Riksantikvarieämbetet

Rapport från Riksantikvarieämbetet 2004:9. Rapporten beskriver 2003 års uppföljningsinventering av lantbruksbebyggelsen i tio av de s.k. LiM:s referensområden (församlingar spridda över landet). De insamlade uppgifterna möjliggör tillstånds- och förändringsanalyser under drygt tio år (den första inventeringen genomfördes 1992). I rapporten redovisas funktionsförändringar hos byggnadsbeståndet liksom rivningar, om- och tillbyggnader, överlopps- och underhållsstatus samt nybyggnader. Resultatet visar att skilda kategorier av byggnader förändras i varierande omfattning och att förändringarna också är olika omfattande i olika delar av landet och bl.a. beroende av företagens produktionsinriktning.

Rapport från Riksantikvarieämbetet 2004:9. Rapporten beskriver 2003 års uppföljningsinventering av lantbruksbebyggelsen i tio av de s.k. LiM:s referensområden (församlingar spridda över landet). De insamlade uppgifterna möjliggör tillstånds- och förändringsanalyser under drygt tio år (den första inventeringen genomfördes 1992). I rapporten redovisas funktionsförändringar hos byggnadsbeståndet liksom rivningar, om- och tillbyggnader, överlopps- och underhållsstatus samt nybyggnader. Resultatet visar att skilda kategorier av byggnader förändras i varierande omfattning och att förändringarna också är olika omfattande i olika delar av landet och bl.a. beroende av företagens produktionsinriktning.

Rapporten innehåller en sammanställning av intervjuer med byggnadsantikvarier på länsstyrelser och stift angående energieffektivisering i kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Intervjuerna har utförs inom ett projekt på RAÄ som bedrivs inom forskningsprogrammet Spara och Bevara, energieffektivisering i kulturhistoriskt värdefulla byggnader, som finansieras av Energimyndigheten, Riksantikvarieämbetet och Svenska kyrkan.

Riksantikvarieämbetet har tagit fram ett program för uppföljning och utvärdering av tillämpningen av KML och kulturreservat. I programmet redovisas hur en systematisk, årlig uppföljning ska genomföras samt ges förslag på fördjupade utvärderingsinsatser för de kommande åren.

Aspekter på stadsarkeologi och medeltida urbaniseringsprocess i Sverige och Finland.

Rapporten presenterar ett koncept för uppföljning av bebyggelsemålen i miljökvalitetsmålen. Den redovisar resultaten av ett av RAÄ:s utvecklingsprojekt inom miljömålsuppföljningen.

Rapporten presenterar ett koncept för uppföljning av bebyggelsemålen i miljökvalitetsmålen. Den redovisar resultaten av ett av RAÄ:s utvecklingsprojekt inom miljömålsuppföljningen.

Syftet med detta projekt har varit att i en förstudie utreda förekomst, användning och frekvens av ozonbehandling av kulturhistoriskt material, samt ge en analys av saneringsfirmornas medel och metod. Hur vanligt är det att skyddade föremål och byggnader behandlas med ozon? I vilken utsträckning förekommer det att länsstyrelserna ger tillstånd till detta? Förstudien ska därför, om den visar på bruk av ozonbehandling av föremål skyddade enligt Kulturminneslagen, kunna vara utgångspunkt för ett kommande projekt, där man med naturvetenskapliga metoder analyserar dessa behandlingsmetoder.

Ny version av denna rapport gäller from 2014-01-01. Den nya versionen har samma titel och finns att hitta i Samla.

Gamla föremål av järn, ofta äldre hushållsredskap, maskiner, verktyg och vapen, berättar om tidigare generationers liv och arbete. Så länge föremålen brukas och vårdas hinner aldrig rostangreppen bli så allvarliga, men när det inte längre används riskerar det att bli offer för korrosionsangrepp och snabbt förstöras. För att hjälpa alla som är engagerade i vården av gamla föremål har vi i ett FoU-projekt testat och utvärderat en rad olika metoder och rostskyddsprodukter.

