Varje dag tar de som arbetar med förvaltning, vård och konservering av kulturarvet en mängd beslut. Vissa av dem bygger på erfarenhet och traderad kunskap medan andra har en stark koppling till naturvetenskaplig och teknisk forskning och metod-utveckling. Arbetssättet för professionella utförare bygger på tidigare forsknings-resultat som blivit en naturlig del av vardagen. Ibland ligger forskningen långt tillbaka i tiden och det arbete som lett fram till gängse metoder är inte alltid kända. I andra fall söker man aktivt nya resultat som kan användas i kulturarvsarbetet. Utvecklingen inom naturvetenskapen, ingenjörskonsten och inte minst inom digital teknik, sker idag mycket fort. Detta ställer stora krav på kulturarvsområdet att följa utvecklingen och på bästa sätt anamma den nya kunskap som kan vara användbar.