli-
ka blå, violetta och röda toner Ufr kalkduk nr 7 och mässha-
ke nr 6). Naturfärgat linne foder. Komponerat 1986 av Edn a 
Martin och färgsatt av Sven-Bertil Svensson. 
NYA KYRKAN 89 
Fig l 04. Vas av vit glasfluss samt bokpall med korsstygnsbroderi 
från 1863. Foto R Boström 1983. 
Flower vase, whire glass, and book-resr wirh embroidery. The book-
res! made and donaled by two candidatesfor confirmarian in 1863. 
Fig l 05. Bok pall , överdragen med rött kläde, samtidig med ante-
pend iet i fig 86. Troligen utfört av Ersta 1892. Foto KLM/R Lind 
1994. 
Book-rest. covered wirh red cloth. Acquired at rhe same time as the 
antependium in Fig. 86. Probob/y made hy Ers/a in l 892. 
Kalkdukar: l . "Kalktäcke af siden", omtalat i In v 1830, 
var sannolikt identiskt med det kalkkläde av "hvit Sicten 
sarge", som var skänkt av fröken Berghman (not 70), och 
som finns upptaget 1799 (inv). Se Gamla kyrkan. Ej beva-
rat. - 2. Naturfärgat, grovt siden eller glansigt linne med 
guldbroderier. I mitten kors, omgivet av en krans av blom-
mor i naturliga färger, broderade med silke och guld. I 
hörnen små guldtofsar. Rosafärgat crepe-de-chinefoder. 
44,5x44 cm. Gåva 1942 av fru Maria Mårtensson. - 3. 
Rubinröd sidendamast med stort akantus- och granatäpple-
mönster. Guldbroderier: i mitten en stor druvklase, i hörnen 
små kors. Utmed kanten en guldsnodd. Naturfärgat crepe-
90 MÖRBYLÅNGA KYRKOR 
de-chinefoder. 49x49 cm. Inköpt 1943.-5. Violett, blom-
mönstrad sidendamast. I mitten IHS med sammanflätade 
bokstäver. Smal kant av guldsnodd. I hörnen kors av dito. 
Ljusbrunt natursidenfoder. 46,5x47 cm. Inköpt 1943. - 6. 
Grön sidendamast, vattrat mönster. Broderier i guld, silver 
och vitt. I mitten IHS. Mitt på varje sida ett likarmat kors. 
Utmed kantema en smal guldbård. Grönt sidenfoder. Till-
verkad av El in Petterson,115 Licium, 1947. 48,5x49,5 cm.-
7. Cikoriablått ylle med en lodrät, bred mittrand. Samma 
ursprung och utförande som antependium nr 7, mässhake 
nr 6 och predikstolskläde nr 7. Upptill ett litet invävt guld-
kors. Blått linnefoder. 1986. 55x55,5 cm. - 8-10. Vitt, 
grönt samt rött (konst-?)siden, tillverkade i England och 
levererade av Firma Ebeneser, Gnosjö, 1990. 
Moderna bursor, dels av siden, dels av linne, i vitt, rött, 
grönt och violett. 
Mässhakar: l . Röd silkessammet med breda guldgaloner 
kring kanter och halsringning. Stort kors med törnekrona 
på ryggen, stor Jehova-sol fram. Små knappar och tofsar av 
guld på axlarna. Mörkrött foder av bomullssatäng. Gåva 
1932 av Amalia Johansson i Risinge. - 2. Naturfargat, 
grovt, glansigt linne (samma som i kalkduk nr 2) med bro-
derier och applikationer i guld och mångfärgat silke. På 
framsidan liten triangel med kors, kring vars stam en vin-
ranka slingrar sig. På ömse sidor konturen av två änglar 
samt små kors. Ljusblått foder av crepe-de-chine med 
"SBSI 1943ISSKT" broderat med grönt (Sigrid Birgitta 
Synnergren, Södra Sveriges Kyrkliga Textil, not 11 3) och 
skänkt samma år av kyrkliga ungdomskretsen. - 3. Mörk-
violett silkesammet med broderier och applikationer i guld, 
silver, vitt och svart. Runt hals och kanter ett smalt guld-
band. På ryggen stort applicerat kors med Kristusmono-
gram, omgivet av små kors. På framsidan liten JehovasoL 
Grått crepe-de-chinefoder. Skänkt av kyrkliga ungdoms-
kretsen. - 4. Grön, vattrad sidendamast (samma som i kalk-
duk nr 6). Broderier i guld, silver och vitt. Kristusmono-
gram fram, på ryggen ett stort kors i applikation: ljusgrå, 
mönstrad guldbrokad med en kärve mitt på korset. Kompo-
nerad av Elin Pettersson (not 115) och utförd av Licium 
1947: "E. P. LICIUM 1947" broderat med grått på det grö-
na linnefodret - 5. Svart, mönstrad sidendamast med sym-
metriska växtmotiv. Applicerade, vita linneband i form av 
ett stort kors på ryggen. På framsidan IHS av smala band. 
Runt halsringningen två rader band. Svart crepe-de-chine-
foder med "E.P. LICIUM 1951" (= Elin Pettersson, not 
115). 
6. Cikoriablått ylle med lodrät, invävd, bred mittrand i 
olika blå och röda toner. Blått helsidenfoder med knutig 
yta. Samma ursprung och utförande som antependium nr 7, 
kalkduk nr 7 och predikstolskläde nr 7. På ryggen är brode-
rat ett litet likarmat guldkors. 1986. 
7-9. Tre skrudar i vitt, rött och grönt (konst?-) si lke, till-
verkade i England och levererade av Firma Ebeneser, Gno-
sjö, 1990. 
Moderna stolor i de liturgiska färgerna. 
Moderna predikstolskläden: l. Svart kläde, broderat 
med vit lintråd: IHS inom strålkrans, därunder ett kors, 
nedtill vit bård. Svart crepe-de-chinefoder. 50x55 cm- 2. 
Vinröd sidendamast med litet blommönster. Broderi i guld, 
ljusgrönt, rödbrunt och vitt: i mitten Kristusmonogram, 
inskrivet i ett likarmat kors, på insidorna sti liserade vinran-
kor, nedtill guldfrans. Naturfärgat, mönstervävt linnefoder. 
50x56 cm.- 3. Klarröd silkessammet med broderier i guld 
och mångfärgat silke: överst "FRID PÅ JORDEN", i mit-
ten duva omgiven av lågor, nedtill ett smalt ripsband i gul-
grönt, rött, vitt och ljusbrunt. Ljusrött linnefoder. 50x56 
cm. Anonym gåva 1941 .-4. Naturfärgat, mönstervävt lin-
ne med broderier i guld och silke i många gröna nyanser 
samt rödbrunt. I mitten Kristusmonogram, omgivet av 
druvklasar, ett kors och två femuddiga stjärnor, nedtill bred 
bård. Naturfärgat, mönstervävt linnefoder. 50x56 cm. 
Skänkt 1943 av fru Anna-Lisa Månsson. - 5. Grönt, grovt 
linne med broderier: ros, kors, hjärta samt "GUD TRE-
FALDIG l STATT OSS BI" . Guldfrans. Naturfärgat linne-
foder. Elin Pettersson 1947 (not 115).46x56 cm. Skänkt av 
kyrkliga ungdomsföreningen. - 6. Violett sidendamast 
med blommönster med broderier i guld och rött: Kristus-
monogram och druvor. Vitt mönstervävt linnefoder. 50x56 
cm. - 7. Cikoriablått ylle. Samma ursprung och utförande 
1986 som antependium nr 7, kalkduk nr 7 samt mässhake 
nr 6, men utan broderier. Ljusbrunt linnefoder. 50x56 cm. 
Bokpallar av trä med textil framsida: l . Fig l 04. Av furu 
med kontursågad underdel och förgylld, profilerad ram. 
Korsstygnsbroderi med brokig ylletråd och vita porslins-
pärlor, mycket sliten. I mitten jungfru Maria med Jesusbar-
net stående i knäet och Johannes Döparen som barn t h. 
Över dem svävar Helige Andes duva, omgiven av strålar. 
"Tavlan" med ram 28x39 cm. På baksidan med bläck: 
"Detta bokställ är gifvet som minne l ti ll Mörbylånga Kyr-
ka den 19 Juli 1863, l af Constantina Mariana Fogelberg 
och Nanny l Euphrosyne Widberg, då dessa bland för- l 
samlingens öfriga ungdom Confirmerades till l sin första 
nattvardsgång." 1995 var broderiet avlägsnat och framsi-
dan övermålad med orange färg, ramen och själva stället 
guldbronserade. 
2. Fig 105. Av furu. Framsidan överklädd med rött kläde 
med broderier i samma färger som antependium nr l (fig 
86). Röda yllefransar runt om. "Tavlans" mått 35x45,5 cm. 
Troligen Ersta 1892. 
Överdrag till bokdyna av röd sidendamast, broderad 
med guldtråd: ett likarmat kors med bokstäverna I, N, R, I i 
var sin vinkel. På sidorna guldbårder och guldsnodd utmed 
NYA KYRKAN 91 
kanterna. Öppen i höger kortsida, som kan stängas igen 
med tryckknappar. 33,5x43,5 cm. 
Kormatta i olivgrönt och tegelrött, Södra Sveriges Kyrk-
liga Textil, Sigrid Birgitta Synnergren (not 113). Gåva 
1952. 
1821-1822 fick kyrkan låna en brudpäll från Hög by kyr-
ka. Den är fortfarande bevarad, av ljusblått siden med bro-
derier, anskaffad 1809 (Sv K vol 119, s 229 f, nr 4). 
Gravminnen 
Minnestavlor, 4 stycken, vid Billows besök 19 12 defekta 
och söndriga gravtavlor, svarta, 2 med konstgjorda minia-
tyrkransar.116 1800-talets förra hälft. Ej bevarade. En av 
minnestavlorna bestod av ett papper med namn och årtal 
för två barn, döda 1825 resp 1826, omgivna av en konst-
gjord blomsterkrans, allt inom ram bakom glas, fästad i ra-
mens yttre kant. Ramen röd och svart samt belagd med gul 
metallfolie. 37x42 cm. I tornet 1918 (Billow). 
Gravstenar; alla linjer i gravstenarna har olyckligtvis 
nyligen blivit upphuggna: l. Av rödspräcklig "ölandsmar-
mor", starkt sliten, över Peter PoJkesson 117(Rossviksätten; 
fig 19, 106). Stenen är rektangulär, 216x117 cm. Ett litet 
stycke av övre vänstra hörnet är numera avslaget. Inskrift 
med majuskler: [PE]TRVS : FOL/KASVN. Observera, att bok-
stavenSär liggande. Utmed två av stenens kanter (de med 
text) en ram, omgiven av ristade linjer. I övre högra hörnet 
en markering i form av en blomma, inskriven i en kvadrat. 
Det bortslagna, övre vänstra hörnet har också ornerats på 
samma sätt, visar en teckning av Frigelius. På mittfältet en 
snett placerad, ristad, symmetrisk sköld med rak överkant 
och trubbspetsig nederdel, i vilken ett sköldemärke i form 
av en båt med hög för och akter ursprungligen har varit 
inristad. Detta är sedan länge bortnött. Samma vapen var 
målat på södra korväggen i den medeltida kyrkan (fig 19). 
"Petrus Folkasun" har av flera forskare 118 identifierats 
med den man, som på 1340-talet var gift med Hafrid Gly-
singsdotter (G lysing), DS nr 3576, 4191. I så fall kan ste-
nen dateras till1300-talets mitt. Intressant i sammanhanget 
är en gravsten i Åby kyrka (Sm) över "Karolus Bååt", som 
också är huggen av röd, öländsk kalksten. 119 
När stenen avbildades av Rhezelius 1634 (fig 19) och av 
Frigehus 1748, var den hel, medan en skiss från 1874 av 
Adam Siden120 i privat ägo visar den med avslaget hörn. 
Skadan inträffade sannolikt, när stenen 1811 togs ur kor-
golvet i Gamla kyrkan och placerades i innersmygen till det 
nya långhusets sydportal (fig 29). Stenen har flyttats 1931 
och 1966 och ligger nu nära södra väggen i vapenhuset (fig 
31 :2, 38 th). Gardell 1 nr 20 l ; 2 nr 156; Håkansson nr 623. 
2. Av grå, öländsk kalksten. Runt kanten ett band med 
två ristade konturer, djupt ristade linjer, ovanligt långsmal 
P6 TRvrJ2:FOL 

