Summary, latex.
Vid grävningar 2007 påträffades ännu en bildsten i Stenkyrka. Bildstenen påträffades av arkeolog Per Widerström i samband med schaktningsarbete på kyrkogården för att dra in vattenburen värme i Stenkyrka kyrka. Stenen låg ca 6 m norr om norra långhusväggen med bildsidan nedåt.
För att ta reda på hur fornminnesinformation används idag och vilka behov som finns i framtiden genomfördes en enkätundersökning. Till fornminnesinformation räknas alla typer av uppgifter som kan knytas till varaktigt övergivna lämningar i landskapet, till exempel ärenden, uppdragsinformation, dokumentationsmaterial, rapportering, lämningsinformation och fyndregister. I denna rapport redovisas de behov som framkom av enkätundersökningen. Rapporten omfattar inte förslag på lösningar eller prioritering av behoven.
Informationsbroschyr om Ales stenar
”Angelägna berättelser” är ett inriktningsdokument som ska förstås mot bakgrund av de reviderade föreskrifterna (KRFS 2007:2), 2 kap.10-13 § § lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.(KML) och är ett led i Riksantikvarieämbetets arbete med att utveckla det uppdragsarkeologiska systemet.
Riksantikvarieämbetet har som en del av kulturmiljöövervakningen och miljömålsuppföljningen utarbetat en metod för följa och utvärdera anlagda våtmarkers effekt på kulturmiljön och kulturhistoriska värden genom återkommande fallstudier.
Denna handbok riktar sig till länsstyrelserna i dessas arbete med att handlägga ansökningar om bidrag ur Anslaget 7:2 Bidrag till kulturmiljövård (kulturmiljövårdsanslaget). Tanken är att handboken ska uppdateras regelbundet, så att den speglar aktuella förutsättningar och praxis när det gäller anslagets användning och handläggningen av ansökningar om bidrag.
Denna handbok riktar sig till länsstyrelserna i dessas arbete med att handlägga ansökningar om bidrag ur Anslaget 7:2 Bidrag till kulturmiljövård (kulturmiljövårdsanslaget).
Denna handbok riktar sig till länsstyrelserna i dessas arbete med att handlägga ansökningar om bidrag ur Anslaget 7:2 Bidrag till kulturmiljövård (kulturmiljövårdsanslaget).Tanken är att handboken ska uppdateras regelbundet, så att den speglar aktuella förutsättningar och praxis när det gäller anslagets användning och handläggningen av ansökningar om bidrag. Syftet med handboken är att tydliggöra förutsättningarna för kulturmiljövårdsanslagets användning och underlätta länsstyrelsens handläggning. Handboken behandlar framför allt de administrativa rutinerna kring bidragsgivningen och är rådgivande, utom i de delar som regleras i lagar eller förordningar.
Ansökningar om medel från Riksantikvarieämbetet för forskning och utveckling, FoU, kan göras en gång per år. Medlen kommer från anslaget 1:4 Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet och uppgår för närvarande till drygt 16 miljoner kronor årligen.
Riksantikvarieämbetet har under 2016 genomfört en kartläggning av arbetet med att ta till vara landskapskonventionens perspektiv. Studien omfattar nationella myndigheter, länsstyrelser, regionalt utvecklingsansvariga regioner och landsting samt ett urval av ideella organisationer. Även verksamheten vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, ingår i kartläggningen. Studien har i huvudsak genomförts med hjälp av skriftliga svar på utskickade frågor och genom kompletterande intervjuer.
Syftet med seminariet var att diskutera och analysera de olika inriktningar och ambitioner som arkeologer arbetar med idag. Man kan uppfatta dagens svenska arkeologi såsom att den rymmer ett spektrum av mångfald eller att den är splittrad. Skälen till detta är flera. Mål och syften med arkeologiska verksamheter varierar beroende på uppdrag. Riktlinjer och mål förändras i takt med att samhället omkring oss omdanas.
Föremål från arkeologiska utgrävningar är ofta mycket nedbrutna och känsliga. När de ligger i marken eller vattnet har de oftast uppnått en viss balans med omgivningen, men den pågående nedbrytningen accelererar när den omgivande miljön förändras. Föremål som kommer fram i luften och ljuset vid en arkeologisk utgrävning kan se helt välbevarade ut, men kan mycket snabbt förändras.
