Riksantikvarieämbetet

Bränning av gräs i ängs- och betesmarker har en lång historia i Sverige. Bränning som skötselmetod var särskilt utbredd i sydvästra Sveriges ljunghedar, men även i andra delar av landet och i andra slags marker har man använt elden för att hålla marker i skick. Idag är bränning inte längre en del av den ordinarie jordbruksdriften. Bränning har däremot på senare år använts i naturvårdande syfte, så kallad naturvårdsbränning, framför allt i skogsmark och på ljunghedar. Bränning har också uppmärksammats som en alternativ skötselmetod i marker där det saknas betesdjur eller där man inte längre mäktar med slåtter.

Kyrkomiljöerna och kyrkobyggnaderna bär unika kulturhistoriska värden. För vår förståelse av landskapsutveckling och bebyggelsehistoria från vikingatid till nutid utgör sockenkyrkorna ett källmaterial i paritet med de fasta fornlämningarna för vår förhistoria. Denna rapport tecknar en översiktlig bild av Sveriges kyrkor från medeltiden till 1950, både som landskapselement och byggnadsverk. Hittills utgivna landskapsrapporter finns förtecknade på omslagets insida. I denna volym ges de rikstäckande perspektiven.

Forskningsprojektet sockenkyrkorna. kulturarv och bebyggelsehistoria presenterar i denna rapport en översikt av kyrkobyggandet i landskapet Skåne från medeltiden till 1950. Rapporten är en del i en serie där samtliga landskap ingår. Resultaten av projektet redovisas sammanfattande och rikstäckande i slutrapporten Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria, red. M. Dahlberg och K. Franzén, 2008. Här beskrivs utförligt projektets förutsättningar och metodiska tillvägagångssätt. I samarbete med Riksantikvarieämbetet görs vidare projektets uppgifter om de enskilda kyrkomiljöerna och kyrkorna successivt tillgängliga via Internet.

Handbok i fornminnesvård är tänkt att fungera som ett stöd för dig som arbetar med förvaltning, förmedling och vård av fornlämningar och kulturlandskap.

Handbok i fornminnesvård är tänkt att fungera som ett stöd för dig som arbetar med förvaltning, förmedling och vård av fornlämningar och kulturlandskap.

Rapport från Riksantikvarieämbetet 2007:1. Uppmuntransbidrag fördelas till landsbygdens mindre ekonomibyggnader så som lador, källare och fähus. Det har kommit till på initiativ av länsstyrelserna och uppmärksammar det stora behov av underhåll som delar av det äldre ekonomibyggnadsbeståndet på landsbygden har. I rapporten har Riksantikvarieämbetet ställt samman de erfarenheter som gjorts i samband med satsningen i åtta län. En av slutsatserna är att ett medvetandegörande av värdet i odlingslandskapets byggnader och bebyggelsemiljöer, bidrar till att landsbygdens byggda kulturarv uppgraderas.

Rapport från Riksantikvarieämbetet 2007:1. Uppmuntransbidrag fördelas till landsbygdens mindre ekonomibyggnader så som lador, källare och fähus. Det har kommit till på initiativ av länsstyrelserna och uppmärksammar det stora behov av underhåll som delar av det äldre ekonomibyggnadsbeståndet på landsbygden har. I rapporten har Riksantikvarieämbetet ställt samman de erfarenheter som gjorts i samband med satsningen i åtta län. En av slutsatserna är att ett medvetandegörande av värdet i odlingslandskapets byggnader och bebyggelsemiljöer, bidrar till att landsbygdens byggda kulturarv uppgraderas.

Föreliggande rapport om Skogens biologiska kulturarv redovisar inom ett begränsat område Riksantikvarieämbetets syn på det biologiska kulturarvet. Skriften behandlar vegetationen i skogsmarken.Ett av syftena med projektet är att vidga synen på och dokumentation av kulturarvet. Förutom att arbeta med de fysiska lämningarna skall även det immateriella kulturarvet i form av ortnamn, sägner och traditioner samt det biologiska kulturarvet lyftas fram.

Rapportens syfte är att ge ett underlag till Länsstyrelsen för det fortsatta arbetet med att upprätta vårdplaner för hällristningarna i Nämforsen. Vid läsningen av rapporten kan det vara bra att ha tillgång till The Rock Art of Nämforsen, Sweden (Larsson and Broström, 2011).

I kartläggningen kunde fyra olika aspekter urskiljas som låg till grund för beställares val av laboratorium: kvalitet, kostnad, tid och personliga preferenser (utan inbördes ordning). Slutligen kunde konstateras att beställaren bör göra ett noggrant val av laboratorum och vara delaktig i tolkningen av resultaten, samt kritiskt bedöma deras rimlighet i förhållande till provets bakgrund och kontext.

Rapporten redovisar omgivningens och luftföroreningars inverkan på material och föremål i museimiljö. Analyser och praktiska råd kring föremålens förvaring med olika omgivande material, färger, bygg- och förpackningsmaterial tas upp

Magasinshandbok skriven av 22 specialister, de flesta konservatorer med lång erfarenhet av samarbete med museer. ”Tidens tand” ger kunskap om museisamlingarnas materialkategorier, skaderisker och förebyggande konservering. Boken riktar sig främst till museipersonal, privata samlare och ideella museiföreningar.