Riksantikvarieämbetet

Idag leder ordet gärdesgård tankarna till endera stenmurar eller gärdesgårdar av trä, huvudsakligen av gran. Men i det gamla bondesamhället fanns det betydligt fler sätt än så att hägna in eller ut boskapen. Typiskt för sydligaste Sverige var olika former av ris- och flätgärden, det vill säga hägnader som byggts upp av grenar, kvistar, taggiga buskar eller andra röjningsrester. Det här Vårda väl-bladet handlar om flätgärdesgårdar, det vill säga hägnader som består av flätade konstruktioner. Förekomst och konstruktion av olika typer av risgärdesgårdar har beskrivits i Riksantikvarieämbetets Vårda väl-blad Risgärdesgårdar. Flätgärdesgårdar har troligen förekommit i varierande utsträckning i stora delar av landet, men skildringar och bilder är fåtaliga. Både ris- och flätgärdesgårdar är i princip helt försvunna i dagens kulturlandskap. Detta Vårda väl-blad beskriver hur flätgärdesgårdar kan ha sett ut och ger tips på hur man kan bygga upp nya.

To guide conservators in their decisions in active conservation of polystyrene materials, seven adhesives were tested before and after light ageing. The material was investigated through the assessment of working properties, appearance, colour measurement, tensile testing, hardness measurement, assessment of break type, SEM-imaging, ATR-FTIR-imaging and assessment of reversibility. Based on a survey among conservators, the adhesives included were acrylates (Paraloid B72 in acetone:ethanol, or ethanol, Paraloid B67 in isopropanol, Primal AC-35, Acrifix 116), epoxies (Hxtal NYL-1, Araldite 2020) and one cyanoacrylate (Loctite Super Attak Precision).

Denna rapport presenterar resultaten av den utvärdering av länsstyrelsernas hantering av markingrepp i kyrkomiljöer som Riksantikvarieämbetet utfört inom ramarna för sitt överinseende enligt 1 kap. 2 § kulturmiljölagen (1988:950) (KML). Rapporten presenterar också Riksantikvarieämbetets rekommendationer för att åstadkomma en mer ensad, tydlig och rättssäker handläggning av ärenden rörande markingrepp i kyrkomiljöer.

Denna vägledning föranleds av att kulturmiljölagen träder i kraft den 1 januari 2014. Kulturmiljölagens ikraftträdande innebär förändringar av de bestämmelser som har funnits i kulturminneslagen (1998:950), och att nya bestämmelser tillkommit. Lagändringarna och syftet med dem framgår av propositionen Kulturmiljöns mångfald (prop. 2012/13:98). Riksantikvarieämbetet har kartlagt vad som upplevts som problematiskt med tillämpningen av 2 kap. kulturminneslagen och de behov av förtydliganden som förändringarna i kulturmiljölagen har gett upphov till. Kartläggningen bygger på Riksantikvarieämbetets kunskap om lagtillämpningen och dialog med länsstyrelserna och Skogsstyrelsen under 2013. Kartläggningen visar att fornlämningsbegreppet, 1850-gränsen för fornlämningsskydd och beslut om fornlämningsförklaring är de områden som är mest angelägna att tydliggöra i samband med att kulturmiljölagen träder i kraft.

Riksantikvarieämbetet har genomfört en utvärdering av hur bestämmelsen om fornlämningsområde tillämpas av länsstyrelserna. Med tillämpning avses såväl länsstyrelsernas handläggning av ärenden, såsom samråd, utformning och kommunikation av beslut, som bedömning av fornlämningsområdens storlek och om tillstånd till ingrepp krävs. Syftet med utvärderingen är dock inte att bedöma om länsstyrelsernas bedömningar är korrekta eller inte, en sådan utvärdering skulle kräva fältbesiktning av de fornlämningar som länsstyrelsernas bedömningar berör. Utvärderingen baseras främst på svaren på en enkät från samtliga länsstyrelser och en genomgång av tillståndsbeslut fattade under 2015 enligt 2 kap. 12 § KML.

