Riksantikvarieämbetet

Genom att kulturhistoriskt känsliga delar på ett statligt byggnadsminne bättre beskrivs och pekas ut blir det möjligt för förvaltare att med större förutsägbarhet planera vård, underhåll och ändringar. Detta arbete tillsammans med de ändringar som föreslås i denna utredning bör bidra till att det blir möjligt att hantera statliga kulturfastigheter på ett ännu enklare sätt, utan att dessa fastigheters värden riskeras.

Genom att kulturhistoriskt känsliga delar på ett statligt byggnadsminne bättre beskrivs och pekas ut blir det möjligt för förvaltare att med större förutsägbarhet planera vård, underhåll och ändringar. Detta arbete tillsammans med de ändringar som föreslås i denna utredning bör bidra till att det blir möjligt att hantera statliga kulturfastigheter på ett ännu enklare sätt, utan att dessa fastigheters värden riskeras.

Den 1 januari 2011 trädde förordning (2010:1121) om bidrag till förvaltning av värdefulla kulturmiljöer i kraft, och ersatte då förordning (1993:379) om bidrag till kulturmiljövård. Förordningsändringen genomfördes som ett led i ett långsiktigt arbete för att modernisera och effektivisera kulturmiljöområdets styrmedel.1 Riksantikvarieämbetet har i reglerings-brevet för budgetåret 2012 fått i uppdrag att redovisa och kommentera hur införandet av den nya förordningen påverkat bidragsgivningen. Av redovisningen ska särskilt framgå hur Riksantikvarieämbetet bedömer utfallet av bidragsgivningen till regionala och kommunala kunskapsunderlag.

På museer och inom andra verksamheter där man förvarar samlingar som referens-, utställnings- eller undervisningsmaterial förekommer det ohälsosamma ämnen. Riksantikvarieämbetet ser ett behov av att ta fram och sprida kunskap, råd och information som speglar både det kulturhistoriska perspektivet samt hälso- och miljöaspekter gällande farliga ämnen i samlingar för att säkerställa hantering, bevarande och tillgänglighet för föremål i samlingar.

I samlingar på museer förekommer det föremål som innehåller ämnen som på ett eller annat sätt är ohälsosamma. Föremålen kan, trots detta, ha en viktig funktion i olika sammanhang som referens-, utställnings- och undervisningsmaterial. För att dessa samlingar ska kunna bevaras och utnyttjas på ett bra och säkert sätt behövs riktlinjer och information som speglar både kulturhistoriska perspektiv samt hälso- och miljöaspekter. I nuläget saknas det råd och riktlinjer på svenska som stöd för museerna i detta arbete.

Kulturarvet i Sverige omfattar ett mångfacetterat bestånd av piporglar. Denna handbok har i första hand alla som på olika sätt har ansvar för vård och underhåll av piporglar skyddade enligt 4 kap. Kulturmiljölag (1988:950), före 2014-01-01 Lag (1988:950) om kulturminnen m.m. (vanligen kallad KML) som målgrupp, men den kan även vara av glädje för förvaltare av andra piporglar, som inte omfattas av denna lag.

Projektet Hus med historia skulle möjliggöra vårdinsatser på objekt som förvaltas av hembygdsrörelsen och representerar lokal byggnadskultur, samt används i publik verksamhet.

Denna rapport innehåller en redogörelse av vilka projekt som tilldelades bidragsmedel, hur arbetet bedrivits och erfarenheterna av det samlade resultatet. Den samlade bedömningen handlar främst om projekten uppnått sitt syfte, om samverkan med övriga aktörer genom-förts, om resultatet presenterats så att det nått fram och om de tilldelade resurserna kunnat utnyttjas utnyttjats på ett ändamålsenligt sätt.

Riksantikvarieämbetet har tillsammans med Naturvårdsverket, Boverket, Jordbruksverket, Fiskeriverket, Glesbygdsverket och RUS tagit fram ett förslag på indikatorprogram som ska svara mot behovet av indikatorer för förslag till nytt delmål ”Hållbart brukande av kust och skärgårdslandskapet”.

Riksantikvarieämbetet har tillsammans med Naturvårdsverket, Boverket, Jordbruksverket, Fiskeriverket, Glesbygdsverket och RUS tagit fram ett förslag på indikatorprogram som ska svara mot behovet av indikatorer för förslag till nytt delmål ”Hållbart brukande av kust och skärgårdslandskapet”.

