Riksantikvarieämbetet

Regeringen beslutade i januari 2014 att uppdra åt Riksantikvarieämbetet att utveckla, samla och sprida goda exempel på hur kulturmiljön kan vara en viktig resurs i nya och befintliga gruvsamhällen (Gruvuppdraget). Uppdraget delrapporteras i december 2014 och 2016 och slutrapporteras i mars 2017. Detta är den andra delrapporteringen.

Riksantikvarieämbetet fick i juni 2017 i uppdrag av regeringen att stödja och följa tio myndigheters framtagande och genomförande av vägledande strategier för kulturmiljöfrågor (Ku2017/01563/KL). I denna delrapport redovisar Riksantikvarieämbetet hur myndigheten tagit sig an och har för avsikt att arbeta vidare med uppdraget.

Myndigheters beslutsfattande regleras av förvaltningslagen (1986:233). Här tas endast sådant upp som är specifikt för länsstyrelsens beslut enligt 2 kap. 11–13 §§ kulturmiljölagen (KML). Beslutet är en juridisk handling som ska formuleras så att det är tydligt för berörda parter vad beslutet avser. Det är därför viktigt att se beslutet ur ett mottagarperspektiv. Beslutet ska innehålla tydlig och användbar information som riktas till den det gäller. Riksantikvarieämbetet föreslår att beslutet är så kortfattat som möjligt med en hänvisning till att fullständig information om undersökningens genomförande finns i bilagor.

Uppdragsarkeologi är de arkeologiska utredningar och undersökningar som efter beslut av länsstyrelsen genomförs i samband med markexploateringar. I Kulturminneslagens (1988:950) andra kapitels 10-13 §§ finns bestämmelser för hur den uppdragsarkeologiska verksamheten ska fungera. Riksantikvarieämbetet har tagit fram föreskrifter och allmänna råd för tillämpningen av dessa paragrafer och reviderade föreskrifter trädde i kraft 1 januari 2008 (KRFS 2007:2).

Uppdragsarkeologi är ett samlingsbegrepp för de arkeologiska utredningar och undersökningar som länsstyrelsen beslutar ska genomföras i samband med markexploateringar. Uppdragsarkeologi utförs på uppdrag av det allmänna. Det innebär att det är staten genom länsstyrelsen som bedömer behovet av undersökningar. Undersökningarna görs som ett led i en samhällsbyggnadsprocess och resultaten ska vara tillgängliga för myndigheter, forskare och allmänhet. Syftet med en arkeologisk undersökning är att dokumentera de fornlämningar som förstörs vid exploateringar och ta till vara fornfynd samt rapportera och förmedla resultaten.

Syftet med förfrågningsunderlag och undersökningsplaner är att skapa en problemorienterad och uppföljningsbar uppdragsarkeologi, där utfallet är maximalt i relation till kostnaderna. Förfrågningsunderlaget och undersökningsplanen underlättar för bedömningen av undersökningens måluppfyllelse samt för uppföljningen och utvärderingen, av såväl den enskilda undersökningen som den sammantagna uppdragsarkeologiska verksamheten

Länsstyrelsens förfrågningsunderlag är uppdragsarkeologins viktigaste styrdokument. Det är också länsstyrelsens verktyg för att ange de förutsättningar som ska gälla för en undersökning. Förfrågningsunderlaget utgör även grunden för undersökningsplanen, och styr därmed indirekt kvaliteten i de uppdragsarkeologiska undersökningarna. Undersökningsplanen är i sin tur ett planeringsdokument som innehåller undersökarens förslag till frågeställningar och genomförande av undersökningen. Undersökningsplanen utgör således ettunderlag för länsstyrelsens beslut om undersökning och tillstånd till ingrepp i en fornlämning.

Den som vill genomföra ett arbetsföretag som innebär att fornlämningar tas bort eller skadas har i normalfallet kostnadsansvaret för de arkeologiska utredningar och förundersökningar behöver utföras. Företagarens kostnadsansvar utgår från kulturmiljölagens (KML) syfte att bevara fornlämningar, och varje tillstånd till borttagande innebär ett undantag från bevarandet.