Fornminnesbrott är straffbara gärningar. Ifråga om fasta fornlämningar innebär fornminnesbrott att någon av uppsåt eller oaktsamhet olovligen rubbar, tar bort, gräver ut, täcker över eller genom bebyggelse, plantering eller på annat sätt ändrar eller skadar fornlämningen.

Föreliggande publikation, Fornminnesinventeringen -nuläge och kompletteringsbehov, är ett led i Riksantikvarieämbetets utarbetande av ett aktuellt kunskapsunderlag för kulturmiljövården. Skriften ger länsvis en översiktlig framställning av fornminnesinventeringens förlopp från slutet av 1930-talet och fram till idag. Vi försöker även urskilja återstående kompletteringsbehov. Att sådana behov finns för särskilda kategorier eller typer av fornlämningar och andra kulturlämningar är delvis en naturlig följd av inventeringens långa tidsutsträckning och fornlämningsbegreppets utveckling. Skriften är tänkt att vara en översikt på riksplanet, men kan också tjäna som underlag för enskilda länsöversikter, där beskrivningen av inventeringsläget kan breddas och analyserna fördjupas. Efter länsgenomgången följer ett textparti om kulturminneslagstiftningen, fornminnesinventeringen och Fornrninnesregistret. Skriften avslutas med en presentation av ett stort antal böcker och artiklar, som på olika sätt beskriver och analyserar fornlämningsbeståndet utifrån erfarenheterna av fornrninnesinventeringen.

3–4 maj 2107 samlades ca 100 personer i Göteborg för att delta i Forum för klimat och kulturarv 2017. Syftet med forumet är att fortsätta att nätverka kring frågor som länkar samman arbete med klimatanpassning och kulturarv. Det fanns även möjlighet att på plats testa verk-tyg i detta ämne. Sedan det första Forum för klimat och kulturarv hölls i Uppsala 2015 har man arbetat aktivt på flera ställen i landet. I detta arbete är planeringsunderlag centralt. I Västsverige har projektet ”Kulturarv och klimatförändringar i Västsverige” genomförts. Därför genom-fördes Forum för klimat och kulturarv 2017 som ett samarbete mellan Riksantikvarieämbetet, Länsstyrelserna i Västra Götalands län och Hallands län, Bohusläns museum, Västarvet, Kulturmiljö Halland, Göteborgs stad och Göteborgs stadsmuseum. Slutsatser från projektet presenterades under forumet som ett gott exempel på hur man kan ta fram kunskap om klimatförändringar och kulturarv till kommunala och regionala planeringsunderlag.

Riksantikvarieämbetets övergripande mål är att arbeta för ett levande kulturarv som bevaras, används och utvecklas för att vara angeläget och tillgängligt för alla. Riksantikvarieämbetet verkar för att kulturvärden ska tas till vara och bidra till ett hållbart samhälle med goda livsmiljöer. Kulturarv avser alla materiella och immateriella uttryck för mänsklig påverkan.Det handlar om exempelvis lämningar, föremål, konstruktioner, miljöer, system,strukturer, verksamheter, traditioner, namnskick och kunskaper. Oavsett om det skrivs i obestämd eller bestämd form – kulturarv eller kulturarvet – innefattar det en mångfald av kulturarv.

I den här undersökningen studeras skogsavverkningar där hänsynen till kulturlämningar varit fullständig eller närmast fullständig. Syftet är att komplettera tidigare undersökningar som varit ensidigt inriktade på att skador uppstår. Tanken är att en analys av avverkningar där kulturlämningarna inte skadats ska ge mer kunskap om vad det är som gör att hänsyn tas eller inte tas.

Studien bygger på ett antal fallstudier från Stockholm och Uppsala län samt Region Skåne. Resultatet visar att det finns stora variationer i länsstyrelsernas handläggning. Om, hur och i vilken omfattning momentet konservering berörs i länsstyrelsernas kravspecifikationer skiljer sig åt både inom samma myndighet och mellan länsstyrelserna.