l
'· 
Fig l06. Gravhäll av rödspräcklig "ölandsmannor" över Peter Fol-
kesson (Rossviksätten). 1300-talet. (Jfr fig 3, 19, 3 1 :2.) Träsnitt efter 
uppmätn ing av P Törnewall 1673, skala l :20. KB. 
Grave s/ah ofred, spreckled limestone ("Öland marble") in memo-
ry ofPeter Folkesson. 14th cemury. Se also Figs. 3 , 19, 31:2. Wood-
cut ajier a measured drawing by P Törnewallfrom 1673. 
form, 2 1 Ox86 cm (fig l 07). Inskrift med antikvaversaler, 
me llan varje ord små romber. Runt kanten : ANNO 16 10 AF-
SOM=/ NADE OLYF NILSON l M0 RBYLÅNGA GYDH HANNS / SIÄL 
ÅDELIGH / BEVARE OCH GIFVE HONOM EN SALIG VPSTÅNDEL-
SE, därefter ornamentslinga. Innanför ramen, överst IHS in-
om cirkel. Därunder en sköld med inskrivet bomärke (Hå-
kansson s 338, nr 92), initialerna ONS och BPD samt me1-
92 MÖRBYLÅNGA KYRKOR 
Fig 107. Gravhäll över Olof Nilson, d 16 10 och hans hustru Brita 
Pärsdotter, d 1597. Grå, öländsk kalksten (tig 31 :6). Foto K LM/R 
Lind 1994. 
Grave s/ab in memory of Olof Nilsson. di ed in 1610. and his wife 
Brira Pärsdorrer, diedin 1597. Grey limesrone/rom Öland. 
Fig l 08. Gravhäll 1602, möjligen över komministern Nicolaus Petri. 
Grå, öländsk kalksten (fig 3 1 :9). Foto K LM/R Lind 1994. 
Grave s/ab from 1602 . possibly in memory ofassisranr l'i ear Nico-
/aus Perri. Grey limesrone from Öland. 
Fig l 09. Gravhäll över Lars Jönson och Brita Persdotter 1637. 
Mörkröd "Ölandsmarmor" (fig 3 1 :7). Foto K LM/R Lind 1994. 
Grave s/ab in memory of Lars .lönson and Brira Persdorrer from 
1637. Dark red "Öland mar/J/e". 
NYA KYRKAN 93 
Fig I l O. Gravhäll 1698 över kronabefall-
ningsman Olov Persson och hans hustru 
Annika (Anna) Olofsdotter Bremer. Grå, 
öländsk kalksten (tig 3 1: l 0). Foto KLM/R 
Lind 1994. 
Grave s/ab from 1698, in memory of Olov 
Persson and his wife Annika (Anna) 0/oj~· ­
do//er Bremer. Grey limestone/rom Ö!ancl. 
lan dem ett kors. Därunder: ANNO 1597/ AFSOMNNADE / BRI-
TA PÄRSDOTER / GYD HENES SIÄL/ NÅDELIG B EVARE/ OCH G IF-
VE HENNE/ EN SALIG YPST=/ÅNDELSE PÅ THE / YTERSTA DA-
GEN, därefter ornamentslinga. Därunder inom ristad rek-
tangel : THENA STEN / HAFVER SVEN/ OLYFSON BE=/KOSTAD 
YPÅ l SINA FORÄLDRA. - Håkansson nr 624. Stenen låg efter 
18 11 och ännu 191 8 i vapenhusets golv (fig 29) men är se-
dan 193 1 uppställd mot södra korväggen (fig 31 :6). 
3. Av grå, öländsk kalksten (fig l 08). Utmed kanten ett 
band av två parallella, ristade linjer med latinsk inskrift 
med antikvaversaler: MAXIMA NOSCE MO/R! YITfE EST 
SAPIENTIA VI VIT QVI / MORITYR SI YIS / VIVERE DISCE MORI ME-
MENTO MORI (= "Vet, att den största visdomen i livet är att 
dö. Den lever, som dör. Om du vill leva, lärdig att dö.") I de 
inåtvända vinklarna är ristade liljor. 121 r mittfältet, överst: 
IHS l N P: 1 N l J 16002 (felskrivning för årtalet 1602; siffran 2 
formad som Z). Nederst ett bomärke (Håkansson s 339, nr 
17 1 ). 220x 123 cm.- Samma latinska inskrift finns på flera 
öländska gravstenar, nämligen Vickleby (Sv K vol 193, fig 
15 och s 20 f), Hulterstad och Stenåsa (Håkansson nr 226 
och 860). Ahlqvist anger, att stenen är lagd över komminis-
lem Nicolaus Petri (2:2, s 212), något som Bror Olsson utan 
närmare motivering ställer sig tvekande inför (Herdam 4, s 
372). Inskriften börjar enligt Ahlqvist (2:2, s 211) med "C c 
I" (sättningsfel?). Stenen låg enligt Frigelius på kyrkogår-
den "på södra sidan utmed Kyrkioväggen"; 191 8 utanför 
den nuvarande sydingången (fig 29), men nu i korgolvets 
norra del (fig 3 1 :9). Håkansson nr 625. 
4. Mörkröd ölandsmarmor (fi g l 09). I kOt·golvet, längst i 
söder (fig 3 1 :7). I mitten cirkel med ristad inskrift: LARS 
94 MÖRBYLÅNGA KYRKOR 
10NSON BRITA PERSDOTTER. Runt stenen band med dubbla 
konturer, utan inskrift. Innanför bandet, upptill IHS inom 
cirkel, flankerat av ANNO och årtalet 1637. l cirke lns mitt 
ett bomärke (Håkansson, s 339, nr 197) inom en ram av tre 
koncentriska cirklar, den yttersta med fyra korsställda 
knoppar. Trapetsformad, övre bredd 142 cm, nedre bredd 
124 cm, längd 228 cm. - Håkansson nr 627. 
5. Rödspräcklig, mycket skrovlig ölandsmarmor. 
Inskriften är retuscherad i sen tid ( 1966?). Överst IHR (sic). 
Ungefär mitt på stenen ett bomärke (Håkansson s 338, 
nr 54), flankerat av initialerna OAS och MPD l 168 1, svagt 
inhugget: " 1918". Längd 216 cm, bredd 140 cm. 193 1-
1966 placerad mot vapenhusets västra vägg. Nu inlagd i 
vapenhusets golv, nordöstra hörnet (fi g 31 :3). Nedre vänst-
ra hörnet dolt av trappan mot långhuset. Håkansson nr 622 
uppger, att ett stavkors är ristat på stenen, men det syntes in-
te 1994. 19 18 (fig 29) låg den under kaminen. 
Fig III. Gravhäll 1765 över Pe r Eriksson 
och hans hustru Margareta Andersdotte r, 
Södra Bå rby. G rå, öländsk kal kste n (fig 
31 :8). Foto K LM/R Lind 1994. 
Grave s/ab from 1765, in memory of Per 
Eriksson and his wife Margare/a AndersdOI-
Ier from Södra Bårby. Grey limeswne ji"om 
Öland. 
6. Gravsten, rikt skulpterad, men mycket nött, av grå 
kalksten (fi g Il 0). Fastkramlad mot norra korväggen (fi g 
3 1: l 0), men tidigare liggande innanför västra ingången (fi g 
29). Runt kanten en bladfestong, i hörnen ekblad, i mitten 
en cirke lrund krans med en kerub. Under denna ett fält med 
nästan utplånad inskrift i antikvaversaler, bl a E ... N ... A ... 
På ömse sidor om kransen slingrande band med tofsar som 
möts. Upptill och nedtill två stora, långsmala kartuscher 
med avrundade hörn och omgivna av kraftig broskorna-
mentik. Bakgrunden har varit lågerhuggen. Även utanför 
kantens bladstav är bakgrunden tvärrefflad. 202x 148 cm. 
Inskriften återges här med kompletteringar efter Frigehus 
och Ahlqvist (2:2, S 211) samt Siden: BEF:N OLVF PERSON 
(not 62] A NIKA OLS DOT l TER: A O 1698 (sannolikt inom 
kransen). I övre kartuschen: PHILIP l CAP XXI V l CHRISTVS ÄR 
MIT LIF OC l DÖDEN ÄR MIN WINNING, i nedre kartuschen: WAR 
NY ÅTER TIL FRIDS . ..LANDE./ PS 116. v. 7, 8, 9.- Håkansson nr 
628. Stenens ornamentik liknar mycket en gravsten i Run-
stens kyrka (Sv K vol 188, fig 62) samt flera hällar på Gam-
la kyrkogården i Kalmar (SvK vol 162, fig 269, nr 233, fig 
274, nr 190 samt fi g 283, nr 129) och kan därför tänkas va-
ra tillverkade i samma verkstad som de. 
7. Av grå, ö ländsk kalksten, svagt trapetsformad, över 
Per Ericksson och hans hustru Margareta Andersdotte r, 
Södra Bårby 1765 (fig III). Utmed kanterna ett inskrifts-
band mellan två ristade konturer. I hörnen välformade 
hörncirklar, i de övre rosetter, i de nedre stjärnor. Två rek-
tangulära inskriftsfält med inskurna hörn. Valhänta bokstä-
ver (antikvaversaler). Det övre med de dödas namn omges 
av en stor blomma med radiellt ordnade, nedsänkta, man-
delformade blad. Inom fåltet "I:H:S", därunder en blad-
krans med: THENE STE HöiRER PER ERICK SON l OCH DÄS 
HYSTRV MARG l ANDRS DÅTTER TIL. l l SÖDRA BÅR.BY l 1765 
samt bomärke (Håkansson s 339, nr 147, men utan punk-
te r). l nedre kartuschen: TU STOFf OCHLEER. l SOM. HÄR. PÅ. 
SEER. l TIL lORD TU MÅSTE BLIFWA l TY LEF NU SÅ AT HERREN 
MÅ. l ET EWIGT LIF TIG GIFWA. Kantskrift JESUS ÄR MITT LIF 
(upptill], DÖDE ÄR MIN WIN INGI (nedtill]. l MÅNGE (MÅ-
GE?) THE SOM UNDER JORDENE SOFWA SKOLA UPWAKNA (hö-
ger långsida], SOMLIGE TIL EWIGT LIFSOMLIGE TIL EWIG FÖR-
SMÄDELSE OCH BLYGD (vänster långsida). Till höger, utanför 
de båda kartuscherna, årtalet 1891 . Längd 197 cm, övre 
bredd 113 cm, nedre l 04 cm. I korgolvets mitt (fig 3 1 :8). 
Håkansson nr 634. 
8. Av grå kalksten. I ristning på stenens mitt i en stor cirkel 
inskriften CHRJSTVS l ÄR MITT LIF l DÖDEN l ÄR MIN YlNNLNG. 
Under ringen: o AB s (=OlofAbrahamsson i Bårby) samt KTD 
l AO 1791. Mellan AO och årtalet ett bomärke (Håkansson s 
339, nr 218), som tillhörde ålderman Olof Abrahamsson i 
Bårby (st prot 516 1786). Läsningen återgiven efter Håkans-
son nr 636. Stenen låg 1918 enligt Billow i sakristians nord-
västra hörn (fig 29) men ställdes 193 1 upp mot en vägg i 
vapenhuset. Ej återfunnen 1994. Sannolikt flyttad 1966. 
Votivskepp 
Ett votivskepp, kopia av den tvåmastade galeasen Dagmar 
av Mörbylånga. Svart skrov, guldbronserat under vatten-
linjen. Tillverkat av Karl Karlsson, Å lem, och skänkt till 
kyrkan 1992 av köpman Evert Andersson, Mörbylånga. 
Förebilden var byggd i Danmark 1865, ägdes 1917-1918 
av donatorns fader, skepparen Fritz Andersson, och gick 
med ved- och spannmålsfrakter mellan Öland och fastlan-
det (Öbl24112 1992).- Längd ca 115 cm. 
Tavlor 
Försvunnen är en tavla med Karl XIII:s tal, omtalad ännu i 
Inv 1830. Två originalritningar, tusch och blyerts på pap-
NYA KYRKAN 95 
per, inom glas och ekram, den ena en uppmätning av kyr-
kan 1870, troligen utförd av byggmästaren A Cronvall (fig 
57; not 76), den andra, en av K Majt fastställd ritning till 
ombyggnad av tornet, signerad J E Söderlund (fig 58; not 
77), hänger i tornets första våning. Dagermått 50x48 resp 
47x51 cm. 
Kollektredskap 
l. "En pung af blommerat sidentyg med Mässingz klåkka" 
(inv 1706, se Gamla kyrkan) fanns troligen kvar 1830 
(In v), men är sedan dess försvunnen. 
2-3. Ett par av mycket sl iten, röd silkessammet. Utmed 
kanten knypplad guldfrans, nedtill en guldtofs. Sidorna 
indelade i fyra smala fält genom en rand av svartnad silver-
tråd. Mitt i varje fält ett latinskt kors, omgivet av en krans, 
brodyr i silver med guldkant. Mässingsholk med spår av 
förgyllning. Svarvat, svart träskaft. Totallängd 189 cm. In-
köpta 1932 och skänkta av Mörbylånga syförening. 
4-5. Ett par moderna, ofodrade håvar av mörkbrunt 
mockaskinn. Mässingsholk (förgylld?), rödbrunt skaft. To-
tal längd 191 ,5 cm. 
1843 föreslog inspektor Rossander, "att det hittills bruk-
liga sätt, att på stora Högtidsdagar, söndagar och vid natt-
vardsgångar, under sjelfva predikan för kyrkans räkning 
omkringbära Håfven, skulle såsom andaktsstörande af-
skaffas" (st prot). Så beslutades också. Ännu i slutet av 
1800-talet insamlades kollekten i bäcken vid kyrkans ut-
gångar. 
Böcker 
Johannes Gezelius den yngstes bibelverk i två volymer, 
Stockholm 1728 (not 73), inbundna i bruna skinnband, 
skänktes till kyrkan 1830 av översten vid fortifikationen 
Gustaf Sjöbom av två orsaker. Dels hade överstens morfar 
Hans Törnberg "vådligen omkommit" mellan Kalmar och 
Öland, dels var överstens systerdotte r G M Middendorf (f 
1794, d 1855) gift med komministern i församlingen, Pehr 
Engström (f 1790, d 1868, Herdam 3, s 233 f). 
Möbler mm 
I kyrkans ursprungliga sakristia stod från början det möble-
mang, som sannolikt var tillverkat omkring 1740 av Chris-
tian Pilltz (fig 53; not 16), se ovan Gamla kyrkan. Bordet 
och ena fåtöljen förvaras nu i bårhuset, medan den andra 
fåtöljen står i församlingshemmet. - Inredningen i den 
nuvarande sakristian är modern. 
Lock av furu till en oval låsask, med påskriften :"Fattig 
96 MÖRBYLÅNGA KYRKOR 
Fig 112. Storklockan, gjuten av Joh A Beck-
man & Co 1883. Foto KLM/R Lind 1994. 
The great hell, east hy Joh A Beckman & Co 
inl883. 
Cassan" och ett inbränt rutmönster. Längd 24 cm. Själva 
asken, som sannolikt varit av svept spån, saknas. J800-
talet? 
Rund svepask av furu, utan lock. På bottens utsida är 
bokstaven N, spegelvänd, inskuren. Diameter 13 cm, höjd 
6 cm. 1800-talet? 
Väggur, 122 "amerikaur" eller dropp ur, med fodral av 
mahogny (synligt i tig 61, 86). Fodralet är åttkantigt upptill , 
femkantigt nedtill. Den cirkelrunda urtavlan har romerska 
siffror. På den runda luckan nedtill, framför pendeln, är må-
lad en idyllisk bild av en herde med får och hund i ett grönt 
landskap. På insidan av fodralets ryggstycke är klistrad en 
tryckt pappersetikett med tillverkarens namn: "Waterbury 
Clock Company Waterbury- New York- Chicago" samt 
en bruksanvisning. Även på ryggstyckets utsida är en eti-
kett, också med tryckt text, klistrad: "LIGHT-DAY STRIK 
12 lnch Drop Octagon R.C." samten gummistämpel: "STRI-
KES HALP HOUR". Höjd 60 cm. 1870- eller 1880-talet. 
Vaser av silver: l. Cylindrisk, med utvikt kant, enligt 
stämplartillverkad i Stockholm 1966 av Rey Urban och en-
ligt graverad inskrift skänkt till kyrkan samma år av syför-
eningen. Höjd 7 cm. - 2-3. Fyrsidiga med avrundade hörn 
24 cm. Enligt stämplar tillverkade 1966 av K G Mark-
ströms Guldsmeds AB i Uppsala. Gåva av syföreningen. -
4. Cylindrisk, med något utvikt kant. Höjd 12,2 cm. Kom-
ponerad av G Svensson och tillverkad av Markström i Upp-
sala 1966 samt skänkt samma år till minnet av Ingeborg och 
Ruben Nyqvist. - 5. Balusterf01mad, rund fot med liten 
pärlrand, enligt stämplar komponerad av Löfman och till-
verkad av Markström 1987. Höjd 17 cm. 
Ett par vaser av mässing med utsvängt bräm. Mellan skå-
len och den kupiga foten en kula. Höjd 32 cm. Inköpta 
1932. 
Vas av vitt flussglas, utvikt kant och en kula mellan skå-
len och foten (tig l04). Höjd 28 cm. Ca 1900. 
straffredskap 
1819 fick åldermännen en påminnelse att utan dröjsmål an-
skaffa en så kallad straffstock, som enligt kyrkolagen bör 
vara att tillgå, "när vanarter och odygder utöfvas" (st prot). 
Ej bevarad. 
Klockor 
l. Den nuvarande lillklockan (fi g 54) är gjuten 1680 i 
Stockholm i Johan Meyers 123 verkstad. Beskrivning:124 
runt halsen ett inskriftsband: SOLI . DEO . GLORIA . ANNO . 
1680 (kerub). Över och under bandet yviga akantusbårder. 
På norra och södra sidorna reliefer, båda föreställande S 
Mikael och draken (fig 54 B), på de östra och västra sidor-
na krucifix. På slagringen: HOLMIAE. ME FVNDEBT (sic] . lO-
HA . MEYER . (kerub] GLORIA. IN. EXCELSIS. DEO. Mått: dia-
meter 74 cm, höjd med krona 70 cm, utan krona 50 cm.-Ej 
upptagen hos Håkansson. - Klockan hängde i en holk på 
tornets södra sida (fig 22, 23). Klocksträngen nådde ända 
ned till marken. Klockan var kyrkans enda till 1883, trots 
att man vid flera tillfällen förgäves väckt förslag om 
anskaffande! av ännu en klocka, dels under 1700-talet (se 
ovan, Gamla kyrkan), dels 1820, då åldermannen Ren-
ström föreslog församlingen, att både för kyrkans egna me-
de l och genom fri villig insamling skaffa en ny lillklocka 
(st pro t). 
2. storklockan (fi g 11 2) är gjuten 1883 i Stockholm av 
NYA KYRKAN 97 
Joh A Beckman & Co.125 Den orneras runt halsen av två 
breda akantusbårder, den övre uppåtvänd, den nedre nedåt-
vänd. Stora inskriftsfält, omramade av blomrankor. På nor-
ra sidan: PÅ MÖRBYLÅNGA FÖRSAMLINGs BEKOSTNAD, OMBE-
SÖRJD l AF UTSEDDE KOMITERADE HAND LA DEN A. G. ROSELL 
l KÖPINGEN, SJÖKAPTEN N. P. DANIE LSSON l NORRA BÅRBY l 
OCH HEMMANSEGAREN PETER OLSSON l MÖRBYLÅNGA l UN-
DER KYRKOHERDEN CARL LUDVIG CARLSSONS126 OCH l KOM-
MlNISTER PEHR RINGQVISTS [not l09] TJE STETID, GJUT EN ÅR 
1883 l STOCKHOLM AF FIRMAN JOH. A. BECKMAN & C0 • 
På södra sidan: TACKER HONOM l HANS PORTAR, LOFVER 
HONOM I HANS GÅRD; KOMMER HIT FRÅN ALLA ORTER; PR I SER 
DEN OM OSS HAR VÅRD; TY HAN ÄR FAST GOD OCH BLID, HÅL-
LER TRO l EVIG T ID./SY. PS B. 268:3.V. 
På slagringen (en rad): 
[JAG GLÄDES] I DET MIG SAGT ÄR, ATT VI SKOLA GÅ IN UTI 
HERRANS HUS OCH VÅRA FÖTTER SKOLASTÅ l DINOM PORTOM, 
JERUSALEM. DAY. PS 122: 1-2. Över denna en bård av uppåt-
riktade blad. - Mått: diameter 96,5 cm, höjd med krona 89 
cm, utan krona 67 cm. 
De båda klockornas tidigare kläppar av järn med läder-
hängslen förvaras i bårhuset.- En ringmaskin installerades 
193 1. Samtidigt utfördes komplett omhängning av kloc-
korna. Elektrisk ringning infördes 1966. 
Noter 
INLEDNING 
l. 	 En utförligare redogörelse för socknens fornlämningar finns i 
Hel/a Schulze, Mörbylånga socken i forntiden, 1983, s 35 ff. 
2. 	 Gånggrifterna i Resmo, se även Sv K vol 203, s l O och tig 2. 
3. 	 Ahlqvist l : 190. -Abraham Ahlqvist, f 1794, d 1844, präst och 
topografisk/kulturhistorisk författare, botaniker. Efter studier 
i Kalmar blev han student i Uppsala 18 13 och prästvigdes 
18 18. Efter tjänstgöring de ls som pastorsadjunkt i Kalmar 
stift, bl a i Vickleby ( 18 19), dels som lärare i naturhistoria vid 
Kalmar Gymnasium, blev han 1825 kyrkoherde i Runsten och 
kontraktsprost i Ölands medelkontrakt från 1831 . De perioder 
han som riksdagsman vistades i Stockholm, 1828- 1830 samt 
1834-1835, utnyttjade han flitigt för ark ivstudier. Medlem av 
flera lärda samfund, bl a Götiska Förbundet från 1825 (under 
namnet Mysing), från 1829 KVHAA:s korresponderande 
ledamot och ombud och erhöll dess silvermedalj 1830. Förf 
till det klassiska verket Ölands historia och beskrifning, 3 vol 
1822- 1827, se Tryckta källor. l detta verk har hans nära vän, 
N l Löfgren (not 17), en så stor del, att han borde ha stått som 
medförfattare. Sålunda är planschema graverade med Löf-
grens teckningar som förlagor. Se vidare Sv K vol l 08, s 45 ff 
och där angiven litteratur samt S Göransson l 979. G m Gus-
tafva Bruun f 180 l , d 1866. Herdam 4, s 238-241 . - Israel A, 
broder till Pehr nedan, f 1750, kh i Resmo 1792, tilltr 1794, 
prost över egna förs 1797, d 1799. G m Brigita (Brita) Maria 
Salomon, f 1755, d 1839, d t t k h Elias Salomon och h h (not 
47). Herdam 4 , s 363- 364. - Pehr A , broder till Israel ovan 
samt far till Abraham, f 1755, km i Mörbylånga 1789, tilltr 
J 790, kh J 799, död före tillträdet 1800. G m Maria Juliana 
Fornander, f 1765, d J 835. Herdam 4, s 364-365. 
4. 	 J H Rhezelius, f i början av J 600-talet, d J 666, se Sv K vol l 08, 
s 4 ff och där angiven litteratur; Boström J 966b, s 59 ff; den-
samma i KL J 978 b, s J J 3 ff; densamma J 997.- R är i allmän-
het en in i minsta detalj pålitlig källa. Hans samtliga teckning-
ar av Ölands kyrkor är bl a publicerade i Herdam 4, i Öland, 
utgav All hem, Malmö 1963 samt i DMS 4:3. 
5. 	 Rannsakningar liT: J, utg av KVHAA 1992, s J O. - Rannsak-
ningar presenteras helt kort i Sv K vol l 08, s J 7. Se även Bo-
ström l 99~1997. 
6. 	 Anders Hultenius, f J 7 19, km i Mörbylånga 1750, d där 1765. 
G m Anna Elisabeth Wel}dling, dt t kh G Weijdling och h h (not 
