Riksantikvarieämbetet

Riksantikvarieämbetet ska enligt 3 kap. 9 § miljötillsynsförordningen (2011:13) (MTF) ge tillsynsvägledning i frågor om kulturreservat. Denna rapport avser att precisera hur Riksantikvarieämbetet planerar att arbete med tillsynsvägledning för åren 2017-2018.

För att kartlägga hur de som arbetar med kulturmiljöfrågor på länsstyrelserna uppfattar riksintressen för kulturmiljövården, sände Riksantikvarieämbetet ut en enkät i maj/juni 2006. En sammanställning av enkätresultatet presenteras i denna rapport. Frågeställningarna i enkäten handlade om hur riksintressen för kulturmiljövård fungerar som instrument i samhällsplaneringen och vilka idéer till utveckling som finns.

För att kartlägga hur de som arbetar med kulturmiljöfrågor på länsstyrelserna uppfattar riksintressen för kulturmiljövården, sände Riksantikvarieämbetet ut en enkät i maj/juni 2006. En sammanställning av enkätresultatet presenteras i denna rapport. Frågeställningarna i enkäten handlade om hur riksintressen för kulturmiljövård fungerar som instrument i samhällsplaneringen och vilka idéer till utveckling som finns.

Rapport från en kampanj 1989-1995 ang Visby Ringmur

Plast är en del av vardagen och fi nns också i stor mängd i museisamlingarna. På årets Samlingsforum behandlades plast som material, hur det är uppbyggt och varför det ibland inte håller och i andra fall håller alltför länge. Vi har ju alla sett bilder på plastkontinenten i världshaven. Bilden av plast som en miljöbov nyanserades dock av Minna Hakkarainen från KTH, som påpekade att det inte är plasten som är det egentliga problemet, utan människans beteende.

God samlingsförvaltning var temat för årets Samlingsforum som samlade drygt 130 deltagare till två intensiva och inspirerande dagar på Värmlands Museums i Karlstad. Samlingsförvaltning är ett begrepp som används för att beskriva en helhetssyn på arbetet med samlingarna. Det svarar mot engelskans ”Collections Management” och innefattar allt det som görs med samlingarna på museet, från insamling och gallring till dokumentation, vård och utställning. Tanken är att förvaltningen blir mer ändamålsenlig och hållbar om man ser till helheten och samlar alla professioner som arbetar med samlingen mot samma mål.

Ämnet för årets Samlingsforum – hållbarhet, utveckling och långsiktighet – ligger nära museernas hjärta. Drygt 170 deltagare från stora och små museer runt om i landet, och från Norge, samlades den 18–20 november på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm för att ta del av erfarenheter och inspiration om hur museiverksamheten kan bli mer hållbar. Keynote-föreläsare Johanna Leissner från Fraunhofer Institute i Bryssel, introducerade ämnet och poängterade museernas nära koppling till hållbarhet. Hon framhöll vikten av hållbarhetsrapportering, att organisationer redovisar både för sig själva och för omvärlden om såväl ekonomiska, som miljömässiga och sociala aspekter av verksamheten. På så sätt kan man lyfta upp hållbarhetsfrågorna och både följa och driva på utvecklingen.

Ett led i arbetet med programmet DAP (Digital Arkeologisk Process) är att föreslå åtgärder för att förbättra kvaliteten på befintlig fornminnesinformation. Inom ramen för delprojekt 4 redovisas en definition av kvalitet, arbete kring datakvalitet och kända kvalitetsbrister hos befintlig fornminnesinformation liksom behov av kvalitet hos prioriterade målgrupper. Vidare förs ett resonemang kring olika möjliga vägar att komma till rätta med kvalitetsproblemen vilket utmynnar i ett antal förslag. Dels ges förslag till hantering av kvalitetsproblemen, dels förslag till vidare arbete efter projektets slut. Vissa prioriteringar görs med den så kallade Prioriteringsmatrisen. Slutligen analyseras konsekvenser av de förslag som förordas, liksom de utmaningar som har kunnat identifieras.