I den här rapporten redovisas forskning om bemålad fasadsten och då särskilt hur natursten har behandlats under olika epoker. Författarna har fördjupat sig kring de antikvariska ställningstaganden som är aktuella i samband med bevarandeinsatser. Här behandlas tekniska förutsättningar och aspekter om autenticitet och estetik som behöver beaktas vid restaurering av bemålad fasadsten.

Rapport från Riksantikvarieämbetet 2007:1. Uppmuntransbidrag fördelas till landsbygdens mindre ekonomibyggnader så som lador, källare och fähus. Det har kommit till på initiativ av länsstyrelserna och uppmärksammar det stora behov av underhåll som delar av det äldre ekonomibyggnadsbeståndet på landsbygden har. I rapporten har Riksantikvarieämbetet ställt samman de erfarenheter som gjorts i samband med satsningen i åtta län. En av slutsatserna är att ett medvetandegörande av värdet i odlingslandskapets byggnader och bebyggelsemiljöer, bidrar till att landsbygdens byggda kulturarv uppgraderas.

Rapport från Riksantikvarieämbetet 2007:1. Uppmuntransbidrag fördelas till landsbygdens mindre ekonomibyggnader så som lador, källare och fähus. Det har kommit till på initiativ av länsstyrelserna och uppmärksammar det stora behov av underhåll som delar av det äldre ekonomibyggnadsbeståndet på landsbygden har. I rapporten har Riksantikvarieämbetet ställt samman de erfarenheter som gjorts i samband med satsningen i åtta län. En av slutsatserna är att ett medvetandegörande av värdet i odlingslandskapets byggnader och bebyggelsemiljöer, bidrar till att landsbygdens byggda kulturarv uppgraderas.

Rapporten redovisar omgivningens och luftföroreningars inverkan på material och föremål i museimiljö. Analyser och praktiska råd kring föremålens förvaring med olika omgivande material, färger, bygg- och förpackningsmaterial tas upp

Riksantikvarieämbetet initierade våren 2013 nätverket Arkeologiskt trä och kemi för att, utifrån ett tvärvetenskapligt och tvärdisciplinärt perspektiv, samla olika kompetenser inom ämnesområdet. Syftet är att formulera gemensamma frågeställningar och identifiera forskningsbehov. Ett viktigt mål är att befintliga och framtida forskningsresultat bättre ska kunna tillämpas inom praktiskt bevarandearbete.

Motivet för utvärderingen är att det har funnits farhågor om att samhällsnyttor riskerar att gå förlorade till följd av att det i landsbygdsprogrammet för perioden 2014–2020 inte finns ersättningar för skötsel av kulturmiljöer motsvarande de som fanns under tidigare programperioder. Avsaknaden av sådana ersättningar har setts som hinder för att uppnå miljömålen, framför allt Ett rikt odlingslandskap.Syftet har därför varit att belysa behovet av framtida ersättningar till kulturmiljöer inom ramen för jordbrukspolitiken. Riksantikvarieämbetet har gjort utvärderingen i samråd med de övriga myndigheterna i projektet CAP:s miljöeffekter, det vill Jordbruksverket, Naturvårdsverket samt Havs- och vattenmyndigheten. Även länsstyrelserna har bidragit till genomförandet av uppdraget. De övriga myndigheterna i samarbetsprojektet ställer sig bakom rapportens resultat och slutsatser.

Om det ligger något i vad forskare och analytiker med samtids- och framtidsfrågor på agendan har att säga, så behöver vi som arbetar med natur- och kulturvård kanske tänka till? Denna skrift har tillkommit i syfte att undersöka hur natur- och kulturmiljövården kan orientera sig i den nya värld som kanske håller på att födas. Vi har försökt göra det genom att använda ett historiskt perspektiv och frågan – hur har relationerna mellan verksamheterna artat sig under de senaste hundra åren? Att verksamheterna haft vissa svårigheter med att samverka är inte någon nyhet, men det är intressant att efter en genomläsning kunna konstatera att så många aktiva inom fältet, så länge, ändå haft en känsla av och verkat för att samverkan måste till. Några färdiga svar levereras inte i denna skrift. Däremot hoppas vi ge ett bidrag till ett självreflekterande arbetssätt som hör hemma i den förändrade värld vi ser.

