Nederluleå kyrka Nederluleå kyrka NORRBOTTEN Av BARBRO FLODIN VOLYM 223 AV SVERIGES KYRKOR, KONSTHISTORISKT INVENTARIUM GRUNDAT AV SIGURD CURMAN OCH JONNY ROOSVAL UTGIVET AV RIKSANTIKVARIEÄMBETET OCH KUNGL VITTERHETs HISTORIE OCH ANTIKVITETsAKADEMIEN Riksantikvarieämbetet 1998 REDAKTIONSKOMMITTE: CHRISTINA von ARBIN; R. AXEL UNNERBÄCK, ANDERS ÅMAN UTGIVEN MED BIDRAG FRÅN Magn. Bergvalls Stiftelse Letterstedtska föreningen Berit Wallenbergs Stiftelse Stiftelsen Marcus och Amalia Wallenbergs Minnesfond FOTO GABRIEL HILDEBRAND (GH, där ej annat anges) Beskrivningen av Nederluleå kyrka avslutad hösten 1997. Arkivforskning och excerpering utförd av författaren. Oversättning till engelska av sammanfattning och bildtexter av Roger Tanner. Oversättning till tyska av sammanfattning och bildtexter av Dieter Kunkel. Bildmaterial och ritningar förvaras i ATA. Omslagsbilden återger Nederluleå kyrka från sydöst. Foto G H nov. 1996. På omstående sida Luleå sockensigill1611. Riksarkivet. CENTRALTRYCKERIET AB, BORÅS 1998 ISSN 0284-1894 ISBN 91-7209-124-X Innehåll FÖRORD 7 INLEDNING Socknens läge och utbredning. Socknens historia. Gamme/stads kyrkstad och kyrk- by. 9 KYRKOGÅRDEN OCH DESS BYGGNADER Bogårdsmur. Försvunnen bogårdsmur. Norra stigluckan. Västra stigluckan. För- svunnen port. Klocktornet. Gravkor. Bår- hus - gravkapell. Försvunna bodar och bårhus. Gravminnen Minnestavlor. 21 BYGGNADER P Å KYRKBACKEN Försvunna klockstaplar. Sockenmagasin 39 Försvunnen tiondebod. KYRKOBYGGNADEN - EXTERIÖR OCH MURVERK 42 Plan. Uppbyggnad. Sockel. Murverk i långhus, vapenhus och sakristia. Taklist. Ingångar. Nedgång till källare. Fönster. Tidigare fönster. Yttertak. Takryttare. KYRKOBYGGNADEN- INTERIÖR 55 Plan. Väggar och valv i kor och långhus. Golv. Tidigare golv. Gravar och gravkam- rar. Fönster. Tidigare fönster. Ingångar. Äldre dörr vapenhuset-långhuset. Vapen- huset. Sakristian. Uppvärmning. Tidigare uppvärmning. Vinden. Takstolar. KYRKOBYGGNADENs HISTORIA 67 Äldre, försvunnen kyrkobyggnad. Den nuvarande kyrkans uppförande. Kyrkan under 1500-talet och 1600-talets första hälft. Reparationer av kyrkan och k/ock- stapeln tiden 1650-1737. Kyrkans utseende i början av 1700-talet. Besiktning av kyr- kan 1737 m.m. Reparation av kyrkan på 1740-talet m .m. Reparation av sakristian. Rappning och rödfärgning av kyrkan 1776-81 m.m. Reparationer 1800-1840. Kyrkans utseende omkring 1830. Repara- tioner under 1800-talets senare hälft m.m. Nytt golv, ny bänkinredning 1905. Framta- gande av kalkmålningarna 1909 m. m. Nytt värmesystem 1920 m.m. Renovering 1936. isolering av valven 1941 m.m. Nedtagning av putsen på kyrkan 1954. Restaurering av predikstolen 1960 m.m. Renovering 1969- 71. Åtgärder efter 1971. KALKMÅLNINGAR 88 Beskrivning. Överkalkning av målningar- na 1745. Framtagande av kalkmålningar- na 1909. Rengöring av målningarna 1936 och 1971. INREDNING OCH INVENTARIER 104 Altare. Altarskrank Altarskåp. Altarkors. Altarkrucifix. Triumfkrucifix. Processions- kors. Försvunna medeltida skulpturer. Predikstol. Försvunna predikstolar. Ambon. Timglas. Försvunna timglas. Bis- kopsstoL Korstolar. Försvunnen bokstol. Försvunnen kungsbänk Bänkinredning. Tidigare bänkinredningar. Korskrank Obelisker. Pelare med fattigbössa. Läkta- re. Läktarunderbyggnad. Tidigare Läktare. Orgel. KororgeL Tidigare orglar. Cembalo. Nummertavlor. Dopfuntar. Dopredskap. Försvunna dopredskap. Konfiskerat silver. Nattvardskärl. Nattvardskärl överförda till Överluleå kyrka. Försvunna nattvards- kärl. Bägare och vaser. Brudkrona. Ljus- redskap. Ljusredskap överförda till Över- Luleå kyrka. Försvunna Ljusredskap. Texti- Lier. Textilier överförda till Överluleå kyrka. Försvunna textilier. Kollektredskap. Försvunna kollektredskap. Epitafium. Värja och ringkrage. Gravhällar. Grav- kamrar, gravar och kistor. Stenklot. Tavlor. Hedengrahnstavlor. Psalterium. Böcker. Sigill. Försvunnet sigill. Rökelsekar. Aqua- manile. Kyrkkistor. Möbler. Övriga inven- tarier. Försvunna övriga inventarier. Urverk. Försvunnet urverk. Klockor. För- svunna klockor. KYRKANS KONSTHISTORISKA STÄLLNING 177 NOTER 179 FÖRKORTNINGAR 192 KÄLLOR OCH LITTERATUR 193 SUMMARY 199 Z USAMMENFASSUNG 206 PERSONREGISTER 213 Förord Luleå socken blev under medeltiden ett betydelsefullt centrum för den svenska kolonisatio- nen i norra delen av landet. Här möttes olika kulturer och intressen genom både inflyttning från söder och öster och genom den svenska kungamaktens och kyrkans strävan att skaffa sig en maktposition inom området. I Luleå, först från 1831 kallas socknen Nederluleå, upp- fördes under senmedeltiden den mäktiga stenkyrka som blev Norrlands största medeltida kyrka. Den intar genom sin storlek, utformning och sina rika inventarier från medeltiden och 1700-talet en särställning bland våra kyrkobyggnader. Kyrkan är tillsammans med den omgi- vande Gammelstads kyrkstad, vår största och bäst bevarade kyrkstad, sedan 1996 uppförd på Världsarvslistan. Det är glädjande att kunna presentera en publikation om Nederluleå kyrka i serien Sveriges Kyrkor, ett önskemål som stod högt på listan redan vid inventarie- verkets tillkomst. Volymen är författad av fil dr Barbro Flodin, som även svarat för den omfattande arkiv- forskningen samt en del fotografering. Till de experter som biträtt författaren i olika frågor framförs ett varmt tack. De namnges i noterna i respektive sammanhang. Merparten av foto- graferingen har utförts av fotografen Gabriel Hildebrand, Riksantikvarieämbetet. Översätt- ningen till engelska har gjorts av Roger Tanner och till tyska av Dieter Kiinkel. Värdefulla bidrag till tryckningen av volymen har lämnats från Magn. Bergvalls Stiftelse, Letterstedtska föreningen, Berit Wallenbergs Stiftelse och Stiftelsen Marcus och Amalia Wallenbergs Minnesfond. Redaktionskommitten vill framföra ett varmt tack till bidragsgi- varna. Stockholm i mars 1998 Christina von Arbin R. Axel Unnerbäck Anders Åman Korvalvet (fig 87). Foto GH 1996. The chancel vaulting. Chorgewölbe. o NEDERLULEA KYRKA Norrbotten, Norrbottens län, Luleå domsaga, Luleå stift, Lule-Jokkmokks kontrakt, Nederluleå pastorat. Inledning Socknens läge och utbredning Nederluleå socken breder ut sig på ömse sidor om Lule- älvens nedre del, där älven vidgar sig till en fjärd. Inom området finns skärgård, flikig kustbygd och slättland med jordbruksbygd, som övergår i skogklädda berg. Bebyggelsen ligger till största delen längs älven, där den huvudsakligen är koncentrerad till tätorter. Centrum i socknen är Gammelstads kyrkby med Nederluleå kyrka. Förutom huvudkyrkan finns här ett par mindre kyrkor från senare tid, Stadsöns kyrka från 1975, Berg- näskyrkan och Porsökyrkan, båda från 1976, Sörbyakyr- kan i Antnäs från 1995 samt fiskekapell från 1700-talet på skärgårdsöarna Rödkallen och Brändö-Uddskär. Socknen har en storlek av 1092 km2 (1993) och 26.710 invånare (1996). Socknens historia Nederluleå socken, som den benämns från 1831, dess- förinnan Lule (Luleå), har sedan sin tillkomst på 1300- talet genomgått stora förändringar, både till sin omfatt- ning och bebyggelsekaraktär. Ä ven topografin har ändrats väsentligt då en kraftig landhöjning råder inom området. Utvecklingen i Lule älvdal och socknens his- toria uppvisar en rikt facetterad bild på många områ- den. Omfattande forskningsinsatser har givit upphov till en rik litteratur.1 En fast bosättning anses ha uppstått i Lule älvdal tidi- gast under 1000-talet och senast under 1200-talet. Spå- ren efter det jordbruk som bedrevs och formerna på en del bebyggelsenamn talar för att bosättningen under denna period uppstått genom kolonisation österifrån eller från områden som tidigare koloniserats från finskt område.2 På 1300-talet inleddes en svensk "kolonisation" av Lulebygden och kusten längs norra Bottenviken. Doku- ment från den tiden ger belägg för makthavarnas intres- se av att både etablera sig här och utnyttja naturtill- gångarna. Genom en överenskommelse den 2 februari 1327 delades området kring Luleälven med biflöden upp mellan ärkebiskopen Olof i Uppsala, fogden Johan Ingemarsson i Hälsingland samt två stormän i Hälsing- land.3 I ett brev från 1331 förbehöll de sig rätten till fis- ket i Luleälven.4 Vid ett möte i Tälje 1328 fastställdes en stadga, "Tälje stadga", som innebar att de som bosatte sig vid norra gränsen av Hälsingland, ett område som sträckte sig fram till Ule älv och Ule träsk, skulle åtnju- ta skattefrihet tills dåvarande kungen uppnått myndig ålder. Dessutom skulle ingen få hindra samerna och bir- karlarna i deras verksamhet.5 Det sistnämnda visar att trakten var befolkad och att birkarlarnas verksamhet redan var etablerad. Som Wallerström visat hade bir- karlarnas handelssystem sin förebild i Novgorod. Deras monopolställning inom handeln och rättigheter att upp- bära skatt bestod till 1554 då Gustav Vasa avskaffade privilegierna.6 1340 stadfäste Magnus Eriksson stadgan från år 1328. Nybyggarnas rättigheter bekräftades, under förbehåll att de erlade skatt till kronan och antog hälsingelagen. Inbjudan till kolonisation riktade sig till "thå Christno folke och almoge ... som åå Christo tro, eller till Christna tro si omwenda Wele".7 Verksamheten får ses både som kolonisation och mission. Såväl den världsliga som den kyrkliga makten kom att få ett starkt inflytande på den fortsatta utvecklingen. Medeltiden. Det äldsta kända belägget på både en för- samling och en kyrkobyggnad, ett kapell, "i Lulu" är en testamentshandling från 1339.8 Handlingen stadfästes i Luleå kapell genom att kyrkoherden Lars i Piteå satte 10 NEDERLULEÅ KYRKA sitt sigill under den. Detta har givit upphov till tolkning- en att Luleå skull vara kapell under Piteå. Sannolikt rörde det sig om ett missions- eller kolonisationskapell och den församling som omtalas var början till en ny socken.9 En ändring och stabilisering av de kyrkliga för- hållandena inträdde av allt att döma redan på 1340- talet, då Luleå var huvudkyrka med Piteå och Torneå som kapellförsamlingar.10 1374 gjorde ärkebiskopen Birger Gregersson en visi- tationsresa till Nordlanden och besökte då Luleå kyr- koförsamling, där ett möte hölls i prästgården. Grun- derna till denna gård har återfunnits vid arkeologiska undersökningar på Friluftsmuseets område i Gammel- stad.l1 En kyrkobyggnad måste ha legat inte långt däri- från. Platsens centrala kyrkliga funktion får då anses ha varit etablerad. 1374 omtalas för första gången en särskild underlag- man över "Norrabotten" och 1376 nämns i Uppsala jor- debok "contracta dicta butn". I ett dombrev från 1386 upptas herr Anders, prost i "Norrabotten".12 Det är ej känt var prosten hade sitt säte. Flera skäl talar dock för att det var i Luleå. Platsen var redan tidigare kyrklig centralort och socknen sannolikt den befolkningsmäs- sigt största. Kontraktet kom senare att delas i två kon- trakt, ett i söder med prost i Umeå och ett för den nord- liga delen med prost i Luleå. Belägg för detta förhållan- de finns från 1464,13 Av 1413 års jordebok framgår att Piteå och Torneå blivit egna socknar och inte längre tillhörde Luleå pas- torat. Luleå med Kalix älvdal var då med sina 120 "röker" den i särklass största av orterna längs kusten norr om Umeå. 14 Kalix socken är känd från 1482, men kan ha brutits ur Luleå något tidigare.15 Luleå socken, liksom Norrland i övrigt, tillhörde Uppsala ärkestift. Ärkebiskoparnas visitationsresor i detta vidsträckta område är kända från 1298 och fram- åt.16 1472 besöktes de nordliga delarna av ärkebiskopen Jakob Ulvsson. Detta besök kom sannolikt att betyda mycket för den kommande kyrkobyggnadsverksamhe- ten i Västerbotten och Norrbotten. Det var troligen då som det fattades beslut om uppförandet av en stenkyr- ka i Luleå. 1482 fick Jakob Ulvsson de nio kustsocknar- na från Umeå till Särkilax i världslig förläning och kom att uppbära stora inkomster härifrån, inte minst genom laxfisket och skinnhandelnP Vid medeltidens slut omfattade Luleå socken ett område motsvarande sju nuvarande församlingar, från Piteå i söder till Kalix i öster, samt hela Luleå lappmark till vattendelaren och den kommande gränsen mot Norge. Bebyggelsen, som var koncentrerad till kusttrak- ten, hade till stor del vuxit fram genom kolonisation. De kontakter som då etablerades kom i hög grad att påver- ka näringslivet inom området. En viktig verksamhet var lappmarkshandeln. Skinn och torkad fisk var viktiga produkter, som genom birkarlarnas förmedling skeppa- des söderut av de bottniska sjöfararna. Vattenvägen var den viktigaste förbindelsen och leden var farbar till kyrkplatsen och kyrkans närhet. Från mitten av 1300- talet kom borgarna i Stockholm och Åbo att dominera handelsfärderna i Bottenviken. Lulebygdens handels- kontakter med Stockholm, de personkontakter som kan påvisas med huvudstaden samt de kyrkliga kontakterna med Uppsala var av största betydelse för kyrkabyggan- det i norr och den stora stenkyrka som uppfördes i Luleå under senmedeltiden samt de rika inventarier som tillfördes kyrkan under medeltidens slutskede.18 Senmedeltiden kom att bli en orolig tid i dessa nord- liga trakter, då flera intressen korsade varandra. Oklar- heterna rörande gränsdragningen vid freden i Nöteborg 1323 aktualiserades 1493 då ryssarna ansåg området norr om Bjuröklubb som ryskt intresseområde, något som också ledde till stridigheter. Andra makthavare med intressen i området var unionskungen Hans, riksfö- reståndaren Sten Sture och ärkebiskopen Jakob Ulvs- son. Orostiderna avspeglar sig även i utformningen av Luleå sockenkyrka och dess stigluckor. Åren 1518-19 företog Olaus Magnus en resa i norr. Även om han inte besökte Luleå har den bild han givit av sedvänjor och näringsliv accepterats som giltig för hela området. Hans illustrerade skildring från 1550 och hans Carta marina från 1539 är ofta återgivna källor rörande livet i dessa trakter under övergången från medeltid till nyare tid. Nya tiden. Förändringarna under den nya tidens första decennier gällde främst förvaltningen. Någon enskild länsinnehavare fanns inte längre utan Västerbotten, där även nuvarande Norrbotten ingick, kom definitivt att ingå i det svenska riket, underställda centralmakten. skatteuppbörd och leverans av fisk och skinn gjordes till kronan, i Luleå med hjälp av prosten Mattias, medan birkarlarna fortsatte att sköta handeln med lappmarken fram till 1554. För kyrkans del skedde en konfiskation av kyrksilver, där Luleå vid leveransen 1548 svarade för det största bidraget från socknarna i Västerbotten. 1558 drogs prästgården in till kronan och ett statligt jordbruk inrättades, ingående i en större plan, avelsgårdsprojek- tet Detta avvecklades och Luleå socken fick 1563 åter prästgård och kyrkoherde.19 1607 inleddes den nya tidens avsöndring från Luleå socken då Jokkmokk blev egen församling. Redan 1617 återfördes den dock som annex till Luleå församling INLEDNING 11 Figl. Gammelstad med kyrkan i centrum. Flygbild från norr. Foto Jan Norrman 1994. Gammelstad, with the church in the centre. View from the north Gamme/stad mit der Kirche im Zentrum. Luftaufnahme von Norden. men med egen predikant. 1673 blev Jokkmokk åter egen församling genom det s.k.lappmarksplakatet, men först 1693 fick den egen kyrkoherde. Genom avsön- dringen av det stora lappmarksområdet kom Luleå socken att omfatta bara en tiondel av den tidigare area- len. 1621 skedde en förändring i bygden då Luleå stad bil- dades av området närmast sockenkyrkan. Delar av kyrkstaden ombildades till borgar- och köpmansstad och det som även tidigare varit socknens centrum fick ytterligare funktioner av central karaktär. 1649 flyttades dock köpmansstaden till en plats närmare kusten då den kraftiga landhöjningen försvårade den viktiga sjöfarten. Den var under denna tid som benämningarna "Nya sta- den" och "Gamla staden", senare Gammelstad, tillkom och blev allmänt brukade. Kyrkligt sett skedde ingen förändring förrän 1667 då den nya staden fick egen kyrka och egen präst Luleå stad avskildes dock inte till egen församling och eget pastorat förrän 1888. 1654 skedde ännu en utbrytning då Råneå socken bil- dades. Dessförinnan, på 1640-talet, hade rånehorna upp- fört ett eget kapell för att slippa de besvärliga resorna till moderkyrkan i Luleå. Tiden 1550- 1750 var en svår tid för Lulebygden, lik- som för landet i övrigt Skattepålagor, krig, soldatut- skrivningar och missväxt gjorde levnadsförhållandena svåra och höll befolkningsökningen nere. En förbättring inleddes i början av 1700-talet, men avbröts av ryssarnas härjningar omkr. 1718. Återhämtningen på 1720-talet fick ytterligare kraft mot mitten av århundradet Dessa förhållanden avspeglar sig också i sockenkyrkan. På 1500- och 1600-talen gjordes endast nödtorftiga repara- tioner. Uppgången omkr. 1710 bekräftas av rika dona- tioner från välbeställda sockenbor till kyrkans inred- ning. Kyrkobyggnadens bedrövliga tillstånd beskrivs i ett besiktningsprotokoll från 1737.20 Det ökande väl- 12 NEDERLULEÅ KYRKA \ ,. ) ' ~ Fig 2. Karta över Gammelstad med markerad gräns för områ- det tillhörande Världsarvet Upprättad 1995. RAA. Map of Gammelstad, showing the boundary of the area of the World Heritage site. Drawn 1995. Karte von Gamme/stad mit markierter Grenze fur das Gebiet, das zum Weltkulturerbe gehör!. 1995. ......... ::.-.-:.·.---.·.- . . • : .•.• ... ·.· ::: : ·.·-~ :"'::-=:: ::-·:::= l1J The Church Village of Gammelstad Nominated area INLEDN ING 13 A.ppend.ix 2 The extent of the nominated area is 16,3 ha For tbe exteZJt of tbe Buffer ~De, •- appeDdbr 3 De signations ~:g{ E3 • m Building of cultural importance Main building Outhouse Church cottage Public convenience Ancient gravel alley so 100 200 meter 14 NEDERLULEÅ KYRKA ståndet möjliggjorde dock omfattade reparationer och ombyggnader under decennierna närmast efter 1700- talets mitt, se närmare under Kyrkobyggnadens historia. Befolkningsökningen under senare delen av 1700- talet och början av 1800-talet ledde till krav på ytterli- gare en kyrkobyggnad och en delning av socknen. Denna verkställdes 1831 då socknen delades i två delar, Överluleå och Nederluleå, och den nya kyrkan i Över- luleå (nuv. Boden) invigdes. Nederluleå socken fick sin nuvarande utsträckning 1888, då staden avskildes till egen församling. Under 1900-talet har ett flertal annexkyrkor tillkommit, som nämnts ovan. Lule (Luleå) socken hörde till Uppsala ärkestift från sitt bildande på 1300-talet till 1647 då "Hernösands superintendentia" inrättades, 1772 omvandlad till stift. Genom delning av stiftet inrättades Luleå stift 1904. Gammelstads kyrkstad och kyrkby Beskrivning. Fem infartsvägar leder radiellt mot kyrkan. Längs dessa grupperar sig bebyggelsen i kvarter med rader av stugor längs vägarna och inom kvarteren stu- gor i kortare rader eller mindre grupper åtskilda genom slingrande gränder. Ett par kvarter nordöst om kyrkan skiljer sig från den övriga bebyggelsen genom att vara rätvinkligt utformade och glesare bebyggda med större byggnader (fig 1-2). Bebyggelsen inom området består av kyrkstaden med sina kyrkstugor för tillfälligt boende och kyrkbyn med bostäder för permanentboende, sock- enstuga, sockenmagasin, värdshus och butiker.21 Då kyrkbyn utvecklats ur kyrkstaden finns ingen geogra- fiskt klar gräns mellan dessa. Kyrkstadens stugor är koncentrerade främst till kvar- teren sydväst om kyrkan. De totalt 424 kyrkstugorna innehåller 555 kamrar, dvs en del stugor är parhus. Dessutom finns några härbren samt sex bevarade stal- lar. stugorna är uppförda i en våning, ett fåtal i två våningar. De är knuttimrade, de flesta klädda med panel och rödfärgade med vita snickerier. Taken är täckta av varierande material, de flesta av plåt eller tegel. Kyrk- stugorna har en enhetlig prägel men uppvisar samtidigt en stor variation i utformningen av detaljer som dörrar och fönsterluckor. I stadskvarteren nordöst om kyrkan och kvarteren närmast dessa ligger större gårdar jämsides med små stugor samt inslag av bebyggelse tillkommen under senare tid. En större variation i bebyggelsens utform- ning och färgsättning råder här. Kyrkans dominerande storlek och läget i centrum av denna låga bebyggelse ger platsen en särskild prägel av svunnen tid och gör den samtidigt till en unik företeel- se. Historik. Kyrkstadens utbredning, historia och funktion har behandlats ingående i litteraturen.22 Ursprungligen fanns 71 kyrkstäder i Sverige, varav 70 i Norrland. Av dessa är endast 18 bevarade, de flesta endast till en liten del av vad de en gång varit. Av dessa är Gammelstads kyrkstad den största och bäst bevarade. Det äldsta belägget för en kyrkstad vid Luleå sockens kyrka och för en kyrkstad överhuvudtaget finns Bureus ' skildring av sitt besök här julen år 1600: "Alle bönder hafva sijna stugor vidh kyrkian på en plass the kalla Bärghet, 2, 3 fyre eller 5 om hvar stughu, thijt koma the h var lögerdagh för aftonsongen skull och drag- ha thädhan om söndagzafton eller om Måndagen." stugorna tjänade för övernattning vid gudstjänstbesök och andra förrättningar. Bureus säger om julen: "The draghe så at the koma fram dagen för Juleafton och om Julafton hugga the vedh och föra til sina stugor til ver- men öfver helgen."23 Det är okänt när stugorna kommit till. Behovet av övernattning för många långt bort boen- de inom den vidsträckta socknen måste dock ha funnits så länge kyrkan funnits. stugornas placering i ett ore- gelbundet, närmast medeltida mönster talar för att de tillkommit efterhand vid behov. En kyrkstugeförord- ning från 1695 om rätten till kyrkstuga och stall samt placeringen av stugorna efter varje bys läge och storlek i socknen speglar de förhållanden som då redan rådde i Luleå. Stugorna placerades vid byarnas olika infarter till kyrkan.24 Antalet stugor vid Bureus ' besök har, med stöd av uppgifter om socknens folkmängd, uppskattats till mellan 200 och 300.25 Luleå stad grundades 1621 och ett sockencentrum bil- dades då här.26 För att ge plats åt borgarna och deras byggnader planlades de rätvinkliga kvarteren nordöst om kyrkan. De kyrkstugor som fanns här flyttades då undan. På en karta från 1648 finns sju rader stugor angivna utanför stadsgränsen (fig 3). De har tolkats som kyrkstugor undanflyttade från stadskvarteren.27 Borgar- na i den nyblivna staden utgjordes av bondeköpmän, som fortsatte att bruka sina hemman i socknen. Upp- förandet av borgarhus i den nyblivna staden och intres- set för en utveckling av denna var därför begränsat.28 · På grund av den kraftiga landhöjningen flyttades köpstaden Luleå 1649 till en plats med bättre hamn när- mare kusten. Motståndet mot utflyttning och svåra bränder med påföljande återflyttning till den gamla platsen ledde till att Luleå under andra hälften av 1600- INLEDNING 15 Fig 3. Karta över Luleå stad (nuv. Gammelstad) 1648. Märk stugorna utanför den markerade stadsgränsen och den långa vägen till hamnen med sjöbodarna. Krigsarkivet. Map of the town of Luleå (present-day Gammelstad) in 1648. Notice the cottages outside the town boundary and the Long distance to the harbour and its warehouses. Karteder Stadt Luleå (jetzt Gammelstad) 1648. Man beachte die kleinen Häuser ausserhalb der markierten Stadtgrenze und den lang- en Weg zum Hafen mit den Fischerhiitten. talet kom att framstå som två städer, "Lule Nystan" och "Lule Gammelstan". En del av borgarhusen förblev också kvar i den gamla staden Luleå. I början av 1700-talet fick livkompaniet vid Väster- bottens regemente en exercisplats vid Gamla staden. I samband med detta flyttade en hel del militär och andra personer hit. Det kom att uppstå en permanent bosätt- ning av hantverkare, officerare och tjänstefolk. 1730 hade Gamla staden mellan 200 och 300 invånare och Nya staden 292. Den gamla staden kom att röna större intresse och större uppskattning bland besökare, som t.ex. Carl von Linne, än den nya staden.29 I början av 1800-talet upplevde Gamla staden en upp- gång då Norrbottens län bildades 1810 och landshöv- dingen förlade sitt kansli hit och hade sin bostad i Sun- derbyn till 1816, då landshövdingens säte flyttades till Piteå. 1817 kom en förordning från Kungl. Maj:t där det bestämdes att endast de som bodde mer än en mil från kyrkan skulle få uppföra kyrkstugor.30 Bakom detta låg befolkningens tillväxt, som ledde till att socknen dela- des 1831 och Överluleå bildades. De sockenbor som fick ny tillhörighet flyttade då sina kyrkstugor från Gamla staden till Överluleå. 1848 beslöt dock sockenstämman att även de som bodde närmare än en mil från kyrkan skulle få ha kyrkstugor, bl.a. för skolgångens skull.31 Under senare delen av 1800-talet skedde en omflytt- ning. En del tjänstemän, som inte var socknens egna, flyttade till staden med dess större bekvämlighet. I stäl- let flyttade åtskilliga handelsmän till Gamla staden efter handelns frigivande. I början av 1900-talet var flertalet av kyrkstadens stu- gor grå timmmerstugor med trätak och vitmålade snick- erier, endast ett fåtal var klädda med panel (fig 4-7). Efter hand har flertalet stugor försetts med panel och målats faluröda med vita snickerier (fig 8-10). På 1920- talet inrättades busslinjer och hållskjutsen med häst upphörde. En stor del av kyrkstallarna, som fanns till de 16 NEDERLULEÅ KYRKA Fig 4. GammeJstads kyrkstad från söder. Foto Sigurd Curman 1909. The church town of Gamme/stad seen from the south. 1909. Kirchenstadt von Gamme/stad von Silden. 1909. Fig 5. GammeJstads kyrkstad mot sydväst, från tornet Ufr fig 8). Foto Sigurd Curman 1909. The church town of Gammelstad, Jooking southwestfrom the tower (cf. fig. 8). 1909. Kirchenstadt von Gammelstad, Blick vom Turm nach Siidwesten (vergleiche Bild 8). 1909. INLEDNING 17 Fig 6. Nederluleå kyrka med en del av GammeJstads kyrk- stad, från sydväst. Foto Sigurd Curman 1909. Nederluleå Church, with part of the church town of Garn- me/stad, seen from the south- west. 1909. Kirche von Nederluleå mit einern Teil der Kirchenstadt von Garnrnelstad, von Siid- westen.1909. Fig 7. GammeJstads kyrkstad från sydväst. Teckning av Ferdinand Boberg 1924-42. RAÄ. Foto GH 1997. The church town of Garnrnel- stad seen from the southwest. Drawing from 1924-42. Kirchenstadt von Garnrnel- stad von Sildwesten. Zeich- nung von 1924-42. 18 NEDERLULEÅ KYRKA Fig 8. GammeJstads kyrkstad mot sydväst, från tornet (jfr fig 5). Foto GH 1997. The church town of Gammel- stad, Iaoking southwest from the tower (cffig. 5). Kirchenstadt von Gammel- stad, Blick vom Turm nach Siidwesten (vergleiche Bild 5). Fig 9. GammeJstads kyrkstad från sydväst (jfr fig 7). Foto förf. 1989. The church town of Gammel- stad, from the southwest (cf fig. 7). Kirchenstadt von Gammel- stad von Siidwesten (verglei- che Bild 7). INLEDNING 19 Fig 10. Gammelstads kyrkstad från sydväst. Foto GH 1997. The church town of Garnrnelstad, from the southwest. Kirchenstadt von Garnme/stad von Sudwesten. '20 NEDERLULEÅ KYRKA flesta stugor, försvann och kyrkstaden ändrade delvis karaktär. 1932 fanns endast 80 stallar kvar och idag är endast sex bevarade. 32 Efter en nedgångstid väcktes intresse för kyrkstaden som kulturhistorisk sevärdhet på 1960-talet. Ca 200 stu- gor restaurerades på 1970-talet. Den traditionella användningen av kyrkstugorna för tillfällig övernatt- ning har hela tiden varit den rådande. Efter ett flertal förslag från 1930-talet och framåt till både förändringar och bevarande av miljön och byggnaderna antogs 1993 skyddsbestämmelser för bebyggelsemiljön. Kontrakt har upprättats mellan Nederluleå församling och ägarna för att garantera bevarandet och användningen av stu- gorna och den kringliggande miljön. Den 6 december 1996 fördes Gammelstads kyrkstad upp på UNESCO:s Världsarvlista (the World Heritage List) över för mänskligheten omistliga objekt (tig 11). Världsarvskommittens motivering löd: "Gammelstads kyrkstad är ett enastående exempel på den traditionella kyrkstad som finns i norra Skandinavien. Den illustrerar på ett utomordentligt sätt anpassningen av traditionell stadsplanering till de speciella geografiska och klimato- lagiska förhållandena som råder i en svår naturmiljö."33 Detta världsarvs område har i sitt centrum kyrkan, omgiven av kyrkstaden, borgarkvarteren, de offentliga byggnaderna och den senare tillkomna permanenta bebyggelsen. Gammelstads kyrkstad med sitt både materiella och immateriella kulturarv har sin plats i såväl det lokala medvetandet som i erkännandet på högsta nivå. Fig 11. Unesco s symbol för objekt tillhörande The World Heri- tage (Världsarvet). The UNESCO World Heritage emblem. Das Symbol der Unesco fiir Objekte, die zu The World Heritage (Weltkulturerbe) gehören. KYRKOGÅRDEN OCH DESS BYGGNADER 21 Kyrkogården och dess byggnader Kyrkan och kyrkogården är belägna på sydöstra slutt- ningen av en kulle, vars krön ligger ca 50 m nordväst om kyrkogården. Kyrkogården har en i det närmaste rek- tangulär utformning med sin största utsträckning i öst- väst och begränsas av en bogårdsmur samt omges av gatumark (fig 12). I direkt anknytning till bogårdsmuren finns fem byggnader, i väster ett klocktorn och en stig- lucka, i norr en stegport och i öster ett bårhus och ett gravkor. Kyrkan är placerad i nordvästra delen av kyr- kogården, som också är den mest kuperade delen. Resten av kyrkogården är utplanad och till största delen täckt med gräsmatta. Kyrkogården inramas av resliga, vitstammiga björkar. Andra träd på kyrkogården är ett lärkträd, två tallar och ett par rönnar. Gångarna öster och söder om kyrkan är asfalterade och avslutade med kanter av gles stensättning. Norr om kyrkan leder en gång med gles stensättning och samma typ av stensätt- ning finns i sluttningen från västgaveln. Det finns inga markerade gravar på kyrkogården utan endast sex grav- · hällar, ett par fragment av stenar, två gravkors och en minnessten. Fyra ingångar leder till kyrkogården, två i väster genom en stiglucka samt genom klocktornet, som dock ej brukas som genomgång, i norr genom en stig- lucka och i öster genom en öppning i muren (fig 13). ~, . y;/·-·----.. \ Rackzell säger i sin avhandling 1731 att kyrkogården var ganska stor och att här fanns många åt de saligen avsomnade resta gravvårdar, både av trä, som kallades "rol", och av sten liknade små hus.1 De äldsta påträffade uppgifterna om en planering av kyrkogården är från 1830-talet (st prot, räk). 1830 utför- des en del arbeten för begravningsställe m.m. 1831 beslöts att kyrkogården skulle rensas från stenar och "planeras" samt hädanefter hållas ren från de dödas ben. Lämpliga träd skulle planteras (st prot). 1832 togs det gamla "Grafhuset" bort, ett målat plank med grin- dar av järnsmide uppfördes liksom två kortare staket mellan kyrkväggen och bogårdsportarna efter ritning av E Rollström och "åtskilliga träd" planterades (räk). Planket finns markerat på Eric Rollströms situations- plan från 1840-talet (fig 14). Sannolikt tillkom det för att skilja kyrkogårdens område för gravplatser från kyrkan och ingångarna till denna. 1865 togs en ny begravningsplats i bruk ett stycke från kyrkan och den gamla kyrkogården vid kyrkan använ- des inte längre som begravningsplats.2 Sedan den gamla bogårdsmuren rivits 1903 och ersatts av ett järnstaket planterades innanför detta en häck av sibiriska ärtbus- kar och rönn. På kyrkogården anlades gräsmattor med \ \ \ Fig 12. Situationsplan. Upp- : \\_ mätn. ritn. av John Söderberg 1. Kyrkan .,., 1949, rev. av förf., ritad av 2. Klocktorn 3. Norra st~gport~n ·-----.,____Kerttu Palmgren 1997. Skala 4. Västra st~porten -....•..., _____ _1:2000. 5. Barhus - --., 6. Gravkor Site plan. 7. Sock~n magasin Lageplan. 22 NEDERLULEÅ KYRKA Fig 13. Kyrkan från sydöst. Foto GH 1997. The church, from the southeast. Kirche von Siidwesten. gångar och "förskönade planteringar" (fig 79). Arbetet utfördes sommaren 1906 av järnvägsträdgårdsmästaren Malmsten (vis prot 1907). 1953 gjordes en upprustning av kyrkogården genom omläggning av gräsmattan och rensning av träd och buskar. Fasadbelysning ordnades med sju ljuspunkter runt om kyrkan. Av de träd som planterats och de gångar som anlagts har en del tagits bort under senare årtionden för att få större samman- hängande och mera lättskötta gräsytor. Bogårdsmur Uppförd av kluven fältsten, i huvudsak granit, i tre skift, kallmur, täckt med grästorv, h ca 130-150 cm (utan gräs- torv), b ca 140 cm. Muren löper runt kyrkogården med stötfog mot samtliga fem byggnader som direkt ankny- ter till den. Fogarna mot klocktornet, bårhuset och gravkoret har plåtavtäckning. Alltsedan rivningen av den gamla bogårdsmuren 1897-1903 (se nedan) rådde missnöje över denna åtgärd och det enkla järnstaket som sattes upp i murens ställe. 1930 väcktes förslag om återuppförande av muren och Kungl. Byggnadsstyrelsen ställde sig positiv till detta (K-byrån). Ett förslag till en mur med tre alternativa täckningar utarbetades av länsarkitekt Eberhard Loven. På grund av den stora arbetslöshet som då rådde &KYRKOGÅRDEN OCH DESS BYGGNADER 23 gjordes framställning till Statens Arbetslöshetskom- mision om att få bedriva arbetet som statligt nödhjälps- arbete. Bistånd beviljades härifrån med 75 % av löne- kostnaderna. Det insända förslaget godkändes den 29 april1932, sedan det reviderats med tillägg av ett fjärde alternativ för täckning av muren med torv. Det sist- nämnda alternativet antogs av ekonomiska skäl. Det gamla järnstaketet togs bort och en mur, den nuvarande, uppfördes 1932. Stenen hämtades från Lilla Vickberget ca tre km från kyrkan. Som utgångspunkt för murens höjd och bredd tjänade märken i stigluckor- na efter den gamla muren. Muren täcktes med torv. På östra sidan av kyrkogården fick muren en genomgång, _:J ~-:Y :z;!: ,...,....._ r-..-~ .~ ,..~... ~- ... _.,..,.__... .. "'""""..._ ~-.,-~-~±=~- l ....,_ ,.~~-- ' .r;:: ,~~~- -~- ~~ _j som försågs med en grind av tjärat trä. 1969 breddades denna ingång från 2,4 m till 3 m av brandsäkerhetsskäl och grinden togs bort (K-byrån). 1995 breddades infar- ten till3,5 m efter föreläggande från Räddningstjänsten (ATA). Försvunnen bogårdsmur Åren 1897-1903 revs den gamla bogårdsmuren. Denna, som sannolikt var från medeltiden och troligen samtida med stigluckorna, var uppförd av natursten i kalkbruk och fram till1857 täckt med en spånklädd överbyggnad. En!. en beskrivning från 1819 var muren rappad med ~ - . r.;.,.~ .• ,->4-,. ...-JI#.hl.../,#t: .• •:l' ",iv_ < ,, C1 __ ~,.,._,~. ... ... ,_.. _ Fig 14. situationsplan, kyrkans nord- och östfasad, västportalen, ingångarna i bogårdsmuren och klockstapeln. Ritn. av Eric Holl- ström 1840-talet. ÖIÄ, RA. Drawing from 1840s, showing the site plan, the north and east fat;ades of the church, the lych-gates and the bel/ tower. Lageplan, Nord- und Sii.dfassade der Kirche, Westportal, Eingänge in der Kirchhofsmauer und Glockenstuhl. Z eichnung z wischen 1840 und 1850. 24 NEDERLULEÅ KYRKA kalkbruk.3 Murens höjd var ca 1,5 m och bredden ca 1,4 m, enl. de märken som fanns i stigluckornas sidomurar efter murens rivning (K-byrån). Vid besiktning 1737 ansågs det nödvändigt att förse stora delar av bogårdsmuren med ny betäckning.4 I maj 1741 fick Olof Person i Sunderbyn l dr smt för att ha lagat bogårdstaket i västra delen, söder om stegporten, "som ingen vill kännas vid" (räk). Murens underhåll till- hörde normalt allmogens åligganden. 1795 och 1831 reparerades bogårdsmuren på nytt på kyrkans bekost- Fig 15. Norra stigluckan, från norr. Foto GH 1996. The northem lych-gate, from the north. Närdliches Kirchhofsportal, von Norden. nad (räk). 1857 beslöt sockenstämman att ta bort överbyggna- den och jämna muren med kalk och småsten samt täcka den med torv (st prot).5 För dagsverken och torv svara- de sockenmännen. 1858 såldes "bogårdshufven", dvs det spånklädda brädtaket på bogårdsmuren, på auktion och inbringade 78 rdr specie 70 sh (räk). Bogårdsmuren förföll alltmer sedan den täckande trähuven tagits bort. Kyrkostämman beslöt därför att riva muren och detta gjordes succesivt åren 1897-1903, KYRKOGÅRDEN OCH DESS BYGGNADER 25 o NEDERLULl.A KYRKA /IORRA STIGPOII.TUI MS~O MOT 6DRR l) 4 5J! \ Fig 16. Norra stigluckan, plan, fasader och sektion. Uppmätn. ritn. av John Söderberg 1949. The northern lych-gate, plan, fa~;ades and section. Närdliches Kirchhofsportal, Grundriss, Fassaden und Sektion. en!. samtida vittnen med hjälp av dynamit (ATA). När muren revs påträffades utanför den ett antallik.6 Muren ersattes av ett enkelt staket, bestående av tre parallella stänger av svartmålat järn. Som nämnts ovan togs detta bort 1932 då bogårdsmuren rekonstruerades. Norra stigluckan Ingång i norra bogårdsmuren, vanligen benämnd stig- lucka,7 uppförd av natursten och tegel (fig 15- 16). På norra sidan synliga grundstenar i hörnen och längs gaveln. Trappa mot gatumark i norr av natursten i tre steg. I stigluckans nederparti natursten med rester av vit kalkslamning, urspr. troligen i förband med den äldre, rivna bogårdsmuren. Två rödmålade ankarjärn på var- dera gaveln. Övrigt murverk av tegel i oregelbundet munkförband. På gavlarna blinderingar i form av korsat kors inom stigande veckblinderingar, gråputsade. På sydsidan viss oregelbundenhet i blinderingen på ena sidan för att ge plats åt en öppning, ca 20x20 cm. Ä ven på norra gaveln glugg i murverkets röste, ca 20x20 cm. Ytterligare en glugg av samma storlek har funnits på samma höjd, senare igensatt med tegel. Gluggarna vid- gar sig i nischer på insidan av muren (fig 17). På västra muren horisontellt veckband utan puts. Svagt spetsbågi- ga portalöppningar med tvåsprångig omfattning, släta smygar, i övre delen putsade och vitfärgade. Mot norr inåtgående port i form av gallergrind av kraftiga bräder, svarttjärad, med bandgångjärn av järnsmide, ring av vri- det järnsmide, kraftigt stocklås och hjärtformig nyckel- 26 NEDERLULEÅ KYRKA bricka. Tak täckt med mönsterlagd spån, tjärat. Nock och vindskidor av bräder, nedtill kontursågade, tjärade. På södra gaveln spånklädd takryttare med liten klocka, h 22 cm, diam 30 cm. På norra gaveln vimpel av järnsmide med årtalet 1932. Portrummet kryssvälvt, valvstrålar avfasade, fyrkan- tig slutsten. I östra muren stor nisch med sittbänk samt djup, avsmalnande nisch med igensatt öppning mot norr. I västra muren nisch med sittbänk samt uppgång till vinden med dörr av stående, tjärade bräder. Golv av natursten. stigluckan medeltida, restaurerad 1932 Fig 17. Norra stigluckan, vinden, skyttegluggar i norra muren. Foto förf. 1996. The northern lych-gate, the upper floor, loopholes in the north wall. Närdliches Kirchhofsportal, Speicher, Schiessscharten in der Nordmauer. Den 3 oktober 1736 gjorde Luleå "Majestrat" en fram- ställning till kyrkorådet om att den lilla signalklockan på norra stigluckan skulle göra tjänst vid skolan (kyrko- rådsprot). 1749 uppgavs klockan vara skänkt till sock- enskolan "uti prosten Unaei tid" (inv).1749 reparerades stigluckan av Lars Ersson Sundbom och 1750 tjärades och rödfärgades taket (räk). Sommaren 1753 gjorde klockgjutaren Gerhard Meijer en "omgjutning" av en liten signalklocka (se Inredning och inventarier, För- svunna klockor). En huv snickrades och klockan sattes upp i mars 1754 (räk). I samband med rivningen av bogårdsmuren 1897-1903 skadades stigluckan. Vid kyrkostämman den 5 februari 1905 togs beslut om restaurering av norra sti- Fig 18. Norra stigluckan, bot- tenvåningen mot norr. Foto Sigurd Curman 1909. The northern lych-gate: the ground floor Iaoking north. Närdliches Kirchhofsportal, Erdgeschoss nach Norden. KYRKOGÅRDEN OCH DESS BYGGNADER 27 Fig 19. Västra stigluckan och kyrkans västgavel, från sydväst. Foto GH 1996. The western lych-gate and the west far;ades of the church, seen from the southwest. Westliches Kirchhofsportal und westlicher Kirchengiebel, von Siidwesten. 28 NEDERLULEÅ KYRKA 5KA~HING A·A F.45AD MOT VJSTa W .4D MOT ~ORR ____ _r_~ -- - -:: :r::.c-:;;r---, PLAN Fig 20. Västra stigluckan, plan, fasader och sektion. Uppmätn. ritn. av John Söderberg 1949. The western lych-gate, plan, far;ades and section. Westliches Kirchhofsportal, Grundriss, Fassade und Sektion. gluckan och medel avsattes för detta. En skrivelse sän- des till Överintendentsämbetet tillsammans med en rit- ning av John Wikberg, utarbetad i oktober 1903. Efter en viss omarbetning av ÖIÄ godkändes ritningen den 23 juni 19058. Någon restaurering kom dock inte till stånd (fig 18). 1913 tätades några sättningssprickor. Frågan om restaurering aktualiserades på nytt 1927 och länsarkitekten Eberhard Loven gjorde ett förslag, som fastställdes av Kungl. Byggnadsstyrelsen den 30 mars 1928 (K-byrån). Enl detta förslag, som kom att föl- jas, förankrades de spruckna murarna med sträckanka- re, som murades in. Bortfallna och förvittrade stenar ersattes och befintliga bänkar på ömse sidor om port- gången påmurades med ett tegelskift. Valvet över port- gången slogs med nytt tegel. Det skadade valvet hade tagits ner tidigare då det fanns risk för ras. Cementbruk i senare spricklagningar togs bort liksom lösa partier i putsen i gavlarnas blinderingar. Gammal puts lagades och valvet putsades med kalkbruk och kalkfärgades. Det skadade taket av bräder ersattes med spåntak. Vindsgluggarna sattes igen med svartmålade träluckor. Järnbeslagen skrapades och målades med svart oljefärg och grinden tjärades. Kostnaden för restaureringen beräknades till 1.250 kronor. 1933 sattes en liten klockhuv med klocka upp på tak- nocken, efter en avbildning från 1839, samt en flöjel av järn med årtalet 1932 för restaureringens genomföran- de. Klockan hade inköpts 1854 hos klockgjutaren Lin- derberg i Sundsvall och placerats på taket av skolhuset i Gamla staden. Den hade använts både som ringklocka för skolans räkning och för ringning vid de bönestunder som ofta hölls i skolan. Då ett nytt skolhus uppförts och det gamla skolhusets tak lades om sommaren 1932 togs klockan ned därifrån och sattes upp på stigluckan (K- byrån). KYRKOGÅRDEN OCH DESS BYGGNADER 29 Västra stigluckan I västra bogårdsmuren (fig 19-20). Murverk av natur- sten i nederpartiet samt ovanför detta tegel, slammat och avfärgat med vit kalkfärg. På västra fasaden rester av veckblinderingar. Två vitmålade ankarslutar på var- dera gaveln. Portalöppningar svagt spetsbågiga med avtrappade språng, smygar släta med övre delen putsa- de och vitfärgade. Port av profilerade plankor, diagonalt ställda mot en snedställd kvadrat i mittpartiet, svarttjä- rad, med ring av järnsmide och kraftigt stocklås. Överbyggnad av knuttimrat liggtimmer, rödfärgat. På östra gavelpartiet en svartmålad inskrift: "A o MDCCXLVIII L E S B" (=Anno 1748 Lars Ersson Sundbom). Tak täckt med mönsterlagd spån, tjärat. Nock och vindskidor av bräder, nedtill kontursågade, tjärade. På västra gaveln en figursågad bräda som deko- ration. Portrummet kryssvälvt med avfasade valvstrålar, fyr- kantig slutsten. I norra muren stor nisch med sittbräda, en mindre nisch med inmurat bottenstycke av trä och överliggare av trä samt en låg, utåt avsmalnande nisch, igensatt mot väster (fig 21). I södra muren nisch med sittbänk samt uppgång till vinden. Dörr till denna av stå- ende, tjärade plankor. Golv av natursten. stigluckan medeltida med överbyggnad av timmer från 1748, restaurerad 1931-32. Vid besiktning 1737 befanns stigluckorna vara ganska illa medfarna och när det gällde taken "i en långlig sak- nad af en sådan nödvändighet" (besiktn prot). 1740 beslöts att "hwalfportarna" till bogården skulle "inrät- tas effter det nu wanliga bygningssättet, då ansenlig tegelbesparning dermed sker till Kyrkans öfriga repara- tion" (prot). Överbyggnaden i västra stigluckan revs och Fig 21. Västra stigluckan, bottenvåningen, skyttegluggar mot väst-nordväst. Foto GH 1996. The western lych-gate: the ground floor, loopholes facing west- northwest. Westliches Kirchhofsportal, Erdgeschoss, Schiessscharten gegen West-Nordwesten. när två nya fönster togs upp i kyrkans norra mur 1741 kom också teglet därifrån till användning (se Kyrko- byggnadens historia). 1748 lagades stigluckan av Lars Ersson Sundbom och försågs med en överbyggnad av timmer. 1750 tjärades och rödfärgades taket (räk). Även den västra stigluckan hade svåra sprickbild- ningar och skadade murpartier efter rivningen av bogårdsmuren 1897-1903. Den sekundära överbyggna- den av timmer var delvis rötskadad. Förslag till restau- rering gjordes av länsarkitekten Eberhard Loven i okto- ber 1930 (K-byrån). En!. detta skulle stigluckan rekon- strueras med den norra stigluckan som förebild, då por- tarna uppvisar samma planmått och rester av tegelmur- verk och blinderingar talar för att den västra stigluckan kunde ha haft en likartad utformning som den norra porten. På Sueciabilderna har också stigluckorna en lik­ artad utformning (fig 73-77). Förslaget avslogs dock av riksantikvarien Sigurd Curman med motiveringen att man inte med visshet kände överensstämmelsen mellan de båda stigluckornas detaljutformning samt att den västra stigluckan i sitt nuvarande skick var synnerligen karakteristisk och hade sitt värde ur såväl estetisk som kulturhistorisk synpunkt. Ett nytt förslag upprättades, som fastställdes med vissa erinringar den 26 juni 1931. Enl. förslaget skulle grunden förstärkas, murarna förankras genom streckan- karjärn, lösa och skadade stenar ersättas med nya, ett valv rekonstrueras i portgången, vindstrappa anläggas, sittbänkar påmuras, inre väggar och valv putsas med kalkputs och yttre, icke putsat murverk kalkslammas. Timmeröverbyggnaden skulle nedtagas och återuppfö- ras i samma utformning som tidigare med återanvän- dande av icke skadat virke och användbara takspån, taktäckningen tjäras och timmerytorna oljelaseras, ny 30 NEDERLULEÅ KYRKA port utföras. Förslaget, som genomfördes, kostnadsbe- räknades till5.000 kronor (K-byrån). De båda stigluckornas små nischer i bottenvåningen, igenmurade i yttermuren, och den norra stigluckans gluggar med inre nischer i övervåningen, samma kan ha funnits även hos den västra stigluckan, har sannolikt tjä- nat som skyttegluggar för ett aktivt försvar. stig- luckorna var sannolikt uppförda samtidigt med den tidi- gare rivna bogårdsmuren och bildade tillsammans med denna en befästning. Dessa stigluckor intar en särställ- ning inom det medeltida svenska materialet, då inga andra stigluckor med bevarade inbyggda försvarsanord- ninger är kända. 9 Försvunnen port 1779 gjordes en ny ingång i kyrkans västra gavel ( räk ). Som en följd av detta togs samtidigt en ny ingång upp i bogårdsmuren, rakt väster om kyrkan. Enl. en uppmät- ningsritning från 1840-talet bestod porten av kraftiga hörnstolpar med bågformig överbyggnad och portar av trä (fig 14). Överbyggnaden var klädd med spån och porten försedd med stockbom och lås (räk). Benäm- ningen "Gröna porten", som finns på ritningen, talar för att själva portdörren var grönmålad. Porten revs när det nya klocktornet uppfördes på dess plats 1849-51. Klocktornet Väster om kyrkan, i direkt anslutning till bogårdsmuren (fig 22-23). Kvadratisk plan. På östra sidan trappa av huggen granit i fem steg. Sockel av huggen granit, skrå- kantad. Murverk av natursten med tegel i smygar och lister, putsat och avfärgat med vit kalkfärg, markerade hörnlisener. I öster och väster spetsbågiga portalöpp- ningar i fyra språng. Flankerande pilastrar med profile- rade kapitäl. Portar av stående plank, svartmålade, med ring av järnsmide. Ovan västra ingången tre små fönster samt högre upp ett rundfönster med spröjsverk målat i vitt. Rundbågiga ljudöppningar med omfattningar i puts. Ljudluckor klädda med kopparplåt. Profilerad taklist av trä, gråmål ad. Överbyggnad av trä i två avsatser, klädda med panel, indelade genom lisener, målad i gulgrått På den nedre avsatsen urtavlor. På den övre avsatsens fyra sidor inskriften "DEO GLORIA" i svart på vit botten. Lågt pyramidtak med förgyllt klot och kors. Taken klädda med kopparplåt i skivtäckning. Hängrännor och stuprör av plåt, målade i samma kulör som bakomliggande par- tier. Tornet indelat i sju våningar genom bjälklag av trä med golv av bräder. Trappor av trä. Golv i bottenvå- ningen av natursten. Murverket i bottenvåningen slam- mat, i de övre våningarna endast fogstruket. I bottenvå- ningen förrådsutrymmen av brädpanel vid norra sidan, på dörren texten "År 1853" i rödkrita. Ett rep för den tidigare klämtningen (ej längre i bruk) hänger genom alla bjälklagen ned till bottenvåningen. De två klockor- na upphängda i fjärde våningen, mitt för ljudöppningar- na. Elektriskt urverk ovan klockvåningen. Vid sockenstämma den 11 oktober 1846 beslöts att en ny klockstapel skulle uppföras då den gamla befanns i bristfälligt skick. Lantmätaren och konduktören Erik Hollström10 skulle anmodas utföra en ritning, som sedan skulle föreläggas Överintendentsämbetet för godkän- Fig 22. Klocktornet från söder. Foto förf. 1989. The bel/ tower, from the south. Glockenturm von Suden. SKAUNING A -.4 10 1 z 3 4 5 6/A. l =+=~=-l= L=d:: t:. Fig 23. Klocktornet, plan och sektion. Uppmätn. ritn. av. John Söderberg 1949. The bell tower, plan and section. Glockenturm, Grundriss und Sektion. KYRKOGÅRDEN OCH DESS BYGGNADER 31 nande. Byggmästaren Olof Gustaf Almll skulle anmo- das åtaga sig arbetet med uppförandet (st prot). Den 21 februari 1847 presenterades för sockenstämman en rit- ning, som Hollström utfört i samråd med Alm. Denne hade även gjort ett materialförslag till klockstapeln, som skulle uppföras av sten. Sockenmännen förklarade sig "fullkomligen nöjda" med ritningen (st prot). För sitt arbete fick Hollström 20 rdr banco (räk). Däremot var man inte överens om platsen för den nya klockstapeln. Tre alternativa förslag fanns: På samma plats som den gamla stapeln, vid kyrkans västra gavel och i bogårds- muren på platsen för "Gröna porten". Hollström och Alm förordade varmt platsen för gamla klockstapeln, bl. a. av ekonomiska skäl. En stapel på gamla platsen föreslogs bli 36 alnar hög medan en stapel väster om kyrkan skulle kräva en höjd av 52 alnar, alternativa rit- ningar förelåg. Starka argument för platsen för Gröna porten framfördes dock av andra närvarande. Vid omröstning fick Hollström och Alm stöd för sittförslag och ritningen sändes in till ÖIÄ (st prot). Ärendet hand- lades av arkitekten C G Blom-Carlsson12 och denne föreslog en ändring av Hollströms ritning så att tornet skulle ."erhålla lika stil med kyrkan; en genomgång tvert genom tornet beredas; samt lanterninen och balustra- den uteslutas". Vidare skulle tornet placeras i bogårds- muren väster om kyrkan. Förslaget antogs av ÖIÄ den 23 juni 1847,13 Vid sockenstämma den 23 april 1848 antog sockenmännen enhälligt den av ÖIÄ föreslagna ritningen (fig 24). Den av Hollström utförda ritningen har ej påträffats. Den 25 mars 1849 presenterades byggmästaren Olof Gustaf Alms förslag till kontrakt för uppförande av tor- net (st pro t). En!. detta åtog sig Alm att inom två år upp- föra tornet till ett arvode av 1.000 rdr banco. Socken- männen skulle bekosta och tillhandhålla erforderliga material, nödiga byggnadsredskap samt tillräckligt antal arbetare. De skulle även låta verkställa rappningen på tornets väggar, men Alm åtog sig "att lemna nödiga föreskrifter och undervisning åt dem som detta arbete komma att verkställa samt huru kalkbruket bör tillredas och på tornets väggar ändamålsenligt anbringas". Fyra män, "skickliga till stenläggare", skulle biträda oavbru- tet vid arbetet, liksom två tegelmurarare så länge det var nödvändigt. Sockenmännen antog förslaget "med det ovillkorliga förbehåll, att Byggmästaren O.G. Alm oavbrutet skall närvara och hafva det öfverinseende honom åligger, så länge arbetet fortsätter". Alm förbe- höll sig dock en bortvaro av 14 dagar eller något mera, likväl med fullt ansvar. Föreskrifterna talar för att upp- förandet av detta stentorn måste betraktas som en ovanlig företeelse i trakten. 32 NEDERLULEÅ KYRKA l Fig 24. Klocktornet, plan och fasad. Förslag av C G Blom Carls- son 1847. ÖIÄ, RA Proposal for the bell tower, plan and section. 1847. Glockenturm, Grundrissund Passade. Vorschlag 1847. Material till tornbygget började anskaffas redan 1847 då trävirke lades upp och 196 1h tunnor kalk köptes från Råneå (räk). En del av denna kalk kom dock att använ- das till vitlimning av kyrkans inre 1850 (st prot). Vid stämma den 9 september 1849 framfördes vikten av att endast duglig sten skulle användas och kostnader besparas genom att antaga en skicklig stenbrytare. Det beslöts att den erforderliga stenen en!. byggmästarens förslag skulle vara framförd nästkommande vår och muraren Petter Rutqvist åtog sig att besiktiga stenen. stenmaterialet levererades av socknens bönder. Av rest- längderna att döma var uppgiften betungande. Bjälkar till tornet levererades av Bjurträsk byamän efter anbud (st prot). Nedre delen av tornet uppfördes sommaren 1850. Bland sockenmännen hade dock uppstått ett stort miss- nöje med det förslag som antagits. Vid stämma den 4 augusti 1850 anfördes att "kostnaden å Tornbyggnaden • •... "' Fig 25. Klocktornet, fasad. Förslag av E Bollström och O G Alm 1850. ÖIÄ, RA. Pa<;ade design for the bell tower. 1850. Glockenturm, Passade. Vorschlag 1850. skulle betydligt ökas genom antagandet af den gifna Ritningen på dess öfverbyggnad, äfvensom att densam- ma ingalunda öfverenstämmer med tidens byggnadsstil, hvilken så mycket mindre bör rätta sig efter den Götis- ka, i hvilken kyrkan är byggd, som Tornet icke är vid densamma apterat, utan uppföres på något afstånd deri- från". Det beslöts då enhälligt att på "vederbörlig ort" ansöka om ändring av tornets överbyggnad en!. det för- slag som skulle upprättas av lantmätaren Rollström och byggmästaren Alm (st prot). Tornet uppfördes sedan efter Rollströms och Alms förslag (fig 25) utan att till- stånd inhämtades från ÖIÄ. Då någon diskussion om deras nya förslag av allt att inte förekom, är det troligt att detta var känt och i stort liknade deras första, icke godkända förslag, som också innehöll både balustrad och lanternin. I juli 1851 närmade sig tornmuren sin fullbordan och stenläggarna begärde högre dagspenning på grund av KYRKOGÅRDEN OCH DESS BYGGNADER 33 Fig 26. Klocktornet. Förslag till ny tornöverbyggnad av J Wal- frid Carlsson, 1890-talet. Nederluleå kyrkoarkiv. Foto GH 1997. Proposed newspire for the bell tower. 1890s. Glockenturm. Vorschlag fii.r einen neuen Turmiiberbau zwi- schen 1890 und 1900. "mera betungande arbete genom Tornets tilltagande höjd". Efter förhandling förklarade sig dock flertalet villiga att fortsätta arbetet till samma dagpenning som tidigare, l rdr banco (st prot). I augusti samma år tog Byggnads-Directionen på sockenmännens vägnar ytter- ligare ett lån på 500 rdr banco för att fullborda byggna- den. Den 24 augusti 1851 beslöts att taket på tornet skulle beläggas med järnplåt, som skulle beställas från Stockholm. Den 28 september samma höst måste arbe- Fig 27. Klocktornet. Förslag till ny tornöverbyggnad av J Wal- frid Carlsson, 1890-talet. Nederluleå kyrkoarkiv. Foto GH 1997. Proposed newspirefor the be/l tower. 1890s. Glockenturm. Vorschlag fii.r einen neuen Turmiiberbau zwi- schen 1890 und 1900. tet med taket inställas resten av året på grund av brist på virke (st prot). Den 8 februari 1852 beslöts, på hem- ställan av byggmästaren Alm, att tornet skulle rappas kommande sommar. Den 22 augusti 1852 besiktigades målningen på tornet, vilket tyder på att detta då stod klart (st prot). Olika åsikter om tornets utformning kom ännu en gång att göra sig hörda. 1881 besiktigades tornet inför en planerad reparation. Röster höjdes då för att istället 34 NEDERLULEÅ KYRKA bygga om tornet och "förändra strukturen av ovan- nämnda byggnad till överensstämmelse med Kungl. Överintendentsämbetets ritning". En särskild fond inrättades för ändamålet och kyrkorådet ivrade för en ombyggnad. I december 1890 framförde kyrkorådet i stämman ett nytt förslag till ombyggnad efter ÖIÄ:s rit- ning från 1847 eller efter skisser, som beställts av arki- tekten J Walfrid Carlsson, om de blev godkända (fig 26--27). Kyrkostämman beslöt dock utan votering att "tornet med bibehållande av nuvarande överbyggnad skulle så fort som möjligt repareras och densamma ommålas" Y Detta gjordes i maj 1891, av A Hermanson en!. en notering i tornet. 1921 rappades och färgades tornet och överbyggna- den målades (K-byrån). Den positiva uppfattningen om tornet uttrycks i över- svallande ordalag av Erik Lundberg 1937 då han "räk- nar klocktornet till det bästa i svensk arkitektur" och vill föra tanken till Italiens kampaniler. Han framhåller den vita färgen "som lika mycket som resningen samlar hela landskapet i en brännpunkt." 1945 putsades tornet om med utstodening av kalk- bruk och ytskikt av s.k. ädelputs (K-byrån). 1955 för- gylldes korset på tornet med bladguld (inv 1986). 1969 hade stora partier puts rasat ner då vidhäftning- en av utstockningen var dålig. All puts knackades därför ner och tornet putsades om på nytt med stänkgrund- ning, utstockning och ytputs samt avfärgning med obru- ten Gotlandskalk. Sockelpartiet lämnades oputsat. Naturstenen här rengjordes, fogarna kratsades ur och ny Fig 28. Friseliska gravkoret, från sydväst. Foto förf. 1996. The Friseli Jami/y memorial chapel, from the southwest. Frisellsche Gruftkapelle, von Siidwesten. fogning gjordes. Träpanelen målades om. Tak samt plåt- avtäckningar och luckor av järnplåt rengjordes och målades svarta (K-byrån). 1993 byttes stegen i trapporna. 1995 gjordes en upp- rustning av tornets exteriör. Murverket vitkalkades, överbyggnaden målades gulgrå. Tak, luckor och andra avtäckningsytor kläddes med kopparplåt. Gravkor I direkt anknytning till östra bogårdsmuren ligger det s.k. Friseliska gravkoret (fig 28). Uppfört av natursten, sockelparti oputsat, väggar grå putsade. Ingång på västra gaveln, belägen något lägre än omgivande mark, troli- gen på grund av senare påfyllnad av jord. Portöppning- en stickbågig med omfattning i puts. Dörr av trä, klädd med järnplåtar. Ovan ingången stickbågig nisch med omfattning i puts och i nischen platta av grågul kalksten med inhuggen inskrift med rester av svart målning i tex- ten: "HÄR HWILAR l PREMIER MAJOREN OCH RIDDAREN l AF KONG L. MAJTST SW ÄRDSOR- DEN l HERR FRIEDRIC WILH. FRISELL l FÖDD D. 16 NOVEMB. 1710 DÖD D. 20 MAR. 18041 JEMTE DESS HUSFRU MARGARETA SWAHN l FÖDD D. 20 JUNI 1721 DÖD D. 17 SET. 1794 1 OCH FÖRBIDA FRÄLSARENS CHRISTI ANKOMST" (fig 29). Ytter- tak av spån, tjärat. Nock och vindskidor av bräder, tjä- rade. Interiören ej tillgänglig. Förutom majoren Friseli och hans maka vilar här assessorn Carl Jacob Boström (1756-1836) och hans maka Anna Cajsa Fluur Fig 29. Friseliska gravkoret, inskrift ovanför ingången. Foto förf. 1996. The Friseli Jami/y memorial chapel, inscription above the entrance. Frisellsche Gruftkapelle, lnschrift iiber dem Eingang. (1760-1836).15 Gravkoret uppfört i slutet av 1700-talet eller början av 1800-talet. Bårhus - gravkapell Beläget i nordöstra hörnet av kyrkogården, i direkt anslutning till bogårdsmuren (fig 30). Kvadratisk plan. Låg sockel av betong. Uppfört av timmer, reveterat med fasadtegel, putsat och avfärgat med röd tunnputs. Mar- kering för hörnlisener, taklist och horisontaler på gav- larna i slätare, grå puts. Ingångar på gavlarna, utåtgåen- de pardörrar, plåtklädda med ring i järnsmide och stjärnformig nyckelskylt Trösklar och profilerade kar- mar av trä. Dörrar och snickerier målade i en lila-grå kulör. Ovan ingångarna rundfönster med spröjsverk i trä, putsad omfattning. Yttertak klätt med spån, tjärat. Nock och vindskidor av trä, tjärade. Hängrännor av trä, KYRKOGÅRDEN OCH DESS BYGGNADER 35 tjärade, på krokar av järnsmide. Takryttare med klot och kors, av trä, klädd med svartmålad plåt. Interiören klädd med träpanel, liggande gulmålad på väggarna. Tredings- tak, klätt med ljusblå träpanel. Golv av bräder. Västra dörren på insidan klädd med diagonalställda bräder. Östra ingången på insidan igensatt med slät träskiva, blåmålad. Framför denna altare, klätt med svart kläde. På väggen ovan altaret kors av trä med försilvrat mitt- parti. På altaret bokstöd och ljusstakar av trä. Antepen- dium av svart sammet med virkat kors. Byggnaden uppfördes 1882-83 under ledning av Fred- rik Åström, som fick 500 kronor för sitt arbete (räk). Bårhuset, som det benämndes, uppfördes "i samma stil som kyrkan" (vis prot 1886). Uppgiften talar för att byggnaden redan från början kan ha varit reveterad och putsad röd som kyrkan då var. I början av 1900-talet kläddes bårhuset med fasadtegel, skänkt av Tegelbruks- Fig 30. Bårhuset-gravkapellet, från sydöst. Foto GH 1996. The mortuary and burial chapel, from the southeast. Friedhofskapelle, von Siidwesten. 36 NEDERLULEÅ KYRKA Fig 31. Karta över Gammel- stad, detalj, 1817. Nederluleå kyrkoarkiv. Foto GH 1997. Detail of an 1817 map of Gammelstad. Karte von Gammelstad, Detail, J 817. aktiebolaget Björn, och dörrama beslogs med plåt (vis prot 1907). För att bårhuset bättre skulle fylla sin funk- tion vid förrättningar gjordes 1929 en ombyggnad och upprustning efter förslag av länsarkitekten Eberhard Loven 1928 (K-byrån). Putsen lagades och slammades och omfattningar i puts gjordes kring fönstren. Gavlar- nas tidigare blinderingar togs upp och runda, spröjsade fönster sattes in. I interiören togs innertaket bort och ersattes av ett tredingstak. Väggar och tak kläddes med träpanel, som målades med en vitgul slamfärg och enkla kors av trä spikades upp ovanför dörrarna. Altarväggen förändrades 1954, då ett nytt kors och altartextilierna tillkom. Byggnaden användes som gravkapell fram till 1994. Försvunna bodar och bårhus Vid besiktning 1737 antecknades att de två redskapsbo- dar som hörde till kyrkan var till "Tak och underlag mäckta bristfälliga". 1740 framfördes att sockemännen själva kunde laga materialbodarna och sätta upp en större bod av bräder om det behövdes.16 1760 inköptes näver till "Bårbodarnas betäckning" (räk). Året därpå redovisas utgifter för "upplagd Takved på Redskaps- och Bår-Bodarna" på kyrkogården (räk). 1761 omtalas ett benhus, då kyrkavaktmannen Lars Strand fick 6 dr smt för "benens nedgrefande i Benhu- set" (räk). Vid sockenstämman 1793 framförde pastorn behovet av att förbättra kyrkans mycket förfallna material- och redskapsbodar, om inte nya skulle uppföras. Allmogen samtyckte till ett iståndsättande. 1794 framförde pas- torn att bodarna borde rivas och ersättas av nya. Allmo- gen sade sig förstå, men ansåg att sockenmännen inte skulle avkrävas leverans av timmer och arbete utan att uppsältandet av bodarna skulle utlysas på entreprenad (st prot). 1819 fanns en materialbod av trä med två rum, upp- förd "i senare tider" och väl underhållen (besiktn prot). 1832 lades nytt tak av takved på boden (räk). En!. en karta från 1817 och beskrivning från 1832 var boden belägen i sydöstra hörnet av kyrkogården (fig 31). I västra delen av kyrkogården, i närheten av västra stigluckan, låg en "förfallen Grafhusbyggnad" av trä, som före pastoratets delning 1831 tillhört byamän från Sävast. Sommaren 1832 togs det "gamla Grafhuset" bort samtidigt som åtskilligt arbete utfördes med kyrko- gårdens rensning och planering (räk). På en plan från 1840-talet finns inga byggnader upptagna på kyrkogår- den (fig 14). 1864 uppfördes ett bårhus vid västra bogårdsmuren, direkt söder om stigluckan, av "spantervirke under sticktak". Det skulle användas för jordfästningar under den varma årstidenP Bårhuset finns upptaget på en karta från 1882 (fig 32) men revs sannolikt när ett nytt gravkapell eller bårhus uppfördes samma år (se ovan). KYRKOGÅRDEN OCH DESS BYGGNADER 37 Fig 32. Karta över Gamrnel- stad, detalj, 1882. Nederluleå kyrkoarkiv. Foto GH 1997. Detail of an 1882 map of Gammelstad. Karte von Gammelstad, Detail, 1882. Gravminnen Grav hällar:- l.Av röd kalksten, i tre delar, starkt sliten och vittrad. I mittpartiet fragment av inskrift: "NILS l ZACHARIA .. ./ SON .. ./ MARG .. ./ ANNO l 1666". Mått: ca 160x210 cm. Stenen är över rådmannen Nils Kristoffersson och hans maka Margareta Ruth. Fram till 1948 hade stenen sin plats utanför kordörren, men flyt- tades då till sin nuvarande plats direkt väster om Ben- zelius' minnessten.18 - 2. Av grå kalksten, starkt vittrad. I centrum oval medaljong med fragmentarisk inskrift, nedtill avslutad med kalk i relief och texten "ANNO 1712". Mått: ca 95x195 cm. Stenen är över komminister Nils Berghem (d 1712) och hans hustru Elisabeth Orre (d 1711). De begravdes i sin grav i vapenhuset tillsam- mans med sina nio barn. 1827 och 1883 noterades att stenen låg på kyrkogården.19 Öster om kyrkan.- 3. Av grå ortocerkalksten från Öland med inslag av fossiler, starkt vittrad. I mittpartiet inskrift, till största delen utplånad: "DENN STEN OC. .. " Mått: ca 140x200 cm. 38 NEDERLULEÅ KYRKA Okänd. Östra delen av kyrkogården, nära n. v. hörnet av gravkoret.- 4. Av grå kalksten, del av gravsten. Delar av ramverk bevarat, två koncentriska cirklar i ett hörn samt inhuggna linjer. Mått: ca 90x130 cm. Okänd. Östra delen av kyrkogården, nära utgången.- 5. Av röd kalk- sten, starkt sliten. Inhugget ramverk, i hörnen cirklar förenade genom parallella linjer. I mittpartiets övre del hjärtformad sköld, till största delen bortvittrad. Av tex- ten återstår endast de nedersta bokstäverna "HMI"20• Mått: ca 140x210 cm. Okänd. Söder om kyrkan, direkt öster om Benzelius' minnessten.- 6. Av gråröd kalksten. Hugget ramverk med cirkelformade hörnpartier.I mitt- partiets övre del inhuggen text, delvis bortvittrad: "LARS E ... L...G .. ./ PRÄP. ET PAST LULENS l FÖDD ÅR 1711 D.10 .. ./ DÖD A0 1772 D 25 OCfOB ITHEN SOM INGÅNGEN ÄR l UTI GUDS BOLIGAR HAN HAFVER l FÅDT HVILO AT A. .. AR. . ./ SÅSOM GUD AT SIN ... EBR. .. 16". Mått: ca 130x200 cm. Över prosten Laurentius Erici Lang (d 1772).21 Öster om kyrkan. Gravkors: - l. Av gjutjärn, svartlackerat. Genombru- tet kors med dekorativa detaljer, tresidigt avslutade korsarmar. På basen kalk med flankerande pilastrar och voluter, stående ängel med svärd.På korsets stam två små änglar hållande ett timglas, inramde av två torn, det ena skadat. I korsmitten två änglahuvuden samt rester av avbruten strålkrans. Fundament av huggen granit, på baksidan platta av gjutjärn med text i upphöjd relief: "H.H. l SMEDEN JOH. JAK. ENGSTRÖMS l 2NE MAKAR FÖDD HELLGREN l ANNA SOFIA FÖDD 18lDis23 DÖD 182811248 l ERIKA FÖDD 182%31 DÖD 1871664 l SAMT DERAS TRENNE BARN". Mått: korset h 144 cm, b 76 cm, fundamentet h 33 cm. Östra delen av kyrkogården. - 2. Samma som föregåen- de, men med bevarad strålkrans vid korsmitten. Inskriftstavla saknas. Nordöst om kyrkan. Minnessten Rest sten av huggen grå granit på sockel av samma material (fig 33). Inhuggen inskrift: "ÅT l MINNET AV l SOCKNENS SON l ÄRKEBISKOPEN l ERIK BEN- ZELIUS l FRÅN BENSBYN l F 1632 D 1709 l OCH HANS SÖNER l ERIK, JACOB OCH HENRIK l ALLA BETRODDA MED l ÄRKEBISKOPSÄMBE- TET l RESTE l NEDERLULEÅ HEMBYGDSGIL- LE l DENNA STEN l ÅR 1932". Inskrift på sockeln: "MED FÄDERNEÄRVD FROMHET l FÖRENADE DE MÅNGSIDIG LÄRDOM l OCH TROHET MOT LIVSUPPGIFTEN". Mått: Stenen h 184 cm, b 113 cm, dj 55 cm, sockeln h 56 cm, b 137 cm, dj 69 cm. Som fram- Fig 33. Minnessten över ärkebiskopen Erik Benzelius och hans söner. Söder om kyrkan. Foto förf. 1996. Stone commemorating Archbishop Erik Benzelius and his sons. Gedenkstein for den Erzbischof Erik Benzelius und seine Söhne. går av inskriften restes stenen 1932 av Nederluleå Hem- bygdsgille för att högtidlighålla 300-årsminnet av ärke- biskopen Erik Benzelius' födelse. Denne var bördig från B ensbyn och tre av hans söner blev också ärkebiskopar. Stenen ritad av länsarkitekten Eberhard Loven, materi- alet hämtat från berg vid Möröns by.22 Uppställd söder om kyrkan. BYGGNADER PÅ KYRKBACKEN 39 Byggnader på kyrkbacken Försvunna klockstaplar l. Då kyrkan saknar torn har det sannolikt funnits klockstapel under lång tid tillbaka. Johannes Bureus konstaterade vid sin resa i övre Norrland år 1600, då han även besökte Luleå kyrka, att "klokstaplarna i Nor- botn äro lijka som the i Upland mästadels."1 Sannolikt utgjordes klockstapeln av en öppen klockbock. I sin beskrivning av Luleå kyrka talar Bureus om "klokkan then större", något som talar för att det fanns två klock- or i stapeln.2 Klockstapeln är troligen den som återges på en karta från 1640-talet (fig 3). Den är belägen ca 40 meter nordväst om kyrkogården. stapelns plan är kva- dratisk med försträvningar.1616-26 skänktes ett urverk, som fick sin plats i klockstapeln, se Inredning och inven- tarier, Urverk, nr l. 2. På 1650-talet kan en ny klockstapel ha uppförts, eller en större ombyggnad gjorts av den äldre stapeln. 1651 anlitades "stapelbyggare från Calix sochen" till en kostnad av 40 dr kmt och samma år gjorde Nils Michel- son "flaggorna", dvs flöjlarna till klockstapeln och fick 5 dr kmt i arbetslön.3 1654 köptes mässing till "knappar" på klockstapeln för 4 dr kmt och stora klockan lagades. 1655 anskaffades två timmerstockar till klockstapeln och 1659 köptes en "Ekestock till Klockan" för 17 dr kmt. 1659, 1662 och 1663 smiddes klockbeslag. Det kan ha rört sig om arbeten på två klockor. 1665 anskaffades bräder till klockstapelns "styvning". 1667 betalades 188 dr 26 öre kmt för "Klockor lefuererade till Kirkan" (räk). Klockstapeln finns avbildad på kopparsticket i Suecia antiqua et hodierna samt teckningen och förlagan till denna (fig 73-77). Löjtnanten W G Läws teckning från 1695 är här den primära källan. Av denna framgår att klockstapeln stod nordväst om kyrkan utanför bogårds- muren. Stapeln var uppbyggd som en kloekbock med 2-3 strävor på vardera sidan och öppet nederparti. Överpartiet, sannolikt brädfodrat, var försett med fyra små gavlar, krönta med dekorativa flöjlar samt avslutat med en spetsig spira med kors och kulor på korsarmar- na. Av räkenskaperna 1705 framgår att det fanns ett urverk i klockstapeln, överflyttat från den äldre klock- stapeln, se ovan. 1707 gjordes en omfattande reparation av klockstapeln, då den troligen även brädfodrades. Sex tolfter bräder, 49 "klofwar", 365 långa "dreflingar", 750 st spik, 2 järnstänger och 2 järnband anskaffades och sex man arbetade i 5-9 dagar, sammanlagt 50 dagsverken. Tjärningen av klockstapeln gjordes sedan av tre man. 1721 gjorde smeden Bolaoder ett lås till· klockstapeln. Den måste då ha varit försedd med dörr. 1727 ersattes det gamla urverket av ett nytt, se Inredning och inven- tarier, Försvunnet urverk. 1729-30 gjordes smärre arbe- ten på klockstapeln (räk). Vid besiktning av kyrkan sommaren 1737 konstatera- des att klockstapeln, såväl grundsyllarna som den övri- ga byggnaden, var "mindre pålitelig" och inte kunde nyttjas "utan äfwentyr" för de stora och tunga klockor- na (besiktn prot). Det förordades att klockstapeln sna- rast skulle byggas upp på nytt. Klockstapeln besiktiga- des även av byggmästaren Hans Biskop, som på en sockenstämma den l januari 1738 förklarade att stapeln var "alldeles odugelig" och ansåg att en ny behövde byggas upp (st prot). 3. Vid ett möte 1740 beslöts att en ny stapel skulle uppföras. Allmogen skulle beordras skaffa fram timmer och virke kommande vinter så att uppbyggnaden kunde företagas följande sommar.4 1742 anskaffades sju tim- merstockar och samma år utfördes något arbete "på klockornas stockar". 1745 fick kyrkan 20 dr smt för 7 skeppund järn som levererats, troligen 1742, från Råneå till klockstapelns reparation (räk). 1747 talas om "Klåckstapelens märkeliga förbättring".5 Räkenskaper- na och protokollen vittnar om återkommande repara- tioner, bl.a. åren 1776, 1786 och 1791. Vid besiktning av kyrkan för brandförsäkring år 1782 noteras: "Klocksta- peln af trä bygd, et ansenligit stycke wäster ifrån Kyr- kan, är gammal och ej af serdeles wärde."6 1816 repare- rades klockstapeln för 314 rdr banco (besiktn prot 1819). 