18). Herdam 4, s 374. 
7. 	 Avsnittet om kyrklig jord bygger, utom på däri specificerat 
källmaterial, på uppgifter i Smålands handlingar och kronans 
jordeböcker (RA), Kungl Lamrevisionskommissionens hand-
lingar (Kammarkollegii arkiv i RA, Stockholm, och VaLA), 
Kalmar domkapitels arkiv (VaLA) samt kartor och akter i 
Lantmäteriverket (LMV), Gävle, och i Lantmäteriets läns-
kontor i Kalmar (LLK). 
8. 	 Göran O T Dahlberg, Mörbylånga skola- ett fädrens verk, 
1983, s 35 l ff. 
9. 	 Hilding Pleijel, Pingstfesten i Borrum. Ett förbi sett kultur-
minne på Ö land, i: Rig 198 J :4, s l J 5 ff. - John Stenvall J 983, 
s 80. - Ortnamnet behandlas av Nils Torsund 1983, s 94. Plei-
je l återger också andra språkforskares förklaring av namnet 
Borrum. - Citatet ur Linne är hämtat ur Natur och Kulturs 
utgåva J 962, s 79. På den bifogade kartan är till och med 
Borrum markerat, mitt emellan Mörbylånga kyrka och Bår-
by. - Ahlqvist kände också till Borrum, som "kallas så än i 
dag"..." Här har ungdomen ifrån urminnes tider anställt sina 
midsommarlekar" (Ahlqvist l , s 26). Han nämner också en 
plats i Södra Möckleby socken, den s k Stömmelbacken i 
Gårdstorps gärde, där man "enligt Traditionen, lekt Borrum" 
(Ahlqvist 2 :2, s 172). Se även Åhstrand 1768, s 194 samt Palm 
1983, s 127. 
lO. 	 Jag tackar doc Sölve Göransson, lektor Hold ar, stadsark Gun-
nar Magnusson och fru Söderlind för värdefulla upplysningar. 
l l. 	 Lekplatsen har sitt namn av den ägotrakt i södra delen av Söd-
ra Bårby gärde nedanför landborgen där den var belägen och 
som i lantmäteriakterna från storsk iftesdelningar, enskifte och 
laga skifte å byns ägor under perioden 1780- J 832 (LLK, 
LMV) noteras med namn som " Borrum", "Borrumsängen", 
" Borrumsåkern" etc. Förleden i ängsnamnet Borrum är, som 
Hjalmar Lindroth visat ( 19 16, s 16), ordet borgh, åsyftande 
den välkända fornborgen på klinten rakt därovanför, efter vil-
ken också själva byarna Södra och Norra Bårby namngivits. 
Pingstlekarna här gav upphov till uttrycket " leka Borrum", 
och flera platser på södra Öland som uppkallats härav är kän-
da, såsom " Borromsbacken" eller "Borrumen" nära stranden 
på Mellby ägor i segerstads socken, en ännu vid J 800-talets 
mitt talrikt besökt pingstlekplats (Engström J 903, s 224; orts-
namnsuppteckningar av Lage Nilsson 193 1 och Nils Torsund 
1952 i Ortnamnsarkivet i Uppsala), och "Borrumsbacken" vid 
Stora Dalby i Kastlösa socken (uppteckning av Lage ilsson 
193 J i nämnda ortnamnsarkiv; ägonamn i lantmäterihand-
lingar från 1794-95 och J 825). Om den av Ahlqvist omnäm-
da lekplatsen på Stömmelbacken i Södra Möckleby socken se 
not 9 ovan. (Sölve Göransson.) 
KYRKOGÅRDEN 
12. 	 Albert Flink f 1895, d 1980, arkitekt. Medarbetade J 9 17-
1922 i SvK med uppmätning och fotografering av kyrkor i 
Småland, Uppland, Värmland, Västergötland och Öland. l 
sistnämnda landskap mälte han upp kyrkor i Algursrums 
härad tillsammans med Anders Billow. Senare har han bl a 
medverkat vid utförande av Sweden Square vid New York-
utställningen 1939 och haft arkitektverksamhet och rörelse 
inom stenindustrin. Han levererade och monterade stenarbe-
ten av skilda slag (socklar, omfattning m m) till o lika ny- och 
ombyggnader, bland ett JOO-tal byggnadsföretag i Stockholm 
kan nämnas Kanslihusannexet, Arvfurstens palats och Dra-
matiska teatern. - Anders Gustaf Paco Billow, f 1890, d 1964, 
konsthistoriker, museiman, redaktör, framstående och stilbil-
dandegrafisk formgivare. Medarbetade 19 11 - 193 1 i några av 
SvK Upplandshäften (tr 19 12, 192 1 och 1952). De ltog även 
på annat sätt i Sv K arbete, utarbetade register, granskade 
manuskript, fotograferade och gjorde uppmätningar. Upp-
mätningsarbetet företogs 19 J 8 i samarbete med Albert Flink. 
Inventerade Ölands kyrkor 19 12 för en planerad, men a lurig 
anordnad utställning av kyrklig konst, som var tänkt an äga 
rum i Kalmar (materialet förvaras de ls i KLM, dels i ATA). 
Denna inventering ligger till grund för den s k Snabbinvente-
ringen ( 19 18) av Öland. Billows manuskript om kyrkorna i 
Algutsrums härad, påbörjade 191 8, kom aldrig till tryck i 
SvK, men i stället kom materialet till användning i andra pub-
likationer. l SvK arkiv förvaras Billows inventeringslappar 
samt hans och M Gunnes m fl systematiskt ordnade arkivex-
cerpter. l samband med hans forskningar om Ölands kyrkor 
erhöll han flera uppdrag från RAÄ som antikvarisk konlrol-
lanl , bl a 19 18 (Vickleby, S Knuts kape ll i Algutsrums sn) och 
1924 (Resmo). Bland Billows arbeten om Öland kan man bl a 
nämna Från ston och koja på Ö land i STF årsskrift ( 192 1 ); 
Öland, Resehandbok, utg av STF ( 1925); Ölands kyrkor fön· 
och nu, utg av Kalmar tryckeria b ( 1926) samt Öland. Kyrklig 
konst. Nord familjebok, vol 20, nytryck 1946 av 3:e upp l, red 
1923-1937. 
13. 	 Jonas Peter Dahlgren, f 18 17, varen öländsk konstsmed, som 
har svarat för många vackra kyrkogårdsgrindar på Öland och 
i Södra Möre (Sm). En del är signerade: Halltorp 1848 (Hof-
ren 1962, s 30), Kastlösa 1856, Söderåkra och Ljungby 1859 
(Boström 198 1, s 2) samt Hulterstad 1875. Den sistnämnda 
kan också vara en arbete av sonen Jaha n Peter. Denne, som 
var född 1848, emigrerade 1869 till Amerika. Vid återkoms-
len till Bårby blev han finsmed och sysslade med uppfinning-
ar. Han efterträdde fadern som bysmed i Bårby. Troligen fort-
salle Johan Peter all smida grindar efter faderns modell . 1880 
ägde han gården nr 5 i Södra Bårby (Almqvist 1983, s 377 ff. 
- Palm 1983, s 105 ff). M(anne) H(ofn\n) uppfallade Dahl-
gren som en och samma person (KL 1959, s 98). Det dödsår, 
som han uppger, år 1900, torde gälla den yngre Dahlgren. 
Besläktade grindar fi nns bl a i Arby (Sv K vol 207, fi g Il ), 
Gräsgård, Smedby, Stenåsa och Vickleby (SvK vol 193, fig 
13). Hofren ger oss också namnen på en parefterföljare i Små-
land. 
14. 	 Anders Ivar Roland, f 1879, d 1927, arkitekt, förfallare. Stud 
vid Tekn högsk och Konstak 1901 - 1908, arkitekt i ÖIÄ från 
19 10, intendent i BSt från 1/ 1 19 18. Gjorde byggnadsunder-
sökningar och program för restaureringar. Bland hans skrifler 
kan nämnas: "Mesula"-konslruktioner (Fataburen 1906). -
Utgräfn vid Storkyrkan och Stockholms gamla ston hösten 
1908 (Tekn Tidskr, Afd f ark 1909: l ). - Äldre taktegel .. . Hel-
singborg 191 2 (Sveriges tegelindustriför: s pop yrkesböcker 
No 6). - Fonntegel från Ystads kloster ... (Histtidskr f Skåne-
land 19 14).- En ålderdomlig hvalfslagningsmetod (Arkitek-
tur 191 7). - SvK V g 1:1-4, Kållands härad (tills m E Fischer, 
19 13-1922). - Spånklädda stenväggar å romanska kyrkor (Fv 
19 18). - De äldre kyrkornas stenbuggarteknik (Byggn-värl-
dens specialh N lO A, 1922). - Värnanäs (Byggm 1923). -
Schloss Hallwil. Der B aubestand im Bi Ide, bd 5, 1924 (tills m 
N Lithberg). 
15. 	 Petrus Frigelius, f 1708, d 179 1, lektor i matematik i Kalmar 
1742-1755. kontraktsprost i Södra Möre 1764.- Under som-
marferierna 1746--1755 ritade han av, helt för sill nöjes skull, 
kyrkor och kyrkliga föremål inom det dåvarande Kaltnar st i fl. 
På Öland gällde del öns mellersta och södra del. Han är den 
förste som även avbildade kyrkorna från norr. Teckningarna 
är valhänt gjorda, men pålitliga i sin detaljtroheL Hans sam-
lingar om kyrkorna och deras minnesmärken, de s k Analecia 
Frigeliana eller de Frigelianska samlingarna, förvaras i KSB, 
Kalmar. Dessa samlingar harutnynjats av bl a N l Löfgren och 
NOTER 99 
Abraham Ahlqvisl. l ATA förvaras utdrag ur Frigelius' samt, 
utförda 1900 av lektor Fabian Brehrendtz (not 35). l Herdam 3 
finns en antal av Frigelius' teckningar av småländska kyrkor 
reproducerade. Se vidare Sv K vol 108, s 28 ff och där anförd 
lineratur. 
16. 	 Snickaren Christian Pilltz i Mysinge, Resmo sn, som samar-
betade med munnästaren Johan Mejbom (not45) och smeden 
Hiulberg (not 45). var en mångsidig hantverkare, verksam i 
minen av 1700-talel. Han hade även andra uppdrag, deltog i 
sakris tiebyggen i Kastlösa, Mörbylånga och Resmo (Sv K vol 
203, s 79 f, 129) samttillverkade sakristiemöbler för fl era kyr-
kor, bl a Mörbylånga (fig 53, se nedan). 
17. 	 Nils /sak Löfgren, f 1797, d 188 1, präst o fornforskare. Gm 
Sophia Ulrika Kli111h, f 1803, d 1882. Som gymnasist i Kalmar 
18 15- 18 19tillbringade han ferierna i Vickleby, där han tjäna-
de sill uppehälle som informator. Efter studier i Lund avlade 
han 182 1 dimissionsexamen och anställdes s å som predikabi-
träde i Vickleby. 1822-1825 nådårspredikant i Gårdby-Sand-
by pastorat. Från sistnämnda år verksam i Småland, bl a i 
Ryssby, Högsby och Kråksmåla. 1845 prost i egna försam-
lingar, 1858 kh i Högsby och Långemål a, samma år kontrakts-
prost över Handbörds kontrakt. - 1844 utsågs han till korre-
sponderande ledamol av KVHAA efter Ahlqvist (not 3), som 
avlidit samma år. Beträffande hans insatser i Ölands historia 
och beskrifning, se not 3. Hans dokumentation i ord och bild 
är värd det högsta beröm. l övrigt, se Herdam 2, s 347 ff, SvK 
vol l 08, s 35 ff och där angiven litteralur samt Boström 
1983 b. - Åhstrand-Löfgren = interfolierat exemplar i ATA av 
Åh strand 1768 med teckningar och anteckningar av N l Löf-
gren l 8 15- 18 17. 
18. 	 Georg Weijdling, f 1705, kh i Resmo 1743, ti ll tr 1744, d 176 1. 
G m Anna Maria Rosin, f ca 1705, d 1777. Herdam 4, s 362. 
Weijdling hade bl a planterat vackra träd omkring Resmo 
prästgård (Sv K vol203, s 14). 
19. 	 Sven B F Jansson, Runstensfyndet på Mörbylånga kyrkogård, 
KL 1982, s 54 ff. - Janssons rapport 8/6 1960 i ATAmed dia-
rienr4064/60.- För den språkliga tolkningen av runinskrifter-
na tackar jag Helmer Gustavson vid R u n verket. 
20. 	 Andra exempel på runstenar, vilka under tidig medeltid åter-
använts som gravstenar, ehuru om huggna, finns bl a i Runsten 
(Sv K vol 188, fig I l , s 16), i KLM från Resmo kyrka (Sv K vol 
203, fig Il , s 16 f) , Köping, nu i Ölands Forngård, Borgholm 
(Sv K vol 170, s 19) samt Smed by (Boström 1966 b, fig 2). En 
mycket intressant exempel kan också nämnas från Visby, där 
en bi ldsten fån sekundär användning, först som kristen runris-
lad gravhäll vid "AIIhelgonakyrkan", en stenkyrka från l 000-
talel, sedan som murslen och slutligen som sidahäll i en grav-
kista från 1200-talel (Swanström i GA 1982, s 80 ff; Gustav-
son i GA 1982, s 85ff; Gustavson m fl i F v 1983:3 - 4 , s 224 ff; 
Swanslröm i Hikuin 12, 1986, fi g Il , s 144). 
2 1. 	 Rapport i ATA av R S Wibeck 8/12 1960, dnr 1255/6 1. 
22. 	 Eskilstunakistor är beteckningen på monumentala gravmonu-
ment från 1000-talets andra hälft, namngivna efter en ståtlig 
gravkista i SHM. Den påträffades 191 2 i Eskilstuna och pub-
licerades 19 15 av Sune Lindqvist i hans doktorsavhandling, 
Den helige Eskils biskopsdöme, i: Antikvarisk tidskrift för 
Sverige, del 22: l . Kistorna var uppbyggda av runristade och 
målade hällar, oftast av kalksten. På sidohällarna vilade en 
lockhäll och kortsidorna utgjordes av höga, ofta spelsbågiga 
gavels tenar. Enbart på Öland är minst ett tiotal fragmentariskt 
JOO MÖRBYLÅNGAKYRKOR 
bevarade eller kända, bl a i Mörby långa, Resmo (Sv K vol203, 
tig 11 - 13, s 16 ff), Hulterstad samt i Sand by (Lindqvist 19 15, 
tig 33). 
23. 	 Tecknarens namn är inte känt. Riksantikvarien Johan Ha-
dorph avled 1693 och klichen blev lågornas rov vid Stock-
holms slotts brand 1697. Denna och andra avbildningar av 
öländska runstenar, signerade !H (Johan Hadorph) och PT 
(Petrus Törnewall) trycktes inte förrän 1750 i Johan Görans-
sons Bautil (se Boström i KL 1996--1997, s 49). 
24. 	 Erik AdolfSöderbäck (f 1878, d 1955), frän 19 17 rektor för 
Högre Folkskolan i Mörbylånga och energisk ordförande i 
kyrkobyggnadskommitten 1924--1935. Hans skrivelse till ra i 
ärendet 18/8 1931 har dnr 3 155 i ATA. 
25. 	 William Anderson, En av Ölands runmästare identifierad. 
SvD 20/8 193 1. - Bror William Oscar Anderson f 1879, d 
1939, konsthistoriker. Efter skolgång i Karlskrona och ett par 
års anställning vid Överums bruk försörjde han sig bl a 
som stationsföreståndare vid Öjkrokens station på Öland 
1906--1909. Vid sidan av tjänstgöringen vid Ölands järnväg 
ägnade han sig åt en mångsidig vetenskaplig produktion, 
främst behandlade han den tidiga svenska medeltidskonsten. 
Han sammanträffade med Johnny Roosval 1908, då denne 
besökte ön för att beskriva dess kyrkor för det topografi ska 
verket Sverige (tr 19 17, se Tryckta källor och litteratur). Per 
cykel fardades de tillsammans och besåg öns kyrkor. Denna 
händelse innebar en vändpunkt i William Andersons liv. Han 
flyttade till Lund och tog först en fil kand 1923, två år senare 
avlade han fillic examen. Med knapp marginal försörjde han 
sig dels som tidningsman, dels som medarbetare i verket Sve-
riges Kyrkor, till vars stab han hört alltsedan starten 19 12. Ble-
kinge kyrkor är till största delen författade av honom (vol 22, 
36, 5 1, 59, 65, 86). Vid hans död förelåg manuskript dels till 
kyrkor i några Skånehärader, dels till Öland, vilkas publice-
ring uppskjutits av ekonomiska skäl. De sistnämnda, som 
utarbetats 1929-1935, överläts 1940 till Ragnhild Ström-
bom(-Boström) och utgör stommen i de tryckta Ölandsvoly-
merna. Kyrkornas mer eller mindre omfattande restaureringar 
krävde en omarbetning av manuskripten. Sveriges Kyrkors 
under några år förbättrade ekonomi möjliggjorde ingående 
arkivstudier, bättre och mer omfattande bildmaterial samt en 
utförligare publicering.- Undersin livstid var William Ander-
son mer känd i USA och Tyskland än i Sverige. Nya generatio-
ner av svenska konsthistoriker har emellertid, glädjande nog 
"upptäckt" denne begåvade och mångsidige forskare . - Welin 
1908, s 107. - Roosval 1939, s 50ff.- En utförlig bibliografi 
har sammanställts av E C Tempelman 1942 i Konsth Tidskr, 
s 123- 126. 
26. 	 K G Petersson, rapporter 9/2 196 1 (dnr 1408/6 1) samt 29/ 1 
1965 (dnr 1075/65) iATA. 
27. 	 Vid gravöppning 12/9 1994 konstaterade kyrkvaktmästaren 
S-1 Fredriksson, att gravens huvudände ligger strax norr och 
söder om H Petterssons ( 1922-1970) gravsten och sträcker 
sig 180 cm åt öster. 
28. 	 Undersökningen gjordes av osteologen H Sellstedt, rapport 
26/5 1966 (d nr 7085/64) i AT A. 
29. L Red in 1976, Lagmanshejdan, tig 6:1, " tidig medeltid" (s 35). 
-l Kiefer-0/sen instämmer i Redins tidiga datering, i: Grav 
og gravskik i det middelalderlige Danmark, Aarhus 1993. Jag 
tackar Lars Redin för denna hänvisning. - Samma armställ-
ning visade några gravar i Skänninge 1939. B Wallenberg 
1984, Grav under runhällar i Skänninge. 
30. 	 Flera utredningar har gjorts om vilka principer nordborna kan 
tänkas ha följ t vid uttagningen av nordstrecket samt därav föl-
jande öst-väst-axeln för kyrkornas vidkommande. Richard 
Enblom undersökte olika forna specialisters nordiska oriente-
ring i Fv 1938, medan Teddy Brunius i UNT 17/12 1987 gav 
en översikt av det då aktuella forskningsläget, för de svenska 
kyrkornas vidkommande, men efterlyste en sammanfattande 
studie . Någon sådan föreligger inte för Sverige, men 1986 
publicerade Ole Egil Eide en full ständig inventering av de 
norska medeltidskyrkomas orientering och kom fram till, att 
vid kyrkornas placering inte endast kompassen, utan även 
topografiska förhållanden synes ha spelat en avgörande roll, 
exempe lvis platsens tillgänglighet e ller önskan att ge kyrkan 
största möjliga monumentalitet, när den t ex placerades på en 
åsrygg. 
3 1. 	 Dateringen enligt Robert Bennett muntl igen. 
MÖRBYLÅNGA GAMLA KYRKA 
32. Petrus Törnewa/1, f omkr 1650, d 1706. - Efter skolgång i 
Linköping studerade T i Uppsala från 1668. Ritare vid Anti-
kvitetskollegium i Uppsala från 1669, medföljde i denna 
egenskap på riksantikvarien Johan Hadorphs ( 1630-1693) 
resor. Efterträdde Elias B ren ner som ritare 1670. Tog avsked 
1678 och studerade därefter teologi, prästvigdes 1680 och 
tjänstgjorde frän samma år i Gladhammars sn (Sm), där han 
1682 blev kyrkoherde. - Törnewalls avbildningar av kyrkor är 
inte lika tillförlitliga som hans teckningar av gravstenar.- Bo-
ström 1959, s 80 ff; Sv K vol 108, s 17 ff och där anförda käl-
lor; Boström 1996--1997, s 45 ff. 
33. 	 Johan Petersson, fca 1756, d 1833, murrnästare. Lärfyrverka-
re vid art illeriet t o m 1779, i lära hos murrnästaren Anders 
Törnberg i Kalmar, 1797 mästarbrev vid skrået i Kalmar, 
1797- 18 11 ( 1816) bisittare vid samma skrå. - På Öland sva-
rade han bl a för följande kyrkobyggen: Högby gamla kyrka 
1799 (SvK vol 119, s 207,2 10 ff), Böda 1801- 1803 (se not 
50), Köping 1805-1808 (Boström 1953, Öb124/1 2; SvK vol 
170, s 68; Boström 1986, s 2 13. Se även not 52), Mörbylånga 
18 11 , Vent l inge 18 12 (Boström 1976 a, s 6 1 ), Kastlösa 18 16, 
Egby 18 18 (Sv K vo1 163, s 334ff, 361-365). Se även Sv K vol 
2 16, s 403 (Böda o Egby), s 404 (Köping, Mörby långa, Veni-
linge och Ås) samt s 408 (Kastlösa).- Boström om Petersson 
i Öbl 4/2 1992. -Av de sju lanterniner, som han byggde på 
Öland, har en ättkantig plan (Köping, Sv K vol 170, fi g 8 1, 83, 
9 1) och sex kvadratisk plan, med huvar som har antingen rak 
eller svängd profil. De följer inte Ö1Ä ritningar. l fyra öländs-
ka kyrkor har han byggt altarpredikstolar, förutom i Mörby-
länga även i Köping, Ås och Vent l inge. Boström 1992 b, s 
141 ff. 
BYGGNADSBESKR1VNTNG 
34. 	 MHofren,rapport 27/4 193 1 (dnr 1573/ 193 1) iATA. - Sigurd 
Emanuel (Manne) Hofi'en, f 1895, d 1975, blev 1924 den förs-
te landsantikvarien i Kalmar län. G Hanning & K G Petersson 
1975,s6ff. 
35. 	 Fabian Julius Bcehrendtz, f 1849, d 1920, fi l dr, eo professor i 
statskunskap o historia. Mångsidig, högt uppskattad lärare i 
historia och geografi vid Kalmar h a lärov från 1880. Anslag 
NOTER 10 1 
från KVHAA för arkeologiska undersökningar i Kalmar län byggde de 1746 en sakristia vid Kastlösa kyrka (Kastlösa räk 

