Riksantikvarieämbetet

Riksantikvarieämbetet har av regeringen fått i uppdrag att redovisa och kommentera utfallet av myndighetens beslut (2007) om föreskrifter och allmänna råd avseende verkställigheten av 2 kap. 10-13 §§ lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. (KML). Målet vid revideringen av föreskrifterna (KRFS 2007:2) var att skapa förutsättningar för ett väl fungerande och kostnadseffektivt system med god kvalitet både i handläggningsprocessen och i de enskilda undersökningarna.

Riksantikvarieämbetet har översiktligt analyserat hur klimat- och miljöförändringar inverkar på en del av kulturarvet och arbetar med ta fram en handlingsplan för att förebygga och begränsa klimat- och miljöeffekters påverkan på kulturhistoriskt värdefull bebyggelse.

Riksantikvarieämbetet har haft i uppdrag att ta fram en vision för hur kultumiljöarbetet bör utvecklas till 2030. Arbetet har genomförts samverkan med länsstyrelserna och i bred dialog med kulturmiljöarbetets aktörer. Visionen för kulturmiljöarbetet är att alla, oavsett bakgrund, upplever att de kan göra anspråk på det kulturarv som format Sverige. För att förverkliga visionen behöver kulturmiljöarbetet ta sikte mot målbilderna som handlar om kulturmiljöarbetet som en utmanande kraft, upprätthållandet av en mångfald av kulturmiljöer och effektivisering av verksamheterna. Ur ett socialt hållbarhetsperspektiv kan kulturmiljöarbetet därmed erbjuda förutsättningar för en diskussion om meningsskapande och tillhörighet.

Denna broschyr riktar sig till aktörer som arbetar för att bevara, använda och utveckla en mångfald av kulturmiljöer. Riksantikvarieämbetet har under 2014–2016 haft regeringens uppdrag att ta fram en samlande vision för hur kulturmiljöarbetet bör utvecklas till 2030. Uppdraget har genomförts i samverkan med länsstyrelserna och i bred dialog med övriga berörda aktörer. Visionen syftar till att underlätta måluppfyllelsen av de politiska mål som berör kulturmiljöarbetet. Visionen ska öka medvetenheten om att kulturarv och kulturmiljö är viktiga delar i arbetet med ett hållbart inkluderande samhälle.

Kortfattad version av Riksantikvarieämbetets strategi 2011-2013.

Denna vägledning bör tillämpas då länsstyrelsen i sina villkor för tillstånd enligt lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. (KML) eller vid bidragsgivning enligt förordningen (2010:1121) om bidrag till förvaltning av värdefulla kulturmiljöer anger att arbetet ska utföras under antikvarisk medverkan.

I denna vägledning ger Riksantikvarieämbetet (RAÄ) allmänna råd för hur bestämmelserna i förordningen (2013:558) om statliga byggnadsminnen (FSBM) bör tillämpas. Syftet är att vägledningen ska vara ett stöd i förvaltningen och att processen kring tillståndsprövning blir tydligare och enklare vilket ska leda till ökad samverkan mellan berörda parter samt att de kulturhistoriska värdena blir väl omhändertagna.

I denna vägledning ger Riksantikvarieämbetet (RAÄ) allmänna råd för hur bestämmelserna i förordningen (2013:558) om statliga byggnadsminnen (FSBM) bör tillämpas. Syftet är att vägledningen ska vara ett stöd i förvaltningen och att processen kring tillståndsprövning blir tydligare och enklare vilket ska leda till ökad samverkan mellan berörda parter samt att de kulturhistoriska värdena blir väl omhändertagna.

Fornminnesbrott är straffbara gärningar. Ifråga om fasta fornlämningar innebär fornminnesbrott att någon av uppsåt eller oaktsamhet olovligen rubbar, tar bort, gräver ut, täcker över eller genom bebyggelse, plantering eller på annat sätt ändrar eller skadar fornlämningen. En uppräkning av de handlingar som kan utgöra ett fornminnesbrott återfinns i 2 kap. 21 § kulturmiljölagen (1988:950). Syftet med denna vägledning är att beskriva vad som är god praxis vid länsstyrelsens handläggning av ärenden som rör misstanke om fornminnesbrott.

