Riksantikvarieämbetet

Riksantikvarieämbetet är den nationella myndighet som leder och stödjer arbetet med att bevara, använda och utveckla kulturarvet. Ansvaret omfattar i första hand frågor om kulturlandskap, kulturmiljöer, kulturminnen, kulturföremål och museer.

Årsredovisningen består av två delar, en resultatredovisning och en finansiell redovisning. Resultatredovisningen bygger på våra insatsområden, där vi redogör för mål, presenterar verksamheten och bedömer vår måluppfyllnad. I resultatredovisningen finns även en del övrig redovisning för att svara mot regleringsbrevets med flera krav. Den finansiella redovisningen bygger på resultaträkning och balansräkning.

Årsredovisningen består av två delar, en resultatredovisning och en finansiell redovisning. Resultatredovisningen bygger på våra insatsområden, där vi redogör för mål, presenterar verksamheten och bedömer vår måluppfyllnad. I resultatredovisningen finns även en del övrig redovisning för att svara mot regleringsbrevets med flera krav. Den finansiella redovisningen bygger på resultat- och balansräkning.

Årsredovisningen består av två delar, en resultatredovisning och en finansiell redovisning. Resultatredovisningen bygger på våra insatsområden, där vi redogör för mål, presenterar verksamheten och bedömer vår måluppfyllnad. I resultatredovisningen finns även en del övrig redovisning för att svara mot regleringsbrevets med flera krav. Den finansiella redovisningen bygger på resultat- och balansräkning.

Årsredovisningen innehåller resultatredovisning och finansiell redovisning. Resultatredovisningen indelas i tre verksamhetsområden och övrig redovisning. Områdena är Kulturarv och samhälle, Regler och bi-drag och Information och kunskap. Verksamhetsområde är den indelning som myndigheten valt som bas för redovisning av verksamhet och som är fast över tid.

I propositionen Kulturarvspolitik (prop. 2016/17:116) och i en ny förordning (2014:1585) med instruktion beskriver regeringen myndighetens nya uppdrag. Riksantikvarieämbetet ska även fortsättningsvis vara pådrivande och stödjande inom sitt verksamhetsområde men detta har vidgats till att omfatta museiområdet, ett kulturarvscentrum för praktiknära utveckling samt samordning och stöd i arbetet med digitalisering, digitalt bevarande och digital förmedling inom kulturarvsområde

För att kartlägga hur de som arbetar med kulturmiljöfrågor på länsstyrelserna uppfattar riksintressen för kulturmiljövården, sände Riksantikvarieämbetet ut en enkät i maj/juni 2006. En sammanställning av enkätresultatet presenteras i denna rapport. Frågeställningarna i enkäten handlade om hur riksintressen för kulturmiljövård fungerar som instrument i samhällsplaneringen och vilka idéer till utveckling som finns.

För att kartlägga hur de som arbetar med kulturmiljöfrågor på länsstyrelserna uppfattar riksintressen för kulturmiljövården, sände Riksantikvarieämbetet ut en enkät i maj/juni 2006. En sammanställning av enkätresultatet presenteras i denna rapport. Frågeställningarna i enkäten handlade om hur riksintressen för kulturmiljövård fungerar som instrument i samhällsplaneringen och vilka idéer till utveckling som finns.

Riksantikvarieämbetet är den centrala myndighet som ansvarar för att peka ut och lämna uppgifter om områden som bedöms vara av riksintresse för kulturmiljövården. Avsikten är att de tillsammans ska ge en bred bild av landets historia och kulturhistoriska utveckling samt att de genom sina kulturhistoriska värden ska vara miljöer som är av stor betydelse ur ett nationellt perspektiv. Riksantikvarieämbetet har också ett uppsiktsansvar över områden som är av riksintresse för kulturmiljövården. Mot bakgrund av detta har olika statistiska uppgifter om kulturmiljövårdens riksintressen ställts samman. Syftet är att ge en överblick över befintliga riksintressen för kulturmiljövården och relatera befintliga riksintresseunderlag till annan information, exempelvis om markanvändning och skyddade kulturmiljöer.