1885- 1905, sekre terare i Kalmar läns fo rnminnesförening 1746, VaLA). Smeden Hi u/berg samarbetade med Pil/r: (SvK 

och föreståndare för de arkeologiska sam!, som numera ingår vol 203, s 69. 79. 129) och Mejbom. 

i KLM, 1885- 1905. Mångsid ig skri ft stä lla re, bl a Kaltnar 46. Claes Hindrik Fries (1778-1849). brukspatron på Sto rebro. 

domkyrkas grafvar och epita fi er i KLMedd 2 ( 1900) och Hans dagbok från resan 1792 tillhör K VHAA. Den utgavs, 

Anteckningar om Kalmar domkyrka, l . Byggnadshisto ria; 2. jämte kommentarer. av Ann-Safi Lindsten i: KL 195 1. s 

Inredning och lösa inventarier; 3 . Tjänstemän i KLMedd 6 5 1-68. 

( 19 12), 8 ( 19 14) samt lO ( 19 18). - Lindqv ist 1920, s 548- 55 1. 47. Elias Salomon. f 17 18 , kh i Resmo 1764, kont r prost i Ö lands 

36. Jfr Resmo bindbjälkar, som är ca 2 cm tjockare på mitten (Sv K V kontrakt 1767. d 1792. Herdam 4 , s 363. - Hans dotte r Bri-
vol 203, s 33). Med förtjockning av bindarnas mitt har tim- gita (Brira) Maria g 1786 m kh Israel Ahlqvisr (not 3). - Jonas 
mermannen velat motarbeta deras nedböjning på mitten (jfr Sriem grcmar. f 1754. kronofogde i Ö lands S mot 1783, avsked 
Sjömar 1988 , s 174 och 304 f, not 123). Av här framlagda 179 1, d 180 l på Bengtstorp, Mörbylånga sn. G där 1790 m 
beskrivning drar Sjömar den slutsatsen, att taksto len i Mör- Helena 0/ofsdorrer i hennes l g ifte (g 2 1802 på Sätt ra, Gärds-
bylånga från början har varit öppen, på samma sätt som exem- lösa sn m Car! GusrafMeurling. f 1749. 1öjtnant vid Upplands 
pelvis i kyrkorna i Övraby och Vitaby (Sk) samt i Kinne- regemente, kapten i armen, el 1824 på Ulriksdal. Elgenstie rna 
Vedum och Forshem (V g). Enl igt hans erfarenhet inlades tak- Vi l, s 65 1 ). - Stie rngranat a rrenderade uneler åren 1789- 180 l 
paneler under 1200-talets andra hälft. Jag tackar Peter Sjömar norra delen av Beng tstorp, som då var i släkten We! lins ägo 
för dessa upplysningar. (Palm 1983. s 134 ). 
37. 	 Rydbeck, Skånes stenmästare intill 1200, Lund 1936, fig 190 48. /sak PihlqFisr, f 1744, el 1824. Kh i Resmo 1802, kontr prost 
samt s 200 ff. - Vacker bild i: Eva/d Gusrafsson & Erik Cin- över Ölands V kontrakt 18 10. Hans andra hustru, Maria So-
rhio, Skånsk lantkyrka från medeltiden, Sydsv Dagbl årsbok phia We/lin f 1750, d 1829, var d t l k h J We il in och h h (not 43). 
1969, s 64. Herelam 4. s 365. - Om elen landsfl yktige franske kung Ludv ig 
38. 	 P Reurerswärd. The forgotten symbols of God Il och III , XVlll :s och hans följes besök i Resmo prästgård. se Sv K vo l 
Konsthisto risk Tidskrift 1982:3, s 103-125 samt 1985:2, s 203, s 138. not 78. 
47-63, 99- 12 1. Som andra öländska exempel nämner Reu- 49. Parm e lle r palm. ett rymdmått med varierande innehåll, 
terswärd bl a kalkmålningar i Gärdslösa (Sv K vol 177. fig beroende på om det gällde hö, sten m m. När det var frågan om 
94-95). uppstaplad kalksten på Ö land, motsvarade l parm 5,65 m3 -
39. 	 Srurk elle r sr o/k kallades den träskoning, som sitte r i hålet för SAOB 19, P 3 11 . 3 12; H j Lindroth 1926 b, s 303 ff; SO Jans-
en klacklina i ett stenvalv. Till forn1en liknar den ett hj ulnav, son 1950 samt i dessa arbeten nämnd litte ratur. För dessa upp-
genom vilke t en hål för linan är borrat. För att slurken skall sit- lysningar tackar jag docenten Söh·e Göransson. 
ta fast i valvet, är den ofta försedd med radie ll t utstående. 50. Sv K vol 11 6. fig 39, 71, 74. l Böda hängde klockorna ur-
ekerli knande pinnar, som är intappade i "navets" mittparti. sprungligen i lantern inen, på de t ö ländska maneret, men fl yt-
Gamla s turkar har mycket tydliga nötningsmärken. tades 1850 ned i stentornet (s 136). J fr Sv K vol 2 16, s 4 11. 
40. 	 Se även Frö len l, 19 11 , fi g 46 och 4 7 samt s 64. 5 1. Lorentz Axel Fredrik Almfelr, f 178 1, el 1844, konduktö r v id 
4 1. 	 Segerstad stprot 1626, p 34-35, ur Segerstads kyrkobok år Ö l Ä, kapten i te legrafkåren i egenskap av konstruktör 1808. 
1596 (162 1- 170 1, Kl: l ), VaLA. Skickl ig figur- och arkitekturtecknare. Mest känd som politisk 
karikatyt1ecknare och gravö r. - Fö r Ö land har han bl a ri tat 
tornhuventi ll Högby kyrka (Sv K vol 11 9, fi g 134, s 2 14) samt 
BYGGNADS H!STO R!A den nya kyrkan i Mörbylånga (fi g l , 46). Han har liven ritat ett 
42. lhrfors, s IV - Erik Ferdinand 1/ujors, f 1846, d 1929, pri vat- antal fö rslag för skånska och smålllnclska kyrkor (SvK vol 
lärd, från 1900 eo amanuens vid det nyinrättade landsark ivet i 2 10, passim. samt Sv K vol 2 l6, passim). Han har också ritat 
Vadstena. Under vandringar genom stora delar av Mellansve- altarprecliksto lar, förutom för Mörbylånga kyrka (fig l , 46) 
rige och Öland sam lade han materia l om den äldre kyrkliga även fö r Gullaba (f el Torsås kapell) 1803 (Sv K vo12 16. s 183) 
konsten. Sammanlagt 16 vo lymer förvaras i ATA, varav en och Karlsluncla (tidigare A rby kape ll) 18 16 (Sv K vol 2 16, s 
handlar om Ö land. Se vidare Sv K vol l 08, s 62, samt Boström 22 1 ). - Om al tarprecliksto lar, se nedan Inredning samt not 9 1. 
197 1- 1973, s 770f och där angivna källor och litteratur. - 52. SvK vol 170, s 68; SvK vol 2 16, s 408; Boström 1953, Öb! 
Ellen Rap/we! refererar utförligt om danskam as härjningar på 24/ 12; densamma 197 1, s 9; densamma 1992 a. Öbl 4/2. 
Ö land i Fataburen 19 13, s 17-42. 53 . Jonas Funq1·isr, f 1757. el 1845. km i Mörbylånga 1800, tilltr 
. ' 43. 	 Johan We/lin , f 1686, km i Söderåkra från 17 1 O, k h i Resmo 1802, kh i Resmo från 1825. G m Ulrica Magdalena Pihlqrisr 
1727, kontr prost över Ö lands V kontrakt 174 1, kh i Torsås f 1779, d 1829, d t t företrädaren (not 48). Herelam 4, s 366 f, 
1743(tilltr 1744), di Torsås 1760. Herdam 3, s 189-192. Var- 374. 
ken han e lle r hans andra hustru , Maria Braun, f 1667, d 173 1, 
blev begravda under g ravsten nr 6 i Resmo (Sv K vol 203. s 
INREDNING OCH INVENTARI ER 126). 
44. 	 Anders Hane, mum1ästare, Gynge, Resmo sn. Bland hans 54. .laco!J Moring. krona befallningsman efter C G Berekman (not 
arbeten vid ö ländska kyrkor kan nämnas Sand by 173 1, Kast- 7 1 ). Moring innehade sannolikt uneler någon tid Mörbylånga 
lösa 1737, Mörbylånga 1738, Resmo 1743 samt Hulterstad nr 13 och dog här, endast 34-årig, år 1750 (Palm 1983, s 11 5). 
och Smed by på 1740-talet. - Anna Elisabeth FOn Schröer (nr 558,"1); f 1683 på S ankeberg 
45. Murmästaren Johan Mejbom och snickaren Chrisrian Pillrz i Fliseryds sn, el 1759 på Himme lsberga i Långlöts sn. Hon var 
(not 16) var verksamma på Ö land i mitten av 1700-talet. Bl a gift l :o med löj tnant Per Moberg, d 172 1, samt 2:o med löj t-
102 MÖRBYLÅNGA KYRKOR 
nant Hans Ernst von Haertzen ( 1688?-1736). - Elgenstierna 
VII, s 59. 
55. 	 Peter Buschbe1t;, bildsnidare i Kalmar. Efter läroår i Karls-
krona avlade han mästarprov 17 15. Samarbetade med målar-
na Edvard Orm (not 57) och Caspar Henrik He lmuth. M 
Hofren 1938, s 7. - Sex altaruppsatser av B uschbergs hand på 
Ö land är kända, men ingen är helt bevarad. En god uppfatt-
ning av deras komposi tion framgår emellertid tydligt av N l 
Löfgrens små, men detaljtrogna interiörbilder i ATA av Gräs-
gårds, Norra Möck leby och Södra Möck leby kyrkor. (l sist-
nämnda kyrka var det till och med möjligt på 1980-talet att 
rekonstruera altaruppsatsen från 1749 med ledning av Löf-
grens teckning.) Ramverket bestod i samtliga kända exempel 
av en bruten gavel, buren av pilastrar eller kolonner. Utanför 
dessa förekom stundom vingar av rokokokarakt är, på sidorna 
och upptill allegoriska figurer, i mitten ett kruc ifix (Norra 
Möckleby, troligen också Hulterstad) eller en målning av 
Edvard Orm (not 57; Mörbylånga, fig 47, Gräsgård, Seger-
stad) eller av någon annan målare (Södra Möck leby) och 
högst upp en strålande sol. - l den nuvarande altaruppsatsen 
från 1880-talet i Norra Möckleby ingår Guds lamm och Tron, 
sannolikt också kolonnerna från Buschbergs uppsats 1746. 
Vidare är änglabarnen på predikstolens tak och ett stort kruci-
fix på södra väggen utförda av samme bi ldsnidare, medan 
återstående delar förvaras på tornvinden. - Av Gräsgårds 
altaruppsats förvaras Orms måln ing i kyrkan. medan Busch-
bergs skulpturer är magasinerade i KLM.- Ett par kolonner är 
det enda som återstår av Segerstads uppsats frän 1733, medan 
Hulterstads från 1746 är helt försvunnen. - Ahlqvist 2:2, s 89; 
Boström 1978 c, s 150; densamma 1978 d, s 66; densamma 
1984, s 43; densamma 1993, fig 6, s 181. 
56. 	 Sv K vol 209, fig 11 7 samt s 169. - Betr korsnedtagningen i 
Kalmar domkyrka, tillskriven David von Kraf'ft 17 14, och 
dess förlagor, se W Nisser 1957, s 387. 
57. 	 Edvard (Evert) Orm, porträtt- och kyrkomålare, f ca 1670, d 
1735. Möj ligen elev till Ehrenstrahl e ller David von Krafft 
och kanske verksam i Stockholm på 1690-tale t. Förde en 
ambulerande tillvaro i Småland, Västergötland, Gotland och 
Öland, men var sedan 1726 bosatt på Öland i Hässleby, 
Algursrums sn. Till hans mest kända verk hör målningar i 
Hakarps kyrka (Sm, 1729). På Ö land samarbetade han med 
B uschberg (not 55). Han har bl a målat en predikstol och port-
rätt i Runstens kyrka ( 1699 o 1725), predikstol i Gård by 
( 1702), porträtt i Algursrums och Glömminge kyrkor ( 1726), 
altartav la i Gräsgärd och porträtt i samma kyrka ( 1730), port-
rätt i Gärdslösa ( 1733) samt altartav la i Mörbylånga (fig 47, 
uppsatt 1737). - M Hofren 1928, s 39-48; densamme 196 1, s 
335 och där angiven litteratur; G & K Svahnström 1989, s 
16 1; Palm 1993, s 355-357; Boström 1984, s 43; densamma 
1993, fig6, 9 , s 18 1; SvK voll 88, fig42f, 11 2ff, s 58, 125 f; 
Boström 1985, fig s 156 f; densamma 1976 b, fig 7; densamma 
1990b, s 147, 153; SvK vol 177. fig 15 1f, s 145. 
58. 	 Sakramemsnischer, "ciborier", observerades av Löfgren i 
norra korväggen i följande kyrkor: Persnäs, Föra, Högsrum. 
Torslunda, Gårdby, Resmo, Kastlösa och Ås. - l Egby är ännu 
en dylik bevarad i norra absidväggen och ytterligare en har 
funnits i samma kyrka (Sv K vol 163, s 370 ff samt fig 376). l 
Källa gamla kyrka finns dylika nischer (Sv K vol 128, s 36 1, 
fig 225), liksom i Resmo (SvK vol 203, fig 9 1, s 103). Flera 
nischer murades igen i enlighet med föreskrifter fastställda 
vid Uppsala möte 1593, för att förhindra tillbedjan av sakra-
merHeL -Svenska riksdagsakter ITI : l , 88, s 39 och 144. - Den 
nisch där altarkärlen tillreddes innan de användes på altaret 
kallades credemia. Se E Moltke 1964. s p 250, samt E Gustafs-
son 1968, s Il. 
59. 	 Johan Erik Rungren, f 1797, v pastor vid domkyrkan i Kalmar 
1828 och samtidigt amanuens vid domkap. Andre adj vid 
domkyrkan 1829-1833, pedagog här 1840. Död og i Kalmar. 
Herdam 2, s 240. 
60. 	 Sven Hugo Wahlgren, f 1906, d 1977. Konservator med om-
fattande och mångsidig verksamhet. Utbildning hos må laren 
och dekoratören Sundbaum, Konstfack och Otte Skölds 
målarskola. Praktiserade vid flera konserveringsateljeer. 
Bland hans många uppdrag kan nämnas arbeten i domkyrkor-
na i Kalmar och Västerås, Kalmar slottskyrka, Arvfurstens 
palats i Stockholm, kyrkor (Solna, Gärdslösa, Lång löt, H oss-
mo, Kläckeberga m fl ), kyrk liga inventarier, bl a högaltarskå-
pet i Lunds domkyrka. Birgittaskåpet i Algursrums kyrka på 
Öland, samt Fredriksbergs herrgård utanför Oskarshamn. För 
dessa upplysni ngar tackar jag fru Elna Maria Wahlgren. 
6 1. Anders Dahlström d ä, målare och skulptör, "en i östsmålands 
kyrkokonst mycket känd person", verksam i Döderhultsvik , 
Sm. f 1702. d 1786, gesäll hos den tyskfödde bildhuggaren 
Anders Vaupell i Stockholm. Sonen Anders blev också skulp-
tör. - Dahlström har bl a utfört naivt berättande altaruppsatser 
i Frödinge (Sm, 1775, Hofren 1951, s 87 ff) samt i de öländs-
ka kyrkorna Runsten 1749 (Sv K vol 188, fig 30 ff, s 44 ff) och 
Ås (1749; Boström 1975a. s 126 f), Långlöt ( 175 1; SvK vol 
15 1, s 149ft), Smedby ( 1755) och Kastlösa ( 1748, delar i kyr-
kan och i KLM). Han har även lämnat talrika andra prov på sin 
konst i det forna Kalmarstiftet: Ålems predikstol (bevarad i 
fragment) och Mörbylånga predikstol 1747 (fi g 87 ff). 1779 
skänkte han till sin hemförsamling en predikstol, efterbil -
dande den som på 1760-talet ritades av C J Cronstedt för 
Maria Magdalena kyrka i Stockholm (Sv K vol 4 1, Sthlm VII, 
fig 79). - Öland 2, s 223 f.- B Olsson 1953 a, b, s 27. - B Lind 
u å, s 8. 
62. 	 0/ol' Persson, skattebonde, häradsskrivare, sedermera befall-
ningsman, g m Anna (A1111ika) 0/ofsdorrer Bre mer, d t t borga-
ren Olof Persson Bremer i Kalmar. l slutet av 1600-talet ägde 
de och bebodde det gamla frälsehemmanet Mörbylånga nr 13 
(sedermera Hedvigsborg). O lof Persson brukade även ett kro-
nohemman i Mörbylånga by, ägde också l skatte och l krono-
utjord i Södra Bårby (Palm 1983, s l 09, 115, 125) samt Lilla 
Frö i Resmo sn.- De skänkte till Mörbylånga kyrka en tim-
glas, en ljuskrona (fig l 00) och en håv. Deras gravsten (fig 
Il 0) är numera fastk ramlad vid norra korväggen (fig 3 1: l 0). 
63. 	 När timglaset provades 1994, blev det tomt först efter en 
timme. 
64. 	 J Roasval föreslår i stället (ms i Sv K arkiv) följande översätt-
ning: "huvuden av mästerlig skapelse", d v s med samma 
komposition som bl a på funtarna i Bredsänra, Runsten, 
Smedby och Löt (SvK vol 183, fig 63-72; och vol 188, fig 
93-98; samt Sv K vol 163, fi g 233, 3 12-3 15). 
65. 	 Benedicra Schough, f 168 1, d 1760 i Sand by, g l m km Perrus 
Johannis Ring, som drunknade under en resa från Kalmar till 
Öland, begravd 172 1; g 2 m makens efterträdare Lars Linne-
rus, f ca 1690, km i Mörbylånga 1723, d 1750. Herdam 4, s 
373 f. 
66. 	 Källström s 224; Smålands hand l 1560: 19, KA. 
67. Enligt Abraham Ahlqvists avskrift ur KA, Smålands handl 
1566 (UUB, Samll , sign S. 84, s 35). 
68. 	 Textilbeskrivningarna är granskade av Margarew Nockerr. 
Altarkläde = vanligen antependium, kan också beteckna den 
duk av t ex sammet e l kläde. som lades över al tarduken under 
veckorna. - Kambrik = fin , tuskaftact linnevävnad (urspr till-
verkad i Cambrai, stad i norra Frankrike). - Röck/in. röklin = 
plagg av vitt linne med vida ärmar, som vanligen bars överden 
prästerliga vardagsdräkten. - Siden sarge = sars, e tt lätt, 
kyprat el diagonalvävt sidentyg. 
69. 	 Euphrosyne Schotte, kammarfru hos drottning Kristina, ägde 
1682 Norrgårdarna i Bete by (Palm 1983, s 11 7). 
70. 	 Förn1odligen Magdalena Regina 8 e1Rhman, f 1752, d 18 19, 
som 1803 ing ick äktenskap med prosten Christoffer Lam-
brecht i Vickleby (SvK vol 193, not Il ; SvK vol 203, not 25; 
Elgenstierna l, s 346, s p l samt Herdam 4, s 362 fl). 
7 1. Carl Gustaf Berckman, kr0110befallningsman över södra 
Öland, d 1742 i Mörby långa, 46 år gammal. Hustrun Maria 
Moring hade dött redan 173 1, 25-årig. Berekman ägde l man-
tal skatte nr 3 i Mörbylånga kyrkby, innehade dessutom 3/4 
mantal krono i samma by och var alltså en välbeställd man 
(Palm 1983. s Il 0). 
72. 	 Ambrosius Hedengran, f 1660 i Hedemora, d 174 1 i Sthlm; 
kanslist i K Majts Kansli. Tecknare och kopparstickare. Teck-
nade ett sto rt antal minnestav lor, vilka graverades av honom 
själv, Erik Geringius och Claude Haton. Dessa tavlor utfördes 
till åminnelse av JOO-årsminnet 1693 av Uppsala möte, Karl 
XI:s begravning 1697, segern vid Narva 1700, återställandet 
av re lig ionsfriheten i Schlesien 1707, 200-årsminnet 17 17 av 
refonnationen samt 172 1 och 1730 av den rena evangeliska 
lärans predikande i Norden. Det karakteristiska för H:s grave-
rade ramverk kring texten på dessa minnestavlor består däri, 
att hela ornamentiken är ritad med en enda, sammanhängande 
linje. Minnesbladen spreds till så gott som alla svenska kyr-
kor. 
73. 	 För det Ge:eliusska bibelverket svarade tre generationer 
Gezelius, som alla bl a var fi nländska biskopar: Johannes d ä 
(f 16 15, d 1690) bö1j ade 1664 det sto ra bibel verket, som full-
bordades av hans son Johannes d y (f 1647, d 17 18) med Nya 
testamentet 17 11 - 17 13 samt av dennes son Johannes den 
yngste (f 1686, d 1733) med Gamla testamentet 1724-1728. 
74. 	 Möblemanget i Algursrums kyrka, se Boström 1985. s 149 
och 158. 
75. 	 Dinnies Droyse, klackgjutare i Gre ifswald, verksam 1582-
1620. Hans enda kända klocka på Öland, den i Mörbylånga 
1620, togs av danskarna 16 77. D royses äldsta bevarade kloc-
ka, från 1582, fi nns i Lösen, Bl , medan ' 'alla hans i Pommern 
bevarade klockor är från 1600-talet". W Anderson 1926, Sv K 
vol 22, s 134 och där anförd litteratur. 
MÖ RBYLÅNGA NYA KYRKA 
76. 	 A Cronva/1 (Chronwa/1), byggmästare, utförde 1863 en på-
byggnad av Åby kyrka, Sm (Boström 1988a, s 35; Sv K vol 
2 16, s 343). Han uppförde också Borgholms kyrka 1879. 
77. Johan Erik Söderlund, f 1826, d 1875, slottsarkitekt. Han har 
bl a utfört ritningar till en ny kyrka i Göteryd, Sm (Sv K vol 
216, s 190) och en tillbyggnad av Östra KäiTStorps kyrka, Sk 
(SvK vol 2 1 O, s 21 7) samt till orgelfasader i Osby, Sk (Sv K vol 
2 10, s 184), Flisby, Korsberga och Söderåkra, samtliga i Sm 
NOTER 103 
(Sv K vol 2 16, s 171, 226 och 296). 
78. En utförligare skildring samt en tidtabell av restaureringen 
193 1 med referenser, också sammanställd av R Boström, för-
varas i Sveriges Kyrkors arki v, ATA, jämte övrigt primärnla-
terial för denna volym. 
79. 	 .l Fredrik (Fred) Olson, f 1870, d 1947, arkitekt, stadsarkitekt 
i Kalmar 1904-1937. Han har svarat för flera kyrkarestaure-
ringar i Småland, bl a 1924 i Ljungby (Södra Möre, Boström 
198 1, s 8, 10), 1930 Kristvalla (Sv K vol 2 16, s 230), 193 1 
Torsås (Sv K vol 216, s 3 12), 1932 Åby (Sv K vol 2 16, s 343) 
samt 1939 Mönsterås (SvK vol 2 16, s 265. Se även Anita 
Larsson 1984, s 38-47). 
80. 	 Gorrfrid Bjerström, f 1886, d 1958, kemist vid strösockerbru-
ket i Mörbylånga. Detta anlades 1908, men lades ned 199 1. 
Holmberg 1983, s 327 ff; Darphin 1994. - Bjerström var en av 
grundarna av Mörbylånga hembygdsförening. 
81. 	 Josef Svensson, f 1890, d 1950, kantor och folkskollärare. 
Medarbetade i tidn Barometem , ibland under signaturen "ess 
moll", ibland under eget namn. Var även verksam som bio-
grafpianist. 
82. 	 Carl Svensson, f 1882, d 1948. Trafikchef vid Södra Ölands 
järnväg (''T.C."). Var 1906 med om att staka ut järnvägen, som 
anlades för sockerbettransporternas skull , öppnades 1/2 19 1 O, 
men lades ned 1/9 1961. - Rosenqvist 1983 a, s 218 ff; Hjal-
mar Nilsson 1970; Adolfsson, Lantz & Nilsson 1987, s 59 ff.-
Fri r: Herman Olsson. f 1882, d 1951 , sockerkokare vid soc-
kerbruket, ordförande både i fattigvårdsstyrelsen och i arbets-
löshetskommit ten. 
83. 	 Ragnar Hjorth, f 1887, d 1971 , arkitekt , ämbetsman, 19 17 
arkitekt i BSt, 1923 chef för dess kulturhistoriska byrå och 
byggnadsråd 1923- 1952, slottsarkitekt vid Haga, skicklig 
tecknare, bl a omslagen till de första volymerna av Sveriges 
Kyrkor, Uppland, i vi lka han även medarbetade med uppmät-
ningar. Bland hans arbeten kan nämnas obelstiftelsens hus 
och Tekniska museet i Stockholm, Halmstads museum, en 
stadsport i Kalmar samt ett antal enskilda byggnader. Hjorth 
var den tjänsteman vid BSt som hade många personliga kon-
takter både med Olson och Söderbäck. Han fotograferade 
Mörbylånga kyrka 1926 och 1928 och kan tänkas ha varit den 
som inspirerade O lson att återanvända den gamla prediksto-
lens korg. 
84. 	 Betodlingen och verksamheten vid sockerbruket genomgick 
en allvarlig kris 1926--1932. - Holmberg 1983, s 332 f. 
85. Axel Vilhelm Martin Olsson, f 1886, d 198 1, fil lic i Uppsala 
1914, arkitekt 1915, i BSt från 19 18, från samma år professor 
i arkitekturhisto ria vid Konstakademien samt lärare i svensk 
arkitekturhistoria vid KT H. Efterträdde 1926 Ragnar Joseph-
son som sekreterare i Rådet till skydd för Stockholms skönhet 
samt blev 1946 riksantikvarie efter Sigurd Cunnan. - Ledare 
vid flera restaureringar, bl a av Riddarholmskyrkan ( 19 14-22) 
och de kungliga slotten i Stockholm, Kalmar och Borgholm. 
Efter hans insatser som antikvarisk kontrollant vid Riddar-
holmskyrkan ansågs han "vid sidan av Sigurd Curn1an ... som 
den främste representanten för en modem restaureringstek-
nik" (Selling 1982, s 38). - Deltog i flera statliga utredningar, 
medverkade bl a i skapandet av Stockholms s tadsmuseum 
193 1, i Nedre Norrmalms reglering, Gamla Stans bevarande, 
Slussens klöverbladssystem, Karlaplans ordnande (tillsam-
mans med Ragnar Hjorth, not 83). Inventerade äldre bebyg-
gelse i Stockholmstrakten, bl a Djurgården. Efterlämnade en 
104 MÖRBYLÅNGA KYRKOR 
omfattande vetenskaplig produktion. De ltog bl a i publice-
ringen av Stockholms slott. I 927 utgav han Erik Palmstedts 
resedagbok I 778- I 780. e tt arbete som beredde honom en 
speciell g lädje.- Ti llhörde Johnny Roosvals konsthistoriska 
seminarium i Uppsala och blev dänned en av de första medar-
betarna i Sveriges Kyrkor: Kungsholms kyrka ( I 9 I 5), kyrkor-
na i Häverö och Väddö skeppslag (tillsammans med Karl Asp-
lund, I 9 I 8), Riddarholmskyrkan ( I 928- 37) samt kyrkorna i 
Kalmar slott och i Kalmar gamla stad ( I 968- 76). - Endast ett 
par veckor före hans död före låg manuskr iptet till Om Kal-
mars ålder (utg av KVHAA I 983). - R. Boström I 98 I. - G 
Selling, Martin Olsson, KVHAA årsbok I 982, s 36-42. 
86. 	 John Manfred Kar/son . f 1883, d 1969, byggmästare i Mör-
bylånga och den som svarade för ombyggnaden I 93 I. 
87. 	 Byggnadsfirman B röde ma Olsson i Fi:il j estaden kan söka sitt 
ursprung redan på I 700-talet, då snickaren, timmermannen 
och hemmansägaren Peuer Larsson ("Timmer-Lasse", el 
I 793) var ve rksam i Stockholm på I 760-talet och de ltog bl a i 
uppförandet av den s k Eldkvarn på det nuvarande Stadshusets 
tomt samt några broar. Verksamheten fortsattes av följande 
generationer. Per Albin Olsson ( f I858, el på I 920-talet) fick 
ensam ansvar för företaget. när han enelast var I 4 år. Han del-
tog bi a i återuppbyggnaden av Sundsvall 1889- 1894 efter 
elen stora branden I 888. I 920 överlämnade han firman till 
sina tre söner John ( 1879- 1944). Anders ( 1890- 1985) och 
Axel ( 1893- 1962), vilka fortsatte verksamheten under finna-
namnet Brödema Olsson. Anders · son Per ( I 9 I 9- 1 992). som 
i sin tur tog över ansvaret, tills firman upphörde I 979, är den 
som har lämnat upplysningar om firman, som har svarat för 
många kyrka restaureringar på Öland. 
88. Gillis Danielsson, f I 904, d I 975. kh i Mörbylånga från I 930, 
kontr prost i Ölands S kontrakt från I 938. G m Brita Johanna 
Sund/w/m, f I 905. Herdam 4 , s 372; 5, s 59. 
89. G Theodor Karlsson, skulptör, bosatt i Bjömöström 7, Mass-
torp. Utförde dekorati va arbeten efter J Fred Olsons anvis-
ningar: I924 skulpturer och ramverket till altaruppsats i 
Ljungby kyrka, Södra Möre (Boström I 98 I , fi g 7, s I 0- I I). 
I93 I restaurering och komplettering av Mörbylånga predik-
stol (fig 87. 89), I 93 I även ram verket till altaruppsatsen i fi g 
90 samt I 932 nummertavla i samma kyrka (synlig i fi g 82 och 
84) och vidare I 932 obelisker i Åby kyrka (Boström I 988 a. 
fig 27). 
90. Alfred Ed/e, f I 893, d I 965, son och and lig arvtagare ti ll den 
kände byggmästaren Nils Pettersson i Visby. Student i Visby 
I 9 14 , akademiska studier i Uppsala (naturvetenskap och 
arkeologi) och Stockholm (konsthistoria). Deltog alltsedan 
skoltiden i faderns undersökningar och restaureringsarbeten 
på Gotland och förvärvade därvid kunskaper i uppmätnings-
teknik, utgrävning och fotografering. Som fotograf var han 
specialist på fasadbilder utan perspektivfe L Efterträdde 
fadern som riksantikvariens ombud på Got land och knöts 
tidigt av Johnny Roosval ti ll Sveriges Kyrkor, framför allt 
som fotograf (främst Gotlands, Ölands, Smålands och Ble-
kinges kyrkor). Deltog I 939 i evakueringen av gotländska 
glasmålningar samt senare i skyddsåtgärder vid återuppsät-
tandeL Hans omfattande samlingar av rapporter o s v samt 
fotografi ska negativ tillhör ViLA. - Hans hustru lngeb01;~. 
teol kand, har utfört arkivforskning angående gotländska kyr-
kor för Sveriges Kyrkor. - ViLA, A Ed les sam!. - ÅG Sjöberg 
I 969, s 37 ff. 
INREDNING OC H INVENTARIER 
9 1. 	 Boström 1992 b; Sv K vol 21 6, s 41 3 f. 
92. 	 Anders Högsrröm, målare och bildhuggare, spege l fabrikör. I 
lära hos spegelfabrikören Anders Malmqvist i Kalmar 
1774-1779, förestod fabriken från 1779, fick mästarbrev 
I 787. Verksam i Kalmartrakten och på Öland, från I 8 I Obo-
satt i Vick leby. Gjorde ramar till kungatal, de ltog I 788 i arbe-
tet med orgeln i Kalmar domkyrka (Sv K vol 209, s I 84), ut-
förde predikstolar i B öda ( I 803; Sv K vol I I 6 , s I 451), Resmo 
( I 799; Sv K vol 203, tig 95, s I 09), Hu lterstad ( I 803; Sv K vol 
2 I 6, s 370), Kastlösa ( I 8 I 0); nummertav lor i Vickleby ( I 794; 
Sv K vol I 93, tig 84), Kalmar domkyrka ( I 799; Sv K vol 209, 
s I 96); altare samt ramverk till altaruppsatsen i Resmo ( I 799; 
Sv K vol 203, fi g 92 f, s I 05); två förgy llda krukor på portstol-