Bestämmelsen om fornlämningsförklaring infördes den 1 januari 2014 i och med att den nya kulturmiljölagen (1988:950) (KML) trädde i kraft. En viktig ändring i lagen var att fornlämningar endast utgörs av lämningar som tillkommit före 1850. Vissa yngre lämningar som tidigare varit skyddade kom därigenom att förlora sitt skydd som fornlämningar. Syftet med fornlämningsförklaring är att skydda lämningar som är kulturhistoriskt värdefulla men tillkomna 1850 eller senare, och därmed inte omfattas av det automatiska fornlämningsskyddet i 2 kap. 1 § KML.1 De typer av lämningar som har förlorat sin status som fornlämningar kan till exempel vara vissa fartygslämningar, milstolpar och kolerakyrkogårdar. Det finns också andra yngre lämningar som inte tidigare varit skyddade men som har höga kulturhistoriska värden och där det finns en önskan om ett långsiktigt bevarande. Det kan gälla exempelvis vissa industrilämningar och militära lämningar.

Denna vägledning vänder sig i första hand till dig som arbetar som handläggare på länsstyrelsen och prövar ansökningar om tillstånd att använda och medföra metallsökare.Syftet med vägledningen är att ge ett stöd i länsstyrelsens tillämpning av bestämmelserna för metallsökare. Den ska även klargöra hur du som handläggare bör hantera vissa frågor i samband med tillståndsprövningen för metallsökare. Den ska även kunna användas av andra som av olika skäl vill veta vad som gäller för att använda metallsökare.

I denna vägledning ger Riksantikvarieämbetet handledning om tillämpningen av bestämmelser i 4 kap. kulturminneslagen och förordningen om kulturminnen I detta kapitel ges en beskrivning av vägledningens syfte samt en läsanvisning som bland annat behandlar hur vägledningen har avgränsats.

Den här boken beskriver Sveriges femton världsarv. Ett världsarv är en särskilt värdefull kultur- eller naturmiljö som visar på människans eller jordens historia. Drottningholms slottsområde utsågs 1991 till Sveriges första världsarv och 2012 upptogs Hälsingegårdarna på Unescos världsarvslista. Vi hoppas att boken ska väcka intresse och lust till mer kunskap samt inspirera till besök! OBS - för större volymer av publikationen tryckt på ett tjockare papper kontakta webb@raa.se Boken finns även på engelska: http://kulturarvsdata.se/raa/samla/html/7545

Foldern beskriver de 15 svenska världsarv som finns med på Unescos världsarvslista 2013, och hur Unescokonventionen verkar som skydd för världens kultur- och naturarv. Tryckta foldrar finns i anslutning till världsarven och går inte att beställa från Riksantikvarieämbetet eller Naturvårdsverket.

Forskningsprojektet sockenkyrkorna, kulturarv och bebyggelsehistoria presenterar i denna rapport en sammanfattande översikt av kyrkobyggandet i landskapet Värmland från medeltiden till 1950. Rapporten är en del i en serie där samtliga landskap ingår. Projektresultaten kommer även att redovisas i en tryckt volym om kyrkorna i hela landet, samt genom uppgifter som i samarbete med Riksantikvarieämbetet görs tillgängliga via Internet. Det tvärvetenskapliga projektet sockenkyrkorna har med stöd från Riksbankens Jubileumsfond pågått1996–2001 med Riksantikvarieämbetet som huvudman. Projektet har haft som mål att behandla Sveriges kyrkor byggda före1950, med tonvikt på de ca 2 600 församlingskyrkorna. Kyrkorna och deras närmiljö har studerats både som element i landskapet och i bygden, och som byggnadsverk och kyrkorum. Projektet behandlar alltså i första hand de huvudkyrkor som kan knytas till kända socknar och församlingar. Socken och församling används här som synonymer och avser den minsta territoriella enheten inom Svenska kyrkan.

Forskningsprojektet sockenkyrkorna, kulturarv och bebyggelsehistoria presenterar i denna rapport en sammanfattande översikt av kyrkobyggandet i landskapet Västergötland från medeltiden till 1950. Rapporten är en del i en serie där samtliga landskap ingår. Projektresultaten kommer även att redovisas i en tryckt volym om kyrkorna i hela landet, samt genom uppgifter som i samarbete med Riksantikvarieämbetet görs tillgängliga via Internet. Västergötland är landets kyrkrikaste landskap. Kyrkornas mångfald ger inte oväntat en sammansatt bild av det som är typiskt för landskapet. Hit hör medeltidskyrkorna i samklang med det uråldriga kulturlandskapet på Falbygdens högplatå, men också träkyrkorna från1600-talet i gränstrakterna mot Småland och de nyklassicistiska stenkyrkorna i Sjuhäradsbygden. Ett lika karakteristiskt inslag i landskapet är de arkitektoniska nyskapelser som uppfördes under 1800-talets andra hälft eller 1900-talets början, antingen gemensamt av två landsförsamlingar på den kyrktäta slätten, eller i en nybildad stadsförsamling i Göteborg. Många av de äldre kyrkorna har dessutom flera tidsskikt representerade i såväl byggnadshistoria, dekorativ utsmyckning som fast inredning.

