Riksantikvarieämbetet

Forskningsprojektet sockenkyrkorna, kulturarv och bebyggelsehistoria presenterar i denna rapport en sammanfattande översikt av kyrkobyggandet i landskapet Härjedalen från medeltiden till 1950. Rapporten är en del i en serie där samtliga landskap ingår. Projektresultaten kommer även att redovisas i en tryckt volym om kyrkorna i hela landet, samt genom uppgifter som i samarbete med Riksantikvarieämbetet görs tillgängliga via Internet. Det tvärvetenskapliga projektet sockenkyrkorna har med stöd från Riksbankens Jubileumsfond pågått 1996–2001. Anslaget förvaltas av Riksantikvarieämbetet. Projektet har som mål att behandla Sveriges kyrkor byggda före 1950, med tonvikt på de ca 2 600 församlingskyrkorna. Kyrkorna och deras närmiljö studeras både som element i landskapet och i bygden, och som byggnadsverk och kyrkorum. Projektet behandlar alltså i första hand de huvudkyrkor som kan knytas till kända socknar och församlingar. Socken och församling används här som synonymer och avser den minsta territoriella enheten inom Svenska kyrkan.

Denna rapport innehåller en redogörelse av vilka projekt som tilldelades bidragsmedel, hur arbetet bedrivits och erfarenheterna av det samlade resultatet. Den samlade bedömningen handlar främst om projekten uppnått sitt syfte, om samverkan med övriga aktörer genom-förts, om resultatet presenterats så att det nått fram och om de tilldelade resurserna kunnat utnyttjas utnyttjats på ett ändamålsenligt sätt.

Riksantikvarieämbetet har tillsammans med Naturvårdsverket, Boverket, Jordbruksverket, Fiskeriverket, Glesbygdsverket och RUS tagit fram ett förslag på indikatorprogram som ska svara mot behovet av indikatorer för förslag till nytt delmål ”Hållbart brukande av kust och skärgårdslandskapet”.

Riksantikvarieämbetet har tillsammans med Naturvårdsverket, Boverket, Jordbruksverket, Fiskeriverket, Glesbygdsverket och RUS tagit fram ett förslag på indikatorprogram som ska svara mot behovet av indikatorer för förslag till nytt delmål ”Hållbart brukande av kust och skärgårdslandskapet”.

Detta rådgivningsblad riktar sig främst till konservatorer och samlingsansvariga på museer, hembygdsföreningar eller liknande, som i sina samlingar skulle kunna ha alunbehandlade arkeologiska träföremål. Här informeras om vad som är viktigt att tänkta på och vilka valmöjligheter man har i de fall det visar sig att föremålen är alunbehandlade.

Plastmaterial är en del av vårt moderna kulturarv, som i våra museer finns representerade i många olika slags samlingar. För att kunna ge bäst förutsättningar för bevarande är det viktigt att veta vilka plaster som ingår i samlingen. Detta blad innehåller råd om hur identifiering av olika plasttyper kan utföras och riktar sig till personal på museer som i sina samlingar har plastföremål eller föremål där plast ingår. Bladet behandlar i första hand föremål och material i konst- och kulturhistoriska samlingar.

Detta rådgivningsblad riktar sig främst till konservatorer och samlingsansvariga på museer, hembygdsföreningar eller liknande, som i sina samlingar skulle kunna ha alunbehandlade arkeologiska träföremål. Här informeras om vad som är viktigt att tänka på och vilka valmöjligheter man har i de fall det visar sig att föremålen är alunbehandlade.

Ett antal svenska myndigheter arbetar med att förebygga och förhindra illegal handel med kulturföremål. I november 2016 sände Riksantikvarieämbetet ut en förfrågan till dessa myndigheter (bilaga 1), där de ombads att redogöra för hur de arbetat under 2016 för att förebygga och förhindra illegal handel med kulturföremål. Denna återrapportering är en sammanfattning av de inkomna svaren.

Re-org är ett nätbaserat engelskspråkigt verktyg som kan användas av museer för att strukturera samlingarna. Det handlar om hur man rent fysiskt ordnar samlingarna, hur man uppnår utrymmesmässigt optimala placeringar och hur man skapar ett enkelt men systematiserat dokumentationssystem.