Följande studie visar att många skyddade kulturmiljöer med publik verksamhet är otillgängliga för personer med funktionsnedsättning. Det finns ett kunskapsglapp mellan ägare och förvaltare av byggnadsminnen och länsstyrelsen kring vilka tillgänglighetsåtgärder som är tillåtna. Undersökningen visar även att kulturmiljövårdsbidraget kan användas mer strategiskt för att påskynda utvecklingen av funktionshinderspolitiken inom kulturmiljöområdet.

Uppdragsmyndigheterna lyfter i rapporten fram ett antal utmaningar inom det stadspolitiska arbetet som på sikt främjar sociala och kulturella aspekter. Utmaningarna handlar om behoven av att öka den demokratiska grunden för stadsutvecklingen i Sverige, att överbrygga klyftan mellan kommunal och statlig nivå och att utgå från staden som ett sammansatt landskap. Utmaningarna handlar även om behoven av att se kulturarvet som en urban framtidsresurs, att beakta arkitekturens samlande och innovativa roll, att se stad och landsbygd tillsammans och att fortsätta att utveckla Sverige som föregångsland när det gäller olika urbana hållbarhetsaspekter. Viktiga utmaningar är också att främja den gröna stadens utveckling och begränsa städernas klimatpåverkan. För att lyckas med detta är det viktigt att forskningen bedrivs tvärvetenskapligt och omfattar hela staden.

Kulturarvslyftet var en tillfällig arbetsmarknadssatsning för åren 2012-2014. Syftet var att erbjuda personer som lämnat sjukförsäkringen en meningsfull och utvecklande sysselsättning inom kulturarvsområdet. Uppdraget genomfördes av Riksantikvarieämbetet i samverkan med Arbetsförmedlingen.

I denna rapport redovisas Riksantikvarieämbetets kartläggning av vad länsstyrelserna och vissa centrala myndigheter har gjort och avser att göra för att främja kommunalt kulturmiljöarbete. Rapporten är ett underlag till en delrapport inom ett regeringsuppdrag om ett offensivt och angeläget kulturmiljöarbete. Den del-rapporten redovisas i mars 2015.

Rapport från Riksantikvarieämbetet 2006:2. Många av de fornlämningar som ligger inom områden där man bedrivit skogsbruk har utsatts för åverkan. Den här studien, som gjorts i tre län (Kalmar län, Värmlands län och Västerbottens län), visar att 38 % av alla kända fornlämningar utsätts för åverkan i samband med avverkning. Inom områden som markberetts är det 40 % som utsatts för åverkan. Den vanligaste orsaken till åverkan är att man i mindre omfattning än tidigare avlägsnar riset från fornlämningar efter avverkningen. Ytterligare ett resultat är att ärendegången mellan myndigheterna inte tycks ha fungerat som det är tänkt.

Rapport från Riksantikvarieämbetet 2006:2. Många av de fornlämningar som ligger inom områden där man bedrivit skogsbruk har utsatts för åverkan. Den här studien, som gjorts i tre län (Kalmar län, Värmlands län och Västerbottens län), visar att 38 % av alla kända fornlämningar utsätts för åverkan i samband med avverkning. Inom områden som markberetts är det 40 % som utsatts för åverkan. Den vanligaste orsaken till åverkan är att man i mindre omfattning än tidigare avlägsnar riset från fornlämningar efter avverkningen. Ytterligare ett resultat är att ärendegången mellan myndigheterna inte tycks ha fungerat som det är tänkt.

Rapport från Riksantikvarieämbetet 2006:2. Många av de fornlämningar som ligger inom områden där man bedrivit skogsbruk har utsatts för åverkan. Den här studien, som gjorts i tre län (Kalmar län, Värmlands län och Västerbottens län), visar att 38 % av alla kända fornlämningar utsätts för åverkan i samband med avverkning. Inom områden som markberetts är det 40 % som utsatts för åverkan. Den vanligaste orsaken till åverkan är att man i mindre omfattning än tidigare avlägsnar riset från fornlämningar efter avverkningen. Ytterligare ett resultat är att ärendegången mellan myndigheterna inte tycks ha fungerat som det är tänkt.