par i Sandby ( I 807). Målade altarring, bänkar och läktare i 
Torslunda ( I 809) samt färdigställde I 8 I I predikstolen i Mör-
bylånga (fi g 6 I . 86). Hofren I 93 I , s 4 I ff och där anförda käl-
loroch litteratur; SvK vol l 16, 193, 203,209, 216. 
93. 	 Erik Johan Jerken, f I 898, d I 947, mångsidig målare, teckna-
re och grafiker. Som illustratör använde han signaturen Jerke. 
En rad dekorativa arbeten, bl a altarskåp i Högalids kyrka 
(Sv K vol I 09, Sthlm VII , s 503-504), I 929 glasmålningar och 
läktarbröstning i Räpplinge kyrka, de senare kompletterade 
av honom I942 (Boström I 990 a, fig 7. s 82). Se även Lilja 
1957, s 27 I f. 
94. 	 Nils Asplund, f I 874, d I 958, målare. Utbildning i Stockholm 
vid Högre konstindustrie lla skolan, Konstakademien och hos 
Julius Kronberg.- Dekorativa arbeten i Hallwylska palatset 
( I 897), Kristianstads teater (I902), Landskrona rådhus 
( J 905) samt Göteborgs Högskola ( J 907). Goda porträtt, stora 
fi gurkompositioner, e tt flertal altartav lor, bl a I 924 i Ljungby, 
Södra Möre (Boström I 98 I, fi g 7, s I 0). Se även Wirulf I 952, 
s I 00- IOI, samt Tepfers I 99 I, tig 64-65 och s 80-82. 
95. 	 An·id Käl/ström, f 1893, d I 967, skulptör, Påskallavi k. Stu-
dier i Köpenhamn och Paris. "Hans bildverk för kyrkor (kru-
c ifix, altaruppsatser, dopfuntar m m) har en kärvt allvarlig, 
osmyckad totalform" (Lundmark 1945, s I 126). Även i 
Ljungby kyrka (Södra Möre) finns ett av Källströms krucifix 
(Boström I 98 I. s I 0). Han har bl a svarat för en dopfunt i Gul-
labo I 928 (Sv K 2 I 6 , s I84), orgelfasaden i Ålem I928- 29 
(Sv K 2 I 6, s 347), predikstolens duva i Åby I 934 (Sv K 2 16, s 
343) samt apostlar i Misterhult, 1930-talet (Sv K 2 I 6 , s 259). 
96. 	 Orgelbeskrivningen är granskad av R Axel Unnerbäck. 
97. 	 Meddelat muntligen av konstnären Sven-Bertil Svensson som 
iakttagit detta vid arbeten på läktaren. 
98. 	 Jonas P Wallande r skildes från sin tjänst I 849 och fl yttade till 
Hossmo (Sm), där han var verksam som orgelbyggare. I 864 
byggde han om orgeln i Böda (SvK vol I 16, s 145, 159, not 79; 
Stenvall I 983, s 87). 
99. 	 Johan Peter Åherg, f I 778, d I 850, orgelbyggare. Bondson 
från Madesjö; I 805 kronofj ärdingsman, I 807 nämndeman i 
Södra Möre härad, I 8 I 2 likvid itetskommissarie och I 8 I 5 
kronolänsman i Lj ungby, Hossmo och Mortops socknar. 
Erhöll I 82 I privi legium att bygga mindre orglar. Byggde mel-
lan åren l 822 och I 84 l ca I 5 orglar, ingen bevarad. 
JOO. Sven Peter Petersson, f I 799, d I 852, orgelbyggare. Musikant 
vid Kalmar regemente, elev till Pehr och J F Schiörlin. Efter 
den senares död egen verksamhet, först i Böda (Sv K vol I 16, 
s I 45) och Köping ( I 828, Sv K vol I 70, s 76), från I 836 på 
Gotland, dit han flyttade i samband med ett uppdrag att bygga 
om Visby domkyrkas orgel (Sv K vol 202, fig 42, s 43). Han 
har byggt flera orglar på Öland: i Gårdby ( 1843), Glömminge 
( 185 l; Boström 1990 b, s 143), och E g by (1852, Sv K vol 163, 
s 382). Av dessa är såväl verk som fasader bevarade i Gårdby 
och Egby, av de övriga finns fasaderna kvar. - Sonen Nils, 
Gotland, var troligen faderns elev, oexaminerad. Synes själv-
ständigt huvudsakligen ha utfört reparationer och mindre 
ombyggnader under 1850- och 1860-talen, men han byggde 
också en orgel i Mörbylånga kyrka 1852-1854 , ej bevarad.-
Holmbäck 1955, s 58 f. - Eric i 1965, s 39, 285. 
101. 	 Abraham Ludvig Hedin, f 1826, d 1917, arkitekt, akvarellist 
och tecknare, konduktör vid ÖIÄ 1849, 1863 stadsarkitekt i 
Stockholm. Han var far till forskningsresanden och författa-
ren Sven Hedin. - Ritade bl a orge lfasader för två öländska 
kyrkor, Hulterstad (Sv K vol 216, s 371 ) och Mörbylånga (fig 
91) samt för flera skånska och småländska kyrkor (Sv K vol 
21 O, pass im, samt Sv K vol 216, passim). 
102. 	 Dispositionen var enligt besiktningsprotokollet (uppläst vid 
ek st 20/8 1854): Principal 8, Gedacht 8, Borduna 16, F u gara 
8, Flöjt 8, Oktav a 4 , Oktav a 2, Trumpet 8; tonhöjd i orkester-
ton. 
103. 	 Dispositionen på A Magnussons orgel enl Carlsson 1973, s 
180: Rauschkvint och fjärrverk tillbyggda 1943. Denna orgel 
hade 18 st, 2 man + fjärrverk och pedal. Mekanisk utom 
Rauschkvint och fjärrverk (pneum). l SAOK:s orgelinvente-
ring uppger kantor Rune Andersson 1951 att orgelns 18 stäm-
mor är fördelade på : Manual!: Principal s , Oktava 4 , Gamba 
8, Flöjtharmonik 8 , Borduna 16, Rauschquint 2 ch, Trumpet 8. 
Manual II: Rörflöjt 8, Salicional8, Yiolinprincipa14, Klarinett 
8, Yoix celeste 8. Pedal: Subbas 16, Violoncell 8. Fjärrverk: 
K vinradera 8, Gemshorn 4, Valdflöjt 2, Sesquialtera 2 ch, Tre-
molo. Koppe l: Unison, 1/P, ll/P,4/l, 4/ ll. Mekanisk Irakturoch 
registratur. Orge ln renoverades och omintonerades 1942 av 
Magnussons orgelfabrik, Göteborg, samt utbyggdes med 
Rauschquint 2 ch och tjänverk. Violinstämman i Man Il 
omkonstruerades och omintonerades till Yiolinprincipa14. 
104. 	 Dispositionen på Hammarbergs orgel: HY: Principal 8, Rör-
fl öjt 8, Oktava 4, Blockflöjt 4, Oktava 2, Scharfmixtur 3 ch, 
Skalmeja 8. BY: Gedacht 8, Spetsgedacht 4 , Koppelflöjt 2, 
Principal l , Sesquialtera 2 ch, Rega18, Tremulant. Pedal: Sub-
bas 16, Flöjt 8, Gemshorn 4, Rauschkvint 4 ch, Fagott 16. 
Koppel: BY 4/P. Mekanisk Iraktur och registratur.- Carlsson 
1973, s 179. - Johansson 1988, s 56. - Kontraktet från 1963 
mellan Hammarberg och församlingen omfattar även en kor-
orgel med fasad ritad av David Dahl, avsedd att placeras i 
långhusets sydöstra hörn som pendang till predikstolen. O r-
geln, som skulle omfatta tre stämmor (Gedacht 8, Koppelflöjt 
4, Principal 2; ingen pedal) kom dock inte till utförande (trots 
detta medtagen i Carlsson 1973, s 180, dock ej i Johansson 
1988). ATA: Kulturhistoriska byråns arkiv, d nr K 642/ 1963. 
105. 	 Nils Johan Jonsson, från Glömminge sn, f 1832, d 1894, 
dekorationsmålare och bildhuggare, "Ölands siste bygdemå-
lare av någon betydelse" (Hofren). Efter en lärotid hos bild-
huggaren och snickaren Dumrath i Stockholm utförde han 
bl a dekorativa målningar i småländska och öländska präst-
gårdar, bl a Smed by 1853, och andra boställen samt porträtt. 
Han målade även altartavlor, t ex i Yickleby 1856 (Sv K vol 
193, fi g 76), Föra 1873 (SvK vol 142, fi g 464), Glömminge 
1873 (Boström 1990 b, s 140), Torslunda 1880 (Boström 
1982 a, s 66) samt Algutsrum 188 1 (Boström 1985, s 152). 
NOTER 105 
Han har även målat predikstolarna i Högsrum 1886 (Boström 
1979, s 96) och Yentlinge 1870 (Boström 1976a, s 64). Det 
finns flera nummertavlor av hans hand, bl a i Gärdslösa (SvK 
vol 177, fig 91 , 13 1, s 132). Troliga arbeten av hans hand är 
också nummertavlorna i Glömminge (Boström 1990 b, s 143), 
Resmo (Sv K vo1 203, fig 98), Yickleby (Sv K vol 193, fig 84) 
samt Mörbylånga (synliga i fig 6 1 och 86).1 Gärdslösa målade 
han interiören i början av 1870-talet (även part ier av hugg-
sten) och täckte över sydportalen med grå marmorerad färg 
(Sv K vol 177, s 82). - Hofren 1925, s 14 f; densamme J937, s 
3 17; densamme 1957, s 429; densamme 1958, s 46; FUrst 
1980, s 33 ff; Palm 1990, s 264 ff; Andersson Hobert 1994. 
l06. An/on Wahledov, f 1862, d 1923, skulptör och konsthantver-
kare i Kalmar. Han har gjort liknande funtar i följande ölands-
kyrkor: Södra Möckleby 1899, Kastlösa, Gräsgård 1907 och 
Stenåsa. Boström, 1982a, s 27, 65; Hofren 1967, s 547. 
l 07. Hans Chrislian Wiue, f 1733, guldsmed, mästare i Kalmar 
1764--1782 ( 1785). - SS s 340. - Redan 1770ärWittes kalk (fig 
94) och brudkronan (fig 98 A) i Mörbylånga tillverkade. Bland 
hans fåtaliga arbeten på Öland kan vidare nämnas nattvardskal-
ken i Res mo (Sv K vol 203, fig l 00, s 11 2) samt ett par silver-
spännen till en mässhake i Runstens kyrka (Sv K vol 188, s 66). 
108. Carl Guslaj' Höf!Siedl, f 1789, mästare i Kalmar 1819-1841 
( 1850), d 184 1. Stämplade arbeten från 18 19. Änkan Emma 
Höf!sled! höll verkstad till 1850. SS s 342. Han har bl a tillver-
kat en oblatask för Persnäs kyrka 1838 (Sv K vol 133, s 498). 
109. P e/er Ringquisl, f 1828 i Rinkaby, Hossmo sn (därav namnet), 
km i Mörbylånga 1877 (tilltr 1879), d 1908. G l m C aralina 
Charlolla Engsrröm, f 1836, d 1884. - G 2 m Anna Wilhelmi-
na (Mina) Ädelbe1g (adl ätten nr 141 8), f 1832, d 1902. Her-
dam 4, s 376 ff. Elgenstierna IX, s 20 l . 
11 0. Hans Andersson Wiggman, f 1686, guldsmed, mästare i Kal-
mar 17 12- 1761, d 1761 . SS s 339. - Han har på Öland efter-
lämnat en stor produktion. 
II I. Linds!eclr & Son Gelbgjllleri AB i Kalmar, numera Färjesta-
den, med firmanamnet Ulf Lindsted t Gelbgjuteri AB, grunda-
des 1875 av fabrikör Frans Elof L och dri vs fortfarande av 
släktens fj ärde generation. Fi rman har levererat ett stort antal 
ljusredskap till bl a öländska kyrkor. 
11 2. Ers/a Paramen/avdelning startades 1880 av diakonissan 
Louise Fryksell. Verksamheten upphörde 1967. 
11 3. Södra Sveriges Kyrkliga Texlil (SSKT) grundades 1939 i 
Lund av textilkonstnärinnorna Sigrid Birgitta (1895- 1986) 
och Helga Synnergren samt Maria Wirde (d 1952). Konstnär-
lig ledare var Sigrid Synnergren. Viktiga arbeten av den myc-
ket produktiva firman bl a i Hulterstad (Öl), Mariakyrkan i 
Helsingborg, Kalmar domkyrka (Sv K vol 209, s 209), SAn-
dreaskyrkan i Malmö och Åbo domkyrka. 
114 . Grela Olde-Holmbe1g-Mörk, f 19 12 i Göteborg, textilkonst-
närinna. Komponerade fram till 1940-talet textil ier för 
Licium. Arbeten av henne finns bl a i Kalmar domkyrka (Sv K 
vol 209, s 2 11 ), Visby domkyrka (SvK vol 202, s 74, 76), S 
Petri kyrka i Malmö, Mariakyrkan i Helsingborg och Finska 
kyrkan i Stockholm. Hon har också komponerat profana texti-
lier och även framträtt som målare och tecknare. 
11 5. E/in Pellersson, f 1892, d 1979, textilkonstnärinna. Anställd 
vid Atelje Licium sedan 19 15. Har komponerat kyrkliga texti-
lier för ett stort antal kyrkor i Sverige. 
11 6. Om minnestavlor, kransar m m, se Hagberg 1928; densamma 
1937, s 119ff. 
106 	 MÖRBYLÅNGA KYRKOR 
11 7. Peter Folkesson (Rossviksätten) var gift med Hafrid Gly-
singsdotter, dotter till riddaren Henrik Glysing i Kalmar. 
Hafrids bror Kettil el Puke hade en dotter som var gift med 
Birger Ulfsson och en annan dotter Katarina, gift med Karl 
Ulfsson . Dessa var söner till UlfGudmarsson och Birgitta Bir-
gersdotter. 
11 8. Gi llingstam, Ätten G lysing, i: Äldre svenska fräl sesläkter l : l , 
1957, s 54. - L O Larsson, Det medeltida Värend ( 1964 }, s 
415 ff. - l Abramson, i: Släkt och Hävd, 1976, s 27. 
11 9. Gardell!, nr 249. - Boström 1988a, s 44.- "Karolus Bäät'' är 
möjligen den "Karl Baatt", som 5/2 1354 beseglar ett brev i 
Vetlanda (DS VI 4998; sigillet borta}. För denna notis och för 
granskningen av detta avsnitt tackar jag Herman Schlick. 
120. 	 H Adam R Siden, f 1825, d 1898, se Sv K vol l 08, s 60 ff och 
där anf litteratur samt artiklar om honom i KNS 1979 (tr 
1980), förfanade av S Göransson, U E Hagberg och R Bo-
ström ( 1980). 
12 1. Liljorna liknar dem på en gravsten från Il 00-talet i S Cle-
mens, Visby (Sv K vol 169, fig 229) samt på ett gravstensfrag-
ment i Glömminge. 
122. 	 Beskrivningen är granskad och kompletterad av Gunnar Pip-
ping. 
Källor och litteratur 
OTRYCKTA KÄLLOR 
Stockholm 
RA: Smålands hand! (KA}, jordeböcker (KA och KKA); ÖlA: Kyrkl 
byggn i Sverige F II aaa:9, Johan Petersson, osign, uppm 1805 el 
1806, densamme, osign, förslag t ny kyrka samt Axel Almfelt, osign, 
förslag 1807 och densamme, sign, 1808, förslag; L Hedin, orgelfasad 
1853; ÖIÄ: Kyrkl byggn i Sverige F Il aab: 14, .l E Söder/und nr 393 
ank 11/6 1870, torn påbyggnad; ED Konseljhandl 1870 6/8, .lE Söder-
lund, förslag t tompåbyggnad ( tuschkopia på väv). 
Kulturhistoriska byråns arkiv, se RAÄ, ATA. 
RAÄ,ATA: C H Fries, Dagbok 1792; N l Löfgren vol6( 18 16-1861) 
samt vol 7 (s k Åhstrand-Löfgren, 18 15- 18 17); lnv 1830; 1/ufors, 
Oelandia sacra 189 1- 1892, s IV (kriget 1677), s 200 (nuv ext), s 250 
(ext 1825}, s 26 1 (ext Frigelius 1748), s 300 (gravsten); W Anderson, 
Ölands kyrkors inv 19 11-1912; Snabbinv 1912, rev 19 18 (A Billow}, 
komp! 1932 (G Danielsson); A Billow 17/2 1919 ang masverksfrag-
ment; skriftväxling ang ombyggnaden 193 1- 1932 mellan församl , 
BSt, ra och Dom kap; M Olsson PM 4/5 1928 (dnr 1822/28) samt 24/2 
1930 (d nr l 039/30); M Hofren byggnadsundersökning 27/4 193 1 (dnr 
1573/3 1) samt ändrad ritning 30/4 193 1 (dnr 1598/3 1 ); A Söderbäck 
ang runsten 18/8 193 1 (dnr 3 155/3 1 ); S Wahlgren ang triumfkrucifix 
10/1 1937 (dnr 685/37); Gunnar Håkanssons samling, Journal 1936-
1941,1:1 29- 13 1, ll:l45- 15 1, 209; SAOK:s orgelinventering 195 1; 
S B F Jansson ang runsten 8/6 1960 (dnr 4064-4065/60); R S Wibeck 
ang runsten 8/12 1960 (dnr 1255/6 1); K G Petersson ang grav och 
runsten 9/2 196 1 (dnr 1408/6 1}, 16/11 1964 (dnr 7085/64) och 29/1 
1965 (dnr l 075/65); H Sel/stedt osteol unders 26/5 1966 (dnr 
123. 	 Johan Meyer, f i Stockholm, okänt när, d 1679 i Stockholm. 
Utbildad hos fadern, Gerdt M, mästare i klackgjutareämbetet 
1658, kungl styckgjutare. Verkstadsarbeten: Mörbylånga lill-
klocka 1680, Smedby lillklocka 1680, Södra Möckleby mel-
lanklocka 1680, Ås lillklocka, alla utom Mörbylånga-klockan 
utan gjutarnamn. Ingen tvekan råder om att klockorna är gjut-
na i det Meyerska gjuteriet. Samtliga är gjutna efter Meyers 
död, säkerligen av gesäller under ledning av änkan, Maria 
Kiöpke, senare omgift med klackgjutaren Michel Bader, f i 
Vilna, Litauen, okänt när, d i Stockholm 1694. 
124. 	 Beskrivningen av klockorna av L M Holmbäck 1969. Se även 
Holmbäck 1951, s 93 samt Aulen & Medelius 1994, s 30, 64. 
125. 	 .!oh A Beckman & Co. Firman grundades 1873, då Johan 
Alexander Beckman (f 18 15, d 1885) ingick kompanjonskap 
med J A W Lind (f 1837, d 1903). Under oförändrat firma-
namn fortsattes rörelsen efter Linds död av dennes son Hugo 
(f 1864, d 1953) tilll912. (L M Holmbäck 1969.) 
126. 	 Carl Ludvig Carlsson, f 1826, kh i Resmo 1876, tilltr 1879, d 
1888. G m Hi/da Augu sta Ahlqvist, f 1832, d 1896, d t t Abra-
ham A (not 3) och h h. Herdam 4, s 369. 
7085/66); O Westerudd ang altartavla 24/ 1 1983 (dnr 380 K, kopia); 
foton, uppm. tidningsurklipp m m - Kulturhistoriska byråns arkiv: 
Avfotografering av ÖlÄ ritn; J Fred O l sons uppm 1924 och förslag till 
ombyggnad 1925- 1932 (avfotografering av tuschkopior på väv); 
skriftväxling ang ombyggnaden 193 1- 1932 mellan församl, BSt 
(även skisser}, J Fred Olson och ra; M Olssons PM I8n och 28/ 12 
1926, 4/5 1928 (avskrift) samt 24/2 1930 (avskrift); förslag till 
triumfkrucifix av A Källström; D Dahl, restaureringsförslag 1962-
1963; förslag t orglar 1962-1963, kontrakt m O Hammarberg, ritn t 
orgelfasad av N Hammarberg och kororgel (ej utf) av D Dahl (dnr K 
642/63); G Danielsson ang predikstolen 28/5 1966 (dnr K 421 /66); 
PM ang predikstolen av R Boström 9/6 1966; RAÄ till BSt avslag ang 
predikstolen 27/6 1966 (dnr B 3 17 1/66); tidningsurklipp och foton-
Sveriges Kyrkors arkiv: Anteckningar av J Roasval ( 1908?) och S 
Ambrosian i ( 191 1 ?}, anteckn o arkivexcerpter av A Billow och ano-
nym 19 12-19 18; ms till beskrivning av kyrkan av W Anderson 1934, 
bearb av J Roosval , komp! av R Strömbom (-Boström) 1940--1943; 
anteckn av R Boström 1963- 1995; kronologiska tabeller 1924-1935 
av R Boström; arkivexcerpter av R Strömbom ( -Boström) 1944 samt 
fr o m 1988, av E B Lundberg 198 1 samt av M-L Sallnäs 1994-1995; 
foton (delvis med neg) av A Billow, R Boström, A Edle, K Eriksson, H 
Gustavson, R Hintze, M Hofren, N Lagergren, R Lind, K G Petersson, 
A Roland, H Schulze och G Sörensen; uppm A Billow, A Flink, M 
Hofren och G Redelius; tidningsurk lipp. 
KB: .lH Rhezelius 1634, F.b. 22, s 41 (Peter Folkessans gravsten); 
F.c. 5, s 18 (ext S, Peter Folkessans vapenbild o gravsten, dopfunt, 
vinke lmått, Bårby borg, runsten), s 226-227 (Peter Folkessans grav-
sten); F.c. 3 b, s 166- 167 (Peter Folkessans vapenbild o gravsten, 
dopfunt, kriget [1611] , s 186-187 (Karolus Bååts gravsten i Åby 
kyrka)- Rannsakningar 1667 (avskrift), sign F. l. 9:4, s 25 1: P Törne-
wall 1673, F.m. 46. fol40-41 (uppm av gravsten jämte avdrag av trä-
stock). 
Borgholm 
Privat ägo: H A R Sidens samling. 
Gävle 
LMV: Geom jordeboken G l :67, Mörbylånga kyrka o kyrkogård. 
Kalmar 
KLM: topografiska arkivet (di v hand l, uppm o foton). 
KSB: stifts- o gymnasiebibliotekets arkiv: Frigelius samll :6, s 133 
(2 gravstenar av b) samt 1:7, s 153 (kyrkan o kyrkogården från NO och 
SV 1748). 
LLK: kartor och akter. 
Mörbylånga 
l kyrkan: uppmätning av kyrkan 1870, sannolikt av A Cronvall samt 
förslag till ny tomspira 1870, J E Söderlund, inom glas och ram. 
Hos PÄ förvaras yngre arkivalier, bl a Ämbersher 1909; pro f 
19 10--1930 (K 111 a, aa:2); prot 1925- 1928 (K 11 a, aa:3; prof 
1925-1948 (K Il a, aa:4); prof 193 1- 1950 (K III a:3); kyrkobygg-
nadskommittens pror mm 1925- 1932 [1 935] (K V a:4); hand/ 
1886-1968 (O l a: l); hand! 1920--1935 (0 l a:2); J Fred O/sons ri111 
1924-1925, 1927-1930 (R 11:2); inv-hok 1967- (N 111:4); "försäkr-
inv" 1979-1980, 1984 (N 111:2) samt tillägg 198 1 (N 111:3); prat 
1975- 30/11 1987 (L I b: Il ); dagbok 12/1 1987 - (L l b: l2);jorreck-
ningar över tryekra böcker 1703- 1964; förteckning över böcke1; 
gemensammaför Mörbylånga o Resmojarsamlingar t o m 1968. 
Uppsala 
UUB: P Törne>mll 1673, sign S 74, fol 2 18 (ext från S); A Ahfq,·isr, 
Saml l, sign S 84, s 35 (avskr ur KA, Smål handl 1566), s 95 (k lock-
köp), III , sign S 86, s 220 (bilder, altartav la, beskrivning av gamla 
kyrkan), s 22 1 (beskrivning av tornet, ljuskrona), s 222 (kyrkan avb 
mot N 1748 efter Frigelius) s 22 1 Uordfynd, fornminnen, Mörbylånga 
skans 1643), s 224 (runstenar, sönderslagna o inlagda i nya kyrkans 
murar). 
Vadstena 
VaLA: Kungl La/1/revisionskommissionens pror över Ölands Södra 
mor 1682; Biskop Perrus Benedieris visirarionshok, sign F III :a. l fol 32 
(inv från 1500-talets slut) - Kalmar domkap F 11:2 (vis hand l 
17 14-1798 språr, gäller fl era kyrkor) - Kalmar domkap E IV: 56, 72, 
120, 141 , 170(vis handll 698-1909). 
Kyrkans arkivalier: Räk 1728- 1839 (L la: l), 1839- 1876 (L la:2), 
1828-1885, 1840-- 1854 (L lb:l -2), specialräk 1840--1854 (L lb:2), 
konceprräk 1847-1885, specia!räk 1854-187 1 (L lb: l ), specia!räk 
1870-- 1885 (K Ila: l ), 1862- 1895 (Resmo K 1:4); srpror 17 18- 1764 
(Resmo K 1:1), 1764-1862 (Resmo K 1:2-4), 18 19- 1855 (Resmo 
K 1:3), 1855- 1862 (Resmo K 1:4), 1847-1862 (H 11:4); kr pror 
18 19- 1875 (Resmo K Illa: l), 1862-1895 (Resmo K 1:4), 1863- 1895 
(Resmo K llla:2), 1870--1885 spr år (K Ila: l ), ksrpror 1862-1895 
(Resmo K 1:4), 1870--1885 (spr år, K Ila: l ); lnv 1830; vis pror o iln· 
1698, 1706 (början saknas), 17 14. 17 18, 1728, 1730, 173 1 ?, 
KÄLLOR OCH LITTERATUR l 07 
1732- 1737, 1753 (Resmo K 1: 1), 1767, 1792, 1794 , 1796, 1799, 1804, 
1822, 1830, 183 1, 1838, 1863, 1872, 1899 (Resmo K 1:2); in v 1706, 
17 14 , 1728, 1735, 1753, 1794 (Resmo K 1: 1), 1822 (Resmo K 1:2); 
a ng ert uppträde i kyrkan 1744 (Resmo K 1: l , s l 05 ff)- S e g e r s t a d 
sr pro r 1626 (Segerstads kyrkobok år 1596, 162 1- 170 l , K l: l , 
p 34-35). 
Visby 
ViLa, A Ed les samling. 
TRYCKTA KÄLLOR OCH LITTERATUR 
Abramson, l, 1976. Smålandssläkten Gusa-Guse under medeltiden. 
Släkt och Hävd 1976: 1- 2. 
Adolfsson, G, Lantz, S och Nilsson, H, 1987. Ölands järn vägar. Hel-
singborg. 
Ahlqvist, A, 1822- 1827. Ölands historia och beskrifning Del 1- 2. 
Calmar. (Faksimilupplaga 1979 med inledning av Sölve Görans-
son. Uppsala.) 
- 184 1. Clerus Calmariensis. Tj ensremän vid Församlingarne och 
Läroverken uti Kalmar Sriji, ji'ån äldre till närvarande tider III. 
Kalmar. 
Almqvist, S, 1983. Go West! Mörby/ånga. En öländsk socken i ord 
och bild, helg och söcken. Mörby långa. 
Anderson, W, I 926. Östra härad . SvK Blekinge 1: l , vo122. 
- 193 1. En av Ölands runmästare identifierad. SvD 20/8 193 1. 
Andersson, K och Svennebring, O, 1989. Arby kyrka, Södra Möre 
härad. SvK Småland, vol 207. Stockholm. 
Andersson Hobert, P, 1994. De köpte ett hus och fick ett museum. 
Drogfritt liv 6/94. Stockholm 
Au len, B och Mede lius, R, 1994. Ölands klockor - sanning och sägen. 
En bok om öländska kyrkklockors öden genom fyra hundra år . 
Borghol m. 
Axelsson, R, Janzon, K och Rahmqvist, S, 1996. Öland. Det medelrida 
Sverige, Band 4 , Småland 3, utg av RAÄ. Kyrkabeskrivningarna 
utarbetade av R Boström. 
Banhol in, T S och Boström, R, 1990. Dendrokronologisk datering av 
några öländska kyrkor. hikuin 17. Höj bjerg. 
Bohm, E och Westlund, P-0 , 1977. S Nicolaus och S Clemens, Visby. 
Sv K Gotland, vol 169. Stockholm. 
Boström, R, 1966-1987. Sveriges Kyrkor, Öland 1:1-6: Inledning (vol 
108), BödaochS:t 01of(voi ii 6), Högby(voiii 9), Källa (voll 28), 
Persnäs (vol 133, 142), Föra samt tillägg etc till band l (vol 142). -
Öland Il: 1- 5: Långlöt (vol 15 1 ), Löt och Egby (vol 163), Gärdslösa 
(vol 177), Bredsättra (vol 183), Runsten (vol 188). - Öland 
(onumr): Köping (vol 170), Vickleby (vol 193), Resrna (vol 203). 
- 1953. Köpings kyrka. Öb/24/12 1953. 
- 1959. Petrus Törnewall och Ölands kyrkor. F v. 
- 1965. H A R Sicten -en hängiven forskare och vårdare av Ölands 
fornminnen. ÖIJI julläsning. 
- 1966 a. Kyrkor på Öland . Inledning, översikt av de skriftliga käl-
lorna. S1·K Ö II: l , vol l 08. Stockholm. 
- 1966 b. J H Rhezelius ' resedagböcker. Några randanmärkningar. 
Konsthistoriska studier tillägnade Sren K{(J·Iing. Stockholm. 
- 1968 a. Böda och S:t O lof, Åkerbo härad. SvK Öl 1:2, vol 11 6. 
Stockholm. 
- 1968 b. Högby kyrkor, Åkerbo härad. SvK Öl 1:3, vol 119. Stock-
holm. 
- 1969. Källa kyrkor, Åkerbo härad. SvK Öll :4, vol 128. Stockho lm. 
108 MÖRBYLÅNGA KYRKOR 
- 1970. Pe rsnäs kyrkor, Åkerbo härad. SvK Öl 1:5, vol 133. Stock-
ho lm. 
- 197 1. Köpings kyrka. KNS vol 47. Uppsala. 
- 1972. Föra kyrkor, Åkerbo härad. Med rätte lser, tillägg och register 
till band l. S1K Ö ll:6 , vol 142. 
- 197 1- 1973. lhrfors, Erik Ferdinand. SBL X IX. Stockho lm. 
- 1973 a. Läng lö ts kyrko r, Runstens härad . S1K Öl Il : l , vol 15 1. 
Stockho lm. 
- 1973 b. Högsm ms kyrka . En l'ägledning . Kalmar. 
- 1975 a. Ås kyrka. Ås- socknen pci Ölands sydspels. Ås (t r Nacka). 
- 1975b. Löt och Egby. Runstens härad . SrK Ö l 11 :2, vol 163. 
Stockholm. 
- 1975 c. Öländska kyrkor 8: Stenäsa kyrka. KNS vo l 50. Kalmar. 
- 1976 a. Vent l inge kyrka. Vem/inge - en sockenbeskriming. Kalmar. 
- 1976 b. Ö ländska kyrkor 9: G lömminge kyrka. KNS vol 5 1. 
Uppsala. 
- 1977. Köpings kyrkor, S lättbo härad. S1•K Öl , vo l 170. Stockholm. 
- 1978 a. G ärdslösa kyrka, Runstens härad. S1K Ö l 11:3, vol 177. 
Stockholm. 
- 1978 b. Jonas Haquini Rhezelius och Ölands kyrkor. KL. Kalmar 
- 1978 c. Öländska kyrkor Il : Segerstads kyrka. KNS vol 53. 
Uppsala. 
- 1978 d . Kyrkorna i Norra Möckleby. Norra Möckleby. Kalmar. 
- 1979. Högsrums kyrka. Högsrum - en sockenbeskrivning. Kalmar. 
- 1980 a. Adam Sicten och Ö lands konstminnen. KNS vo l 54. Uppsala. 
- 1980b. Bredsättra kyrkor, Runstens hä rad. SvK Ö l 11 :4, vol 183. 
Stockholm. 
- 198 1. Ljungby kyrka. En 1•ägledning. Kalmar. 
- 1982 a. Ö lands kyrkor. Sl'eiiSkafomminnesplarser 53, ut g av RAÄ. 
StockJ10lm. 
- J982b. Runstens kyrkor, Runstens härad. SvK Ö l 11 :5. vol 188. 
Stockho lm. 
- 1983 a. Kyrko rna i Mörby långa. Mörby/ånga. En öländsk socken i 
ord och bild. helg och söcken. Mörbylänga. 
- 1983 b. Löfgren, Nils l sak. SBL XXIV, h 119. Stockho lm. 
- 1983 c. Vickleby kyrka, A lg utsrums härad . SrK Ö l, vol 193. 
Stockholm. 
- 1984. Öländska kyrkor 13: Gräsgårds kyrka. KNS vo l 56 . Uppsala. 
- 1985. A lg utsrums kyrka. Algursmm. En sockenbeskrivning. 
Emmaboda. 
- 1986. Kö pings kyrkor. En bok om Köping och Egby . Borgho l m. 
- 1988 a. Å by kyrka. Boken om Åby. Vimmerby. 
- 1988 b. Resmo kyrka, Algutsrums härad. S1K Öl. vol 203. 
Stockholm. 
- 1990 a. Räpplinge kyrka. En bok om Räpplinge. Bo rgho l m . 
- 1990 b. G lömminge kyrka. Glömminge . En ölandssocken förr och 
nu. Borgho lm. 
- 1992 a. Ö ländska kyrka byggmästare- 3. Johan Pe tersson. Öb/ 4/2 
1992. 
- 1992 b. Ö ländska altarprediksto lar. Från romanik r il/ nygorik. Sru-
dier i kyrklig ko11.1·r och arkirekrur rillägnade E\"(1/d Gusrafsson. 
Stockho lm. 
- 1993. Gräsgårds l..)'rka. Gräsgård me//anha1· och hed. Borghohn. 
- 1996-1997. Rannsakningar. Johan Hadorph och Pe trus Törnewall 
på Ö land. KL. Kalmar. 
Brunius, T, 1987. Kyrkan och väderstrecken, UNT 17/12 1987. 
Carlsson, S L, 1973. S1•eriges kyrkorglar. Lund. 
Dahl be rg, GOT, 1983. Mörbylånga skola - ett fädrens verk, i: Mörby-
långa. En öländsk socken i ord och bild, helg och söcken. Mörby-
länga. 
Darphin. J-P, 1994 . strösockerbruket i Mörbylänga 1908-199 1. Sack-
rers karec/ra/er. En srudie av sockerindusrrins hisroria och arkirek-
rur. RAÄ. Stockho lm. 
Der medelrida Sverige - Se Axelsson m fl 1996 (Öland). 

