Grötlingbo rka SVERIGES KYRKOR GOTLAND BENGT STOLT Grötlingbo kyrka kyrka GROTLINGE TING, GOTLAND BAND IX:2 Av BENGT STOLT VOLYM 226 AV SVERIGES KYRKOR, KONSTHISTORISKT INVENTARIUM GRUNDAT AV SIGURD CURMAN OCH JOHNNY ROOSVAL UTGIVET AV RIKSANTIKVARIEÄMBETET OCH KUNGL VITTERHETS HISTORIE OCH ANTIKVITETS AKADEMIEN åb Riksantikvarieämbetet Q(.) REDAKTIONSKOMMITIE: BIRGITTA JOHANSEN, INGMAR BROHED, R. AXEL UNNERBÄCK OCH ANDERS ÅMAN UTGIVET MED ANSLAG FRÅN ARLA COLDINU ORDEN, SAMFÄLLIGHETEN GOTLANDS KYRKOR OCH HAVDHEMS PASTORAT SAMT STIFTELSEN SVERIGE OCH KRISTEN TRO Foto Gabriel Hildebrand, Raä (där ej annat anges) Beskrivning av Grötlingbo kyrka är avslutad i augusti 2001. Översättningen till engelska av bildtexter och sammanfattning har utförts av Uaininn 0 'Meadhra. Bildmaterial, anteckningar och excerpter f örvaras i ATA. Omslagsbilden återger detalj av långhusets sydportal med omgivande reliefe1: Foto Gabriel Hildebrand. På titelsidan Grötlingbo pastorats sigill. © 200 I Riksantikvarieämbetet ISSN 0284- 1894 ISBN 9 1-7209-229-7 (inb.) ISBN 9 1-7209-230-0 (hft. ) 1:1 *(~)AB C 0 Ekblad & Co, Västervik 200 1 Förord Med föreliggande beskrivning över Grötlingbo kyrka, författad av docent Bengt Stolt, fortsätter den publicering av kyrkorna i Grötlinge ting, som påbörjats med Näs kyrka. Därmed är 83 av de gotländska sockenkyrkorna publicerade samt Visby domkyrka och ruinkyrkorna Helge And, S:t Clemens och S:t Nicolaus i Visby. Fullbordandet av gotlandskyrkornas publicering tillhör Sve- riges Kyrkors prioriterade arbetsuppgifter och vi hoppas på ett fortsatt ekonomiskt stöd för den- na utgivning. Bengt Stolt tillhör den trogna externa medarbetarskaran och har tidigare varit en- gagerad i beskrivningarna av kyrkorna i Burs, Gerum, Hemse, Lau, Levide, Lojsta, När, Rone och Stånga. Under arbetet med kyrkobesk.rivningen har ett flertal personer bidragit genom olika insat- ser. Arkitekt Jakob Lindblad, verksam inom "Sockenkyrkoprojektet" vid Sveriges Kyrkor, har granskat och kompletterat beskrivningen av kyrkobyggnaden och dess byggnadshistoria. Arki- tekt Jan Utas vid Länsmuseet på Gotland (Gotlands Fornsal) har kompletterat situationsplanen och utfört en ny uppmätning av kyrkans plan samt även upprättat en gravstensplan över de i kyr- kans golv placerade gravhällarna. Övriga uppmätningar är utförda 1940 av Bo Lindwall med un- dantag av fasaduppmätningarna av kyrkans södra och västra fasader, vilka utfördes 1983 av arki- tekt Gunnar Redelius. Fotograferingen utfördes 1997 av fotografen Gabriel Hildebrand vid Riks- antikvarieämbetets fotoenhet och kompletterades 1999 av fotografen Göran Ström vid länsmu- seet i Visby. Excerperingen av kyrkans arkivalier i Visby landsarkiv har utförts av arkivassistent Astrid Lundgren. För översättningen till engelska av bildtexter och sammanfattning svarar fil. dr Uaininn O'Meadhra. Värdefull hjälp har lämnats av antikvarie Lars Löthman, som författat det inledande avsnittet om topografi och fornlämningar, och av fil. dr Göran Bäärnhielm vid Kart- och bildenheten vid Kungl. Biblioteket i Stockholm, som har tolkat gravstenarnas latinska inskrifter med bistånd av fil. dr Eva Odelman vid Medeltidsglossariet vid Riksarkivet. Kyrkoherde Julius Mehler och klockaren Erland Löfstedt har varit till stor hjälp vid fältarbetet i kyrkan och genomgången av kyrkoarkivet på pastorsexpeditionen . Givande synpunkter har också lämnats av docent Sven He- lander, docent Erland Lagerlöf, docent Sven-Erik Pernler och fil. dr Gunnar Svahnström. Publiceringen har möjliggjorts genom generösa anslag från Arla Coldinu Orden, Samfällighe- ten Gotlands kyrkor och Havdhems pastorat samt Samfundet Sverige och Kristen Tro. Till samt- liga medhjälpare och anslagsgivare framför vi ett varmt tack. Stockholm i november2001 lngmar Brohed Birgitta Johansen R. Axel Unnerbäck Anders Åman Innehåll GRÖTLINGBO KYRKA Inledning 9 Kyrkogården 14 Kyrkobyggnaden 17 Kyrkans byggnadshistoria 52 Kalkmålningar 56 Glas målningar 59 Ristningar 66 Inredning och inventarier 67 NOTER 110 KÄLLOR OCH LITTERATUR 116 FÖRKORTNINGAR 120 SUMMARY 121 GROTLINGBO KYRKA Gotland, Gotlands län, Grötlinge ting, Visby stift, Sudertredingens kontrakt, annex till Havdhem Inledning Topografi och fornminnen Av Lars Löthman Grötlingbo socken är belägen 23 km från Hoburgen och på norra delen av det näs som förbinder Storsudret med Syd- gotland. Den oregelbundna sockenfiguren mäter cirka 7x5 km och upptar en landareal av cirka 35 km2. Grötlingbo gränsar till fyra grannsocknar: Eke och Havdhem i norr, Näs i väster och Fide i söder samt har i öster havskontakt längs en 14 km lång kuststräcka. Nivåerna växlar mellan några meter vid den flacka kusten i öster upp till 25 m över havet vid kyrkan. Socknen avvattnas av flera delvis kanali- serade bäckar, vilka i öster leder mot havet, i väster mot Burgsviken och i nordväst dränerande den nu uppodlade Lingmyren. Berggrunden domineras av lerskiffer med i nordväst in- slag av sandsten, medan jordarterna främst utgörs av grus, sand och grovmo med i norr och väster inslag av moränle- ror, 1 det vill säga relativt lättarbetade jordar, vi lket haft sär- skild betydelse för den tidiga uppodlingen. Grötlingbo är dock numera en av öns skogrikare socknar. Gröt]jngbo socken är synnerligen rik på fornminnen och uppvisar efter Riksantikvarieämbetets fornminnesinvente- ring för revidering av Ekonomiska kartan 19782 cirka I 600 fornlämningar fördelade på 147 platser (fig. 3). Detta inne- bär en fornlämningstäthet av 44 per km2, vilket placerar socknen i täten av de gotländska socknarna och antalsmäs- sigt efter Lärbro. Dessutom har antecknats uppgifter om ett dussin platser med tiotalet borttagna gravar och fem bort- tagna husgrunder. Därutöver har även noterats uppgifter om ett 50-tal förhistoriska lösfynd, främst från stenålder och järnålder. Fig. J. Kyrkorummet mot sydöst. Foto lwar Anderson 1943. ATA. lnrerior ofthe church looking south-east. Från stenålder finns ett 20-tal lösfynd av främst olika yx- or och spetsar inom ett nordöst-sydvästligt stråk i socknens västra del. Till bronsåldern hör främst sju större rösen, de största upp till cirka 30 m stora (Angantyrs och Kattlunds rojr), en del av de större högarna och skeppssättningarna, tre skärvstenshögar och ett skålgropsblock samt ett femtal lösfynd, al la också i ett nordöst-sydvästligt stråk men något närmare kusten. Från järnåldern är sannolikt huvuddelen av de l 175 gravarna på de sju gravfälten, av vilka de vid Barshalder-Uddvide är störst med totalt 1100 gravar, samt 30-talet enstaka stensättningar, resta stenar och mindre hö- gar. Andra och säkra spår av järnåldersbosättning utgör de 24 husgrunderna på 15 platser inom främst Prästgårdssko- gen och Suderkvie, vidare ett 50-tal stensträngar på 40-ta- let platser med en känd längd av närmare 15 km (totalt upp- ges att cirka 20 km finns3) och cirka 200 fornåkrar på fem platser, två fornborgar nära sockengränsen i norr, 43 slip- block med rännor och över 100-talet block med slipytor i öster, ett 15-tal mals tenar och tre hela och 11 fragmentaris- ka bildstenar4 samt ett 25-tal lösfyndsplatser, varibland sex silverskatter. Från medeltid finns ett par husgrunder. Kattlunds gård och Grötlingbo prästgård består av delvis medeltida bygg- nader. Vidare märks Lunds gård, nu hembygdsgård, två skansar, sju gårdstomter, tre milstolpar, två minnesstenar, spridda stenbrott,5 en tjärdal, tiotalet väderkvamsgrunder och tre naturföremål, knutna till namn och tradition. De talrika fasta fornlämningarnas och lösfyndens sprid- ning (fig. 3) talar för en långvarig och periodvis omfattande förhistorisk kolonisation av bygden i ett mäktigt nordöst- sydvästligt bebyggelsestråk genom socknen. Till denna go- da bebyggelseutveckling har sannolikt bidragit dels det gynnsamma näsläget mellan de viktiga havsvikarna Burgs- viken, med l 100 eller kanske en gång över 2 000 gravar6 längs huvudlandsvägen, och Gansviken, med dess koncen- 10 GRÖTLINGBO KYRKA Fig. 2. Kyrkan i landskapet. Foto J. Norrman 1996. Raä. The church and its surroundings. tration av fornlämnjngar innanför viken, och dels före- komsten av lättbrukade sand- och märgelblandade jordar. De något lägre medelavstånden för de historiska gårdar- na till kyrkan än för de för socknens gravfält och husgrun- der visar att en måttlig bebyggelseförskjutning ägt rum från socknens ytterkanter i söder och nordöst in mot sockencen- trum. Kyrkans placering 2 km norr om detta uppfyller inte helt kravet om att alla gårdar skall ha så kort och lika lång väg som möjligt ti ll sin helgedom, däremot kravet att ha uppförts på god byggnadsmark, i detta fall Littorinavallens grusmark.7 Möjligen ligger bakom kyrkans något ocentra- la lokalisering dels ett avsiktligt fjärmande från "hednati- dens" fornlärnningslägen till en mera neutral placering, dels uppnåendet av ett mera skyddat läge än vad socknens geografiska centrum kunde erbjuda. Var byggnadsstenen till kyrkan tagits är ovisst. Av sock- nens egna stenbrott förefaller de vid Barshalder-Uddvide mest rimliga framför de smärre sandstensbrotten i öster, vilka mest torde ha utnyttjats till fiistak på grund av fiis- sandstenens större hårdhet genom den högre kalkhalten ("fi intfiis"). 8 Kyrklig indelning Namnet Grötlingbo ( 1296: Groclingabo;9 1523-1524: Grodlingbo; 1585: Grotlingabo; 1614: Groitlingbo; 1653 Grötl ingbo) härleds ur griaut : graut: grut, med betydelsen grus och sten. 10 En senare framlagd toJknjng sammanstäl- ler namnet också med Lingen, ett skogsparti på gränsen mellan Grötl ingbo, Näs och Havdhem. 11 I Strelows krönika uppges att kyrkan byggdes 1090. Den s.k. taxuslistan uppger ett årtal 1199 (se nedan Kyrkans byggnadshistoria), utan närmare förklaring om vad som avses. Enligt taxuslistan skulle Grötlingbo under medelti- den vid biskopsvisitationer som inte gällde socknen betala en lösen av 4mark, 12 vilket betyder att Grötlingbo hörde ti ll de mera välmående socknarna. 11 Fig. 3. Fasta fornlämningar och fornfynd inom Grötlingbo socken. Efter Raä:s fornminnesregis- ter, reviderat för ekonomiska kartan 1978. Kart- sammanställning av L. Löthman 1997. Utsnitt ur topografiska kartbladet S J, Hemse NY 1973. Allmänt kartmaterial från Lantmäteriverket. Medgivande 97.0088. Map showing the ancient monuments andfinds in Grötlingbo parish. N t 0 I varje fall efter reformationen har Grötlingbo varit mo- derkyrka i ett pastorat med Fide som annexkyrka. Den l ja- nuari 1940 sammanfördes församlingarna med Havdhem och Näs till ett pastorat med kyrkoherde i Havdhem och komminister i Gröt]jngbo. Vid pastoratsregleringen 1962 förlorade Grötlingbo sin präst. Pastoratet utökades då med Hablingbo, Silte och Eke, medan Fide fördes till Öja pasto- rat. INLEDNING ~ ••·o= grav/ar; borttagna ~"'-+-+r-Jlr.,...,.>~AD• Fig. 22. Uppmätning av tomportalen, 1:60. Arre Essen 19 15. ATA. The tower do01way. Scale drawing. M "' Fig. 23. Detalj av tomportalens arki- volt. Foto G. Ström 1999. GF. Detail of the archivolt oj rhe rower doo1way. 24 GRÖTLINGBO KYRKA - - -5.,-- - - . - -- ~ - ' .~ ::._ _:_~~r~__ ~:~~ ,_- ---~- - ...... ... . - - • - - ·~ J .:.:__...,,, Fig. 24. Länghusportalen. Foto 1997. The nave doon vay. KYRKOBYGGNADEN 25 Fig. 25. Långhusportalens västra basband. Foto 1997. The west base band ojthe 11ave doorway. Fig. 27. Maria med barnet. Detalj av portalens tympanonfält. Jfr fig. 26. Foto R. Hejdström 1988. GF. Virgi11 and Child. Detail ojthe doonvay ty111pa1111111. Cf Fig. 26. Fig. 26. Detalj av långhusportalen. Foto G. Ström 1999. GF. Detail ojthe nave doorway. 26 GRÖTLINGBO KYRKA Fig. 28. Paulus med svärd och bok. Detalj av portalens tympanon- Fig. 29. S:t Olof med yxa och riksäpple, tympanonfältets östra del. fä lt. Jfr ti g. 26. Foto R. Hejdström 1988. GF. Jfr tig. 26. Foto R. Hejdström l979. GF. St Paul with sword and book. Detail of the doonvay ry111panum. Cf St Olofwith. axe and orb. East section of the rympanum. Cf Fig. 26. Fig. 26. Fig. 30. Ansiktsmask. Detalj av långhusportalens östra kapitälband. Jfr ti g. 26. Foto S. Hallgren 1962. ATA. Face mask. Detail of the east capitalfrieze ofth e doorway. Cf Fig. 26. KYRKOBYGGNADEN 27 Fig. 31 - 32. Apostlar med språkband. Lång- husportalens östra re- spektive västra kapitäl- band. Jfr fig. 26. Foto 1997. Apostles with. inscrip­ tion bands. The east and west capitalfriezes ofthe nave doo1way. Cf Fig. 26. 28 GRÖTLINGBO KYRKA Fig. 33. Korportalen. Foto 1997 . The chancel doorway. Fig. 34. Korportalens västra basband. Foto 1997. The west base section oj the chancel doorway. KYRKOBYGGNADEN 29 spetsiga öron. - 4. Ett lejon, som med vidöppet gap vänder sig mot en aspis, vilken utfyller det nedre södra hörnet med stjärtens ringlar. - Ovanför portalen finns ett skulpterat hu- vud inmurat. Portalens inre omfattning är snedsmygig, med triangel- formig övre avslutning. Bornränna saknas. Den yttre dör- ren, av stående furubräder, har medeltida beslag. Den två- delade innerdörren från 1956-57 är av brunbetsad furu med 1989 insatta stora rutor av fönsterglas. Före 1956-1957 års restaurering var portalens yttre om- fattni ng delvis putsad. Brunius konstaterar omkring 1860, att arkivolten pryds "med fantastiska djur, som äro så öf- verkalkade, att de ej kunna rätt urskiljas".27 Portalens ornamentik, med naturalistiska bladformer och bladstänglar samt palmetter, är besläktad med de for- mer, som från omkring 1200 uppträder inom den tyskinflu- erade arkitekturen i Visby och återfinns i Mariakyrkans portalskulptur, vilket kan datera portalen till 1200-talets första fjärdedel (se vidare Byggnadshistoria). Långhusportalen (fig. 24) är placerad i södra murens västra del och utförd i röd kalksten. Den har en utskjutande tresprångig portalomfattning, uppåt avslutad av en vim- perg, avtäckt med hålkälade kalkstensplattor. I varje språng står kolonnetter, som i spets bågen fortsättes i form av rund- stavar. Kolonnetterna har runda profilerade baser vilande på socklar, den västra med bågformad dekor (fig. 25). De inre posterna är monolitiska och står på en hög tröskelsten. Den konturerade tympanonskivan (fig. 26) täcks av en mantel. Denna är konturerad med ett rundbågigt sexpass med hjässdroppar i form av rosor och pryds av figu1Teliefer. Relieferna framställer: 1. Överst, tronande Maria med bar- net (fig. 27), sittande frontalt på en bänk, med krona på hu- vudet och barnet på vänster arm, omgiven av två knäböjan- de rökelsekarssvängande änglar. - På västra sidan uppifrån och ned: 2. Johannes döparen, som framför sig håller en rund skiva med lammet med korsfanan. - 3. S:t Laurentius med ett halster i vänster hand och en bok i höger. - 4. Helig biskop, med kräkla i vänster hand, sannolikt S:t Nicolaus. - På östra sidan, uppifrån och ned: 5. Helgon, skägglös man, pekande på en uppslagen bok, kanske S:t Johannes evange- listen. - 6. Paulus (fig. 28), med svärd i höger och bok i vänster hand. - 7. S:t Olof (fig. 29), med bila i höger och ci- borium i vänster hand. De rikt figurprydda kapitälbanden återger apostlar i hel- figur i hög relief, utan glorior. Figurer på det östra kapitäl- bandet (fig. 31), samtliga med språkband, med början ut- ifrån: 1.-4. Apostlar utan särski ljande attribut.-5. S:tBar- tholomeus med kniv. - 6. Skägglös apostel med bok i vänster hand, sannolikt S:t Johannes. - Figurer på västra kapitälbandet (fig. 31), nr 1. - 5. med språkband, med bör- jan utifrån: 1. - 3. Apostlar med bok i höger hand, saknar särski ljande attribut. - 4. Jacob den äldre med stav och pil- grimshatt. - 5. Filippus med sitt dubbelkors i höger hand. - 6. Petrus med nyckel i höger hand. - Samtliga språkband har sannolikt ursprungligen haft målade inskrifter. Kapitälbanden avslutas utåt med stora masker, den västra ett människohuvud som visar tandraderna, det östra (fig. 30) ett grinande odjurshuvud med stora huggtänder i gapet. Vimpergen torde i likhet med korportalens vimperg ha varit prydd med en figurrelief. Portalens figurreliefer gör ett enhetligt intryck och förefa ller att vara utförda av en en- da mästare. Portalens inre omfattning är snedsmygig och putsad, med rakspetsig övre avslutning. Omfattningen kantas av finhuggna sandstensblock. I östra och västra smygarna finns en t:räskodd bornränna. Bom saknas. Dörren består av stående furubräder, på utsidan belagda med liggande boa- serade bräder. Beslagen är från senare tid. I liv med murens inre kant finns ett vindfång i nygotisk sti l av brunmålad fu- ru och bestående av två meter höga dubbeldörrar med var sitt spetsbågigt fönster. Ovanför dörrarna finns en skärm med fyra fönsteröppningar, uppåt avslutade av spetsbågiga trepass, samt överst ett triangelformat fält med målad text i svart: HÖREN I SÅ FÅR EDER SIÄL LEFVA, samt med mindre stil ESAIAS 55. Fönsteröppningarna är glasade med blyspröjsat glas i diagonalmönster, sannolikt tillkom- met 1893. 1785 inköptes ett nytt lås till "Stora Kyrcko-dörren", 1832-1833 utbetalades summor för "Kyrkodörrens och Kyrkonyckelns lagning" och 1839-1840 för "Det stora Kyrkolåsets reparation". Vid C. G. Brunius' besök omkring 186028 fattades två kolonnetter på den västra och en på den östra sidan. Dessa kompletterades omkring 1910 (foto i ATA). 1992 rengjor- des portalerna från lavar o.d. och konserverades av Firma Stenkultur (hdlr i ATA). Järnkramlorna väster om portalen härrör från ett solur (se Övriga inventarier). Korets portal (fig. 33-36) är placerad i den södra muren, på mitten av den västra traven. Den utskjutande omfatt- ningen av finhuggen grå och röd kalksten vilar på en trapp- häll och avslutas upptill av en rakspetsig vimperg, avtäckt med hålkälade plattor. Omfattningen är tresprångig med flankerande kolonnetter i sprången. Dessa fortsätts i spets- bågen av rundstavar med en vulst på mitten. Kolonnetterna står på runda profilerade baser (fig. 34), vilande på socklar med bågformad dekor. Kapitälbanden (fig. 35- 37) pryds av växtornamentik. De inre posterna är monolitiska och står på en låg tröskelsten. Tympanonskivan, som är konturerad med ett rundbågigt sexpass med släta hjässdroppar, täcks av en mantel med ett rundbågigt sex pass med hjässdroppar i form av rosor. Manteln pryds av tretton skulpterade rosor. I vimpergens mittparti ses en figurrelief av Kristi uppstån- 30 GRÖTLINGBO KYRKA Fig. 35. Detalj av korportalen. Foto G. Ström 1999. GF. Derail oj rhe chancel doorway. Fig. 36. Uppmätning av korportalen, Aron Johansson och Gustaf Wilhelm Nerman 1883. ATA. Scale drawi11g of rhe chancel doorway. Fig. 37. Korportalens västra kapitä lband. Jfr fi g. 36. Foto 1997. The wesr capiral f rieze ofrhe chancel doon vay. Cf Fig. 36. KYRKOBYGGNADEN 31 Fig. 38. Kristi uppståndelse. I korportalens vim- perg. Foto 1997. The Resurrection, in the gable oj the chancel doorway. Fig. 39. Korets östfönster. Foto 1997. The east windows ofthe chancel. 32 GRÖTLINGBO KYRKA Fig. 40. Korets sydfönster med omgivande romanska reliefer (nr 50-52). Foto 1997. The south window of the chancel, with jlanking Romanesque reliefs (nos 50- 52). delse (fig. 38). Kristus, med segerfanan i vänster hand och den högra lyft till välsignelse, står i gravkistan med ena be- net utanför kanten. Framför kistan ligger tre sovande solda- ter med sköldar. Kring graven står de tre kvinnorna med ol- jekrus i händerna. På Kristi vänstra sida skymtar ovanför grav kistans kant ytterligare ett huvud. Portalens inre omfattning är snedsmygig och rakspetsig, med öppningens sidor kantade av fint huggna sandstens- block. Dörren är av furu och tvådelad. På den nedre delen finns beslag av medeltida typ. En bom i höjd med den övre delens nedre parti löper mellan hål i de båda smygarna. Vid Brunius' besök omkring 1860 saknades alla kolon- netter på den västra sidan och en på den östra.29 Dessa har liksom de saknade kolonnetterna i långhusportalen senare ersatts. 1707 tjärades "Kyrkiedörarna". Vid 1956-1 957 års re- staurering målades dörrarnas insida med brun oljefärg samt mattfernissades (konserveringsrappo1t i ATA, kopia i GF). Fönster Kyrkan har fönsteröppningar åt öster och söder. I norr sak- nas fönster med undantag för i sakristian. Koret har en tre- fönstergrupp i östra muren och ett fönster i den södra. Långhuset har två ganska stora fönster. I tornets ringkam- mare finns ett mindre fönster. Samtliga fönster är ursprung- liga. Ringkammarens fönster är rundbågigt, de övriga fönstren spetsbågiga. Av de tre fönstren i korets östrnur (fig. 39) är det mel- lersta högre och bredare än de båda andra. Inre och yttre omfattningar är av fint huggen sandsten med solbänkar och putsade sneda smygar. I mittfönstrets yttre smyg, nära mas- verket, finns på ömse sidor två rektangulära hål. Putslag- ningar i sidofönstren visar att även här funnits hål i höjd med masverkets nedre del. I mittfönstrets yttre smyg finns på den norra sidan fyra vinkelböjda järntenar nära masver- ket. På ömse sidor finns längre ned två järntenar på var sida. Mittfönstret är genom två poster av finhuggen röd kalksten indelat i tre spalter, uppåt avslutade av trepass; ovanför des- sa masverk med tre klöverbladsrosetter. De båda sido- fönstren är genom en mittpost av huggen röd kalksten inde- lade i vardera två spalter, uppåt avslutade av trepass, och däröver masverk med klöverbladsrosett. Korets sydfönster (fig. 40), mitt i den östligaste traven, har yttre och inre omfattning av fint huggen sandsten och putsade sneda smygar med solbänk. Det är genom en mitt­ post av fint huggen röd kalksten indelat i två spalter, avslu- tade av trepass och däröver masverk med en fyrpassformad rosett. Långhusets båda fönster (fig. 42) har yttre och inre om- fattning av fint huggen grå kalksten och sneda putsade smygar. De utskjutande solbänkarna är dubbla. Solbänkar- na är liksom korfönstrens solbänkar rikt profilerade. Det västra fönstret indelas genom två poster av fint hug- gen grå kalksten i tre spalter, uppåt avslutade av trepass och däröver masverk av röd kalksten. Den mellersta spalten är bredare. Östra fönstret har fin t huggen mittpost av grå kalk- sten. De båda spalterna avslutas av spets bågar samt däröver masverk av röd kalksten med klöverbladsrosett. Fönstret i ringkammarens sydmur har en rundbågig om- fattning av sandsten, sneda putsade smygar och solbänk av blyplåt, tillkommen vid 1987 års renovering (hdlr i GF). I fönstret en rektangulär ruta i en ram av vitmålat trä. När Brunius omkring 1860 besökte kyrkan hade i det västra långhusfönstret nyligen insatts poster och masverk av trä.30 Vid 1893 års restaurering insattes "ny stenpost" i detta fönster. I ett stämmoprotokoll från den 6 maj 1853 heter det: "Som Sochnens eljest wackra Kyrka, i anseende till de nog högtsittande fenstren, är något mörk, isynnerhet under den mörkare årstiden för dem, som sitta utmed södra sidan, fö- reslog Pastor att, till beredande af mera dager, de på södre muren warande 2:ne fenstren borde, utan att på något vis dens Göthiska stil rubbades, förlängas så mycket, att hvar- deras nedre list kom i linie med det på samma sida sittande Chorfenstrets." Vid biskop Anjous visitation 1861 före- slogs att man i stället skulle ta upp ett fönster på långhusets norra sida. Inget av förslagen genomfördes. Reliefer Bland stenarna från den romanska kyrkan finns ett stort an- tal kvaderstenar med reliefer (fig. 40-45). De flesta relief- scenerna är placerade i rundbågsfält, men även stenar med enbart reliefer förekommer liksom stenar med enbart båg- fält. Stenarna har troligen bildat en fris, som löpt omedel- bart nedanför takfoten på långhus och kor. En konsol, som sannolikt ingått i rundbågsfrisen, sitter nära sydöstra hörnet i långhusets sydfasad. Totalt kan 67 stenar från denna fris urskiljas i den nuva- rande kyrkans murverk. I långhusets västvägg sitter 10 block i två rader ungefär två meter över sockeln. I långhu- sets södra fasad är 36 block inmurade. Här ses väster om långhusportalen överst åtta block i tre rader och nedanför dessa fyra block under varandra. Öster om portalen finns fem block under varandra. Ett sjätte block ovanför dem in- leder en fris med 17 stenar, belägen ungefär en meter över sockeln. Till detta konuner en sten mellan de båda fönst- rens nedre partier och en sten under den näst östligaste i fri- sen. På södra kormuren finns tre stenar över varandra väs- ter om korportalen, en på var sida om fönstret samt en ome- delbart öster om fönstrets solbänk. Därutöver finns två överkalkade stenar i sockelhöjd mellan korportalen och fönstret, en till vänster om fönstrets övre del och en ovanför dess spetsbåge. På insidan av korets sydmur finns tre reliefer över var- andra väster om korportalen. Öster om portalen finns tre KYRKOBYGGNADEN 33 Fig. 41. Reliefer från den romanska kyrkans fri s, inmurade väster om långhusportalen (nr 19- 22). Foto 1997. Relieffrieze belonging ro rhe Romanesque church, reused in the wall west ofthe nave doonvay (nos 19-22). Fig. 42. Detalj av långhusets södra mur med inmurade romanska reliefstenar (nr 30-40, 45). Foto 1997. Detail oj the south wall of the nave col!/aining '( ; reused Romanesque reliefs (nos 30-40, 45). i'•r( .~~ :~1 ..~----- ---~~-~__,_ _ 3~Grötlingbo 34 GRÖTLINGBO KYRKA stenar på samma höjd. En sten med fragmentariska spår av en rundbåge finns dessutom på långhusvinden, använd som byggnadsmaterial i norra delen av triumfbågens avlast- ningsbåge. Förteckning över stenar med rundbågar och reliefer I. Långhusets västra mur från väster till öster, med början i översta raden: 1-4. Tomma bågar, inramade av konsoler. - 5-6. Två tomma bågfält, åtskilda av konsol med vegetativt ornament. - Undre raden: 7. Konsol omgiven av två halva bågar. - 8-9. Båge omgiven av två konsoler och två halva bågar. - 10. Konsol omgiven av två halva bågar. - Il. Lång- husets sydmur, väster om portalen, med början i den över- sta raden: 11 . Båge omgiven av konsoler samt öster därom båge avslutad omedelbart före sin östra konsol. - 12. Östra delen av föregående båge, jämte båge omgiven av konsoler. Fig. 43. Detalj av södra långhusmuren med inmu- rade romanska reliefstenar (nr 4~. 46). Ovan- för inmurad konsol från en reliefsten. Foto I. Swartling 1970. ATA. Detail af the south wall af the nave containing re­ used Romanesque reliefs (nos 40-44, 46) and con­ sole. -Mellersta raden: 13. Båge, halv, i östra delen halv konsol, nedåt avslutad av blad. - 14. Två bågar, den västligaste i väster inramad av fortsättningen på föregående konsol. Mellan bågarna konsol avslutad av salamander, den östra bågen inramad på östra sidan av halv konsol med del av ring. - 15. Båge omgiven av halva konsoler, i väster andra halvan av konsol med ring. - Nedre raden: 16. Båge omgi- ven av halva konsoler. - 17. Konsol omgiven av i väster en hel, i öster en halv båge. - 18. Konsol, nedåt avslutad av ett lejonhuvud en face, väster om denna halv båge, i öster båge avslutad av halv konsol. - III. Väster om långhusportalen, under varandra, med början uppifrån (tig. 41): - 19. Inom båge lejon vänt mot väster, med lyftad höger framtass och högt lyftad svans, avslutad av bred avsmalnande svanstofs. - 20. Häst, stående med huvudet mot väster, bunden vid i marken nedstucket spjut. Under hästens buk hänger en tom Fig. 44. Hjort, kentaur, träd och jakthund. Detalj av relieferna i tig. 43. Foto R. Hejdström 1987. GF. A dee1; a centaw; a tree anda hunting dog. Derail afFig. 43. stigbygel. - 21. "Milites pugnantes'', två män i tvekamp till fots, med svärd, runda sköldar och toppiga hjälmar. - 22. Häst med huvudet åt öster, bunden vid ett i marken ned- I L stucket spjut. Framför hästen sittande man med rund mös- sa och lutande huvudet i handen. - IV. Öster om långhus- portalen, under varandra, uppifrån och ned, med början med reliefen under den vågräta sviten, inom bågfält om ej annat anges: 23. Vildsvin, med huvudet åt väster. - 24. Ås- ninna med huvudet åt öster, under henne diande föl, på ås- nans rygg grip, som biter henne i nacken. - 25. Lejon med huvudet åt öster, hög svansföring och lyft vänster framtass. - 26. Bock med bakåtböjda horn, löpande åt öster. - 27. Bå- ge med utplånat motiv. - V. Södra långhusfasaden, med början från väster i den vågräta sviten (fig. 42-44): 28. Träd. Bågens östra del saknas. - 29. Lejon, med huvudet åt öster, med käftarna bitande i manken på en åsna, som lejo- net slängt upp på sin rygg. Åsnans ben sprattlar hjälplöst i luften. Lejonet har lindat sin svans om åsnans bakben. - 30. Två bågfält, det västra svårt skadat, det högra med bågskytt till fots och löpande hund, båda på väg åt öster. - 31. Till- bakaseende lejon med halvöppna käftar och varglikt spetsi- ga tänder, springande åt väster. - 32. Kentaur på språng åt väster, med nedåtriktad pilbåge. -33. Hjort, löpande åt väs- ter. - 34. Hind, löpande åt väster. - 35. Hund, löpande åt väster. - 36. Två bågar, åtski lda av konsol, med var sin rid- dare med lans och trekantig sköld, med fot i stigbygel under hästens buk, ridande åt väster. - 37. Träd med fem grenar. - 38. Vildsvin, stående, med huvudet åt väster. - 39. Hund, med huvudet åt väster, därintill nedböjd man hållande med båda armarna om hunden. - 40. Hund löpande åt väster. - 41. Riddare till häst, med lans och trekantig sköld, på väg mot väster. Hästen är ovanligt stor, så att ryttarens fot inte når nedanför hästens buk. - 42. Hjort, löpande åt väster. - 43. Kentaur på väg åt väster, med skjutklar pilbåge. - 44. Träd med åtta grenar. - VI. Mellan fönstren: 45. Likarmat kors, bildat av två i varandra flätade öglor. - 46. (under nr 43) Jakthund, löpande åt väster. Korets södra mur: I. Väster om korportalen, med början uppifrån: 47. Träd med sammanslingrat grenverk. - 48. Hind, löpande åt väster. -49. Konsol med påträdd ring, väs- ter därom halvbåge, öster därom hel båge avslutad med halv konsol. - Il. Väster om det södra korfönstret (fig. 40): 50. I fält ej begränsat av rundbåge stående hjo1t, med huvu- det åt väster. - Öster om korfönstret: 51. Lejon med hög svansföring, på väg mot väster. - Öster om det södra kor- fönstrets solbänk: 52. Häst, stående, med huvudet åt väster. - III. Insidan av korets södra mur (fig. 61), sex tomma båg- fält. - IV. Insidan öster om korportalen. Tre reliefer intill varandra cirka en meter över golvnivån, från öster: 53. Med bågen begränsad av en slinga av ett tvinnat rep, i ändarna avslutat av tofsar. - 54-55. Utan särskilda kännetecken. - KYRKOBYGGNADEN 35 Fig. 45. Reliefscen i korets södra innermur med två sammanslingra- de ormar. Foto 1997. Relief with. two intertwined snakes, in the south inner wall oj the chancel. V. Insidan väster om korportalen. Ovanför varandra, med början uppifrån: 56. Med bågen begränsad av två ormar med hoptvinnade stjärtar (fig. 45). Cirka 10 cm från den nedre kanten ormhuvuden med blottade huggtänder och långa hängande tungor samt halsar med tvärgående rist- ningar, troligen halsband. - 57-58. Utan särskilda känne- tecken. - VI. Överkalkade bågfält på sydsidan av korets södra mur. Två bågfält i sockel höjd mellan korportalen och fönstret, ett väster om fönstrets övre parti, ett ovanför fönstret: 59-62. Överkalkningen gör det omöjligt att stude- ra eventuella reliefer eller fragment av sådana i bågfälten.