Tyvärr sker det en hel del stölder från vårt gemensamma kulturarv i museer, kyrkor, arkiv, bibliotek och hembygdsgårdar. Långt ifrån alla dess föremål som stjäls kommer tillbaka till sin ägare. Det är inte ens alltid man har polisanmält stölden och ibland har det visat sig att det går lång tid innan man upptäcker att föremål är borta. 16 mars 2016 arrangerades seminariet ”Stölder och kulturarv” på Naturhistoriska riskmuseet i Stockholm. Seminariet anordnades i samarbete mellan Riksantikvarieämbetet, Naturhistoriska riksmuseet och Polisen. Syftet var att öka kunskapen om stölder och stöldförebyggande arbete för museer, kyrkor, arkiv, bibliotek, hembygdsgårdar och andra kulturarvsinstitutioner.

Kommittéuppdraget har gett många erfarenheter att använda i det nationella arbetet med världsarvskonventionens tillämpning. Ökad kunskap och kompetens har förbättrat förutsättningarna att hantera förslag till nya världsarv och frågor som rör skydd och förvaltning av världsarven i Sverige.

I regleringsbrevet för 2016 har Riksantikvarieämbetet fått i uppdrag att följa upp det nationella arbetet med världsarv och världsarvskonventionen. I uppdraget ingår att analysera roll-och ansvarsfördelning och förutsättningarna för att förvalta världsarven.

Syrefri förvaring är ett kompliment till arbetet med ett bra klimat och en god luftkvalitet i museer och arkiv. Tekniken finns framtagen och som alltid krävs det erfarenhet och vana för att resultatet ska bli lyckat. Projektet har testat och tagit fram framgångsrika applikationer.Plastfilmens långsiktiga hållbarhet är kanske den mest avgörande faktorn för ett framgångsrikt bevarande. Flera filmer finns att tillgå och nya filmer utvecklas. Provperioden har pågått i tre år och under denna tid har många förpackningar hållit måttet. Frågan är hur lång tid plastfilmens barriäregenskaper varar.

Syrefri förvaring är ett kompliment till arbetet med ett bra klimat och en god luftkvalitet i museer och arkiv. Tekniken finns framtagen och som alltid krävs det erfarenhet och vana för att resultatet ska bli lyckat. Projektet har testat och tagit fram framgångsrika applikationer.Plastfilmens långsiktiga hållbarhet är kanske den mest avgörande faktorn för ett framgångsrikt bevarande. Flera filmer finns att tillgå och nya filmer utvecklas. Provperioden har pågått i tre år och under denna tid har många förpackningar hållit måttet. Frågan är hur lång tid plastfilmens barriäregenskaper varar.

Syrefri förvaring är ett kompliment till arbetet med ett bra klimat och en god luftkvalitet i museer och arkiv. Tekniken finns framtagen och som alltid krävs det erfarenhet och vana för att resultatet ska bli lyckat. Projektet har testat och tagit fram framgångsrika applikationer.Plastfilmens långsiktiga hållbarhet är kanske den mest avgörande faktorn för ett framgångsrikt bevarande. Flera filmer finns att tillgå och nya filmer utvecklas. Provperioden har pågått i tre år och under denna tid har många förpackningar hållit måttet. Frågan är hur lång tid plastfilmens barriäregenskaper varar.

Alla har rätt till vår historia och vårt kulturarv. Ändå finns många hinder kvar för att göra kulturarvet tillgängligt för personer med funktionsnedsättning. Riksantikvarieämbetet är en av de strategiska myndigheter som har ett särskilt ansvar för genomförande av funktionshinderspolitiken. Den 22 oktober 2015 arrangerades en konferens för att belysa aktuella möjligheter och utmaningar. I fokus stod den byggda miljön och den digitala utvecklingen. Konferensen arrangerades tillsammans med Certec, Avdelningen för rehabiliteringsteknik vid Lunds Tekniska Högskola och DHR, förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder.