Der medelrida Öland. Provtryck ... - Se Schiick 1953. 

Eide, O E, 1986. O m kirkers orientering. Arkeologiske skrifrer fra 

Hisrorisk Museum 3. Bergen. 
Elgenst ierna, G, 1925- 1936. Den inrroducerade svenska adelns 
ärrarav/or l- IX. Stockholm. 
Enblom, R, 1938. Den forntida nordiska o rienteringen och W ulfstans 
resa till Truso . F v. 
Engströ m, T, 1903. Öland. Dess hisroria, land ochfolk . (2:a uppl 1922 
- Faksimil i KNS vol 55, 1980 , Uppsala , med en biogra fi författad 
av Lars-Kö nig Königsson.) 
Eric i, E, 1965. Orgelinvenrarium. l nvenrariwn över bevarade äldre 
kyrkorglar i Sverige. Stockho lm. 
Frölen, H F, 1910-19 11. Nordens befäsra rundkyrkor. En konsr- och 
kulrurhisrorisk undersökning. l. Systematisk del, Stockho lm 1911. 
II . Beskri vande de l, Stockholm 19 1 O. 
Fiirst, L, 1980. Inredningsmåleri i Kalmar län ca 1650-1900. KL. 
Kalmar. 
Garde ll , S , 1945- 1946. Gravmonumenr från Sveriges mede/rid. l-Il . 
Akad avh. Stockho lm. 
Gillingstam, H, 1957. Ätten G lysing, Äldre svenska frälsesläkler 1: l . 
Stockho lm. 
Gustafsson, E, 1968. Gråbrödernas hus. Ystad- den räddade mi ljön. 
Syds1·enska Dagbladers årsbok. Malmö. 
- och C inthio, E. 1969. Skånsk lantkyrka från medeltiden. Sydsven-
ska Dagbladers årsbok. Malmö. 
Gustavson, H, 1982. Hailgairs hä ll i S:t Hans. CA . Visby. 
Gustavson. H, Smedal Brink, T och Strid, J P, 1983. R u n fynd 1982. Fv 
1983:3-4. 
Göransson, J , 1750. Bauril, Der är: Alle Svea ok Gör/w Rikens Run-
srenar. Upre sre lji"ån ver/denes år 2000 ril Chrisri år 1000 ... Stock-
ho lm. 
Göransson, S, 1980. Fyrmästaren och forn vännen H Adam R Siden. 
Utkast till en levnadsteckning. KNS vo l 54, 1979 (tr 1980). Uppsala. 
- 1979. In ledning till faksi m il upplagan av A Ah/qvisr, Ölands hisroria 
och heskrifning. 1822-1827. Uppsala. 
- 1983. Härad , socken och by på Ö land. Bebygge/sehisrorisk ridskrifr 
4 ( 1982). 
- 1986. Om svenska byar med regelbunden form. Ymer 106. 
Hagberg, L, i 928. Minneskransar och "tavlor". Rig. 
- 1937. Närdöden gäsrar. Stockho lm. 
Hagberg, U E, 1980. Adam Sicten och Ölands forn minnen. KNS vol 
54, 1979 (tr 1980). Uppsala. 
Hanni ng , G & Petersson K G , 1975. Manne Hofren in memoriam. KL. 
Kalmar. 
Hellbe rg, L, 1967. Kum labygdens ortnamn och äldre bebyggelse. 
Kumlabygden III. Kum la. 
Hofren, M, 1925. Nils Johan Jonsson frän Glömminge. Öningen. 
- 1928. Konterfejaren Edvard Orn1. Konsrve/enskapliga essayer och 
srudier r il/ägnade Augusr Ha hr på 60-årsdagen. Stockho lm. 
- 193 1. Spegelmakare i Kalmar. Rig. 
- 1937. Herrgårdar och bostä llen. En översikt över byggnadskultur 
och heminredning i Kalmar läns herrgärdar 1650-1850. A kad av h. 
Non/M hand/ 6. Stockholm. 
- 1938. Vasastil och karolinskt. KLMedd XXVI. Kalmar. 
- 195 1. T immerkyrkan i Frödinge. KLMedd XXXIX. Kalmar. 
- 1957. Jonsson, Ni ls Johan. SKL III . Malmö. 
- J958. Blomstermålning. Släkten Wadsten och några andra möbel-
och inredningsmålare. KLMedd XLV I. Kalmar. 
- J959. En öländsk konstsmed. KL. Kalmar. 
- J96 J. Orm, Edvard (Evert). SKL IV. Malmö. 
- J962. På kyrkbacken. KL. Kalmar. 
- 1967. Wahledov.Anton. SKL V. Malmö. 
Holmberg, B, 1983. Om och kring Mörbylånga sockerbruk. Mörby-
långa. En öländsk socken i ord och hi/d i helg och söcken. Mörby-
långa. 
Holmbäck, L M, J95 J. Klockor och klockringning. Stockholm. 
- J955. Lärbro - Bro - Ala. Något ur Visby Stifts orgelhistoria. 
Julhälsning tillförsamlingarna i Visby stift33. 
Håkansson, G, 1942. Öländska personminnen bevarade i äldre grav-
stenar, epitafier och andra kyrkliga föremål. Göteborg. 
- J944. Kalmar och kalmarhor under 1600-ta/et. Kalmar (tr Göte-
borg). 
Jansson, S B F, J982. Runstensfyndet på Mörbylånga kyrkogård. KL. 
Kalmar. 
Jansson, S O, 1950. Mål/ordbok. Svenska målistermer före metersy-
stemet. Stockholm. (2:a rev o utökuppl J995.) 
Johansson, T (red) J988. lnvemarium över svenska orglar J988:1I, 
Växjö stift. Tostared. 
Kiefer-Olsen, J, 1993. Grav og gravskik i detmidde/a/derlige Dan-
mark. Aarhus. 
Källström, O, 1939. Medeltida kyrksilver från Sverige och Finland 
förlorat genom Gustav Vasas konfiskationer. Akad av h. Stockholm. 
Larsson, A, 1984. Stadsarkitekt och stadens arkitekt. J Fred O lson -
stadsarkitekt i Kalmar 1904-37. Arkitekturmuseet. Årsbok. Stock-
holm. 
Larsson, L O, J964. Det medeltida V ä rend. Lund. 
Lilja, G, J957. Jerken, Erik Johan. SKL III. Malmö. 
Lind, B, u å (omkr J970). Ålem kyrka. Kort handledning och be-
skrivning till besökandes tjänst. Å lem. 
Lindqvist, S, J9 J5. Den helige Eskils biskopsdöme. Akad av h. Antikv 
tidskrfSverige, del 22: J. Stockholm. 
- J920. B<ehrendtz, Fabian Julius. SBL Il. Stockholm. 
Lindroth, H j , l 9 J6. De nordiska ortnamnen på -rum. GötebOJ~~s Kungl 
Vetenskaps- och Vitterhets-Samhälles Handlingar. Fjärde följden, 
XVIII : J. Göteborg. 
- J926 a. Från ortnamns- och dialektforskningen inom Kalmar län. 
Södra Kalmar län Il. Kalmar. 
- J926 b. Ölands fo lkmål J. Göteborgs Högskolas årsskriji J925: J. 
Göteborg. 
Linds ten, A-S , J95 J. En öländsk visitationsresa. Claes Henrik Fries ' 
Dagbok utgiven och kommenterad av Ann-Sofi Lindsten. KL. 
Linmeus, C, J745. Öländska och gothländska resa på riksens hög-
lojlige ständers befallningförrättad år J74 1. Nyt r StockJ10lm J907, 
J957 och J962. 
Lundmark, E, 1934. S:ta Maria Magdalena kyrka. SvK Stockholm 
VII: J, vol 4 J. Stockholm. 
- 1945. Källström, Arvid. Nord Familjebok, nytr av 3:e uppl, 22:a 
bandet, Supplement. Malmö. 
Matrikel öfver personalen vid Sveriges jämvägar / 908. Utgifven af 
GustafWelin. Stockholm. 
Moberg, L, J95 J. Till namnet Möre's morfologi. Namn och bygd 38 
( J 950). Uppsala och Köpenhamn (t r l 95 l ). 
Moltke, E, J964. Kredens. KLNM 9. Malmö. 
Mörby/ånga. En ölandssocken i ord och bild, i helg och söcken. Utgav 
Mörbylånga Hembygdsfören ing, Mörby långa. Huvudredaktör Ni ls 
Torsund. 
KÄLLOR OCH UTIERATUR 109 
ilsson, H, 1970. Ö/andsjämväg . en sviilillen epok. Borgholm 
Nisser, W, J957. David von Krafft. SKL III. Malmö. 
Norberg, R, 194 J. Kyrka inventeringen J9 J8- J932. En historik. F v. 
Stockholm. 
Olsson, B, J947- 195 J. Kalmar stijis herdaminne 1-4. Kalmar 
- 1953 a. Anders Dahlström d ä. SKL Il . Malmö. 
- 1953 b. Anders Dahlström d y. SKL Il. Malmö. 
- l 980. Kalmar stijis herdaminne 5, supplement . Ti llägg och rättelser. 
Personregister, utgav Oloph Bexell. Växjö stijishistoriska sällskap 
- Skrijier 2. Kalmar. 
Olsson, M, J944. Ka/marslolls historia J. Tiden intill J300-talets mitt. 
Stockholm. 
- J96 J. Kalmar siails historia Il B. Register och planscher. Stock-
holm. 
- och Näslund, R, J 976. Kalmar gamla stads kyrkor. 2. Kyrkogården, 
nu kallad Gamla kyrkogården. 51'K Småland II I:3, vol J62. 
Stockholm. 
Palm, B, 1949. Ölands kyrkor. Öland Il. Lund. 
- J983. Byar och gårdar. Mörhylc1nga. En ölandssocken i ord och 
hi/d, i helg och söcken. Mörby långa. 
- 1990. Bygdemålaren Nils Johan Jonsson. Glömminge. En ölands-
socken förr och nu. Färjestaden. 
- l 993. Orm, Edvard. SBL XXVIII , h 138. Stockholm. 
Petrus Benedicti . 1954. Linköpingsbiskopen Petrus Benedict is r•isita-
lionsbok, utgav K H Johansson, Kalmar. 
Pleijel , H, 198 1. Pingstfesten i Borrum. Ett förbisett kulturminne på 
Öland. Rig. 
Raphael, E, 19 13. Öländska gårdar och deras inventarier 1677. Fata-
buren. Stockholm. 
Rannsakningar efter awikl-iteter. 1992. Utgav KVHAA. Band III , 
Öland, Småland. Blekinge, Halland, Skåne. Häfte J. Text, utg av 
N-G Stahre. Stockholm. 
Redin, L, J976. Lagmanshejdan. Ett gravfält som spegling av sociala 
strukturer i Skanör. Akad avh. Bonn/Lund. Acta archaeo/ogica 
Lundensia, series in 4°, nr JO. 
Re uterswärd, P. J982, 1985. The forgotten symbols of God 11- 111. 
Konsthistorisk Tidsknji 1982:3, 1985:2. 
Roosval, J, J9 J J . Die Kirclten Gotlands. E in Beitrag :ur mittela/ter-
liclten Kunstgeschic/l/e Schwedens. Stockholm. 
- 19 17. SeSverige, 19 17. 
- 1939. Bror William Oscar Anderson. Konsthislorisk Tidsknji årg 
VIll. Stockholm. 
Rosell , l och Bennett. R. J989. Kalmar Domkyrka. SvKSmåland 111 :4, 
vol 209. Stockholm. 
Rosenqvist, T, 1983 A. Mörbylånga köping. Några data från köping-
ens 13 1-åriga historia. Mörby/ånga. En ölandssocken i 01d och hi/d. 
i helg och söcken. Mörbylånga. 
- 1983 B. Handel, hantverk och industri. Mörby/ånga. En ölandssoc-
ken i ord och hi/d. i helg och söcken. Mörbylånga. 
Rydbeck. M, J936. Skånes stenmästare inti/11200. Akad av h. Lund. 
Sarkan y, T, 1966. Högalids kyrka. SvK Stockholm VII:4, vol l 09. 
Stockholm. 
Schultze, H, J983. Mörbylånga socken i forntiden. Mörby/ånga. En 
ölandssocken i ord och hi/d, i helg och söcken. Mörby långa. 
Schiick, H, 1953. Det medeltida Öland. Provtryck ur en historisk-
topografisk översikt av "Det medeltida Sverige", utg av den av 
KVHAA tillsatta kommitten. Stockholm (t r Uppsala). 
Selling, G, J982. Manin Olsson. KVHAA årsbok J982. Stockhohn. 
Sjöberg, Å G , 1969. Alfred Edle- Försök till ett porträtt. De hwtdra 
kyrkornas ö. Visby. 
110 MÖRBYLÅNGAKYRKOR 
Sjömar, P, 1988. Byggnadsteknik och timmermanskonst. En studie 
med exempel f rån några medeltida knuuimrade kyrkor och a/1-
mogehus. Akad av h. Chalmers Tekn Högsk. Göteborg. 
Stenberger, M, 1964. Det forntida Sverige. Stockholm. 
Stenvall , J , 1983. Kyrkan och folket. Mörby/ånga. En ölandssocken i 
ord och bild. i helg och söcken. Mörby långa. 
Svahnström, G och K, 1986. Visby domkyrka. inredning. SvK Gotland 
Xl:2, vol 202. 
- 1989. Måleri på Gotland J530- /830. Visby. 
Swanström, E, 1982. Ett bidrag till utforskandet av visbykyrkorna S:t 
Hans och S:t Pers historia. GA. Visby. 
- 1986. "Ailhelgonakyrkan", S:t Per och S:t Hans i Visby. Kyrkor 
som en medeltida samhällsspegeL Hikl1in 12. Viborg. 
Svenska riksdagsaktel; 1894. III: l , 88, Det första förslaget till ständer-
nas supplik till Konungen. Uppsala 1594 i februari. Stockholm. 
Svenskt diplomatarium l-6 (tom år 1355) och ny ser 1-4 (åren 
1401 - 1420), 1829-1959. Stockholm. 
Svenskt silversmide 1520-1850, 1963. Guld och sil verstämplar (av E 
Andren, B Hellner, C Hemmarek och K Holmquist). Stockholm. 
Sverige, 19 17. Geografisk, topografisk, statistisk beskrivning. Del!!. 
Utg av A Kempe, E Apelqvist och O Sjögren. Kyrkabeskrivning-
arna för Öland författade av J Roosval. 
Sveriges Kyrkor, konsthistoriskt inventarium, 1989, 1993. Kyrko-
byggnader 1760-1860, Del l , Skåne och Blekinge, SvK vol 2 10; 
De l 2, Småland och Öland, SvK vol 216. Stockholm. - Se även 
Anderson, W (SvK vol 22); Andersson, K, (vol 207); Bohm (vol 
Förkortningar 
Ahlqvist, Abraham Ahlqvist, Anteckningar till Ölands hi-
Saml storia och beskriftning, vol I- VII. Ms sign S.84-
S.90, UUB. Se näm1are SvK Ö l l: l , s 45 ff. 
ATA Antikvarisk-topografi ska arkivet vid RAÄ och 
SHMM, Stockholm. 
BSt 	 Kungl Byggnadsstyre lsen, Stockholm. Dess Kul-
turhistoriska byrå och arkiv överfördes ln 1967 
till RAÄ. 
d ep deponerad, deposition. 
DMS Det medeltida Sverige, 1- , Stockholm 1972- . 
Domkap Kalmar domkapitel och dess arkiv, VaLA. 
ED konseljhandl Kungl Ecklesiastikdepan ementets konseljhand-
lingari RA. 
e st prot prot fön vid extra sockenstämma. 
F v Fornvännen, meddelanden från KVHAA, Stock-
holm 1906-. 
GA Gotländskt arkiv, medde landen från Gotlands Fom-
vänner, Visby 1929-. 
G IR Konung Gustaf l: s registratur. 
Herdam Bror Olsson, Kalmar stifts herdaminne 1- 5, Kal-
mar 1947-195 1, 1980. 
lhrfors 	 Erik Thrfors, Oelandia sacra. Ms från 1891- 1892, 
ATA. Senärmare Sv K Öl l: l , s 62 samt art lhrfors 
i SBL bd 19, Stockholm 197 1- 1973. 
inv 	 inventarieföneckning, inventering. 
lnv 1830 	 en på grund av kg l förordning 17/4 1828 företagen 
inventering av forntida minnesmärken i kyrkor och 
på kyrkogårdar. Protokollen, som fördes av präster-
na, utskrevs i flera exemplar, varav en serie för-
varas i resp kyrkoarkiv, en serie i ATA. 
169); Boström 1966-1997; Lundmark (vol 41 ); Olsson, M (vol 
162); Roseli (vol II I. 209); Sarkan y (vol l 09); Svahnström (vol 
202). 
SverigesRuninskrifter. 1900-1906. Utgav KVHAA. Första bandet. 
Ö lands runinskrifter. granskade och tolkade af S Söderberg och E 
Brate . Stockholm. 
Tempelman, E C. 1942. En William Anderson-bibl iografi. Konst-
historisk Tidskriji ärg XI. Stockholm. 
Tepfers, l , 199 1. Universitetsbyggnaden i \lasaparken. Göteborgs 
universitet 1891- 1991. Göteborg. 
Torsund, N, 1983. Ortnamn i Mörbylånga. Mörby/ånga. En ölands-
socken i ord och bild. i helg och söcken. Mörby långa. 
Vadstena klosters jordebok 1500 jemte ti llägg ur klostrets äldre jorde-
böcker, 1897. Utg genom C S ilfverstolpe. Historiska handlingar 
16: l . Stockholm. 
Wallenberg. B, 1984. Grav under runhäl/ar i Skänninge Med osteo-
logisk undersökning av M Flore!!. Stockholm. 
Welin, G, se Matrikel ... 1908. 
Wirulf, B, 1952. Asplund, Nils. SKL l. Malmö. 
Åhstrand, P, 1768. Beskriji1ing öfwer Öland. Besynnerligendet Norra 
motet eller Fögderiet (1765), utgav S L G ah m Persson. Uppsala. 
Årnark, M, 1934. Kakaltaret i Överselö kyrka. Bidr t Söderm äldre 
kulturhist XXV II . 
Öland. 1963. Utgav Allhems förlag. Malmö. 
Öland l-3, 1948-1949. Red av B Palm, L Landin och O Nordmark. 
Kalmar. 
KA 
KB 
k h 
KKA 
KL 
KLM 
KLMedd 
KLNM 
km 
KNS 
kr prot 
KSB 
kst prot 
KVHAA 
la 
LLK 
LMV 

LUF 

Löfgren 
Kammarark ivet i RA 

Kungl bi bl, Stockholm. 

kyrkoherde. 

