Riksantikvarieämbetet

Odlade växter kan leva kvar i naturen långt efter att händerna som planterade och skötte dem är borta. Sådana kvarstående växter kan hjälpa oss att hitta platser där människor bott även när andra spår saknas. De kan också tillföra information som inte går att utläsa ur exempelvis huslämningar.

Föremål från arkeologiska utgrävningar är ofta mycket nedbrutna och känsliga. När de ligger i marken eller vattnet har de oftast uppnått en viss balans med omgivningen, men den pågående nedbrytningen accelererar när den omgivande miljön förändras. Föremål som kommer fram i luften och ljuset vid en arkeologisk utgrävning kan se helt välbevarade ut, men kan mycket snabbt förändras.

Föremål från arkeologiska utgrävningar är ofta mycket nedbrutna och känsliga. När de ligger i marken eller vattnet har de oftast uppnått en viss balans med omgivningen, men den pågående nedbrytningen accelererar när den omgivande miljön förändras. Föremål som kommer fram i luften och ljuset vid en arkeologisk utgrävning kan se helt välbevarade ut, men kan mycket snabbt förändras

Arsenik är ett välkänt och mytomspunnet gift som revolutionerade samlingsvården på 1700-talet och blev ett av de mest använda medlen för konservering och insektsbekämpning. Arsenik förlorar inte sin giftighet över tid och är idag en av de stora arbetsmiljöriskerna där samlingar hanteras på museer och i magasin.

För att undvika skadliga effekter av asbest är det viktigt att vara medveten om vilka objekt eller material som innehåller asbest samt hur man hanterar dessa och skyddar sig på rätt sätt.

Att placera ut insektsfällor är ett viktigt och ofta avgörande moment i effektiv insektsbekämpning. Hur placerar man ut dessa och vad kan man göra med resultaten? Detta Vårda väl-blad riktar sig till personal på museer, hembygdsgårdar och kyrkor.

Detta Vårda väl-blad är ett stöd för dig som ska beställa en färgundersökning i byggd miljö. Här ges exempel på vilken kunskap en färgundersökning ger och hur samarbetet mellan utförare och beställare kan utformas för ett gott resultat. Vårda väl-bladet ingår i en serie om färgundersökningar i byggd miljö.

Detta Vårda väl-blad vänder sig till länsstyrelser, museer, arkeologer och konservatorer för att sprida kunskap om förutsättningarna för bevarande av arkeologiskt, vattendränkt trä. Behovet av konservering styrs av den omgivande miljön på fyndplatsen och i utställning och magasin över tid. Med rätt hantering kan bevarandet av föremålen förbättras på kort och lång sikt.

Det biologiska kulturarvet utgör levande avtryck av mänsklig aktivitet. Konsten att förstå vad arter och biologiska strukturer berättar bygger på att man kombinerar biologisk kunskap med kunskap om människans användning av ekosystemen. Ofta tillför det ny kunskap om både biologi och historia. Allt kulturarv bär på berättelser om människan, vårt biologiska kulturarv är inget undantag. Detta faktablad beskriver en metod för hur man kan tolka biologiskt kulturarv och läsa av det levande kulturarvets rika berättelser. Några exempel illustrerar sedan hur det konkret kan gå till.

Färgundersökningar utförs i olika miljöer, med skiftande frågeställningar och budget. Utföraren behöver därför anpassa projektet efter förutsättningarna. Detta Vårda väl-blad innehåller rekommendationer för planering, provtagning och dokumentation. Det riktar sig till utföraren och är ett stöd för att genomföra en så bra färgundersökning som möjligt. Vårda väl-bladet ingår i en serie om färgundersökningar i byggd miljö.

Skadedjur är ett hot mot våra samlingar på museer, i kyrkor och hembygdsgårdar. För att sanera föremål utsatta för skadeinsekter används ofta frysning. Frysning är en miljövänlig, giftfri och eff ektiv metod. Många använder frysning som en förebyggande metod genom att frysa alla nya objekt innan de tas in i en samling eller utställning. Vilka objekt kan frysas och hur gör man? Detta rådgivningsblad riktar sig till alla som har samlingar som kan bli utsatta för skadeinsekter.

Ett bekämpningsmedel är en kemikalie som är avsedd för att döda, förhindra framväxt av, eller på annat sätt reglera tillväxt av skadliga organismer. Under 1900-talet eskalerade användningen av bekämpningsmedel och museerna använde en rad olika bekämpningsmedel för att motverka skadedjursangrepp. Tyvärr saknas ofta dokumentation om vilka kemiska substanser som användes, på vilka föremål de har använts och hur giftiga de är. De som arbetade med dessa har gått i pension eller har av andraskäl slutat och kunskap har därmed försvunnit.