Som ett villkor för att ge tillstånd till ingrepp i en fornlämning får länsstyrelsen ställa krav på en arkeologisk undersökning för att dokumentera fornlämningen, ta till vara fornfynden och förmedla resultaten. Att dokumentera innebär att samla in data om en fornlämning samt att strukturera materialet och att tolka iakttagelserna. De sistnämnda utgör undersökningens rapportering och resultaten presenteras och redovisas i en eller flera rapporter.

I kulturmiljölagen (KML) anges att det är ett nationellt intresse att fornlämningar bevaras och att den som vill göra ett ingrepp i en fornlämning, det vill säga rubba, ändra eller ta bort en fornlämning, ska ansöka om tillstånd hos länsstyrelsen. Länsstyrelsen kan lämna tillstånd endast om fornlämningen medför hinder eller olägenheter som inte står i rimligt förhållande till dess betydelse. Varje tillstånd till ingrepp innebär ett undantag från denna grundprincip. Skyddet för fornlämningarna gäller generellt och omedelbart utan något myndighetsbeslut. Skyddet är utformat som ett tillståndstvång som gäller både själva fornlämningen och det område som fornlämningen behöver för att kunna bevaras (fornlämningsområdet). KML:s bestämmelser reglerar även skyddet för okända fornlämningar. Om en fornlämning påträffas under grävning eller annat arbete, ska arbetet omedelbart avbrytas. Den som leder arbetet ska omedelbart anmäla förhållandet hos länsstyrelsen.

Forskningsprojektet sockenkyrkorna, kulturarv och bebyggelsehistoria presenterar i denna rapport en sammanfattande översikt av kyrkobyggandet i landskapet Uppland från medeltiden till 1950. Rapporten är en del i en serie där samtliga landskap ingår. Projektresultaten kommer även att redovisas i en tryckt volym om kyrkorna i hela landet, samt genom uppgifter som i samarbete med Riksantikvarieämbetet görs tillgängliga via Internet. Uppland är ett av Svealands kyrkrikaste landskap. De i dag bevarade socken- och församlingskyrkorna, äldre än 1950, är 210 till antalet och representerar de 208 församlingar som fanns i landskapet 1950. Antalet territoriella församlingar är i dag 2001. Häri ingår Stockholm norr om Södermalm. I denna rapport behandlas i några fall även kyrkor i södra Stockholm, där sammanhanget så kräver.

Har du ropat in en tavla, en bok eller en fin gammal byrå på auktion? Eller köpt ett ur, ett piano eller kanske en båt på nätet? Ska du flytta utomlands och vill ta med dina fynd – eller funderar du på att sälja dem vidare i ett annat land? Då behöver du först ta reda på om ditt föremål behöver utförseltillstånd från Riksantikvarieämbetet.Varje år förs en mängd kulturföremål ut ur Sverige. Ibland är det svårt att själv avgöra om ett sådant föremål behöver tillstånd att lämna landet. Här får du veta mer om d·e t illstånd som kan behövas och vad som gäller vid utförsel av k ulturföremål: · Vilka föremålskategorier som omfattas av bestämmelser.· Hur du gör för att ansöka om tillstånd.Vilka myndigheter som informeras och beslutar om tillstånd · kan ges och hur bedömningen av föremålet kan göras.Vad man riskerar om man bryter mot reglerna.

Riksantikvarieämbetet har en nationell överinseenderoll för lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. (KML) och dess tillämpning. För att undersöka om ändringarna i KML, förordningen (1988:1188) om kulturminnen m.m. (KMF) och Riksantikvarieämbetets föreskrifter om tillstånd till utförsel av vissa äldre kulturföremål (KRFS 2002:2) är kända och om de som arbetar med utförselfrågor använder, åberopar och utnyttjar dem skickade Riksantikvarieämbetet under 2006 ut en enkät med 14 frågor till de centrala museerna som kan ansöka om ett allmänt öppet utförseltillstånd enligt KRFS hos Riksantikvarieämbetet. I den här rapporten presenterar och kommenterar vi svaren på enkäten.