1832 uppgavs klockstapeln vara förfallen och for- dra reparation eller nybyggnad (beskrivn). Ett nytt klocktorn, det nuvarande, uppfördes 1849-51 och den gamla klockstapeln bjöds ut på auktion 1852. Då anbu- det, 51 rdr banco, ansågs för lågt föranstaltade socken- männen själva om nedtagandet av klockstapeln för att använda virket i den övriga pågående byggnadsverk- samheten (st prot). Klockstapeln finns på ett flertal avbildningar. N J Ekdahls teckning från 1827 (fig 34), en teckning från 1833 av G t af Bothnia (fig 35) och Eric Rollströms upp- mätningsritning från 1840-talet (fig 14) ger en samstäm- mig bild. Klockstapeln var belägen utanför kyrkogår- den, ca 40 meter nordväst om denna. Stapeln bestod av en spånklädd kloekbock på sockel av liggtimmer och 40 NEDERLULEÅ KYRKA Fig 34. Klockstapeln, från söder. Teckning av N J Ekdahl1827. ATA. The be/l tower, from the south. Drawing from 1827. Glockenstuhl, von Siiden. Zeichnung von 1827. med timmersträvor på östra och västra sidorna. Ingång- en låg på östra sidan. På södra och norra sidorna fanns ljudöppningar för de två klockorna. Överbyggnaden var försedd med gavlar åt alla fyra håll, avslutade med genombrutna dekorationer, troligen av järnsmide samt en spetsig spira. I stapeln fanns ett urverk med tavlor i alla fyra gavelröstena. Klockstapeln var tjärad. De här behandlade klockstaplarna har legat på samma plats. Det som är känt om utformningen av staplarna visar så stora samstämmigheter att det måste ifrågasät- tas om och när det verkligen uppfördes en ny stapel. Arkivuppgifterna ger inte heller någon entydig bild. Reparationerna och utbytet av material kan i nämnda fall ha varit så omfattande att stapeln får betraktas som ny men utförd på likartat sätt som den tidigare stapeln. Fig 35. Klockstapeln och kyrkan, från nordväst. Teckning av "Gt af Bothnia" 1833. Foto i Nordiska Museets arkiv. The be/l tower and the church, from the northwest. Drawing from 1833. Glockenstuhl und Kirche, von Nordwesten. Zeichnung von 1833. Sockenmagasin Beläget söder om kyrkogården (fig 36). Uppfört av tim- mer på plintar av natursten och stalpverk med friliggan- de syllstock och vattenbräda, klätt med stående lockpa- nel, målat med röd slamfärg. Ytterväggarna är något insvängda nedåt. Tak av bräder, täckt med Shingelpapp, nock plåtklädd. Ingångar i öster och väster, svartmålade dörrar, trappor av plank. Ovan ingångarna öppningar med svartmålade luckor. Byggnaden är i två våningar, avdelad på mitten genom en vägg av liggtimmer med öppningar mellan avdelningarna. Några säkra uppgifter om när magasinet uppfördes har ej påträffats. 1737 talas om "magazinets uppsättian- de" samt andra publika byggnader som nyligen förfär- digats.7 Magasinet finns upptaget på en karta från 1817 (fig 31). 1820 uppgavs att kronaboden eller magasinet BYGGNADER PÅ KYRKBACKEN 41 Fig 36. Sockenmagasinet, från öster. Foto förf. 1996. The parish granary, viewed from the east. Gemeindespeicher, von Osten. hade reparerats några år tidigare (st prot). Det bör där- för då ha funnits en tid. Sockenmagasinets uppgift var att tillhandahålla säd under svåra år samt som hjälp för de fattiga i socknen. Det är känt att ett sådant magasin fanns i socknen 1835.8 Magasinet renoverat på 1990- talet. Försvunnen ·tiondebod 1655 fick klockaren 3 dr kmt "for det han bygde tionde- bodhen medh taack och annat" (räk). Det är troligt att denna bod var föregångare till det ovan behandlade sockenmagasinet 42 NEDERLULEÅ KYRKA Kyrkobyggnaden - exteriör och murverk Kyrkan ligger i en svag sluttning, omgiven av en gräsbe- vuxen kyrkogård med lummiga träd, begränsad av . en kraftig bogårdsmur med välvda stigluckor. Det resliga klocktornet i väster, gravkapell, gravkor och sockenma- gasin bidrar till att göra det hela till en komplex anlägg- ning. storleken på kyrkan, klocktornets höjd och mate- rialet i dessa stenbyggnader står i stark kontrast till den omgivande kyrkstadens låga träbebyggelse. Kyrkans oputsade murar, gavelblinderingar och spån- tak ger den en enhetlig, senmedeltida prägel med för- storade och utökat antal fönster från senare tid (fig 37). Det utseende som kyrkan uppvisar har den haft sedan 1954 då murarna frilades genom att den rödfärgade put- sen från omkr. 1780 knackades ned. Dessförinnan var kyrkan sannolikt vitkalkad, troligen från byggnadstiden, med röda tegelgavlar. Fönstrens storlek och antal här- rör från 1700-talets mitt. Kyrkobyggnaden är i övrigt välbevarad utan större förändringar. Helhetsintrycket har skiftat ett par gånger under århundradenas lopp genom tidigare ytbehandling i form av putsning och tro- ligen varierande färgsättning. Plan Kyrkan består av fyra traveer, tre utgörande långhuset och den fjärde det rakslutna koret i öster. sakristia i Fig 37. Kyrkan och norra stigluckan, från nordöst. Foto Hans Beskow 1956. A TA. The church and the northe m lych-gate, from the northeast. Kirche und närdliches Kirchhofsportal, von Nordosten. KYRKOBYGGNADEN -EXTERIÖR OCH MURVERK 43 A t . 10012345 10 15 to 25 3011. Fig 38. Plan, med valvmönster och markering för läktare, bänkkvarter, altare m.m. Uppmätn. ritn. av John Söderberg 1949. Inred- ningen förändrades vid restaureringen 1969- 71. Skala 1:300. Plan of the church.1949. Grundriss, mit Gewölbemuster, Markierung der Emporen, der Bänke, des Altars usw. 1949. Die Einrichtung bei der Restaurierung 1969-71 verändert. 44 NEDERLULEÅ KYRKA ~A ~B ~c Do 10 o 1 2 3 4 5 10 20 30M Fig 39. Plan, med periodangivelser av murverket, aktuell inredning. Rekonstruktion av förf. , ritad av Kerttu Palmgren 1997. Skala 1:300. A 1400-talets slut- 1500-talets början, etapp l B 1400-talets slut - 1500-talets början, etapp 2 C 1400-talets slut- 1500-talets början, etapp 3 D 1969-71 The chronological development of the layout of the church. A-C The end of the 15th century- beginning of the 16th century, stages 1-3 D 1969-71 Grundriss, mit Angabe des Alters fiir das Mauerwerk. A- C Ende 15. Jh. - Anfang 16. Jh. , Etappe 1- 3 D 1969-71 KYRKOBYGGNADEN - EXTERIÖR OCH MURVERK 45 10012345 lO w 25 JO .If. Fig 40. Sektion av kyrkan mot norr. Uppmätn. ritn. av John Söderberg 1949. Skala 1:300. Longitudinal seetian Iaoking north. Längsschnitt der Kirche, nach Norden. 5ti. ~NING C - ~ Fig 41. Sektion av kyrkan mot väster. Uppmätn. ritn. av John Fig 42. Sektion av kyrkan mot öster. Uppmätn. ritn. av John Söderberg 1949. Skala 1:300. Söderberg 1949. Skala 1:300. Cross-seetian Iaoking west. Cross-seetian Iaoking east. Querschnitt der Kirche, nach W esten. Querschnitt der Kirche, nach Osten. 46 NEDERLULEÅ KYRKA nordöst och vapenhus i sydväst. Kyrkan har tre ingång- ar, i söder till koret och vapenhuset samt i väster till långhuset (fig 38-39). Uppbyggnad Kyrkan är en salkyrka utan särskilt markerat kor, med vapenhus i sydväst och sakristia i nordöst. Kyrkorum, vapenhus och sakristia är försedda med sadeltak (fig 40-42). Sockel Kyrkobyggnaden saknar sockel. Murverket går direkt Fig 43. Östra gaveln. Foto GH 1996. The east far;ade of the church. Ostlicher Giebel. ner till grunden. Vid östra gaveln, i synnerhet dess hörn, är ett flertal grundstenar av kraftig natursten synliga (fig 43). Detta parti är också det lägst belägna av kyrko- byggnaden. Murverk i långhus, vapenhus och sakristia Murverket är uppfört av natursten med tegel i fönster- och dörromfattningar samt gavlar av tegel med blinde- ringar. Murverket är väl utfört och uppvisar ett stort antal bergarter med en stor färgrikedom, dominerad av en rosa-grå ton, men på närmare håll kan iakttagas röda, vita, svarta, grå, prickiga, spräckliga och randiga block i rik variation. stenmaterialet kan konstateras till KYRKOBYGGNADEN - EXTERJÖR OCH MURVE RK 47 Fig 44. Långhuset-vapenhuset, stötfog i västra hörnet. Foto GH 1996. The junction of church and porch in the western corner. Langhau~; Vorhal/e, Stossfuge in der westlichen Ecke. stor del ursprungligen ha bestått av rundade block, vil- ket tyder på att det utgjorts av lösmaterial, som funnits i trakten. Ett 40-tal bergarter eller varianter på bergar- ter kan iakttagas, såsom olika arter av granit, grönsten, bergartssmältor, magmablandning och konglomerat som finns i Bälingeberget, porfyr och pegmatit. Stenar- na har kluvits och formats till lämpliga murblock med hjälp av hammare och mejsel. Spår efter verktygen kan iakttagas på många håll.' De stora stenarna är lagda i skift i kalkbruk med skol- ning av mindre stenar. Fogarna är brett strukna, ytterst med ett lager grått, magert KC-bruk, något mörkare än underliggande bruk. Både sakristian och vapenhuset har stötfogar mot kyrkobyggnaden, något som visar att de är sekundärt uppförda i förhållande till den sist- nämnda (fig 44). På vapenhusets gavel, i höjd med taklisten, är två ankarslutar synliga (fig 45). Murverket uppvisar inga påtagliga skarvar markeran- de skilda byggnadsperioder. Endast i sydmuren, vid kor- fönstret och långhusets östra fönster, samt i västfasaden finns oregelbundenheter i murverket som talar för för- ändringar av fönstrens storlek och läge. Vid södra kor- fönstret, öster om fönstrets övre del, finns en skarv ca 40-50 cm från fönstret (fig 46). Den kan härröra från ett tidigare fönster, men partiet är så begränsat att det även kan röra sig om förändringar under byggnadstiden. Vid närliggande fönster på sydsidan finns en markant skarv ca 105 cm väster om fönstret med bevarad fönsterom- fattning (fig 47). Igensättningen visar att fönstret tidiga- re haft sitt läge här men slutat ca 150 cm högre upp. Den övre delen av omfattningen är ej bevarad men den tidi- gare öppningen kan ha slutat på samma höjd som den nuvarande. Igensättningen ovan fönstret på västgaveln (fig 48) visar att detta tidigare gått högre upp och haft en svagt spetsbågig öppning av samma karaktär som korets östfönster. Fig 45. Vapenhuset från söder. Foto GH 1996. The porch, viewed from the south. Vorhalle, von Siiden. 48 NEDERLULEÅ KYRKA Fig 46. Södra korfönstret, övre delen med murskarv öster om fönstret. Foto förf. 1996. The south window of the chancel, the upper part with a secon- dary join east of the window. Siidliches Chorfenster, oberer Teil mit Fuge im Mauerwerk öst- /ich des Fensters. Fig 47 Långhuset, södra muren, omfattning och igen- murning tillhörande tidigare fönster t.v. om nuvarande fönster. Foto GH 1996. The south wall of the church, showing the place of an o/der window to the left of the pre- sent one. Langhaus, siidliche Mauer, friiheres Fenster, zugemauert, mit Einfassung, /inks des jet z i- gen Fensters. KYRKOBYGGNADEN- EXTERIÖR OCH MU RVERK 49 Fig 48. Västfasaden, omfattning och igenmurning tillhörande tidigare fönster ovanför nuvarande fönster. Foto förf. 1996. The west fa~;ade of the church, showing the extent of an o/der window above the present one. Westfassade, frilheres Fenster, zugemauert, mit Einfassung, ilber jetzigem Fenster. Tegelpartierna i kyrkans gavlar är utförda i oregel- bundet munkförband. Den östra gavelns tegelmurverk är överdraget med tunn puts och avfärgat i tegelfärg. Teglet i övriga gavlar är obehandlat. I sakristians gavel har teglet och fogstrykningen närmast takfallet en avvi- kande färg från det övriga murverket, något som tyder på senare lagningar. Blinderingarna är putsade i gråvitt. Blinderingar: - På östra gaveln (fig 43). Motiv i fyra nivåer, nedifrån: horisontalband, två snedställda sköldar inskrivna i cirkel och kvadrat, positiv trappfris, kors med de tre övre armarna korsade.- På västra gaveln (fig 19). Motiv i fyra nivåer, nedifrån: horisontalband, två sned- ställda sköldar inskrivna i cirkel och kvadrat, två partier med stigande, trappstegsformade nischer, flankerande korsat kors. - På sakristian (fig 37): Korsat kors. - På vapenhuset (fig 45): Korsat kors. - Korsblinderingarna på sakristian och vapenhuset är grövre utformade än motsvarande på kyrkans gavlar. Öppningar: - Östra gaveln (fig 43). I övre delen finns en liten glugg, ca 45x45 cm, täckt med tjärade bräder.- Vapenhuset, sydmuren (fig 45). I vapenhusets gavel, snett ovanför ingången. Öppningen avslutas med en stickbåge, indragen i en grund, rakt avslutad nisch, täckt med en lucka av stående, tjärade plank, upphängd med gångjärn i överkanten. Öppningens mått: b 72 cm, h 98 cm. På insidan av muren vidgar sig öppningen nedåt till en nisch (fig 49). Den oregelbundna murmingen i exte- riören runt öppningen talar för att den kan vara sekun- därt upptagen. Utsidan av kyrkans sydmur kan studeras från vapen- husets vind. Inga skarvar eller spår efter ett äldre vapen- hus kan iakttagas. Ca tre meter under hammarbandet finns tre runda bomhål med kvarvarande bruk (fig 50), någon meter längre ned ytterligare ett bomhål (fig 51). Det övre murpartiet ovan bomhålen, som varit upplag för byggnadsställningar, har brett strukna fogar av mycket hårt, gulvitt bruk. Partiet därunder är inte fog- struket utan skolningen av mindre stenar tranträder tydligt. Dessa förhållanden talar för följande gång i byggnadshistorien:- l. Yttermurarna uppförs. - 2. Taket uppförs. - 3. Murverket fogstryks uppifrån och nedåt Il ,, l l t ,,l ,, o LM Fig 49. Vapenhuset, fasad och sektion av öppning till vinden. Ur Beskow, Norrbotten 1955. Drawing of the far;ade and cross-seetian of an opening to the upper floor of the porch. Vorhalle, Fassade und Schnitt der Ofinung zum Kirchhof hin. 50 NEDERLULEÅ KYRKA Fig 51. Vapenhuset, bomhål i långhusets sydmur mot vinden (se fig 50). Foto förf. 1996. Hale for a bar in the south wall of the church, seen from the upper floar of the porch (see fig. 50). Vorhalle, Dachboden, Loch fii.r Baugerii.st in der Sii.dmauer des Langhauses. Fig 50. Vapenhuset, långhu- sets sydmur mot vinden. Foto GH 1996. The south wall of the church, seen from the upper floar of the p01·ch. Vorhalle, Dachboden, Siid- mauer des Langhauses. och ställningarna tas ned successivt samtidigt som bom- hålen sätts igen. - 4. Sedan ett parti om närmare tre meter fogstrukits påbörjas uppförandet av ett vapenhus. Resten av det icke synliga murverket på vinden lämnas utan fogstrykning och med kvarvarande bomhåL Vapen- huset uppförs således i nära anslutning till kyrkobygg- naden och färdigställs troligen samtidigt med denna. En undersökning av fogbruket ovan bomhålen har givit viktiga upplysningar om kyrkans tillkomsttid. För detta redogörs närmare under Kyrkobyggnadens histo- na. Murverkets insida kan studeras närmare från kyrkans vind ovan valven. Murarna är uppförda som skalmurar. De yttre partierna av murverket mot kyrkans vind är väl utformade dock inte lika väl som i exteriören. stenma- terialet har ej samma färgrikedom på insidan som i exte- riören utan är mera jämngrått. Ett medvetet val verkar ha gjorts. Fogarna har en rik skolning av småsten och är ej strukna. Inga murskarvar är synliga och murverket har ej varit putsat. KYRKOBYGGNADEN- EXTERIÖR OCH MURVERK 51 Fig 52. Östgaveln, västra sidan mot vinden. Foto förf. 1996. The east gable of the church, seen from inside. Langhaus, Dachboden, westliche Seite des Ostgiebels. På östra gavelns insida är teglet svartbränt över hela gaveln, något mindre i nedre delen av den norra sidan än i övriga partier. Fogarna i hela gaveln är ljusa och sannolikt omfogade. Den lilla gluggen (se ovan) har en omfattningsbåge, svagt stickbågig, av nytt, ej brandska- dat tegel (fig 52). Teglet i nischen är inte heller svart- bränt. Dessa förhållanden talar för att öppningen kan vara sekundärt upptagen eller igensatt när branden inträffade och senare upptagen. Öppningen har troligen tjänat som utsiktsglugg. Längre ner i tegelmurverket finns två bomhåL Murverket inuti dessa ej är svartfär- gat. I bomhålen kan ha varit fästat upplag för en gång- brygga för att komma åt öppningen. Förhållandena visar att denna del av kyrkan, troligen taket har utsatts för någon brand av begränsad omfattning och att denna sannolikt inträffat sedan utkiksgluggen mist sin funk- tion och satts igen. Den västra gaveln är liksom den östra avtrappad på insidan med jämna skift i övergången mellan natursten och tegel. Här finns varken svartfärgat eller hårdbränt tegel. Bruket är hårt och av samma karaktär i hela mur- verket. Gaveln förefaller vara uppmurad i ett samman- hang. Teglen närmast takfallen har ojämna kanter, här liksom i östra gaveln.2 Insidan av gavelmuren på vapenhuset ger ett rörigt intryck, i synnerhet i västra delen där trappuppgången mynnar (fig 53). Öppningen i sydmuren (se ovan) har måtten: B 72 cm, h 98 cm. På insidan vidgar sig öpp- ningen nedåt till en nisch med höjden ca 170-175 cm (fig Fig 53. Vapenhuset, södra gaveln, öppning mot vinden (jfr fig 49). Foto förf. 1996. The south gable of the porch: the opening to the upper floar, from the inside (cf fig. 49). Vorhalle, Dachboden, sudlicher Giebel, Ofinung zum Kirchhof hin (vergleiche Bild 49. 49). Murverket runt nischen är av tegel, mått ca 29x13x8 cm. Golvet av tegel, ca 24x14 cm. Flera skäl talar för att öppningen kan vara sekundärt upptagen, som redan sagts i samband med exteriören. Murverket av natur- sten förefaller vara uppbrutet, placeringen av nischen snett ovanför i stället för rakt ovanför ingången kan vara en följd av stenarnas storlek i murverket, gränsen mellan murverk av natursten och tegel är ej jämn som hos öst- och västgaveln. Nischen har sannolikt tillkom- mit i samband med välvningen av vapenhuset. Den kan ursprungligen ha tjänat som predikaöppning eller utvändig predikstol vid högtider då mycket folk samla- des till kyrkan och kan även ha fyllt en funktion vid ting, sockenstämma och förkunnande av meddelanden.3 I vapenhusets långmurar är dragjärn inmurade i över- sta väggpartiet, synliga från vapenhusvinden, förankra- de genom slutar i fasaden. Dessa sattes in hösten 1761 under ledning av byggmästaren Lars Ersson Sundbom (räk). 1703-04 kalkslogs och vitlimmades kyrkan (räk). San- nolikt avsåg åtgärderna kyrkans exteriör. Åren 1776-81 rappades, kalkslogs och rödfärgades kyrkans murar (räk). Vid restaurering 1954 knackades putsen ned, den planerade omputsningen inställdes och naturstenen behölls med endast ny fogstrykning (ATA).4 52 NEDERLULEÅ KYRKA Fig 54. Sakristian, vindskida, västra delen, med inskrift från 1738. Taklist och hängränna av tjärade bräder. Foto förf.1996. Facing barge board of the vestry with inscription from 1738. Cornice and gutter of tarred boards. Sakristei, Windscheibe, westlicher Teil, mit lnschrift aus dem Jahre 1738. Dachrinne aus geteerten Brettern. Fig 55. Ingången till koret, från söder. Foto förf. 1996. The entrance to the chancel, seen from the south. Eingang zum Char, von Suden. Fig 56. Vapenhuset, ingången, västra delen, tegelsten med inskriften "MIS 1670". Foto GH 1996. Brick in the western part of the porch, inscribed "MJS 1670". Vorhalle, Eingang, westlicher Teil, Ziegelstein mit Inschrift , MJS 1670". Taklist Runt kyrkobyggnaden, med avbrott för gavlarna, löper en profilerad taklist med vulst och hålkäl, uppbyggd av tjärade bräder, direkt ansluten till takfoten (fig 54). Ingångar l. Koret, södra sidan (fig 55): - Rundbågig, uppåt avsmalnande öppning med putsad och vitkalkad smyg av tegel. Omfattning av profiltegel, ett konkavt och ett konvext parti, svagt spetsbågig. Omfattningen anknyter ej helt till öppningens rundbågiga form utan har ett utfyllt parti av puts ovan denna. På ömse sidor om omfattningen oregelbundna tegelpartier, slammade med markerade fogar. Tröskel av grårosa, huggen gra- nit. I smygens ytterliv utåtgående, rundbågig dörr av stående, brunmålade plankor, klädd med nitade kop- parplåtar, karm klädd med kopparplåt. Nyckelbricka och ring av koppar. Dörrens mått: H 233 cm, b nedtill 98 cm, uppåt avsmalnande. 1886 sattes en dörr av trä in i samband med att värmeugnar anskaffades till kyrkan. 1936 varmbonades denna dörr samt beslogs med järn- plåtar (K-byrån). Den nuvarande dörren tillkom 1971 med den äldre dörren som förebild. Trappa av huggen granit från 1892, tre sättsteg samt ett sekundärt extra steg på sydsidan. 2. Vapenhuset, södra sidan (fig 45):- Svagt spetsbågig öppning med omfattning av tegel i tre språng. Slät smyg av tegel med tecken på inristningar på ett par ställen. På en sten kan läsas: "MIS 1676"5 (tig 56). Tegelmått 27x13x9 cm. Svagt spetsbågig dörr av breda plankor med huggmärken på baksidan. Framsidans huvudparti indelad i fyra fält genom ramverk av breda, profilerade plankor och bräder. Överpartiet dekorativt utformat med strålsol av bräder och utskuren inskrift: "ANNO 1616 l OPTIMA:NOTA:BENE: l DOMINUS CUSTO- DIET INTROITUM TUWM ET EXITUM TUWM l EX HOC NUNC ET USQUE AD AETERNUM PSALM CXXI" (=År 1616 l Begrunda detta!6 l Herren bevare din ingång och din utgång, från nu och till evig tid. Ps. 121:8). Bandgångjärn av järnsmide, placerat på framsidan, med femflikig, lövformig avslutning. Dekora- tiv, genombruten nyckelskylt av järn. Vriden ring med stjärnformig bricka. Kraftigt stocklås. Dörrens mått: B 181 cm, h 340 cm. Av inskriften framgår att dörren till- kom 1616. Samma år visiterades kyrkan av ärkebisko- pen Petrus Kenicius (inv). Det är troligt att dörren till- kom inför detta besök. Sannolikt var det endast trävir- ket som förnyades medan beslagen, av medeltida karak- tär, flyttades över från den gamla dörren.7 Årtalet 1676 på en tegelsten talar för att någon ommurning eller reparation av tegelomfattningen kan ha gjorts då. Ett nytt lås gjordes 1766 av Olof Andersson från Råneå (räk). Trappa av grårosa granit med tre sättsteg, från 1892. 3. Långhuset, västra sidan:- Rundbågig öppning med rusticerad omfattning av grå puts, rak avslutning. Trös- kelsten av grå granit. Port med dörr och karm, på utsi- dan klädd med kopparplåt. Insidan klädd med stående, grönlaserad träpanel, överstycket vitlasera t. Slät, putsad smyg. Ingången togs upp 1779 och försågs med en murad omfattning av muraren Anders Westman samt en ny dörr, gjord av snickaren Olof Rismark (räk). 1936 varmbonades dåvarande ytterdörr, som togs bort 1971, då nuv. port tillkom. Nedgång till källare På norra sidan finns en tillbyggnad utgörande nedgång till källaren med förrådsutrymmen och pannrum under kyrkobyggnaden. Tillbyggnaden och dess dörr helt klädd med kopparplåt. Nedgången tillkom när det första värmesystemet installerades 1920 (K-byrån) och överbyggnaden bygg- des om 1974. Fönster Kyrkobyggnaden har två fönster i koret, sex i långhuset KYRKOBYGGNADEN- EXTERIÖR OCH MURVERK 53 och två i sakristian. Fönstren i långhusmurarna är ore- gelbundet placerade och endast de två västligaste fön- stren på norra sidan sitter mitt i traven. Samtliga fönster utom korets östfönster har en likartad utformning. Korets östfönster (fig 43):- Svagt spetsbågig öppning. Omfattning av profiltegel i fyra språng, omväxlande konkava och konvexa partier, slammad med röd tegel- färg. Vid sidorna smala partier av tegelmurverk, gråput- sat med markerade fogar. Ytterfönster med båge och ramverk av järnsmide. Små rutor av antikglas, infattade i blyspröjsar. Solbänk av kopparplåt. Fönstersmygens utformning är från restaureringen 1954, då den rekon- struerades med portalen mellan vapenhuset och kyrko- rummet som förebild efter ritningar av arkitekt Bengt Romare (K-byrån). Fönstren är från 1969-71 då nya fönster gjordes med bevarande av den gamla järnbågen men med nya blyspröjsar och nytt glas (ATA). Långhuset, korets sydsida och sakristian:- Rundbågi- ga öppningar. Skrånande, slätputsade smygar. Solbän- kar av koppar. Ytterfönster med bågar och ramverk av smidesjärn, blyspröjsar och antikglas, tillkomna 1969-71 med bevarande av järnbågarna från de äldre fönstren (ATA). Då järnbågarna, en!. uppgifter i arkivalierna, togs tillvara vid förnyande av fönstren både 1848 och 1936 bör dessa vara från 1700-talets mitt. I västfönstret är nedersta partiet igensatt med kopparplåt och försett med två öppningar för ventilation. Runt samtliga fön- steröppningar finns varierande stora partier murverk av tegel, gråputsade med markerade fogar. Vid de två öst- ligaste fönstren på sydsidan samt ovan västfönstret finns igensättningar, som berättar om tidigare fönsterlägen och storlekar (se ovan, Murverk). Innerfönstren behandlas nedan, se Kyrkobyggnaden - Interiör. Tidigare fönster Koret och långhuset: - 1737 gjordes en besiktning av kyrkan och av protokollet framgår fönstrens antal och storlek.8 I koret och långhuset fanns fem fönster, tre på sydsidan samt ett på vardera östra och västra gaveln. Fönstren var försedda med "waracktigt gallerwärcke, stormjärn och bågar av järn". Av de angivna måtten framgår att fönstren var höga och smala.9 Det framhålls också att de inte kunde upplysa en så stor byggnad, i synnerhet som de blyinfattade rutorna till en del var röda och blåfärgade. Detta talar för att det kan ha fun- nits glasmålningar i fönstren. 10 Fönstren hade sannolikt inte förändrats sedan medeltiden. Fönstren i koret och på långhusets sydsida är avbilda- de på Sueciasticket samt förlagan och teckningen till =54 NEDERLULEÅ KYRKA detta (fig 73-77). På Läws teckning från 1695 (fig 74) har dock fönsteröppningarna återgivits betydligt större än de i verkligheten var. 1741 togs två fönster upp i norra murens mittparti. 1745-46 utvidgades de båda fönstren på långhusets syd- sida. Samtidigt flyttades det östligaste av dessa längre österut, som skarven i murverket utvisar. 1748 förstora- des fönstret i västra gaveln. 1749 förstorades de båda korfönstren (räk). I samband med att en ingång togs upp i väster 1779 förändrades fönstret här för att anpassas till ingången. Samtidigt togs ett nytt fönster upp i västra delen av norra muren (räk). 1848 gjordes nya fönster med användande av bågarna från de gamla fönstren efter "ändamålsenliga förän- dringar" (räk, st prot). Korets östfönster försågs tro!. omkr. 1890 med färgat, mönstrat papper mellan dubbelglas, imiterande glasmål- ningar (fig 61). Detta togs bort omkr. 1920 och ersattes av nytt s.k. antikglas (vis prot). 1936 renoverades fönstren och försågs med innanfön- ster med bågar av trä (ATA). Sakristian: - I sakristian fanns 1737 ett litet fönster i öster, försett med järngaller och blyinfattade rutor, av vilka en stor del var trasiga. 1763 utvidgades detta fön- ster och ett nytt fönster togs upp på norra sidan (räk). 11 1848 gjordes nya fönster med användande av järnbå- garna från de gamla fönstren (räk, st prot). 1936 renoverades fönstren och försågs med innanfön- ster med bågar av trä (ATA). Yttertak Samtliga yttertak av tjärade spån i dubbla lager på panel av liggande plankor. Taknockar och vindskidor av tjära- de bräder. De senare släta och jämnbreda utom på sakristian. Vindskidorna här är uppåt avsmalnande med delvis figursågade kanter och försedda med inhuggen skrift. Inskrift på västra vindskidan (tig 54): "TH:HER: l D :MAG: l R:M l TID:" ( uti Herr Magister Ren- mareks tid). På den östra vindskidan står: "1738". Inskriften berättar om den reparation som gjordes av sakristietaket 1738 under prosten Renmareks tid ( räk ). Runt kyrkobyggnaden hängrännor av trä, tjärade, på krokar av smidesjärn. Vapenhusets och sakristians tak- anslutningar till långhuset klädda med blyplåt. På sakristietakets västra falllucka av svartplåt. På långhu- sets norra takfall spånklädd lucka på platsen för en tidi- gare skorsten. Utgifter för tjärning av taket tillhör de återkomman- de uppgifterna i räkenskaperna. En mera omfattande Fig 57. Takryttaren med kyrktuppen från 1801. Foto GH 1997. The ridge turret with the cock placed there in 1801. Dachreiter mit Kirchturmshahn von 1801. reparation av kyrkans tak med ny spånläggning och tjär- ning gjordes 1799-1800 (räk). Takryttare En takryttare med klot, kors och tupp är placerad cen- tralt på långhusbyggnaden. Nederparti kvadratiskt, uppåt avsmalnande, spånklätt, med avtrappad sockel, klädd med svart plåt. Klot och kors klädda med svart- målad plåt, korsarmarna avslutas med förgyllda kulor. Överst tupp av förgylld plåt med genombruten stjärt (fig 57). Kyrktuppen sattes upp 1801 av snickaren Berggren och hans medhjälpare Holm. Året därpå målades den av målaren Jonas Holmberg (räk). 1954 förgylldes tup- pen med bladguld (inv 1986). Kyrkobyggnaden - interiör Det stora och öppna kyrkorummet har en både enhetlig prägel och ett rikt varierat innehåll. De fyra valven med sina stjärnmönster och de ojämna, putsade murarna ger kyrkan en medeltida prägel, där upplevelsen når en höjdpunkt i koret med dess kalkmålningar. Inredningen och de rika inventarierna speglar på ett mångsidigt sätt kyrkans historia från medeltid till nutid (tig 58- 59). Plan Kyrkan består av fyra traveer, tre utgörande långhuset och en det rakslutna koret i öster. En del av den västli- KYRKOBYGGNADEN- INTERIÖR 55 gaste traveen har under läktaren genom sekundära väg- gar delats upp i flera. mindre rum, innehållande vind- fång, brudkammare, personalrum samt städskrubb och WC. Sakristia i nordöst och vapenhus i sydväst (fig 39). Väggar och valv i långhus och kor Väggar och valv putsade och vitkalkade, i koret försed- da med kalkmålningar. Väggarnas murverk av natursten framträder med sin ojämna yta genom putsen. Murpela- re och valv av tegel med jämn yta, ytskiktet starkt krackelerat i valven. Murpelarna avtrappade genom tre Fig 58. Interiör mot öster. Foto GH 1996. Interior of the church, Laoking east. lnterieur nach Osten. 56 NEDERLULEÅ KYRKA Fig 59. Interiör mot väster. Foto GH 1996. Interior of the church, Iaoking west. lnterieur nach Westen. språng, släta partier vid övergången till valven. Valvstrå- lar av halvsten, avfasade. Korvalvet har utformats som en åtta-uddig stjärna, de övriga tre traveerna har en fyra-uddig stjärna, samtliga med rund slutsten i centrum och triangulära slutstenar i övriga skärningspunkter. Valvstrålarnas avfasade partier målade i rödbrun färg. De två mellersta traveerna i kyrkan har i de fyra slut- stenarna utanför mitten perspektiviskt målade, sexuddi- ga stjärnor på rund, blågrå botten (fig 60). Målningarna i koret behandlas närmare nedan, se Kalkmålningar. Ovanför fyra fönster i långhuset finns inskrifter med målning i svart: - l. Norra sidan, mittfönstret: "Ao 1741."- 2. Norra sidan, östligaste fönstret: "CUI:AM: IAC:RENMARK l HAECFEN:APERIUIIA PERFE l Fig 60. Valv i långhuset, detalj . Foto förf. 1996. Detail of nav e vaulting. Gewölbe im Langhaus, Detail. TA EST l Ao 1741 IN IUNIO".- 3. Södra sidan, mel- lersta fönstret: "Ao 1746/IN IUNIO".- 4. Södra sidan, västligaste fönstret: "Ao 1746/IN IUNIO". Inskrifterna anger att fönstren på norra sidan togs upp 1741 under prosten Renmarks tid, samt att fönstren på södra sidan förstorades 1746, något som bekräftas av kyrkans räkenskaper. Målningarna i koret togs fram och konserverades 1909 samt rengjordes och konserverades 1936 och 1971. Långhuset rengjordes och kalkades 1909,1936 och 1971. Golv Golv i kor, långhus och vapenhus av grå, slipade kalk- stensplattor av varierande format. Koret ett trappsteg högre än långhuset. Bakom altaret ett restaurerat äldre golvparti av tegel med mönsterläggning av diagonallag- da stenar med måtten 14x28 cm. I sakristian golv av tegel i mönsterläggning, stenarnas mått 14x28 cm. Hela kyrkan fick nytt golv 1969- 71. Tidigare golv Enl. en uppgift i Bureus ' Sumlen fanns år 1600 "Trägolf i alle kyrkor i Nor!. intet i Lule".1 Uppgiften kan tolkas så att det inte fanns något golv i Luleå kyrka. Den kan också tolkas så att det inte fanns golv av trä men av annat material, t.ex. sten, kanske i en del av kyrkan. Vid vintertinget 1685 konstaterades "att allmogen ännu ej lagt klåfwar uti Manfolcksbänkiarna lika såsom i Qwinfolkens" trots att de påmints om det tidigare. Det var tydligen plankgolv i bänkkvarteren på kvinnosidan men ännu jordgolv på männens sida, då åtgärden skulle innebära att "den Sandh och det Stofft, som af Mullen Vpstiger, icke måtte aldeles hårtsöla Kyrkiowäggiarne, den skiöne Alltare Taflan, Lius Cronorne och mera sådant". Allmogen ålades lägga golv under manfolks- bänkarna innevarande vinter, men detta skedde inte utan en ny påminnelse framfördes på sommartinget samma år.2 Vid besiktning av kyrkan 1737 var golvet belagt dels med tegel dels med "Lijkstenar", dvs gravstenar, under bänkarna dock med "hoflade Klåfwar" (plankor). Gol- vet var ganska ojämnt och "utur sitt skick sunkit", troli- gen beroende på att en del gravställen sjunkit ned. Detta medförde stora olägenheter och det föreslogs att golvet skulle läggas om med "mogna" furuplankor och teglet återanvändas till annat i kyrkan. 1740 beslöt syne- rätten att golvet skulle läggas om med "träwärcke", men att med hänsyn till den stränga vintern och av "sten gål- wet timande olägenhet" lämna distans till myllan. Koret KYRKOBYGGNADEN - INTERIÖR 57 och gången skulle dock läggas om med sten och grav- stenarna kvarligga på sina tidigare ställen.3 1819 lades nytt golv av trä i kyrkan av byggmästaren Olof Alm (st prot). 1905 lades nytt golv av furuplankor i hela kyrkan. 1920 gjordes öppningar i golvet i långhu- sets östra del för intag för varmluft. 1936 lades dessa igen, sedan en stor del av golvet i långhuset tagits upp för inläggandet av nya värmeledningar. 1969 togs det gamla trägolvet bort. En arkeologisk utgrävning och undersökning gjordes då av koret och delar av långhuset.4 I koret påträffades rester av ett äldre tegelgolv under altaret samt på dess södra, östra och norra sidor. I långhuset, nära mittgången, påträffa- des sex fundament bestående av stenar lagda på varan- dra, sannolikt tillkomna som stöd för golvåsarna eller läktarna. Ä ven äldre golvåsar påträffades på ömse sidor om mittgången, försedda med urtag för kyrkbänkarna. Ytterligare ett fundament påträffades ca 1,5 m norr om kyrkans sydvägg, sannolikt tillhörande en tidigare läkta- re. Gravar och gravkamrar Vid golvomläggning 1905 och 1969-71 framkom ett antal gravar, gravkamrar och kistor. Dessa behandlas närmare nedan i samband med gravminnena, se Inred- ning och inventarier. Fönster Innerfönster med karmar och bågar av trä, gråmålade, försedda med klart isolerglas. Fönstren tillverkades och sattes in 1969- 71 (ATA). Vid östra korfönstret är smy- gen sekundärt avfasad närmast fönstret, bredast nedtill, i överpartiet till största delen bevarad. Detta gjordes i samband med en utvidgning av fönstret 1749. I sakristi- ans båda fönster finns ett svartmålat galler av fyrkanti- ga järnstänger insatt mellan inner- och ytterfönster. Tidigare fönster 1737 gjordes en besiktning av kyrkan och av protokollet framgår fönstrens antal och storlek. De var sannolikt försedda med glasmålningar och oförändrade sedan medeltiden.s 1741 togs två fönster upp i norra murens mittparti. 1745-46 utvidgades de båda fönstren på långhusets syd- sida. 1748 utvidgades fönstret på västra gaveln. 1749 utvidgades de båda korfönstren (räk). I samband med att en ingång togs upp i väster 1779 förändrades fönstret här för att anpassas till ingången. Samtidigt togs ett nytt 58 NEDERLULEÅ KYRKA fönster upp i västra delen av norra muren (räk). I sakristian utvidgades 1763 fönstret på östra sidan och ett nytt fönster togs upp på norra sidan (räk). 1848 gjordes nya fönster till kyrkan med återanvän- dande av de gamla bågarna av smidesjärn (räk). 1920 sattes nytt s.k. antikglas in i östfönstret sedan dubbelglaset med färgat, mönstrat papper (fig 61), tro!. Fig 61. Kortönstre t, dekorerat med målat papper. Smygen avfasad vid utvidgning av fönstret. Kalkmålning före- ställande Sankt Olof. Foto C Lundin 1909. ATA. The east window of the chan- cel, decorated with painted paper. The window embrasure was bevelled for the widening of the window. Mural painting representing St Olof Chorfenster, mit gemaltem Papier geschmiickt. Laibung bei der Erweiterung des Fen- sters abgekantet. Kalkmalerei mitSt. Olof från 1890-talet, tagits bort (vis prot). 1936 renoverades fönstren och försågs med innanfön- ster, för att 1969- 71 ersättas av de nuvarande fönstren. Vid båda tillfällena återanvändes de gamla järn bågarna. De tidigare fönstren behandlas närmare ovan, se Kyr- kobygnaden -exteriör och murverk. Fig 62. Koret, ingång i söder, senmedeltida järndörr. Foto GH 1996. The entrance to the chancel, looking south, with the late-medie- val iron door. Chor, Sildeingang, spätmittelalterliche Eisentilr. Fig 63. Koret, ingång i söder, ränna i murverket med bom. Foto GH 1996. The entrance to the chancel; notice the sockel and bar in the masonry. Chor Sudeingang, Rinne im Mauerwerk mit Riegel. KYRKOBYGGNADEN - INTERIÖR 59 Ingångar l. Koret, södra sidan: Rundbågig öppning av tegel i två språng, det inre uppåt avsmalnande med skolning av tegelflis mot det yttre, något stickbågigt avslutade språnget (tig 62). I smygen hål och ränna för skjutbom med kvarvarande bom av trä i västra delen (fig 63). Smyg mellan ytter- och innerdörr av tegel, putsad och vitkalkad. Golv i smygen av grårosa granithäll. Inåtgå- ende dörr helt i järn, av nitade, svartfärgade järnplåtar på svagt spetsbågigt ramverk och diagonala stänger av järnsmide (fig 64). Kraftigt lås av järnsmide. På baksi- dan av detta punsad dekor med rankor och inskrift: "L:E:L:/ Den 19 Junii 1767" (fig 65). Genombruten, dekorativt utformad nyckelskylt av järnsmide. Ovanför låset ett par smärre hål, troligen efter någon borttagen skylt. Dörrens mått: H 235 cm, b nedtill 104 cm, uppåt något avsmalnande. Dörren sannolikt senmedeltida, försedd med lås 1766-{)7, en!. inskrift och räkenskaper.6 Den 19 april 1766 fick Olof Andersson i Råneå 150 dr kmt för två nya lås till kyrkans ytterdörrar samt "deras fastslående" och i maj 1767 6 dr km t för en mässingsring med plåt till "lilla Kyrkodören" (räk). I samband med att en ny dörr satt~s in på portalens utsida 1886 togs järndörren bort och dörranslaget murades igen.7 1909 avlägsnades igenmurningen och de ursprungliga anord- ningarna med dörrhakar, märla för låset och bommen i sitt bomhål frilades. Den gamla dörren, förvarad i vapenhuset, hängdes åter upp på sin plats (ATA). 2. Koret-sakristian, i norr: Svagt spetsbågig öppning med omfattning av profiltegel i tre språng, omväxlande konkava och konvexa partier, sockelparti av kantställda stenar (fig 66). Slät smyg, putsad och vitkalkad i sin övre del. Golv i smygen av rosa granithäll. Dörren inåtgåen- de mot sakristian, helt i järn, på insidan svagt spetsbågig ram stabiliserad av en horisontell stång och två diago- nala stänger, mot kyrkan smidda järnplåtar i två rader mot mellanliggande vertikalt band, dekorationer av rosetter och genombrutna rundlar, av vilka en del sak- nas. Ring av järnsmide med varg- eller hundhuvuden vid fästet, på kvadratisk, avtrappad platta (tig 67). Nedanför nyckelhålet påsmitt stiliserat lövverk med inristade geo- metriska tecken (smedens bomärke?). Tre kraftiga gångjärn. Lås med sprint. Dörrens ramverk upptill för- längt till en spets för att förhindra inbrott genom att lyfta dörren från gångjärnen. Dörrens mått: B 110 cm, h 274 cm. Senmedeltid.8 Dörren försågs med nytt lås 1738 av Johan Ekman från Ängesbyn (räk). 1970-71 gjordes nytt lås med nycklar av smeden Hugo Carlsson, Gam- meistact (inv 1986). Vid putsning och vitkalkning av kyrkans väggar i mit- ten av 1700-talet putsades portalomfattningen över. I 60 NEDERLULEÅ KYRKA Fig 64. Koret, ingång i söder, utsidan av senmedeltida järndörr. Foto GH 1996. The outside of the late-medieval iron door in the entrance to the chancel. Chor, Sudeingang, Aussenseite der spätmittelalterlichen Eisen- tilr. samband med framtagningen och restaureringen av kormålningarna 1909 frilades och återställdes portalen till sitt ursprungliga utseende (ATA). 3. Vapenhuset-långhuset, södra sidan: Svagt spetsbå- gig öppning (fig 68). Omfattning av profiltegel i fyra språng, omväxlande konkava och konvexa partier, sock- elparti av kantställda tegel. Slät smyg av tegel, upptill putsad och vitkalkad. På insidan mot kyrkorummet kvarsittande tappar för gångjärn. Golv i smygen av stor, rosa granithäll. Vindfång med dörr och sidostycken klädda med panel av oljad furu, överstycke av vitlaserad furu, tillkommet 1971. En äldre dörr till ingången finns bevarad i klocktornet, se nedan. 4. Långhuset, västra sidan: Innerdörr bestående av inåtgående pardörr av stående, grönlaserade plankor. Tillkommen 1971. Slät, putsad smyg mot ytterdörren. Fig 65. Koret, ingång i söder, senmedeltida järndörr, lås från 1763. Foto GH 1996. Lock from 1763 in the late- medieval door in the entrance to the chancel. Chor, Sudeingang, spätmitte- lalterliche Eisentilr, Schloss aus dem Jahre 1763. Fig 66. Koret, ingång till sakristian, senmedeltida järn- dörr. Foto GH 1996. Entrance from the chancel to the vestry with late-medieval door of iron. Chor, Eingang zur Sakristei, spätmittelalterliche Eisentilr. Portalen behandlas i samband med kyrkans exteriör, se denna. 5. Långhuset-vinden, nordvästra hörnet: Dörrnisch ca 130 cm ovan golvet, b 102 cm, h 193 cm, stickbågig öpp- ning. Dörr klädd med grönlaserad träpanel, insidan iso- lerad med gipsskiva, b 102 cm, h 193 cm. Kraftiga tappar tillhörande äldre dörr. Tillkommen 1971. Spiraltrappa av tegel till vinden i hörnpelarens murverk. Äldre dörr vapenhuset-långhuset Dörr helt i järn, på insidan svagt spetsbågig ram stabili- KYRKOBYGGNADEN - INTERIÖR 61 serad av en horisontell och två diagonala stänger, som möts i ett kryss, märken efter borttagen bricka (fig 69). Uppbyggd av 20 st smidda järnplåtar i två rader mot mellanliggande vertikalt band, dekorerat med tre brick- or med mönster liknande bomärken (fig 70), på sidorna ytterligare dekorationer av åttkantiga, veckade brickor eller rosetter. Kvadratisk bricka för ring. Tre kraftiga öglor för gångjärn, motsvarande hakar finns i portalens smyg mellan vapenhuset och långhuset. Stort kraftigt lås, borttaget, förvaras tillsam111ans med nyckeln i kyrk- källaren. Dörrens mått: B 180 cm, h 375 cm. Dörren kraftigt angripen av rost, nedre partiet bortrostat Sen- 62 NEDERLULEÅ KYRKA medeltid, omkr. 1500, av samma karaktär och utform- ning som dörren till sakristian (se denna), troligen gjord samtidigt med denna och av samme mästare. 1776 för- sågs dörren med lås (räk). Fram till1886 hade dörren sin plats i ingången från vapenhuset till långhuset. Efter att ha förvarats i sockenmagasinet togs dörren in 1936 och fästes på muren i vapenhuset. Vid restaureringen 1969-71 flyttades dörren till klocktornet. Fig 67. Koret, ingång till sakristian, senmedeltida järn- dörr, detalj . Foto Lennart Karlsson 1986. Detail of the late-medieval vestry door. Char, Eingang zur Sakristei, spätmittelalterliche Eisentiir, De ta il. Vapenhuset Väggar och valv putsade och vitkalkade. I hörnen mur- pelare, slätt parti i övergången till valvet. Kryssvalv med ribbor av halvsten, avfasade. Golv av slipade, grå kalk- stensplattor från 1971. Ingång i söder, se Exteriör och murverk, Ingångar, nr 2. Ingång till långhuset, se ovan, Ingångar, nr 3. KYRKOBYGGNADEN- INTERIÖR 63 Fig 68. Vapenhuset, ingång till kyrkorummet, vindfång från 1971. Foto GH 1996. The entrance from the porch to the church; the door was added in 1971. Vorhalle, Eingang zum Kirchenraum, Windfang von 1971. Uppgång till vinden, sydvästra hörnet: - Spetsbågig öppning. Dörr av stående, handbilade plankor, släthyv- lad och lackerad på utsidan. Bandgångjärn av järnsmide med femflikig avslutning, av likartad utformning som hos ytterdörren. Vinkelböjt band av järnsmide för häng- lås med hjärtformig avslutning i ena änden och två flikar i den andra. Mått: B 82 cm, h 210 cm. Dörrens beslag av medeltida karaktär, trävirket kan vara utbytt senare i likhet med ytterdörren, se Exteriör och murverk, Ingångar, nr 2. Fig 70. Senmedeltida järndörr, detalj av fig 69. Foto GH 1996. Detail of fig. 69. Detail von Bild 69. Fig 69. Senmedeltida järndörr, tidigare i ingången mellan vapenhuset och kyrkorummet. Foto GH 1996. Late-medieval iron door, transferred from the entrance between the porch and the church. Spätmittelalterliche Eisentur, fruher am Eingang von der Vor- halie zum Kirchenraum. 64 NEDERLULEÅ KYRKA I sydvästra hörnet spiraltrappa av tegel i murverket till vapenhusets vind. I södra muren på vinden nisch av tegel med lucka av trä mot kyrkogården (fig 49 och 53). Nischen sträcker sig nedåt och har ståhöjd. Öppningen sattes igen när kyrkan putsades på 1770-talet, men togs fram 1954. Dess utformning och funktion behandlas närmare ovan, se Kyrkobyggnaden - Exteriör och mur- verk. 1819 och 1905 lades nytt trägolv i vapenhuset (räk). 1953 inrättades städ- och toalettutrymmen i ett käl- larrum, som grävdes ut under vapenhuset. Nedgången gjordes från vapenhuset genom en trappa vid östra muren (ATA). Arrangemanget togs bort när det nya golvet lades in 1971. sakristian Väggar och valv putsade och vitkalkade (fig 71). Mur- pelare i hörnen, släta partier i övergången till valvet, fyra-uddigt stjärnvalv med ribbor av halvsten, avfasade i kanterna. Sköldbågar runda i öster och väster, svagt spetsiga i norr och söder. Vid västra sidan två ringar, nedhängande från öglor i valvet, genom vilka löpt en stång för upphängning av textilier. I västra muren två nischer och i östra muren en nisch, försedda med luckor och sekundär inredning. I södra muren en nisch med botten av grå kalksten, i nischens östra del ytterligare en nisch. Fönster i öster och norr. Innerfönster fyrdelade med gråmålade bågar och karmar av trä, klart glas, från 1971. Galler av järnsmide mellan ytter- och innerfön- Fig 71. sakristian, interiör mot nordöst Foto GH 1996. The vestry, Iaoking northeast. Sakristei, lnterieur nach Nordosten. ster. Radiatorer under fönstren. Golv av mönsterlagt tegel från 1971. I sydvästra delen rödmålad lucka av trä ovan nedgång till källaren. Ingång från koret, se ovan Ingångar, nr 2. Källartrappa av tegel i s.v. delen leder ned till källar- rum med tunnvalv av tegel, stickbågig ingång, dörr av stående plankor. Vid fönstret mot norr altare av furu med förgyllda kanter på skivan, från 1971. Knäfallspall grönlaserad med dyna av ljusbrunt skinn, från 1971. Till höger om altaret piscina av furu, femkantig med lös skål av tenn, från 1971. Vid västra väggen skåp med inredning i tre avdelningar, från 1971. Övrig inredning i sakristian består av skrivbord från 1971, sex stolar från 1905, ett par äldre länsstolar samt två kistor, vilka behandlas när- mare under Inredning och inventarier. 1763 gjordes en omfattande reparation av sakristian. Fönstret på östra sidan utvidgades och ett nytt fönster togs upp på norra sidan. Golvet, som tidigare var av tegel, belades med bräder. Under sakristian gjordes en välvd källare av sten och tegel, med lucka i sakristiegol- vet och innerdörr till källaren. sakristian inreddes med "Bänk-Lådor", försedda med gångjärn och lås. 1769 målades de i blått av historiemålaren Anders Hellberg (räk). Bänklådorna förvaras numera i klocktornet. 1819 och 1905 fick sakristian nytt golv av trä (st prot). 1855 murades en öppen spis in i sakristian (räk). 1905 ersattes den av en kamin (vis prot). 1931 ersattes den tidigare inredningen av av ett nytt fristående skåp i furu för förvaring av textilierna samt skåpinredning i två omgivande väggnischer, efter för- slag av länsarkitekt Eberhard Loven (K-byrån). 1936 gjordes en ommålning av skåpinredningen. 1969- 71 fick sakristian nytt golv av tegel och den nuvarande inredningen. Uppvärmning Kyrkans värmesystem är i huvudsak inlagt i golvkon- struktionen. Rör för cirkulerande varmvatten är ingjut- na i en betongplatta, som belagts med kalksten i långhu- set och vapenhuset, i sakristian tegel. Golvvärmen kom- pletteras med radiatorer under fönstren, utom under östra korfönstret Värmecentralen med uppställning av elpannor har förlagts till pannrummet under långhuset. Värmesystemet tillkom vid restaureringen 1969- 71. Tidigare uppvärmning Sakristian var den del av kyrkan som först fick upp- KYRKOBYGGNADEN - INTERIÖR 65 värmning. 1855 murades en spis in här och från detta år blev utgiften för ved en årligen återkommande post i räkenskaperna. 1857 gjordes en modell till spishäll av G Lidbom. 1861 sattes en häll in i sakristian och spiseln brädfodrades (räk). 1886 fick långhuset sin första värmeanordning. Två s.k. Gurneyska ugnar placerades i östra delen av lång- huset närmast murpelarna mot koret (fig 82) Rörled- ningarna leddes genom sköldbågarna upp genom vin- den och yttertaket. 1905 ersattes järnrören av s.k. kam- flänsrör och mellan valvet och yttertaket anbragtes en järnkonstruktion, som uppbar murade rökgångar för att minska faran för vådeld. Samtidigt ersattes spisen i sakristian av en kamin (vis prot). Vid inspektion av kyrkan sommaren 1916 konstatera- des att kyrkans valvmålningar var utsatta för nedsot- ning från de två kaminerna i kyrkans östra del. Enda möjligheten att minska skadeverkan på sikt ansågs vara att byta värmesystem. Arkitekten Otar Rökerberg vid ÖIÄ och ingenjör Hugo Theoren fick i uppdrag att utar- beta förslag. Efter vissa revideringar antogs ett förslag till centralvärme den 31 december 1919 (K-byrån). För- slaget innebar att en värmekammare inrättades under kyrkan, under den östligaste delen under långhuset. En nedgång till värmekammaren gjordes från kyrkans norra sida strax väster om sakristian. Uppvärmningen skedde med varmluft från två värmeapparater, kalorifä- rer, som eldades från ett eldningsrum utanför värme- kammaren. Varmluften leddes genom en kanal från vär- mekammarens tak och utmynnade i bänkhöjd vid den norra väggpelaren i långhusets östligaste del. Cirkula- tionsluften leddes genom en kanal, som mynnade i gol- vet i kyrkorummet vid motstående pelare vid sydsidan. De starka luftströmmarna från varmluftssystemet drog dock upp mycket damm, som avsatte sig på väggar och valv och sotade ner dessa. 1936 fick kyrkan därför ett nytt värmesystem med lågtrycksånga. Genom radia- torer fördelades värmen över hela kyrkan. Värmekam- maren i källaren gjordes om till pannrum och eldningen skedde med ved (ATA). 1952 var vedeldningspannorna uttjänta och kyrkan fick ett nytt värmesystem med direktverkande el genom radiatorer, placerade under bänkarna och vid vissa väggpartier (K-byrån). Det ersattes 1969-71 det nuva- rande värmesystemet. Vinden Uppgång till vinden genom spiraltrappa av tegel i kyr- kans nordvästra hörn. Trappan slutar vid valvanfangen, ovanför dessa ett parti av lättbetong till valvens ovansi- 66 NEDERLULEÅ KYRKA da. Stege och lucka av järn mot vinden. Högt, öppet vindsutrymme med gångbryggor av trä ovan valven till koret och långhuset. Murverket ovan valven, i gavlarna samt öppningarna i östra gaveln och vapenhusets gavel har tidigare beskrivits i samband med exteriören (se Kyrkobyggnaden - Exteriör och murverk). I vindens östra del kvarvarande skorstenar vid södra resp. norra sidan. Valven i långhuset och vapenhuset försedda med isolering av mineralullsmattor, tillkommen 1969- 71. Tidigare, 1941, hade valven isolerats genom en bekläd- nad av gasbetong i kalkbruk (ATA). Yttertak av liggan- de plankor. I vapenhuset är dessa handbilade utom på östra sidans övre del, som är sekundär. Takplankorna ovan långhuset är av senare datum. Vinden ovan sakris- tian har ej varit möjlig besöka. Takstolar Takstolen över långhuset och koret ger ett allmänt svår- överskådligt och komplicerat intryck (fig 72). Förutom Fig 72. Vinden, takstolar mot öster. Foto förf. 1996. Rafters in the roof-space of the church, Iaoking east. Langhaus, Dachboden, Dach- gestiihl nach Osten. den primära takstolen (fig 40-42) finns ett stort antal förstärkningar av olika slag av både dragjärn och virke i olika dimensioner och olika riktningar. Takstolstypen består av dubbla remstycken, knäbock, saxsparrar av varierande utformning samt hanband. Virket i takstolar- na, förutom sekundära tillägg, är handbilat, mått ca 18x18 cm, och hopfogat genom dymlingar. Infogningar- na i sparrarna har gjorts på oregelbundna, varierande höjder. Takstolarna har förstärkts ett flertal gånger.1960 gjordes en förstärkning med plattjärn på ett flertal tak- stolar i kyrkans västra del (K-byrån). 1969 gjordes ytter- ligare förstärkningar (ATA). Takstolen ovan vapenhuset är regelbunden till sin karaktär. Den består primärt av dubbla remstycken, knäbock och hanband av handbilat virke, mått ca 18x18 cm, hopfogat genom dymlingar. s ekundärt har på varje takstol spikats en planka nära nocken samt två spiror nedanför hanbandet. sakristians vind är mycket svårtillgänglig och taksto- len har ej kunnat studeras här. KYRKOBYGGNADENs HISTORIA 67 Kyrkobyggnadens historia Äldre, försvunnen kyrkobyggnad Den församlingsbildning, som föregick uppförandet av en kyrkobyggnad, kom sannolikt till stånd på 1320-30- talen och har tidigare omtalats i samband med socknens historia. Äldsta kända uppgift om en kyrkobyggnad i Luleå är från 1339 då ett kapell omnämns i en testa- mentshandling.1 Det kan ha varit ett kolonisations- eller missionskapell och förekomsten av det är ett uttryck för en kyrklig verksamhet i området.1374 omtalas en präst- gård i Luleå, vilket talar för en fast etablering med kyrka i närheten. Grunderna till denna gård, belägen inom Friluftsmuseets område i Gammelstad, har varit föremål för arkeologiska undersökningar.2 Några uppgifter om den äldsta kyrkobyggnaden, dess läge och utformning är ej kända. En äldre tradition har utpekat Heden, ett par mil ovanför den nuvarande kyrkplatsen, som platsen för den äldsta kyrkan. Något som talar för att det skulle vara så har ej stått att finna, utan uppgifter i ett dombrev från 1409, faställt 1491, talar för att den äldre kyrkan låg på platsen för den nuvarande kyrkan.3 Förekomsten av den ovan nämnda prästgården talar också för detta. Med största sannolik- het var det fråga om en kyrkobyggnad av trä av enkel utformning. Några inventarier, som kan hänföras till en äldre kyrkobyggnad, finns inte bevarade i den nuvaran- de kyrkan. Den golvundersökning, som 1969- 70 före- togs i delar av kyrkan, ger inte besked om någon äldre byggnad. En sådan kan dock ha funnits på platsen och rivits i samband med uppförandet av den nya kyrkan, utan att lämna synbarliga spår efter sig.4 Det enda som möjligen kan hänföra sig till tiden före nuvarande kyr- kans tillkomst är två myntfynd i sakristian från 1430-1460-talen. Mynt kan å andra sidan ha en lång omloppstid. Det är inte känt om den nuvarande kyrkan har haft en eller flera föregångare, om det första kapel- let ägde bestånd till den nuvarande kyrkan uppfördes eller om det ersattes av en ny kyrkobyggnad under en mellanperiod. Den nuvarande kyrkans uppförande Som framgått i beskrivningen av kyrkobyggnaden har dess långmurar uppförts i ett sammanhang (se Kyrko- byggnaden -Exteriör och murverk). Några murskarvar som vittnar om flera perioder går ej att påvisa. Sedan långhuset uppförts tillkom vapenhuset och sakristian. stötfogarna mellan dessa och långhuset bekräftar att de är sekundärt tillkomna. Intressanta iakttagelser av betydelse för fastställan- det av arbetsgången vid kyrkans uppförande kan göras från vapenhusets vind där utsidan av kyrkans sydmur är synlig (fig 50-51). Inga skarvar eller spår efter ett äldre vapenhus kan iakttagas. Ca tre meter under hammar- bandet finns tre runda bomhål med kvarvarande bruk, någon meter längre ned ytterligare ett bomhåL Det övre murpartiet ovan bomhålen, som varit upplag för bygg- nadsställningar, har brett strukna fogar av mycket hårt, gulvitt bruk. Partiet därunder är inte fogstruket. Dessa förhållanden talar för följande arbetsgång: - l.Yttermu- rarna uppförs. - 2. Taket uppförs. Detta måste rimligen göras medan ställningarna är resta. - 3. Murverket fog- stryks uppifrån och nedåt och ställningarna tas ned suc- cessivt samtidigt som bomhålen sätts igen.- 4. Efter det att ett parti om närmare tre meter fogstrukits påbörjas uppförandet av ett vapenhus. Detta uppförs och resten av det icke synliga murverket på vinden lämnas utan fogstrykning och med kvarvarande bomhåL Vapenhuset uppförs således i nära anslutning till kyrkobyggnaden och färdigställs troligen samtidigt med denna. Samma förhållande torde ha gällt för sakristian, men murverket ovan dess valv har ej varit möjligt att studera. Ett stycke av fogbruket ovan de nämnda bomhålen togs tillvara. I bruket fanns en förkolnad träbit, som san- nolikt härrörde från framställningen av kalken. Det har varit möjligt att datera träbiten och resultatet visar att tidpunkten för kalkbränningen inte kan föras längre till- baka än 1460, troligen 5-10 år senare.5 Beredningen av bruket och därmed uppförandet av kyrkan kan därför sättas till tidigast 1460-70. Välvningen av kyrkan vidtog efter uppförandet av yttermurarna. Då dessa är uppförda av natursten och valven med tillhörande pelare och bågar är utförda av tegel, ett för ändamålet lämpligare material, var denna arbetsgång naturlig. Kyrkobyggnaden själv talar för att dessa arbeten skedde kontinuerligt och utgör etapper inom samma byggnadsperiod (fig 203). Kyrkans murar var inte putsade på insidan före uppförandet av valven, vilket kan konstateras från vinden. Något som talar för en period med plant innertak av trä eller öppen takstol finns inte heller. Flera detaljer hos kyrkobyggnaden talar för en sen- medeltida tillkomst. Dit hör blinderingarna i kyrkans 68 NEDERLULEÅ KYRKA gavlar (fig 37 och 43), den ursprungliga utformningen av östfönstret (fig 43), portalen mellan vapenhuset och långhuset (fig 68) och utformningen av valven (fig 58-59). Dörrarna av järn till koret (num. innerdörr, fig 64), till sakristian (fig 66) samt den äldre dörren mellan vapenhuset och långhuset (fig 69) dateras till omkr. 1500 (se Kyrkobyggnaden- interiör). Kyrkans kalkmål- ningar kan dateras till 1500-talets början (se Kalkmål- ningar). Dessa kan dock ha tillkommit efter kyrkans invigning. Av daterbara inventarier är dopfunten sen- medeltida (fig 148), liksom triumfkricifixet (fig 127). Korbänkarna och biskopsstolen (fig 133) dateras till 1500-talets början, medan altarskåpet (fig 113) tillkom- mit på 1520-talet (se Inredning och inventarier). Av de arkelogiska fynden kan endast sex mynt hänfö- ras till tiden före reformationen. Av dessa är två från 1430--1460-tal, funna i sakristian, de övriga från omkr 1470--1520, funna nära altaret.6 Dessa förhållanden ger sammantaget en bild av att kyrkan uppfördes och inreddes under 1400-talets sista årtionden och början av 1500-talet. Samtidigt med kyr- kan uppfördes bogården med välvda stigluckor i norr och väster. Åsikten att kyrkan skulle ha uppförts i ett sammanhang under 1400-talets senare decennier ev. med avslutande efter 1500 har tidigare framförts i litte- raturen, men även teorin om att en stenkyrka skulle ha tillkommit tidigare och byggts till i slutet av 1400-talet.? Hur såg då den kyrka ut som stod klar i medeltidens slutskede? Byggnaden själv, de äldsta avbildningarna, Sueciabilderna från 1690-talet (fig 73- 77), och uppgifter från senare tid kan ge en samlad bild. Kyrkobyggnadens utsträckning har inte förändrats utan var densamma som idag. Murverket kan ha varit putsat eller slammat och troligen vitfärgat För detta talar Sueciabilderna där en blindnisch finns angiven på vapenhusets östsida, om återgivningen är riktig. Någon öppning har inte funnits här utan en markering kan endast ha funnits i puts. Gav- larnas övre partier i tegel lyste säkert röda med vita blinderingar. 1704 kalkslogs och vitlimmades kyrkan (räk). Om åtgärden gällde exteriören var det kanske en förbättring av befintliga förhållanden. Kyrkorummet hade två ingångar i söder, till koret och genom vapenhuset, försedda med dörrar helt i smides- järn. På Sueciabilderna finns inte koringången angiven, något som får betraktas som en felaktighet i framställ- ningen. Ingångarna tilllånghuset och koret var försedda med en bom på insidan (fig 62-63).8 Till vapenhuset ledde en dörr av trä med järnsmide. I ett besiktnings- protokoll från 1737 anges fönstrens antal och storlek, sannolikt desamma under medeltiden. Kyrkan hade ett fönster på vardera östra och västra gaveln, tre på södra sidan samt ett i sakristian. De höga och smala fönstren var försedda med "waracktigt gallerwärcke, stormjärn och bågar av järn". Det framhålls också att fönstren inte kunde upplysa en så stor byggnad, i synnerhet som de blyinfattade rutorna till en del var röda och blåfärgade, något som talar för att det kan ha funnits glasmålning- ar.9 En igensättning vid ett av fönstren på sydsidan visar att de medeltida fönstren satt i den övre delen av mur- verket. I interiören var sannolikt kor och långhus åtskilda från varandra genom ett skrank, i vars mitt triumfkruci- fixet kan ha vilat på en pelare (se Inredning och inven- tarier, Pelare med fattigbössa). En predikstol var inrät- tad i södra murpelaren, mellan kor och långhus, med uppgång från koret och öppning mot långhuset. Koret med dess två fönster, troligen med glasmålningar, valvet med rikare mönsterform än övriga valv i kyrkan, kalk- målningar på väggar och valv och inredningen med altarskåpet och korbänkarna stod i stark kontrast till det osmyckade, mörka långhuset. I vapenhusets övre våning fanns en öppning mot kyr- kogården, som sannolikt tjänade som yttre predikstol. Kyrkan omgavs av en en bogårdsmur med stigluckor i norr och väster. Dessa finns bevarade, den västra dock ombyggd i sin övre del. Portarna är uppförda av tegel, dekorerade med blinderingar och försedda med skytte- gluggar. En klockstapel fanns sannolikt på en höjd nordöst om kyrkan. Kan kyrkan ha haft någon ytterligare funktion utöver den rent kyrkliga? storleken och utformningen av kyr- kobyggnaden och flera detaljer talar för detta. De slut- na murarna med ett fåtal högt sittande fönster med gal- ler och järndörrarna vid de två ingångarna med sina lås och kraftiga stockbommar på insidan kunde göra kyr- korummet svårtillgängligt. Bevakningen och försvaret av den yttre miljön skedde genom bogården och sti- gluckorna med sina skyttegluggar. Övervakningen av sjöfarten kunde göras genom en utsiktsglugg i östra gaveln. Dessa faktorer tillsammans talar för att kyrko- rummet kunde tjäna som skydd för gods och egendom. Förutom som skydd vid invasion av eventuella fiender framstår kyrkan som magasin för värdefulla varor som en viktig funktion. De krav och regler som uppställdes för köpmanskyrkorna redan under tidig medeltid kunde uppfyllas även här. Enligt dessa skulle godset placeras i kyrkorummet med avskiljande väggar mellan de olika köpmännen. För lagringen betaldes avgifter, som gav kyrkan inkomster. Kyrkan skulle bevakas nattetid av två väktare, inlåsta tillsammans med godset och med dörren KYRKOBYGGNADEN$ HISTORIA 69 reglad från insidan genom en kraftig träbom.10 Det är även känt att kyrkans vind kunde tjäna som magasin.11 Behovet av en säker lagerlokal för varor, som kom vattenvägen sommartid för att distribueras vidare till inlandet vintertid och tvärt om för varor från inlandet, måste ha varit en realitet i Luleå socken med dess mark- nadsplats. Tillkomsten av den nya kyrkan med sin storlek och rika inredning i koret talar för att starka krafter stod bakom. Vilka kan dessa ha varit? En!. Hälsingelagen, som gällde för hela Norrland, skulle bönderna tillsammans med sin sockenpräst begä- ra hos biskopen att få bygga en kyrka. Sedan biskopen prövat saken kunde han bevilja byggandet. Krav fanns då att alla fullsuttna bönder skulle göra körslor efter bondetal och dagsverken efter antalet vapenföra män.12 1472 visiterade ärkebiskopen Jakob Ulvsson övre Norr- land och önskemål om uppförandet av en ny kyrka kan då ha framförts.1482 fick Jakob Ulvsson livsbrev på den kungl. räntan från kustsocknarna i övre Norrland, från Umeå till Särkilax, i praktiken en förläning som kom att ge honom stora inkomster.13 Det måste även ha motive- rat honom att intressera sig speciellt för denna del av landet. Hösten 1481 utnämnde ärkebiskopen Sverkillus Olavi till kyrkoherde i Luleå pastorat.14 Denne, omvitt- nad för sina förtjänster och sin verksamhet, kan ha varit den som genomdrev uppförandet av stenkyrkan, med ärkebiskopen som tillskyndare. Befolkningsökningen och den omfattande handeln med goda inkomster och behov av säkra lagerlokaler var säkert också viktiga faktorer för framdrivandet av detta stora kyrkobygge. Det rådande handelssystemet med birkarlarnas monopolställning15 och deras funktion som mellanhand mellan samerna och de bottniska sjö- fararna måste ha krävt centrala lagerlokaler. Kanske ska birkarlarna och bonde-köpmännen ses som medin- tressenter vid kyrkobyggnadens uppförande. Försvarsanordningarna vid kyrkans ingångar var säkert motiverade av ryssarnas anfall och härjningar i Finland under 1490-talet. Torneå brändes 1496. På våren 1497lovade Sten Sture, på begäran av Jakob Ulvsson, att sända folk till Norrbotten, men fredstraktaten hade hun- nit undertecknas innan någon aktion kom till stånd.16 Något belägg för när kyrkan invigdes är ej känt, men detta antas ha skett den 29 juni 1492_17 En!. Hälsingela- gen skulle kyrkorna invigas av biskopen, i detta fall ärkebiskopen, under dennes ordinarie visitationsresor.18 Qet är känt att ärkebiskopen Jakob Ulvsson gjorde en resa norrut 1492, dock inte hur långt.I9 Som ytterligare ett skäl för invigningsåret anges att socknens kyrkoher- de Sverkillus Olavi detta år anskaffade ett latinskt psal- terium till kyrkan20 (se Inredning och inventarier, Psal- terium). Den 29 juni är aposteln Petri dag och Petrus betraktas som kyrkans skyddshelgon. Hans attribut, nyckeln, ingår i församlingens vapen och Persmässan den 29 juni har under århundraden varit kyrkamässotid och den mest besökta helgen i Luleå församling.21 Denna dag inleddes en festlighet i två dagar, varvid den första dagen ägnades Petrus och den andra Paulus.22 Kalkmålningarna med apostlarna Petrus och Paulus har också fått en framträdande placering på korets östvägg (fig 88). Kyrkmässa firades under medeltiden på årsda- gen av kyrkans invigning, men kunde med biskopens tillstånd ändras till en annan för församlingen mera lämplig dag.23 Biskopen kan ha invigt kyrkan i Luleå 1492, om han besökte platsen då, men det kan även ha skett vid någon annan resa. Den 19 februari 1507 invig- de ärkebiskopen stenkyrkan i Skellefteå, då "han ock utan twifwel förehaft Visitation öfwer hela Nordlan- den".24 Det är troligt att även Luleå fick besök detta år. Kyrkan under 1500-talet och 1600-talets första hälft Bristen på arkivalier från denna period gör att bilden av vad som hände kyrkan blir fragmentarisk. Sommaren 1558 utsattes kyrkan för vådeld och taket "avbrann". För att sätta kyrkan i stånd fick församlingen behålla kyrkationdet för år 1559.25 Kanske var det vid detta till- fälle som "Tornet" på kyrkan brann och altartavlan ska- dades, en!. uppgift av Bureus år 1600.26 Med "Tornet" kan ha avsetts en takryttare eller dekoration på tak- nocken. 1616 visiterade ärkebiskopen Petrus Kenicius kyrkan. Samma år gjordes en ny dörr till vapenhuset, en!. inskrift på dörren (se Kyrkobyggnaden - exteriör, Ingångar). Av de inventarier som kom till under denna tid märks främst ljusredskap och textilier: Fyra ljuskro- nor, tre ljusstakar och tre ljusarmar, allt av mässing, ett urverk, tre antependier, ett par kalkdukar, handkläden och altardukar, fyra mässkjortor, ett brudpäll och två bårtäcken (inv 1595- 1649). Någon större förändring av kyrkobyggnaden skedde inte under denna tid. Möjligen kan en tidigare takrytta- re ha ersatts av de dekorationer på taknocken över gav- larna som finns avbildade på Sueciabilderna från 1690- talet (fig 73- 77). Reparationer av kyrkan och klockstapeln tiden 1650-1737 I kyrkans räkenskaper finns på utgiftssidan insprängt 70 NEDERLULEÅ KYRKA åtskilliga poster, som vittnar om återkommande repara- tioner eller förbättringar av kyrkan eller klockstapeln, även om noteringarna oftast inte berättar närmare om arbetets art.27 I december 1652 betalades 12 dr kmt till "6 arbets- karlar som hade omsorg om K: hwalf'. Ytterligare två personer fick 10:20 dr kmt för sitt arbete på kyrkan. Samma år hade kalk inköpts för 54 dr kmt samt 3 brä- der. Arbetet kan ha rört reparation av långhusets valv. Pädher Målare var verksam juli-november och fick för sitt arbete 67 dr km t, en summa som talar för en ganska omfattande verksamhet av okänt slag. 1654 spånades och tjärades kyrkans tak. Materialen hämtades från trakten, tjära från Unbyn och spån från Bodbyn. 1655 fick "klockmester" 3 dr kmt för "det han bygde tiondebodhen med taak och annat." 1657 fick Per Målare, sannolikt identisk med nämnde Pädher, 2 dr kmt för att han målade nygjorda "knopar på högkors- balken", troligen korskranket. 1659 lagades kyrkfön- stren och för detta anskaffades 3 kistor glas och smeden gjorde "lijster". En av kyrkans sexmän, Jöns Jönsson från Sunderbyn, hade ansvar för arbetena vid kyrkan. 1659 fick han "för sijtt store arbet som han hafuer hafft med kyrkioarbetet begerde den gamal bijbel som honom och blev eftterlatin."28 En ny klockstapel uppfördes troligen på 1650-talet (Se Äldre klockstaplar, nr 2). Förstärkningsarbeten utfördes åren 1666--67, sedan virke 1665 anskaffats för klockstapelns "styvning" (räk). 1663 spånades och tjärades sakristietaket och smeden gjorde ett lås till källaren. 1665 förbättrades dörren till sakristian och kyrkoherden skaffade ett nytt lås till den för 4 dr kmt. 1682 spånades kyrkans tak under ledning av bygg- mästaren Michel Johansson för en sammanlagd arbets- kostnad av 225 dr kmt. Denne samt 13 namngivna per- soner gjorde ytterligare arbeten i kyrkan 1685 för 45 dr kmt. 1687 reparerades klockstapeln och åren därpå lagades kyrkofönster. Vid visitation år 1697 framfördes att kyrkan var mörk och sliten och visitator, superintendenten doctor Julius Micrander ansåg det vara nödigt att ta upp ett fönster på norra sidan samt vitlimma kyrkan innantill (vis prot). 1701-02 arbetade 10 bönder i sammanlagt 61 dagar med taket på kyrkan och klockstapeln samt tjärning av klockstapeln. Lönen var l dr kmt/dagsverke. 1702 fick glasmästaren Anders Erson 8 dr km t för lagning av kor- fönstret. 1703 gjordes inköp i Stockholm för material till reparation, 2 kistor glas, 2 skeppund spik och grovjärn samt ytterligare 2000 större och mindre spik för sam- manlagt 128 dr smt. Till detta kom tull och bäradön för ca 7 dr smt. Borgaren Nils Persson i Piteå levererade kalk, 6 läster29 samt 102 tunnor, för 174 dr smt. Sommaren 1704 kalkslogs och vitlimmades kyrkan av murmästaren Olof Persson, som arbetade i 35 dagar till- sammans med fjärdingsmannen Erich Wellamsson. En tegelslagerska från Umeå var också verksam. Det fram- går ej om kalkslagningen gällde kyrkans exteriör eller interiör. 1707 gjordes en större reparation av klockstapeln, då den sannolikt brädslogs samt tjärades (Se Försvunna klockstaplar, nr 2). Samma år reparerades kyrkfönstren och kalkslogs runt om. 1709-10 gjorde Jöns Jönsson Snickare en ny port till västra stigluckan samt en ny "huuf', dvs nytt tak som spånades och tjärades. 1721 reparerade smeden Bolander fönster samt gjorde ett lås till klockstapeln samt två hänglås. 1724--25 lades nytt spåntak på södra sidan av kyrkan. Ca 20 personer arbetade med takomläggningen och tio karlar med tjärningen. Till ställningar inköptes 38 långa granspiror, som slogs samman med "dräflingar" (platta spikar med hake i stället för huvud). 1737 spånades och tjärades taket på vapenhuset av tio karlar. Kyrkans utseende i början av 1700-talet. Besiktning av kyrkan 1737. Beslut 1740 om reparation av kyrkan och uppförandet av en ny klockstapel Med hjälp av avbildningar, beskrivningar, noteringar i räkenskaper och visitationsprotokoll samt protokoll från besiktning år 1737 kan vi skapa oss en bild hur kyr- kan såg ut omkr år 1700 och decennierna närmast där- efter. Den äldsta kända avbildningen av kyrkan och dess närmaste omgivning är Sueciasticket från 1700 samt för- lagan till detta och teckningen från 169530 (fig 73-77). Teckningen, som gjorts på platsen, är den primära källan och den som ger de mest tillförlitliga sakuppgifterna. Bilderna visar kyrkan med kyrkogården omgiven av en sluten bogård med svagt sluttande tak. I norr och väster finns stigluckor med överbyggnad och branta tak. Strax utanför bogårdsmuren, nordväst om kyrkan, står klockstapeln (se Försvunna klockstaplar, nr 2). Den rek- tangulära kyrkobyggnaden har vapenhus i söder och sakristia i norr, den senare dold på avbildningarna. Kyr- kans murar beskrivs 1696 vara av "ohuggen gråsten"31 med korsliknande blinderingar på östgaveln och vapen- husets gavel. Taket är täkt med spån och på gavlarnas nock reser sig höga, genombrutna dekorationer, sanno- likt av trä eller järnsmide, avslutade med knoppförsed- da kors. Klockstapeln har liknande dekorationer i min- dre format, enl räkenskaperna från 1650-talet. Kyrkan KYRKOBYGGNADEN$ HISTORIA 71 .. 