Under lång tid har vi använt en rad olika bekämpningsmedel i kampen mot skadedjur och så även i våra museisamlingar. Detta Vårda väl-blad vänder sig till dig som arbetar med samlingar.

För att undvika skadliga effekter av bly är det viktigt att vara medveten om vilka objekt i en museisamling som innehåller bly, hur man hanterar dessa och skyddar sig på rätt sätt.

För att undvika skadliga effekter av bly är det viktigt att vara medveten om vilka objekt i en museisamling som innehåller bly, hur man hanterar dessa och skyddar sig på rätt sätt.

Detta rådgivningsblad grundar sig på en rapport om blymönja producerad av Riksantikvarieämbetet och riktar sig till utförare som målare och konservatorer samt beställare som fastighetsägare eller myndighetspersoner.

Detta rågivningsblad grundar sig på en rapport om blymönja producerad av Riksantikvarieämbetet och riktar sig till utförare som målare och konservatorer samt beställare som fastighetsägare eller myndighetspersoner.

Farorna med DDT är kända. För att undvika skadliga effekter är det viktigt att vara medveten om vilka objekt i en museisamling som innehåller DDT, hur man hanterar dessa och skyddar sig på rätt sätt.

Diatomacéjord saluförs ofta som ett naturligt alternativ för insektsbekämpning, men dammet är skadligt att andas in.

Detta Vårda väl-blad riktar sig till privatpersoner med hus försedda med asbestcementplattor, ofta kallade ”eternit”. Eternit är en platta av cement, armerad med asbestfiber som uppfanns i slutet av 1800-talet. Syftet var att efterlikna skiffer för att användas som tak och väggbeklädnad.

Idag leder ordet gärdesgård tankarna till endera stenmurar eller gärdesgårdar av trä, huvudsakligen av gran. Men i det gamla bondesamhället fanns det betydligt fler sätt än så att hägna in eller ut boskapen. Typiskt för sydligaste Sverige var olika former av ris- och flätgärden, det vill säga hägnader som byggts upp av grenar, kvistar, taggiga buskar eller andra röjningsrester. Det här Vårda väl-bladet handlar om flätgärdesgårdar, det vill säga hägnader som består av flätade konstruktioner. Förekomst och konstruktion av olika typer av risgärdesgårdar har beskrivits i Riksantikvarieämbetets Vårda väl-blad Risgärdesgårdar. Flätgärdesgårdar har troligen förekommit i varierande utsträckning i stora delar av landet, men skildringar och bilder är fåtaliga. Både ris- och flätgärdesgårdar är i princip helt försvunna i dagens kulturlandskap. Detta Vårda väl-blad beskriver hur flätgärdesgårdar kan ha sett ut och ger tips på hur man kan bygga upp nya.

I norra och mellersta Sveriges inland har ända in i modern tid fäbodbruket spelat en avgörande roll för folkförsörjningen. Över hela skogslandet har säsongsbosättningar funnits, dit man fört kreaturen på skogsbete om sommaren. Än idag finns många gamla fäbodställen kvar, med gamla timmer- stugor på en öppen gräsvall i skogen.

Plastmaterial är en del av vårt moderna kulturarv som i våra museer finns representerade i många olika former och i många olika slags samlingar. Genom att anpassa faktorer i miljön kan nedbrytningsförlopp saktas ner. Det här rådgivningsbladet handlar om vilka anpassningar som kan göras för plastmaterialen i museisamlingar vid hantering och förvaring. Bladet riktar sig främst till personal på museer som i sina samlingar har plastföremål eller föremål där plast ingår och avser i första hand föremål och material i konst- och kulturhistoriska samlingar. Plastmaterial inom film, fotografi och måleri medför i viss mån att andra hänsyn bör tas. En lista med skadetermer för plast är inkluderad.

Plastmaterial är en del av vårt moderna kulturarv, som i våra museer finns representerade i många olika slags samlingar. För att kunna ge bäst förutsättningar för bevarande är det viktigt att veta vilka plaster som ingår i samlingen. Detta blad innehåller råd om hur identifiering av olika plasttyper kan utföras och riktar sig till personal på museer som i sina samlingar har plastföremål eller föremål där plast ingår. Bladet behandlar i första hand föremål och material i konst- och kulturhistoriska samlingar.

Detta rådgivningsblad riktar sig främst till konservatorer och samlingsansvariga på museer, hembygdsföreningar eller liknande, som i sina samlingar skulle kunna ha alunbehandlade arkeologiska träföremål. Här informeras om vad som är viktigt att tänka på och vilka valmöjligheter man har i de fall det visar sig att föremålen är alunbehandlade.