Överallt där människor levt eller färdats har vi påverkat växtligheten, medvetet eller indirekt. Floran kan därför berätta mycket om människans historia, om vi lär oss att tolka artförekomster och vegetation. Växtlighet finns nästan överallt under den gröna årstiden och blir ofta ett slags grundläggande språk för den som försöker förstå naturen. Detta Vårda väl-blad behandlar den ekologiska bakgrunden till att växterna kan vara ett långlivat biologiskt kulturarv, och presenterar några exempel på vilken slags information växterna kan förmedla. Det vänder sig till kulturmiljövårdare, naturvårdare och andra som är intresserade av att tolka naturen.

De praktiska råden och rekommendationerna i denna rapport vänder sig i första hand till dig som är förvaltare av äldre böcker och samlingar som innehåller papper och vars arkivhandlingar inte betraktas som offentlig handling. Sådana samlingar kan finnas exempelvis på hembygdsgårdar och i museer. Arkiv som lyder under arkivlagen har ett särskilt regelverk kring vård och förvaring att förhålla sig till (se faktaruta nedan). Alla kan dock hämta värdefull information från detta regelverk.

En av de viktigaste förutsättningarna för att kyrkliga textilier ska bevaras och hålla länge är att de förvaras och vårdas väl. Detta rådgivningsblad presenterar några råd om hur man kan åstadkomma bra förvaring och vård. Målgruppen är textilansvariga, kyrkvärdar, vaktmästare, präster med flera som hanterar och brukar textilierna i församlingen.

En av de viktigaste förutsättningarna för att kyrkliga textilier ska bevaras och hålla länge är att de förvaras och vårdas väl. Detta rådgivningsblad presenterar några råd om hur man kan åstadkomma bra förvaring och vård.

Vårda väl-blad är Riksantikvarieämbetets serie med enkla, digitala rådgivningsblad, som på ett lättbegripligt sätt ger svar och praktiska råd på frågor som rör vården av kulturarvet. De är indelade i följande områden: arkeologiskt material, textil, byggnader, färger/pigment, skadedjur, ljus, material och biologiskt kulturarv.

Die Broschüre beschreibt die 15 Welterbestätten in Schweden das ist ein die UNESCO-Welterbeliste im Jahr 2013, und wie dient als Schutz des Kultur- und Naturerbes. Gedruckte Broschüren sind neben den Welterbestätten und kann nicht aus das Schwedischen Zentralamt für Denkmalpflege oder das Schwedischen Staatliche Amt für Umweltschutz bestellt werden.

Die Broschüre beschreibt die 15 Welterbestätten in Schweden das ist ein die UNESCO-Welterbeliste im Jahr 2013, und wie dient als Schutz des Kultur- und Naturerbes. Gedruckte Broschüren sind neben den Welterbestätten und kann nicht aus das Schwedischen Zentralamt für Denkmalpflege oder das Schwedischen Staatliche Amt für Umweltschutz bestellt werden.

This book describes Sweden’s fifteen World Heritage sites. A World Heritage site is a site of special cultural or natural value that relates the history of the Earth and its people. The Royal Domain of Drottningholm became the first of Sweden’s World Heritage sites in 1991, and most recently the Decorated Farmhouses of Hälsingland were included in the UNESCO World Heritage List in 2012. We hope the book will spark an interest in finding out more and going to visit these fascinating places!

The leaflet describes the 15 World Heritage Sites in Sweden which are on the UNESCO World Heritage List 2013, and how the UNESCO Convention can protect the World Cultural and Natural Heritage. Printed leaflets are available adjacent to the World Heritage Sites and can not be ordered from the Swedish National Heritage Board or the Swedish Environmental Protection Agency.

This book describes Sweden’s fifteen World Heritage sites. A World Heritage site is a site of special cultural or natural value that relates the history of the Earth and its people. The Royal Domain of Drottningholm became the first of Sweden’s World Heritage sites in 1991, and most recently the Decorated Farmhouses of Hälsingland were included in the UNESCO World Heritage List in 2012. We hope the book will spark an interest in finding out more and going to visit these fascinating places!

The leaflet describes the 15 World Heritage Sites in Sweden which are on the UNESCO World Heritage List 2013, and how the UNESCO Convention can protect the World Cultural and Natural Heritage. Printed leaflets are available adjacent to the World Heritage Sites and can not be ordered from the Swedish National Heritage Board or the Swedish Environmental Protection Agency.

