Det är erkänt svårt och problematiskt att få en överblick över svensk byggforskning. Redan en studie utförd 2003 av LTU, Chalmers, KTH och LTH kom fram till att svensk byggforskning befann sig i kris, delvis på grund av bristande samordning. Som ett svar på detta startades Sveriges Bygguniversitet år 2009 med målsättning att höja kvalitén på utbildningar och forskningsinsatser och ge möjlighet till att skapa forskningsmiljöer av hög internationell klass. Även Formas anger i sin forskningsstrategi att forskningen kring ”åtgärder kring åldrande byggd miljö” är ett av de områden där forskningsinsatserna minskar och fuktproblemen som ett fält där känd kunskap inte leder till förbättringar. Men hur ser svensk forskning med inriktning på kulturhistoriskt värdefull bebyggelse ut idag, vid årsskiftet 2010-2011?