Riksantikvarieämbetet har en nationell överinseenderoll för lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. (KML) och dess tillämpning. För att undersöka om ändringarna i KML, förordningen (1988:1188) om kulturminnen m.m. (KMF) och Riksantikvarieämbetets föreskrifter om tillstånd till utförsel av vissa äldre kulturföremål (KRFS 2002:2) är kända och om de som arbetar med utförselfrågor använder, åberopar och utnyttjar dem skickade Riksantikvarieämbetet under 2006 ut en enkät med 14 frågor till de centrala museerna som kan ansöka om ett allmänt öppet utförseltillstånd enligt KRFS hos Riksantikvarieämbetet. I den här rapporten presenterar och kommenterar vi svaren på enkäten.

Förutom de svenska bestämmelserna finns det bestämmelser inom EU för export av kulturföremål, som gäller när före1nålen lämnar EU. Dessa fastställs av 'Rådets förordning (EEG) nr 3911192 av den 9 december 1992 om export av kulturföremål.' Avsikten med denna broschyr är att presentera de aktuella bestämmelserna. Dessa finns i sin helhet längst bak i broschyren.

Regeringen har uppdragit åt Riksantikvarieämbetet (RAÄ) och Statens historiska museer (SHMM) att gemensamt utveckla och effektivisera hanteringen av fynd från arkeologiska undersökningar (Ku2013).Uppdraget syftar således till att ta fram förslag på åtgärder för hur hanteringen av arkeologiska fynd kan förbättras och kvalitetssäkras så att det uppdragsarkeologiska systemet långsiktigt kan vara välfungerande.

Detta Vårda väl-blad riktar sig till museipersonal och beskriver vad UV-filter är och vad man bör tänka på om man funderar på att installera UV-filter. Bladet ingår i en serie om ljus och dess påverkan på föremål och inventarier.

År 2015 öppnade Riksantikvarieämbetet det nya Kulturvårds- laboratoriet i Visby och samtidigt lanserades gästkollegiekonceptet. Våren 2017 breddades den laborativa verksamheten och fick ett nytt namn: Kulturarvslaboratoriet. Kulturarvslaboratoriet är en nationell resurs för kulturarvsarbetet. Vi tillämpar naturvetenskapliga metoder för att få en djupare förståelse för kulturhistoriska objekt. Resultaten ger ökad kunskap och bättre beslutsunderlag för bevarande, förvaltning och tillgängliggörande. Gästkollegiekonceptet är en samarbetsform mellan Riksantikvarie- ämbetet och andra organisationer. Du som ansöker om att bli gäst- kollega vid Kulturarvslaboratoriet ska vara knuten till en offentligt finansierad verksamhet, till exempel ett museum, en länsstyrelse, ett universitet eller en högskola. Som gästkollega får du tillgång till avancerad analysutrustning och naturvetenskaplig kompetens. Tillsammans undersöker vi tvärvetenskapliga kulturarvsfrågor. Genom samarbetet når vi längre i utvecklingen av kulturarvet.

Undersökningen visar vidare att det finns ett tydligt stöd bland befolkningen för att de fysiska uttrycken ska bevaras på platsen. Det finns även en samsyn kring historiska platsers betydelse som källa till kunskap och upplevelser och många delar även uppfattningen om platsernas betydelse för den sociala sammanhållningen. Sammantaget visar resultatet på behovet av att synliggöra de historiska platsernas värden så att dessa miljöer kan bevaras, användas och utvecklas i förändringsskeden.

Färgundersökning är en metod för att förstå historisk färgsättning och för att ta fram beslutsunderlag inför ändringar i byggd miljö. Inte på konstverk, utan färger på väggar, tak och staket med mera, både inom- och utomhus. Detta Vårda väl-blad ger alla som är intresserade av kulturmiljövård en inblick i vad en färgundersökning är och vad resultaten kan användas till. Vårda väl-bladet ingår i en serie om färgundersökningar i byggd miljö.