Forskningsprojektet sockenkyrkorna, kulturarv och bebyggelsehistoria presenterar i denna rapport en sammanfattande översikt av kyrkobyggandet i landskapet Jämtland från medeltiden till 1950. Rapporten är en del i en serie där samtliga landskap ingår. Projektresultaten kommer även att redovisas i en tryckt volym om kyrkorna i hela landet, samt genom uppgifter som i samarbete med Riksantikvarieämbetet görs tillgängliga via Internet. Det tvärvetenskapliga projektet sockenkyrkorna har med stöd från Riksbankens Jubileumsfond pågått1996–2001. Anslaget förvaltas av Riksantikvarieämbetet. Projektet har som mål att behandla Sveriges kyrkor byggda före 1950, med tonvikt på de ca 2 600 församlingskyrkorna. Kyrkorna och deras närmiljö studeras både som element i landskapet och i bygden, och som byggnadsverk och kyrkorum. Projektet behandlar alltså i första hand de huvudkyrkor som kan knytas till kända socknar och församlingar. Socken och församling används här som synonymer och avser den minsta territoriella enheten inom Svenska kyrkan.

Denna skrift är den första delredovisningen av projektet . I den redogöres för en inventering av 220 stycken kalkputsningar och kalkavfärgningar, som utförts i Sverige i huvudsak mellan åren 1960 och 1980 . Redogörelsen gäller uppgifter om arbetenas utförande och hur resultatet blivit från teknisk och antikvarisk synpunkt . Inventeringen baseras på en landsomfattande enkät, som gått ut till ett stort antal myndigheter, byggmästare och konsulter. Strävan har varit att få med så många renoveringsarbeten san möjligt men förmodligen har det under perioden 1960-1980 utförts betydligt fler arbeten med kalk än de , som redovisas i inventeringen.

Denna rapport är en kartläggning av konserveringresurser för vattendränkt arkeologiskt material i Sverige. Rapporten bygger på en enkätundersökning med kompletterande information från intervjuer och besök hos de aktörer som har en mer omfattande verksamhet. Kartläggningen avser lokaler, utrustning, kompetenser och personalresurser.

På museer och inom andra verksamheter där man förvarar samlingar som referens-, utställnings- eller undervisningsmaterial kan det förekomma ohälsosamma ämnen. Föremålen kan till exempel vara tillverkade av ohälsosamma material eller vara besprutade med bekämpningsmedel mot skadedjur. Dessa föremål måste hanteras på ett lämpligt sätt för att inte påverka personalens och besökarnas hälsa och för att kunna bevaras och visas utan att ta skada. Det behövs tydliga riktlinjer för hantering av dessa föremål. I detta Vårda väl-blad presenteras information som kan vara till hjälp vid val av rätt personlig skyddsutrusning.

FoU-projektet Svensk orgelforskning med inriktning på kulturmiljövårdens behov är initierat av Riksantikvarieämbetet och genomfört i nära samarbete med Göteborg Organ Art Center (GOArt) vid Göteborgs universitet. Bakgrunden till FoU-projektet var ett ökat kunskapsbehov inom kulturmiljövården för att utveckla vård- och restaureringsmetoder. Decentraliseringen av beslutsärenden om inventarier och byggnader skyddade enligt kulturmiljölagen skapade också nya kunskapsbehov. Den här rapporten bidrar till ökad kunskap om orglar och hur de ska vårdas och underhållas.

Klimatförändringarna är en av vår tids största utmaningar och en mycket högt prioriterad fråga. Förändringarna påverkar redan idag alla människor och samhällsområden. Att klimatförändringarna påverkar även kulturarvet och ger fysiska skador på byggnader och landskap är ett faktum. Därför arbetar Riksantikvarieämbetet (RAÄ) med klimatförändringar och naturkatastrofer. Syftet är att öka kunskapen och beredskapen, så att skador på kulturarvet kan begränsas och helst undvikas.