Riksantikvarieämbetet har under 2007 tagit fram ett program för uppföljning och utvärdering av tillämpningen av lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. (KML) och miljöbalkens bestämmelser om kulturreservat. Programmet består av en genomgång av innehållet i paragraferna, rutiner och processer för handläggningen, vad som ska följas upp varje år och i fördjupade utvärderingar.

Riksantikvarieämbetet har under 2007 tagit fram ett program för uppföljning och utvärdering av tillämpningen av lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. (KML) och miljöbalkens bestämmelser om kulturreservat. Programmet består av en genomgång av innehållet i paragraferna, rutiner och processer för handläggningen, vad som ska följas upp varje år och i fördjupade utvärderingar.

Riksantikvarieämbetet har under 2007 tagit fram ett program för uppföljning och utvärdering av tillämpningen av lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. (KML) och miljöbalkens bestämmelser om kulturreservat. Programmet består av en genomgång av innehållet i paragraferna, rutiner och processer för handläggningen, vad som ska följas upp varje år och i fördjupade utvärderingar.

Forskningsprojektet sockenkyrkorna, kulturarv och bebyggelsehistoria presenterar i denna rapport en sammanfattande översikt av kyrkobyggandet i landskapet Öland från medeltiden till 1950. Rapporten är en del i en serie där samtliga landskap ingår. Projektresultaten kommer även att redovisas i en tryckt volym om kyrkorna i hela landet, samt genom uppgifter som i samarbete med Riksantikvarieämbetet görs tillgängliga via Internet. Det tvärvetenskapliga projektet sockenkyrkorna har med stöd från Riksbankens Jubileumsfond pågått 1996–2001. Anslaget förvaltas av Riksantikvarieämbetet. Projektet har som mål att behandla Sveriges kyrkor byggda före 1950, med tonvikt på de ca 2 600 församlingskyrkorna. Kyrkorna och deras närmiljö studeras både som element i landskapet och i bygden, och som byggnadsverk och kyrkorum. Projektet behandlar alltså i första hand de huvudkyrkor som kan knytas till kända socknar och församlingar. Socken och församling används här som synonymer och avser den minsta territoriella enheten inom Svenska kyrkan

Forskningsprojektet sockenkyrkorna, kulturarv och bebyggelsehistoria presenterar i denna rapport en sammanfattande översikt av kyrkobyggandet i landskapet Östergötland från medeltiden till 1950. Rapporten är en del i en serie där samtliga landskap ingår. Projektresultaten kommer även att redovisas i en tryckt volym om kyrkorna i hela landet, samt genom uppgifter som i samarbete med Riksantikvarieämbetet görs tillgängliga via Internet. Det tvärvetenskapliga projektet sockenkyrkorna har med stöd från Riksbankens Jubileumsfond pågått 1996–2001 med Riksantikvarieämbetet som huvudman. Projektet har haft som mål att behandla Sveriges kyrkor byggda före 1950, med tonvikt på de ca 2 600 församlingskyrkorna. Kyrkorna och deras närmiljö har studerats både som element i landskapet och i bygden, och som byggnadsverk och kyrkorum. Projektet behandlar alltså i första hand de huvudkyrkor som kan knytas till kända socknar och församlingar. Socken och församling används här som synonymer och avser den minsta territoriella enheten inom Svenska kyrkan.

Denna rapport presenterar resultatet av projektet Överinseende konkurrens och effektivitet inom uppdragsarkeologin. Rapporten redogör för hur konkurrens och effektivitet inom uppdragsarkeologin fungerar på en systemnivå, påvisar skillnader mellan faktiskt tillstånd och önskvärt tillstånd samt belyser bakomliggande orsaker.

Denna rapport presenterar resultatet av projektet Överinseende av skogsärenden och kap 2 Kulturmiljölagen. Rapporten redogör för hur systemet för avverkningsanmälan, tillstånd och tillsyn fungerar på en systemnivå, påvisar skillnader mellan faktiskt tillstånd och önskvärt tillstånd samt belyser bakomliggande orsaker. Utgångspunkterna är att lagstiftningen ska tillämpas enhetligt över hela landet och i enlighet med lagstiftarens intentioner. Syftet är att identifiera problemområden samt uppmärksamma faktorer och systemfel som resulterar i diskrepans mellan det faktiska och det önskvärda tillståndet. Till detta kommer att på ett övergripande plan förklara varför och rekommendera förändringar, det vill säga identifiera problem som behöver rättas till och problemområden som behöver utredas ytterligare.