- VII. På långhusvinden, inmurad i norra delen av triumf- bågsmurens avlastningsbåge: 63. Block, kanske med del av rundbågigt fält, utan figurframställni ng. Mått: stenar med reliefer höjd 45-50 cm, bågarnas höjd ca 40 cm, bågarnas bredd 45-75 cm. Stenar utan reliefer: stenarnas höjd 35-40 cm, bågarnas höjd 30-35 cm, bågar- nas bredd 40-45 cm. Reliefer utan bågfält: höjd ca 48 cm, bredd ca 45 cm. Ikonografisk tolkning I den romanska konsten finns motiv, som inte har sitt ur- sprung i den kristna föreställningsvärlden. Hit hör olika jaktscener. De återger sannolikt olika legender och folkliga berättelser och kan tolkas som striden mellan det onda och det goda. Redan 1918 framförde J ohnny Roosval tanken att relieferna i Grötlingbo kunde illustrera någon legend av samma slag som de om Eustachius eller Hubertus eller en saga motsvarande den om Didrik av Bern. Sagogestalten Didrik av Bern återgår på en historisk person, Teoderik den store, död 526. I hans residensstad Verona, sagornas Bern, fanns en ryttarstaty, som ti lltalade nordbornas fantasi. Teo- 36 GRÖTLINGBO KYRKA Fig. 46. Trappa till tornets första övervåning. Foto G. Ström 1999. GF. The staircase to the first floar ofthe towe1: derik var kristen men arian och inte ortodox. Han framställs därför ibland som kristen hjälte, ibland som kättare. På västfasaden i San Zeno i Verona finns en svit av "Didriks vildajakt", daterad till cirka 1130. Här skildras hur Didrik under enjakt träffar på en svart häst och bestiger den, varpå hästen galopperar åstad med Didrik till helvetet.31 Roosval påpekade senare (a.a. 1939) de stilistiska likheterna mellan relieferna i Grötlingbo och relieferna på kyrkan i Andlau i Elsass, dock utan att försöka tolka motiven. Tolkningsförsök, närmast av Andlau, medan Grötlingbo behandlades mera summariskt, utfördes några årtionden senare av den danske konstnären As ger Jorn och hans med- hjälpare, däribland Armin Tuulse. I två arbeten, efter Jorns död 1973 publicerade 1978, menade de sig återfinna motiv ur varianter av Didriks saga. Tuulse skriver 1975, att det sannolikt är Didriks vildajakt som återges i Grötlingbo.32 Den som senast sökt tolka reliefernas innebörd är Elisa- beth Ohlson (1991). Hennes slutsats, efter en noggrann ge- nomgång av materialet, är att jaktmotiven i Grötlingbo uppvisar stora likheter med olika versioner av Didrikssa- gan. I ett senare rekonstruktionsförsök menar hon att jakt- relieferna i bågfrisen i Grötlingbo kan sammanställas till en skildring av Didriks vildajakt, och att relieferna med detta motiv har varit placerade på långhusets sydsida medan öv- riga figurprydda reliefer suttit på sydsidan av kor och absid. Det tjugotal stenar, som har bågar utan figurmotiv, skulle räcka till en blindbågsfris på kyrkans nordsida.33 Relieferna 20-22, omedelbait väster om långhusporta- len, hör till de omsorgsfullast huggna och kan ha suttit till- sammans. Nr 20 återger en häst, bunden vid ett i marken nedstucket spjut, nr 21 en tvekamp. Tvekamper tillhör mo- tiven i Didriksberättelserna, men som Gunnar Svahnström ( 1978) påpekat, skulle det också kunna vara den från danskt och engelskt material kända sagan om Uffe eller Offa som återges. Denna berättelse föreligger i skrift hos Saxo Gram- maticus cirka 1200 men är äldre. Den sittande figuren i nr 22 kunde då vara Uffes fader, kung Vermund, och huvud- bonaden möjligen en öppen krona. Elisabeth Ohlson påpe- kar, att vad som talar mot en sådan tolkning är att berättel- sens hjälte, Uffe eller Offa, stred mot två kämpar på en gång, men att möjligheten finns att stenhuggaren av någon anledning kan ha utelämnat den ene.34 Samma tvekampsmotiv har också nyligen behandlats av Jan Svanberg, som konstaterat, att det i San Zeno i Verona förekommer två tvekampsscener till vänster om pottalen. Dessa tolkas som Didriks största hjältedåd, nämligen hans seger över Odovakar. Stridsscen i Grötlingbo, som fått samma placering som i San Zeno, bör dätför tolkas på sam- ma vis.35 Motivet med två stridande, milites pugnantes, är emellertid vanligt inom den romanska konsten och före- kommer bl.a. på dopfunten i Hejde (SvK Go III s. 265), till- skriven anonymmästaren "Byzantios". Tolkningen av mo- tivet blir också osäker genom att vi inte heller vet, hur reli- eferna i Grötlingbo ursprungligen har varit placerade. Flera av de övriga reliefscenerna återfinns också i andra sammanhang. Nr 24, åsninnan med föl, som hackas av grip, ses bland annat på en dopfunt i Hög i Hälsingland, tillskri- ven Sigrafs verkstad,36 på en dopfunt i Träkumla, tillskri- ven "Byzantios'', och i en relief i den nämnda kyrkan i And- lau, där dock fölet saknas. Nr 25, ett lejon med huvudet vänt mot betraktai·en, återfinns också på dopfunten i Hög, där med gloria, på en gravsten från Eke (SvK Go VI:6 fig. 620) och på en relief på korportalens östra kolonnettbas i Alva (SvK Go VI:4 fig. 325). Nr 29, lejonet som slängt upp en ås- na på ryggen, finns också på dopfunten i Hög och spegel- vänd på dopfuntarna i Sanda (SvK Go III tig. 171), Trä- kumla och Öja, tillskrivna "Byzantios". Nr 31, tillbaka- seende lejon, förekommer med annan ben- och svansföring på de likaså "Byzantios" tillskrivna funtarna i Atlingbo och Vamlingbo. Nr 32 och 43, kentaur med pil och båge, är ett vanligt motiv. Nr 14, salamander, återfinns både i Andlau och Verona. Salamandern är en välkänd uppståndelsesym- KYRKOBYGGNADEN 37 Fig. 47. Ljusöppning med nedtill avtrappad smyg i tornets västra mur. Foto 1997. light ope11 i11g in th.e west watt ofthe 10we1: bol. Gripen, som angriper åsnan, och lejonet, som slängt upp en åsna på ryggen, kan båda vara symboler för djävu- len. Eftersom lejon kan beteckna såväl onda som goda makter är dock de övriga lejonens innebörd beroende av re- liefernas ursprungliga placering.37 Frisen i Grötlingbo, liksom den ovan nämnda dopfunten i Hög och kyrkans egen dopfunt, har tillskrivits stenmästa- ren Sigraf och hans verkstad. De många motiv som är ge- mensamma med "Byzantiosverkstadens" tyder på att det är fråga om tidiga verk av Sigraf, från 1100-talets slut Ufr nedan Dopfunt). Tornet Tornet, som ursprungligen utgjorde en tillbyggnad till den romanska kyrkan, är uppfört på egen grund. Uppgången till tornets övre våningar sker genom murtrappor i den norra muren. Ingången, i östra delen av ringkarnrnarens norra mur, har en omfattning av huggen sandsten. Den är till mu- rens mitt rundbågig, därefter rakövertäckt med rundbågiga Fig. 48. Ingång i tornets första övervåning till trappan. Foto G. Ström 1999. GF. Staircase in the first f loar ofthe tower. anfanger. Tröskelsten saknas. Öppningen stängs med två dörrar. Den ena är rundbågig, av stående brunbetsade ek- plankor och fodrad med masonit. Låsanordning saknas och dörren sitter i liv med ringkammarens mur för att kunna öppnas inåt ringkammaren. Den andra är placerad mitt i döITSmygen, är rektangulär och låsbar och består av gråmå- lade stående furuplankor, med gråmålad omfattning av fu- ru samt öppnas in mot trappan. Bomhål saknas. - Mått: Den rundbågiga öppningens höjd 170 cm, bredd 75 cm, dörrens höjd 150 cm, bredd 56 cm. Trappan (fig. 46) löper i norra muren mot väster. Den är rak, cirka 70 cm bred och 200 cm hög, med 25-30 cm höga trappsteg, har putsade väggar och täcks av ett putsat, längs- gående tunnvalv. I valvet ses avtryck efter formbräder med svagt_ konvex yta. Trappan upplyses av två ljusgluggar, den ena i trappans nordmur, ungefär på trapploppets halva höjd. Denna glugg är rektangulär utan omfattning och har svagt skrånade smygar. Höjd ca 40 cm, bredd 20 cm. Den andra ljusgluggen (fig. 47) finns i västra tornmuren, ovanför trap- 38 GRÖTLINGBO KYRKA Fig. 49. Korsformig lj usglugg i sydmuren till tornets första övervå- ning. Foto 1997. Cross-shaped light opening in the south wall ofthe first floar ofthe towei: pans övre pait i. Den har finhuggen rundbågig dageröpp- ning med sneda smygar och är nedåt avtrappad. Höjd ca 50 cm, bredd 75 cm. Vid trappans övre parti finns på den norra muren inristade namn och årtal från 1800-talets senare del. Trappans övre del är svängd åt söder. Ingången till tor- nets första övervåning sker genom en rundbågig öppning i nordmurens västra del med omfattning av fint huggen sand- sten. Höjd 180 cm, bredd 67-68 cm. Spår av dörr eller an- nan stängningsanordning saknas. En rundbågig öppning i den norra murens östra del (fig. 48), med omfattning som den föregående, leder till trappan till klockvåningen. Tornets första övervåning har väggar av grovt huggna sandstensblock och täcks av ett putsat, enkelt kryssvalv. Rummet har genom två bjälklag, som nu sakna.i· golvbrä- der, tidigare varit indelat i tre våningar. Det undre bjälkla- get har öst-västlig riktning. Av ursprungligen fyra bjälkai· är en avsågad. I det övre bjälklaget, med bjälkar i nord-sydlig riktning, är samtliga fyra bjälkar bevarade. Våningarna har inte nåtts från murtrappan utan sannolikt förbundits med stegar. I våningens östra mur leder en öppning in till långhus- vinden. Öppningen ligger cirka 130 cm över rummets golv- nivå. Öppningens sidor utgörs av sandstensblock med ut- strukna fogar, upptill av ett rakhugget sandstensblock vi- lande på kälade anfanger. Öppningens höjd 210 cm, bredd 85 cm, murtjocklek 105 cm. Till öppningen leder en enkel trätrappa. Öppningen leder in mot vinden till en mot norr riktad trappa av sten. Mitt i västra muren finns en rundbågig öppning med huggen omfattning och en solbänk i form av en liggande kalkstenshäll , höjd 180 cm, bredd 80 cm. Hällen inlades i samband med 1986-1987 års renovering. Vid denna iakt- togs i den för närvarande oåtkomliga öppningen inskriften " 1839 LC" (hdlr i GF). Årtalet avser en större renovering av kyrkan. I södra muren fi nns en ljusglugg (fig. 49) i form av ett kors. Ljusgluggen har på utsidan huggen omfattning med på sidorna raka och vid övre och nedre korsai·marna sneda smygar, den nedre vid 1986-1987 års renovering skodd med blyplåt. Öppningen är på insidan avtrappad, med sneda smygar. Ljusöppningens bredd och höjd 25 cm, gluggens största inre höjd 105 cm, bredd 85 cm. Högre upp i den västra muren sitter ett runt fönster som har lyst upp den mellersta av rummets tidigai·e tre våningar. Öppningen har huggen omfattning bestående av två block, med på utsidan skrånad omfattning. Fönstersmygen är rek- tangulär, med skrånade sidoytor och övertäckning av brä- der. I smygen finns en ram av furu , sannolikt fäste för en lucka. Trappan till klockvåningen har samma utseende och mått som den undre men begränsas uppåt av avtrappade sandstensblock. På ungefär halva höjden finns en rektangu- lär ljusglugg utan omfattning, med raka putsade smygar, höjd 60 cm, bredd 25 cm. Vid västra muren vrider sig trap- pan ett halvt varv medsols. Den upplyses från väster av en ljusglugg, vars krönande rundbåge är bredare än ljusspal- ten och ger gluggen ett nyckelhålsliknande utseende. Höjd 65 cm, bredd 15 cm. I klockvåningen mynnar trappan i in- nersmygen till den västra av de norra nedre ljudgluggar- na. Trappan passerar ett av bjälkar buret och av tjärpapp täckt trädäck som skydda.i· valvet och utgör golv i klockvå- ningen. Klockvåningen omges av gavelrösten med tre öppningar på var sida, två nedre parvis ställda och en övre (fig. 4, 50). De sammanlagt åtta nedre öppningarna har en yttre omfatt- ning av huggen sandsten och solbänkar av sandsten. Mur- partiet mellan paren av öppningar består av huggen sten. Öppningarnas runda bågar utgörs av omväxlande grå och röd kalksten, utom i öster, där grå sandsten växlar med te- gel. I varje öppning finns en smäcker rnittkolonnett av kalk- sten med kapitäl och tympanonskiva med två runda bågar. Kolonnetterna, som vilar på enkla kvadratiska baser av grå sandsten, insattes 1949-50 som rekonstruktioner av det ur- sprungliga utseendet. Under en period omkring 1900 var gluggarna försedda med kolonnetter av trä (hdlr och foton i ATA). Klockan hänger mellan två bjälkar i ett nord-sydgående bjälk lag, vilket också bär ett mindre trägolv. Över detta ge- nomskärs rummet på olika nivåer dels av bjälkar som för- binder gavelröstena med varandra och dels av bjälkar för KYRKOBYGGNADEN 39 tornspirans konstruktion. Denna består av åtta högben som förbinds av bindbjälkar, saxsparrar och hanbjälkar. Svick- larna mellan tomgavlarna har fyllts ut något, sannolikt för att ge bättre vederlag för träkonstruktionen. Av samma an- ledning har förmodligen de ursprungligen troligen spetsiga gavlarnas krön kapats. På de murade krönens horisontella yta ligger nu stadiga rektangulära ramar, på vilka delar av takkonstruktionen vilar. Huvens övre delar nås via trätrap- por och rymliga vilplan. Rester av stegpinnar visar att sax- sparrarna tidigare fungerat som stegar. Tornet täcks av en ovanligt utformad åttkantig huv, täckt av tjärade furubräder. På huvens obeliskformade övre del finns små takkupor med blåmålade vindskidor och krön av rund pinakel med klot. I kupornas gavelparti finns en gul- målad stjärna inom en ring. Huven kröns av en järnklädd spira med klot och vindflöjel, märkt " 1885" (om vindflöj- lar, se nedan Övriga inventarier). Kyrkans äldre huv var hög och spetsig, vilket framgår av bilden i fig. 7 och av en ritning från 1781(fig.51), som anger att huven reste sig 26 alnar (ca 15,4 m) från tornets gavelkrön. En äldre vindflöjel bär årtalet 1633, vilket kan syfta på en reparation eller ny- byggnad av huven. 1705 berättar kyrkoherde Tofftenius:"d 23 Sept skiötes tvänne korsträn af 18 al: balkar op under Grötlingbo torn, på hwilka hela tornet står, helst emedan de gamle voro utj ändarna afrötnade, så at hela Tornbyggningen stod i största fara, emedan alla 8 sparrarna krängdes ut öfwer muren, och stenarna gofwo sig ut; men sedan fältes sparrarna och knän utj sparen afbem:te korsträns ändar, som synligit är. Thetta war itt af de högnödigste arbeten på Grötlingbo Kyrkia. Item sattes andra knä,jämwäl lades ny fot under det wärket, som uppehåller Klockan. Skedde af bonden Lars Domer- arffwe" .38 På sockenstämman 1732 "proponerades: 1. Att se åt om tornet, dherutj säges wara swaga sparrar och an- nat." Detta åtgärdades samma år. Vid 1747 års visitation konstaterades att kyrkan var "i sitt fulkomeliga goda stånd, wndantagandes Tornet, som i höst smörjas skall" . 1781 avlät landshövding von Segebaden på sockenmän- nens uppdrag en skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om tillstånd att jämlikt förordningen av den 22 mars 1759 genomföra en ombyggnad av tornspiran, som hade skadats svårt av vårstormen under en pågående reparation. Med skrivelsen följde en ritning av tornet daterad den 14 apri l 178 l och signerad "Hans Hessleby Torn byggare" (fig. 51 ). På ritningen skissade man i ÖIÄ en tornhuv liknande den som året innan fastställts för Sproge kyrka (SvK, Go VIII:2 fig. 36). På den osignerade ritning som den 4 september 1781 insändes från ÖIÄ till Kungl. Maj :t och fastställdes den 12 september (fig. 52) har torntaket givits en tung pyra- midform med avskuret krön. Runda fönsteröppningar har lagts in i gavelröstena och på takspirans sidor, de senare Fig. 50. Detalj visande tornets övre del. Foto 1997. Upper part ojthe towe1: omgivna av förkroppningar och i likhet med gavelröstena krönta av klot. Tornets låga höjd och gavlarnas flacka vin- kel fö ljer Hesslebys underlagsritning från 1781 . Vid den till Kungl. Maj:t insända ritningen har bifogats ett av Adel- crantz undertecknat och av Thure Wennberg kontrasignerat memorial, enligt vilket tornspirans mäktiga utformning motiveras av att den är ett sjömärke. Ombyggnaden fick dock anstå en tid.39 Vid ekonomisk visitation 1819 befanns " tornmuren å Grötlingbo kyrka mycket späck-fallen" . 1822-1823 gjor- des en utbetalning till "Tombyggare Lingström för 15 dagsverk såsom föreståndare vid kyrko Tornets reparation" och 2 dagar för tornets smö1jning. 1825-1826 fick samme man betalning för besiktning. Genom ombyggnaden 1822- 1823 fick tornspiran sitt nuvarande utseende. Den 1781 fastställda ritningen följdes, fast i starkt förenklat skick. Tornets murade gavlar förändrades genom att spetsarna ka- pades och svicklarna imurades något. Vid biskopsvisitatio- nen 1825 befanns kyrkan vara "i någorlunda godt stånd".40 Enligt en rapport till 1883 års prästmöte "förstärktes" tornet 1882. Vid kyrkostämman den 17 apri l 1884 heter det: "Allmänt kändt är att tornet till församlingens kyrka till den del som är af trä, i många år varit mycket bristfälligt. Af så- 40 GRÖTLINGBO KYRKA J 0 D l Fig. 5 1. "Afritning" av tornet, utfö rd av tornbyggaren Hans Hessle- by 178 1. Använd vid ÖIÄ som skissunderlag fö r ny tornhu v. RA. Scale drawing ofthe tower 1781. dan anledning hade församlingens kyrkvärda.re, fruktande för en stor olycka, sjelfmant företaget en besigtning och då de funnit tornets tillstånd sådant, att det ingaf farhåga, till- kallat en välkänd tombyggmästare, Nil s Carlsson i Lefvi- de, för att med sin större insigt i sådana saker i deras närva- ro fö retaga en grundlig undersökning. Detta har skett och Carlsson har funnit tornet i så uselt skick, hvad åtminstone beträffar öfre delen, att fara är för handen att det snart kan sammanstörta. Under sådana omständigheter var ej annat att göra än att med Carlsson öfverenskomma om tornets ombyggande till så stor del som nödvändigheten fordrar. Till den ändan öfverenskommo de med honom att företaga detta verk nästa års sommar. Vidare överenskoms, att "byggnadsarbetet skall fö retagas till midsommartid 1885" . Det sattes också ifråga, "huruvida de 4 upsprången på tor- net i fo rm af husgafvel, hvilka nu för tillfä llet benämdes dockor, skulle bibehållas eller försv inna, emedan Carlson sagt, att dessa svårligen kunna utes tänga röta från tornet, med mindre de täckas med plåt. Detta gaf ordf. anledning att uppläsa K. förordningen af d 31 Juli 1776, hvaraf in- Fig. 52. Ritning till ny tornspira, utfö rd vid Ö IÄ 178 1. RA. P1vposal drawi11g 1781. hemtas, att betydeliga reparationer, som göra ändring i al- männa byggnaders indelning eller utvärtes anseende, skola af K. Majt stadfäs tas. Sockenmännen föredraga att bibehål- la dessa, med det vilkor att tornet förlorar intet af sin nuva- rande form behöfver ingen hemställan göras till Kungen" (st prot). I samband med den yttre renoveringen 1986-1 987 erhöll kyrkan åskledare (hdl.r i GF). Tornhuvens träkonstruktion fö rnyades delvis 1992 (hdlr i ATA). Sakristian Sakristi an (fi g. 53), som uppfördes 1828, är belägen på ko- rets norra sida. Den har enkel skråkantad sockel och är put- sad och kalkad. På ömse sidor om sakri stians murar (fig. 54-55) och från dess vind ses ett i korets nordmur utskju- tande murparti av sandstensblock med tegel i fogarna. Bredd nära 6 m, höjd på västra sidan (fi g. 55) upp till sakri- sti ans takfot, på den östra (fi g. 54) till korsockelns höjd och här avslutad med en fi nhuggen vinklad sten. Största höjd över vindsgolvet nära I m. Murpartiet tyder på att här fun- KYRKOBYGGNADEN 41 nits en äldre eller möjligen endast planerad men aldrig upp- förd sakristia, bredare än den nuvarande. Det ojämnt run- dade krönet utgör troligen stödmur för ett valv. Sakristian täcks av ett sadeltak med enkupigt tegel. I nor- ra muren finns ett fönster med skråkantad fönsternisch, om- fattning och solbänk av furu och dubbla rutor av fönster- glas, de yttre blyspröjsade. Mellan glasen sitter järntenar, två vågräta och tre lodräta, med små järnringar runt skär- ningspunkterna. I gavelröstet sitter ett mindre fönster till vinden. Sakristian (fig. 56) har putsade innerväggar och golv av omålade furuplankor, på samma nivå som korgolvet. Platt innertak av gråmålade furuplankor, med en lucka till vin- den i den sydvästra delen. Sakristieingången i korets norra mur (fig. 57) har finhuggen omfattning av röd kalksten, med två poster och trepassformad överliggare. Posterna står på en hög tröskel av samma material. Öppningen ligger i liv med korets norra vägg och har putsad smyg in mot sakristian. Dörr av stående furubräder, brunbet ad, med svartlackerade järnbeslag samt ring och handtag. Den med koret samtida sakristieportalen var vid superin- tendenten Liitkemans visitation 1764 igensatt och kyrkan utan sakristia, varför han "pålade" sockenmännen att "wa- ra betänckta uppå en Sacer Stigas widbyggande på norra Sidan; hwarest dörren däJtill förut fans wara gjord och in- rättad". Vid 1798 års visitation beslutades att sakristia skul- Fig. 53. Sakristian från norr. Uppförd 1828. Foto 1997. The ves//y fro111 the north. Bui It i11 1828. Fig. 54-55. Förtagningar i muren för tidigare planerad sakristia. Jfr tig. 53. Foto 1997. Wall joints, intended fora previously plan ned ves11y. Cf Fig. 53. 42 GRÖTLINGBO KYRKA Fig. 56. Interiör av sakristian mot norr. Foto 1997. The interior ofthe vest1y, looking north. Fig. 57. Sakristians ingång från koret. Foto 1997. Entrance to the vesrry from. the chancel. le byggas och "skulle med eldstad förses till nytta och be- qwämlighet för Kyrkans Böcker och Kläder". Sakristian med "Spis med Trappsten" kom dock inte att uppföras förrän 1828 (räk). 1856 inlades nytt golv. I samband här- med revs eldstaden, och öppningen igenmurades. Samti- digt pålades nytt tegeltak (st prot). Vid en kyrkostämma 8 september 1888 togs ställning till ett förslag till reparation av sakristietaket, som visat sig "särdeles bristfälligt, så att regn och snö inträngt derstä- des". Man beslutade att takets södra, intill kyrkan vettande delar skulle täckas med galvaniserad plåt och överblivna te- gelpannor användas till reparation av övriga delar av taket, där så befanns nödvändigt. 1941 omlades tegeltaket (hdlr i ATA). Enligt 1948 års fastställda restaureringsförslag skul- le sakristian rivas och ersättas av en ny, något större sakri- stia med källarvåning. Sakristian bibehölls dock när kyrkan restaurerades på 1950-talet (ritningar i K-byråns arkiv, ATA). l986-87 omJades sakristians tak med äldre enkupigt tegel och murarna omputsades. Yttertak Yttertaken över långhus och kor täcks av enkupigt tegel. Avrinning sker genom hängrännor och stuprör vid korets östra och långhusets västra hörn. Långhusets yttertak upp- bärs av 15 takstolar, korets av 11 , vilka alla bär spår av upp- repade ombyggnader. En hög triangulär öppning i långhu- sets östmur har tidigare förenat korets och långhusets vin- dar, men är nu igenmurad så när som på en mindre bjälk- övertäckt passage (fig. 58). Öppningens stödjande högben är delvis synliga utifrån, som mörka linjer ovanför korets takfall. En lucka i gavelröstet igensattes 1949-50 (hdlr och foton i ATA). Taken hade ursprungligen brantare resning än nu. Spår av korets tidigare takfall kan avläsas på långhusets östra ga- vel. Svaga avtryck högt upp på tornets östra gavel härrör förmodligen från långhusets yttertak, som bör ha dolt hela det östra gavelröstet. Under senare hälften av 1600-talet "belades det stora kyrckiotaket med nytt Timber, norr och söder, item det lilla på Södre sidan". " 1703 d l Jun: begyntes at byggia på Gröt- lingbo kyrkia, Norr på Li lla Taket, hwilket togs neder, och sköts murband och par Sparrar under, och sedan med bör- ning belades." 1707 tjärades norra sidan av långhustaket, "och blef först den myckna måssen, som sig utanpå taket hade fäst, fliteligen bortskrapad" . 1735 blev korets tak "på norra sidan lagat med några små lappar och sedan smort: Men på Södra sidan blef halftaket belagt med helt nytt timber så wäl bördning och hängtimber nembl : the twenne öfwersta facken och sedan smordes det helt" .4 1 Vid visitationen 1738 konstaterades att norra sidan av långhustaket var bristfällig men inte kunde bli lagad Fig. 58. Långhusets vind med gavelmuren mellan lång- hus och kor sedd från väster. Den lutande bjälken till vänster bär avlastningsbågen för triumfbågen. Foto G. Ström 1999. GF. Nave loft f rom west, showing gable wall between nave and chancel. The s/a111ing beam bears the relieving arch ofthe triumpha/ arch. samma år. 1747 och 1750 sades kyrkan enligt visitations- protokollen vara i gott stånd. Vid 1761 års visitation heter det: "Grötlingebo Kyrckia är i et härligit tilstånd inwärtes, men stora Taket, som är ganska kostsamt at vnderhålla och Socknen ej allena med- hinner, behöfwer ansenlig förbättring." Vid visitationen 1764 hade kyrkan reparerats, "allenast at något ännu åter- står at reparera på taket" . Superintendenten Liitkeman före- slog då sockenmännen att överväga att lägga tegeltak på kyrkan, " men de ~reburo sin oförmögenhet at tilwäga- bringa en så stor summa, som härtil uti dessa tider skulle fordras, utlofwade dock på Praesulis föreställning, at i fall det nu warande dyra priset uppå Tegel framdeles skulle fal- la, de då wille taga denna sak i widare betänkande". Utgif- ter för material till ett tegeltak noteras I 790-1791 , 1792- 1793 och 1793-1794. Samtidigt torde taken ha sänkts till den nuvarande takvinkeln. I 822-1823 ersätts tombyggare Lindström junior för "mur arbete på kyrkans Tegeltak". 1827-1828 inhandlas "Taktegel till kyrkan", 1833-1834 inköps 700 tegelpannor, 1837-1838, 1854 och 1857 ytter- ligare tegel ti ll kyrktaket (räk). Vindspelsanordningarna från någon av ombyggnaderna finns ännu i behåll (se ned- an Övriga inventarier). Interiör Kyrkobyggnadens olika delar (fig. 59-62), ringkamrnare, långhus och kor, har bevarat sin medeltida plan och volym. Ringkamrnaren i tornets bottenvåning avski ljs dock sedan 1989 från kyrkorummet i övrigt av en glasad vägg, som gör det möjligt att använda tomrummet för gudstjänster vinter- tid (fig. 60). Långhusets nio valv bärs upp av fyra tunga mittkolonner, KYRKOBYGGNADEN 43 som ger rummet en prägel av massivitet och slutenhet. Det högre och ljusare koret täcks av två valv avdelade med en gördelbåge. Såväl väggar som valv är putsade och vitkal- kade, med undantag av omfattningar och bågar av huggen sten. I korvalven finns medeltida figurmålningar från ko- rets tillkomsttid, i långhus valven dekorativa målningar från 1707 (se nedan Kalkrnålningar). Inredningen i kyrkorum- met härrör huvudsakligen från 1600- och 1700-talen. Bågar och valv Tombågen i tornets östra mur är enkel utan omfattning. Den är rundbågig och putsad och har hålkälade anfangslis- ter av mörkröd kalksten. Bågen i långhusets västra mur är däremot spetsbågig och båge och anfanger är utförda av huggna block av omväxlande grå sandsten och röd kalk- sten, med breda imålade fogar, och profilerade anfangslis- ter av röd kalksten. Triumfbågen är spetsbågig och utförd av huggna block av omväxlande grå sandsten och röd kalksten, med breda fogar. Den är å ömse sidor tvåsprångig, med kolonnetter i språnget, uppbärande en rundstav. Båge och kolonnetter har skråkantade baser samt kapitäl och profilerade anfangs- lister av röd kalksten (fig. 68). Kapitälen pryds av skulpte- rat vegetativt mönster med knopplikt utskjutande blad. Samtliga medeltida byggnadsdelar täcks av putsade valv av kalkstens- och sandstensflis. Ringkammarens valv, som är äldst och samtida med tornet, utgörs av ett kryssvalv utan markerade grater medan långhuset täcks av nio kryssvalv, uppburna av fyra kraftiga kolonner. Va.tje valv är indelat i åtta kappor med diagonalgrater markerade i putsen (fig. 69). Kolonnskaften är uppbyggda av trummor av grå kalk- 44 GRÖTLINGBO KYRKA Fig. 59. Interiör av kyrkan mot öster. Foto 1997. The interior oj the church looking east. sten och står på en kvadratisk plint, uppmurad av kalk- stensblock. Vissa block utgörs av återanvända kvadrar från den romanska kyrkans socke l (fig. 70). På plinten vilar en kvadratisk platta med hörnkuber. Kolonnens nedersta trumma har en profilerad vulst. Kapitälen (fig. 7 1) pryds av knoppliknande bladornament och avslutas upptill av en profilerad täckplatta. De to lv görde lbågarna mellan valven är murade av fi nt huggen grå kalksten och har rätvinklig profil. De vilar på pelarkapitälen och på åtta konsoler av likaså fint huggen grå kalksten. Samtliga konsoler har en hålkälad täckplatta och siras av knoppliknande bladornament. De båda konso- lerna på långhusets östmur avslutas nedåt av en halvcirkel- formad platta med vulst. Konsolerna på långhusets södra och västra murar har på undersidan avsmalnande polygo- nal avslutning begränsad av vulster. Den östra konsolen på nordmuren har samma avslutning men siras av knopplik- nande bladornament medan den västra (fig. 72) har en ut- formning motsvarande de ansiktsliknande "Hatorkapitä- len" på långhuskolonnerna i Hablingbo. Vid restaureringen 1956-57 påträffades under golvet i långhusets mitt ett stolphål med en kvarsittande del av en furustolpe (fig. 76). Denna antogs ha använts vid valvslagningen (rapport i ATA). Koret täcks av två starkt kupiga kryssvalv. De åtskiljs av en tvåsprång ig spetsig gördelbåge med rätvinklig profil , av huggen grå kalksten, vilande på konsoler av röd och grå kalksten med profi lerad täckplatta, prydda med knopplik- KYRKOBYGGNADEN 45 nande bladornament och nedåt avslutade av fint huggna lansettliknande blad med mittnerv.42 Golv Korgolvets västra del ligger tre trappsteg lägre än den östra. Långhusets golv ligger ytterligare två trappsteg lägre. Golvet i korets östra del består av sandstenshällar, bland vil- ka ingår några äldre gravstenar. Golvet i ringkammaren och i långhusets sydvästra del består av sekundärt placerade grav- stenar. I övrigt har kyrkan furugolv. Golven i korets västra del , i trappstegen mellan kor och långhus samt i bänk.kvarteren utgörs av omålade äldre breda bräder. I långhusets gångar och underorgeln ligger fernissade smalare bräder från 1956-57. Trägolven omlades vid restaureringen l956-57. När det Fig. 60. Interiör av kyrkan mot väster. Foto 1997. The i111erior ofrhe church looking west. dåvarande fuktskadade golvet från 1878 revs upp påträffa- des omedelbart under detta ett äldre trägolv av bastanta bi- lade plankor, vi lket bars av bjälkar som låg i ett decimeter- djupt lager fyllningsjord. Det påträffade golvet bör åtmin- stone ha varit av samma ålder som bänk.kvarteren, alltså från tidigt 1700-tal. I golvmaterialet ingick återanvända äldre delar (se nedan Övriga inventarier). 1806-07 förekommer en utgift för "flisor till chorgolvet" (räk). Enligt stämmobeslut 1816 skulle alla begravningar under kyrko gol vet då upphöra. Vid en ekonomisk visitation 1819 konstaterades att golvet var bristfälligt, och vid 1825 års biskopsvisitation uppmanades församlingen att snarast åtgärda detta. 1826-1827 års räkenskaper upptar inköp av "Material till Torngålfvet och kyrkgålfvet''. 46 GRÖTLINGBO KYRKA Fig. 6 1. Interiör av koret mot syd- väst. Foto 1997. The interior oj the chancel look­ ing south-west. Fig. 62. Interiör av kapel let i ringkammaren mot öster. Foto 1997. Fig. 63. Interiör mot öster I 908. Foto C. R. af Ugglas. ATA. The interior oj the chape/ in the bell-ri11ging chamber oj the towe1; The interior ojthe church /ooking east, 1908. looki11g east. KYRKOBYGGNADEN 47 Fig. 64. Interiör mot öster före 1893 års restaure- ring. Foto C. F. Lindberg ca 1880. ATA. The interiOI· of the church looking east, before the restoration oj 1893. OhtiATI\ ·~,.., .JIKC· -0 )llc,lörrrmio,, - Fig. 65. Interiör mot väster före 1893 års restaure- ring. Foto 0. Keen 1885. Efter Heales. The interiOI· ofthe church looking west, before the restoration of 1893. 48 GRÖTLINGBO KYRKA Fig. 66. Interiör mot väster före 1946. Foto LUHM. The i11terior ojthe church looking east bejore 1946. Fig. 67. Interiör mot väster efter 1956-57 års re- staurering. Foto G. Svahnström 1957. ATA. The i11teri01· oj the church /ooking west after the restoration oj1956-57. KYRKOBYGGNADEN 49 Fig. 68. Triumfbågens södra anfangslist. FotoATA. The sourh springer oj rhe rriumphal arch. Fig. 69. Långhusets södra kolonner och valv mot sydväst. Foto S. Hallgren 1959. ATA. The sourh columns and vaults oj rhe nave looking sourh.