Denna rapport är en kartläggning av konserveringresurser för vattendränkt arkeologiskt material i Sverige. Rapporten bygger på en enkätundersökning med kompletterande information från intervjuer och besök hos de aktörer som har en mer omfattande verksamhet. Kartläggningen avser lokaler, utrustning, kompetenser och personalresurser.

Denna artikel är ett resultat av arbetet med en förstudie som utfördes på Riksantikvarieämbetet 2012. Förstudien skulle ge en överblick över området och underlag för åtgärder. Deltagare i projektet var Erika Hedhammar, Ingela Chef Holmberg, Ulrika Brynnel, Kaj Thuresson. Riksantikvarieämbetet

Följande information kommer främst beröra de materialtekniska aspekterna och fungera som underlag till ”Handledning gällande kriminalteknisk skyddsmärkning av utvändig kopparplåt” som Svenska kyrkan arbetar fram, samt till ett Vårda Väl-blad, som kommer att tas fram av Riksantikvarieämbetet vid ett senare tillfälle.

Denna rapport sammanfattar Riksantikvarieämbetets arbete utifrån regeringens strategi för genomförande av funktionshinderspolitiken 2011–2016. Den ger en övergripande bild av de insatser som myndigheten genomfört under perioden och utvecklingen mot regeringens mål. Rapporten omfattar också resultatet av de årliga enkätundersökningar som gjorts av länsstyrelsernas och länsmuseernas arbete.

Riksantikvarieämbetets regeringsuppdrag om delmål, uppföljning och redovisning inom ramen för ”En strategi för genomförandet av funktionshinderspolitiken 2011–2016”.

Riksantikvarieämbetet är en av de myndigheter som omfattas av regeringens strategi för genomförande av funktionshinderspolitiken 2011–2016. Denna rapport är den fjärde i ordningen och omfattar verksamhetsåret 2014. Rapporten beskriver de insatser som Riksantikvarieämbetet har genomfört under 2014 och utvecklingen mot regeringens mål. Rapporten omfattar också resultatet av den årliga enkätundersökning som riktas till länsstyrelserna och länsmuseerna avseende verksamhetsåret 2014.

Riksantikvarieämbetet har nu följt utvecklingen i Malmfälten i cirka två år. Både i Kiruna och i Malmberget blir situationerna alltmer dramatiska i och med att riskzonerna breder ut sig. Livsmiljöerna och kulturarvet är under starkt förändringstryck. Att ta tillvara det unika kulturarvet som en resurs, både materiella och immateriella värden, kan gynna lokalsamhällenas framtida attraktivitet och den regionala utvecklingen på sikt. Det är också intressant ur ett nationellt och internationellt perspektiv att värna Malmfältens kulturarv. Riksantikvarieämbetet har uppmärksammat problem och möjligheter och föreslår åtgärder utifrån två teman.

Riksantikvarieämbetet har nu följt utvecklingen i Malmfälten i cirka två år. Både i Kiruna och i Malmberget blir situationerna alltmer dramatiska i och med att riskzonerna breder ut sig. Livsmiljöerna och kulturarvet är under starkt förändringstryck. Att ta tillvara det unika kulturarvet som en resurs, både materiella och immateriella värden, kan gynna lokalsamhällenas framtida attraktivitet och den regionala utvecklingen på sikt. Det är också intressant ur ett nationellt och internationellt perspektiv att värna Malmfältens kulturarv. Riksantikvarieämbetet har uppmärksammat problem och möjligheter och föreslår åtgärder utifrån två teman.

Riksantikvarieämbetet har fått i uppdrag av regeringen att genomföra en omvärldsanalys och kunskapsöversikt över förändringar och utvecklingstendenser i samhället som har betydelse för kulturarvsarbetet och kulturarvspolitikens utveckling. Uppdraget har genomförts i samarbete med Riksutställningar och i samråd med kulturarvsarbetets aktörer. I rapporten konstateras att kulturarv är ett mångtydigt begrepp och att dess betydelse skiftar beroende på i vilket sammanhang det används. Detta gör att kulturarvsbegreppet kan definieras mycket brett och omfatta alla historiska företeelser och spår. Under 2000-talet har kulturarv allt mer kommit att likställas med kultur och därmed har kulturarv som värdebeskrivning flyttats till samtiden. När kulturella företeelser benämns kulturarv skapas en ny värdering och ett högre värde. Oavsett om det är fråga om ett materiellt eller immateriellt kulturarv bör det vara en tydlig koppling till dåtid och det förflutna som skiljer kulturarvsarbete från kulturarbete i vidare bemärkelse.

