Riksantikvarieämbetet

I denna rapport redovisas hur länsstyrelserna under 2015 arbetar för att uppfylla de nationella målen för kulturmiljöarbetet och hur länsstyrelserna arbetar för att främja kommunernas kulturmiljöarbete. Bakgrunden till rapporten är regeringens uppdrag i regleringsbrevet till länsstyrelserna och att Riksantikvarieämbetet har till uppgift att vara pådrivande och stödjande inom sitt verksamhetsområde utifrån de nationella kulturmiljömålen. Med utgångspunkt i Riksantikvarieämbetets uppgift presenteras även ett förslag på hur länsstyrelsernas arbete med de nationella målen för kulturmiljöarbetet fortsättningsvis kan följas upp.

Forskningsprojektet sockenkyrkorna. kulturarv och bebyggelsehistoria presenterar i denna rapport en sammanfattande översikt av kyrkobyggandet i landskapet Närke från medeltiden till 1950. Rapporten är en del i en serie där samtliga landskap ingår. Resultaten av projektet redovisas också i den rikstäckande rapporten Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria, red. M. Dahlberg och K. Franzén, 2008. Här beskrivs utförligt projektets förutsättningar och metodiska tillvägagångssätt. I samarbete med Riksantikvarieämbetet görs vidare projektets uppgifter om de enskilda kyrkomiljöerna och kyrkorna successivt tillgängliga via Internet.

Ett öppet landskap kan vara fjäll eller kust likaväl som det kan vara ett odlingslandskap. Odlingslandskapet har emellertid en lång rad egenskaper som är mer betydelsefulla än den fysiska öppenheten. Denna skrift vill hjälpa till att vidga synen på odlingslandskapet från att vara en tilltalande landskapsbild till att också inbegripa dess historiska och ekologiska innehåll. Detta landskap har naturligtvis på ett avgörande sätt präglats av jordbruket, som under tusentals år har varit den dominerande näringen. Det är framför allt jordbruket som har brutit bygd -ifrån de sydsvenska slätterna till de norrbottniska nybyggena. Jordbruket har format det odlingslandskap, som på grund av naturförutsättningar, bosättningstidens längd och av samhället givna förutsättningar, idag ser mycket olika ut i skilda delar av landet.

Förr var det främst konstvetare som intresserade sig för äldre parker i allmänhet och de pampiga slottsparkerna från 1600- och 1700-talen i synnerhet. Numera är intresset för dessa kulturmiljöer betydligt bredare. Bland annat har äldre park- och trädgårdsanläggningar börjat uppmärksammas för sin roll som biologiskt kulturarv.

För att undvika skadliga effekter är det viktigt att vara medveten om vilka objekt som innehåller pentaklorfenol, hur man hanterar dessa och skyddar sig på rätt sätt.

Bensvart är ett naturligt svart pigment tillverkat av brända djurben eller elfenben. Bensvart är blå-svart i färgen och ganska mjuk i konsistens och även tätare än lampsvart. Bensvart har använts från förhistorisk tid och är fortfarande i bruk. Pigmentet blandas lätt med olja eller vatten och är hållbart i alla bindemedel. Linoljefärg.

Järnoxidpigment är de mest använda pigmenten genom tiderna. I princip alla jordpigment (ockror, umbror, terror, etc.) består av förvittrad järnhydroxid i basen. Kulören på järnoxidpigmentet varierar. Beroende på hur järnoxidpigmentet är kopplat med andra mineraler så får man olika kulörer, allt från gult, rött, lila och brunt till svart. Linoljefärg.

Koboltblått är en koboltoxid-aluminiumoxid förening. Det mycket kostsamma och extraordinärt stabila pigment av ren blå färg upptäcktes av Thénard 1802. Många föreningar och tillverkningsprocesser har använts under rubriken koboltblått och eftersom det numera antas hänvisa till koboltaluminiumoxid (CoO.Al2O3), återfi nns en rad andra betydelser i den historiska litteraturen. Linoljefärg.