-west. 4-Grötli11gbo 50 GRÖTLINGBO KYRKA Fig. 70. Plint och bas till långhusets sydöstra kolonn med återanvän- da sockelstenar. Foto E. Gustafsson 1956. ATA. Wall base from the Romanesque church reused for the base of the south-east column ofthe nave. Fig. 71. Sydöstra långhuskolonnens kapitäl. Jfr fig. 69. Foto 1997. The capita I ofthe south-east column ofthe nave. Fig. 72. Västra valvkonsolen på långhusets norra mur. Foto 1997. The west console in the north wall ofthe nave. Vid en kyrkostämma den 30 januari 1878 beslöts att grav- stenarna i korgolvet mellan altarskranket och triumfbågen skulle flyttas och läggas som golv i ringkamrnaren och sto- ra gången "så långt de räcka". Dit flyttades också äldre gravstenar från kyrkogården. Nytt korgolv skulle läggas med 2 tum tjocka bräder och upphöjas över skeppets golv, "så att 2 eller 3 trappsteg leda ditupp" . Samtidigt lades nytt trägolv i långhuset. 1893 uppbyggdes ett lågt podium av trä kring orgeln i ringkamrnaren. Detta avlägsnades 1956-57, då också golvet i korets västra del sänktes ett trappsteg (rap- port i ATA, kopia i GF). År 2000 uppbyggdes rullstols- ramper av obehandlad furu innanför korportalen och över trappstegen i triumfbågens södra del. KYRKOBYGGNADEN 51 Fig. 73. Nisch i korets södra mur, med fragment av runsten (nr I). Foto 1997. Niche in the south wall ofthe chancel, withfragmentary rune stone. Nischer I korets väggar finns tre olika nischer: 1. I den östligaste de- len av korets södra innermur en rakspetsig nisch utan om- fattning (fig. 73) med putsade ytor. Bredd 72 cm, djup 55 cm, maximal höjd 134 cm. - 2. Bakom högaltaret en rek- tangulär nisch utan omfattning, med putsade ytor. I bottnen spår i putsen av en rund igenmurning, möjligen efter en pi- scina. Bredd 75 cm, djup 56 cm, höjd 63 cm. - 3. I norra muren norr om högaltaret nisch för sakramentskåp (fig. 74) med rakspetsig avslutning och putsade ytor. Inredning av furu , med en hylla. Omfattningen är av ek, uppåt avslutad av tre spetsar, den mellersta med krönblomma, kantade av snidade krabbor samt kantlister, den mellersta spetsens nedåt avslutade av snidade drakhuvuden. Två dörrar ovan- för varandra, med lås och skyltbricka av järnplåt samt gångjärn och beslag av 1300-talstyp, i smidesjärn. Den översta dörren begränsas av ett trepass. I omfattningen sex cirkulära öppningar, ovanför den övre dörren trepass med snidad sexuddig stjärna, på sidorna sex små hål inom rista- de cirklar, på sidorna om den nedre dörren snidade sned- ställda kors. På beslagen röda färgspår, på träet gråvit grundering. Mått: bredd 75 cm, djup 50 cm, maximal höjd 117 cm. Omfattningens bredd 82 cm, maximal höjd med Fig. 74. Sakramentskåp i korets norra mur. 1300-talet, mittkrönet kompletterat. Foto 1997. Aumb1y in the north wall ofthe chancel. 14th century, centralfinial replaced. krönprydnad 142 cm, djup cirka 60 cm. Omfattningen tor- de vara samtidig med den ursprungliga murnischen och till- kommen vid mitten av 1300-talet. Omfattningen renovera- des 1893, då krönblomman och förlängningen av listen på västra sidan tillkom.43 1707 skriver kyrkoherde Tofftenius om putsningen av kyrkans inre, att "månge onyttige ho! i muren igenmura- des" .44 I den norra kormurens västra del finns tecken i put- sen som tyder på att även här funnits en nisch. Stenhuggarmärken I kyrkans långhus och kor har påträffats 25 stenhuggarmär- ken från byggnadstiden på 1300-talet. De flesta finns i ko- ret, men några förekommer i långhusets tombåge samt i 52 GRÖTLINGBO KYRKA + t t + K 1 2 3 4 5 Fig. 75 . Sammanställning av påträffade stenhuggarmärken. Efter Lagerlöf 1975. Masons ' marks. långhusportalens inre omfattning. De är alla cirka 7 cm hö- ga och 2-3 mm djupt inhuggna. Alla är placerade på fint huggna ytor. Märkena är av fem olika typer (tig. 75): 1. Tio stycken, varav nio i korportalens inre omfattning och ett i långhus- portalens inre omfattning. - 2. Fyra stycken, tre i långhus- portalens inre omfattning, ett i torn bågen. - 3. Fyra stycken i östra korfönstrets inre omfattning. -4. Fem stycken i sam- ma fönster som nr 3. - 5. Ett på korets södra sockel. Stenhuggarmärkena stöder uppfattningen att kor och långhus uppförts av samma byggnadshytta.45 Uppvärmning Kyrkan uppvärms av elradiatorer, placerade under bänkar- nas sittbräden, kring pelarbaser och utmed delar av kyrkans .~.... _OJ?! ~ ' ·~!:"" ~"""''_[_..,./ l>oJQ 1:10. h c. murar. En eldstad fanns i sakristian 1847 (v;sprot) men togs bort redan 1856. På 1890-talet förekom en insamling för att på frivillighetens väg bekosta någon form av upp- värmning i kyrkan.46 Beslut om järnkamin fattades på kyr- kostämma 28 december 1909. Byggmästare Nils Petters- son utarbetade förslagsritningar som fastställdes av Kungl. Maj:t 8 juli 19 JO men genomfördes först 1921. Kamin upp- ställdes i långhusets nordöstra hörn . Rökkanalen bilades in i östmuren upp till vinden och fortsatte längs gavelröstets insida till en skorsten över långhusets taknock. Kaminen avlägsnades 1956-57. Skorstenen revs 1986 medan rökka- nalen ännu är kvar. Elektricitet för uppvärmning och belys- ning infördes i kyrkan i samband med restaureringen 1956-57 efter anvisningar av L. Träff (hdlr i ATA). Kyrkans byggnadshistoria Medeltiden Om ett av Strelow uppgivet årtal för kyrkobyggande i Gröt- lingbo, 1090, har någon verklighetsbakgrund, torde det gälla en träkyrka. Några spår av en tidig träkyrka har dock inte påträffats. c::::::::::::::::~_-.i Fig. 76. Plan av långhuset efter uppbrytning av go lvet visande spår av den romanska kyrkans grundmurar. Nedtill tvärsnitt av sto lphål för byggnadsställning samt rekonstruktion av det romanska långhusets sockelprofil. Uppm. Evald Gustafsson 1956. ATA. Plan of the nave showing traces of the foundation walls ofthe Romanesque church anda post-hole from scaffolding, found under the nave jloo1: BYGGNADSHISTORIA 53 Fig. 77. Rekonstruktion av den romanska kyrkans plan. Jfr tig. 76. E. Gustafsson 1956. ATA. Reco11struction af the plan oj the Ro1nanesque church. Cf Fig. 76. -_::.:-=~-====~~~ 4_ __ _ IQ] IQ] \ r -- .___J r ·1 IQ] [QJ \ L . - - =-~-~~~~~~:--~~~-r-- mrrn~,.._..--,_-......--r-rl I ett påvligt avlatsbrev utfärdat den 23 juli 1296 säges kyrkans skyddspatron vara evangelisten S:t Lukas. I brevet efterskänker påven barmhärtigt ett år och fyrtio dagar av den botgöring, som pålagts dem som i sann botfärdighet besöker kyrkan på S:t Lukas fest, på jungfru Marie festda- gar, på S:ta Maria Magdalenas fest, vilket helgons reliker vilar i kyrkan, på den heligajungfrun och martyren Katari- nas fest samt på Kristi himmelsfärdsdag.47 I den nuvarande kyrkans murar har bevarats ett stort an- tal reliefer samt huggen kvadersten och sockelstenar från den äldre kyrkan på samma plats (se ovan Reliefer). Vid omläggningen av långhusgolvet i samband med restaure- ringen 1956-1957 gjordes en antikvarisk undersökning den 24-26 och 29 oktober 1956 av Evald Gustafsson för att dokumentera eventuella rester av denna äldre kyrkobygg- nad (rapport i ATA, kopia i GF). Något senare samma höst togs golvet upp i koret, och en undersökning företogs den 3-7 december av Christian Axel-Nilsson (rapport i ATA, kopia i GF). Under långhusets trägolv (fig. 76) påträffades ett golv av bastanta, bilade plankor. Dessa vilade på bjälkar av ek (fig. 77), som låg i ett decimetertjockt lager fy llnadsjord. Två av Fig. 78. Remstycken som tillhört den romanska kyrkans takkon- struktion. Foto E. Gustafsson 1956. ATA. Wallplates belonging to the roofofthe Romanesque church. bjälkarna var ornerade med en snidad repstav, vi lket tyder på att de legat som remstycken på murkrönen i den roman- ska kyrkans takkonstruktion. En annan bjälke var försedd med falsar samt bemålning av gotisk karaktär (se Övriga inventarier). Under jordlagret låg sandstensflisor, dels lösa, dels ingående i ett kalkbrukslager, ovanpå en orörd grus- bädd och utgjorde kyrkans äldsta golvnivå. I nivå med och delvis under detta lager fanns i långhusets norra och södra del större stenar, som utgjorde rester av sulan till det ro- manska långhusets norra och södra murar. I nuvarande långhusets nordöstra del påträffades resterna av en sten- läggning, som torde ingått i en grund för det romanska ko- ret. På grund av gravgrävningar i det nuvarande koret var det inte möjligt att avgöra vare sig det äldre korets utsträck- ning eller om det varit rakslutet eller försett med absid (fig. 78). Någon huggen sten med svängd form, som kunnat in- gå i en absidfasad, har inte påträffats i bogårdsmuren eller i kyrkans synliga murverk. Utanför sulan till den romanska muren låg i långhusets nordvästra hörn intill varandra två kvaderstenar (fig. 79) med sådan profilering, att de kunde hänföras till det roman- ska långhusets sockel. Den ena var försedd med skråkant, Fig. 79. Sockelstenar från den romanska kyrkan. Foto E. Gustafsson 1956.ATA. Base stones from the Romanesque church. 54 GRÖTLINGBO KYRKA den andra med rundstav och smal ryggåslist, och de ger pla- cerade ovanpå varandra motsvarande sockelprofil som finns på tornet. Kvaderstenar med samma rundstavskant, däribland två hörnblock, har sekundärt använts vid mur- ningen av plintarna till kolonnerna i det nuvarande långhu- set (fig. 70). Likadana block återfinns också i sockeln i långhusets sydfasad samt löst liggande i marken utanför korportalen. I sockeln i långhusets sydöstra och sydvästra hörn ingår en serie block med skråkantad profil, som san- nolikt också tillhört den romanska kyrkan, bl.a. två hörn- block. De är betydligt högre än de tidigare nämnda skrå- kantade sockelstenarna och har samma höjd som de med rundstav försedda blocken. Högt upp i korets södra fasad är inmurad en sten med repstavsprofil. Från den romanska kyrkan har även bevarats övre delen av en fönsteromfatt- ning av finhuggen sandsten, inmurad i det gotiska långhu- sets östmur väster om korportalen. Den är rundbågig, utan profilering och med sned smyg in mot en trång ljusöppning (smygens största bredd 75 cm, höjd 40 cm). Tornets murverk skiljer sig från långhusets mera nog- grant ytbehandlade och kantslagna kvadrar. Det visar ut- vändigt obrutna skiftgångar med fasadbehandlade stenar fram till långhusets nuvarande, gotiska västgavel. Östra tornmuren reser sig utanför denna västgavel, och var även uppförd utanför den romanska kyrkans västgavel. Avtryck- et av denna äldre gavel kan skönjas från långhusvinden som ett triangulärt parti på tornets nuvarande östmur (fig. 17). Tydligast framträder spåren av de västligaste högbenen i den romanska kyrkans takstol, vilka vilat på gavelröstets yttersida. Tornmurens nedre del inom detta triangulära par- ti uppvisar ett murverk av relativt små och oregelbundna stenar samt obearbetad marksten lagda i rikligt med bruk. Över en horisontell och delvis öppen skarv med inslag av träflis vidtar sedan ett mera regelbundet murverk med till- huggna stenar av samma slag som i tornets övriga murar, men som till stor del täcks av det murbruk vars obearbetade fogar bör ha dolts av det romanska långhusets rivna västga- vel. I höjd med den tydliga horisontella skarven har tornets innermurar ett skift av ovanljgt höga stenblock. Föränd- ringen i murverket antyder en ny byggnadsetapp eller en övergång till annat byggnadssätt. Skiftet ligger i samma höjd som hörnkonsolerna till tornets övre valv. Av de fyra smala gluggar, som belyser tornets trapplopp, har gluggen i den nedre trappans övre del, i västmuren, en huggen omfattning. Detsamma gäller övre delen av mot- svarande fönster i trappan ovanför. I båda fallen kan det va- ra fråga om omfattningar till fönster i det romanska koret, vilka satts in i tornet vid det gotiska korets tillkomst. Det- samma kan gälla det runda och det korsformade fönstret i tornets sydmur. Runda fönster i absidens östra mur före- kommer i flera kyrkor, på Gotland i Västerhejde och Mäs- terby (SvK Go III, fig. 53, 57, s. 50; tig. 196, 199, 203, s. 177). En rund, finhuggen omfattning, omgiven av en ristad cirkel, till en ljusglugg till trappan i tornets södra mur i Lin- de kyrka kan ha suttit i absiden innan det nuvarande gotis- ka östfönstret tillkom (SvK Go VII:2 fig. 36, s. 31). Kors- formade fönster finns i Östergötland i Vreta kloster, i Kum- la och Heda kyrkor samt på den kyrka, som avbildas på den Sighraftillskrivna dopfunten i Tingstads kyrka. På Gotland återfinns motsvarande fönsterform i Roma klosterkyrka, i tornen i Akebäck och Hejdeby och torde också ha funnits i Visby S:ta Maria, dockokänt var(SvK Go I tig. 627, 629, s. 556; XI: I s. 123).48 Det romanska långhusets yttre längd bör ha varit ungefär 15 m, att döma av de bevarade grundsulorna. Ett kor, pro- portionerat till detta långhus, bör ha varit 6-7 m långt. Av reliefstenarna från den romanska kyrkan är de flesta rund- bågiga. De är av två slag, dels ganska vida och grunda bå- gar med figurreliefer, dels smalare bågar utan reliefer. Alla har troligen ingått i en bågfris, som löpt nedanför takfoten. Stenarna av den större bågtypen har en sammanlagd längd av 22,3 m, av den mindre typen närmare 13 m. Måtten visar att frisen antingen bör ha varit placerad med de figurlösa stenarna på norra sidan och de figurförsedda på korets och långhusets sydmurar, eller med de figurlösa på koret och de figurförsedda på långhusets murar. De figurförsedda relie- ferna torde ha utförts av stenmästaren Sighrafs verkstad (se ovan Reliefer), som även huggit kyrkans dopfunt, vilket ty- der på att den romanska kyrkans kor och långhus fullbor- dats under 1100-talets senare hälft. Taxuslistans årtal 1199 skulle därmed kunna vara ett verkligt invignjngsår för kyr- kan.49 Någon tid efter det att långhuset färdigställts har man fortsatt med tornet. Tomportalens ornamentik, med natura- listiska bladformer och bladstänglar samt palmetter, är be- släktad med de former, som från omkring 1200 uppträder inom den tyskinfluerade arkitekturen i Visby. Av relieferna i Grötlingboportalens arkivolt har den första en motsvarig- het på foten till dopfunten i Fole, där en varg biter en hjort. Spiralrankorna är av samma typ som på en dopfunt från Njutånger och är även där grupperade kring ett huvud. Le- jonet som angriper en aspis finns på en funtfot i Sörup i Slesvig-Holstein. Johnny Roosval (a.a. 1918) har hänfört tomportalen i Grötlingbo till en verkstad med samlings- namnet "Calcarius". Ragnhild Strömbom (Boström, a.a. 1942) har senare sammanfört Grötlingboportalen med Vis- by S:ta Marias västra och sydvästra portaler och anonym- mästaren "Calcarius Primus" Ufr ovan). Många detaljer i tombyggnadens nedre delar är om- sorgsfullare utförda än i de flesta andra romanska tom- byggnader på ön. Trappan från ringkammaren till tornets första våning har tunnvälvd avtäckning. Trappöppningarna i ringkammaren och dess övervåning har huggen rundbå- gig omfattning. Trappor med tunnvälvd avtäckning och öppningar med huggen rundbågig omfattning finns också i västpartiet till Visby S:ta Maria. Portalen och ringkamma- rens valv i Grötlingbo gör ett ålderdomligare intryck än valvet under klockvåningen och ljudgluggarna. I de sena- res bågar ingår i vissa fall tegel som dekorativt element. Detta tyder på att tombygget i Grötlingbo företogs i två etapper. Roosval (a.a. 1926) menar, att S:ta Marias portaler kunnat vara klara till det av Strelow uppgivna årtalet 1190 och att portalen i Grötlingbo kan ha stått klar ti Il taxusl is- tans årtal 1199. Gunnar Svahnström (SvK Go XI:l s. 134ff.) anser att S:ta Maria planlagts och påbörjats under 1100-talets sista fjärdedel. Kor, tvärskepp och absider kan ha stått klara till 1190. Efter ett uppehåll byggs tornet och fortsätts uppförandet av långhusets murar. Detta skulle in- nebära att väst- och sydvästportalerna i S:ta Maria tillkom- mit under tidigt 1200-tal. Ett tredje byggnadsskede avslu- tas med invigningen 1225. För Grötlingbo innebär detta att portalen och nedre våningen av tornet torde vara något yng- re än västpartiet av Visby S:ta Maria. De bör i så fall ha på- börjats något årtionde in på 1200-talet och stått färdiga om- kring 1225. Tombygget har sedan fullbordats under 1200- talets andra fjärdedeI.50 Under 1300-talet revs den romanska kyrkans kor och långhus och ersattes med de nu stående. De är typiska för den byggnadshytta, som leddes av anonymmästaren "Egypticus". Många drag anses av Roosval och Lagerlöf utmärkande för den sena gotiska arkitekturen på Gotland: de kraftiga och satta kolonnerna i långhuset, de nio tunga valven, den fönsterlösa norra muren och rummets relativa slutenhet. Kyrkan har sammanställts med andra byggnader, som tillskrivits "Egypticus" och hänförts till samma tid. Närmast gäller detta Hablingbo och Öja kyrkor. Långhuset i Hablingbo har valv, som uppbärs av kolonner av liknande tunga karaktär som i Grötlingbo. Alla tre kyrkorna har por- taler med liknande uppbyggnad och grinande masker yt- terst på kapitälbanden. I Grötlingbo gör långhusportalens figurreliefer ett enhetligt intryck och förefaller att vara ut- förda av en enda mästare. Kompositionen liknar den i Hablingbo långhusportal, med stående apostlar i kapitäl- band, som avslutas av ansiktsmasker. Figurerna i Grötling- bo är emellertid längre och smalare, med relativt små huvu- den. De avviker också i detaljer.51 Grötlingbo korportal har flankerande rundstavar med vulster, vilket inte förekommer i "Egypticusverkstadens" övriga arbeten. Vulster finns dock i vissa äldre gotländska portaler, t.ex. i arkivolten i Väskinde korportal. Vimpergens uppståndelsescen har av Lagerlöf tillskrivits "Egypticus- verkstadens" huvudmästare "eller en honom närstående mästare". Den överensstämmer till kompositionen med lik- BYGGNADSHISTORIA 55 nande framställningar i Lye, Norrlanda och Stånga. Ge- mensamma drag är de runda ansiktena och dräkternas veckrika fall, men de två parallella Linjerna utmed fållen saknas. Mantelns tretton rosor, som torde symbolisera Kristus och apostlarna, förekommer i flera av verkstadens arbeten, i Hablingbo, Lye och Öja.52 Enligt Lagerlöf kan tillkomsttiden sättas till perioden 1360-1380. Han bygger bland annat på Aron Anderssons dateringar av glasmålningarna i korets östfönster, vilka hänförs till tiden 1330-1360 respektive 1370-1380 (se Glasmålningar).53 Den nyuppförda kyrkan dekorerades med kal.kmålning- ar, tillskrivna "Egypticusverkstadens" målare. Vid mitten av 1400-talet tycks väggmålningar ha tillkommit i långhu- set av den så kallade "Passionsmästarens" verkstad (sene- dan Kalkmålningar). Nyare tid En äldre vindflöjel bär årtalet 1633, vilket kan indikera nå- gon reparation av tornet, i övrigt gäller de äldsta kända upp- gifterna reparationer av kyrkans yttertak under senare hälf- ten av 1600-talet. Kyrkorummet försågs 1587 med en pre- dikstol (nu i Fide kyrka) och på 1650-taJet med den nuva- rande altaruppsatsen. Under åren kring sekelskiftet 1700 genomgick kyrkan en serie upprustnings- och modemise- ringsarbeten. 1703 omlades och förstärktes yttertaken och två år senare tornhuven. 1699 insattes nya fönster i söder, varvid eventuellt kvarvarande medeltida glasmålningar försvann. 1704 höggs en uppgång genom triumfbågsmuren till den nya predikstol, som några år tidigare köpts från Ma- riakyrkan i Visby. 1707 nydekorerades kyrkans valv med ornamentala kal.kmålningar som ersättning för de då av- lägsnade medeltida målningarna och draperimålningar ut- fördes bl.a. vid predikstolen. Stora delar av den nuvarande bänkinredningen anskaffades och sannolikt tillkom nu den trävägg med en liten läktare över som avskärmade ring- kammaren från resten av kyrkorummet (fig. 64). På 1730- talet åtgärdades tomhuven och yttertaken. 1747 och 1750 sades kyrkan vara i gott stånd, men redan 1761 konstatera- des att taket var i behov av ansenlig förbättring. Någon tid senare genomfördes den för exteriören viktiga förändringen att taken över långhuset och koret sänktes i samband med att faltaken ersattes med tegeltak. En andra renoveringsetapp, tornhuvens ersättande med en ny och lägre, skedde först 1822-23. Huven fick då sin nuvarande form, delvis efter en ritning från 1781 (fig. 52). 1828 till- kom den nuvarande sakristian. En förändring i interiören skedde 1839 genom att korskranket avlägsnades, det sista som då fanns kvar i någon gotlandskyrka på ursprunglig plats i triumfbågen. År 1853 föreslogs att fönstren i långhuset skulle för- 56 GRÖTLINGBO KYRKA Fig. 80. Kyrkan från sydöst. Foto C. F. Lindberg ca 1880.ATA. The churchfrom lhe soiuh-easl, c. 1880. längas nedåt. 186 1 diskuterades att som alternativ ta upp fönster i långhusets norra mur. Intetdera förs laget utfördes. 1878 omlades golven, varvid äldre gravstenar från koret och kyrkogården inlades som golv i kyrkans västra del. Samtidigt anskaffades ny altarring. 1885 nybyggdes stora delar av tornhuven. Den 12 november 1893 återinvigdes kyrkan efter en stör- re inre restaurering. Ringkammaren införlivades med kyr- korummet genom att träväggen och läktaren i tombågen revs. Ett nygotiskt vindfång insattes i sydportalen och en orgel uppställdes i kyrkans västra de l. All inredning, såväl äldre som ny, gavs en enhetlig ekådringsmålning. 1707 års valvmålningar påbättrades av målarmästaren Johan Garde- lin från Hemse,54 övriga murytor täcktes av tjock slät puts, valvbågaroch omfattningar cementfogades. Några år sena- re kompletterades östfönstrens glasmålningar. 1946 återfördes krucifixet till triumfbågen. 1949-50 ge- nomfördes en yttre restaurering varvid bl.a. tornets ljud- gluggar försågs med kolonnetter. Vid mitten av 1940-talet uppgjordes ett förslag till inre restaurering, fö1fattat av ar- kitekten Erik Fant utifrån ett program av arkitekten Olle Karth. Förslaget lämnades i remiss till bl.a. professor John- ny Roosval, som påpekade att då kyrkan "är ett af de ståtli- gaste och största verken i Sveriges gotiska arkitektur" bor- de "möj ligheten att återställa urspr. gotisk takhöjd" inte förbigås (remiss 25/5 1946, ATA). Restaureringsförslaget fastställdes 1948, men genomfördes först 1956-57 och då i något modifierad form sedan Fant avlidit 1955 och uppdra- get övertagits av domkyrkoarkitekten Eiler Grrebe.55 Vid restaureringen framtogs korvalvets kalkmålningar från 1300-talet. Trägolven omlades och en arkeologisk under- sökning företogs . Mycket av tilläggen från 1893 års restau- rering avlägsnades, som Gardelins påmålningar av 1707 års kalkmålningar och väggarnas och valvens puts. Predik- stolens och bänk.inredningens äldre färgsättning togs fram. Bänkarna gjordes bekvämare, ny altaiTing tillkom och or- geln flyttades ti ll långhusets nordvästra hörn. Ett dopkapell ordnades i ringkammaren i samband med att den medeltida dopfunten uppställdes i tornbågsöppningen. Kyrkan genomgick en yttre restaurering 1986-87, var- vid de då oputsade murarna slammades. Några år senare, 1992, förnyades stora delai· av tornhuven. 1989 avski ldes tomrummet från det övriga kyrkorummet genom en glasad vägg, ritad av arkitekt Per Anders Johansson, som också vai· arkitekt för de utvändiga arbetena. Dopfunten flyttades till triumfbågen och det tidigare dopkapellets inredning kompletterades med altare och ambon. Rummet invigdes för gudstjänstbruk den 29 oktober 1989.56 Kalkmålningar Kyrkans valv är prydda med kalkmålningar från två olika perioder. Korets är medeltida medan långhusets tillkom 1707. Även korvalven pryddes med nya målningar 1707. Dessa är nu borttagna och delvis övetförda på pannå (nu i Gotlands Fornsal). Dessutom har åtminstone långhusets murai· varit försedda med medeltida målningar. Fig. 8 1. Östra korvalvets kalkmålningar. Bevinga- de drakar och bladslingor. 1300-talets mitt. Foto 1997. Murats in the east vau/t of the chancel. Winged dragons andfoliage trails. Mid 14th centu1y. Korvalvens målningar har sina motsvarigheter i andra kyrkor, som uppförts av "Egypticusverkstaden". De torde ha tillkommit vid mitten av 1300-talet, strax efter korets färdigstä llande, och utförts av en målare, som varit knuten till verkstaden. Målningarnas närmaste motsvarighet ut- görs av målningarna i Lye kyrkas korvalv.57 Vid 1707 års renovering av kyrkan heter det, att "den monstreuse målningen (som skulle hetas wara af passio- nen) af Klåpare och murdrängar i Catholsche tiden opsatt, öfwerströks". Vid 1956-1957 års restaurering iakttogs på långhusets sydmur en mycket skadad målningssvit, enligt konservator Erik Olssons bedömning troligen från 1400- talet, vilket tyder på att målningarna utförts av den vid den- na tid verksamme "Passionsmästarens" verkstad. 1707 må- lades vegetativa slingor och fyra änglar med språkband i KALKMÅLNINGAR 57 korets östligaste trave samt texter och årtal på korets östra mur, ovanför trefönstergruppen. I korets västliga och lång- husets båda östligaste mittvalv anbringades växtornament, i långhusets övriga valv kransar och kring predikstolen ett blått draperi. Mästare torde ha varit Christian Lorens Nu- mens.58 Sannolikt vid samma tillfä lle tillkom också ett målat dra- peri på korets norra mur, av vilket fragment iakttogs vid 1956-1957 års restaurering. Draperiet har troligen omgivit det epitafium över de båda kyrkoherdarna Tofftenius, far och son, vilket bevarats i fragmentariskt skick (se nedan Epitafium). Vid en restaurering 1893, utförd av Johan Gardelin, imå- lades delvis den 1707 utförda valvdekoren. Samtidigt över- kalkades murarnas inskrifter och dekor. 58 GRÖTLINGBO KYRKA Fig. 82. Kristus som världsdomare omgiven av Maria och Johannes Döparen. Kalkrnålning ovan- för korets östfönster. 1300-talets mitt. Foto 1997. Last Judgement. Murats above the east windows ofthe chancel. Mid 14th century. Vid 1956-1957 års restaurering framtogs de medeltida målningarna i de båda korvalven och tre av de fyra fram- ställningarna från 1707 i den östligaste traven överlärdes med hjälp av strappoteknik på pannå och deponerades i Gotlands Fornsal. Målningen i den västliga kortraven var skadad och knackades ned. I övrigt rengjordes målningarna och Gar- delins påmålning mildrades (restaureringsrapport i ATA, kopia i GF). Förteckning över målningarna Korvalvets östliga trave: Fyra bevingade drakar, vilkas stjärtar följer valvets grater (fig. 81). Ur deras gap fram- springer glesa bladslingor, som bildar en sexuddig stjärna kring valvets hjässa. - På korets östra mur över mittfönstret (fig. 82) återges Kristus som världsdomare, med hostian i högra handen och i den vänstra en korsstav, omgiven av över det norra fönstret Jungfru Maria, över det södra Jo- hannes Döparen. Fig. 83. Tronande Kristus omgiven av evangeli st- symbolerna. Kalkmålning i västra korvalvets östra va lvkappa. 1300-talets mitt. Foto 1997. Chris/ in Majesty, surrounded by the symbols of the Evangelists. Mura/ in the east part of the west vault ofthe chancel. Mid 14th century. I det västliga korvalvets östra kappa (fig. 83) ses Kristus i mandorla, sittande på regnbågen, med högra handen lyft till välsignelse och i den andra hållande en bok och en kors- stav. Till mandorlan ansluter sig fyra trekvartsmedaljonger med evangelistsymbolerna. - I den norra valvkappan åter- ges Jungfru Maria (fig. 84) med ett välsignande Jesusbarn. Maria är krönt med en väldig krona och den vänstra handen håller kring ett runt föremål , ett äpple eller kanske ena brös- tet. I den västra valvkappan finns en stående Sankt Olof med yxa, i den södra Johannes Döparen med lammet. Valv- hjässan pryds av en rosett. - Målningarnas färger utgörs av rött och grönt. 1707 års målnjngar i långhuset (fig. 85-86): 1. I mjtt- skeppets östligaste trave finns i valvhjässan en fyrklöver i rött och gult. Över hela ytan tunna slingor med blommor och druvklasar. I den östra valvkappan, nära hjässan, ses en man som gräver. I den västra inom kartusch injtialerna I. I. T. (= Jacob Jacobsson Tofftenius). - 2. I mittvalvet akan- tusslingor, i norra och södra valvkapporna i rött, i östra och västra i gult. -3. I mjttskeppets västligaste trave kring hjäs- san en större krans, omgiven av akantusmönster och mjn- dre kransar. - 4. I sidoskeppens sex valv kransar och akan- tusmönster kring hjässan. Den 1707 utförda målningen i koret bestod i den östli- gaste travens valvkappor av änglar med språkband, omgiv- na av vinrankor. Språkbandens text var enligt kyrkoherde Tofftenius: "Helig, helig, helig", "I Högdene och i Helge- domen", "Herren är i thetta rum" och "Knäfaller Herra- nom".59 Den tredje av dessa texter var ommålad av Garde- lin och märkt med årtalet 1893. De tre övriga var välbeva- rade och ej ommålade (fig. 87) och överfördes 1956-1957 på pannå (konserveringsrapport i ATA, kopia i GF) och de- ponerades 1957 i Gotlands Fornsal (inv.nr Dep. C 10.093: 1-3). I korets västliga trave fanns i valvet målade akantus- slingor i rött och gult, med liknande mönster som i långhu- sets mjttvalv. De blev 1893 hårt renoverade av Gardelin och avlägsnades vid 1956-1957 års restaurering. På kyrkans murar fanns diverse inskrifter från 1600-, 1700- och 1800-talen, vilka överkalkats 1893. De togs fram vid 1956-1957 års restaurering men kalkades åter över. På korets östgavel fanns texten GNOS TO THEO (= åt den kände Guden) med grekjska bokstäver "samt Konung Carl den Tolfftes namn, med åhrtalet 1707 utj twänne krantzar satt" . På östra sidan av triumfbågen fanns inskriptionen "ORNATA I Pastore JACOBO JAC. TOFFTENIO I 1707" och på västra sidan av triumfbågen, norr om bågen, texten: "Gudi till ära I är kalken till ... I af Nils Hind ... I Smjtt 1694". På södra sidan av bågen upplystes om att "ÅR 1782 I DÅ KYRKAN INY ÄNDIGT I BLEF RAPPAD, KLIS- TRAD OCH WITLIMMAD, I SKÄNKTES KALKEN I GLASMÅLNINGAR 59 .r. \ ' . t. ,. ' . ~/-\ .. •I .\ Fig. 84. Maria med barnet. Kalkmålning i västra korvalvets norra valvkappa. 1300-talets mitt. Foto G. Ström 1992. GF. Virgin and Child. Murat in the north cell of the west vault oj the chancel. Mid 14th century. AF I SONESONEN HER HINDRICH HINDR:SON I SCHMIDT". Över bågens hjässa, på den västra sidan, fanns en text, tydligen tillkommen i samband med att de bå- da tidigare överkalkades: "Ornata /A(nn)o 1839. I Cura Pastoris IL. Ekman I Tutores I P. Lund beck A. Koll berg I K. Sixarfve K. Wiges". På östra sidan av långhusets tombåge uppgavs, att " Anno Christi 1090 I Constructa Ecclesia".60 Glasmålningar I korets östra trekopplade fönster (fig. 88) finns bevarade glasmålningar från medeltiden. Fragment finns också i de båda långhusfönstrens masverk. Fönstren återger följande motiv (inom parentes Aron Anderssons beteckningar).61 60 GRÖTLINGBO KYRKA Fig. 86. Kalkmålning från 1707 i det västligaste valvet i långhusets mittskepp. Jfr fig. 85. Foto G. Svahnström. ATA. Mura/, painted in 1707 in the most wester/y vault ofrhe centre aisle of the nave. Cf Fig. 85. Fig. 85. Långhusets valv med kalkmålningar från 1707, tillskrivna C. L. Numens. Foto före restaure- ringen 1956. ATA. Murats in the vaults of the nave. Painted in 1707, attribured to C. L. Numens. Fig. 87. Kalkmålning från 1707 i korets östligaste valvkappa. 