Riksantikvarieämbetet

Kulturmiljöavdelningens organisation sedan 2014 innebär att handläggning/tillståndsprövning enligt förordning (2013:558) om statliga byggnadsminnen (FSBM) samlats och samtidigt separerats från tillsyn/kontrollbefogenheten som myndighetsutövning. De olika rollerna hålls organisatoriskt åtskilda genom de nya enheterna förvaltningsärenden och bidrag samt tillsyn och överinseende. Den egeninitierade och målstyrda tillsynen av statliga byggnadsminnen (SBM) är ett delvis nytt område och som en följd av detta ges nu tillfälle att belysa tillsynen avseende inriktning, omfattning, metoder m.m.

Odlade växter kan leva kvar i naturen långt efter att händerna som planterade och skötte dem är borta. Sådana kvarstående växter kan hjälpa oss att hitta platser där människor bott även när andra spår saknas. De kan också tillföra information som inte går att utläsa ur exempelvis huslämningar.

Den moderna juridiska beteckningen på en lagskyddad lämning är 'fast fornlämning'. Der finns en rad olika kategorier av fasta fornlämningar som tillsammans utgör der så kallade 'fornlämningsbegreppet' och det är om detta begrepp och dess historia som denna skrift handlar.

Broschyr till utställningen 'Lagarbete - en utställning om kulturmiljölagstiftningens historia' på Riksantikvarieämbetet

Den skrift Du nu håller i handen behandlar befästa anläggningar från förhistorisk och historisk tid. Ett urval av kommande skrifter i serien behandlar: de kustbundna näringarnas lämningar, bebyggelselämningar från historisk tid, metallframställning och bergsbruk, övriga lämningar efter 'industriell' verksamhet, kommunikationslämningar och samiska kulturlämningar.

De huvudfrågor som diskuterades var byggnadsarkeologins roll, handläggning av byggnadsärenden, rapporter, information samt utvecklings- och forskningsbehov. Ett av de problem som berör byggnadsarkeologins möjligheter handlar om vidareutbildning och forskning, vilket diskuterades vid medeltidsarkeologiska forskarseminariet vid arkeologiska institutionen i Lund.

Fornminnesinventeringen inom Kronobergs län sker sedan år 1996 som ett nära samarbete mellan Riksantikvarieämbetet och Smålands museum, Växjö. Under 1998 inventerades 450 k.m2 landareal i de nordöstra och norra delarna av länet, inom Alvesta och Växjö kommuner, i områden som inventerades första gången år 1950.

Olika förutsättningar för att arbeta vidare med DMS diskuteras, liksom konsekvenser av att inte göra det berörs. Frågan om vilken instans som bör vara huvudman för arbetet behandlas, samt förutsättningarna för enfinansiering . Med utgångspunkt från den sammantagna bilden ges slutligen i rapporten förslag till hur arbetet med DMS kan drivas vidare till ett slutförande, via etappmål. Avslutningsvis görs en prognos på tidsåtgång och resurser för att fullfölja projektet enligt ett föreslaget scenario.

Riksantikvarieämbetet har under sin verksamma tid haft ansvar för de ca 2000 runstenar som finns ute i det svenska kulturlandskapet. Arbetet har bedrivits vid det så kallade Runverket som kan spåras till tiden före inrättandet av ämbetet som Riksantikvarie. Det är redan i forskningsarbetet som Johannes Bureus utförde från 1590-talet och framåt som ursprunget till Runverket återfinns. Det är en forskningstradition som är mer än 400-årig, ett imponerande tidsperspektiv som förflyttar oss nästan halvvägs tillbaka till vikingatiden. Runverket är ett kulturarv i sig! Riksantikvarieämbetets rådgivande och stödjande roll inom runområdet är fortsatt efterfrågat av myndigheter, forskare och allmänhet.