Svaren på Nordiska museets frågelista: 'Virke och virkesbehandling' visar hur man för cirka hundra år sedan valde ut och behandlade virke för byggnadsändamål. De äldsta byggnadslärorna redovisar samma synsätt som svaren på frågelistan. De senare byggnadslärorna ger däremot bilden av en trähantering stadd i förändring mot moderna produktionsformer. Förr eller senare måste vi återknyta till de äldre metoderna för att utvinna en god virkesråvara. Det kommer att förbättra vårt träbyggande, inte minst i restaureringssammanhang.

Hur kan man minska miljöpåverkan och energianvändningen i byggnader utan att förstöra deras kulturhistoriska värden?

Rapporten är en sammanfattning från seminariet Varsam energieffektivisering som hölls den 5 maj 2014 på Uppsala universitet Campus Gotland i Visby. Seminariet utfördes inom Riksantikvarieämbetets FoU- program under temat Styrmedel.1 Projektet är ett samarbete mellan Uppsala universitet Campus Gotland och Riksantikvarieämbetet. Seminariet är en uppföljning av en tidigare workshop på temat varsam energieffektivisering i kultur-historiska byggnader, som hölls hos Riksantikvarieämbetet i Visby augusti år 2012. Workshopen utgick då till stor del från det slopade undantaget på energideklarationer för kulturhistorisk bebyggelse och förändringar i Boverkets byggregler.

En workshop hölls i Visby den 23-24 augusti 2012 kring temat energieffektivisering och varsamhet i förvaltningen av det byggda kulturarvet. Representater från centrala verk och myndigheter deltog liksom projektparter i EU-projektet Co2olBricks, inom ramen för vilket seminariet hölls.

Riksantikvarieämbetet har av regeringen fått i uppdrag att redovisa och kommentera utfallet av myndighetens beslut (2007) om föreskrifter och allmänna råd avseende verkställigheten av 2 kap. 10-13 §§ lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. (KML). Målet vid revideringen av föreskrifterna (KRFS 2007:2) var att skapa förutsättningar för ett väl fungerande och kostnadseffektivt system med god kvalitet både i handläggningsprocessen och i de enskilda undersökningarna.

Riksantikvarieämbetet har översiktligt analyserat hur klimat- och miljöförändringar inverkar på en del av kulturarvet och arbetar med ta fram en handlingsplan för att förebygga och begränsa klimat- och miljöeffekters påverkan på kulturhistoriskt värdefull bebyggelse.

Riksantikvarieämbetet har haft i uppdrag att ta fram en vision för hur kultumiljöarbetet bör utvecklas till 2030. Arbetet har genomförts samverkan med länsstyrelserna och i bred dialog med kulturmiljöarbetets aktörer. Visionen för kulturmiljöarbetet är att alla, oavsett bakgrund, upplever att de kan göra anspråk på det kulturarv som format Sverige. För att förverkliga visionen behöver kulturmiljöarbetet ta sikte mot målbilderna som handlar om kulturmiljöarbetet som en utmanande kraft, upprätthållandet av en mångfald av kulturmiljöer och effektivisering av verksamheterna. Ur ett socialt hållbarhetsperspektiv kan kulturmiljöarbetet därmed erbjuda förutsättningar för en diskussion om meningsskapande och tillhörighet.

Denna broschyr riktar sig till aktörer som arbetar för att bevara, använda och utveckla en mångfald av kulturmiljöer. Riksantikvarieämbetet har under 2014–2016 haft regeringens uppdrag att ta fram en samlande vision för hur kulturmiljöarbetet bör utvecklas till 2030. Uppdraget har genomförts i samverkan med länsstyrelserna och i bred dialog med övriga berörda aktörer. Visionen syftar till att underlätta måluppfyllelsen av de politiska mål som berör kulturmiljöarbetet. Visionen ska öka medvetenheten om att kulturarv och kulturmiljö är viktiga delar i arbetet med ett hållbart inkluderande samhälle.

Kortfattad version av Riksantikvarieämbetets strategi 2011-2013.

Denna vägledning bör tillämpas då länsstyrelsen i sina villkor för tillstånd enligt lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. (KML) eller vid bidragsgivning enligt förordningen (2010:1121) om bidrag till förvaltning av värdefulla kulturmiljöer anger att arbetet ska utföras under antikvarisk medverkan.