Kammarkollegii arkiv i RA. 

Kaltnar län. Årsbok för ku lturhistoria och hem-
bygdsvård. Utgiven av Kalmar läns fornminnes-
fören ing [51- ]. Kalmar 1963- . 

Kalmar läns museum och dess arkiv. Kalmar. 

Årsboken Kalmar län. Meddelanden från Kalmar 

läns romminnesförening 1- 50. 

Kalmar 1898- 1962. Därefter, se KL. 

Kulturhistoriskt lexikon för nordisk mede ltid 1-
22. Malmö 1956-1978. 

komminister 

Kalmar nations skriftserie 1- . Kalmar, senare Upp-
sala 1924-. 

kyrkorådsprotokolL 

Kalmar stadsbibliotek. 

kyrkostämmoprotokoll. 

Kungl Vitterhets Historie och Antikvitets Akade-
mien, Stockholm. 

landsantikvarien. 

Lantmäterimyndighetens i Kalmar län arkiv, Kal-
mar. 

Statens lantmäteriverk, Gäv le. 

Institutionen för folklivsforskning vid Lunds 

universitet (Folklivsarkivet). 

Nils l sak Löfgren, Saml ingar och Anteckningar till 

Ölands Historia och Beskrifning .. . Började i Maj i 

månad år 18 16. Författaren då på sitt 19de år. Skänk-
FÖRKORTNINGAR 111 
te till Abr. Ahlqvist. Återlemnade till samlaren af 
Enkefru Prostinnan Ahlqvist den 6 October 1857. 
Ms i ATA. Senärmare SvK Öl I: l , s 35 ff. 
m s 	 manuskript. 
Nord M 	 Nordiska museet, Stockholm. 
PB vis Linköpingsbiskopen Petrus Benedielis visitations-
bok, ms i VaLA, utgav K H Johansson 1954. 
pro t protokoll. 
PÄ pastorsämbetet. 
RA Riksarkivet, Stockholm. 
ra riksantikvarien. 
RAp pergamentsbrev i RA. 
RAÄ Riksantikvarieämbetet, Stockholm. 
Rhezelius ms av J H Rhezelius i KB med sign F.b. 22, F.c. l 
t o m F.c. 5. De långa titlarna återfinns i Sv K Öl l: l , 
s 84-85 under Otryckta källor. Se även a a, s 4 ff. 
räk 	 räkenskaper. 
SAOB 	 Svenska akademiens ordbok, Lund 1893-. 
SAOK 	 Sveriges allmänna organist- och kantorsförening. 
SBL 	 Svenskt Biografiskt Lexikon 1-. Stockholm 1918-. 
SD Svenskt diplomatarium 1-6 (fr o m år 1355) och ny 
ser l-4 (åren 1401- 1420),Stockholm 1828-1959. 
SHM Statens Historiska Museum, Stockholm. 
SHMM Statens Historiska Museer, Stockholm. 
SKL Svenskt konstnärslex ikon, 1- V, Malmö 1952-
1967. 
s n 	 socken. 
Snabbinv 	 en preliminär inventering av de svenska kyrkornas 
föremålsbestånd av konst- och kulturhistoriskt vär-
de, utförd under åren 191 7-1932. Se R Norberg: 
Kyrkoinventeringen 19 18- 1931. En historik, i Fv 
1941, s 1- 2 1. Samtliga snabbinventeringslistor för-
varas i ATA. Ett ex har ti llställts varje inventerad 
kyrka samt vederbörande domkap. - På Öland ut-
fördes inventeringen av Anders Billow 1912-
1921. Senare tillägg utförda av prästerna. 
LANDSKAPSNAMNENS FÖRKORTNINGAR 
BI Blekinge Nä Närke 
Bo Bohuslän Sk Skåne 
Dr Dalarna Sm Småland 
D s Dalsland Sö Södermanland 
Go Gotland Up Uppland 
G ä Gästrikland V b Västerbotten 
Ha Halland V g Västergötland 
Hr Härjedalen Yr Värmland 
H s Hälsingland Vs Västmanland 
J ä Jämtland Ån Ångermanland 
La Lappland Ö g Östergötland 
Me Medelpad Öl Öland 
Nb Norrbotten 
ss 

STF 
st prot 
SvK 
SvRÖI 
Törnewall 
ud 
UUB 
upp m 
VaLA 
ViLA 
vis 
visprot 
Åhstrand 
Svenskt silversmide l 520-1850. IV. Guld- och sil-
verstämplar (av E Andren, B Hellner, C Hern-
marek och K Holmquist), Stockholm 1963. 

Svenska turistföreningen, Stockholm. 

sockenstämmoprotokoll . 

Sveriges Kyrkor, konsthistoriskt inventarium, vol l , 

Upps 1912, vol 2-, Stockholm 1913-. 

Sveriges runinskrifter, utg av KVHAA. Första 

bandet, Ölands runinskrifter, granskade och tol-
kade af Sven Söderberg och Erik B rate, Stockholm 

1900-1 906. 

ms i KB, sign F.m. 46 samt UUB, sign S 74 med 

teckningar av Petrus Törnewall 1673. Se närmare 

R Boström 1959 i F v, SvK Öl 1: l , s 17 ff och där 

angiven litteratur samt s 85. 

utan datum. 

Uppsala universitetsbibliotek. 

uppmätning 

Vadstena landsarkiv. 

Visby landsarkiv. 

visitation. 

visitationsprotokoll. 

Petter Åhstrand, Beskrifning öfwer Öland, Besyn-
nerligen det Norra Motet e ller Fögderiet. Uppsala 

1768. (Förf 1765 och utgiven av Sigfrid Gahm 

Persson). 

Åhstrand- Löfgren interfolierat exemplar i ATA av Åhstrand med 
teckningar och anteckningar av N I Löfgren 18 15-
1817. Senärmare SvK Öl 1: l , s 35 ff. 
Öbl 	 Ölandsbladet, Borgholm. 
ÖlÄ 	 Överintendents Ämbetet, efter 1918 BSt, Stock-
ho lm. 
Vid måttangivelser nämns höjd eller längd före bredd. 
INTRODUCTION 
Mörbylå nga 
By Hel/a Schulze 
Mörbylånga parish is divided by a limestone ridge into a higher, bar-
ren eastern part and a fertile , western part towards the Kalmar Sound. 
Archaeological remains have as yet been found in some 40 locations, 
primarily on the ridge or by the hamlet of Risinge to the south-west 
(Fig. 2). The majority of these remains consist of graves, a lthough in 
recent years a number of settlements have also been found together 
with stone tools such as stone axes and scrapers. 
Am on g the better known archaeological remains in the Mörbylånga 
distric t a re the Bårby prehistorie ring fort (Fig. 3) from the Iron Age 
and the l arge burial mound "Risinge hög" (Fig. 6) which is located in 
a grave-field containing graves from the Bronze A ge up until the late 
Viking Era. 
The location of the church. The name of the parish 
By Sölve Göransson 
U n like the majority of other churches on thewestside of the Island of 
Ö land the church is not located on the rid ge bu t on the fl at coastal land 
in the l argest hamlet in the pari sh from w h ich bot h the church and the 
parish got their name. The place-name contains the substanlive myr 
which means marshy land. The appended adject ive långa, or Iong, has 
been used to distinguish the e longated hamletfrom the smalle r hamlet 
of Mörbylilla in Ventfinge parish. 
THE CHURCHYARD 
The churchyard attained its present size through extensions in 1923-
1924 (Fig. 9) and in 1966 (Fig. l 0). !t is en el osed by a dry-stone lime-
stone wall. The o lder part of the churchyard is reached through four 
wrought iron g a tes from the middle of the 19th century (Fig. l 0: B- E) 
and three l imestone 'steps' over the wall (Fig. l 0: B, E, F). T wo wood-
en gate-houses (Fig. 22) of unknown age were replaced by limestone 
ones 1750-175 1 (Fig. 55). The mortuary chapel of plastered brick 
(Fig. l 0: K, 12) was bu i l t in 19 15. 
A number of runestones from the Il t h century have been found in 
the churchyard (Figs 13- 16). One of t hese was used as a cover-slab 
over an early medieval grave, a stone c ist contain ing the ske leton of a 
middle aged man (Fig. 10: N, 17). There is also a medieval grave slab 
(Fig. 18) in the churchyard. 
THE MEDIEVAL STONE C HURCH 
With the exception of the tower the o ld Mörbylånga Church was 
demolished in 18 11 in order to make way for the present, farger 
church. The appearance of the old church can be seen from old draw-
ings (Figs 19, 20 , 22, 23). 
Building history 
l. The /!rh centwy . Christian runestones (Figs 13- 16, 27) show that 
Mörbylånga was a Christian distric t as early as the Il th century. The 
early medieval stone c ist grave (Fig. 17) north of the church can have 
been located there in connection with an older wooden church of 
which, however, there are no remains. 
Il. The l 2 rh century. A stone-built apsidal church without a tower (Fig. 
11 3A) was built probably during the 12th century. Thewest gable sti ll 
A ~ 
B c~ 
c ~ 
D 
E 
Fig 11 3. Kyrkans planutveckling. l : l 000. R Boström och J Lind-
blad 1997. 
The developmem of the plan of the church. 
remains and i t is on this t hat the east wall of the tower now rests. The 
foundation walls of the south wall of the nave and the apse chancel 
were discovered part ly du ring an investigation carried out in 193 1 (Figs 
24-26). These approximately Il O cm thick foundation walls consisted 
of two layers of stone with a vertical cavity between them which was 
fi lled with rubble. The nave probably had a doorway in the western part 
of the south wall. As was common practice one window was probably 
placed in the south wall o f the chancel, one in the south wall of the 
nav e and on e facing du e east in the apse. Traces andremains of the roof 
trusses ' tie beams have been preserved in thewest wall of the nave (Figs 
26 A, 33). A now disappeared baptismal font , described by Rhezelius in 
the 17th century (Fig. 19), probably belongs to this period. 
III. Around the year 1200. A strong tower, which sti ll exists, was built 
around the year 1200 as a defensive tower, a storage tower and a bell-
tower (Figs 30-34 ). As was the c ase in the majority of church-towers on 
the Island of Ö land in a ll prohabi lity there was no direct entrance to the 
tower from the outside. The top floor of the tower had man-high loop-
holes facing in all directions (Figs 22, 23). Some time afterthe comple-
tion of the tower i t would seem t hat the south doorway of the nave was 
widened and given new surrounds- the surrounds with the rose-deco-
rated tympanum which are today on the west doorway (Figs 35, 36). 
The triumphal c rucifix (Fig. 48) probably also dates from this period. 
IV. The seeond halfofthe 13th centwy. A Gothic window was bu i l t in 
the south wall of the chancel during the latte r part of the 13th century 
or around the y ear 1300 (Figs 19- 2 1 ). The vaulted sacris ty north of the 
chancel (Figs 22, 23, 11 3 C) was probably bu i l t du ring this period or 
Prehistorie 
SUMMARY 113 
later during the Middle Ages and also at this time the interior of the 
church was given a flat t i m ber panelled ceiling. 
V. The l 71h cenlwy . The church suffered bad! y during the w ars in the 
16th and 17th centuries. Bot h of the bells were stolen during the war of 
1610-1611. A wooden arrangement forhanginga newbell on was 
built on the south side of the tower in the middle of the century (Fig. 
20). In 1677 the church was damaged by fire during the war against Den-
mark and the repair andrebuilding work took a Iong time to complete. 
VI. The 18/h ce111wy. Du ring the tirs t hal f of the 18th century the tower 
was given a pointed tower-head, new windows wereopened up and the 
previously unplastered interior w alls were plastered and lime-washed. 
A new altar piece was installed in 1730 and a pulpit which was reached 
by stairs from the sacris ty was iostalled around 1747. An entrance was 
opened up in the west wall of the tower around the middle of the cen-
tury and either now or perhaps w hen the nave was demolished in 18 11 
this doorway was given the hewn stone surrounds of the medieval 
south doorway. In 1788 discussions were begun conceming an exten-
sion of the now cramped church and, with the exception of the tower, 
i t was demolished in 18 11 and a new church was built (see al so THE 
PRESENT CHURCH). 
Furnishings 
Of the medieval conlen/s andfurnishings e/c. of the church nothing re-
mains other than a triumphal crucifix from around the year 1200 (Fig. 
48)-although the medieval fumishings etc. must have included the 
59.4 grammes of silver which were confiscated by King Gustav Vasa 
in 1560 and the two bells which disappeared du ring the war of 16 10-
16 11 . 
Pasl-medieval furnishings. A new be ll , east by Dinnies Droyse in 
Greifswald, was acquired in 1620--but this bell disappeared in its tum 
in 1677 and was replaced by what is the present small bell which was 
east in Stockholm in 1680 by Johan Meyers' workshop. 
Of an altar piece by Peter B uschberg from the 1730s two pi lasters 
(Figs 6 1, 86) and the altar painting by Edvard Orrn (Fig. 47) still re-
main . The pulpit box from 1747 (Figs 49, 86-88) was earved by An-
ders Dahlström the Elder. Al so from the 18th century are an hour-glass 
(Fig. 50), communion silver (Figs 5 1, 94, 96), a bridal crown with its 
case (Figs 98 A, 99), brass candiesticks and chandeliers etc. (Figs l 00-
103), a chasuble (Fig. 52) and furn iture in the sacrist y (Fig. 53,) a cup-
board and several storage chests with iron tinings. 
THE PRESENT CHUR CH 
In 1805 the master-builder Johan Petersson prepared both measured 
drawings of the church (Fig. 23) and a p roposat for a new church with 
the retention of the old tower (Fig. 45). His proposal was rev i sed by the 
Board of PublicWorksand Buildings in Stockholm (Fig. 46) and a fi -
nal proposal was read y and approved in 1808. The building work was 
entrusted to Johan Petersson and was begun in the spring of 18 11 . The 
new church was built round the old one which-<Jther than the tow-
er-was t hen demolished. The tower was crowned by a four-sided lan-
tern (Figs 55- 57) w h ich was considerably targer t han the one shown 
on the approved drawing since, in accordance with custom on the Is-
land of Öland, the congregation wanted to have the church bell there. 
The new church was a hall church (Figs 28- 29, 55- 57) with a lower 
and narrower sacristy to the west. The walls were plastered and 
lime-washed and the roof was tiled. The tower-head was clad with 
wooden shingles and the lantern was painted red with blue shutters. 
The interior was given a high, wooden barre! vault and the pulpit from 
1747, with new delails (Figs 61, 86) was placedon the altar. The colour 
seale was pearl-grey with elements of gold. 
In 1872 the tower was allered by A Cronvall after drawings by J E 
Söderlund (Fig. 58). lt was raised in height, the window openings 
were enlarged and the old lantern was replaced by a new and higher 
octagonal one. 
During restoration work in the 1890s the window-frames were re-
placed by new diagonal mullions (Figs 28, 53, 59, 60), heating stoves 
were installed and the interior of the church was repainted-the inte-
rior walls light green with white window niehes and the ceiling white 
with a grey-green, marbled comice band. 
Relatively extensive alteration work on the church was begun in 
193 1 under the supervision of the City Architect from Kalmar, J F Ol-
son, and the builder John Karlson (Figs 11 3 E, 79, 82, 83). In the 
course of the protracted preparatory work, which has been in progress 
since 19 18, the architect had presenled no fewer than eight different 
proposals (Figs 63- 70, 73). The alteration program me contained t wo 
desired changes which became the subject for considera b le discussion 
between the congregation, the National Board of Public Building and 
the Central Board ofNational Antiquities. The first change was a ques-
tion of enlarging the church in order to i nerease the seating accommo-
dation and the seeond was that the altar pulpit should be replaced by an 
altar and a s ide pulpit. The Director-General of the Central Board of 
National Antiquities was opposed to an en targement of the church or 
an alteration to the altar pulpit for antiquarian reasons, and the Na-
tional Board of Public Building considered that the question of addi-
tional seating could be solved by a better u se of the ex i sting floor area. 
In the end the alteration work was carried out basically in accordance 
with the architect's first proposal. The sacristy was rebuilt to become a 
chancel and a new sacrist y was built on the north side of the new chan-
cel. The question of the altar pulpit was solved by means of the pulpit 
box being used as part of a new pulpit on the north-east wall of the 
nave and a new altar with an altar arrangement being placed in the new 
chancel. 
During restoration work in 1966 the barre! vault over the nave was 
given new wooden pane lling and the colour scheme was changed to 
mild olive-green and brick-red andwhitewith elements of gold (Figs 
84, 85). The exterior of the church was renovated in 1978 and 1984. 
Furnishings 
The altar painting was executed by Nils Asplund in 193 1 (Fig. 90) The 
pulpit box from 1747 w h ich had been part of the previous altar pulpit 
from 18 11 was moved to its present position in 193 1 when new parts 
were added to i t (Fig. 87). A new triumphal crucifix and a new hymn-
board (Figs 82, 84) were acquired in 1932 and a new cross in 1966. Of 
the four other hymn-boards t wo are from 18 11 (Fig. 92) and two from 
1872 (Figs 8 1, 86). The church has had several organs. The present 
one, which was made by O Hammarberg in 1966, replaced an organ 
made by A Magnusson in 19 11 with a front designed by L Hedin from 
the 1850s (Fig. 9 1 ). An oak baptismal fon t (Fig. 93) was earved by A 
Wahlehov in 1904 and the present baptismal fon t of Öland limestone 
was bought in 1966. The communion vessels have come mainly from 
the old church. A communion wafer box was acquired in 1822 (Fig. 
95). Among the textiles t here is an antependium made by Ersta in 1892 
(Fig. 86) which is worthy of mention and t wo book rests (Figs 104, 
105). A votive ship "Dagmar av Mörbylånga" was donaled to the 
church in 1992. A wall-elock (Figs 6 1, 86) has been in the church 
since the 1870s or 1880s. There are a number of grave stabs in the 
floor of the church which come from the old church (Figs 3 1, 
l06-111 ). The present great bell was bought in 1883 (Fig. 112). 
BILAGA 
Ragnhild Boströms tryckta skrifter 1942-1997 
1942 (under namnet Ström bom) 
Calcarius, en gotländsk stenhuggareverkstad under 1100-
talets slut och 1200-talets förra hälft, i: Konsthistorisk 
Tidskrift 1942. Utg som särtryck med titeln Opuscula 
academica ad historiam art is pertinentia, nr I. 
Ett värdefullt tillskott till den öländska litteraturen (rec 
av Gunnar Håkansson, Öländska personminnen), i: 
Ölandsbladet 9 juli 1942. 
1943-1944 (under namnet Strömbom) 
Artiklar i Konstvärlden. 
1949 
Källa ödekyrka. Svenska fornminnesplatser nr 37, Stock-
holm 1949. 
Sandhamns kapell; Hårstens kapell, i: Sveriges Kyrkor, 
Uppland 1:3, vol62, Stockholm 1949. 
1950 
Kyrkan i Källa för 700 år sedan. Åkerbo hembygdsför-
enings årsbok 1950, Kalmar 1950. 
S:t Ewalds kapell vid Borgholm, i: Ölandsbladets julläs-
ning 23 december 1950. 
1952 
Sveriges domkyrkor, Stockholm 1952. 
1953 
Köpings kyrka, i: Ölandsbladet 24 december 1953. 
1954 
Glasmålningar från Köpings kyrka daterade till 1200-talet, 
i: Ölandsbladet 17 april 1954. 
1955 
Köping och Föra. Två givande kyrkarestaureringar på 
Öland, i: Fornvännen 50, 1955. 
Klövsadelskyrkan i Föra, i: Ölandsbladet 9 april1955. 
1958 
Räpplinge kyrka under medeltiden, i: Ölandsbladet 23 
december 1958. 
Red av Kjell Boströms postumt utgivna arbete, Jacob 
Matham och vädersolarna över Stockholm. KVHAA 
Handl, Antik v ser 7, Stockholm 1958. 
1959 
Petrus Törnewall och Ölands kyrkor, i: Fornvännen 54, 
1959. 
Tre märkliga gravstenar i Persnäs kyrka, i: Ölandsbladet 2 
maj 1959. 
E g by kyrka 800 år, i: Ölandsbladet 15 augusti 1959. 
Persnäs kyrka i gamla tider, i: Ölandsbladet 21 december 
1959. 
Persnäs kyrka. Livet i helg och söcken under 1600- och 
1700-talen samt kyrkans ombyggnad 1856-1857, i: 
Ölandsbladet 29 december 1959. 
1960 
Herrestads kyrka, Linköpings stifts kyrkor, Dals kontrakt 
7. Vägledning, utg av Linköpings stiftsråds kyrkobe-
skrivningskommitte 1960. 
Källa ödekyrka, i: Ölandsbladets julläsning 22 december 
1960. 
1963 
Hackspetten som byggnadsarkeolog (om Långlöts kyrka), 
i: Ölandsbladet 2 1 december 1963. 
1964 
Källa ödekyrka. Svenska fornminnesplatser nr 37, 2:a om-
arb upp l, Stockholm 1964. 
Nordens medeltida glasmålningar. Rec av A Andersson, 
Die Glasmalereien des Mittelalters in Skandinavien, 
Stockholm 1964, i: Ölandsbladet 13 oktober 1964. 
Ölands finaste trädgårdsbänk, i: Ölandsbladet 13 oktober 
1964. 
Smedby kyrka, i: Ölandsbladets julläsning 22 december 
1964. 
1965 
Reklam för 120 år sedan, i: Ölandsbladet 3 juni 1965. 
H. A. R. Sicten - en hängiven forskare och vårdare av 
Ölands fornminnen, i: Ölandsbladets julläsning 1965. 
1966 
Gärdslösa kyrka, i: Gärdslösa. En sockenbeskrivning. Utg 
av Gärdslösa fomminnesförening, Gärdslösa 1966. Om-
tryckt 1989. 
J. H. Rhezelius ' resedagböcker. Några randanmärkningar, 
i: Konsthistoriska studier tillägnade Sten Karling, 
Stockholms universitet, Stockholm 1966. 
Kyrkor på Öland. Inledning. Översikt av de skriftliga 
källorna. Sveriges Kyrkor, Öland I:l, vol 108, Stock-
holm 1966. 
Räpplinge kyrka -	 en sockenfästning, i: Ölandsbladet 31 
december 1966. 
Rec av S A Hallbäck, Medeltida dopfuntar i Värmland, 
Karlstad 1965, i: Fornvännen 61, 1966. 
1967 
Några glömda minnesmärken, i: Ölandsbladets julläsning 
1967. 
Några ovanliga mullådor, i: Fornvännen 62, 1967. 
Rätte lser och tillägg till Uppland band V (tills m A Anders-
son, A-M Franzen m fl), i: Sveriges Kyrkor, Uppland 
V:7, volll3, Stockholm 1967. 
Är Hulterstads kyrka en dansk anläggning? I: Nordisk 
medeltid. Konsthistoriska studier tillägnade Armin 
Tuulse. Acta Universitatis Stockholmiensis 13, Stock-
holm 1967. 
Rec av S A Hallbäck, Medeltida dopfuntar i Sjuhäradsbyg-
den, Borås 1966, i: Fornvännen 62, 1967. 
1968 
Böda och S:t Olof. Sveriges Kyrkor, Öland I:2, vol 116, 
Stockholm 1968. 
B öda kyrka, i: Kalmar nations skriftserie 44, Uppsala 1967, 
tr 1968. (Inleder serien Öländska kyrkor, som även ges 
ut i särtryck som vägledningar i samarbete med försam-
lingarna. Numrerad from nr7.) 
Högby kyrkor. Sveriges Kyrkor, Öland 1:3, vol 119, Stock-
holrn 1968. 
Månglare i templet. Köpenskap i kyrkans hägn. Ur Högby 
kyrkas arkivalier, i: Ölandsbladet 17 februari 1968. 
Herre och dräng delade säng då medeltidskyrkan i Löt 
byggdes över, i: Ölandsbladet 11 april 1968. 
Martin Vathi - stenhuggaremästare i Dälie, i: Ölandsbla-
dets julläsning 1968. 
Rec av O Reutersvärd, Paradisets källa och de gotländska 
"paradisfuntarna", Ett bidrag till studiet av vattensym-
boliken på de medeltida dopfuntarna, Lund 1967, i: 
Fornvännen 63, 1968. 
1969 
Högby kyrka, i: Kalmar nations skriftserie 45 , 1969. 
BILAGA 115 
Källa kyrkor, Sveriges Kyrkor, Öland 1:4, vol 128, Stock-
holm 1969. 
Några skulpturer från Öland identifierade, i: Fornvännen 
64, 1969. 
1970 
Långlöts kyrka, i: Långlöt-en Ölandssockens kulturhisto-
ria. Utg av Långlöts fornminnesförening, Kalmar 1970. 
Alböke kyrka; Persnäs kyrka, i: Kalmar nations skriftserie 
46, Uppsala 1970. 
Persnäs kyrkor. Sveriges Kyrkor, Öland I:5, vol 133, 
Stockholm 1970. 
Det stora orgelbråket i Persnäs 1757-1 762, i: Ölandsbla-
dets julläsning 22 december 1970. 
Rec av A Borelius, Öland. Fornborgar, väderkvarnar, kyr-
kor och slott, i: Fornvännen 65, 1970. 
1971 
"Dammsugning" av kyrkvindar (tills m Åke Nilsson), i: 
Fornvännen 66, 197 1. 
Hulterstads kyrka. Vägledning, utgav Hulterstads försam-
ling, Mörbylånga 1971. 
Köpings kyrka, i: Kalmar nations skriftserie 47, Uppsala 
1971. 
Några romanska sakristior på Öland, i: Fornvännen 66, 
197 1. 
Vårstädning i Pers näs, i: Ölandsbladet l 0april 197 1. 
Första kapellet [S:t Ewalds kapell] revs helt år 1820, i: 
Ölandsbladet 6 maj 1971. 
skattgrävning på kyrkvindar, i: Ölandsbladets julläsning 
1971. 
Rec av Hj Grape, Olaus Magnus, forskare, moralist, konst-
när, Stockholm 1970, i: Fornvännen 66, 197 1. 
1972 
"Dammsugning" en ny sorts arkeologi, i: Svenska Präst-
förbundet, Meddelande 1972:6--7. 
Föra kyrkor. Med rättelser, tillägg och register till band I. 