Syfte med denna överinseenderapport är att ge en bild av hur länsstyrelsen arbetar med tillämpningen av KML i sin hantering av ansökningar om metallsökaranvändning samt belysa mera generella problem och möjligheter relaterade till metallsökaranvändning. Fokus ligger på att belysa vilka konsekvenser regelverket har och om det finns oönskade effekter som kan åtgärdas som underlättar tillämpningar av regelverket för metallsökning. Om det finns behov ska resultatet av utvärderingen även kunna användas för andra åtgärder som att tillvarata medborgarnas intressen. En målsättning är att rapporten i förlängningen ska kunna användas som underlag för att utveckla samverkan mellan civilsamhälle och kulturmiljövårdens olika aktörer i frågor kring metallsökaranvändning.

Föreliggande rapport är en utvärdering av sammanlagt 289 överklaganden av länsstyrelsebeslut enligt 2, 3 och 4 kap. lag (1988:950) om kulturminnen m.m. (KML) till allmän förvaltningsdomstol under åren 2000 – 2008. Flertalet överklaganden avgörs i länsrätterna. Utvärderingen omfattar endast 41 överklaganden till kammarrätterna. Regeringsrätten har under den aktuella tidsperioden avgett tre domar gällande 4 kap., men inte någon för 2 eller 3 kap. KML. Ytterligare nio domar överklagades till Regeringsrätten som dock inte gav prövningstillstånd. Utvärderingen omfattar även ett beslut från Kulturdepartementet.

Föreliggande rapport är en utvärdering av sammanlagt 289 överklaganden av länsstyrelsebeslut enligt 2, 3 och 4 kap. lag (1988:950) om kulturminnen m.m. (KML) till allmän förvaltningsdomstol under åren 2000 – 2008. Flertalet överklaganden avgörs i länsrätterna. Utvärderingen omfattar endast 41 överklaganden till kammarrätterna. Regeringsrätten har under den aktuella tidsperioden avgett tre domar gällande 4 kap., men inte någon för 2 eller 3 kap. KML. Ytterligare nio domar överklagades till Regeringsrätten som dock inte gav prövningstillstånd. Utvärderingen omfattar även ett beslut från Kulturdepartementet.

Inför arbetet med den fysiska riksplanerinqen gjordes en genomgång och ett urval av de från bevarandesynpunkt mest värdefulla natur-och kulturmiljöerna i vårt land. Kulturminnesvårdens urval redovisades i civildepartementets serie Underlagsmaterial (U 23). I samband med remissbehandlingen av detta underlagsmaterial och rapporten Hushål lning med mark och vatten (SOU 1971:75) gjordes även vissa kompletterinqar som ett resultat av proqramskedeti den fysiska riksplanerinqen. I samband med att denna vägledning remissbehandlades översändes en kopia av denna förteckning över riksintressena till respektive länsstyrelse.

Denna rapport presenterar resultaten av den översyn av regleringen avseende de kyrkliga kulturminnena och dess tillämpning som Riksantikvarieämbetet utfört inom ramarna för regeringsuppdrag Ku2013/1343/KA. Rapporten presenterar också de förslag till regeländringar som Riksantikvarieämbetet ser behov av utifrån den genomförda översynen. Utgångspunkten för översynen är att lagstiftningen ska tillämpas enhetligt över hela landet och i enlighet med lagstiftarens intentioner. Syftet är att identifiera områden där det råder diskrepans mellan den faktiska tillämpningen och det önskvärda tillståndet och där så är fallet förklara vad denna diskrepans beror på. I översynen beaktas och analyseras även de synpunkter som inkom till Regeringskansliet med anledning av remitteringen av Kulturmiljöutredningens betänkande Kulturmiljöarbetet i en ny tid (SOU 2012:37).

Regeringen beslutade i juni 2013 att ge Riksantikvarieämbetet i uppdrag att göra en översyn av regelverket om kulturföremål (Ku2013/1344/KA). Översynen ska enligt beslutet inbegripa en analys av hur kulturmiljölagens bestämmelser och berörda delar av kulturmiljöförordningen kan moderniseras och förenklas.I det följande sammanfattas ett antal centrala förslag på hur regleringen av utförsel av kulturföremål, enligt 5 kap. kulturmiljölagen och kulturmiljöförordningen, bör anpassas till aktuella förutsättningar. Det handlar om förslag rörande enskilda regelförändringar och ny reglering samt förslag på hur regelverket bör tolkas för att förbättra tillämpningen.