I denna vägledning ger Riksantikvarieämbetet (RAÄ) allmänna råd för hur bestämmelserna i förordningen (2013:558) om statliga byggnadsminnen (FSBM) bör tillämpas. Syftet är att vägledningen ska vara ett stöd i förvaltningen och att processen kring tillståndsprövning blir tydligare och enklare vilket ska leda till ökad samverkan mellan berörda parter samt att de kulturhistoriska värdena blir väl omhändertagna.

I denna vägledning ger Riksantikvarieämbetet (RAÄ) allmänna råd för hur bestämmelserna i förordningen (2013:558) om statliga byggnadsminnen (FSBM) bör tillämpas. Syftet är att vägledningen ska vara ett stöd i förvaltningen och att processen kring tillståndsprövning blir tydligare och enklare vilket ska leda till ökad samverkan mellan berörda parter samt att de kulturhistoriska värdena blir väl omhändertagna.

Fornminnesbrott är straffbara gärningar. Ifråga om fasta fornlämningar innebär fornminnesbrott att någon av uppsåt eller oaktsamhet olovligen rubbar, tar bort, gräver ut, täcker över eller genom bebyggelse, plantering eller på annat sätt ändrar eller skadar fornlämningen. En uppräkning av de handlingar som kan utgöra ett fornminnesbrott återfinns i 2 kap. 21 § kulturmiljölagen (1988:950). Syftet med denna vägledning är att beskriva vad som är god praxis vid länsstyrelsens handläggning av ärenden som rör misstanke om fornminnesbrott.

Bestämmelsen om fornlämningsförklaring infördes den 1 januari 2014 i och med att den nya kulturmiljölagen (1988:950) (KML) trädde i kraft. En viktig ändring i lagen var att fornlämningar endast utgörs av lämningar som tillkommit före 1850. Vissa yngre lämningar som tidigare varit skyddade kom därigenom att förlora sitt skydd som fornlämningar. Syftet med fornlämningsförklaring är att skydda lämningar som är kulturhistoriskt värdefulla men tillkomna 1850 eller senare, och därmed inte omfattas av det automatiska fornlämningsskyddet i 2 kap. 1 § KML.1 De typer av lämningar som har förlorat sin status som fornlämningar kan till exempel vara vissa fartygslämningar, milstolpar och kolerakyrkogårdar. Det finns också andra yngre lämningar som inte tidigare varit skyddade men som har höga kulturhistoriska värden och där det finns en önskan om ett långsiktigt bevarande. Det kan gälla exempelvis vissa industrilämningar och militära lämningar.

Denna vägledning vänder sig i första hand till dig som arbetar som handläggare på länsstyrelsen och prövar ansökningar om tillstånd att använda och medföra metallsökare.Syftet med vägledningen är att ge ett stöd i länsstyrelsens tillämpning av bestämmelserna för metallsökare. Den ska även klargöra hur du som handläggare bör hantera vissa frågor i samband med tillståndsprövningen för metallsökare. Den ska även kunna användas av andra som av olika skäl vill veta vad som gäller för att använda metallsökare.

I denna vägledning ger Riksantikvarieämbetet handledning om tillämpningen av bestämmelser i 4 kap. kulturminneslagen och förordningen om kulturminnen I detta kapitel ges en beskrivning av vägledningens syfte samt en läsanvisning som bland annat behandlar hur vägledningen har avgränsats.

Den här boken beskriver Sveriges femton världsarv. Ett världsarv är en särskilt värdefull kultur- eller naturmiljö som visar på människans eller jordens historia. Drottningholms slottsområde utsågs 1991 till Sveriges första världsarv och 2012 upptogs Hälsingegårdarna på Unescos världsarvslista. Vi hoppas att boken ska väcka intresse och lust till mer kunskap samt inspirera till besök! OBS - för större volymer av publikationen tryckt på ett tjockare papper kontakta webb@raa.se Boken finns även på engelska: http://kulturarvsdata.se/raa/samla/html/7545

Foldern beskriver de 15 svenska världsarv som finns med på Unescos världsarvslista 2013, och hur Unescokonventionen verkar som skydd för världens kultur- och naturarv. Tryckta foldrar finns i anslutning till världsarven och går inte att beställa från Riksantikvarieämbetet eller Naturvårdsverket.