Plattformen beskriver ett grundläggande förhållningssätt som ska ge stöd för arbetet med kulturhistorisk värdering och urval. Plattformen förordar ett reflekterande och strukturerat arbetssätt där olika moment i värderings- och urvalsprocessen medvetandegörs och redovisas, där olika faktorer som direkt och indirekt kan påverka arbetet uppmärksammas och dokumenteras samt där skilda aspekter av värdering tydliggörs och centrala begrepp förklaras i sitt sammanhang.

Det är erkänt svårt och problematiskt att få en överblick över svensk byggforskning. Redan en studie utförd 2003 av LTU, Chalmers, KTH och LTH kom fram till att svensk byggforskning befann sig i kris, delvis på grund av bristande samordning. Som ett svar på detta startades Sveriges Bygguniversitet år 2009 med målsättning att höja kvalitén på utbildningar och forskningsinsatser och ge möjlighet till att skapa forskningsmiljöer av hög internationell klass. Även Formas anger i sin forskningsstrategi att forskningen kring ”åtgärder kring åldrande byggd miljö” är ett av de områden där forskningsinsatserna minskar och fuktproblemen som ett fält där känd kunskap inte leder till förbättringar. Men hur ser svensk forskning med inriktning på kulturhistoriskt värdefull bebyggelse ut idag, vid årsskiftet 2010-2011?

Det är erkänt svårt och problematiskt att få en överblick över svensk byggforskning. Redan en studie utförd 2003 av LTU, Chalmers, KTH och LTH kom fram till att svensk byggforskning befann sig i kris, delvis på grund av bristande samordning. Som ett svar på detta startades Sveriges Bygguniversitet år 2009 med målsättning att höja kvalitén på utbildningar och forskningsinsatser och ge möjlighet till att skapa forskningsmiljöer av hög internationell klass. Även Formas anger i sin forskningsstrategi att forskningen kring ”åtgärder kring åldrande byggd miljö” är ett av de områden där forskningsinsatserna minskar och fuktproblemen som ett fält där känd kunskap inte leder till förbättringar. Men hur ser svensk forskning med inriktning på kulturhistoriskt värdefull bebyggelse ut idag, vid årsskiftet 2010-2011?

De huvudfrågor som diskuterades var byggnadsarkeologins roll, handläggning av byggnadsärenden, rapporter, information samt utvecklings- och forskningsbehov. Ett av de problem som berör byggnadsarkeologins möjligheter handlar om vidareutbildning och forskning, vilket diskuterades vid medeltidsarkeologiska forskarseminariet vid arkeologiska institutionen i Lund.

Olika förutsättningar för att arbeta vidare med DMS diskuteras, liksom konsekvenser av att inte göra det berörs. Frågan om vilken instans som bör vara huvudman för arbetet behandlas, samt förutsättningarna för enfinansiering . Med utgångspunkt från den sammantagna bilden ges slutligen i rapporten förslag till hur arbetet med DMS kan drivas vidare till ett slutförande, via etappmål. Avslutningsvis görs en prognos på tidsåtgång och resurser för att fullfölja projektet enligt ett föreslaget scenario.

Riksantikvarieämbetet har under sin verksamma tid haft ansvar för de ca 2000 runstenar som finns ute i det svenska kulturlandskapet. Arbetet har bedrivits vid det så kallade Runverket som kan spåras till tiden före inrättandet av ämbetet som Riksantikvarie. Det är redan i forskningsarbetet som Johannes Bureus utförde från 1590-talet och framåt som ursprunget till Runverket återfinns. Det är en forskningstradition som är mer än 400-årig, ett imponerande tidsperspektiv som förflyttar oss nästan halvvägs tillbaka till vikingatiden. Runverket är ett kulturarv i sig! Riksantikvarieämbetets rådgivande och stödjande roll inom runområdet är fortsatt efterfrågat av myndigheter, forskare och allmänhet.