Kromoxid är ett svårt och sprött material. Det är olösligt i vatten men lösligt i syra och en gång löst, producerar den hydratiserade kromjoner. Dess naturliga färg är grön och det blir brunt vid upphettning, men när de kyls ned går den tillbaka till sin naturliga färg. Krompigmenten upptäcktes 1797 av den franske apotekaren och kemisten Louis Nicolas Vauquelin (1763-1829). Linoljefärg.

Ockrorna är de vanligaste förekommande naturliga jordpigmenten i världen och fi nns i stort sett överallt. Ockra är ett samlingsnamn för olika gula, guldbruna röda och bruna jordfärgspigment. Färgerna varierar ganska mycket beroende på fyndplatsen. Linoljefärg.

Terra är ett naturligt oorganiskt pigment. Terra di Sienna är en gulbrun jordfärg som fått sitt namn från den ursprungliga italienska fyndplatsen. Den är nära besläktad med ockran och använd sedan stenåldern (grottmålningar). Namnet Terra kommer ifrån det latinska namnet terra och betyder jord. Linoljefärg.

Den finaste blåa kända färgen, erhölls från den dyrbara halvädelstenen lapis lazuli (lazurite), en dyr mineral. Mineralet lazurite är en komplex natrium-kalcium-aluminiumsilikat-sulfat. Lapis lazuli har brutits under århundraden från en plats som fortfarande är i bruk idag i Kokcha i Afghanistan. Stenen transporterades till Egypten och senare till Europa där det användes i smycken och till färgpigment. Européerna kallade det dyra pulveriserade pigmentet ultramarin, som bokstavligen betyder över havet. Ibland har det jämnförts med guld. Linoljefärg.

Namnet 'umbra' sägshärstammar från det latinska umbra (skugga) och beskriver helt enkelt färgen på ett pigment, användbart för skapande av skuggor. Namnet umbra har tillämpats på en sten med ett stor manganoxidinnehåll men med varierande sammansättning. Det fi nns därför ett stort område av terminologi för beskrivning och klassifi cering av umbrapigment i historiska texter som skiljer i vissa fall kraft igt från den geologiska klassifi cering av råmaterial, umbra sediment. Linoljefärg.

Zinkgrönt utgör en blandning av zinkgult och berlinerblått/pariserbrått och kan liksom sina beståndsdelar inte användas i kalfärg. Zinkfärgerna började användas på 1800-talet. Zinkfärgerna började användas på 1800-talet. Jämfört med Kromoxidgrönt kan det ge betydligt mer kulörta färger. Zinkgrönt är, till skillnad från Kromoxidgrönt, inte helt ljusäkta och har mest använts för detaljer. Linoljefärg.

Detta rådgivningsblad är tänkt att fungera som råd och stöd till församlingar som ska införskaffa ny förvaring för sina textilier. Här finns också råd om hur man kan förbättra redan befintlig förvaring. Målgruppen är arkitekter, hantverkare och övriga personer som är delaktiga i framtagande av ny förvaring eller ombyggnad av befintlig textilförvaring.

Detta rådgivningsblad är tänkt att fungera som råd och stöd till församlingar som ska införskaffa ny förvaring för sina textilier. Här finns också råd om hur man kan förbättra redan befintlig förvaring. Målgruppen är arkitekter, hantverkare och övriga personer som är delaktiga i framtagande av ny förvaring eller ombyggnad av befintlig textilförvaring.

Detta rådgivningsblad är tänkt att fungera som råd och stöd till församlingar som ska införskaff a ny förvaring för sina textilier. Här finns också råd om hur man kan förbättra redan befi ntlig förvaring. Målgruppen är arkitekter, hantverkare och övriga personer som är delaktiga i framtagande av ny förvaring eller ombyggnad av befintlig textilförvaring.

Syftet med seminariedagarna var att sprida kunskap om kulturarvet och hållbar regional utveckling genom att redovisa delar av det aktuella forskningsläget samt att skapa en mötesplats mellan forskare, praktiker och centrala myndigheter för att därigenom initiera en fördjupad dialog kring kunskapstillämpning och fortsatt forskningsbehov. Centrala teman under seminariedagarna var plats, drivkrafter och samhällsprocesser.