Studien bygger på ett antal fallstudier från Stockholm och Uppsala län samt Region Skåne. Resultatet visar att det finns stora variationer i länsstyrelsernas handläggning. Om, hur och i vilken omfattning momentet konservering berörs i länsstyrelsernas kravspecifikationer skiljer sig åt både inom samma myndighet och mellan länsstyrelserna.

Rapporten innehåller en redovisning av nu-läget för fyndprocessen, dvs från arkeologisk undersökare till fyndmottagande museum. Rapporten är ett underlag för att identifiera processer som påverkas av DAP:s utvecklingsarbete och lyfter fram förslag på lösningar för att skapa en mer digital process för fynden.

Fynd som hittas vid arkeologiska undersökningar är många gånger kraftigt nedbrutna och ömtåliga. När de ligger i marken eller i vattnet har de oftast uppnått en viss balans med omgivningen, men den långsamt pågående nedbrytningen accelererar när den kringliggande miljön förändras. Den mest dramatiska förändringen inträffar under den arkeologiska utgrävningen när fynden efter lång tid kommer upp i luften och i ljuset.

I norra och mellersta Sveriges inland har ända in i modern tid fäbodbruket spelat en avgörande roll för folkförsörjningen. Över hela skogslandet har säsongsbosättningar funnits, dit man fört kreaturen på skogsbete om sommaren. Än idag finns många gamla fäbodställen kvar, med gamla timmer- stugor på en öppen gräsvall i skogen.

Ambitionen med det första seminariet var att bjuda in föredragshållare från olika yrkesgrupper för att dela med sig av erfarenheter av färgarkeologiska undersökningar utifrån sitt eget yrkesmässiga perspektiv.

Rapporten sammanfattar presentationer och diskussioner som ägde rum vid Färgforum 2011, den 15-16 september i Mariestad.

Rapporten sammanfattar presentationer och diskussioner som ägde rum vid Färgforum 2012, den 18-19 oktober i Stockholm. Fotografier från seminariet togs av Helen Simonsson,Tom Sandström och Stefan Lindgren. Övriga bilder i rapporten kommer från föredragshållarnas presentationer.

Rapporten sammanfattar presentationer och diskussioner som ägde rum vid Färgforum 2015, den 19-20 maj i Stockholm.

Årets tema, Blandningen ger rätt nyans, lockade 51 deltagare från främst Sverige, men också från Norge och Danmark, till Värmland och ett soligt Karlstad. Vid tidigare Färgforum har olika professioners infallsvinkel när det gäller arkitekturbundet måleri lyfts fram. Nu diskuterades projekt med fokus på samarbete mellan kompetenser och yrkesroller.

Årets tema för Färgforum var teknisk färg, färgtyper vars främsta funktion är att skydda istället för att pryda. Syftet var öka och sprida kunskapen kring färgtyper som i vissa fall är svåranvända, problematiska vid konservering och dåligt dokumenterade ur bevaringssynpunkt. De tekniska färgerna används bland annat inom industrin, byggnadsvården och inom brandskydd i kulturhistoriska byggnader.

Samhället förändras ständigt och kulturarvet speglar utvecklingen. Förändringarna lämnar spår som berättar om människors liv och livsvillkor. Samhällsförändringar gör avtryck i värderingar och livsstilar, landskap och bebyggelse. Nya kulturarv tillkommer och andra försvinner. Riksantikvarieämbetet har fått regeringens uppdrag att i en omvärldsanalys beskriva de förändringar och utvecklingstendenser i samhället som kan ha betydelse för kulturarvet och kulturpolitikens utveckling.

”Kulturmiljön och kulturhistoriska värden bevaras och brukas så att den historiska och humanistiska dimensionen tydliggörs och bidrar till en god livsmiljö. Ansvaret för detta delas av alla.”