Detta Vårda väl-blad riktar sig till fastighetsägare eller förvaltare med byggnader där klotter- eller graffi ti förekommer. Termen graffi ti kommer från italienskan och betyder ”ristning.” Graffi ti har alltid förekommit, men är ett problem som har eskalerat i samband med de senaste årens tillgång till billiga och snabba material. Klotter kan göras på en mängd olika sätt, till exempel med kulspetspennor, fi lt- och märkpennor, korrigeringsvätska och klistermärken samt med sprayfärg. I detta Vårda väl-blad kommer vi inte att gå in på ristningar eller estetiska och juridiska spörsmål. Bladet berör endast sten-, tegel-, betong- och putsfasader.

Kriminalteknisk skyddsmärkning är en märkning som har till syfte att göra stöldbegärliga material och objekt spårbara till ägaren. Det är främst metallkonstruktioner utomhus, såsom tak, stuprör och rännor, kopparplåt, järnplåt eller skulptur som inom kulturvården hittills har övervägts för kriminaltek-nisk skyddsmärkning.

Alla kvicksilverföreningar är hälsoskadliga. För att undvika skadliga effekter är det viktigt att vara medveten om vilka objekt i en museisamling som innehåller kvicksilver, hur man hanterar dessa och skyddar sig på rätt sätt.

Under lång tid har glödlampan varit vår främsta konstljuskälla med sitt varma sken. En nackdel med glödlampor är dock att de är mycket ineffektiva som ljuskällor – bara 2–3 procent av energin går ut som ljus, resten blir värme. Detta är anledningen till att EU beslutat om att fasa ut glödlampan1 till förmån för mer energieffektiva alternativ. Den teknik som växer fram snabbast och som betraktas som den mest energieffektiva tekniken för framtiden är LED (Light Emitting Diode). LED-belysning används sedan några år tillbaka i museiutställningar runt om i världen.

Farorna med lindan är kända. För att undvika skadliga effekter är det viktigt att vara medveten om hur man hanterar behandlade objekt och skyddar sig på rätt sätt.

Vi behöver ljus för att se och uppleva museiföremål men ljuset har samtidigt en nedbrytande effekt på många material. Det finns ingen ”säker” ljusnivå för museiföremål. Museibelysning innefattar konsten att balansera de olika och ofta motsägelsefulla intressena. Samarbete mellan utställningsproducent, intendent, ljussättare och konservator är viktigt för ett bra resultat. Detta Vårda Väl-blad handlar om hur ljus påverkar museiföremål och hur man kan hantera riskerna med ljus på museer.

Vi behöver ljus för att se och uppleva museiföremål men ljuset har samtidigt en nedbrytande effekt på många material. Det finns ingen ”säker” ljusnivå för museiföremål. Museibelysning innefattar konsten att balansera de olika och ofta motsägelsefulla intressena. Samarbete mellan utställningsproducent, intendent, ljussättare och konservator är viktigt för ett bra resultat. Detta Vårda Väl-blad handlar om hur ljus påverkar museiföremål och hur man kan hantera riskerna med ljus på museer.

Ljus är en viktig del i upplevelsen av en utställning eller miljö. Samtidigt kan ljuset förändra färger och ändra materialens fysiska egenskaper. För att kontrollera ljuset och eventuellt åtgärda ljusnivån behöver ljuset mätas. I detta rådgivningsblad beskrivs hur ljuset kan mätas i olika situationer.

Att välja material för utställning, förvaring och packning av museiföremål på ett medvetet sätt är en viktig del av god samlingsförvaltning. Detta Vårda väl-blad presenterar allmänna utgångspunkter för att välja material och vänder sig till alla som arbetar med samlingar och föremål.

Ett sätt att förebygga och minska nedbrytningen av föremål i samlingar är att välja material som är mindre skadliga än andra. Detta Vårda väl-blad riktar sig till samlingsförvaltare och beskriver olika typer av material som är vanliga inom samlingsförvaltning.

Detta rådgivningsblad vänder sig till församlingar, stift, hantverkare, länsstyrelser med flera, som ska tillverka en ny förvaring för kyrkliga textilier. Här finns information om vad man bör tänka på vid val av material och exempel på vilka problem som kan uppstå.

Detta rådgivningsblad vänder sig till församlingar, stift, hantverkare, länsstyrelser med flera, som ska tillverka en ny förvaring för kyrkliga textilier. Här finns information om vad man bör tänka på vid val av material och exempel på vilka problem som kan uppstå.