En effektiv digitalisering av analogt kulturarvsmaterial ökar tillgången till kulturarvet – öppen, tillgänglig och användbar information av hög kvalitet skapar förutsättningar för bred användning och stöttar därigenom Riksantikvarieämbetet i sitt uppdrag. Riktlinjerna för digitalisering av kulturarvsmaterial anger hur digitaliseringen ska genomföras men också principer för hur vi väljer vad som ska digitaliseras. Detta dokument inleds med en sammanfattning av digitaliseringsriktlinjerna, följt av tematiska avsnitt som utvecklar de olika riktlinjerna.

Riktlinjerna för digitalisering av kulturarvsmaterial anger hur digitaliseringen ska genomföras på Riksantikvarieämbetet men också principer för hur vi väljer vad som ska digitaliseras. Detta dokument inleds med en sammanfattning av digitaliseringsriktlinjerna, följt av Grundpelare i Riksantikvarieämbetets digitalisering tematiska avsnitt som utvecklar de olika riktlinjerna. Definitioner av viktiga begrepp finns i en ordlista i slutet av dokumentet.

Typiskt för sydligaste Sverige var olika former av risgärden, det vill säga hägnader som byggts upp av grenar, kvistar, taggiga buskar eller andra röjningsrester. Olika typer av risgärdesgårdar har troligen förekommit i varierande utsträckning även i övriga landet, men skildringar och bilder är fåtaliga. Risgärdesgårdar är i princip helt försvunna i dagens kulturlandskap. Detta Vårda väl-blad beskriver hur risgärdesgårdar kan ha sett ut och ger tips på hur man kan bygga upp nya hägnader av ris.

Riksantikvarieämbetets arbete inom området har under de senaste åren främst fokuserat på brand och restvärdesräddning. Det har successivt även kommit att innefatta naturolyckor. Det beror dels på egna initiativ, dels på att det kommit förfrågningar om samverkan från andra myndigheter och organisationer. Flera av de risker som fnns för kulturarv kommer att öka i ett förändrat klimat och påverka både kulturhistoriskt värdefulla landskap, bebyggelse och samlingar. Syftet med broschyren är att uppmärksamma detta område. Härigenom kan andra organisationer i högre grad uppmärksamma riskerna för kulturarvet och integrerar dem inom sitt ansvarsområde. Det övergripande målet med Riksantikvarieämbetets arbete inom området är att förebygga och minska skador på kulturarvet till följd av brand och naturolyckor.

Syftet med konferensen Riskhantering och kulturvård var att presentera internationella och tvärsektoriella modeller, metoder och verktyg för riskhantering som kan användas inom kulturvården, samt att visa på praktiska exempel på arbeten med riskhantering. Konferensen hölls under tre dagar i december 2014 och var välbesökt med 170 deltagare från de nordiska länderna. Det visade sig vara ett angeläget ämne. Under den första dagen presenterades internationella modeller och metoder för riskhantering inom kulturvården samt exempel. Konferensens andra dag tog upp svenska arbeten med riskhantering och exempel på arbeten med värdering av kulturarv. Tredje dagen fanns möjlighet att delta i fem olika workshoppar.

I samband med planering och anskaffande av en ny förvaring för kyrkans liturgiska textilier är många aktörer inblandade. Detta ådgivningsblad informerar om vilka det är och vilka roller de har. Bladet vänder sig till församlingar, länsstyrelser och stift.

I samband med planering och anskaffande av en ny förvaring för kyrkans liturgiska textilier är många aktörer inblandade. Detta rådgivningsblad informerar om vilka det är och vilka roller de har. Bladet vänder sig till församlingar, länsstyrelser och stift.

Många vill hjälpa till att vårda våra runstenar och undrar över hur de bidra till att dessa kan bevaras till våra barn och barnbarn. Mycket kan göras lokalt av frivilliga, som regelbundet kan hålla undan högt gräs, sly, buskar, fukt och annat som orsakar lav, mossa och alger. Förebyggande arbete är det bästa sättet att bevara runstenarna!