1956 överförd på strappo och deponerad i GF. Foto G. Ström 1999. GF. Mura/ from rhe most easterly vault oj rhe chancel. Pai111ed in 1707. Now in GF. GLASMÅLNINGAR 61 Fig. 88. Korets östra fönster med medeltida glasmälning- ar frän 1300-talets mitt och senare del. Foto H. Hultgren. ATA. The east windows of the chancel containing stained glass from the 1nid and late I 4th centi11y. Då ej annat anges är rutorna medeltida. Mellersta fönstret: 1. I samtliga tre spalter är de tre nedersta rutorna fy lida med gult och ljusbrunt odekorerat glas i rutmönster, tillkommet omkring 1900. - 2. (I a 4) Norra spalten, översta rutan, He- liga tre konungars tillbedjan. Kungarna återges ovanför va- randra, med den nederste av dem knäböjande och barhu- vad. - 3. (I a 5) I lansetten änglahuvud en face. - 4. (I b 4) I fönstrets mellersta spalt, översta rutan (fig. 89), Korsfästel- sen. Jesus har halvslutna ögon, Maria vrider händerna, Jo- hannes har skriftrulle i vänster hand och lyfter den högra i klagan, med handflatan mot åskådaren. - 5. (I b 5) I lanset- ten (fig. 90) ängel med rökelsekar, i vänster halvprofil. - 6. (I c 4) Södra spalten, översta rutan (fig. 91), Kristi uppstån- delse. Fri kopia av mittpartiet av motsvarande motiv i Bar- lingbo, tillkommen omkring 1900, sannolikt utförd av Carl Wilhelm Pettersson. - 7. (I c 5) I lansetten änglahuvud en face. - 8. I masverkets trepass stiliserade blommor, ljusbru- na ringar på vit bakgrund, omkring 1900. I mellanliggande svicklar rester av medeltida glas, i det sexkantiga mittfältet röd blomma med gult mittfält på vit bladdekor, i fälten på sidorna rödvioletta blommor på vit bladdekor, i fälten kring lansettspetsarna gult och blått glas. Trefönstergruppens södra fönster, norra spalten, med början nedifrån: 9. (s Ila 1) Åtta parvis stående ovaler med eklöv, med fembladiga röda och gula rosor i svicklarna. - 10. (s Ila 2) S:tTomas (fig. 92) med lansen i höger hand, pe- kande mot lansen med vänster hands pekfinger, iklädd röd- violett livklädnad och gul mantel. - 11. (s Ila 3) Rakspetsig baldakin till föregående ruta (fig. 93), krönt av vinblad, med överstycke av tre slanka torn mot grund av vinblad. - 12. (s Ila 4) Tre runda medaljonger (fig. 94) med vinblad, det nedersta delvis täckt av tornspetsprydnaden från före- gående ruta, i svicklarna trebladiga ornament. - 13. (s Il a 5) I den trepassformade avslutningen av fönstret en halv- cirkelformad bladmedaljong, i lansettspetsen ett lång- sträckt, finnervigt blad (fig. 94). - Södra östfönstrets södra spalt, med början nedifrån: -14. (s Il b 1-2) Två rutor med dämpat odekorerat gult och ljusbrunt glas i rutmönster, in- satta omkring 1900. - 15. I masverket i trepass tre ljusbru- na ringar på vit bakgrund, som i nr 8 ovan, i svicklarna ljus- 62 GRÖTLINGBO KYRKA Fig. 89. Korsfästelsen. Glasmåln ing (nr 4) i mittfönstrets mellersta spalt. Jfr fig. 88. Foto van Treeck, Mi.inchen, 1986. ATA. The Crucifixion. Stained glass in the centre window. Cf Fig. 88. Fig. 90. Ängel med rökelsekar (nr 5) i lansetten ovanför korsfästel- sescenen. Foto van Treeck, Mi.inchen, 1986. ATA. Ange! with a censei: Detail ofthe centre window. Cf Fig. 88. Fig. 9 1. Kri sti uppståndelse (nr 6) i mittfönstrets södra spalt. Kom- plettering från ca 1900. Foto van Treeck, Mi.inchen, 1986. ATA. The Resurrection. Detail oj the centre window. Complementary addition c. 1900. GLASMÅLNINGAR 63 Fig. 92. Aposteln Tomas (nr I 0), södra fönstrets norra spalt. Jfr fig . 88. Foto van Treeck, MUnchen, 1986. ATA. St Thomas, north section ofthe south window. Cf Fig. 88. brunt glas. - 16. (s Il b 3-5) Tre rutor med samma dekor som nr 11-13 ovan. - Norra östfönstrets södra spalt, med början nedifrån: 17. (n Il b 1) Ruta med bladornament men med gula rosor i alla svicklar, kopia av ruta 9 ovan. - 18. (n Il b 2) S:t Petrus (fig. 95), stående i halvprofil från höger, med nyckel i vänster hand, iklädd rödviolett livklädnad och grön mantel. - 19. (n Il b 3-5) De tre återstående rutorna i spalten med dekor som 11- 13 ovan. - Norra östfönstrets norra spalt: 20. (n Il a 1-2) En pendang till 14 ovan. - 21. (n Il a 3-5) En pendang till 15 ovan. - 22. I masverket i trepass tre ljusbruna ringar på vit bakgrund, som i nr 8 ovan, i svicklarna ljusbrunt glas. Fig. 93. Baldakin (nr 11 ), norra fönstrets södra spalt. Jfr fi g. 88. Foto van Treeck, MUnchen. 1986. ATA. Canopy, south section ofthe north window. Cf Fig. 88. Glasmålningar i långhuset: 23. I östra fönstrets masverk i svicklarna gult glas, i rn.itten av trepasset mörkgul ros med vit mittnerv, i de yttre svicklarna ljusgult glas, i svickeln mellan lansettspetsarna rött glas. - I det västra sydfönstret: 24. I den östra lansettspetsen mörkgult ekblad med röd tri- angel, medeltida, kompletterade med modernt glas till ett trepass. - 25. I de båda övriga lansettspetsarna liknande ru- tor, omkring 1900. - 26. I de båda yttre svicklarna tre vita eklöv, utgående från en röd stam, på mörkgul bakgrund. När glasmålningarna under 1940-talet var nedtagna och evakuerade, försågs åtskilliga rutor med nya blyspröjsar. Arbetet utfördes av byggmästare R. Lydahl. Det äldre 64 GRÖTLINGBO KYRKA Fig. 94. Krönornarnent (nr 12 och 13), norra fönstrets södra spalt. Jfr fi g. 88. Foto van Treeck, MUnchen, 1986. ATA . Finial ornaments, south section ofth e north window. Cf Fig. 88. Fig. 95. Aposteln Petrus (nr 18), norra fönstrets södra spalt. Jfr fi g. 88 . Foto van Treeck, Mlinchen, 1986. ATA. St Pete1; south section ofth e north window. Cf Fig. 88. spröjsverket, bredd 3-5 mm, i några fall med kvarsittande glasbitar, monterades på masonitplattor och övetfördes till Gotlands Fornsal. Sammanlagt finns från Grötlingbo 26 skivor med spröjsverk. 17 av dem upptar spröjsar, som utbyttes 1942 och katalogiserades 1999 (inv.nr Dep. C 13272- 13288), och 9 spröjsar, som utbyttes 1946 och kata- logiserades 1959 (inv.nr Dep. C 10201:1-9). Vid restaure- ringen 1956- 1957 tillvaratogs under golvläggningen lösa bitar av medeltida glas nedanför fön stren i såväl långhuset som koret (deponerade i GF). Spröjsar, som enligt Aron Anderssons bedömning är me- deltida:62 1. Sexkantig spröjs från det östra mittfönstrets svickelfält (inv.nr Dep. C 10.201 :9). - 2-3. Från två trekan- tiga svickelfält i långhusets östliga fönster (inv.nr Dep. C I0.201 :3, 4 ). - 4. Från spetsbågigt fält i långhusets östra fönster (inv.nr Dep. C I0.201:7). - 5. Från mitt.rutan i tre- passet i långhusets västra fönster (inv.ru- Dep. C 10.201 :8). Spröjsar från rutor med figurmotiv: 1. Från ruta nr 2 (fig. 96). Heliga tre konungars tillbedjan, med ovanligt breda spröjsar (inv.nr Dep. C. 13285). - 2. Från ruta nr 3. Ängel en face; med påskrift "Obs! Konstblyet 1800-t." (inv.nr Dep. C 13279). - 3. Från ruta nr 4. Korsfästelsen (inv.nr Dep. C 13277). - 4. Från ruta nr JO. S:t Tomas, spröjsverk från bildens övre parti, med fastsittande röd glasbit under vänster armbåge (inv.nr Dep. C 13281). -5. Från ruta nr 18 (fig. 96). S:t Petrus, spröjsverk från figurens högra hälft; sju fält med kvarsittande glasbitar; under den högra handen en mörkgrön och en röd glasbit, lagda på varandra (inv.nr Dep. c 13280). Vid 1956- 1957 års restaurering dämpades tonen i ruta 6, enligt arkitekt Gnebes anvisningar, med guldgrund och färg i en gulbrunare ton (konserveringsrapport i ATA, kopia i GF). 1985-1986 konserverades och renoverades glasmål- ningarna av firma Gustav van Treek i MUnchen (Bericht/ Dokumentation i ATA). Ruta 9 har annan karaktär än de övriga. Den är redan på Säves teckning från mitten av 1800-talet (fig. 97) placerad i trefönstergruppen63 men måste ursprungligen ha tillhört ett av fönstren i södra muren. Omkring 1900 insattes kopior av denna ruta också i de fyra rutorna i nr 14 och 19. Rutorna i trefönstergruppens mittfönster har tydligen ut- förts av en provinsiellt präglad atelje. De gör i flera avseen- den ett mera ålderdoml igt intryck än övriga rutor. I födel- sescenen knäböjer den främste konungen med bart huvud, enligt höggotisk sed, men både Maria och de båda övriga konungarna har kronor av en äldre modell , och Jesusbarnet sitter på äldre sätt i sin moders knä. Heliga tre konungar har en egendomligt sammanträngd placering över varandra. Äldre drag i korsfästelsescenen är att Johannes har en skriftrulle i handen och att Jesus har öppna ögon och saknar sidosår. Ängeln med rökelsekaret, i profil i den mellersta lansetten, verkar inte sitta på ursprunglig plats. Målningarna i de båda sidofönstren i korets östmur är av högre konstnärlig kvalitet än mittfönstrets. De erinrar om glasmålningarna i Lye och torde ha ingått i en komposition av motsvarande slag med apostlar parvis vända mot var- andra. På Säves teckning från mitten av 1800-talet är de bå- da apostlarna placerade som delar av sådana par, i respekti- ve fönsters yttre spalter. Apostlarna i Grötlingbo avviker dock i vissa hänseenden från de höggotiskt eleganta apost- larna i Lye. Gestalterna är mera undersätsiga, och deras glorior skjuter ut över den bakomliggande baldakinbågen. 5·Gröllingbo GLASMÅLNINGAR 65 Fig. 96. Äldre spröjsverk från rutorna nr 2 och nr 18 (fig. 95), utbyt- ta 1946. FotoG. Ström 1999. GF. Leadings from panes 110. 2 and no. 18 (ej Fig. 95). Replaced in 1946. Flera i Lye fint utförda detaljer återkommer i Grötlingbo i förgrovat skick. Så har krabborna i Lye ersatts med kom- mateckenl iknande dekorativa element.M Andersson sammanställer mittfönstrets rutor med ett re- tabel från Ala, som av Roosval daterats till 1330-1360. Han utesluter inte möjligheten att målningarna övertagits från en äldre kyrka men menar att glasmålningar i regel beställ- des samtidigt med att hela byggnaden planerades. Sido- fönstrens glasmålningar har levererats av en annan atelje. Dess arbeten sammanställs av Andersson med kalkmål- ningar i Soest och Lemgo, daterade till 1370- och 1380- talen. Han drar slutsatsen att man vid mitten av av 1300-ta- let utfört mittfönstren, men efterett avbrott av föross okänd anledning har en annan atelje fått avsluta arbetet några år- tionden senare. Roosval utgår från att ingen del av en gotländsk kyrko- byggnad kan ha färdigställts efter 1361 och tänker sig att Grötlingbo korbygge avslutats omkring 1340. Sidofönst- ren har samtidigt försetts med glasmålningar av en rhen- ländsk mästare, som tidigare troligen varit verksam i den atelje i Visby, som levererat målningarna i Lye, men däref- ter arbetat självständigt. Denna teori skulle peka på 1340- eller 1350-talet som tillkomsttid. Mittfönstrets rutor sam- manställs i sin tur med ett retabel i Cismar, daterat ti Il l 350- talet och tillskrivet Herman Walter von Kolberg, vars verk- stad också arbetat med glasmålningar. Enligt Roosval har 66 GRÖTLINGBO KYRKA 0 Fig. 97. Teckning av P. A. Säve 1864 visande glasmål- ningarnas dåvarande placering i de östra korfönstren. Jfr fig. 88. Foto ATA. Drawing ofthe east windows ofthe chancel, showing the layout ofthe stained glass in 1864. Cf Fig. 88. mittfönstret troligen varit försatt med träluckor till cirka 1360, då långhusbygget avslutats och korfönstren fullbor- dats. De aldrig igensatta spåren av bjälkhål i mittfönstrets yttre fönstersmyg har då ansetts stödj a en sådan tolkning.65 Tofftenius den yngre antecknar 1699, att det " insattes nya Kyrkiofenster i Grötlingbo Kyrkia på södre sidan" .66 Detta torde betyda att de medeltida rutorna ersattes med van ligt glas. Enligt räkenskaperna utbetalades 1792-1793 en summa till "Glas-Mästaren Wichman för 8 st större, 1 mindre, och ett helt litet rundt Kyrcko fönster uti Södra si- dan af Muren". Reparationer av kyrkfönster omtalas 1806- 1807, 1810- 1811 , 1812-1813, 1820-1821 och 1825- 1826. 1828-1 829 gäller utgiften fönstret till den planerade sakristian . Vid 1861 års visitation förklarar biskop Anjou: "De dyrbara glasmålningarne som kyrkan egde borde väl vårdas och aktas från att sönde1fa lla." Ristningar Ristningar i putsen tycks ha förekommit på flera ställen i kyrkorummet. I den medeltida putsen på ringkammarens norra mur ses en ristning av en båt (fig. 98), en karack, sedd från styrbords sida, med våglinje under båten. Ristningen, som togs fram vid restaureringen 1956-57, har en längd av l 00 cm och höjd av 63 cm. 67 Enligt Sveriges Runinskrifter har runristningar funnits i kalkputsen i olika delar av kyrkan och teckningar med röd- krita på norra muren i ringkammaren och på sydvästra pe- laren. Dessa är numera överkalkade och försvunna. Säve omtalar följande: a) "Run-ritning i kalkrappningen invän- digt å södra muren af tomkammaren; flera skepp m.m. fö- rekomma - figuren är 6 tum hög -, men det mesta är tro- li gtvis förstördt. - De märkliga staföfningarne, fuiatoie (liksom i Bunge) finnas också här. - Men hvad mycket öf- rigt af streck, figurer, otydliga run-drag m.m. här finnes, kan ej med någon säkerhet vidare utforskas." Tolkade run- ristningar, enligt Sveriges Runinskrifter: "Jesus nåde alla kristna själar. Amen. - Jesus nåde ... Otars (?) ... själ ... Jo- han ... - Olav . . . Gud (n)åde själ (?) ... Tyde ..." - Enligt Säve: b) "Run-ritning, medelst rödkrita och ristning i kalk- rappningen, invändigt å norra muren af tomkammaren. Ett stort skepp m.m. finns tecknadt äfven här." - c) "Nisch (i södra chor-muren) med slingor och kanske Runor (?), mycket otydliga (å östra takstenen)." - d) "Bomärken, kan- ske också Runor(?) der (uti vestra smygen inne i stordör- ren)". - e) "Runor (ritade med rödkrita) å sydvestra pela- ren." 1923 sökte Otto von Friesen förgäves de av Säve upp- givna runorna, som då var överkalkade. Runorna på syd- västra pelaren var "mycket otydliga". Även ristningar ovan valven omtalas. Greta Arwidsson meddelade i brev den 6 oktober 1949 (i ATA), att en inskrift om åtta runor var inristad på en hanbjälke ovanför valven och bifogade ett foto av inskriften, taget den 30 augusti samma år. Denna har dock enligt Runverket icke kunnat återfinnas.68 Ristningar förekommer även utanpå kyrkan. På långhu- sets sydöstra mur, finns omedelbart ovanför sockeln in- huggna initialer, bomärken och årtal, av 1600-talskaraktär. På hörnstenen: l. Bomärke för stenhuggaren Hans Schotte (tig. 99), omgivet av siffrorna 16 58.69 Höjd 16 cm. Detta torde innebära att Schotte huggit altaruppsatsen detta år (se nedan Altaranordning). - 2. Söder därom bomärke, liknan- Fig. 98. Ristning av ett skepp, en karack, på ringkammarens norra vägg. Ritning av K. Palmgren. ATA. Sketch oja ship, a karack, on the north wall oj the bell-ringing chamber oj the towei: INREDNING OCH INVENTARIER 67 de en spegelbild av det föregående. Höjd 12 cm. - 3. Ne- danför nr 1, bomärke innehållande bokstäverna S och H.70 Höjd 10 cm. -4. På delvis putsat block norr om föregående bokstäverna HNOS, omgivna av siffrorna 16 50. Höjd 12 cm. Kan vara en förkortning av Herr Nils Olofsson, kyrko- herde i Grötlingbo, död 1673.71 - 5. På block norr om föregående ett bomärke, omgivet av ANO 1663. - 6. "I skeppsportal. ena post" fanns enligt Kristiansson 1890 ett bomärke, omgivet av siffrorna i årtalet 1667, samt därunder initialerna J. S. Har ej återfunnits.72 Bomärket är så när som på ett tvärstreck identiskt med det av Steffen angivna bo- märket för stenhuggaren Jesper Gertsson Smitt. Bomärket torde innebära att denne förfärdigat fattigbössans skulptur av Lasarus (se nedan Övriga inventarier). Inredning och inventarier Altaranordning Högaltare av sandsten (tig. 100), kalkat och putsat, utan hömkedjor, täckt av altarskiva av finslipad rödaktig kalk- sten, hålkälad på tre sidor och med lodrät bakre kant. På skivan fem konturristade invigningskors av maltesertyp, längd 7 cm. På altarets framsida finns en relikgömma ome- delbart under skivan, bredd 12 cm, höjd 11 cm, igensatt med en skiva av grå sandsten. Altaret är även försett med tre nischer: På altarets baksida, bredd 60 cm, höjd 67 cm, djup 52-56 cm; på altarets sydsida, bredd 58 cm, höjd 34 cm, Fig. 99. Inhuggna bomärken, långhusets sydöstra hörn. I mitten stenhuggaren Hans Schottes bomärke och årtalet 1658. Foto 1997. Owners ' marks on. the n.orth-east corner oj the nave. Centre mark belongs to the stone master Hans Schotte, 1658. 68 GRÖTLINGBO KYRKA Fig. 100. Det medeltida högaltaret. Foto 1997. The medieval high alu11: djup 36 cm; på altarets nordsida, alldeles nedanför skivan, bredd 33 cm, höjd 17 cm, djup 23 cm. Framför altaret lig- ger en trampsten av finslipad rödaktig kalksten, av samma längd som altaret. Altarskivans längd 268 cm, bredd 141 cm, altarets höjd över golvet 132 cm, över trampstenen 112 cm. Trampstenens bredd 76 cm. " 1704 d 20 Decemb: be- kläddes den stenen, som ligger för Altaret . . . på hwilken Prästen står, med panel för kiöld schull."73 Nu avlägsnad. 1893 täckte man altarets framsida med tjock puts,74 vilken knackades bort 1957 (konserveringsrapport i ATA, kopia i GF). Krucifix på altarbordet. Kristusbilden gulvit karnation, brunt hår och skägg, ljusröd törnekrona och förgyllt länd- kläde. Kors av brunbetsad furu, med förgylld inskriftstavla med ristat "INRI" . Höjd 75 cm, corpus höjd 35 cm. An- skaffat 1944. Altaruppsats av skulpterad, målad och förgylld sandsten (fig. 101). I mittfältet en oljemålning framställande en natt- vardsscen. Inramningen utgörs av en profilerad och för- gylld ram, upptill bågformad, med snidade, skulpterade och målade frukter i svicklarna. Mittfältet omges av dubbla kolonnetter i plattskärning, med blomstersmyckade kapi- täl. Utanför dessa, som profilörer, två fristående skulptera- de figurer: Mose, med håret som två små uppskjutande horn, bärande lagens tavlor, med budorden numrerade I-III resp. IV-X, och Aron, i översteprästerlig skrud. Över mitt- fältet ett rektangulärt fält med skulpterad snäcka, omgiven av ovala listomgivna fält med initialer. I det norra fältet N. 0. (=Nils Olofsson; se not 71) IS. C. A. I M. C. D. , i det södra monogrammet, I. A. S. B. (=Jacob Andersson B lass) . Däröver inom förgylld ram, flankerad av skulpterade ke- rubansikten, en figurmålning visande tre personer med sta- var, i bakgrunden landskap, till höger byggnader. Scenen visar sannolikt Kristus och de båda lärjungarna på vand- ringen till Emmaus (Luk. 24: 13-31). Däröver ljusblått fält med målad krona och årtalet 1669 i rött och guld, begränsat av snidad och förgylld ram och krönt av profilerade lister och voluter. Understyckets fyra ovala listomgivna fält har initialer och bomärken från respektive gård. Från vänster: l . P. R. S. (=Per Rasmusson) och Kattlunds bomärke. - 2. B. P. S. (= BärthelPedhersson) och Sandes bomärke. -3. H. 0. S. (= Hillebrandt Olofsson) och Kauparve bomärke. -4. I. H. S. ( = Jöran Hillebrandtsson) och Frigsarve bomärke. - Altaruppsatsen är målad i färgerna guld, svart, vitt, blått, grönt, gult, brunt och rött. Mått: höjd ca 325 cm, bredd ca 240 cm. Enligt Tofftenius den yngre tillkom altartavlan ge- nom "Jacob Hansson Tofftenius ... pådrifft och bijstånd", alltså efter 1653.75 Utvändigt finns på östra sidan av lång- huset en sten alldeles ovanför sockeln med ett ristat bomär- ke för stenhuggaren Hans Schotte och årtalet 1658, vilket kan syfta på altaruppsatsens tillkomst (se ovan Ristningar). Målningen av altaruppsatsen utfördes 1669 av Blass.76 1956-1957 rengjordes altartavlan, oljades och mattfernis- sades (konserveringsrapport i ATA, kopia i GF). Kyrkans medeltida altarprydnad placerades efter den nya altaruppsatsens tillkomst på en av korets väggar. 1707 INREDNING OCH INVENTARIER 69 Fig. I 0 I. Altaruppsats av sandsten, sannolikt utförd 1658, målad 1669. Foto 1997. Reredos ojsandstone, probably from 1658, painted in 1669. 70 GRÖTLINGBO KYRKA stod den i korbänken men flyttades undan samma år och har inte bevarats.77 Möjligen har krönlisten bevarats som en del av en knäfallspall (se nedan Möbler: pallar 1). Vid 1861 års biskopsvisitation fanns "2 Gipsbilder (ett läsande och ett skrifvande barn)" på altaret, vilka enligt 1860 års inventari- um var "en skänk af framlidne Prosten L Ekman till Kyr- kan". Till detta anmärktes: "Torde hafva lämpligare plats i skolsalen." Ej nämnda i senare inventarier. Skivor till medeltida sidoaltaren: l . Av röd kalksten med fem ristade kors, 1638 använd som gravsten över en präst (se Gravstenar 16). - 2. (?)Av rödaktig kalksten, kälad ut- med den ena långsidan och åtminstone den ena kortsidan. Längd 140 cm, bredd 86 cm. Vittrad, tre hörn avslagna. Lu- tad mot kyrkogårdens västra mur, i höjd med tornet. - 3. Vid den arkeologiska undersökningen 1956 noterades: "I lång- husets SY hörn låg i lagret av fyllnadsjord en del av en me- deltida altarskiva med hålkälsprofilerad kant" (rapport i ATA, kopia i GF). Ej återfunnen. Enligt 1757 års inventarium fanns "2:ne stycken gamla öfwerdragna Pallar wid Altaret". 1825-1826 noteras i rä- kenskaperna "Altar Stolens målning". En "Skrift-Stol med dynor wid Altaret" finns upptagen i 1860 års inventarium. Vid snabbinventeringen 1923 omnämns den som en brun- målad pall med enkla utsågningar, höjd 134 cm, och förva- ras i sakristian. Den finns upptagen i 1947 års inventarium men verkar sedan dess ha förkommit. Altaret i ringkammarens kapell utgörs av ett enkelt bord av ek med utskjutande skiva av limmad ekstav på fyra ått- kantiga ben, förenade av slåar. På den västra slån inskuret ringkors. Höjd 90 cm, skivans längd 125 cm, bredd 60 cm. Tillverkat 1989 av Gotlands byggen, Hemse. -På altaret ett kors av glas, inköpt 1989. Höjd 25 cm. Altarskrank Altarskrank av furu, rakt, bestående av skärm och knäfall (tig. 59). Skärmen har profilerad överliggare och är indelad i sex fält med kontursågade och profilerade dockor. Mitt- partiet består av en igensatt dubbeldörr. På knäfallet ligger en dyna klädd med röd sammet. Skranket, som är kortare än korets bredd, har fö ljande mått: längd 527 cm, höjd 85 cm, knäfallets djup 35 cm, den igensatta dubbeldörrens längd 220 cm. Målat i grönt, blått och caput mortuum samt matt- fernissat. Ritat av Eiler Grrebe 1957, ursprungligen med öppning i mitten, möjlig att stänga med dubbeldörrar. Skranket ersatte ett bågformat skrank från 1878, med svarvade dockor, vilket löpte från norra till södra kormu- ren och var försett med dörrar omfattande tre dockor ca en meter från murarna. Vid norra och södra kormuren finns rester av ett äldre skrank, troligen från slutet av 1600-talet. Av 1830 års inventarium framgår att detta skrank varit rakt. Korskrank Ända till 1839 torde kyrkan ha haft kvar ett korskrank.78 Spår av röd färg, från detta skrank, finns kvar i triumfbågen. Korskranket omtalas i 1830 års inventarium som "Ett vack- ert högt Staket af träd, måladt, skiljer Choret från sjelfva Församlingen efven från de öfrige Bänkraderne: det är för- sedt med 2ne stora dörrar. Ofvanpå mitt för Församlingen är konung Carl XIV:s bröstbild afgips." Vid 1956--1957 års restaurering tillvaratogs några bräder med målade frukt- motiv, som sekundärt använts vid lagning av långhusets trä- golv, men som ursprungligen kan ha ingått i korskranket (se nedan Trävirke 4-7). Vid Säves besök 1850 fanns oljemål- ningar visande kyrkan och prästgården fastspikade under läktaren, vilka tidigare hade suttit på korskranket. De torde ha tillkommit efter 1764, är nu förkomna och endast kända genom Säves skisser (fig. 7).79 Medeltida träskulptur Triumfkrucifix med corpus av snidad, målad och förgylld ek på kors av furu (tig. 102). Kristus har kort helskägg, hår som faller ned på axlarna samt lutar huvudet något mot hö- ger axel. Huvudet är krönt med en öppen krona. Ögonen är halvslutna men var enligt iakttagelser vid restaureringen 1956-1957 ursprungligen öppna. Fötterna är lagda över varandra och med en spik fästa på en sned fotbräda. Länd- klädet är uppdraget i en knut över högra höften och vikt över den övre kanten, så att den fodrade undersidan av ty- get är synlig. Ovanför Kristusbildens huvud fi nns en sned titulus med texten "INRI". Korsstam i ett stycke med påsat- ta armar; i korsmitten fyra dymlingar för fästande av cor- pus. Korsarmarna avslutas av rektangulära plattor med må- lade evangelistsymboler, fästa med vardera två järnbeslag. Kors, ändplattor och sneda bräden kantas av en enkel list med ovala urtagningar för ädelstensimitationer. Färger: karnation gulrosa, ländkläde vitt, mönstrat med guld samt försett med rött foder, bådadera guldkantade, hår och skägg brunsvarta, krona förgylld, med ovala urtagningar i flera färger för ädelstensimitationer, korsstam mörkbrun med gul vegetativ slinga, evangelistsymbolerna i flera färger. Höjd ca 4 m, corpus' höjd drygt 2 m, dess avstånd mellan fingerspetsarna enligt Säve 2, 16 m. Vid biskop Anjous visitation 1861 låg korset i ringkam- maren men "förtjänte uppställas eller hängas på en lämpli- gare plats, hvarom tillsades". 1864 fanns det kvar i ring- kammaren men stod 1869 och 1882 bakom högaltaret.80 Fig. 102. Triumfkrucifix, mitten av 1200-talet. Korsets ändplattor och krucifixets bemålning ej ursprungliga. Foto 1997. Rood, 111id 13th century. End-plates and paillling not original. INREDNING OCH INVENTARIER 71 72 GRÖTLINGBO KYRKA Fig. I 03. Ursprunglig ändplatta till triumfkrucifixet med evangelis- ten Lukas symbol. Funnen 1956, nu i GF. Foto R. Hejdström 1999. GF. Original road end-plate, with the sy1nbol ojSt Luke. l893 kompletterades korset med nya ändplattor, corpus målades av Johan Gardelin i gul färgton, ländklädet i rött och vitt och korset i grönt med mönster i guld, samt häng- des upp på långhusets norra mur. Korset hänger sedan 1946 i tre kedjor i triumfbågen, där två kraftiga hakar fanns kvar sedan en äldre upphängning.81Vid1956-1957 års restaure- ring sattes också en trabes upp i bågen. Krucifixet tvättades, oljades och mattfernissades, och corpus målades i en var- mare karnation. Samtidigt konstaterades att mycket litet av den medeltida polykrom in återstod (konserveringsrapport i ATA, kopia i GF). Vid en konservering 1975 iakttogs spår av medeltida polykromi främst i ansiktet och på ländkläd- naden (konserveringsrapport i ATA, kopia i GF). Korset är av romansk typ, där de sneda inskrifts- och fot- brädena är ett bysantinskt drag. Romanska stildrag är ock- så kungakronan och de ursprungligen öppna ögonen, me- dan de halvslutna ögonen och de över varandra lagda föt- Fig. I 04. Tronande helgon, sannolikt S:t Olof. 1200-talet. Foto ATA. Enthroned saint, p1vbably St Olof i 3th centwy. tema utgör ett yngre sti ldrag. Ländklädet är utformat på samma vis som på ett krucifix i Kräklingbo. Grötlingbo- krucifixet torde i likhet med detta ha tillkommit under 1200-talet, kanske något före århundradets mitt. Det har tillskrivits en gotländsk verkstad, som tagit intryck av sach- sisk konst.82 Ursprunglig ändplatta av ek till triumfkrucifixet (fig. 103; jfr fig. 102), rektangulär med tapp, längs kanten list med ovala urtagningar med spår av röd färg och kredering. Spår av övrig bemålning i svart, rött och grönt. På plattans framsida bevingad oxe med texten "S. LVCAS", på plat- tans baksida spår av röd färg på kredering. Höjd 63 cm, utan tapp 45 cm, bredd 41 cm, tjocklek 6,5 cm. Påträffad under INREDNING OCH INVENTARIER 73 Fig. 106. Kristusbild från processionskrucifix. 1400-talet. Armarna sannolikt senare komplettering. Foto ATA. Cm cifix, 15th cent111y. The arms probably 110 1 original. tomgolvet vid restaureringen 1957 och deponerad i Got- lands Fornsal (inv.nr Dep. C 10.093:4). Tronande helgon, svårt skadad skulptur av ek (fig. 104). Helgonet, vars huvud och högra arm saknas, sitter i en tron- stol, där sidostyckena numera saknas. Dräkten utgörs av över- och underklädnad, sammanhållen av ett brett bälte med spänne samt däröver mantel. Vänster hands pek- och långfinger håller remmen till manteln mot bröstet och man- telns nedre delar är lagda över knäna. Fötterna vilar på en underliggare i form av en hopkrupen figur, liggande på si- dan och med överkroppen vilande på underarmarna. Hu- vud, underben och fötter saknas. Skulpturens baksida ur- holkad. Höjd 105 cm, bredd 39 cm. Helgonbilden, som stilmässigt kan dateras till 1200-ta- lets mitt, framstä ller S:t Olof. På höger knä finns en rest av skaftet till den yxa, som han hållit i handen. Skulpturen finns sedan 1909 i Gotlands Fornsal (inv.nr Dep. C 119).83 Stående manligt helgon på underliggare. Bilden, som är skuren i ek, är delvis skadad och helgonets högra arm sak- nas helt (fig. 105). Fyrkantigt ansikte med nedhängande mustascher samt skägg. En tunn avfasning på hjässan an ty- Fig. 105. Stående manligt helgon. 1300-talet. Foto R. Hejdström 1999. GF. Male saint. 14th centwy. der att helgonet eventuellt har burit krona. Den fots ida liv- klädnaden hänger löst över kroppen och manteln hålls up- pe av vänstra handen, som dessutom håller en bok. Under- liggaren drar med höger hand sitt svärd till hälften ur ski- dan, som hålls med vänster hand. Helgonets mantel bär 74 GRÖTLINGBO KYRKA Fig. 107. Kollektskopa med he lgonskulptur. Teckning av P. A. Säve vid mitten av 1800-talet. UUB. Drawing of collection tray with sculptered saint. spår av röd färg med svart mönster, livklädnaden av blå färg. På läpparna röda färgspår. Bilden är på baksidan ur- holkad, med borrhål i hjässan och fyrkantig urtagning i hu- vudet. Total höjd 145 cm, helgonfigurens höjd 129 cm, bredd 34 cm. Sedan 1909 i Gotlands Fornsal (inv.nr Dep. C 118). Helgonbilden har stilmässigt sammanställts med de tidi- ga stenskulpturer av "Egypticusskolan", som av Roosval tillskrivits anonymmästaren "Fabulator". En jämförelse med triumfkrucifixet i Linköpings domkyrka ses likaså som en motivering för en datering till omkring 1330. Hel- gonet, som saknar särskiljande attribut, har föreslagits vara evangelisten Lukas med tanke på att denne var kyrkans skyddshelgon.84 Det finns dock inget som kan styrka en så- dan tolkning. En allmän tolkning av skulpturen som en apostel, vilket ligger närmast till hands, bortfaller om det rör sig om ett krönt helgon. Kristusbild av björk (fig. 106) till nu förlorat proces- sionskrucifix . Huvudet, som bären vriden törnekrans, Jutar svagt åt höger sida. Det breda ansiktet har tvekluvet skägg, djupt liggande ögon och djupa veck vid näsrot och mungi- por. De raka armarna med stora händer och utåtriktade fing- rar tycks vara en senare ersättning för de ursprungliga ar- marna. Fötterna är lagda över varandra och fästa med en spik. Sidosår saknas. Ländklädet är uppdraget i en knut över vänster höft. Höjd 59 cm, bredd 57 cm. 1994 fäst på ·e-· Fig. I 08. Bevarad manlig helgonbild från kollektskopan i fi g. 107. 1300-talet. FotoATA. Male saint, surviving from the alms box in Fig. 107. 14th centiuy. Fig. 109. Predikstol med korg från 1548, ursprungligen tillhörig S:ta Maria kyrka i Visby. Ljudtaket frän 1600-talets slut. Foto 1997. Pulpit from 1548, origi11a!ly in St Ma1y's, Visby. Sounding /Joardfrom the end oj ! 7th century. nygjort kors. Sedan 1909 deponerat i Gotlands Fornsal (inv.nr Dep. C 120). Från 1400-talet.85 Träskulptur av ek (fig. 108), manligt he lgon. Höger arm och sida saknas. Slät ryggsida. Barhuvad, med vänstra han- den hållande om en flik av manteln. Obetydliga färgspår. Höjd 18,5 cm. - Funnen av Evald Gustafsson 1956 under korets golv (restaureringsrapport i ATA, kopia i GF). 