Riksantikvarieämbetet har under sin verksamma tid haft ansvar för de ca 2000 runstenar som finns ute i det svenska kulturlandskapet. Arbetet har bedrivits vid det så kallade Runverket som kan spåras till tiden före inrättandet av ämbetet som Riksantikvarie. Det är redan i forskningsarbetet som Johannes Bureus utförde från 1590-talet och framåt som ursprunget till Runverket återfinns. Det är en forskningstradition som är mer än 400-årig, ett imponerande tidsperspektiv som förflyttar oss nästan halvvägs tillbaka till vikingatiden. Runverket är ett kulturarv i sig! Riksantikvarieämbetets rådgivande och stödjande roll inom runområdet är fortsatt efterfrågat av myndigheter, forskare och allmänhet.

Rapport från Riksantikvarieämbetet 2006:5. Den 1 juli år 2000 infördes i kulturminneslagen en hänsynsparagraf som stadgar att man vid statlig och kommunal verksamhet ska iaktta god ortnamnssed. För att undersöka hur paragrafen påverkat det kommunala arbetet skickade Riksantikvarieämbetet våren 2006 ut en enkät till samtliga kommuner i landet. Rapporten ger en bakgrund till de viktigaste aktörerna när det gäller ortnamn och namnvård i Sverige. Ett av resultaten som presenteras i rapporten är att de allra flesta kommunerna känner till att lagparagrafen existerar. Samtidigt har den inte lett till några större förändringar av kommunernas arbetssätt och organisation när det gäller namnfrågor.

Rapport från Riksantikvarieämbetet 2006:5. Den 1 juli år 2000 infördes i kulturminneslagen en hänsynsparagraf som stadgar att man vid statlig och kommunal verksamhet ska iaktta god ortnamnssed. För att undersöka hur paragrafen påverkat det kommunala arbetet skickade Riksantikvarieämbetet våren 2006 ut en enkät till samtliga kommuner i landet. Rapporten ger en bakgrund till de viktigaste aktörerna när det gäller ortnamn och namnvård i Sverige. Ett av resultaten som presenteras i rapporten är att de allra flesta kommunerna känner till att lagparagrafen existerar. Samtidigt har den inte lett till några större förändringar av kommunernas arbetssätt och organisation när det gäller namnfrågor.

Rapporten ger en god översikt över den uppdragsarkeologiska processen, med en analys av dess olika steg. Särskild vikt läggs vid den uppdragsarkeologiska planeringsfasen. Genomförande och efterarbete behandlas mera översiktligt, då vägledning för dokumentationen och rapportering för närvarande behandlas separat av Riksantikvarieämbetet. Avslutningsvis i rapporten ger författaren sin sammanfattande syn på ett urval kvalitativa nyckelmoment som kan vara av särskild vikt för goda resultat i den uppdragsarkeologiska verksamheten.

Rapporten är en slutrapport från projektet Digitala Sveriges runinskrifter. Syftet med projektet var att digitalisera bokverket Sveriges Runinskrifter, göra det tillgängligt på webben samt att i dialog med runforskare utforma ett webbaserat forskarstöd. Avsikten var också att forskarstödet skulle vara så generellt att det är möjligt att använda även för andra områden än runforskning.

Rapporten är en slutrapport från projektet Digitala Sveriges runinskrifter. Syftet med projektet var att digitalisera bokverket Sveriges Runinskrifter, göra det tillgängligt på webben samt att i dialog med runforskare utforma ett webbaserat forskarstöd. Avsikten var också att forskarstödet skulle vara så generellt att det är möjligt att använda även för andra områden än runforskning.