OBS: Det finns en uppdaterad version. Att konservera betyder att bevara något som det är, och målet med bevarandet är att objektet skall finnas kvar till efterkommande generationer. En runsten bevaras bättre om den regelbundet hålls fri från skräp som löv, fågelbajs och liknande som kan ge näring och fukt på stenen och därmed gynna påväxt.

OBS. Det finns en uppdaterad version. Att konservera betyder att bevara något som det är, och målet med bevarandet är att objektet skall finnas kvar till efterkommande generationer. En runsten bevaras bättre om den regelbundet hålls fri från skräp.

Runic inscriptions are unique linguistic memorials that go back almost two thousand years. Interpreting the runes and putting their message into a context requires accumulated knowledge from many different fields. The same applies to the work of preserving this heritage which interests so many people. The runestones standing in our cultural landscape, unparalleled in the rest of the world, have a special position. Solid and active runic research, together with a unifying node in the form of Runverket, the runic unit of the Swedish National Heritage Board, will continue to be needed in the future.

Runinskrifter är unika språkliga minnen som sträcker sig nästan tvåtusen år tillbaka i tiden. Att tolka runorna och sätta in deras budskap i ett sammanhang kräver samlade kunskaper från många olika områden. Detsamma gäller arbetet med att bevara detta kulturarv som engagerar så många människor. Runstenarna i vårt kulturlandskap har en särställning och är världsunika. En stark och aktiv runforskning samt en samlande nod i form av Runverket inom Riksantikvarieämbetet behövs även fortsättningsvis. Detta för att bevara runinskrifterna och utveckla nya kunskaper samt göra inskrifterna tillgängliga för allmänhet och forskare.

Rapport från en kampanj 1989-1995 ang Visby Ringmur

OBS. Det finns en reviderad upplaga. Vilken betydelse har kulturarv för den regionala tillväxten? Hur bidrar skötsel av kulturmiljöer till biologisk mångfald? Vad är kulturarvets roll för samhällsdeltagande och integration? I denna rapport visar Riksantikvarieämbetet med konkreta exempel hur kulturarv bidrar till en hållbar samhällsutveckling, på ett ekonomiskt, miljömässigt såväl som socialt plan.

Vilken betydelse har kulturarv för den regionala tillväxten? Hur bidrar skötsel av kulturmiljöer till biologisk mångfald? Vad är kulturarvets roll för samhällsdeltagande och integration? I denna rapport visar Riksantikvarieämbetet med konkreta exempel hur kulturarv bidrar till en hållbar samhällsutveckling, på ett ekonomiskt, miljömässigt såväl som socialt plan.

Färganalys kräver ofta att prover tas från bemålade ytor. Vilka tillstånd krävs för att genomföra en färgundersökning i kulturhistoriskt värdefulla miljöer? Detta Vårda väl-blad beskriver ansvar, tillståndsplikt och möjlighet att söka bidrag för kulturhistoriskt värdefulla byggnader, samt hälsoaspekter vid färgundersökningar. Bladet riktar sig till kulturvårdare som står inför färgundersökningsuppdrag. Vårda väl-bladet ingår i en serie om färgundersökningar i byggd miljö.

Ökat intresse för frågor om tillgänglighet, öppenhet och delaktighet på museerna medför också nya möjligheter och utmaningar för bevarandearbetet. Hur kan vi erbjuda största möjliga tillgänglighet idag med minsta möjliga risk för framtida generationers möjligheter att nyttja och uppleva samlingarna? Hur kan vi kommunicera kulturvårdens förhållningssätt och det praktiska bevarandearbetet till en bredare publik? Dessa frågor var utgångspunkten för årets Samlingsforum.

Plast är en del av vardagen och fi nns också i stor mängd i museisamlingarna. På årets Samlingsforum behandlades plast som material, hur det är uppbyggt och varför det ibland inte håller och i andra fall håller alltför länge. Vi har ju alla sett bilder på plastkontinenten i världshaven. Bilden av plast som en miljöbov nyanserades dock av Minna Hakkarainen från KTH, som påpekade att det inte är plasten som är det egentliga problemet, utan människans beteende.