”Kulturmiljön och kulturhistoriska värden bevaras och brukas så att den historiska och humanistiska dimensionen tydliggörs och bidrar till en god livsmiljö. Ansvaret för detta delas av alla.”

Genom att kulturhistoriskt känsliga delar på ett statligt byggnadsminne bättre beskrivs och pekas ut blir det möjligt för förvaltare att med större förutsägbarhet planera vård, underhåll och ändringar. Detta arbete tillsammans med de ändringar som föreslås i denna utredning bör bidra till att det blir möjligt att hantera statliga kulturfastigheter på ett ännu enklare sätt, utan att dessa fastigheters värden riskeras.

Den 1 januari 2011 trädde förordning (2010:1121) om bidrag till förvaltning av värdefulla kulturmiljöer i kraft, och ersatte då förordning (1993:379) om bidrag till kulturmiljövård. Förordningsändringen genomfördes som ett led i ett långsiktigt arbete för att modernisera och effektivisera kulturmiljöområdets styrmedel.1 Riksantikvarieämbetet har i reglerings-brevet för budgetåret 2012 fått i uppdrag att redovisa och kommentera hur införandet av den nya förordningen påverkat bidragsgivningen. Av redovisningen ska särskilt framgå hur Riksantikvarieämbetet bedömer utfallet av bidragsgivningen till regionala och kommunala kunskapsunderlag.

Utgångspunkten i förslaget till uppföljningsprogram för den byggda miljön är behovet av uppföljning av miljöaspekter, särskilt inom områdena människors hälsa, kulturmiljö, bebyggelsens kvalitet och lokalisering samt resurshushållning, både inom miljömålssystemet som för andra behov.

Att studera träföremål är att studera människans historia. I tusentals år har materialet gett skydd, formats till förvaringskärl, verktyg eller vapen och dekorerats på olika sätt. Sverige har ett sällsynt kulturarv av välbevarade vrak, föremål och konstruktioner i trä. Tvärvetenskaplig forskning om arkeologiskt trä ger kunskap om människors vardag och samhället de levde i.

Antikvarisk-topografiska arkivets (ATA:s) förteckning över städer och socknar i riket publicerades 1979 i sin första upplaga, som endast spreds till länsmuseer och länsantikvarier, och 1987 i en rättad andra upplaga, vilken fick allmän spridning. Den här föreliggande förteckningen är i förhållande till 1987 års upplaga en utökad och àjourförd version. I förteckningen redovisas nu samtliga tidigare köpingar och municipalsamhällen. Vidare har kommun- och länsförändringar t.o.m. 1 januari 1999 införts.

Föreliggande studie behandlar förhållningssätt till rekordårens bebyggelse, vilket innebär bebyggelse från perioden 1961–1975. Projektet begränsades till att omfatta flerbostadshus. Ansvaret för genomförandet av projektet kring varsamhet och förändring lades på Riksantikvarieämbetet. Skriften vänder sig till boende, ägare, förvaltare och kulturmiljövårdare. Studien har lagts upp efter tre teman; kunskapsuppbyggnad, dialog och samverkan samt med varsamhet som ett genomgående förhållningssätt. Som en del av kunskapsuppbyggnaden har det genom respektive länsstyrelses försorg skett omfattande inventeringar av rekordårens bostadsbestånd i de tre storstadslänen Stockholms län, Västra Götalands län och Skåne län. Resultaten finns samlade i Kulturmiljövårdens bebyggelseregister och är tillgängliga via Internet. I denna skrift behandlas varsamhetens innebörd och villkor, med fördjupningar i tre tillämpningsfall som ingick i studien.

På museer och inom andra verksamheter där man förvarar samlingar som referens-, utställnings- eller undervisningsmaterial förekommer det ohälsosamma ämnen. Riksantikvarieämbetet ser ett behov av att ta fram och sprida kunskap, råd och information som speglar både det kulturhistoriska perspektivet samt hälso- och miljöaspekter gällande farliga ämnen i samlingar för att säkerställa hantering, bevarande och tillgänglighet för föremål i samlingar.