Sveriges Kyrkor, Öland I:6, voll42, Stockholm 1972. 

Ett parOlofsbilder från Källa, i: Kalmar län 1970-72, Kal-
mar 1972. 
Gärdslösa kyrka. Vägledning, utg av Gärdslösa kyrkoråd, 
Kalmar 1972. 
Ölands försvarskyrkor, en översikt. Riksantikvarieämbe-
tet, Rapport 1972 A2, Stockholm 1972. 
Stavkyrkan i Källa funnen till slut? 1: Ölandsbladet 18mars 
1972 (tryckt även i Barometern och Kristianstadsbla-
det). 
1973 
E g by kyrka, i: Kalmar nations skriftserie 48, 1971 , Uppsa-
la 1973. 
116 MÖRBYLÅNGA KYRKOR 
Högsrums kyrka. Vägledning, utg av Högsrums hem-
bygdsförening och Högsrums kyrkoråd, Kalmar 1973. 
Ihrfors, Erik Ferdinand, i: Svenskt Biografiskt Lexikon 
XIX, Stockholm 1973. 
Långlöts kyrkor. Sveriges Kyrkor, Öland Il: l , vol 15 l , 
Stockholm 1973. 
1974 
Ansgarskapellet på Björkö. Utg av Kapellstiftelsen Ans-
gars minne, Ekerö 1974 (omtryckt 1982). 
Guds hus- människors värn, i: Svenska Turistföreningens 
årsskrift 1974, Stockholm 1974. 
Löts kyrka, Öländska kyrkor- 7, i: Kalmar nations skrift-
serie49, 1972, Uppsala 1974. 
Sigurd Fafnesbane på Öland, i: ICO, Den iconographiske 
Post 1974:2. 
Vårstädning i Löts kyrktorn, i: Ölandsbladet 16 april 1974. 
Vem vet något om försvunna gravstenar? 1: Ölandsbladet 
27 juli 1974. 
1975 
Löt och Egby. Sveriges Kyrkor, Öland 11:2, vol 163, Stock-
holm 1975. 
Stenåsa kyrka, Öländska kyrkor - 8, i: Kalmar nations 
skriftserie 50,1973-1974, Uppsala 1975. 
Ås kyrka, i: Ås- socknen på Ölands sydspets, Nacka 1975. 
Medeltida altare blev trappstenar (om Stenåsa, Egby, Källa 
m fl), i: Ölandsbladet l april 1975. 
Märkliga gravstenar återfunna, i: Ölandsbladet 18 februari 
1975. 
1976 
Glömminge kyrka, Öländska kyrkor- 9, i: Kalmar nations 
skriftserie 51 , 1975, Uppsala 1976. 
Vent! inge kyrka, i: Ventlinge-en sockenbeskrivning. Utg 
av Vent! inge hembygdsförening, Kalmar 1976. 
Peter B und i på Öland. Nyupptäckta målningar av konterfe-
jaren i Kalmar, i: Ölandsbladets julläsning 23 december 
1976. 
1977 
Köpings kyrkor. Sveriges Kyrkor, vol 170, Stockholm 
1977. 
Peter Bundi på Öland. Nyupptäckta målningar av den kän-
de konterfejaren i Kalmar, i: Kalmar län 1977. 
Runstens kyrka, Öländska kyrkor- l0 i: Kalmar nations 
skriftserie 52, Uppsala 1977. 
Ölandskyrkor i bild, i: Ölandsbladet 23 december 1977. 
1978 
Gärdslösa kyrka. Sveriges Kyrkor, Öland 11:3, vol 177, 
Stockholm 1978. 
Jonas Haquini Rhezelius och Ölands kyrkor, i: Kalmar län 
1978. 
Kyrkorna i Norra Möckleby, i: Norra Möckleby. Utg av 
hembygdsföreningen i Norra Möck.Jeby, Kalmar 1978. 
Källa gamla kyrka. Svenska fornminnesplatser nr 37, 3:e 
upp!, Uddevalla 1978. 
Segerstads kyrka, Öländska kyrkor. - Il, i: Kalmar nations 
skriftserie 53, Uppsala 1978. 
Ölands hamnkapell, i: Kalmar län 1978. 
Gustaf II Adolfsbibeln och kormålningarna i Gärdslösa 
kyrka, i: Ölandsbladets julläsning 21 december 1978. 
1979 
Högsrums kyrka, i: Högsrum - en sockenbeskrivning. Ut g 
av Högsrums hembygdsförening, Kalmar 1979. 
Kyrkor ända från vikingatid; Avslöjande dammsugning, i: 
Historiska Nyheter nr 11, Stockholm 1979. 
1980 
Adam Sidenoch Ölands konstminnen, i: Kalmar nations 
skriftserie 54, 1979, Uppsala 1980. 
Bredsättra kyrkor. Sveriges Kyrkor, Öland TI:4, vol 183, 
Stockho1m 1980. 
"Dammsugning" i Vickleby kyrktorn, i: Ölandsbladet sept 
el okt 1980. 
Vickleby kyrka, Öländska kyrkor - 12, i: Kalmar nations 
skriftserie 54, 1979, Uppsala 1980. 
1981 
Ljungby kyrka. Vägledning utg av Ljungby hembygds-
förening och Ljungby Kyrkoråd, Kalmar 1981. 
Sveriges Kyrkor, The Churches of Sweden, Les Eglises de 
Suede, Die Kirchen Schwedens, i: ICOMOS Bulletin 
1981. TheCultural Heritage in Sweden, Stockholm 1981. 
Martin Olsson 95 år, i: Forntid och Framtid. 
1982 
Jag söker ... Sankta Brigida, i: ICO -lconographisk Post, 
1982:3. 
Johnny Roosval och Sveriges Kyrkor, i: Johnny Roosval, 
forskaren, läraren (A Andersson red), Visby 1982. 
Runstens kyrkor. Sveriges Kyrkor, Öland 11:5, vol 188, 
Stockholm 1982. 
Vickleby kyrka.Vägledning, utg av Vickleby kyrkoråd 
1982. 
Ölands kyrkor. Svenska fornminnesplatser 53, Uddevalla 
1982. 
Ölands försvarskyrkor, i: Kalmar län 1982. 
En spännande resa i tid och rum, fylld av överraskningar. 
Rec av P von Horn, Portar, Stockholm 1982, i: Ölands-
bladet 1982. 
/983 
Kyrkorna i Mörby långa, i: Mörby långa. En öländsk socken 
i ord och bild, helg och söcken. Ut g av Mörbylånga hem-
bygdsförening, Mörbylånga 1983. 
Ni ls lsak Löfgren, i: Svenskt Biografiskt Lexikon XXIV, 
Stockholm 1983. 
Segerstads kyrka. Vägledning, utg av Segerstads försam-
ling, Degerhamn 1983. 
Vickleby kyrka. Sveriges Kyrkor, voll93, Stockholm 1983. 
Ölands kyrkor, i: Historiska Nyheter nr 23, Stockholm 
1983. Special nr om Kalmar län. 
Ölands medeltida kyrktorn, i: Hikuin nr 9, Vi borg 1983. 
1984 
Försvunna rikedomar ... , i: Historiska Nyheter nr 29, 
Stockholm 1984. Special nr om kyrkliga textilier. 
Gräsgårds kyrka, Öländska kyrkor- 13, i: Kalmar nations 
skriftserie 56, Uppsala 1984. 
Medeltida Birgittabilder på Öland, i: Den ljusa medeltiden. 
Studier tillägnade Aron Andersson. SHM studies 4, 
Uddevalla 1984. 
Några öländska kastaltom samt tvärvetenskap, knep och 
andra hjälpmedel, i: Matts Dreijer 80 år 1981, Marie-
hamn 1984. 
Sigurd Fafnesbane i Kastlösa kyrka, i: Ölandsbladet 22 
december 1984. 
1985 
Algutsrums kyrka; S:t Knuts kape ll , i: Algutsrum. En soc-
kenbeskrivning. Utgav Algutsrums hembygdsförening, 
Emmaboda 1985. 
Försvarskyrka; Rundkyrka, i: Medeltidens ABC, Stock-
holm 1985. 
Vart har östtornet i Resmo tagit vägen? 1: Ölandsbladets 
julläsning 2 1 december 1985. 
1986 
Köpings kyrkor, i: En bok om Köping och Egby. Utg av 
Köping-Egby hembygdsförening, Borgholm 1986. 
Sveriges Kyrkor och kulturminnesvården, i: Kulturmin-
nesvård 1986:2. 
"Runstenen" vid Folkhögskolan, i: Ölandsbladet 2 1 augus-
ti 1986. 
Öländska praktpjäser från 1600-talet, i: Ölandsbladet 23 
december 1986. 
Rec av T H Garner, Kon ge, Knees og Bisp. Venden og Dan-
mark. Herning 1984, i: Fornvännen 8 1, 1986. 
1987 
Kyrkorna i Föra under nästan tusen år, i: Föra från kust till 
BILAGA 117 
kust. Utgav Föra hembygdsförening, Borgholm 1987. 
Källa gamla kyrka. Kort beskrivning för översättning till 
tyska och franska, bilaga i 3:e upplagan av Svenska forn-
minnesplatser nr 37. 
Sveriges Kyrkor 75 år! I: Kulturminnesvård 1987:4. 
Johnny och Ellen Roosval i Villa Al näs, i: Djurgårdsbladet, 
utgav Djurgårdens hembygdsförening, 2 maj 1987. 
Jultomten i Resmo kyrka, i: Ölandsbladet 24 december 
1987. 
Rec av Å Nisbeth, Bildernas predikan, Stockholm 1985, i: 
Y ggdrasil nr l , 1987; även i Ölandsbladet 6 juni 1987. 
1988 
Kan man lita på Olaus Magnus? I: Folkets historia 1988:2. 
Kyrkorna i Källa, i: Källa, en sockenbeskrivning. Utg av 
Källa hembygdsförening, Borgholm 1988. 
Ljungby kyrka, i: Ljungby kyrkas restaurering 1988, Kal-
mar 1988. 
Resmo kyrka. Sveriges Kyrkor, vol 203, Stockholm 1988. 
Runstens kyrka, i: Runsten. En sockenbok. Utg av Run-
stens hembygdsförening, Borgholm 1988. 
Å by kyrka, i: Åby socken. Utgav Åby hembygdsförening, 
Vimmerby 1988. 
1989 
Gräsgårds kyrka. Vägledning, utg av Gräsgårds kyrkoråd, 
Mörbylånga 1989. 
Långlöts kyrka. Vägledning, utg av Långlöts församling, 
Borgholm 1989. 
Köpingsvik på 1920-talet. Några sommarminnen, i: 
Ölandsbladet 5 januari 1989. 
Vågenergi på 1600-talet? 1: Ölandsbladet 14 december 
1989. 
En lycklig olycka? Om brudbänkarna i Glömminge och 
Algutsrums kyrkor, i: Ölandsbladet 23 december 1989. 
1990 
Dendrokronologisk datering av några öländska kyrkor 
(ti lls m Thomas S Bartholin), i: Hikuin 17, Viborg 1990. 
Förbindelserna Gotland-öland under romansk tid i den 
kyrkliga konsten (Die Verbindungen zwischen Gotland 
und Öland während romanischer Zeit hinsichdich der 
kirchlichen Kunst), i: Gotlandia Irredenta I. Festschrift 
fiir Gunnar Svahnström. Robert Bohn (Ed.), Sigmaring-
en 1990. 
Glömminge kyrka, i: Glömminge-en Ölandssocken förr 
och nu. Utg av Glömminge hembygdsförening, Borg-
holm 1990. 
John Söderberg - en av Sveriges Kyrkors veteraner- 85 år 
3 1 maj, i: Forntid och Framtid 1990:9. 
118 MÖRBYLÅNGA KYRKOR 
Peter Isberg - en mångkunnig byggmästare och finsnicka-
re som präglat mer än en tredjedel av Ölands kyrkor, i: 
Ölandsbladet 24 december 1990. 
Räpplinge kyrka; Det så kallade Äpplerums kapell, i: En 
bok om Räpplinge. Utg av Räpplinge hembygdsför-
ening, Borgholm 1990. 
Sankt Göran i Storkyrkan - ett 50-årsminne, i: Forntid och 
Framtid 1990:2. 
1991 
Hilda Kauri ( 1901-1990) till minne, i: Forntid och Framtid 
samt SvD och DN 19 januari 199 1. 
Löts kyrka, i: Löt. En ölandssocken och dess människor. 
Utgav Löts hembygdsförening, Borgholm 1991. 
Rec av S-G Sundberg, Offerkyrkor i gamla Växjöstiftet En 
vallfartssed under den lutherska ortodoxins tid. Växjö 
1989, i: ICO- Iconographisk Post 1991: l . 
1992 
Herrestads kyrka. Linköpings stifts kyrkor. Vägledning, 
utg av Linköpings stifts kyrkobeskrivningskommitte , 
2:a omarb upp! (tills m J Eriksson), Uddevalla 1992. 
Högby kyrka. Vägledning, utgav Högby kyrkoråd, 2:a om-
arb upp!, Borgholm 1992. 
Öländska altarpredikstolar, i: Från romanik till nygotik. 
Studier tillägnade E vald Gustafsson, Stockholm 1992. 
Julevangeliet i Högby kyrka, i: Ölandsbladet 24 december 
1992. 
Öländska byggmästare: Johan Söderström, i: Ölandsbladet 
l februari 1992; Johan Petersson, i: Ölandsbladet 4 feb-
ruari 1992; Håkan Göth, i: Ölandsbladet 22 februari 
1992; Petter Ekholm, i: Ölandsbladet 3 mars 1992; Leo-
nard Lindman, i: Ölandsbladet 14mars 1992. 
1993 
De öländska kyrkorna - en översikt, i: Kyrkobyggnader 
1760-1 860, del 2. Småland och Öland. Sveriges Kyrkor, 
vol216, Stockholm 1993. 
Gräsgårds kyrka; S Stefans eller S Barbaras kape ll , i: Gräs-
gård mellan hav och hed. Utg av Gräsgårds hembygds-
förening, Borgholm 1993. 
Oeland, Geografia storia di , i: Enciclopedia dell 'arte me-
dievale, 1993. 
1994 
Peter Bundie - om Peter Conterfeyare, barockmästare i 
Småland och på Öland, i: Konst i Småland och på Öland. 
En antologi om konst i offentlig miljö, Lund 1994. 
1995 
Är Resmo kyrka den äldsta stenkyrkan i det dåvarande 
Sverige? I: Hikuin 22, Viborg 1995. 
Inte ens Lloyds försäkrade ölandsstugan, i: Ölandsbladet 
11 maj 1995. 
Om klivstättar på Öland, i: Ölandsbladet 1995. 
1996 
Kyrkabeskrivningarna i: Det medeltida Sverige 4:3, 
Öland, av R Axelsson, K Janzon och S Rahmqvist, 
Stockholm 1996. 
Kyrkorna i Högby under tusen år, i: Högby socken på 
Öland, I. Utg av Högby hembygdsförening, Borgholm 
1996. 
Resmo kyrka. Vägledning, utgav kyrkorådet, Mörbylånga 
1996. (Ä ven på tyska, franska och engelska.) 
En hyllning till Öland 1555 (Olaus Magnus), i: Ölandsbla-
det 21 december 1996. 
1997 
Bredsättra kyrkor, Sankta B ritas kapell samt stenkorsen på 
Kapell udden, vid Kläppinge och i Övra Sandby, i: Bred-
sättra socken bok. Utg av Bredsättra hembygdsförening, 
Oskarshamn 1997. 
Mörbylånga kyrkor. Sveriges Kyrkor, vol 222, Stockholm 
1997. 
O laus Magnus på Öland, Biskopsbo och Sikavarp, i: Lin-
köpings stiftsbok 1996/97, Västervik 1997. 
Rannsakningar, Johan Hadorph och Petrus Törnewall på 
Öland, i: Kalmar län årg 8 1, 1996-97. 
Rhezelius, Jonas Haquini , i: Svenskt Biografiskt Lexikon 
XXX, Stockholm 1997. 
Kung David och Bathseba i Gärdslösa kyrka, i: Ölandsbla-
det 7 januari 1997. 
Rec av Danske praesters indberetninger til Oldsagskom-
missionen af 1807. Ves t og Sydjylland. Christian Adam-
sen & Vivi Jensen red, i: Fornvännen 92, 1997. 
l SVERIGES KYRKOR, KONSTHISTORISKT INVENTARIUM, ÄR FÖLJANDE PUBLICERAT OM ÖLAND 
Kyrkor på Öland. Inledning. Översikt av de skriftliga källorna. Öland band I: l, volym 108, 142. 
ÅKERBO HÄRAD 

Böda och S:t Olof. Öland band I:2, volym 116, 142. 

Högby kyrkor. Öland band 1:3, volym 11 9, 142. 

Källa kyrkor. Öland band I:4, volym 128, 142. 

Persnäs kyrkor. Öland band I:5, volym 133, 142. 

Föra kyrkor, med rättelser, tillägg och register till band I. Öland band I:6, volym 142. 

RUNSTENS HÄRAD 

Långlöts kyrkor. Öland band II: l , volym 151. 

Löt och Egby. Öland band 11:2, volym 163. 

Gärdslösa kyrka. Öland band 11:3, volym 177. 

Bredsättra kyrkor. Öland band 11:4, volym 183. 

Runstens kyrkor. Öland band II:5, volym 188. 

SLÄTTBO HÄRAD 

Köpings kyrkor. Öland, volym 170. 

ALGUTSRUMS HÄRAD 

Vickleby kyrka. Öland, volym 193. 

Resmo kyrka. Öland, volym 203. 

Mörbylånga kyrkor. Öland, volym 222. 

KYRKOBYGGNADER 1760- 1860 

Del 2. Småland och Öland, volym 2 16. 

Under utarbetande: 
S:ta B ritas och S:ta Margaretas kapell, med rättelser, tillägg och register till band II. 
Öland band II:6; Hulterstad kyrka, samt Medeltida träkyrkor, del 3, där Öland ingår. 


Sveriges-Kyrkor KONSTHISTORISKT INVENTARIUM 
VOLYM 222 
+ Kyrka, kapell 
+ Ödekyrka, kyrkoruin 
- Större vdg 
--Gräns ·för motÖLAND ----- Häradsgräns 
Ra------1a0------a20kmAlgutsrums härad 
ISSN 0284-1894 

ISBN 91-7209-087-1 (inb) 

ISBN 9 1-7209-088-X (hft) 

3'-C Riksantikvarieämbetet