Riksantikvarieämbetet har under 2015 utvärderat kulturmiljöarbetets genomslag inom kultursamverkansmodellen. I utvärderingen har myndigheten undersökt vad och vilka aktörer som påverkar det regionala kulturmiljöarbetets genomslag inom kultursamverkansmodellen. Utvärderingen ville även visa på hur regionala prioriteringar kan bidra till att uppfylla de nationella målen för kulturmiljöarbetet

EU:s ramdirektiv för vatten ställer krav på att Sverige ska genomföra åtgärdsprogram så att landets vattenmiljöer når god ekologisk status. Fysiska hinder anges vara en orsak till att god ekologisk status i vattnen inte nås. I Naturvårdsverkets fördjupade utvärdering 2015 av miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag anges att fysisk påverkan i vattenmiljön är det största hindret för att nå målet. Vidare anges att flera vattendrag och sjöar behöver restaureras och ett stort antal vandringshinder åtgärdas för att Sverige ska nå uppsatta miljökvalitetsmål avseende biologi, ekologi och vattenkvalitet.

OBS. Fel publiceringsår angiven i rapporten. Rätt årtal är 2016.

Denna rapport från Riksantikvarieämbetet (RAÄ) om kulturmiljösektorns miljöpåverkan utgör underlagsrapport till det fortsatta arbetet med målvisa utvärderingar och arbetet med att vidareutveckla åtgärdsstrategier. Därtill deltar Riksantikvarieämbetet i arbetet med flera av de målvisa utvärderingarna och planerar att överlämna ytterligare en rapport – om kulturmiljö som övergripande fråga.

Denna rapport från Riksantikvarieämbetet (RAÄ) om kulturmiljösektorns miljöpåverkan utgör underlagsrapport till det fortsatta arbetet med målvisa utvärderingar och arbetet med att vidareutveckla åtgärdsstrategier. Därtill deltar Riksantikvarieämbetet i arbetet med flera av de målvisa utvärderingarna och planerar att överlämna ytterligare en rapport – om kulturmiljö som övergripande fråga.

Landskapet berör oss alla I och med att Sverige 2011 ratificerade den Europeiska landskapskonventionen, förbinder vi oss att inarbeta konventionens intentioner i nationell lagstiftning och politik. Detta innebär ett åtagande att skydda, förvalta och planera vårt landskap i enlighet med konventionen. Vi ska därmed bl. a.erkänna landskapets betydelse i den egna lagstiftningen; öka medvetenheten om landskapets värde och betydelse i civila samhället, i privata organisationer och hos offentliga myndigheter; främja delaktighet i beslut och processer som rör landskapet lokalt och regionalt samt utveckla en helhetssyn på landskapets värden och en hållbar förvaltning av dessa.

I denna rapport redogörs för pigmentanalyser på fragment av senvikingatida runstenar eller tidigkristna gravmonument (1000-tal till tidigt 1100-tal). Undersökning och provtagning har gjorts på sju stenar från tre olika lokaler, Norrköping, Spånga och Sigtuna. Stenarna har lånats in från Arkeologi-konsult, Sigtuna museum, Stockholms stadsmuseum samt Spånga församling. Syftet är att öka

Hösten 2014 genomfördes en förstudie på Riksantikvarieämbetet om förutsättningarna för en utvärdering av limmet Lascaux Medium for Consolidation (4176) (MfC), en dispersion av akrylsampolymer i vatten. Produkten togs fram 2004–2005 av Riksantikvarieämbetet i samarbete med Lascaux Colours & Restauro som ersättning för bindemedlet Acronal 300 D. Idag använder en stor del av Sveriges konservatorer MfC för att konsolidera färgskikt. Exempel på en materialkategori som systematiskt har blivit konserverat med MfC är polykroma träföremål i svenska kyrkor.

Med anledning av den nya målbilden har Riksantikvarieämbetet fått i uppdrag att redovisa hur kulturmiljöarbetet i Sverige utvecklas. Uppdraget och dess olika delar beskrivs i myndighetens regleringsbrev för 2014 under rubriken ”Ett offensivt och angeläget kulturmiljöarbete” (bilaga 1). I denna rapport redogörs för resultaten från ett av projekten inom uppdraget i vilket länsmuseernas och motsvarande museers arbete med kulturmiljöfrågor ska kartläggas i syfte att klargöra förutsättningarna för samverkan och verksamhetsutveckling på regional nivå.