Kulturarvet påverkas av ett förändrat klimat. För att förebygga och begränsa effekterna har Riksantikvarieämbetet tagit fram en handlingsplan för klimatanpassning och energieffektivisering av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Den handlar främst om att värna byggnader från skador med hjälp av vård och underhåll samt att olika aktörer måste samverka. För att bromsa den pågående klimatförändringen är det också viktigt att energieffektivisera. El och uppvärmning av byggnader står för omkring en tredjedel av Sveriges klimatpåverkade utsläpp.

Denna artikel är ett resultat av arbetet med en förstudie som utfördes på Riksantikvarieämbetet 2012. Förstudien skulle ge en överblick över området och underlag för åtgärder. Deltagare i projektet var Erika Hedhammar, Ingela Chef Holmberg, Ulrika Brynnel, Kaj Thuresson. Riksantikvarieämbetet

Detta Vårda väl-blad riktar sig till fastighetsägare eller förvaltare med byggnader där klotter- eller graffi ti förekommer. Termen graffi ti kommer från italienskan och betyder ”ristning.” Graffi ti har alltid förekommit, men är ett problem som har eskalerat i samband med de senaste årens tillgång till billiga och snabba material. Klotter kan göras på en mängd olika sätt, till exempel med kulspetspennor, fi lt- och märkpennor, korrigeringsvätska och klistermärken samt med sprayfärg. I detta Vårda väl-blad kommer vi inte att gå in på ristningar eller estetiska och juridiska spörsmål. Bladet berör endast sten-, tegel-, betong- och putsfasader.

Utgångspunkten för rapporten har varit att ge en överblick över vilka huvudsakliga intressenter och aktörer som finns samt det behov av vård och konservering som kulturarvsinstitutioner med flera anser sig ha. De inblandade ser behov av utökade resurser till bevarandearbetet, fler regionala och lokala konservatorer, en allmän stimulans av forskning och utveckling samt en ökad nationell samordning.

Kriminalteknisk skyddsmärkning är en märkning som har till syfte att göra stöldbegärliga material och objekt spårbara till ägaren. Det är främst metallkonstruktioner utomhus, såsom tak, stuprör och rännor, kopparplåt, järnplåt eller skulptur som inom kulturvården hittills har övervägts för kriminaltek-nisk skyddsmärkning.

Följande information kommer främst beröra de materialtekniska aspekterna och fungera som underlag till ”Handledning gällande kriminalteknisk skyddsmärkning av utvändig kopparplåt” som Svenska kyrkan arbetar fram, samt till ett Vårda Väl-blad, som kommer att tas fram av Riksantikvarieämbetet vid ett senare tillfälle.

Genom ett riksdagsbeslut 2001 om den regionala utvecklingspolitiken lyftes kulturfrågorna fram som en viktig del av den regionala utvecklingen. Detta innebar att de nationella myndigheterna på kulturområdet såg ett ökat behov av kunskap om vilken roll som kultur och kulturarv tillmäts i det regionala utvecklingsarbetet. Även den nationella strategin för regional konkurrenskraft, entreprenörskap och sysselsättning, som den nuvarande regeringen beslutade om 2006, pekar ut kulturpolitiken som ett viktigt område för att nå målet med hållbar tillväxt.

Denna rapport sammanfattar Riksantikvarieämbetets arbete utifrån regeringens strategi för genomförande av funktionshinderspolitiken 2011–2016. Den ger en övergripande bild av de insatser som myndigheten genomfört under perioden och utvecklingen mot regeringens mål. Rapporten omfattar också resultatet av de årliga enkätundersökningar som gjorts av länsstyrelsernas och länsmuseernas arbete.

Riksantikvarieämbetet skall, inom ramen för sitt sektorsansvar för handikappolitiken, genomföra en omvärldsanalys i syfte att belysa de processer inom samhällssektorn som påverkar möjligheterna att uppnå de handikappolitiska målen.Kulturarvs- och kulturmiljöarbete handlar till stor del om avvägningar mellan olika intressen. Kulturmiljösektorn har i uppgift att förena bevarande med tillgänglighet och delaktighet. Av tradition ligger fokus på bevarandeaspekten. Många upplever att medan tillgänglighetsfrågan drivs av en mängd olika samhällsaktörer så är kulturmiljösektorn ensam i sin roll att försvara kulturarvet. Initiativ till handikappanpassningar kommer i dag ytterst sällan från kulturmiljösektorn, vilket resulterar i att denna kommer in sent i processen och i allmänhet ställs inför läget att ta ställning till andras tillgänglighetsförslag.