Överallt i skogslandskapet råder ett gradvis avklingande brus efter tidigare släktleds liv och verksamheter. Skogen var för inlandets människor betesmark, visthusbod, höland, vedbod och redskapsbod. Denna långvariga extensiva kulturpåverkan har varit av stor betydelse för den biologiska mångfalden i våra nordliga skogar. Den har också utformat skogens och myrarnas vegetation så genomgripande att spåren kvarstår under lång tid, ibland i sekler. Dessa biologiska kulturminnen har hittills studerats med endera antikvariska och kulturhistoriska glasögon eller med biologins och naturvårdens lupp och kikare. Härigenom har vissa aspekter av helheten blivit lidande. Etablerandet av begreppet biologiskt kulturarv är ett försök att inringa och beskriva åsidosatta aspekter av det boreala kulturskogslandskapet, genom att studera dess levande kulturspår och minnen som en del i en samlad helhet.

Denna rapport är, förutom ett underlag för utvecklingsarbete inom MK-området, ett empiriskt bidrag till forskningsområdet om yrkesgrupper inom musei- och kulturarvsområdet. Det handlar sålunda om en relativt obeforskad grupp samtidigt som deras verksamhet, kulturarv, och vad den ideologiskt har stått för och står för i högre grad har utforskats.

Denna rapport bygger i huvudsak på Linnés beskrivningar av skånska gärdesgårdar samt på Mårten Sjöbecks genomgång från 1925 av Linnés iakttagelser. Som titeln anger koncentrerar vi oss på risgären (som av Linné bland annat kallades vasagärden) och sätter in dessa gärestyper i ett biologiskt kulturarvssammanhang, försöker beskriva var de fanns i landskapet, hur de byggdes upp och sköttes samt deras betydelse för biologisk mångfald. Vi ger också en europeisk utblick.

Riksantikvarieämbetets kulturmiljöövervakning Runinskrifter som kulturmiljöoch miljömålsindikatorer Program för övervakning Rapport från Riksantikvarieämbetet 2007:15.

Samhällen har i alla tiden förändrats, betingat av förändringar i omvärlden men också hemmavid. Detta ”förändringstryck” upplevs inte sällan öka med det moderna samhällets framväxt. Vid slutet av 1900-talet medför strukturförändringar inom teknik, transport och handel att den så kallade globaliseringen etableras som socialt, ekonomiskt och kulturellt tillstånd. Detta förorsakar såväl problem som möjligheter och skapar behov som kräver nya idéer och lösningar

Projektet har haft som syfte att analysera om och i så fall hur vi med befintlig offentlig statistik kan följa kulturmiljöns utveckling och betingelserna för en god förvaltning av miljöns kulturvärden. Projektet redovisar i rapporten förslag på indikatorer för att följa miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård.

Projektet har haft som syfte att analysera om och i så fall hur vi med befintlig offentlig statistik kan följa kulturmiljöns utveckling och betingelserna för en god förvaltning av miljöns kulturvärden. Projektet redovisar i rapporten förslag på indikatorer för att följa miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård.

This report has been produced in line with a government commission in which the National Heritage Board was asked to describe how the agency contributed to implementing the national strategy for regional competitiveness, entrepreneurship and employment 2007-2013. In their strategy for growth, good service levels and sustainable development the Swedish Government had prioritised the following areas: innovation and renewal, skills supply and improved labour supply, accessibility and strategic cross-border cooperation.

Att arbeta med frågor kring hur tidsfaktorn påverkar organiskt material är angeläget, i synnerhet med de riktigt långsamma förändringar som pågår över flera hundra år. Processerna sker ofta långsamt, är i många fall föga kända och kan vara svåra för en individ att identifiera då en normal yrkeskarriär är kort i relation till ett historiskt föremåls livslängd. Resultaten av forskningen kan bland annat leda till bättre kännedom om materialens kondition och hur de bäst bevaras.

Riksantikvarieämbetet är en av de myndigheter som omfattas av regeringens strategi för genomförande av funktionshinderspolitiken 2011–2016. Denna rapport är den tredje i ordningen och omfattar verksamhetsåret 2013.