1l>ic a{f; $(..)( .fJuiU~. Fig 73. Luleå gammeJstad från söder. Teckning av löjtnant Läw, 1695. Teckningarna till Suecia antiqua et hodierna. KB. The old town of Luleå seen from the south. Preliminary sketch for "Suecia Antiqua et Hodierna", 1695. Luleå Gamme/stad von Si.iden. Zeichnungen for "Suecia antiqua et hodierna", 1695. har sex fönster, tre på sydsidan och ett på vardera östra och västra gaveln samt ett i sakristian. Antalet fönster och storleken av dessa framgår av 1737 års omfattande besiktning, som utfördes med femton personer närva- rande.32 En kritisk granskning av Läws teckning från 1695 av kyrkans exteriör visar på vissa brister eller fel- aktigheter. Fönstrens proportionella storlek är starkt överdriven. Fönsteröppningarna har återgivits ca fem gånger bredare och nästan dubbelt så höga som de i verkligheten var. Samma överdrift av storleken gäller sannolikt för dekorationerna på gavelnockarna. Södra korportalen saknas på teckningen. På vapenhusets öst- sida finns en öppning eller nisch angiven. Detta förhål- lande talar för att kyrkan kan ha varit putsad eller slam- mad och en blindnisch markerats. Någon öppning har inte funnits på denna plats. Besiktningsprotokollet från 1737 är främst en redo- görelse för bristfälligheterna hos kyrkan. Beskrivningen av kyrkans interiör ger bilden av ett mörkt och slitet kyrkorum med inredning och inventarier av både kost- bart och enkelt slag, men i behov av åtgärder. Fönstren var höga och smala med karmar och bågar av järn och med blyinfattade rutor. De var för små för att ge till- räcklig upplysning åt det stora rummet, i synnerhet som en del rutor var "röda och blåfärgade", vilket tyder på att det fanns glasmålningar här. Koret var försett med delvis försvunna målningar. Vid korets sydsida hade en spricka uppstått i putsen mellan sköldbågen och murverket. Även mellan murverket och väggpelaren närmast södra ingången fanns en spricka av "ungefär en god tums bredd". I denna murpelare var inrättad en "Catheder eller Prädikostohl" från den 72 NEDERLULEÅ KYRKA "Catholiska tijden". Vid norra väggen fanns en ny pre- dikstol med rikt snideri av bildhuggaren Nils Fluur, upp- satt 1709-12. Golvet i gången var belagt med tegel och gravstenar, men ojämnt och i dåligt skick. Under bänkarna låg "hoflade Klåfwar", dvs plankor. Bänkarna var trånga och obekväma och de flesta bestod av "allenast hoflade Bielkar, med ett uprest bräda intill gången". I kyrkan fanns orgelläktare i koret och två läktare längst bak i kyrkan. Kyrkan hade två ingångar med järndörrar och kraftiga stock bommar. Altartavlan och ljuskronorna var i behov av en "märkelig och kostsam förbättring". I kyr- Fig 74. Kyrkan med närmaste omgivning, detalj av fig 73. Detail of fig. 73. Detail von Bild 73. kan fanns en orgel med sju stämmor, dock med stora bristfälligheter, påtalade av organisten C M Flinten berg. sakristian var i dåligt skick med ojämnt golv av tegel och en stor del av fönsterrutorna trasiga. Ä ven vapen- huset var i dåligt skick. När det gäller exteriören hade vapenhuset nyligen spånats medan taken på norra sidan var i sämre skick. Däremot sägs inget om kyrkans fasad, något som talar för att det var exteriören som kalkslogs och vitlimmades 1704, se ovan. stigluckorna var illa medfarna och saknade taktäck- ning. Även bogårdsmurens taktäckning var bristfällig. KYRKOBYGGNADEN$ HISTORIA 73 Fig 75. Luleå gammeJstad från söder. Förlaga till pi. 11:73, 1690-talet. Teckningarna till Suecia antiqua et hodierna. KB. The old town of Luleå seen from the south. Final sketch for "Suecia Antiqua et Hodierna", 1690s. Luleå Gamme/stad von Siiden. Vorlage zu Tafel/1:73, "Suecia antiqua et hodierna", neunziger Jahre des 17. J h. Klockstapeln var i dåligt skick liksom de två redskaps- bodar som hörde till kyrkan. Konstaterandet av kyrkans bristfälligheter ledde till följande förslag till åtgärder från syneförrättarna: l. Bredda fönsteröppningarna och sätta in nya fönster samt ta upp två fönsteröppningar på norra sidan. 2. Rappa och vitlimma taket och väggarna, men sam- tidigt "undrades därpå, huruwida äfwenså i Kohrhwalf- wet ske må, i anseende till den därå betinteliga gambia Målningen, som till en dehl befants förgången". 3. Mura igen öppningen till den gamla predikstolen i väggpelaren vid södra muren då den inte längre behöv- des. 4. Lägga om golvet med furuplankor. 5. Förbättra bänkinredningen. Uppföra två nya läkta- re. 6. Förbättra altartavlan och ljuskronorna, en!. den för- teckning som prästerskapet skall upprätta. 7. Reparera orgeln. 8. Rappa och vitlimma väggar och valv i sakristian samt reparera fönstret, lägga in golv av trä samt sätta in en järndörr med lås och nyckel. 9. Rappa och kalkslå vapenhuset samt jämna till stengolvet. 10. Ny spånläggning på kyrkans norra sida och på sakristian, då de befintliga spånen var täckta med ett lager mossa. Tjärning av de övriga taken. Ny taktäck- ning på stigluckorna och bogårdsmuren. 11. Uppföra en ny klockstapel. Vid ett möte den 4 april1739 beslöt kyrkorådet att kon- ferera med landshövdingen och konsistoriet om uppta- gandet av två fönster i kyrkan samt att sedan korre- spondera med murmästaren Frisk om material samt betinga honom att komma vid första lämpliga tillfälle. Rådet samtyckte också till att tegel kunde tagas från den förfallna muren i västra stigluckan (prot). Den 26 juni 1740 hölls en ny sammankomst i kyrkan i närvaro av landshövdingen, baron Gabriel Gyllengrip samt ytterligare tolv personer. Synemännen diskuterade de bristfälligheter och förslag till åtgärder som fram- förts vid besiktningen 1737 och fattade beslut om att:33 l. Lägga om golvet i koret och gången med sten samt låta gravstenarna ligga kvar på sina tidigare platser. 2. Förbättra bänkarna. 3. Ta upp två nya fönster men låta utvidgningen av de övriga anstå utom på västra gaveln. Senare sätta in nya fönster med stora, kittade rutor och spröjsar av trä. 4. Snarast reparera sprickan i valvet ovan korfönstret Mura igen katedern eller predikstolen i väggpelaren vid södra dörren och reparera pelaren genom en jämför- bindning. Reparera pelaren vid motsatta väggen på samma sätt sedan en besiktning gjorts av grunden. 5. Rappa väggarna och taket. Göra överstrykningen eller vitlimningen med väl saltblandad gotlandskalk 6. Uppskjuta förbättringen av altartavlan, orgeln och ljuskronorna till dess man fått klarhet om kostnaderna och om kollekt kan beviljas. 7. Uppföra två läktare över varandra på vardera sidan om fönstret på västra gaveln när detta förstorats. Upp- 74 NEDERLULEÅ KYRKA , . föra en liten läktare för ståndspersoner på vardera lång- väggen. 8. Förbättra sakristian en!. synerättens förslag. 9. Behålla stengolvet i vapenhuset. 10. stigluckorna eller "hwalfportarna" till bogården "inrättas effter det nu wanliga bygningssättet, då ansen- lig tegelbesparning dermed sker till Kyrkans öfriga reparation". 11. Bygga upp klockstapeln. Kronobefallningsman- nen skall, med stöd av lagen och kungliga förordningar, beordra allmogen att skaffa fram timmer och annat virke kommande vinter så att klockstapeln kan uppfö- ras följande sommar. 12. Materialbodarna lagas av sockenmännen själva Fig 76. Kyrkan med närmaste omgivning, detalj av fig 75. De ta il of fig. 75. L H l.. Detail von Bild 75. eller en ny sätts upp vid behov. Landshövdingen åtog sig att göra en underdånig framställning till Hans Kong!. Majt. om kollekt för kyr- kans reparation. En!. prosten Renmark fanns endast 1.500 dr kmt att tillgå i kyrkans kassa till dessa mycket nödvändiga åtgärder. Sockenborna beordrades leverera virke till kyrkobyggnaden och utföra dagsverken. Reparation av kyrkan på 1740-talet. Upptagande av två fönster 1741. Rappning och vitlimning av kyrkorummet 1745. Ny bänkinredning och nya läktare 1747 och 1759. Utvidgning av fönster 1746,1748 och 1749. Tjärning och rödfårgoing av taken 1750 KYRKOBYGGNADENs HISTORIA 75 Prata Fig 77. Luleå gammeJstad från söder, kopparstick. PI. II:73, Suecia antiqua et hodierna. KB. The old town of Luleå seen from the south. Engraving (PI. 11:73) in "Suecia Antiqua et Hodierna". Luleå Gamme/stad von Si.iden, Kupferstich. Tafel /1:73, "Suecia antiqua et hodierna". De bristfälligheter som konstaterades vid besiktningen 1737 ledde till en del snara åtgärder. Nytt spåntak lades på sakristian våren 1738 och 5 tunnor tjära inköptes för 10 dr smt. Västra gavelfönstret reparerades, låset på stora kyrkodörren lagades och ett nytt lås med nyckel skaffades till sakristian. 1739 inköptes bl.a. 60 tunnor kalk för 40 dr smt till de nya fönstrens upptagande samt en kista glas. Arbetet med spånläggningen på kyrkan fortsatte och i maj 1740 fick de sju arbetskarlarna vid kyrkotakets tjärande 36 dr 2 öre 16 penningar smt för sitt arbete. Borgaren Lars Frimodig fick 7 dr 24 öre smt "för inseende och tillställning wid samma kyrkioarbe- te". I juni 1740 besöktes kyrkan av murmästaren Erich Erichson från Västerhiske, Umeå, som "besichtigade" tillfället för upptagandet av två nya fönster samt andra bristfälligheter i kyrkan. För skjuts och förtäring fick han 14 dr smt i ersättning (räk). Våren 1741, tiden april- juni, togs två stora fönster upp i kyrkans norra mur. Material anskaffades från flera håll, glas från Stock- holm, kalk från Skellefteå, sand till kalkberedningen från Sunderbyn, kol från Unbyn, järn från Torneå och Persön, bräder från Alvik och vidjor till ställningar från Bensbyn. Något inköp av tegel redovisas inte i räken- skaperna. Sannolikt togs detta från muren i västra sti- gluckan, som beslutats 1739 (se ovan). Snickaren Lars Frimodig gjorde 60 st "fönsterbogar" (spröjsar) och fick 5 dr smt för detta. Tullskrivaren i Nya staden, Carl Peter Montell, fick 28 dr smt 20 öre i arbetslön för 68 st fön- ster samt något tillägg av bly, tenn och ståltråd. Lars Ers- son i Wästmarken, som gjorde smidet och satte in fön- stren, fick 39 dr 5 öre 8 penningar smt för sitt arbete. Arbetet leddes av den nämnde murmästaren Erich Erichson, som för detta och resan med tidspillan och förtäring fick 66 dr 21 öre 8 penningar smt, "efter noga prutande i Kyrkorådets nerwaro" (räk). Komministern l 76 NEDERLULEÅ KYRKA Isaac Nordrnarek svarade för kosthållet för både mur- mästaren och smeden medan arbetet pågick. 1742 åtgärdades sakristians fönster av den ovan nämnde Montell, som fick l dr smt för detta. 174llagades taket på västra delen av bogårdsmuren, "som ingen vill kännas vid". Denna typ av underhåll till- hörde allmogens skyldigheter. 1742 utfördes vissa arbe- ten på klockstapeln, sedan sju timmerstockar anskaffats. 1743 gjordes reparationer vid altaret och "altarrullen", troligen altarringen. Ett stort lås köptes till västra sti- gluckan och låset till den norra lagades. 1745 försågs predikstolen med figurskulpturer samt målades. Samma år rappades och vitlimmades kyrkaval- ven och Lars Ersson i Långnäs fick 43 dr smt för detta arbete. Det var vid detta tillfälle som de medeltida kalk- målningarna kalkades över. Målaren Eric Fellström från Torneå, som målade predikstolen, utförde även "Rän- dernas och divisernes Målande opp utij Kyrkiohwal- fen". Till detta användes sannolikt de " 5 skiäl rödfär- ga", som inköptes samtidigt (räk). Sannolikt var det målning av valvstrålarna och slutstenarna som avsågs. 1746 utvidgades de båda fönstren på långhusets syd- sida. Material anskaffades under våren och arbetet utfördes i maj-juni. Tegel köptes från Sunderbyn, bly från Piteå, glas från Stockholm och 48 tunnor kalk från Skellefteå. Smeden Jacob Bäck gjorde 204 st fönsterte- nar, snickaren Salomon Frimodig 60 st "fönsterbogar" och glasmästaren Samuel Wahlberg förfärdigade åtskil- liga fönsterposter, för vilka han fick 37 dr 10 öre 16 pen- ningar smt. För arbetet svarade murmästaren och nämndemannen Olof Mattson i Alvik samt byggmästa- ren Lars Ersson Sundbom. Den senare gjorde även gal- lersmidet till fönstren. Mattson fick 60 dr smt och Ers- son Sundbom 76 dr 8 öre smt för sitt arbete. De hade även gemensamt köpt in material för 71 dr 4 öre 8 pen- ningar smt. I november 1746 gjorde organisten Hans BoJander en lucka på vapenhuset. 1747 pågick omfattande arbeten i kyrkans inre med förfärdigandet av ny bänkinredning och fyra nya läkta- re. Snickaren Carl Spännare från Burträsk besökte kyr- kan i januari 1746 för att besiktiga läktarna och bänkar- na samt göra materialförslag till nya läktare och bänkar. Våren 1747 återkom denne tillsammans med soldaten Anders Lekatt från Lövånger och de arbetade i 13 veck- or, den tid som gästgivaren Johan Åman fick ersättning för deras kosthåll med 60 dr 21 öre 8 penningar smt. Dessutom arbetade Olof Mattson från Alvik i 49 dagar, Erich Knutson och Per Hindersson i 36 dagar och tre soldater i tillsammans 44 dagar. Sergeanten Daniel Pihl- feldt utförde åtskilliga smidesarbeten. I november 1748 fick bildhuggaren Nils Berg från Luleå stad 55 dr smt för "Pyramidernas och Skrankets förfärdigande och upsättiande." Obeliskerna och det skulpterade korskranket tillkom således då. 1749 gjorde soldaten Per Larsson Fächt nya bänkar i koret. I juni 1751 inköptes två tunnor rödkrita och 3.000 st mindre spik och senare under hösten 23 tolfter bräder. Samma höst arbetade tre soldater med panelningen, "panering- en", under kyrkans fyra läktare. Sommaren 1756 måla- des läktarna, bänkarna, obeliskerna och korskranket av målaren I Ollongren, som den 20 augusti fick 357 dr 10 öre 16 penningar smt för inköp av färger och sitt arbete. 1748 utvidgades fönstret på västra gaveln. Lars Ers- son Sundbom stod för arbetet med både murningen och smidet. Snickaren Petter Östring gjorde 24 "fönsterbo- gar", korpralen Johan Skytt listerna och glasmästaren Sam. Wahlberg svarade för glasarbetet 34 tunnor kalk köptes från Skellefteå och två tunnor från Gotland. Sara Karsdotter arbetade i tre dagar med "gruskalkens upsållande". För detta fick hon l dr smt. Västra stigluckan lagades 1748 av Lars Ersson Sund- bom. Inköp av tio stora "klofwar" talar för att timmerö- verbyggnaden tillkom då, något som även stämmer med inskriften på byggnadens östgaveL Teglet från stigluck- an hade 1741 använts till de nya fönstren i kyrkans norra mur. Samma höst arbetade Lars Ersson Sundbom i 24 dagar med reparation av norra stigluckan. 1749 förstorades de båda korfönstren. Samma perso- ner som tidigare svarade för arbetet även denna gång. Olof Mattsson från Alvik och Lars Ersson Sundbom stod i spetsen, den senare gjorde även smidet. Organis- ten Hans BoJander gjorde 42 "fönsterbogar", glasmäs- taren Eric Wahlberg var verksam och korpralen Johan Skytt satte upp "fönsterlijsterna" samt satte in fönstren. Kostnaderna, som redovisas i räkenskaperna, var i samma storleksordning som vid tidigare fönsterutvidg- ningar. 1750 tjärades och rödfärgades kyrkans samtliga tak inklusive taken på stigluckorna. Arbetet förbereddes genom anskaftandet av nya stegar till kyrkotaket, tack- el och åtta "tiäreqwastar". 23 tunnor tjära inköptes, lik- som två tunnor salt och rödfärg. Kyrkvaktaren Lars Strand arbetade i fyra dagar med rödfärgens stötande och siktande, Erich Erson Hwilman malde och siktade saltet och trumslagaren Johan Ekman hämtade sex tun- nor vatten från Luleåfjärden för rödfärgens blandande. Arbetet med tjärningen och rödfärgningen utfördes av sex man, som den 3 oktober fick 85 dr 10 öre 16 pen- ningar smt för sitt arbete. Sommaren 1753 gjorde klackgjutaren Gerhard Meij- er en omgjutning av en liten "signalklocka", till en kost- nad av 34 dr 5 öre 8 penningar smt (räk). En huv snick- rades och sattes upp på norra stigluckan av sergeanten Daniel Pihlfeldt och korpralen Johan Skytt. Klockan sattes upp här i mars 1754 av Lars Ersson Sundbom. 1759 uppförde Lars Ersson Sundbom "nya norra läk- taren". Till denna anskaffades 5 stockar, 5 "klofwar" och 50 "dräflingar" samt järn och sågbräder. Reparation av sakristian 1763. Nya läktare på 1770- talet. Rappning och rödfårgoing av kyrkan, ny ingång och nya fönster i väster 1776--81. Reparation av kyrkta- ket 1799, ny kyrktupp 1801 Hösten 1761 arbetade byggmästaren Lars Ersson Sund- bom samt tre arbetskarlar med "Bandets insättande i Wapenhuset". För detta inköptes tre ankare-järnstäng- er för 300 dr smt (räk). Det var således vapenhuset som försågs med dragstag och ankarjärn. En omfattande reparation gjordes av sakristian 1763 under ledning av byggmästaren Lars Sundbom, biträdd av murgesällen Eric Holm. Fönstret på östra sidan utvidgades och ett nytt fönster togs upp på norra sidan. Golvet, som tidigare var av tegel, belades med bräder. En välvd källare av sten och tegel gjordes under sakris- tian, med lucka i sakristiegolvet och innerdörr till källa- ren. 57 tunnor murkalk inköptes 1762 för 180 dr smt. Samma år anskaffades Wijnblads "Beskrivning om Mur- och Taktegelsbruk" för 6 dr smt (räk). Glas köptes från Stockholm och galler till fönstren från Wira bruk för 240 resp 223 dr smt. Sockensnickaren Olof Risrnarek gjorde åtta "fönsterbogar" samt två bänklådor till sakristian och fönstren förfärdigades av borgaren Lars BoJander (räk). 1766 gjorde Olof Andersson i Råneå två nya lås till kyrkans ytterdörrar och fick för detta 150 dr smt. 1769 målade historiemålaren Anders Hellberg från Piteå dörrarna till altarskåpet samt rengjorde bilder och orna- ment i detta (räk). 1771 tjärades kyrktaket och för detta anskaffades 12 tunnor tjära, två tunnor rödfärg och 11h skäl salt. På 1770-talet gjordes en del förändringar av interiö- ren. Norra läktaren flyttades 1771 och fyra lass sten anskaffades för att lägga under läktarstolparna. Predik- stolen flyttades 1771 till väggpelaren närmast koret på norra sidan. Orgeln reparerades 1772 och flyttades 1776-77 från sin plats i koret till en ny orgelläktare i väs- ter. Två nya läktare uppfördes 1779 i koret av snickaren Jonas Blank från Piteå samt målades av målaren Jonas Holmberg (räk). Dessförinnan hade predikstolen flyt- tats tillbaka till sin ursprungliga plats längre västerut. Golvet i kyrkan förbättrades. Byggmästare för arbetena var Lars Sundbom. KYRKOBYGGNADENs HISTORIA 77 Ä ven exteriören förändrades på 1770-talet. I maj 1775 beslöt kyrkorådet att kyrkan skulle rappas denna sommar och 1778 togs beslut om att "fönstret bak i kyr- kan" skulle tas upp.34 Åren 1776-81 rappades, kalkslogs och rödfärgades kyrkan, en ny ingång togs upp i väster, västfönstret förändrades och ett nytt fönster togs upp i västra delen av norra långhusmuren. Vidare gjordes 1779 en ny ingång i västra bogårdsmuren, rakt väster om kyrkan. Arbetena leddes av byggmästaren Anders Wal- berg, som fick 2.150 dr kmt eller 119 rdr specie 21 sk i arbetslön (räk). 209 tunnor kalk köptes från Bergsbyn, Skellefteå. Till färgningen inköptes rödfärg, linolja, såpa och kimrök. Snickaren Olof Rismark gjorde nya dörrar till kyrkan och den nya porten. Dessa målades av Jonas Holmberg, som även målade taklisten omkring kyrkan. Organisten Anders Södermark förfärdigade 40 st fön- ster och fick 26 rdr specie 32 sk för dessa. Smeden Dan Pihlfelt utförde smidesarbeten och korpralen Johan Skytt hjälpte till med uppsättaodet av fönstren (räk). 1786 konstaterades att taket på kyrkan behövde tjä- ras och rödfärgas. Målaren Holmberg, som börjat repa- rera klockstapeln, åtog sig även detta arbete (kyrko- rådsprot). 1791 reparerades klockstapeln på nytt och 1795 bogården (räk). Sommaren 1799 lades kyrktaket om med nya spån och en stor mängd spik och 20 tunnor tjära anskaffades. En!. traditionen ska det gamla taket ha brunnit.35 Kanske skadades även fönstren samtidigt då 73 nya fönsterrutor sattes in samma höst. 1801 sattes kyrktuppen upp av Holm och Berggren och året därpå beströks den av målaren Jonas Holmberg (räk). Reparationer 1800-1840 Under dessa årtionden var det främst underhållsarbe- ten och smärre reparationer som företogs. 1805 tjärades taket och för detta inköptes tio tunnor tjära, tre tunnor rödfärg och ett lisspund vitriol (räk). 1816 gjordes en mera omfattande reparation av kyrkfönstren av glas- mästaren A Boström från Luleå stad (räk). Reparatio- ner av fönstren var en ofta förkommande utgift. 1814 framfördes att kyrkans golv var mycket förfallet och måste repareras (st prot). Inför reformationsjubileet 1817 gjordes de allra nödvändigste reparationerna av golvet och läktarna "till förekommande af olyckor som i annat fall kunde inträffa" (st prot).I maj 1819 slöts avtal med byggmästaren Olof Alm om inläggaodet av ett nytt golv samt reparation av klockstapeln. I novem- ber 1819 hölls besiktning av kyrkan och allt befanns då vara i gott skick.36 På 1830-talet gjordes en upprustning av kyrkogården med uppförande av ett plank med grin- dar samt plantering av träd. 1838 beslöts att kyrktaket 78 NEDERLULEÅ KYRKA LLri .L--\.GA .. '1EL.8T: DS.KYRK. . The south and eastern far;ades of the church. Pencil and water-colour sketch from 1827. Kirche von Siiden und Osten. Kolorierte Zeichnung von 1827. skulle tjäras, det var "af högsta behov påkallat" då det inte hade gjorts sedan 1805 (st prot). Arbetet utfördes samma sommar och för detta anskaffades 18 1/z tunnor tjära och en tunna harts från Skellefteå samt rödfärg37• För arbetets utförande skaffades sex stegar, 30 famnar tackel och 70 alnar tross. Block och taljor lånades av handladen A M Söderblom. 98 1/z dagsverken krävdes för arbetet, som utfördes på entreprenad efter auktion. Kyrkans utseende omkring 1830 Tack vare en beskrivning från 183238 samt ett flertal avbildningar kan vi få en god uppfattning om kyrkans utseende under 1800-talets första del. En bild av kyr- kans exteriör får vi av N J Ekdahls färglagda fasadteck- ning från 1827 (fig 78), en teckning av "Gt af Bothnia" från 1833 (fig 35), en teckningiATAfrån 1839 samt Eric Hollströms uppmätningsritning från 1840-talet (fig 14). Dessa avbildningar både kompletterar varandra och ger en samstämmig bild av kyrkan, vars murar är röd- färgade med vita dörr- och fönsterornfattningar, hörnli- sener och lister. Fönstret på östra gaveln och västporta- len har rusticerade omfattningar. På vardera östra och västra gaveln finns tre runda blindfönster och på sakris- tian och vapenhuset ett runt blindfönster, samtliga med målat fyrpassmönster. Under östfönstret finns en vit blindering och på vapenhusets östsida en målad blind- nisch. Spåntaken är grå-svarta med en röd överton i Ekdahls färgläggning. Mitt på byggnaden reser sig en liten takryttare med klot, kors och tupp. Det utseende som kyrkan uppvisar på dessa avbild- ningar fick den genom ombyggnaderna och putsningen av fasaden på 1770-talet, med undantag av takryttaren som tillkom 1799- 1801 och ersatte tidigare dekoratio- ner på gavelnockama. I 1832 års beskrivning sägs att kyrkan är uppförd i "Götesk stil", något som anses bekräftas av valven med pelarna och takets resning i en liksidig triangel. Det sägs också att "Genom modemise- ring är mycket af dess så kallade vördighet förlorad. Fönstren är upphuggne till såväl höjd som bredd och murarna med dess smärre zirater och ett å dem efter berättelse insatt årtal af jern äro rappade och derige- nom gömde för efterforskning om kyrkans byggnads- tid ... Dess anseende invändigt skulle vara ganska för- delaktigt om ej en mängd numer öfverflödige, smaklöse och framskjutande Läcktare intogo väggarna och gömde ljuset." 1819 uppgavs att det fanns sex läktare i kyrkan (besiktn prot). Beskrivningen av kyrkans utseende stämmer väl med de uppgifter om förändring- ar som framgått av kyrkans arkivalier. KYRKOBYGGNADENs HISTORJA 79 Fig 79. Kyrkan från sydöst. Kyrkan hade detta utseende från omkr. 1780 till1954 då putsen knackades ner. Klocktornet från 1849- 52. Foto Sigurd Curman 1909. The church seen from southeast. This is what the exterior of the church laoked like from about 1780 unti/1954, when the plaster was removed. Thebell tower was erected in 1849-52. Kirche von Sudosten. Dieses Aussehen hatte die Kirche zwischen ungefähr 1780 bis 1954, als der Putz entfernt wurde. Glockenturm von 1849-52. Fig 80. Kyrkan från nordöst. Se även fig 79. De många stegarna var ett försäkringskrav. Foto Henrik CorneU 1915. The church, seen from the northeast. See a/so fig. 79. Kirche von Nordosten. Siehe auch Bild 79. 80 NEDERLULEÅ KYRKA Reparationer under 1800-talets senare hälft. Nya fön- ster 1848. Nytt klocktorn 1849-52. Reparation av sakris- tian på 1850-talet. Upprustning av kyrkans interiör, nya läktare 1862. Ny orgel 1862. Nytt bårhus 1864 och 1883. Uppvärmning på 1880-talet. Rivning av bogårdsmuren 1897-1903 Arkivalierna berättar om reparationer och förbättring- ar av olika slag, de flesta av begränsad karaktär, några mer omfattande. Vid sockenstämman den l augusti 1847 beslöts att nya fönster skulle göras till kyrkan och de gamla försäljas. Arbetet utlystes på entreprenad och bonden Joseph Larssons från Ersnäs anbud antogs. Vid förfärdigandet av de nya fönstren användes smidet från de gamla fönstren efter "ändamålsenliga förändringar". Sommaren 1848 avsynades de nya fönstren (st prot). Entreprenadsumman för dessa löd på 205 rdr banco. Samtidigt såldes gamla kyrkfönster för 40:36 rdr banco Fig 81. Västra stigluckan och kyrkan från sydväst. Foto l war Anderson 1941. ATA. The western lych-gate and the church, from the southwest. Westliches Kirchhofsportal und Kirche von Sudwesten. (räk). 1849 rappade P Rutqvist kring fönstren och 1850 vitlimmades kyrkan inuti. Vid sockenstämma den 11 oktober 1846 beslöts att en ny klockstapel skulle uppföras då den gamla var i brist- fälligt skick (st prot). 1847 påbörjades anskaffningen av material för uppförandet av det nya klocktornet (fig 22- 25), som uppfördes åren 1849- 52, sedan ritningarna ändrats ett par gånger (se Kyrkogården och dess bygg- nader, Klocktornet). Den gamla klockstapeln revs. Bogårdsmuren och dess tak reparerades ett flertal gånger. 1857 togs "hufven", dvs spåntaket på bogårds- muren bort och torv lades som ny täckning på muren (st prot). 1855 murades en spis i sakristian. 1861 sattes en spis- häll in och spiseln brädfordrades (räk). 1862 gjordes en mer omfattande upprustning av kyr- kans interiör genom rappning och vitlimning, reparation KYRKOBYGGNADENs HISTORIA 81 av fönstren, uppförandet av en ny läktare i västpartiet, målning i kyrkan av bänkarna, läktaren m.m. Snickeri- arbetena, 46 dagsverken, utfördes av Lagergren. För målningen i kyrkan svarade Burström, som fick 271 rdr banco i ersättning. Läktaren m.m. målades av Noren till en kostnad av 238:67 rdr banco (räk). En ny orgel till- kom, ritad 1860 av orgelbyggaren Johan Gustaf Ek från Torpshammar och invigd 1862. Ett bårhus uppfördes 1864, som dock redan 1882-83 ersattes av ett nytt (vis prot). 1877 lades kyrkans och sakristians tak om och tjära- des (vis prot). I början av 1880-talet vidtogs åtgärder för att göra kyrkan dragfri, främst genom att nya dörrar 1886 sattes in på södra sidan. Kyrkorummet fick upp- värmning genom att två "gourneyska" ugnar sattes in. 1891 gjordes en upprustning av kyrkans interiör, som vitlimmades, läktare och altarring målades om, altar- skåp och predikstol restaurerades. 1892 lagades skador i rappningen på kyrkans yttermurar och trappor av sten uppfördes utanför ingångarna i söder (vis prot). Bogårdsmuren hade förfallit alltmer sedan den täck- ande trähuven tagits bort 1857 och muren jämnats med kalk och småsten. Kyrkostämman beslöt därför att riva muren och detta gjordes succesivt åren 1897-1903. Muren ersattes av ett enkelt staket, bestående av tre parallella stänger av svartmålat järn. Nytt golv, ny bänkinredning 1905. Rivning av läktarna i koret. Framtagande av kalkmålningarna 1909, återstäl- lande av portaler i koret 1905 revs det gamla golvet upp i hela kyrkan samt sakristian och vapenhuset och nya golv av furuplank lades in. Ritning till nya bänkar gjordes 1904, troligen av Fig 82. Interiör mot öster, före 1905. Predikstolen från 1712. Bänkinredningen från 1747, ersatt av ny 1905. Läktarna tillkom 1779, revs 1907 resp. 1909. Foto Sundborg och Lindberg, Gammelstad. ATA. Interior of the church, Iaoking east, photographed pre-1905. The pulpit dates from 1712. The pews, from 1747, were replaced in 1905. The galleries, erected in 1779, were removed 1907 and 1909. lnterieur nach Osten, vor 1905. Kanzel von 17/2. Bänke von 1747, 1905 durch neue ersetzt. Emporen von 1779, abgerissen 1907 bezi- ehungsweise 1909. 82 NEDERLULEÅ KYRKA Fig 83. Interiör mot väster, före 1905. Orgeln och läktaren från 1862. Foto i ATA. Interior of the church, Laoking west, photographed pre-1905. The 1862 organ and gallery. Interieur nach Westen, vor 1905. Orgel und Empore von 1862. John Wikberg, Luleå, men omarbetades samma år av Fritz E ckert, ÖIÄ (K-byrån, fig 141). En nya bänkinred- ningen tiUkom 1905 (ATA). 1907 revs den övre läktaren vid korets norra sida, då bänkutrymmet inte längre behövdes (fig 82). Den nedre läktaren revs 1909 i sam- band med framtagningen av kalkmålningarna. Bårhuset av timmer, öster om kyrkan, kläddes med fasadtegel 1902-07 (vis prot). 1906 fattade kyrkostämman beslut om att vitlimma kyrkorummet. Dåvarande vice pastor Albert Nordberg hade dock genom studier av kyrkans arkivalier kommit fram till att det funnits målningar i koret. E fter fram- ställning av Nordberg beslöt en ny stämma att uppskju- ta omfärgningen för att undersöka förhållandena när- mare. Sedan det konstaterats att såväl valv som väggar i koret hade överkalkade målningar beslöts att dessa skulle framtagas. Arkitekten Sigurd Curman vid Över- intendentsämbetet utsågs att leda arbetet och kontrakt om utförandet slöts i juli 1909 med dekorationsmålaren E L Lundin, Söderala. I de övriga valven färgades strå- larnas skråkant med en rödbrun färg och slutstenarna restaurerades (se Kalkmålningar). Vid kalkningen av kyrkorummet ströpplades den för- sta strykningen med en gul ton, växlande i styrka, för att anknyta till korvalvets skiftande botten ton. I gränslinjen mellan det målade koret och övriga delen av kyrkan gjordes putsytan skäckig med färg och svamp för att undvika skarpa gränser (ATA). Samtidigt med restaureringen av kormålningarna återställdes de båda portalerna i koret till sitt ursprung- liga utseende. Omfattningen till sakristians ingång av profilerat tegel hade ursprungligen varit röd och fog- struken, men senare putsats över i samband med vit- kalkning av interiören. Omfattningen frilades och ren- gjordes. Ingången vid korets sydsida hade under 1880- talet försetts med en ny dörr samtidigt som den gamla tagits bort och det ursprungliga dörranslaget murats igen. Igenmurningen avlägsnades nu och de ursprungli- ga anordningarna kom i dagen. De gamla järnhakarna på dörren och märlan för låset fanns kvar liksom dörr- bommen i sitt bomhåL Den tillhörande dörren av smid- da, hopnitade plåtar fanns ännu i behåll i kyrkans vapenhus och hängdes åter på sin gamla plats (ATA). Nytt värmesystem 1920. Putsning och målning av klock- tornet 1921. Restaurering av norra stigluckan 1928. Ombyggnad av bårhus 1929. Restaurering av västra stig- luckan 1931. Återuppförande av bogårdsmuren 1932 Vid inspektion av kyrkan sommaren 1916 konstaterades att kyrkans valvmålningar var utsatta för nedsotning från de två kaminerna i kyrkans östra del. Enda möjlig- heten att minska skadeverkan på sikt ansågs vara att byta värmesystem. Ett nytt sådant med uppvärmning genom varmluft från två värmeapparater, kalorifärer, installerades och en värmekammare inrättades under kyrkan (se Kyrkobyggnaden - interiör, Tidigare upp- värmning). Omkr. 1920 togs dubbelglaset med färgat papper (fig 61) bort från östfönstret och nytt s.k. antikglas sattes in, bekostat av skräddarmästaren Johan Olsson, Luleå (vis pro t). Sommaren 1921 putsades och färgades tornet och överbyggnaden målades (K-byrån). 1927 reparerades kyrkans yttertak och tjärades två gånger åren 1927-29 (vis prot). 1928 restaurerades norra stigluckan. Valvet över port- gången slogs med nytt tegel, gammal puts lagades och valvet putsades med kalkbruk och kalkfärgades. Det skadade taket av bräder ersattes med spåntak (se Kyr- kogården och dess byggnader, Norra stigluckan). 1929 gjordes en ombyggnad av bårhuset vid kyrko- gårdens östra sida, för att det bättre skulle fylla sin funk- tion vid förrättningar, efter förslag av länsarkitekten Eberhard Loven 1928 (K-byrån). Ä ven den västra stigluckan hade svåra sprickbild- ningar efter rivningen av bogårdsmuren och skadade murpartier. 1931 restaurerades den efter förslag av läns- arkitekten Eberhard Loven (K-byrån). Grunden för- stärktes, murarna förankrades, ett nytt valv rekonstrue- rades i portgången, timmeröverbyggnaden togs ner och återuppföras i samma utformning som tidigare och ny port utfördes (se Kyrkogården och dess byggnader, KYRKOBYGGNADEN$ HISTORIA 83 Västra stigluckan). Alltsedan rivningen av den gamla bogårdsmuren 1897-1903 hade missnöje rått över denna åtgärd och det enkla järnstaket som satts upp i murens ställe. 1930 väcktes förslag om återuppförande av muren och Kungl. Byggnadsstyrelsen ställde sig positiv till detta (K- byrån). 1932 uppfördes muren av fältsten och täcktes med torv. På östra sidan av kyrkogården fick muren en genomgång, som försågs med en grind av tjärat trä (se Kyrkogården och dess byggnader, Bogårdsmuren). Renovering 1936. Nytt värmesystem, elektrisk belys- ning, renovering av kalkmålningar och inventarier Den omfattande nedsmutsningen av kalkmålningarna i koret och nödvändigheten av att undanröja orsaken till detta var utgångspunkten till den omfattande renove- ring av främst interiören och inredningen som gjordes 1936. Program för restaureringen av kyrkan upprättades av länsarkitekt E Loven den 3 april1934 (ATA). En sär- skild utredning rörande uppvärmningssystemet gjordes av civ.ing. E Heinemann. Förslaget till restaurering, av E Loven, fastställdes den 19 juli 1935 (K-byrån). Fönstren, som hade enkla bågar på ramverk av platt- järn, var ranka, otäta och angripna av röta. Ramverket förstyvades på utsidan och nya bågar av trä gjordes för dubbla fönster. Alla gamla glasrutor med antik struktur och färg återanvändes invändigt i de nya bågarna och nya rutor av liknande utseende, s.k. antikglas, anskaffa- des. Utvändigt insattes vanligt glas. Till korets östfönster gjordes nya ytterbågar och de befintliga bågarna med blyspröjsar och katedralglas återuppsattes på insidan. Västra ytterdörren och korets ytterdörr varmbona- des. Ett extra anslag anordnades på insidan. Dörrarnas utvändiga plåtbeklädnad togs bort, utsidan varmbona- des med träfiberplattor och spontad träpanel samt beslogs med järnplåt och naglar. Kordörren försågs med smitt dörrhandtag och nyckelskylt. Gamla dörren till vapenhuset, som förvarades i sock- enmagasinet, togs fram och fästes på muren i vapenhu- set efter behandling av järnplåten. Läktartrapporna justerades och de breda fodren ersattes med tunna lister. Väggen ovanför trapporna kläddes med träfiberskivor på insidan. Längs vapenhu- sets långväggar gjordes kistbänkar för förvaring av fäll- stolar. Putsen i hela kyrkan hade blivit starkt nedsotad av varmluftsanordningen. På väggar och valv i kyrkan, utom korvalvet, samt i sakristian och vapenhuset knackades lös puts och kalkfärg ned och alla ytor stål- borstades. Skador i putsen lagades och efter lätt avslip- 84 NEDERLULEÅ KYRKA ning kalkvattnades ytan och ströks en gång med tunn kalk. Uppläggningarna av rödbrun färg på valvstrålarna förnyades. Dörrnischen i vapenhuset rengjordes från kalkfärg. I exteriören gjordes erforderliga lagningar av putsen kring fönstren. Kalkmålningarna i koret, både väggar och valv, ren- gjordes och konserverades genom fästning och fixering av vissa partier. Arbetet utfördes av konservator Alfred Nilsson, Stockholm. Bänkinredningen gjordes om och mittgången bredda- des. De gamla bänkgavlarna kapades och nya, rektang- Fig 84. Koret mot öster. Foto l war Anderson 1941. ATA. The chancel, Iaoking east. Char nach Osten. ulära gavlar med ramar och fyllningar i furu sattes på. Ett nytt korskrank gjordes, utfört som dubbelskärmar med ramar och fyllningar med profiler överensstäm- mande med predikstolens lister. Åtta bänkar byggdes ihop med korskranket Gamla, skulpterade delar av ett äldre korskrank sattes ihop och kompletterades samt sattes upp på skärmen. Obeliskerna med plintar flytta- des något till följd av breddningen av mittgången. Snick- eriarbetena utfördes av byggmästarna Ruben Nordqvist och Hugo Wickström. Altarringen, bänkinredningen och läktaren med KYRKOBYGGNADENs HISTORIA 85 Fig 85. Interiör mot väster. Obeliskerna från 1749, orgeln och läktaren från 1862. Foto l war Anderson 1941. A TA. Interior of the church, Iaoking west, photographed in 1941. The obelisks date from 1749, the organ and gallery from 1862. Interieur nach W esten, foto von 1941. Obeliske von 1749, Orgel und Empore von 1862. orgelfasaden målades om och försågs med marmore- ringar. Ä ven möbler och inredning i sakristian målades om. Arbetet utfördes av målerifirman Bröderna Lind- ström under kontroll av artisten Sten Nilsson, Luleå. Bröderna Lindström svarade även för lagning av putsen och kalkning, under kontroll av konservator Alfred Nilsson. Den gamla korbänken och de medeltida bänkgavlar- na rengjordes från senare påmålningar. Av de ursprung- liga, framtagna färgerna guld, rött och blått var förgyll- ningen nästan helt borta. Ä ven obeliskerna och kors- kranket rengjordes från tidigare övermålning och retu- scherades. Triumfkrucifixet renoverades genom att tidi- gare övermålning togs bort så den ursprungliga poly- kromin kom fram, som retuscherades och fixerades. En bladknorva till nedre evangelistsymbolen lagades. Kru- cifixet sattes upp i triumfbågen efter att tidigare ha sut- tit på södra delen av korväggen. För samtliga dessa arbeten svarade konservator Alfred Nilsson. En omfattande ombyggnad av orgeln gjordes av fir- man Åkerman & Lund, Sundbyberg. Orgelhuset flytta- des ca l m bakåt på läktaren och fasaden mot kyrkan höjdes ca 0,75 m. Elektrisk orgelfläkt installerades. Belysningen hade tidigare bestått av enbart levande ljus. Elektrisk belysning infördes nu och lampetter av mässing, efter ritning av arkitekt Bertil Höök, Luleå, sattes upp längs väggarna. Även elektrisk klockringning installerades. För installationerna svarade elektriker Holger Sundström, efter förslag av ingenjör V Dahlen, Luleå. Ett nytt värmesystem med lågtrycksånga och element fördelade över hela kyrkan installerades. Pannrum för 86 NEDERLULEÅ KYRKA vedeldning anordnades i källaren sedan de tidigare kalorifärerna rivits. För dragningen av ledningar kräv- des att en del av golvet i långhuset togs upp. Tidigare varmluftsintag i långhuset sattes igen och golvet i sakris- tian kompletterades sedan tidigare intag satts igen. Entreprenör för arbetet var AB A H Anderssons Värme- Vattenledningsaffär, Umeå. Den omfattande renoveringen, som främst gav inte- riören en ny och ljusare prägel samt underlättade vissa funktioner genom elektrifieringen, kostade 65.000 kro- nor, varav 13.500 kronor hänförde sig till orgelns ombyggnad.39 Kyrkan återinvigdes annandag jul1936 av biskop Olof Bergqvist. Isolering av valven 1941. Grundförstärkning av västra gaveln 1943. Ommurning av skorsten 1944. Omputsning av klocktornet 1945. Högtalaranläggning 1951. Nytt vär- mesystem och toalettutrymmen 1952-53. Upprustning av kyrkogården 1953 Kyrkans valv isolerades i värmebevarande syfte hösten 1941 genom en beklädnad med gasbetong i kalkbruk {ATA). Sprickbildningar kunde iakttagas i murverket i främst gavlarna och mellan murverk och gördelbågar. De kon- staterades genom en utredning ha uppkommit på grund av sättningar i grunden, då fundamenten ej alltid gick ner till frostfritt djup. 1943 gjordes därför en grundför- stärkning av västra gaveln genom undergjutning av fun- damenten med betong (K-byrån). Då sprickbildningar uppstått i skorstenen gjordes av brandsäkerhetsskäl en ommurning 1944 (K-byrån). Samma sommar tjärades taket sedan 4.000 spån bytts ut. 1945 gjordes en omputsning av klocktornet. Putsen byggdes upp av en utstockning av kalkbruk samt ett ytskikt av s. k. ädel puts, enl. analys från 1969 (K-byrån). 1951 installerades högtalaranläggning, som placera- des i kyrkans bänkar {ATA). Då de gamla vedeldningspannorna började bli uttjän- ta installerandes 1952-53 direktvärmande el genom radiatorer under bänkarna och vid vissa väggpartier (K- byrån). 1953 installerades toalett- och städutrymmen i ett käl- larrum, som grävdes ut under vapenhuset. Genom detta drogs vatten och avlopp fram till kyrkan. Nedgången gjordes vid östra muren i vapenhuset (K-byrån). 1953 gjordes även en upprustning av kyrkogården genom omläggning av gräsmattan och rensning av träd och buskar. Fasadbelysning ordnades med sju ljuspunk- ter runt kyrkan. Nedtagning av putsen på kyrkan 1954 I samband med omputsningen av klocktornet 1945 hade församlingen beslutat att även putsa om kyrkan och bårhuset. Detta kom dock inte att utföras. Frågan togs upp på nytt 1953. Ett förslag till borttagning av den gamla putsen och omputsning gjordes av civ.ing. Sven Nycander (K-byrån). Förslaget fastställdes den 23 sep- tember 1953. Arbetet sattes igång under våren 1954 och större delen av putsen på kyrkan knackades ned i maj och början av juni 1954. Murverket visade sig efter blottläggningen vara av mycket hög kvalitet i murning och materialvaL Den befintliga, rödfärgade putsen hade tillkommit på 1770-talet {fig 79-81). Dessutom var samtliga övre gavelpartier utförda av tegel med dekora- tiva blinderingar, något som var okänt tidigare då nischerna murats igen före överputsningen.40 En diskus- sion uppstod därför huruvida murarna skulle putsas över igen. På förslag av landsantikvarien Hans Beskow, efter förord från Riksantikvarieämbetet och genom enhälligt beslut i kyrkofullmäktige ändrades planerna. Någon omputsning skulle ej göras utan fogarna strykas och erforderliga lagningar göras i östgaveln, där tegel- murverket skadats vid nedknackningen av putsen. E tt nytt program för fortsatta åtgärder gjordes av civ. ing. Sven Nycander. Den utvändiga fönstersmygen i östga- veln, vars språng huggits släta före överputsningen, rekonstruerades med vapenhusets portal till långhuset som förebild, efter ritningar av arkitekt Bengt Romare (K-byrån).41 Restaurering av predikstolen, förstärkning av takstolar 1960. Uppsättning av åskledare, borttagning av skorsten 1967 En omfattande restaurering av predikstolen gjordes sommaren 1960 av konstnären Frithiof Erichson. 1960 gjordes även en del förstärkningsanordningar av några takstolar i kyrkans västra del (K-byrån). 1967 installera- des åskledaranläggning på kyrkan och klocktornet. Samtidigt togs plåtskorstenen på kyrkans tak bort. då den inte längre fyllde någon funktion sedan kyrkan fått nytt värmesystem (K-byrån). Renovering 1969-71. Nytt golv, nytt värmesystem, ny läktare, ny bänkinredning, ny orgel, ny belysning. Kon- servering av kalkmålningar, altartavla och predikstol. Omputsning av klocktornet Vid biskopsvisitation 1962 väcktes frågan om en reno- vering av kyrkan och förändring av bänkar och belys- ning för att göra kyrkan bekvämare för besökarna. Än en gång var det nedsmutsningen av valven och kormål- ningarna på grund av värmesystemet, som var utgångs- punkten för diskussionerna. Ett förslag till restaurering gjordes i november 1968 av professor Erik Lundberg och arkitekt Uno Söderberg (K-byrån). Förslaget antogs av kyrkofullmäktige i november 1969. Under arbetets gång kom en del ändringar och komplettering- ar av programmet att göras beträffande främst inred- ningen. Arbetet påbörjades hösten 1969. Exteriören genom- gick en allmän översyn, spåntaket tjärades och taksto- larna förstärktes. Kyrkans inredning utrymdes och gol- vet i kyrkan togs upp. I samband med detta företogs en arkeologisk undersökning av sakristian, koret och mitt- gången. Förutom påträffadet av gravkamrar och ett stort antal myntfynd framkom en del av det medeltida altaret liksom ett parti medeltida tegelgolv i koret.42 Hela kyrkan fick ny golvkonstruktion med ny uppvärm- ningsanordning bestående av betongplatta med ingjut- na rör för varmvatten. Vapenhuset och kyrkorummet belades med kalkstensplattor och sakristian fick golv av tegel. Väggar och valv rengjordes och kalkades. Kalkmål- ningarna i koret rengjordes av konservator Peter Tång- eberg, under ledning av konservator Alf Hedman, Gävle. Ny läktare uppfördes med underbyggnad inne- hållande service-utrymmen, brudkammare och toalet- ter. Ny port i väster med vindfång samt vindfång innan- för långhusets vapenhusportal tillkom liksom ny bänk- inredning, nya fönster med bevarande av det gamla järnsmidet, ny inredning i sakristian, ny elinstallation och ny armatur. Altaret och korbänkarna omdanades med hänsynstagande till de bevarade medeltida rester- na. Altarskåpet renoverades och konserverades av kon- servator Sven Dalen, Stockholm (ATA). Predikstolen och krucifixet konserverades av konservator Alf Hed- KYRKOBYGGNADENs HISTORIA 87 man. Den övriga inredningen sågs över och den nya inredningen målades. Då den tidigare putsen på klocktornet visade sig ha dålig vidhäftning och stora partier rasat ned, knackades all puts ned och ytan sandblästrades hösten 1969 och en ny putsning gjordes. Målade partier av trä och plåt ren- gjordes och målades om (K-byrån). Ansvariga för restaureringen var professor Erik Lundberg och arkitekt Uno Söderberg. Konsulter för VVS-arbetena var LKL Ingenjörsbyrå AB, Luleå, och för de elektriska anläggningarna O L Obison Ingenjörs- byrå AB, Luleå. För byggnadsentreprenaden svarade Lindbäcks Bygg AB, Piteå, snickerientreprenör var Viklunds möbelfabrik AB, Öjebyn, och målningsentre- prenör Halvar Sundström, Persön, Luleå. Kontrollant var byggnadsingenjör Gunnar Angren, Uppsala. För konserveringsarbetena svarade konservator Alf Hed- man, Gävle. Kyrkan återinvigdes pingstdagen den 30 maj 1971 av biskop Stig Hellsten. Senare, i december 1971, invigdes kyrkans nya orgel, byggd av Grönlunds Orgelbyggeri i Gammelstad. Åtgärder efter 1971 1974 gjordes ny nedgång till pannrummet från kyrkans norra sida (K-byrån). 1984 tjärades alla tak av Rolf Segerlund, Kalix, en!. inskrift på ett takspån, uppsatt i klocktornet. Tjäran påfördes två gånger med högtrycks- spruta. 1985 påfördes ytterligare en gång på södra sidan av kyrkan (ATA).1989 gjordes en ommålning av toalet- terna vid brudkammaren (ATA).1994 tjärades taken på nytt på kyrkan och kyrkogårdens byggnader. 1995 bred- dades infarten öster om kyrkan efter föreläggande från Räddningstjänsten (ATA). 88 NEDERLULEÅ KYRKA Kalkmålningar Beskrivning Kyrkans kor är försett med målningar i form av figurer, rankar och ornament i valvet samt på väggar och bågar. Då målningarna varit överkalkade men tagits fram och restaurerats är färgerna matta och graden av bevarande varierar. Korvalvet, sköld- och gördelbågarna är välbe- varade medan väggarna uppvisar stora skador och par- tier som ej längre går att urskilja eller tolka. I synnerhet gäller detta norra sidan där två läktare varit uppförda. Språkbandens texter går ej heller att läsa. De färger som förekommer är rödbrunt (caput mortuum), grönt, gult, svart och blått.1 I långhusets valv är valvstrålarnas och den ringformi- ga slutstenens kanter målade i en rödbrun färg. Övriga slutstenar har en blåmålad rundel med inskriven sexud- dig stjärna i perspektivisk framställning (fig 58-60). Korvalvet- Åttauddig stjärna, indelad i mindre fält (fig 86-87). I centrum ringformig slutsten med fembladig ros i mitten, omgiven av strålkrans. Övriga slutstenar med fembladig ros. Valvstrålarna har rödbruna kanter och ornamentala motiv på sidorna. - a. Åtta valvkappor med en svävande ängel i vardera. Klädnader gröna, Fig 86. Koret, kalkmålningar i valvet och på väggarna. Beteckningarna hänvisar till beskrivningarna i texten. The chancel murals. Symbols refer to the main text. Char, Kalkmalereien im Gewölbe und auf den W änden. Die Bezeichnungen verweisen auf die Beschreibungen im Text. KALKMÅLN INGAR 89 Fig 87 Korval vet. Foto GH 1996. The chancel vatdting. Chorgewölbe. bruna eller brunsvarta, ornamentalt utformade vingar i grönt eller brunt, gula glorior, svepande band. I bak- grunden schablonmönster (granatäpplen), nedtill stili- serade ra n kor.- b. Åtta valvkappor med frod igt, yttäck- ande rankverk i grönt med rödbruna inslag. -A. Evan- gelisten Johannes (fig 88). Brunsvart klädnad. Grå örn. - B. Evangelisten Lukas. Brunröd klädnad med granat- äpplemönster. Bevingad, grå oxe med gröna vingar.- C. Evangelisten Markus (fig 89). Brunsvart klädnad, på huvudet mitra. Bevingat lejon i gulbrunt. - D. Evange- listen Matteus. Grågrön klädnad. Svävande ängel med gröna vingar. De fyra evangelisterna sitter på en pall på Fig 88. Korvalvet I mitten aposteln Petrus, ovan evange- listen Johannes, ne re t.v. pro- fet. Foto GH 1996. The chancel vaulting. Centre: St Peter. Top: St John the Evangelist. Bottom left: a prophet. Chorgewölbe. In derMitteder Apostel Petrus; oben der Evangelist Johannes, unten /inks ein Prophet. 90 NEDERLULEÅ KYRKA Fig 89. Korvalvet. I mitten evangelisten Markus, nedan t.v. kyrkofadern Ambrosius, t.h. kyrkofadern Hieronymus. Foto GH 1996. The chance/ vaulting. Centre: St Mark the Evangelist. Bot- tom left: St Ambrose. Right: St Jerome. (Sts Ambrose and lerorne were two of the four Latin Fathers of the Church.) Chorgewölbe. In derMitteder Evangelist Markus, unten /inks der Kirchenvater Ambrosius, rechts der Kir- chenvater Hieronymus. Fig 90. Korvalvet. I mitten aposteln Tomas, nedan en profet. Foto GH 1996. The chance/ vaulting. Centre: the A post/e Thomas. Below: a prophet. Chorgewölbe. ln derMitte der Apostel Tomas, unten ein Prophet. KALKMÅLNINGAR 91 Fig 91. Del av östfönstret, smyg och gördelbåge med rankor. Foto GH 1996. Part of the embrasure of the east window and the transverse arch with decorative paintings. Teil des Ostfensters, Laibung und Curtbogen mit Ranken. Fig 93. Östra väggen. Jakob Ulvssons ( örnfot) ärkebi- skopsvapen. Foto GH 1996. The east wall, painted with the coat-of-arms of Archbishop Jakob Ulvsson ( Eagle's Foot). Ostwand. Das Wappen des Erzbischofs Jakob Ulvsson. Fig 92. Norra väggen, detalj av bårdranka och draperimålning. Foto GH 1996. The north wall, showinga detail of decorative painting - border and draperies. Nordwand, Detail der Kalkmalereien, Bortenranke und Drape- rie. 92 NEDERLULEÅ KYRKA Fig 94. Östra väggen. Treenig- heten. Foto GH 1996. The east wall. The Trinity. Ostwand. Die Dreieinigkeit. Fig 95. Östra väggen. Kon- ungarnas tillbedjan. Foto GH 1996. The east wall. The Adoration of the Magi. Ostwand. Anbetung der Köni- ge. ett markparti och har en bok i handen. Vid sidorna svä- vande språkband. I bakgrunden schablonmåleri, vid Markus även tångliknade rankor. Nedtill enkla rankor. -E. Aposteln Petrus (fig 88). Sittande med bok i knäet och nyckel i högra handen. Grön klädnad med brun, veckrik mantel. T.h. tiara på marken och Pelikan, som hackar sig i bröstet. - F. Aposteln Paulus. Sittande med bok i knäet, vid vänstra sidan ett stående svärd. Grågrön klädnad, brun mantel. T.v. Fågel Fenix ovan ett brinnan- de bål. - G. Kyrkofadern Gregorius. Knäböjande, grå- grön klädnad, ljusgrå kåpa med brunt bräm, guldfärgad tiara. - H. Kyrkofadern Augustinus. Knäböjande, brun mantel, mitra. - l. Kyrkofadern Ambrosius (fig 89). Knä- böjande, grå klädnad, brun kåpa, mitra. - K. Kyrkofa- dern Hieronymus (fig 89). Knäböjande, brun mantel med vida ärmar, gul hatt. - L. Aposteln Filippus. Knä- böjande med patriarkkors i handen. Brun klädnad, grön mantel. - M. Aposteln Tomas (fig 90). Sittande med vin- kelhake i handen.2 Ljusbrun mantel och huvudbonad. Gestalterna i E-M avbildas på smala markpartier, bred- vid svävar språkband, i bakgrunden schabloner och "vajande tång". - c. Åtta svickelpartier med profeter i bröstbild, vilande på språkband, gråbruna klädnader, kantiga hattar (fig 90). Svicklarna avslutas nedåt av tunna rankor i grönt och rödbrunt. - d. Triumfbågen. Frodig akantusranka i grönt och gråbrunt, lindad kring en gulbrun stam. - f. Sköldbågarna och gördelbågen (fig 91). Kraftiga, stiliserade rankor med druvklasar, inra- made av schablonbårder. Grönt och rödbrunt domine- rar. Väggarna indelas i fält genom schablonbårder i röd- brunt med mörkare kanter och avslutas nedtill med (fig 92):- I. Bårdranka i rödbrunt med sexbladiga rosor. - II. Målade, rödbruna draperier med urtag i mitten, liknan- de kåpor, upphängda i ringar på en gul stång. Östra väggen:- l . Jakob Ulvssons ( örnfot) ärkebiskops- vapen (fig 93). Skölden kvadrerad av ett genomgående rött kors. 1/4 i blått ett avhugget gult stolpvis ställt rov- fågelben med vit befjädring, 2/3 i guld ett genomgående rött kors. Skölden timbrerad av en mitra och överlagd en kräkla. Vapnet kan dateras till 1500-talets början.3 ­ 2-3. Skadade partier. - 4. Treenigheten (fig 94). I cen- trum Kristus med korsgloria, omgiven av Gud Fader och den Helige Ande. T.v. två svävande änglar, den övre med språkband. - 5. Skadat parti. - 6. Maria och Elisa- bets möte. Maria t.v. i ljus klädnad med krona och glo- ria, Elisabet t. h. i grön klädnad och rödbrun mantel, glo- ria. Ovan språkband. - 7. Jesu födelse. Maria knäböjan- de på marken framför en enkel byggnad med tak på KALKMÅLNINGAR 93 Fig 96. Östfönstret Erik den helige. Foto GH 1996. The east window. St Eric. Ostfenster. Erich der Heilige. stolpar. - 8- 9. Skadade partier. - 10. Två gestalter i hat- tar. - 11. Moses och den brinnande busken. I mitten Moses med horn, i bakgrunden Gud Fader i den brin- nande busken. - 12. Konungarnas tillbedjan (fig 95). Maria sittande t.v. med Jesusbarnet på knäet, i bakgrun- den Josef, t. h. tre män, den m ellersta med krona, övriga otydliga. - 13. Frodig akantusranka i grönt i fönsterni- schens överparti (fig 91). - 14. Erik den helige (fig 96). Stående på grönt, rutmönstrat golv. Grön klädnad, brun mantel, gloria, på huvudet krona, i högra handen svärd, i vänstra handen riksäpplet.- 15. Sankt Olof (fig 61). 94 NEDERLULEÅ KYRKA Fig 97. Östfönstret. Heliga Birgitta. Foto GH 1996. Fig 98. Östfönstret. Katarina av Vadstena. Foto GH 1996. The east window. St Bridget. The east window. Katarina (Catherine) of Vadstena. Ostfenster. Die Heilige Birgitta. Ostfenster. Katharina von Vadstena. KALKMÅLNINGAR 95 Fig 99. Södra väggen. T.v. Sankt Antonius, t.h. Frambä- raodet i templet. Foto GH 1996. The south wall. Left: St Anthony. Right: the Presenta- tion in the Temp/e. Siidwand. Links St. Antonius, rechts Darstellung Jesu im Tempel. Fig 100. Södra väggen. T.v. Flykten till Egypten, t.h. Den Heliga Släkten. Foto GH 1996. The south wall. Left: the Flight into Egypt. Right: the Ho/y Family. Siidwand. Links Flucht nach Ägypten, rechts der Heiligen Familie. 96 NEDERLULEÅ KYRKA Stående på grönt, rutmönstrat golv. Brun klädnad, grön mantel, gloria, på huvudet krona, i högra handen yxa (skadad genom fönstrets utvidgning), i vänstra handen ciborium. - 16. Den heliga Birgitta (fig 97). Stående på grönt, rutmönstrat golv, vit klädnad, grå mantel med mörk insida, vitt dok, gloria, i höger hand en penna, i vänster hand en bok. - 17. Katarina av Vadstena, helig abbedissa (fig 98). Stående på grönt, rutmönstrat golv, vit klädnad, grågrön mantel, vitt dok med band runt pannan och över hjässan, i vänstra handen lampa, i högra handen liljekvist (skadad genom fönstrets utvid- gning), vid foten vilande hind. Södra väggen: - 18. Joakims och Annas möte vid Gylle- ne porten. Två gestalter med gloria omfamnar varandra, t.v. arkitekturdetaljer, i övre högra kanten solstrålar. - 19. Skadat parti. - 20. Marie tempelgång. Maria på väg uppför en trappa, i bakgrunden Anna. - 21. Sankt Anto- nius (fig 99). Stående med T-formad stav i handen, på huvudet birett (styv, fyrkantig mössa).- 22. Frambäran- det i templet (fig 99). I mitten altare på vilket Jesusbar- Fig 101. Södra väggen. Betle- hernitiska barnamorden. Foto GH 1996. The south wall. The Slaughter of the lnnocents. Siidwand. Der Kindermord zu Bethlehern. net står, t.v. Maria med korg med duvor, t.h. Simeon i toppig mössa och brun mantel med vida ärmhål över ljus dräkt. - 23. Flykten till Egypten (fig 100). Maria ridande med Jesusbarnet i famnen, bakom Josef med påse på stav över axeln.- 24. Den Heliga Släkten, del av (fig 100). Maria med Jesusbarnet, i bakgrunden Josef, t.v. två stående gestalter med gloria samt den helige Ser- vatius, avbildad som en biskop i barnstorlek.- 25. Bet- lehernitiska barnamorden (fig 101). I mitten tre män i olika huvudbonader, med klubbor i händerna, slående på barnkroppar, flera liggande barnkroppar på marken. T.v. Herodes i grantäpplemönstrad mantel, trekantig hatt, brunt skägg. - 26. Återkomsten från Egypten (fig 102). Maria t.v. , i mitten Jesusbarnet stående med han- den uträckt mot en man, som ger honom en peng, klädd i brun kappa med vit bräm, kantig hatt, med ena handen nedstucken i en axelväska. - 27. Bebådelsen för Josef (fig 102). Josef, i kort svart rock och kantig hatt, arbetar med en stor timmerbila i högra handen, stående gränsle över en planka. T.h. stående ängel i vit klädnad. KALKMÅLNINGAR 97 Fig 102. Södra väggen. T.v. Återkomsten från Egypten, t.h. Bebådelsen för Josef. Foto GH 1996. The south wall. Left: the Return from Egypt. Right: the Annunciation to Joseph. Siidwand. Links Riickkehr aus Ägypten, rechts Aufklär- unglosphs. Fig 103. Norra väggen. Marie kröning med änglakören. Foto GH 1996. The north wall. The Corona- tion of the Virgin Mary, with the Choir of Angels. Nordwand. Krönung Marias mit Engelschören. 98 NEDERLULEÅ KYRKA Norra väggen:- 28. Marie kröning med änglakören, en!. Legenda Aura (fig 103). Högst uppe Maria, sittande mellan Gud Fader och Kristus, omgivna av svävande änglar. Stora skadade partier efter läktarna, där hålen efter bjälkarna satts igen och putsats med grov, grå puts. - 29. Den heliga Margareta t.v. med korsstav i handen Fig 104. Norra väggen. Äng- lar med monstrans. Foto GH 1996. The north wall. Two angels with monstrance. Nordwand. Engel mit Mon- stranz. (draken borta), t.h. Jakob d.ä. i hög huvudbonad, med bok i handen och pilgrimsväska över axeln. - 30. Änglar med monstrans (fig 104). Två svävande änglar med ornamentalt utformade, uppåtriktade vingar bär upp en monstrans. Mellan änglarna tomt språkband.- 31. Marie död. Knäböjande apostlar vid Marie bädd. - 32. Marie Fig 105. Norra väggen. Marie begravning. Foto C Lundin 1909. ATA. The north wall. The Funeral Procession of the Virgin Mary. Nordwand. Grablegung Mari- as. Fig 106. Sydöstra hörnet, pelaren. Jesu dop. Foto GH 1996. The southeast corner. The Baptism of Christ. Sildostecke, Pfeiler. Jesu Taufe. begravning (fig 105). Ett par apostlar bär en bår, bakom följer ytterligare några apostlar. På pelarna:- 33. Den helige Stefanus. Stående på grönt, rutmönstrat golv. Vit dräkt, grön mantel, kort, brunt hår, gloria, hållande i högra handen en palmkvist, i den vän- stra ett fat med tre stenar.- 34. Sankta Ursula. Stående på grönt, rutmönstrat golv. Vit dräkt, grön mantel, långt, brunt hår, gloria, hållande i vänstra handen en pil. - 35. Jesu dop (fig 106). I mitten Jesus iförd ländkläde, t.h. Johannes Döparen, knäböjande i gul klädnad och mörk- brun mantel, i högra handen ett krus vatten, som han häller över Jesu huvud. T.v. en ängel hållande Jesu man- tel, ovanför svävar den Helige Andes duva under stilise- rad molnformation.- 36. Spejarna med druvklasen (fig 107). Två män i korta rockar och olika hattar bär en stor druvklase på en stång över axlarna. - 37. Skadat parti.- 38. Sankta Barbara (tig 108). Stående på ett rutmönstrat golv. Grå klädnad, brun mantel med vit insida, brunt, hängande hår, hållande ett torn i högra handen. - 39. KALKMÅLNINGAR 99 Eegrätandet (fig 109). Maria med Kristi döda kropp, t.h. Johannes som håller Kristi huvud.- 40. Sankta Gertrud. Stående med modell av kyrkobyggnad i vänstra handen. -41. Skadat parti.- Pelarnas avtrappade partier målade med veckade band i rött och grönt i perspektivisk fram- ställning. Som nämnts ovan kan Jacob Ulvssons ärkebiskopsva- pen på östra väggen dateras till 1500-talets början. Då målningarna tillkommit i ett sammanhang får hela svi- ten dateras till denna tid, troligen med ärkebiskopen som tillskyndare. Figurstilen och ornamentiken talar för att de kan ha utförts av Albertus Pietors verkstad eller skola, en uppfattning som även tidigare framförts i Iitte- raturen.4 Överkalkning av målningarna 1745 I sin avhandling 1731 säger Hackzell i svensk översätt- ning: "Målningar i taket och på väggarna finnas av skif- 100 NEDERLULEÅ KYRKA Fig 107. Sydvästra hörnet, pelaren. Spejarna med druvklasen. Nedtill synlig gräns för igensättning av uppgång till medeltida predikstol i pelaren. Foto C Lundin 1909. ATA. The southeast corner. The spies with the bunch of grapes. Below visible border from an earlier entrance to a medieval pulpit in the pillar. Siidostecke, Pfeiler. Die Kundschafter mit den Trauben. Unten sichtbare Begrenzung des zugemauerten Aufgangs zur mittelal- terlichen Kanzel im Pfeiler. Fig 108. Nordvästra hörnet, pelaren. Sankta Barbara. Foto GH 1996. The northwest corner. St Barbara. Nordwestecke, Pfeiler. St. Barbara. tande art och smak, företrädesvis återgivande bilderna av dem, som papisterna hedrade såsom helgon".5 Vid besiktning av kyrkan 1737 ställdes frågan om man skul- le rappa och vitlimma även koret med "anseende till den därå befinteliga gambia målningen, som till en del befants förgången". Vid ny besiktning 1740 nämndes inte målningarna särskilt, utan det beslöts att kyrkan skulle rappas och överstrykningen eller vitlimningen skulle göras med väl saltblandad gotlandskalk.6 1745 kalkades målningarna i koret över. Samma år fick måla- ren Eric Fällström betalt för "Rändernas och divisernas målande opp uti kyrkiowalfwen" (räk). Det som avsågs var sannolikt målningen på valvstrålarna och slutstenar- na. Framtagande av kalkmålningarna 1909 När kyrkans dåvarande vice pastor Albert Nordberg studerade kyrkans arkivalier i början av 1900-talet Fig 109. Nordvästra hörnet, pelaren. Begråtandet. Foto C Lun- din 1909. A TA. The northwest corner. The Pieta. Nordwestecke, Pfeiler. Die Beweinung. KALKMÅLNINGAR 101 framkom uppgifter om målningarna i koret ur synepro- tokollet från 1737.7 1906 hade kyrkostämman fattat beslut om att vitlimma kyrkorummet. Efter framställ- ning av Nordberg beslöt dock en ny stämma att upp- skjuta detta för att undersöka förhållandena närmare. Sommaren 1907 besökte riksantikvarien Hans Hilde- brand kyrkan och gav anvisningar för renknackning av ett fält i valvet. Fram trädde då bilden av kyrkofadern Gregorius. 1908 beslöts att valvmålningarna i koret skulle tagas fram. 1.200 kr anslogs ur allmänna medel och försam- lingen skulle bidraga med 300 kronor. Arkitekten Sigurd Curman vid Överintendentsämbetet utsågs att leda arbetet och kontrakt om utförandet slöts i juli 1909 med dekorationsmålaren E L Lundin, Söderala. Innan arbetet påbörjades revs den ena av de båda läktarna vid korets norra sida. Sedan ställningarna rests kunde Sigurd Curman vid närmare undersökning konstatera att det fanns målningar även på väggarna i koret (ATA). Efter en ny framställning från Överintendentsämbetet beslöts att även dessa målningar skulle framtagas och medel ställdes till förfogande. Det beslöts även att den återstående läktaren i koret skulle rivas. Framknackningen och restaureringen av målningarna gjordes under sensommaren och hösten 1909. Efter framtagningen visade sig målningarna i valven och på gördel- och sköldbågarna vara väl bibehållna, utan laku- ner och större skador eller lagningar i putsen (fig 110). Målningarna på väggarna var dock i ett sämre tillstånd. Orsaken kan ha varit skillnaden i underlag, valven är uppförda i tegel och väggarna av marksten. Väggarna är också mer utsatta för fukt och temperaturväxlingar. Väggarna hade dessutom skadats genom upphuggning och förstoring av fönster samt uppsättning av läktare. Arbetet utfördes, en!. Curmans egen utsago i redogö- relsen, efter samma principer som vid framtagningen och restaureringen av valvmålningarna i Strängnäs domkyrka åren 1907-09. Sigurd Curman var kulturhis- torisk kontrollant även för dessa arbeten och de princi- per som här tillämpades kom att bli normgivande för kommande restaureringar av medeltida kalkmålningar. Dessa innebar en försiktig framtagning och en återhåll- sam och försiktig komplettering av vissa skadade parti- er.8 Runt det förstorade fönstret på sydsidan målades en bred röd-brun rand ca 25 cm från kanten och en tom fläck ovanför fönstret försågs med schablonerade fyll- nadsornament I lakuner och lagningar fläckades putsy- tan med svamp för att tona ner intrycket av tom yta. En rik fotodokumentation finns från framtagningen och restaureringen av målningarna (ATA). En jämförelse 102 NEDERLULEÅ KYRKA mellan de framtagna målningarna före och efter restau- reringen visar dock att betydande kompletteringar gjor- des. Vid närmare undersökning av långhusets valv visade det sig att valvstrålarnas skråkanter var färgade med en rödbrun färg, på samma sätt som i korvalvet, samt att slutstenarna var dekorerade med en sexuddig stjärna på blå botten. Dekorationen återställdes genom att valv- strålarna färgades på nytt och slutstenarnas ornament knackades fram och restaurerades (ATA). Fig 110. Korvalvet. Svävande ängel, framtagning av mål- ningen 1909. Foto C Lundin 1909.ATA. The chancel vaulting. Angel uneovered by removal of the secondary plaster in 1909. Chorgewölbe. Schwebender Engel, Freilegung der Kalk- malereien 1909. Rengöring av målningarna 1936 och 1971 Då målningarna blivit starkt nedsmutsade genom upp- värmningen med varmluft rengjordes och konservera- des de 1936 av konservator Alfred Nilsson, Stockholm. 1971 rengjordes kalkmålningarna av konservator Peter Tångeberg under ledning av konservator Alf Hed- man, Gävle.9 Fig 111. Koret mot öster. Foto Sören Hallgren 1991. The chancel, Iaoking east. Chor nach Osten. INREDNING OCH INVENTARIER 103 104 NEDERLULEÅ KYRKA Inredning och inventarier Altare Altare av tegel, sammansatt av tre partier (fig 112), från öster: -l. Plint av tegel från äldre altare. På baksidan två nischer, en större vid golvet och en högre upp, båda med överliggare av trä. Nischernas mått: B 94 cm, h 60 cm, d j 78 cm, resp b 49 cm, h 33 cm, d j 43 cm. Altarskiva av grå kalksten, som täcker även övre delen av parti nr 2, l 236 cm, b 58 cm, plint h 142 cm.- 2-3. Avtrappat parti, murat direkt mot föregående, med framskjutande mittparti bestående av si doplintar med öppna, konkava sidor som möts i en spets, slammat och vitkalkat. Altarskiva av grå, polerad kalksten med avfasade kanter, l 251 cm, b 110 cm, altare h 111 cm. Altaret är placerat 108 cm framför östmuren. I samband med golvupptagning och arkeologisk undersökning 1969 framkom att altaret bestod av tre olika delar, tillkomna vid olika tider. Den mellersta delen bestod av en omsorgfullt murad plint av tegel, sannolikt medeltida. Murverket var fogstruket på baksi- dan och sidostyckena. På framsidan fanns bakom en sekundär påmurning två nischer, en i golvplanet med överliggare av trä och en högre upp, den senare ej intakt då altaret ursprungligen varit högre.1 Altaret, som var placerat en dryg meter framför östväggen, hade fått en sekundär igenmurning på baksidan bestående av trä- verk, bullersten och tegelmurverk av dålig hantverks- mässig kvalitet. Av utbyggnader på ömse sidor om alta- ret framgick att det vilat på ett podium. Rester av ett äldre golv av tegel påträffades också.2 De bevarade delarna av det äldre altaret behölls (nuv del1) och fick utgöra utgångspunkt för den kompletterande påbygg- nad av altaret, som gjordes 1971 efter ritningar av arki- tekt Uno Söderberg (K-byrån). Det äldre altaret vändes och placerades med de öppna nischerna mot östmuren. Fig 112. Altaret från söder. Den medeltida delen längst t.h. Foto GH 1996. The altar, seen from the south, with the medieval part far right. Altar von Suden. Der mittelal- terliche Teil ganz rechts. INREDNING OCH INVENTARIER 105 Fig 113. Altarskåpet, utfört i Antwerpen, 1520-talet. Foto Sören Hallgren 1991. The reredos, made in Antwerp in the 1520s. Fliigelaltar, in Antwerpen hergestelit in den z;wanziger Jahren des 16. J h. Även tegelgolvet bakom altaret återställdes. Knäfallspallar, 2 st, grönlaserade, med dynor av ljus- brunt skinn. Från 1971. Altarskrank Altarskrank på tre sidor av panel, indelad i fält med halvfranska speglar och halva, svarvade balusterdockor, slät överliggare. Utsidan marmoreringsmålad i grå- grönt med inslag av rött och gult, överliggaren grågrön, insidan blå grön. H 85 cm. Knäfallsbänk med lösa dynor, klädda med ljusbrunt skinn, från 1971. Altarskranket gjordes hösten 1769 av snickaren Olof Rismark med hjälp av korpralen Skytt, krögaren Sund och fjärdingskarlen Per Person. De utförde tillsammans 40 dagsverken och svarade även för materialet. Skran- ket målades med "variable Marmor" av historiemålaren Anders Hellberg från Piteå (räk).3 Vid golvupptagning 1969 framkom det ursprungliga fundamentet av sten för altarringen (ATA). Altarskåp Nederländskt altarskåp med predella och målade dör- rar (fig 113- 114). Corpus och dörrarna upptill med kon- kav-spetsig avslutning. Profilerade och förgyllda ramar inom svarta kantlister, inre ramverk av finmaskigt mas- verk. Ovan corpus reser sig fyra fialer med enkla kors- blommor. Corpus kröns av en platta, på vilken en figur varit fästad, sannolikt en stående Kristusgestalt.4 I övre delen av corpus mittparti Korsfästelsen, flankerat av scener ur passionshistorien och i övriga fält scener ur Jesu liv (fig 115). På predellan framställning av Kristus och de tolv apostlarna och på dörrarnas utsidor Getse- mane.5 Corpus baksida består av grova, ohyvlade bräder, mörkfärgade med smidda spikar. På mitten tvärslå med tappar. Skåpet är utfört av ek. Corpus höjd i mittpartiet 394 cm, bredd 290 cm. Sidofältens högsta höjd 248 cm. 106 NEDERLULEÅ KYRKA 10 11 b Fig 114. Altarskåpet. skulpturer: l. Sovande Isai, "J esse rot" 2. Frambärandet i templet 3. Herdarnas tillbedjan 4. Konungarnas tillbedjan 5. Omskärelsen 6a. Korsbärandet 6b. Dopets sakrament 6c. Konfirmationens sakrament 7. Korsfästelsen 8a. Korsnedtagningen 8b. Prästvigningens sakrament 8c. Botens sakrament Målningar: 9. Kristus och de tolv apostlarna 10. Bebådelsen för herdarna 11. Herdarnas tillbedjan 12. Kristi förklaring 13. Tre samtalande män 14. Ängel 15. Ängel u. 7 6a c b 8a c 12 13 2 3 1 4 g The reredos. Sculptures: l. l esse root 2. The Presentation in the Temple 3. The A do ration of the shepherds 4. The Adoration of the Magi 5. The Circumcision 6a. Christ hearing the Cross 6b. The Sacrament of Baptism 6c. The Sacrament of Confirmatian 7. The Crucifixion Ba. The Descent from the Cross Bb. The Sacrament of Ordination Be. The Sacrament of Penance Paintings: 9. Christ and the twelve Apasties 10. The Annunciation to the shepherds Il . The A do ration of the shepherds 12. The Transfiguration of Christ 13. Three men conversing 14. Angel 15. Angel 5 Ftugelaltar. Skulpturen: l. Schlafender lsai. "l esse Stamm" 2. Darstellung im Tempel 3. Anbetung der Hirten 4. Anbetung der Könige 5. Beschneidung 6a. Kreuztragung 6b. Sakrament der Taufe 6c. Sakrament der Firmung 7. Kreuzigung Ba. Kreuzabnahme Bb. Sakrament der Priesterweihe Be. Sakrament der Busse Gemälde: 9. Christus und die zwölf Apostel JO. Verkandigung an die Hirten Il. Anbetung der Hirten 12. Verklärung Christi 13. Drei Männer im Gespräch 14. Engel 15. Engel INREDNING OCH INVENTARIER 107 Fig 115. Altarskåpet, corpus. Foto Sören Hallgren 1991. The reredos, corpus. Flugelaltar, Corpus. Skulpturgrupper: skulpturerna är utförda i det närmaste som friskulptu- rer i grupp, insatta i arkitektoniskt utformade nischer. Nischerna är välvda, blåmålade, samt inramas och avslu- tas med baldakiner, grenverk och masverk av sengotisk karaktär. Scenerna försiggår på sluttande markplan eller golv i rum. Rik förgyllning och bernålning på arki- tekturdetaljer, ornament och mantlar. En del av mant- larna har inskrifter längs kanterna, dock svårtolkade. Karnationsfärgerna är i stort sett ursprungliga medan förgyllningen är tillkommen vid senare restaureringar.6 l. Sovande Isai, motivet ofta kallat "Jesse rot". I mit- 108 NEDERLULEÅ KYRKA ten Isai, "Jesse", Kung Davids far, stamfar till Jesus, sovande under en baldakin med en gylJene stam i han- den (fig 116). stammen delar sig i två grönskande sling- or, som vindlar sig upp efter corpus sidor och möts under den sittande Maria i skåpets översta del. I gren- verket vid sidorna är sex av Jesu förfäder inplacerade. Framför Isai fyra gestalter i rikt draperade mantlar med inskrifter längs kanterna, varierande huvudbonader och språkband i händerna. På ett av dessa står: "Radix iess florebit" (=J esse rot ska blomma). 