Syftet med seminariedagarna var att sprida kunskap om kulturarvet och hållbar regional utveckling genom att redovisa delar av det aktuella forskningsläget samt att skapa en mötesplats mellan forskare, praktiker och centrala myndigheter för att därigenom initiera en fördjupad dialog kring kunskapstillämpning och fortsatt forskningsbehov. Centrala teman under seminariedagarna var plats, drivkrafter och samhällsprocesser.

Regeringen har uppdragit åt Riksantikvarieämbetet att redovisa och analysera hur medel som avsätts för att vårda eller tillgängliggöra kulturmiljön kan stärka arbetsmarknaden och bidra till hållbar tillväxt. Utvärderingen utgår från kulturmiljövårdsanslaget, hädanefter benämnt KMV-anslaget alternativt KMV-medel. I denna rapport utgår vi från att dessa styrmedel främjar vård och tillgängliggörande av kulturmiljöer och även att de bidrar till en stärkt arbetsmarknad och hållbar tillväxt. Utvärderingen syftar således inte till att leda detta i bevis utan snarare till att besvara frågan hur medel avsedda för dessa ändamål kan bidra till stärkt arbetsmarknad och hållbar tillväxt. I uppdraget ingår även att redovisa goda exempel som kan tjäna som förebilder för framtida insatser. Denna rapport är resultatet av detta arbete.

Syftet med denna utvärdering har varit att undersöka vilka framgångsfaktorer och utmaningar länsstyrelserna har att i fördelningen av Bidrag till kulturmiljövård (KMV-medel) bidra till en mångfald av kulturmiljöer i enlighet med de nationella kulturmiljömålen. Utvärderingen tar sin utgångspunkt i kulturmiljömålet ”ett hållbart samhälle med en mångfald av kulturmiljöer som bevaras, används och utvecklas”. Regering och riksdag har uttalat att målen ska vara vägledande för kulturmiljöarbetet vilket även gäller länsstyrelsernas fördelning av KMV-medel.

Varje dag tar de som arbetar med förvaltning, vård och konservering av kulturarvet en mängd beslut. Vissa av dem bygger på erfarenhet och traderad kunskap medan andra har en stark koppling till naturvetenskaplig och teknisk forskning och metod-utveckling. Arbetssättet för professionella utförare bygger på tidigare forsknings-resultat som blivit en naturlig del av vardagen. Ibland ligger forskningen långt tillbaka i tiden och det arbete som lett fram till gängse metoder är inte alltid kända. I andra fall söker man aktivt nya resultat som kan användas i kulturarvsarbetet. Utvecklingen inom naturvetenskapen, ingenjörskonsten och inte minst inom digital teknik, sker idag mycket fort. Detta ställer stora krav på kulturarvsområdet att följa utvecklingen och på bästa sätt anamma den nya kunskap som kan vara användbar.

Riksantikvarieämbetet (RAÄ) följer för närvarande upp och utvärderar tillämpningen av lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. (KML) och miljöbalkens bestämmelser om kulturreservat. Målet för detta arbete är att ge Riksantikvarieämbetet ett systematisk program för uppföljning och utvärdering av tillämpningen och att skapa strategier för användning, förankring och spridning av resultaten.

Riksantikvarieämbetet (RAÄ) följer för närvarande upp och utvärderar tillämpningen av lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. (KML) och miljöbalkens bestämmelser om kulturreservat. Målet för detta arbete är att ge Riksantikvarieämbetet ett systematisk program för uppföljning och utvärdering av tillämpningen och att skapa strategier för användning, förankring och spridning av resultaten.

Rapport från Riksantikvarieämbetet 2005:2. Här beskrivs i ord och siffror hur 28:26-anslaget har fördelats och använts under perioden. Med detta som grund belyser och analyserar Riksantikvarieämbetet problem och möjligheter inom olika områden med utgångspunkt i kulturmiljövårdens verksamhetsmål. Den innehåller också många exempel på insatser som gjorts under perioden runt om i landet.

Rapport från Riksantikvarieämbetet 2005:2. Här beskrivs i ord och siffror hur 28:26-anslaget har fördelats och använts under perioden. Med detta som grund belyser och analyserar Riksantikvarieämbetet problem och möjligheter inom olika områden med utgångspunkt i kulturmiljövårdens verksamhetsmål. Den innehåller också många exempel på insatser som gjorts under perioden runt om i landet.