Denna rapport har Riksantikvarieämbetet tagit fram för att ge ett underlag för diskussioner om hur tillämpningen av kulturminneslagen ser ut ur ett lokalt, regionalt och rikstäckande perspektiv. Endast ett urval av uppgifter redovisas men det är vår förhoppning att detta ska ge en god bild av tillämpningen av 2–4 kap. lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. (KML) under 2006.

Denna rapport har Riksantikvarieämbetet tagit fram för att ge ett underlag för diskussioner om hur tillämpningen av kulturminneslagen ser ut ur ett lokalt, regionalt och rikstäckande perspektiv. Endast ett urval av uppgifter redovisas men det är vår förhoppning att detta ska ge en god bild av tillämpningen av 2–4 kap. lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. (KML) under 2006.

Denna statistik har tagits fram av Riksantikvarieämbetet med syftet att uppgifterna ska fungera som ett underlag för diskussioner rörande tillämpningen av KML ur ett lokalt, regionalt samt rikstäckande perspektiv. Den redovisade statistiken med kommentarer utgör inte en kvalitativ analys av tillämpningen av KML men kan utgöra en viktig del i en sådan analys. Materialet är ett urval men det är vår förhoppning att uppgifterna ska ge en god bild av tillämpningen av 2–4 kap. lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. (KML) under år 2007.

Denna statistik har tagits fram av Riksantikvarieämbetet med syftet att uppgifterna ska fungera som ett underlag för diskussioner rörande tillämpningen av KML ur ett lokalt, regionalt samt rikstäckande perspektiv. Den redovisade statistiken med kommentarer utgör inte en kvalitativ analys av tillämpningen av KML men kan utgöra en viktig del i en sådan analys. Materialet är ett urval men det är vår förhoppning att uppgifterna ska ge en god bild av tillämpningen av 2–4 kap. lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. (KML) under år 2007.

Riksantikvarieämbetet har sedan 2005 sammanställt statistik över tillämpningen av 2–4 kap. KML. Totalt har drygt 21 000 beslut gåtts igenom och registrerats i Riksantikvarieämbetets databas. Med undantag för 2006, då en viss nedgång noterades, har det totala antalet beslut enligt 2–4 kap. KML varit relativt konstant med drygt 5 300 beslut per år. Besluten fattade enligt 2 och 3 kap. har varit ungefär lika många sett över åren, medan en viss ökning under de två senaste åren kan noteras för de beslut som fattats enligt 4 kap.

Undersökning av oregistrerat runstensfragment från Kalmar(?)

Riksantikvarieämbetet har en nationell överinseenderoll för lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. (KML) och dess tillämpning. För att undersöka om ändringarna i KML, förordningen (1988:1188) om kulturminnen m.m. (KMF) och Riksantikvarieämbetets föreskrifter om tillstånd till utförsel av vissa äldre kulturföremål (KRFS 2002:2) är kända och om de som arbetar med utförselfrågor använder, åberopar och utnyttjar dem skickade Riksantikvarieämbetet under 2006 ut en enkät med 14 frågor till de centrala museerna som kan ansöka om ett allmänt öppet utförseltillstånd enligt KRFS hos Riksantikvarieämbetet. I den här rapporten presenterar och kommenterar vi svaren på enkäten.

Riksantikvarieämbetet har en nationell överinseenderoll för lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. (KML) och dess tillämpning. För att undersöka om ändringarna i KML, förordningen (1988:1188) om kulturminnen m.m. (KMF) och Riksantikvarieämbetets föreskrifter om tillstånd till utförsel av vissa äldre kulturföremål (KRFS 2002:2) är kända och om de som arbetar med utförselfrågor använder, åberopar och utnyttjar dem skickade Riksantikvarieämbetet under 2006 ut en enkät med 14 frågor till de centrala museerna som kan ansöka om ett allmänt öppet utförseltillstånd enligt KRFS hos Riksantikvarieämbetet. I den här rapporten presenterar och kommenterar vi svaren på enkäten.