I samlingar på museer förekommer det föremål som innehåller ämnen som på ett eller annat sätt är ohälsosamma. Föremålen kan, trots detta, ha en viktig funktion i olika sammanhang som referens-, utställnings- och undervisningsmaterial. För att dessa samlingar ska kunna bevaras och utnyttjas på ett bra och säkert sätt behövs riktlinjer och information som speglar både kulturhistoriska perspektiv samt hälso- och miljöaspekter. I nuläget saknas det råd och riktlinjer på svenska som stöd för museerna i detta arbete.

Presentation av Glimmingehus på svenska, engelska och tyska

Detta program beskriver Riksantikvarieämbetets prioriteringar och övergripande inriktning inom kulturmiljöförvaltningen för de närmaste tre åren.

I den följande texten ges allmän information och stöd till museer vid gallring i samlingarna.Syftet är att möjliggöra att all eventuell gallring, inklusive avyttring, sker på ett etiskt, professionellt och kontrollerat sätt. Innehållet stödjer sig på International Council of Museums (ICOMs) etiska regler och samlingsförvaltningsstandarden Spectrum. Informationen kan användas av alla typer av museer. Olika organisationer, med olika samlingar, kan dock stöta på skilda frågeställningar inför gallring. För en del museer och en del samlingar kan det vara juridiskt omöjligt att gallra. Alla museer bör därför själva ta reda på vad som gäller för den egna organisationen och utifrån det sätta upp egna riktlinjer och rutiner för hela gallringsprocessen.

I Museikoordinatorns betänkande Kraftsamling! Museisamverkan ger resultat uppskattas att det finns i storleksordning 62 miljoner museiföremål på de svenska museerna.1 Till det kommer stora mängder fotografier, hyllmil med arkivmaterial och en betydande mängd kulturhistoriskt värdefulla böcker. Till det offentligt ägda kulturarvet hör även de samlingar med konst vi finner i offentliga lokaler och miljöer.

Detta program beskriver Riksantikvarieämbetets prioriteringar och övergripande inriktning inom området samlingsförvaltning de närmaste tre åren. Programmet är en uppdatering av programmet för God samlingsförvaltning 2014–2016 och bygger vidare på en utvärdering av utfallet av det programmet. Ytterligare underlag utgörs av en enkät med frågor om incidenter och behov inom museernas samlings– förvaltning, som skickades ut till medlemsmuseerna i Riksförbundet Sveriges museer under våren 2016.

Denna rapport är en dokumentation av den återupptagna traditionella kalktillverkningen på Gotland. Dokumentationen omfattar en beskrivning av tillverkningsprocessen, uppmätningsritningarna samt en redovisning av en temperaturmätning under bränningen. Rapporten vänder sig till utbildningsanstalter och forskningsinstitut samt till tekniker, arkitekter, antikvarier och andra fackmän inom byggnadsminnesvården.

Forskningsprojektet sockenkyrkorna, kulturarv och bebyggelsehistoria presenterar i denna rapport en sammanfattande översikt av kyrkobyggandet i landskapet Halland från medeltiden till 1950. Rapporten är en del i en serie där samtliga landskap ingår. Projektresultaten kommer även att redovisas i en tryckt volym om kyrkorna i hela landet, samt genom uppgifter som i samarbete med Riksantikvarieämbetet görs tillgängliga via Internet. Det tvärvetenskapliga projektet sockenkyrkorna har med stöd från Riksbankens Jubileumsfond pågått 1996–2001. Anslaget förvaltas av Riksantikvarieämbetet. Projektet har som mål att behandla Sveriges kyrkor byggda före 1950, med tonvikt på de ca 2 600 församlingskyrkorna. Kyrkorna och deras närmiljö studeras både som element i landskapet och i bygden, och som byggnadsverk och kyrkorum. Projektet behandlar alltså i förs ta hand de huvudkyrkor som kan knytas till kända socknar och församlingar. Socken och församling används här som synonymer och avser den minsta territoriella enheten inom Svenska kyrkan. Språkbruket har också växlat över tiden, utan enhetlighet.