2. Frambärandet i templet. I mitten altare med duk i grön guldbrokad, t.v. Maria och t.h. Simeon med det lin- dade Jesusbarnet i famnen, i bakgrunden fem kvinnor. 3. Herdarnas tillbedjan (fig 117). I förgrunden knä- böjer Maria och Josef, blickande mot det sedan lång tid Fig 117. Altarskåpet. Herdarnas tillbedjan. Foto M Bratt-Gus- tafsson 1971. A TA. The reredos. The A do ration of the shepherds. Fig 116. Altarskåpet. Den sovande Isai, detalj. Foto M Bratt- Gustafsson 1971. ATA. The reredos. Detail of l esse root. Fli.igelaltar. Der schlafende Isai, Detail. tillbaka försvunna Jesusbarnet, som legat på marken. I mitten oxen och åsnan och bakom dessa fem herdar. 4. Konungarnas tilJbedjan. Maria sittande t.h. med Jesusbarnet på knäet. I förgrunden en knäfalJande ko- nung, vid sidan och i bakgrunden ytterligare två kon- ungar samt Josef, en kvinno- och en mansgestalt 5. Omskärelsen (fig 118). I mitten altare med duk i guldbrokad på vilket Jesusbarnet halvligger, t.v. Maria, t.h. en präst i toppig huvudbonad med kniv i handen. I bakgrunden tre kvinnor. 6a. Korsbärandet. I nedre delen av mittpartiet den törnekrönte Kristus, bärande på korset, bakom honom Simon av Cyrene, som hjälper tilJ att bära korset. I för- grunden Veronica, knäfalJande med svetteduk i händer- na. Runt Kristus romerska soldater (fig 119-120). Ovan- för huvudscenen molnformationer med ett tiotal gestal- ter. Överst en svävande ängel under baldakin. Närmast högra kanten stående apostel på hög piedestal. - b. Dopets sakrament. På konsol under baldakin en mindre scen där en biskop förrättar ett dop. - c. Konfirmatio- Fli.igelaltar. Anbetung der Hirten. INREDNING OCH INVENTARIER 109 Fig 118. Altarskåpet. Omskärelsen. Foto Sören Hallgren 1991. The reredos. The Circumcision. Flil.gelaltar. Beschneidung. nens sakrament. På konsol under baldakin en mindre scen där en biskop undervisar några som samlats omkring honom. 7. Korsfästelsen (fig 121). I övre delen Kristus på kor- set, omgiven av de båda rövarna i starkt förvridna ställ- ningar och med expressiva ansiktsuttryck (fig 122-123). Ovanför svävar en ängel och en djävulsfigur med små barngestalter i armarna (den gode resp. den onde röva- rens själ). Längst upp i corpus Maria sittande med Jesus- barnet på knäet. Nedanför korset krigsfolk och hästar samt soldater som delar Kristi mantel. Längst ner Maria hopsjunken i Johannes ' armar och med Maria Magdale- na vid sin sida samt ytterligare en Maria. Närmast högra och vänstra kanten hög piedestal med en stående apos- tel vid vardera sidan. Sa. Korsnedtagningen. I centrum korset varfrån Kris- ti döda kropp lyfts ner av Josef från Arimatea. I för- grunden knäböjer Maria, Johannes, Maria från Magdala och ytterligare en Maria. Nedanför korset ett par solda- ter, vid sidorna ett par kvinnor. Ovanför korset en grå- Fig 119. Altarskåpet. Korsbä- randet, detalj. Foto Sören Hallgren 1991. The reredos. Detail of Christ bearing the Cross. Flil.gelaltar. Kreuztragung, Detail. 110 NEDERLULEÅ KYRKA tande ängel. Närmast vänstra kanten Johannes stående på hög piedestal. - b. Prästvigningens sakrament. På konsol under baldakin en mindre scen där en biskop omges av två män med tonsur och en man med pallium mitt fram för sig.- c. Botens sakrament. På konsol under baldakin en mindre scen där en biskop håller ett olje- kärl i vänstra handen och den högra handens tumme på en persons panna, vilken med knäppta händer knäböjer framför honom. Målning, predellan: 9. Kristus och de tolv apostlarna (fig 124). I centrum Kristus i brunlila dräkt, omgiven av de tolv apostlarna, alla som bröstbilder med individuellt utformade ansik- ten, mantlar i rött, blågrönt och brunt. I övre vänstra hörnet sekundär inristning: "L. 0: G: 602:" (fig 125). B 245 cm, h 49 cm. Sekundära sidapartier med förgyllda voluter. Predellans bas, sidostycken och överstycke av breda plankor. På baksidan påsatt, brunbetsad spånski- va. Fig 121. Altarskåpet. Korsfästelsen. Foto Sören Hallgren 1991. The reredos. The Crucifixion. Fliigelaltar. Kreuzigung. Fig 120. Altarskåpet. Korsbärandet, detalj . Foto M Bratt-Gus- tafsson 1971. A TA. The reredos. Detail of Christ bearing the Cross. Flugelaltar. Kreuztragung, Detail. Målningar, dörrarnas insidor: 10. Bebådelsen för herdarna. Tre herdar, en av dem med stav, grupperade tillsammans med en ängel framför ett stycke natur. 11. Herdarnas tillbedjan. Maria sittande i ljusblå man- tel med Josef stående bakom och Jesusbarnet sittande bredvid, hållande ett äpple i handen. Runt om står eller knäböjer tre herdar i röda och bruna mantlar. Bland molnen ovanför svävar tre änglar. 12. Kristi förklaring. Kristus, Moses och Elia stående i vita klädnader, framför knäböjer lärjungarna Petrus, Jakob och Johannes, klädda i mantlar i vitt, blått, rött och brunt. INREDNING OCH INVENTARIER 111 Fig 122. Altarskåpet. Korsfäs- telsen, detalj. Foto Sören Hallgren 1991. The reredos. Detail of the Crucifixion. Flilgelaltar. Kreuzigung, Detail. 112 NEDERLULEÅ KYRKA Fig 123. Altarskåpet. Korsfästelsen, den onde rövaren, detalj. Foto M Bratt-Gustafsson 1971. A TA. The re redos. The Crucifixion, detail: the unrepentant thief F!Ugelaltar. Kreuzigung, der böse Räuber, Detail. 13. Tre samtalande män. 14-15. Änglar. Halvt knäböjande änglar i svepande mantlar. Målningarna är utförda i klara, ljusa färger med för- toningar i mantlar och himmelspartier. Nedanför mål- ningarna tre fält på vardera sidan med marmorerad panel inom förgyllda ramar av samma utformning och karaktär som altarskranket Målning, dörrarnas utsidor: Getsemane (fig 126). Kristus knäböjer t.h. i röd klädnad med nedhasad blå mantel. I mitten högst uppe kalk på klippa ovan molnen, t.h. ängel som tittar ned på Kristus. Bakom och ovan kalken ljus himmel, som fortsätter på nederkanten av de båda dörrarna i mitten upptill. I för- grunden t.v. tre sovande män, klädda i blå och röda mantlar. I bakgrunden soldater i hjälmar med spjut i händerna, en bärande en brinnande lykta. Målningen, Fig 124. Altarskåpet, predellan. Kristus och de tolv apostlarna. På altaret kors från 1972, altarbrun av Anna-Lisa Odelqvist Kruse 1979. Foto GH 1996. The reredos, the p rede/la. Christ and the twelve Apostles. Altar cross from 1972, altar front/et designed by Anna-Lisa Ode/q vist Kruse 1979. Ftugelaltar, Predella. Christus und die zwölf Apostel. Auf dem Altar ein Kreuz von 1972, Altarborte von Anna-Lisa Ode/q vist Kruse 1979. INREDNING OCH INVENTARIER 113 Fig 125. Altarskåpet, predellan, detalj av inskrift. Foto GH 1996. Inscription, detail of the predella. Flilgelaltar, Predella, Detail der Inschrift. Fig 126. Altarskåpet, målning på dörrarnas baksidor. Foto Sören Hallgren 1991. The reredos, painting on the reverse sides of the doors. Flilgelaltar, Gemä/de auf den Aussenseiten der Flilgel. 114 NEDERLULEÅ KYRKA som sträcker sig över de stängda dörrarna, är utförd i mörka, dova färger, utom det övre partiet av himlen. Svart ramverk. De mindre, övre dörrarna helt svarta, utan måleri. Altarskåpet är utfört i Antwerpen.7 Det tillkom sanno- likt på 1520-talet, en!. stilkritiska och konsthistoriska jämförelser med andra likartade verk.8 Även predellan, trots vad som ofta sagts, är från denna tid.9 De ursprung- liga målningarna på dörrarna har gått förlorade och de nuvarande tillkom 1769. En!. en uppgift av Bureus år 1600 skulle det ha betalats 900 marker silver för skå- pet. w På 1690-talet talas om "den härlige, rare och mycket konstrijke Altare Taflan ... starkt förgylt...men är på somblige ställen någodt illa medfarit, som deraf händt, att Liung Elden säges en gång warit i kyrkan och Tornet, som warit derpå, upbrunnit, då hafwa dhe rifwit neder en deel afTaflan och således det någodt illa farit." 11 1727 var "Altartaflan behållen, men dörrarna derföre noget gamla och försletne" (inv). 1737 sägs "Altartaflan nu u stadder uti den tredje divisen emot söder, med flera ska- dor som then under nedertagandet wid en öppen wådeld förmentes fått hafwer. Dörrarna för denna altar- tavla äro gambia och merendels förfallna; hvar till kom- mer att fottaflan af sielva altartavlan kråshant, blifvit nedtyngd som theen och dessutom är nog ostadigt ställ- ter" (inv). Vid besiktning av kyrkan samma år konstate- rades att det krävdes en "märckelig och kåstsam för- bättring" av altartavlan (besiktn prot). Uppgifterna talar för att altartavlan skadades i samband med brand och placerades i södra delen av tredje "divisen" (avdel- ningen, dvs traveen). 1769 gjorde historiemålaren Anders Hellberg från Piteå, på uppdrag av kyrkorådet, tre målningar på dör- rarna till altarskåpet föreställande: "Cristi födelse, För- klaring och Bön i Örtagården."12 Dessutom hade han "rafineradt Bilderne och Ornamenten inuti Taflan" samt satt in de marmorerade panelerna i nederpartiet på dörrarnas insidor. För dessa arbeten samt marmore- ring på altardisken (se ovan) och två läktare samt mål- ningen av trävirket i sakristian fick han 600 dr kmt (räk). Smeden Nils Ersson satte lås och gångjärn på altartavlan. 1827 besökte pastorsadjunkten N J Ekdahl från Lund kyrkan och gjorde en avritning och beskrivning av altar- skåpet.13 Denne konstaterade då att Jesusbarnets huvud och händer var avslagna i scenen "Konungarnas tillbe- djan" (nr 4). På hans avritning saknas Jesusbarnet i sce- nen "Herdarnas tillbedjan" (nr 3). En figur, den lilla djä- vulsfiguren ovan den onde rövaren, hade fallit ner (eller tagits ner). Någon krönande gestalt har Ekdahl inte avbildat. 1891 renoverades och förgylldes altarskåpet av fabri- kör F W Heldenstedt från Örebro. För sitt arbete med altarskåpet och predikstolen fick denne 4.671 kronor (vis prot, räk). En del kompletteringar gjordes också, bl.a. fick Jesusbarnet i "Konungarnas tillbedjan" nytt huvud och nya armar. 1956 gjordes en undersökning av skåpet och del omflyttningar av tidigare felplacerade figurer företogs. 14 1971 renoverades och konserverades altarskåpet av konservator Sven Dalen, Stockholm (ATA). Altarskåpet är f.n. (1997) under konservering av kon- servator Peter Tånge berg, Nyköping. Altarkors Av trä, med stiliserad, delvis förgylld törnekrans runt korsmitten (fig 124). H 35 cm. På altaret. Skänkt 1972 av kyrkoherde och fru Torsten Bergman (inv 1986). Altarkrucifix Av skulpterat trä, kors av obehandlad furu. Kristusges- talt vitmålad, ländkläde och törnekrans förgyllda. H 47 cm. Från 1953, kors nytillverkat 1971. Skänkt till minne av kyrkvärden J Rob. Sandström (inv 1986). På altaret i sakristian. Triumfkrucifix Kristusfigur i rundskulptur av trä, uppsatt på kors (fig 127). Kristusgestalten realistiskt utformad med nedböjt huvud, helt bemålad. Kroppen karnationsfärgad med röda blodsstrimrnor, grön törnekrona, brunt hår och skägg. Kort, hängande guldfärgat ländkläde med blå insida. Kors av trä med den vertikala delen i ett stycke. Framsidan rödmålad med gröna kanter, baksidan brun- målad. I korsets ändar påspikade plattor med målade evangelistsymboler inom skulpterade och målade fyr- pass. Runt vardera plattan sju skulpterade bladorna- ment, målade i rött, blått, silver och guld. I korsmitten skiva med ringformig gloria, målad i guld på röd botten, ovanför texten "INRI". H ca 450 cm. Senmedeltid. 1936 rengjordes krucifixet från tidigare påmålning och retuscherades sedan den framtagna, ursprungliga målningen konserverats. Ett bladornament vid nedre evangelistsymbolen lagades. För arbetet svarade kon- servator Alfred Nilsson, Stockholm (ATA). Triumfkru- cifixet sattes upp i triumfbågen. Tidigare hade det haft sin plats på södra sidan av korväggen. Fig 127. Triumfkrucifixet, sen- medeltid. Foto GH 1996. The rood, late medieval. Triumphkruzifix, spätes Mitt- e/alter. 1971 konserverades krucifixet av konservator Alf Hedman, Gävle (ATA). Processionskors Av trä, rödmålat med gröna kanter, i korsmitten för- gylld korsgloria. H med skaft 195 cm. Utfört med tri- umfkrucifixets kors som förebild. Tillverkat av försam- lingsassistent Mari Lundström 1986 (inv 1986). INREDNING OCH INVENTARIER 115 Försvunna medeltida skulpturer I borgmästaren Jacob Ruuths beskrivning från 1690- talet sägs att det fanns åtskilliga "Beläten" av det "Påf- weska wäsendet", främst en Mariabild och två mindre bilder på långa stänger.15 skulpturerna har sedan upp- märksammats av ett flertal resenärer, som besökt kyr- kan. De upptas i kyrkans handlingar i en beskrivning från 1832 under rubriken "Bilder från Catholska tiden" (inv). Av allt att döma fanns skulpturerna då kvar i kyr- korummet. 116 NEDERLULEÅ KYRKA Mariabild: - I den nämnda beskrivningen från 1690- talet står: "Den hel:a Jungfru Marire, utj hwilket finnes neder igenom Hufwudet och till bägges dess ögon ett subtiligit hoohl, hwarigenom, sedan en Swamp med watn upfyld bliwit lagd på hufwudet, små watndroppar såsom tårar genom ögonen utflugit." I Hackzells avhandling från 1731 står: "Egendomligt är det med omärkliga hål vid ögonen försedda huvudet på Jungfru Gudamodems bild, vilket, om det belades med en fuk- tad svamp, tycktes fälla små tårar."16 Vid sitt besök i kyr- kan 1732 förevisades Linne "gamla beläten av martyrer, och hål i huvuden, genom vilka sagdes öset vatten, vil- ket gått till ögonen att de gråtit."17 Hiilphers, som besök- te kyrkan 1758, nämner bland föremål "ifrån Påfwiska tiden: Åtskillige Bilder, och däribland Jungfru Marias, hwarpå emellan hufwudet och ögonen woro små hål, därigenom Munkarne med en pålagd wåt swamp för- mått framskaffa tårar."18 I en beskrivning från 1832 (inv) upptas "en Jungfru Marire bild om ungefär 2 1/4 alns höjd, äkta förgylld från det aflägsnaste catholska tidehvarf i detta land, visande i sin mechaniska con- struction invändigh, hvad härrana då äfven hade invän- digt. I hufvudet är en utholkning, hvarifrån till ögonen som på stålsträngar äro rörliga, är öppen communica- tion. Från baksidan up till hufvudskålen har gått genom draperiet trådar, som fästade vid en plåt öfver uthålk- ningen och ledde till ögonen sammantryckt en där inlagd vattendrängt svamp och satt ögonen i rörelse och låtit bilden gråta eller visa förtvivlans och vredens ögon, på det att menigheten skulle offra Munkarna mutor för deras förböner om förskoning från olyckor och syndas- traff." Av beskrivningarna framgår att Mariabilden var för- gylld och ca 135 cm hög. Det märkligaste med den var att bilden kunde fås att gråta. Från en urholkning på huvudet ledde kanaler ned till ögonen. Genom att lägga en våt svamp i urholkningen och pressa samman svam- pen med hjälp av trådar till en plåt ovan urholkningen droppade vattnet ned och ut genom ögonen. Uppgiften att trådarna upp till huvudet gick genom "draperiet" kan innebära att de gick genom den skulpterade man- teln eller att Mariabilden var placerad framför eller ovan ett draperi bakom vilken den som skötte trådarna kunde dölja sig. Den ursprungliga funktionen av bilden var sannolikt bortglömd då den 1832 framställdes som begagnad i hotfullt syfte av "Munkama".19 Änglastavar: - I den nämnda beskrivningen från 1690-talet står: "2:ne små beläten på 2 långa stänger, hwilka äro ihola (ihåliga), och äre Belätena med ståhl- strängar sedan till alla sina lemmar rörde och regerade, hwarmed dhe det enfaldiga folcket bedragit och alle- handa fåfänga falskeligen inbillat hafwa." Hackzell säger 1731: " .. rördes även vissa lemmar på två små bil- der, ställda på 9 alnar höga ihåliga stänger, hemligen av de fräcka bedragarna medelst dolda ståltrådar."20 1732 iakttog Linne "tvenne stolpar, på vilka stodo ett par bil- der, vilka skolat vid ingången lyft händerna med vörd- nad, genom en särdeles appropriatus tendo."21 Hiilphers iakttog 1758 "äfwen andra Beläten, som medelst inrätt- ning af strålsträngar bliwit nyttjade til underverk."22 1832 fanns bara en bild kvar (inv), "af träd om 3/4 alns höjd, föreställande en Engel, hvars högra hand är rörlig, i öfrigt stympad, är ställd på en lång vriden stång, från midden hvarf ett hål går ända upp genom bilden. Ige- nom detta hål har en tråd varit ledd till handen, som hål- lit ett ris, och vid de tillfällen Munkarna ansett nödigt hota folcket, blifvit derigenom satt i rörelse. Bakom altartavlan har denna stång fordom stått, så att bilden blott ofvan om den varit synlig." De ursprungligen två figurframställningarna bestod av beskrivningarna att döma av en änglabilder, 45 cm höga, med rörliga armar, uppsatta på 540 cm långa, vrid- na stänger, som var ihåliga. Genom strängar som löpte genom stängerna kunde figurernas armar röras. Åtmins- tone den ena figuren höll ett ris i handen. Sannolikt fyll- de de ursprungligen en funktion i mässan under senme- deltiden. De kan samtidigt ha burit upp ett förhänge kring altaret.23 Övriga:- 1832 sägs (inv): "De öfriga bilderna äro så stympade att betydelsen icke kan demeteras. Det enda, som däraf kan förstås, är att de stått under Munkarnas omedelbara styrelse." Den 26 juli 1868 beslöt kyrkostämman att på begäran av Nils Månsson Mandelgren överlämna en Mariabild och en bild av "Mikael" samt ytterligare ett par medel- tida föremål till Statens Museum (prot).24 När överläm- nandet skulle ske var dock Mariabilden "genom van- vård förkommen". Mandelgren skulle ha medfört "en bild av trä", trol. den kvarvarande änglastaven, till Stockholm.25 Denna har dock ej kunnat påträffas. Predikstol Predikstolen är fäst vid en murpelare vid norra väggen och består av en sjusidig korg med trappa och bröst- värn, dörr med omfattning och överstycke samt ljudtak, allt av rikt skulpterat trä, helt bemålad i rött, grönt, guld, silver och brons (fig 128). Trappans bröstvärn indelas i fem fält och korgens sidor åtskiljs genom en grupp av tre kolonetter i hörnen, en spiralvriden bronsfärgad i mitten, omgiven av kolonetter med gröna rankor och förgyllda druvklasar, samtliga med förgyllda, korintiska INREDNING OCH INVENTARIER 117 Fig 128. Predikstolen, från 1712, skulpturerna tillkomna 1745. Foto GH 1996. The pulpit, dating from 1712; the sculptures we re added in 1745. Kanzel, von 1712, die Skulpturen von 1745. 118 NEDERLULEÅ KYRKA Fig 129. Predikstolen, detalj. Foto GH 1996. Detail of the pulpit. Kanzel, Detail. kapitäl (fig 129). I fälten segmentbågiga nischer med mussla i överpartiet I nischerna förgyllda friskulpturer med rikt svepande mantlar, stående på små socklar med målade texter. Enl. dessa framställer figurerna, från uppgången räknat: S.Thomas, S.Matthias, S.Bartolo- meus, S.Phillippus, S.Jacobus Min, S.Jacobus Mai, S.Andreas, S.Johannes, Salvator M, S.Petrus, S.Paulus, S.Simon. Samtliga apostlar håller en bok samt ytterliga- re ett attribut. Överliggare och basparti med omväxlande släta, mar- moreringsmålade partier och skulpterade lister, målade i rött och grönt, påsatta änglahuvuden med grovt skur- na, målade ansikten och förgyllda och försilvrade ving- ar. Bokbräda med skulpterad och målad framsida, i cen- trum förgylld sol omgiven av bladverk. Fig 130. Predikstolen, detalj. Foto GH 1996. Detail of the pulpit. Kanzel, Detail. INREDNING OCH INVENTARIER 119 Fig 131. Predikstolen, upp- gång. Foto GH 1996. The entrance to the pulpit. Kanzel, Aufgang. Underrede i trä, marmorerat i blågrått med röda inslag. Änglahuvuden omgivna av volutformade, förgyl- da rankor. Hängande klase, målad i rött och grönt (fig 130). Vid predikstolens västra sida löst parti uppsatt på väggen, med skulpterade, förgyllda voluter och vinran- kor med förgyllda klasar. Inskrift inom sköldliknande ram: "NA.E l I.C.M. l HACK./ZELS". Dörr till trappan med två speglar inom helfranska lis- ter, slät karm, allt marmorerat i blågrått och rött, gång- järn av 1700-talstyp (fig 131). Ovanför dörren text i reli- ef: "DEO l ET l ECCLESIAE l SACRUM l HOC. OPUS l CURA. M. IOH. UNAEI l PERFECIT. N. FLUR l A o 1712" ( = Detta verk, helgat åt Gud och kyr- kan, fullbordades under Magister Joh. Unaeus ' ämbets- tid av N. Flur år 1712), flankerat av skulpterat lövverk, målat i rött och grönt. På dörrens insida texten "Renov. 1891" målat i svart. Överstycke med Carl XII:s namnchiffer under krona, inom voluter, allt förgyllt. På krönet samt vid sidorna blåmålade klotformationer inom akantusblad, avsluta- de med en spiralformig, förgylld spira. På insidan av 120 NEDERLULEÅ KYRKA överstycket inskriften: "HAEC l CATHEDRA ECCLESIASTICA l ADORNATA ET SPLENDI- DIOR FACTA l CURA M: IAC: RENMARCK l ET: OPERA ER FELLSTRÖM l A o MDCCXLV" ( = Denna kyrkans predikstol blev smyckad och glänsande under Magister Jacob Renmareks ämbetstid genom Erik Fellströms arbete år 1745). På väggen vid trappan ryggstycke, panel indelad i sex fält genom vridna, bronserade kolonnetter med förgyll- da, korintiska kapitäl. I fälten vinrankor med förgyllda klasar och rundlar i centrum. I fyra av dessa inskrifter: - l. "M HACK/ZELLI ANNO" - 2. "A.PLANITINI 1712"- 3. "OAS (= Olof Andersson) l ANNO"- 4. MHD (= Margareta Hansdotter) l 1713".26 De övriga rundlarna indelade i åtta målade fält. På ryggstycket bakom predikstolen sol med bokstäverna för "Jahve" inom strålkrans, flankerad av två månar inom strål- krans. Åttkantigt ljudtak av samma karaktär som prediksto- len. Marmorerade listverk med bevingade änglahuvu- den, hängande lövverk med förgyllda druvklasar. Över- parti med förgyllda voluter omväxlande med halvfigu- rer i förgyllda mantlar, hållande varsin bok. Toppformig avslutning krönt med voluter och urna stående på en platå, innehållande gröna kvistar med förgyllda klasar uppsatta på en spiral. I ljudtakets undersida hängande duva (fig 132). Fig 132. Predikstolen, detalj. Timglaset från 1781, ljussta- ken från 1937. Foto GH 1996. Detail of the pulpit. The hour-glasses date from 1781, the candiestick f rom 1937. Kanzel, Detail. Stundenglas von 1781, Kerzenhalter von 1937. Som framgår av texten ovan dörren till trappan är pre- dikstolen ett verk av Nils Jacobsson Fluur,27 fullbordad 1712. År 1710 betalades 200 dr smt till bildhuggaren Nils Fiuur i "afbetalning" på den nya predikstolen (räk). Samma år anskaffades en tolft bräder och sex "klofwar" för uppsättandel av predikstolen och Jöns Snickare arbetade med detta (räk). 1745 inköptes tolv "Bilder till Prädikostolen" för 104 dr smt. De fraktades med fartyg från Stockholm (räk). Till "fodret", ramverket, omkring dessa figurskulpturer anskaffades l 1h tolfter bräder. Målaren Eric Fellström från Torneå arbetade i 16 veckor med främst målningen av predikstolen och fick för sitt arbete 148 dr 21 öre 8 penningar smt. Till målningen levererade Madame Rei- mer "åtskilliga färger samt silfwer, bokgull och linolja" för sammanlagt 170 dr smt. Organisten Hans Bolander gjorde "pelaren under Bilderna" samt en "drufwa", möjligen den nedhängande druvklasen (fig 130). Förän- dringarna av predikstolen bekräftas även av inskriften på dörröverstyckets insida. Predikstolen omgestaltades avsevärt genom tillkomsten av figurskulpturerna med sina ramverk på predikstolens sidor och trappan samt målningen i flera färger, silver och guld. Den predikstol som Fiuur utförde var sannolikt målad enbart i svart och vitt, stofferad med kimrök och krita samt med trä- rena partier på samma sätt som hos de stora ramarna till Berghems epitafium och Hedengrahnstavlorna, se nedan.28 1891 restaurerades predikstolen av fabrikör F W Hel- denstedt från Örebro. För sitt arbete begärde denne 1.600 kronor (kyrkost prot). Vid inspektion 1916 rap- porterade arkitekten Otar Rökerberg att predikstolen hade "målats i skäligen brokiga färger" (ATA). Sommaren 1960 gjordes en omfattande restaurering av predikstolen av konstnären och konservatorn Frid- tiof Erichsson, Notviken (ATA). Alla detaljer som figu- rer, kolonner och ornament lösgjordes och behandlades var för sig, bl.a. med en elastisk massa för att behålla påmålningen bättre.29 1967 gjordes nytt lås till dörren av smeden Hugo Carlsson, GammeJstad (inv 1986). 1971 konserverades predikstolen av konservator Alf Hedman, Gävle (ATA). Predikstolen uppsatt på ursprunglig plats. 1771 flytta- des den längre österut till väggpelaren närmast koret (räk). 1776 flyttades predikstolen tillbaka till sin ursprungliga plats.30 Försvunna predikstolar l.Av Hackzells avhandling från 1731 framgår att kyrkan då hade två predikstolar, den nuvarande samt en pre- dikstol av sten från "den mörka katolska tiden".31 1737 gjordes en besiktning av kyrkan och i protokollet står att en "Catheder eller Prädikostohl" från den "Catho- liska tijden" var inrättad i väggpelaren vid koringången i söder, dvs triumfbågen. Då denna predikstol inte läng- re var i användning, sedan en ny anskaffats, kom förslag om att "utfylla och igenmura" den. Beslut om att göra detta fattades vid en ny besiktning 1740.32 Beskrivning- en talar för att predikstolen utgjordes av en urholkning i murpelaren, med uppgång från koret på murpelarens östra sida och en predikoöppning, möjligen försedd med en utbyggnad, i pelarens västra sida mot långhuset.33 Ett tomt, icke målat fält på pelarens östsida, med tidigare synliga konturer efter en igensatt öppning, talar också för att uppgången låg här (fig 107). Predikstolen tillkom sannolikt i samband med uppförandet av murpelaren vid välvningen av kyrkan. I 1585 års inventarium finns upptaget "Tw silkesförlåter kringh om predikestolen", vilket tyder på att ett draperi av silke hängde för pre- dikstolen. 1727 fanns en ljusarm med en pipa på "sten- predikstolen" (inv). 1737 hade ljusarmen flyttats till orgelläktaren (inv) och något år senare murades pre- dikstolen igen. 2. Senast 1681 fanns ytterligare en predikstol förutom den medeltida "stenpredikstolen", då kyrkans inventa- rium detta år talar om en ljusarm både på "prediksto- len" och den "gamla predikstolen". Inga övriga uppgif- INREDNING OCH INVENTARIER 121 ter har påträffats om denna predikstol, som 1712 ersat- tes av den nuvarande predikstolen. Vid golvundersök- ning 1969 framkom urtag i väggpelaren under den nuva- rande predikstolen samt delar av ett fundament och en äldre predikstolstrappa under den nuvarande trappan, sannolikt härrörande från den äldre predikstolen (ATA). Am bon Av grönlaserat trä, med hel front, bokbräda, hylla på insidan. H 135 cm. Anskaffad 1994. Timglas l. Ställning till timglas, av mässing med pressade stjär- nor och palmetter. H 18 cm. 1700-talet. Kan ha tillhört något av nedanstående, försvunna timglas. Ej i bruk, för- varas i sakristian.- 2. Timglas (fig 132) med fyra glas i förgyllt ställ av mässing med påsatta stjärnor på framsi- dan, överstycke och sidostycken av trä med förgyllda voluter, h 22 cm. Stativ av förgyllt trä, fyrkantig sockel, stam med bladverk, h 74 cm. Skänkt 1781 av major F W Friseli (räk, vis prot 1787). Försvunna timglas l. 1660 betalades16mark för ett timglas (räk).- 2. 1702 inköptes ett timglas i Stockholm för 12 dr smt (räk).- 3. 1707 betalades 6 dr smt för "ett timglas till kyrkan af Messinger beslag" (räk). Möjligen kan det ha rört sig om en reparation. - 4. 1733 betaldes 4 dr smt för ett tim- glas (räk). Sannolikt rörde det sig om ett nytt glas. 1742 repa~~rades timglaset för 6 dr smt (räk). ~ Biskopsstol Den s.k. biskopsstolen är en rekonstruktion från 1971 bestående av två medeltida bänkgavlar av furu uppsat- ta på ett podium av bräder och förenade genom en sym- bolisk sittbräda på platsen för en ursprunglig sittbräda (fig 133). Gavlarna: - l. Skulpterat överstycke med rundel, omgiven av fyra mindre rundlar (fig 134). I den rödmålade rundeln vapen: "l blått en krona av guld". - 2. skulpterat överstycke med kransformig rundel, virad med rött band, omgiven av fyra biadornamen t, inskrivet vapen: "I blått(?) ett genomgående rött kors" (fig 134). Svaga färgrester, som kan ha tillhört senare övermål- ningar. - Vapnen kan dateras till 1500-talets början.34 Gavlarna är placerade med den skulpterade sidan mot kyrkorummet. På båda gavlarna är baksidan slät med 122 NEDERLULEÅ KYRKA Fig 134. Biskopsstolen, gavlar. Foto GH 1996. The bishop's chair, showing the gables. Bischofsstuhl, Wangen. Fig 133. Biskopsstol och kor- bänk, senmedeltid. Foto GH 1996. Bishop's chair and choir stall, both late medieval. Bischofsstuhl und Chorbank, spätes Mittelalter. grova nederpartier. sekundära urtag finns liksom rester av turkosgrön målarfärg. Gavlarnas höjd 137 resp 136 cm. Förslag till rekonstruktion av den medeltida utform- ningen gjordes 1966 av arkitekt Bertil Franklin.35 Detta låg till grund för förslag till den nuvarande anordningen av Uno Söderberg 1971 (K-byrån). Gavlarna hade dess- förinnan varit sekundärt inpassade i ett bänkkvarter från 1700-talet vid korets sydsida (fig 140). Korstolar Bänk av furu med skulpterade gavlar, sekundärt uppsatt på ett podium av bräder tillsammans med ytterligare två framför ställda skulpterade gavlar (fig 133 och 135). Bänken har sju sittplatser, varav de fem längst i öster utgör en sammanhängande enhet då armstöd-överligga- re är utförd i ett stycke med profilerade kanter. Stöden mellan stolarna har urtag för de uppfällbara sätena, genombrutna sidor med små, kantiga stolpar med rund- lar samt rundlar vid basen, allt utformat i ett stycke. Ryggstycke av breda plankor. De två sätena längst i väs- ter är bredare än de övriga fem och skiljer sig något i INREDNING OCH INVENTARIER 123 Fig 135. Korbänken. Foto GH 1996. The choir stall. Chorbank. detaljutformningen från dessa. En hopfogning av olika bänkar kan ha skett i ett tidigt skede. 36 De fyra gavlarna har överstyckena skulpterade på ena sidan, vända mot kyrkorummet, och släta baksidor med åtskilliga inristningar av bokstäver, årtal och mär- ken av olika slagY Gavlarnas utsmyckning: - l. Madon- na stående på månskära inom mandorla, krans med avhuggna händer och fötter samt hjärta (tig 136). Madonnan i blå klänning och förgylld mantel med röd insida, långa flätor, utskuren krona, förgylld strålkrans. Överstycke med kraftigt lövverk och små rundlar med lågor i flamboyantstil. Rester av röd och blå målning samt förgyllning. Lövverket konturtecknat och målat rödbrunt på gavelns baksida. Här finns även urtag för bokbräda, vid kanten spikhål och rester av grön färg på både fram- och baksidan, härrörande från anpassningen till den försvunna kungsbänken (se nedan, fig 140), där gaveln hade sin plats i frontpartie t. - 2. Överstycke med lindad krans, från vilken utgår blad- och blomknoppar (tig 137). I centrum ros omgiven av flamboyantorna- mentik. Rester av röd och blå målning. På framsidan igensatt urtag för bokbräda. På baksidan och kanterna spikhål och rester av grön målning efter sekundär anpassning till äldre bänkinredning. - 3. Rektangulärt fält med skulpterat lövverk, rester av röd och blå färg (tig 138). Överstycke med kraftigt skulpterat lövverk och korsformig avslutning, flankerat av två små torn. På baksidan urtag för den fällbara stolsitsen. Rester av grön färg på båda sidorna. Var sekundärt placerad i frontpartiet av den försvunna kungsstolen (se nedan, fig 140). - 4. Rektangulärt parti med spetsbågiga fönster- former inom övergripande rundbågar. Överstycke med rundel, i centrum ros omgiven av ornamentik i flamboy- antstil, i hörnen korsformer. Rester av röd och blå mål- ning. På baksidan ristningar från olika tider (fig 139). Bänken och de skulpterade gavlarna från senmedel- tid. 1780 kallades bänken "Munkbänken" och stod vid sydsidan av koret. Capellanerna, prästsönerna och stu- derande i socknen hade då sina platser här.38 1905 målades gavlarna i klart blågrönt med rött och guld.1936 togs påmålningarnatmrt--och de ursprungliga färgerna, guld, rött och blått, skrapades fram. Förgyll- ningen var dock till största delen borta. Korbänken fick sin nuvarande sammanfogning och placering på ett podium 1971 efter rekonstruktion av Bertil Franklin och förslag av Uno Söderberg (K- 124 NEDERLULEÅ KYRKA Fig 136. Korbänk, gavel nr l med Madonnan på månskäran. Foto GH 1996. The choir stall: gable no. l, showing the Virgin on the crescent moon. Chorbank, Wange (Nr J) mit Madonna auf der Mondsichel. Fig 137. Korbänk, gavel nr 2, nedtill igensatt urtag efter bok- bräda. Foto förf. 1996. The choir stall: gable no. 2 and, below it, the walled-up recess for a desk. Chorbank, W ange (Nr 2), unten später eingesetztes Brett, wo frii- her ein Bucherbrett sass. byrån). Gavlarna hade tidigare tillsammans med bis- kopsstolens gavlar sekundärt ingått i bänkinredning från 1600-och 1700-talet (fig 140). Försvunnen bokstol 1645 placerades två nyinköpta ljusarmar på "Booksto- larna", se nedan Ljusredskap, Ljusarmar. Två av de ovan behandlade medeltida gavlarna, nr l och 2 (fig 137), har urtag för en bokbräda. De kan tillsammans ha utgjort en pulpet eller "bookstol" framför den befintliga korbänken eller bildat en fristående boks to!. De var tro- ligen här som de båda ljusarmarna placerades. Boksto- len nämns ej efter 1681. De nämnda gavlarna kom att INREDNING OCH INVENTARIER 125 Fig 138. Korbänk, gavel nr 3. Foto GH 1996. The choir stall: gable no. 3. Charbank W ange (Nr 3). Fig 139. Korbänk, baksidan av gavel nr 4 med ristningar från 1500- och 1600-talen. Foto l war Anderson 1941. A TA. The choir stall: reverse of gable no. 4, with 16th and 17th centu- ry carvings. Chorbank, Ruckseite mit W ange (Nr 4) m it Ritzungen aus dem 16. und 17. Jh. ingå i den försvunna kungsbänk som förfärdigades 1693- 95, se nedan. Försvunnen kungsbänk I räkenskaperna 1693-95 finns redovisat en utgift på 3 dr 16 öre kmt för "KongzBenkens" förfärdigande (räk). Sannolikt rörde det sig om en bänk för Carl XI, som på återfärden från sin resa till Torneå år 1694 övernattade i prästgården natten mot den 17 juni och följande dag bevistade båda predikningarna.39 Det måste vara den skrankomgärdade bänk som fram till1969- 71 hade sin plats vid korets sydsida framför den långa korbänken som avsågs (fig 140). Framsida och sidostycken av släta speglar med helfranska listverk, marmoreringsmålad. 126 NEDERLULEÅ KYRKA På framsidan dörr med beslag av 1600-talstyp. Framsi- dans ytterpartier bestod av två medeltida, skulpterade bänkgavlar (se ovan, Korbänk, gavel1 och 3). Kort trap- pa till sittbrädan. Denna bänk tjänade under 1700-talet som prästens bänk, enl. bänkdelningslängderna. Här sägs 1780: "Pastorn i församlingen innehaver sin vanliga bänk tils någon annan inrättning korner at skje i koret."40 Det kom att dröja närmare 200 år innan någon förändring skedde i denna del av koret. 1969-71 togs bänken isär i samband med restaureringen av kyrkan. Bänkinredning Öppen bänkinredning med glest ställda bänkar i kvar- ter, väster om predikstolen vända mot koret, mellan predikstolen och koret vända mot mittgången (fig 58-59). Sidogångar vid väggarna. Bänkarna fästade i en sarg längs golvet. Släta, rektangulära bänkgavlar av oljad furu med horisontellt infällt, förgyllt parti, h 87 cm. Säten och ryggstöd laserade i mörkt blågrönt Mot mitt- gången, mellan predikstolen och koret, genombrutna bänkskärmar med slanka balusterdockor med förgylld kula på mitten. Mot koret slutna bänkskärmar. Bänkin- redningen ritad 1971 av Uno Söderberg och tillverkad av Viklunds möbelfabrik AB, Öjebyn. Fig 140. Kungsbänken från 1694 med gavlar från korbän- ken, bakom denna korbän- ken, vid sidan bänkkvarter från 1700-talet med gavlar från biskopsstolen och kor- bänken. Foto före 1909. ATA. The king's pew (1694), with gables from the choir stall. Behind this the choir stall, and beside it an 18th century pew with gables from the bishop's chair and the choir stall. Pho- tographed pre-1909. Königsbank von 1694 mit den Wangen der Chorbank, dahinter auf der Seite, Bänke des 18. Jh. mit Wangen des Bischofsstuhls und der Char- bank. Foto vor 1909. Tidigare bänkinredningar l. 1737 fanns "Neder i Kyrkian" 54 rader bänkar på kvinnosidan och 47 på manssidan. Alla, utom de två främsta bänkarna, var obekväma och trånga och bestod endast av "hoflade Biälkar" med en bräda uppsatt intill gången. Ryggstöd saknades således. Det framhölls att bänkarna borde "å nyo i beqwemeligit och anstendigt skick inrättas". Även bänkarna i koret, "ifrån långlig tijd tillbakas utur sittskik dragna", behövde förbättras. 1740 togs beslut om förbättring av bänkarna.41 2.1747 gjordes ny bänkinredning i kyrkorummet samt fyra nya läktare av snickaren Carl Spännare från Bur- träsk och soldaten Anders Lekatt från Lövånger (räk). Fördelningen av bänkarna gjordes den 29 augusti och den 12 september 1747 och av längden framgår att det fanns 40 bänkar på manssidan och 42 på kvinnosidan. Flertalet bänkar, utom de främsta, rymde tolv personer. På de fyra läktarna i västpartiet fanns 3-4 bänkar var- dera.42 1749 gjordes nya bänkar till koret av soldaten Per Larsson Fächt (räk). Sommaren 1756 målades bän- karna och läktarna av målaren I Ollongren. Vid sitt besök 1758 konstaterade Hiilphers att kyrkan hade dubbla läktare och "wäl målade bänkar utan dörrar".43 1780 numrerades kyrkans bänkar av målaren Jonas Holmberg (räk). Samma år upprättades en ny bänkdel- ningslängd, som ger utförligt besked om sockenbornas placering i kyrkan. 44 Vid besiktning av kyrkan 1782 upp- gavs att det fanns 83 bänkar i kyrkan och åtta i koret, varav endast fem med dörrar. På den övre läktaren i koret fanns tolv bänkar utan dörrar och på den nedre läktaren i koret åtta bänkar utan dörrar.45 1819 gjordes en översyn och förbättring av bänkarna i samband med att ett nytt golv lades in i kyrkan (st prot). 1862 målades bänkinredningen i en gulaktig färg (räk). Bänkinredningen var öppen med rektangulära gavel- stycken fästade i en sarg längs mittgången (fig 82-83). Ryggstöden var intappade i en bräda uppsatt på lång- väggen. Bänkarna var målade, från 1862 i en gulaktig färg. Likartade bänkar fanns i koret. Samtliga bänkar i långhuset var riktade mot koret. Bänkarna på norra sidan mellan predikstolen och koret hade dock säten på båda sidor så att åhörarna även kunde vända sig mot predikstolen. 3. Efter anhållan från församlingen förklarade ÖIÄ den 25 februari 1902 att det inte fanns något hinder för borttagandet av de "obekväma och vanprydande" bän- karna i kyrkan. Ritningar till nya bänkar och en ny bänkplan gjordes av arkitekten John Wikberg, Luleå, 1904. Sedan smärre detaljer omarbetats av Fritz Eckert, R;"TN NO T.I..L.. N'f'A EAN~A i NI!.DRI!:: LUL.I!-Å KYRKA. -'~~0 . .:JI ~, -""''i ·· F .., INREDNING OCH INVENTARIER 127 arkitekt vid ÖIÄ, fastställdes ritningarna den 6 maj 190446 (fig 141). Ny, öppen bänkinredning gjordes 19()4...{)5 med höga ryggstöd, sidogavlar med svängda armstöd och uppåt avslutade med rundel dekorerad med en inskriven femuddig stjärna. Bänkarna målades i klart blågrönt med dekorationer i rött och guld. Bänk- inredningen i långhuset bestod av 29 bänkar riktade framåt och fem längsgående bänkar nedanför koret i norra kvarteret resp. 26 bänkar riktade framåt och sex längsgående bänkar nedanför koret i södra kvarteret. Bänkarna sträckte sig ända till yttervägarna. 4. 1936 gjordes bänkinredningen om efter ritning av länsarkitekt E Loven. De svängda armstöden och run- deln på de tidigare gavlarna kapades och passades in i nya, rektangulära gavlar med ramverk och fyllning. Bänkarna kortades så att mittgången blev bredare. En bänk på vardera sidan om mittgången togs bort i kyr- kans bakre· del. Bänkarna fästes i golvet. Ett skrank beståendf:av dubbla skärmar med ramverk och fyll- ningar up fördes som avslutning mot koret (fig 84-85). Åtta bän ar fälldes in i skranket och ovanpå detta pla- cerades et skulpterade korskranket från 1748 (se nedan). Bänkinredningen målades om och försågs med marmorering (ATA). 1969-71 togs bänkinredningen bort och ersattes av den nuvarande. Korskrank Av snidat trä, uppsatt på skärmen mellan bänkinred- ningen och koret, på ömse sidor om mittgången (tig 59). Varje del består av två partier med kartuschliknande mittparti, omgivet av frodiga rankor, laserade i blågrönt med förgyllda detaljer i mittpartiet (fig 142). Skrankens mått: L 355 cm, h 66 cm resp l 350 cm, h 65 cm. Korskranket gjordes 1748 av bildhuggaren Nils Berg, Luleå stad, och han svarade även för uppsättningen (räk). 1756 målades skranket av målaren I Ollongren (räk). Det är okänt när korskranket togs ner.47 Möjligen skedde det i samband med ommålning av bänkinred- ningen 1862. De delar som bevarats togs fram 1936 och sattes samman samt kompletterades och målades. Det Fig 141. Ritning till nya bänkar av John Wikberg 1904, omar- betad av Fritz Eckert. ÖIÄ, RA. Drawing for new pews by John Wikberg, 1904, revised by Fritz Eckert . Z eichnung ftir neue Bänke von John Wikberg 1904, iiberarbeitet von Fritz Eckert. l 128 NEDERLULEÅ KYRKA rekonstruerade skranket sattes upp på nygjorda skär- mar med ramverk och fyllningar och placerades framför koret (ATA).1971 gjordes nya bänkskärmar för uppsät- tande av korskranket på sin nuvarande plats. Obelisker Av skulpterat trä, uppåt avsmalnande obelisker på för- gyllda kulfötter, förgylld list vid basen (fig 59). Sidorna med genombrutet rankverk med rester av försilvring, ramverket grönmålat. Krön med förgyllda eldsurnor. Obeliskerna uppsatta på grönmarmorerade plintar av trä med speglar och listverk på sidorna. Obelisk h ca 330 cm, plint h 112 cm. Uppsatta vid ingången till koret. I november 1749 fick bildhuggaren Nils Berg 55 dr smt i betalning för "Pyramidernas och Skrankets förfär- digande och upsättiande" (räk). Pyramiderna eller obe- liskerna målades 1756 av målaren I Ollongren, enl. kon- trakt med denne (kyrkoråds prot och räk). Pelare med fattigbössa Pelare av furu, fyrkantig grundform, skulpterad på alla sidor med omväxlande refflade, vågformiga och karv- Fig 142. Korskrank, detalj, från 1748. Foto GH 1996. Detail of road-screen, 1748. Chorschranke, Detail, von 1748. snittsliknande partier, avslutad med åttkantigt krön (fig 143-144). Upptill på ena sidan sekundärt urtag med tre borrade hål, ca 3x13 cm, samt på ovansidan ett ca 5 cm djupt hål. Pelaren kan vara kapad nedtill, enl. uppmät- ningsritningaravIwar Andersson (ATA). H 231 cm, tj 14x15 cm. Medeltid. Bössa av kraftiga plankor, fastsatt på pelaren med kraftiga järn runt bössan. Järnskott nedsläpp på ovansi- dan, fastsatt i pelaren, sekundärt hänglås. På framsidan urgröpning efter tidigare lås och märken efter borttaget beslag, kvadratiskt med konkava sidor. H 70 cm. Knäböjande Lazarusfigur med halvlångt, lockigt hår, klädd i kort kolt med hög halslinning, över denna halv- lång rock med vida, nedtill uppfläkta ärmar. På vardera sidan en hängande väska med rem över högra axeln. Rester av målning, blå rock och gula väskor, karna- tionsfärger. H 34 cm. Uppsatt på pelaren ovanför fattig- bössan. Den ursprungliga funktionen av den medeltida pela- ren är ej känd, men triumfkrucifixet kan ha vilat på den, möjligen ingående i ett korskrank.48 Fattigbössan kan ha suttit på pelaren redan från början, men även tillkommit senare. Lazarusfiguren är sannolikt från 1700-talet. INREDNING OCH INVENTARIER 129 Fig 143. Pelare med fattigbössa. Foto GH 1996. Column with poor-box. Pfeiler mit Armenbuchse. Fig 144. Pelare, detalj . Foto l war Anderson 1941. ATA. Detail of column. Pfeiler, Detail. Läktare I väster, avsedd enbart som orgelläktare (fig 59). Läkta- ren vilar på sex kolonner av furu med höga, runda sock- lar. Skrank med ryggpositiv i mitten med flankerande grupper av orgelpipor, vid sidorna diagonalställda parti- er med vitmålade speglar. Läktaren tillkom 1971. Läktarunderbyggnad Väggar av stående, vitlaserad brädpanel, fönster mot kyrkan med rutor av antikglas i blyspröjsar. På vardera sidan om mittgången ett större rum innehållande vänt- rum-brudkammare resp. personalrum samt toaletter och förrådsutrymmen. Rummen möblerade med moderna möbler i furu. Tillkommen 1971. 130 NEDERLULEÅ KYRKA Tidigare läktare l. 1737 fanns två läktare i kyrkans bakre del och en orgelläktare i koret. Den sistnämnda hade uppförts 1729 (räk). Då läktarna var i dåligt skick ansågs det oundgängligt att uppföra nya. 1740 beslöts att när fön- stret på västra gaveln hade utvidgats skulle två läktare över varandra uppföras på ömse sidor om fönstret samt "på andra sidan om pelarna" en liten läktare för stånds- personer på vardera långväggen.49 2. 1747, året innan fönstret i västgaveln utvidgades, uppfördes fyra nya läktare av snickaren Carl Spännare och soldaten Anders Lekatt från Lövånger (räk). Läk- tarna bestod av två läktare över varandra på ömse sidor om mittgången i västpartiet 1751 panelades läktarna av tre soldater. Sommaren 1756 målades läktarna och den övriga bänkinredningen av målaren I Ollongren. Rester av par bräder målade med rank or i rött, med islagna spi- kar och sliten baksida, kan ha tillhört golvet i någon av läktarna, med målningen synlig från kyrkorummet (fig 145). Läktarna borttagna 1862. 3. 1759 uppfördes "nya norra läktaren" av Lars Ers- son Sundbom. Det var den planerade läktaren för ståndspersoner som uppfördes vid norra långväggen (räk).1771 flyttades norra läktaren med "gången" (upp- gången) i sidled vid samma vägg. För flyttningen svara- de Lars Sundbom och Lars Olofsson från Surrderbyn Fig 145. Målade bräder, troligen från en riven läktare, 1600- 1700-talet. Foto GH 1997. Painted boards, probably from a demolished gallery, 17th-18th century. Bemalte Bretter, vermut/ich von einer abgerissenen Empore, 17. und 18. J h. (räk). Borttagen 1862. 4. En ny orgelläktare tillkom i väster på 1770-talet. 1777 försågs den med ett målat skrankverk (räk). Bort- tagen 1862. 5. 1779 beslöts, efter upprepade klagomål från allmo- gen om bristande bänkrum i kyrkan, att gamla orgelläk- taren i koret skulle byggas om och förlängas och en övre läktare inrättas ända till fönstret. Vidare skulle en läkta- re byggas ovanför "stora kyrkodörren", dvs vid södra långhusväggen ovan ingången från vapenhuset.50 Läk- tarna uppfördes sommaren 1779 av byggmästaren och snickaren Jonas Blank från Piteå samt målades av måla- ren Jonas Holmberg (räk). Placeringen i bänkarna på dessa och övriga läktare i kyrkan framgår av bevarade bänkdelningslängder från främst 1780 (se ovan, Tidiga- re bänkinredningar, nr 2). De båda läktarna i koret sträckte sig från östväggen till sakristian, resp. till fön- stret väster om sakristian (fig 82). De vilade på pelare av trä, dekorativt utformade med omväxlande fyrkantiga och svarvade partier. Skranket bestod av släta fyllning- ar och ramverk, ljusmålade. Läktaren i långhuset togs bort 1862. Av läktarna i koret togs den övre bort 1907 och den nedre 1909 (vis prot). 6. 1862 uppfördes en ny läktare i väster och ersatte då de äldre läktarna i denna del av kyrkan (räk). Läktaren vilade på tolv kolonner på höga socklar och sträckte sig över den västligaste traveen samt i sidapartierna fram till fönstren i närmaste trave (fig 83). Skranket bestod av släta speglar och ramverk och mittpartiet var något framskjutet. Förutom bänkar fick den nya orgeln, invigd 1862, sin plats på läktaren. 1936 justerades trävirket i läktaren och den målades om med anknytning till mål- ningen av bänkinredningen, marmorering i grått med röda inslag. Läktaren togs bort 1969- 71 och ersattes av den nuvarande orgelläktaren. Delar av läktarskranket samt en antal kolonner finns bevarade i sockenmagasi- net Orgel Mekanisk orgel med 55 stämmor fördelade på fyra manualer och pedal.51 Orgeln har 4.200 pipor, tillverka- de av tenn, koppar och trä, den största 6 meter lång, den minsta 5 mm. Ryggpositiv och pedaltorn infällda i läk- tarbarriären; i huvudverket en "spansk trumpet" med horisontella pipor (fig 59). Placerad på orgelläktaren i väster, som till stor del upptas av orgeln. Orgeln byggd av Grönlunds Orgelbyggeri AB, Gammelstad. Invigd i december 1971. Mikrodatorbaserat kombinationssys- tem installerades 1988-90. Orgeln och orgelläktaren ritade av arkitekt Uno Söderberg och orgelfirman. Kororgel Mekanisk orgel med 17 stämmor fördelade på två manualer och pedal. 52 Orgelhus av furu, med fasadpipor grupperade i tre fält, sidoparti för pedalen med fyra vit- laserade fasadpipor i trä. Byggd 1974 av Grönlunds Orgelbyggeri AB, Gammelstad. Tidigare orglar l. I 1616 års inventarium står "Orgawerket var ferdigt", vilket talar för att orgeln var i användbart skick. 53 2. Från åren 1645-48 redovisas utgifter i kyrkans räkenskaper som talar för en större ombyggnad av orgeln eller möjligen byggnad av en ny. I september 1645 betalades i flera poster till "orgenisten" 15 dr kmt och "orgelmakaren", som kan ha varit samma person, 83 dr kmt. I juni 1648 betalades 30 dr kmt till "Mester Liars orgelmakaren för arbete på orgelwerket". 1646 var denne tillfällig organist.54 1654 betalades 2 dr kmt till Peder Maler för "Orgwerk byggiande". En ny peri- od med större utgifter för orgeln kom åren 1668-70 (räk). Orgelbyggaren fick 70 dr kmt och gästgivaren 10 dr km t för orgelbyggarens kost. En sämskehud och 15 st järn inköptes för 5 dr kmt till orgelverket och smeden fick l dr kmt 16 öre för sitt arbete. Uppgifterna är ej entydiga när en ny orgel kan ha till- kommit, på 1640-talet eller omkr 1670, som räkenska- perna främst talar för, eller vem som var orgelbygga- ren.55 Orgeln kan också ha inköpts från annat håll. 1858 sägs att den kom från en av huvudstadens kyrkor, var- ifrån den inköptes "för en längre tid tillbaka" (st prot). Vid 1697 års visitation sägs att "Orgewärket som för- nimmes wara dugeligit och wackert måtte blifwa brukat elliest skulle det läte!: förskäimas" (vis prot). 1721 fick fältväbeln Burström och organisten Flinten- berg 5 dr kmt för "orgones upprensande" (räk). I 1727 års inventarium sägs "Orgewärcket består af 7 stämmor Zimbel Stern och Tremulant med manual- wärck och pedal, Piporna dels af Teen, dels af Trää, och 2ne Bäljor, altsammans nog gammalt och förfallit, doch bruukeligt". Vid besiktning av kyrkan 1737 lämnade organisten C M Flintenberg en detaljerad förteckning över bristerna hos orgelverket och framhöll att dessa måste åtgärdas av en orgelbyggare och till en ansenlig kostnad. 56 Några åtgärder vidtogs sannolikt inte. Vid sitt besök i kyrkan 1758 konstaterade Hiilphers att "Orgwärket är aldeles förlorat, men brukas ändå fast ingen ton eller pipa är rigtig" Y 1765--66 reparerades orgeln av organisten Johan Bäckman från staden och vice organisten Johan Bolander, som för sitt arbete fick 84 dr km t (räk). INREDNING OCH INVENTARIER 131 Inte förrän på 1770-talet gjordes en ombyggnad av orgeln. Orgelbyggaren Anders Svalberg från Torneå besökte kyrkan sommaren 1770 och fick 135 dr kmt i "förlag och respengar" (räk). Orgelverket besiktigades på nytt 1771 av organisten Sorsell från Piteå. 1772 bygg- des orgeln om av orgelbyggaren Svalberg och snickaren Olof Österberg, som för sitt arbete fick 2.100 dr kmt (räk). Arbetet var tydligen långvarigt då ersättningen för kosthållningen uppgick till 774 dr km t. För ombygg- naden anskaffades tre vita pergamentsskinn till bälgar, tolv lisspund bly, två lisspund tenn, mässingstråd och lim från Luleå stad samt färg till orgelverkets målning från Stockholm. Rustmästaren Daniel Pihlfeldt och socken- smeden Nils Ersson utförde smidesarbeten på orgelver- ket. Orgelverket målades 1773 av målaren Jonas Holm- berg (räk). Efter att ha haft sin plats på en läktare i koret flytta- des orgeln 1776--77 till en ny orgelläktare i väster (räk). Vid en besiktning av kyrkan 1782 sägs att "Orgelvärket är ett gammalt Positifve med 9 ofullkomlige stämmor, merendels Trä Pipor".58 Den l maj 1800 slöts kontrakt med orgelbyggaren Jonas Nyström om reparation av orgeln.59 Orgeln repa- rerades samma sommar av denne med hjälp av snicka- ren Berggren, orgeltramparen Per Persson och organis- ten A Södermark (räk). 1832 gjordes en besiktning och värdering av orgelverket och året därpå en smärre repa- ration (räk). I december 1858 sades om orgelverket, att det "för en längre tid tillbaka hit inköptes, efter att förut hafva warit användt i en af hufvudstadens kyrkor, hade för aderton år sedan af sakkunnig person förklarats odug- ligt; och sedan det nu äfven kommit derhän, att det icke alls kan brukas; så beslöt nu församlingens medlemmar, på gjord framställning derom, att ett nytt orgwerk borde anskaffas" (st prot). 3. Samtidigt med beslutet i sockenstämman den 26 december 1858 (se ovan) om anskaffning av en ny orgel till kyrkan inrättades en "Orgelbyggnads Direction", som skulle upprätta förslag till storlek, kostnad, sätt för betalning m.m. (st prot). Den 27 mars 1859 beslöts att frågan om orgelns storlek skulle uppskjutas till orgel- byggarens ankomst så att han kunde tillfrågas (st prot). Den 29 april 1860 sammankallades sockenmännen för att besluta om hur många stämmor de önskade att det nya orgelverket skulle ha. En svarsskrivelse från Presi- denten i Musikaliska Accademien, Eric von Rosen, läs- tes upp. Denne förklarade, "att han ansåge 25 stämmor, men icke därunder, kunna motsvara, hvad som i anse- ende till kyrkans storlek och byggnadssätt erfordras". Sockenmännen presenterades även ett förslag med rit- 132 NEDERLULEÅ KYRKA q l , . _..... ning till en orgel med 20 stämmor, uppgjort av orgel- byggaren Johan Gustaf Ek (fig 146). Efter en del dis- kussioner företogs omröstning. Denna resulterade i 373 1/s röster för ett orgelverk med färre än 20 stämmor och 679 3/s röster för ett orgelverk med 20 eller flera stäm- mor (st prot). Den 14 december 1860 godkändes rit- ningen till ny orgel av Johan Gustaf Ek (ÖIÄ)60• Den 3 februari 1861 presenterades sockenmännen ett kost- nadsförslag från Ek, vilket de antog och beslöt att upp- rätta kontrakt. Förslaget innebar en totalkostnad på 13.250 rdr smt, varav 7.500 var Eks arvode. Bildhuggeri, målning och förgyllning på orgelverket kostade 500 och vivre för sex personer i tio månader betingade 2400, allt i rdr smt. Sockenmännen åtog sig att anskaffa virke, järn och smide, hålla arbetsrum med ved och ljus samt bekosta de två snickare och hantlangare som omnämn- des i kostnadsförslaget (st prot). Orgeln invigdes hösten 1862. Den orgel som uppfördes hade 20 stämmor samt en s.k. octava conducta och sades vara "en skön prydnad för kyrkan" (vis prot 1864). Orgelfasaden i senempire- stil (fig 83 och 146) bestod av ett rundbågigt pipfält i mitten flankerat av pilastrar, två lägre pipfält och två yttertureller; över småfälten skulpterad dekor i form av korslagda trumpeter inom kransar och på turelikrönen eldsurnor. Öververk med ett plant pipfält flankerat av voluter. Trävirket gråmarmorerat med inslag av rött, förgyllda ornament. Fig 146. Ritning till ny orgel av orgelbyggaren J G Ek 1860. ÖIÄ, RA. Design for a new organ, sub- mitled by the organ builder J G Ek, 1860. Z eichnung fur eine neue Orgel von J. G. Ek 1860. k---~r- .- '"... €hhl' -~~-', :.. -.·-~ ~ .. - ... "......c-...;_.,.. .~.... ~~-.... ,.c:t)·--·- /'~n .. ;{'.( 1922 renoverades orgeln och fick ett nytt spelbord. Arbetet utfördes av orgelbyggaren N O Alm61, som för sitt arbete fick 5.000 kr. 1936 gjordes en omfattande renovering och modernisering av orgeln av Åkerman & Lund för 13.000 kr. Orgelhuset flyttades ca en meter bakåt, fasaden höjdes, orgeln utökades med två stäm- mor och erhöll nya väderlådor och pneumatisk traktur och registratur (ATA)62. Orgeln monterades ned 1969 och delarna förvaras nu i sockenmagasinet Cembalo Byggd i flamländsk stil. En manual, två stämmor, 8 ' och 8 ' samt lutregister. Resonanslåda målad i grönt med kanter i rött och guld, anknytande till predikstolens färgsättning. På insidan runt om dekorerad med tryckt bård med mönster i svart-vitt i 1500-talsstil. Svarvade ben. L 218 cm, b 85 cm, h 90 cm. Byggd 1996 av Stig Lundmark, Tornedalens cembalobyggeri, Hietaniemi.63 Nummertavlor 1-2. Av svartmålat trä med förgylld ram, snidade och förgyllda över- och understycken, upptill snäcka omgi- ven av bladvoluter, nedtill bladvoluter (fig 147). Urtag på sidorna för ljushållare. På ena sidan ljushållare av förgylld mässing med dubbla armar, fram till1937 pla- cerade på predikstolen. Siffror av vitlackerad plåt. B 73 INREDNING OCH INVENTARIER 133 Fig 147. Nummertavla, från 1780. Ljusarmar från 1800-talets början. Foto GH 1996. Hymn board from 1780, candiesticks from the beginning of 19th century. Nummertafel, von 1780, Kerzenhalter, Anfang des 19. J h. cm, h 105 cm. I långhuset. Skänkta omkr. 1780 av över- ste B J G von Ro hr (vis pro t 1787). 1780 förgylldes två nummertavlor, troligen dessa, av målaren Jonas Holm- berg (räk).- 3. Av svartmålad furu med gulmålad ram. Tillverkad 1936 som kopia av de föregående. Siffror av vitlackerad plåt. B 65 cm, h 115 cm. I långhuset. Skänkt av kyrkorådsledamöter (inv 1986). - 4. Av naturfärgat trä, vridbar skiva på stativ av grålaserad furu. Siffror av vitlackerad plåt. B 34 cm, h 50 cm. I koret. Gjord 1971, efter ritning från 1969 av Erik Lundberg och Uno Söderberg (K-byrån). Dopfuntar l.Av marmor,64 huggen i tre delar bestående av fot, nod och cuppa (fig 148). Grå med rosafärgad ton i bas och cuppa. Klockformigt utsvängd fot, avslutad med vulst, Fig 148. Dopfunt av marmor, senmedeltid. Foto GH 1996. Marb/e baptismal fant, late medieval. Taufstein aus Marmor, spätes Mittelalter. mönsterhuggen yta. Nod helt utförd som flätverk. Cup- pan närmast cylinderformad med rundad botten, deko- rerad med bred, frodig akantusranka med inhuggna konturer, i dessa rester av vit färg.65 H 117 cm, cuppans yttre diam 77 cm, inre diam 59 cm. Senmedeltid. Noden lagad 1971. I koret. På en teckning av Ekdahl från 1827 var ett klot placerat i funten (fig 149).66 - 2. Av ek, fyr- passformad fot med förgyllda kanter, stam fyrpassfor- mad, rund skiva med urtag för dopfat (fig 150). H 84 cm, skivans diam 54 cm. Omgjord 1971 av en kandelaber från 1939 (se Försvunna ljusredskap ). I sakristian, flytt- bar. Dopredskap l. Dopskål av mässing med drivet mittparti och slät bräm. I centrum duva, omgiven av sex eldsflammor 134 NEDERLULEÅ KYRKA Fig 149. Dopfunten, samrna som fig 148. Teckning av N J Ekdahl1827. ATA. The baptismal font, sketch by N J Ekdah/1827. Taufstein, Zeichnung von NI. Ekdah/1827. utgående från ett klot. Runt brämens innerkant inskrif- ten: "LÅTEN BARNEN KOMMA TILL MIG". Diam 69,7 cm. Skänkt 1917 av grosshandlare N J Wikström, GammeJstad (inv 1986). Tillhör dopfunt nr l, se ovan. - 2. Dopskål av koppar, rund, nedsänkt mittparti med gra- verad duva. Runt brämen text i relief: "LÅTEN BAR- NEN KOMMA TILL MIG". Diam 30 cm. Skänkt 1955 till minne av Ruth och Josef Thurfjell, Sunderbyn (inv 1986). Tillhör dopfunt nr 2, se ovan. - 3. Dopkanna av tenn, åttkantig, päronformad med rund fot, bred pip, gjutet, ornerat handtag. H 32 cm. Stämplar: 95%, märke med ros och texten HANDMADE IN PORTUGAL, runt märke med texten EPU 502 EUPOPE ESTANHO, pilbåge och under denna texten MEDIEVAL. Inköpt 1980 (inv 1986). Fig 150. Dopfunt av trä. Gjord 1971 av kandelaber från 1939. Foto GH 1996. Wooden baptismal font, made in 1971 from a 1939 candelab- rum. Taufe aus Ho/z. Geändert 1971, aus einem Kandelaber von 1939. Försvunna dopredskap l. Av mässing. 1585 kallat "Messingz kätil" (inv). 1616 uppges den väga 14 marker (inv).67 - 2. "Litet messingz- bäcken i funten" (inv 1697-1737). - 3. Skål av silver, oförgylld, från 1704, vägande 46 Jod (inv 1727-1806).68 Materialet utökat med ytterligare 14 Jod silver och omgjort till kalk och paten, överfört till Överluleå kyrka 1831 (st prot, räk). Konfiskerat silver Genom Gustav Vasas konfiskation förlorades 1548 föl- jande silverföremål: Kalkar med patener, 2 st, förgyllda, vikt 3 lmk. - Kalk med paten, delvis förgyllda, vikt l lmk 9 lod. - Mon- strans, förgylld, vikt 10 Jmk.- Monstrans, förgylld, vikt 2 lm k 13 lod. - Testamentssilver: l silverskål, vikt l 1/2lmk. Fig 151. Kalk av förgyllt silver, foten senmedeltida, cuppan från 1762. Paten av förgyllt silver från 1831. Foto GH 1996. Chalice of gilt silver, the base late medieval, the cup made in 1762. Silver-gilt paten, 1831. Ketch aus vergoldetem Silber, spätmittelalterlicher Fuss, Schale von 1762. Dazugehörender Hoslienteller aus vergoldetem Silber, von 1831. - 4 silverstop, vikt 5 lmk 6 1/z lod. - 2 fingerringar av guld, vikt 3 lod. -l förgylld dolk, "dartt", vikt inklusive bladet l 1/z lmk 6 lod.69 Nattvardskärl Kalkar med patener: -l.Av förgyllt silver (fig 151). Sex- passformad, genombruten fot med stjärnformigt möns- ter längs kanten. I foten kan ha suttit infattad någon utsmyckning. Profilerad nod, sex-sidigt skaft, övre delen med gjutet mönster, slät cuppa. Stämplar på cuppan: D ( =1762), Piteå stadsstämpel, tre kronor, I GADD (=Johan Gadd). Inskrift: "Luhleå Sochne Kyrkio Kalk Tilokt 11 Lod 1762 LEL." H 27 cm, fot diam 14,8 cm, cuppa diam 13,8 cm. Foten senmedeltida. Kalken uppta- gen i inventarierna fr.o.m. 1585. Foten anges vara "utar- betatt", 1681 med tillägget "der någott Zijra i foten för- nött är" (inv). 1762 gjordes kalken om av guldsmeden Johan Gadd i Piteå.7°Cuppan förstorades med 11 lod silver och förgylldes med 4 114 dukater, allt till en kost- nad av 326 dr 14 öre kmt.71 - Tillhörande paten, slät, för- gylld, kupig botten. Stämplar: 3, Luleå stadsstämpel, tre kronor, BERGMAN. Diam 16,9 cm. Gjord 1831 i Johan Bergmans guldsmedsverkstad i Luleå.72 - 2. Av silver, delvis förgylld. Rund, slät, avtrappad fot och nod. Cup- INREDNING OCH INVENTARIER 135 pan med profilerad kant och graverat mönster, törne- krönt kors och bok mellan olivkvistar. Inskrift på cup- pan: "Till! Neder-Luleå församling/ med tacksamhet/ af/ Teol.dr. J:A:Englund/ 1905". Stämplar: GAB (= Guld- smedsaktiebolaget), Stockholms stadsstämpel, tre kro- nor, C 7 (= 1905). H 28,6 cm, fot diam 13,2 cm, cuppa diam 13,3 cm. Gjord 1905 vid Guldsmedsaktiebolaget, Stockholm, skänkt samma år av kyrkoherden J A Eng- lund.73 - Tillhörande paten, slät, förgylld, plan botten. Stämplar: GAB (= Guldsmedsaktiebolaget), Stock- holms stadsstämpel, tre kronor, D 7 ( = 1906). Diam 17,3 cm. Gjord 1906 vid Guldsmedsaktiebolaget, Stockholm. Vinkannor: - l.Av silver, delvis förgylld (fig 152). Ått- kantig med kraftig, profilerad fotlist, vågräta, förgyllda lister ovan sockeln och i kannans överkant. Pip och handtag. Lock i tre avsatser, åtskilda genom lister, krön med kronliknande knopp och försett med grepp. Kan- nans sidor rikt ciselerade med kartuscher inramande bibliska motiv, ovanför dessa kerubhuvuden, nedanför maskaroner. Motiv: Paradiset, Evas skapelse, Frestelsen, Utdrivandet ur paradiset, Moses och kopparormen, Nattvarden, Korsfästelsen och Kristi himmelsfärd. Under pipen gjuten, stående Mariabild med barnet. Kring överkanten bibelspråk på latin ( = Pröve då män- niskan sig själv, och äte så av brödet och dricke av kal- ken. l Kor. 11:28). Fot och lock med ciselerat bladverk. Stämpel: C R(= Caspar Rist). H 27,5 cm, h 14,7 cm. Till- verkad 1641 av "kyrkans silver", av guldsmeden Caspar Rist, Piteå.74 I kyrkorådet den l juli 1750 föreslogs att en ny kanna skulle beställas och göras av två äldre kannor, bland dem den "åttkantiga urmodiga". Man fann dock, att det var "rådeligare att conservera" den åttkantiga kannan "och för dess wackra ristningar och stadighet ei låta vanära den såsom en antiquitet och rart arbete", utan istället låta förgylla den och laga "snyten" och locket, som var söndriga.75 Den 31 augusti 1750 fick "gullarbetaren L. Stabreus i Stockholm" 60 dr smt för kannans förgyllning samt "på snuten nytt silverlock och munstycke" (räk).76 - 2.Av silver, förgylld inuti (fig 153). Balusterformad på rund, profilerad fot, med pip och handtag. Locket krönt av liggande lamm med fana och försett med grepp. Nedanför pipen vapensköld med springande hjort, en hjälmbuske, omgiven av lövverk, ovanför inskriften "Z R B" (= Z Reenberg), nedanför "Decuer: A o 1769". På handtaget driven och punsad dekor av frukter och lövverk. Stämplar: Krona - S T sammanflätade i sköld. H 32 cm, fot diam 15 cm. Skänkt 1686-95 av Zacharias Reenberg i testamente efter hans avlidna moder (inv 1697).77 Kannan putsades och för- gylldes 1769 av guldsmeden Johan Ekman (räk).78 - 3. Av silver, förgylld insida. Balusterformad på rund fot, 136 NEDERLULEÅ KYRKA runt överkanten och locket kullist, med pip och hand- tag. Locket krönt med lamm och fana och försett med kulformigt grepp. Stämplar: Tre kronor, I B M ( = Johan Bergman), 2K ( = 1792), Luleå stadsstämpeL H 34 cm, fot diam 14,5 cm. Gjord 1792 av guldsmeden Johan Bergman, Luleå.79 Skänkt samma år av Nils Persson, Fig 152. Vinkanna av silver, delvis förgylld, åttkantig, gjord 1641 av guldsmeden Caspar Rist, Piteå. Foto GH 1996. Octagonal silver wine flagan, part/y gilded, made in 1641 by the Piteå goldsmith Caspar Rist. Weinkanne aus Silber, ach- teckig, von Goldschmied Cas- par Rist, Piteå, 1641 herges- tellt. Börjelslandet (inv 1806).80 - 4. Av silver (fig 154). Um- formig, kvadratisk fot med ciselerad, stiliserad bladde- kor, kulfötter, pip och handtag. Lock krönt med lamm och fana. Stämplar: 02 ( = 1796), tre kronor, Stockholms stadsstämpel, O HÄLLBOM. H 48 cm, fot l 11 cm. Gjord 1796 av guldsmeden Olof Hällbom, Stockholm.81 INREDNING OCH INVENTARIER 137 Fig 153. Vinkanna av silver, delvis förgylld, från omkr 1690. Foto GH 1996. Silver wine flagon, parti y gilded, made c. 1690. Weinkanne aus Silber, von ungefähr 1690. Fig 155. Oblatask av silver, delvis förgylld, gjord 1636 av guld- smeden Daniel Trendelborch, Luleå. Foto GH 1996. Silver communion wafer box, partly gilded, made in 1636 by the Luleå goldsmith Daniel Trendelborch. Oblatenschachtel aus Silber, von Goldschmied Daniel Trendel- borch, Luleå, 1636 hergestellt. Fig 154. Vinkanna av silver, gjord 1796 av guldsmeden Olof Hällbom, Stockholm. Foto GH 1996. Silver wine flagan, made in 1796 by the Stockholm goldsmith Olof Hällbom. Weinkanne aus Silber, von Goldschmied Olof Hällbom, Stock- holm, 1796 hergestellt. 138 NEDERLULEÅ KYRKA Fig 156. Oblatask av försilvrad järnplåt, 1700-talets mitt. Foto GH 1996. M id-18th century communion wafer box of silver-plated iron. Oblatenschachtel aus versilbertem Eisenblech, Mitte des 18. l h. Skänkt av bonden Måns Månsson, Alvik (inv 1806).82 - 5. Av tenn, miniatyrkanna. Profilerad fot, konisk kanna, pip och handtag, lock med grepp. Stämplar: Krona, 1765, 22 (?), O L (sammanflätat, svårtolkat). H 8,7 cm, fot diam 6,8 cm. Något defekt. Inköpt 1765 (räk).- 6. Av tenn, miniatyrkanna. Profilerad fot, konisk kanna, pip och handtag, lock med grepp. Stämplar: Krona, 1765, 22 (?),O L (sammanflätat, svårtolkat). H 12,3 cm, fot diam 8 cm. Locket lossbrutet Inköpt 1765 (räk). Oblataskar: - l. Av silver, delvis förgylld (fig 155). Fyrsidig ask på kulfötter, profilerade kantlister. Plant fällock med förgyllda, gjutna hörnornament och gång- järn, krönt av liggande lamm på bok. Stämpel: D (bak- vänd) T ( = Daniel Trendelborch). Inskrift på framsidan: "EXPLORET AVTEM QVISJ SESE ET ITA l DE PANE ILLO EDAT: NAM QVI EDIT IN l DIGNE IPSE SIBI IVDICIVM EDIT NON l DISCERNENS CORPUS DOMINI l COR l 11 XO 28 ET 29" ( = Pröve då människan sig själv, och äte så av brödet och dricke av kalken. Ty den som äter och dricker, utan att göra åtskillnad mellan Herrens lekamen och annan spis, han äter och dricker en dom över sig. l:a Kor. 11:28-29). L 14,2 cm, b 8,3 cm, h 6,8 cm. Oblatasken gjordes 1636 av kyrkans silver (inv 1616-49 tillökn.), av guldsmeden Daniel Trendelborch i Luleå.83 - 2. Av försilvrad järnplåt (fig 156). Oval, bukig ask på tre, tvåflikiga fötter, kupigt lock. Punsad och graverad dekor med blad- och blom- motiv i rokokostil. L 13,4 cm, h 8,2 cm. 1700-talets mitt, Fig 157. Sockenbudstyg av silver. Kalken delvis förgylld, medel- tida, omgjord 1743. Förgylld paten. Foto GH 1996. Silver viaticum vessels. The chalice partly gilded, medieval, alte- red in 1743. Gift paten. Abendmahlsgeschirr fur Besuche bei Kranken und Sterbenden. Ketch aus Silber, mittelalterlich, verändert 1743, m it dazugehö- rendem Hostienteller. försilvrad omkr. 1900.84 Kommunionssked av silver, äggformigt blad, kantigt skaft med korsformig avslutning. Stämplar: Tre kronor, S. Inskrift på skaftet: "MDM och I PM (sammanflätat) D". Inköpt 1934 (inv 1986). Sockenbudstyg:- l. Kalk av silver, cuppan förgylld på insidan (fig 157). Slät, profilerad fot, nod med kubiska knoppar. Stämplar saknas. H 17 cm, fot diam 10,8 cm, cuppa diam 8,2 cm.- Tillhörande paten, förgylld. Bukig botten med graverat kors. Diam 14 cm. - Fodral av läderklätt trä från 1743. - Kalken var en av de tre för- gyllda kalkar med patener som upptogs i 1585 och 1616 års inventarium. 1616 uppgavs vikten till 37 lod (inv). 1681 uppgavs den vara "släter och söndriger medh håål uppå" (inv). 1743 förbättrades, omsmiddes och förgyll- des kalken av guldsmeden H Nordwald i Stockholm (räk).85 Samma år anskaffades en tennflaska, ej bevarad, samt ett nytt fodral (räk 1743, inv 1749). Kalken skadad vid inbrott 1913, renoverad 1930 av konservator Gillis Olsson vid SHM.86 - 2. Kalk av silver med förgylld cuppa (fig 158). sexpassformad fot, profilerad nod, sex- kantigt skaft. Stämplar saknas. H 11 cm, fot diam 7,5 cm, cuppa diam 6,8 cm.- Tillhörande paten av silver. I bot- ten graverat kors, runt bottens undersida pålödd ring. Diam 9,3 cm. - Oblatask av flätad rot, platt med lock, lackerad, utsidan brun, insidan gul. På bottens undersi- da lacksigill (oläsligt). H 3,2 cm, diam 8 cm.- Fodral av skinnklätt trä, indelat i fack, lås med nyckel. - 1777 == INREDNING OCH INVENTARIER 139 Fig 158. Sockenbudstyg; kalk av silver, delvis förgylld, medelti- da, paten av silver, oblatask av flätad rot, fodral av skinnklätt trä. Foto GH 1996. Viaticum vessels; the silver chalice, part/y gilded, medieval, silver paten, communion wafer box of plaited roats, leather-covered case of wood. Abendmahlsgeschirr fur Besuche bei Kranken und Sterbenden. Kelch aus Silber, mittelalterlich, dazugehörender Hostienteller, Oblatenschachtel aus geflochtenen Wurzeln, Futteral aus leder- bezogenem Ho/z. inköptes två kristallflaskor till sockenbudstyg, varav den ena sannolikt hänförde sig till detta (räk). Ej bevarad.- Kalken är troligen den som upptogs i 1585 års inventa- rium som "Oförgylt kalk medh sin Patina". 1616 benämns den "Sochnebodz kalk huijt" om 13 1/z lod (inv). I inventarierna t.o.m. 1886 uppges den väga 13 lod. Cuppan förgylld senare. - 3. Kalk av nysilver, cup- pan förgylld på insidan. Slät fot, liten nod. H 10,8 cm, fot diam 5,7 cm, cuppa diam 6 cm.- Tillhörande paten av förgyllt nysilver, slät. Diam 6 cm.- Oblatask av nysilver, slät, profilerade sidor, delbar på mitten. H 2,5 cm, diam 5,8 cm. - Flaska av glas med lock av nysilver. H 6,5 cm. Defekt.- Tillhörande fodral av läder. Inköpt på 1950- talet (inv 1986). Nattvardskärl överförda till Överluleå kyrka Kalk med paten: - Av silver, rund, kupig fot, profilerat skaft, stor cuppa. Stämplar: BERGMAN, Luleå stads- stämpel, tre kronor, 3.87 H 28 cm. - Tillhörande paten av silver, förgylld (inv 1928).- Kalken och patenen gjordes 1831 i framlidne guldsmeden Johan Bergmans verkstad i Luleå, på bekostnad av moderförsamlingen i Nederlu- leå, av en dopskål av silver från 1704 med tillägg av 14 lod silver (räk). Direkt överförd till Överluleå kyrka. Vinkanna: - Av silver, balusterformad med pip och handtag. Välvt lock med kulgrepp, krönt av lamm. Stäm- plar: lEM (=Johan Eriksson Ekman), Luleå stadsstäm- pel, tre kronor, K ( =1768), tre kronor. H 35 cm. Gjord 1768 av guldsmeden Johan Ekman, Luleå (räk).88 1831 överförd till Överluleå kyrka (st prot). Inv 1928. Sockenbudstyg:- Kalk, vägande 14lod, gjord 1634 av kyrkans silver (inv 1616-49 tillökn). 1762 förbättrades och utökades "den mindre Sochenbudskalken" med 1 1/z lod (inv 1763). Arbetet utfördes av guldsmeden Johan Gadd i Piteå (räk). 1777 inköptes två kristallflaskor till sockenbudstyg, varav det ena sannolikt hänförde sig till detta (räk). 