1300- tal. Torde ha tillhört en kollektskopa. Säve avbi ldar vid mitten av 1800-talet en kollektskopa med helgonfigur (fig. 107), sannolikt denna. Sedan 1957 i SHM (inv.nr 25740: 1).86 Predikstol Predikstol (fig. 109-113) av snidad och målad ek, beståen- de av polygonal korg från 1548 och ljudtak från 1600-talets INREDNING OCH INVENTARIE R 75 slut. Uppgång genom triumtbågsmuren. Korgen vilar på två bjälkar insatta i långhusets östra mur, söder om triumf- bågen, och avslutas nedåt av ett åttkantigt underrede med vulst och ändkula. Korgen har profilerad överliggare och begränsas nedåt av en list. Den är indelad i sex fält, inrama- de av nmna lister. I ett av dessa vapensköldar, i de övriga porträtt i låg relief i två register, de övre inom runda ramar, utom i nr 4, de undre under bågar. Fälten återger med bör- jan från vänster: I. I vänster profil (fig. 110) nederst man med svart spetsigt skägg och brun barett, enligt tradi- tion (dokumenterad 1699) Karl V, tysk-romersk kejsare 1519- 1556, däröver i mindre format man med hjälm och mustasch. Fältets bredd 59 cm. - 2. I vänster profil i båda registren man med hjälm och mustasch, i det övre i mindre format, i det undre enligt tradition (dokumenterad 1699) 76 GRÖTLINGBO KYRKA Fig. I I I. Detalj av predikstolskorgen. Danska riksvapnet samt den danske ståthållarens och hans hustrus vapensköldar och namn. Foto 1997. Detail ofthe pulpit. The Danish. national coat ojarms, and the arms and names ofthe Danish governor and his wife. Fig. I I 0. Detalj av predikstolskorgen. Relieferna före- ställer enligt traditionen den tysk-romerske kejsaren Karl V och hans bror kung Ferdinand. Foto I 997. Detail ofthe pulpil box. According to tradition the reliefs depict the German-Roman Emperor Charles V and his brother King Ferdinand. Fig. I I 2. Detalj av predikstolskorgen. Nedtill porträtt av Luther och Melanchthon. Foto G. Ström 1999. GF. Detail ofthe pulpit box with portraits ojLuther and Melanchtho11. Karl V:s broder kung Ferdinand, kejsare 1556-1564. Fäl- tets bredd 65 cm. - 3. Danska riksvapnet (fig. 111 ), därun- der i svicklarna mindre vapensköldar för ätterna Harden- berg och Rosenkrantz. Under den list, som inramar fältet, text i utskurna och förgyllda bokstäver: E. HARDEN- BARCH. K. ROSENKRANS. 1548. Fältets bredd 73 cm. - 4. I vänster profil, överst man med svart hår, därunder man med brun hjälm, mellan dem utskuret och förgyllt årtal 1548. Fältets bredd 45 cm. - 5. Fält (fig. 112) där list på vänstra sidan saknas; de övre och undre listernas vänstra avslutning snett avskurna. I undre registret, under bågar med texten PHILIPPVS MELANCHTHON respektive MARTINVS LVTHER i utskurna och förgy llda bokstäver, de båda reformatorerna i profil , vända mot varandra. Me- lanchthon barhuvad, Luther i röd doktorsmössa. Däröver man med hjälm och mustasch, i höger profil. Fältets bredd 78 cm. - 6. Fält (fig. 11 3), på insidan fäst vid föregående fält med kraftiga järnbeslag, utan överliggare och övre och undre lister, begränsat på sidorna av två sinsemellan olika lister. I det övre registret man i vänster profil med mustasch och röd mössa, i mindre format, i det undre man i höger profil med mustasch och svart mössa. Fältets bredd 53 cm. - Mått: Total höjd 2 10 cm. Korgens barriär höjd 125 cm, fältet med riksvapnet utan ram höjd 85 cm, bredd 60 cm. Färger: svart, vitt, rött, blått, grönt och guld. Det platta polygonala ljudtaket är åttkantigt. Det har ge- sims med äggstav, tandskuren list samt fält med bandftätor i plattsnideri. Kronliknande överbyggnad, bestående av kontursågade voluter av furu, uppbärande en pinakel. Ut- med taklisten kontursågade gavelstycken, krönta av pinak- ler. På undersidan rosett i plattskärning, med blad i vitt, rött, grönt och brunt. Under ljudtaket en brunmålad druvklase. Predikstolskorgen tillhörde tidigare Visby S:ta Maria, där den torde ha varit placerad på södra sidan i långhuset (SvK Go XI:2, s. 36, 37). Korgen bör då ha vilat på ben el- ler ett underrede av trä eller möjligen varit placerad på ett ti- digare sidoaltare. Predikstolen såldes 1699 till Grötlingbo, där korgen placerades i långhusets sydöstra hörn under ett befintligt ljudtak från 1600-talets slut. 1699 "d. 5 Apr. blef en ny Trapp och portale fö1färdigat för Grötlingbo prädik- stol af båtsm: 0 Skräddare" . Ingången var där fä lt nr 6 nu är placerat. Kyrkoherde Toftenius berättar: " 1704 d 4 Jun: som war Pinges affton blefGrötlingbo prädikstol ophögd 1 Swensk aln, samt dess himmel ; då ock den förre trapp och portal (de quibus Supra p 24 1699) som stod något indis- post, neml. wid södre wäggen tätt wid Roes bänk, så at man skulle gå kring om prädikstolen, innan man kom opp i ho- nom, borttogs, och istället togs et wackert trapphol genom muren enda in i prädikstolen, och trappe-portalet sattes där utanföre, hwilket alt giordes på 6 dagar af Stenhuggaren Hans Hermansson Norqwje i Grötlingbo ..." "Portalet" INREDNING OCH INVENTARIER 77 Fig. 113. Detalj av predikstolskorgen. Porträtt av okända män. Foto G. Ström 1999. GF. Detai/ of the pulpir box. Unidemijied men. avlägsnades sanno likt 1893 Ufr fig . 64). Ljudtak och pre- dikstol målades 1707. Härvid skänkte länsmannen Chris- ten Winther guld till predikstolskorgens förgyllning, varvid denna blev "med mycket ymnigare förgyllning zijrad, än tilförne" .87 Predikstol och ljudtak målades 1893 i ekådring av Johan Gardelin. 1956-1957 avlägsnades påmålningen av Erik Olsson, Sanda, och predikstolsbarriärens insida mattfernissades (konserveringsrapport i ATA, kopia i GF). Redan 1587 hade Grötlingbo kyrka anskaffat en predik- stol med enkel, polygonal korg. När den nuvarande predik- stolen inköptes 1699 övertogs den äldre av Fide kyrka till- sammans med ljudtaket till predikstolen från S:ta Maria. Med tiggarordnarna uppträdde predikstolar i långhusen, till en början flyttbara, där predikanten omgavs av tre skär- mar ställda i vinkel mot varandra. Mot slutet av medeltiden 78 GRÖTLINGBO KYRKA blev sådana predikstolar permanenta, fick polygonal form och placerades i regel på södra sidan i långhuset.88 Korgen ti ll den från S:ta Maria övertagna predikstolen torde ur- sprungligen ha varit femsidig. Fält 1-4 har sannolikt kvar sin ursprungliga placering. Övre och nedre listen på fält 5 är snett avskurna, och list på västra sidan saknas. Detta tyder på att placeringen här inte är ursprunglig. Fältet torde från början ha stått parallellt med fält 1. Fält 6 är sekundärt pla- cerat. Det saknar kantlist, så när som på två sekundärt in- satta delar av olika lister. Fältet kan ursprungligen ha suttit till vänster om fält nr I . Den nedre figuren i fält nr I , som bär bär kejserlig barett och pälsbrämad mantel, har många drag, som vågigt hår, spetsigt mörkt helskägg och rak näsa, gemensamma med samtida bilder av den medelålders Karl V, t.ex. på ett trä- snitt av Christoph Amberger 1532. Figuren nederst i fält nr 2 har näsa, underläpp och haka, som erinrar om kungen, se- dermera kejsaren Ferdinand på bl.a. ett träsnitt av Bartel Beham 1531. Traditionen om personernas identitet tycks alltså stämma och de båda kej sarna avbi ldas således efter varandra i kronologisk ordning. 89 Vapensköldarna i predik- Fig. I 14. Timglas från mitten av 1700-talet. Foto 1997. Hour-glass, mid 18rh century. stolens fä lt nr 3 syftar på Eiler Hardenberg, länsman på Visborgs slott 1544-1551 , och hans hustru Katarina Ro- senkrantz. Sköldarna markerar att predikstolen anskaffa- des under deras tid. Figurreliefer förekommer på danska kyrkoinventarier från 1500-talet, som tillskrivits nordtyska träsnidare.90 Samma ursprung har sannolikt den från S:ta Maria inköpta predikstolen i Grötlingbo. Relieferna är unika genom att de inte återger kristna motiv. Kombinationen av en tysk-ro- mersk kejsare och det danska riksvapnet torde bero på ti- dens politiska förhållande. 1544 hade den danske kungen Christian III ingått en freds- och vänskapspakt med kejsar Karl V i syfte att hålla Danmark utanför det stundande tys- ka inbördeskriget 1546- 1547, det s.k. schmalkaldiska kri- get. Porträtten på predikstolskorgen är då en påminnelse om det goda förhållandet mellan den tysk-romerske kejsa- ren och det danska väldet, och kanske också en fingervis- ning till dem, som önskade en politisk återförening med Sverige. I kapellet i ringkammaren används en ambon av ek med tre åttkantiga ben. Höjd 120 cm. Det övre partiet, höjd 30 Fig. 115. Dörr ti ll prästhustruns bänk, med låsanordning. Målning från 1746, sannoli kt av J. H. Dreutz. The vicar's wife 's pew door wirh. lock. Pai111ed in 1746, probably by .!. H. Dreurz. INREDNING OCH INVENTARIER 79 Fig. 11 6-- 11 7. Bänkdörrar med målade porträtt av kronolänsman Adam Winther och hans hustru Elisabeth Vick- man, 1746. Troligen av J. H. Dreutz. Foto 1997. Pew doors with painted portraits oja husband and wife, I 746, p robably by J. H. Dreutz. cm, kan lyftas av och ambonens undre del användas som ställ för ett dopfat. Tillverkad 1989 av Gotlandsbyggen, Hemse. Timglas Timglas (fig. 114) för fyra glas i ram av bronserad och röd- målad furu, fäst på ståndare i form av en rödmålad järnten med profilerad och bronserad övre avslutning, fastsatt på predikstolsbarriärens norra del. Höjd 33 cm, järntenens höjd 52 cm. Timglaset uppges redan 1798 vara trasigt. Det lagades senast 1972.91 1757 års inventarium upptar "Et Nytt Timeglas på Pre- dikstolen, af Länsman Adam Winter föräradt istället för thet gamla ofärdiga, hwilcket han bortsändt till at låta repa- rera, men blifwit såsom aldeles odugeligt casserat." Det äldre timglaset var enligt 1594 års inventarium en gåva av fadern Christian Winther år 1688.92 Bänkinredning Bänkinredningen av furu är sluten och indelad i fyra kvar- ter, samtliga omfattande 13 bänkar. Två bänkar vid varje pelare har endast en sittplats. Bänkkvarteren har profilerad överliggare, målad i brunsvart. Bänkkvarterens främre och bakre skärmar är indelade i vardera två rektangulära speg- lar, odekorerade i det nordligaste kvarteret, i de övriga må- lade med akantusslingor i svart och rött på gul botten. Bänkluckorna, i de båda nordliga kvarteren placerade på sydsidan, i de båda sydliga på nordsidan, är med nedan nämnda undantag prydda med en målad blomranka med röda blommor och gröna blad. Främsta bänken i det norra kvarteret vid rnittgången (fig. 115) är låsbar. Den främsta bänken i de båda sydliga bänkkvarteren har luckor dekore- rad med ett träd i ett landskap. På det näst sydligaste kvar- terets tredje lucka (fig. 116) återges en man en face, enligt traditionen kronolänsmannen Adam Christiansson Win- ther. På det nordligaste kvarterets tredje lucka (fig. 117) av- bildas en kvinna en face, enligt traditionen Winthers maka Elisabeth Isacksdotter Vickman. På det näst nordligaste kvarterets främsta lucka återges en blomsteruppsättning i brun kruka på ett rött bord. Skärmarna på bänkkvarterens långsidor är indelade i rektangulära speglar. Dessa skärmar och allt ramverk målat i snedställd marmorering av blå- 80 GRÖTLINGBO KYRKA svart, rödbrunt och gråvitt, bänkarnas inre i grått. Mått: höjd 104 cm, de båda mellersta kvarterens bredd 209 cm, de båda ytterstas 193 cm. Vid en prostvisitation 1705 beslöts att "nya stolar. eller bänkiar" skulle göras i kyrkan. " 1708 d. 3 Maji ankom Snidkaren M:r OlofWiberg" för att "förfärdiga nya Bänker utj Grötlingbo Kyrkia". Troligen gällde detta en komplette- ring av de slutna bänk.kvarteren, som torde ha varit från 1600-talet. Enligt årtalet på korbänken målades bänkarna 1746, ett arbete som tillskrivits grötlingbosonen Johan Hindrich Dreutz.93 Den låsbara bänken på norra sidan var enligt 1757 års bänkJängd "Presthustruns"; den på sydsi- Fig. 11 9. Detalj av korbänken i fig. 11 8. Foto 1997. Delail aflhe pew in Fig. 118. Fig. I 18. Korbänk vid korets norra vägg, troli- gen från 1600-talet. Målad 1746, sannolikt av J. H. Dreutz. Foto 1997. Pew an lhe nar1h side af 1he chancel, probably 171h cenlury. Pai111ed in 1746, prabably by J. H. Dreu1z. dan var fribänk. Lås till den senare insattes enligt räkenska- perna 1836-37. Enligt 1757 års bänk.längd var antalet bän- kar i det nordligaste kvarteret 20, i de båda mellersta 16, och i det sydligaste 17. Två bänkar i vart och ett av de tre sydliga bänkkvarteren var placerade väster om gången norrut från sydportalen. Vid 1861 års visitation konstatera- de biskop Anjou, att "ordentlig bänk.indelning fanns upp- rättad". Före 1957 fanns i bänkarna lösa knäfallsbräden. 1893 målades bänkarna i ekådring av Johan Gardelin. Övermålningen avlägsnades 1956-1957, i samband med att bänkarnas ryggstöd och sitsar gjordes bekvämare (kon- serveringsrapport i ATA, kopia i GF). 1705 "blef af båtsmannen 0. Skräddare förfärdigad en Prästestol med rutegalrar, som står framrnanför Qwinne- stolarna; i hwilken stol Pastores loci effter hwarandra, samt visitatores wid visitationerna kunna hafwa sit säte". I ett ti Ilägg några år senare noteras: "Thenne är nu bortte, och alt annorl. lagat." 1707 fanns i korbänken "någre gamle säten och ryggstöd etc." Troligen var det fråga om rester av medeltida bänkar. De avlägsnades detta år, samtidigt med "then gamle oan- senlige skrifftstolen".94 Kor bänk Korbänk av furu vid korets norra mur (fig. 118-119), bestå- ende av bänkskärm med två dörrar och två lösa bänkar. Den östliga dörren har lås och nyckel. Den östra kortsidans skärm är sekundärt sammansatt av olika äldre delar och har en lodrät skarv cirka 45 cm från muren. Långsidans skärm, som är rikt dekorerad, kantas av över- och understycken med profilerade listomgivna fält, åtski lda av knoppar i dia- mantskärning. Överstyckets fält har målad dekor, från väster: 1. Bladornament. - 2. lnitialerna A. 0. S. (=Anders Olofsson, l 685-1751) och Söderkvie bomärke. - 3. Initia- lerna C. P. S. (= Christen Pärsson, 1691- 1773) och Frigsar- ve bomärke. - 4. Initialerna R. L. S. (= Rasmus Larsson, 1695-1774) och Skradarve bomärke. - 5. Årtal: " 1746" (fig. 143). - 6. Bladornament. Mellan över- och under- stycket indelas skärmen av profilerade pilastrar i sex fält. Dessa speglar har bågformig övre avslutning, begränsade av snidade ramar, och är prydda med målade blomstermo- tiv. De båda yttersta fälten tillhör dörrarna och är smalare än de övriga. Den västra skärmen har överstycke och inde- las av ramverk i två rektangulära speglar utan lister. Mått: höjd 125 cm, längd 500 cm, bredd 166 cm, dörrarnas höjd 102 cm, bredd 58 cm. Färger: svart, vitt, gult, blått, rött, grönt, brunt. Korbänken torde ha tillverkats på 1600-talet. 1707 blev bänken "indragen", eftersom den "stod något långt ut på golfwet" . Den målades 1746, med största säkerhet av Johan Hindrich Dreutz,95 övermålades i ekådring 1893 av Johan Gardelin och renoverades 1956-1957 av Erik Olsson San- da, då 1893 års övermålning avlägsnades och bänken flyt- tades något åt öster. En mindre bänk stod före 1893 vid kor- bänkens östra sida (t.h. i fig. 64). Orgel Orgeln (fig. 120) är byggd 1964 av John Grönvall, Lilla Edet. Den omfattar 15 stämmor, fördelade på två manualer om vardera sex stämmor samt en självständig pedal omfat- tade tre stämmor. Trakturen är mekanisk och fasaden utförd i oregon pine efter ritning av Bo Grönvall, bearbetad av Ol- le Karth. Subbas och rörflöjt har övertagits från en äldre or- gel. Orgelhuset är placerat i långhusets nordvästra hörn.96 Den äldre orgeln omfattade sex stämmor och bihangspe- dal och var byggd 1893 av Åkerman & Lund med stum fa- sad ritad av Gustaf Pettersson.97 Vid biskop von Scheeles visitation år 1895 påvisade denne, "hurusom kyrkans nya orgel kunde erhålla en vida lämpligare plats i skeppets nordöstra hörn än hvad den för närvarande i bågöppningen mellan skeppet och tomrummet innehade, samt hurusom, genom anordnandet af sådan förändrad plats för densam- ma, ett passande och vackert baptisterium kunde i tomrum- met erhållas" .97a Orgeln flyttades vid restaureringen 1956-57 till nuvarande orgelns plats och det tidigare ek- ådrade orgelhuset ommålades i ljust grårosa (konserve- ringsrapport i ATA). Nummertavlor Nummertavlor, av furu: l. Med brunbetsad ram och rak- spetsigt överstycke (fig. 121), kantlist med krabbor och av- slutat av krön prydnad. Nygotisk stil. Plats för fem psalmer. 6-Grötliflgbo INREDNING OCH INVENTARIER 81 Fig. 120. Orgel , byggd 1964 av J. Grönvall. Foto 1997. Organ, built in 1964 by J. Grönvall. Höjd 180 cm, största bredd 96 cm. Enligt räkenskaperna tillverkad 1893 av fanjunkare 0 . F. Söderström.98 Vid ne- derkanten hänger en svart rektangulär tavla med plats för ytterligare två psalmer. Placerad på långhusets östmur, norr om triumfbågen. - 2. Med svart listram och plats för fem psalmer. Överstycke med snidad krona omgiven av kontur- sågade och bronserade ornament. Färger: svart, rött, blått, gul t. Höjd 74 cm, bredd 44 cm. Nu i kapellet i ringkamma- ren. Vid snabbinventeringen 1923 fanns på undre ramen år- talet 1776 och initialerna "N. M.", nu övermålade. Enligt anteckning i 1757 års inventarium skänkt 1776 av ålder- mannen Lars Nyman. Överstycket snidat efter förebi ld av nu försvunnen plakattavla (se nedan). Var vid 1830 års in- ventering uppsatt på korskranket, "midtför Qvinnobänkar- na". - 3. Rektangulär tavla med plats för sju psalmer, upp- hängd i ett ställ av metallrör. Höjd 68 cm, bredd 54 cm. Mo- dern. Vid predikstolen. - 4. Rektangulär tavla med plats för fem psalmer. Höjd 77 cm, bredd 57 cm. Anskaffad cirka 1940, då sakristian användes som gudstjänstrum vintertid. Till nummertavlorna hör två svarta lådor utan lock, med handtag och fack för metallsiffror. "En ziffertafla med ziffror" nämns första gången i l737 82 GRÖTLINGBO KYRKA Fig. 12 1. Nummertavla, till verkad 1893. Foto 1997. Hymn boa rd, made in 1893. års inventarium. Snabbinventeringen 1923 nämner ytterli- gare en nummertavla, höjd 72 cm, bredd 59 cm. Ett äldre foto (fig. 130) visar att detta är en plakattavla, enl igt räken- skaperna inköpt 1775 och målad 1780. Ej bevarad. Liknar en plakattavl a i Gotlands Fornsal från okänd kyrka med målat årtal 1773.99 Försvunnen läktaranordning Före 1893 fanns en brädvägg i långhusets tombåge och ovanför denna en grund läktare (fi g. 64). Anordningen till- kom troligen 1708, samtidigt med bänk.inredningen. På väggen, som torde ha varit av furu , var målat fyra stora träd. Läktaren bars av bjälkar, vilande på bågens anfanger. Den målade bröstningen var indelad i sju fält med "Sinnebilder och tänke-Språk", vilka enligt 1830 års inventering var: " l . Hör lifsens ord. Sinnebild härunder är en öppnad bibel. - 2. Offra Gudi et heligt offer. Sinnebild: et brinnande hjerta. - 3. Låt Trones lampa brinna. Sinnebild: en brinnande olje- lampa. - 4. Låt dit hjerta vara brinnande i kärleken. Sinne- bild: Et brinnande hjerta. - 5. Var trofast till döden. Sinne- bild: 2ne mot hvarandra sträckta hopfäs tade Händer. - 6. Så skall jag gifva dig Lifsens krona. Sinnebild: En krona. - 7. och förhjelpa Dig ifrån Verldene. Sinnebild: Ett bevingadt upfl ygande menniskohjerta." Väggen och läktaren anses ha målats 1746 av J. H. Dreutz (not 93). Enligt räkenskaperna inköptes 1793-94 "9 st goda bräder till Skall -Chor eller läcktare bak i Kyrkan". 1878 beslöts att nytt golv skulle läggas på läktaren och en ny trappa anbringas. 189 1 fattades beslut om att anskaffa en orgel med läktare. Den gamla läktaren revs. Någon ny upp- fördes inte utan den nya orgeln placerades på ett lågt podi- um på golvet. 100 Dop redskap Dopfunt av grå sandsten (fi g. 122-128), bestående av cy- 1.indrisk cuppa med konisk undersida på fyrs idig fot. Cup- pan försedd med uttömningshål. Utmed cuppans övre kant löper en repstav med infl ätad diamantering. Nedanför den- na fi gurreliefer: 1. Bebådelsen (fi g. 123). Ängeln helt i pro- fil vänd mot den frontalt stående Maria med händerna lyfta i orantställning. - 2. Marias och Elisabets möte (fig. 123). Båda kvinnorna profil ställda och omfamnande varandra. - 3. Jesu födelse (fig. 124). Maria ligger i en säng med rikt snidade ben och en hög sängstolpe prydd med en snidad druvklase. Vid fo tändan Josef sittande i en stol. Även Josef, som lutar huvudet i sin högra hand och vidrör Marias hand med sin vänstra, har gloria. I bakgrunden det lindade Jesus- barnet liggande på ett mönstrat hyende i krubban. Glorian är korsmärkt. Ovanför krubban huvudena av oxen och ås- nan samt ti Il vänster om scenen en ängel i hal vfi gur med rö- kelsekar, till höger en åttauddig stj ärna. - 4. "Barnet ba- das." Mellan två glorieförsedda kvi nnor i profil , sittande i elegant ornerade stolar, är ett kalkliknande vattenkar place- rat. I detta sitter en med korsgloria försedd vuxen Jesus, vars bara överkropp med utbredda armar är synlig ovanför kanten. - 5. Konungarnas tillbedj an (fi g. 125). Heliga tre konungar vandrande i rad, i profil med kronor på huvudena och sina gåvor upplyfta i ansiktshöjd. Maria sitter frontalt i en stol med hörnstolpar. Jesusbarnet med korsmärkt gloria är placerat frontalt i Marias knä. Huvudet är vridet åt höger mot konungarna och den högra handen är lyft till välsignel- se. I den vänstra handen en bok. På de bara fötterna är spik- märken markerade. Mellan Marias hu vud och den främste konungen en åttauddig stjärna. - 6. Flykten till Egypten. Maria med barnet i sitt knä sittande frontalt på en häst i passgång, ledd av Josef och på väg mot en krenelerad port med öppen dörr. Josefbär ett spjut, lagt över vänster axel. - 7. Jesu dop (fi g. 126). Den nakne Jesus står frontalt med ra- ka armar och framåtvända handflator. På en sten på hans högra sida Johannes Döparen, som med sin högra hand gju- ter vatten över hans huvud . På motstående sida en gestalt som håller Jesu klädnad, ett stort veckat tygstycke. Ovanför INREDNING OCH INVENTARIER 83 Fig. 122. Dopfunt av sandsten , ti ll skriven Sigrafs verkstad. Sent 11 00-tal ell er omkring 1200. Foto 1997. Sandstone baptismal font, attributed to the Sigraf workshop. late I 2th centu1y or c. 1200. 84 GRÖTLINGBO KYRKA Fig. 123. Bebådelsen och Marie besökelse. Detalj av dopfunten i fig. 122. Foto R. Hejdström 1978. GF. The Annunciation and Visitation . Detail oj lhe baplismalfonl in Fig. 122. Fig. 124. Jesu föde lse. Detalj av dopfunten i fig. 122. Foto 1997 . The Nativity. Detail ofthe baptismalfont in Fig. 122. INREDNING OCH INVENTARIER 85 Fig. 125. Konungarnas tillbedjan. Detalj av dop- funten i fig. 122. Foto R. Hejdström 1978. GF. The Adoration ofthe Magi. Detail ofthe baptismal fo111 in Fig. 122. scenen den åttauddiga stjärnan. Både Johannes och den andra gestalten, sannolikt avsedd som en ängel, har glorior och Jesus korsgloria. Mellan denna scen och den första sce- nens bebådelseängel finns ett borrat hål i stenen, antagligen avsett som fäste för dopfuntens lock. Den fyrsidiga foten smalnar av uppåt, och övergår i en rund vulst. På de plana ytorna rank- och flätverksdekor. I hörnen sittande figurer, nu skadade genom vittring: 1. Ma- ria med Jesusbarnet (fig. 127). Maria barhuvad, i hennes knä Jesusbarnet med korsstav i högra handen och bok i den vänstra. - 2. Biskop (fig. 128), med bok i vänster hand och den högra lyft till välsignelse. - 3. Abrahams sköte (fig. 122). I Abrahams famn fem små huvuden. - 4. Aposteln Petrus (fig. 122), med två nycklar i handen. Dopfuntens mått: höjd 97 cm, cuppans höjd 57 cm, fo- tens 40 cm, cuppans diameter 89 cm. Dopfunten är till sin stil romansk och anses vara ett av stenmästaren Sigrafs förnämsta verk liksom de bevarade Fig. 126. Jesu dop. Detalj av dopfunten i fig. 122. Foto R. Hejdström 1978. GF. The BaptismofChris/. Detail ofthe baptisma/fo111 in Fig. 122. 86 GRÖTLINGBO KYRKA Fig. 127-128. Detaljer av dopfuntens fot. Jfr fig. 122. Till vänster Maria med Jesusbarnet, till höger biskop. Foto J. Räisänen 1999. G F. Derails ofrhe base ofrhe baprismalfonr in Fig. 122. Lejt Virgin and Child, righr, bishop. fasadrelieferna (se ovan Reliefer). Båda har av stilmässiga skäl förts ti ll den tidiga delen av hans verksamhet, som i sin helhet anses ha omfattat tiden ca 1190 till ca 1225. io1Sedan en ny funt anskaffats 171 6 grävdes cuppan ned under jord- golvet i ringkammaren, där den återfanns 1856. Att cuppan förvarats nedgrävd förklarar frånvaron av vittr ingsskador. Enligt en tradition skall foten, som bär tydliga spår av att ha förvarats utomhus, under tiden ha använts som underlag till en slipsten vid prästgården. 102 Vid 1956-1 957 års restaurering placerades fonten i tom- bågen på en cirkelrund plint, ritad av Eiler Grrebe. Plinten avlägsnades sedermera, troligen 1989, då en glasad skärm uppsattes i tombågen. Funten är nu placerad i långhuset, nedanför trappstegen i norra delen av triumfbågen. Dopfunt (fig. 129) av grå sandsten, snidad och skulpte- rad. Rund flack cuppa, på undersidan sirad med vågformigt band och druvklasar. Urnformat skaft med fyra ovala speglar, samt rund fot med kvadratisk bottenplatta. - Fär- ger: skålens insida och skaftet rött, cuppans brätte och sni- dade band grönt, skaftets speglar olivgrönt med svart orne- ring. - Mått: höjd 98 cm, cuppans yttre diameter 59 cm, in- re 50 cm. Dopfunten är tillverkad 17 16. Den stod enligt 1830 års inventarium då vid korskranket, " midtför den första af Qvinsbänkarne''. På interiörbilden i fig. 130, tagen före re- staureringen 1893, återfinns fonten i norra delen av triumf- bågen. Nu placerad i långhusets nordöstra hörn. 103 Dopfat (fig. 131) av hamrad och punsad mässing. I bot- ten ristad dekor, stiliserat åttauddigt ornament, på brättet ristat "M. I. D.", "G. R. B. An(no) 1729''. Diameter 29,5 cm, höjd 9 cm. Sannolikt gåva av Maria JacobsdotterToff- tenia och Gertrud Bulmering. 104 En mässingskittel till den medeltida fonten omnämns 1594 och 1680. INREDNING OCH INVENTARIER 87 Fig. 129. Dopfunt av sandsten, tillverkad 17 16. Foto 1997. Baptismalfont, made in 1716. Fig. 131 . Dopfat av mässing, skänkt 1729. Foto 1997. Baptismal dish, donated in 1729. Fig. 130. Triumtbägens norra del med omgivande inredning före re- staureringen 1893. I förgrunden dopfunten i fig. 129. Ovanför kor- bänken ses en till nummertavla omgjord plakattavla, inköpt 1775 och nu försvunnen. Foto C. F. Lindberg ca 1880. ATA. North part of the triumphal arch. Photo before restoration. in 1893 showing the baptismal font in Fig. 129 and now last hymn board from 1775. 88 GRÖTLINGBO KYRKA Fig. 132. Kalk av sil ver, till verkad vid mitten av 1700-talet. Återan- vänd medeltida nod. Foto 1997. Silver chalice, mid 18th century, with medieval knot. Fig. 133. Medeltida paten av förgyllt silver. Foto 1997. Silver-gift medieval paten. Nattvardskärl Kalk av silver (fig. 132), med cuppans inre och ett centime- terbrett band längs ytterkanten förgyllda. Noden förgylld, med fem rombiska uddar utan dekor. På foten fastnitat kru- cifix. På fotens insida stämplad "W BF" (= Visby, Bernt Falkengren, mästare 1739, d 1785). !05 Inga övriga stämp- lar. Höjd 23 cm. Kalken omtalas i 1757 års inventarium som ny. Noden torde dock vara överförd från en medeltida kalk. På foten till denna ej bevarade kalk fanns en donatorsinskription. 106 Paten av förgyllt silver (fig. 133), på brättet likarmat kors med mot ändarna bredare armar inom cirkel. Stämplar sak- nas. Diameter 11 ,5 cm. Patenen kallas i 1757 års inventari- um gammal. Sannolikt senmedeltida. Si lversked med stort ovalt skedblad och platt skaft. På skaftets undersida inristat D P S och B 0 D samt årtalet 1669. På ovansidan vid bladfästet stämplad BF (= Bernt Falkengren, mästare i Visby 1739, d 1785). Längd 18 cm, bladets längd 6,8 cm, bredd 5,2 cm. Om skeden tillhört kyrkan redan 1669, har den sannolikt haft ett mindre skedblad och använts vid komrnunionen för att ransonera vinet. 107 På 1700-talet har skeden givits ett större blad, så att den kunnat användas för att ta upp oblater ur oblatasken. Endast 1757 års inventarium nämner någon sked. Där upptages "En liten metallskied, som brukas wid disken" med senare tillägg "borta". Oblataskar: 1. Av silver (fig. 134), invändigt förgylld, Fig. 134. Oblatask av silver, tillverkad 1946 av A. Karlström. Foto 1997. Commw1ion wafer box afsilve1; made in 1946. I I - INREDNING OCH INVENTARIER 89 Fig. 135. Oblatask av silver, sannolikt 1600-talsarbete. Foto 1997. Communion wafer box ofsilve1; probably i 7th ce11twy. rund, med löst lock krönt av ett stående kors. På undersidan stämplad A. KARLSTRÖM, LIBRARIA I AK, tre kronor samt U 8 (= 1946). Ristad text: "SKÄNKT AV ELISABET BOLIN, SIXARVE, TILL GRÖTLINGBO KYRKA 1946".108Diameter 11 ,5 cm, total höjd med lock lOcm. -2. Av tunn ha1mad och punsad silverplåt (fig. 135), oval, med löstagbart lock, på locket sittande putto med druvklase i handen, omgiven av träd med frukter och blad, runt asken frukter, blommor och fåglar. Stämplar saknas. På undersi- dan ristad text: "Till minne av Prosten Oscar Jacobsson I skänkte hans barn denna oblatask till I Grötlingbo och Fide församlingar I 1950 20111."109 Längd 11 cm, bredd 9 cm, höjd 5 cm. Sannolikt 1600-talsarbete. En oblatask av mässing, försi lvrad, nämns första gång- en. 1737. Den upptages ännu i 1907 års inventarium, men är numera förkommen. Vinkanna av silver, rund, med sexpassformad fot och fastsittande lock, krönt av kors. Samma stämplar som oblatask nr 1. Ristad text runt foten: "SKÄNKT AV ELI- SABET BOLIN, SIXARVE, TILL GRÖTLINGBO KYR- KA 1946". 108 Höjd34cm. Glaskaraff, med klotformad propp som krönts med ett nu avslaget kors, med gravering, kalk under strålar, och obla- ter över korslagt kors och ankare. Höjd 30,5 cm. Sannohkt en av de två "Comm. Flaskor", som enligt räkenskaperna inköptes 1850. Fig. 136. Sockenbudstyg med kalk och paten av tenn, tillverkade av M. Leftler i Visby 1773. Foto 1997. Viaticwn vessels. The chalice and the paten, both ojpewter, made in 1773 by M. Lejjle1; Visby. Sockenbudstyg (fig. 136) av tenn, bestående av kalk, pa- ten och oblatask, samt flaska av bergkristal l. Kalken har profilerat skaft och nod, höjd 12,5 cm, cuppans diameter 8 cm. Patenens diameter 8,5 cm. Enhgt inventarieförteck- ningar blev sockenbudstyg "kiöpt 1773 af Tengjutaren Leffler" (Melchior Leffler, mästare i Visby 1745- 179 1/1840).110 Oblatasken, rund med platt löstagbart lock, är dock modern. I botten inristat "Libraria". Anskaffad 1950. På den likaså moderna vinflaskan en etikett med tex- ten: "BERG- I KRISTALL I KOSTA". Höjd 10 cm, diame- ter 6 cm. Anskaffad 1945 tillsammans med ett fodral till sockentyget. "En tin Kalck och diske" fanns 1594 och 1680 men note- ras ej 1737. 1594 fanns också en tennflaska "på twå kan- nor", omgjord efter 1737. Den första glasflaskan noteras 1737 och användes vid sockenbud. " I ny glasflaska till Communion-win, at bruka på altaret" köptes 1771. " l win- kagge" fanns 1861. Ljusredskap Ljuskronor: 1. Av mässing med två kransar om åtta armar med vardera en ljushållare. Skaftet uppåt avslutat av en få- gel. Kulan utan text. Höjd cirka 70 cm. Troligen den ljus- krona som enligt räkenskaperna anskaffades 1889. - 2. Av mässing med två kransar om sju armar med vardera en ljus- hållare. Skaft profilerat, avslutat uppåt av tre kransar med 90 GRÖTLINGBO KYRKA Fig. 137. Ljuskrona av mässing, skänkt 1928 av C. Ekmans familj. Foto 1997. Brass chandelier, donated in 1928. stiliserade blommor. Kulan profilerad. Höjd cirka 120 cm. - 3. Av mässing med åtta armar om vardera två ljushållare. Skaft profilerat, överst avslutat av tre kransar med stilisera- de blommor. Kulan profilerad. Höjd cirka 90 cm. - Dessa 3 ljuskronor torde vara de "ljuskronor (nytillkomna) af mes- sing" som nämns i 1895 års inventarium. Nr 2 och 3 torde ha anskaffats i samband med renoveringen 1893. - 4. Av mässing (fig. 137) med två kransar om vardera åtta armar, de nedre med tre, de övre med två ljushållare. Profilerat skaft med tre mindre kulor, som i likhet med den avslutan- de större kulan har vulst. På den större kulan graverad text: "Lars Ekman Kyrkoherde i Grötlingbo 1826-1858. Hans sonsons son hugfäste minnet 13/9 1928." 