Kulturarvet i Sverige omfattar ett mångfacetterat bestånd av piporglar. Denna handbok har i första hand alla som på olika sätt har ansvar för vård och underhåll av piporglar skyddade enligt 4 kap. Kulturmiljölag (1988:950), före 2014-01-01 Lag (1988:950) om kulturminnen m.m. (vanligen kallad KML) som målgrupp, men den kan även vara av glädje för förvaltare av andra piporglar, som inte omfattas av denna lag.

Plastmaterial är en del av vårt moderna kulturarv som i våra museer finns representerade i många olika former och i många olika slags samlingar. Genom att anpassa faktorer i miljön kan nedbrytningsförlopp saktas ner. Det här rådgivningsbladet handlar om vilka anpassningar som kan göras för plastmaterialen i museisamlingar vid hantering och förvaring. Bladet riktar sig främst till personal på museer som i sina samlingar har plastföremål eller föremål där plast ingår och avser i första hand föremål och material i konst- och kulturhistoriska samlingar. Plastmaterial inom film, fotografi och måleri medför i viss mån att andra hänsyn bör tas. En lista med skadetermer för plast är inkluderad.

The Heritage Laboratory facilities are geared towards flexibility to accommodate different projects and meetings in a modern fully climate controlled environment. Many of the instruments are portable and also allow for non invasive analyses.

I Sverige finns många laboratorier och andra resurser på kulturarvsinstitutioner, lärosäten och forskningsinstitut som kan användas vid tolkning, bevarande och förvaltning av föremål, byggnader och samlingar. Området kallat heritage science är tvärvetenskapligt med samarbeten över ämnesgränserna mellan kulturarvsforskare, konservatorer, naturvetare och ingenjörer. De inbjudna aktörerna inom heritage science diskuterade intresset för ökat samarbete och hur det i så fall skulle kunna organiseras i belysning av det som händer inom området. Många såg en stor potential i att etablera ett nationellt nätverk som en väg mot att etablera en infrastuktur. En generell synpunkt var dock att Sverige bör bygga upp en nationell infrastruktur före ett närmare engagemang i det europeiska samarbetet.

Intresset för trädgården och trädgårdskulturen i det historiska perspektivet ökar. I Florens tog ICOMOS 1981 en särskild rekommendation om bevarandet av kulturhistoriskt intressanta parker och trädgårdsanläggningar, det s. k. Florensdokumentet. Här hemma i Sverige har vi sedan 1989 möjlighet att via Kulturminneslagen byggnadsminnesförklara trädgårdar och parker och därigenom ge dem lagskydd med krav på skötsel och vård enligt utfärdade skyddsföreskrifter. För att få en bred belysning av kunskapsläge och behov av forskning samt för att kunna utveckla en policy för bevarande och vård av denna nya skyddskategori, arrangerade Riksantikvarieämbetet tillsammans med Institutionen för landskapsplanering vid Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp hösten 1994 ett forskarseminarium med inbjudna gästföreläsare från Danmark, Tyskland, Holland och England. Ambitionen var att få en bild av parkvården i några länder med lång tradition på området samt att i en diskussion mellan forskare, förvaltare och kulturmiljövårdsansvariga ge underlag för ett målinriktat arbete i Sverige.

Projektets syfte är att utveckla den digitala metodiken kring visualisering av kulturmiljön i infrastrukturplaneringen. Det finns en allmän uppfattning om att planeringsunderlagen behöver bli tydligare och mer kommunikativa.Parallellt med detta uppdrag utfördes också en kartläggning av hur digital teknik används för visualisering generellt inom kulturmiljöområdet, både ur ett nationellt och internationellt perspektiv.

Projektet Hus med historia skulle möjliggöra vårdinsatser på objekt som förvaltas av hembygdsrörelsen och representerar lokal byggnadskultur, samt används i publik verksamhet.