1831 överfört till Överluleå kyrka (st prot). Försvunna nattvardskärl Kalk med paten, förgylld. Upptagen 1585 (inv). 1616 uppges den vara hos "Dn Christopherus i Bredåker" (inv 1616).89 Kanna, av silver, smal och "Sirförgylder". Upptagen i in v 1681-1743. Användes troligen tilllagning av den ått- kantiga kannan 1750 eller kalken 1762. Skedar: -l. Av silver, "oförgylt", om 3lod (inv 1585). Mellan 1681 och 1697 användes den till "Kalckens repa- ration och lagande" (in v 1697)- 2. Av silver, förgylld, för communion, vägande 3 lod l qv. (inv 1616). Upptagen i inv 1616-1877 (inv). 1929 saknas skeden, sannolikt hade den tagits för reparationen av den kalk som skadades vid inbrott 1913 (vis prot 1929), se ovan Sockenbudstyg nr l. Bägare och vaser l.Av silver, delvis förgylld, insida förgylld (fig 159). Pro- filerad, vågformig fot, runt foten och överkanten sick- sacklister, vid överkanten band med bladdekor, under denna bred, graverad bård med voluter och bladverk. Stämplar: Torneå stadsstämpel, F ( 1764 ), tre kronor, S. CARLENIUS. H 18,5 cm, fot diam 9,6 cm. Gjord 1764 av guldsmeden Sigfrid Carlenius d.y. i Torneå.90 Skänkt 1959 av Cyrena Marklund, Sunderbyn (in v 1986).- 2. Av silver, förgylld insida. Rud fot med godronnering, profi- lerad kant med sicksacklist, runt överkanten bred, cise- lerad bård, under denna inskriften "C J" ( Carl XIV Johan) under krona och stiliserad blad- och blomdekor. Stämplar: 03 ( = 1820), Luleå stadsstämpel, tre kronor, O F (= Olof Forsberg). H 19,2 cm, fot diam 18,3 cm. Gjord 1820 av guldsmeden Olof Forsberg, Luleå.91 140 NEDERLULEÅ KYRKA Fig 159. Bägare av silver, gjord 1764 av guldsmeden Sigfrid Carlenius d. y., Torneå. Foto GH 1996. Silver cup, made in 1764 by the Torneå goldsmith Sigfrid Carle- nius the Younger. Eecher aus Silber, von Goldschmied Sigfrid Carlenius junior, Torneå, 1764 hergestellt. Fig 160. Brudkrona av förgyllt silver, gjord 1925 av guldsmeden Fritz Olson, Luleå. Foto GH 1996. Gill silver bridal crown, made in 1925 by the Luleå goldsmith Fritz Olson. Brautkrone aus vergoldetem Silber, von Goldschmied Fritz Olson, Luleå, 1925 hergestellt. Skänkt 1969 (inv 1986).92 - 3-5. Av silver, tre stycken, kan även användas som ljusstakar (se Ljusredskap, ljus- stakar nr 12-14). Dubbelkonisk form med rakt mellan- led, utvikta kanter. Vändbar, det högre partiet avsett som vas, det lägre som ljusstake för ett ljus. Stämplar: STERLING, GAB (=Guldsmedsaktiebolaget), Stock- holms stadsstämpel, kattfot, S, R9 ( = 1967), Vera Fern- gren. Inskrift: "GÅ VA TILL NEDERLULEÅ KYRKA 30/5 1971 AV MAUD o OLA OLSSON." H 26 cm, diam vas 11,3 cm, diam ljusstake 8,3 cm. Brudkrona Av förgyllt silver (fig 160). Basparti med pålödda orna- ment, bladtorrniga ståndare med hängande bladkläppar, ring med byglar, krönt med genombrutet klot med hjär- ta, kors och ankare. Inskrift: "Skänkt av Fritz Olson, Luleå. Tillhör Nederluleå kyrka. 1925." H 11 cm, fot diam 8,5 cm. Sannolikt gjord 1925 av hovjuveleraren Fritz Olson, Luleå. Ljusredskap Ljuskronor: - l. Av malm (tig 161). Profilerad mittstam krönt av dubbelörn, nedtill avslutad av lejonhuvud bitande i ring, bildad av tvenne fiskar. Två kretsar med sex pipor vardera, S-tormade ljusarmar avslutade av djurhuvuden resp. blommor. Runda droppskålar med ljushållare av olika utformning (genom senare repara- tioner). H 88 cm.1500-talets senare del. Under läktaren. Ljuskronan var troligen en av de tre kronor som fanns i kyrkan vid Johannes Bureus' besök år 1600, skänkt av kyrkoherden Andreas Petri Grubb.93 I 1616 års inventa- rium upptas tre ljuskronor av mässing, vardera med tolv ljus. En av dessa, troligen denna, som hängde längst fram, var skänkt av kyrkoherden Andreas Petri Grubb. Fortfarande 1928 hängde den ovan behandlade kronan närmast koret (inv).- 2. Av malm (tig 162). Profilerad mittstam med stor kula nedtill. Två kretsar med sex pipor vardera, S-tormade ljusarmar. Runda droppskå- lar. Inskrift: "DENNE KRONA ÄHR GIFNIN AF W: ERICH NILSON/ I TESTAMENTE EFTER SIN/ S/: HUSTRO FORDOM EHR/BOREN OCH GVDHFRUCH/TIGH MATRONA ANNA DAG- HESDOTTER/1661." H 88 cm. I koret. Skänkt 1661 av handelsmannen Erik Nilsson Höijer.94 - 3. Av malm (tig 163). Profilerad mittstam med stor kula nedtill. Två kretsar med tio pipor vardera, S-tormade ljusarmar. Runda droppskålar. H 114 cm. I långhuset. Tillverkad 1745 av gelbgjutaren Johan Fahlsten i Stockholm,95 som för sitt arbete fick 240 dr 10 sh smt (räk). För tillverk- Fig 161. Ljuskrona av malm, 1500-talets senare del. Foto GH 1997. Brass chandelier, seeond ha/f of the 16th century. Kronleuchter aus messing- ähnlicher Legierung, späterer Teil des 16. Jh. ningen användes två äldre ljuskronor i kyrkan samt tre gamla ljusstakar (inv 1749). - 4. Av mässing. Profilerad mittstam krönt av sol med strålar, nedtill avslutad med stor, profilerad kula. Två kretsar med vardera åtta pipor. Musselformade droppskålar. H 112 cm. Tillverkad 1760 av mässingsmeden Nils Norgren, enl. beslut av kyrkorå- det (räk). Vid tillverkningen "blef en gl. sönderslagen Ljuskrona omsmidd och tillökt för 600 Dr" (inv tillökn 1749-1763).- 5. Av malm. Profilerad mittstam, krönt INREDNING OCH INVENTARIER 141 / med örn, nedtill avslutad med kula. En krets med åtta pipor, runda droppskålar. Med elektisk belysning. Inskrift: "GÅ VA VID KYRKANS RENOVERING ÅR 1936 AV MIA OCH ALBERT NORDBERG". H 75 cm. I sakristian. Skänt 1936 av kyrkoherden i Neder- luleå Albert Nordberg och hans hustru Mia. Gjuten av Visby Metallgjuteri efter modell av en 1600-talsljuskro- na i Visby domkyrka.- 6. Lykta av glas och förgyllt järn- smide, toppformig avslutning. I vapenhuset. Skänkt 1936 = = 142 NEDERLULEÅ KYRKA Fig 162. Ljuskrona av malm, 1600-talets mitt. Foto GH 1997. Brass chandelier, mid-17th century. Kronleuchter aus m essingähnlicher Legierung, Mitte des 17. J h. Fig 163. Ljuskrona av malm, gjord 1745 av gelbgjutaren Johan Fahlsten, Stockholm. Foto GH 1997. Brass chandelier, made in 1745 by the Stockholm brass-Jounder Johan Fahlsten. Kronleuchter aus messingähnlicher Legierung, von Messinggi- esser Johan Fahlsten, Stockholm, 1745 hergestellt. av kyrkvärden Axel Ruth, Reveln, Maria Sandström, Sandön och Ester och Levi Sandström, Björsbyn (inv 1986). Takarmatur: - 1-28. Av helförgylld järnplåt, 28 st. Uppbyggd i tre etage av släta plåtar, nederparti av tre vinkelställda, vertikala plåtar, upptill två horisontella partier av radiellt ställda plåtar. I koret och långhuset. Anskaffade 1971 efter ritning av Erik Lundberg (ATA). Ljusplåtar: -l. Av driven mässing (fig 164). Oval plåt med överstycke. Slätt mittparti, runt kanten blad- och blomornament med punsad, ciselerad och graverad dekor, ornerat överstycke. En ljusarm med rund dropp- skål. Inskrift på mittfältet: "JL ( Jakob Lindbaum) MF ( Margareta Forsman) l El DL l Anno 1707". H 78,5 cm. I långhuset. Skänkt 1707 av regementsskrivaren i Gamla staden Jakob Lindbaum och hans hustru Marga- reta Forsman.% - 2-3. Av driven mässing, 2 st, liknande föregående. Inskrifter: "JL (=Jakob Lindbaum) MF (= Margareta Forsman)". H 67,5 cm, resp 62 cm. I långhu- set. Skänkta av regementsskrivaren i Gamla staden Jakob Lindbaum och hans hustru Margareta Forsman. Före 1727 (inv 1727). 1727-37 var ljusplåtarna uppsatta på "Pelarna", dvs. väggpelarna i kyrkan (inv), tillsam- mans med ytterligare två plåtar, från 1707 resp 1724, överförda till Överluleå kyrka 1831. - 4-5. Av driven mässing, 2 st, liknande föregående, men med musselfor- made droppskålar. H 60 cm, resp 57 cm. I långhuset. Gjorda 1760 av mässingssmeden Nils Norgren, samti- digt med ljuskrona nr 4, se ovan (räk). Lampetter: - 1- 25. Av driven mässing, 25 st. Fyrkan- tig, nedåt avsmalnande plåt med rundade hörn, avslutad med mussla. Två ljusarmar för elektriska lampor. H 78 cm. Inskrifter med givarnas namn (finns i inv 1986). Till- kom 1936 efter ritning av arkitekt Bertil Höök (ATA). Uppsatta på kyrkans väggar i samband med att kyrkan fick elektrisk belysning 1936, nedtagna 1970-71. Förv~­ ras i kyrkkällaren. Ljushållare: - l. Av järnsmide, hängande. Fyrkantig, spiralvriden mittstam, nedtill grenande sig i två bågfor- miga, spiralvridna armar med vardera en pipa och rund droppskål. H 53 cm. 1700-talet? Ej i bruk. I sakristian. - 2. Av järn, något böjd. L ca 12,5 cm, holkens diam 2,3 cm. Påträffad i sakristian vid golvgrävning 1969 (ATA). Förvaras i Norrbottens museum. Ljusarmar: 1- 2. Av driven mässing, 2 st. Rund, profi- lerad väggplåt, spiralvriden, böjd ljusarm med profile- rad knapp. En ljuspipa med rund droppskål. Väggplåt och droppskål ornerade. L 37,5 cm, resp 28,5 cm. 1600- talet. Ej i bruk. I sakristian. - 3-4. Av driven mässing, 2 st. Rund, profilerad väggplåt, böjd ljusarm, ornerad med fiskbensmönster, mittknapp. En ljuspipa med rund INREDNING OCH INVENTARIER 143 Fig 164. Ljusplåt av driven mässing, från 1707. Foto GH 1996. Brass braeket tamp, 1707. Kerzenhalter aus getriebenem Messing, von 1707. droppskål. Väggplåt och droppskål ornerade. L 36 cm. 1600-talet. Ej i bruk. I sakristian.- Av ljusarmarna hade tre inköpts 1645 för medel skänkta av prosten Andreas Canuti97 och hans följeslagare "när Gudh på stock- holmsresan hadhe hulpit honom uthur een grähselig storm" (inv tillökn 1649). Av ljusarmarna placerades en på predikstolen och två på "Bookstolarna". 1681 upptas ytterligare en ljusarm, placerad på "gambla prediksto- len" (inv).- 5--6. Av förgylld malm, 2 st. Dubbla, sväng- da armar med droppskålar. Fästade i ramen på num- mertavlorna, en på vardera av de två tavlorna från 1780 (se Nummertavlor, nr 1- 2, fig 147). L 15 cm. Ljusarmar- na, urspr. stakar från 1800-talets början (inv 1832), hade till 1937 sin plats på predikstolen, omgjorda 1970-71 (inv 1986). Ljusstakar:- l. Av malm, sjuarmad (fig 165). Rund, profilerad fot, skaftet profilerat med päronformade Fig 165. Ljusstake av malm, gjord 1747 av styckgjutaren Ger- hard Meyer d. y., Stockholm. Foto GH 1996. Brass candelabrum, made in 1747 by the Stockholm brass-Joun- der Gerhard Meyer the Younger. Kerzenhalter aus messingähnlicher Legierung, 1747 von Kano- nengiesser Gerhard Meyer junior, Stockholm, hergestellt. kulor, profilerade sidoarmar, ättpasstormiga droppskå- lar. Framtill på skaftet gjutet änglahuvud inom strål- krans. Inskrift på skaftets mittkula: "TOLDMAN PEHR LARSSON OCH l HUST BRITA PERSDOT- TER l I BÖRJESLANDET A: 1747". H 94 cm. Vikt 22 kg. I södra korfönstret, placerad på altaret 1747- 1971. Gjuten av Gerhard Meyer, skänkt 1748 av nämndeman- nen Pehr Larsson och hans hustru Brita Persdotter.98 - 2. Av mässing. Slät, oval bricka med uppvikt kant och grepp, två pipor. L 29 cm. 1760 gjorde mässingsmeden Nils Norgren "en släter Lius-Plåt" (räk), sannolikt denna, samtidigt med en ljuskrona, nr 4, och två ljusplå- tar, nr 4-5, se ovan. Sakristian. - 3-4. Av malm, 2 st. Slät fot, på skaftet gjutet änglahuvud inom strålkrans, en pipa, snäckformig droppskål. Delvis efterbild av den sjuarmade ljusstaken ovan. Inskrift på foten: "GÅ VA l TILL/ NEDERLULEÅ KYRKA l 1926 l MINNE AV 144 NEDERLULEÅ KYRKA KYRKVÄRDEN JOHAN EMANUEL ÖSTLING". H 39,5 cm, fot diam 17 cm. Sakristian.- 5-6. Av tenn, 2 st. Rund fot med punsad och ciselerad dekor, spiralvri- det skaft, rund droppskål med punsad dekor. H 18 cm, fot diam 15 cm. Sakristian. Anskaffade 1931 (inv 1986). - 7-8. Av malm, 2 st, trearmade. Åttkantig sockel i tre avsatser med girlander på sidorna, fot och nod med pal- metter, runda droppskålar. H 26 cm, fot diam 15 cm. På predikstolen (fig 132). Gåva 1937 av landshövding David Hansen och hans hustru, Gamla staden (inv 1986). - 9-10. Av gjuten mässing, 2 st. Rund fot, avfasat åttkantigt skaft, rund droppskål. Stämplar: Figur (kop- parslagare?), inom sköld: LARS l HOLMSTRÖM l ARVIKA. H 15 cm, fot diam 13,7 cm. Skänkta 1953 till minne av kyrkvärden J Rob Sandström, Gamla staden (inv 1986).- 11. Av förgylld mässing, trearmad. Rund, slät fot. Koniskt, refflat skaft, ornerad tärning, runda droppskålar. H 24 cm. Skänkt 1953 till minne av sta- tionsmästaren Carl A Thoren, Gamla staden (inv 1986). - 12- 14. Av silver, 3 st, kan även användas som vas (se Bägare och vaser, nr 3-5). Dubbelkonisk form med rakt mellanled, utvikta kanter. Vändbar, det högre partiet avsett som vas, det lägre som ljusstake för ett ljus. Stämp- lar: STERLING, GAB (=Guldsmedsaktiebolaget), Stockholms stadsstämpel, kattfot, S, R9 ( =1967), Vera Ferngren. Inskrift: "GÅ VA TILL NEDERLULEÅ KYRKA 30151971 AV MAUD o OLA OLSSON." H 26 cm, diam vas 11,3 cm, diam ljusstake 8,3 cm.- 15-60. Av svart järnsmide, 46 st. Konisk stång med rund droppskål, avsedda för bänkgavlarna. H 54,5 cm, droppskål 10,5 cm. Utförda av smeden Hugo Carlsson, Gammelstad. Anskaffade 1971 (inv 1986).- 61-66. Av svart järnsmi- de, 6 st. Treklöverformad fot med rund droppskål av mässing, avsedda för altaret. Diam 21,5 cm. Utförda av smeden Hugo Carlsson, Gammelstad. Skänkta 1972 av kyrkoherde och fru Torsten Bergman (inv 1986). - 67. Ljusbärare av svart järnsmide, modell "Arcus". Rund fot, skaft med korsform, klot av två vertikala cirklar med horisontell ljushållare. Anskaffad 1992. H 165 cm. I västpartie t. Ljusredskap överförda till Överluleå kyrka Ljusplåtar: - l. Av mässing, driven och ciselerad, med överstycke, en ljuspipa med tiopassformad droppskål. Inskrift: "lE MF EJ DE Anno 1707". H 54 cm+ över- stycke (inv 1928). Kan ha varit pendang tillljusplåt nr l ovan. - 2. Av mässing, oval spegel, ramen med drivna och ciselerade blommor samt två huvuden i profil. Inskrift: "H.H.S. E.O.D.K. A:l724". H 50 cm (inv 1928). - 3. Av mässing, med överstycke, med drivna och cisele- rade blomornament Inskrift: "O.B.V.Ö." H 44,5 cm. 1700-talstyp (inv 1928). Enl. beslut i sockenstämman skulle en tredjedel av ljusstakarna av mässing överföras till Överluleå kyrka vid socknens delning 1831 (st prot). Det är dock ovisst vilka ljusredskap som ytterligare kan överförts hit. Försvunna ljusredskap Ljuskronor:- 1-2. Av malm eller mässing, för tolv ljus, sannolikt sex ljus i två kransar (inv 1616). Fanns sanno- likt, tillsammans med ytterligare en krona, se ovan, Ljuskrona nr l, vid Johannes Bureus' besök år 1600.99 Den ena kronan skänkt av Hemich Erson i R utvik, den andra av Jacob Reorichson i Persön, Lasse Hemichson i Bensbyn och Päär Erson i Vibyn (inv 1616). - 3. Av mässing, placerad "under öfwerlöpett", sannolikt läkta- ren. Tillkommen 1616--1626, Hans Larsson i Antnäs skänkte 6 daler, resten bekostades av kyrkans pengar (inv tillökn 1616--1649). - 4. Av mässing, placerad i sakristian. Skänkt 1616--1626 av Christopher Påwelson i Alvik (inv tillökn 1616--1649).-Två av de ovan nämnda kronorna, okänt vilka, finns upptagna i inv 1681-1737. Den ena, för tolv ljus, var placerad längst bak i kyrkan och den andra, för fem ljus, på läktaren. Använda vid tillverkningen av en ny ljuskrona år 1745, se ovan Ljus- krona, nr 3. En tredje krona smiddes om till en ny krona av mässing, se ovan Ljuskrona, nr 4. - 5. "En mindre malmkrona" (inv 1867-77).- I sakristian förvaras delar till söndertagna kronor och ett antal gamla ljuspipor, en del kanske tillhörande de försvunna kronorna. Ljusplåt - "Lampett", en av nio upptagna i inv 1806. Fem av dessa bevarade i kyrkan, se ovan, tre i Överluleå kyrka, överförda dit 1831, se ovan. Den sjätte försvun- nen 1835 (inv 1832, tillägg). Ljusstakar: - 1-4. "Koppar liwsestakar", fyra st (inv 1585). - 5. Av mässing, med två pipor. På predikstolen 1616 (inv), på altaret 1681-1737, använd vid tillverk- ningen av ljuskrona m.m. 1745 (inv, räk). - 6--7. Av malm, två stora stakar på altaret (inv 1616--1737), använda vid tillverkningen av ljuskrona m.m. 1745 (inv, räk).- 8. Av mässing (inv 1806--77).- 9-209. 200 st, trol. av järn, förfärdigade 1831 till en kostnad av 14 rdr banco (räk). En del av dessa kan vara de gamla handsmidda ljuspipor till bänkar och gamla plåtljusstakar som finns bevarade i en kista i sakristian. Det är också ovisst vilka ljusstakar som kan ha överförts till Överluleå kyrka 1831. Kandelabrar, 2 st. Pelarformade, med fyrpassformad fot och stam, runt krön med hållare för nio ljus, åtta runt kanten och ett i den upphöjda mitten, ljushållare av Fig 166. Antependium av svart sammet, detalj , från 1824. Foto GH 1996. Detail of antependium of black velvet, 1824. Antependium aus schwarzem Samt von 1824, Detail. INREDNING OCH INVENTARIER 145 mässing. Utförda av ek, betsade och behandlade med cellullosalack, vissa detaljer förgyllda och patinerade. H 200 cm. Placerade i koret. Tillkomna 1939 efter ritning av arkitekt K M Westerberg (K-byrån). Skänkta 1939 av Hildur Hackzell, Boden. Utgallrade, den ena omgjord 1971 till flyttbar dopfunt (se ovan, Dopfuntar, nr 2, fig 150), den andra förstörd 1992. Textilier Antependier: - l. Av ursprungligen svart, nu bruntonig bomullssammet I mitten dekor i silverapplikation, bestående av triangel med Jehovatecken inom törne- krona samt årtalet 1824, broderade i lan, frisetråd, pal- jetter och snodd (fig 166). I nederkanten tvinnad, paljet- terad frans samt ett styvt, mönstrat lanband, b 4,5 cm. Foder av numera brunaktigt bomullstyg. I sex våder om vardera 57 cm. Märken vid kortsidorna visar att ante- pendiet ändrats tidigare. L 344 cm, h 106 cm. Skänkt 1824 till minne av kyrkoherde Isak Nordmark, Nederlu- leå (inv 1832). Avskriven 1897 (inv). Konserverat vid RAÄ:s textilateje 1958 (Pietas nr 3630/1958). - 2. Av rött kläde med broderi i guld och gult silke. Ursprungli- gen troligen tredelat, bestående av mittparti och omlott- gående sidopartier, nu återstår fem avklippta delar med broderi: - a. Mittparti med "IHS" inom bladkrans med rosenranka (fig 167). Foder av rött siden. H 109 cm, b 57-75 cm.- b-c. Två delar med ranka omslutande fem- bladiga rosor. L 270 resp. 274 cm, b 20 cm. Delarna avslutade i ena långsidan och ena kortsidan, på den ena delen rest av avklippt parti med samma broderi. Har sannolikt suttit i nederkanten av antependiets sidoparti- er. - d-e. Två delar med ranka omslutande fembladiga rosor. L 132 cm vardera, b 33 cm. Delarna avslutade i ena långsidan. Har sannolikt suttit i framkanten av ante- pendiets sidopartier. Antependiet troligen utfört hos Handarbetets Vänner. 100 Skänkt 1892 "af några ortens fruntimmer" (inv 1877-1929). - 3. Av rött, mönstrat linne med inslag av guld. Broderiet borttaget, används som altarbrun (se altarbrun, nr 1). Foder av grått linne. L 540 cm, h 115 cm. Sign. AGDA ÖSTERBERG l Fig 167. Antependium av rött kläde, mittparti med broderi, 1892. Foto G h 1996. The middle, embroidered part of an antependium of red cloth, 1892. Antependium aus rater Wolle mit Stickerei, m ittlerer Teil, 1892. 146 NEDERLULEÅ KYRKA Fig 168. Altarbrun av brunlila linne med broderi, mittpartiet, komp. av Agda Österberg, gjort hos Libraria 1928. Foto GH 1996. The middle part of an embroidered altar front/et of brown-violet linen, designed by Agda Osterberg and made by Libraria in 1928. Altarborte aus braunlila Leinen mit Stickerei, mittlerer Te il, kompaniert von Agda Osterberg, hergestelit bei Libraria 1928. LIERARIA 1928. - 4. Av svart sidendamast, med bro- deri i linne, silke, guld och guldsnoddar. I centrum kors med törnekrona, omgivet av texten "FÖR EDER". L 255 cm, h 113 cm. Utfört hos Licium 1931. Skänkt av prostinnan Mia Nordberg och församlingssyster Greta Thoren (inv 1986). - 5. Av grönt, handvävt linne· med broderi i guldtråd och lingarn. I mitten kors i brunröd linneapplikation, påbroderad med varmare gula toner i påläggsömmar, i korsmitten Kristusmonogrammet "IHS" samt treenigheten i broderi. På båda sidor om mittvåden applicerade band. Foder av grått linne. L 260 cm, h 118 cm. Sign. LIERARIA KOMP A-L O.E. 1956. Komponerat av Anna-Lisa Odelqvist Ekström och sytt hos Libraria 1956. Skänkt 1956 av Mia Nordberg till minne av hennes make, prosten Albert Nordberg (inv 1986). - 6. Av violett, mönstervävt ylle. Foder av grått linne. L 360 cm, h 116 cm. Skänkt 1960 av konfirmander (inv 1986). - 7. Av handvävt, oblekt linnedrälL L 286 cm, h 115 cm. Vävt 1962 av Aina Grönlund, Gammelstad (inv 1986). Altarbrun:- l.Av rött kläde, med broderi i gult silke och guldtråd. Längs nederkanten ranka omslutande fembladiga rosor. Rött foder. L 145 cm, b 19 cm. Skänkt 1872-77 (inv 1877). Hör samman med altarpallskläde nr l och bevarade delar till troligen ett antependium, se övrigt nedan. Tidigare på altaret i sakristian. - 2. Av brunlila linne med rikt broderi i guld, silke, ylle, linne, paljetter och guldgalon. Elva fält, inramade av guldga- Fig 169. Altarpallskläde av rosa ylle med broderi, från 1892. Foto GH 1996. Reddish woollen cover with embroidery for an altar-s too/, 1892. Stoff fur Altarkniebank aus rosa Wolle mit Stickerei, von 1892. lon, i mitten kvadrat, vid sidorna omväxlande rombiska och rektangulära fält (fig 168). I mittfältet symbol för Treenigheten, Guds öga i triangel på blå botten. Motiv i övriga fält, f.v.: Kors, skepp, sol, druvklase, tecknet för Alfa, öga i kvadrat, tecknet för Omega, druvklase, måne, duva, kors, omgivna av rankor i guld. Runt kanten guld- spets och guldgalon, i nederkanten guldfrans. Foder av lila linne. L 255 cm, h 28 cm, frans b 4 cm. Har tillhört antependium, nr 3 (se ovan). Komponerat av Agda Österberg, sytt hos Libraria 1928.- 3. Av guldbrokad, grönt ylle och blått linne med applikationer och brode- ri i guld, silver och olika färger i ett flertal material (fig 124). Fältet indelat i nio rundlar, i centrum tre rundlar med i mitten fisk i applikation av silverskinn, på varde- ra sidan sex apostlar i mantlar och med gloria av silver- skinn och guldbroderi, vid sidorna rundlar med två fis- kar och fem små kornbröd resp. kalk. L 259 cm, h 32 cm. Komponerat av Anna-Lisa Odelqvist Kruse och sytt hos Libraria 1979. Altardukar: - 1-6. Sex st, skänkta eller anskaffade 1941-86. Altarringskläde:- l.Av linne. Skänkt 1938 (inv 1986). - 2. Av linne. Skänkt 1992. Altarpallskläde: - Av rosa ylle med broderi, kantad av röd sammet med röd snoddfrans (fig 169). Broderi i form av en bred blomsterranka i ylle, silke och guld. Foder av brunt bomullstyg. L 165 cm, b 52 cm, frans b 16 cm. Skänkt 1892 (inv 1877-1929). Bokstödskläden:- l.Av rött kläde, med broderi i guld och gult silke, i mitten kors, runt kanten rosenranka. Foder av rött siden. Mått: 57x52 cm. Tillhör antependi- um nr 2. Tidigare på altaret. Skänkt 1886-92 (inv). - 2- 3. Av svart kläde, 2 st, med broderat kors i guld och vitt lingarn. Foder av svart siden. Mått: 64x57 cm. Tidigare på altaret. Skänkt 1931 av prostinnan Mia Nordberg (inv 1986).- 4. Av svart sammet med broderi. Kors med strålkrans, korslagda kvistar av oliv- och palmblad. Svart frans. Mått: 34x45 cm. Från 1954. Tidigare i grav- kapellet. Predikstolskläden: - l. Av grönt linne, med broderat kors i guld och olikfärgat silke. Foder av vitt linne. Mått: 63x38 cm. Tillhör antependium nr 5 från 1956.- 2. Av violett ylle, med broderat Kristusmonogram i guld och linne. Foder av vitt linne. Mått: 77x37 cm. Tillhör ante- pendium nr 6 från 1961.- 3. Av linne och ylle, naturfär- gat (vitt), med broderat kors i guld. Foder av vitt linne. Mått 64x38 cm. Tillhör antependium nr 7 från 1962. Bokmärken:- l.Av rött siden, med broderi i guld och blått, kors med måne och tecknen för Alfa och Omega. Mått: 57xll cm. Skänkt av prostinnan Mia Nordberg (inv 1986).- 2. Av grönt siden, med broderat kors i guld INREDNING OCH INVENTARIER 147 och silke. Mått: 57x8 cm. Skänkt 1956 av prostinnan Mia Nordberg (inv 1986). - 3. Av vitt siden, med broderat IHS och flammor i guld och silke. Mått: 55x6,7 cm.- 4. Av lila ylle, med broderat kors i silver. Mått: 51x8 cm. Anskaffat 1986.- För bibeln på predikstolen. Kalkdukar: - l. Av blå taft med broderier i schatter- söm i silke i flera färger samt guld i läggsöm (fig 170). Mönster av små strödda blommor och ornamentik. I kanten tung frans av guldsnodd, b 4 cm. Foder av taft. Kan vara omgjord av något annat föremål, ett par blom- mor avklippta vid sidan. Mått: 68x69 cm. Broderiet från 1700-talets f.h. 1777 brukas den "intet mer" (inv 1727-77). Påträffad i ett av sakristians väggskåp på 1900-talet.l01 Konserverad och monterad på skiva vid RAÄ:s textilateje 1956 (Pietas nr 3469/1956). - 2. Av rött ylle med broderier i gult, utförda i plattsöm, lägg- söm och stjälkstygn, av grovt tvinnat silke, frisetråd, små paljetter och fasetterade "guld"pärlor (fig 171). I mitten "IHS" inom en på spetsen ställd kvadrat med konkava sidor, spetsarna ombildade till knoppar. Från varje sida växer en lilja med två blad och två knoppar i symme- trisk komposition. Runt kanten kavelfrans i gult, tvinnat silke, b 2 cm. Gult sidenfoder. Mått: 42x42 cm. Tillkom- Fig 170. Kalkduk av blå taft med broderier, 1700-talets f.h. Foto från 1956 i A TA. Chalice veil, blue taffeta with embroidery, first half of the 18th century. Kelchtuch aus biauer Seide mit Stickereien, erste Hälfte des 18. l h. 148 NEDERLULEÅ KYRKA Fig 171. Kalkduk av rött ylle med broderi, 1890-talet. Foto från 1963 iATA. Red wool/en chalice veil with embroidery, 1890s. Kelchtuch aus roter W olle mit Stickerei, neunziger Jahre des 19. J h. men 1892-1897 (inv 1877-1929). Renoverad vid RAÄ:s textilateje 1963 (Pietas nr 4377/1963).- 3. Av vitt, mön- strat siden med broderier i guld och rött silke. I mitten törnekrona, omgiven av fyra kors. Röd kantbård, i hör- nen tofsar av guldtråd och gulvitt silke. Foder av rött siden. Mått: 48x50 cm. Skänkt 1941 av Ulla Wadenius, GammeJstad (inv 1986).- 4. Av violett ylle, med brode- rat kors i guldtråd. Foder av gråbrunt linne. Mått: 42x42 cm. Anskaffad 1961 (inv 1986). - 5. Av grönt ylle, med broderat kors av guld och ylle inom cirkel av guldgalon, Fig 172. Broderi från korkå- pa, St Dorotea, St Filippus och St Andreas, nederländskt arbete, 1400-talets senare del. Foto GH 1996. Cope embroidery: St Dorothy, St Philip, St Andrew. Nether- lands work, late 15th century. Stickerei von einem Chorge- wand, St. Dorothea, St. Philip- pus und St. Andreas, nieder- ländische Arbeit, späterer Teil des 15. J h. Fig 173. Mässhake av röd sammet med broderi, 1600- talets början. Foto Sören Hallgren 1991. Chasuble, red velvet with embroidery, ear/y 17th centu- ry. Messgewand aus rotem Samt mit Stickerei, Anfang des 17. ]h. strålar av vitt ylle. Foder av grön taft. Mått: 50x50 cm. Sign.AGDA ÖSTERBERG VARNHEM 1975.Anskaf- fad 1975. - 6. Av vitt handvävt linne, med guldsnodd vid kantfållen. Mått: 49,5x49,5 cm. Anskaffad 1986. - 7. Av rött halvylle och konstsilke, med fem broderade kors av guldband, gult ylle och silke. Foder av röd taft. Mått: 55x55 cm. - Tillhörande burs a, med broderat kors. Mått: 20,5x20,5 cm. Utförda av Atelje Tre Bäckar, Axvall, 1986. - 8. Av violett halvylle och konstsilke, med fem broderade kors av silverband, ylle och silke. Foder av INREDNING OCH INVENTARIER 149 brun taft. Mått: 55x55 cm. -Tillhörande bursa, med bro- derat kors. Mått: 20,5x20,5 cm. Utförda av Atelje Tre Bäckar,Axvall, 1986. - 9. Av vitt halvylle och konstsilke, med fem broderade kors i guld och rött. Foder av vit taft. Mått: 55x55 cm. - Tillhörande bursa, med broderat kors. Mått: 20,5x20,5 cm. Utförda av Atelje Tre Bäckar, Axvall, 1986.- 10. Av grönt halvylle och konstsilke, med fem broderade kors i guld och rött. Foder av grön taft. Mått: 55x55 cm. - Tillhörande bursa, med broderat kors. Mått: 20,5x20,5 cm. Utförda av Atelje Tre Bäckar, 150 NEDERLULEÅ KYRKA Axvall, 1986. - 11. Av vitt linne i näversöm, fem kors med broderi i guld. Mått: 44x44 cm.- Tillhörande bursa. Mått: 17x17 cm. Broderiet utfört av Vera Åström, Kalix. Anskaffad 1990. Korkåpor:- l. Broderi tillhörande försvunnen korkå- pa (se Försvunna textilier, Korkåpa). Yttäckande brode- ri i silke och guld på lärft (fig 172). Tre avklippta figurer ur bräm, 15 cm brett, har fogats samman. Motivet består av tre helgon, Sankta Dorotea, Sankt Filippus och Sankt Andreas, stående på ett rutmönstrat golv inom en arki- tektonisk ram med valv av senmedeltida karaktär. Bro- Fig 174. Mässhake av svart sammet med broderi från 1699, sammeten från 1846. Foto i A TA. Chasuble, black velvet with embroidery, 1699, the velvet from 1846. Messgewand aus schwarzem Samt mit Stickerei von 1699, der Samt von 1846. deriets mått: B 45 cm, h 41 cm. Nederländskt arbete, 1400-talets senare del. Broderiet påträffades 1909102• Konserverat 1909 (Pietas nr 42/1909). - 2. Av vitt, mön- strat konstsiden, "Jubilate". Längs framkanten vävda band med ringkors i guld och rött, b 8 cm. Ryggsköld med kors av samma band, i korsmitten rundel av rött siden med Kristusmonogram broderat i guld. Foder av gult siden. Märkt "Ormsby" (firma i England). L bak 150 cm. -Tillhörande stola, med kors i guld och rött. l 278 cm, b 8,5 cm. Inköpta från Arken, Lund, 1992. Mässhakar: - l. Av röd silkessammet med stort, bro- INREDNING OCH INVENTARIER 151 Fig 175. Kristi ländkläde, detalj av fig 174. Foto i A TA. Christ's loincloth, detail of fig. 174. Das Lendentuch Christi, Detail von Bild 174. derat kors med krucifix på ryggsidan (fig 173). Korsets botten av rött atlassiden med glesa blommönster av renässanskaraktär i guldkonturer i läggsöm. Längs besättningens kanter en träns med tvärränder i flerfär- gat silke och guld. Applicerad Kristusfigur i relief eller upphöjt vitt atlassiden med konturer i svart silke, hår och skägg i brunt silke. Glorian utförd i guldtråd i lägg- söm. Stort, rynkat ländkläde i vinrött siden i applika- tion, med konturer av guldsnoddar. Korset i guldtråd i läggsöm sytt i viggmönster. Ovanför Kristusgestalten språkband med "INRI" och duva i vitt siden i applika- tion. Överst Gud Fader som världsdomare, utförd i guld- tråd i läggsöm, med undantag av ansiktet, som är i vitt siden. I vardera korsarmen en ängel med veckad dräkt i sidenapplikation och vingar av guldbroderi. Under kor- set Maria och Johannes stående under baldakiner. Längst ner, under en stor baldakin, St. Petrus med nyck- el i silver. Figurerna har ansikten i vitt siden och dräk- terna är broderade i silke och guldtråd. Mässhakens framsida slät med litet sprund vid halsringningen. L bak 117 cm, fram 100 cm, b 84-85 cm. Broderiet är ovanligt och tillhör en grupp mässhakebesättningar i senmedel- tida stil i östra Norrland103• 1600-talets början, tro!. den mässhake av röd sammet som upptas som "ny" i 1616 års inventarium. Konserverad hos RAÄ:s textilatelje 1954 (Pietas nr 3280/1954). - 2. Av svart silkessammet med broderi i guld, silver och silke (fig 174). På ryggsi- Fig 176. Ängel med krona och palmkvist, detalj av fig 174. Foto iATA. Angel with crown and palm-b ranch, detail of fig. 174. Engel mit Krone und Palmenzweig, Detail von Bild 174. '152 NEDERLULEÅ KYRKA Fig 177. Kristi pinoredskap, detalj av fig 174. Foto i ATA. The instruments of Christ s torture, detail of fig. 174. Christi Marterwerkzeuge, Detail von Bild 174. dan korsformig besättning med yttäckande läggsöm i guld med blommönster. I mitten Kristus, framställd i relief, med symmetriskt ländkläde i silke med blom- mönster mot röd grund (fig 175), gloria med strålar i guldbroderi. Ovanför Kristus språkband i silver med inskriften "INRI" i guld, överst ett änglahuvud i silver och silkebroderi. På tvärarmarna stående änglar med dräkter i grönt och vitt, med en palmkvist i den ena han- den och en krona i den andra (fig 176). Nedanför Kris- tus en sköld med pinoredskapen heraldiskt ordnade, omgiven av bladornamentik, krönt av en kolonn med hanen (fig 177). Nederst inskriften: " NICOLAUS PLANTIN l ESAIAS GRAN l CHRISTIN STÖÖK l ANNO 1699 BP". På framsidan strålsol med Jehova- tecken i blått silke. Mässhaken och korset kantas av sil- verband av 1700-talstyp. Foder av gul gåsögonmönstrad lärft. Som framgår av inskriften är broderiet tillkommet 1699, troligen utfört av Brita Plantin (BP).104 Det satt då på en mässhake av röd sammet, 1727 betecknad som "ny", försedd med "gull och silfverbordering samt Silf- wergaloner omkring" (inv). 1846 flyttades broderiet över till en ny mässhake av svart sammet. 105 Broderiet på framstycket tillkom då liksom ett foder av svart bom- ullslärft. Vid konservering 1955 togs detta foder bort och det ursprungliga gula fodret, som fått tjänstgöra som mellanfoder, togs fram igen (Pietas nr 337011955). L bak 123 cm, l fram 93 cm, 78 cm. - 3. Av svart sammet med kantband av silver. På ryggsidan kors av silvergalo- ner och inskriften "1803". På framsidan treenighets- tecken och inskriften: "N.L.S. l M.A.D." (=Nils Larson och Maria Andersdotter). Skänkt 1803 av bonden Nils Larsson och hans hustru Maria Andersdotter, Sundom (in v 1806).106 L 137 cm, b 80 cm.- 4-5. Av vitt halvsiden, inslagskypert, med broderier av gulmetalltråd och röd silkecord. På ryggsidan kors omgivet av brinnande hjär- tan och eldsflammor, på framsidan triangel med öga och strålkrans. Foder av röd linnelärft. L 124 cm, b 105 cm. Utförda av Libraria. Skänkta 1935 av kyrkvärden Ver- ner Olssons änka, Gamla staden. Renoverade av Libra- ria 1993-94 (ATA).- 6-7. Av violett sidendamast, mön- ster med kors, krona och hjärta, vävd i Italien, med bro- derier i guld och flerfärgat silke. På ryggsidan kors, på framsidan tecknen för "Jahve" inom strålsol. Smala kantband. Foder av mörkblått linne. L 117 cm, b 103 cm. Gjorda hos Libraria 1941, komponerade av MW (=Mai Wellner). Skänkta av hemmansägaren Erik August Lit- bom och hans hustru, f Öhman, Persön (inv 1986). Den ena mässhaken renoverad hos Libraria 1986 (ATA).- 8. Av grön sidendamast, vävd i Italien, med broderier i guld och flerfärgat silke på gul sidendamast (fig 178). På ryggsidan oktormat kors, vars övre del fortsätter på framsidan, format som ett ok, längs kanterna guldgalo- ner. I korsmitten krönt Kristusmonogram, nedanför två fiskar och fem blomknoppar. Foder av grönt linne. L 118 cm, b 100 cm. Gjord hos Libraria 1954, komponerad av MG ( = Märta Gahn). Skänkt av fru Agda Vikström, Luleå (inv 1986). - 9. Av grön sidendamast, vävd i Itali- en, med broderier i guld och flerfärgat silke på gul sidendamast. På ryggsidan okformigt kors, vars övre del fortsätter på framsidan, format som ett ok, längs kanter- na guldgaloner. I korsmitten kalk, nedanför två fiskar och fem bröd. Foder av grönt linne. L 120 cm, b 100 cm. Gjord hos Libraria 1954, komponerad av MG ( = Märta Gahn). Skänkt av fru Agda Vikström, Luleå (inv 1986). Renoverad hos Libraria 1987 (ATA). - 10. Av röd sam- met, med applikationer och broderi. På ryggsidan stort kors av vävda band i rött och grått med inslag av guld, i detta ett mindre kors av guldgaloner med broderad Fig 1:?8. Mässhake av grön sidendamast med broderi, komp. av Märta Gahn, gjord hos Libraria 1954. Foto GH 1996. Chasuble, green silk with embroidery, designed by M ärta Gahn and made by Libraria, 1954. Messgewand aus grilnem Seidendamast mit Stickerei, kompani- ert von M ärta Gahn, hergestelit bei Libraria 1954. stjärna i korsmitten. Foder av blått linne. L 115 cm, b 79 cm. Gjord hos Libraria 1954, komponerad av Märta Swartling, "anpassad till äldre mässhake". Skänkt av hemmansägaren Petter Livbom, Ängesbyn (inv 1986). Stolor: - l.Av grönt ylle-linne, med broderade kors i guld och flerfärgat silke. L 267 cm, b 8 cm. Skänkt 1955 till minne av Ruth och Josef Thurfjell, Sunderbyn. - 2. Av ylle, röd på ena sidan, vit på den andra, med brode- rade kors i rött. L 286 cm, b 7,5 cm. Skänkt 1955 till minne av Maria Söderholm, Smedsbyn. - 3. Av violett siden, med broderade kors i blått. L 272 cm, b 8 cm. Skänkt 1955 av banktjänsteman Ester Öhman, Stock- holm, tidigare Persön.- 4-7. Av ylle och konstsilke med broderade kors, vit med guld och rött, röd med guld, grön med guld och rött, violett med silver. L 242-246 cm, b 8 cm. Utförda av Agda Österberg, Varnhem, 1972. - 8-12. Av ylle och konstsilke med broderade kors, vit med guld och rött, röd med guld, grön med guld och rött, violett med silver, svart med silver. L 242-246 cm, b INREDNING OCH INVENTARIER 153 8-8,5 cm. Utförda av Atelje Tre Bäckar, Axvall, 1986. - 13. Av vitt konstsiden, tillhörande korkåpa nr 2, se denna. Prästkappor: -1-2. Två st, anskaffade 1932 och 1956. Röcklin:- Ett, anskaffat 1988. Mässkjortor: - 1- 10. Tio st, två st med löst halslin, övriga med fast krage. Skänkta eller anskaffade 1974-91. Mässkärp: -1-12. Tolv st, anskaffade 1962-86. Dopklänningar: - l. Virkad, anskaffad 1974. - 2. Av handvävt linne med broderier. Skänkt 1977 av chefen för GammeJstads Handväveri, Anders Wärnegård. Till dopklänningen hör två servietter av samma tyg, skänkta av Mari Forsberg, Gäddvik (inv 1986). - 3. Virkad och stickad. Arbetet utfört 1990 av kyrkaskrivare Kerstin Sigl, Gammelstad. Bonad: - Målning på sammet. Svart ram med inre bårder av brunt och vitt samt motivet, en!. notering: "Jag är vinträdet, I ären grenarna" (Joh. 15:5). I centrum Kristus med uppsträckta armar framför ett träd med fyra gestalter bland grenarna, nedtill och vid sidorna avbrutna grenar med enstaka löv, allt målat i blått, brunt och vitt. B 150 cm, h 185 cm. Sign. R Gowenius 1930.1°7 I västpartiet, under läktaren. Mattor: - l. I flossa. Stor mittspegel, vinröd med dekor i orange, blått och brunt. Vid kortsidorna orna- mental dekor i orange, brunt och blått. Sign på mittspe- geln: "EN (=Ellen Nilsson) 1932 HT (=Hilma Tingvall) l MN (=Mia Nordberg)". L 252 cm, b 160 cm. Komp. av Agda Österberg. Skänkt 1932 av prostinnan Mia Nord- berg och vävd av henne med hjälp av Ellen Nilsson, Gäddvik, och Hilma TingvalL Ursprungligen avsedd för koret vid vigsel. I sakristian. - 2. I rölakan, mönster "Rosengömma". Böljande, abstrakt mönster i rött, rosa, violett, vitt och brunt. L 466 cm, b 280 cm. Komp av Ker- stin Kjellberg-Jacobsson, vävd vid GammeJstads Hand- väveri AB 1971. I koret.- 3. I rölakan, samma mönster och färgställning som föregående. L 240 cm, b 120 cm. Komp av Kerstin Kjellberg-Jacobsson, vävd vid Gam- meJstads Handväveri AB 1971. I sakristian. Textilier överförda till Överluleå kyrka I samband med delningen av församlingen 1831 över- fördes följande textilier till Överluleå kyrka:1os Antependium: - Av rött kläde (inv 1777). Tyget, 15 alnar, inköptes 1765, guldgaloner syddes på runt altar- klädet 1767 (räk). Kalkduk:- "Ett sämre kalkkläde" (st prot). Av blått siden från 1765 eller svart siden från 1771, se nedan 154 NEDERLULEÅ KYRKA Kalkdukar, nr 7-8. Mässhake: - Av svart silkessammet, med silvergalo- ner runt kanten och halsringningen. På ryggsidan stort kors med treklöverformigt avslutade armar av breda sil- verband, kantat med guldspets, nedtill årtalet "1756". På framsidan stråtsol samt texten för "JEHOVA" samt bokstäverna "I.A:R: l A.C:W:" (= Jacob Arendtsson Renrnarek och Anna Catharina Wänman). Ursprungli- gen foder av vitt taftsiden. L bak 135 cm. Skänkt 1756, "testamenterad af sal. Herr Probsten Renrnarek efter honom och des förra fru" (inv tillökn 1749--63).109 Reno- verad hos Libraria 1929, då en ny mässhake gjordes av svart silkessammet, till vilken hela besättningen flytta- des över. Nytt foder av grått siden (ATA). Mässkjorta:- "En bättre mässkjorta" (st prot). Försvunna textilier Kyrkan har haft en rik skatt av textilier, som under åren förslitits och förnyats. Ett fåtal överlämnades till Över- luleå kyrka 1831, se ovan. Det är ej känt att textilier sålts eller överlämnats till någon annan kyrka än Överlu- Ieå.110 Antependier: - l. Av damast (inv 1585). Uppges 1616 vara "gammalt af blommerad dammask" (inv). - 2. Av rött kläde, upphängt på altaret, under andra antependi- er (inv 1616-1806). - 3. Av gul, blommig damast, benämns 1681 "Ryss Dammask" (inv). Nytt 1616, nämns sista gången 1697 (in v 1616-1697).- 4. Av "blom- merat silkestyg medh sölfwer och isprängt guldknytt- ning, ofwan och nedan medh frantzar" samt landshöv- ding Crusebiörns vapen i silver. Skänkt av landshövding Frans Crusebiörn (inv 1681- 1806).111 - 5. Av "blomme- rat atlask", skänkt av kyrkoherden Johannes Jo h. Anthelius arvingar (inv 1681).112 Avskrivet 1832 (inv).- 6. Av "slessing", två smala stycken, med "knyttning" (inv 1681-1806).113 Altarbrun: - Av "rödt blommerat Dammast med breda Silfwergaloner omkring och första bokstäfwerna af bägges namn in uti en Krants wirkade och sydde".114 Skänkt julafton 1735 av befallningsman Lars Wallman och "des kiäresta". 115 Nämns sista gången 1777, då den betecknas den som "gammal" (inv). Altardukar:- 1-2. Två stycken (inv 1616-1697). Låg under senare tid under en annan altarduk (inv 1686-97). - 3. Linkläde, smalt, med "knyttning" om 6 alnar (inv 1649-97). Skänkt 1649 av Joh. Nicolaus Lang i testa- mente efter sina två avlidna barn.116 - 4-5. Av "slessing", två st, över hela altaret (inv 1681-1777). De var "aldeles utsletna" 1777 (inv). Den ena fanns kvar ännu 1806 (inv). - 6. Av "Werndorfferlerfft" med spets runt om (inv 1737). Skänkt 1735 av kronobefallningsman Lars Wallman och hans hustru Catarina Frostera.117 Avskri- ven 1832 (inv).11B -7. Av vaxduk, svart (inv 1832-1877). Avskriven 1897. - 8. Av "cambrik" (fin linnevävnad). Tillkommen 1853 (in v 1853- 92). - 9. Av vaxduk, vit. Till- kommen 1892-96 (inv). Altarringskläden: - l. "Duk ad communionen" (inv 1616). - 2. "Duk, brukeligh på thet lilla bordett som communianterna ståå hos när the gå till Herrans Natt- ward medh bredh knyttning på then ena sidhan". Skänkt 1636 av kyrkoherden Andreas Canuti i testa- mente efter sin avlidne son Anders.119 - 3. "Een duuk för Communianterna medh suart silke". Skänkt 1642 av kyrkoherden Andreas Canuti i testamente efter sin avlidne son Könick.12o Nämns sista gången 1727 (inv).- 4. "Ett smalt rödt kläde fastslagen vid pallen".121 Skänkt av befallningsman Sigfrid Pederson (inv 1681- 97). - 5. "Än en röd dito af breedt Kläde, gifven af Sal Michel Björs Änkia medh begges inbundna namn, som woro Sal. M. Bidenij Swärfolk" (inv 1681).122 Klädet var för- sett med bokstäver av mässing, betecknas som gammalt från 1727 (inv 1727-77). - 6. "Nytt kläde rödt på altars- kranket och pallen" (inv 1727). Nämns sista gången 1777 (inv). - 7. "Duk kring altarskranket", gjord av 15 alnar "Hållands Lärft" (inv 1749). Altarpallskläde:- Av rött kläde, nytt 1877, avskrivet 1892 (inv). Örngott:- Av röd atlas, på altaret (in v 1585-1616). Bokdyna: - Av röd sammet, gjord 1775 av "dugeliga" bitar av den söndriga, medeltida korkåpan (inv 1777-1877), se Försvunnen korkåpa. Kalkdukar: - l. "Kosteligit armkläde brukeligit öfwer Kalken medh rödt Silke sömat", skänkt 1626-34 av Brita Erichzdotter (inv tillökn).- 2. "Armkläde medh röd silke brukeligit öfwer Kalken", skänkt 1634 av Tore Halfwarsson (inv tillökn). Ej i inv 1681. - 3. "Af Kam- marduk123 medh knyttning och silkessöm kring om i hörnen samt färgiade hörnwippor". Nämns första gång- en 1681 (inv), obrukbar 1727 (inv), "förmurknad" och borta 1749 (inv). - 4. "Af bomullslärfft medh silkeskors- söm och wippor". Nämns första gången 1681 (inv), obrukbar 1727 (inv), "förmurknad" och borta 1749 (inv). - 5. "Af lärfft medh öfwersömsprydnad och knytt- ning". Nämns första gången 1681 (inv), obrukbar 1727 (inv), "förmurknad" och borta 1749 (inv).- 6. "Af lärfft medh silkeskorssöm och frantzar kring om". Nämns för- sta gången 1681 (inv), obrukbar 1727 (inv), "förmurk- nad" och borta 1749 (inv). -7. Av blått siden, med bro- derier i guld och silver, guldfransar. Tillkommen 1765 då tyg, fransar och blå taft till foder inköptes (räk). Gjort av samma tyg som brudpäll, tillkommen samma år. Överfört till Överluleå kyrka 1831 eller avskrivet 1897 (in v 1777-1897).- 8. Av svart siden med svart frans. Till- kommet 1771 då en aln svart taft till kalkkläde inköptes "under Kong!. Sorgen" (räk). Överfört till Överluleå kyrka 1831 eller avskrivet 1897 (inv 1777-1897).124 Handkläden:- 1-2. Två st, upptagna i inv 1585-1616. - 3-4. "Tu handkläden på altaret sänckte125 med silke". Skänkta 1616-26 av Hustru Malin, herr Engelbrechtz efterleverska (inv tillökn). - 5. "Handkläde på altaret medh rödt silke". Skänkt 1648 av borgmästaren Johan Månson i testamente efter sitt barn (inv tillökn). 126- 6. "Handkläde på samma som thet föreg." Skänkt 1648 av Erich Nilson i Staden efter sitt barn (inv tillökn).- 7-8. Av "slessing", två st, "sydde medh suart silke, hängian- des framme på altaret" (inv 1681-97).- 9-10. "Ett paar av slessing sydda medh rödt silke" (inv 1681-97).- 11. "Ett handkläde i funten, helt gammalt och förnött" (inv 1696). Kan vara något av de tidigare nämnda handklä- dena.127 Korkåpa: -Av röd sammet, med broderad bräm och ryggsköld. Del av brämen, tre helgonfigurer i heltäckan- de broderi, bevarad (se ovan Korkåpor, nr l, fig 172). Korkåpan var försedd "medh Kors techn wäl utarbe- tatt", dvs. det fanns sannolikt en Korsfästelsescen på ryggskölden. 128 Hängande kristall, "af ett hönsägz stoor- lek", med silverinfattning och hängande löv av silver.129 Upptagen i inv 1585-1777. Den betecknas som "gama! och söndriger" 1697 (inv) och senare som "aldeles för- fallit" (inv 1727-77). Silverinfattningen och ziraterna användes 1769 till pålödning av en vinkanna (inv 1777, se ovan Vinkannor, nr 2). Av de sammetsbitar som var hela och dugliga gjordes 1775 ett "Pulpetshyende" till altaret (inv 1777, se nedan Bokdyna). Korkåpan medel- tida med nederländskt broderi från 1400-talet. Mässhakar: - l. "Gamble och utnöthe messehaklar" (inv 1585). Antal och utseende okänt. - 2. Av "flo- geel", 130 rödbrun, obrukbar 1727 (inv 1585-1777). I in v 1616 nämns den även med "Stola och Hufvudlyna".- 3. Av "rödblommerat dammask" (damast), var 1777 "mur- ken och mäst i stycken" (inv 1585- 1806). Stolor: -1-2. Av "flogel" (sammet), två st. Nämns till- sammans med "messeserkar" (inv 1585). Den ena fanns troligen kvar 1616 och nämns då tillsammns med en mässhake av röd sammet (inv). - 3. Av röd damast, nämns tillsammans med "messeserk" (inv 1585). Prästkappor: - l. En "gammal prestkappa", skänkt 1832-35 av prosten Johan Peter Eun!n (inv).131 Nämns även 1859 (inv).- 2. En "prestkappa gifven efter Dr P. Calwagen" (inv 1867).132 Avskriven 1902 (inv). Röcklin:- 1-2. Två "Gamble" (inv 1585).133 INREDNING OCH INVENTARIER 155 Mässkjortor: - 1-2. Två "medh flogels stolar" (inv 1585). Troligen de som upptas som "halfslitna" 1616 (inv), se ovan Stolor, nr 1-2. - 3. Med "rödh dammsk stola" (in v 1585), se ovan Stolor, nr 3. Troligen den skjor- ta som 1616 fanns hos "Dn Christopherus" (inv).134 - 4-5. "Twå ringe och nötte" (in v 1585).- 6. Ny 1616 (inv), "sönder och nästan utnött" 1697 (inv), ur bruk 1727 (inv).- 7. "Af Gyllendock".135 Skänkt 1616-26 av Jöns Dageson (inv tillökn).136 - 8. "Af Gyllendock". Skänkt 1616-26 av Henrich Burmester (inv tillökn).- 9. "Af slässing". Skänkt 1616-26 av kapten Pär Suenson (inv tillökn). Ur bruk 1727 (inv).- 10-11. Två nya av "sles- sing" (in v 1681 ). Troligen i bruk 1749 efter lagande och förbättrande. - 12. Av "slessing", nytillkommen 1697 (inv). Troligen i bruk 1749 efter lagande och förbättran- de. - 1727 fanns sju "Mässeserkar af slessing" av vilka endast två brukades. 1749 fanns fyra kvar, varav en ändrades, två andra lagades och förbättrades genom söndertagande av den fjärde skjortan. - 13. Av "Wern- dorferlärfft" med röd sammet. Materialet, 15 alnar Lärft och 3/4 alnar sammet inköptes 1743 och skjortan syddes av fru Elisabeth Haak (räk, inv 1749).- 1806 fanns tre mässkjortor (inv). 137 1831 överlämnades en bättre mäss- kjorta till Överluleå kyrka (st prot). En avskrevs 1864 (inv), den andra 1897. - 14. En ny skjorta av "prima lärft" tillkommen 1853 (inv). Avskriven 1897 (inv).- 15. En ny skjorta av "prima lärft" tillkommen 1872 (inv). Mässkärp:- Ett "gammalt silkesskiärp" (inv 1727). Draperi: - "Tw silkesförlater kringh om predikesto- len" (inv 1585). Den predikstol som avses var predik- stolen i södra murpelaren närmast koret, se ovan För- svunna predikstolar, nr l. Brudpällar: - l. "Gammalt peel utkastat138 på blåt kläde" (inv 1585). - 2. "Nytt och stoort Brudepäll af huitt, gult, suart, blått, grönt och rödt Cartek" (inv 1616)_139 Något över 7 alnar långt, avsett för fyra brud- par, obrukbart 1777 (inv 1616-1777). - 3. För två par. Tillkommen 1697- 1727 (inv 1727). Obrukbart 1777 (inv).- 4. För ett par. Tillkommen 1697-1727 (inv 1727). Obrukbart 1777 (inv).- 5. Av blått siden, med broderier och guldfransar. Materialet, tyg och fem alnar guldfran- sar, inköptes 1765 från Stockholm till en kostnad av 330 dr kmt samt 28 1/z alnar "oächta Gullgaloner", som kos- tade 342 dr km t (räk). Av samma material gjordes även en numera försvunnen kalkduk, se ovan Kalkdukar, nr 7. Pällen var 1832 obrukbar ech avskrevs (inv). Bårtäcken: - l. "Gammalt peel af zindeel" (inv 1585).140 - 2. "Lijkpäll, suart af halft annat ståål och kors uppå" (in v 1616). - 3. "Aff suart Engelskt". Skänkt av Måns Jacobson 1616-26 (inv tillökn).141 - 4. "Med sam- metz och silkesknyttning omkring". Medel till bårtäck- 156 NEDERLULEÅ KYRKA et142 skänktes från flera håll 1641 (inv). Det gjordes av Erich Anderson Skräddare, som för sitt arbete fick 3 dr kmt.143 - De tre sistnämnda bårtäckena var sannolikt de som senare finns upptagna i inventarierna 1681-1727. De var alla av kläde. Ett var försett med sammetskors ovanpå, ett annat hade kors av vit satin, samtliga för- sedda med fransar.- 5. Ett nytt, skänkt av Olof Ohlzon i Callax (inv 1697). Nämns sista gången 1777 eller 1806 (inv).- 6. Ett "nytt med sammetskors, silkesfrantz och årtalet 1706" (inv 1727). Nämns sista gången 1777 eller 1806 (inv). - 7. Ett "nytt stort Bårkläde med Camel- hårsfrantsar omkring, samt fodrad swart lärfft tillika med Sammetz kors mitt på omkring hwilket 16 lod ächta silvergaloner med Årtal af samma doch smalare sort" (inv 1749). Skänkt 1743 efter framlidna änkefru prostinnan Sigrid Sahlin.144 Avskrivet 1832 eller 1879 (inv). - 8. Ett nytt, skänkt av Orgelnist-Enkan Dorothea BoJander 1761 (inv). 145 Avskrivet 1832 eller 1879 (inv). - 9. Nytt efter 1879, trasigt 1892, avskrivet 1897 (inv). - 10. Av svart kläde, utan utsmyckning.146 Tillkommet 1897-1902 (inv). -11. Av svart kläde, utan utsmyckning. Anskaffat 1928 (vis prot). Fanor: - Vid Bureus' besök i kyrkan år 1600 fanns här "Kors medh phanar."147 Det kan ha rört sig om s.k. kors- fanor. De kallades så, dels därför att stången var krönt med ett kors, dels därför att den tvärstång, vid vilken duken var fästad i rät vinkel mot bärstången, bildade ett kors. Fanorna användes på vissa högtidsdagar och i pro- cessioner.148 Övrigt: - l. "Eeen gammal wäfuen Bona var i Kyrki- an, och är medh Barnegodz vthagen, och skall igenkrä- fuas" (inv 1616). - 2. "Ett stycke grönt kläde ungefär 4 al:r" (inv 1681- 1727). Troligen samma som 1777 låg på stora kistan i sakristian (inv). - 3. "Ett svart dito af 7 al:r" (inv 1727-77). - 4. "Ett svart dito af 9 al:r" (inv 1727). - Dessa 3 stycken "brukas wid hwarjehanda til- fällen" (inv 1727). - 5. "Ett g!. rödt kläde å bordet i sakristian" (inv 1832-77). Avskrivet 1892.- 6. "Nytt rödt kläde å bordet i sakristian" (inv 1877). - 7. "Vaxduk på samma bord" (inv 1877). Kollektredskap Håvar: - l. Av siden, urspr. rött, nu blekt brunt, sliten (fig 179). Sidorna fyllda med blad- och blomornament i silverbroderi. På ena sidan bokstäverna LE och IR i spegelmonogram. Snoddar och tofs av silke. Sekundär pung av brunt mockaskinn. H 17 cm. Två korta skaft av trä, sekundära. Skänt 1750 av byggmästaren Lars Ers- son Sundbom.149 Monogrammet avser honom och hans hustru. Håven har tidigare haft långt skaft med holk av Fig 179. Kollekthåv av rött siden med broderier, 1700-talets mitt. Foto från 1939 i ATA. Collection-bag, embroidered red silk, mid-18th century. Klingelbeutel aus ursprung/ich rater Seide, Mitte des 18. J h. silver (inv 1832-72). Avskriven 1879 (inv 1872). Reno- verad 1939 av Ersta Diakonissanstalts Paramentavdel- ning (ATA). - 2-3. Av svart sammet, två st, med silver- galoner, frans och tofs av silvertråd. Pung av brunt skinn. Slitna. H 21 cm. Skaft av svarvat trä, svartmålat, försilvrad holk med ring för pingla. Skaft l 186 cm. Till- hörande pingla, en bevarad, av försilvrad metall. Diam 3,2 cm. Nya 1806 (inv), skänkta av assessor Lars Hin- drich Wallman.150- 4-5. Av röd sidendamast, två st, i fyra fält, med broderade rosor inom kartusch i svartnad guldtråd och silke. Frans av guldtråd, tofs av rött silke och guldtråd. Kant och pung av brun mocka. H 20 cm. Skaft av svarvat trä, svartmålat, holk av järnsmide. Skaft 1175 cm. Utförda av Licium 1926. - 6-7.Av röd sammet, två st, i fyra fält, åtskiljda genom band av guldtråd. På sidorna broderat kors inom strålkrans. Pung av brunt skinn. H 18 cm. Skaft av brunt, svarvat trä, holk av gju- ten mässing. Skaft l 176 cm. Skänkta 1954 till minne av framlidne kyrkvaktmästaren Eugen Wikström, Gamla staden (inv 1986). - 8-9. Av rött ylle, två st, i åtta fält , åtskiljda genom gröna band. På sidorna broderi, "Lågor", i guld och svart. Pung av brunt skinn. H 18 cm. Skaft av brunlaserat trä, holk av mässing. Skaft 1176 cm. Broderiet utfört hos Libraria. Anskaffade 1980. Försvunna kollektredskap Håvar: - 1- 2. Med "sölwerbeslag", två st (inv 1681-). - 3. INREDNING OCH INVENTARIER 157 Fig 180. Epitafium över kom- ministern Nils Berghem (d 1712), skulpterad ram av Nils Fluur, från 1712. Foto GH 1996. Memorial tablet to Nils Berg- hem (d. 1712), curate, the wooden framework sculpted by Nils Fluur, 1712. Epitaph uber Pfarrer Nils Berghem (gestorben 1712), geschnitzter Rahmen von Nils Fluur, von 1712. Med "Trä beslag" (in v 1697-). -Av dessa håvar var två i Epitafium bruk 1727 (inv), den tredje tro!. avskriven i mitten av Över komministern Nils Berghem (1665- 1712)15 1 (fig 1700-talet.1831 överfördes två gamla håvar, troligen två 180). I mitten tryckt äreminne inom ram med hopplis- av de som ännu var i bruk, till Överluleå kyrka (st prot). ter. Omgivande kraftigt ramverk, skulpterat i trä, målat i svart och vitt med partier av naturfärgat trä. Voluter =158 NEDERLULEÅ KYRKA och lövverk omger fyra insatta plattor, upptill Luleå sockens vapen, vid sidorna korslagda pilar resp. timglas, nedtill årtalet "1712". Epitafiet kröns av Pelikan, som hackar sitt bröst (en Kristussymbol). Äreminnet, i form av ett långt poem, är författat av en systerson till Berg- hem, Anders Petri Sundius (d 1752), komminister i S:ta Clara i Stockholm.152 Mått: B 110 cm, h 195 cm. Ramen skulpterad av Nils Fluur.153 Epitafiet var urspr. uppsatt i vapenhuset, där Berghem hade sin familjegrav och där också hans gravhäll var placerad men flyttades till kyr- kogården före 1828, se Kyrkogården och dess byggna- der, gravhäll nr 2. Epitafiet nedtaget 1862 och sönder- plockat. Restaurerat 1928, ramverket av hemmansäga- ren Karl Albert Nilsson i Södra Sunderbyn och trycket av hovbokbindaren Gustav Hedberg, Stockholm (ATA). På triumfbågens södra sida. Värja och ringkrage Officersvärja av stål med gjutet fäste (fig 181). Kavel lindad med tvinnade och flätade trådar av järn eller sil- ver. Knapp dekorerad med maskaroner. Handbygel och bakre parerstång dekorerade med maskaroner och avslutade med delfinhuvuden. Parerplåt dekorerad med maskaroner. Klinga med genombrutet mönster och två ingraverade rankor. L 101 cm. 1600-talets mitt. - Ring- krage för överste, av försilvrad mässing med driven, Fig 181. Värja av stål, från 1600-talets mitt, och ringkra- ge av försilvrad mässing, från omkr 1700. Har tillhört över- sten Adam Gustaf Muhl (d 1714). Foto GH 1996. Mid-17th century steel rapier and silver-plated brass cuirass (c. 1700), former/y belonging to Colonel Adam Gustaf Muhl (d. 1714). Degen aus Stahl, Mitte des 17. Jh, und Ringkragen aus ver- si/bertern Messing, von unge- fähr 1700. Gehör/e Oberst Adam Gustaf Muhl (gestor- ben 1714). punsad och ciselerad dekor (fig 181). I centrum C ( Karl XII) i spegelmonogram, flankerat av lejon stå- ende på korslagda palmkvistar. B 26 cm, h 25 cm. Omkr 1700.154 - Värjan och "2ne ringkragar" upptagna i inv 1832-59, den ena ringkragen saknades 1864 (inv). Vär- jan och ringkragen har sannolikt tillhört översten Adam Gustaf Muhl, som dog i Sunderbyn den 30 april 1714, "på sin flycht ifrå Nyland undan fienden Ryssen". Han begravdes i kyrkans kor.' ss Gravhällar l. Av grå kalksten.156 Rektangulärt mittparti med två rundlar med inskrift, den ena, mitt på stenen, med näst- an utplånad text:" -- G" ( = Andreas Petri Grubb ), i den andra rundeln, strax nedanför mitten står: "J J A" (= Johannes Jo h. Anthelius ). Runt hällens kant inskrift i tre rader. I den yttersta, starkt slitna raden texten:157 "HÄR ÄR EEGRAPVEN ANDREAS PETRI SOM l AFSOMNADE I GUDI OCH SEDHAN HAN THENNA FÖRSAMLING 43 l ÅHR MED RENHET I LÄRA GUDHEILIGHIT LEFVERNE FÖREST Å T HADE. GUDH GIFVE HONOM EN EVIG H:" I mel- lersta och innersta raden texten: "HÄR OCH BEGRAFWEN M: JOHANNES l ANTELIUS SOM I HERRANOM AFSOMNADE 1673 SEDAN HAN l THENNA FÖRSAMEUNG I 18 ÅHR l MEDH INREDNING OCH INVENTARIER 159 HERREN AEVANGELI LÄRA OCH GUDHELI- GIT LEFW ÄRNE l FÖREST Å TT HAFWER GUDH l GIFVE HONOM FÖR JESU CHRISTI SKULL EN l FRÖGDEFUL VPSTÅNIDELSE PÅ THEN YTTERSTA DAGEN AMEN". Mått: 134 x 205 cm. I långhusets s.ö. hörn från 1971, tidigare framför altars- kranket Stenen är över kyrkoherden Andreas Petri Grubb (d 1611) och hans dotterson kyrkoherden Johan- nes Joh. Anthelius (d 1673).158 Det olika slitaget på inskrifterna från olika tider talar för att hällen tillkom i samband med den först nämnde kyrkoherdens bortgång och kompletterades vid det senare tillfället. 2. Av röd kalksten med dekor i nedsänkt, hög relief. I mitten oval medaljong med barnfigur med timglas och dödsskalle inom kartusch med voluter. Upptill oval inskriftstavla inom kartusch, med inskriften: "ANDRE- As CANUTI GEVALIENSIS l MARIA JOHANNEIS l BIRGITTA KIENICU l ANNO 1645". Runt kanten inskriften: "MENISKIAN AF QUINO FÖD LEFVER l EN LITEN TID OCH ÄR FVL MED ORDLIGHET VEXER UP l SOM ET BLOMSTER OCH FALER l AF FLYR BORT SOM EN SKUGE OCH BLIFVER ICKE. lOB XIX". I hörnen rundlar med änglahuvucfen, timglas och dödsskalle. Mått: i32 x 208 cm. I långhusets s.ö. hörn från 1971, tidigare framför altarskranket Ste- nen är över kyrkoherden Andreas Canuti Gavaliensis (d 1649) och hans båda hustrur, Maria Johansdotter och Birgitta Köniksdotter.1s9 3. Av grå kalksten, med inskriften: "DENNE STEN OCH LÄGERSTADH HÖRER WÄL. JOHAN MÅNSSON BORGMÄSTARE OCH INGEBOR JÖNSDOTTER MEDH DERAS ARFWINGAR ANNO 1653" samt borgmästarens bomärke. Runt kan- ten bibelordet: "JAG ÄR UPPSTÅNDELSEN OCH LIVET. .. " I hörnen rundlar med bl.a. timglas. Mått: 118 x 180 cm. Uppställd i klocktornet. Stenen är över borg- mästaren Johan Månsson Fordeli och hans hustru Inge- borg Jönsdotter. Den påträffades i socknen 1925 och återfördes till kyrkan 1928, där den ställdes upp i vapen- huset, flyttad till klocktornet i samband med restaure- ringen 1969- 71 (ATA).I60 4. Av röd kalksten med dekor i nedsänkt, hög relief, starkt sliten (fig 182). I mitten stor oval med numera utplånad inskrift, runt denna ramverk med barnfigurer i hörnen, vid sidorna druvklasar, nedtill bevingat ängla- huvud. I hörnen rundlar med maskamner och fyrkanti- ga urtag för ringfästen. En!. avritning och nedteckning av Ekdahl1827 fanns följande inskrift: "HÄR UNDER LIGGER BEGRAFWEN WÖRDIGE OCH HÖG- LÄRDE MAN JONAS TRAST FORDOM PASTOR I LULA HVILKEN ... "161 Mått: 140 x 212 cm. I korets n.ö. Fig 182. Gravhäll av röd kalksten, med dekor i nedsänkt relief, över prosten Jonas Trast (d 1654). Foto GH 1996. Grave stab of Dean Jonas Trast (d. 1654), red limestone with bas-relief decoration. Grabplatte aus rotem Kalkstein filr Probst Jonas Trast ( gestor- ben 1654), mit Dekor aus vertieftem Relief hörn från 1971, tidigare framför altarskranket Stenen är över prosten Jonas JonareTurdinus (Trast)(d 1654).162 5. Av röd kalksten. I centrum rundel med inhugget "E", ovanför denna inskriften: "DENNE STEN OCH LÄGER/STADH HÖRE VÄLÄTT l ERIK NILSSON TIL OCH HANS HUSTRU: H: ANA l DAGERs- DOTTER OCH DERAS ARFVINGAR l ANNO 1658." Nedanför mitten tom inskriftstavla. Ramverk med rundlar i hörnen och inskriften: "IAGH ÄHR UPST ÅNDEL!SEN OCH LIFVET HVILKEN SOM TROR PÅ EN l HAN SKAL LEFVA OM l HAN ÄN DÖD BLIFVE. lO HAN II P 25.1." Mått: 128 x 212 cm. I långhusets n.ö. hörn. Stenen är över handelsmannen Erik Nilsson Höijer och hans hustru Anna Dagesdotter samt deras barn.163 160 NEDERLULEÅ KYRKA 6. Av röd kalksten, med inhuggen dekor. I centrum kartusch med sköld och inskriften: "H I S l S P D" ( = Hans Jacobsson Ruth och Sigrid Persdotter), bomärke samt årtalet "1660". Ramverk med parallella linjer, i hörnen rundlar med ros. Mått: 102 x 182 cm. I korets s. ö. hörn. Stenen är över borgmästaren Hans Jacobsson Ruth (d 1660) och hans hustru Sigrid Pedersdotter. 164 7. Av grå kalksten. Inskrift: 165 "VIATOR CHARE l SUB HOC TUMULO IACENT l MONTIUM BORE- ALIUM S. R. M. l PRAEFECTUS JOHANNIS CEDERS l ET CONIGIUS BRIGITTAE BER- GEN/DAHL LIBER! IN CHRISTO DEFUNCfl l JOHANNA CHRISTINA CEDER l POST MENS. 7 EXSTINCTA 1676 l CAROLUS CEDER l NATUS 1679 DENATUS 1680 l BRIGITTA CEDER l NATA 1672 obijt 1680 l REQUIESCANT ROGAMUS IN PACE l PSALM. 92 V. 13" (= Käre vandrare! Under denna gravvård vila Kungl. Maj:ts Bergmästare i norra distriktet Johannes Ceders och hans maka Brigitta Bergendahls i Christo avsomnade barn: Johanna Chris- tina Ceder, vid 7 månaders ålder avliden 1676, Carl Ceder, född 1679, död 1680, Brigitta Ceder, född 1672, hädangången 1680. Vile de, så är vår bön, i frid. Psalm. 92, v 13). Mått 77 x 121 cm. Stenen är över bergmästa- ren Johannes Ceders och hans hustru Brigitta Bergen- dahls tre avlidna barn. Vid golvomläggning i kyrkan 1905 påträffades stenen i koret, mellan altaret och norra väggen, strax under jordytan.166 Förvaras i klocktornet. 8. Av grå kalksten, med dekor i nedsänkt, hög relief. I mitten änglar som bär upp krans innehållande kalk och inskriften: "O B l K M D B l K O D O O B"(= Olof Bidenius l Katarina Michaelsdotter Burman l Karin Olofsdotter l Olof Olofsson Bidenius). Upptill tavla med inskriften: "IAGH SER HIMMELEN ÖPPEN OCH l IESUM ST Å P Å GUDS HÖGRA l HAND ANNO 1679." Runt stenen lägerhuggen kant, i hörnen rundlar med änglahuvuden, timglas och dödsskalle samt runt stenen inskriften: "HÄR VNDER LIGGER BEGRAFVEN l M: OLOF SVENSSON BIDENIUS I DENNE I LUHLEA l STADS OCH SOCHNS l FOR- DOM NITELSKANDE KIORKIOHERDE". Nedtill tom inskriftstavla. Mått: 148 x 208 cm. I långhusets n.ö. hörn från 1971, tidigare innanför dörren till sakristian. Stenen är över kyrkoherden Olaus Svenonis Bidenius (d 1679) och hans två barn, avlidna i späd ålder. 167 Gravkamrar, gravar och kistor Vid golvomläggning 1905 samt golvundersökning 1969 framkom ett antal gravar, gravkamrar och kistor, som undersöktes och ett stort antal fynd togs tillvara.168 Gravkamrar: - l. I koret. Gravkammare av tegel, 285 x 272 cm i yttermått, belägen i västra delen av traveen i kyrkans mittaxeL Planen något oregelbundet fyrkantig, möjligen till följd av sättningsskador. Väggarna en sten tjocka, med ljus puts i övre partiet, södra väggen med svartfärgad puts till 70 cm höjd. Norra väggen nedrasad inåt. På västra sidans utsida låg näver mot teglet liksom en tätning. Golvet lagt med tegel, putsat och svartfärgat. I fyllnadsmassorna fanns skelettdelar, två ringar, träfrag- ment av kistor samt 8-10 kisthandtag. Då någon avväg- ning inte gjordes är relationen mellan fynd och grav- kammare okänd.- 2. I koret. Två utskjutande väggar av timmer, möjligen rester av en gravkammare, norr om kammare nr l. Här påträffades två kistor, nr 2 och 3, som lämnades kvar.- 3. I koret. Gravkammare av tegel, 240 x 150 cm i innermått, belägen i direkt anslutning till grav- kammare nr l och sammanbyggd med denna. Oregel- bundet fyrkantig form. Södra och östra väggen av fast murverk, två halvstenar tjockt. Västra väggen, ojämn, gemensam med östra yttersidan till kammare nr l. Norra väggen av lagda stenar, troligen utan bruk. - Dessa tre gravkamrar var troligen prästgravar och kan sannolikt relateras till gravstenar nr l , 2 och 4, se ovan. - 4-5. I koret. Två gravar, delvis överlappande varandra, direkt norr om kammare nr 3. - 6. I sakristian. Gravkammare av tegel, 200 x 230 cm, h 70 cm. Vägg saknas i väster, gra- ven slutar ca 30 cm från källarvalv. Lerbruk i fogarna. Graven innehåller två skelett, av en man och en kvinna, med klädesfragment, armband och två skor. Graven för- knippas med kyrkoherde Olof Svensson Bidenius (d. 1679), se ovan, gravsten nr 8. - 7. I långhuset. Timrad kista, ca 200 x 200 cm, belägen i mittgången i näst västli- gaste traveen. Västra väggen tidigare borttagen. I fyll- nadsmaterialet fanns trärester, talrika näverbitar, talrika mynt från 1600- och 1700-talet, skelettdelar, tygrester (hätta?) och ett träskrin. Då någon avvägning inte gjor- des är relationen mellan fynd och gravkammare okänd. - 8. I långhuset. Timrad kista, ca 200 x 200 cm, belägen i mittgången. - 9. I långhuset. Timrad kista, ca 200 x 200 cm, belägen i mittgången. - 10. I långhuset, nära kyrkans n. v. hörn, grav utan kista. Två skelett påträffade. Kistor:- l. Liten kista, ca 40 x 100 cm, påträffad norr om kammare nr l. - 2. Liten kista, innehållande svept skelett, i kammare nr 2. - 3. Välbevarad träkista, i kam- mare nr 2. - 4. Kista, ej bestämbart läge. Locket tillverkat i ett stycke, något kupigt, delvis bortruttnat Rester av den döde samt del av svepning. - 5. Kista, ej identifierad. Botten av två plankor, l 144 cm, b 35-44 cm. Fötter av svarvade knoppar, h 6 cm.- 6. Barnkista, l 70 cm, b 15-24 cm, h 17 cm, påträffad söder om kammare nr 3. Kistans innehåll undersöktes 1969.169 - 7- 10. I hörnet norr om 'INREDNING OCH INVENTARIER 161 ~b --+--­ Se9et Vi-nsch/Hjul 5 keppare Skeppei med bord Roder Fig 183. Stenklot av granit med ristningar. Foto GH 1996. Ball-shaped stone of granile with carvings. Steinkugel aus Granit mit Ritzungen. Fig 184. Stenklotet, detalj. Skeppsristning? Foto GH 1997. Detail offig.184. The picture of a ship? Steinkugel, Detail. Schiffsritzung? Fig 185. Stenklotet. Skeppsristning? Förslag till tolkning. Avritn. av förf. 1997. A sketch of fig. 184. The picture of a ship? Authors interpreta- tion. Steinkugel. Schiffsritzung? Versuch einer Deutung. altaret påträffades vid golvomläggning 1905 fyra kistor, varav tre var förmultnade och den fjärde togs upp i täm- ligen oskadat skick. I den senare låg ett balsamerat, väl- bevarat manslik. Bredvid kistan låg en gravsten med latinsk inskrift, som angav att under stenen vilade tre barn till bergmästaren Johannis Ceder och hans hustru Birgitta Bergendahl, se ovan, gravhäll nr 7. Troligen till- hörde kvarlevorna nämnde bergmästare.170 Vid golvupptagningen 1905, då hela golvet revs upp, påträffades åtskilliga lik och likdelar, som jordades i en för ändamålet upptagen grav i hörnet mellan kyrkans södra och vapenhusets östra sida (vis prot 1907). stenklot Rund, något äggformig sten av grårosa granit, naturfor- mation, med inristningar på ena halvan (fig 183). Diam 37-40 cm. Tre ristningar, i mitten ett tecken av samma karaktär som ett komplicerat bomärke, korstormigt med olikartade avslutningar på ändarna. På ömse sidor av detta svårtydda teckengrupper av mera "kaotisk" karaktär, varav den ena vid närmare studium kan tolkas som en fartygsristning (fig 184-185), den andra är likar- 162 NEDERLULEÅ KYRKA Fig 186. Skeppsbild ur Olaus Magnus ' "Historia om de nordis- ka folken", 1555. Engraving of a ship from Olaus Magnus ' "History of the Nor- thern People", 1555. Bild eines Schiffes aus der "Historia om de nordiska folken " (Geschichte der nordischen Völker) des Olaus Magnus, 1555. Fig 187. Porträtt av prosten Johannes Unaeus (1667-1735), olje- målning på duk, från 1722. Foto GH 1996. Portrait of Dean Johannes Unaeus (1667-1735), oil painting, 1722. Portrait des Probstes Johannes Unaeus (1667-1735), Olgemälde auf Leinwand, von 1722. tad men mindre och mera fragmentarisk. 171 Ristningar- na är svåra att datera men kan vara medeltida. En jäm- förelse med en skeppsbild av Olaus Magnus från 1500- talets mitt, unik genom framställningen av ett hjulfor- migt vindspel (vinsch) för att hissa seglet, ger vissa lik- heter med ristningen på klotet (fig 186).172 Sommaren 1955 togs stenen upp från kyrkogården, där den av allt att döma legat delvis synlig. Stenen var behäftad med jord och damm och på vissa ställen med någon svart· färg, kanske gammal tjära. Efter rengöring framträdde ristningarna och stenen placerades senare i vapenhuset. 173 I sin avhandling 1731 anför Hackzell en sägen om en dyrbar sten, "fastsatt såsom en rund knöl över vapen- husdörren". Stenen skulle genom sin lyskraft ha väglett sjöfararna.174 I Ruuths beskrivning från 1690-talet sak- nas dock upplysningar om någon sådan sten.175 Från sitt besök i kyrkan midsommarafton 1732 rapporterade Linne: "Strax vid dörren viste mig ett hål, som gamla munkearden låtit göra i stenmuren." Hålet uppgavs vara runt med samma mått på diameter och djup och botten äggformigt avtrubbad.176 Kan stenklotet ha något samband med dessa uppgif- ter och iakttagelser? Någon plats eller lagning efter en borttagen sten ovan dörren till vapenhuset går ej att påvisa. HackzeHs uppgift grundade sig ej på egna iakt- tagelser och den sägen han anför kan ha haft viss verk- lighetsförankring men genomgått förändringar innan nedtecknandet. Det hål som Linne iakttog kan däremot ha funnits strax väster om ingången till koret. Här finns ett parti av tegel, ca 40x120 cm, som framstår som en senare lagning (fig 55). Den är av samma karaktär som lagningarna kring fönstren efter deras utvidgning i mit- ten av 1700-talet. När kyrkan putsades på 1770-talet sat- tes alla håligheter igen, så det hål som Linne talar om försvann senast vid detta tillfälle. Stenklotets funktion är ej känd. Sjöfartens betydelse under medeltiden och även senare, dokumenterad av inte minst Olaus Magnus på 1500-talet, stöder tolkning- en av ristningen som en skeppsristning. Kanske får rist- ningen på stenklotet ses som en parallell till de många skeppsristningarna i kyrkorna på Gotland. En medelti- da placering av klotet i muren vid kordörren får stå som en hypotes. Stenklot, inmurade i sydväggen, är kända från bl.a. Jäders och Toresunds kyrkor i Söderman- land.177 Tavlor l. Porträtt av prosten Johannes Unaeus (1667-1735).178 Oljemålning på duk (fig 187). Bröstbild av prosten i Fig 188. Den törnekrönte Kristus, oljemålning på duk, målad 1738 av Peter Bergström, Luleå. Foto GH 1996. Christ wearing the Crown ofThorns, oil painting by Peter Bergs- tröm, 1738. Christus mit der Dornenkrone, Olgemälde auf Leinwand, 1738 von Peter Bergström, Luleå, gemalt. svart dräkt med vit krage och vit framstickande ärmlin- ning, vänster hand framför kroppen, ring på fingret. Grått, lockigt hår (peruk) och stort, grått skägg. Ram av snidat trä med bladverk i hörnen, förgylld. Inskrifter: "NATUS 1667 l Pictus 1722 l Denatus 1745"_179 Mått: B 57 cm, h 75 cm. Målat 1722. Uppsatt i sakristian från 1806 (inv 1806-1928), numera i pastorsexpeditionen. 1832 uppgavs porträttet vara söndrigt (inv). Sannolikt renoverat på 1870-talet (in v 1877-). Renoverat 1936 av konservator Alfred Nilsson (ATA). - 2. Oljemålning på duk föreställande den törnekrönte Kristus (fig 188). Gestalten, i bröstbild, ställd i ett rundbågefält med hän- derna upplyfta i bedjande ställning. Brun mantel med vit klädnad under, brunsvart hår och skägg, gul bak- grund. Inskrift (målad) på baksidan: "Målad av Peter Bergström Luleå d. 17 februari 1738." 180 Mått: B 64 cm, h 75 cm. Skänkt 1905 av Hilma Brandt, Gamla staden (inv 1986). Renoverat 1958 av konservator Fridthiof Erichsson, Luleå (ATA). I pastorsexpeditionen.- 3. Por- trätt av ärkebiskopen Erik Benzelius d.