Riksantikvarieämbetet

Motsvarande bestämmelser fanns även i byggnadsminneslagen. Länsstyrelsen kunde ålägga ägaren att vidta åtgärder om oönskade ändringar gjorts som kunde återställas. Möjligheten för länsstyrelsen att avbryta pågående arbete infördes med KML 1989.

I byggnadsminneslagen fanns också bestämmelser om ersättning, men inte om att staten kunde lösa in byggnadsminnen. Bestämmelser om inlösen infördes dock i KML 1989. Motsvarande bestämmelser om ersättning och inlösen finns även i Plan-och bygglagen. Bestämmelserna om ersättning avser främst att kompensera för den förlust av värde på en fastighet eller del av fastighet som inskränkningen genom de fastställda skyddsbestämmelserna kan ge upphov till. Endast ekonomiska skador kan ersättas enligt vedertagna skadeståndsrättsliga principer.

I samband med en påbörjad renovering av handelshuset upptäckte fastighetsägaren skador av sådan omfattning att renoveringsarbetet avbröts. Istället ansökte, och beviljades, fastighetsägaren ett bygglov som innebar att byggnadens gårdsfasad bevaras och renoveras, men att övriga delar av den befintliga byggnaden rivs och ersätts av en ny byggnad. Bygglovet ansågs i beslutet utgöra en mindre avvikelse från gällande detaljplan. Mot denna bakgrund väckte länsstyrelsen fråga om byggnadsminne och föreslog skyddsbestämmelser för handelshuset.

Att alla och en var kan väcka fråga och initiera en byggnadsminnesförklaring fanns också med i byggnadsminneslagen, även om det inte var lika uttryckligt sagt som i KML. I den tidigare lagstiftningen fanns också bestämmelser om vad en ansökan skulle innehålla för uppgifter. Två utredningar har föreslagit att bestämmelsen bör ändras på grund av att ärendena ger en orimligt stor arbetsbörda för länsstyrelserna, men ingen ändring av lagstiftningen har skett. Ett vanligt problem är att den väckta frågan i många fall kommer för sent till länsstyrelsen då andra instanser har fattat avgörande beslut för den byggnad eller miljö som den väckta frågan gäller, till exempel när kommunen har gett rivningslov enligt Plan-och bygglagen.

Hästen 5 ligger i centrala Laholm och består av en tidigare stadsgård med f.d. handelshus och magasinsbyggnad samt en nyare kontorsbyggnad. Den byggnad som var aktuell för byggnadsminnesförklaring var det f.d. handelshuset, ett korsvirkeshus i 2 ½ -plan uppförd under 1790-tal och tillbyggd under början av 1800-talet.

Byggnadsminnesskyddet är avsett att fungera i förhållande till kommunernas skyddslagstiftning, bland annat detaljplaneläggning. Kommunerna har enligt plan-och bygglagen en skyldighet att beakta kulturvärden såväl vid bygglovsprövning som i planer.

Generalstabens stalletablissement, kv. Svea Artilleri 12 i Stockholm, uppfördes mellan 1886 och 1888 för generalstabens räkning och ritades av arkitekterna Axel och Hjalmar Kumlien.

Fråga om jämkning av skyddsbestämmelser För att kunna få möjlighet att uppföra ny bebyggelse inom byggnadsminnet har fastighetsägaren i detta fall begärt att få skyddsbestämmelserna ändrade. Länsstyrelsen avslog ägarens begäran med hänvisning till byggnadsminnets höga kulturhistoriska värden och länsrätten avslog fastighetsägarens överklagan. Länsrättens dom visar att det krävs starka skäl för att en jämkning av skyddsbestämmelserna ska komma ifråga. De ekonomiska aspekter som klaganden framförde bedömdes inte väga tyngre än det allmänna bevarandeintresset.

KML är en speciallagstiftning som främst innehåller bestämmelser om byggnadsminnen, kyrkliga kulturminnen och fornminnen. Men det finns även andra lagar som behandlar kulturhistoriska värden. Relevanta delar av Plan-och bygglagen och miljöbalken sammanfattas nedan, liksom gränsdragningen mellan de olika kapitlen i KML. Byggnadsminnen omfattas också av lagen (2003:778) om skydd mot olyckor.

I Sverige finns inga skattesubventioner för förvaltning av byggnadsminnen liknande de som finns i flera andra länder i Europa. Några bestämmelser om taxering finns inte i KML och har inte heller funnits i dess föregångare.

Motsvarande bestämmelser fanns även i byggnadsminneslagen. Även om tanken med ett byggnadsminne är att det i princip ska bevaras för all framtid finns det möjlighet att ändra byggnadsminnet i strid mot dess skyddsbestämmelser. Bestämmelser i andra lagar gällande till exempel säkerhet, utrymning, miljö eller hälsa kan ställa krav på att byggnader eller anläggningar måste ändras.

Vem som kan överklaga ett beslut regleras i förvaltningslagen. I princip är det endast den som berörs av ett beslut och om det har gått honom eller henne emot som kan överklaga. Överklagande sker till allmän förvaltningsdomstol hos förvaltningsrätten i första instans. Prövningstillstånd till nästa instans i kammarrätten meddelas om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas, om det finns anledning att ändra förvaltningsrättens beslut eller om det finns andra synnerliga skäl att pröva överklagandet. Kammarrättens beslut kan i sin tur överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen.

År 2000 ändrades benämningen skyddsföreskrifter till skyddsbestämmelser. Den tidigare benämningen ansågs ge en felaktig association till föreskrifter enligt regeringsformen. Termen skyddsbestämmelser används för övrigt även i Plan-och bygglagen.

Fornminnesbrott är straffbara gärningar. Ifråga om fasta fornlämningar innebär fornminnesbrott att någon av uppsåt eller oaktsamhet olovligen rubbar, tar bort, gräver ut, täcker över eller genom bebyggelse, plantering eller på annat sätt ändrar eller skadar fornlämningen.

I denna vägledning ger Riksantikvarieämbetet handledning om tillämpningen av bestämmelser i 4 kap. kulturminneslagen och förordningen om kulturminnen I detta kapitel ges en beskrivning av vägledningens syfte samt en läsanvisning som bland annat behandlar hur vägledningen har avgränsats.

Denna vägledning belyser hur man från myndigheterna bör förfara då åtgärder inom jordoch skogsbruket berör fasta fornlämningar. Målgruppen är främst handläggare vid länsstyrelserna och Skogsstyrelsen.