I denna första rapport 2012, redovisar och beskriver Riksantikvarieämbetet bland annat hur situationen var när arbetet med det uppsatta målet påbörjas. Underlaget till redovisningen är inhämtat och framtaget i samverkan med Riksantikvarieämbetets olika avdelningar samt genom en enkät som sänts till samtliga länsstyrelser.

Riksantikvarieämbetets regeringsuppdrag om delmål, uppföljning och redovisning inom ramen för ”En strategi för genomförandet av funktionshinderspolitiken 2011–2016”.

Riksantikvarieämbetet är en av de myndigheter som omfattas av regeringens strategi för genomförande av funktionshinderspolitiken 2011–2016. Denna rapport är den fjärde i ordningen och omfattar verksamhetsåret 2014. Rapporten beskriver de insatser som Riksantikvarieämbetet har genomfört under 2014 och utvecklingen mot regeringens mål. Rapporten omfattar också resultatet av den årliga enkätundersökning som riktas till länsstyrelserna och länsmuseerna avseende verksamhetsåret 2014.

De senaste årens utvecklingsarbete inom kulturarvsområdet har initierat en rad samarbeten med andra sektorer och aktörer i samhället. Det gemensamma arbetet för hållbar utveckling ger spännande förutsättningar att vidareutveckla denna samverkan. Årets omvärldsanalys utgör en viktig utgångspunkt för fortsättningen. Den ligger också till grund för Riksantikvarieämbetets Höstmöte 2005 – ”Framtiden till låns – hållbar utveckling” – där hela kulturarvssektorn möter deltagare från andra samhällsområden för att diskutera dessa viktiga framtidsfrågor.

Alla människor ska se det som möjligt och intressant att ta del av och använda kulturarvet. Kulturmiljöområdet har därför ett ansvar för att många människors verkligheter speglas och för att olika skeenden i samhället blir möjliga att berätta om på ett mångsidigt sätt. På så sätt kan de kulturarv som förs vidare till kommande generationer bidra till att spegla hela bredden av det samhälle vi lever i idag.

Riksantikvarieämbetet har nu följt utvecklingen i Malmfälten i cirka två år. Både i Kiruna och i Malmberget blir situationerna alltmer dramatiska i och med att riskzonerna breder ut sig. Livsmiljöerna och kulturarvet är under starkt förändringstryck. Att ta tillvara det unika kulturarvet som en resurs, både materiella och immateriella värden, kan gynna lokalsamhällenas framtida attraktivitet och den regionala utvecklingen på sikt. Det är också intressant ur ett nationellt och internationellt perspektiv att värna Malmfältens kulturarv. Riksantikvarieämbetet har uppmärksammat problem och möjligheter och föreslår åtgärder utifrån två teman.

Riksantikvarieämbetet har nu följt utvecklingen i Malmfälten i cirka två år. Både i Kiruna och i Malmberget blir situationerna alltmer dramatiska i och med att riskzonerna breder ut sig. Livsmiljöerna och kulturarvet är under starkt förändringstryck. Att ta tillvara det unika kulturarvet som en resurs, både materiella och immateriella värden, kan gynna lokalsamhällenas framtida attraktivitet och den regionala utvecklingen på sikt. Det är också intressant ur ett nationellt och internationellt perspektiv att värna Malmfältens kulturarv. Riksantikvarieämbetet har uppmärksammat problem och möjligheter och föreslår åtgärder utifrån två teman.