ä. INREDNING OCH INVENTARIER 163 (1632-1709).181 Bröstbild i profil. Kopparstick. Sign. "Accurante N:D:H:f: E Geringius sculpcit." Mått: B 9,5 cm, h 16 cm. Brunmålad träram. I sakristian. - 4. Porträtt av ärkebiskopen Erik Benzelius d.y. (1675-1743).182 Bröstbild. Kopparstick. Sign. "Joh. Ihre, Prof. Reg. Skytt." Mått: B 13 cm, h 17,7 cm. Brunmålad träram. I sakristian. - 5. Porträtt av ärkebiskopen Henrik Benze- lius (1698-1758).183 Bröstbild. Kopparstick. Sign. "Arhe- nius pinxit, J Gillberg sculpit." Mått: B 17 cm, h 21,5 cm. Brunmålad träram. I sakristian. - 6. Inramat tal av Gus- tav III, 1772. Skadat. I kyrkkällaren. - 7. Inramat tal av Karl XIII, 1810. Skadat. I kyrkkällaren. - 8. Porträtt av kyrkoherden Albert Nordberg (1871-1954), verksam i Nederluleå 1901-47. Sittande i halvfigur, klädd i präs- trock, med två ordenstecken, i vänstra handen en bok. Oljemålning på duk. Sign. "C M Lindqvist 48".184 Mått: B 68 cm, h 85 cm. Förgylld ram. Anskaffat 1948 för medel insamlade vid Nordbergs avgång (inv 1986). I pastorsexpeditionen. Hedengrahnstavlor En grupp inventarier, som funnits i många av våra äldre kyrkor och är bevarade i en del, är de s. k. Hedengrahns- tavlorna, inramade minnestavlor i kopparstick, utförda med rik kalligrafi och emblematik.185 Tre sådana tavlor finns i Nederluleå kyrka. Det som skiljer dessa tavlor från motsvarande i övriga landet är inramningen. Enkla, ibland förgyllda träramar har varit det vanliga. I Neder- luleå är ramverken mycket stora och synnerligen rikt skulpterade. De är samtliga utförda av bildhuggaren Nils Jacobsson Fluur.186 Ramverken är målade i svart och vitt med mellanliggande trärena partier.187 Till samma grupp av konstverk, utförda av samme mästare, hör det ovan behandlade epitafiet över komministern Berghem samt predikstolen i sin ursprungliga utform- ning, se denna. Det rika formspråket och färgställning- en har en provinsiell, barock karaktär, påminnande om stormaktstidens epitafier utförda i olika marmorsorter eller varierande träslag. Tavlornas unika ramverk betraktas som "de märkligaste konstverken i Övre Norrland sedan medeltidens slut".188 l. Jubelfesttavlan över 100-årsfesten efter Uppsala möte 1593 (fig 189). Mittparti med texttavla inom svart ram, flankerat av fjällade och spiralvridna kolonner i grupper om tre, omgivet av stort, kraftigt ramverk i trä, rikt skulpterat och målat i svart och vitt med partier av ofär- gat trä. Rombisk grundform med arkitektonisk upp- byggnad i flera våningar. Rikt rankverk med voluter, blommor, blad och druvklasar samt infällda plattor med 164 NEDERLULEÅ KYRKA Fig 189. Minnestavla över 100-årsfesten efter Uppsala möte 1593, skulpterad ram av Nils Fluur 1709. Foto GH 1996. Wall tablet commemorating the centenary celebratian of the 1593 Uppsala Assembly, wooden framework sculpted by Nils Fluur in 1709. Gedenktafel zur Hundert- jahrfeier von Uppsala möte ( Kirchentreffen in Uppsala) 1593, geschnitzter Rahmen von Nils Fluur 1709. fNREDNING OCH INVENTARIER 165 Fig 190. Minnestavla över Karl XII:s seger vid Narva, skulpterad ram av Nils Fluur 1709. Foto GH 1996. Wall tablet commemorating Charles X ll s vietory at the battle of Narva, wooden framework sculpted by Nils Fluur in 1709. Gedenktafel an den Sieg Karls X II bei Narva, gesch- nitzter Rahmen von Nils Fluur 1709. 166 NEDERLULEÅ KYRKA Fig 191. Minnestavla över Karl XI:s död, skulpterad ram av Nils Fluur 1715. Foto GH 1996. Wall tablet commemorating the death of Charles XI, woo- den framework sculpted by Nils Fluur in 1715. Gedenktafel an den Tod Karls X l, geschnitzter Rahmen von Nils Fluur 1715. == figurer, fåglar och text. Överst två basunblåsande äng- lar. En krönande figur, troligen en Kristusgestalt, har gått förlorad. Nedanför dessa en höna som samlar sina kycklingar inför en dykande rovfågel, ovan en inskrifts- tavla med texten "INVITAT l SVAVITER l OMNES" (= Han inbjuder milt alla),189 flankerad av två änglar med brinnande hjärtan och olivkvistar i händerna samt inskrifterna "HOSIANNA" och "GLORIA IN l EXCELSIS". Ovan mittpartiet Karl XI:s och Karl XII:s namnchiffer med en krona emellan. Vid sidorna halvfi- gurer med uppslagen bok, t.v. Luther med en svan hål- lande en skrivpenna i näbben och inskriften: CALA- MO l VINCEBAT l ET ORE" ( Han segrade med pennan och med munnen), t.h. Johan Hus med gås på halster och inskriften: "COMBUSTUS l SED NON l CONVICTUS" (=Bränd men icke besegrad). Nedanför mittpartiet inskriften: "INPRIMIS CONIUNCTA l FIDESIN MESSE lUVABIT l COELESTI HIS IPSIS l PRODIT A FOEDERIBUS" ( Mest behaglig för Gud vid den himmelska skörden skall bliva trosendräkten, som vanns just genom detta förbund). Nedtill, inom oval, inskriften: "N: BERGHEM l ELIS: ORRElAo 1709", flankerad av två halvfigurer, möjligen symboler för donatorerna. Mått: B 280 cm, h 475 cm. Mittavlan, Ambrosius Hedengrahns "Fröijdeqwäde", inköptes 1696-97 av kyrkan för 5 dr 20 öre kmt. 190 Ramen skulp- terad 1709. Skänkt av komminister Nils Berghem och hans hustru Elisabeth Orre.191 Nedtagen 1862. Restau- rerad 1910 av målaren Axel Sundström, Gamla staden (ATA). På norra långhusväggen. 2. Över Karl XII:s seger vid Narva (fig 190). Mittpar- ti med text inom svart ram, flankerat av kolonner med spiralvridna rankor och änglahuvuden och med omgi- vande rikt skulpterat ramverk i trä, naturfärgat med målade partier i svart och vitt. Överstycke med Karl XII:s monogram och på krönet riksäpplet. Nedanför mitten tavla med inskriften: "HUNGARE CAEDE TUA l VARNAM PERIURE NOTASTI l CLADE TUA NARVAM l PERFIDE MOSCHE NOTAS" (= Du svekfulle ungrare har genom ditt nederlag gjort Varna beryktat, Du trolöse moskovit gör nu genom ditt nederlag Narva känt).192 Nedtill rundel med inskriften: "J L (=Jacob Lindbaum) M F (=Margareta Forsman) l ANNO l 1709". Mått: B 270 cm, h 450 cm. Minnestavlan inköpt 1703-{)4 (räk). Ramen skulpterad 1709. Skänkt av regementsskrivaren i Gamla staden Jacob Lindbaum och hans hustru Margareta Forsman.193 Nedtagen 1862 och sönderplockad. Restaurerad 1928, ramverket av hemmansägaren Karl Albert Nilsson i Södra Sunderbyn och trycket av hovbokbindaren Gustav Hedberg, Stock- holm (ATA). På södra långhusväggen. INREDNING OCH INVENTARIER 167 3. "Sorgeqväde" över Karl XI:s död (fig 191). Mitt- parti med text inom svart ram med hopplister, flankerat av spiralvridna kolonner med överstycke med änglahu- vuden. Omgivande rikt skulpterat ramverk i trä med voluter, rankverk, änglahuvuden och infällda, sköldlik- nande plattor, målat i svart och vitt med naturfärgade partier. Ovanför mitten riksregalierna, nyckeln, svärdet, spiran och äpplet. Överstycke med Karl XI:s monogram och på krönet riksäpplet. På sidostyckena korslagda pilar resp. timglas. Nedanför mitten tavla med inskrif- ten: "EPITAFIUM REFERT l MEMORABILE NOMEN l REGIS CAROLI XI l QUO EIUS FAMAE GLORIA l MAJOR ERIT" (=Denna minnestavla min- ner om konung Karl XI:s minnesvärda namn, varige- nom hans ära och berömmelse skall växa). Nedtill rund- el med inskriften: "A: BOLANDER l M: FABRITIA l A o 1715". Mått: B 270 cm, h 490 cm. Ramen skulpterad 1715. Skänkt av gästgivaren i Gamla staden Anders BoJander och hans hustru Margeta Olofsdotter Fabri- cia.194 Nedtagen 1862 och sönderplockad. Restaurerad 1928, ramverket av hemmansägaren Karl Albert Nilsson i Södra Sunderbyn och trycket av hovbokbindaren Gus- tav Hedberg, Stockholm och återuppsattes (ATA). På södralånghusväggen. Psalterium I Uppsala universitetsbibliotek finns ett psalterium på latin, som tidigare tillhört Nederluleå kyrka.195 Pärm av trä, tro!. ek, klädd med brunt skinn, försedd med präglat mönster, fyra horisontala och vertikala parallella linjer, på baksidan även diagonala linjer, granatäpplemönster och romber med otydligt mönster. Ny rygg från 1960. Beslag av gjuten mässing med femflikig ros och blad. På främre pärmens insida del av äldre pärmblad med tex- ten: "Denna bok är äldre än 1492, hvilket åretal var skritvit på denna af Sverker h.y. curato" samt "Copia M CD XCII orante Swerkero illo tempore curato" ( = förvärvad 1492 på dåvarande kyrkoherdens, Sverkers, begäran). Pärmens mått: 20x28,7 cm. Boken innehåller 110 blad, varav 86 är original. Res- terande 24 blad har kompletterats med kopior ur ett motsvarande exemplar i Kungl. Biblioteket. Tryckt på papper, vattenmärken har ej kunnat iakttagas, endast parallella rasterlinjer. Svart text med röda anfangsbok- stäver i varje mening. På ett par ställen anfangsbokstav i stort format (fig 192). Enstaka ord och meningar i röd text. Sidornas mått: 19x27 cm. Psalteriet innehåller psalmer ur Psaltaren i Gamla testamentet, fördelade efter veckodagarna och deras olika gudstjänsttider, åtföljda av antifoner, hymner, ver- 168 NEDERLULEÅ KYRKA Fig 192. Sida ur psalterium, tryckt på 1480-talet, anskaffat till kyrkan 1492. Uppsala universitetsbibliotek. noflil ob(rora geltio rollmil ttrtnrpto2 qrcrc -cpcllc ro mlfgin f. mttfnfcctul quå ma!fttUt i bro !JilUlltac,re coUomrt lumie 2e1ta pr p· q.~...;.;~ aluil mr far nrus quonra; inttaurrunt aqut: ur w ao animam mtå· nf(~us ffi in limo p~ofunlltcl non rlf: fubltancia. rniin altttu ..-;-~~.,.Dinrm maris:l ttmprfias nimrrftt mr. abo~auidamas.raucr ftf runt fau!fs mtt:tJrfmrilt oculi mrt num fpcro in tJrii mtfi· ulttplicati ffit fuptt capiUos capitis mn:qui ontrunt mr gra• tia onfottati funt qui peretcuti ffit mr inimitt mci iniultt:qut no rapui tiic tro l• ucbam· rus tu fnslnftpirotismram:t ttlicta m ta a tt non ffiratifconoita. on rrubcfcant in mr qui trprcrant te ofic:nfir uirtutum. on confunnanl ru umr:qui qurrunt tt ttus ifrf rii,wttr tt fultinui owwbzifi: oprrmt confilflo fB(it; mram. manrus ractus m framb; mris:rt pr regnnus ftlijs mria mrr m ;rlus ltlrn~ rue comroitmr:t annomta CfP20bzanoii tibi crcittrfit fug mr t o~trui in icmni sikler osv. Det var närmast avsett att användas av den officierande prästen. Boken tryckt av Bartholomeus Ghotan i Ltibeck efter 1481 eller i Stockholm 1487.196 Inköpt till Nederluleå kyrka 1492 av kyrkoherden Sverkillus Olavi. 197 Uppta- gen i kyrkans inv.l585- 1777. Kom troligen till Uppsala universitetsbibliotek 1814 genom donation. 198 Konser- verad och kompletterad 1960. Böcker Av den bevarade äldre litteraturen märks: - l. Thomas ab Aquino, Summa theologica, 2 band. Band l något defekt, titelsidorna saknas. Texten på latin, initialbokstä- ver i rött eller blått, markeringar och understrykningar i texten i rött. Bruna skinnband med beslag av mässing. Inskrift på främre pärmen i band 1: "Skänkt till kyrkan av Mäster Matts genom hans arvinge Benedictus Nico- lai vid den förres död 1551."199 - 2. Gustav Vasas bibel 1541. Brunt skinnband med präglat mönster, graverade mässingsbeslag. Renoverad och kompletterad till jubile- et 1941.-3. Martin Luther, Tornus qvartus omnium ope- rum. Brunt skinnband med präglat mönster. Tryckt hos Page of a ?salter, printed in the 1480s and procured for the church in 1492. Seite aus dem ?salter, gedruckt in den achtziger Jahren des 15. Jh,fiir die Kirche erstanden 1492. Per Johannem Lufft 1552. - 4. Joh. Brentius, In episto- lam, quam Apostolus Paulus ad. Romanos scripsit, Commentariorum libri tres. Försättsblad med koppar- stick, dubbelansikte inom kartusch. sekundärt band. Frankfurt 1564. - 5. Gustav II Adolfs bibel 1618. Brunt skinnband, beslag av graverad mässing. - 6. P Rudbeck, Enchiridion 1627. Brunt skinnband. Defekt.- 7. Lucre Osiandri, Then Christeligha Kyrkiones Historia. Uttol- kat aff Erico Schrodero. Brunt skinnband med präglat mönster, beslag av mässing. Stockholm 1635. - 8. Con- fessia Fidei, till hundraårsminnet av Uppsala möte, 1693. Brunt skinnband med C XI:s monogram i präglat mönster. - 9. Christian Schriver, Seelen-Schatz, 2 band. Utg. i Leipzig. Tryckt hos Andreas Zeidlern 1701. Band av pergament. Inskrift: "af J.O. Boström, t.f. pastor till Neder Luleå Kyrka År 1866". - 10. Karl XII:s bibel 1703. Brunt skinnband med "C XII" i präglat mönster, beslag i mässing med kungens monogram. - 11. Besprä- che in dem Reiche derer Todten. Vierte Entrevue zwi- schen Elisabetha, Königin in England, und Christina, Königin in Schweden. Försättsblad med kopparstick, de två drottningarna samtalande i helfigur. Häftad, defekt. Leipzig 1719.- 12. Bibel1817. Brunt skinnband. Sigill l. Av silver, med profilerat skaft av svarvat renhorn (fig 193). stampen har i mitten sköld med stående nyckel med axet uppåt, omgiven av voluter. Runt kanten inskriften: "SIGILLVM ECCLESIA LULENSIS". Inskrift runt sigillets bas: "HANS IÖNSSON IIII LOT". Inskrift runt skaftet: "Bestält f. Anders Hansson Grön- ning l Och Skänckt Sochn Anno 1708". Mått: Diam 3,4 cm, h 11,8 cm. En!. inskrifterna gjordes sigillstampen av Hans Jönsson och skaftet av Anders Hansson Grönning 1708.200 Utformningen av sigillet går tillbaka på kyrkans äldre, försvunna sigill, se nedan. I pastorsexpeditionen. - 2. Av gjuten mässing, skaft av svarvat trä. På stampen sköld med stående nyckel. Runt kanten inskriften: "NEDERLULEÅ KYRKAS SIGILL". H 11,8 cm. Till- verkat 1906 med föregående sigill som förebild. I pas- torsexpeditionen. INREDNING OCH INVENTARIER 169 Fig 193. Luleå sockens sigill, av silver med skaft av renhorn, från 1708. Foto GH 1996. The Luleå parochial seal, silver with reindeer horn hand/e, 1708. Das Siegel der Gemeinde Luleå, Silber mit Grift aus Rentierge- weih, von 1708. Försvunnet sigill Av avtryck på äldre handlingar framgår att kyrkan hade ett sigill under 1500-talet. Avtrycken har en sköld med stående nyckel med axet nedåt (se försättsblad). Runt kanten inskriften: "SIGILLUM ECCLESIAE LVL_". De bevarade avtrycken är från slutet av 1500-talet och början av 1600-talet, men av kyrkans handlingar fram- går att socknens "signet" fanns tidigare. Då utformning- en av nyckeln på sigillet stämmer väl överens med Petri nyckel på kalkmålningarna i koret från 1500-talets bör- jan (se Kalkmålningar, fig 88) är det möjligt att det som sannolikt var kyrkans äldsta sigill tillkommit under sen- medeltiden eller strax efter.2o1 Fig 194. Rökelsekar av malm, senmedeltid. SHM inv.nr. 4004:2. Foto iATA. Censers, late medieval. Weihrauchgefäss, spätes Miuelalter. Rökelsekar Rökelsekar av malm {fig 194). Skålformig behållare med graverad mynningsrand, på en låg invikt fot. Lock- et med graverad mynningsrand, genombrutet, uppåt avsmalnande, sexsidigt, varav tre sidor gaveltorrniga i form av gotiska fönster, korskrönta, tre sidor utbildade som vimperger, krönta av korsblomma. Spetsformig avslutning av locket, krönt av en sexsidig knopp. Vid lockets underkant tre sprintöglor, på behållaren tre par hål. Sprintar och kedjor saknas. H 18,5 cm. Senmedeltid. Skänkt till Statens Historiska Museum 1868, inv.nr.4004:2. 170 NEDERLULEÅ KYRKA Fig 195. Aquamanile av malm, omkr 1500. SHM inv.nr. 4004:1. Foto iATA. Aquamanile, c.l500. Aquamanile, ungefähr 1500. A quamanile Kanna av malm (fig 195). Behållaren kupig med fotlikt utböjd nederdel och smalare, rund hals med kragfor- rriigt, något bredare mynningsparti. Kring livet flera par graverade cirklar. Grepen saknas med undantag av rester av dess övre del. En del av tumgreppet för locket bevarat. På ena sidan två vingar med hål för genomgå- ende sprint för uppsättning på väggen. På motstående sida, fäst så lågt vid behållarens fotparti att den går ned över detta, en kraftig maskaron med en rund pip i sin mun. På mynningens insida ett gjutarmärke (bomärke). H 22,2 cm (över grepfästet, men frånsett maskaronen). Omkr 1500. Ursprungligen dryckeskanna, omgjord i till- verkningsskedet genom påsättning av pipen och vingar- na för att få funtionen som aquamanile.202 Skänkt till Statens Historiska Museum 1868, inv.nr.4004:1. Kyrkkistor l. Offerkista av furu, med beslag av järnsmide och sex järnskodda hål på ovansidan, indelad i sex avdelningar, två lås. L 193 cm, b 34 cm, h 34 cm. Troligen den kista som 1727 upptas som "g! tackkista" (inv). I sakristian.- 2. Av furu, med beslag av järnsmide. Två lås, ett gammalt hänglås och ett för nyckel med hjärtformig skylt. Ett myntnedkast på ovansidan. Laxade hörn. L 90 cm, b 45 cm, h 42 cm. 1727 upptagen som "g! furulåda at leggia penningar uti, afdelat, beslagen, omgiort medh 2 lås" (inv). I klocktornet, tidigare i sakristian. - 3. Av furu, med beslag av järnsmide. Laxade hörn med beslag, bär- ringar på kortsidorna. Indelad i två avdelningar. Två lås, ett för nyckel och ögla för hänglås. L 150 cm, b 56 cm, h 71 cm. Ny 1727 (inv). I klocktornet, tidigare i sakristian. - 4. Av dubbel järnplåt med mellanlägg av korkbark (inv 1851), kraftiga beslag, nyckellås på ovansidan, "brandfri" (inv 1851). Indelad i två fack, det ena klätt med röd sammet, det andra med lock av järn med två myntnedkas t. L 108 cm, b 60 cm, h 63 cm. Kistan gjordes 1851 av smeden Engström, som för sitt arbete fick 45 rdr banco. P Löf svarade för järnet, P St'enberg för målning- en av kistan och snickaren Hallin för inredningen. Den totala kostnaden uppgick till 60 rdr banco (räk). I sakristian (fig 71). Möbler Länsstolar:- l. Av furu, i barockstil. Svarvade hörnstol- par och kryss. Överstycke på ryggpartiet och sarg på framsidan rikt skulpterade med voluter och lövverk. Svängda, skulpterade armstöd. Sits och ryggbricka kläd- da med ljusbrunt skinn. H 136 cm. Upptagen första gången i inv 1832. I sakristian (fig 71 ). - 2. Av furu. Svar- vade hörnstolpar och kryss. Överstycke på ryggpartiet rikt skulpterat med voluter och lövverk, sarg på framsi- dan med voluter i plattskärning. Svängda, skulpterade armstöd. Sits och ryggbricka klädda med ljusbrunt skinn. På undersidan lapp med texten. "Domarstol i gamla tingshuset. Överlämnad av borgerliga kommunen 1944". H 125 cm. 1800-talets f.h.203 - Stolar:- 1-6. Av furu. Svarvade stolpar framtill, figursågad kant på sarg och ryggbricka. Säte och ryggstöd klädda med brunt skinn. Tillverkade 1905 efter ritning som lånats från Arjeplougs kyrka.204 I sakristian. Övriga inventarier Lås med sex nycklar, till kordörren. Tro!. från 1766 (räk). I pastorsexpeditionen.- Tratt av koppar, förtennt. Diam 14,5-18 cm. Tillkommen 1853 (inv). I sakristian.- Fig 196. Urverk av järnsmide, visaren och slagklockan borttag- na, 1600-talets början. Har suttit i klockstapeln. Norrbottens museum. Foto Staffan Nygren 1997. Iron clockwork, the hand of the dock and the bel/ removed, ear/y 17th century. Former/y placed in the bel/ tower. Uhrwerk aus Schmiedeeisen, Zeiger und Uhrglocke entfernt, Beginn des 17. J h. Sass fruher im Glockenstuhl. Blomvaser: - 1- 3. Av mässing, för altarbordet. Anskaf- fade 1934, 1955 och 1956 (inv 1986). Försvunna övriga inventarier Straffstockar: - l. 1721 betalades 21 sh smt för "pliht- ståcken wed kyrkiodören" (räk). - 2. 1742 fick Anders Nilsson i Rutvik 21:8 sh smt för en "Pliktstock wid kyr- kan" (räk)- 3. 1802 anskaffades en straffstock för 32 sh smt (räk). - Pliktpall: - 1763 fick snickaren Olof Ris- mark 7 dr km t för en "Pligt-Pall" (räk). Avskriven 1897 (inv).20s Urverk l. Urverk av järnsmide, spindelgångsverk (fig 196). Uppbyggt i ramverk av smide, spindeln saknas, i övrigt är verket i stort sett intakt. Rullar av trä för lodlinorna. L 32 cm, b 25 cm, h 38 cm. På en utskjutande axel vid INREDNING OCH INVENTARIER I71 urverkets ena bredsida har en visare suttit (endast en visare användes vid denna tid), av genombruten järn- plåt, l 74 cm. Till urverket har hört en slagklocka. Urverket, ett "Segherwärckie", skänktes 1616-26 av "S. Reinhold Stegers effterlefwerska Hust. Mari t, kostar -40 Dr" (inv tillökn).206 1681 fanns uret i Piteå för repa- ration (inv), 1697 benämns det som "odugeligit" (inv). 1699 betalades 22 dr kmt för "det lilla kyrkuretz upla- gande" (räk). Uret hade sin plats i klockstapeln, den klockstapel som avbildas på Sueciabilderna (fig 73-77). 1705 reparerades ett fönster "wijd Uhrwärket i kl ock- stapeln" (räk). 1707 fick Olof Smed betalt för en hel del smide till klockstapeln samt för att han "lagat slagverket och hammarstellningen på timklockan" (räk).1721 köp- tes 12 famnar rep till "Klåckstappelsuret" för 2 dr smt och 1722 fick soldaten Brandt l dr smt för urets repare- rande (räk). 1727 hade uret bytts ut och förvarades "aldeles ofärdigt" i kyrkan (inv). 1832 upptas det som "Wisse quarlevor af ett gl tornur med malmklocka" och avskrevs, nämns sista gången 1872 (inv). Även den "malmklocka" som användes till urverket nämns sista gången 1872 (inv), se nedan Försvunna klockor, hand- klockor. Urverket påträffades 1969 och förvaras nu i Norrbottens museum.207 Visaren förvaras i klocktornet. 2. Av järn, uppbyggt i ram av bandjärn, insatt i ram av trä. Kraftiga rullar av trä för loden, ett lod bevarat. L 58 cm, b 32 cm, h 50 cm. Har varit försett med slagklocka, troligen den som ännu är i bruk. 1800-talets mitt eller senare hälft, troligen anskaffat i samband med uppför- andet av det nya klocktornet 1849-51. Uret avskrevs 1892 som ett "gammalt oanvändbart tornur" (inv). I klocktornet. Av fotografier från 1909 och 1915 framgår att tornet då saknade urtavlor (fig 79-80). På deras plats är målat ett fyrpassmönster. 3. Urverk, nedmonterat i ett stort antal delar. Bevarat finns bl.a.lodanordning, lod, kardanaxlar, överföring till visare och visare av svart järnplåt. Urverket har varit placerat mitt i rummet och överföring skett till urtavlor på samtliga fyra sidor. Anskaffat 1925, ur bruk 1984 (in v 1986). I klocktornet. 4. Helautomatiskt, elektriskt urverk till tornuret. Urtavlor på samtliga fyra sidor av klocktornet, inre belysning av urtavlorna. stagklocka uppsatt på utsidan av lanterninens östra sida, se nedan Klockor, nr 3 (fig 201-202). Anskaffat 1984 (inv 1986). Försvunnet urverk 1727 upptas ett "stort och brukeligit uhrwärck i klå ck- stapeln" (inv). Det var sannolikt det ur som 1724 repa- rerades av urmakaren Olof Bäsk i Piteå, och som för sitt 172 NEDERLULEÅ KYRKA arbete samt frakten fick 30 dr kmt (räk). Borgaren Hans W arg i Piteå leverade 5 lispund ( 42,5 kg) järn och lika mycket stål till urverket (räk). Mängden material talar för att det snarast var fråga om tillverkningen av ett nytt urverk, kanske med ett äldre som utgångspunkt. 1750 lagades uret av byggmästaren Lars Ersson Sundbom (räk). 1763 reparerades uret av drängen Nils Harlin, som för sitt arbete fick 48 dr smt (räk). 1777 uppgavs urverket vara "obrukeligit" (inv). Tornuret hade sin plats i den äldre klockstapel som revs 1852 (se Byggna- der på kyrkbacken). Av avbildningar från 1827 och 1833 Fig 197. storklockan, omgju- ten 1747 av Gerhard Meyer d.y., Stockholm. Foto GH 1997. The great (tenor) bel/, re-east in Stockholm in 1747 by Ger- hard Meyer the Younger. Grosse Glocke, umgegossen 1747 von Gerhard Meyer junior, Stockholm. att döma fanns urtavlor på alla fyra sidor (fig 34-35). Det är troligt att uret togs ur bruk när klockstapeln revs. Klockor l. Storklockan (tig 197). Längs nederkanten palmett- bård, omgiven av vulster. På ena sidan text i relief: "JOEL. 2: l BLÅSER I BASUN I ZION: HELGER l ENA FASTO; KALLER MENIGHETEN TILHOPA. l ACH KOMMER WILLIGT HIT, NÄR MITT LIUD EDER KALLAR. l ACH KOMMER HÖRER TIL, INREDNING OCH INVENTARIER 173 Fig 198. Lillklockan, omgjuten 1851 av N P Linderberg, Sund- svall. Foto GH 1997. The small (treble) bel/, re-east in Sundsvall in 1851 by N P Lin- derberg. K/eine Glocke, umgegossen 1851 von N.P. Linderberg, Sunds- vall. HWAD HERRENS MUN BEFALLER. l THEN WIL- LIGT KOMMER HÄR, FÅR SALIGT KOMMA TÅ, l NÄR GUDS BASUNA LIUD OSS ALLA KALLA MÅ." På motsatta sidan står: "ÅHR 1726 UNDER KONUNG FRIEDRICHS THEN FÖRSTES REGE- RINGÄRTHENNA LULEÅ SOCHN OCH FÖR- SAMBLINGS STÖRRE KLOCKA ANDRA GÅNG- EN OMGUTEN I TÅ WARANDE PROBSTENS OCH KYRKIOHERDENS MAG. JOH. UNAEI TID MED SOCHNENS BEKOSTNAD SAMT FRAM OCH ÅTER FÖRD AF RÅDMÄNNEN I LULEÅ STAD PAUL STRÖM, ERIC ENGMAN OCH CLAS GOVINIUS. - ÅHR 1747 UNDER SAMMA KON- UNGS REGERING ÄR Å TER THENNA KLOCKA TREDIE GÅNGEN OMGUTEN I PROBSTENS OCH KYRKOHERDENs MAG. JACOB REN- MARCKS AF KONGL. STYCKGIUTAREN GERH. MEYER PÅ FÖRSAMBLINGENS BEKOSTNAD SAMT BORT OCH HEMFÖRD AF RÅDMAN PETER E. KRÅKA."208 Vikt 1.930 kg. H 149 cm, diam 152 cm.209 Enl. inskriften skulle klockan vara omgjuten tre gånger. Före omgjutningen 1726 hade klockan inskriften: "MITT LJUD DET KALLAR CHRISTI FOLCK, l TIL KYRCKIO, AT HÖRA SKRIFTENS TOLCK. l AN. 1554 FUSA." Klockan hade en vikt av 12 skeppund 17 1/z lispund (= 1.751 kg).210 Denna klocka hade tydligen tillkommit 1554, kanske med material från en tidigare klocka. 1667 betalades 188 dr 26 öre för "Klockor lefurerade till Kirkan" (räk). Det kan ha rörts sig om en första omgjutning av denna klocka. Som fram- går ovan göts klockan om även åren 1726 och 1747, sist- nämnda gången av klockgjutaren Gerhard Meyer d.y.211 2. Lillklockan (fig 198). Längs nederkanten palmett- bård, omgiven av vulster. På ena sidan text i relief: "VAK UPP, DU SOM SOVER, OCH STATT UPP IFRÅN DE DÖDA, SÅ VARDER CHRISTUS DIG UPPLYSANDES. EPHES. 5 CAP. 14 V." På motsatta sidan står: "OMGJUTEN AF N.P. LINDERBERG SUNDSVALL ÅR 1851."212 Vikt 1.680 kg. H 135 cm, diam 145 cm. I inv 1726 uppgavs den mindre klockan vara från 1684 och väga 5 skeppund ( = 680 kg). 1667 gjordes dock en utbetalning för klockor levererade till kyrkan, se ovan storklockan. 1684 gjordes vissa repara- tioner och nytt klockbeslag (räk). 1762lät sockenborna gjuta om klockan i Stockholm. Den fick då en vikt av 12 skeppund 10 lispund(= 1.700 kg), enl inv 1777. Kostna- den för gjutningen uppgick till3.632 dr 16 öre km t. Efter en tvist bland sockenborna avgjorde häradsrätten att kostnaden skulle fördelas "efter skatten eller hemman- talet".213 1807 kom nästa omgjutning och tillökning av klockan, enl inv 1832 och inskrift på klockan, nedteck- nad av Ekdahl1827,på ena sidan: "KOMMEN LÅTEN OSS SJUNGA HERRANS LOV, HÖGTIDELIGEN PRISA WÅR SALIGHETS KLIPPA, LÅTEN OSS MED TACKSÄGELSE TRÄDA IN FÖR HANS ANSIKTE OCH MED FULLER PRISA HANS ÄRA, TY HERREN ÄR EN STOR GUD. PS. 95.V.l.2.3." På andra sidan stod: "UNDER KONUNG GUSTAF ADOLFS REGERING DÅ BARON PETTER ADOLF STRÖMBERG WAR HÖFDING ÖFWER LÄNET DOCKTOR P.G. NORDIN BISKOP I HER- NÖSAND DOCKTOR ISACK NORDMARK FÖR- SAMLINGENs KYRKOHERDE, ÅR 1807 BLEF DENNA KLÅCKA PÅ LULEÅ LANDSFÖRSAM- LINGS BEKOSTNAD OMGUTEN OCH TILLÖKT AF CARL FRD: GRÖNVALL, STOCKHOLM."214 Nästa omgjutning, till den nuvarande klockan, gjordes 1851 sedan klockan 1850 fått en spricka (inv 1851). 174 NEDERLULEÅ KYRKA Fig 199. Storklockan, klämt- anordning. Foto GH 1997. The great bel/, to/ting device. Grosse Glocke, Anordnung zum Läuten einzelner Schlä- ge. Klockorna upphängda i vinkelaxel i klockstol av trä i klocktornet. Det är ej känt om smideskläpparna är ursprungliga eller utbytta. Två äldre kläppar finns beva- rade i klocktornet (synliga på fig 69). Klämtanordning- en till storklockan finns bevarad på plats (fig 199). Den består av en hävarm av trä, fäst på undersidan av en horisontell axel av trä. På dess ena ände sitter en ham- mare av järn som slår mot klockans kant, i den andra änden är fäst ett segmentparti av ett block av trä över vilket löper ett rep, som hänger ned genom tornets våningar till bottenvåningen. Klämtanordningen är numera spärrad. Samma anordning har suttit vid den mindre klockan men är nedtagen och förvaras i klock- våningen.215 På klockornas ovansida finns en trampa (fig 200), bestående av en kort, horisontell planka, fäst på undersidan av vinkelaxeln, på vilken ringaren eller ring- arna stod vid manuell ringning.216 Klockringningen elek- trifierades 1936 (ATA). 3. Signalklocka. H 22 cm, diam 30 cm. Klockan inköp- Fig 200. Storklockan, trampa för ringning. Foto GH 1997. The great bel/, ringing treadle. Grosse G/ocke, Pedalanordnung zum Läuten. INREDNING OCH INVENTARIER 175 Fig 201. Slagklockan med urspr. hammare av järn och sekundär eldriven hammare, 1800-talets mitt. Foto GH 1997. The chiming bel/, with the original iron striking hammer and secondary electrical, mid-19th century. Schläge Gloeke mit ursprunglichem Hammer und nachträgli- chem elektrisch getriebenem Hammer, Mitte des 19. J h. tes 1854 hos klackgjutaren Linderberg i Sundsvall217 och placerades på taket av skolhuset i Gamla staden. Den användes både som ringklocka för skolans räkning och för ringning vid de bönestunder som ofta hölls i skolan. Då ett nytt skolhus hade uppförts togs klockan ned 1932 och överfördes till norra stigluckan (K-byrån), se Kyr- kogården och dess byggnader. 4. Slagklocka, tillhörande tornuret (fig 201-202). Runt nedre delen vulster, runt överkanten palmettbård samt bård med stiliserade ornament. På ena sidan gjutarmär- ke, rektangel med bokstäverna KO i relief, i O:et instan- sat siffrorna 17, märkets mått: B 2,1 cm, h 1,8 cm. Klock- ans mått: H 36 cm, diam 43 cm. Vikt ca 40 kg. På östra sidan yttre slaghammare av järn med rester av tidigare koppling till urverket. På klockans sydsida yttre elek- trisk slaghammare för klämtning varje hel- och halvtim- Fig 202. Slagklockan med eldriven hammare, inifrån tornet. Foto förf. 1997. The chiming bel/ and its electrical hammer, from inside the to w er. Schläge Gloeke mit elektrischem Hammer, im Turm. ma. Klockan från 1800-talets mitt eller andra hälft, tro- ligen anskaffad i samband med klocktornets uppföran- de och anskaftandet av ett nytt urverk. Den är troligen ett verk av klackgjutaren Linderberg i SundsvalJ.218 Elektrifieringen kan ha gjorts 1984 i samband med anskaftandet av ett nytt urverk. Klockan placerad på utsidan av klocktornets översta ljudöppning mot öster. Försvunna klockor Vid Gustav Vasas konfiskation av kyrkklockor på 1530- talet fick socknarna i denna del av landet möjlighet att lösa in sina klockor, om de blev överens med fogden.219 Det är okänt vad som hände med Luleå sockenkyrkas klockor. Vid Johannes Bureus ' besök i kyrkan år 1600 fanns två klockor.220 Av dessa hade storklockan gjutits 176 NEDERLULEÅ KYRKA 1554 (se ovan). Bureus redogör för sockenbornas bidrag till inköpet av klockan. Någon klocka kan därför ha levererats från kyrkan i samband med konfiskationen, men ersatts av en ny 1554. Handklockor: 1-4. 1585 fanns en handklocka (inv).221 1681 fanns fyra klockor, två större, en vid altaret och "den andra följer med segherwärckett" samt två mindre i kyrkan varav den ena "togz till hand" i prästgården (inv). 1697 fanns de två större klockorna kvar som förut, medan den mindre i kyrkan ej finns upptagen och den tredje klockan fanns i prästgården (inv). Klockorna nämns ej senare, men troligen kom två att användas som signalklockor, se nedan, och den tredje fortsatte att följa med "segherwärckett", se ovan Urverk nr l. signalklockor: - l. 1715 betaldes 24 öre smt till "Snickaren Jöns Jönz för Curens förfärdigande öfwer den lilla Kyrkioklåckan med thess uppsättande". Det var "skrifteklockan", troligen en av de ovan nämnda handklockorna, som sattes upp på norra stigluckan för att kalla till gudstjänst medan kyrkklockorna var ned- tagna. 222 1736 gjorde Luleå Majestrat en framställning till kyrkorådet om att den lilla signalklockan på norra stigluckan skulle göra tjänst vid skolan.223 1749 (inv) uppgavs klockan vara skänkt till sockenskolan under prosten Unaei tid (d 1735). - 2. 1726 fanns en liten klocka "fordom brukat til signalklocka nu uti kyrkan" (inv), troligen en av de ovan nämnda handklockorna. Vid biskopsvisitation 1749 föreskrevs att en klocka, lika god som den som överlämnats till skolan, skulle anskaf- fas till kyrkan.224 1753 fick klockgjutaren Gerhard Meyer 34 dr smt för "en liten Signalklåckas omgiut- ning" (räk).225 Klockan sattes upp på norra stigluckan. 1835 var klockan nedtagen och fanns hos tolvman Nils Isakson, Sunderbyn (inv). 1859 och 1867 betecknas den som "liten, gammal och söndrig" (inv). Klockan avskrevs 1879 (inv). KYRKANS KONSTHISTORISKA STÄLLNING 177 Kyrkans konsthistoriska ställning Luleå sockens kyrka i Nederluleå är en i raden av de nio stenkyrkor som under senmedeltiden uppfördes längs kusten i Övre Norrland. Av dessa är sju bevarade: Nord- maling, Umeå landsförsamlings kyrka (återuppförd efter brand), Bygdeå, Lövånger, Piteå landsförsamlings kyrka, Nederluleå och Nederkalix. Kyrkorna i Skellef- teå landsförsamling och Nedertorneå (num. Finland) har rivits och byggts om med rester av de medeltida murarna kvarstående i murverken. Samtliga dessa kyr- kor var under medeltiden belägna vid älvmynningar eller så nära kusten att lederna var seglingsbara till kyr- kornas närhet. Landhöjningen har senare ändrat på dessa förhållanden. Kring kyrkorna och de viktiga hamnplatserna växte centralorter upp i den medeltida bygden, som omfattade kustlandet. Kyrkplatserna blev också viktiga centra för handel, rättskipning och beskattning. På en del håll hölls marknader och behovet av tillfälliga övernattningsmöjligheter gav upphov till kyrkstäder.1 Den viktigaste byggnaden på kyrkplatsen var kyrkan, som genom sin storlek och sitt stenmaterial dominerade över den omgivade låga bebyggelsen i trä. De nämnda kyrkorna uppvisar många gemensamma drag.2 De är samtliga uppförda som långsträckta salkyr- kor med kor av samma bredd som långhuset. Materialet är natursten, gråsten, med tegel kring dörr- och fönster- öppningar samt i gavelrösten. Huvudingången med vapenhus ligger eller låg i sydväst och sakristian i nord- öst. De större kyrkorna hade ursprungligen en ingång till koret i söder. Gavlarnas blinderingar, kända från Umeå och Piteå landsförsamlingar, Nederkalix och Nederluleå, uppvisar inbördes likheter. I interiören är valven med sina murpelare uppförda av tegel och icke i förband med yttermurarna av gråsten. Valvanfangen med sina "gropkapitäl" är återkommande liksom de olika valvmönstren. Medeltida predikstol i murpelaren vid koret är känd från Skellefteå och Nederluleå. Kalk- målningar finns bevarade endast i Nederluleå. Det är känt att sådana funnits i Umeå landsförsamlings kyrka, i dess kor och i en trave i långhuset.3 Fragment av mål- ningar har påträffats i Piteå, Bygdeå och Nederkalix. Samtliga dessa kyrkor kan på olika grunder dateras till 1400-talets slut och 1500-talets början. De stilhisto- riska dragen tyder på att de tillkommit i ett gemensamt sammanhang. De uppfördes under ärkebiskopen Jakob Ulvssons tid (1469-1514) och han framstår som en verk- sam kraft bakom tillkomsten av dessa kyrkor. Nederluleå kyrka, som är den mest välbevarade, skil- jer sig dock på några punkter från de övriga nämnda kyrkorna. Det är den största av kyrkorna.4 Den kraftiga bogården, stigluckorna med sina försvarsanordningar, predikstolen i vapenhusmuren och möjligheterna att stänga kyrkan inifrån är detaljer som är okända från de övriga kyrkorna.5 Dess möjlighet att i viss mån kunna tjäna som lagerlokal åt köpmännen framstår som mera tydlig här, även om de övriga kyrkorna kan ha haft samma funktion. Kyrkans anknytning till köpmanskyr- korna i norra Europa och de bestämmelser som gällde för dessa har tidigare berörts, se Kyrkobyggnadens his- toria. Särskilt framträdande var den ryska metropolen Novgorod med sin marknadsplats och ett stort antal köpmanskyrkor. Ett bevarat dokument från 1354, "Nowgoroder Schra", återger detaljerat de bestämmel- ser som gällde för den hanseatiska kö.pmanskyrkan, vars byggnader fanns på många platser runt Östersjön.6 Det ekonomiska system som de vid norrbottenskusten dominerande birkarlarna representerade hade sin före- bild i Novgorod under tidig medeltid.? Kanske kan även kyrkobyggnadens troliga funktion som köpmanskyrka länkas in i samma system och tradition. Värdefulla medeltida skulpturer finns i flera av de nämnda kyrkorna, men anordningarna i koret med kor- bänkar och biskopsstol ger Luleå sockens kyrka en prä- gel av central kyrka av särskild betydelse. Platsen var ju också säte för prosten i denna del av stiftet. Ett inventa- rium av stort värde och intresse är det nederländska altarskåpet, sannolikt beställt för Luleå sockens kyrka och ett av de största i sitt slag i landet. Förutom det stora triumfkrucifixet och dopfunten i marmor har kyrkan även haft en unik Mariabild. Kalkmålningarna av Albertus Pietors skola eller verkstad i kyrkans kor ger också Nederluleå kyrka en särställning. Nederluleå kyrka, och med den även de övriga nämn- da kyrkorna, kan inpassas i utvecklingen av kyrkobyg- gandet inom ärkestiftet i övrigt och då främst Uppland och Mälardalen samt Finland, som då hörde samman med Sverige. Kyrkans plan och uppbyggnad, material, utformningen av blinderingarna, takstolarna, portaler- na, valven med sina mönster, kalkmålningarna samt stig- luckorna är företeelser som finns nära motsvarigheter till hos kyrkorna i Uppland och Mälardalen.8 Det finns dock väsentliga skillnader, i synnerhet beträffande stor- leken av kyrkorna. Merparten av de senmedeltida 178 NEDERLULEÅ KYRKA landsortskyrkorna i mellansverige är små i jämförelse med de nämnda kyrkorna i Övre Norrland. Även i Nedre Norrland, som också tillhörde ärkestiftet, är kyr- kobyggnaderna betydligt mindre och oregelbundet byggda. Kontrasten mellan dessa och de stora och väl- byggda kyrkorna i Övre Norrland med Nederluleå i spetsen är påtaglig.9 En del av förklaringen kan ligga i den roll som ärkebiskopen Jakob Ulvsson spelade för uppförandet av kyrkorna i Övre Norrland. En grupp kyrkor som uppvisar många gemensamma drag med Nederluleå kyrka och kyrkorna i kretsen kring denna är de medeltida stenkyrkorna i Finland. Den rektangulära uppbyggnaden i gråsten med gavlar i tegel med blinderingar, yttre predikstol, valvmönster och väggpelare med "gropkapitäl" är företeelser som återfinns på båda hållen. 10 Många av kyrkorna i Finland är även av en betydande storlek, dock ingen jämförbar med Nederluleå kyrka. De stora ingångarna till vindar- na hos de finska kyrkorna talar för att de kan ha tjänat som magasin. Dessa kyrkor ligger i huvudsak vid kusten eller handelsvägarna och kan ha haft en funktion för köpmännen utöver det rent kyrkliga, som troligen även Luleå sockens kyrka hade. De kyrkobyggnader som tidigare fanns i Övre Norr- land bestod sannolikt av enkla träbyggnader, uppförda i den rådande byggnadstraditionen. Uppförandet av sten- hus tillhörde inte traditionen i dessa trakter och till- komsten av dessa stora, regelbundna stenkyrkor var därför något nytt. Byggnadsledningen måste ha kommit från trakter där kunskap om stenhusbyggandet hade utbildats. Den starka knytningen till Uppsala genom ärkebiskopen Jakob Ulvsson talar också för att bygg- nadsledning och även en del hantverkare kan ha kom- mit härifrån. Sverkillus Olavi, som var kyrkoherde i Luleå pastorat när kyrkan uppfördes, hade också anknytning till Uppsala och var under några år sysslo- man vid Uppsala domkyrka samtidigt som han uppehöll sin tjänst i Luleå (se Kyrkobyggnadens historia). Upp- förandet av dessa stenkyrkor utgjorde ett betydelsefullt inslag i historien, men blev samtidigt utan direkt fort- sättning i byggnadstraditionen. Det skulle dröja till slu- tet av 1700-talet innan ytterligare någon stenkyrka upp- fördes i Övre Norrland. Även efter medeltiden kom Nederluleå kyrka att intaga en viktig plats i konsthistorien. Träbildhuggaren Nils Jacobsson Fluur utförde här sina viktigaste verk. Predikstolen, tre Hedengrahnstavlor och ett epitafium, alla från omkr 1710, intar en särställning inom den norr- ländska träskulpturen under efterreformatorisk tid. När kyrkans äldre klockstapel, av en utformning som är och var vanligt förekommande i Uppland, i mitten av 1800-talet ersattes av det murade klocktornet, fick kyr- kan en kompletterande byggnad av uppmärksammad karaktär, utförd i nyklassicismens anda. Erik Lundberg räknade klocktornet "till det bästa i svensk arkitektur" och jämförde det med Italiens kampaniler. 11 Kyrkan har under århundradena uppmärksammats av resenärer och författare som Johannes Bureus, Nils Hackzell, Carl von Linne och Abraham Hiilphers. 12 En god karakteristik av kyrkan ger arkitekturhistorikern, professor Erik Lundberg 1961:13 "Nederluleå kyrka må här tjäna såsom exempel på kyr- kabyggande och kyrkainredning av särskild klass från 1400-talets senare hälft, Albert Målares tidevarv. Den är varken en stadskyrka eller en avlägsen ordinär liten bygds blygsamma helgedom, varken en mäktig herresä- tes-patronus' omhuldade sockenkyrka, eller en fattig skogstrakts med sparsamhet och möda åstadkomna gudstjänsthus. Den har varit medelpunkten för en kolo- nisationsort av väldig utsträckning och den har varit föremål för ärkebiskopens omsorger i mera än ett avse- ende." Sammanfattningsvis kan sägas att Nederluleå kyrka till- hör utvecklingen inom kyrkabyggandet i ärkestiftet under senmedeltiden, både centralt och regionalt, med kontakter även i Finland, men intar samtidigt i flera avseenden en särställning. Detta gäller även inventari- erna under medeltid och 1700-tal. Nederluleå kyrka har behållit sin prägel och sin ställning genom århundrade- na och framstår som den främsta kulturhistoriska bygg- naden i Övre Norrland, sedan 1996 tillsammans med den omgivande Gammelstads kyrkstad uppförd på lis- tan över våra Världsarv. l Noter INLEDNING, sid 9-20 Socknens historia har behandlats av Bygden 1923, men främst av prosten Albert Nordberg (1871-1954), verksam i Nederluleå 1901-47. Den första upplagan av dennes sock- enverk utkom 1928, den andra 1965 och 1970. Nordberg har många viktiga upplysningar om kyrkan och dess inventarier och har även genom ett stort antal uppsatser delat med sig av sitt stora kunnande om olika företeelser inom socknen, se vidare litteraturförteckningen i denna volym. Bland övriga verk kan nämnas Enequist 1937 om Nedre Luledalens byar, Steckzen 1921 om Luleå stads his- toria samt även dennes verk om birkarlar och lappar från 1964. Den senaste forskningen representeras av Waller- ströms avhandling "Norrbotten, Sverige och medeltiden" från 1995, som varit en viktig källa i detta sammanhang. Det tvärvetenskapliga forskningsprojektet "Luleälvspro- jektet" ger genom publikationen "Att leva vid älven" 1996 en bred och fördjupad bild av utvecklingen på olika områ- den. Ett viktigt verk är "Luleå kommuns historia l. Från istid till 1750" av Lundholm-Nyström 1992, som utgjort källa till stora delar av bokens inledning. Till de här nämn- da kommer en rad skrifter, se litteraturförteckningen. 2 Walterström 1995:1, s 91 ff. 3 DS IV, nr 2602. Pub!. med översättning hos Nordberg 1965, s 38. 4 DS IV, nr 2850. Nordberg 1965, s 40. 5 Walterström 1995:1, s 48 f. 6 Birkarlarnas ursprung och verksamhet har gett upphov till omfattande diskussioner och en rik litteratur i ämnet. En sammanfattande granskning görs hos Walterström 1995:1, s 239 ff. 7 Walterström 1995:1, s 49 f. 8 DS IV, nr 3409. Nordberg 1965, s 50 f. 9 Walterström 1995:1, s 54 f. Här diskuteras kapellens olika funktion under medeltiden. 10 DS III, nr 1946, tillägg till pastoratsförteckningen från 1314. Tillägget är dock mycket svårläst och kan därför ifrågasättas. Klart är dock att det tillkommit på 1300-talet, se Walterström 1995:1, s 52 ff. 11 Lundholm 1992, s 102 ff. 12 Ahnlund 1920, s 216 f; Nordberg 1965, s 143 f. 13 Olofsson 1962, s 206 f. 14 Nordberg 1965, s 56; Lundholm 1992, s 108 ff. Luleå med Kalix älvdal hade 120, Skellefteå 60, Torneå och Piteå 30, Bygdeå 40 och Lövånger 20 rökar. Det innebär att 32 % av befolkningen/skattekraften tillhörde Luleå. 15 Walterström 1995:2, s 39 ff. 16 Nordberg 1965, s 141 f. Anteckningar om resorna teckna- des ned av prosten Andreas 0/ai i Skellefteå på 1530-talet. En!. dessa besökte ärkebiskoparna dessa nordliga trakter i Norrland vid tio tillfällen åren 1298-1525. 17 Jakob Ulvsson (1435-1521), ärkebiskop 1470-1514. Jakob Ulvsson var dock fråntagen förläningen åren 1497- 1501 då inkomsterna tillföll kung Hans. Se Kellerman 1939, s 22 ff; Nordberg 1965, s 67. Se vidare om ärkebiskopens inkomster under Kyrkobyggnadens historia, not 13. 18 Se t.ex. Walterström 1983, s 16 ff; Lundholm 1992, s 121 ff; Nyström 1992, s 124 ff. 19 Nyström 1992, s 125 ff. 20 HLA, Nederluleå kyrkoarkiv, K III:l , besiktn prot 20 aug. 1737. 21 & Begreppen kyrkstad och kyrkby definieras av Bergting 1964, s 40 f. "Med kyrkstad avses de klungor av byggnader som ligger intill kyrka eller kapell och är avsedda att användas som bostad vid tillfälliga och kortvariga besök på kyrkplatsen." Kyrkstaden skall skiljas från begreppet kyrkby. "Med kyrkby avses den bebyggelse som tillhör den permanenta bosättningen vid kyrkan och som vanli- gen fiskalt eller på annat sätt behandlas som en enhet." 22 standardverket om kyrkstädernas historia samt deras kyrkliga, merkantila och judiciella funktioner är Bergting 1964. Gammelstads kyrkstad och kyrkstadslivet har behandlats främst av Berthelsson 1953; Isaksson 1992; Nyström 1996. Uppgifterna har främst hämtats från dessa samt från "The church village of Gammelstad. Applica- tion for inclusion on the World Heritage List" (Samman- ställning från 1995 hos RAÄ inför nomineringen på världsarvslistan). Ett rikt arkiv- och bildmaterial finns i ATA:s arkiv, RAÄ. 23 Bureus/Klemming 1886, s 181. 24 Bergting 1964, s 100 ff; Nordberg 1970, s 434. 25 Nyström 1996, s 45. 26 Tiden 1621- 1649 har behandlats främst av Steckzen 1921. 27 Bergting 1964, s 104 f. 28 Denna tid och invånarna i staden har behandlats utförligt av Nordberg 1965, s 106 ff. 29 Nordberg 1965, s 138 ff. 30 Bergting 1964, s 75 ff. 31 Nordberg 1965, s 435. 32 Nyström 1996, s 46. 33 Pressmeddelande utsänt av RAÄ den 6 december 1996. I nomineringshandlingarna lyder motiveringen för ett anta- gande: "The church town of Gammelstad represents a type of Nordie settlement that has nearly disappeared. It has been shaped more by humanneeds than by economic and geographical forces and combines urban and rurallife in a remarkable way. In Gammelstad the custom of remai- ning by the church for the entire weekend has created a way of Iife and style of building whose main features have been preserved unchanged for 400 years." Övriga svenska objekt uppförda på Världsarvslistan är: Drottningholms slottsområde (1991), Birka/Adelsö 180 NEDERLULEÅ KYRKA (1993), Engelsbergs bruk (1993), Hällristningarna i Tanum (1994), skogskyrkogården i Stockholm (1994), Hansesta- den Visby (1995) samt natur- och kulturområdet Lapp- lands världsarv (Laponia) (1996). För uppgifter rörande Världsarven vill förf. tacka Birgitta Hoberg, internationell sekreterare, RAÄ. KYRKOGÅRDEN OCH DESS BYGGNADER, sid 21-38 l Hackzell1731, i: Norrbotten 1928, s 52; Nordberg 1970, s 440. Roi, rohl, ror, gravhus i form av ett litet hus av trä. (Ordbok över svenska språket). 2 Nordberg 1970, s 441. 3 HLA, Nederluleå kyrkoarkiv, K 1:1, besiktn prot 1819. 4 HLA, Nederluleå kyrkoarkiv, K 111:1, besiktn prot den 20 aug 1737. 5 Nordberg 1970, s 439. I ett kungl. cirkulärberv den 28 augusti 1764 meddelades att reparation av gamla kyrka- balkar endast fick ske med kallstensmur utan något bruk, kalk band, vitlimning eller täckning. Täckning med trä var ett "onödigt slösande med skogen". 1804 inskärpte Här- nösands domkapitel förbudet på grund av överträdelser och tillät täckning endast med tegel, skiffer och takpan- nor. 6 Norrbottens Kuriren den 10 juli 1905. Personerna hade begravts i sina kläder och delvis utan kista. Det antogs att det var lämningar efter de ryssar som stupade under anfal- let 1718, då bönderna i Nederluleå samlade sig till försvar bakom bogårdens murar. 7 Stiglucka, steglucka och bogårdsport är synonyma begrepp. "Stegport" och "port" är dock de vanligast före- kommande benämningarna i kyrkans arkivalier för dessa ingångar. 8 RA, Ecklesiastikdepartementets arkiv, konseljakt 1905 den 23 juni, nr 36. 9 Johansson 1993, s 45 f. 10 Hallström, Erik, lantmätare, konduktör, från Sunderbyn, Luleå. 11 Alm, Olof Gustaf (1803- 1874), byggmästare från Heden (Boden). Var verksam i uppförandet av kyrkorna i Neder- torneå-Haparanda (1825), Överluleå (1831), Överkalix (1840) och Norsjö (1843). 12 Blom-Carlsson, Carl Gustaf (1799- 1868), arkitekt, 1818 konduktör vid ÖIÄ, 1829 tf arkitekt vid ÖIÄ, 1841 pro- fessor vid Konstakademien, 1844 arkitekt vid ÖIÄ, 1862 intendent vid ÖIÄ. 13 RA, ÖIÄ:s arkiv, F II aab:lO. Se även Nordberg 1939, s 9 ff samt Flodin 1993, s 66 f och 104 f. 14 Nordberg 1939, s 18 ff. 15 Nordberg 1965, del I, s 136 och D:e 1970, del II, s 441. 16 Se not 4 ovan samt besiktn prot den 26 juni 1740, f 448 ff. 17 HLA, Nederluleå kyrkoarkiv, N 1:1, visprot 1872; K IV a: l, brandförsäkr.handl. 1879. 18 Nordberg 1970, s 440. För fastställandel av materialet i gravhällarna tackar förf. geologen, prof. Bengt E H Loberg, Gammelstad. 19 Nils Berghem (1665-1712), andre komminister i Luleå socken 1698-1712). Gift med Elisabeth Johansdotter Orre (1675-1711), från Råneå. Enl. Nordberg 1970, s 720 ff är eller var inskriften: "Härunder vilar Capelanen Herr Nicolaus Berghemius och hans kära hustro Elisabet Orre samt deras nyo barn Anno 1712." Ang. stenens placering, se ATA, Ekdahls saml. A 14, f 98; Bygden 1923, s 229. 20 Tidigare har varit synligt även bokstäverna "HE" samt ett bomärke. Nordberg 1970, s 440 f. 21 & Laurentius Erici Lang (1711-72), kyrkoherde och prost i Luleå pastorat 1758-72. Gift med Elsa Margareta Hille- ström (1717-82). Bygden 1923, s 211 f; Nordberg 1970, s 690 ff. 22 Nordberg 1970, s 831. För utförlig biografi om ärkebisko- pen Erik Benzelius d. ä. och hans söner, se Nordberg a.a., s 821 ff. BYGGNADER PÅ KYRKBACKEN, sid 39-41 l Bureus/Klemming 1886, s 181. 2 Ibidem, s 186. 3 Nordberg 1970, del II, s 435 f. 4 HLA, Nederluleå kyrkoarkiv, K 111:1, besiktn prot den 20 aug 1737, kyrkorådsprat den 28 dec 1737, sockens! prot den l jan 1738, besiktn prot den 26 juni 1740. 5 HLA, Nederluleå kyrkoarkiv, K 111:1, prot 1747, f 451. 6 Stockholm, Allmänna brandförsäkringsverket, försäkr. nr 6 (år 1782). 7 HLA, Nederluleå kyrkoarkiv, L I b:4, inv u.å. men sanno- likt från 1737. 8 Nordberg 1965, s 194. KYRKOBYGGNADEN- EXTERIÖR OCH MURVERK, sid 42-54 l Förf. vill framföra ett varmt tack till geologen, prof. Bengt E H Loberg, Gammelstad, för värdefulla upplysningar samt en intressant och givande diskussion rörande sten- materialet i kyrkan och dess inredning. Kyrkans murverk och dess många bergarter behandlas även i en artikel i Dagens Nyheter den 5 oktober 1989. 2 Det kan bero på att mesta möjliga material skulle tillvara- tas och trasiga tegel kom då till användning i partier där detta var möjligt, i synnerhet i slutskedet av arbetet. Detta förhållande har rått långt fram i tiden, enl. iakttagelser från andra byggnadsverk och upplysningar av äldre mura- re. 3 Yttre predikstolar eller predikaöppningar från senmedel- tiden är kända från åtskilliga håll i Finland. Öppningar från vapenhusets vind, på samma sätt som i Nederluleå, förekommer bl.a. i Hollola, Bjärnå och Nykyrko kyrkor. I Sverige är tidigare förekomst av yttre predikstolar känd från Strängnäs domkyrka, Växjö domkyrka, Ronneby kyrka och Kårsta kyrka. Se Sv K vol85, s 41 f; vollOO, s 308 ff; vol136, s 89 f; vol67, s 202; Drake 1973, s 170 ff; Pern/er 1982, s 85 ff; Walterström 1995:2, s 36. Även i en del sti- gluckor (stegportar) finns predikoöppningar, se Johans- son 1993, s 79 f. 4 Beskow 1955, s 49 ff. 5 Samma bokstäver, MIS, finns också inristade på baksidan av en gavel till korbänken, se Inredning och inventarier. 6 För tolkningen tackar förf. prof Birger Bergh. 7 Lennart Karlsson har velat se dörren som en efterföljare till de medeltida dörrarna, se Karlsson 1988, s . Det troli- ga är dock att beslagen är medeltida, bl.a. är nyckelbrick- an av samma karaktär som på den bevarade, medeltida dörren mellan vapenhuset och långhuset. 8 HLA, Nederluleå kyrkoarkiv, K III:l , besiktningsproto- koll1737. 9 Fönstrens mått J 737: Korets östfönster: h 6 Sfs alnar (398 cm), b l Sf6 alnar (110 cm); Korets och långhusets sydsida: h 7 Sfs alnar ( 458 cm), b 111f24 alnar (88 cm); Yästgaveln: h 6 3f• alnar ( 405 cm), b l Sfs alnar (98 cm). l aln = 60 cm. Tillkommet 1741-79: Långhusets nordsida, tre fönster: h 640 cm, b 210 cm. Fönstrens mått 1997: Korets östfönster, h 600 cm, b 110 cm; Korets och långhusets syd- och nordsida, h 640 cm, b 210 cm; Västgaveln: h 520 cm, b 135 cm. 10 ATA, rapport dnr 7325f69 F. Vid golvundersökning 1969 påträffades i koret sex bitar gröntonat glas och i sakristi- an fem bitar färgat glas, tre gröna och två blå. Glasbitarna kan möjligen ha varit bemålade. Glasbitarna har retusche- rade kanter, vilket visar att de har suttit i fönster med bly- spröjs. 11 & Fönstrets mått1737: H 1 1h aln (80 cm), b l fs aln (68 cm). Fönstrets mått 1763 och 1997: H 170 cm, b 110 cm. Till- kommet1763: På norra sidan, ett fönster: h 170 cm, b 130 cm; samma mått 1997. KYRKOBYGGNADEN- INTERIÖR, sid 55---{)6 l Bureus 1886, s 223. 2 Nordberg 1970, del II, s 446. 3 HLA, Nederluleå kyrkoarkiv, K III:l , besiktn prot 1737 och 1740. 4 ATA, acta, Nederluleå, rapport av Thomas Wallerström 1992, dnr 7324f69 F. Undersökningen utfördes omkring årsskiftet 1969-70 under ledning av l:e antikvarie Kjell Lundholm, Norrbottens museum. För den dagliga arbets- ledningen och en del dokumentation svarade byggnads- teknikern Alf lsacsson. De grävda området omfattade endast en del av kyrkan, främst koret, sakristian och mitt- gången i långhuset. Ytterligare fynd eller upplysningar av värde för kyrkans historia kan därför finnas i resterande, numera oåtkomliga delar av kyrkan. Rapporten samman- ställdes först 1992 på basis av befintligt dokumentations- material, dagboksanteckningar, provisorisk fyndförteck- ning, fältanteckningar och muntliga upplysningar. 5 Se not 3 ovan samt KYRKOBYGGNADEN - EXTERI- ÖR OCH MURVERK, not 9- 11. 6 l samband med inbrott 1663 framfördes vid tinget 1674 att det fanns inget lås på dörren "Ytan allenast een Boom innantill". Nordberg 1970, s 512. 7 Nordberg 1947, s 23. 8 Lennart Karlsson vill datera dörren till omkr. 1500, då han anser denna dörr och den likartade dörren i Skellefteå NOTER 181 landsförsamlings kyrka vara retarderade och ha sina före- bilder i Uppland. Se Karlsson 1988, vol I, s 116 f och vol II, s 332 ff. KYRKOBYGGNADENs HISTORIA, sid 67-87 l DS IV, nr 3409, år 1339; Bygden 1923, s 191; Nordberg 1965, s 50 f. 2 Lundholm 1992, s 102 ff. 3 Nordberg 1965, s 49 ff. 4 ATA, acta, Arkeologisk undersökning av golv i Nederlu- leå kyrka, rapport av Thomas Wallerström, d nr 7325f69 F, se vidare ovan KYRKOBYGGNADEN - INTERIÖR, not 4. Ett stort antal fynd insamlades, bl.a. 237 mynt från tiden ca 1430-70 tilll882. Av dessa var sex mynt präglade före reformationen. Mynten har konserverats och tillförts Norrbottens museum. 5 Den förkolnade träbiten, som hade en välbevarad struk- tur, har undersökts av l :e an t. Ulf Strucke, RAÄ, som kon- staterat att den bestod av furu, klent virke, ca 30 år gam- malt. Troligen hade träbiten, av vilken påbörjats förmult- ning (ca l år), blivit kvar från bränningen, som sannolikt gjordes i mila, eller legat i den grop där kalksläckningen gjordes. 14C datering av träkolet har utförts av Tandemla- boratoriet vid Uppsala universitet. Resultatet av denna undersökning visar att dateringen av kolstycket ej kan föras längre tillbaka än 1430. Kalibreringen ger med l sigma intervallet 1490-1650 (motsvarar 68,2 % säkerhet) och med 2 sigma 1450-1670 (95,4 % säkerhet). Väljer man ett kontidensvall på 3 sigma, vilket innebär att den date- rade händelsen med 99,7 % säkerhet ligger inom interval- let erhåller man tiden 1430 till nutid. Tar man därtill hän- syn till den uppskattade egenåldern på det daterade mate- rialet, ca 30 år, kan tiden för kalkbränningen inte föras till- baka längre än 1460. Mer troligt är en tidpunkt 5- 10 år senare. För hjälp med tolkningen av resultatet tackar förf. Ulf Strucke. Det är ej känt varifrån kalken kom. Vid kalkslagning av kyrkan 1703-04 hämtades kalken från Piteå och för repa- rationer i mitten av 1700-talet och rappning av kyrkan på 1770-talet hämtades kalken från Skellefteå. Det är troligt att merparten av kalken för kyrkans uppmurande hämta- des från annat håll än Luleå-trakten men släcktes på bygg- nadsplatsen. E n viss tidsåtgång kan ha krävts för bränning och släckning innan bruket blandades. 6 Se ovan not 4. 7 Bygden 1923, s 192, vill datera kyrkan till 1400-talets sista årtionden. Wallerström 1995, s 38 f, anser det mest sanno- likt att kyrkan byggdes omkr 1500. Gerda Boethius har ansett kyrkan vara uppförd under olika perioder. Vid sitt besök här 1947 var dock kyrkan putsad och möjligheterna till närmare iakttagelser av murverket därför begränsade, se Nordberg 1965, s 64 f. Beskow 1955, s 53 ff, framför teo- rin att en ca 26 m lång stenkyrka skulle ha uppförts i bör- jan av 1400-talet och att den skulle ha förlängts i slutet av 1400-talet, då även vapenhuset och sakristian skulle ha tillkommit och kyrkan välvts. Den skarv som Beskow 182 NEDERLULEÅ KYRKA tyckt sig skönja i norra muren, och som ska bekräfta teo- rin om en tillbyggnad, går dock ej att uppfatta. 8 HLA, Nederluleå kyrkoarkiv, K III:1, besiktning.prot. från 1737. Enl. detta var "sielfwa Kyrchian med twenne jern- dörrar försedd, med sine lås och stadiga Ståckbommar." Bommen vid dörren till långhuset är ej bevarad. Då por- talens smyg på insidan är alltför grund för att en bom ska ha varit infälld här på samma sätt som vid kordörren är det troligt att bommen suttit utanpå muren. En grop i murverket vid östra sidan av öppningen kan ha varit plat- sen för ett fäste eller en låsanordning. 9 Fönstren och deras storlek behandlas närmare i kapitlet KYRKOBYGGNADEN - EXTERIÖR OCH MUR- VERK, Tidigare fönster, not 9-11. 10 Johansen 1965, s 85 ff; Stenström 1994, s 120 ff. 11 & Ett välkänt exempel är domkyrkan (Mariakyrkan) i Visby, som var de tyska köpmännens kyrka. Här användes den stora vinden som magasin, till vilken varorna hissades upp genom en stor öppning i östgaveln, se Svahnström 1978, s 77 f. En grupp kyrkor, som har många drag gemensamma med Nederluleå kyrka, är de medeltida gråstenskyrkorna i Finland. De flesta av dessa har en eller flera öppningar till vinden, placerade på gavlarna och tillräckligt stora för att med en lyftanordning kunna tjäna som intag för gods och byggnadsmaterial, se Hiekkanen 1994, s 118 ff. 12 Holmbäck-Wessen 1940, s 264. 13 Ärkebiskopen miste förläningen åren 1497-1501 under kung Hans regering. Fram till1496, då Torneå brändes, var räntan från Västerbotten normalt drygt 700 mark, 2.400 st gråskin n, 40 st mårdskinn samt en viss inkomst från laxfis- ket. 1501 uppskattades räntan från Norrbotten (Väster- botten) till 1.000 mark årligen. Se Kellerman 1939, s 22 ff; Nordberg 1965, s 67. Denna mängd skinn måste ha samlats och förvarats på en säker plats inför vidare transport. Lag- rades de i kyrkan? 14 & Bygden 1923, s 194 f. Sverkillus O/avi (d efter 1502), kyr- koherde i Luleå pastorat 1481- 1502, syssloman i Uppsala domkyrka 1497-99. 15 Walterström 1995:1, 339 ff. 16 Kellerman 1935, s 263 f; Wester 1972, s 37. 17 Nordberg 1965, s 67. Uppgiften om kyrkans invigning den 29 juni 1492 är vanligt förekommande i litteraturen och har kommit att framstå som faktum. Detta datum togs också som grund för firandet av kyrkans 500-årsjubileum 1992. 18 Holmbäck-Wessen 1940, s 265 o 279. 19 Enl. noteringar i ett missale från 1200-talet, tillhörande Arnäs kyrka i Ångermanland, skulle ärkebiskop Jakob Ulvsson ha besökt kyrkan detta år, se Brunius 1991, s 464. Enl. en bevarad förteckning över ärkebiskoparnas visita- tioner hos församlingarna i "Norrlanden" åren 1298-1642 företog inte ärkebiskop Jakob Ulvsson någon resa dit mel- lan åren 1472 och 1507, se HLA, Nederluleå kyrkoarkiv, O 11:2, f 127-129. 20 Nordberg 1965, s 66 f. 21 Nordberg 1970, s 535 ff. 22 Walterström 1995, s 38. 23 Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid IX, 1964, s 675, artikel om kyrkmässa av C-G Andren. 24 HLA, Nederluleå kyrkoarkiv, O 11:2, f 127-129, ärkebi- skopsvisitationer 1298-1642; Nordberg 1965, s 67. Invig- ningen i Skellefteå ägde rum i februari , "dock sattes Kyr- kio-messodagen näst efter Johannis Döparens" och kyr- kans helgades av allt att döma åt Petrus och Paulus. För detta talar att kyrkan besöktes av ärkebiskopen på "Petri och Pauli dag" åren 1559 och 1616. Här är ett exempel på att kyrkmässan inte kom att firas på årsdagen av kyrkans invigning utan på dagen för kyrkans patronus. 25 Bygden 1923, s 192. 26 Bureus/Klemming 1886, s 224. 27 HLA, Nederluleå kyrkoarkiv, L I a:1 (räk 1652- 53), L I b:1 (räk 1652- 76), L I b:2 (räk 1652-78), L I b:3 (räk 1681-1725) och L I b:4 (räk 1726-1760). 28 L I b:2, räk 1659. Den bibel, som Jöns Jönsson fick, var sannolikt den Gustav Vasas bibel som tidigare under 1900-talet såldes på auktion i Sunderbyn, se Nordberg, del II, 1970, s 442. 29 Av kostnaderna att döma var l läst = 12 tunnor. 30 Suecia antiqua et hodierna, pi 11:73. Graveringen till kop- parsticket gjordes av holländaren Johannes van den Avee- len år 1700. Teckningen utfördes av löjtnanten Wallmar Gustaf! Läw vid Västerbottens regemente år 1695 och leverades omgående till Erik Dahlberg, som svarade för förlagan, se Bygden 1943, s 7 ff samt Dahlberg 1968, del III, fig 1875- 1885. 31 & Lagergren 1927, s 61 ff, beskr 1696 av borgmästaren i Luleå stad, Jacob Ruuth. 32 HLA, Nederluleå kyrkoarkiv, K III:l , besiktn prot den 20 aug 1737. Fönstrens storlek, se ovan KYRKOBYGGNA- DEN- EXTERIÖR OCH MURVERK, Tidigare fönster samt not 9- 11. Besiktningen hölls på befallning av landshövdingen Gabriel Gyllengrip av domhavanden Michael E Höijer samt sex nämndemän från Råneå socken, Anders Larsson i Prästholmen, Hans Andersson i Niemisel, Hinrik Person i Böleå, Nils Olofsson i Häs tån, Pär Jönsson i Rånbyn och Johan lönsson från Jämtön. Fullmäktig för konsistorium i Härnösand var kyrkoherden i Råneå Samuel B/ix och för landshövdingen landsfiskalen Jean Brun. Kyrkoherden i Luleå Jacob Renmark deltog på egna vägnar och för för- samlingen nämndemännen Henrik Hermansson i Gädd- vik, Knut Hansson i Ängesbyn och Pär Hindersson i Björsbyn samt /sak Pärsson i Persön, Lars Olofsson i Ängesbyn och kyrkvärden Olof Pärsson i Sunderbyn. Samtliga dessa har undertecknat protokollet. 33 HLA, Nederluleå kyrkoarkiv, K 111:1, prot den 26 juni 1740. Närvarande vid mötet var: Landshövdingen Gabriel Gyllengrip, prosten Jacob Renmark, lantkamreraren Nils K rö ger, borgmästaren Olof Uneus, kyrkvärdarna Per Hin- dersson i Biörsbyn och Per Jfwarsson i Callax, sexmännen Olof Oh/son i Ersnäs, Nils Oh/son i Säwastbyn, Nils Per- son i Persön, Erich Erson i Måttsund och Herman Hans- NOTER 183 son i Långnäs, muraren Hendrich Hermanson i Gäddvik samt häradsskrivaren Nils Bergström, som förde protokol- let. 34 HLA, Nederluleå kyrkoarkiv, K III:l , f.37 och f.55. 35 Nordberg 1970, s 443. 36 HLA, Nederluleå kyrkoarkiv, K 1:1 , avskrift av besiktn prot bland sockenstämmoprotokollen. Besiktningen gjor- des även ur brandskyddssynpunkt med kontroll av stegar o. d. 37 Vid sockenstämman den 15 april 1838 framfördes att det blivit bekant att man på åtskilliga ställen, som i Skellefteå, blandade grov harts i tjäran. Ordföranden lovade, att genom en skrivelse till kontraktsprosten Nordlander i Skellefteå underrätta sig om "både nyttan häraf samt sät- tet att dermed förfara". Om blandningen var att rekom- mendera skulle harts inköpas, vilket också gjordes. Denna kokades sedan tillsammans med tjäran. En!. arkitekt Janus z Grenberger, RAÄ, som förf. tackar för givande dis- kussioner, gjordes detta för att tjäran skulle få en simmig och mindre lättflytande konsistens. 38 HLA, Nederluleå kyrkoarkiv, N 1:1, f 69 ff. 39 Redogörelsen för renoveringen grundar sig på program och skriftväxling i ATA:s och K-byråns arkiv samt en arti- kel av landsantikvarien Gunnar Ullenius i Norrbottens Kuriren den 24 december 1936. 40 Detta kan iakttagas på fotografier i Norrbottens museum, bildarkivet, tagna i samband med nedknackningen av put- sen 1954. Här kan också konstateras att översta delen av östgaveln hade murats om på 1700-talet. 41 Beskow 1955, s 49 ff. 42 Se ovan not 4. KALKMÅLNINGAR, sid 88-102 l En hel del detaljer, i synnerhet på väggarna, har försvagats eller gått förlorade sedan framtagningen och restaure- ringen 1909. Tolkningen av en del motiv har gjorts med hjälp av fotografier från restaureringen 1909. För värde- full hjälp med den ikonografiska tolkningen av målning- arna och granskningen av detta kapitel vill förf. framföra ett varmt tack till fil dr Ingalill Pegelow. 2 En!. legenden var Tomas skicklig i byggnadskonsten och begav sig till konungen i Indien för att bygga ett palats åt denne. T. avbildas med vinkelhake eller lans. 3 Meddelat i brev från fil. dr. Jan Raneke, till vilken förf. vill framföra ett varmt tack för datering och korrekt beskriv- ning av vapnet.Jakob Ulvsson (örnfot) (omkr 1435-1521), ärkebiskop 1469-1514. Se närmare om ärkebiskopen i kapitlet KYRKOBYGGNADENs HISTORIA. 4 Albertus Pictor, även omnämnd som Albert Pärlstickare (tro!. o 1440-1509/10), kyrkornålare och brodör i Stock- holm. 1473- 1509 nämnd som borgare i Stockholm. Ett trettiotal målningssviter av Albert eller hans krets är kända. Målningarna i Nederluleå omnämns som det nord- ligaste exemplet på målningar av Albert eller hans krets, se Cornell 1918, s 199 ff, Lundberg 1961, s 12 ff, Nisbeth 1986,196 f. Målningarna har även behandlats i en uppsats av Eva Grennberg 1994. 5 Norrbotten 1928, s 52. 6 HLA, Nederluleå kyrkoarkiv, K III:l, besiktn prot 1737 och 1740. 7 Nordberg 1971, s 68 ff. 8 Bohm 1968, 447 ff. 9 Från bygd och vildmark 1970, s 205. INREDNING OCH INVENTARIER, sid 103-176 l Nischerna på altarets framsida kan ha varit relikgömmor, se t.ex. Hildebrand 1898-1903, s 256. På Gotland finns högaltare utformade med en öppning på baksidan, täckt av en låsbar lucka, som leder till ett förvaringsskåp, se Stolt 1979, s 40. Denna funktion kan också ha varit möjlig i Nederluleå. 2 ATA, acta, Rapport av Thomas Wallerström 1992, Raä dnr-nr 7325/69 F. 3 Anders Hellberg, senare Hellberger (1748-80), från Piteå landsförsamling, son till komministern där, lärling hos porträttmålare i Stockholm. Reste 1775 till Paris och året därpå till Västindien, där han avled i San Domingo 1780. Har även gjort målningarna på altarskåpets dörrar, se detta. Nordberg 1970, s 462. 4 Andersson 1980, s 195 f. 5 För hjälp med den ikografiska tolkningen av motiven tackar förf. fil dr Ingalill Pegelow. 6 För dessa uppgifter tackar förf. konservator Peter Tånge- berg, som i samband med pågående konservering gör en omfattande undersökning och dokumentation av skåpet och dess olika delar. 7 Detta bekräftas av konservator Peter Tångeberg, som kun- nat iakttaga Antwerpenmästarnas signatur, en avhuggen hand, på åtskilliga ställen. 8 Altarskåpet har behandlats främst av Nordberg 1910, s 22 ff; d:e 1928 och 1970, s 460 ff; Roasval 1934, s 315, 320; Isaksson 1956, s 93 ff; Andersson 1980, s 195 ff. Importen av nederländska (flamländska) altarskåp var koncentre- rad till de första årtiondena av 1500-talet, med något exempel från slutet av 1400-talet. Av dessa finns 38 beva- rade i Sverige idag och fragment finns av ytterligare fyra skåp, några kan ha försvunnit utan att lämna spår efter sig. Bland de största av dessa altarskåp, kanske det högsta, är det i Nederluleå. 9 Den rådande uppfattningen i litteraturen är att predellan skulle ha tillkommit senare. En orsak till detta är inskrif- ten, som av en del författare tolkats som en signatur från 1602. Inskriften har ristats in med ett vasst föremål på målningen och är sannolikt sekundärt tillkommen. 1731 uppmärksammades den av Hackzell, se Norrbotten 1928, s 51. Hackzell tolkade dock inskriften till "602 Lod", en uppgift som antogs avse värdet av altarskåpet. Denna uppfattning kom sedan att upprepas i litteraturen. Roas- val jämför denna predella med två predellor i Strängnäs och Västerås domkyrkor och vill tillskriva samtliga tre anonymmästaren Groothes verkstad. Någon annan date- ring för predellan än för altarskåpet i övrigt anför inte lM NEDERLULEÅKYRKA Roosval, se d:e 1934, s 315 och 320. Vid ett besök i kyrkan 1936 framförde dåvarande intendenten vid Nationalmu- seum, dr Sixten Strömbom, den bestämda åsikten att pre- dellan målats under 1500-talets första eller andra årtion- de, se Nordberg 1970, s 463. 10 Bureus/Klemming 1886, s 197. Bureus uppger även att det gavs 300 marker för tavlan i Nording: (Nordingrå). Bureus framför även följande jämförelse, s 223. "Altare taflan i Lule, mera kostvart än södhra Upsala taflan i Domkyrki- an men inthtet så däjeligha giorda beleten." 11 Lagergren 1927, s 63. 12 Motivet "Cristi födelse", som Hellberg fick i uppdrag att måla, har ovan tolkats som "Herdarnas Tillbedjan" då krubban saknas och Jesusbarnet återges i sittande ställ- ning. Kanske har Hellberg missuppfattat en ev. förlaga. 13 ATA, Ekdahls sam!. A 14, f 89-92,95, 189-192. 14 Isaksson 1956, s 98 ff. 15 Lagergren 1927, s 63 f. 16 Norrbotten 1928,51 f. 17 Linnteus 1975, s 95. 18 Hiilphers 1789, s 145. 19 Den gråtande Mariabilden framstår som unik. Förf. har ej kunnat finna belägg för någon ytterligare bild med denna konstruktion. 20 Se not 16. 21 Se not 17. 22 Se not 18. 23 Stolt 1984; Ni/sen 1991, s 83 f. Draperier vid sidan av alta- ret föreskrevs i ärkebiskop Nils Ragvaldssons statuter från ca 1440. Stavar var då placerade i koret, vid sidan av altaret, och mellan stavarna var draperier uppsatta. En del stavar har sekundärt förvandlats tillljusbärare. Det före- kom att änglafigurerna i den ena handen höll primklock- an och i den andra en ljushållare. Ljusstavar med meka- niska änglar har behandlats av Bengt Stolt i flera artiklar 1984. Stolt räknar upp 25 kända kyrkor som har eller haft änglafigurer med rörlig arm. De bevarade figurerna har daterats till1400-talets slut eller 1500-talets första årtion- den. 15 av dessa kyrkor har tillhört Uppsala ärkestift, bland dem finns även Skellefteå landskyrka. 24 ATA, Handskriftssaml., brevserie I, vol 21, ant. av Man- delgren. Nils Månsson Mandelgren (1813- 99), tecknare, kultur- och konsthistoriker, företog många resor för att teckna av och beskriva svenska kulturminnen samt samla in föremål. 25 Nordberg 1970, s 482. 26 Inskrifterna avser häradsskrivaren Mårten Hack zell och hans hustru Anna Plantin samt Olof Andersson och hans hustru Margareta Hansdotter från Börjelslandet, som tro- ligen var donatorer. 27 Nils Jacobsson Fluur (f omkr 1670), från Anundsjö sn, Ångermanland. Genom sin hustru släkt med storsnicka- ren Erik Olofsson Bring, hos vilken Fluur troligen gick i lära. 1694 flyttade Fluur till Piteå, 1697-1706 bosatt i Tor- neå, 1707 åter i Piteå, 1709-17 bosatt i Luleå sn, först i Antnäs sedan Sunderbyn. 1718-21 åter i Piteå, hans öden efter 1721 okända. Fluur utförde en rad arbeten som pre- dikstolar och stora ramverk, främst i Torneå, Piteå, Piteå landsförsamlings kyrka (Öjebyn) och Nederluleå. Predik- stolen i Nederluleå anses som hans främsta verk. Anna- Greta Näslund och Ingrid Telhammer har klarlagt Fluurs härkomst och verksamhet, se Näslund-Telhammer 1986. 28 Hamberg 1974, s 167. Uppgifterna har meddelats Ham- berg av konservator Frithiof Erichsson. Fluur har med dessa enkla medel och denna färgställning givit en illusion av högreståndskonstens sammanställning av t.ex. silver och ebenholts. 29 Artikel sign. Jack i Norrbottens Kuriren den 26 juli 1960. Av denna framgår att arbetet utfördes av Fridthiof Erich- son med dottersonen Peter Skate från Hälsingborg som medhjälpare. År 1891 sägs Erichsons far ha arbetat med en mindre restaurering av Flurs verk, troligen i samband den tidigare nämnda renoveringen av predikstolen. 30 Nordberg 1970, s 450 f. 31 Norrbotten 1928, s 52. 32 HLA, Nederluleå kyrkoarkiv, K 111:1, besiktn prot den 20 aug 1737 och den 26 juni 1740. 33 Medeltida predikaöppningar av likartad utformning finns bevarade i Munktorp i Västmanland, Vamblingbo på Got- land och Husaby i Västergötland. Se Hildebrand 1898-1903, s 340 ff; Ekström 1956; Pern/er 1982, s 82 ff; Nit- sen 1991, s 192 ff. 34 Meddelande i brev från fil. dr. Jan Raneke, till vilken förf. viii framföra ett varmt tack för datering samt en korrekt heraldisk beskrivning av vapnen. 35 Franklin 1966, s 195 ff. 36 Detaljerade uppmätn.ritn. av korstolarna och gavlarna gjordes av ! war Andersson 1944, förvaras i ATA, acta. 37 Inristningarna är föremål för närmare studier av Agnes Palmgren och Olle Malmsten, Luleå. Tack vare den stora personkännedom de förvärvat genom sina forskningar rörande socknen och dess invånare har de kunnat identi- fiera en rad initialer samt namn på präster. Under dessa ristningar finns figurristningar samt kristna symboler. Se artikel av Janne Enbom i Norrbottens-Kuriren den 2 okt 1997. En publicering av det undersökta materialet förbe- reds. 38 HLA, Nederluleå kyrkoarkiv, K 111:1, bänkdeln.längd 1780. 39 Bygden 1923, s 208. 