Alla objekt som kan vara hälsoskadliga ska vara märkta med tydlig information. Där ska framgå allt som behövs för att man ska kunna identifiera den risk som är förknippad med objektet. Sedan 2015 ska märkning av kemiska ämnen ske enligt CLP-förordningen.* I första hand är det arbetsgivarens ansvar att se till att korrekt märkning finns.

Detta Vårda väl-blad handlar om mätning av temperatur och relativ luftfuktighet (RF) i museer och kulturhistoriska miljöer. Här finns information om vilka instrument man använder, vad man ska tänka på vid val av mätinstrument och hur man mäter.

Naftalen är historiskt sett ett av det mest använda medlen för att skydda textilier mot mal och andra insekter. De negativa hälsoeffekterna av naftalen är numera kända och det är viktigt att känna till var i samlingar naftalen kan förekomma, och hur man hanterar och arbetar säkert med dessa objekt.

Förr var det främst konstvetare som intresserade sig för äldre parker i allmänhet och de pampiga slottsparkerna från 1600- och 1700-talen i synnerhet. Numera är intresset för dessa kulturmiljöer betydligt bredare. Bland annat har äldre park- och trädgårdsanläggningar börjat uppmärksammas för sin roll som biologiskt kulturarv.

För att undvika skadliga effekter är det viktigt att vara medveten om vilka objekt som innehåller pentaklorfenol, hur man hanterar dessa och skyddar sig på rätt sätt.

Bensvart är ett naturligt svart pigment tillverkat av brända djurben eller elfenben. Bensvart är blå-svart i färgen och ganska mjuk i konsistens och även tätare än lampsvart. Bensvart har använts från förhistorisk tid och är fortfarande i bruk. Pigmentet blandas lätt med olja eller vatten och är hållbart i alla bindemedel. Linoljefärg.

Järnoxidpigment är de mest använda pigmenten genom tiderna. I princip alla jordpigment (ockror, umbror, terror, etc.) består av förvittrad järnhydroxid i basen. Kulören på järnoxidpigmentet varierar. Beroende på hur järnoxidpigmentet är kopplat med andra mineraler så får man olika kulörer, allt från gult, rött, lila och brunt till svart. Linoljefärg.

Koboltblått är en koboltoxid-aluminiumoxid förening. Det mycket kostsamma och extraordinärt stabila pigment av ren blå färg upptäcktes av Thénard 1802. Många föreningar och tillverkningsprocesser har använts under rubriken koboltblått och eftersom det numera antas hänvisa till koboltaluminiumoxid (CoO.Al2O3), återfi nns en rad andra betydelser i den historiska litteraturen. Linoljefärg.

Kromoxid är ett svårt och sprött material. Det är olösligt i vatten men lösligt i syra och en gång löst, producerar den hydratiserade kromjoner. Dess naturliga färg är grön och det blir brunt vid upphettning, men när de kyls ned går den tillbaka till sin naturliga färg. Krompigmenten upptäcktes 1797 av den franske apotekaren och kemisten Louis Nicolas Vauquelin (1763-1829). Linoljefärg.

Ockrorna är de vanligaste förekommande naturliga jordpigmenten i världen och fi nns i stort sett överallt. Ockra är ett samlingsnamn för olika gula, guldbruna röda och bruna jordfärgspigment. Färgerna varierar ganska mycket beroende på fyndplatsen. Linoljefärg.

Terra är ett naturligt oorganiskt pigment. Terra di Sienna är en gulbrun jordfärg som fått sitt namn från den ursprungliga italienska fyndplatsen. Den är nära besläktad med ockran och använd sedan stenåldern (grottmålningar). Namnet Terra kommer ifrån det latinska namnet terra och betyder jord. Linoljefärg.

Den finaste blåa kända färgen, erhölls från den dyrbara halvädelstenen lapis lazuli (lazurite), en dyr mineral. Mineralet lazurite är en komplex natrium-kalcium-aluminiumsilikat-sulfat. Lapis lazuli har brutits under århundraden från en plats som fortfarande är i bruk idag i Kokcha i Afghanistan. Stenen transporterades till Egypten och senare till Europa där det användes i smycken och till färgpigment. Européerna kallade det dyra pulveriserade pigmentet ultramarin, som bokstavligen betyder över havet. Ibland har det jämnförts med guld. Linoljefärg.

Namnet 'umbra' sägshärstammar från det latinska umbra (skugga) och beskriver helt enkelt färgen på ett pigment, användbart för skapande av skuggor. Namnet umbra har tillämpats på en sten med ett stor manganoxidinnehåll men med varierande sammansättning. Det fi nns därför ett stort område av terminologi för beskrivning och klassifi cering av umbrapigment i historiska texter som skiljer i vissa fall kraft igt från den geologiska klassifi cering av råmaterial, umbra sediment. Linoljefärg.