Forskningsprojektet sockenkyrkorna, kulturarv och bebyggelsehistoria presenterar i denna rapport en sammanfattande översikt av kyrkobyggandet i landskapet Värmland från medeltiden till 1950. Rapporten är en del i en serie där samtliga landskap ingår. Projektresultaten kommer även att redovisas i en tryckt volym om kyrkorna i hela landet, samt genom uppgifter som i samarbete med Riksantikvarieämbetet görs tillgängliga via Internet. Det tvärvetenskapliga projektet sockenkyrkorna har med stöd från Riksbankens Jubileumsfond pågått1996–2001 med Riksantikvarieämbetet som huvudman. Projektet har haft som mål att behandla Sveriges kyrkor byggda före1950, med tonvikt på de ca 2 600 församlingskyrkorna. Kyrkorna och deras närmiljö har studerats både som element i landskapet och i bygden, och som byggnadsverk och kyrkorum. Projektet behandlar alltså i första hand de huvudkyrkor som kan knytas till kända socknar och församlingar. Socken och församling används här som synonymer och avser den minsta territoriella enheten inom Svenska kyrkan.

Forskningsprojektet sockenkyrkorna, kulturarv och bebyggelsehistoria presenterar i denna rapport en sammanfattande översikt av kyrkobyggandet i landskapet Västergötland från medeltiden till 1950. Rapporten är en del i en serie där samtliga landskap ingår. Projektresultaten kommer även att redovisas i en tryckt volym om kyrkorna i hela landet, samt genom uppgifter som i samarbete med Riksantikvarieämbetet görs tillgängliga via Internet. Västergötland är landets kyrkrikaste landskap. Kyrkornas mångfald ger inte oväntat en sammansatt bild av det som är typiskt för landskapet. Hit hör medeltidskyrkorna i samklang med det uråldriga kulturlandskapet på Falbygdens högplatå, men också träkyrkorna från1600-talet i gränstrakterna mot Småland och de nyklassicistiska stenkyrkorna i Sjuhäradsbygden. Ett lika karakteristiskt inslag i landskapet är de arkitektoniska nyskapelser som uppfördes under 1800-talets andra hälft eller 1900-talets början, antingen gemensamt av två landsförsamlingar på den kyrktäta slätten, eller i en nybildad stadsförsamling i Göteborg. Många av de äldre kyrkorna har dessutom flera tidsskikt representerade i såväl byggnadshistoria, dekorativ utsmyckning som fast inredning.

Överallt där människor levt eller färdats har vi påverkat växtligheten, medvetet eller indirekt. Floran kan därför berätta mycket om människans historia, om vi lär oss att tolka artförekomster och vegetation. Växtlighet finns nästan överallt under den gröna årstiden och blir ofta ett slags grundläggande språk för den som försöker förstå naturen. Detta Vårda väl-blad behandlar den ekologiska bakgrunden till att växterna kan vara ett långlivat biologiskt kulturarv, och presenterar några exempel på vilken slags information växterna kan förmedla. Det vänder sig till kulturmiljövårdare, naturvårdare och andra som är intresserade av att tolka naturen.

De praktiska råden och rekommendationerna i denna rapport vänder sig i första hand till dig som är förvaltare av äldre böcker och samlingar som innehåller papper och vars arkivhandlingar inte betraktas som offentlig handling. Sådana samlingar kan finnas exempelvis på hembygdsgårdar och i museer. Arkiv som lyder under arkivlagen har ett särskilt regelverk kring vård och förvaring att förhålla sig till (se faktaruta nedan). Alla kan dock hämta värdefull information från detta regelverk.

En av de viktigaste förutsättningarna för att kyrkliga textilier ska bevaras och hålla länge är att de förvaras och vårdas väl. Detta rådgivningsblad presenterar några råd om hur man kan åstadkomma bra förvaring och vård. Målgruppen är textilansvariga, kyrkvärdar, vaktmästare, präster med flera som hanterar och brukar textilierna i församlingen.