God samlingsförvaltning var temat för årets Samlingsforum som samlade drygt 130 deltagare till två intensiva och inspirerande dagar på Värmlands Museums i Karlstad. Samlingsförvaltning är ett begrepp som används för att beskriva en helhetssyn på arbetet med samlingarna. Det svarar mot engelskans ”Collections Management” och innefattar allt det som görs med samlingarna på museet, från insamling och gallring till dokumentation, vård och utställning. Tanken är att förvaltningen blir mer ändamålsenlig och hållbar om man ser till helheten och samlar alla professioner som arbetar med samlingen mot samma mål.

Belysning och ljussättning är en viktig del av upplevelsen av en utställning. Ljuset har också stor betydelse för tillgängligheten och för bevarandet av föremålen. Därför är ljuset så viktigt på museer. Den pågående utfasningen av energiineffektiva ljuskällor påverkar belysningsarbetet. Teknikutvecklingen är snabb och det är inte helt lätt att hänga med. Flera av föredragen på årets Samlingsforum handlade om LED-teknik, energieff ektivitet och lagstiftning. Vi fick även veta hur och varför man bör ha en ljuspolicy samt lära oss om ljusskyddsgardiner som ljusskyddsstrategi.

Ämnet för årets Samlingsforum – hållbarhet, utveckling och långsiktighet – ligger nära museernas hjärta. Drygt 170 deltagare från stora och små museer runt om i landet, och från Norge, samlades den 18–20 november på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm för att ta del av erfarenheter och inspiration om hur museiverksamheten kan bli mer hållbar. Keynote-föreläsare Johanna Leissner från Fraunhofer Institute i Bryssel, introducerade ämnet och poängterade museernas nära koppling till hållbarhet. Hon framhöll vikten av hållbarhetsrapportering, att organisationer redovisar både för sig själva och för omvärlden om såväl ekonomiska, som miljömässiga och sociala aspekter av verksamheten. På så sätt kan man lyfta upp hållbarhetsfrågorna och både följa och driva på utvecklingen.

Vid årets Samlingsforum i Visby den 17-18 november 2016, fortsatte diskussionen om samlingsförvaltning och särskilt uppmärksammades utställning av samlingar. Konferensen samlade drygt 170 deltagare. Temat ”Från samling till utställning” satte fokus på processer, metoder och verktyg för samlingsförvaltning och utställningsarbete, en del av allt det arbete som pågår bakom kulisserna på museerna.

Samlingsforum arrangerades 2017 för åttonde gången. Konferensen har etablerats som en årligt återkommande mötesplats för personal som arbetar med samlingar på museer. Temat denna gång var Magasin – nyckel till historia och framtid och just magasinsfrågorna är högaktuella för många museer.En av konferensens huvudtalare var Joachim Huber som är museistrateg från Schweiz, med lång erfarenhet av att arbeta med magasins- och flyttprojekt i Europa. Han betonade vikten av att hålla blicken på de stora framtidsutmaningarna och tänka hållbart vad gäller såväl samlingspolicyer som byggnader och krav på klimat, och pekade på kärnfrågan: Vad ska vi göra idag för att den mest relevanta delen av samlingen ska bevaras i 100 år?

Riksantikvarieämbetet har uppdraget att vara nationell samordnare för frågor om vård och konservering av byggnader, föremål och annat kulturhistoriskt material. Vi stärker nu arbetet med vård och konservering. Det gör vi i samverkan med museer och andra aktörer. Genom samordning, råd och stöd ser vi till att kulturarvet bevaras utvecklas och används.

Ett led i arbetet med programmet DAP (Digital Arkeologisk Process) är att föreslå åtgärder för att förbättra kvaliteten på befintlig fornminnesinformation. Inom ramen för delprojekt 4 redovisas en definition av kvalitet, arbete kring datakvalitet och kända kvalitetsbrister hos befintlig fornminnesinformation liksom behov av kvalitet hos prioriterade målgrupper. Vidare förs ett resonemang kring olika möjliga vägar att komma till rätta med kvalitetsproblemen vilket utmynnar i ett antal förslag. Dels ges förslag till hantering av kvalitetsproblemen, dels förslag till vidare arbete efter projektets slut. Vissa prioriteringar görs med den så kallade Prioriteringsmatrisen. Slutligen analyseras konsekvenser av de förslag som förordas, liksom de utmaningar som har kunnat identifieras.