Kunskap om materialen är grunden i all god byggnadsvård. Materialguiden är en faktabas för dem som arbetar med byggnadsvård eller konventionell fastighets-förvaltning. Genom att vårda en byggnad behöver man inte reparera lika ofta och reparerar man med omdöme slipper man riva och bygga nytt. Det gäller att värna om byggnadens kulturhistoriska värde, så att det inte förstörs vid en åtgärd. I Materialguiden finns praktiska tips om hur man vårdar befintliga byggnadsmaterial. Här får man även kunskap om materialens historia och egenskaper.

Riksantikvarieämbetet konstaterar att förändringar av lagstiftningen som möjliggör ökad legal användning medför att det krävs mer av myndigheterna för att bedriva kontroll och tillsyn över användningen av metallsökare. Risken är att plundringen av kulturarvet ökar genom en modifiering av bestämmelserna, inte minst med bakgrund i den internationella hotbild som redovisas i rapporten.

Denna handledning kan användas av alla handläggare inom kulturmiljöområdet som arbetar med värdering och ska kunna ses som informationskälla och stöd vid genomförandet av en konsekvensanalys.

Denna handledning kan användas av alla handläggare inom kulturmiljöområdet som arbetar med värdering och ska kunna ses som informationskälla och stöd vid genomförandet av en konsekvensanalys.

I Riksantikvarieämbetets arbete med att ta fram en handlingsplan för klimat-anpassning och energieffektivisering för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse har det bland annat framkommit att klimatanpassningsåtgärder primärt inte handlar om att genomföra större ombyggnationer eller restaureringar i bebyggelsen. Det är snarare så att beredskapen behöver ökas genom förebyggande fastighetsförvaltning med preventiva åtgärder i och omkring byggnaderna. Vård- och underhållsplaner är ett verktyg för förvaltningen av kulturhistoriskt värdefulla miljöer, som ger riktlinjer och stöd för förvaltning, underhåll och skötsel, grundat på långsiktighet och helhetssyn. Det är ett praktiskt styrdokument och underlag för förvaltare, utförare, myndigheter, hyresgäster m.fl. i såväl den dagliga förvaltningen som vid större underhållsåtgärder. Både form och omfattning på dessa planeringsunderlag varierar, men också vilka krav som gäller.

I denna rapport redovisas vad ansvariga myndigheter har gjort och avser att göra för att de nya nationella målen för kulturmiljöarbetet1 ska uppfyllas, i enlighet med regleringsbrevet för 2014 under rubriken Ett offensivt och angeläget kulturmiljöarbete. Länsstyrelserna har i sitt regleringsbrev för 2014 att redovisa till Riksantikvarieämbetet hur de arbetar och planerar att arbeta för att uppfylla de nya nationella målen för kulturmiljöarbetet. De har även ett särskilt ansvar för målens uppfyllelse, att överväga hur målen kan brytas ned i uppföljningsbara delar och att använda målen som utgångspunkt i såväl planering som uppföljning av verksamheten.

Syftet med seminariedagarna var att sprida kunskap om kulturarvet och hållbar regional utveckling genom att redovisa delar av det aktuella forskningsläget samt att skapa en mötesplats mellan forskare, praktiker och centrala myndigheter för att därigenom initiera en fördjupad dialog kring kunskapstillämpning och fortsatt forskningsbehov. Centrala teman under seminariedagarna var plats, drivkrafter och samhällsprocesser.

Syftet med seminariedagarna var att sprida kunskap om kulturarvet och hållbar regional utveckling genom att redovisa delar av det aktuella forskningsläget samt att skapa en mötesplats mellan forskare, praktiker och centrala myndigheter för att därigenom initiera en fördjupad dialog kring kunskapstillämpning och fortsatt forskningsbehov. Centrala teman under seminariedagarna var plats, drivkrafter och samhällsprocesser.

Syftet med seminariedagarna var att sprida kunskap om kulturarvet och hållbar regional utveckling genom att redovisa delar av det aktuella forskningsläget samt att skapa en mötesplats mellan forskare, praktiker och centrala myndigheter för att därigenom initiera en fördjupad dialog kring kunskapstillämpning och fortsatt forskningsbehov. Centrala teman under seminariedagarna var plats, drivkrafter och samhällsprocesser.