111 Höjd cirka 220 cm. - 5. Av mässing, med runt skaft och slät kula samt två kransar om nio armar med vardera en ljushållare, överst fem kransar med stiliserade stjärnor och rosor. Höjd cirka 70 cm. Anskaffad 1957. - 6. I kapellet i ringkammaren, cy- linderformad ljuskrona av glas med stomme av svartlacke- rat järn, med åtta armar, fyra med ljushållare, fyra med glödlampor. Höjd cirka 70 cm. Anskaffad 1989. En ljuskrona upptages i 1594 års inventarium. Den note- ras 1680 med tillägget "odogl." Från 1737 till 1889 upptar inventarierna inga ljuskronor. Lampetter: l. 2 st för vardera ett ljus, med oval väggplåt av hamrad och punsad mässing med blomstermotiv. Höjd 20 cm, bredd 12 cm. 1900-tal. Flankerar sakristiefönstret. - 2. l st för två ljus, med rektangulär väggplåt med avfasade hörn, av hamrad och punsad mässing, höjd 50 cm, bredd 30 cm. Troligen 1930-tal. Gåva till prostparet Jacobsson från Grötlingbo församling vid prostens pensionering 1938. Gåva till kyrkan 1997 av sonsonen Per Jacobsson. 11 2 -3. 2 st. för två ljus, av hamrat och svartlackerat smidesjärn. Höjd 15 cm, bredd 32 cm. Tillverkade och skänkta 1945 av i Grötlingbo internerade tyskar. - 4. 6 st. i form av ovala ringar av svartlackerad järnplåt, med hållare för tre lysrör. Höjd 37 cm, bredd 40 cm. Fyra i koret, två i ringkammaren. - 5. 2 st. som föregående men mindre, runda, för ett lysrör. Höjd 24 cm. I sakristian. - Vid snabbinventeringen 1923 noterades 2 st. ljusarmar av trä för vardera 2 ljus. Bredd 17,5 cm. Ljusstakar: 1. 2 st. av mässing (fig. 138), runda med pro- filerat skaft, för ett ljus, avslutade av ljus pigg. Höjd 30 cm. Troligen de stakar av mässing som nämns redan 1594. - 2. 2 st. av porslin (fig. 139), vita och blå, med runt kannelerat skaft och rund fot på fyrkantig bottenplatta. Stämplad Rör- strand. Höjd 35 cm. 1849 upptas för första gången "4 Ljus- stakar af glas", 1860 av "Glas och Porcellain" . - 3. 2 st. av mässing för tre ljus, med rund fot. Höjd 36,5 cm. Cirka 1900. -4. 2 st. av mässing för ett ljus, runda, med ljuspigg. Höjd 15 cm. 1900-tal. -5. 2 st. av mässing för ett ljus, med runt skaft och profilerad fot. Höjd 11 cm. 1900-tal. - 6. 2 st. av tunn mässingsplåt, för ett ljus, med runt skaft och halvklotformad fot. Höjd 11 cm. - 7. l på predikstolen av mässing, med rund fot och droppfångare. Under foten ris- tad text: GRIESE, LUBECK, HANDARBEIT. Höjd 16 cm. 1900-tal. - 8. 2 st. för ett ljus, med runt skaft och fot av vitt glaserat pors lin med brun vulst och droppkant. Höjd 22 cm, fotens diameter 20 cm. Gåva 1927 av Arvid Matts- son, Kattlunds. - 9. Av mässing, sjuarmad, med runt profi- lerat skaft. På foten ristat: GÅVA AV SYFÖRENINGEN 1937. Höjd 66 cm, bredd 67 cm. - I 0. 6 st. av svartlackerat järnsmide. Höjd 85 cm. Inköpta 1963. - 11. Av silver, fyr- kantig, stämplad A E C, bock?, ring och årtalsbeteckning för 1947. Nära nedre kanten ristat: GÅVA TILL GRÖT- LINGBO KYRKA AV CKF AVD 1971. Höjd 7,5 cm. Används vid dop i kapellet i ringkammaren. - 12. Av glas, kubformade, på altaret i ringkammaren. Höjd 5 cm. Anskaffade 1989. - 13. Ljusbärare (fig. 140) av svartlack- erat smidesjärn, krönt av ett kors, med hållare för cirka 60 ljus. Höjd 190 cm. Tillverkad 1992 av Kurt Lundgren, Eke. 113 INREDNING OCH INVENTARIER 9 1 Fig. 138. Ljusstakar av mässing, omtalade 1594. Foto G. Ström 1999. GF. Brass candle.l"licks, mentioned in 1594. 1594 ägde kyrkan två tennljusstakar och två mässings- ljusstakar. De förra saknades 1680. Textilier Altarbrun av vitt mönstrat linne, broderat med IHS i gult, blått och guldtråd samt blå kors och dekor i flera färger. På fodret broderat: "Gåva från Grötlingbo kyrkliga syförening 1960". Höjd 13 cm. Komponerat av Monica Bertilsson, Gotlands hemslöjd.114 Antependier: I. Av röd sammet (fig. 141) med applika- tioner, på mitten gult kors kantat med en smal guldgalon, på sidorna ti ll höger ett lamm, till vänster bokstäverna "I. H. S." Höjd 90 cm, bredd 245 cm. Upptages 1913 som "nytill- kommet" (vis prot). Sannolikt utfört av Helena Anschiitz, Yisby. 115 Avskrivet 1965, renoverat 1978. - 2. Av mörk- grönt ylle med broderier i vit tråd, latinskt kors omgivet av alfa och omega. Anskaffat från firma Liturgisk utrustning, Brärnhult, 2000. Fig. 139. Ljusstakar av porslin, Rörstrand ca 1850. Foto 1997. Porcelain candlesticks, Rörs/rand c. 1850. Mässhakar: l. Av svart sammet, i genombruten silverga- lon ett latinskt kors på ryggsidan och besättning utmed kan- terna. Längd I 17 cm. 1792 inköptes från "Handelsmannen Herr Lars Lange" en ny mässhake, av svart manchester- sammet med silvergaloner, "bägge Kyrckorna tillhörig, hwilcken Grötlingbo Kyrcka äger 2/3 delar och Fide 1/3 del, .. . wid sorgens anläggande effter Högst Salig Hans Kongl: Maij:t GUSTAF ill."116 Mässhaken betecknad re- dan 1889 som bristfä llig, 1901 som mycket bristfällig. Till högmässorna lånades den röda mässhake, som Fide an- skaffat 1779. Avskriven 1965 (inv.), 1976 påträffad på sakristievinden. Nu i Gotlands Fornsal (inv.nr Dep. C 1455: 1). - 2. Av rött siden med gaffelkors av vitt siden, de- korerat med likarmade kors samt smalt kantbroderi av guldtråd i läggsöm. Höjd l I 0 cm. Enligt inventariet an- skaffad 1935, enligt 1947 års inventarium ägd gemensamt med Fide. - 3. Av mönstrat vitt ylletyg, på ryggsidan la- tinskt kors i flera färger med Kristusmonogram i guldtråd 92 GRÖTLINGBO KYRKA på blå botten, på framsidan pentagram inom cirkel. På fo- dret broderat: "LIBRAR1A I KOMP. M. S. A. (= Märtha Swartling-Andersson) I 1957". Höjd 108 cm. Tillhörande stola av mönstrat siden, vändbar, vit och röd, med Kristus- monogram av påsydda guldgaloner. Längd 240 cm. -4. Av grönt ylletyg med vitt konstsidenfoder, på ryggsidan vitt gaffelkors med röd rektangel med Kristusmonogram i guldtråd, på framsidan likarmat kors. Höjd 117 cm. An- skaffad 1960. Tillhörande stola, av samma slags tyg med tre kors av påsydda guldgaloner, längd 243 cm. - 5. Av blåvio- lett ylle med invävda ränder i rödbrunt och svart, på ryggsi- dan tre vävda kors med broderier av guldtråd i läggsöm. Längd 122 cm. Gåva 1964 av Grötlingbo kyrkliga syför- ening. Till denna hör en stola, av violett ylletyg med blått foder, vid ändarna frans av guldtråd samt Kristusmono- grarn i påsydd guldtråd. Längd 255 cm. Gåva 1960 av vice pastor Karl Erik Johansson. 11 7 Kalkkläden: 1. Av vitt linne. Nära ena långsidan Kristus- monogram broderat i gult. Mått 60x58 cm. Anskaffat 1946. - 2. Av samma gröna ylletyg som den gröna mässhaken (nr 4), med likarmat kors, kantat av guldgalon. Mått 48x48 cm. Anskaffat 1960. -3. Av vitt och grått linne i dubbelvävnad, på mitten stort likarmat kors. Mått 40x47 cm - 4. Av sam- ma mörkgröna ylletyg som det gröna antependiet (nr 2), med likarmat kors och kantband av guldgalon, anskaffat 2000. Bursor: 1. Av vitt siden, med likarmat kors, kantat av guldgalon. Mått 22,5x22,5 cm. Anskaffad 1960. - 2. Av grönt siden, dekor som föregående. Mått 20x20 cm. An- skaffad 1960. Fig. 140. Ljusbärare av svartlackerat smidesjärn, tillverkad 1992 av K. Lundgren, Eke. Foto G. Ström 1999. GF. Black lacquered iron candlestick, made in 1992. ;;:-:-:~ ............... ............. ·.···· "' .._.. ..~- ..... ·:t:'-+:.;. l (, ' :-< , . \' ~~..~~~Nll: Fig. 141. Detalj av antependium av röd sammet med applikationer. Anskaffat före 1913. Sannoli kt utfört av Helena Anschlitz, Visby. Foto J. Räisänen. GF. Detail oj antependium, red velvet with e111broide1y and applique. Made before 1913, p1v bably by H. Anschiitz, Visby. INREDNING OCH INVENTARIER 93 Predikstolskläden: 1. Av röd sammet med guldfrans och broderad text i gul tråd: "Saliga äro I de som höra I Guds ord och I gömma det. I Luc. 11 :28." Upptaget i 1913 års inven- tarium som "nytillkommet", sannolikt anskaffat samtidigt med det röda antependiet (nr I). - 2. Av linne i vit och grå dubbel vävnad, med invävd krona över likarmat kors. Höjd 21 cm, bredd 49 cm. Anskaffat 1979. - 3. Av linne i vit och violett dubbelvävnad, med invävt likarmat kors med fyra mindre kors i svicklarna. Höjd 21 cm, bredd 49 cm. An- skaffat 1979. -4. Av grön dubbelvävnad, med invävd duva samt kors inom snedställd kvadrat. Höjd 20 cm, bredd 49 cm. Anskaffat 1979. Används i tornkapellet.-5.Av samma mörkgröna ylle som det gröna antependiet (nr 2). Anskaffat 2000. Försvunna textilier Ett altarkläde noteras 1594 och 1680. 1753 års inventarium upptar ett gammalt rött altaskläde, grovt, och ett dito av lärft med spetsar, söndrigt och förs litet. I räkenskaperna för 1846-1847 görs en utbetalning rörande ett nytt altarkläde, enligt 1849 års inventarium vitt. Under detta fanns ett äldre rött. Den 3 oktober 1872 inköptes "15 fot Svart Kläde, till Altarets beklädning". J JS "En gammal chorkappe" noteras 1594 och 1680. Den kom till användning, när " 1704 ... förfärdigades et lijtet bord til Grötlingbo Kyrlåa, ... gjordes ock af en gammal Munkkåpa et lijtet täcke derpå." 1757 var täcket "gammalt och aldeles förslitit". J J9 Ett röcklin noteras 1594 och 1680. Sistnämnda år note- ras ingen mässkjorta. " 1700 d. 30 Oct. blef en ny Sletzings Mässeserk förfärdigat af hust: Elizabeth och Jungfr. Anna Judichaeris, J20 och det til Grötlingbo kyrlåa." 1594 fanns två mässhakar, 1680 endast en. Denna omta- las 1757 som en mässhake av röd sammet, bortlånt till Fide kyrka. Den kasserades 1779 som oduglig. "1707 d. 25 De- cemb. blef första gången brukad den nya Messehakan, hwilken Handelsmannen Ehreborne och wälförn. Herre Anton Efwartsson BulmeringJ2J til Grötlingbo Kyrlåa för- ärdet, af rödt Sidenplyss med gullspettzar, af48 dlr sölf:mts wärde, för hwilken förähring honom önskas lycka och wäl- signelse af Gudj." 1757 var mässhaken trasig. Den lagades 1758 men var 1788 "aldeles odugelig". Ett kalkkläde nämns första gången i 1757 års inventarium som en "gammal och söndrig utsydd duk, som lägges öfwer Kalcken", med tillägget "odugelig." 1757 fanns också "en hwit Florsduk med gullblommor i hörnen och till samma behof, förärd af Pastorskan Broander 1753", 122 med tillägg "casserad 1783 då ny kom istället". Ett tillägg ti ll samma in- ventarium beskriver den som "l Ny Hwit Silkesduk med strödda gullblommor uti , till at lägga öfwer Kalck och Disk på Altaret, förärd af Mademoiselle Juliana Charlotta Hägg l 783". J23 1836-37 inköptes "En hvit Duktil Kalken". 33 38 Fig. 142. Karta över gravhällar i kyrkgolvet. TORNET OCH 36 Uppm. Jan Utas 2001. VÄSTRA DELEN AV LÅNGHUSET Plan showing the loca­ tion oj grave slabs in DM JO 0 3 4 5 JO M 6 20 32 7 16 24 37 the churchf/001: .--f-? Il I '> J,,... f-- 3 1 2 8 ?"""' ~ ~ /[ "' 30 r .... r ~-4 ~ KORET 94 GRÖTLINGBO KYRKA Fig. 143a. Medeltida gravhäll av rödaktig kalksten (nr 2), med run- inskrift. I korgolvet. Foto ATA. Medieval limestone grave stab with runic inscriptio11, in the chancel f/001: 1837-38 inköptes för första gången ett predikstolskläde, ett "öfverdrag af Sammet med fransar och Silfvergaloner öfver Predikstol pulpeten" . 1861 fanns" l Pulpetöfverdrag afSammet på predikstolen nytt. Skänk af Demoiselle Wen- nemo. Obs. Det gamla var söndertaget och använt till upp- hjelpande af Messhaken." Vid 1860 års visitation påtalas, att kyrkan saknar präst- kappa, fastän kyrkvärdarna redan vid inventeringen 1852 lovat anskaffa en sådan. 186 l noteras för första gången en prästkappa. Nya anskaffades 1872, 1891 , 1937 och 1955. 124 Kollektredskap Håvar: l. Ett par, med bjällra och holk, svart sammet med silvergaloner på stomme av läder, skaft av svarvat svartmå- lat trä. Längd l 70 cm, holk djup 20 cm, diameter 11,5 cm. Enligt räkenskaperna inköpta 1833-34. - 2. Ett par av vitt linne av samma slag som den vita mässhaken (nr 3), brode- rat ringkors, foder av brunt läder, ring av mässing och brun- målat träskaft. Längd 190 cm, holkens djup 20 cm. Enligt inv. anskaffade 1963. Kollekttavlor: Vid 1757 års visitation noteras för första gången "2:ne stycken Gamla Taftor, som brukas istället för håfwor" . De noteras i 1907 års inventarium men inte vid snabbinventeringen 1923. En liten helgonfigur av ek, som hittades under golvet vid l 956-1957 års restaurering, torde ha tillhört en av kollektskoporna (se ovan Träskulptur). Fig. l 43b. Medeltida gravhäll av rödaktig kalksten (nr 3), med run- inskrift. Insatt som sitthäll i korets södra mur. Foto ATA. Medieval limestone grave cover with runic inscription, used as bench in the south wall ofthe chancel. Gravminnen Medeltid: 125 1. Av grå sandsten (G 37), fragmentarisk, ut- görande övre hälften eller tredjedelen av en bildsten av den typ Sune Lindqvist kallar dvärgsten (fig. 73). Text, i över- sättning enligt GR: "Botvat .. . och (?) Härröd läto (resa) denna sten efter ... , sin moder(?)". Höjd 39 cm, bredd 48 cm. Funnen 1928 i en grav. Tidig kristen tid. Kan ha varit rest på kyrkogården. - 2. Av röd kalksten (G 35), med svagt trapetsoidal form (fig. 143a). På mitten latinskt kors med sockel. Armarnas ändar klöverbladsformade. Parallellt med kanterna text, i översättning enligt GR: "Katrin, Jo- hans husfru i Sundre, hon lät göra denna sten över sin mo- der Bottjaud, hustru till Jakob Siglaiks arvinge. Bedjen för hennes själ Pater noster". Stenens längd 188 cm, bredd 90-95 cm. I korgolvet, omedelbart norr om altaret. - 3. Av röd kalksten (G 36), insatt som sitthäll i korets sydmur, sö- der om högaltaret (fig. 143b). Stenen togs ut och lästes 1924. Härvid konstaterades att den till formen var svagt tra- petsoid. Kantens huggning visar att stenen varit lockhäll i en grav kista. Mitt på stenen konturristat likarmat kors med korsstav; på den senare och utmed stenens kanter text, i översättning enligt GR: "Botair mästare gjorde stenen efter Botaid, sin hustru, dotter till Jakob i Vetaborg. Vår Herre vare nådig alla deras själar ... Ole högg dessa runor .. . " - Längd 173 cm, bredd 80- 85 cm. - 4. Av grå sandsten, tra- petsformad lockhäll (fig. 144), på mitten skulpterat likar- mat kors av maltesertyp på korsstav med sockel. I korsar- marnas vinklar palmettornament, i övre vänstra vinkelfäl- tet en stiliserad druvklase, vid korsstavens nederdel spiral- formiga blad. På stammen runor, 1890 delvis läsliga men utan innebörd, nu oläsliga. Längd 185 cm, bredd 45-55 cm. I korgolvet, nedanför sitthällen. Det dekorativa fyrpasset kring korsarmarna är av samma typ som på en lockhäll (G 69) från Sproge kyrka, nu i Gotlands Fornsal och signerad Sigraf (SvK Go VIII:2 s. 66f.). Den stiliserade druvklasen är en för Sigraf speciell detalj, som återfinns bl.a. på den av honom signerade dopfunten i Aakirkeby och på en av säng- stolparna i födelsescenen på fonten i Grötlingbo (fig. 124). Lockhällen liksom dopfunten tillskriven Sigraf. 126 - 5. Av grå sandsten, fragmentarisk, utgörande övre delen av en häll med konturristat likarmat kors med en smalare arm, sannolikt övre änden av en bärstång. Bredd 65 cm, bevarad längd 40 cm. I korgolvet vid norra muren, norr om högalta- ret. - 6. Av mörkgrå sandsten (fig. 145), romansk lockhäll, lamm med stav med ringkors i upphöjd relief. Korsstavens mittparti borthugget. Mitt på stenen ristat Roes bomärke in- om sköldliknande kartusch. Längd 175 cm, bredd 55 cm. I golvet under tombågen. Lammet med korsstaven finns också på den av Sighraf signerade lockhällen från Sproge kyrka (SvK Go VIII:2 s. 66f.). Möjligen är lockhällen ut- förd av Sigrafs verkstad. 127 - 7. Av röd kalksten, rektangu- INREDNING OCH INVENTARIER 95 I \ \ \ / I I ,_ Fig. 144. Romansk lockhäll av grå sandsten (nr 4), med stavkors i relief. Tillskriven Sigraf. Uppm. Bo Lindwall 1940. ATA. Romanesque grave cover oj grey sandstone, with relief cross. At­ tributed to Sigraf 96 GRÖTLINGBO KYRKA Fig. 145. Romansk Iockhäll av sandsten (nr 6), med lamm bärande korsstav. Sekundärt bomärke. Foto 1997. Romanesque grave cover ojsandstone, with lamb ca n y ing a cross. The owner 's mark is seconda1y. lär, med dubbel ristad kantrand. I bandets hörn ristade enkla likarmade kors, det övre högra bortnött. Mitt på ste- nen ristat ringkors på stång, på avtrappad sockel. På det högra kantbandets nedre del möjligen utplånad text. Över stammen nedanför ringen ristad sköldliknande kartusch med bokstäverna M R, mellan dem bomärke, sannolikt Roes. Längd 220 cm, bredd 150 cm. Medeltida, kartuschen sekundär, sannolikt efterreformatorisk. I golvet under tom- bågen, något söder om mitten. - 8. Av rödaktig kalksten, rektangulär. I hörnen ristade cirklar, mellan dem ristat band, mitt på stenen ristat ringkors på stav med rund sock- el. Längd 240 cm, bredd 135 cm. I ringkammaren intill nor- ra muren. 128 Nyare tid: 9. Av röd kalksten. Ytan är vittrad, och stenens nedre parti saknas. På mitten sköldliknande kartusch med delvis utplånat bomärke. Text i upphöjda bokstäver runt al- la fyra sidorna, av vilken kan läsas namnet KLAWES och spridda bokstäver. Text (enligt Säve ca 1850; det senare år- talet enligt Kristiansson 1890): 1565 DE ... KLAWES KOPWERF SIFRIDSON DEM GOT GNEDIG SII ... 1566 ... KOPWERF SIFRIDS DOOTER DER GOT GNEDIG SII (1565 . . . Klaus Kopwerf Sigfridson, som Gud må vara nådig . . . 1566 ... Kopwerf Sigfridsdotter, som Gud må vara nådig). Därunder vapensköldliknande kartusch med bomärke, kanske Sles eller möjligen Roes, omgivet av bokstäverna G I och K. Längd 125 cm, bredd 110 cm. Vid långhusets västra mur, söder om tombågen. Vid Gadds besök ca 1930 låg stenen utanför tomdörren. De båda årtalen gäller tydligen två syskon. 129 - I0. Av röd kalksten (fig. 146), ursprungligen rektangulär, nu nedåt av- rundad, i tre delar, sammanfogade med murbruk. I upphöjd relief mitt på stenen kalk, till vänster om denna hostia, inom rund kartusch. I hörnen primitivt utformade evangelistsym- boler. Parallellt med övre kortsidan två och utmed långsi- dorna ett band text i upphöjd relief. Läsning (kompletterad enligt Wallin): (ANNO DOMINI 1571 FERIA 3 PENTE- COSTES OBIIT VENERABILIS VIR DOMINUS OLAU)S JONJE MINISTER HVIVS I ECCLESIJE CUIVS I ANIMA REQVIESCAT I IN (PACE) (=Herrens år 157 1 tisdagen efter pingst avled den vördnadsvärde mannen, herr Olaus Jonre, präst vid denna kyrka, vars själ må vila i frid). De följande orden oläsbara. Sekundär rist- ning till vänster om kartuschen med kalken text (med bör- jan kompletterad efter Kristiansson) : (ANNO 16 .. ) I DEN 22 . .. I D0DE DE... NEL. . . I MAN I MARTEN JACOB- SEN I KOVPARFVE I OCH LIGGER I HER VNDER I BEGRAFVEN/GVDGIFVEHA... /ENGLAEDLIGOP I STANDELSE I PAA DEN VD I TE RSTE DAG. Nedan- för texten vapensköldsliknande kartusch med Kauparve bomärke. Höjd 190 cm, bredd 125 cm. I ringkammarens golv, nära västportalen. Vid Säves besök i mitten av 1800- talet låg stenen på kyrkogården. - Stenarna nr 9 och I 0 tor- de vara huggna av enligt Steffen danska stenhuggare, som i slutet av 1500-talet var verksamma på södra Gotland. Gravstenar liknande dem i Grötlingbo, med upphöjda bok- stäver och stenhuggarverktyg, finns vid Vamlingbo och Sundre kyrkor. 130 - 11. Av röd kalksten, på grund av skador utmed vänstra långsidan avsmalnande nedåt. Kartusch med bortnött bomärke omgivet av initialerna I. K., därunder ris- tad text parallellt med kortsidorna. Läsning (kompletterad enligt Kristiansson 1890): IACOB KATILVND I MED SIN KIERRE HVSTRV I (KIERSTINE OLLUFS) DA- TER I HEN(SOF UT)I HERRE(N I ANNO 15)79 ... (AU- GU)STI .... Längd 160 cm, bredd 80 cm. I långhusets golv, norr om portalen. Låg vid K.ristianssons besök 1890 "vid skeppsdörren". 131 - 12. Av ljus sandsten, fragmentarisk, endast övre högra hörnet bevarat, med evangelistsymbol i relief inom dubbla ristade cirklar. Inom ristad kantlinje, in- svängd vid evangelistsymbolen, ristad text parallellt med kortsidorna: . . . N 18 SEPTEMB. I ... EN ERLIG DYDIG OC/ (HUST)RYELSEIACOBS D./ ... NDERBEGRAF- VENISO/ ... MELGVDGIFVEHENDE/ ... OCHTRO. CHRISTNE EN/ . . . STADELSE PA DEN YDERSTE DAG. Mått 80x80 cm. I ringkammarens golv, framför in- gången till murtrappan. - 13. Sten, som enligt Kristiansson 1890 låg "på prestgården" men ej kunnat återfinnas. Text enligt Kristiansson 1890: "Anno 160 l den l 8 april er sali- gen hensofven i Herren erlige velact mand Hilbrand Kop- arve dommer her udi Ege ting oc ligger her begrafven. Gud vere hans si el nadig Amen. Anno 1660 d. 18 november hen- sof udi Herren erlig oc gudfryctig qvinde Pernille Peders- dater, som lefde med sin husbonde hederlig oc velact mand Hillebrand Olufsen udi egtenskab 15 aar, hendis alder 38 aar, o. s. v. (slutönskning). H. (Kauparve bomärke) 0. s.k." (= Hillebrand Olufsen, Kauparve).132 - 14. Av mörkgrå sandsten, rektangulär. Längs kanterna ristat band med in- skription på danska, därinnanför ristad text i versaler paral- lellt med kortsidorna. Text, skadad och endast delvis läsbar: MIN D0D DEN HAVER EN ... I .. . SUELEN I ABRA- HAM ... /HERLIGERBEGR . .. /LAVRIDSANDER ... I LANDSD0MER ... Nedanför skadat parti textfragment: LIGGER ... I QVIN... , därunder LIGGER OC ... HÄR BEGR ... I FORDUM HUSBONDEN PÅ . .. I LUNDS GARD NILS OLOF ... /WAR FÖDD D: 24 IUN: ANNO 16.. I OCH DÖDD D: 27 NOY: . .. I THES ALDER VAR 58 .... Längd 200 cm, bredd 100 cm. I golvet vid ringkam- marens södra mur. 133 - 15. Av röd kalksten, rektangulär med de yttre hörnen avfasade. På stenen initialerna L., K. och A. K., omgivande Kattlunds bomärke uppochnedvänt. Längd 250 cm, bredd 140 cm. Ligger sedan 1863 som trappsten utanför långhusportalen. 134 -16. Av röd kalksten, med ristad text parallellt med kortsidorna: IHESUS 1-Grörlingbo INREDNING OCH INVENTARIER 97 Fig. 146. Gravhäll av röd kalksten (nr I0), lagd över kyrkoherden Olaus Jonre, död 1571. Sekundär text. Foto G. Ström 1999. GF. Red li111.es1011e grave stab, in 111e11101y oj Vicar Olaus JonCI!, 1571. Wirh secondary inscriprion. CHRISTUS I N(OST)RA SALUS I HOC IACET IN TVMVLO DOMINYS PAVLVS SEVERINI I CLARVS IN HAC PRA<:CO QVI FVIT ANTE DOMO I NEC NON CARA EJVS CONJVNX DOROTHEA STVBfEA I QVOS MORS SEJVNXIT, CONGREGAT. ECCE MODO I HOS ITA NYNC IVNGIT, NE SEJVNGENTVR IN fEVUM, I SED IVNCTI VT DOMINYM CONCELE- BRARE QVEANT. I OBIIT ILLA ANNO 1620 I ILLE ANNO 1638. FERENDUM - SPERANDUM. (=Jesus Kristus, vår Frälsare! I denna grav vilar Herr Paulus Seve- rini , vilken tillförne i detta hus var en framstående ledare (härold); liksom också hans kära hustru Dorothea Stubrea, dessa, vilka döden har skilt, sammanför han nu. Se på så sätt förenar han dem nu så att de aldrig i evighet behöva skiljas utan förenade må kunna prisa Herren. Döda hon 1620, han 1638. Fördraga - Hoppas). På stenens ena hälft, delad på längden, finns fem ristade likarmade kors, fyra i hörnen och ett på mitten, längd 7-8 cm. Stenens längd 230 cm, bredd 120 cm. I långhusets golv, nära tornbågens södra 98 GRÖTLINGBO KYRKA del, 1830 "nedanför altaret åt Söder" . Stenen har tydligen ursprungligen legat som altarskiva på ett nu försvunnet si- doaltare. Stenens odekorerade hälft torde ha varit underlag för ett altarskåp. Om någon del av stenen haft kälade kanter kan nu ej avgöras.135 Enligt Wallin låg stenen på kyrkogår- den. - 17. Av rödaktig kalksten, rektangulär. I hörnen rosor i relief, ovanför texten druvklase i relief inom kartusch, nedanför texten Kattlunds bomärke inom ristad kartusch. Parallellt med korts idorna ristad text i versaler: HER VNDER HVILER DEN SALIG MAND I OLEANDER- SEN KATTELVNDS FORDVM I DOMMER VDI EIKE TING VDI 16 AAR I SOM D0DE ANNO 1644 VDI SIT ALDERS I 52 AAR MED SIN SALIGE HVSTRV I ELSE MICHELS DAATTER SOM SALIGEN I HENSOF VDI HERREN ANNO 1658 I VDI HINDIS ALDERS 86 AAR. GVD GIF I VE DENNEN TILSAMMEN EN GLIED I ELIG OPSTANDELSE. Så följer sju rader uppbyggelse- text. Sådan finns också utmed kanterna, utan kantband. Längd 200 cm, bredd 120 cm. I ringkammarens golv. 136 - 18. Sten som ej kunnat återfinnas. Läsning efter Wallin: "Her vnder ligger begrafven Dygdigste qvindeApollone H. Nilses, som d!lldde a(nn)o 1659."137 - 19. Sten som enligt Gadd cirka 1930 låg utanför södra långhusväggen men ej kunnat återfinnas. Prydd med Hall.inge bomärke, omgivet av bokstäverna 0 S, därunder årtalet 1659. 138 -20. Av ljus- grå sandsten, rektangulär, med skadade långsidor. Text pa- rallellt med kortsidorna: LGGER HER VNDER BE I GRAFVEN TO HILBRND OCH I HANS B0RN HANS OC I BARBRA GVD GIFVE DEM I MED ALLE GVDS B0RN I EN GLJEDELIG OPSTANDELSE I ANNO 1660. Nedanför texten Kauparve bomärke, omgivet av initialerna H., 0 . S. och K (= Hillebrand Olufsen, Kauparve). Längd 180 cm, bredd 70 cm. I golvet rn.itt under tombågen. Initia- lerna H. 0. S. samt Kauparve bomärke återfinns även på al- taruppsatsen, målad 1669. 139 - 21. Av grå sandsten, rek- tangulär. I hörnen evangelistsymboler i reliefskulptur. R.is- tad kantrand och ristad text i versaler parallellt med kortsi- dorna: ANNO I 1662 I HER LIGGER FIRE B0RN SMAA I HANS NIELS LAURITZ OSCAR I NEC APPOLLONE DEN FIERDE ER I SOM LIGGER HOS SINE BR0DRE HER I GUD LOD OS LEFVE EN STACKED TID I AT SKUE DENNE VERDENS IID I NU ERE VI FRI IFRA SORG OC N0D I VORE SIJELER ER I ABRAHMS SK0D I HORUM FILIORUM I PESTE INTEREMTO- RUM I PATER D(OMI)N(US) JAC(OBUS) JOH(ANNIS) TOFFTENIUS I PAST(OR) H(UIUS) ECCL(ESIJE) I MATER MARIA NICOLAIDES I FERENDUM ET SPE- RANDUM (= ... fadern till dessa barn som dött av sjuk- dom, herr Jacob Johansson Tofftenius, denna församlings kyrkoherde, modern Mariche Nilsdatter. Man måste för- draga och hoppas). Nedanför texten kartusch. Nederst på stenen ankare, eventuell annan dekor bortnött. Längd 145 cm, bredd 80 cm. I ringkarnmarens golv, vid södra muren. - 22. Av ljusgrå kalksten, inom svagt ursk.iljbar kartusch Kauparve bomärke. Nästan helt bortvittrad text. Läsning av Gadd cirka 1930: "Anno 1666 den 20Nv. d!lldes.AnneHil- lebrandtzd(atter) Koparfve oc ligger h under begrafven ... aar och d!llde i hendis 84 aar. Gud gifve hende med alle tro christne en glredelig opstandelse paa den uderste dag. H 0 S K" (= sonen Hildebrand Olufson Koparve). På stenens nedre parti: " . .. ligger begr(afv)en den erlige (men) nu den sali(ge) mand Peder (Ja)cobson (Koparfve) ... anno 165. (den) 22 april han ... leved med sin hustru i 36 aar. Gud gifve hannem en glredelig opstandelse."140 Längd 180 cm, bredd 100 cm. I ringkammarens sydvästra del, nära den västra muren. - 23. Av mörkgrå sandsten, fragmentarisk, utgörande övre högre hörnet av en gravsten. Vid stenens övre kortsida, ursprungligen på rn.itten, ringforrn.ig kar- tusch i relief, i övre högra hörnet evangelistsymbol i cirkel- format fä lt, därunder ristad kontur samt text i ristade versa- ler: ANNO 16 .. I ..NI (M)ARICHE NILSD(ATTER) I BE- GRAFVEN I ... TRO ... CHRISTELIG ... I SE PAA DEN UTI S .... Höjd 60 cm, bredd 85 cm. Lagd över kyrkoher- de Jakob Johansson Tofftenius' första hustru, död 1667. I långhusets nordvästra del, intill trägolvet under orgeln. - 24. Av mörkgrå sandsten, rektangulär, med reliefdekor, i hörnen evangelistsymboler, mellan dem band med putti och bandrosetter, rn.itt på stenen inom oval krans med band korskröntjordglob, omgiven av Fadern, Sonen och den he- lige Andes duva. På stenens övre del ristad text parallellt med kortsidorna: HER . VNDR . HVILERS . TINGSDO- MAREN I MODER I. L. D. OCH . HANS 3 BAREN R. 0. S. I A. 0. S. P. 0. S. GVD . GIFVE. DEM . EN I FRÖG- DEFVL. VP. STANDELSE. PA VTERSTA. DAGEN. På stenens nedre parti årtalet 1668 och initialerna NBS inom cirkulär ram. Längd 190 cm, bredd 115 cm. I golvet under tombågen, vid södra muren. Att tingsdomare nämns tyder på att stenen avser Kattlunds gård. 141 - 25. Av mörkgrå sandsten, rektangulär, med reliefdekor. I hörnen evange- listsymboler. Nedanför texten ristad kartusch med bokstä- verna I H S och M P D, nedanför kartuschen dödskalle och benknota. Text parallellt med kortsidorna, delvis skadad, här kompletterad efter 1830 års inventarium: HER VNDER DENNE (STEEN) I HVILER ERLIGE (OCH VELACHT) MA I ND HILLEBRAND AND(ERS)S0N I GVD VDEN I MEIN S(OM DER)VED (I ECH)TESKAB MED SIN I (KJERE HVST)RV (DEN ER)LIGE OC GVDFRYT I (l)GE KO(JNE) MARGRETE PEDERS DATER VDI I 35 AAR GIF OS DER AT KOMME FORVIST I SOM OS HAR LOVET IESVS CHRIST AT I LIVE DER (TILL- SA)MMEN MED JEVIG GLJEDE I AMEN DENNE SA- ~ LIG MAND VED D0DEN I AF GIK EFTER DEN GAM- I LE YIJS OC SKICK I DEN ER TLIFELIS OVER ALT D0DEN SPARER I INGEN GESTALT MEN GIOR AL- LE FATIG OC I RlGE !EVIG LIGE I SIT !EVIG HIMME- RIGE VED I D0DEN AF G(ICK) I FRIG ARVE GAAR DER MA I ND SKREF ANNO 1668. Vid nedre kanten: KIERKEN FOR STANDERE VAR HAND VDI 8 AAR I HANS GANSKEALDER ER 63 I SIN 18 IANVARI. Pa- rallellt med övriga kanter ett tänkespråk på danska. Längd 190 cm, bredd 110 cm. Stenen Jjgger i ringkammarens golv, men låg 1830 mitt för korbänken. Initialerna I H S åsyftar sonen, Jöran Hillebrantsson, och förekommer till- sammans med Frigsarve bomärke målade på altartavlan 1669; M P Där initialerna för den på stenen nämnda hust- run. - 26. Av mörkgrå sandsten, fragmentarisk, utgörande övre vänstra hörnet av en gravsten. I hörnet reliefskulpterad evangelistsymbol : ängel i cirkulärt fä lt. Text i ristade versa- ler parallellt med stenens kortsidor: ANNO 1669 ... I HEN- SOF VDI H ... I GYDFRYCTIG HY .. . I OC LIGE(R) HER . .. /YAAR89 (A)AR .. . /MED ALLE (S)ALIG .... Höjd 75 cm, bredd 55 cm. Vid tombågens norra anfang, delvi dold av glasväggen mellan långhus och ringkamma- re. - 27. Av mörkgrå sandsten, med reliefskulpterade evan- gelistsymboler inom cirkulära ramar i hörnen, mellan dem skriftband. Rektangulär inhuggning i stenens nedre högra hörn, sekundär. & stad text parallellt med kortsidorna: HER YNDER LIGER BEGRAF I EN ERLIG OCH V ÄLACT MAND I PEDER RASMUSSON KATELVNDS I FORDVM DOMMER I HALLE TING VDI I 6 AAR OC VDI EICKE TING I VDI 13 AAR I OC ... KIRKENS FORSTANDER VDI 30 AAR I ... LITIT VDI 10 AAR AB 17.3 AAR I HENSOF SALIG I HERREN DEN 7 (M)AJ I 1671 YDI HANS ALDERS 57 AAR OC FORYENTER MED ALLE TRO. CHRIS I TNE EN GLJEDELIG OCH JEREFUL OPSTAN I DELSE PAA DEN VDERSTE DOMMEDAG. I den följande mycket nötta texten kan ur- skiljas 13 NOY. 1721 och 30 OCTOBER. Längd 190 cm, bredd 120 cm. I golvet under tornbågen. 142 - 28. Av mörk- grå sandsten, fragmentarisk, endast undre delen av stenen bevarad. Utmed kanterna ristad rand med indrag vid hör- nen. Stenens rnittparti nu täckt av ljusbärarens fotplatta. Text i ristade versaler: FERENDUM (fördraga). Längd 110 cm, bredd 95 cm. I långhusgolvet, nära tombågens norra vederlag. Stenen är av samma material som de stenar den äldre Tofftenius låtit lägga över sina i späd ålder avlidna barn och sin första hustru, Mariche Nilsdotter. Det latinska ordet tyder på prästerlig gravsten. Stenen torde därför vara lagd över Toffterui svärfar och företrädare, Nils Olofsson, död 1673. - 29. Av mörkgrå sandsten (fig. 147), rektangu- lär, med reliefdekor. I hörnen evangelistsymboler, mellan de båda översta den Uppståndne omgiven av två änglar och flankerad av timglas och dödskalle, nederst två kartuscher INREDNING OCH INVENTARIER 99 Fig. 147. Gravhäll av sandsten (nr 29), lagd över tingsdomaren Lars Åkerman, död 1687. Foto G. Ström 1999. GF. Grave slab ofsa11dstone, in memory ofJudge Lars Åkerman, 1687. med oläsliga texter, inom kantrand ristad text med versaler parallellt med stenens kortsidor: ANNO 1687 DEN 14 AU- GUSTI DÖDE I ÄREBORNE OCH YELACHTADT MAN I LARS PERSON ÅKERMAN FORDYM /TINGS- DOMARE TIL HOBORGS OCH I EIKE TINGEN OCH LIGGER HER YNDER I BEGRAFVEN YDHI SIN ÅL- DERS 35 ÅHR. I GYD GIFYE HONOM MED ALLA CHRIST I TROGNE EN FRÖGDEFYL VPSTANDELSE I PÅ THEN VTERSTA DAGEN I PSAL. 71 VERS (20) (cit) jämte Kauparve bomärke. Längd 210 cm, bredd 125 cm. I golvet under tombågen, vid norra muren. Enligt 1830 års inventarium låg stenen "Nedan för altar Skranket, midt för Ingången till Sacristian". 