Inom detta projekt har vi undersökt och analyserat färgpigment, och ibland även bindemedel, från elva medeltidskyrkor i tre svenska landskap. Från Uppland valdes fyra kyrkor (Härkeberga, Täby, Tensta och Vendel), från Gotland fyra (Anga, Bunge, Dalhems gamla träkyrka och Garde), och från Skåne tre kyrkor (Brönnestad, Stora Köpinge och Vä). Målningarna är från perioden 1100-1500, och flera kända medeltidsmästare är representerade såsom Albertus Pictor, Johannes Iwan, Johannes Rosenrod och Passionsmästaren.

Riksantikvarieämbetet har som en del av kulturmiljöövervakningen och miljömålsuppföljningen utarbetat ett övervakningsprojekt för att följa hur markförsurningen påverkar korrosionen av outgrävt arkeologiskt material. Mätningar skall utföras med åttaårsintervaller. I föreliggande rapport beskrivs syftet med projektet, de utvalda fornlämningsområdena, samt metoder för provtagning, deponering av provplåtar och kemisk analys.

Riksantikvarieämbetet (RAÄ) deltar i nio av de sexton miljökvalitetsmål som Riksdagen fastställt. Föreliggande rapport behandlar miljömålet ”Bara naturlig försurning”. Genom tidigare utförd forskning har vi erhållit god kunskap om hur arkeologiska material bryts ned i jord (Kap. 2 och 8). I samråd med nio länsstyrelser (Appendix 1), IVL, Chalmers geologiska institution samt KIMAB (f.d. Korrosionsinstitutet) föreslogs för detta miljömål jordprover som lämpliga indikatorer för en kontinuerlig uppföljning av markförsurningen, kompletterad med korrosionsmätningar in situ. Resultat från andra myndigheter avseende deponering av försurande ämnen ingår självfallet i undersökningen.

Rapport från Riksantikvarieämbetet 2006:6. Riksdagen beslutade 1999 att skydda skogsmark med höga natur-, kultur- och friluftsvärden genom miljökvalitetsmålet Levande skogar. Ekonomiska resurser har årligen tilldelats Naturvårdsverket som med hjälp av länsstyrelserna väljer och avsätter skog till naturreservat. Riksantikvarieämbetet har undersökt i vilken grad kulturmiljövärdena bidragit vid val av hittills inköpt skogsmark. Där framkom att kulturmiljövärdena endast obetydligt eller inte alls fångats upp. Undersökningens slutsats är att hela det uppsatta miljökvalitetsmålet Levande skogar inte uppnås på det sätt arbetet bedrivs i dag.

Rapport från Riksantikvarieämbetet 2006:6. Riksdagen beslutade 1999 att skydda skogsmark med höga natur-, kultur- och friluftsvärden genom miljökvalitetsmålet Levande skogar. Ekonomiska resurser har årligen tilldelats Naturvårdsverket som med hjälp av länsstyrelserna väljer och avsätter skog till naturreservat. Riksantikvarieämbetet har undersökt i vilken grad kulturmiljövärdena bidragit vid val av hittills inköpt skogsmark. Där framkom att kulturmiljövärdena endast obetydligt eller inte alls fångats upp. Undersökningens slutsats är att hela det uppsatta miljökvalitetsmålet Levande skogar inte uppnås på det sätt arbetet bedrivs i dag.

Förutom en genomgång av det befintliga kunskapsläget identifierar författarna Weissglas, Paju, Westin och Danell ett antal områden inom vilka kulturarvssektorns kunskapsunderlag bör stärkas.

Rapport från Riksantikvarieämbetet 2002:4. Hur samverkar kulturarvet - till exempel ett industriminne i form av ett gammalt bruk - med övriga verksamheter i en region? Och hur kan denna samverkan identifieras och karaktäriseras? I fokus för denna fallstudie ligger frågor om kulturarvets ekonomiska och sociala betydelse för regional utveckling och tillväxt.

Rapport från Riksantikvarieämbetet 2002:4. Hur samverkar kulturarvet - till exempel ett industriminne i form av ett gammalt bruk - med övriga verksamheter i en region? Och hur kan denna samverkan identifieras och karaktäriseras? I fokus för denna fallstudie ligger frågor om kulturarvets ekonomiska och sociala betydelse för regional utveckling och tillväxt.