Riksantikvarieämbetet har en nationell överinseenderoll för lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. (KML) och dess tillämpning. För att undersöka om ändringarna i KML, förordningen (1988:1188) om kulturminnen m.m. (KMF) och Riksantikvarieämbetets föreskrifter om tillstånd till utförsel av vissa äldre kulturföremål (KRFS 2002:2) är kända och om de som arbetar med utförselfrågor använder, åberopar och utnyttjar dem skickade Riksantikvarieämbetet under 2006 ut en enkät med 14 frågor till de centrala museerna som kan ansöka om ett allmänt öppet utförseltillstånd enligt KRFS hos Riksantikvarieämbetet. I den här rapporten presenterar och kommenterar vi svaren på enkäten.

Rapporten är en sammanfattning från seminariet Varsam energieffektivisering som hölls den 5 maj 2014 på Uppsala universitet Campus Gotland i Visby. Seminariet utfördes inom Riksantikvarieämbetets FoU- program under temat Styrmedel.1 Projektet är ett samarbete mellan Uppsala universitet Campus Gotland och Riksantikvarieämbetet. Seminariet är en uppföljning av en tidigare workshop på temat varsam energieffektivisering i kultur-historiska byggnader, som hölls hos Riksantikvarieämbetet i Visby augusti år 2012. Workshopen utgick då till stor del från det slopade undantaget på energideklarationer för kulturhistorisk bebyggelse och förändringar i Boverkets byggregler.

En workshop hölls i Visby den 23-24 augusti 2012 kring temat energieffektivisering och varsamhet i förvaltningen av det byggda kulturarvet. Representater från centrala verk och myndigheter deltog liksom projektparter i EU-projektet Co2olBricks, inom ramen för vilket seminariet hölls.

Riksantikvarieämbetet har av regeringen fått i uppdrag att redovisa och kommentera utfallet av myndighetens beslut (2007) om föreskrifter och allmänna råd avseende verkställigheten av 2 kap. 10-13 §§ lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. (KML). Målet vid revideringen av föreskrifterna (KRFS 2007:2) var att skapa förutsättningar för ett väl fungerande och kostnadseffektivt system med god kvalitet både i handläggningsprocessen och i de enskilda undersökningarna.

Riksantikvarieämbetet har haft i uppdrag att ta fram en vision för hur kultumiljöarbetet bör utvecklas till 2030. Arbetet har genomförts samverkan med länsstyrelserna och i bred dialog med kulturmiljöarbetets aktörer. Visionen för kulturmiljöarbetet är att alla, oavsett bakgrund, upplever att de kan göra anspråk på det kulturarv som format Sverige. För att förverkliga visionen behöver kulturmiljöarbetet ta sikte mot målbilderna som handlar om kulturmiljöarbetet som en utmanande kraft, upprätthållandet av en mångfald av kulturmiljöer och effektivisering av verksamheterna. Ur ett socialt hållbarhetsperspektiv kan kulturmiljöarbetet därmed erbjuda förutsättningar för en diskussion om meningsskapande och tillhörighet.

De praktiska råden och rekommendationerna i denna rapport vänder sig i första hand till dig som är förvaltare av äldre böcker och samlingar som innehåller papper och vars arkivhandlingar inte betraktas som offentlig handling. Sådana samlingar kan finnas exempelvis på hembygdsgårdar och i museer. Arkiv som lyder under arkivlagen har ett särskilt regelverk kring vård och förvaring att förhålla sig till (se faktaruta nedan). Alla kan dock hämta värdefull information från detta regelverk.

Riksantikvarieämbetet har under 2007 tagit fram ett program för uppföljning och utvärdering av tillämpningen av lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. (KML) och miljöbalkens bestämmelser om kulturreservat. Programmet består av en genomgång av innehållet i paragraferna, rutiner och processer för handläggningen, vad som ska följas upp varje år och i fördjupade utvärderingar.