Föremål från arkeologiska utgrävningar är ofta mycket nedbrutna och känsliga. När de ligger i marken eller vattnet har de oftast uppnått en viss balans med omgivningen, men den pågående nedbrytningen accelererar när den omgivande miljön förändras. Föremål som kommer fram i luften och ljuset vid en arkeologisk utgrävning kan se helt välbevarade ut, men kan mycket snabbt förändras
Vid en arkeologisk undersökning tar man bort en fornlämning och det som återstår är den arkeologiska dokumentationen (se avsnitt 1.1). Det är därför viktigt att dokumentationen upprättas med metoder och på medier med materiel som främjar ett bevarande. Den dokumentation som ska bevaras ska hållas ordnad och vårdas så att den tillgodoser rätten att ta del av allmänna handlingar, behovet av information inom förvaltningen och forskningens behov. I detta dokument ges råd och stöd till: Länsstyrelser, undersökare och arkivförvaltaren.
Arsenik är ett välkänt och mytomspunnet gift som revolutionerade samlingsvården på 1700-talet och blev ett av de mest använda medlen för konservering och insektsbekämpning. Arsenik förlorar inte sin giftighet över tid och är idag en av de stora arbetsmiljöriskerna där samlingar hanteras på museer och i magasin.
För att undvika skadliga effekter av asbest är det viktigt att vara medveten om vilka objekt eller material som innehåller asbest samt hur man hanterar dessa och skyddar sig på rätt sätt.
Att placera ut insektsfällor är ett viktigt och ofta avgörande moment i effektiv insektsbekämpning. Hur placerar man ut dessa och vad kan man göra med resultaten? Detta Vårda väl-blad riktar sig till personal på museer, hembygdsgårdar och kyrkor.
Spectrum är en fritt tillgänglig standard för museer och andra förvaltare av samlingar. Den första versionen kom 1994 och ända sedan dess har den använts och utvecklats av museer runt om i världen. Sedan 2015 finns Spectrum i en svensk översättning.
Detta Vårda väl-blad är ett stöd för dig som ska beställa en färgundersökning i byggd miljö. Här ges exempel på vilken kunskap en färgundersökning ger och hur samarbetet mellan utförare och beställare kan utformas för ett gott resultat. Vårda väl-bladet ingår i en serie om färgundersökningar i byggd miljö.
Detta Vårda väl-blad vänder sig till länsstyrelser, museer, arkeologer och konservatorer för att sprida kunskap om förutsättningarna för bevarande av arkeologiskt, vattendränkt trä. Behovet av konservering styrs av den omgivande miljön på fyndplatsen och i utställning och magasin över tid. Med rätt hantering kan bevarandet av föremålen förbättras på kort och lång sikt.
Det biologiska kulturarvet utgör levande avtryck av mänsklig aktivitet. Konsten att förstå vad arter och biologiska strukturer berättar bygger på att man kombinerar biologisk kunskap med kunskap om människans användning av ekosystemen. Ofta tillför det ny kunskap om både biologi och historia. Allt kulturarv bär på berättelser om människan, vårt biologiska kulturarv är inget undantag. Detta faktablad beskriver en metod för hur man kan tolka biologiskt kulturarv och läsa av det levande kulturarvets rika berättelser. Några exempel illustrerar sedan hur det konkret kan gå till.
Färgundersökningar utförs i olika miljöer, med skiftande frågeställningar och budget. Utföraren behöver därför anpassa projektet efter förutsättningarna. Detta Vårda väl-blad innehåller rekommendationer för planering, provtagning och dokumentation. Det riktar sig till utföraren och är ett stöd för att genomföra en så bra färgundersökning som möjligt. Vårda väl-bladet ingår i en serie om färgundersökningar i byggd miljö.
Ansvaret för den kyrkliga fastighetsförvaltningen och vården av inventarierna ligger på respektive församling eller samfällighet. En självklar del i detta är ansvaret för byggnaden som en väl fungerande gudstjänstlokal. Efter relationsförändringen mellan kyrka och stat, ingår även äganderätten och därmed ett ökat ansvar för kyrkan som levande kulturarv och den särskilda vård som kyrkobyggnaden och dess inventarier behöver. Att vårda en kyrka är resultatet av ett samarbete mellan Svenska kyrkan och Riksantikvarieämbetet med målet att tillgodose det ökade behovet av lättillgänglig kunskap.