Regeringen har uppdragit åt Riksantikvarieämbetet att redovisa och analysera hur medel som avsätts för att vårda eller tillgängliggöra kulturmiljön kan stärka arbetsmarknaden och bidra till hållbar tillväxt. Utvärderingen utgår från kulturmiljövårdsanslaget, hädanefter benämnt KMV-anslaget alternativt KMV-medel. I denna rapport utgår vi från att dessa styrmedel främjar vård och tillgängliggörande av kulturmiljöer och även att de bidrar till en stärkt arbetsmarknad och hållbar tillväxt. Utvärderingen syftar således inte till att leda detta i bevis utan snarare till att besvara frågan hur medel avsedda för dessa ändamål kan bidra till stärkt arbetsmarknad och hållbar tillväxt. I uppdraget ingår även att redovisa goda exempel som kan tjäna som förebilder för framtida insatser. Denna rapport är resultatet av detta arbete.

Riksantikvarieämbetet (RAÄ) följer för närvarande upp och utvärderar tillämpningen av lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. (KML) och miljöbalkens bestämmelser om kulturreservat. Målet för detta arbete är att ge Riksantikvarieämbetet ett systematisk program för uppföljning och utvärdering av tillämpningen och att skapa strategier för användning, förankring och spridning av resultaten.

Riksantikvarieämbetet (RAÄ) följer för närvarande upp och utvärderar tillämpningen av lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. (KML) och miljöbalkens bestämmelser om kulturreservat. Målet för detta arbete är att ge Riksantikvarieämbetet ett systematisk program för uppföljning och utvärdering av tillämpningen och att skapa strategier för användning, förankring och spridning av resultaten.

Riksantikvarieämbetet (RAÄ) följer för närvarande upp och utvärderar tillämpningen av lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. (KML) och miljöbalkens bestämmelser om kulturreservat. Målet för detta arbete är att ge Riksantikvarieämbetet ett systematisk program för uppföljning och utvärdering av tillämpningen och att skapa strategier för användning, förankring och spridning av resultaten.

Rapport från Riksantikvarieämbetet 2005:2. Här beskrivs i ord och siffror hur 28:26-anslaget har fördelats och använts under perioden. Med detta som grund belyser och analyserar Riksantikvarieämbetet problem och möjligheter inom olika områden med utgångspunkt i kulturmiljövårdens verksamhetsmål. Den innehåller också många exempel på insatser som gjorts under perioden runt om i landet.

Rapport från Riksantikvarieämbetet 2005:2. Här beskrivs i ord och siffror hur 28:26-anslaget har fördelats och använts under perioden. Med detta som grund belyser och analyserar Riksantikvarieämbetet problem och möjligheter inom olika områden med utgångspunkt i kulturmiljövårdens verksamhetsmål. Den innehåller också många exempel på insatser som gjorts under perioden runt om i landet.

Rapport från Riksantikvarieämbetet 2005:2. Här beskrivs i ord och siffror hur 28:26-anslaget har fördelats och använts under perioden. Med detta som grund belyser och analyserar Riksantikvarieämbetet problem och möjligheter inom olika områden med utgångspunkt i kulturmiljövårdens verksamhetsmål. Den innehåller också många exempel på insatser som gjorts under perioden runt om i landet.

Riksantikvarieämbetet har, som en av flera statliga myndigheter, fått i uppdrag av regeringen att bidra med underlag för Sveriges genomförande av FN:s Agenda 2030 för långsiktigt hållbar ekonomisk, social och miljömässig utveckling (Agenda 2030). Myndigheten redovisar i Bilaga 1 på vilka mål och delmål i agendan som dess verksamhet har störst inverkan, på nationell och internationell nivå. I föreliggande rapport beskrivs vilka delar av verksamheten som avses. Rapporten redogör även kortfattat för på vilket sätt dessa verksamheter bidrar till uppfyllande av Agenda 2030 samt i vilken mån verksamheterna behöver utvecklas vidare

Det övergripande syftet med denna studie har varit att undersöka orsaker till att relativt lite EU-medel fördelas till kulturmiljöer som är besöksmål inom ramen för regionalfonden. Regionalfonden är en av EU:s struktur-och investeringsfonder och sett utifrån ett internationellt perspektiv ligger Sverige under genomsnittet avseende den nationella fördelningen från regionalfonden till kultur, kulturarv och turism. Likaså ligger Sverige lågt i jämförelse med andra länder när det gäller den offentliga budget som avsätts för besöksnäringen.