143 - 30. Av grå sandsten, rek- tangulär, inom kantrand text parallell med kortsidorna: "ll- lo tenui marmore I tegitur sacrum & venerabi le par I vere 100 GRÖTLINGBO KYRKA insignium parentum I et clarorum annis ac meritis conju- gum: I qvorum alter fuit I Admodum Reverendus & claris- simus Vir I D(OMI)N(US) JACOBUS JOH(ANNIS) TOFFfENIUS I S(acri) Min(isterii) Senior. I ultra qvin- qvaginta annos hujus ecclesire I PASTOR I Qvi anno 1625 natus; 1653 ordinatus; 1653 & 1670 I conjugatus; 1703 de- natus, celeberr: officio deductus I HIC SITUS EST. I Alte- ra, I natal ibus, Pietate, morum gravitate, annis, oeconomia I spectatissima Matrona I ANNA NIC(OLAI) FIL(IA) GARD!EA, I duorum pastorum conjux, novenre prolis ge- nitrix I sed undenre nutrix fuit. I Auspiciis divinis, I magno ultra sexum an i mo, ingen(i)ti ac inusitata industria, I Iabore & nisu paucis imitabili, I obstantelicet I domi, re angusta, foris insultu inimicorum I sex filios Musis sacravit, I sacra- tos in viras spectabiles, & gerendis in Eccl(esia) I & Rep(ublica) rebus pares, raro exemplo, perduxit/ Qvae Na- ta 1634, conjugata 1653 & 1670, Denat(a) 1708. I justis fu- nebribus pie ipsi solutis, tumulo illata suo. I HIC SITA EST." (=Av denna tunna sten täcks ett heligt och vördnads- värt par, som i sanning var utomordentliga som föräldrar, och som makar var lysande av år och förtjänster. Den ene var den högvördige och lysande herr Jacob Johannis Toff- tenius, senior cleri, denna församlings herde i över femtio år. Han var född 1625, prästvigd 1653, gift 1653 och 1670, död 1703; efter sin högtidliga jordfästning vi lar han här. Den andra var husfrun Anna Nilsdotter Gardrea, utmärkt genom födsel, fromhet, sedligt allvar och hushållsskicklig- het, två kyrkoherdars hustru, nio barns moder, elva barns amma. Under gudomlig ledning, med en storsinthet utöver sitt kön, med en stor och sällsynt ihärdighet, möda och an- strängning som blott få skulle kunna efterhärma, trots trångmål i hemmet och ovänners förtal därutanför, helgade hon sex söner åt muserna, och genom ett sällsynt föredöme uppfostrade hon de så invigda till framstående män, lika skickliga att handha angelägenheter i kyrkan som i staten. Hon var född 1634, gift 1653 och 1670, död 1708. Sedan tillbörlig begravningshögtid i fromhet tillägnats henne, för- des hon till sin grav och vilar här). Längd 230 cm, bredd 150 cm. I korgolvet, 70 cm söder om högaltaret. 144 -31 .Av grå sandsten, rektangulär. Stenen har börjat falla sönder i skift. Ett parti av texten saknas. Text, parallellt med kortsi- dorna, kompletterad efter 1830 års inventarium: "en I Exuvias tego I VIRI I dum viveret. I Castissima pietate et amoenissima natura I Excellenti ingenio et ampla corporis structura I D(OMI)N(I) JAC(OBI) Tofftenii I nati 1675. I aevo juventutis domi forisqve belle collocato I alteri senio- rem tulit successitqve I 1704 in Statione past(oris) fortuna: I sociam adscivit festivam Virginem I Barbaram Mariam Bullmering .. ."(=Se, jag täcker lämningarna av en man, som i livet ägde den kyskaste fromhet och den mest behag- liga natur, en lysande begåvning och en ståtlig kroppsbygg- nad, herr Jacob Tofftenius, född 1675. Efter att ha tillbragt ungdomen på ett förnämligt sätt inom och utom hemmet hörsarrunade han sin faders kallelse och efterträdde honom 1704 i pastors ställning; till sin livsledsagarinna antog han den täcka jungfrun Barbara Maria Bullmering ...) Återstå- ende text bortnött och oläsbar redan 1830. Längd 200 cm, bredd 160 cm. I korgolvet, norr om högaltaret. 145 - 32. Av ljusgrå sandsten, rektangulär, med reliefdekor. I hörnen evangelistsymboler inom cirkulära ramar, inom kantrand överst Ronnings bomärke inom rund bladkrans. Text, ristad parallellt med kortsidorna, välbevarad: HER UNDER HVILAR I ÄHRLIG OCH BESKEDELIG DANNEMAN I SAL. NICLAS MICHELSSON RON I NINGES FOR- DOM KYRKWÄRD HÄR/IFÖRSAMLINGENI (lucka) ÅHR SOM I DODDE (lucka) I (lucka) ÅHR GAMMAL. I ITEM HANS KIÄRE MAKA ÄRLIG I OCH GUD- FRUCHTIG HUSTRO I SAL. GARTRUD MÅRTENS DOTTER/SOMDÖDDEI28. MAJI 1707 /OCHWAR67 ÅR GAMMAL GUD I FORLÄNE THEM BÄGGE EN I GLAD OPSTANDELSE. Längd 195 cm, bredd 115 cm. I långhusets golv, söder om nr 27. - 33. Av mörkgrå sand- sten, avsågad utmed vänstra långsidan. I de kvarvarande hörnen evangelistsymboler. Ristad text parallellt med kort- sidorna, kompletterad enligt Gadd cirka 1930: (HE)R UN- DER LIGGER I (BEGRAFVEN) FORDOM LENSMAN I . .. OCH W ÄL: I ... (SAL.) HANS HERMANS(SON I S)KOTTE SOM I HERRANOM AFS(OMNADE) ÅHR 1713 I ... AHR I ... HANS ÅMINNELSE. LIFVE I ... GNELSE. 146 Längd 170 cm, bredd 80 cm. I långhusgolvets västra del , nära orgeln. - 34. Av mörkgrå sandsten, rek- tangulär, i hörnen änglahuvuden i reliefskulptur. Inom ris- tad kantlinje ristad text parallellt med kortsidorna, i vilken kan läsas orden . .. DÖDDE 1763... Längd 175 cm, bredd 100 cm. Ungefär mitt i tomkammaren. - 35. Av mörkgrå sandsten med svaga spår av text, möjligen den "häll av sandsten, i tomrummet", som enligt Gadd omkring 1930 hade följande text: "Jag Anna Hansdott. i thenna grafuen vi lar hos Norkwia född ... min siäl . .. väl men l(ider ej) af synd, död, diefvul wärld ... ty hon har ewig ro hos Gud och Jesu ... född 1740 döde 1800 den 2. augusti." 147 Längd 90 cm, bredd 60 cm. - 36. Av grå sandsten med tre ristade lin- jer utmed kanterna, i hörnen sexpass inom dubbla ristade cirkelbågar. Ristad text i versaler parallellt med kortsidor- na: ANNO 1858 I HÄR UNDER HVILAR AFLEDNE I HUSBONDEN I LARS LARSSON I UDDVIDE I GRÖT- LINGBO ... I DEN 6. FEBRUARI 1785 I ... (DÖ)DD(E) 3. MAI 1856 Ps 46 ... I LARS NICLAS LARSSON I FÖDD DEN 3. DECEMBER ... I DEN 3. IULII 1856. Längd 185 cm, bredd 125 cm. I långhusets sydvästra hörn. - 37. Av mörkgrå sandsten med ristad rand parallellt med kanterna. På mitten stor oval kartusch, i reliefskulptur, med nu bort- INREDNING OCH INVENTARIER 101 nött text i upphöjda bokstäver, av vilken enstaka slutbok- stäver är synliga: . . . P I ... I I ... S I ... I. Längd 180 cm, bredd 125 cm. I långhusgolvet, omedelbart öster om nr 9 och 11. - 38. Av grå sandsten, med reliefdekor. I hörnen evangelistsymboler i cirkulära fält, med nu oläslig ristad text i versaler parallellt med kortsidorna, av vilken enstaka radslut återstår: ~ .. LIG OC I .. . EM I ... LIG ER I ... EM I .. . OC I .. . S. Längd I 85 cm, bredd 115 cm. Intill nr 37, ös- ter om denna. - 39. Av grå sandsten, fragmentarisk, utgö- rande övre partiet av en gravsten. De båda övre hörnen av- huggna. I ristning inom kartusch versalerna M H S. Bredd 80 cm, kvarvarande höjd 30 cm. I korgolvet norr om altaret, omedelbart väster om nr 3 1. -40.Av ljusgrå sandsten, frag- mentarisk, utgörande fjärdedelen av ursprunglig sten. I hörnet cirkulärt nedsänkt fält med evangelisten Lukas sym- bol i relief, på mitten kartusch omgiven av pillövskrans. Text saknas. Längd 62 cm, bredd 43 cm. Troligen 1600-tal. Funnen vid östra kyrkogårdsmurens omläggning 1999. I kyrkans golv finns ytterligare några hela eller fragmen- tariska gravhällar av sandsten med oläslig text och frag- ment av dekor. De största av dem har längden 230 cm, bred- den 110 cm. I sarnrna storlek finns i korgolvets förhöjda del ett halvt dussin stenar av mörkröd kalksten, utan text. En sådan häll, längd 230 cm, bredd 110 cm, ligger i långhus- golvet omedelbart söder om nr 23 och 33. Ås 1816 heter det i ett protokoll , att kyrkvärdar och sex- män tidigare begravts i kyrkan, som ett tack för deras oav- lönade arbete. De och kyrkoherden avsäger sig emellertid rätten och meddelar, att de som äger gravstenar i kyrkgolvet har rätt att ta bort dem och lägga dem på kyrkogården, dock först då kyrkan fått råd att skaffa sten till kyrkgolvet. Om- kring 1835 fanns enligt Martin Gustafsson 28 gravhällar i kyrkgolvet och 29 på kyrkogården.148 Vid kyrkogårdens nyplanering 1863 beslöts att alla äga- re till gravstenar på kyrkogården skulle föra bort dem e ller lägga upp dem vid norra kyrkogårdsmuren; i annat fall an- sågs de skänkta till kyrkan. 1873 bestämdes att stenarna vid muren skulle bortföras av ägarna; i annat fa ll skulle de an- ses som kyrkans egendom och ställas in i ringkammaren. 1878 beslöts att "Grafstenarne i koret från triumfbågen till altarskranket förflyttas längre ut i kyrkan och läggas i stora gången till golf och i ringkarnrnaren så långt de räcka" (stprot). Hällar, som ursprungligen legat på kyrkogården, har också använts för detta ändamål. Möbler Bord av furu, med skrivbordslåda och skiva med rundade hörn, på fyra ben. Höjd 82 cm, skivans längd 130 cm, bredd 79 cm. Skivan grön, underredet blågrått. Enligt räkenska- perna anskaffat 1858 och målat 1859. Nuvarande färgsätt- ning från restaureringen 1956-1957. 1704 "förfärdigades et lijtet bord .. . står inne i Sacristi- rummet". Stolar: I. Av furu , 4 stycken, med delvis svarvade ben förenade med slåar samt genombrutet ryggstöd. Höjd 112 cm, sittyta höjd 51 cm, si tsens framkant 45 cm, dess djup 40 cm. Enligt räkenskaperna anskaffade 1858 och målade 1859. Nuvarande färgsättning från 1956-1957. - 2. Stolar från 1956- 57 med flätad sits, i tomkapellet. Pallar av furu : 1. Omålad, med profilerad framkant (fig. 160), sammanfogad med dymlingar. Längd 86 cm, bredd 18-19 cm, höjd 13 cm. Den profilerade framkanten torde ursprungligen ha haft annan användning. Möjligen har den varit krönlist till det medeltida altarskåp, som avlägsnades i början av 1700-talet Ufr Lau, SvK Go VI fig. 728). - 2. Med kontursågade kanter, klädd med röd sammet. Bredd 60 cm, djup 30 cm, höjd 33 cm. Enligt inventariet omklädd 1951. Avsedd för högaltaret. - 3. Enklare, klädd med röd sarnrnet, gulvit färg. Bredd 50 cm, djup 28 cm, höjd 28 cm. Enligt inventariet omklädd 1951 . För predikstolen. "En pall med sidenöfverdrag, för kyrkogångshustrur" omtalas 1830. Den avskrevs 1889, då kyrkan fick" 1 ny kyr- kogångspall, skänkt af fröken Vendia Kinmark" . Den note- ras senast 1947 men tycks ha förkommit. Kista av ek (fig. 148), med järnbeslag och svagt kupigt lock med myntspringa, låst med tre lås. Blåmålad. Vid vänstra kanten, omedelbart under locket, rektangulärt fack med lock av omålad ek. Längd 108 cm, bredd 52 cm, höjd 60 cm, fackets bredd 21 cm, djup 11 cm. Enligt anteckning i 1757 års inventarium tillverkad 1771, med användning av lås och beslag från en äldre kista. Två nya lås inköptes 1779. Skadad och lagad 1975 efter ett inbrottsförsök. Fig. 148. Kista av ek, till verkad 177 1. Lås och järnbeslag från äldre kista. Foto 1997. Oak chest, 1771. Lock and iron bandsfrom an older chest. 102 GRÖTLINGBO KYRKA Fig. 149. Helgonfigur av koppar med emaljinläggningar, från Li- mogekrucifix, 1200-talet. Foto ATA. Saint, copper with enamel, from a Limoges crucifix. I 3th century. 1594 fanns "En Jarnbunden kircke kijste" och "En liden kaaber krdam , Danske Kirkelove I, s. 346. 89. 8 . Stolt, En predikstol från I 548, s. 59-68.-Densamme, En pre- dikstol som kyrkovetenskapligt källmaterial, s. 25-39. 90. Eiler Hardenberg, f. senast 1500, Lensmand på Gotland 1544-155 1, Rikshofmester 1559, d. 1565. Katarina Rosen­ krantz, död i Visby 1549. - P. Colding , Dansk Biografisk Leksi- kon IX, s. 359-362; SvK Go vol. 202 s. 36-37, 88, I JO-I 12. - Av tyska predikstolar från I 500-talet är enligt uppgift omkring 7% prydda med vapensköldar. P. Poscharsky, Die Kanzel, s. I 07. - Danska exempel visar att lensmanden hade att godkänna församl ingarnas inköp av inventarier. I samband med detta före- kommer att hans och hans makas vapensköldar avbi ldades på vederbörande föremål, utan att de givit något ekonomiskt bi- drag. -Sven Rask: Lensmand og kirker i Nordsj relland I 604-12, s. 127-128. För hänvisningar till danskt material tackas Marie­ Louise Jg>rgensen., Köpenhamn. 9 1. Enligt koncept till berättelse till prästmötet I 973, Grötlingbo N4. 92. Christian Jönsson Winther, f. i Visby, länsman, d. I 7 I 2. Adam Christiansson Winther, f. I 697, kronolänsman, båda bosatta vid Sallmunds i Grötlingbo, d. 1777, g.m. Elisabeth lsacksdolter Vickman., f. I 703. - Hallgren, s. 552, 555. 93. Johan Hindrich Dreutz, f. i Grötlingbo I 7 I 6 (se not I 03), löjt- nant, hovkvartermästare, d. I 785. Har målat predikstolen i Alva, predikstol och bänkar i Eke samt predikstol och läktare i Burs. - G. och K. Svahnström, Måleri på Gotland 1530-1830, s. 18 I f. 94. J. Tojftenius jr, Anteckningebok . .. , Grötlingbo Kl: I, ViLA. Se även föregående not samt efterföljande noter. 95. Initialerna tolkade med hjälp av Grötlingbo socken genom ti- derna, s. 15 I, 204, 2 14.-Målningen tillskrivs Dreutz i G. och K. Svahnström, Måleri på Gotland 1530-1830, s. 18 1. -Ännu vid mitten av 1800-talet användes korbänken av korkarlarna, som skulle leda församlingssången. Grötlingbo socken genom tider- na, s. 54. 96. Orgelns disposition: huvudverk: rörftöjt 8, principal 4 (delvis i fasaden), täckftöjt 4, waldftöjt 2, mixtur 3-4 chor, skalmeja 8; bröstverk, manual 2: gedakt 8, rörftöjt4, principal 2, nasal I 1/3, scharf 2, krumhorn 8; pedalen: subbas I 6, principal 8 (i fasa- den), kvintadena 4. - John Grönvall orgelbyggeri , anbud 20/1 I I 962, insänt från PÄ till BSt 317 I 963. GF 2217 I 963, Raä 14/8 I 963 och 30/ J 0 1963 menade att förslaget till orgelfasad borde bearbetas, vilket I 7 I I 2 1963 blev BSt:s beslut. I 8f 4 I 964 sände PÄ Karths överarbetade förslag ti ll BSt, som godkande det 28/4 och 26/5 1964. I 0/12 1964 hemställde PÄ hos BSt om godkän- nande av ändrad placering av orgelhuset, vilket ti llstyrktes av GF I6/1 I965 och av Raä I 0/2 I 965 samt godkändes av BSt 15/3 1965. - Hdlr i PÄ, GF, Raä och BSt. - "Jige" (Johannes Gardell), Ny orgel med femton stämmor i Grötlingbo. Inventa- rium över svenska orglar I 989: 11 s. 60. 97. Disposition: borduna 16', delad på två register; principal 8'; ftute harmonique 8'; salicional 8'; rörfteut 8 ' ; octava4'. "Klang- ligt tillstånd: tidstypiskt - rätt stråkbetonat, icke särskilt skönt, dock med ett mustigt tutti (E. Erici)." - SAOK:s orgelregister, ATA. - Einar Erici, f. I 885, läkare, orgelspecialist, fil. dr h.c. 1962, d. 1965. - R. A. Unnerbäck i Sohlmans musik lexikon 2 uppi. 2, s. 470-471. - D. Edholm, Orgelbyggare i Sverige 1600- 1900 och deras verk, s. 124. - Fasadritningen i Grötling- bo 0 I. - GustafE. N. Pe1tersso11, byggnadsråd, f. i Visby I 855, e.o. arkitekt vid ÖIÄ 1882, d. I 933. Genomförde bl.a. restaure- ringen av Visby domkyrka 1890-1902. 97a. Protokoll från biskopsvisitationen I 895, Grötlingbo N 3. von Scheeles påpekande kan jämföras med de samtida förslagen av Axel Herman Hägg ti ll orgelns placering i kyrkorummet, som denne sedermera genomförde i Dalhems och Ardre kyrkor (SvK Go IV s. 59ff., 775ff.). 98. OlofJohannes Söderström, Söderkvie, f. I 838, fanjunkare, d. I 909. - Grötlingbo socken genom tiderna, s. 69. 99. E. Lundmark, Kyrklig konst efter reformationen i Gotlands fornsal, s. 22-23, nr I 08. 100. Enda kända bilden av läktaren tagen 1885 av Oscar Keen, på initiativ av Alfred Heales (fig. 64). Föremålen på och över läkta- ren har inte kunnat identifieras. - A. Heales, The Churches of Gotland, s. 3, 7 noten, Plate I 0. - Densamme, The Ecclesiology of Gottland, Plate IV. - T. F1: Bumpus, The Cathedrals and Churches, Plate facing p. 264. - G. och K. Svahnström, Måleri på Gotland 1530-1830, bild 195 (något beskuren), s. 18 l f. - St.prot. 30/1 1878, 23/10 1891. 101. Stenström urskiljer flera eukaristiska associationer och pas- sionsmotiv i bildframställningen, såsom palmkvisten bebådel- seängeln håller i handen, den altarliknande krubban och ängeln med sitt rökelsekar, Kristi nedsänkande i ett kalkliknande kärl vid badandet, spikmärkena i barnets fötter, den tredje konung- ens korskrönta myrraskål och den åttauddiga stjärnan. Han me- nar att de ger associationer till ett omfattande mässutläggnings- och legendmaterial, som tyder på teologisk detaljledning. Det- ta motiverar enligt honom en datering till 1200-talets början. T. Stenström, Problem rörande Gotlands medeltida dopfuntar, s. l 38ff. Stolts tolkning av den Sighraf tillskrivna funten i Bro stöder en sen datering. B. Stolt, Medeltida teater och gotländsk kyrkokonst, s. I 04f. Roosval daterar funten 1925 till 1165- 1188, 1950 till 1199, Tuulse till 1100-talets senare del, Lund­ berg och Svahnström til l omkring 1200. - J. Roosval, Revision av gotländska dateringar Il, s. 295-308, spec. s. 302; - Den­ samme, Den gotländske ciceronen, uppi. 2, s. 11 9-120. - E. Lundberg, Problemet Hegvald, s. l 97f. -A. Tuulse, Romansk konst i Norden, s. 83f. - G. Svahnström i Lagerlöf och Svahn- ström, Gotlands kyrkor, s. 147. -Druvklasens förekomst påpe- kad av H. M. Sanne, The discovery of a Sighrafgraveslab in the Grötlingbo church ofGotland, s. 199. - Tidigast behandlas fun- ten i H. Hildebrand, Om dopfunten i Åkirkeby på Bornholm, s. 179-19 1, med fyra teckningar av 0. Särling från 1880, s. 186, 187. Två av dem återges i H. Hildebrand, Sveriges medeltid III, s. 510. I 02. B. Stall, Under kyrkgolvet låg en dopfunt ... , - Densamme, Be- gravda dopfuntar på Gotland, s. 135-142. - Vid 186 1 års visita- tion påpekade biskop Anjou att: "En för 5 a6 år sedan under golfvet i kyrkans vapenhus påträffad vacker dopfunt af sandsten med upphöjda figurer, om hvilken förut saknats all kännedom antingen genom Kyrkans handlingar eller muntlig öfverlem- ning, borde uppställas på en mera passande plats och syntes för- tjena användas istället för den i Kyrkan uppställda." Grötlingbo N2, ViLA. I 03. Kyrkoherde Tojftenius skriver: " 1716 2. Nov. förfärdigades och d 4 dito consecrerades wår nya funt i Grötlingbo Kyrkia, i hwil- ken onssdagen dereffter, som war d 7 Nov, christnades ellerdöp- tes af hodierne Pastore det första barn, som är H Captain Droys son, som blef opkallad effter Öfwersten Wälborne Hr. Johan Hinric Boeckler ... Funten är af Pastore och dess hustru förärd, till tacksamhet, att den nådige Gud henne af en svår och lång- warig siukdom i framleden sommar ophalp, och till förre krafter och helsa restituerade." - J. Tojftenius jr, Anteckningebok ... , Grötlingbo K I: I, ViLA. -Bernhard Dreutz (Droj s), se not 160, g.m. Gertrud Maria Zirach, f. 1677 i Lettland, d. vid Sixarve 1756. Sonen Johan Hindrich, makarnas tredje barn, se not 93. - Grötlingbo socken genom tiderna, s. 20 I. 104. Gertrud Bulmering, f. 1686, d. 1765, moster till Barbara Maria Jacobsdouer Tojftenia, f. 1706, d. 1770, som var dotter till kyr- koherde Jacob Tojftenius och hans första hustru Barbara Maria 8-Grö1li11gbo NOTER 113 Bulmering, f. 1684, d. 1706 strax efter dotterns födelse. - Ny­ bergs. 83, Rosmans. 129. I 05. Svenskt silversmide IV, s. 596. Bland uppräknade arbeten nämns inte kalken i Grötlingbo. I 06. l "Anteckningebok" heter det: " 1708 ... utstafwade jagh effter all möjelighet de uppå Grötlingbo Kyrkias Altar kalk befintlige gamle munkebokstäfwer, som således finnas på foten Characte- riserade: fruwe F bencen Per dtr Jensen, om det nu skal wara Be- nika eller Bengta wet man intet ..." Tofftenius anför också en tradition, enligt vilken kalk och paten skulle vara skänkta från Wiges gård, där ett medeltida stenhus legat. - J. Tojftenius jr, Anteckningebok ... , Grötlingbo K I: I, ViLA. - Om Vige­ herren, hans slott och död, se Grötlingbo socken genom tiderna, s. 12 1- 122. 107. Exempel på kommunion med sked i tider av vinbrist omtalas i Burceus, Sumlen, s. 185, och Juusten, SynodalartikJar för Åbo stift 1573, s. 52, 55. 108. Elisabeth Catharina Bolin, f . 1858, d. 1942; Arnold Kar/ström, f. 190 I, silversmed. - Svenskt konstnärslexikon lll, s. 357. I 09. Se not 22 ovan. Enligt donationsbrevet, utfärdat på I 00-årsda- gen av prostens födelse, var det fråga om "den oblatask han un- der sin tid som församlingens kyrkoherde använt". -Donations- brevet i Grötlingbo 0 5. 110. B. Bruzelli, Tenngjutare i Sverige, s. 396-397. 111. Lars Ekman, f. 1779, kyrkoherde 1825, prost över egen försam- ling 183 1, d. 1858. - Lemke, s. 412. - Sonsonsonen var "Got- landskungen" Carl Ekman, vars hustru och barn överlämnade ljuskronan till kyrkan på Ekmans 60-årsdag, den 13/9 1928. - Carl E. Ekman, f. 1868, d. 1954. - Nyberg, s. 161. GA 2 1/1 1954. - Donationsbrevet i Grötlingbo 0 5. I 12. Vid prostens pensionering erhöll prostparet två lampetter, en från vardera Grötlingbo och Fide församlingar. Vid ett arvskifte 1996 tillföll en av dem Per Jacobsson, Mandal, Norge, som skänkte den till Grötlingbo kyrka. - Muntliga uppgifter från kyrkorådets vice ordförande Ingrid Larsson. 113. R. Andersson, Ljusbärare invigd. 11 4. Monica Bertilsson, textilkonstnärinna, f. 1928, Vara, tidigare verksam vid Gotlands hemslöjd. 11 5. Helena Anschiitz, f. 1878, från 1900 bosatt i Visby, d. 1958. Har sytt 45 texti lier för kyrkor, huvudsakligen på Gotland, broderat ordensband åt biskop von Scheele m.m. - Mina minnen från Biskopsgården i Visby från 1903 till 191 6, manus i GF. 11 6. Inventarium 1757, tillägg. -Grötlingbo N 2, ViLA. Lars Lange, f. 1756, "viktualiehandlande" i Visby, d. 1824. - Nybergs. 400. På Gotland finns flera exempel på att kyrkorna i ett pastorat ägt en gemensam mässhake. - B. Stolt, Kyrklig skrud enligt svensk tradition, s. 44. 117. Karl-Erik Johansson, f. vid Skradarve i Grötlingbo 1927, dom- prost i Visby, hovpredikant. 11 8. Det svarta klädet har tydligen använts under kungssorgen efter Carl XV, som avlidit den 18/9 samma år. - Om svarta paramen- ter vid kungssorg i B. Stolt, Kyrklig skrud enligt svensk tradi- tion, s. 33f. 119. J. Tojftenius jr, Anteckningebok .. . , Grötlingbo K I: I, ViLA. 120. J. Tojftenius jr, Anteckningebok ... , Grötlingbo K I: I, ViLA. - Elisabet och Anna Judiclueris var döttrar till Anna Gardcea, gift med den äldre Tojftenius, i hennes tidigare äktenskap. - Lemke, s. 425. Att den första mässkjortan tillkom först 1700 berodde på att Tojftenius senior, som hade rätt att hela sitt liv predika på 114 GRÖTLINGBO KYRKA danska, också fö ljde den danska föreskriften att använda röcklin under mässhaken i stället för mässkjorta. - Beslut vid domkapi- tel ssammanträde 21/7 1686, återgivet i 0. Havren, Från Bröm- sebrofreden till 1800-talet, s. 93-94. - Synodalia, fremsatte i Roskilde Aar 1564, s. 481. - B. Stolt, Mässhakens underplagg på Gotland efter reformationen, s. 59-65. - Densamme, Kyrkl ig skrud enligt svensk tradition, s. 70. 121. J. Tojftenius jr, Anteckningebok ... , Grötlingbo K 1: 1, ViLA. - Anton Ewertsson Bulmering, f. 1682, köpman, vice borgmästa- re i Visby, d. 1755. Svåger till kyrkoherde Tojftenius. - Nyberg, s. 83. Bulmering har också bekostat målningen av bänkkvarte- ren i Burs kyrka. - SvK Go VI s. 54. 122. Eva Lovisa Kron, f. 1735, g. 1751 m. kyrkoherden Jöns Jönsson Broander, d. 1803 . -Nyberg, s. 73, 74. 123. Juliana Charlotta Hägg, f. vid Sixarve 1754, g. 1784 m. vice pastorn , sedermera kyrkoherden i När Jacob Bolin (1724- 1809), d. 1827. -Lemke, s. 356. Kinberg, s. 305 . Nyberg , s. 299, med felaktigt förnamn Johanna. 124. Den sena tidpunkten för anskaffningen berodde på att prästkap- pan länge var en del av den prästerliga ståndsdräkten. 1820- 1821 skaffade annexförsamlingen Fide en prästkappa tillhörig kyrkan , men i moderförsamlingen Grötlingbo använde prästen tills vidare sin egen. - B. Stolt, Kyrklig skrud enligt svensk tra- dition, s. 18f. Grötlingbo Lla:2, ViLA. 125. Stenarna 1-3. lästa efter Jansson-Wessen, Sveriges runinskrif- ter 11 , Gotlands runinskrifter 1, s. 43ff. 126. K. Kristiansson, Gotländska inskriptioner III, P 111 vol. 10:1 del ill, 1890, s. 50, ViLA. - H. M. Sanne , The di scovery of a Sighraf graveslab in the Grötlingbo church of Gotland, s. 197-203. 127. B. Stolt, Stenar av Sighraf i Sudrets domkyrka. 128. Gravsten "med enkelt ringkors" låg redan vid Kristianssons be- sök 1890 i ringkammaren. Den är således inte identisk med den " Marmorsten , medeltida, med kors", som enligt Gadd omkring 1930 låg "Vid korportalen." - K. Kristiansson, Gotländska in- skriptioner III, P 111 vol. I 0: I del lll, 1890, s. 49, Vi LA. - D. Gadd, Gravstenar, P70, ser. IX ant.bok41, Grötlingbo nr 11, Vi- LA. T Siltberg tackas för hänvisning till sistnämnda källa. 129. Säve läser 1556 där Kristiansson läser 1566. - P. A. Säve, Got- land 11 s. 74, UUB. - K. Kristiansson , Gotländska inskriptioner 111, P 111 vol. I 0: I del ill, 1890, s. 49, Vi LA. - D. Gadd, Grav- stenar, P 70, ser. IX ant.bok 41, Grötlingbo nr 13, ViLA. - Sex gravstenar i Vamlingbo, över kyrkoherde Erasmus Petri' hustru och barn, vilka sägas ha dött i pesten, bär årtalet 1565. Dödsfal- len i Grötlingbo kan ha samma orsak. - Lemke, s. 424-425. 130. J. Wallin, Analecta I s. 750, i renskrift i Cippi Goth landici , Ana- lecta Is . 665, KB . -P. A. Säve, Gotländska samlingar IV s. 259, UUB. Vid Kristianssons besök 1890 låg stenen "v. chordörren" . - K. Kristiansson, Gotländska inskriptioner III, P 111 vol. 10: I del 111, 1890, s. 48, ViLA. - Om Olaus Jome är enligt Lemke in- tet bekant. - Enligt 1634 års mantalslängd brukades Kauparve av Morten . - Grötlingbo socken genom tiderna, s. 164. - Av gravstenar med stenhuggarverktyg och upphöjd text finns två på kyrkogården i Sundre, båda med årtalet 1565, och en i koret i Vamlingbo, den senare av röd kalksten , med årtalenl577 och 1579. - R. Steffen, Stenhuggarverket på Gotland och dess ut- övare på 1600-talet, G arkiv VII s. 5-6, Fig. 2 och Fig. 3. 13 1. K. Kristiansson, Gotländska inskriptioner III, P 111 vol. 10: 1 del 111, 1890, s. 49, ViLA. - 1538 ägdes gärden av "Jacob Katte­ lunds" . - G. Svahnström, Kattlunds, s. 38. - I en handling i GF med N. Lithbergs handstil avslutas texten med "Anno 1579 t / 1573 Augusti". Lithberg har inte sett stenen och anger inte sin källa. Han förmodar att årtalen gäller man resp. hustru . 132. K. Kristiansson, Gotländska inskriptioner III, P 111 vol. 10: 1 del 111, 1890, s. 48-49, ViLA. - Gravstenen med dödsåret 160 I är enda kända omnämnande av Hilbrand Koparve. Pernille Pe­ dersdaters man Hillebrand Olufsen nämns 1653. - Grötlingbo socken genom tiderna, s. 164. Mannen har tydligen låtit hugga in sin hustrus namn på en redan befintlig gravsten tillhörig Kau- parve. 133. Sannolikt den Lauritz som nämns i 1570-talets jordebok och som 1587 omtalas som domare i Eke ting. Nils Olofsson är må- hända son till den 1644 avlidne Olofoch identisk med den Nils, som avled 1691. - G. Svahnström, Kattlunds, s. 38f. 134. Eftersom stenen är av 1600-talskaraktär kan enligt Svahnström avses de båda domarna Anders Kattlunds, nämnd 1601 , 1603- 1604 och 1614, och Lauridz Kattlunds 1610-1611 och 1614. -G. Svahnström, Kattlunds, s. 39-41. Flyttningen till nu- varande plats enligt stämmobeslut 19/11 1863. -Grötlingbo K Il: 1, ViLA. 135. Sven Helander tackas för hjälp med upplösningen av förkort- ningarna. - Översättning av A. Edle, granskad av A. Uddhalm, vilka återger texten med rättade stavfel. - Paulus Severini (Paul S~rensen), f. 1552, omnämnd som kyrkoherde i Grötlingbo 1617, d. 1638. - J. Wallin, Analecta I s. 750, i renskrift i Cippi Gothlandici, Analecta I s. 665, KB. Lemke, s. 406-407. - A. Krokstedt, s. 43-48. 136. F Thuresson, s. 507-508. - Kallas 1634 "tingshörare" men bör enligt gravstenen ha varit tingsdomare redan omkring 1628. Troligen son till den Anders, som i början av 1600-talet inne- hade Kattlunds. -G. Svahnström, Kattlunds, s. 41-42. 137. J. Wallin, Analecta Is . 749, i renskrift i Cippi Gothlandici , Ana- lecta I, s. 665, KB. -Apollonia, dotter till kyrkoherde Christen Christensen Nestvediensis i Öja, död 1673, gift med kyrkoher- den i Grötlingbo Nils Olofsson. - Lemke s. 408. 138. D. Gadd, Gravstenar, P 70 ser. IX ant.bok 4 1, Grötlingbo nr I 0, ViLA. -En Olofvar 1634 hälftenbrukare och 1646 ensam bru- kare av Hallinge. 1653 nämns en Olof Larsson. - Grötlingbo socken genom tiderna, s. 154. 139. "Gamle och unge Hillebrandt" äger 1670 gården tillsammans. - Grötlingbo socken genom tiderna, s. 164. Ev. är 1660 endast barnens dödsär. 140. D. Gadd, Gravstenar, P 70 ser. IX ant.bok. 41, Grötlingbo nr 14, ViLA. Gadd nämner att Peder Jacobson kan vara bror till den Marten Jacobsen, som nämns på sten nr 5. Anne torde vara dot- ter till den Hilbrand, död 1601 , som omtalas på sten nr 10. 1648 fanns en Per Koparve. - Grötlingbo socken genom tiderna, s. 164. 141. "Tingsdomaren" kan vara den OlofAndersson, död 1644, som nämns på sten nr 14. Om hans far är den Anders vars initial finns på sten nr 12 bör modern ha dött före 1644. Kartuschen med "NBS" och årtalet 1668 skulle i så fall vara sekundära. 142. Peder Rasmusson upphörde att vara tingsdomare redan omkring 1660, då Eke och Hoburgs ting sammanslogs. "Sannolikt här- stammade han från en domaresläkt vid Sigsarve i Viklau." Hust- run Birgitta var dotter till föregående ägare av Kattlunds. - G. Svahnström, Kattlunds, s. 42. 143. Ägde 1684 halva Kauparve. F. i Öja, g.m. Catharina Mårtens­ dotter från domargården Kärna i Burs. - Grötlingbo socken ge- nom tiderna, s. 164. 144. Senior cleri =den äldste av stiftets präster. Anna Gardceas första äktenskap ingicks 1648 och har på gravstenen förväxlats med det som där anges för mannen. Dennes första äktenskap ägde enligt herdaminnet rum 1654. Grötlingbo kyrkböcker för den aktuella tiden saknas. - Lemke, s. 408, 425. 145. Jacob Jacobsson Tofftenius, f. 1675, 1696 adjunkt hos fadern , 1704 kyrkoherde, prost 1731, död 1733. Lemke, s. 408-410. - M. Gustaf5son, Samlingar till Gotlands historia 3, Södra Tre- dingens Kyrkor och Pastorer till år 1835, S I 70e:3, UUB. - Till läsningen: alteri seniorem tulit måste vara korrupt; tänkbara emendationer adiutorium el. auxilium seniori tulit. För översätt- ningen av de latinska texterna på gravstenarna nr 17, 26 och 27 tackas Göran Bäärnhielm. 146. D. Gadd, Gravstenar, P 70 ser. IX ant.bok 41, Grötlingbo nr 4, ViLA. - Hans Hermansson Sko/le (Scholle), Norrkvie, inflyttad 1700, högg 1704 uppgången till predikstolen genom södra triumfbågsmuren, skänkte 1707 målningen av det mellersta långhusvalvet.-J. To.ffteniusjr,Anteckningebok .. . , Grötlingbo K I: I , Vi LA. - Grötlingbo socken genom tiderna, s. 173. Sist- nämnda källa uppger att Skotte blev länsman 17 13, vilket inte stämmer med Gadds läsning av gravstenen. 147. D. Gadd, Gravstenar, P 70 ser. IX ant.bok 41 , Grötlingbo nr I , ViLA. 148. M. Gustafsson, Samlingar till Gotlands historia 3, Södra Tre- dingens Kyrkor och Pastorer till år 1835, S I 70e:3, UUB. 149. Likvagnsinventering 1970, GF. 150. Speciel lt i Limoges tillverkades processionskrucifix av trä be- klädda med förgyllda och delvis emaljerade kopparplattor samt med Kristusbild och helgonfigurer av liknande utseende som den i Grötlingbo. Sådana Limogeskrucifix har funnits på Got- land i bl.a. Etelhem och Hemse. - SvK Go V s. 138, VI s. 256, 259; B. Stolt, Kopparplatta matris för konstsmed. 151. Bokpressar av samma typ finns åtminstone i Burs, Fide, Fol- lingbo, Källunge och Roma kyrkor på Gotland, i regel med år- tal. Texten i Grötlingbo är den äldsta. - B. Stolt, Tyngd för ga- pande böcker eller medeltida resealtare?, s. 61-72. - S.-E. Pern­ ler, Gotlands medeltida kyrkoliv, s. 250-253. 152. T Svensson, s. I 03. 