Riksantikvarieämbetet har under sin verksamma tid haft ansvar för de ca 2000 runstenar som finns ute i det svenska kulturlandskapet. Arbetet har bedrivits vid det så kallade Runverket som kan spåras till tiden före inrättandet av ämbetet som Riksantikvarie. Det är redan i forskningsarbetet som Johannes Bureus utförde från 1590-talet och framåt som ursprunget till Runverket återfinns. Det är en forskningstradition som är mer än 400-årig, ett imponerande tidsperspektiv som förflyttar oss nästan halvvägs tillbaka till vikingatiden. Runverket är ett kulturarv i sig! Riksantikvarieämbetets rådgivande och stödjande roll inom runområdet är fortsatt efterfrågat av myndigheter, forskare och allmänhet.

Rapport från Riksantikvarieämbetet 2006:5. Den 1 juli år 2000 infördes i kulturminneslagen en hänsynsparagraf som stadgar att man vid statlig och kommunal verksamhet ska iaktta god ortnamnssed. För att undersöka hur paragrafen påverkat det kommunala arbetet skickade Riksantikvarieämbetet våren 2006 ut en enkät till samtliga kommuner i landet. Rapporten ger en bakgrund till de viktigaste aktörerna när det gäller ortnamn och namnvård i Sverige. Ett av resultaten som presenteras i rapporten är att de allra flesta kommunerna känner till att lagparagrafen existerar. Samtidigt har den inte lett till några större förändringar av kommunernas arbetssätt och organisation när det gäller namnfrågor.

Rapport från Riksantikvarieämbetet 2006:5. Den 1 juli år 2000 infördes i kulturminneslagen en hänsynsparagraf som stadgar att man vid statlig och kommunal verksamhet ska iaktta god ortnamnssed. För att undersöka hur paragrafen påverkat det kommunala arbetet skickade Riksantikvarieämbetet våren 2006 ut en enkät till samtliga kommuner i landet. Rapporten ger en bakgrund till de viktigaste aktörerna när det gäller ortnamn och namnvård i Sverige. Ett av resultaten som presenteras i rapporten är att de allra flesta kommunerna känner till att lagparagrafen existerar. Samtidigt har den inte lett till några större förändringar av kommunernas arbetssätt och organisation när det gäller namnfrågor.

Studien har fokus på den utveckling av kunskap och lärdomar som skett i Gruvuppdraget. Därför har vi granskat de fyra utvecklingsprojekt inom Gruvuppdraget där man har utvecklat metoder, arbetssätt och erfarenheter för att främja regional attraktivitet. De delprojekt inom Gruvuppdraget som har fokus på att samla in goda exempel och att sprida goda exempel behandlas inte i studien.

I oktober 2008 besökte författaren Husaby kyrka i Västergötland tillsammans med Cecilia Ljung, doktorand vid Stockholms Universitet. Syftet med besöket var att 3D-skanna tidigkristna gravmonument, s.k. eskilstunakistor, för studien Runstenar och eskilstunakistor i Västergötland som ingår i undertecknads forskningsprojekt.

Denna studie handlar om runristare i Södermanland och deras mobilitet. Min hypotes är att det fnns en koppling mellan runristarens aktionsradie och dennes funktion i hushållet. Såvida runristarnas resor är ett resultat av släktskap och vänskapsförbindelser kan runristarens aktionsradie också vara talande för hushållens samband med varandra. Runristarnas resor säger något om både dem själva och de hushåll denne ingick i.

Vid arkeologiska utgrävningar i samband med renovering av Bälinge kyrka i Uppland 2008 (Upplandsmuseet dnr Ar 500/08, Länsstyrelsen 431590608) påträffade arkeologer från Upplandsmuseet en del av en sandstenshäll med ornament i vikingatida stil (Inv nr UM41776x, F50), sannolikt en del av en runsten eller gravhäll.

Spåntak har i Sverige en mycket lång tradtition och var förr vanliga. I våra dagar förekommer emellertid spån nästan enbart på ett - krympande - antal kyrkor och klockstaplar. Ur kulturhistorisk synpunkt är det viktigt att slå vakt om de spåntak som alltjämt finns. Avsikten med denna skrift är att ge information om hur spåntak bör renoveras. I huvudsak behandlas tillverkning och läggning av den spåntyp , s k kyrkspån, som förut användes på kyrkor och andra framträdande byggnader.