Riksantikvarieämbetet har under 2007 tagit fram ett program för uppföljning och utvärdering av tillämpningen av lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. (KML) och miljöbalkens bestämmelser om kulturreservat. Programmet består av en genomgång av innehållet i paragraferna, rutiner och processer för handläggningen, vad som ska följas upp varje år och i fördjupade utvärderingar.

Riksantikvarieämbetet har under 2007 tagit fram ett program för uppföljning och utvärdering av tillämpningen av lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. (KML) och miljöbalkens bestämmelser om kulturreservat. Programmet består av en genomgång av innehållet i paragraferna, rutiner och processer för handläggningen, vad som ska följas upp varje år och i fördjupade utvärderingar.

Denna rapport presenterar resultatet av projektet Överinseende konkurrens och effektivitet inom uppdragsarkeologin. Rapporten redogör för hur konkurrens och effektivitet inom uppdragsarkeologin fungerar på en systemnivå, påvisar skillnader mellan faktiskt tillstånd och önskvärt tillstånd samt belyser bakomliggande orsaker.

Föreliggande rapport är en utvärdering av sammanlagt 289 överklaganden av länsstyrelsebeslut enligt 2, 3 och 4 kap. lag (1988:950) om kulturminnen m.m. (KML) till allmän förvaltningsdomstol under åren 2000 – 2008. Flertalet överklaganden avgörs i länsrätterna. Utvärderingen omfattar endast 41 överklaganden till kammarrätterna. Regeringsrätten har under den aktuella tidsperioden avgett tre domar gällande 4 kap., men inte någon för 2 eller 3 kap. KML. Ytterligare nio domar överklagades till Regeringsrätten som dock inte gav prövningstillstånd. Utvärderingen omfattar även ett beslut från Kulturdepartementet.

Föreliggande rapport är en utvärdering av sammanlagt 289 överklaganden av länsstyrelsebeslut enligt 2, 3 och 4 kap. lag (1988:950) om kulturminnen m.m. (KML) till allmän förvaltningsdomstol under åren 2000 – 2008. Flertalet överklaganden avgörs i länsrätterna. Utvärderingen omfattar endast 41 överklaganden till kammarrätterna. Regeringsrätten har under den aktuella tidsperioden avgett tre domar gällande 4 kap., men inte någon för 2 eller 3 kap. KML. Ytterligare nio domar överklagades till Regeringsrätten som dock inte gav prövningstillstånd. Utvärderingen omfattar även ett beslut från Kulturdepartementet.

Denna rapport presenterar resultaten av den översyn av regleringen avseende de kyrkliga kulturminnena och dess tillämpning som Riksantikvarieämbetet utfört inom ramarna för regeringsuppdrag Ku2013/1343/KA. Rapporten presenterar också de förslag till regeländringar som Riksantikvarieämbetet ser behov av utifrån den genomförda översynen. Utgångspunkten för översynen är att lagstiftningen ska tillämpas enhetligt över hela landet och i enlighet med lagstiftarens intentioner. Syftet är att identifiera områden där det råder diskrepans mellan den faktiska tillämpningen och det önskvärda tillståndet och där så är fallet förklara vad denna diskrepans beror på. I översynen beaktas och analyseras även de synpunkter som inkom till Regeringskansliet med anledning av remitteringen av Kulturmiljöutredningens betänkande Kulturmiljöarbetet i en ny tid (SOU 2012:37).

Regeringen beslutade i juni 2013 att ge Riksantikvarieämbetet i uppdrag att göra en översyn av regelverket om kulturföremål (Ku2013/1344/KA). Översynen ska enligt beslutet inbegripa en analys av hur kulturmiljölagens bestämmelser och berörda delar av kulturmiljöförordningen kan moderniseras och förenklas.I det följande sammanfattas ett antal centrala förslag på hur regleringen av utförsel av kulturföremål, enligt 5 kap. kulturmiljölagen och kulturmiljöförordningen, bör anpassas till aktuella förutsättningar. Det handlar om förslag rörande enskilda regelförändringar och ny reglering samt förslag på hur regelverket bör tolkas för att förbättra tillämpningen.