Denna vägledning belyser hur man från myndigheterna bör förfara då åtgärder inom jordoch skogsbruket berör fasta fornlämningar. Målgruppen är främst handläggare vid länsstyrelserna och Skogsstyrelsen.

Slutrapport från TVÄRSprojektet ett samarbete mellan Boverket, Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet. Syftet har varit att studera villkoren och formerna för hur samverkan kan bidra till att landskapets natur- och kulturvärden långsiktigt kan skyddas, tas tillvara och utvecklas i ett hållbart samhälle.

För att kulturmiljöområdet ska kunna möta de samhälls-förändringar som sker och bidra till en långsiktigt hållbar utveckling krävs ökade kunskaper och stärkt sektorsforskning. RAÄ avser att bedriva detta utvecklingsarbete i tvärsektoriell samverkan. Därför föreslås att vi får uppdragen att undersöka möjligheterna att utveckla följande samverkansmiljöer i samarbete med andra samhällsaktörer: Kreativ kommunikation av kunskap och forskning, stärkt utbildning och kompetensutveckling och utveckling av värden och attraktivitet i platser och landskap

Alum, with glycerol and various surface coatings, was routinely used during the early 1900’s as a conservation treatment for archaeological wood to prevent shrinkage and to impart strength. A history of the method and its associated problems is outlined.

Silikagel har länge ansetts ofarlig, men förutom att den tillsatta färgindikatorn kan vara giftig är dammet från silikagelen skadligt att andas in. Detta Vårda väl-blad gäller användningen av silikagel i museisamlingar, där ämnet främst har fungerat som torkmedel i museimontrar m.m.

När du och din klass stiger av båten visas ni runt i fornlämningsområdet av en Birkaguide. De är alla mycket kunniga i vikingatidens och Birkas historia. Varje visning kan anpassas efter elevernas förkunskaper och dina önskemål som lärare. En visning tar ca en timme och tiden därutöver är möjlig att använda för att fördjupa kunskaperna på museet, lära känna fornlämningsområdet bättre, äta matsäck, handla i museibutiken eller bada vid badstranden intill museet.

Följande studie visar att många skyddade kulturmiljöer med publik verksamhet är otillgängliga för personer med funktionsnedsättning. Det finns ett kunskapsglapp mellan ägare och förvaltare av byggnadsminnen och länsstyrelsen kring vilka tillgänglighetsåtgärder som är tillåtna. Undersökningen visar även att kulturmiljövårdsbidraget kan användas mer strategiskt för att påskynda utvecklingen av funktionshinderspolitiken inom kulturmiljöområdet.

Riksantikvarieämbetet har tillsammans med den regionala kulturmiljövården utarbetat beskrivningar av odlingslandskapets kulturminnen med skötselråd avsedda för kulturmiljövårdens egna handläggare och för brukare.

Uppdragsmyndigheterna lyfter i rapporten fram ett antal utmaningar inom det stadspolitiska arbetet som på sikt främjar sociala och kulturella aspekter. Utmaningarna handlar om behoven av att öka den demokratiska grunden för stadsutvecklingen i Sverige, att överbrygga klyftan mellan kommunal och statlig nivå och att utgå från staden som ett sammansatt landskap. Utmaningarna handlar även om behoven av att se kulturarvet som en urban framtidsresurs, att beakta arkitekturens samlande och innovativa roll, att se stad och landsbygd tillsammans och att fortsätta att utveckla Sverige som föregångsland när det gäller olika urbana hållbarhetsaspekter. Viktiga utmaningar är också att främja den gröna stadens utveckling och begränsa städernas klimatpåverkan. För att lyckas med detta är det viktigt att forskningen bedrivs tvärvetenskapligt och omfattar hela staden.

Kulturarvslyftet var en tillfällig arbetsmarknadssatsning för åren 2012-2014. Syftet var att erbjuda personer som lämnat sjukförsäkringen en meningsfull och utvecklande sysselsättning inom kulturarvsområdet. Uppdraget genomfördes av Riksantikvarieämbetet i samverkan med Arbetsförmedlingen.