Riksantikvarieämbetet har fått i uppdrag av regeringen att genomföra en omvärldsanalys och kunskapsöversikt över förändringar och utvecklingstendenser i samhället som har betydelse för kulturarvsarbetet och kulturarvspolitikens utveckling. Uppdraget har genomförts i samarbete med Riksutställningar och i samråd med kulturarvsarbetets aktörer. I rapporten konstateras att kulturarv är ett mångtydigt begrepp och att dess betydelse skiftar beroende på i vilket sammanhang det används. Detta gör att kulturarvsbegreppet kan definieras mycket brett och omfatta alla historiska företeelser och spår. Under 2000-talet har kulturarv allt mer kommit att likställas med kultur och därmed har kulturarv som värdebeskrivning flyttats till samtiden. När kulturella företeelser benämns kulturarv skapas en ny värdering och ett högre värde. Oavsett om det är fråga om ett materiellt eller immateriellt kulturarv bör det vara en tydlig koppling till dåtid och det förflutna som skiljer kulturarvsarbete från kulturarbete i vidare bemärkelse.

Riksantikvarieämbetets kulturarvslaboratorium är en central resurs för utveckling och tillämpning av naturvetenskapliga och tekniska metoder inom kulturarvsområdet. Som nationellt laboratorium verkar vi för införandet av god praxis och främjar både nationella och internationella samarbeten.

I dokumentet fastslås fyra övergripande mål för kulturarvsturismen: Att tillgängliggöra kulturarvet för allmänhet/lokalbefolkning och besökare. Att utveckla och bedriva verksamheten med respekt för lokala kulturer och livsmönster. Att skapa dialog och balans mellan bevarandeintressena och användarna. Att medverka till långsiktighet och varsamt nyttjande av kulturarvet.

Riksantikvarieämbetet har fått i uppdrag att ta fram en samlande vision för hur kulturmiljöarbetet bör utvecklas och vilka resultat som bör uppnås till 2030. I uppdraget ingår att analysera hur kulturmiljöarbetet i Sverige utvecklas och redovisa detta i en delrapport. Syftet med delrapporten är att ta fram en nulägesanalys över hur kulturmiljöarbetet utvecklas och ge en samlad bild av kulturmiljöarbetets utmaningar. Delrapporten bygger på kartläggning av länsstyrelsernas, länsmuseernas och nationella myndigheters kulturmiljöarbete.

Miljömålsarbetet och kulturmiljöarbetet är ömsesidigt beroende av varandra. Riksdagen har beslutat om mål för de båda områdena.Miljömålen beskriver det tillstånd i miljön som arbetet ska leda till. Målen för kulturmiljöarbetet ska styra de statliga insatserna på kulturmiljöområdet och vägleda politiken i kommuner och landsting.

Riksantikvarieämbetet har under 2015 utvärderat kulturmiljöarbetets genomslag inom kultursamverkansmodellen. I utvärderingen har myndigheten undersökt vad och vilka aktörer som påverkar det regionala kulturmiljöarbetets genomslag inom kultursamverkansmodellen. Utvärderingen ville även visa på hur regionala prioriteringar kan bidra till att uppfylla de nationella målen för kulturmiljöarbetet

EU:s ramdirektiv för vatten ställer krav på att Sverige ska genomföra åtgärdsprogram så att landets vattenmiljöer når god ekologisk status. Fysiska hinder anges vara en orsak till att god ekologisk status i vattnen inte nås. I Naturvårdsverkets fördjupade utvärdering 2015 av miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag anges att fysisk påverkan i vattenmiljön är det största hindret för att nå målet. Vidare anges att flera vattendrag och sjöar behöver restaureras och ett stort antal vandringshinder åtgärdas för att Sverige ska nå uppsatta miljökvalitetsmål avseende biologi, ekologi och vattenkvalitet.

OBS. Fel publiceringsår angiven i rapporten. Rätt årtal är 2016.

Det är framför allt tillämpningen och inte regelverken som utgör hinder för ett effektivt och ändamålsenligt kulturmiljöarbete i miljöbedömningar och miljökonsekvensbeskrivningar. För att utveckla denna praktik föreslår Riksantikvarieämbetet ett antal åtgärder som: Kraven behöver skärpas, Dialogen mellan olika kompetenser behöver utvecklas och Underlag och kompetensförsörjning behöver förbättras.