Riksantikvarieämbetet

DE SVENSKA VATTENKRAFTVERKEN utgörs inte bara av uppdämningsområden och maskinhus i råbetong. Nej, runt om i landet finns många okända kulturskatter i form av arkitektoniskt genomarbetade kraftstationer med fullt fungerande maskinutrustningar som har nära hundra år på nacken. Sammanlagt finns det idag omkring 1 500 vattenkraftverk med en effekt som överstiger 50 kW. De är spridda över hela landet, från Luleälvens källflöden i norr, till Helge å i söder. Under 1989 påbörjades ett kombinerat inventerings-och forskningsprojekt som tog sikte på att öka kunskapen om de svenska vattenkraftverken. Projektet kom att samfinansieras av kraftindustrin och Riksantikvarieämbetet och det här är första redovisningen. Inventeringen omfattar cirka 250 elektriska vattenkraftverk, anlagda under åren 1891-1950. Rapporten behandlar i katalogform de kulturhistoriskt mest värdefulla anläggningarna, men författarna redogör också för urvalsprinciperna och lämnar förslag på vad som är mest värt att bevara.

Projektet genomfördes under andra halvåret 2012 och var uppdelat i två delar. En del där en pilotgrupp bestående av tjänstemän på Riksantikvarieämbetet blev undervisade i hur man jobbar med Wikipedia som ett verktyg för att tillgängliggöra information och skapa möjligheter att bygga kunskap. Dels en del där det utvecklades tekniska lösningar för att koppla ihop innehållet i Wikipedia och Wikimedia Commons med K-samsök. För att genomföra detta rekryterades två Wikipedian in Residence; Lennart Guldbrandsson och André Costa.

Interpretation är ett internationellt vedertaget begrepp som handlar om den lärandeprocess, i vilken natur- och kulturarv bidrar till att bilda mening för människor. Genom interpretation är det möjligt att förstå varför, vad och hur kommunikation kan organiseras för att ge människor möjlighet att utveckla sin egen relation till landskap, städer, historiska miljöer, arkeologiska platser, museum och så vidare.

I projektet ville Riksantikvarieämbetet pröva om interpretation skulle kunna fungera som mötesplats mellan besöksnäring och kulturmiljövård, utifrån ett gemensamt mål att bevara, använda och utveckla kulturarvet. Utgångspunkten för arbetet var lokal delaktighet och engagemang från de aktörer som verkar i och omkring världsarvet.

I den här rapporten redovisas forskning om bemålad fasadsten och då särskilt hur natursten har behandlats under olika epoker. Författarna har fördjupat sig kring de antikvariska ställningstaganden som är aktuella i samband med bevarandeinsatser. Här behandlas tekniska förutsättningar och aspekter om autenticitet och estetik som behöver beaktas vid restaurering av bemålad fasadsten.