153. K. Kristiansson, Gotländska inskriptioner ill, P 111 vol. 10: I del III, 1890, s. 50, ViLA. - Skulpturen i Öja i R. Stejfen, Stenhuggarverket på Gotland och dess utövare på 1600-talet, G. arkiv X s. 14f. - P. A. Säve, Antiqvitetsintendentens berättelse 1864 V, s. 182, ATA. - B. Stolt, Lasarus i Grötlingbo. 154. C. R. af Ugglas, Gotlands medeltida träskulptur, s. 229, fig. 46. 155. E. Lundmark, Kyrklig konst efter reformationen, s. 58, 59. - C. R. afUgglas, Gotlands medeltida träskulptur, s. 229-230. - Epi- tafiet i Öja avbildat i Gotländskt arkiv VIII, s. 52, och E. Lager­ löf, Öja kyrka, s. 13. Bilderna av de båda kyrkoherdarna påmin- ner om ett porträtt av Simon (Wuljf) Mark, tillskrivet Nu mens. - Christian Larens Nwnens, f. i Tönder 167 1, bosatt i Visby om- kring 1700, d. i pesten 1711. - G. och K. Svahnström, Måleri på Gotland 1530-1830, bild 151 , s. 147f. Författarna tackas för detta påpekande. Om tavlan målats 1711 är det äldre prästparet fantasiporträtt. - B. Stolt, Är ett tvillingpar lösningen på por- trättgåta i Grötlingbo? Porträttet deltog 1973 i en utställning i Gotlands Fornsal. -G. arkiv 46, s. 14 1. (K. Svahnström), Präs- NOTER 115 ter och prelater. Porträtt av gotländska prästmän 1600-1 900, Stenc. katalog, nr 20, GF. 156. Oscar Jakobsson, f. 1850, kyrkoherde i Grötlingbo 1889-1937, prost över egen församling 1928, d. 1938. Porträttet gåva 1962 av hans fyra barn. Pavel Fleischmann, f. 1898 i Pi Isen i Böhmen, d. 1978 i Stockholm. - Grötlingbo socken genom tiderna, s. 28. -Grötlingbo 0 I. - Natur och Kulturs Konstnärslexikon, s. 204. -E. H-n, Oscar Jacobsson, s. 80-82. 157. Ambrosius Hedengrahn, tecknare och kopparstickare, kanslist i Kungl. Maj:ts kansli, f. 1660, d. 1741. Tecknade minnestavlor över hundraårsminnet av Uppsala möte 1693, Karl XI:s be- gravning 1697, segern vid Narva 1700, återställandet av reli- gionsfriheten i Schlesien 1707, tvåhundraårsminnet av Luthers 95 teser 17 17 samt 172 1 och 1730 av den rena lärans predikan- de. Fem av dessa sju tavlor har tydligen ägts av Grötlingbo kyr- ka. 158. D. C. Forssells kopparstick efter oljemålning på Stockholms slott av F. Gerard. Sticket anskaffades 1831 av ett stort antal präster på Gotland. - B. Stolt, Ett kungaporträtt på Gotland, s. 71-83. 159. Bladet innehåller följande votivmässor: (contra carnis tempta- cionem), pro peticione lacrimarum, pro fratribus, pro nauiganti- bus, pro quacumque tribuacione, pro innocentibus, pro concor- dia pacis, ad pluuium postulandum, ad porcendam serenitatem. 1 texten finns flera hänvisningar till andra mässor, vilket visar att bladet ingått i ett komplett missale. Teckningar utan samband med gudstjänsten eller församlingens angelägenheter förekom- mer i regel på missalenas sista blad, så som här i Grötlingbo. - Uppgifter om innehåll och datering lämnade av Sven Helander, vi lken tackas varmt. Samma datering hos Toni Schmid i G arkiv V, underskrift till Fig. I. 160. Värjan jämte tavla med biografiska data uppsatta 1960. - Bern­ hard Dreutz (Drojs), f. 1677 i Stettin, kapten på Gotland 17 11 , majors avsked 1723, bosatt vid Sixarve. - A. Lewenhaupt, Karl XIl:s officerare I, s. 152. Grötlingbo 0 I. 16 1. Repstav, dekorativ utsmyckning, troligen avsedd som skydd mot onda makter. -L. Karlsson, Romansk träornamentik i Sve- rige, s. !Of., I32f., I80ff. 162. J. Tojftenius jr, Anteckningebok ... , Grötlingbo K I: I, ViLA. 163. S. Strand, Votiv- och prydnadsskepp på Gotland, s. 24-25. 164. GustafAdolf Unnerus, f. 1783, gravör, d. 1873. Utförde 1828 graverade sigill för samtliga Visby stifts pastorat, med exteriör av moderkyrkan, efter egenhändiga skisser. - Hallgren, s. 509. -M. Gustafsson i Wisby Stifts-Tidning N:o 5, 1828. - G. A. Un­ nerus, Teckningar af Trettio-sex Gottländska kyrkor, nr 13, ViLA. 165. Årtalet med foto i /. Rohr, Gotlands Kyrkklockor och Ring- ningsseder, s. 11 9. - Den tidigaste läsningen, av kyrkoherden Jacob Jacobsson Tojftenius år 1707, har årtalet 1484. -Anteck- ningebok ... , Grötlingbo K I: I, ViLA. -Årtalet 1484 återkom- mer hos Wallin, i C. G. G. Hilfeling, Gotländska resor 1797 och 1799 I, s. 151 , P. A. Säve, Ritningar, Aqvarellskitzer. .. , S 170:2 nr 77, UUB, G. Lindström, Anteckningar från Gotlands medel- tid Il, s. 79, och L.-M. Holmbäck, Visby stifts kyrkklockor Ill, s. 70. Ekdahl, Reseberättelse s. 8, och snabbinventeringen 1923 läser 1383,ATA. 166. M. Åmark, Sankt Olofs pilgrimsmärken, s. 15. 167. Förteckningen enligt M. Åmark, Sveriges medeltida kyrkklock- or, s. 171 - 172, återgiven med bilder av pilgrimsmärkena i/. 116 GRÖTLINGBO KYRKA Rohr, Gotlands Kyrkklockor och Ringningsseder, s. 11 9-12 1, Hobnbäck, Visby stifts kyrkklockor lTI, s. 70-73. - /. Rohr, Got- och M. Åmark, Pilgrimsmärken på svenska medel tidsklockor, s. lands Kyrkklockor och Ringningsseder, s. 118-121. 6,9, 18, 24,29, 34. 169. J. Tojjienius jr, Anteckningebok ... , Grötlingbo K I: I , Vi LA. 168. M. Åmark, Sveriges medeltida kyrkklockor, s. 170- 17 1. - L.-M. 170. L.-M. Holmbäck, Visby stifts kyrkklockor III, s. 7 1-72. Källor och litteratur OTRYCKTA KÄLLOR Ha vdhem Grötlingbo kyrkoarkiv i Havdhems prästgård: yngre arkivalier, bl.a. st.prot. 1937-1963 (K II:3), 1940-1949 (K Il:4), 1964- (K Il:5), kr.prot. 1902-1938 (K III:2), 1938-1949 (K III:3), 1950-1967 (K III:4), 1968- (K III:5), räk. huvudbok 1900- (L Ia:4), spec.räk. 1900-1938 (i L la:4 ), 1939-1957 (L Tb:3), 1958- 1971 (L Tb:4), 1972- (L fb:5), vis.prot. och inv. 186 1-1 927 (N 3), inv. 1909- med bl.a. foto- grafier av inredningsföremål i samband med märkning vid stöldför- säkring 1988 (N 4), inv. 1947- (N 6), hdlr rörande kyrka och kyrko- gård 1863-, med bl.a. vykort av kyrkans exteriör från sydost, efter fo- to av G. Heurlin, 1930-tal ; sex vykort och ett julkort, efter fotografier av Erik Björlander omkring 1950: exteriör av kyrkan från norr, av kor- portalen från sydväst, av uppståndelsereliefen över korportalen, av in- teriör med krucifixet i bågen utan trabes, av glasmålningar, av Tomas med lansen och av Heliga tre konungars tillbedjan, från funten samt julkort med Jesu födelse från funten (0 1 ), donationshdlr 1928- (0 5), hdlr rörande kyrkans restaurering I 945-1958 (0 6). Stockholm. KB: J. Wallin, Analecta Gothlandensia Walliniana I: I (acc. 1989/ 47: I). RA: ÖIÄ:s arkiv: Ritningar, Kyrkliga byggnader G- Hj (D Ilbb:3): Grötlingbo kyrka (G 87): förslag till ombyggnad av torn och tornspira, utan årtal ( 178 1 ); uppmätning av korfönster av A. T. Gellerstedt; plan av kyrkan 1892 med föreslagen plats för orgeln, av N. Pettersson; rit- ning ti ll orgelfasad, med påskrift "I nåder gillad den 5 Maj 1893", av G. Pettersson; ritningar till uppvärmning med järnkamin 19 10, av N. Peuersson, med påskrift "I nåder gillad 8 juli 191 O", 2 blad. - Kyrkli- ga byggnader, länsvis: Kyrko Torn på Gottland (Sproge) (F IJaaa: 10). - Allmänna verks skrivelser till Kungl. Maj:t 4/9 1781 , med skiss av kyrktornet, daterad 14/4 178 1.- Ecclesiastika konseljakter 5/5 1893 nr 2, 817 19 10 nr 8. Raä, ATA: N. J. Ekdahls resor på Gotland 1826 (E ll1:9). - P. A. Sä­ ve, Atlas 1850, pi. 48: skisser av klockans pilgrimsmärken; pi. 58: fält från bågfris; pi. 71: skisser av predikstolen. - Densamme, Antiqvitets- intendentens berättelse 1864, vol. V s. 181- 187 med skisser av den medeltida dopfuntens utsmyckning, av Lasarusfigur, av epitafium, av kollektskopa med helgonbild, av stiglucka i norra muren. -S. Uifspar re, Reseberättelse 1882. -Grötlingbo kyrka, dossier: inv. 1830; snabb- inv. av S. Hedlund 1923; konserveringsrapport 11/4 1957 av E. Ols son; rapport 25/4 1957 över antikvarisk undersökning jämte förteck- ning över föremål tillvaratagna vid sållning av fyllnadsjord 24-26 samt 29/10 1956 av E. Gustafsson; redogörelse 15/3 1957 för under- sökning i koret efter uppbrytning av golvet 3-7I12 1956, av C/11: Axel­ Nilsson; förteckning över myntfynd 16/9 1957 av N. L. Rasmusson och L. 0 . L.agerquist; konserveringsrapport av M. Korsman-Ullman 26/4 1975; Firma Gustav van Treeck Bayerische Hofglasmalerei, Mtinchen: Bericht/Dokumentation zur Konservierung/Restaurierung der mitte lalterlichen Glasgemälde 1985-86; ang. konservering av tornspiran 1987; ang. uppsättning av ny vägg mellan tomrum och långhus 1988; ang. konservering av portaler 1992. - Ritningar: upp- mätning av korportalen av A. Johansson och G. Nerman 1883; uppm. av plan, sektioner och detaljer av 8 . Lindwall (biträdd av A. Edle) 1940 med anslag av Kungl. Maj:t för uppm. av kyrkor av särskilt värde, som befinna sig i särskilt riskfyllt läge vid krigsfara (5 blad); plan av lång- hus och kor efter uppbrytning av golvet, E. Gustafsson resp. C/u: Axel­ Nilsson 1956 (4 blad); ritningar 1986-88 till utvändiga restaurerings- arbeten ( 19 blad); ritning till vägg i torn bågen, P. A. Johansson 1988 (3 blad). - Handteckningar (i fotosamlingen): blyertsteckningar av A. T. Gellerstedt, blyertsteckningar och akvarell av A 1: Johansson 1883; tuschteckningar och uppmätningar av reliefscener och av västporta- len, A. Essen 1915. - Fotografier. Raä, ATA, Ikonografiska registret: kartotek och fotosamling. Raä, ATA, Kulturhistoriska byråns arkiv: restaureringsförslag av E. Fant, fastställt av BSt 2 1/4 1948; utlåtande över föregående av J. Roos­ val 2515 1946; besiktningsprotokoll 14/9 1967, E. Hoff; ritning till kyr- kogårdsutvidgning, av Emil Nilsson, med påskrift "godkänd av K. Be- fallningshavande 6/8 1927"; ritning till värmeledning, av Helge Eriks son 2 1/4 1948; dito av Gotlands läns hushållningssällskap 28/12 1949 (3 blad); ritningar ti ll restaureringsförslag av E. Fant (11 blad); till re- staureringsförslag av E. Grcebe (6 blad); förslag till elektriska installa- tioner av L. Träff l 956 ( 4 blad); till fasad och uppställning av orgel 1964 av 0. Karrh (4 blad). - Fotografier. Raä,ATA, SAOK:s orgelregister: vol. 14, Visby stift. Raä, Fornminnesregistret: inventering av Grötlingbo socken, utförd av Anders Persson och granskad av Sune Jönsson, 1978. Raä, SvK:s arkiv: perspektivritning och situationsplan, Kunsta- kademiets arkitekturskole, Köpenhamn 1971 , vitkopior; uppm. av fa- sader, G. Redelius 1983, vitkopior; fotografier. - Grötlingbo pastorats sigill, lack. SHM: Katalog. Uppsala UUB, handskriftsavdelningen: M. Gustafsson, Samlingar till Got- lands historia 3, Södra Tredingens Kyrkor och Pastorer till år 1835 (S 170 e:3). - P. A. Säve, Anteckningsböcker, Gotland I s. 80 (S 40 m), Il s. 40: stiglucka; s. 70-74: skisser av reliefer på funten, av kollekttavla med helgonfigur, av ristningar och runinskrifter i tomkammaren, av exteriör från söder, av Lazarusskulpturen, av bomärken i långhuspor- talen, av runtecken i rödkrita på sydvästra kolonnen i långhuset, av gravstenstext, av stiglucka i norra kyrkogårdsmuren (S 40 n). - Den­ samme, Gotländska samlingar IV (R 623:4): gravstenstexter. - Inven- tariebok för Gotlands södra treding 1594 med senare tillägg, avskrift 19 15(S 170 c). UUB, kart- och bildavdelningen: P. A. Säve, Ritningar, Aqvarelskit- zer och handskrifna utkast om Gottländska fornföremål, mapp nr 77: skisser av fälten på predikstolen, av de halvcirkelformiga relieferna från romansk tid på kyrkans murar, av gravhäll i södra kormuren, an- vänd som sedile, av epitafium på korets östra mur, av text och åtta pil- grimsmärken m.m. från klockan, av uppståndelseskulpturen i korpor- talens vimperg, av två oljemålningar med motiv från kyrka och präst- gård under 1700-talet (S 170: 2). - 3 vykort: av långhusets sydportal och av dopfunten, början av 1900-talet; av kyrkans exteriör från syd- ost, 1930-tal? Visby GF:s arkiv: Grötlingbo kyrka, handlingar och bilder, bl.a. fragment av medeltida missale (inv. nr Dep. C 5900); interiör av koret 1885, teck- ning av Johan Kahl (inv. nrC 11.800:3); kopia av rapport 25/4 1957 av E. Gustafsson jämte brev från denne till G. Svahnström 9110 1957 med skisser ti ll tornets byggnadshistoria; kopia av konserveringsrapport 11/4 1957 av E. Olsson; konserveringsrapport 26/4 1975 av Marianne Korsman-Ullman. - Accessionskataloger. - H. Anschiitz, Mina min- nen från biskopsgården i Visby från 1903 till 1916. - Likvagnsinven- tering 1970. -J. A:son Utas, Om gotländska valv. Examensarbete vid Chalmers tekniska högskola 1971. - H. Ödin, Inventering 1977 av prästgårdar i Visby stift. - T Gislestam, Kyrkogårdsinventeringen 1996-97: Grötlingbo kyrkogård. - M.-l. Alm, Prästgårdsinventering på Gotland 1997-1998: Grötlingbo prästgård. -N. V Söderberg, Re- gister över gotländska nyhetstidningar, som börjat och upphört ut- komma under tiden 1811-1888. - Densamme, Register till Gotlands Allehanda 1873-1913, 19 14-1925, 1926-1935. - Raä:s fornminnes- inventering 1978. ViLA: Grötlingbo kyrkoarkiv: För beskrivningen värdefulla upp- gifter finns i följande avdelningar: St.prot. 1680-1740 (K I: I ), 1816-1848 (Kl: 2), 1848-1862 (K I: 3), 186 1- 1862 (i K ll: I ), 1863- 1880 (i K I: 3), 1863-1884 (K Il: I ), 188 1- 1937 (K Il: 2); kr.prot. 1887-1905 (K Il!: I); räk huvudbok 170 I - 1801 (L la : I), 1801-1842 (L la: 2), 1842-1899 (L la: 3); spec.räk. 1788-180 I (i L la: 2), 1801-1842 (L lb: 1), 1842-1909 (L Ib: 2); vis.prot. och inv. 1737-1825 (N I ), 1847- 1861 (N 2), bänklängd (i N l);J. Tojfteniusjr, Anteckningebok för sockenstämmor Kyrko och prästgårdsreparatio- ner samt händelser i Grötlingbo och Fide (i K I: I ). - Visby domkapi- tels arkiv: Inventariebok för sudertredingen 1594 (D Il: I ); H. Spegel, inv. 1680-1682 (D Il: 3), vis.prot. 1658 (i A la: 5), 1680-1736 (F la: I ); Kyrkornes tillstånd 1774 (i EV: 29). - D. Gadd, Gravstenar (David Gadd, Personarkiv, P 70 ser. IX nr 41 ). - K. Kristiansson, Gotländska inskriptioner lll, 1890. (Karl Kristiansson, Personarkiv, P 111 vol. I0: I III s. 45-5 1, även Avskriftssamlingen A 80). - G. A. Unnerus, Teckningar af Trettio-sex Gottländska Kyrkor (1828). - J. Larsson, Gotländska Får- och Bomärken Samlade och nedtecknade Ao 1927. - H. Pettersson, Topografiskt register över gotländska gårdar, upprättat 1975- 1976. - Bany Press' fotosamling. - Avskriftssamlingen: Got- ländska kyrkoräkenskaper 1614 (A 84, original i Reg. 108B, Rigsarki- vet, Köpenhamn); J. Wallin, Analecta Gothlandensia Walliniana I : I (mikrofilm, original i KB, acc. 1989/47: I, olim Dep. 32). TRYCKTA KÄLLOR OCH LITTERATUR Acking, C.-A. , Eiler Gnebe, i: Vetenskapssocieteten i Lund, Årsbok 1978. Ambrosia ni, S. , Gotländska kyrkoinventarier, 1912. Andersen, T , Jorn, Asger, i: Dansk biografisk leksikon 7, Kbhvn 1981. KÄLLOR OCH LITTERATUR 117 Andersson, A., Die Glasmalereien des Mittelalters in Schweden, in: Corpus vitrearum medii aevi. Die Glasmalereien des Mittelalters in Skandinavien, 1964. Andersson, R., Ljusbärare invigd, GT 22/10 1992. Andersson, T., Husgrunder - "kämpgravar" och vastar, i: Grötlingbo socken genom tiderna, 1983. Barrholin, Th. , Dendrokronologiens tilforlidelighed, i: Fornvännen 93, 1998. Bergdah/, V., En resa till det förgångna med Johan Kahl , 1969. Biedermann, H. , Symbollexikonet, 1991 . Björkegren, R. , Stiftets danska tid, i: Visby stift i ord och bi ld, 1951. Björlande1; E., Gudstjänstliv på Sudret i gångna tider, i: Visby stift i ord och bild, 1951. Blom, l. , Nytt kapell i Grötlingbo, i: De hundra kyrkornas ö 68, 1990. Boström, R. , seStrömbom, R. Bn.mius, C. G., Gotlands konsthistoria lTI, 1866. Bruzelli, B. , Tenngjutare i Sverige under kontrolltiden 1754-1912, 1967. Bråthen, A., Dated wood from Gotland and the diocese of Skara, HS!'.lj- bjerg 1995. - Densamme, Kommentar till Erland Lagerlöfs debatt- inlägg "Dendrokronologin och Gotlands kyrkor" , i: Fornvännen 92, 1997. - Densamme, Kommentar till Thomas Bartholins artikel om dendrokronologins tillförlitlighet, i: Fornvännen 93, 1998. - Den­ samme, Nödvändigt med bred kunskap om objektet inom dendro- kronologin, GA 317 1996. Bumpus, T Fr. , The Cathedrals and Churches ofNorway, Sweden and Denmark, London 1908. Burceus, J. T. , Sumlen. Nyare bidrag till kännedom om de svenska tandsmålen, Bihang 1:2, 1886. von Busch, P. - Haaswn, S. - Lagerlöf. E., Skeppsristningar på Got- land, 1993. Carlsson, S., Sveriges kyrkorglar, 1973. Cede1gren. Bech, S., Reformation og Remessance 1533- 1596, i: Dan­ strup, J. - Koch, H. (utg.), Danmarks historie Bind 6, Kbhvn 1963. Colding, P. , Hardenberg, Eiler, i: Dansk biografisk leksikon IX, Kbhvn 1936. Coope1; J. C., Symboler. En uppslagsbok, 1983. Döring, H., Glass oder Glassius, i: Allgemeine Encyklopädie I :69, Leipzig 1859. Edholm, D., Orgelbyggare i Sverige 1600-1900 och deras verk, 1985. Fogelmarck, S. , Carl Fredrik Adelcrantz, arkitekt. Monografier utgiv- na av Stockholms kommunalförvaltning 20, 1957. Fåhraeus, F. , Dopfuntarna, deras tillbehör och placering under me- deltiden, 1974. Gardell, J. (''Jige"), Ny orgel med femton stämmor i Grötlingbo, Got!. 15/12 1964. Gotlands läns bebyggelse, 1956. Gotländska kyrkor, se Wennersten. Glassius, S., Philologire sacrre, qua totius sacrosanctre, Veteris et Novi Testamenti, Francofurti & Lipsire 1691. Grötlingbo socken genom tiderna, 1983. Gustafsson, E., Den romanska kyrkan i Grötlingbo, i: Gotländskt arkiv 30, 1958. Haasum, se von Busch. Hallgren, C. J. , Gotländska släkter I, 1926. Handlingar rörande Prestmötet i Visby d. 28, 29 och 30 Augusti 1883, Visby 1884. Havren, 0., Från Brömsebrofreden till 1800- talet, i: Visby stift i ord och bild, 1951. 118 GRÖTLINGBO KYRKA Heales, A., The Churches ofGottland (otherthan thoseofVisby), Lon- don 1888. - Densamme, The Ecclesiology of Gottland other than that ofVisby; and the Churches of Bornholm, London 1889. H-n, E. (Hejneman, E.), Oscar Jacobsson, i: Julhälsningar till försam- lingarna i Visby stift 16, 1938. Hildebrand, H. , Gotlands medeltida konst. I. De gotländska kyrkornas väggskåp, i: K. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens Må- nadsblad årg. 18, 1889. - Densamme, Om dopfunten i Åkirkeby på Bornholm, i: K. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens Månadsblad årg. 16, 1887. - Densamme, Sveriges medeltid ID, 1879-1903. Hilfeling, C. G. G. , CGG Hi lfelings gotländska resor 1797 och 1799 I, 1994. Holmbäck, L.-M., Klockor och klock.ringning, 1951. - Densamme, Visby sti fts kyrkklockor !Il, Södra tredingen, i: Hälsning från de hundra kyrkornas ö, 1959. Hultmark, E. - Hultmark, C. - Moselius, C. 8., Svenska kopparsticka- re och etsare 1500-1944, 1944. Inventarium över svenska orglar 1989:Il, 1990. Jacobsson, C., Höggotisk träskulptur i gamla Linköpings stift, 1995. Jansson, S. 8. F. - Wessen, E., Sveriges Runinskrifter 11, Gotlands runinskrifter I , 1962. Jorn, A., Folkekunstens Didrek, Kbhvn 1978. - Densamme, se Luk­ man, N. Juusten, P., Juustens synodalakter för Åbo stift 1573, i: 8 . Rud. Hall (utg.), Årsböcker i svensk undervisningshistoria 27, 1929. Karlsson, L., Romansk träornamentik i Sverige, 1976. - Densamme, Medieval lronwork in Sweden 1- 11, 1988. Kinberg, A., Gotländska slägter 1-11, Visby 1889-1898. Krokstedt, A., Sören Judichrerus. Några anteckningar om en Grötling- boyngling som blev dansk prost och språkman, i: Julhälsningar till församlingarna i Visby stift 35, 1957. Lager, G., I Grötlingbo vilar en av Nordens främsta målare, GT 25/3 1989. Lagerlöf. E. , Gotländsk stenskulptur från gotiken, 1975. - Densamme, Kulturdebatt: Dendrokronologin och Gotlands kyrkor, GA 8/6 1996. - Densamme, Dendrokronologin och Gotlands kyrkor, i: Fornvännen 92, 1997. - Densamme, Öja kyrka: en vägledning, 1968. - Densamme, se även von 8usch. Lagerlöf. E.-Svahnström, G., Gotlands kyrkor. En vägledning, 4 uppi., 1991. Lausten, M. Schwarz, Reformationen i Danmark, Kbhvn 1987. Lemke, 0 . W., Visby stifts herdaminne, 1868. - Densamme, Supple- mentblad ti ll Visby stifts herdaminne 1868-1892, Visby 1892. Lewenhaupt, A., Karl Xll:s officerare I, 1920. Lindblad, J. , Grötlingbo kyrkas exteriör. Från gotisk resning ti ll vilan- de klassicism, i: Gotländskt arkiv 73, 200 I. Lindquist, S.-0., Sockenbildningen på Gotland. En korologisk studie, i: Gotländskt arkiv 53, 1981. Lindström, G., Anteckningar från Gotlands medeltid Il, 1895. Lukman, N. -Sanne, J. - Tuulse, A. - l om , A., Gotlands Didrek, Kbhvn 1978. Lundberg, E. , Problemet Hegwald, i: Frän stenålder ti ll rokoko; Stu- dier tillägnade Otto Rydbeck, 1937. - Densamme, Byggnadskons- ten i Sverige under medeltiden I 000-1400, 1940. Lundmark, E., Kyrklig konst efter reformationen i Gotlands fornsal, Handkataloger Il, 1925. Markus, K. , Frän Gotland till Estland. Kyrkokonst och politik under 1200-talet, 1999. Melefors, E., Ling och graun - växtbeteckningar i ortnamn på Got- land, i: Florilegium Nordicum. En bukett nordiska språk- och namnstudier tillägnade Sigurd Fries den 22 april 1984. {Acta Uni- versitatis Umensis. Umeå Studies in the Humanities 61.) 1984, s. 176-190. Munthe, H., Se Sveriges geologiska undersökning. Natur och Kulturs Konstnärslexikon, 199 1. Norrby, P., Johan Gardelin - en hedersman med pensel och kollekt- håv, i: De hundra kyrkornas ö 56, 1978. Nyberg, E., Gotländsk släktbok, 1938. Ny/en, E.-Lamm, J. P., Bildstenar, 2 uppi., 1987. Ohlson, E., Själajakt och fruktbarhetssymbolik. Romanska reliefer på de gotiska kyrkorna i Grötlingbo och Väte, i: Gotländskt arkiv 67, 1995. - Densamma, Den vilda j akten. En studie kring fasadreliefer- na på Grötlingbo kyrka, Gotland. 60-poängsuppsats vid konstve- tenskapliga insti tutionen, Stockholms universitet, 199 1 (stenc.). Olsson, !., Gotländska ortnamn, 1994. Ostwald, K. , En av Nordens mest kända konstnärer: Begravd på Gröt- lingbo kyrkogård, GT 3/9 1983. - Densamma, Han har berövats sin sköna plats, GT 8/7 1986. Pernle1; S.-E., Gotlands medeltida kyrkoliv, 1977. - Densamme, Lu- kas-kyrkan i Grötlingbo - om påvebrev, reliker och avtal. GA 15/I 0 1979. - Densamme, Die Patrozinien gotländischer Kirchen, in: K. Friedland (Hrsg.), Visby-Colloquium des hansischen Geschichts- verein 15.-18. Juni 1984, Köln und Wien 1987. Poscharsky, P. , Die Kanzel. Erscheinungsform im Protestantismus bis zum Ende des Barocks, Gutersloh 1963. Prästmötet i Visby den 7- 9 augusti 1934, Visby 1935. Rask, S., Lensmand og kirker i Nordsjrelland 1604-12, i: Nationalmu- seets arbejdsmark 1982, Kbhvn 1982. Les Registres de Boniface VIII. Recueil des bulles de ce pape publiees ou anal ysees I, Paris 1884-1907. Ro/11; ! ., Gotlands kyrkklockor och ringningsseder, 1985. Roosval, J. , Den gotländske ciceronen, I uppi. , 1926, 2 uppi., 1950. - Densamme, Die Kirchen Gotlands, 19 11 . - Densamme, Die Stein- meister Gottlands, Sthlm 19 18. - Densamme, Gotlands kyrkokonst, i: Visby stift i ord och bi ld, 1952. Även utgiven separat. - Densam­ me, Gotländsk vitriarius, 1950. - Densamme, Medeltida konst i Gotlands fornsal, Handkataloger I, 1925. - Densamme, Medeltida skulptur i Gotlands fornsal, 1925. - Densamme, Revision av got- ländska dateringar 11. Sighrafr, i: Fornvännen 20. 1925. Rosman, H., Oskar Rosmans tabeller öfver gotländska slägter, Sthlm 1935. Råmonth, N., S:t Lukas i Grötlingbo, i: Julhälsningar till församlingar- na i Visby stift 35, 1957. R~rdam, H. F., Danske Kirkelove I , Kbhvn 188 1. Schmid, T. , Medeltida pergamentfragment på Gotland, i: Gotländskt arkiv V, 1933, 11-19. Sohlmans musiklexikon, se Unnerbäck, R. A. Sanne, H. M., The discovery of a Sighraf graveslab in the Grötlingbo church on Gotland, i: Konsthistorisk Tidskrift LXIV, 1995. Sanne, }., se Luknwn, N. Spegel, H. , Rudera gothlandica, utg. av 0. V. Wennersten, 190 I. Steffen, R., Länsarkivets aktpublikationer, i: Gotländskt arkiv V, 1933. - Densamme, Stenhuggarverket och dess utövare under 1600-talet, i: Gotländskt Arkiv VII-X, 1935- 1938. Stenström, T. , Problem rörande Gotlands medeltida dopfuntar, 1975. Stolt, 8 ., Alger, väta och föroreningar kan hota Grötlingbo kyrka, GA 23/9 1992. - Densamme, Begravda dopfuntar på Gotland, i: Got- ländskt arkiv 63, 199 1. - Densamme, En predikstol från 1548, i: Gotländskt arkiv 70, 1998. - Densamme, En predikstol som kyrko- vetenskapligt källmaterial, i: Kyrkohistorisk årsskrift 1999. - Den­ samme, En spira helt i konstkritiker Wennbergs smak, GA 17/10 2000. - Densamme, Ett kungaporträtt på Gotland, i: Gotländskt ar- kiv 57, 1985. - Densamme, Gotlands kyrkklockor och deras beskri- vare, i: Bohn, R. - Rebas, H. - Siltberg, T. , Archiv und Geschichte im Ostseeraum, Festschrift för Sten Körner, Frankfurt/Main 1997. - Densamme, Gravstenspussel i Grötlingbo, GA 30/8 2000. - Den samme, Grötlingbo i unik Säveteckning, GA 6/8 J992. - Densam me, Kyrklig skrud enligt svensk tradition, 1964. - Densamme, Kyrkliga sällsyntheter på Gotland och annorstädes, 200 I. - Den­ samme, Lasarus i Grötlingbo, GA I0/4 1990. - Densamme, Medel- tida teater och gotländsk kyrkokonst, 1993. - Densamme, Medieval plays in Sweden, Scripta ecclesiologica minora 4, 1999. - Densam me, Mässhakens underplagg på Gotland, i: De hundra kyrkornas ö 75, 1997. -Densamme, Rundlar i Roma kanske apostlar, GA 23/1 1996. - Densamme, Stenar av Sighraf i Sudrets domkyrka, GA 211 11 1997. - Densamme, Till den kände Guden, i: De hundra kyr- kornas ö 76, 1998. - Densamme, Tyngd för gapande böcker eller medeltida resealtare?, i: De hundra kyrkornas ö 48, 1970. - Den­ samme, Under kyrkgolvet låg en dopfunt .. . , GA 24/3 1988. - Den samme, Åskskydd viktigare än utseende på 1700-talet: Hogräns kyrka nära att få en gustaviansk tornspira, GA I0/10 2000. - Den samme, Är ett tvillingpar lösningen på porträttgåta i Grötlingbo kyr- ka?, GA 7/8 1996. Strand, S., Votiv- och prydnadsskepp på Gotland, 198 1. Strelow, Hans Nielssön, Cronica Guthilandorum, Köpenhamn 1633. Facs. 1978. Srrömbom (Boström), R., Calcarius, en gotländsk stenhuggareverk- stad under 1100-talets slut och 1200-talets förra hälft, i: Konsthisto- risk tidskrift 11 , 1942. Sundberg, T. , De äldsta uppgifterna om gårdarna i Grötlingbo, i: Gröt- lingbo socken genom tiderna, 1983. Svahnström, G., De gotländska prästgårdarna, i: Visby stift i o rd och bild, 1951 . - Densamme, En medeltida prästgård på Gotland (San- da), i: Rig 23, 1940. - Densamme, Grötlingbo kyrka, i: Grötlingbo socken genom tiderna, 1983. - Densamme, Medeltida prästgårdar på Gotland, i: Julhälsningar till församlingarna i Visby stift 18, 1940. - Densamme, Några iakttagelser vid renoveringen av Gröt- lingbo prästgård, i: Fornvännen 36, 1941 . - Densamme, Prästpalat- set i Bunge, i: Arkeologiska forskningar och fynd. Studier utgivna med anledning av H. M. Konung Gustav VI Adolfs sjuttioårsdag 11.11. 1952, 1952. - Densamme, Sudrets katedral, i: Gotländskt Ar- KÄLLOR OCH LITIERATUR 119 kiv 30, 1958. Även utgiven separat. - Densamme, se även La­ gerlöf. E. Svahnström, G. och K., Måleri på Gotland 1530-1 830, 1989. Svahnström, K. , Präster och prelater. Porträtt av gotländska prästmän 1600-1900. Stenc. katalog nr 20, u. å. GF. Svanberg, J. , Kampen mellan ont och gott på dopfunten i Hög, i: TCO - Iconographisk Post 1980: I. - Densamme, Stenskulpturen, i: Den romanska konsten, Signums svenska konsthistoria, 1995. Svenskt silversmide 1520-1850. Guld- och sil verstämplar IV, 1963. Svensson, T. , Gotlands medeltida offerstockar och krucifixpiedestaler, i: Gotländskt arkiv 64, 1992. Sveriges geologiska undersökning, Ser. Aa No 152, Burgsvik, upp- mätt 1892- 1901. H. Munthe, Beskrivning till kartbladet Burgsvik jämte Hoburgen och Ytterholmen, 192 1. Sveriges Kyrkor, Gotland band I-, vol. 3-, 19 14-. Sveriges Nationalatlas 11 , Berg och jord, 1994 . Sveriges Runinskrifter, se Jansson, S. 8 . F. Synodalia fremsatte i Roskilde af de hrederlige Mrend M. Hans Al- bertsen, Biskop i Sjrellad, og Peder Bi Ide, kongelig Lensmand. Aar 1564, i: Ny Kirkehistoriske Samlinger II, Kbhvn 1860-1862. Söderberg, 8 . G., Gotländska kalkmålningar 1200-1400, 197 1. Thuresson, F.,Vad Gotlands gravstenar berättar, i: Visby stift i ord och bild, 1951. Tuulse, A., Didrik av Bern och Norden, i: Konsthistorisk tidskrift 44, J975. - Densamme, Romansk konst i Norden, 1968. - Densamme, se Lukman, N. afUgglas, C. R., Gotlands medeltida träskulptur till och med höggoti- kens inbrott, 19 15. Unnerbäck, R. A., Einar Erici, i: Sohlmans musiklexikon 2, 2 uppi., 1975. Uras, Jan A:son, Om gotländska valv. Examensarbete vid Chalmers tekniska högskola 1971 . Stencil. (Wennersren, 0 . W.), Gotländska kyrkor i ord och bild utgifne af Got- länningens redaktion I , Visby 1897. Wessen, E., se Jansson, S. 8 . F. Westin, F., Är Grötlingbo-relieferna episoder ur Didrik-sagan?, GA 12/9 1978. Whire, T. H. , The Bestiary, a book of beasts, being a translation from Latin bestiary of the twelfth century (made and edited by T. H. White), New York 1954. Åmark, M., Pilgrimsmärken på svenska medeltidsklockor, Antikva- riskt arkiv 18, 1965. - Densamme, Sankt Olofs pilgrimsmärken, i: Fornvännen 37, 1942. - Densamme, Sveriges medeltida kyrkklock- or, 1960. 120 GRÖTLINGBO KYRKA Förkortningar ATA BSt GA G arkiv GF Go Got!. GT hdlr inv. inv. 1830 inv. nr KB K-byrån Antikvarisk-topografiska arkivet, RAÄ, Stockholm Kungl. Byggnadsstyrelsen Gotlands Allehanda Gotländskt arkiv Gotlands Fornsal , Visby (Länsmuseet på Gotland) Gotland Gotlänningen Gotlands Tidningar handlingar inventarieförteckning en på grund av en kungl. förordning 17 /4 1828 företa- gen inventering av fo rntida minnesmärken i kyrkor och på kyrkogårdar. Protokollen, som fördes av präs- terna, utskrevs i fl era exemplar, varav en serie förvaras i resp. kyrkoarkiv och en seri e i ATA . inventarienummer Kungliga Biblioteket, Stockholm BSt:s, sedermera Raä:s, kulturhistoriska byrå kr.prot. LUHM PÄ RA Raä räk. SHM st.prot. SvK UUB VHAA Vi LA vis.prot. ÖIÄ Öl kyrkoråds protokoll Lunds Universitets Historiska Museum pastorsämbetet Riksarkivet, Stockholm Riksantikvarieämbetet, Stockholm räkenskaper Statens Historiska Museum, Stockholm sockenstämrnoprotokoll Sveriges Kyrkor, Konsthi storiskt inventarium 1912- Uppsala universitetsbibliotek Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akade- mien, Stockholm Landsarkivet i Visby visitationsprotokoll Överintendentsämbetet; efter 19 18 Ku ngl. Bygg- nadsstyrelsen (BSt) Öland Summary The earliest church in Grötlingbo was mast likely of wood. However, no trace of any wooden church showed up in the excavations carried out beneath the present church ftoor . p~umla+Ak~bö~~+ 1.;.R~mo Dq)!iemLIN-1 TIJl!.G; HEJpE ,+Toft~ Vall:.,, Rol!l~ldoster+GanlhernKR.~KLINGE !foGnJSvörds +TIN + "'/+ I N ' rc- ' · \ kiip. ',, H !Ji -~j,Prke Halla 1 + arr an~a #~ NvtEskelh;I,,0 l ,.:'~tlingix!"~J~0fl~~.(~\ SE.;TTING T.ING - + >--<' -.) +Vi'klau -. t ·"9~ ~ V\ ' ·· Maslerby ,5. 'f-Vät '+ _-.,_/-KRAKLING~ 11 ,-,,.Väslergarrv' 1 ~e '>. Vang~ ·+ 0 v S d + IHejde / \+Guldru)>e l "-'"'.•"-"" Kräklingbo 'Kilttham.;.arsvik ,~n a / + \ l Tl/'fG ) it'Ala Ö :'/ n, -/ HEJD'E "\ Buttle!f- ,1 t;ammelgarn+ ~· 'rgarn Klintehamn . . · T!Nb \ ; \. +Ardre TING U 1 1I ' + tn e • l '.---f. SETTIN~ .) '.. , GA4DE TING ~ -,,_+Gun tauns kap. ,+Frolel U } \ +ftelhem +~ , . .! . FARC?,- \ ~-- , T,../Alsko L1ugarn 0 , Lo1sla1f- 1 ~11rd?-" ,-, k~ta+ l!EM'S+Ge} um ).)+' ~--~BURS \'evid1e+'L~de-1'\ \ "tstå'' ~re +tau\.__, s roge'if-~ordhe~:fo-, ~-J nj~RS +Nör \ , .._TING ,,A~"" + ( HlBLflfGE''.._ ;j:Hemse"-.._, Bur~c::; TJN~5111':-1 f +Ron'( SEITING 1). , / +Alva ', / H blingb6,+ / '<. HEMSE TI G lJill. Köping + Kyrka, kapell + Ödekyrka, kyrkoruin = Större vög - Settingsgräns ----· Tingsgräns 0 10 20km Burgsvok ?HOBURGS ISSN 0284-1894 Vamltn(b'o+ +Hamra ISBN 91-7209-229-7 (inb)TING +Sundre ISBN 91-7209-230-0 (häft) KARTOGRAFISKA INSTITUTET HOBURGS _V ke \ H. SETTI~~+Öjb s-.g Riksantikvarieämbetet