Riksantikvarieämbetet har, som en av flera statliga myndigheter, fått i uppdrag av regeringen att bidra med underlag för Sveriges genomförande av FN:s Agenda 2030 för långsiktigt hållbar ekonomisk, social och miljömässig utveckling (Agenda 2030). Myndigheten redovisar i Bilaga 1 på vilka mål och delmål i agendan som dess verksamhet har störst inverkan, på nationell och internationell nivå. I föreliggande rapport beskrivs vilka delar av verksamheten som avses. Rapporten redogör även kortfattat för på vilket sätt dessa verksamheter bidrar till uppfyllande av Agenda 2030 samt i vilken mån verksamheterna behöver utvecklas vidare

Det övergripande syftet med denna studie har varit att undersöka orsaker till att relativt lite EU-medel fördelas till kulturmiljöer som är besöksmål inom ramen för regionalfonden. Regionalfonden är en av EU:s struktur-och investeringsfonder och sett utifrån ett internationellt perspektiv ligger Sverige under genomsnittet avseende den nationella fördelningen från regionalfonden till kultur, kulturarv och turism. Likaså ligger Sverige lågt i jämförelse med andra länder när det gäller den offentliga budget som avsätts för besöksnäringen.

Innan ett större område i havet eller i en sjö ska exploateras undersöks för det mesta de berörda bottnarna. I en sådan undersökning bör ingå att söka av bottnen med syfte att hitta fornlämningar. Den lämpligaste metoden är då sonarkartering. Läs våra rekommendationer hur du går till väga.

Det stora flertalet av föredragen under konferensen Ren sten innehöll kortare, eller längre, tillbackablickar över hur vi vårdat hällristningar, runstenar och bildstenar under de senaste 70 åren.

Detta Vårda väl-blad avser att förklara en del av de frågor kring sten, historiska murverk och patina som ofta uppstår i samband med rengöring. Rengöring påverkar både utseendet och hållbarheten på stenen/fasaden, vilket man som beställare bör vara medveten om vid val av rengöringsgrad och metod. I detta blad är huvudinriktningen att sten, men en del av sättet att tänka och sätten att arbeta går att tillämpa även på tegelfasader eller blandade murverksfasader. För mer detaljerade råd kring ett specifikt objekt ta gärna stöd av en expert på plats.

Publikationen visar några exempel på hur Riksantikvarieämbetet genomför sina uppdrag i praktiken.

Landskapet utvecklas och är ständigt i förändring. Hur kan vi förvalta landskapets värden och samverka för nya goda helhetslösningar?

Miljöpolitiken och kulturmiljöpolitiken är båda tvärsektoriella sakområden. I miljömålssystemet ska de två områdena integreras i varandra. Miljömålsarbetet och kulturmiljöarbetet är ömsesidigt beroende av varandra för möjligheterna att nå målen för de båda politikområdena

FoU-programmet genomförs under en femårsperiod med årliga utlysningar av anslaget för finansiering av projekt, seminarier och konferenser. Utvecklingsarbeten i anknytning till kulturarvsverksamheten stödjer tillämpningen av projektresultat och ny kunskap.

FoU-programmet utgår från målen för det statliga kulturmiljöarbetet och kulturpolitiken. De har utgjort grund för formuleringen av forskningsbehov och prioriteringar. Kunskapsutvecklingen ska ge kulturarvsarbetet stärkta förutsättningar att nå målen. FoU-programmet 2017–2021 för kulturarv och kulturmiljö utgår från en helhetssyn på kulturarvsarbetet nationellt och regionalt. Det är en strategi för Riksantikvarieämbetets FoU-verksamhet som styr vilka forsknings- och utvecklingssamarbeten, samt vilken samverkan med andra forskningsfinansiärer, som myndigheten prioriterar.

Riksantikvarieämbetet ska enligt 3 kap. 9 § miljötillsynsförordningen (2011:13) (MTF) ge tillsynsvägledning i frågor om kulturreservat. Denna rapport avser att precisera hur Riksantikvarieämbetet planerar att arbete med tillsynsvägledning för åren 2017-2018.