Byggnadsminnena utgör ett starkt allmänt intresse som representanter för vårt gemensamma byggda kulturarv. Den skyddade bebyggelsen och särskilt byggnadsminnena prioriteras vid länsstyrelsernas fördelning av bidrag för byggnadsvårdsåtgärder. Skyddet av kulturhistorisk bebyggelse har i ökande grad kritiserats för att hämma den enskilde ägarens möjligheter att använda och utveckla sin fastighet. I början av 2011 initierade regeringen en översyn av lagstiftningen och de nationella målen på kulturmiljöområdet. Finns här en motsättning mellan allmänna och enskilda intressen?
Det övergripande syftet med denna sammanställning har varit att belysa den attraktionskraft kulturmiljöer har för den regionala tillväxten samt att öka kunskapen om vilka kulturmiljöer som lockar flest människor. En målsättning har varit att få fram aktuell besöksstatistik och förändringen av antalet besök för de tre senaste åren.
Skadedjur är ett hot mot våra samlingar på museer, i kyrkor och hembygdsgårdar. För att sanera föremål utsatta för skadeinsekter används ofta frysning. Frysning är en miljövänlig, giftfri och eff ektiv metod. Många använder frysning som en förebyggande metod genom att frysa alla nya objekt innan de tas in i en samling eller utställning. Vilka objekt kan frysas och hur gör man? Detta rådgivningsblad riktar sig till alla som har samlingar som kan bli utsatta för skadeinsekter.
Ett bekämpningsmedel är en kemikalie som är avsedd för att döda, förhindra framväxt av, eller på annat sätt reglera tillväxt av skadliga organismer. Under 1900-talet eskalerade användningen av bekämpningsmedel och museerna använde en rad olika bekämpningsmedel för att motverka skadedjursangrepp. Tyvärr saknas ofta dokumentation om vilka kemiska substanser som användes, på vilka föremål de har använts och hur giftiga de är. De som arbetade med dessa har gått i pension eller har av andraskäl slutat och kunskap har därmed försvunnit.
Under lång tid har vi använt en rad olika bekämpningsmedel i kampen mot skadedjur och så även i våra museisamlingar. Detta Vårda väl-blad vänder sig till dig som arbetar med samlingar.
Detta är ett inriktningsdokument för Riksantikvarieämbetets utvecklingsarbete vad gäller byggnadsminnena och hur de kan bli mer angelägna, tillgängliga och användbara. Det ska ligga till grund för en reviderad vägledning för länsstyrelsernas tillämpning av 3 kap. lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. (KML). Tanken är också att dokumentet i sig ska kunna fungera som inspiration för alla aktörer som på något sätt arbetar med byggnadsminnen.
Kulturreservat har funnit som skyddsinstrument sedan 1999, i och med Miljöbalkens införande. Fram till 2012 gällde Naturvårdsverkets och Riksantikvarieämbetets gemensamma allmänna råd för bildande av natur-och kulturreservat. Detta allmänna råd upphävdes genom beslut av Naturvårdsverket.
Motivet till utredningen är att belysa länsstyrelsernas tillämpning av aktuellt lagrum. Överinseenderollen har av Riksantikvarieämbetet tolkats som att myndigheten självständigt ska granska hur länsstyrelserna hanterar, bedömer och prövar bestämmelserna i KML med tillhörande förordning och föreskrifter, samt hur länsstyrelserna utövar tillsyn enligt KML.2 Eftersom tillämpningen av 4 kap. KML om kyrkliga kulturminnen nyligen har kartlagts finns också skäl att i detta fall studera överensstämmelser/avvikelser mellan de två regelverken för att eventuellt kunna uppnå likartade föreskrifter i vissa delar.
Riksantikvarieämbetet delar ut olika typer av bidrag inom kulturarvsområdet. Alla bidrag söks direkt hos Riksantikvarieämbetet utom Kulturmiljövårdsanslaget som söks hos länsstyrelserna.
Dessa allmänna råd behandlar länsstyrelsen möjlighet att med stöd av förordningen (1993:379) om bidrag till kulturmiljövård lämna bidrag till arkeologisk undersökning vid bostadsbyggande och vid mindre arbetsföretag.