40 HLA, Nederluleå kyrkoarkiv, K 111:1, bänkdelningslängd 1780, f 387. Samma indelning tillämpas i en längd från 1790-talet. 41 Se not 32. 42 HLA, Nederluleå kyrkoarkiv, L I b:l , bänkdelningslängd 1747. 43 Hiilphers 1758, utg 1978, s 101. 44 HLA, Nederluleå kyrkoarkiv, K 111:1, bänkdelningslängd den 23- 24 okt 1780. Bänklängden är mycket detaljerad med angivande av namn och hemvist för ett stort antal personer samt bänkplacering. Vissa principer tillämpades så att de som tidigare suttit längre fram i kyrkan nu fick '' ' sina platser längre bak och tvärtom. En viss hänsyn togs också till ålder då de yngre fick lämna plats för äldre. Pla- ceringen skedde genom kategoriindelning av besökarna. På manfolkssidan i långhuset satt bönder från olika byar och gårdar samt längre bak fjärdingskarlar, gästgivaren, postföraren och drängar till ståndspersoner. På kvinn- folkssidan var de första bänkarna avsedda för prästfruar, klockarens hustru samt änkor och barn till ståndsperso- ner, de övriga bänkarna för hustrur till bönderna på man- folkssidan. På södra sidan i koret hade prästen sin egen bänk och capellanerna, prästsönerna och studerande i för- samlingen hade sina platser i "Munkbänken". På norra sidan i koret fanns plats för klockaren, några ståndsperso- ner och prästens drängar samt under läktarna bondhus- trur. På undre läktaren i koret satt ståndpersoners döttrar och pigor. På den övre läktaren i koret satt unga bönder samt allmogens söner, mågar och drängar. På en liten läk- tare vid långhusets sydsida, öster om ingången, hade de manliga ståndspersonerna sin plats. Deras hustrur hade sin plats på en motstående läktare på norra sidan. Längst bak i kyrkan fanns läktare i två våningar. På den övre läk- taren, södra sidan, satt officerare och andra militära per- soner och deras hustrur på den undre läktaren. På den övre läktaren, norra sidan, hantverkare från olika byar samt allmogens söner, mågar och drängar över 15 år. Deras hustrur samt allmogens döttrar, sonhustrur och pigor hade sin plats på den undre läktaren. Bänklängden omfattade ca 1.300 personer, varav drygt 1.000 i långhuset och ca 280 personer på läktarna. Så många kan dock knappast ha fått plats samtidigt utan hänsyn hade tagits till kyrkoplikten och olika byarnas kyrkobesök vid skilda helger. Trängseln var dock omvittnat stor. 45 Stockholm, Allmänna Brandförsäkringsverket, försäkr. nr 6 (år 1782). 46 RA, Ecklesiastikdepartementets arkiv, konseljakt 1904 den 6 maj, nr 30. 47 Korskrank var vanliga inte bara under medeltiden utan även under de närmaste århundradena efter reformatio- nen och en hel del nya korskrank tillkom. Korskrank och obelisker av samma karaktär och från samma tid som i Nederluleå finns i flera kyrkor i Övre Norrland, som i Arjeplog, Hietaniemi, Råneå och Övertorneå samt Torneå i Finland. Korskrankens liturgiska funktion och dekorati- va uppgift under efterreformatorisk tid behandlas av Hamberg 1974, s 62 ff och Ni/sen 1991, s 84 ff. 48 & Bertil Franklin har i ett försök till rekonstruktion velat se pelaren som mittstolpe i ett korskrank. En bjälke, trabes, skulle ha vilat på denna samt två sidastolpar och ovanpå bjälken skulle triumfkrucifixet ha varit fästat, se Franklin 1966. Ett stort antal förmodade krucifixpiedestaler finns bevarade, i synnerhet på Gotland. Kompositionen med trabes mellan stock och krucifixstam är dock ej känd från något håll, se Ni/sen 1991, s 160 ff. En del av krucifix- stockarna har omarbetats till fattigstockar, andra var för- sedda med bössa redan från början, se Stolt 1993, s 37 ff. 49 Se not 32. NOTER 185 50 HLA, Nederluleå kyrkoarkiv, K III:l , kyrkorådsprotokoll den 3 jan. 1779. 51 Disposition en!. Inventarium över svenska orglar 1990:III, s 65 f: HV· Gedacht 16 ', Principal 8' , Spetsflöjt 8', Oktava 4 , Rörflöjt 4 ', Kvinta 2 2h', Oktava 2 ', Cornett IV, Mixtur V- VII, Trumpet 16', Trumpet 8'. RP: Gedacht 8 , Kvintactena 8', Principal 4' , Gedacht- flöjt 4 ', Waldflöjt 2' , Sifflöjt 1 ', Sesquialtera II, Scharf III-IV, Dulcian 16 , Rörskalmeja 8', Tremulant. SV Borduna 16 ', Principal8' , Spetsgamba 8', Vox celes- te 8', Rörflöjt 8', Oktava 4' , Traversflöjt 4' , Nasat 2 2h', Oktav a 2', Ters l 3fs', Waldflöjt l', Mixtur V-VI, Fagott 16' , Trumpet 8', Oboe 8', Tremulant. BV· Trägedacht 8', Rörflöjt 4 ', Principal2 , Blockflöjt 2', Kvinta l' h', Cymbel III, Vox humana 8', Tremulant. Pedal: Principal 16', Subbas 16 , Kvinta 10 2h', Oktava 8', Gedacht 8 , Oktava 4 ', Koppelflöjt 4 ', Nachthorn 2', Mixtur VI, Basun 16 , Trumpet 8', Clarion 4 . Koppel: liP, 11/P, III/P, IV/P, 1111, III/Il, lVIII, III/l. 999 fria kombinationer. Mekanisk. Cymbelstjärna. Avsnittet om orglarna har granskats och kompletterats av avd. dir. Axel Unnerbäck. 52 Disposition en!. Inventarium över svenska orglar 1990:111, s 66: HV /:Rörflöjt 8', Principal4 , Spetsflöjt 4 ', Waldflöjt 2', Kvinta 1 113', Mixtur III- IV. BV Il sv: Gedacht 8', Rörflöjt 4 , Principal2 ', Cymbel II, Dulcian 8 ', Tremulant. Pedal: Subbas 16', Gedacht 8' , Kvintactena 4', Koppel- flöjt 2 ', Fagott 16' , Rörskalmeja 4 . Koppel: liP, 11/P, 1111. Mekanisk. 53 & HLA, Nederluleå kyrkoarkiv, O II:2, inv 1616. Pub! hos Nordberg, del II, 1970, s 497 ff. 54 Ibidem, s 452. 55 & Hiilphers 1773, faksimileutgåva 1969, s 180 o 299 f. I sin beskrivning av orgelverken i Sverige säger Hillphers om Västerbotten att orgelbyggaren Petter Hansson från Gävle satte upp orgeln i Skellefteå 1647, i Umeå lands- kyrka 1649 och i Piteå landskyrka 1662 och antar att orgeln i "Luleå med 7 st. förlorad t, måste wara wid samma tid upsatt". Enl H illphers bodde orgelbyggaren Per Hans- son The/ i Gävle och satte upp flera verk i Norrland omkr 1660. Nordberg anser att orgeln tillkom 1645-48 och att Hiilphers uppgifter syns vara oriktiga, se Nordberg 1970, s 453. Några uppgifter som bekräftar Petter Hanssons med- verkan i Luleå sockenkyrka har inte heller påträffats. 56 HLA, Nederluleå kyrkoarkiv, K III:l , besiktn prot 1737. 57 Hiilphers 1758, utgiv. 1978, s 101. 58 Stockholm, Allmänna Brandförsäkringsverket, försäkr nr 6 (år 1782). Orgeln värderades till 70 rdr specie. 59 HLA, Nederluleå kyrkoarkiv, K 111:1, kyrkorådsprot, f.89. 60 Johan Gustaf Ek (1805-1877), orgelbyggare, 1819-28 elev hos Pehr och P Z Strand, examinerad och priviligierad 1838, verkstad i Torp. Huvudsakligen verksam i Norrland. 186 NEDERLULEÅ KYRKA se Erici 1965, s 279. 61 & Alm, Nils Oskar (1850-1923), orgelbyggare från Boden, byggde och renoverade ett stort antal orglar i Övre Norr- land. 62 Disposition efter 1936 års ombyggnad, enl. SAOK:s orge- linventering, ATA: 1: Borduna 16' (1862), Principal 8' (1936), Gedacht 8' (1862), Oktav a 4' (1862), Spetsflöjt 4' (1862), K vin ta 22213' (1862), Oktava 2' (1862), Mixtur 4 ch (1936), Trumpet 8' (1936). Il: Violinprincipal 8' (1922), Salicional 8' (1922), Rör- flöjt 8' (1936), Fl.oct. 4' (1936), Nasard 2213' (1936), Block- flöjt 2' (1936), Euphon 8' (1922). Pedal: Subbas 16' (1862), Principal 8' (1862), Violoncel- le 8' (1862), Gedackt 8' (1862), Koralbas 4' (1936), Basun 16' (1862). Pneumatisk traktur och registratur, fristående spelbord, rooseveltlådor. 63 För uppgifterna rörande cembalon tackar förf. organisten Ursula Grön/und, Gammelstad. 64 För materialbestämningen tackar förf. prof. Bengt E H Loberg. Det går ej att fastställa varifrån stenen kommit utan närmare analys. Den kan ha brutits i trakten eller hämtats från annat håll. Även om de olika delarna av fun- ten uppvisar olika färgskiftningar kan de komma från samrna stenbrott. 65 & Både rankan och flätverket är utförda i en teknik som påminner om träsnideri, något som talar för att dopfunten kan vara ett lokalt arbete. 66 ATA, Ekdahls samt II B, fot 14. Av proportionerna att döma kan klotet vara det stenklot med inristningar som förvaras i vapenhuset, behandlas närmare nedan. 67 l mark= 340 g. 14 marker= 4.760 g. 68 l lod = 13,1 g. 46 lod = 602,6 g. 69 Kältström 1939, s 217.llmk (lödig mark) = 210,6 gram. l lod = 13,3 gram. 70 Johan Gadd (d 1770), guldsmed i Piteå, upptagen som gesäll i mantalslängden 1761, som mästare 1762, stämpla- de 1760-70. Änkan stämplade till1775. 71 HLA, Nederluleå kyrkoarkiv, L I b:4, inv tillökn 1749-1763; L I b:5, f 31, räk 1762. 72 Johan Bergman (d 1808), guldsmed, mästare i Luleå 1790-1808. Änkan stämplade tilll838. 73 Englund, Jakob Albert (1823-1914), kyrkoherde i Neder- luleå 1869- 1883. 74 HLA, Nederluleå kyrkoarkiv, O 11:2, inv 1616-1649 till- ökn. Se även Nordberg 1970, s 501 f. "Kyrkans silver" bestod av 11 silverdalrar och 28 silverskedar. Mästaren har identifierats av Eva Bergman, se Bergman 1952, s 49 f. Caspar Rist, guldsmed och borgare i Piteå, från 1641 känd med efternamnet Rist, verksam som guldsmed i Piteå 1639- 1645, flyttade 1645 till Torneå. 75 HLA, Nederluleå kyrkoarkiv, K 111:1, kyrkorådsprat den l juli 1750. 76 Lorens (Lars) Stabeus (StabO!us) (d 1778),guldsmed,mäs- tare i Stockholrn 1745-1778. 77 Reenberg, Zacharias, född i Luleå socken, hovintendent, arrenderade Alkavare silvergruva 1682-86. Se Nordberg 1965, s 267, d:e 1970, s 502 f. 78 Jöns (Johan) Ekman (1732-90), inskr. hos guldsmeden Lars StabO!us i Stockholrn 1761...{)3, guldsmed i Luleå 1765, stämplade till 1773. 79 Se not 72. 80 Persson, Nils (f 1752), son till nämndemannen Per Larsson i Börjelslandet. Nordberg 1970, s 503. 81 Olof Hellbom (Häl/bom) (d 1818), guldsmed, mästare i Stockholrn 1794-1818. 82 Månsson, Måns (1736-1809), bonde, från Alvik. Nordberg 1970, s 503. 83 Nordberg 1970, s 501, Bergman 1952, s 44. Daniel Trendel- borch (d 1676), guldsmed i Luleå 1636-52, stadsskrivare 1650. 84 Oblatasken upptas i kyrkans inventarium första gången år 1806, bland "Bläcksaker", se HLA, Nederluleå kyrkoar- kiv, K 111:1, inv 1806. Den benämns som "gl" (gammal) 1832, se HLA, Nederluleå kyrkoarkiv, N I:l , beskr 1832. Den försilvrades omkr. 1900, omnämns 1902 som "l gam- mal oblatask af jernbleck (försilfrad)", se Nederluleå kyr- koarkiv, N 111:1, inv bok 1877-1929. 85 Hans Eriksson Nordwall (d 1762), guldsmed, mästare i Stockholrn 1718...{)2. 86 1913 stals kalken vid ett inbrott men kom tillrätta. Kalken var då skadad och noden bortbruten. Denna rekonstrue- rades efter en minnesteckning när kalken renoverades 1930. Nordberg 1970, s 500 f. 87 Se not 72. 88 Se not 78. 89 Nordberg 1970, s 497 f; D:e 1965, s 120. Christofer Nicolai (d 1625/26), bördig från Ångermanland, komminister där 1563-1607, kyrkoherde i Jokkmokk 1607-17, sedan bosatt på sitt hemman i Bredåker, upptagen i borgarlängden i Luleå 1623. 90 Sigfrid Carlenius d.y. (1732- 90), guldsmed, mästare i Tor- neå 1754, handlande, rådman. Se Borg 1935, s 379 f. 91 Olof Forsberg (1777-1847), guldsmed, mästare i Luleå 1805-47, bisittare, rådman. 92 Gåva 1969 från Ebba Söderquists dödsbo, till minne av enspännaren Emanuel Ostling, som fått bägaren till minne av Carl XW Johan. 93 Bureus/Klemming 1886, s 26 o 30. Det sägs visserligen att kronorna hade fem ljus vardera, men det behöver inte innebära att de inte hade plats för fler ljus. En av kronor- na hade skänkts av "her Anders", dvs Andreas Petri Grubb (1525-1611), kyrkoherde och prost, verksam i Luleå 1569- 1611. Då herr Anders miste all sin egendom genom vådeld vid prostgården 1588, är det möjligt att ljus- kronan skänktes före detta tillfälle. Bygden 1923, s 198 f. 94 Se även nedan, gravsten nr 5, not 163. Nordberg 1970, s 492. 95 Johan Fahlsten (1722...{)7), Stockholrn, gelbgjutare, klack- gjutare, mästare omkr 1740, ålderman 1749. 96 Nordberg 1970, s 485. 97 Andreas Canuti Gevaliensis (d 1649), kyrkoherde i Neder- luleå 1626-49). Bygden 1923, s 202 f. 98 HLA, Nederluleå kyrkoarkiv, L I b:4, Donationer 1735-1750. Nordberg 1970, s 488. Pehr Larsson (d 1795), nämndeman och hans hustru Brita Persdotter (d 1782), från Börjelslandet, fick till skänks sin gravplats i kyrkan "vid kordörren intill prosten Renmarcks". Gerhard Meyer (Meijer) d.y. (1704-84), styckgjutare, mästare, Stockholm. Omfattande egen verksamhet. (Sv. biogr.lexikon). 99 Bureus 1886, s 26 och 30. Bureus säger att "her Anders", kyrkoherden Andreas Petri Grubb, hade skänkt den ena kronan och några bönder de andra två kronorna, en upp- gift som återkommer i inv 1616. Bureus säger visserligen att kronorna hade fem ljus, men det utesluter inte att kro- norna hade plats för fler ljus. 100 Antependier med samma motiv finns i Roslagskulla kyrka och Tyska kyrkan, Stockholm. För detta påpekande tack- ar förf. 1:e antikvarie Margareta Ridderstedt, RAÄ, som granskat textilavsnittet och framfört värdefulla synpunk- ter. För hjälp med kompletterande uppgifter rörande kyr- kans textilier vill förf. tacka fru Anna Björkman, Gam- melstad. 101 Nordberg 1970, s 510 f. 102 ATA, Nederluleå kyrka, Pietas rapport nr 42/1909; Bran- ting-Lindblom 1929, s 45, pi 145; Ullenius 1929, s 50 f; Nordberg 1970, s 505. Hemmansägaren Johannes Johans- son Näsberg i Rutvik utanför Luleå överlämnade 1909 broderiet som gåva till kyrkoherde Nordberg. Bårdstyck- ena var då hopsydda och väl bibehållna. Broderiet förva- rades i prostgården i Nederluleå till1954 då det överläm- nades till kyrkan. Broderiet fanns i kyrkan 1777 tillsam- mans med den trasiga korkåpan (inv), men har troligen sedan skänkts bort eller försålts. Förhoppningsvis kan ännu ytterligare delar av broderiet finnas i behåll. 103 & Estham 1974, s 56 ff. Mässhakarna får här en utförlig behandling. Pärlstickarens namn och hemort är ej känd för den grupp som mässhaken i Nederluleå tillhör. Estham framför dock Gävle som en tänkbar hemort med hänsyn till broderiernas yrkesmässiga utförande och stadens betydelse även i kyrkligt avseende. 104 Brita Plantin (f 1660-t), dotter till Nicolaus Plantin (1629-85), kyrkoherde i Nederluleå 1681-85, och Christi- na Steuch (1642-1718), gift 2:o med Esaias Graan (o 1620-1695), kyrkoherde i Nederluleå 1686-95, efterträdde nämnde Plantin. Ett likartat motiv, daterat 1686, finns på en mässhake i Piteå stads kyrka. Unikt för båda dessa bro- derier är motivet med Christi vapen, pinoredskapen sam- lade till en sköld. Enl Estham är broderierna utförda av samma hand, se Estham 1974, s 109 f och 204. Mässhaken i Piteå skänktes 1686 av Olaus Graan (1618-89), kyrko- herde i Piteå landsförsamling 1656-89, bror till nämnde Esaias Graan i Nederluleå och gift 1:o med Anna Steuch (1636-62), syster till Christina Steuch i Nederluleå. Ytter- ligare ett verk av samma brodör är sannolikt den brode- rade altartriptyken i Rödkallens kapell, Nederluleå sock- en, nu i Norrbottens museum, enl Estham 1974, s 110. NOTER 187 105 HLA, Nederluleå kyrkoarkiv, L I:b 5, räk 1846. Här redo- visas utgifter för "gamla Messhakens reparation". Det kan knappast röra sig om någon annan mässhake än denna. I inv 1806 uppges den vara röd och i inv från 1859 och fram- åt är den "gammal svart". 106 Nils Larsson (1734-1806), bonde, Sundom n:o 3. Nordberg 1970, s 505. 107 & Rudolf Gowenius (1896-1960), född i Öjebyn, student i Luleå, bosatt i Paris 1923-39. Känd för sin teknik att måla med lasurfärger på silkessammet utan att sammetslystern försvinner och färgerna blir stumma (notering på etikett). 108 HLA, Nederluleå kyrkoarkiv, K 1:2, st prot 1831; Nordberg 1970, s 510. 109 Jacob Arendtsson Renrnarek (1691-1755), kyrkoherde i Nederluleå 1737-55, gift 1:o 1723 med Anna Catarina Wänman (1704-53). 110 I Råneå kyrka finns en senmedeltida, röd mässhake av sammet med broderier och försedd med ett vapen bestå- ende av rött fält med sparre av silver. I litteraturen, av Nordberg och andra, anses den ha tillhört Nederluleå kyrka. Något belägg för detta har inte anförts och har inte heller påträffats. Enl. kyrkans inventarieförteckningar för- svann inte någon mässhake från kyrkan tiden 1616-1777. 111 & Frans Crusebiörn (1605-1654), landshövding i Västernorr- land och Västerbotten 1641-52. Elgenstierna Il, s 125; Nordberg 1970, s 156. 112 Johannes !oh. Anthelius (1618-73), kyrkoherde 1656-73, ligger begravd i kyrkan. Bygden 1923, s 204 ff, Nordberg 1970, s 668 ff. 113 Slessing, fint tvåskäftat lärft av ett slag som urspr. tillver- kades i Schlesien. Knyttning, knypplad spets. 114 HLA, Nederluleå kyrkoarkiv, L I b:4, donationer 1735-50. Nordberg 1970, s 508. 115 Lars Wallman (f 1697), kronobefallningsman, Sunderbyn. Gift med Catharina Frostera (f 1701), från Uleåborg. Nordberg 1965, s 135. 116 HLA, Nederluleå kyrkoarkiv, O 11:2, f 110, tillökning 1616-49. Johannes Nicolai Lang (d 1655), andre kommi- nister i Nederluleå 1626-54, utnämnd till kyrkoherde i Råneå 1654. 117 HLA, Nederluleå kyrkoarkiv, L I b:4, Donationer 1735-50. Om Lars Wallman, se not 115. 118 Trol. är det denna som avskrivs 1832 och då uppges den vara av "Cambrits" (inv). Cambrik, kambrik, fin linneväv- nad. 119 HLA, Nederluleå kyrkoarkiv, O 11:2, tillökning 1616-49. Andreas Canuti Gevaliensis (d 1649), kyrkoherde 1626-49, begraven i kyrkan. Bygden 1923, s 202 f; Nord- berg 1970, s 662 ff. 120 Ibidem. Beskrivningen av dukarna talar för att nattvarden delades ut vid ett bord framför altaret och att något altar- skrank ännu ej tillkommit. 121 & Vid sin visitationsresa 1585, då även Luleå besöktes, pre- senterade ärkebiskopen Andreas Laurentii Björnram visi- tionsartiklar, grundade på föreskrifter från Johan III. Där står bl.a. "For altaret skall giööras ett långtt säthe och haf- 188 NEDERLULEÅ KYRKA fuas ett reent handkläde ther uppå, att communicantes måge therfore nedherfalla." Se Linderholm 1911, s 15; Kyrkohistorisk årsskrift 1911, s 99. De ovan nämnda dukarna talar för att nattvarden delades ut vid ett bord. Benämningen "pallen" från 1681 och klädets fastsättande vid detta talar för att ett altarskrank med knäfallspall eller -bänk nu kan ha tillkommit. 122 Klädet skänktes av änkan till handelsmannen Michel Björnsson Burman, Stockholm, svärmor till Olaus Svena- nis Bidenius (d 1679), kyrkoherde 1675-79, som ligger begraven i kyrkan, se nedan Gravhäll nr 8, not 167. Troli- gen skänktes klädet i samband med dennes bortgång. 123 Kammarduk, fin linneväv. 124 Det har ej gått att utröna vilket av de båda kalklädena, det blå eller det svarta, som överfördes till Överluleå kyrka 1831, då någon färg inte nämns och det kvarvarande kal- klädet resterande tid endast betecknas som "gammalt". 125 Sänckte = broderade. 126 Johan Månsson Fordell, blev borgmästare i Luleå (nuv. Gamla staden) 1641. Hans gravsten finns bevarad i kyr- kan. Nordberg 1970, s 111 f. 127 Ang. handklädenas funktion, se ovan Altarringsdukar, not 121. 128 För denna tolkning tackar förf. antikvarie Mari-Louise Franz en. 129 Norrbotten 1927, s 63; Hack zell1731, Norrbotten 1928, s 51. 130 Flogeel, flo gel, flöjel, äldre benämningar för sammet. 131 Johan Peter Euren (1780-1830), vice pastor och kyrkoher- de i Nederluleå 1822- 30. Bygden 1923, s 215. 132 Pehr Calwagen (1789-1865), kyrkoherde i Nederluleå 1833-65. 133 Röck/in, ett liturgiskt plagg som bars ovanpå pälskläder i de kalla kyrkorna under vintern. Röcklinet liknar mäss- skjortan men bars fritt nedhängande utan mässkärp. 134 Christopher Nicolai, andre komminister i Luleå 1593- 1607, kyrkoherde i Jokkmokks lappmarkspastorat 1607-17. Till Jokkmokk hade tydligen lånats ut en "röd- blommerat" mässhake (försvunnen, nr 3) och en mäss- skjorta (inv 1616). Mässhaken återkom av allt att döma till moderkyrkan. Se även not 89. 135 Gyllenduk, tyg med invävda guldtrådar. 136 Jöns Dageson, från Råneå, blev 1621 Luleå stads förste borgmästare. Nordberg 1970, s 506. 137 Benämningen "mässkjorta" används i inv. förteckningar- na från 1749, dessförinnan kallades de "messeserkar". 138 Utkastat = broderat 139 Cartek, ett slags sidentyg. 140 Zindeel, sindel, ett slags sidentyg. 141 Måns Jacobson, var rådman 1623, en tid senare borgmäs- tare. Nordberg 1965, s 110. 142 Den term som hela tiden används i inventarierna är "bår- kläde". 143 Nordberg 1970, s 507. 144 Sigrid Wänman f Sahlin, gift med prosten Carl Wänman i Nederkalix, svärmor till Jacob Arentsson Renrnarek (1691-1755), prost i Luleå pastorat 1737-55. 145 Dorothea Bolander, gift med Hans Bolander (1702-50), organist 1744-50, även verksam vid kyrkans reparation. 146 Nordberg 1970, s 507. Här står:" Numera användes ett svart kläde utan utsmyckning." Uppgiften härrör sanno- likt från tiden före 1928, då första upplagan av boken utgavs. 147 & Bureus/Klemming 1886, s 223. "Kors medh phanar" fanns även i Lövånger, Piteå och Torneå. 148 Branting 1920, s 162 ff. Nordberg 1970, s 484. 149 HLA, Nederluleå kyrkoarkiv, L I b:4, Donationer 1735- 50. Lars Ersson Sundbom, byggmästare, från Mått- sund, ledde ombyggnads- och reparationsarbetena vid kyrkan i mitten av 1700-talet. 150 Lars Hindrich Wallman (1731-1820), kronobefallnings- man, assessor, bosatt i Gamla staden. 151 Biografiska uppgifter, se KYRKOGÅRDEN OCH DESS BYGGNADER, gravsten nr 2, not 19. 152 Nordberg 1970, s 721 f. En del av poemet finns återgivet här. 153 Näslund - Telhammer 1986, s 12 f. Biografiska uppgifter om Fluur, se Predikstolen, not 27. Epitafiet tillhör samma grupp konstverk som predikstolen i sin ursprungliga utformning och ramarna till Hedengrahnstavlorna, behandlas nedan, samtliga är verk av Fluur. 154 Brandt 1947, 48 ff. Monogrammet C användes både av Karl XI och Karl XII. Dateringen har gjorts på grundval av föreskrifter som förnyades av Karl XII. Ringkragen var ett befälstecken, känd i Sverige från 1600-talets början. 1792 avskaffades ringkragarna, men återinfördes 1799 som tecken för de officerare som voro kommenderade på vakt, en förordning som fortfarande gäller. Benämningen ändrades till vakt- eller dagbricka. Ringkragen i Nederlu- leå är enl. Brandt den enda kända ringkragen i Sverige från Karl XII:s tid. För värdefulla upplysningar kring vär- jan och ringkragen vill förf. tacka 1:e intendent Bengt Her- mansson, Armemuseum, Stockholm. 155 & Nordberg 1970, s 486. Adam Gustaf Muhl (Miihle) (1653-1714), född i Narva, son till Wilhelm Muhl, överste och kommendant i Narva, och Sibylla Sofia von Gröping- en. Gjorde militär karriär vid kavalleriet, 1693 adlad, 1703 överste för Viborgs läns fördubblingskavallerireg., 1704 avsked (Elgenstierna V, s 294 ff). 156 För bestämningen av materialet i gravstenarna tackar förf. prof. Bengt E H Loberg, Gammelstad. 157 Texten i den yttersta raden är numera oläslig, men teck- nades ned av J A Ekdahl vid sitt besök i kyrkan 1827 och återges här. ATA, Ekdahls sam l. A 14, f 108. 158 Andreas Perti Grubb (1525-1611), kyrkoherde i Luleå socken 1569-1611. Johannes Joh. Anthelius (d 1673), kyr- koherde i Luleå socken 1656-73. Bygden 1923, s 198 f och 204 f. 159 Andreas Canuti Gevaliensis (d 1649), kyrkoherde i Luleå socken och lappmark 1626-49. Gift 1:o med Maria Johans- dotter, 2:o med Birgitta Köniksdotter. Bygden 1923, s 202 f; Nordberg 1933. NOTER 189 160 Johan Månsson Fordell, borgmästare 1641, kyrkans sex- man ännu 1654 och 1669, gift med Ingeborg Jönsdotter. Stenen är svårtillgänglig och uppgifterna om inskrifterna har hämtats från Nordberg 1965, s 111 f och d:e 1970, s 492. Det var Nordberg som anträffade stenen i Persön 1925 och föranstaltade om att den återfördes till kyrkan, se brev iATA. 161 ATA, Ekdahls sam!. A 14, f 108. 162 Jonas Jonce Turdinus (Trast) (d 1654), pastor i Luleå stads- och landsförsamling 1651-54. Bygden 1923, s 203 f. 163 & Erik Nilsson Höijer (d 1687), handelsman, borgare på 1640-talet, rådman 1650. Gift 1:o med Anna Dagesdotter (d 1661). Vid hennes död skänktes en ljuskrona till kyr- kan, se Ljuskrona nr 2. Stenen kom till 1658 då ett av parets barn dog. Nordberg 1965, s 109 f och d:e 1970, s 492. 164 Hans Jacobsson Ruth (d 1660), rådman, borgmästare. Gift med Sigrid Pedersdotter. Nordberg 1965, s 115 och d:e, s 492. 165 & Då stenen ej är tillgänglig för närmare studier har uppgif- terna hämtats från Nordberg 1970, s 492 f. 166 Nordberg 1970, s 492 f. 167 & Olaus Svenanis Bidenius (d 1679), kyrkoherde 1675- 79. Bygden 1923, s 206 f; Nordberg 1970, s 492, 673 ff. 168 Nederluleå kyrkoarkiv, N 1:1, vis prot 1907; ATA, acta, Nederluleå kyrka, rapport sammanställd 1992 av Thomas Wallerström, dnr 7324/69 F. Undersökningen gjordes års- skiftet 1969-70 under ledning av 1:e antikvarie Kjell Lundholm, Norrbottens museum. Då några avvägningar inte gjordes och dokumentationen delvis får betraktas som bristfällig, går det ej alltid att fastställa var fynden gjorts eller relationen mellan fynd och fasta lämningar. I synnerhet gäller detta det stora antalet mynt, 237 st, av vilka fyra är från tiden ca 1430-1520, resten från 1520-1882. Flertalet mynt påträffades framför altaret eller i sakristian. Även knappar och poletter påträffades till- sammans med mynten. Till fynden hörde även kisthandtag och beslag, dock utan uppgifter om härkomst. Myntbe- stämningarna har gjorts av Monica Golabiewski vid Kungl. Myntkabinettet. Mynten har konserverats och fyn- den tillförts Norrbottens museum. Då grävningen gjordes för att bereda plats för nya värmekulvertar togs de fasta lämningarna bort. De skelettdelar som påträffades åter- begravdes efter undersökningens slut. 169 Ibidem. Den döda svept i tyg, klädseln på magen sam- manknuten med en rosett. På undersidan består svepning- en av papper. Höger hand knuten kring en liten krans gröna, flikiga tygblad. Spets och hätta. Kraniet välbevarat. En!. anteckningarna fanns även glaspärlor, 2 cm stora, trädda på en tråd. 170 Ur Nordberg 1970, s 493, meddelande genom en sages- man: "Han var lagd i en kista, som invändigt var bestruken med beck och i vilken var ymnigt med kalk. Liket, som var ganska väl konserverat, hade mörkrött hår och över huvu- det en kalott, i vilken även var kalk. Barnen hade svepts i siden, rödbrun och blå sammet, spetsar och konstgjorda blommor. Ett av dem hade över pannan ett diadem av sköra pärlor." 171 & Förf. tackar prof. Phebe Fjellström, Uppsala, som har tol- kat ristningen som en hanseatisk kogg, använd under medeltiden och 1500-talet, och i brev meddelat intressan- ta synpunkter ang. ristningar. Tecknen är ej samiska och samerna ristade inte heller i sten. Fil.dr. Sibylla Haasum, Sjöhistoriska museet, motsäger inte att det kan vara en skeppsristning, men anser att fartygstypen är svår att fast- ställa och datera. Det mellersta tecknet, "bomärket", för tanken till run- kalendrarna. Vid en genomgång av litteraturen om dessa har tecknet ej kunnat återfinnas, även om vissa likheter finns med tecknen för en del högtidsdagar, se Lithberg 1934; D:e 1953; Granlund 1973. Ett likartat märke, utgö- rande ägarens bomärke, har påträffats på en medeltida runstav i Nyköping, se Svärdström 1966. De båda märke- na, i Nyköping och Nederluleå, har en korsformig grund- form och en sammansatt karaktär, som vittnar om en utveckling under generationer. Korsformen talar för att ägaren kan vara av prästsläkt. Skeppsbilder, ristade i putsen, är kända från åtskilliga kyrkor på Gotland. Ett flertal av dessa, t.ex. i Ala, Fide och Lye kyrkor, är av likartad karaktär som på stenen i Neder- luleå, även om dessa ristningar i puts. är utförda med fler linjer än ristningen i granit. Se von Busch - Haasum - Lagerlöf 1993. 172 Olaus Magnus 1555, utg i sv. översättn 1909, Första boken, s 22. Granlund har i sin kommentar till boken tolkat hju- let som en kompassros, som "råkat få tretton streck", se del V, s 17. Linan från hjulet till båtens rå (horisontell stång för fäste av seglet) talar dock för att det är fråga om ett vindspel. 173 Nederluleå kyrkoarkiv, N 111:3, skriftväxling angående stenen, bl.a. redogörelse av professor Helmer Tegengren i Åbo från sitt besök i Nederluleå kyrka sommaren 1956 och hans teorier om stenen. 174 Hackzel/1731, sv. översättn. i Norrbotten 1928, s 38. Ste- nen kallas i senare handlingar (se not 173) "karbunkel- sten". Karbunkelsten, eg. "glödande kol", äldre benäm- ning på vissa röda ädelstenar, som ansågs lysa i mörkret, även använt i arkaiserande eller poetiskt språk. En!. säg- nen ska det ha funnits två karbunkelstenar inmurade i Mariakyrkan i Visby, "hvilka om natten lyste så klara som solen om dagen" (Ordbok över svenska språket, del XIII). 175 Lagergren 1927. 176 Linnceus 1975, s 94 f. 177 Båda stenkloten är av kalksten och anses vara gravklot från folkvandringstid (ca 400-700). Klotet i Jäder är 42 cm i diam. och försett med en sekundär runinskrift. Det sitter i södra långhusmuren och en rik sägenbildning finns om detta klot, se Flodin 1989, s 58. Klotet i Toresund, som har inristade geometriska mönster, sitter i tornets sydmur, se Schnell1963, s 9. 178 Johannes Unaeus (1667-1735), kyrkoherde och prost i Luleå pastorat 1706-35. För en utförlig biografi se Nord- berg 1970, s 67 ff. 190 NEDERLULEÅ KYRKA 179 Angivelsen för prostens dödsår, 1745, måste ha tillkommit i efterhand och då blivit felaktig. 180 Peter (Petter) Bergström (d 1749), från Stockholm, tillhör- de Stockholms målareämbetet, från 1733 känd i norra Sverige och Finland där han utförde ett stort antal religi- ösa målningar, se Ehrnrooth 1970. Bergström har bl.a. målat en tavla, Korsfästelsen, i Rödkallens kapell1737. 181 & Erik Henriksson Benzelius (1632-1709), från Bensbyn, ärkebiskop 1700-1709. För en utförlig biografi se Nord- berg 1970, s 821 ff. 182 Erik Benzelius d. y. (1675-1743), son till föreg. Utnämnd till ärkebiskop 1742 men hann ej tillträda ämbetet innan han dog. Nordberg 1970, s 829. 183 Henrik Benzelius (1689-1758), son till Erik Benzelius d.ä. Ärkebiskop 1747- 58. Nordberg 1970, s 829. 184 Lindqvist, Carl Magnus (1884-1977), konstnär, född i Umeå, utb. vid Konstakademien 1906-09, studier i Berlin och Paris. Verksam i Västerbotten, främst landskap, por- trätt och figurmåleri (Norrländsk uppslagsbok 3). 185 H edengrahn, Ambrosius (1660-17 41 ), f i Hedemora, kans- list i Kg! Majt:s kansli, tecknare och kopparstickare. Teck- nade ett stort antal minnestavlor, vilka graverades av honom själv, Erik Geringius och Claude Ha ton. Dessa tav- lor utfördes till åminnelse av 100-årsminnet 1693 av Upp- sala möte, Karl XI:s begravning 1697, segern vid Narva 1700, återställandet av religionsfriheten i Schlesien 1707, 200-ärsminnet 1717 av reformationen samt 1721 och 1730 av den rena evangeliska lärans predikande i Norden. Det karakteristiska för H:s gråverade ramverk kring texten på dessa minnestavlor är att hela ornamentiken är ritad med en enda, sammanhängande linje. Minnesbladen spreds till så gott som alla landets kyrkor. (Svk, Öland, Runstens kyrkor, vol188, not 74). Den rika utformingen av koppar- sticken framgår av ett exemplar i Kungl. Biblioteket, pub!. hos Åman 1991, s 197. 186 Näslund - Telhammer 1985, s 12 f. Biografiska data se a.a. och Predikstolen, not 27. 187 En!. uppgift av konservator Frithiof Erichsson, hos Ham- berg 1974, s 167, var Fluurs arbeten urspr. stofferade endast med krita och kimrök och hade stora obehandlade träpartier, se ovan Predikstolen, not 28. 188 Åman 1991, s 196. Innan Fluur flyttade till Luleå socken 1709 hade han 1707 utfört stora ramverk till två Hedeng- rahnstavlor i Piteå landsförsamlings kyrka, se Näslund- Te/hammer 1986, s 9 ff. Fluurs läromästare, storsnickaren Erik Olofsson Bring, gjorde 1697 en ram till "Jubelfestta- flan" i Själevads gamla kyrka och före 1700 en motsvaran- de ram till Anundsjö kyrka i Ångermanland. Av dessa finns endast en basunbläsande ängel från An undsjö beva- rad, se Hamberg 1974, s 97 ff. 189 Minnestavlan och symboliken hos ramverket har utförligt behandlats av Hamberg 1974, s 114 ff. Hönan får ses som en Kristussymbol, en! texten i Matt. 23:37. 190 Nordberg 1970, s 484 ff. Översättningen av de latinska citaten har hämtas från Nordberg för båda denna och de följande minnestavlorna. 191 & Biografiska data rörande Berghem, se KYRKOGÅR- DEN OCH DESS BYGGNADER, gravsten nr 2, not 19. 192 Översättning hos Nordberg 1970, s 485. Varna, stad vid Svarta havet. Här stod 1444 ett betydelsefullt slag då en korsfararhär, ledd av ungrarenJanos Hunyadi, led ett för- krossande nederlag mot turkarna. Detta distikon (vers- par) bygger på bokstavsleken Varna- Narva. 193 Jacob Lindbaum ( Lindbom) (1662-1721 ), regementsskri- vare. Gift med Margareta Forsman, från Råneå. Paret skänkte 1707 tre eller fyra ljusplåtar till kyrkan, se Ljus- plåtar nr 1-3 samt överfört till Överluleå kyrka, Ljusplåt nr l. 194 Nordberg 1970, s 486. Även översättningen hämtad häri- från. 195 UUB, handskriftssamlingen, inkunabel 33:136 a. Boken har behandlats av Collijn 1912, s 151 ff; Nordberg 1928, s 120 ff; D:e 1970, s 523 ff. 196 På en lös lapp i boken står texten: "Psalterium latinum cum canticus. Tryckt av Bartholomeus Ghotan i Liibeck efter 1481 eller i Stockholm 1487. Inköpt till Nederluleå kyrka, Gammelstad, vars kyrkoherde Sverker har gjort en anteckning däri är 1492. Exemplar av denna bok fanns i mänga svenska kyrkor. Flitigt begagnad är de nu alla defekta. Detta exemplar kompletterades ur exemplar i Kungl. Biblioteket och bands om med ny rygg 1960. Till­ hör numera Universitetsbiblioteket i Uppsala (33. 136 a)." 197 Sverkillus O/avi, kyrkoherde i Luleå 1481-1502, var åren 1497- 99 även Uppsala domkyrkas syssloman. Bygden 1923, s 194 f. 198 Nordberg 1928, s 122 f. 1806 visiterades kyrkan av bisko- pen i Härnösand, Carl Gustaf Nordin. Då denne var en passionerad handskriftssamlare och bibliofil är det möjligt att han tog med sig boken. 1812 inköptes biskopens hand- skriftssamling av kronprins Karl Johan, som 1814 donera- de den till Uppsala universitetsbibliotek och psalteriet följde då sannolikt med. 199 Mäster Matthias, kyrkoherde i Luleå socken 1527- 50. Bygden 1923, s 195. 200 Anders Gröning (d 1715), postmästare, sockenskrivare och vägfogde, se Nordberg 1965, s 129. Sigillen graverades av guldsmederna. Hans Jönsson kan ha arbetat som guld- smed men ej utnämnts till mästare, då han ej återfinns bland kända guld- och silversmeder. 201 & Nordberg 1949, s 7 ff. Nordberg har här utförligt behand- lat sockensigillens historia. Det sigillavtryck från 1590- talet som publiceras hos Nordberg, a.a. s 11, härrör frän samma sigill som avbildningen från 1611 på försättsbladet i denna bok. 202 Aquamanile, vattenbehållare, ur vilken göts vatten över prästens händer när han gjorde en rituell tvagning inför förrättandet av mässoffret. Till dessa kärl hörde även ett fat, över vilket prästen skulle hålla sina händer, se Hilde- brand 1898-1903, s 537 ff. I kyrkans inv 1616-1806 finns ett mässingsbäcken upptaget, i ett par fall omnämnt som "l Messingz bäcken medh messingz träå öfwer" (inv 1681-97). Det kan vara kannan med tillhörande fat som NOTER 191 avsågs. 203 Det tingshus där stolen ursprungligen hade sin plats stod nordväst om kyrkan. Det uppfördes tro!. omkr. 1820, ombyggdes 1845 och i början av 1900-talet samt revs 1962. Stolen överlämnades till kyrkan när kommunen fick en ny förvaltningsbyggnad 1944. Nordberg 1965, s 320 f. 204 Nordberg 1970, s 495. 205 Straffstock, av trä, bestod av två delar, hopfällbar med hål för fötterna. Var placerad utanför kyrkan. Pliktpall, "före- mål av trä (bräder) som vanligen hade form av en trappa med två eller tre trappsteg och på vilket en person som skulle undergå kyrkoplikt hade att ta plats och där han (hon) fick schavottera, vanligen stående el. knäböjande under gudstjänsten." (Ordbok över svenska språket). 206 Reinhold Steger, länsman, lappfogde. Hans änka "Hustru Marit" var 1626 "stadigt boende i staden". Nordberg, 1965, s 120. Prisuppgiften i samband med donationen talar för att verket var nytillverkat. Segherwärck, segerverk, säj- arverk = urverk. Säjarmakare = urmakare. Säjare = visare, av tyskans Zeiger. (Dahlgren, Glossarium). 207 Urverket återfanns vid restaureringen 1969 i ett oanvänt utrymme under läktaren. Denna läktare uppfördes 1862 och revs 1969-71. Uret överfördes till Norrbottens muse- um. För värdefulla upplysningar om uret och givande dis- kussioner rörande de övriga urverken tackar förf. arkivfö- reståndare Carl-Uno Hanno, Luleå. 208 Texten till inskrifterna har hämtats ur Lindström 1949, s 191 f samt jämförts med nedteckningar från andra tider. 209 Dessa samt andra uppgifter om klockorna har meddelats av ing. Ingvar Rohr, Lindome, som för RAÄ upprättat ett ADB-register över landets kyrkklockor. 210 Nordberg 1970, s 437 f. Fusa = gjuten. stapelstadsvikt (med denna måttenhet vägdes bl.a.järn- och koppardetal- jer): l skeppund = 20 lispund, l lispund = 20 skålpund; l skeppund = 136 kg, l lispund = 6,8 kg, l skålpund = 0,340 kg. För dessa viktuppgifter tackar förf. ing. Ingvar Rohr. 211 & Gerhard Meyer (Meijer) d. y. (1704-84), klockgjutarmästa- re 1723. Meyer övertog 1728 Kungl. Styckgjuteriet i Stock- holm. Storklockan i Nederluleå är Meyers största bevara- de klocka i bruk, en!. uppgift från ing. Ingvar Rohr. Ett annat verk av samme klockgjutare, storklockan i Katari- na kyrka, Stockholm, är större med en vikt av 4.063 kg, bevarad men skadad och ej i bruk efter branden 1992. Meyer gjorde även den sjuarmade ljusstaken till kyrkan 1747, se ovan Ljusredskap, Ljusstakar nr l. 212 Nils Petter Linderberg (1811-83), från Sundsvall, klock- gjutare, mästare 1837. Linderbergs klockgjuteri var ett familjeföretag, som drevs i fem generationer åren 1760-1897. 213 HLA, Nederluleå kyrkoarkiv, K 111:1, f 456 f, prot. från häradsrätten. 214 ATA, Ekdahls sam! A 14, f 110. Carl Fredrik Grönwall (d 1815), Stockholm, klockgjutare, mästare 1791, ålderman 1812. 215 Denna bevarade klämtanordning förefaller vara unik. Ing. Ingvar Rohr har meddelat att han vid sin inventering av rikets alla kyrkklockor och dess kringutrustning inte har påträffat någon liknande anordning. Bruket av klämtning behandlas av Bringeus 1958, s 48 ff. Förutom i kyrkliga sammanhang kunde klämtning förekomma i alarmerings- syfte, främst vid eldsvåda och skogsbrand. 216 Bringeus 1958, s 35 ff. Dragning med rep är den äldsta klockringningsmetoden. Trampringningen var känd i Sve- rige på 1500-talet men finns inte belagd förrän på 1700- talet, omtalas t.ex. i Dalarna på 1760-talet. Bringeus undersökning omfattar dock inte de nordligaste landska- pen. En ofta förekommande utgift i Nederluleå kyrkas räkenskaper är inköpet av hudar (häst- och kohudar) till klocktampar. Från 1760-talet kom även tågvirke och tross till användning vid sidan av hudar. Någon trampringning förekom inte av allt att döma i Nederluleå förrän tillkom- sten av det nya klocktornet av sten i mitten av 1800-talet. På Ekdahls ritning från 1827 av den gamla klockstapeln kan man också se klocktamparna hänga ned i stapeln (fig 34). 217 Se not 212. 218 I Härnösands domkyrka finns en slagklocka av likartad utformning, gjuten av Linderberg 1860, en!. uppgift från ing. Ingvar Rohr. 219 Nordberg 1970, s 437. 220 Bureus/Klemming 1886, s 186. 221 & Om förekomsten och bruket av handklockor se Bringeus 1958, s 34 ff. Handklockor kan ha använts vid processioner och även vid elevationen. 222 Nordberg 1965, s 398 f. För att räddas undan den ryska flottans härjningar var kyrkklockorna åren 1715-21 ned- grävda i en backe i Sunderbyn, än idag kallad "Klock- backen". 223 HLA, Nederluleå kyrkoarkiv, K 111:1, kyrkorådsprot. den 3 okt.l736. 224 Nordberg 1965, s 68. 225 Gerhard Meyer d. y., se not 211. KYRKANS KONSTHISTORISKA ST ÄLLNING, sid 177- 178 l Kyrkplatsernas och tätorternas tillkomst och utveckling har behandlats av Vikström 1991, s 19 ff. Om kyrkstadens funktion och utveckling, se Bergling 1964. 2 Övre Norrlands kyrkor har främst behandlats i Bebyggel- sehistorisk tidskrift 1991, nr 22 samt av Beskow 1955. En värdefull sammanställning och redovisning av kända fakta om de medeltida stenkyrkorna finns hos Wallerström 1995:2, s 25 ff. 3 Norberg 1940. s 19 ff. Målningarna finns omskrivna av Martin Aschanceus i början av 1600-talet. De kalkades över troligen på 1700-talet men framträdde vid branden 1893 och avbildades då i akvarell. Målningarna var utför- da innan kyrkan välvdes, troligen på 1520-talet. Det går ej att med hjälp av avbildningarna härleda om målningarna tillhörde samma krets som målningarna i Nederluleå kyrka. 4 Måtten (cirkamått) för de medeltida kyrkorna, enl Beskow 1955, s 13, i storleksordning: Nederluleå 16x48 m, 192 NEDERLULEÅ KYRKA Umeå 16x45 m, Skellefteå 15x40 m, Torneå 14x32 m, Kalix 14x30 m, Piteå 12x29 m Bygdeå 12x29 m, Nordmaling 9x27 m, Lövånger 12x19 m. 5 Tidigare förstörelse genom rivning, brand eller ombygg- nad samt bristen på ingående undersökningar gör att någon eller några av de nämnda företeelserna kan ha fun- nits även på andra håll men vetskap om detta saknas. 6 Johansen 1965, s 86 ff. I kyrkorna i Novgorod med omgiv- ning tjänade kyrkorummet som magasin. Ett välkänt exempel på köpmanskyrka, vars vind användes som magasin är Domkyrkan i Visby. Samrna funktion fanns troligen hos många medeltida stenkyrkor i Finland. 7 Wallerström 1995:1, s 251 ff. Förkortningar ATA Antikvarisk-topografiska arkivet, Riksantikvarie- ämbetet och statens historiska museer DS Diplomatarium Suecanum (Svenskt Diplomatari- um) Fr o m år 817. Stockholrn 1829-. dr kmt daler kopparmynt dr smt daler silvermynt HLA Härnösands landsarkiv KB Kungliga biblioteket K-byrån Kulturhistoriska byråns arkiv, RAÄ Kr A Krigsarkivet KyA kyrkoarkiv PÄ pastorsämbetet RA Riksarkivet 8 Blinderingarna har behandlats av Reuterskiöld 1974 och valvens mönsterformer av Karlsson 1986. Ett rikt jämfö- relsematerial med de enskilda kyrkorna finns hos Sveriges Kyrkors publikationer och vägledningarna för de olika kyrkorna. 9 Åman 1992, s 111 ff. 10 Lindberg 1919; D:e 1935; Pettersson 1984; Hiekkanen 1994. 11 Lundberg 1937, s 146. 12 Bureus 1600, utg 1885, s 181 ff; Hackzell1731 i: Norrbot- ten 1928; Linnreus 1732, utg 1975, s 94 f, 174 f; Hiilphers 1758, utg 1978, s 101, D:e 1789, s 143 ff. 13 Lundberg 1961, s 14. RAÄ Riksantikvarieämbetet rdr riksdaler räk räkenskaper sh smt skilling silvermynt SHM Statens Historiska Museum st prot sockenstämmoprotokoll Sv K Sveriges Kyrkor, konsthistoriskt inventarium KVHAA Kungl Vitterhets Historie och Antikvitetsakademi- en, ve r verifikationer visprot visitationsprotokoll ÖIÄ Överintendentsämbetet KÄLLOR OCH LITTERATUR 193 Källor och litteratur OTRYCKTA KÄLLOR Stockholm Allmänna Brandförsäkringsverket: Försäkr. nr 6 (år 1782), nr 26251 (år 1879), nr 41434 (år 1910) och nr 61939 (år 1930), beskr och värdering. Krigsarkivet (Kr A): Stads- och fästningsplaner, Luleå nr 3, u å, omkr 1648. Nordiska Museet: Bildarkivet. Riksarkivet (RA): Ecklesiastikdepartementets arkiv, Konseljakter 1904 den 6/5, nr 30, och 1905 den 23/6, nr 36. - Överintendentsämbetets arkiv (ÖIÄ), ritn saml, Nederluleå, ritn till klocktorn av C G Blom-Carlsson 1847, ritn till klocktorn av E Hol/ström och O G Alm 1850 (kopia), kyrkan, muren och klockstapeln, uppmätn ritn av E Hol/ström 1850, ritn till orgelfasad av J G Ek 1860, ritn till bänkar av F Eckert 1904, ritn till bänkplan av J Wikberg 1904, ritn till rest av stegporten av J Wik- berg 1905; Handlingar, Nederluleå kyrka, ang klocktor- net (F II aab:10), ang kalkmåln och värmesystem (F II ab:1). RAÄ, ATA: Acta, Nederluleå kyrka 1890-1995: 1890 ang rest av altartavlan; 1903 och 1905 ang rest av stegpor- tarna; 1909 ang rest av minnestavla och kalkmålningar; 1909 redogörelse från Sigurd Curman ang framtagandet av kalkmålningarna; 1918-19 ang nytt värmesystem, för- slag av Otar Rökerberg och Hugo Theorell; 1921-23 ang utvidgning av begravningsplats, förslag av O Lundgren; 1925 ang gravhäll; 1926-28 ang rest av minnestavlor; 1927-28 ang rest av norra stegporten, förslag av E Loven; 1928 ang ombyggnad av bårhus, förslag av E Loven; 1930-31 ang rest av västra stegporten, förslag av E Loven; 1930-31 ny skåpinredning i sakristian, förslag av E Loven; 1930-32 ang uppförande av bogårdsmuren, förslag av E Loven; 1933 ang klocka till norra stegpor- ten; 1934-37 ang rest av kyrkan, förslag av E Loven; 1934-35 ang utvidgning av begravningsplats, förslag av B Höök; 1939 förslag till kandelaber av K M Westerberg; 1939 ang renovering av kollekthåv; 1941 ang utbyte av spåntak; 1941-44 ang förstärkning av skorsten; 1943 ang sprickbildning i kyrkans murar; 1944 uppmätn ritn av korstolar av I Anderson; 1945 ang omputsning; 1949 ang utvidgning av begravningsplats; 1950-51 ang högtalar- anläggning; 1951-53 ang vattenreservoar i klocktornet; 1952 ang eluppvärmning; 1952-54 ang installerande av toalett; 1953-54 ang oroputsning av kyrkan och likbo- den; 1954 ang renovering av predikstol; 1955 ang kon- servering av mässhake; 1956 ang konservering av kalk- kläde; 1957-58 ang konservering av antependium; 1958 ang dep. föremål i SHM; 1962-63 ang renovering av kalkkläde; 1966-67 ang åskledare; 1965-71 ang rest av kyrkan, förslag 1968 av Erik Lundberg och Uno Söder- berg; 1969 ang arkeologisk golvundersökning, rapport 1992 av Thomas Wallerström, dnr 7325/69 F; 1971 kon- servering av altarskåp, rapport av Sven Dahlen, dnr 6536/71; 1972-75 ang dep. föremål i SHM; 1973 ang utbyggnad av gravkapell; 1982 konservering av fynd, rapport av Gunnel Werner, dnr 68/80; 1986 renovering av mässhakar, rapport av Anne Braman, dnr 3309/86; 1991 ang kyrkans 500-årsjubileum; 1992 vårdprogram; 1992-94 renovering av mässhakar, rapport av Libraria; 1993 ang tjärning av tak; 1994-95 ang breddning av infart. - Bildsamlingen. - Handskriftssamlingen, Ek- dahls samling A 14, II B, C och H; Brevserie I, vol 21 (M-N).- Iconografiska registret.- Ritningssamlingen.- Acta, Råneå kyrka, beskrivning 1831. - SAOK:s orge- linventering. Härnösand Härnösands landsarkiv (HLA) Nederluleå kyrkoarkiv: Skrivelser, kungörelser m.m. 1617-1788 (J 1-5); st prot 1810-1861 (K I:1-4); räk 1624-1654 (L I a:1), 1628-1654 (L I b:1), 1681-1725 (L I b:3), 1726-1760 (L I b:4), 1735-1736 (J 1), 1761-1865 (L I b:5), spec räk 1822-1865 (L I b:7); bänklängd 1747 (L I b:1), 1780, 1790-t (K III:l); ärkebiskopsvis 1298-1642 (O II:2); vis prot 1616 (L I a:1), 1697, 1705, 1726 (L I b:3), 1730,1741,1749,1759, 1764, 1777 (L I:4) 1787,1806, 1819 (K III:1); inv 1585, tillökn 1616-1649 (O II:2), 1681, 1697 (L I b:3), 1727, 1737, donat 1735-1750, tillökn 1749-1763, 1777 (L I b:4), u å, 1806 (K III:l); besiktn prot 1737, prot ang kyrkans rep 1740-1762 (K III:l); kyrkorådsprot 1736-1790 (K III:l ); sockens t p rot 1793- 1800 (K III:l); brandförsäkr beskr 1879 (K IV a:1). Råneå kyrkoarkiv: Insaml.bok för kapellet 1646-60, vis prot 1655-1781 (L IV:1); kollektbok 1664-66 (L IV:2). 194 NEDERLULEÅ KYRKA Nederluleå PÄ, Nederluleå kyrkoarkiv (KyA): Räk 1865-1914 (L Ia:2-4); visitationsbok 1853-1962, beskrivn 1832, tillägg 1853, inv 1859,1867,1872 (N I:1); inv bok 1877-1929 (N 111:1); förteckn över föremål av konstnärligt el historiskt värde, skriftväxling ang. stenklotet ( N III:3); inv bok 1986- (N III:8); ritn till klocktorn av C G Blom-Carlsson 1847, ritn till klocktorn av E Bollström och O G Alm 1850, kyrkan, muren och klockstapeln, uppmätn ritn av E Bollström 1850, förslag till ny tornöverbyggnad av J Walfrid Carlsson, u å, 1890-t (O VI a:1); karta över Luleå gamla stad 1817 (O VI b:2); karta över Luleå gamla stad 1882 (O VI b:5); Luleå Norrbottens museum: Bildarkivet. KÄLLOR OCH UTIERATUR 195 TRYCKTA KÄLLOR OCH LITTERATUR Ahnlund, Nils, Rannsakningen om stiftsgränsen i Norr- abotten 1374. i: Historisk Tidskrift 1920. Andersson, Aron, Medieval wooden sculpture in Swe- den. Vol. III. Stockholm 1980. Att leva vid älven. Åtta forskare om människor och resurser i Lule älvdal. Red. Evert Baudou. Luleå 1996. Bebyggelsehistorisk tidskrift, Övre Norrlands kyrkor, nr 22, 1991. Red. Anders Åman och Marta Järnfeldt- Carlsson. Bergling, Ragnar, Kyrkstaden i övre Norrland. Skyttean- ska samfundets handlingar No 3. Umeå 1964. Bergman, Eva, Guldsmeder i Luleå och Piteå på 1600- talet. i: Norrbotten 1952. - , Äldre silver och textilier i Luleå stift. i: Luleå stift i ord och bild. Stockholm 1953. Bergman, Torsten, Nederluleå kyrka restaurerad. i: Från Bygd och Vildmark 1971. Beskow, Hans, Två kyrkorestaureringar. i: Norrbotten 1955. - , Bidrag till studiet av övre Norrlands kyrkor. Luleå 1955. - , Jakob Ulfsson Örnfot - en märkesman i svenskt kulturliv vid medeltidens slut. i: Norrbotten 1956. - , Nederluleå kyrka och Luleå gamla stad. Svenska Fornminnesplatser Nr 35. Stockholm 1968. Boethius, Gerda, De tegelornerade gråstenskyrkorna i Norra Svealand. Stockholm 1921. Bohm, Erik, Strängnäs domkyrka, del 1:2, SvK vol 124. Stockholm 1968. Borg, Tyra, Guld- och silversmeder i Finland. Deras stämplar och arbeten 1373- 1873. Helsingfors 1935. Boström, Ragnhild, Runstens kyrkor, SvK vol 188. Stockholm 1982. Brandt, Tage, Ringkragar. i: Föreningen Armemusei vänner, meddelanden VIII. Stockholm 1947. Branting, Agnes, Textil skrud i svenska kyrkor från äldre tid till 1900. Stockholm 1920. Branting, Agnes - Lindblom, Andreas, Medeltida vävna- der och broderier i Sverige. Del I- II. Stockholm 1928-29. Faksimileuppl. 1997. Bringeus, Nils-Arvid, Klockringningsseden i Sverige. Nordiska Museets Handlingar 50. Lund 1958. Brunius, Jan, Sockenkyrkornas liturgiska böcker. i: Kyrka och socken i medeltidens Sverige. Studier till det medeltida Sverige 5. Red. Olle Ferm. Stockholm 1991. . Bureus, Johannes Thomt:e, Sumlen. Nyare bidrag till kännedom om de svenska landsmålen ock svenskt folklif. Bih. 1:2. Utg. af G E Klemming. Stockholm 1886. Busch, Peter von - Haasum, Sibylla - Lagerlöf, Erland, skeppsristningar på Gotland. Stockholm 1993. Bygden, Artur, Om originalteckningarna till Sveciaver- kets kopparstick över Norrbottens städer. i: Norrbot- ten 1943. Bygden, Leonard, Hernösands stifts herdaminne, del 2. Uppsala 1923. Carlsson, Sten L, Sveriges kyrkorglar. Lund 1973. Collijn, /sak, Bibliografica miscellanea XIV. i: Kyrkohis- torisk Årsskrift 1912. Cornell, Henrik, Norrlands kyrkliga konst under medel- tiden. Stockholm 1918. - , Albertus Pictor, Sten Stures och Jacob Ulvssons Maler. Stockholm 1981. Cornell, Henrik - Wallin, Sigurd, Albertus Pictor, Sten Stures och Jacob Ulvssons målare. Stockholm 1972. Dahlberg, Erik, Svecia antiqua et hodierna. 1715. Stock- holm 1965. - , Teckningarna till Svecia antiqua et hodierna. Del III. Stockholm 1968. Dahlgren, Fredrik August, Glossarium öfver föråldrade eller ovanliga ord och talesätt i svenska språket. Lund 1914-16. Faksimiletryck 1973. Ehrnrooth, Annabrita, Kyrkornålarna Petter Bergström, Petter Bryström och målaren Roström från Piteå. i: Norrbotten 1970. Ekström, Gunnar, Munktorps kyrka. Historisk översikt samt vägledning. Västerås 1956. Elgenstierna, G, Den introducerade svenska adelns ättartavlor, I-IX. Stockholm 1925-36. Enequist, Gerd, Nedre Luledalens byar. En kulturgeo- grafisk studie. Geographica nr 4. Uppsala 1937. Erici, Einar, Orgelinventarium. Stockholm 1965. Estham, Inger, Figurbroderade mässhakar i reforma- tionstidens och 1600-talets Sverige. KVHAA, anti- kvariska serien 27. Stockholm 1974. Flodin, Barbro, Jäders kyrka, SvK, Södermanland, vol. 208. Stockholm 1989. - Kyrkobyggandet i övre Norrland 1760-1860. i: Kyr- kobyggnader 1760-1860, Övre Norrland, SvK, vol. 217. Stockholm 1993. - , Överintendentsämbetet och församlingarna. i: Kyr- kobyggnader 1760-1860, Övre Norrland, SvK, vol. 217. Stockholm 1993. -,Katalog. i: Kyrkobyggnader 1760-1860, Övre Norr- land, SvK, vol. 217. Stockholm 1993. Franklin, Bertil, Koret i Nederluleå kyrka omkring 1500. i: Norrbotten 1966. Från Bygd och Vildmark. Luleå stifts årsbok 1910, 1915-92. Luleå 1910, 1915- 92. 196 NEDERLULEÅ KYRKA Geijer, Agnes, Ur textilkonstens historia. Stockholm 1994. Gran/und, Ingalill och John, Lapska ben- och träkalen- drar. Nordiska Museet: Acta Lapponica XIX. Stock- holm 1973. Grennberg, Eva, De senmedeltida kormålningarna i Nederluleå kyrka. Institutionen för konstvetenskap, Umeå universitet. C-uppsats ht. 1994. Hackzell, Nils, Staden Luleå och dess grannsocknar. Historisk avhandling, översatt av Henrik Sundin. i: Norrbotten 1928. Hamberg, Per Gustaf, Norrländska kyrkoinredningar. Från reformation till ortodoxi. Idehistoria, kulturför- bindelser, mästare. Stockholm 1974. Hernösands Stifts Historia och Herdaminne. Andra delen. H-M. Hernösand 1876. Hiekkanen, Markus, The stone churches of the medieval Diocese ofTurku. Finska Fornminnesföreningens Tid- skrift 101. Helsinki 1994. Hildebrand, Hans, Sveriges medeltid. Del III. Stock- holm 1898-1903. Holmbäck, Lars Magnus, Klockor och klockringning. Stockholm 1951. Holmbäck, Åke- Wessen, Elias. Svenska landskapsla- gar. Tolkade och förklarade för nutidens svenskar. Södermannalagen och hälsingelagen. Stockholm 1940. Hillphers, Ab r. Abrah:son, Dagbok öfwer en resa genom Norrland 1758. Utg. av Nils-Arvid Bringeus och Harald Hvarfner. Stockholm 1978. - , Historisk afhandling om musik och instrumenter. Westerås 1773. Faksimileutgåva. Stockholm 1969. - , Samlingar till en Beskrivning öfwer Norrland. Femte samlingen om Westerbotten. l Bandet. Weste- rås 1789. Inventarium över svenska orglar. 1990:III. Härnösands och Luleå stift. Red. Kåre Nordling. Tostared 1991. Isaksson, Britt, Nederluleå altarskåp- ett Antwerpenar- bete från o. 1525. i: Norrbotten 1956. Isaksson, Olov och Folke, Gammelstad. Kyrkby vid Lule älv. Stockholm 1992. Johansen, Paul, Die Kaufmannskirche. i: Die Zeit der Stadtgriindung im Ostseeraum. Acta Visbyensia l. Visby 1965. Johansson, Jan, Kyrkogårdens hägn i det medeltida Sve- rige. Om bogård, balk och stiglucka. KVHAA. Anti- kvariskt arkiv 76. Stockholm 1993. Karlsson, Ann Mari, Stjärnvalv i det senmedeltida Sve- rige. Stockholm 1986. Karlsson, Lennart, Medieval ironwork in Sweden, vol I-11. KVHAA. Stockholm 1988. Kellerman, Gösta, Jakob Ulvsson och den svenska kyr- kan under äldre sturetiden 1470-1497. Stockholm 1935. - , Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan. Kyrka och stat åren 1497-1507. i: Kyrkohistorisk årsskrift 1938. Uppsala 1939. -,Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan. Kyrka och stat åren 1507-1512. i: Kyrkohistorisk årsskrift 1939. Uppsala 1940. Klintborg, Åsa - Bengtsson, Rune, Åtta kyrkogårdar. i: Kyrkogårdens gröna kulturarv. Sveriges lantbruksuni- versitet Alnarp 1992. Kyrka och socken i medeltidens Sverige. Studier till det medeltida Sverige. Red. Olle Ferm. Stockholm 1991. Kyrkobyggnader l760-I860, Övre Norrland, SvK, vol. 217. Stockholm 1993. Källström, O, Medeltida kyrksilver från Sverige och· Fin- land förlorat genom Gustav Vasas konfiskationer. Uppsala 1939. Lagergren, Helmer, Luleå stad med omnejd i slutet av 1600-talet. En beskrivning avsedd för Erik Dahlbergs sueciaverk. i: Norrbotten 1927. Lindberg, Carolus, Om teglets användning i finska medeltida gråstenskyrkor. Helsingfors 1919. - , Finlands kyrkor. Helsingfors 1935. Linderholm, Emanuel, Om norrländska kyrkastadgar från 1500- och 1600-talen. i: Kyrkohistorisk årsskrift 1911. Lindström, Anse/m, Våra kyrkklockor. Några uppgifter och data. i: Från bygd och vildmark 1949. Linnteus, Carl, Lapplandsresa år 1732. Red. av Magnus von P/aten och Carl-Otto Sydow. Stockholm 1975. Lithberg, Nils, Kalendariska hjälpmedel. i: Nordisk kul- tur XXI. Stockholm 1934. - , Computus med särskild hänsyn till Runstaven och den Borgerliga Kalendern. Nordiska Museets Hand- lingar 29. Stockholm 1953. Lundberg, Erik, Nederluleå gamla kyrka. i: Norrbotten 1937. - , Al bertus Pictor. Stockholm 1961. Lundberg, Erik - Söderberg, Uno, Restaurering 1969-1971. Restaurering av Nederluleå kyrka. För- slag. Luleå 1971. Lundholm, Kjell- Nyström, Maurits, Luleå kommuns historia l. Från istid till1750. Luleå 1992. Lundholm, Kjell, Norrbotten i den svenska historien. i: Norrbotten 1993. Lundwall, Sten, Ur och urverk. Stockholm 1955. Luleå stift i ord och bild. Stockholm 1953. Luleå stift I904-I98I. Församlingar och prästerskap. Kungl. Skytteanska samfundets handlingar nr 25. 'Umeå 1982. Ni/sen, Anna, Program och funktion i senmedeltida kalkmåleri. Stockholm 1986. - , Kyrkorummets brännpunkt. Stockholm 1991. Nisbeth, Åke, Bildernas predikan, Medeltida kalkmål- ningar i Sverige. Stockholm 1986. Norberg, Rune, De försvunna 1500-talsmålningarna i Umeå landskyrka. i: Västerbotten 1940. Umeå 1940. Nordberg, Albert, Om Neder-Luleå kyrka ur gamla pap- per. Luleå 1905. -,Luleå gamla stad. i: Från bygd och vildmark 1910. - , Medeltidsmålningarna och altarskåpet i Nederlu- leå kyrka. Luleå 1910. -,Min församling. i: Från bygd och vildmark 1919. - , Ett medeltida psalterium från Nederluleå kyrka. i: Från bygd och vildmark 1928. - , En gammal Norrbottensbygd. Anteckningar till Luleå sockens historia. Del I-II. Lund 1928. - , Andreas Canuti Gevaliensis. En luleprost på Gus- taf II Adolfs tid. i: Norrbotten 1933. -,Då GammeJstan var Luleå stad. i: Norrbotten 1935. - , Klocktornet vid Nederluleå kyrka. i: Norrbotten 1939. - , Årets största minne. i: Från bygd och vildmark 1943. - , En hedersam lekmannatjänst i vår kyrka. Kyrka- värdar i Nederluleå kyrka under 300 år. i: Från bygd och vildmark 1945. - , Svensk medeltid i Lule älvdal. i: Norrbotten 1946. -,Våra kyrkakollekter förr och nu. i: Från bygd och vildmark 1947. - , Petri nyckel, den gamla Lulesocknens märke. Till sockensigillens historia. i: Norrbotten 1949. - , Något om de tidiga borgarna i Luleå, deras handel och vandel. i: Norrbotten 1949. - , Prosten Johannes Unreus. En tidsbild från 1700- talets början. i: Från bygd och vildmark 1950. - , Altarskåpet i Nederluleå kyrka, Gammelstad. i: Från Bygd och Vildmark 1962. - , En gammal Norrbottensbygd. Anteckningar till Luleå sockens historia. Del l. Luleå 1965. - , En gammal Norrbottensbygd. Anteckningar till Luleå sockens historia. Del II. Luleå 1970. - , När kalkmålningarna i Nederluleå kyrkas kor blev framtagna. i: Från Bygd och Vildmark 1971. Norrbotten 1922- 96. Norrbottens läns hembygdsföre- nings årsbok. Luleå 1922- 96. Norrländska kyrkastadgar från 1500- och 1600-talen. i: Kyrkohistorisk årsskrift 1911. Nyström, Maurits, GammeJstads kyrkstad unik i värl- den. i: Kulturmiljövård nr 3-4, 1996. Stockholm 1996. KÄLLOR OCH LITTERATUR 197 Näslund, Anna-Greta - Telhammer, Ingrid, Träsnidaren Nils Jacobsson Fl u ur. i: Från Bygd och Vildmark 1985. Särtryck 1986. Olaus Magnus, Historia om de nordiska folken. 1555. Del I-IV, sv. övers. Stockholm-Uppsala 1909-25. Del V, kommentar, utarb. av John Granlund. Stockholm 1951. Olofsson, Sven Ingemar, Övre Norrlands medeltid. i: Övre Norrlands historia, del l. Umeå 1962. - , Övre Norrlands historia under Gustaf Vasa och hans söner. i: Övre Norrlands historia, del l. Umeå 1962. Pernler, Sven-Erik, Predikan ad populum under svensk medeltid. Till frågan om sockenprästernas predika- skyldighet. i: Predikahistoriska perspektiv. Studier tillägnade Åke Andren. Red. Alf Härdelin. Uppsala 1982. Pettersson, Lars, Kyrkor och klockstaplar i svenska Österbotten. Vasa 1984. Punakivi, Mari, Planning history of Gammelstad, Luleå Centre and Svartöstaden. The three towns in Luleå. Tekniska högskolan i Luleå, Master thesis. Luleå 1996. Reuterskiöld, Margareta, Tegelblinderingar på medel- tidskyrkor i mälarlandskapen. Uppsats i konstveten- skap. Stencil. Stockholms universitet 1974. Roosval, Johnny, Les peintures des retables Neerlandais en Suede. i: Revue Beige d' Archeologie et d Histoire del'Art, IV, 1934. Råneå socken 1654-1954. Luleå 1955. Schnell, Ivar, Toresunds kyrka. Sörmländska kyrkor 75. Strängnäs 1963. Seigneur A de La Monfrayes resor 1711- 1725. Urval och övers. av Hugo Hultenberg. Stockholm 1988. Steckzen, Birger, Luleå stads historia, del I, 1621-1800. Uppsala 1921. - , Birkarlar och lappar. En studie i birkaleväsendets, lappbefolkningens och skinnhandelns historia. KVHAA hand!, hist ser 9. Stockholm 1964. Stenström, Tore, Kyrkan som tempel och magasin. i: Bot- nia. En nordsvensk region. Höganäs 1994. Stolt, Bengt, Gotlandskyrkornas altaren. i: De hundra kyrkornas ö. Skara 1979. - , Ljusstavar med mekaniska änglar. i: Iconographisk post 1984:1. Stockholm 1984. - , Kommentar, skånska ljusstavar. i: Iconographisk post 1984:3. Stockholm 1984. - , De ihåliga änglarna i Skultuna och Västerås. i: Västmanlands läns museums årsskrift 1984. Västerås 1984. - , Änglastavarna från Hollola. i: Finskt museum nr 198 NEDERLULEÅ KYRKA 89. Helsingfors 1984. - , Medeltida teater och gotländsk kyrkokonst. Paral- leller och påverkningar. Visby 1993. Svahnström, Gunnar, Visby Domkyrka, SvK, vol 175. Stockholm 1978. Svartengren, Hilding, Minnen från Gammelstan på 1890-talet. i: Norrbotten 1950-51. Svenskt diplomatarium 1-6 (t o m år 1355) och ny ser 1-4 (åren 1401-1420). Stockholm 1829-1959. Svenskt silversmide 1520-1850. Guld- och silverstämp- lar. Stockholm 1963. Sveriges Kyrkor (SvK), konsthistoriskt inventarium. Stockholm 1912 - . Svärdström, Elisabeth, Ny köpingsstaven och de medelti- da kalenderrunoma. KVHAA. Antikvariskt arkiv 29. Stockholm 1966. Ullenius, Gunnar, Rester av medeltida kyrkoskrud i Norrbotten och Västerbotten. i: Norrbotten 1929. Upmark, Gustaf, Guld- och silversmeder i Sverige 1520-1850. Stm:kholm 1925. Wallerström, Thomas, Kulturkontakter i Norrbottens kustland under medeltiden. i: Norrbotten 1982-83. Luleå 1983. - , Norrbotten, Sverige och medeltiden. Problem kring makt och bosättning i en europeisk periferi. Del 1- 2. Stockholm 1995. Wester, Nils, Jakob Ulfsson Örnfot Ärkebiskop och politiker. i: Norrbotten 1972. Vikström, Eva, Sockenkyrkor och tätortsbildning i Övre Norrland. i: Bebyggelsehistorisk tidskrift nr 22, 1991. Åman, Anders, Kyrkabyggandet i det långa perspekti- vet. i: Bebyggelsehistorisk tidskrift nr 22, 1991. - , Övre Norrlands kyrkor - deras konsthistoria och geografi. i: Bebyggelsehistorisk tidskrift nr 22, 1991. -,Övre Norrlands kyrkor. i: KVHAA:s Årsbok 1992. Övre Norrlands historia. Del I-IV. Umeå 1962-74. Tidningsartiklar rörande kyrkan i: Aftonbladet 26/9 1926 Annonsbladet 17/121971 Dagens Nyheter 5110 1989 Femina 1959 nr 3 Göteborgs Handelstidning 22112 1917 Göteborgs Morgonpost 18/12 1948 Nya dagligt Allehanda 14/2 1915 Norrbottens Kuriren 1119 1903, 10/7 1905, 31112 1909, 1211 1910, 13/1 1910, 23/3 1915, 6/12 1919, 29/4 1926, 2911 1927, 10/3 1928, 30/5 1928, 27/6 1928, 3/7 1928, 3118 1928, 24/12 1936, 12/4 1951, 19/9 1953, 25/5 1954, 1116 1954, 18/9 1954, 2/2 1956, 6/4 1959, 24/12 1959, 14/6 1960, 31110 1969, 15/1 1970, 3113 1971, 29/5 1971, 116 1971, 10/6 1971,2/10 1997 Norrbottens Läns Tidning 2017 1905 Norrländska Socialdemokraten 19/12 1923, 3/6 1954, 19/4 1958, 8/111958, 27/ 1962, 28/10 1968, 30/10 1969, 15/11970, 2/7 1970, 29/ 1971, 116 1971 Norrskensflamman 18/8 1921 Röster i Radio 1955 nr 10, Stockholms-Tidningen 27/10 1936,26/9 1954 Svenska Dagbladet 13/6 1954 Västerbottens Kuriren 30110 1943, 4/6 1954 Året Runt 1962 nr 17 SUMMARY 199 Summary History of the parish. Gammelstad church town and church village The parish of Nederluleå (until 1831 the parish of Luleå) is located on the lower reaches of Luleälven, at the point where the river opens out into a fjord. The landscape here consists of archipelago, an indented coastline and agricultural plainlands giving way to forest-clad mountains. settlement is mainly concentra- ted alongside the river, with Gammelstad and Nederlu- leå Church making up the parochial centre. There has been considerable land elevation in this area, and over a Iong period of time this process has greatly transfor- med the topography and the conditions governing ship- ping and settlement. The first permanent settlement here came into being in the 11th century at the earliest, mainly under the influence of direct or indirect coloni- sation from further east. Swedish colonisation was inau- gurated in the 14th century, with the Church and seeular powers both displaying an interest in the region's trade and fisheries, the former of which included furs and pelts. This Swedish activity can be regarded as colonisa- tion and mission combined. The earhest recorded mention of a chapel in Luleå comes in a testamentary document dating from 1339. The chapel in question was probah ly a rudimentary tirn- ber edifice. Luleå quickly became a central ecclesiastical locality in Norrbotten, with its own dean. The medieval parish comprised a very !arge area, corresponding to seven present-day parishes, extending from the coast to what later became the Norwegian horder. Archbishop Jakob Ulvsson was enfeoffed with this and all the other coastal parishes of Upper Norrland in 1482 and collec- ted !arge revenues from them. Gradually, as settlement expanded and new parishes were formed, the parish of Luleå became less extensive. The whole of the great Lappmark region was hived off in the 17th century, when Jokkmokk was made a parish in its own right. The name Nederluleå resulted from the 1831 partition, and the parish acquired its present-day boundaries in 1888, w hen a separate parish was made of Luleå town. The parish of Luleå came under the Arch- diocese of Uppsala until 1647, when it passed to the Diocese of Härnösand, and in 1904 i t formed part of the new ly constituted Diocese of Luleå. The church is surrounded by Gammelstad Church Town, consisting of 424 small cottages for temporary accommodation in conjunction with church services and other special occasions (fig. 1). These cottages are first mentioned in 1600, when their number is estimated at 200 or 300. Today they are weather-boarded and painted red with white window-frames etc., but until some deca- des into the present century they were grey-timbered (figs. 4-10). The layout, with its winding roads and alleys, is typically medieval (fig. 21). Northeast of the church, however, the scheme of things is more regularised, and the settlement consists of larger homesteads side by side with small cottages and individual permanent dwellings and public buildings from more recent times. These quarters of the town took shape in the 17th century, when the town of Luleå was formed (in 1621) out of the area next to the church and parts of the Church Town were turned into a residential and trading town. Not very Iong afterwards, however, in 1649, the trading town was transferred to a site nearer the coast and with bet- ter harbour facilities; shipping, a vitall y important consi- deration, was being impeded by the rapid land eleva- tion. This relocation generated the names of "New Town" and (Gammelstad) "Old Town". Gammelstad Church Town isthelargest and best-pre- served of the 70 church towns originally existing in Norrland, on! y 18 of which are now extant. It still serves its original purpose of temporary accommodation. It was added to the UNESCO World Heritage List on 6th December 1996, with the following citation: "The church town of Gammelstad represents a type of Nord- ie settlement that has nearly disappeared. It has been shaped more by human needs than by economic and geographical forces and combines urban and rurallife in a remarkable way. In Gammelstad the customs of remaining by the church for the entire weekend has cre- ated a way of Iife and style of building whose main fea- tures have been preserved unchanged for 400 years." The churchyard and its buildings. The buildings round the church The churchyard is surrounded by a dry-stone wall of granite rubble with four entrances (figs. 12- 13). The existing wall, erected in 1932, is a reconstruction of the medieval wall demolished between 1897 and 1903. The northern entrance is covered by a late medieval lych- gate, built of brick and decorated with recesses (figs. 200 NEDERLULEÅ KYRKA 15-16). There is another late medievallych-gate on the western side, but with a secondary timber superstructu- re dating from 1748 (figs. 19-20). Both lych-gates have walled-up Joop-holes for active defence, the only known specimens of their kind in Sweden (figs.17, 21). west of the church is a white-rendered stone bell-tower with a timber superstructure, dating from 1849-51 (figs. 22-23). Where the tower now stands there used earlier to be agatedating from 1779 (fig. 14). The present-day bell-tower was preceded by an 18th century wooden belfry (probably renewed twice over) on a bill to the northwest of the church (figs. 34-35). To the east of the church is a small private memorial chapel of stone, dating from about 1800 (figs. 28-29), as weil as a lath- and-plaster mortuary, built in 1883 and more recently used as a funeral chapel (fig. 30). The churchyard has a number of 17th century tomb slabs, two 19th century iron burial erosses and a commemorative stone (fig. 33). South of the churchyard stands a !arge, red-painted weather-boarded building, probably 18th century and originally the parochial granary (fig. 36). The church - exterior and masonry This is a nave church, divided into four bays, with a chancel of the same width as the nave, a vestry in the northeast and a porch in the southwest (figs. 37- 39). There are three entrances. The walls are of undressed stone and are richly vari- ed in colour, with a predominance of pink-grey. The material, consisting of forty of more different kinds of stone, with a great deal of granite included, was obtai- ned locally. The east and west ends of the church, and the end walls of the vestry and porch, are of brick and recessed (figs. 19, 37,43 and 45). The east end includes a small squint, probably for a lookout man (figs. 43, 52).The attic storey of the porch has a larger, hatched opening facing the churchyard (figs. 45, 49). This proha- bly served as an outdoor pulpit. The windows have wrought iron frames. The south entrances have brick surrounds (figs. 45, 55), while the western door sur- rounds are rendered (fig. 48). The roof is clad with tar- red shingle, while the ridge carries a small turret with a cross and cock (fig. 57). The cornice consists of tarred boards (fig. 54). The masonry gives the church a uniformly medieval aspect, with enlarged windows of latter-day origin. The church - interior The !arge, open interior of the church combines unifor- mity with abundant diversity of content (figs. 58-59). It is vaulted throughout, with stellar patterns in the four bays, the most complicated being that in the chancel. The church is rendered and whitewashed, and the rough surface of the ston e walling is visible through the rende- ring. On e of the highlights of the building is the chancel, the walls and ceiling of which are decorated with mural paintings. The western part of the interior is dominated by the magnificent organ case and organ loft. The space beneath this is endosed and has been divided into seve- ral rooms for various practical purposes (fig. 39). The chancel entrances from the south and to the vestry have late medieval iron doors (figs. 62, 64, 66-67). The south chancel entrance can be blocked from the inside with a wooden boom locating in the masonry (figs 62-63). A similar device formerly existed in the doorway between porch and nave. Its brick portal surround is richly profi- led in the porch (fig. 68). The floor of the main church and porch is of limestone and, at the east end, incorpo- rates six 17th century grave slabs. The porch and vestry are both vaulted, and the vestry has a brick floor (fig. 71 ). In the northwest corner of the church, a spiral brick staircase leads up to the attic. The roof joists are of medieval type but, owing to many subsequent reinfor- cements, make a composite impression (fig. 72). History of the building The medieval church As has already been mentioned, a chapel existed in Luleå in 1339. No traces of that building apparently sur- vive, and notbing is known of it, but it was probably a rudimentary wooden structure. The present stone church was probably built at the end of the 15th century - continuously bu t by different stages (fig. 203). The rubble walls of the main body of the church we re built first, and to these were then added the porch and the vestry (fig. 44). Last to be added were the wall pillars and the brick vaulting, brick being the most suitable material for this part of the building. Important information about the progress of building operations can be gained by studying the masonry of the porch attic (figs. 50-51). Externally, the church completed by the end of the Middle Ages was little different from the one we see today. The masonry ma y have been rendered or distem- pered, and was probably painted w hi te, with gable detai~ ling picked out in red. The windows were fewer in num- ber than today (there were none at all on the north side) and a good deal smaller. The church had two south A B c D Fig 203. Kyrkans utvecklingsplan. Rekonstruktion av förf, ritad av Kerttu Palmgren 1997. Skala 1:1000. A-C 1400-talets slut - 15.00-talets början, olika etapper inom samma byggnadsperiod D Omkr 1780 Evolution of the plan of the church. l :l 000. A-C The end of the 15th century - the beginning of the 16th century: stages of the building period D C.1780 Entwicklungsplan der Kirche. Massstab 1:1 000. A-C Ende 15. Jh. -Anfang 16. Jh., Etappe 1-3 D Vm 1780 SUMMARY 201 entrances, identical with the present-day ones. The church interior, however, would have made a dif- ferent impression. The nave was dark, with only three narrow windows, high up in the wall, to admit daylight, and the walls were undecorated. lt may have had an earth floor, and it was probably unfurnished. In con- trast, the chancel was lit by two windows, probably of stained glass, and thewallsand vaulting were paintedall over in brilliant colours. Through a rood-screen the con- gregation could glimpse the costly appointments of the chancel: an reredos from Antwerp, earved pews and an episcopal throne. A crucifix was suspended in the chan- cel arch, the south chancel pillar had a pulpit reached from the chancel and opening out onto the nave, as a link between priest and congregation. Several things suggest that the church did not only serve ecclesiastical purposes. The size of the building, its massive walls, the high positioning of the (barred) win- dows and the barring devices on the insides of the doors could make it a fairly impregnable refuge for the pro- tection of Iife and property. The outer defences were reinforced by the churchyard wall and the lych-gates. In these respects the church was very similar to the "tra- ding churches" of the Baltic, Novgorod being an early centre of this kind. Luleå, as a market town, must have needed a secure repository for goods which arrived by sea during the summer season and were distributed fur- ther inland in winter, and conversely for goods coming from the interior. Perhaps it served as a warehouse in these connections. The merchants may have had an immediate stake, together with the Church, in the con- struction of the building. The 16th and 17th centuries The structure of the building changed little during this period. Most of the work done took the form of repairs, relaying and tarring of the shingled roof and the men- ding of windows. The roof ridge decorations may possi- bly have originated in the 17th century. A drawing and the original of an illustration in Svecia antiqua et hodi- erna shows the church as it looked in the 1690s (figs. 73-77). Inside, things were made more comfortable for the congregation with the installation of pews and galle- ries; a new pulpit and a couple of chandeliers were also fitted. 18th century changes A major inspection of the church too"k place in 1737. The inspection report conveys the picture of a dark, 202 NEDERLULEÅ KYRKA congested and dilapidated interior in great need of renovation. A refurbishment was now decided on. Times had been hard, but the economy was now recovering again. A new shingled roof was laid in 1738. Two win- dows were made in the north wall in 1741, both the win- dows in the south wall of the nave were enlarged in 1746, the west window was enlarged in 1748 and so were both the chancel windows in 1749. These alterations, coupled with the construction of a western en trance and the rendering and painting red of the church between 1776 and 1781, transformed its externa! appearance. The roof was relaid again at the end of the 18th century, when the ridge turret and the weather cock were added (fig. 57). The appearance of the church following these changes can be seen from a coloured drawing made in 1827 (fig. 78) and from subsequent pictures and photo- graphs (figs. 79-81) as weil, since no further changes were made to the exterior until1954. The interior of the church too was greatly transfor- med. The medieval pulpit in the wall pillar was walled up and the entire church was rendered and whitewas- hed, obliterating the chancel murals. The interior now was brightly lit through !arge windows. The furnishings were also renewed. A new, earved pulpit - the one we see today- was acquired in 1712. New pews were iostal- led and several galleries were put up to accommodate the swelling congregation. The 19th century This was above all a period of various repairs and improvements. The windows were renewed in 1848, and the roof was recurrently tarred. The many galleries at the west end of the church were removed and replaced with a new one and a new organ in 1862 (fig. 83). A fire- place was built in the vestry in the 1850s, and two stoves were iostalled in the main body of the church in the 1880s. A further touch of comfort was added at the same time by iosulating the outer doors. Alterations and renovations in the 20th century The whole church was given a new floor and new pews in 1905. Plans existed in 1909 for limewasbing the inte- rior. It had then become known that the chancel had previously been decorated with murals. Following an investigation, it was decided to uneover and restore them. This was done after the chancel galleries had been taken down (fig. 82), and the chancel doorways were also restored to their pristine appearance by removing the accretions of 18th century brickwork. The interior was extensively renovated in 1936, when the murals were cleaned, the pews were replaced, the interior repainted and a new heating system installed. This reno- vation gave the interior a new, brighter look, and elec- tric lighting was iostalled (figs. 84-85). The exterior was renovated in 1954. The intention was for the rendering to be replaced, and much of the old plaster was chipped away. The masonry thus exposed proved to be of such high quality as regards both crafts- manship and materials, that it was decided to dispense with rendering. The upper, recessed brickwork sections of the gables - a new discovery - were also uncovered, and the east window of the chancel was restored to what was presurned to be its original design. Extensive renovation, mainly of the interior and fur- nishings, took place between 1969 and 1971. Walls, vaul- ting and murals were cleaned. New pews were installed, as weil as a new organ and organ loft and, underneath this, new service facilities. The windows were renewed, a new floor was laid, and electrical and other installations were replaced. The medieval choir stalls were reinstated by reconstruction. Other furnishings, such as the re redos and pulpit, were renovated and conserved. This renova- tion, while not altering the fabric of the church, did affect the impression made by the interior, which was now far removed from the darkness and the nave-chan- cel contrasts of the Middle Ages, the congestion of the 18th century and the grime of the early 20th. Since 1971 the church interior has acquired a lighter. more spacious look, but with modern touches added to the furnishings and materials (figs. 58-59). Mural paintings The entire chancel is covered in paintings - figurative, trailing-vine and ornamental- divided into fieldson the walls and in the webs of the vaulting (figs. 86-109). Because these paintings were whitewashed over but have since been uneovered and restored, their colours are faded and some parts are better preserved than others. Best preserved of all are the paintings in the vaulting and on the arches, while those on the walls have s uffered extensive damage, parti y due to the unevenness of the masonry and to the galleries which existed here for some considerable time. The paintings are late medi- eval, probably dating from the early years of the 16th century. The arms of Archbishop Jakob Ulvsson, on the east wall (fig. 93), can be dated to this period. The pain- tings are attributed to the circle or school of the pain ter and pearl embroiderer Albertus Pictor, which is also credited with thirty or more suites of paintings in Upp- land and the Mälaren Valley. The paintings were white- washed over in 1745 bu t were uneovered andrestored in 1909 (fig. 110). The paintings in the chancel represent hovering angels, Evangelists, Apostles, Fathers of the Church and prophets, copiously in terspersed with trailing vines (figs. 87-90). The picture of the Apostle Peter, patron saint of the church, is particularly interesting (fig. 88). The wall sections illustrate events in the lives of Mary and Jesus. The Marian pictures are especially prominent, culmina- ting in the great picture of the Coronation of the Virgin on the north wall (fig. 103). The east window of the chancel shows St Erik (fig. 96), St Olof (fig. 61), St Brict- get (fig. 97) and Katarina of Vadstena (fig. 98). On the pillars we find St Stephen, St Ursula, St Barbara (fig. 108), St Gertrude and the baptism of Christ (fig. 106) together with its Old Testament precursor - the spies and the bunch of grapes (fig. 107). Underneath these paintings are bordered by a trailing rose plant and dra- peries resembling copes hung up on pegs (fig. 92). Furnishings and fittings Medieval The church has a number of furnishings from the Midd- le Ages, i.e. the main period represented in the chancel furnishings. Foremost among them is the reredos (figs. 113-126), the corpus of which consists of sculpted sce- nes, with the Crucifixion in the middle, surrounded by scenes from the Passion and the Iife of Christ (figs. 115-123). The predella has a painted representation of Christ and the twelve Apostles (fig. 124) and the doors are painted with scenes from the Iife of Christ, with Gethsemane depicted on their outsides (fig. 126). This reredos was made in Antwerp during the 1520s, and the predella is contemporary with it. The paintings on the doors were executed in 1769, after the reredos had been damaged by fire. A late medieval crucifix, earved and painted, hangs in the chancel arch (fig. 127). In the chancel are an episco- pal throne with earved gables (figs.133-134) and a choir stall with seven seats and earved gables (figs. 133, 135-139). These date from about 1500 and, in their pre- sent guise, were reconstructed in 1971. From the end of the 17th century until1971, the gables were incorpora- ted in the chancel pews, one of which, a "king's pew", was made in 1694 for a visit by King Charles XI (fig. 140). A sculpted pillar with a poor box and a- probably secondary - kneeling male figure ma y have formed part of a medieval altar rail (figs. 143-144). SUMMARY 203 The church has a late medieval marble font, earved in three parts (fig. 148). The node is decorated with a plai- ted device and the cup with trailing foliage, both execu- ted in a technique reminiscen t of wood-carving. The ori- ginal medieval communion plate is represented by a chalice, the bowl of which, however, was remade in 1762 (fig. 151). There are also two smaller chalices and patens, used as viaticum vessels (fig. 158). Of the medieval textiles, parts of the embroidered border of a cope survive, sewn into one piece (fig. 172). The embroidery, with the three saints depicted in silk and gol d, is late 15th century Netherlands work. It origi- nally belonged to a red velvet cope with an embroidered border and a clipeus with a crystal pendant in a silver setting. One particularly interesting object is a granite sphere with inscriptions (fig. 183), one of which can be inter- preted as representing a ship and bears some resem- blance to late medieval ship depictions (figs. 184--186). A psalter, printed in the 1480s and acquired for the church in 1492 (fig. 192), is now in the Library of Upp- sala University. The National History Museum (SHM) has a censer (fig. 194) and an aquamanile (fig. 195) which formerly belonged to the church. Items known to have existed in medieval times but now lost include an image of the Virgin and two "angel rods". The gilded image of the Virgin could be made to weep by placing a wet sponge in a cavity in its head; from there the water flowed through ducts to the eyes. The two "angel rods" were Iong rods, each carrying ear- ved figure of an angel with moveable arms. They proha- bly had their appointed use in the mass. Post-Reformation The church contains furnishings and fittings from various ages. The 18th century is prominently represen- ted in the sculptural decorations of the nav e. The elabo- rately earved pulpit was made in 1712 by a parishioner, the woodcarver Nils Fluur (figs. 128-132). Figures of Christ and the twelve Apostles were placed in the pre- viously empty niehes in 1745, when the pulpit was also painted gold and silver and various other colours. A rood-screen (fig. 142) and two obelisks (fig. 59) were made in 1748 by the sculptor Nils Berg and positioned between the nave and chancel. An epitaph and three memorial tablets with !arge, very lavishly earved frames hang on the walls (figs. 180, 189- 191); these too were executed, between 1709 and 1715, by Nils Fluur. The frames are painted black and white only, and some sec- tions are wood-coloured or unpainted. The pulpit pro- 204 NEDERLULEÅ KYRKA bably had the same colour scheme to begin with. The modern pews, dating from 1971, replaced furnitu- re from 1905, remodelied in 1936. In 1747 the old, and by then unserviceable, pews were replaced with new ones which , with certain improvements and repaintings, Ias- ted until 1905. The church had many galleries, due to congestion and a great need for additional seating in the 18th century. At that time there were two-decker galle- ries and an organ gallery at the west end, "gentry galle- ries" along the walls of the nave, and two-decker galle- ries in the chancel (fig. 82). The pews were allotted by means of rolls, of which those for 1780 and 1792 are still extant. The nave galleries were pulled down in 1862, when a new organ gallery was built. That was replaced in 1971 by the present gallery, which is an organ loft pure and simple. The present organ was built in 1971 by Grönlunds Orgelbyggeri AB, Gammelstad, as was the chancel organ in 1974. The former is a very !arge instrument (55 stops and 4,200 pipes). The organ which i t replaced, built by Johan Gustaf Ek in 1862, was dismantled and put in store. The church is known to have already had an organ in 1616. That one was replaced in the 17th century with a new instrument, which was rebuilt in the 1770s and in 1800. The church has a !arge collection of communion plate, perhaps the most interesting item being an octa- gonal, richly engraved flagon made in 1641 by the Piteå goldsmith Caspar Rist (fig. 152). The other flagons indu- de one which is baluster-shaped, made in about 1690 (fig. 153), and another, urn-shaped, dating from 1796 (fig. 151). A square silver-gilt wafer box was made in 1636 by the Luleå goldsmith Daniel Trendelborch (fig. 155). Silver confiscated by Gustav Vasa in 1548 induded three chalices and two monstrances, one of which was gilded and weighed 2,106 g. The earlies t lighting equipment in the church indudes three brass chandeliers dating from the seeond half of the 16th century (fig. 161), the mid-17th (fig. 162) and 1745 (fig. 163), as weil as five ( originally nine) braeket lam ps of chased brass (fig.164). A seven-branched brass candies tick, made in 1747 by Gerhard Meyer the Young- er, was presented by parisbioners (fig.165). The modern light fittings, suspended from the ceiling, are of gilded sheet iron and were made in 1971 to a design by Profes- sor Erik Lundberg. The church also has an abundant collection of textiles in various IiturgicaJ colours. The earliest items indude two richly embroidered chasubles, one of red velvet, da ting from the beginning of the 17th century (fig. 173), and the other of black velvet, with embroidery done in 1699 (figs. 174-177). This embroidery originally belong- ed to a red velvet chasuble but was transferred to the existing black one in 1848. There is also a black velvet antependium from 1824 (fig. 166), embroidery from a red antependium dating from 1822 (fig. 167), a chalice doth of blue silk from the first half of the 18th century (fig. 170), another of red woollen doth from the 1890s (fig. 171), and amid-18th century red silk collection bag (fig. 179). Modern textile items indude embroidered altar frontlets made in 1928 (fig. 168) and 1979 (fig. 124). Many of the church 's vestments and other textiles have been worn out and discarded through the centuries, among them the above mentioned chasuble with its sur- viving embroidery and artides which have not been replaced any longer, such as brictal canopies, bier doths and processional flags. Other items indude an officer's sword from the beginning of the 17th century and a cuirass from the reign of Charles XII, c. 1700 (fig. 181), a portrait of the vicar of the parish in 1722 (fig. 187) and the works of an early 17th century dock (fig. 196). This last mentioned, which belonged to the belfry, had one !arge hand and a chiming bell. The bell tower is hung with two bells, the larger of which was east in 1747 (fig. 197) and the smal- ler in 1851 (fig. 198). These bells also have a tolling devi- ce (fig. 199), the sole survivor of its kind, and an earlier treadie device for ringing (fig. 200). The dock action in the tower has a chiming bell complete with its original iron striking barnmer (fig. 201), later replaced with an electric barnmer (fig. 202). The art-historical significance of the church Nederluleå Church is one of the nine churches which were built along the coast of Västerbotten and Norrbot- ten during the late medieval period. They belonged to the Archdiocese and were built during the episcopate of Archbishop Jakob Ulvsson (1469-1514). Seven of these churches have surviv ed, and they have much in common as re gards location, materials and design. They also have many features in common with the contemporary chur- ches of Uppland and the Mälaren Valley. The same mas- ter-builders and even the same craftsmen may have been active in the different regions, under the direction of Uppsala. Nederluleå Church fits in with this development, but at the same time occupies a dass of its own by virtue of its size and its wealth of furnishings. Nederluleå Church is the largest of the medieval churches of Norrland. The massive churchyard endosure, the lych-gates with their defensive arrangements and the possibilities of dosing the church from inside are phenomena unique to Nederluleå Church, Iinking it with the merchant chur- ches of Northern Europe, with the Russian metropolis of Novgorod as an ear ly centre and with the man y Han- seatic merchant churches round the Baltic. The medie- val stone churches of Finland are especially interesting by reason of their similarities to the churches of Central Sweden and Upper Norrland and, not !east, to Nederlu- leå: the costallocation, walls of granite rubble and brick gables with blind arcading, an externa! pulpit, similar vaulting and wall pillars, and !arge attics which may have served as repositories. The medieval furnishings of Nederluleå Church are dominated by the Antwerp reredos, probably commis- sioned for the church and one of the targest of its kind in Sweden. The choir-stall and the bishop's chair under- line the central importance of this church as the seat of the dean of this part of the diocese. The wood-carver Nils Jakobsson Fluur did his most important work here about 1710, namely the pulpit, three commemortive tablets and an epitaph, ranking among the foremost Norrland wood-carving in post-Reformation history. The church has been observed through the centuries by visitors like Linnaeus, for example. The following passage, written in 1961, admirably sums up the charac- ter and standing of the church: "Nederluleå Church can SUMMARY 205 be taken here as an example of church building and church furnishing of outstanding quality in the seeond half of the 15th century, the age of Albertus Pictor (Albert the Painter). It is neither a town church nor the modest shrine of a rem o te, ordinary little village, neither the venerated parish church of a powerful landed patron nor the house of worship sweated and saved for by an impoverished forest community. It was the centre of a immensely far-flung colonisation area, and an object of archiepiscopal concern in more senses than on e." Summing up, Nederluleå Church can be said to embo- dy the development of ecclesiastical architecture in the arch-diocese in late medieval times, both centrally and regionally, with contacts in Finland, while at the same time holding a place of its own in several respects. This also goes for the medieval and 18th century furnishings. Nederluleå Church has retained its distinctive character and position through the centuries, and stands forth as the most eminent historie building in Upper Norrland. Together with the surmunding Gammelstad "Church Town", it has been on the World Heritage List since 1996. Transiated by Roger Tanner 206 NEDERLULEÅ KYRKA Zusammenfassung Die Geschichte der Gemeinde. Gammelstad, Kirchstadt und Kirchdorf Die Gemeinde Nederluleå (Niederluleå), vor 1831 Gemeinde Luleå, liegt am unteren, breiten Teil des Luleälv, wo sich der Fluss zu einer Förde ausdehnt. Die Landschatt besteht aus Schären, zerkliiftetem Klisten- land und landwirtschaftlich genutztem Flachland, das zu bewaldeten Bergen ansteigt. Die Bebauung liegt zum grössten Teil längs des Flusses, mit dem Zentrum der Gemeinde und der Kirche von Nederluleå in Gammel- stad. Die Landhebung ist in diesem Gebiet erheblich (ungefähr 0.9 cm per Jahr) und hat iiber Iange Zeit die Topographie und die Voraussetzungen fiir die Seefahrt und die Bebauung wesentlich verändert. Eine perman- ente Ansiedlung entstand hier frUhestens im 11. Jahr- hundert. Der Einfluss kam vorwiegend durch direkte oderindirekte Kolonisation aus dem Osten. Im 14. Jahr- hundert wurde eine schwedische Kolonisation eingelei- tet, als sowohl Kirche als auch weltliche Machthaber Interesse zeigten an Fischfang und Handel dieser Gegend, zum Beispiel mit Pelzen. Diese Aktivität kann als beides gesehen werden, Kolonisation und Mission. Der älteste Bele g fiir eine Kapell e in Luleå findet sich in einer Testamentsurkunde aus dem Jahre 1339. Diese Kapelle war wahrscheinlich ein einfacher Holzbau. Luleå wurde bald ein kirchlicher Zentralort in Norrbot- ten und Sitz eines Propstes. Im Mittelalter umfasste die Gemeinde ein sehr grosses Gebiet, sieben gegenwärti- gen Gemeinden entsprechend, von der Kiiste bis zur zukiinftigen norwegischen Grenze. Der Erzbischof Jakob Ulvsson erhielt sowohl diese Gemeinde als auch die iibrigen Gemeinden an der Kiiste von Övre (Obe- res) Norrland im Jahre 1482 als Lehen und bezog von hier grosse Einnahmen. Als sich die Bebauung ausdehnte und neue Gemein- den entstanden, verlor die Gemeinde Luleå nach und nach an Umfang. Im 17. Jahrhundert wurde die Gemeinde Jokkmokk gebildet und das ganze grosse Lappmarkgebiet ab gesondert Seit der Teilung im Jahre 1831 existiert der Name Nederluleå. Die Gemeinde erhielt ihre jetzige Ausdehnung 1888, als die Stadt Luleå eine eigene Gemeinde bildete. Die Gemeinde Luleå gehörte bis zum Jahre 1647 zum Erzbistum Uppsala, später zum Bistum Härnösand und von 1904 an zum neugebildeten Bistum Luleå. Die Kirche ist umgeben von der Kirchstadt Gammel- stad mit 424 kleinen Häusern, gedacht fiir zeitweiliges Wohnen bei Kirchenbesuchen und anderen Amtshand- lungen (Bild l). Die Häuser wurden erstmals im Jahre 1600 erwähnt, und ihre Anzahl betrug damals schät- zungsweise 200 bis 300. Sie sind heute mit Paneel verse- hen und rot angestrichen, mit weissgestrichenen Schrei- nerarbeiten, waren aber bis in die ersten Jahrzehnte des 20. Jahrhunderts graue BlockhUtten (Bild 4-10). Der Stadtplan mit seinen gewundenen Wegen und Gassen hat mittelalterlichen Charakter (Bild 2). Nordöstlieb der Kirche ist er jedoch regelmässiger, und die Bebauung besteht aus grösseren Höfen neben kleineren Häusern, dazu kommen ständig bewohnte Häuser und öffentliche Gebäude aus jtingerer Zeit. Diese Stadtvier- tel erhielten ihre Gestalt im 17. Jahrhundert, als die Stadt Luleå 1621 in dem Bereich um die Kirche herum entstand, und als Teile der Kirchstådt umbebildet wur- den zu einer Btirger- und Kaufmannsstadt. Doch schon im Jahre 1649 wurde diese Kaufmannsstadt an einen kiistennäheren Platz mit besserem Hafen verlegt, da die kräftige Landhebung die wichige Seefahrt erschwerte. Damals entstanden sowohl "Neustadt" als auch "Alt- stadt" (Gamla staden), was zu dem N amen GammeJstad fiihrte. Die Kirchstadt GammeJstad ist die grösste und am besten erhaltene von ursprtinglich 70 Kirchstädten in Norrland - 18 sind noch vorhanden. Sie wird noch immer als zeitweiliger Wohnort benutzt. Am 6. Dezem- ber 1996 wurde sie in die World Heritage List der UNESCO aufgenommen (Bild 11), mit folgender Begriindung: "Die Kirchstadt GammeJstad repräsenti- ert einen Typ der nordischen Siedlung, der fast versch- wunden ist. Er ist mehr aus menschlichen Bedtirnissen heraus als von ökonomischen und geographischen Kräf- ten geformt worden und verbindet in bemerkenswerter Weise städtisches und ländliches Le ben. In GammeJstad hat der Brauch, ein ganzes Wochenende bei der Kirche zu bleiben, eine Lebensweise und einen Baustil geschaf- fen, deren Hauptztige unverändert iiber 400 Jahre erhal- ten blieben." Der Kirchhof und seine Gebäude. Gebäude auf dem Kirchhögel Der Kirchhof wird von einer Trockenmauer aus Natur- steinen umgeben, die vier Eingänge hat (Bild 12-13). Die heutige Mauer wurde 1932 errichtet und ist eine Rekonstruktion der mittelalterlichen Mauer, die zwi- schen 1897 und 1903 abgerissen wurde. Den nördlichen Eingang deckt ein spätmittelalterliches Portal, aus Zie- gelsteinen errichtet und mit Blendwerk verziert (Bild 15-16). Auch im Westen steht ein Portal aus dem späten Mittelalter, aber mit sekundärem Oberbau aus Holz aus dem Jahre 1748 (Bild 19-20). Beide Portale haben zuge- mauerte Schiessscharten fiir eine aktive Verteidigung, die einzigen bekannten dieser Art in Schweden (Bild 17 und 21). Westlieb der Kirche steht auch ein weissver- putzter steinerner Glockenturm mit Holztiberbau, 1849-51 errichtet (Bild 22-23). An dieser Stelle befand sich frtiher ein Portal aus dem Jahre 1779 (Bild 14). Auf einer Anhöhe nordwestlieb der Kirche befand sich vor Erbauung des steinernen Glockenturms ein hölzerner Glockenstuhl aus dem 18. Jahrhundert, wahr- scheinlich mehrmals erneuert (Bild 34-35). Östlieb der Kirche gibt es eine kleine steinerne, private Gruftkapel- le von ungefähr 1800 (Bild 28-29), sowie eine Leichen- halle aus verputztem Holz, errichtet 1883 und später als Friedhofskapelle benutzt (Bild 30). Auf dem Kirchhof befinden sich einige Grabplatten aus dem 17. und zwei eiserne Grabkreuze aus dem 19. Jahrhundert, weiterhin ein Gedenkstein (Bild 33). Stidlich des Kirchhofs steht ein grosses paneelversehenes rotes Holzgebäude, das ursprtinglich als Gemeindespeicher diente und wahr- scheinlich aus dem 18. Jahrhundert stammt (Bild 36). Das Kirchengebäude - Exterieur und Mauerwerk Die Kirche ist eine Langhauskirche mit drei Jochen im Langhaus und einem Chor in der Breite des Langhau- ses, einer Sakristei im Nordosten und einer Vorballe im Stidwesten (Bild 37-39). Die Kirche hat drei Eingänge. Die Kirchenmauern sind Natursteinmauern mit reicher Farbvariation, wobei ein rosa-grauer Farbton vor- herrscht. Das Material besteht aus mehrals 40 verschie- denen Gesteinsarten, mit einem beträchtlichen Anteil Granit, und wurde in der Umgebung gefunden. Die Kir- chengiebel im Osten und Westen, sowie Sakristei und Vorballe haben Ziegelmauerwerk, das mit Bienden ver- sehen ist (Bild 19, 37, 43 und 45). Im östlichen Giebel befindet sich eine kleine Öffnung, die wahrscheinlich der Bewachung gedient hat (Bild 43 und 52). Der Dach- boden der Vorballe besitzt eine grössere Öffnung, die mit einem zum Kirchhof hin aufklappbaren Fensterla- den versehen ist (Bild 45 und 49). Sie hat wahrscheinlich als äussere Kanzel gedient. Die Fenster haben ein schmiedeeisernes Rahmenwerk. Die Eingänge im Stiden besitzen Ziegeleinfassungen (Bild 45 und 55), der ZUSAMMENFASSUNG 207 im Westen eine Putzeinfassung (Bild 48). Die Dach- deckung besteht aus geteerten Schindeln, auf dem First ist ein Dachreiter mit Kreuz und Kirchturmshahn (Bild 57). Das Dachgesims bilden geteerte Bretter (Bild 54). Das Mauerwerk der Kirche hat ein einheitlich mitte- lalterliches Gepräge, mit in späterer Zeit vergrösserten Fenstern. Das Kirchengebäude - Interieur Der grosse und offene Kirchenraum ist sowohl einheit- lich als variationsreich (Bild 58-59). Die vier Joche der Kirche besitzen Sterngewölbe, das komplizierteste befindet sich im Chor. Die Kirche ist verputzt und hat einen weissen Kalkanstrich, aber die Unebenheiten der Natursteinwände sind durch den Putz wahrzunehmen. Ein Höhepunkt ist der Chor, dessen Wände und Gew- ölbe mit Kalkmalereien versehen sind. Den westlichen Teil des Kirchenraumes dominiert die Empore mit der grossen Orgel. Unter der Empore wurden mehrere Räume ftir verschiedene praktische Zwecke eingebaut (Bild 39). Die Eingänge des Chores .vom Stiden her und zur Sakristei haben spätmittelalterliche Eisenttiren (Bild 62, 64, 66-67). Der stidliche Eingang zum Chor kann von innen durch einen hölzernen Riegel gesperrt werden, der im Mauerwerk läuft (Bild 62-63). Eine ähn- liche Anordnung befand sich bei dem Eingang von der Vorballe zum Kirchenraum. Dessen Portalumfassung aus Ziegelsteinen ist in der Vorballe reich profiiiert (Bild 68). Hier sass frtiher eine eiserne Ttir aus dem spä- ten Mittelalter (Bild 69). Der Fussboden in Kirchen- raum und Vorballe besteht aus Kalksteinplatten, im öst- lichen Teil der Kirche liegen sechs Grabplatten aus dem 17. Jahrhundert. Vorballe und Sakristei haben Gewölbe, und die Sakristei einen Ziegelfussboden (Bild 71). In der nordwestlichen Ecke der Kirche ftihrt eine Wendel- treppe aus Ziegelsteinen zum Dachboden. Das Dach- gesttihl der Kirche ist typisch mittelalterlich, macht aber, durch viele spätere Verstärkungen, einen kompli- zierten Eindruck (Bild 72). Die Geschichte des Kirchengebäudes Die mittelalterliche Kirche Wie erwähnt, gab es in Luleå schon 1339 eine Kapelle. Man weiss nichts tiber dieses Gebäude, das vermutlieb ein einfacher Holzbau war, und es sind auch keine Spu- ren davon vorhanden. Die heutige steineme Kirche wurde wahrscheinlich gegen Ende des 15. Jahrhunderts gebaut, in einem 208 NEDERLULEÅ KYRKA Zusammenhang, aber in verschiedenen Etappen (Bild 203). Zuerst wurden die Natursteinrnauern des Kir- chenraumes errichtet, Vorballe und Sakristei später hin- zugefugt (Bild 44). Zuletzt kamen die Pfeiler und das Gewölbe aus Ziegelsteinen, da sich dieses Material bes- ser ftir diese Gebäudeteile eignete. Wenn man das Mauerwerk im Dachboden der Vorballe betrachtet, kann es wichtige Informationen uber den Gang der Bauarbeiten geben (Bild 50-51). Die Kirche, die am Ende des Mittelalters fertig war, unterschied sich im Äusseren nicht viel von der Kirche unserer Tage. Das Mauerwerk kann verputzt oder geschlammt gewesen sein, und es hatte vermutlieb einen weissen Anstrich mit roten Giebelpartien. Die Anzahl der Penster war geringer, da es keine Öffnungen an der Nordseite gab, und die Penster waren wesentlich kleiner. Die Kirche besass zwei Bingänge im Suden, die noch heute vorhan- denen. Das Innere der Kirche dagegen machte einen ganz anderen Eindruck als jetzt. Das Langhaus war dunkel, mit nur drei schmalen, hochsitzenden Penstern und ungeschmuckten W änden. Es kann einen gestampf- ten Pussboden gehabt haben und wahrscheinlich keine Einrichtung. Im Kontrast dazu stand der Chor mit dem Licht zweier Fenster, je eines im Osten und im Suden, die wahrscheinlich mit Glasmalereien versehen waren. Die W ände und das Gewölbe waren gänzlich mit leuch- tenden Farben bemalt, und durch eine Chorschranke konute die Gemeinde die teure Einrichtung des Chores sehen: den Flugelaltar aus Antwerpen, geschnitztes Chorgestuhl und einen Bischofsstuhl. Im Triumphbogen bing ein Kruzifix, in seinem sudlichen Pfeiler war eine Kanzel, mit ihrem Aufgang vom Chor her und einer Öff- nung zum Langhaus hin, um den Kontakt zwischen Pfarrer und Gemeinde zu ermöglichen. Mehrere Grunde sprechen daftir, dass der Kirchen- raum eine Funktion uber die kirchliche hinaus gehabt haben kann. Die Grösse der Kirche, die geschlossenen Mauern, die hoch sitzenden Penster mit Gittern und die Bingänge mit Verriegelungsmöglichkeiten auf der Innenseite konnten das Gebäude schwerzugänglich maehen und zu einem Schutz ftir Leben und Eigentum. Der äussere Schutz wurde verstärkt durch die Kirch- hofsmauer und die Portale. Die Kirche erhielt durch diese Anordnungen grosse Ähnlichkeit mit den soge- nannten Handelskirehen des Ostseeraums, mit Novgo- rod als fruhem Zentrum. In Luleå mit seinem Markt muss es Bedarf an einem sicheren Lagerlokal ftir Waren gegeben haben, die im Sommer auf dem Seeweg kamen und im Winter im Inland verteilt wurden und umge- kehrt ftir Waren aus dem Inneren des Landes. Vieileich t diente die Kirche in diesem Zusammenhang als Maga- zin. Die Kaufleute können Mitinteressenten an der Kir- che bei ihrem Bau gewesen sein. 16. und 17. Jahrhundert Grössere Veränderungen des Kirchengebäudes gescha- hen nicht während dieser Zeit. Es wurden vorwiegend Reparaturen und Erneuerungen vorgenommen, das Dach wurde geteert und die Penster ausgebessert. Möglicherweise kann die Dekoration des Dachfirstes im 17. Jahrhundert entstanden sein. Zeichnung und Vor- lage ftir eine Tafel in Suecia antiqua et hodierna zeigen, wie die Kirche während der neunziger Jahre des 17. Jahrhunderts ausgesehen hat (Bild 73- 77). Im Kirche- ninneren gab es grössere Bequemlichkeit ftir die Gemeinde durch Bänke und Emporen, sowie eine neue Kanzel und einige Kronleuchter. Veränderungen während des 18. Jahrhunderts Im Jahre 1737 wurde eine grössere Inspektion der Kir- che vorgenommen. Das Protokoll dieser Inspektion gibt das Bild eines dunklen, engen und verschlissenen Kir- chenraums, eine Renovierung war sehr vonnöten. Die zuvor schweren ökonomischen Verhältnisse hatten sich verbessert und machten das Ganze möglich. Im Jahre 1738 erhielt die Kirche ein neues Schindeldach. 1741 bekam die nördliche Langhausmauer zwei Fenster.1746 wurden beide Penster der Sudseite vergrössert, 1748 die Penster des Westgiebels und 1749 die beiden Chorfen- ster. Diese Veränderungen sollten zusammen mit einem neuen Eingang im W esten, dem Verputz und dem roten Anstrich in den Jahren 1776 bis 1781 der Kirche ein neues Exterieur geben. Das Dach wurde gegen Ende des 18. Jahrhunderts neu gedeckt, damals entstand auch der Dachreiter mit seinem Kirchturmshahn (Bild 57). Das Aussehen der Kirche nach diesen Veränderungen ist auf einer kolorierten Zeichnung von 1827 zu sehen (Bild 78), sowie auf späteren Abbildungen und Fotogra- fien (Bild 79-81), da das Äussere des Gebäudes vor 1954 keine Veränderung mehr erfuhr. Auch das Innere der Kirche sollte wesentlich verän- dert werden. Die mittelalterliche Kanzel im Pfeiler wurde entfernt, die ganze Kirche verputzt und geweisst, darnit verschwanden auch die Kalkmalereien im Chor. Ein heller Kirchenraum mit grossen Penstern trat in Erscheinung. Man erneuerte auch die Einrichtung. Eine neue, skulptierte Kanzel, die noch vorhanden ist, wurde 1712 angeschafft. Neue Bänke wurden aufgestellt und mehrere Emporen errichtet, um Platz ftir eine wachsen- de Gemeinde zu schaffen. ZUSAMMENFASSUNG 209 19. Jahrhundert Vor allem wurden Reparaturen und Verbesserungen verschiedener Art ausgeftihrt. Die Penster wurden 1848 erneuert, und das Teeren des Daches war eine ständig vorkomroende Massnahme. Die vielen Emporen im westlichen Teil der Kirche wurden entfernt und 1862 durch eine neue Empore mit einer grossen neuen Orgel ersetzt (Bild 83). Die Sakristei erhielt in den ftinfziger Jahren des 19. Jahrhunderts einen gemauerten Kamin und konnte nun beheizt werden, der Kirchenraum be kam ungefähr 30 Jahre später zwei Öfen. Gleichzeitig isolierte man die Aussenturen, und das Klirna in der Kirche wurde angenehmer. Veränderungen und Renavierungen des 20. Jahrhunderts Im Jahre 1905 erhielt die gesamte Kirche einen neuen Pussboden und neue Bänke. Fur 1909 war ein weisser Kalkanstrich des Kirchenraumes geplant. Es war damals bekannt geworden, dass es fruher im Chor Kalkmalereien gegeben hatte. Nach einer Untersu- chung beschioss man, diese freizulegen und zu restauri- eren, was nach dem Abriss der Emporen im Chor durchgeftihrt wurde (Bild 82). Auch die Chorportale erhielten ihr ursprungliches Aussehen, man entfernte die Mauerarbeiten des 18. Jahrhunderts. Im Jahre 1936 wurde eine umfassende Renovierung des Interieurs vorgenommen, die Kalkmalereien wurden gesäubert, die Bankeinrichtung wurde verändert, die Einrichtung neu gestTichen und ein neues Wärmesystem installiert. Diese Renovierung gab dem Inneren der Kirche ein neues und lichteres Gepräge, elektrische Beleuchtung wurde auch eingefuhrt (Bild 84-85). Im Jahre 1954 wurde das Äussere der Kirche renovi- ert. Beabsichtigt war, die Kirche neu zu verputzen, und der al te Putz wurde grösstenteils entfernt. Da das bloss- gelegte Mauerwerk aber so hohe Qualität zeigte, in der Wahl des Materials und der Ausftihrung, beschioss man, nicht neu zu verputzen. Die oberen Giebelpartien aus Ziegel, mit ihren Blenden, die zuvor unbekannt waren, erhielten ihre vermutete ursprungliche Gestalt. Zwischen 1969 und 1971 wurde eine umfassende Renovierung vor allem des Kircheninnern vorgenom- men. Wände, Gewölbe und Kalkmalereien wurden gesäubert. Neue Bänke entstanden, sowie eine Empore mit neuer Orgel und einem Unterbau mit Serviceräu- men. Die Penster wurden erneuert, ein neuer Pussbo- den verlegt, Armaturen und Installationen ausge- tauscht. Die mittelalterlichen Chorbänke wurden durch Restauration wiederhergestellt. Auch das ubrige In ven- tar, wie Flugelaltar und Kanzel wurden renoviert und konserviert. Diese Arbeiten hedeuteten keine Verän- derung des Kirchenraumes, aber wohl des Eindruckes des Interieurs, fort von der Dunkelheit des Mittelalters und den Kontrasten zwischen Langhaus und Chor, dem Gedränge in der Kirche während des 18. Jahrhunderts und der Verschmutzung zu Beginn des 20. Jahrhunderts. Nach 1971 hat der Kirchenraum ein leichtes und geräu- miges Gepräge, aber mit modemen Zugen in Einrich- tung und Materialwahl (Bild 58-59). Die Kalkmalereien Der gesamte Chor der Kirche ist versehen mit Male- reien in Form von Figuren, Ranken und Ornamenten, aufgeteilt in Wandfelder und die Kappen des Gewölbes (Bild 86-109). Da die Malereien uberkalkt waren, aber freigelegt und restauriert wurden, sind die Farben matt, und der Erhaltungszustand variiert. Die Malereien des Gewölbes und der Gewölbebögen sind am besten er hal- ten, während die der Wände zum grossen Teil beschä- digt sind, und zwar wegen der unebenen Struktur des Mauerwerkes und auch wegen der Emporen, die sich hier längere Zeit befanden. Die Malereien stammen aus dem späten Mittelalter und sind wahrscheinlich zu Beginn des 16. Jahrhunderts entstanden. Es lässt sich nachweisen, dass das Wappen des Erzbischofs Jakob Ulvsson auf der östlichen Wand (Bild 93) aus dieser Zeit stammt. Man meint, die Malerein seien vom Kreis oder der Schule des Albertus Pictor ausgefuhrt worden, dem ungefähr 30 Folgen von Malereien in Uppland und dem Mälartal zugerechnet werden. Die Malereien wur- den 1745 uberkalkt, aber 1909 freigelegt und restauriert (Bild 110). Im Chor sind Engel, Evangelisten, Apostel, Kirchen- väter und Propheten dargestellt, es gibt hier auch viele Ranken (Bild 87-90). Von besonderem Interesse ist das Bild des Apostel Petrus, des Schutzheiligen der Kirche (Bild 88). In den Wandfeldern sind Ereignisse aus dem Leben von Maria und Jesus abgebildet. Besonders die Mariendarstellungen heben sich ab, mit dem grossen Bild der Krönung Marias an der Nordwand als Höhe- punkt (Bild 103). Im östlichen Chorfenster sin d St. Erich (Bild 96), St. Olof (Bild 61), St. Birgitta (Bild 97) und St. Katharina von Vadstena (Bild 98) dargestelit Auf den Pfeilern befinden sich die Heiligen St. Stephan, St. Ursu- la, St. Barbara (Bild 108) und St. Gertrud, sowie eine Darstellung der Taufe Christi (Bild 106) und des alttes- tamentlichen Vorbildes der Kundschafter mit den Trau- ben (Bild 107). Den unteren Abschluss der Malereien bildet eine Rosenranke, darunter befinden sich Draperi- en, die aufgespannten Omhängen gleichen (Bild 92). 210 NEDERLULEÅ KYRKA Einrichtung und loventar Aus dem Mittelalter Die Kirche besitzt noch verschiedene Gegenstände aus dem Mittelalter, einer Zeit, welche die Einrichtung im Chor beherrscht. Am vornehmsten ist der Filigelaltar (Bild 113-126). Im Mittelteil befinden sich geschnitzte Bilder, mit der Kreuzigung im Zentrum, umgeben von Szenen aus der Passionsgeschichte und dem Leben Jesu (Bild 115-123). Die Predella zeigt eine gemalte Dar- stellung Christi und der zwölf Apostel (Bild 124) und die Filigel Gemälde mit Motiven aus dem Leben Jesu, mit der Gethsemaneszene auf den Aussenseiten (Bild 126). Der Altar wurde in Antwerpen in den zwanziger Jahren des 16. Jahrhunderts hergestellt, zur gleichen Zeit entstand auch die Predella. Die Gemälde auf den Filigeln wurden 1769 ausgeftihrt, nachdem der Altar bei einem Brand besehärligt worden war. Im Triumphbogen hängt ein skulptiertes und bernal- tes Kruzifix aus dem späten Mittelalter (Bild 127). Im Chor steht ein Bischofsstuhl (Bild 133-134) und ein Chorgesttih1 mit sieben Sitzen (Bild 133, 135-139), beide mit geschnitzten Wangen. Beide sind um 1500 ent- standen, und ihre jetzige Gestalt ist eine Rekonstruk- tion aus dem Jahre 1971. Vom Ende des 17. Jahrhun- derts bis 1971 gehörten die Wangen zu einem Gesttihl im Chor, wo eine der Bänke, eine Königsbank, 1694 vor dem Besuch Karls XI entstand (Bild 140). Ein skulpti- erter Pfeiler mit Armenbtichse, und vermutlieb nachträ- glich hinzugeftigter knieender männlicher Figur, kann zu einer mittelalterlichen Altarschranke gehört haben (Bild 143-144). Die Kirche besitzt einen Taufstein aus Marmor, der in drei Teilen gehauen wurde und aus dem späten Mitte- lalter stammt (Bild 148). Die Anschwellung des mittle- ren Teils ist geschmtickt mit einem Zopfmuster und die Schale mit Rankenwerk, beide in einer Technik ausge- ftihrt, die an Holzschnitzereien erinnert. Von den Abendmahlsgefässen der Kirche aus dem Mittelalter ist ein Kelch tibriggeblieben, dessen Schale aber 1762 umgestaltet wurde (Bild 151). Es existieren auch zwei kleinere Kelche mit Hostientellern, die zum Krankena- bendmahl benutzt wurden (Bild 158). Unter den mittelalterlichen Textilien befinden sich zusammengenähte Teile eines gestickten Besatzes ftir ein Chorgewand (Bild 172). Die Broderie mit den drei Heiligen in Seide und Gold ist eine niederländische Arbeit aus dem späteren Teil des 15. Jahrhunderts. Sie wurde auf einem Chorgewand aus rotem Samt getra- gen, mit gesticktern Besatz und Clipeus miteinemin Sil- ber gefassten, hängenden Kristall. Ein Gegenstand besonderen Interesses ist eine Kugel aus Granit mit Einritzungen (Bild 183). Eine davon kann als eine Schiffsritzung gedeutet werden und hat gewisse Ähnlichkeiten mit Schiffsbildern des Spätmitte- lalters (Bild 184-186). In der Universitätsbibliothek in Uppsala befindet sich ein Psalter, gedruckt in den acht- ziger Jahren des 15. Jahrhunderts und ftir die Kirche 1492 eingekauft (Bild 192). lm Historischen Museum in Stockholm werden ein Weihrauchgefäss (Bild 194) und ein Aquamanile (Bild 195) aufbewahrt, die friiber der Kirche gehörten. Verschwundene Gegenstände aus dem mittelalterli- chen Besitz sind ein Marienbild und zwei E ngelsstäbe. D as vergoldete Marienbild konnte zum Weinen gebracht werden, indem ein nasser Schwamm in eine Vertiefung des Kopfes gelegt wurde, von der aus Kanä- le das Wasser zu den Augen leiteten. Die beiden Eng- elsstäbe bestanden aus langen Stangen, an denen skulp- tierte Engelsfiguren mit beweglichen Armen befestigt waren. Wahrscheinlich erttillten sieeineFunktion inner- halb der Messe. Nach der Reformation Im Kirchenraum befinden sich Einrichtungen und lnventar aus verschiedenen Zeiten. Im Langhaus ist das 18. Jahrhundert stark vertreten durch die skulpturale Ausschmtickung. Die reich dekorierte Kanzel wurde 1712 von dem Bildschnitzer Nils Fluur geschaffen (Bild 128-132), der in der Gemeinde ansässig war. Im Jahre 1745 wurden die noch leeren Felder mit zwölf Apostel- figuren und einer Christusgestalt (Bild 129) ergänzt, die man in Stockholm erworben hatte. lm gleichen Jahr erhielt die Kanzel einen neuen Anstrich in verschiede- nen Farben, sowie in Gold- und Silberfarbe. Eine Chor- schranke (Bild 142) und zwei Obelisken (Bild 59) wur- den 1748 von dem Bildbauer Nils Berg geschaffen. Sie erhielten ihren Platz zwischen Langhaus und Chor. An den Wänden hängen ein Epitaph und drei Gedenkta- feln mit grossen, reich geschnitzen Rahmen (Bild 180, 189- 191), die auch von Nils Fluur zwischen 1709 und 1715 ausgeftihrt wurden. Die Rahmen haben zum Teil holzfarbene oder ungestrichene Partien und sind sonst nur in schwarz und weiss gehalten. Diese Farbgebung hatte vermutlieb auch die Kanzel zu Beginn. Die modemen Bänke aus dem Jahre 1971 ersetzten eine Einrichtung von 1905, die 1936 umgestaltet wurde. Im Jahre 1747 wurden die zu diesem Zeitpunkt alten und schlechten Bänke durch neue ersetzt; diese Ein- richtung existierte dann, mit gewissen Verbesserungen und Neuanstrichen bis ins Jahr 1905. Die Kirche besass viele Emporen, da während des 18. Jahrhunderts das Gedränge und der Bedarf an Sitzplätzen sehr gross war. So gab es Emporen in zwei Etagen und eine Orgelem- pore im westlichen Teil der Kirche, "Herrschaftsempo- ren" an den Wänden des Langhauses und Emporen in zwei Etagen im Chor (Bild 82). Die Sitzplätze wurden nach Registern verteilt, die fiir die Jahre 1780 und 1792 erhalten sind. Die Langhausemporen wurden 1862 abgerissen, als eine neue Orgelempore gebaut wurde. Diese ihrerseits wurde 1971 durch die heutige Empore ersetzt, die nur ftir die Orgel bestimmt ist. Die jetzige Orgel wurde 1971 von der Orgelbaufirma Grönlund in GammeJstad gebaut, welche 1974 auch die Chororgel herstellte. Die sehr grosse Orgel mit 55 Stim- men und 4 200 Pfeifen ersetzte eine von Johan Gustaf Ek 1862 gebaute Orgel. Diese wurde auseinanderge- nommen und dann verwahrt. Es ist bekannt, dass die Kirche schon im Jahre 1616 eine Orgel besass. Diese wurde bereits im gleichen Jahrhundert durch eine neue Orgel ersetzt, die dann in den siebziger Jahren des 18. Jahrhunderts und 1800 umgebaut wurde. Die Kirche besitzt eine reiche Sammlung von Abend- mahlsgefässen. Am interessantesten ist vielleicht eine achteckige, reich gravierte Weinkanne, 1641 von Goldschmied Caspar Rist in Piteå angefertigt (Bild 152). Unter weiteren Weinkannen kann eine baluster- förmige von ungefähr 1690 (Bild 153) genannt werden und eine in Form einer Urne von 1796 (Bild 154). Der Kelch mit dem mittelalterlichen Fuss ist schon erwähnt worden (Bild 151 ). Eine viereckige Oblatenschachtel aus Silber mit Vergoldung wurde 1636 von Goldschmi- ed Daniel Trendelborch in Luleå geschaffen (Bild 155). Zu dem Kirchensilber, das durch die Konfiskation Gus- tav Vasas 1548 verloren ging, gehörten drei Kelche und zwei Monstranzen, von denen eine vergoldet war und 2 106 Gramm gewogen hatte. Zu den älteren Lichtquellen der Kirche gehören drei Kronleuchter aus einer messingähnlichen Legierung aus der zweiten Hälfte des 16. Jahrhunderts (Bild 161), aus der Mitte des 17. Jahrhunderts (Bild 162) und von 1745 (Bild 163), sowie ftinf Kerzenhalter von ursprting- lich neun aus getriebenem Messing (Bild 164). Ein sie- benarrniger Kerzenhalter aus einer messingähnlichen Legierung, 1747 von Gerhard Meyer junior hergestelit (Bild 165), war von Gemeindemitgliedern geschenkt worden. Die moderne Deckenbeleuchtung aus vergol- detem Eisenblech wurde von Professor Erik Lundberg entworfen und entstand im Jahre 1971. Die Kirche besitzt ebenfalls eine reiche Sammlung von Textilien in verschiedenen liturgischen Farben. Zu den älteren Gegenständen gehören zwei reich bestickte ZUSAMMENFASSUNG 211 Messgewänder, eines aus rotem Samt vom Anfang des 17. Jahrhunderts (Bild 173) und das andere aus schwar- zem Samt mit Stickereien aus dem Jahre 1699 (Bild 174-177). Die Broderie sass ursprtinglich auf einem Messgewand aus rotem Samt, erhielt aber 1848 ihren jetzigen Platz. Es ist auch ein Antependium aus schwar- zem Samt von 1824 vorhanden (Bild 166), Stickereien von einem roten Antependium aus den neunziger Jah- ren des 19. Jahrhunderts (Bild 167), ein Kelchtuch aus biauer Seide aus der ersten Hälfte des 18. Jahrhunderts (Bild 170) und eines aus roter Wolle aus den neunziger Jahren des 19.Jahrhunderts (Bild 171), sowie ein Kling- elbeutel aus roter Seide aus der Mitte des 18. Jahrhun- derts (Bild 179). Von den modemen Textilien können gestickte Altarborten von 1928 (Bild 168), beziehungs- weise 1979 (Bild 124) erwähnt werden. Viele Textilien der Kirche wurden abgenutzt und im Laufe der Jahr- hunderte aussortiert. Zu diesen gehört das schon erwähnte Chorgewand mit erhaltenen Stickereien, sowie Gegenstände, die nicht mehr erneuert wurden, wie Brauthimmel, Bahrtiicher und Prozessionsfahnen. Von dem tibrigen Inventar kann ein Offiziersdegen vom Anfang des 17. Jahrhunderts genannt werden, ein Ringkragen aus der Zeit Karl XII von ungefähr 1700 (Bild 181), ein Portrait des Gemeindepfarrers aus dem Jahre 1722 (Bild 187), sowie ein Uhrwerk vom Beginn des 17. Jahrhunderts (Bild 196). Dieses befand sich im Glockenstuhl und war mit einem grossen Uhrzeiger und einer Uhrglocke versehen. Im Glockenturm hängen zwei Glocken, die grössere 1747 von Gerhard Meyer junior gegossen (Bild 197) und die kleinere 1851 von N.P. Linderberg (Bild 198). Zu den Gloeken gehört auch eine er haltene Anordnung zum Lä u ten einzelner Schlä- ge (Bild 199), ein einzigartiges Sttick, und eine ältere Pedalanordnung zum Glockenläuten (Bild 200). An das Uhrwerk im Turm ist eine Uhrglocke gekoppelt, der ursprtingliche Schlaghammer aus Eisen (Bild 201) ist erhalten, wurde aber später durch einen elektrischen Hammer (Bild 202) ersetzt. Die kunstgeschichtliche Hedentung der Kirche Die Kirche von Nederluleå ist eine der neun Kirchen, die im späten Mittelalter an der Ktiste von Västerbotten und Norrbotten errichtet wurden. Sie gehörte zum Erz- bistum und wurde während. der Dienstzeit des Erzbi- schofs Jakob Ulvsson (1469- 1514) errichtet. Sieben Kir- chen sind noch erhalten, und diese haben viele gemein- same Ztige, was ihre Lage, die Wahl des Materials und die Gestaltung betrifft. Sie haben auch vieles gemein- sam mit den Kirchen in Uppland und im Mälartal. Die- 212 NEDERLULEÅ KYRKA selbe Bauleitung und auch dieselben Handwerker kön- nen in den verschieden en Ge genden tätig gewesen sein, die von Uppsala aus gelenkt wurden. Die Kirche von Nederluleå kann in diese Entwick- lung eingefiigt werden, nimmt aber gleichzeitig durch ihre Grösse und das reiche Inventar eine Sondersteli- ung ein. Die Kirche ist die grösste der mittelalterlichen Kirchen in Norrland. Die kräftige Friedhofsmauer, die Friedhofsportale mit ihren Schiessscharten und die Möglichkeiten, die Kirche von innen zu verriegeln, sind insgesamt einzigartig fiir diese Kirche, die durch diese Anordnungen ankntipft an die Kaufmannskirchen Nordeuropas, mit der russischen Metropole Novgorod als fruhem Zentrum und den vielen hanseatischen Kir- chen des Ostseeraums. Von besonderem Intresse ist auch die Ähnlichkeit der steinernen mittelalterlichen Kirchen Finnlands mit den Kirchen in Mittelschweden und Övre Norrland, nicht zuletzt mit der Kirche in Nederluleå: die Lage in der Nähe der Ktiste, die Natur- steinmauern und das mit Bienden versehene Ziegel- mauerwerk der Giebel, die äussere Kanzel, gleichartige Gewölbeformen und Pfeiler, sowie grosse Dachböden, als die Speicherräume gedient haben können. Unter den mittelalterlichen Gegenständen der Kir- che von Nederluleå bemerkt man zuerst den Filigelaltar aus Antwerpen, der wahrscheinlich fiir diese Kirche bestelit wurde und einer der grössten seiner Art in ganz Schweden ist. Die Chorbank und der Bischofsstuhl betonen die zentrale Bedeutung der Kirche als Sitz des Propstes in diesem Teil des Erzbistums. Um 1710 schuf hier der Bildschnitzer Nils Jacobsson Fluur seine wieh- tigsten Arbeiten, die Kanzel, drei Gedenktafeln und ein Epitaph, die zu den bedeutendsten Werken der Holz- bauhauerei in Norrland nach der Reformation gehören. Die Kirche wurde auch im Laufe der Jahrhunderte von Reisenden Aufmerksamkeit geschenkt, zum Beispi- el von Carl von Linne. Ein Zitat aus dem Jahre 1961 gibt ein gutes Bild von dem Charakter und der Bedeutung der Kirche: "Die Kirche von Nederluleå möge hier als Exempel dienen fiir Kirchenbau und Kircheneinrich- tung besonderen Ranges aus der späteren Hälfte des 15. Jahrhunderts, dem Zeitalter Albert des Malers. Sie ist weder eine Stadtkirche n och das bescheidene Heiligtum eines abgelegenen, gewöhnlichen Ortes, weder die pro- tegierte Gemeindekirche eines mächtigen Gutsbesitzers noch das mit Sparsamkeit und Mtihe zustande gebrach- te Gotteshaus einerarmen Waldgegend. Sie ist der Mitt- elpunkt eines Kolonisationsartes gewesen und, in mehr als einer Beziehung, Gegenstand der Ftirsorge des Erz- bischofs." Zusammenfassend kann gesagt werden, dass die Kir- che von Nederluleå, mit Ihren Kontakten in Finnland, sowohl zentral als auch regional zur Entwicklung des Kirchenbaues im Erzbistum während des späten Mitte- lalters gehört, aber gleichzeitig in mehrfacher Hinsicht eine Sonderstellung einnimmt. Das gilt auch ftir die Ein- richtung und das lnventar aus dem Mittelalter und dem 18. Jahrhundert. Die Kirche von Nederluleå hat durch die Jahrhunderte ihr Gepräge und ihre Stellung behal- ten. Sie ist das vornemste Kulturdenkmal in Övre Norr- land und gehört, zusammen mit der sie umgebenden Kirchstadt Gammelstad, seit 1996 zum Weltkulturerbe. Obersetzung Dieter Klinkel PERSONREGISTER 213 PERSONREGISTER Kursiva siffror betecknar avbildning. G m = gift med. Då en persons maka eller make är angiven utmärker detta att vederbörande återfinns i registret. Författarnamn i källförteckningen ej medtagna. AB A H Andersons Värme- & Vatten- ledningsaffär 85 Albertus Pictor (Målare, Pärlstickare) 99,177f,183,205,209,212 Alm, Nils Oskar, orgelbyggare 132, 186 Alm, Olof byggmästare 57,77 Alm, Olof Gustaf byggmästare 31ff, 180 Anders, prost 10 Anders, son till Andreas Canuti 154 Andersdotter, Maria, g m Nils Larsson 152 Anderson, Erik, skräddare 156 Andersson, Hans, nämndeman, Niemisel 182 Andersson, Olof smed 53, 59, 77 Andersson, Olof Börjelslandet, g m Margareta Hansdotter 120, 184 Andreas Olai, prost 179 A ng ren, Gunnar, byggn.ing. 87 Anthelius, Johannes Joh., kyrkoherde 154, 158f 187f Arhenius (Arenius), Olof konstnär 163 Arken, Lund 150 Aschanaeus, Martin, fornforskare 191 Atelje Tre Bäckar, Axvall 149, 153 van den Aveelen, Johannes, kopparstick- are 182 Bartholomeus Ghotan, boktryckare, Liibeck 168 Benedictus Nicolai 168 Benzelius d. ä., Erik, ärkebiskop 38, 163, 180, 190 Benzelius d. y., Erik, ärkebiskop 38, 163, 190 Benzelius, Henrik, ärkebiskop 38, 163, 190 Benzelius, Jacob, ärkebiskop 38 Berg, Nils, bildhuggare 76, 127f 203, 210 Bergh, Birger, professor 181 Bergendahl, Brigitta, g m Johannes Ceder 160f Berggren, snickare 54, 77, 131 Berghem, Nils, komminister, g m Elisa- beth Orre 38, 157, 167, 180 Bergman, Johan, guldsmed 135f, 139, 186 Bergman, Torsten, kyrkoherde 114, 144 Bergqvist, Olof biskop 86 Bergström, Nils, häradsskrivare 183 Bergström, Peter (Petter), konstnär 163, 190 Beskow, Hans, landsantikvarie 86 Bidenius, Olaus(Olof) Svenonis, kyrko- herde, g m Katarina Michaelsdotter Burman 160, 188f Bidenius, Olof Olofsson, 160 Birger Gregersson, ärkebiskop 10 Biskop, Hans, byggmästare 39 Björkman, Anna, Gammelstad 187 Björnram, Andreas Laurentii, ärkebi- skop 187 Blank, Jonas, snickare 77, 130 B/ix, Samuel, kyrkoherde 182 Blom-Carlsson, Carl Gustaf arkitekt 31f 180 Boberg, Ferdinand, arkitekt, konstnär 17 Bolander, smed 70 Bolande r, Anders, gästgivare, g m Mar- geta Olofsdotter Fabricia 167 Bolander, Dorothea, g m Hans Bolander 156, 188 Bolander, Hans, organist, g m Dorothea 76, 120, 188 Bolander, Johan, organist 131 Bolander, Lars, borgare 77 Boström, A , glasmästare 77 Boström, Carl Jacob, assessor, g m Anna Cajsa Fluur 35 Boström, J O, pastor 168 Brandt, Hilma, Gammelstad 163 Brandt, soldat 171 Brentius, Joh., förf. 168 Bring, Erik Olofsson, snickare 184, 190 Brun, Jean, landsfiskal182 Bröderna Lindström, målerifirma 85 Burman, Michel Björnsson (Björs), han- delsman 154, 188 Burman, Katarina Michaelsdotter, g m Olaus Bidenius 160 Bureus, Johannes, riksantikvarie 14, 39, 57, 69, 140, 144,156,175L 178, 184 Burström, fältväbel 131 Burström, målare 81 Bäck, Jacob, smed 76 Bäckman, Johan, organist 131 Bäsk, Olof urmakare 171 Calwagen, Pehr, kyrkoherde 155, 188 Canuti Gevaliensis, Andreas, prost, g m 1:o Maria Johansdotter, 2:o Birgitta Köniksdotter 143, 187f Carl X/125, 166f, 188 Carl XII 119, 158, 165, 188, 204, 211 Carl XIII 163 Carl XIV Johan 139, 186, 190 Carlenius d. y., Sigfrid, guldsmed 139f 186 Carlsson, Hugo, smed 59, 121,144 Carlsson, J Walfrid, arkitekt 33f Ceder, Brigitta 160 Ceder, Carl 160 Ceder, Johanna Christina 160 Ceder, Johannes, bergmästare, g m Bri- gitta Bergendahl160f Christina, drottning 168 Christofer Nicolai (Christopherus), kyr- koherde 139, 155, 186, 188 Crusebiörn, Frans, landshövding 154, 187 Curman, Sigurd, arkitekt, riksantikvarie 29, 82, 101 Dagesdotter, Anna, g m Erik Nilsson Höijer 140, 159, 189 Dageson, Jöns, borgmästare 155, 188 Dahlen, V, ingenjör 85 Dalen, Sven, konservator 87,114 Eckert, Fritz, arkitekt 82, 127 Ek, Johan-Gustaf orgelbyggare 81, 132, 185, 204, 211 Ekdahl, N J, pastorsadjunkt 39, 78, 114, 133f, 159, 173, 188 Ekman, Johan, Ängesbyn 59 Ekman, Johan, trumslagare 76 Ekman, Johan (Jöns), guldsmed 135, 139, 186 Elisabeth, drottning av England 168 Engelbrecht, g m Ma/in 155 Englund, Jakob Albert, kyrkoherde 135, 186 Engman, Eric, rådman 173 Engström, Johan Jakob, smed, g m 1:o Anna Sofia Hellgren, 2:o Erika Hell- gren 38 Erichson, Erich, murmästare 75 Erichson, Frithiof konstnär, konservator 86, 121,163, 184,190 Erichzdotter, Brita 154 Erson, Anders, glasmästare 70 Erson, Erich, sexman, Måttsund 182 Erson, Henrich, Rutvik 144 Erson, Lars, Långnäs 76 Erson, Lars, Wästmarken 75 214 NEDERLULEÅ KYRKA Ersson, Nils, smed 114, 131 Erson, Päär, Vibyn 144 Ersta Diakonissanstalts Paramentavdel- ning 156 Euren, Johan Peter, kyrkoherde 155, 188 Fabricia, Margeta Olofsdotter, g m Anders Bolander Fahlsten, Johan, gelbgjutare, klackgjuta- re 140, 186 Fellström ( Fällström), Eric, målare 76, 101, 120 Ferngren, Vera, guldsmed 140, 144 Fjellström, Phebe, professor 189 Flintenberg C M, organist 72, 131 Fluur, Anna Cajsa, g m Carl Jacob Boström 35 Fluur, Nils Jacobsson, bildhuggare 119f, 157f, 163ff, 178, 184, 188, 190, 203, 205, 210, 212 Fordell, Johan Månsson, borgmästare, g m Ingeborg Jönsdotter 155, 159, 188f Forsberg, Mari, Gäddvik 153 Forsberg, Olof guldsmed 139, 186 Forsman, Margareta, g m Jacob Lind- baum 142, 167, 190 Franklin, Bertil, arkitekt 122f Franzen, Mari-Louise, antikvarie 188 Fredrik I173 Frimodig, Lars, borgare, snickare 75 Frimodig, Salomon, snickare 76 Frisell, F W, major 34f, 121 Frisk, murmästare 73 Frostera, Catharina, g m Lars Wallman 154, 187 Fächt, Per Larsson, soldat 76, 126 Gadd, Johan, guldsmed 135, 139, 186 Gahn, Märta, textilkonstnär 152f Gammelstads Handväveri AB 153 Geringius, E, skulptör 163 Ghotan, Bartholomeus, boktryckare, Liibeck, 190 Gillberg, J, konstnär 163 Gowenius, Rudolf konstnär 153, 187 Govinius, Clas, rådman 173 Graan, Esaias, kyrkoherde, g m Christi- na Steuch 152, 187 Graan, Olaus, kyrkoherde, g m Anna Steuch 187 Grenberger, Janusz, arkitekt 183 Groothe, anonymmästare 183 G rubb, Andreas Petri, kyrkoherde 140, 158f, 186ff Grönning (Gröning), Anders Hansson, postmästare, sockenskrivare 168, 190 Grön/und, Aina, Gammelstad 146 Grön/und, Ursula, organist 186 Grönlunds Orgelbyggeri AB, Gammel- stad 87, 130f, 204,211 Grönvall, Carl Fredrik, klackgjutare 173,191 von Gröpingen, Sibylla Sofia, g m Wil- helm Muh/188 Guldsmedsaktiebolaget (GAB) 135, 140,144 Gustav III163 Gustaf IV Adolf173 Gustav Vasa 9, 134, 175, 204, 211 Gyllengrip, Gabriel, landshövding 73, 182 Haasum, Sibylla, fil.dr. 189 Haak, Elisabeth 155 Hackzell, Hi/dur, Boden 145 Hackzell, Mårten, häradsskrivare, g m Anna Plantin 120 Hackzell, Nils, präst, hembygdsforskare 99,121,162,178,184 Halfwarsson, Tore 154 Hallin, snickare 170 Handarbetets Vänner 145 Hanna, Carl-Uno, arkivföreståndare 191 Hans, kung 10 Hansdotter, Margareta, g m Olof Anders- son 120,184 Hansen, David, landshövding 144 Hansson, Herman, sexman, Långnäs 182 Hansson, Knut, nämndeman, Ängesbyn 182 Hansson, Petter, orgelbyggare 185 Har/in, Nils, dräng 172 Hedberg, Gustav, bokbindare 158, 167 Hedengrahn, Ambrosius, tecknare, kop- parstickare 163,167, 178,190 Hedman, Alf konservator 87, 102, 115, 121 Heinemann, E, civ.ing. 83 Heldenstedt, F W, fabrikör 114, 121 Hellberg, Anders, historiemålare 65, 77, 105, 114, 183f Hellbom (Hällbom), Olof guldsmed 136f, 186 Hel/gren, Anna Sofia, g m Johan Jakob Engström 38 Hel/gren, Erika, g m Johan Jakob Eng- ström 38 Hellsten, Stig, biskop 87 Henrich Burmester 155 Henrichson, Jacob, Persön 144 Henrichson, Lasse, Bensbyn 144 Hermanson, A 34 Hermansson, Bengt, 1:e intendent 188 Hermansson, Henrik, nämndeman, murare, Gäddvik 182f Hildebrand, Hans, riksantikvarie 101 Hilleström, Elsa Margareta, g m Lauren- tius Erici Lang 180 Hindersson, Per 76 Hindersson, Pär, nämndeman, B j örsbyn 182 Hoberg, Birgitta, intern. sekreterare 180 Hallström, Eric, lantmätare 31ff, 180 Holm 54,77 Holm, Eric, murgesäll 77 Holmberg, Jonas, målare 54, 77,126, 130f, 133 Holmström, Lars, mässingssmed 144 Hus, Johan, reformator 164, 167 Hunyadi, Janas, härförare 190 Hwilman, Erich Erson 76 Hiilphers, Abr. Abrah:son, topograf, genelog, musikhistoriker 116, 126, 131, 178 Höijer, Erik Nilsson, borgare, handels- man, g m Anna Vagesdotter 140,159, 189 Höijer, Michael E, domhavande 182 Hökerberg, Otar, arkitekt 65, 121 Höök, Bertil, arkitekt 85, 142 Ifwarsson, Per, kyrkvärd, Kallax 182 Ihre, Johan, professor, språkforskare 163 Isaksson, Alf byggnadstekniker 181 Isakson, Nils, tolvman, Sunderbyn 176 Jakob Ulvsson (örnfot), ärkebiskop 10, 69, 91, 93, 99, 177f, 182f, 199,204 -DFREVRQaMåns, rådman, borgmästare 155,188 Johan Ingemarsson, fogde, Hälsingland 9 Johansdotter, Maria, g m Andreas Canuti 159,188 Johansson, Michel, byggmästare 70 Jönsdotter, Ingeborg, g m Johan Måns- son Fordell159, 189 Jönsson, Hans, guldsmed(?) 168, 190 Jönsson, Johan, nämndeman, Järntön 182 Jönsson, löns, sexman, Sunderbyn 70 Jönsson, Jöns, snickare 70, 120, 176, 182 Jönsson, Per, nämndeman, Rånbyn 182 Karsdotter, Sara 76 Kenicius, Petrus, ärkebiskop 52, 69 Kjellberg-Jacobsson, Kerstin, textilkonst- när 153 Kristoffersson, Nils, rådman, g m Marga- reta Ruth 37 Kråka, Peter E, rådman 173 Kröger, Nils, lantkamrerare 182 Knutson, Erich 76 Könick, son till Andreas Canuti 154 Köniksdotter, Birgitta, g m Andreas Canuti 159, 188 Lagergren, snickare 81 Lang, Johannes Nicolai, komminister 154 Lang, Laurentius Erici, prost, g m Elsa Margareta H ilieström 38, 180, 187 Lars, kyrkoherde, Piteå 9 Lars (Liars), orgelmakare 131 Larsson, Anders, nämndeman, Prästhol- men 182 Larsson, Hans, Antnäs 144 Larsson, Joseph, bonde, Ersnäs 80 Larsson, Nils, bonde, Sundom, g m Maria Andersdotter 152, 187 Larsson, Per, nämndeman, g m Brita Persdotter 143, 186f Lekatt, Anders, soldat 76, 126, 130 Libraria 146, 152ft, 156 Licium 146, 156 Lidbom, G65 Lifbom, Erik August, hemmansägare, Persön, g m Öhman 152 Livbom, Petter, hemmansägare, Änges- byn 153 Lindbaum (Lindbom), Jakob, rege- mentsskrivare, g m Margareta Fors- man 142, 167, 190 Lindbäcks Bygg AB, Piteå 87 Linderberg, Nils Petter, klackgjutare 28, 173, 175,191 Lindqvist, Carl Magnus, konstnär 163, 190 Linnaeus(von Linne), Carl, vetenskaps- man, professor 15, 116, 162, 178, 205, 212 LKL Ingenjörsbyrå AB, Luleå 87 Loberg, Bengt E H, professor 180, 186, 188 L Ohlson Ingenjörsbyrå AB, Luleå 87 Loven, Eberhard, länsarkitekt 28 f, 36, 38,65,83,127 LucaeOsiandri, förf. 168 Lufft, Per Johannem, boktryckare 168 Luther, Martin, reformator 164, 167f Lundberg, Erik, arkitekt, professor 86 f, 133,142,178,204,211 Lundholm, Kjell, 1:e antikvarie 181,189 Lundmark, Stig, orgelbyggare 132 Lundin, E L, dekorationsmålare 82, 101 Läw, Wallmar Gustaf!, löjtnant 39, 53, 182 Löf,P179 Magnus Eriksson, kung 9 Ma/in, g m Engelbrecht 155 Malmsten, trädgårdsmästare 22 Malmsten, Olle 184 Marit, g m Reinhold Steger 171, 191 Mandelgren, Nils Månsson, folklivsfor- skare 116 Marklund, Cyrena, Sunderbyn 139 Mattias (Matts), prost, Luleå 10, 168, 190 Mattson, Olof, murmästare, nämndeman 76 Meijer d. y., Gerhard, klackgjutare 26, 76, 143, 172L176,187,191,204,211 Michelson, Nils 39 Micrander, Julius, superintendent 70 Monte/l, Carl Peter, tullskrivare 75f M uh/, Wilhelm, överste, kommendant, g m Sibylla Sofia von Gröpingen 188 M uh/ (M uhleAdam Gustaf, överste 158,188 Månsson, Måns, bonde, Alvik 138, 186 Nils Ragvaldsson, ärkebiskop 184 Nilsson, Alfred, konservator 84f 102, 114163 Nilsson, Anders, Rutvik 171 Nilsson, Ellen, Gäddvik 153 Ni/son, Erich 155 Nilsson, Karl Albert, hemmansägare, Södra Sunderbyn 158, 167 Nilsson, Sten, artist 85 Nordberg, Albert, pastor, g m Mia Nord- berg 82, 101, 141, 146, 163, 187 Nordberg, Mia, g m Albert Nordberg 141, 146f, 153 Nordin, Carl Gustaf, biskop 173,190 Nordlander, prost 183 Nordmark, /sak, kyrkoherde 76,145, 173 Nordqvist, Ruben, byggmästare 84 Nordwald (Nordwall), Hans Eriksson, guldsmed 138, 186 Norgren, Nils, mässingssmed 141ff Nycander, Sven, civ.ing. 86 Nyström, Jonas, orgelbyggare 131 Näsberg, Johannes Johansson, hemmans- ägare, Rutvik 187 Odelqvist Ekström (Kruse), Anna-Lisa, textilkonstnär 112, 146f Olaus Magnus, ärkebiskop 10, 162 0/longren, J, målare 76, 126ft, 130 Olof Smed 171 Olof, ärkebiskop 9 0/ofsdotter, Karin, 160 Olofsson, Lars, Sunderbyn 130 Olofsson, Lars, Ängesbyn 182 Olofsson, Nils, nämndman, Hästån 182 Olson, Fritz, guldsmed 140 Olsson, Gillis, konservator 138 Olsson, Johan, skräddarmästare 83 Olsson, Maud 140, 144 PERSONREGISTER 215 Oh/son, Nils, sexman, Sävastbyn 182 Olsson, Ola 140, 144 Oh/zon, Olof, Kallax 156 Oh/son, Olof, sexman, Ersnäs 182 Olsson, Verner, kyrkvärd 152 Orre, Elisabeth, g m Nils Berghem 38, 167,180 Palmgren, Agnes 184 Paulus, apostel 69, 182 Pedersdotter, Sigrid, g m Hans Jacobsson Ruth 160, 189 Pederson, Sigfrid, befallningsman 154 Pegelow, Ingalill, fil.dr. 183 Per (Pädher) Målare (Maler) 70,131 Persdotter, Brita, g m Pehr Larsson 143, 187 Person, Hinrik, nämndeman, Böleå 182 Persson, !sak, Persön 182 Persson, Nils, borgare, Piteå 70 Persson, Nils, Börjeislaodet 136, 186 Persson, Nils, sexman, Persön 182 Persson, Olof, murmästare 70 Person, Olof, kyrkvärd, Sunderbyn 182 Person, Per, IMlUGLQJVNDUO105 Persson, Per, orgeltrampare 131 Petrus, apostel 69, 182 Pihlfeldt, Daniel, sergeant 76f, 131 Plantin, Anna, g m Mårten Hackzel/120, 184 Plantin, Brita 152, 187 Plantin, Nicolaus, kyrkoherde, g m Christina Steuch 152, 187 Påwelson, Christopher, Alvik 144 Raneke, Jan, fil. dr. 183f Reenberg, Zacharias, hovintendent 135, 186 Reimer, madame 120 Renrnarek ( Renmark), Jacob Arendts- son, prost, g m Anna Catharina W än- man 54, 56f, 74, 154, 173, 182, 187f Ridderstedt, Margareta, 1:e antikvarie 187 Rismark, Olof, snickare 53, 77,105,171 Rist, Caspar, guldsmed 135f, 186, 204, 211 Rohr, B J G von, överste 133 Rohr, Ingvar, ingenjör 191 Romare, Bengt, arkitekt 53, 86 von Rosen, Eric, president i Musikaliska Accademien 131 Rudbeck, P, förf. 168 Ruth, Axel, kyrkvärd 141 Ruth, Hans Jacobsson, borgmästare, g m Sigrid Pedersdotter 160, 182, 189 Ruth, Margareta, g m Nils Kristoffersson 37 216 NEDERLULEÅ KYRKA Ruuth, Jacob, borgmästare 115 Rutqvist, Petter, murare 32, 80 Sahlin, Sigrid, g m Carl Wänman 156, 188 Sandström, J Robert, kyrkvärd 114,144 Sandström, Ester, Björsbyn 141 Sandström, Levi, Björsbyn 141 Sandström, Maria, Sandön 141 Schriver, Christian, förf. 168 Segerlund, Rolf, Kalix 87 Sigl, Kerstin, kyrkaskrivare 153 Skate, Peter 184 Skytt, Johan, korpral 76f, 105 Sorsell, organist 131 Spännare, Carl, snickare 76, 126, 130 Stabeus, Lorens (Lars), guldsmed 135, 76,186 Steger, Reinhold, länsman, lappfogde, g m Marit 171,191 Sten Sture, riksföreståndare l O, 69 Stenberg, P 170 Steuch, Anna, g m Olaus Graan 187 Steuch, Christina, g m l:o Nicolaus Plan- fin, 2:o Esaias Graan 152, 187 Strand, Lars, kyrkvaktare 36 Strand, Pehr, orgelbyggare 185 Strand, Per Zackarias, orgelbyggare 185 Strucke, Ulf, l:e antikvarie 181 Ström, Paul, rådman 173 Strömberg, Petter Adolf, landshövding 173 Strömbom, Sixten, intendent 184 SuensonPär, kapten 155 Sund, krögare 105 Sundbom, Lars Ersson, byggmästare 26, 29, 51, 76ff, 130, 156,172,188 Sundius, Anders Petri, komminister 158 Sundström, Axel, målare 167 Sundström, Halvar, målare 87 Sundström, Holger, elektriker 85 Svalberg, Anders, orgelbyggare 131 Swahn, Margareta, g m F W Frisel/35 Swartling, Märta, textilkonstnär 153 Sverkillus Olavi kyrkoherde 69, 167f, 178,182, 190 Söderberg, Uno, arkitekt 86 f, 104, 122 f, 126, 130, 133 Söderblom, A M, handlare 78 Söderholm, Maria, Smedsbyn 153 Södermark, Anders, organist 77, 131 Söderquist, Ebba 186 Tegengren, Helmer, professor 189 The/, Per Hansson, orgelbyggare 185 Theorell, Hugo, ingenjör 65 Thomas ab Aquino, biskop 168 Thoren, Carl A, stationsmästare 144 Thoren, Greta, församlingssyster 146 Thurfjell, Josef, Sunderbyn 134, 153 Thurfjel/, Ruth, Sunderbyn 134, 153 Tingvall, Hi/ma 153 Trendelborch, Daniel, guldsmed 137f, 186,204, 211 Turdinus (Trast), Jonas Jonaae prost 159, 189 Tångeberg, Peter, konservator 87, 102, 114,183 UnaeusJohannes, prost 119, 162, 173, 176, 189 Uneus, Olof, borgmästare 182 Unnerbäck, R Axel, avd.dir. 185 Wadenius, Ulla, GammeJstad 148 Wahlberg, Eric, glasmästare 76 Wahlberg, Samuel, glasmästare 76 Walberg, Anders, byggmästare 77 W al/man, Lars, kronobefallningsman, g n Catharina Frostera 154, 187 Wallman, Lars Hindrich, kronobefall- ningsman, assessor 156, 188 W arg, Hans, borgare, Piteå 172 Wellamsson, Erich, fjärdingsman 70 Wellner, Mai, textilkonstnär 152 Westerberg, Karl Martin, arkitekt 145 Westman, Anders, murare 53 Wickström, Hugo, byggmästare 84 Wikberg, John, arkitekt 28, 82, 127 Viklunds möbelfabrik AB, Öjebyn 87, 126 Vikström, Agda, Luleå 152 Wikström, Eugen, kyrkvaktmästare 156 Wikström, N J, grosshandlare 134 Visby metallgjuteri 141 Wänman, Anna Catharina, g m Jacob Arendtsson Renrnarek 154, 187 Wänman, Carl, g m Sigrid Sahlin 188 Wärnegård, Anders 153 Zeidlern, Andreas, ·boktryckare 168 Åkerman Lund, orgelbyggare 85, 132 Åman, Johan, gästgivare 76 Åström, Fredrik 36 Å ström, Vera, Kalix 150 Öhmang m Erik A ugust Lifborn 152 ÖhmanEster, banktjänsteman 153 Osterberg, Agda, textilkonstnär 145ff, 149, 153 Osterberg, Olof, snickare 131 Ostling, Johan Emanuel, kyrkvärd 143, 186 Ostring, Petter, snickare 76 Sveriges Kyrkor KONSTHISTORISKT INVENTARIUM VOLYM 223 'l( "'x "'( ..,.NORRBOTTEN + ... 1( Nederluleå kyrka + + > + 4: 1 "'+ JC .,.+._, -XQRVXDQGR + ,_,-, "' r( PAJALA SN .J. lr + \ APARANDA a + 1RUGDQVNlUV k ..kap. Iaes oro + Renskärs kap. + Sandskärs kap. + + Malörens kap. + Brändö-Uddskärs kap. + Kyrka, kapell + Gråträsks kap. ·småskärs kap. + Kyrkoruin, försvunnen kyrka ........ • stad - + ........_ långträsk ......... ........_ ........_ t+ ,... .... Ho + Rödkallens kap. + ++ Riksgräns Landskapsgräns HORTLAX ......... + ' o 50 100km Länsgräns Sockengräns ISSN 0284-1894 ISBN 91-7209-124-X Riksantikvarieämbetet